Med anledning av motioner om kapitalbeskattningen m. m.

SkU 1977/78:28

Skatteutskottets betänkande 1977/78:28

med anledning av motioner om kapitalbeskattningen m. m.

Motionerna

1 detta betänkande behandlas motionerna

1977/78:321 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

att riksdagen uttalar sin anslutning till de i motionen framlagda förslagen om en skärpning av kapitalbeskattningen och hos regeringen begär att förslag härom snarast föreläggs riksdagen, innebärande

1. höjning av skatten på stora förmögenheter enligt i motionen angiven skala,

2. slopande av 80/85-procentsregeln,

3. höjning av skatten på arv och gåvor med i genomsnitt 50 96;

1977/78:945 av Fritz Börjesson m. fl. (c,m,fp) vari hemställs att riksdagen antar följande förslag till ändrad lydelse av 3 § 2 mom. b) lagen om statlig förmögenhetsskatt:

3 §

2 mom. Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptagas icke:

a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring;

b) rätt till undantagsförmåner till pension eller annan livränta, som utgår på grund av försäkring, till pension eller annan förmån, som annorledes än i följd av försäkring åtnjutes på grund av förutvarande tjänsteförhållande, till livränta som, enligt vad i lag eller särskild författning är stadgat, annorledes än på grund av försäkring utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring samt till livränta eller därmed jämförligt vederlag vid överlåtelse av egendom;

c) rätt till 3 § jordabalken.

1977/78:959 av Axel Kristiansson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag angående de problem angående markförvärv och förmögenhetsredovisning som redovisats i motionen;

1977/78:1439 av Tage Adolfsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den s. k. spärregeln vid förmögenhetsbeskattning i företag, rörelse, jordbruk eller skogsbruk slopas;

1977/78:1455 av Olof Palme m. fl. (s) vari - under punkten 3 - hemställs

3. att värderingsreglerna vid beräkning av kapitalskatt fr. o. m. den 1 juli 1978 får den lydelse de hade före riksdagens beslut den 17 december 1977;

1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 28

SkU 1977/78:28

1977/78:1458 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen beslutar att en med 30 % förhöjd förmögenhetsskatt skall utgå under budgetåret 1978/79;

1977/78:1719 av Hans Wachtmeister m. fl. (m) vari - med hänvisning till motionen 1718 - hemställs att riksdagen i enlighet med vad som sägs i motionen 1977/78:1719 ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande

1. förslag om reducering av kapital- och arvsbeskattning för i jordbruksföretag bundet kapital,

2. förslag om begränsning av garantibeloppen för jordbruksfastigheter.

Motionen 1977/78:321 innefattar även yrkanden om skärpningar av realisationsvinstbeskattningen och behandlas i denna del i betänkandet SkU 1977/78:29.

Övriga delar av motionen 1977/78:1455 har behandlats i betänkandena SkU 1977/78:24 och 25.

Gällande bestämmelser m. m.

I det följande lämnas en kort sammanfattning av huvudbestämmelserna rörande kapitalbeskattningen, dvs. förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten, och en redogörelse för frågornas tidigare behandlingar m. m. En mer utförlig beskrivning av beskattningen återfinns i 1972 års skatteutrednings slutbetänkande Översyn av skattesystemet (SOU 1977:91).

Förmögenhetsskatten

Förmögenhetsskatten utgår på den skattskyldiges förmögenhet vid beskattningsårets utgång. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas gemensamt för sammanlevande makar och för föräldrar och barn under 18 år.

Som skattepliktiga tillgångar räknas bl. a. fastighet, tomträtt, egendom i rörelse eller jordbruk och kapital i form av kontanter, bankmedel, värdehandlingar eller fordringar. Hit hör också personlig lös egendom i form av bilar, båtar och hästar o. d. samt smycken, om det sammanlagda värdet av dessa tillgångar uppgår till mer än 1 000 kr. Tillgångarna skall i princip tas upp till allmänna saluvärdet vid årets utgång. Fastigheter tas dock upp till taxeringsvärdet. Beträffande tillgångar i företag såsom rörelse eller jordbruk gäller särskilda regler.

Värderingsreglerna för förmögenhet, som är nedlagd i företag, fick sin nuvarande utformning hösten 1977 och innebär att värdet skall tas upp till 30 % av substansvärdet. Värdet får dock ej tas upp till lägre belopp än taxeringsvärdet för mark samt - i fråga om jordbruk - växande skog,

SkU 1977/78:28

bostadsbyggnader och s. k. överbyggnader med avdrag för skulder som belöper på dessa tillgångar.

Åtskilliga tillgångar har undantagits från skatteplikt. Svårigheten att få fram ett rättvisande värde har lett till undantag för rätt till firmanamn, varumärke, goodwill och liknande. Försäkringsbeskattningens utformning innebär bl. a. att värdet av en kapitalförsäkring inte beskattas hos försäkringens ägare utan i stället hos försäkringsbolaget. Av närmast sociala skäl har man också tagit undan rätt till pension eller annan livränta som utgår på grund av försäkring. Vidare har s. k. inre lösöre (möbler, husgeråd, konstverk, boksamlingar, antikviteter) lämnats utanför det skattepliktiga området.

För fysiska personer, oskifta dödsbon, utländska bolag och familjestiftelser utgår förmögenhetsskatt enligt följande skala.

Beskattningsbar förmögenhet, kr.

Skatt i skiktets nedre del, kr.

96 av åter- stoden

- 200 000

_

-

200 000- 275 000

-

275 000- 400 000

1,5

400 000-1 000 000

2 625

1000 000-

14 625

2,5

För annan skattskyldig juridisk person (vissa stiftelser och föreningar m. m.) utgår förmögenhetsskatt med en och en halv promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 15 000 kr.

För fysiska personer och dödsbon gäller att de sammanlagda skatterna begränsas enligt den s. k. 80/85-procentregeln. Skatterna får i princip inte överstiga ett spärrbelopp som beräknas på grundval av den statligt beskattningsbara inkomsten ökad med avdrag för egenavgifter m. m. Spärrbeloppet utgör 80 96 av den del av den sålunda jämkade beskattningsbara inkomsten som ej överstiger 200 000 kr. och 85 96 av överskjutande belopp. Om den statliga och kommunala inkomstskatten, förmögenhetsskatten och egenavgifterna är högre än spärrbeloppet, nedsätts den statliga inkomstskatten, förmögenhetsskatten och den allmänna arbetsgivaravgiften med överskjutande belopp. Förmögenhetsskatt skall dock alltid utgå med så stort belopp som motsvarar skatten på halva förmögenheten. För makar och barn tillämpas begränsningsreglerna på grundval av deras sammanlagda inkomster, förmögenheter och skattebelopp.

Utvecklingen av de beskattningsbara förmögenheterna och förmögenhetsskatten framgår av följande uppgifter, som hämtats ur skatteutredningens ovannämnda betänkande.

1* Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 28

SkU 1977/78:28

4 Taxe-

rings-

år

Skatteplikts- gräns, kr.

Beskattnings- bar förmögen- het, milj. kr.

Förmögenhetsskatt

I absoluta tal, milj. kr.

I 96 av beskatt- ningsbar förmögenhet

30 000

27 703

0,63

50 000

22 546

0,58

50 000

26 030

0,60

80 000

26 085

0,64

80 000

42 319

0,69

100 000

49 034

0,74

100 000

60 238

0,73

150 000

56 229

0,87

150 000

71 670

506“

0,71

200 000

57 276

424a

0,74

200 000

88 161

636»

0,72

a Med beaktande av nedsättning på grund av 80/85-procentregeln.

Under perioden 1953-1976 har förmögenhetsskattens andel av det totala skatteuttaget sjunkit från drygt 1,5 96 till ca 0,5 96.

Arvs- och gävobeskatlningen

De tillgångar och skulder som skall beaktas vid arvs- och gåvobeskattningen är ungefär desamma som vid förmögenhetsbeskattningen. Arvsbeskattningen går dock något längre. Bl. a. skalls, k. inre lösöre beskattas. Även försäkringar redovisas enligt särskilda regler. Värderingsreglerna är i allt väsentligt desamma.

Behållningen enligt bouppteckningen är utgångspunkten för arvsbeskattningen, och arvingar och testamentstagare arvsbeskattas i allmänhet enligt ett s. k. schematiskt arvskifte.

SkattetarifTerna är baserade på en uppdelning av arvtagare och testamentstagare i tre olika klasser.

Till klass I hör efterlevande make, barn, avkomlingar till barn samt make ellerefterlevande make till barn. Med makarjämställs desamlevnadsfall som nämns i 65 § KL. Med barn förstås även utomäktenskapliga barn, styvbarn, adoptivbarn och fosterbarn.

Till klass II hör annan arvinge eller testamentstagare än som avses i klass I eller III.

I klass III återfinns vissa allmännyttiga stiftelser och föreningar m. fl. juridiska personer som är befriade från gåvoskatt men inte från arvsskatt.

Ett skattefritt grundavdrag medges med 30 000 kr. för efterlevande make, 15 000 kr. för annan mottagare i klass i och 3 000 kr. för mottagare som hör till klass II eller III. Har barn eller avkomling till avlidet barn inte fyllt 18 år vid skattskyldighetens inträde medges ytterligare avdrag med 3 000 kr. för varje år som återstår till dess sagda ålder uppnås.

SkU 1977/78:28

Skatten beräknas enligt följande skalor:

5 Skattepliktig lott, kr.

Arvsskatt, kr.

Klass 1

-

25 000

5 96 inom skiktet

25 000-

50 000

1 250+10 96 inom skiktet

50 000-

75 000

3 750+15 96 inom skiktet

75 000-

100 000

7 500+22 96 inom skiktet

100 000-

150 000

13 000+28 96 inom skiktet

150 000-

250 000

27 000+33 96 inom skiktet

250 000-

350 000

60 000+38 96 inom skiktet

350 000-

500 000

98 000+44 96 inom skiktet

500 000-1 000 000

164 000+49 96 inom skiktet

1 000 000-2 000 000

409 000+53 96 inom skiktet

2 000 000-5 000 000

939 000+58 96 inom skiktet

5 000 000-

2 679 000+65 96 inom skiktet

Klass II

-

10 000

8 96 inom skiktet

10 000-

800+16 % inom skiktet

20 000-

30 000

2 400+24 96 inom skiktet

30 000-

50 000

4 800+32 96 inom skiktet

50 000-

70 000

11 200+40 96 inom skiktet

70 000-

100 000

19 200+45 96 inom skiktet

100 000-

150 000

32 700+50 96 inom skiktet

150 000-

200 000

57 700+56 96 inom skiktet

200 000-

500 000

85 700+61 96 inom skiktet

500 000-1

000 000

268 700+67 96 inom skiktet

1 000 000-

603 700+72 96 inom skiktet

Klass III

-

10 000

8 96 inom skiktet

10 000-

20 000

800+16 96 inom skiktet

20 000-

30 000

2 400+24 96 inom skiktet

30 000-

4 800+30 96 inom skiktet

Gåvobeskattningen är i allt väsentligt utformad efter samma regler som arvsskatten. Vid gåva förekommer emellertid bara ett enhetligt grundavdrag på 2 000 kr. Skattefrihet föreligger vid gåva av lösöre för personligt bruk upp till ett årligt värde av 10 000 kr.

Arvs- och gåvoskattens utveckling framgår av följande uppgifter ur skatteutredningens ovannämnda betänkande.

SkU 1977/78:28

6 År

I milj. kr.

1 % av skatteuttaget

0,8

0,5

0,5

0,4

0,4

0,3

0,3

0,3

0,2

0,2

1977»

a Preliminära uppgifter.

b Prognos.

Beskattningens höjd m. m.

En samlad bedömning av kapitalbeskattningen gjordes senast år 1970 (prop. 1970:71, BeU 1970:41). Beskattningen omfördelades då så att skatten sänktes för de små och medelstora förmögenheterna och arven och höjdes för de större. Vid denna omläggning fick skatteskalorna i stort sett sin nuvarande utformning. I samband med en teknisk översyn år 1974 (prop. 1974:98, SkU 1974:38) medförde förväntade höjningar av taxeringsvärdena vid 1975 års allmänna fastighetstaxering en justering av det lägsta skiktet i förmögenhetsskatteskalan, bl. a. genom en höjning av skattepliktsgränsen från 150 000 till 200 000 kr.

I fråga om förmögenhet i företag innefattade 1970 års reform vissa provisoriska regler för att undvika skatteskärpningar i avvaktan på resultatet av kapitalskatteberedningens ytterligare överväganden. För denna fråga lämnas en särskild redogörelse nedan.

Beträffande avvägningen av beskattningen år 1970 anförde utskottet att de fördelningspolitiska synpunkterna på skatteförslaget självfallet kunde bli föremål för olika bedömningar från skilda politiska utgångspunkter. Enighet tycktes emellertid råda om att de vid 1970 års allmänna fastighetstaxering väsentligt höjda taxeringsvärdena, framför allt på egnahem och fritidsfastigheter, påkallade en lindring av skatten på mindre förmögenheter och arv. Hänsyn borde givetvis också tas bl. a. till penningvärdeutvecklingen sedan skalorna senast fastställdes. Stor betydelse i sammanhanget måste enligt utskottets mening även tillmätas de undersökningar som kapitalskatteberedningen låtit verkställa rörande förändringarna i förmögenhetsfördelningen och som bl. a. utvisade att antalet större förmögenheter - trots den redan jämförelsevis höga beskattningen av större förmögenhetsinnehav - relativt sett ökat, medan de medelstora förmögenheternas andel av det totala förmögenhetsinnehavet minskat.

De skattelättnader för mindre förmögenheter, som kunde komma i fråga,

SkU 1977/78:28

borde enligt utskottets mening kompenseras genom en ökad beskattning av större arv och förmögenheter. Enligt utskottets uppfattning fanns det ett visst utrymme för en sådan omfördelning. Utskottet ansåg emellertid att beredningens statistiska material och de exempel som redovisats rörande skatteeffekten i vissa situationer dock utvisade att möjligheterna till skattehöjningar var begränsade. De farhågor som vid remissbehandlingen uttalats i fråga om den inverkan skatteskärpningar kunde få på näringslivets funktionsduglighet och på hela vårt lands ekonomi manade enligt utskottets uppfattning också till en viss försiktighet.

Med anledning av framställda yrkanden om en väsentligt skärpt beskattning uttalade utskottet bl. a. att de i motionerna föreslagna förmögenhetsskatteskalorna skulle vara illusoriska med hänsyn till reduceringsreglernas inverkan och att en höjning av arvs- och gåvoskatten med 50 % på sätt som förordats i vissa motioner i det närmaste skulle innebära en konfiskation av de större arven. Beträffande begränsningsreglerna för förmögenhetsskatten erinrade utskottet om att den grundläggande tanken bakom förmögenhetsbeskattningen var att själva innehavet av förmögenhet representerar viss skattekraft. Med den höga totala skatt, som blir följden av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen, och den relativt ringa skattekraften hos det lågavkastande kapitalet ansåg utskottet det dock nödvändigt att behålla regler som begränsar skattebelastningen.

Yrkanden om en skärpt kapitalbeskattning har därefter prövats av riksdagen vid upprepade tillfällen, senast hösten 1977 (SkU 1977/78:14), men alltid avvisats med hänvisning bl. a. till 1972 års skatteutrednings arbete med hithörande frågor.

I sitt slutbetänkande Översyn av skattesystemet (SOU 1977:91) föreslog 1972 års skatteutredning inte någon ändring i kapitalbeskattningen. Utredningen anförde bl. a. följande:

Frågan om särskilda lättnader vid kapitalbeskattningen beträffande egendom som är nedlagd i rörelse eller jordbruk har således varit föremål för utredning i särskild ordning och lagstiftning under hela den tid vårt arbete pågått. Förslag till ytterligare ändringar har nyligen framlagts. Härigenom har våra möjligheter till närmare överväganden begränsats.

Vi delar den bedömning som kommit till uttryck i 80/85-procentregeln, nämligen att den sammanlagda skatten på inkomst och förmögenhet i princip inte bör överstiga en bestämd andel av den löpande inkomsten. Anledning att höja denna andel utöver vad som följer av nuvarande bestämmelser föreligger enligt vår mening inte.

I fråga om stora förmögenheter skulle, som departementschefen uttalade år 1970, en skatteskärpning i regel sakna praktisk betydelse. Utrymmet för sådana har snarast minskat genom höjningar av de kommunala utdebiteringarna och av skattesatserna i de högsta inkomstskikten i statsskatteskalan. En skatteskärpning som skulle träffa endast mindre förmögenheter bör av fördelningsmässiga skäl inte ske. Med hänsyn till de särskilda åtgärder som ansetts nödvändiga för att underlätta små och medelstora företags problem

SkU 1977/78:28

med avseende på kapitalbeskattningen är det vidare uppenbart att en skatteskärpning som drabbar dessa inte kan komma i fråga.

Vi anser således att någon skärpning av kapitalbeskattningen genom ändringar av skatteskalorna eller 80/85-procentregeln inte bör ske. Vi föreslår inte heller någon allmän lättnad. Vi behandlar i avsnitt 13.2 frågan huruvida ett inflationsskydd för skatteskalorna bör införas.

Frågan om inflationsskydd av skatteskalorna vid kapitalbeskattningen avvisade utredningen såsom icke sakligt motiverad.

I en reservation anförde utredningens vpk-ledamot, att någon tillfredsställande behandling av de frågor som gäller kapitalbeskattningen icke har skett inom utredningen, trots att detta område i direktiven angavs vara ett av tre stora arbetsområden. När det gäller beskattningen av arv ochgåvor finns över huvud taget inget uttalande i utredningens överväganden. Reservanten ansåg att dessa skatter borde skärpas väsentligt.

I annan reservation framförde en av utredningens representanter från näringslivet krav på lättnader i kapitalbeskattningen.

Beträffande förmögenhetsbeskattningen av s. k. inre lösöre hänvisas till utskottets betänkande SkU 1977/78:29.

Kapital i rörelse, jordbruk och skogsbruk

Som framgår av den tidigare redogörelsen infördes år 1970 i samband med den skatteomläggning som då genomfördes vissa provisoriska regler för värderingen av s. k. arbetande kapital i rörelse, jordbruk och skogsbruk. Dessa regler omarbetades år 1974 (prop. 1974:98, SkU 1974:38) och fick sin nuvarande utformning hösten 1977 (prop. 1977/78:40, SkU 1977/78:19).

Utformningen 1974 innebar i korthet att lager och inventarier vid förmögenhetsbeskattningen och arvs- och gåvobeskattningen skulle tas upp till det lägsta värde som godtas vid inkomstbeskattningen, vilket i fråga om lager och inventarier innebar väsentligt lägre värden än enligt de tidigare s. k. substansvärderingsreglerna. Enligt en spärregel skulle dock förmögenhetsvärdet av förvärvskällan tas upp till minst 60 % av substansvärdet. Motsvarande principer tillämpades också för värderingen av ej börsnoterade aktier.

De hösten 1977 genomförda reglerna innebär, att man i ett första steg fastställer substansvärdet av förmögenhet som har lagts ner i ett företags rörelse, jordbruk eller skogsbruk, oberoende av inkomstbeskattningens värderingsregler. Lättnaderna i beskattningen uppnås genom att det skattepliktiga värdet bestäms till 30 % av substansvärdet, eller för fideikommissen vid förmögenhetsbeskattningen till 20 % av substansvärdet. I princip innebär detta att reduktionen beräknas enhetligt för samtliga tillgångar som ingår i förvärvskällan. Motsvarande regler gäller också för värderingen av aktier som inte noterats på börs eller liknande.

SkU 1977/78:28

9 För att minska riskerna för att de nya reglerna utnyttjas för spekulation av olika slag innehåller de nya reglerna en spärregel. Spärren innebär att det skattepliktiga förmögenhetsvärdet av en förvärvskälla inte kommer att reduceras till den del detta hänför sig till tillgångar som ansågs utgöra attraktiva kapitalplaceringsobjekt för passiva jordägare. Hit hänfördes mark och växande skog, bostadsbyggnader och vissa för jordbruket och skogsbruket obehövliga byggnader, s. k. överbyggnader. Enligt spärregeln får värdet av förvärvskällan i dess helhet inte reduceras till lägre belopp än som motsvarar taxeringsvärdet för fastighet som ingår i förvärvskällan. I fråga om jordbruk och skogsbruk bortses då från värdet på ekonomibyggnader. Beträffande rörelse omfattar spärregeln endast markvärdet. Från taxeringsvärdet på de tillgångar som avses med spärregeln avräknas de skuldersom vid en proportionering belöper på dessa tillgångar.

Reglerna skall nu liksom tidigare tillämpas såväl vid förmögenhetsbeskattningen som vid arvs- och gåvobeskattningen.

Bakgrunden till de nya reglerna är att utskottet vid sin behandling av dessa frågor år 1974 (SkU 1974:38) fann att de då antagna reglerna inte kunde anses utgöra en slutlig lösning av familjeföretagens kapitalskattesituation. Utskottet fann att företagsskatteberedningen borde ta upp de likviditetsproblem som förmögenhets- och arvsbeskattningen innebär för familjeföretagen till allsidig bedömning i sitt större sammanhang och därvid även ta ställning till frågan vilka åtgärder som erfordrades för att underlätta problemen vid generationsväxlingar i mindre och medelstora företag. Riksdagen antog utskottets förslag om tilläggsdirektiv till beredningen i detta hänseende. Det förslag som därefter utarbetats av en expertgrupp inom företagsskatteberedningen (promemorian Ds Fi 1976:10 Särskilda skattelättnader för familjeföretag) inriktades på lättnader i arvsbeskattningen och mötte kritik från skilda utgångspunkter.

1 prop. 1977/78:40 anförde departementschefen att frågan om förmögenhetsbeskattningen av småföretagen kommit i förgrunden under remissbehandlingen av arbetsgruppens förslag och i den allmänna debatten under senare år. Dessa svårigheter illustrerades med att företagsägaren - om han inte vill sälja eller lägga ned företaget - i allmänhet måste betala förmögenhetsskatten med inkomster från företaget. Eftersom uttagen för detta ändamål belastas med inkomstskatt och arbetsgivaravgifter i vanlig ordning, kan förmögenhetsskatten medföra orealistiska lönsamhetskrav. Motsvarande gäller i viss utsträckning också arvs- och gåvoskatten. Enligt departementschefens uppfattning borde kapitalskattereglerna utformas så att de inte hindrar eller onödigtvis försvårar fortsatt drift i småföretagets form. Principen borde enligt hans mening vara att en fysisk person skall kunna driva ett småföretag så att avkastningen ger - förutom en rimlig inkomst att leva av - även medel för att betala sådana skatter som kan sägas vara omedelbart anknutna till företaget.

Av propositionen framgår att de nya reglerna har en i viss mån provisorisk

SkU 1977/78:28

karaktär. Departementschefen anförde bl. a. att han inom kort skulle föranstalta om ytterligare utredning av kapitalbeskattningen och av möjligheterna att ändra skattereglerna för att underlätta enskilda personers köp av företag och småföretagens kapitalanskaffning.

Beträffande behovet av de i propositionen föreslagna åtgärderna och förslagets allmänna utformning anförde utskottet (SkU 1977/78:19) bl. a. följande:

Vid tidigare års riksdagsbehandling har bred enighet uppnåtts såväl om de provisoriska regler som nu gäller i syfte att begränsa de särskilda problem som kapitalskatterna medför för familjeföretagen som om att härmed sammanhängande frågor borde tas upp av företagsskatteberedningen till en allsidig bedömning i sitt större sammanhang. 1 och för sig kan det beklagas att dessa spörsmål brutits ut ur företagsskatteberedningens uppdrag. Hithörande frågor bör, som anförs i propositionen, tas upp till ytterligare utredning när såväl företagsskatteberedningens som 1972 års skatteutrednings utredningsförslag föreligger. Av det utredningsmaterial som nu föreligger framgår emellertid att utvecklingen i form av skärpt progression, inflatoriska värdeökningar och allt större krav på företagen i olika hänseenden medfört att situationen för familjeföretagen förvärrats och att snabba åtgärder behövs för att det fortfarande skall te sig meningsfullt att driva ett familjeföretag. Utskottet delar departementschefens uppfattning att läget är sådant att dessa åtgärder inte kan anstå i avvaktan på ytterligare utredningsarbete och att nuvarande lättnader i kapitalbeskattningen nu bör utvidgas.

Utskottet ansluter sig till de ovan angivna målsättningar, som ligger till grund för utformningen av förslagen, och finneratt de föreslagna skattelättnaderna är väl avvägda med hänsyn till ändamålet.

Med anledning av en motion beträffande vissa problem som hör samman med 80/85-procentregeln och stora förmögenheter anförde utskottet följande:

De nya reglerna innebär betydande lättnader i förmögenhetsbeskattningen av småföretag men har på grund av de begränsningsregler som gäller redan i dag mindre betydelse för de stora förmögenhetsinnehaven. Enligt den s. k. 80/85-procentregeln får den sammanlagda skatten för en fysisk person uppgå till högst 80 % av beskattningsbar inkomst under 200 000 kr. och 85 % av överskjutande inkomstbelopp. Som framgår av propositionen medför förslaget skattelättnader även när 80/85-procentregeln börjar sätta in, men vid större förmögenheter upphör lättnaderna successivt. I propositionen anförs att man här kommer in på den allmänna avvägningen av inkomst- och förmögenhetsskatteuttaget vid de största förmögenhetsinnehaven, en fråga som 1972 års skatteutredning har att se över, och att det kan finnas anledning att återkomma härtill när ställning skall tas till skatteutredningens förslag.

Motionärerna anser att även de större familjeföretagen behöver skattelättnader för att kunna utvecklas och att frågan brådskar. De föreslår att 80/85- procentregeln ändras till en ren 80-procentregel och yrkar att riksdagen ger till känna vad anförs i motionen.

Med hänvisning till vad departementschefen anfört i denna fråga och till att skatteutredningen avser att slutredovisa sitt utredningsuppdrag i år avstyrker utskottet motionen 1977/78:148.

SkU 1977/78:28

11 I en reservation anförde utskottets s-ledamöter bl. a. följande:

Som framhålls i motionen 1977/78:189 anser vi att kapitalbeskattningen bör bli föremål för en total översyn. På grund härav bör inte så genomgripande förändringar av förmögenhets-, arvs- och gåvoskatterna för vissa grupper som föreslås i propositionen 1977/78:40 komma till stånd med det beslutsunderlag som nu föreligger.

Rent principiellt är det felaktigt att ha olika nivåer på kapitalskatterna beroende av i vilka objekt förmögenheterna är placerade. Undantag från principen om likhet mellan olika skattskyldiga måste grundas på mycket starka skäl. Enligt vår uppfattning har skäl som berättigar till ytterligare förmånsställning förde aktuella grupperna ej redovisats i propositionen. Sett mot bakgrunden av att de flesta andra grupper i vårt land fått vidkännas stora uppoffringar det senaste året och att ytterligare krav ställs i samma riktning är det ännu svårare att förklara de extra skattelättnader som nu föreslås för vissa företagargrupper.

Kapitalskatterna kan heller inte isoleras från sitt skattepolitiska sammanhang. Då såväl företagsskatteberedningen som 1972 års skatteutredning nu är färdiga med sitt arbete borde resultatet därav ha inväntats för att verkställa den inledningsvis omnämnda översynen. Av vad som framkommit måste det anses föreligga sådana förslag från framför allt företagsskatteberedningen att substansvärderingen kommer att påverkas härav.

Enligt vår uppfattning kan heller inte kapitalskatterna vara något lämpligt medel att driva konjunkturpolitik med, varför det inte av det skälet varit nödvändigt att driva fram de skatteändringar som föreslås i propositionen.

Vi anser att undantag från den totala översynen kan göras för speciella områden där lösningar kan nås utan alltför genomgripande förändringar av den totala bilden. Till detta område kan hänföras olika åtgärder för att underlätta generationsväxlingar för familjeföretag. Sådana åtgärder kan genomföras utan förändringar av värderingsreglerna. Vi finnér att de förändringar som föreslagits i fråga om reglerna för AB Företagskapitals verksamhet kan spela en stor roll liksom de ökade lånemöjligheterna från företagarföreningarna. Vi är också beredda att ställa oss bakom förslaget till förbättrade uppskovsmöjligheter vid erläggandet av arvsskatterna. Beträffande värderingsreglerna anser vi däremot att riksdagen med bifall till motionerna 1977/78:177 yrkandet 2 i denna del och 1977/78:189 yrkandet 1 i denna del bör avslå det i propositionen framlagda förslaget.

Utskottets betänkande godkändes av riksdagen.

Prisbildningseffekten på jordbruksfastigheter

Yrkanden om en skärpt förmögenhetsbeskattning i syfte att begränsa en spekulationsbetingad efterfrågan på jordbruksfastigheter har prövats av riksdagen vid upprepade tillfällen, senast hösten 1977, och alltid avslagits. I sitt betänkande SkU 1977/78:19 avstyrkte utskottet då aktuella motioner i denna fråga och anförde:

Utskottet har senast vid sin behandling av motsvarande frågor år 1977 (SkU 1976/77:43) instämt i uppfattningen att beskattningsreglerna i vissa fall kan ha bidragit till ej önskvärda prisbildningseffekter av den art som avses i motionerna och ansett att detta problem bör uppmärksammas. På jordbruks -

SkU 1977/78:28

politikens område kan jordförvärvslagstiftningen vara ett verksamt medel för att hindra att skattelättnader som är avsedda för dem som är aktiva inom jordbruk och skogsbruk inte medges utanför denna krets. Utskottet vill åter framhålla att syftet med den översyn som pågår beträffande denna lagstiftning bl. a. är att söka förhindra spekulations- och kapitalplaceringsköp av jordbruksfastigheter. Det bör också påpekas att de skatteregler som har betydelse i detta sammanhang inte begränsar sig till kapitalbeskattningen utan till väsentlig del hänför sig till övriga delar av företagsskatteberedningens och 1972 års skatteutrednings ämnesområde och till skogsbeskattningens utformning som f. n. övervägs inom budgetdepartementet.

Man kan givetvis i likhet med motionärerna ifrågasätta om inte de nu föreslagna skattelättnaderna kommer att förstärka efterfrågan av jordbruksfastigheter som kapitalplaceringsobjekt. De spärregler häremot som föreslås i propositionen utgör dock en viss garanti mot en sådan utveckling. Som anförs i propositionen är det angeläget att söka undvika ej avsedda effekter av denna art, och utskottet utgår därför ifrån att erfarenheterna av de nya reglerna kommer att följas noggrant inom budgetdepartementet och av den aviserade utredningen. Med hänsyn härtill finner utskottet att några särskilda åtgärder inte f. n. påkallas med anledning av motionerna.

I en reservation, som avslogs av riksdagen, anförde en s-ledamot följande:

Som framgår av motionerna 1976/77:619 och 1977/78:151 är redan de nuvarande beskattningsreglerna för jordbrukare så förmånliga att särskilda problem uppkommer för näringen. Dessa problem kommer givetvis att förvärras med regeringens förslag om ytterligare skattelättnader fördem som har förmögenhet och driver jordbruk och rörelse. I stället för att införa en klasslagstiftning av detta slag bör man försöka få reglerna mer rättvisa. Enligt min uppfattning bör man givetvis ta upp förmögenheterna till sitt rätta värde vid förmögenhetsbeskattningen, och ett steg i denna riktning är att - som föreslås i motionerna - nyinköpta fastigheter skall tas upp till ett värde som inte är lägre än köpeskillingen. Jag instämmer därför i motionärernas krav på utredning av denna fråga.

1972 års skatteutredning föreslog inte några ändringar av dessa regler. Utskottet

I motionen 1977/78:321 yrkas bl. a. att kapitalbeskattningen skärps kraftigt. Yrkandet innebär bl. a. att förmögenhetsskatten höjs med 1-1,5 procentenheter, 80/85-procentregeln avskaffas och arvs- och gåvobeskattningen skärps med genomsnittligt 50 96. De yrkade skärpningarna av kapitalbeskattningen överensstämmer med de vpk-förslag som framförts senast i en reservation i 1972 års skatteutrednings slutbetänkande och som dessförinnan vid upprepade tillfällen avvisats av riksdagen.

Även i motionen 1977/78:1458 yrkas en allmän skärpning av förmögenhetsskatten. Enligt detta förslag bör skatten tillfälligt höjas med 30 96 under budgetåret 1978/79 för att de nuvarande ekonomiska påfrestningarna skall få bäras även av kapitalägarna. Innebörden av förslaget är att skattesatserna

SkU 1977/78:28

skall höjas med 15 % under vart och ett av taxeringsåren 1979 och 1980.

Utskottet vill framhålla, att det utrymme som år 1970 ansågs föreligga för skärpning av beskattningen av större förmögenheter och arv intecknades fullt ut vid den då genomförda omläggningen av kapitalbeskattningen, och att penningvärdeutvecklingen därefter medfört avsevärda skärpningar av denna beskattning. Det bör också framhållas att förhållandena under senare år därutöver medfört särskilda påfrestningar för de betydande förmögenhetsvärden som lagts ned i aktier och andra produktiva tillgångar. Beträffande det förslag som framförs i motionen 1977/78:1458 kan tilläggas att motionärerna beräknat skatteutfallet av höjningen till för stort belopp - 250 milj. kr. budgetåret 1978/79 - och att de ökade skatteintäkterna väsentligen skulle hänföra sig till senare budgetår än motionärerna ange».

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1977/78:321 yrkandena 1-3 och motionen 1977/78:1458.

Motionärerna ■ motionen 1977/78:321 anför också, att skattefriheten för vissa allmännyttiga stiftelser bör avskaffas, och att kapitalinkomster i likhet med arbetsinkomster bör beläggas med arbetsgivaravgifter, men framställer inte något särskilt yrkande härom. Med anledning härav vill utskottet endast anföra att dessa frågor bör prövas först i samband med stiftelseutredningens (Ju 1975:01) kommande förslag och i samband med ställningstagandena till skattesystemets allmänna utformning.

Utskottet övergår härefter till att behandla de nya regler som riksdagen antagit hösten 1977 rörande kapitalbeskattningen av förmögenhet i företag. Enligt dessa regler skall värdet av förmögenhet som lagts ned i jordbruk, skogsbruk eller rörelse i allmänhet tas upp till 30 % av substansvärdet. Enligt en spärregel får värdet dock inte tas upp till lägre belopp än som motsvarar taxeringsvärdet för vissa tillgångar i förvärvskällan minskat med de skulder som vid en proportionell fördelning belöper härpå. De tillgångar som omfattas av spärregeln utgör mark samt - i fråga om jord- och skogsbruk - växande skog, bostadsbyggnader och vissas, k. överbyggnader. Motsvarande principer gäller för värderingen av icke börsnoterade aktier.

I motionen 1977/78:1455 vidhåller motionärerna sin tidigare ståndpunkt i denna fråga och yrkar en återgång till förutvarande regler. Dessa regler innebar att förmögenheten i dessa fall skulle värderas med utgångspunkt i det lägsta värde som kunde godtas vid inkomstbeskattningen, dock lägst till 60 % av substansvärdet. Även motionärerna i motionen 1977/78:321 föreslår en återgång till de tidigare reglerna, dock utan att framställa något särskilt yrkande i detta hänseende.

Utskottet kan nu liksom tidigare konstatera, att enighet råder om att särskilda regler erfordras för att komma till rätta med de problem kapitalskatterna vållar för familjeföretagen. Bakgrunden till de under hösten 1977 genomförda ändringarna i de regler som gällt i detta hänseende var - som framgår av den tidigare redogörelsen - att situationen för familjeföretagen

SkU 1977/78:28

enligt föreliggande utredningsmaterial förvärrats och att snabba åtgärder erfordrades för att det fortfarande skall kunna te sig meningsfullt att driva ett sådant företag. I de nu föreliggande motionerna har inte anförts några nya omständigheter som bör föranleda en omprövning av utskottets ståndpunkt att de genomförda skattelättnaderna tills vidare får anses väl avvägda med hänsyn till ändamålet. Med hänvisning härtill och till att chefen för budgetdepartementet inom kort kommer att föranstalta om ytterligare utredning av hithörande frågor avstyrker utskottet det nu aktuella yrkandet i motionen 1977/78:1455.

I motionen 1977/78:1439 begär motionärerna ett riksdagsuttalande om att spärreglerna i värderingsreglerna skall slopas. Yrkandet framställs mot bakgrund av de problem prisutvecklingen på jordbruksfastigheter medfört för jordbruksnäringen. Motionärerna åberopar bl. a. att jordbruksföretagen har en förhållandevis stor andel av sitt kapital bundet i fastigheten och att de nya reglerna med hänsyn till 80/85-procentregeln inte medför några lättnader för de större förmögenheterna.

Även motionen 1977/78:1719 innehåller yrkande om ytterligare reduceringar av beskattningen av kapital i jordbruk. Yrkandet framställs med hänvisning till att företag inom lantbruksnäringen bör jämställas med andra företag. Motionärerna yrkar vidare att garantibeskattningen begränsas för jordbruksfastigheter, eftersom denna beskattning slår hårdare än mot andra företag. Till stöd för detta yrkande åberopas också att de allmänna höjningarna av taxeringsvärdena för jordbruksfastigheter endast i ringa utsträckning är satta i relation tili utvecklingen av deras avkastningsvärde.

1 motionen 1977/78:959 berörs också prisutvecklingen på jordbruksfastigheter. Motionärerna återkommer med ett utredningsyrkande, som syftar till att begränsa spekulationsbetingad efterfrågan på jordbruksfastigheter bl. a. genom ändrade regler vid förmögenhetsbeskattningen. Förslaget innebär att ny förvärvade jordbruksfastigheter skall tas upp till inköpspriset så länge detta är högre än taxeringsvärdet.

Som framgår av den tidigare redogörelsen syftar den ifrågavarande spärren till att begränsa möjligheterna att utnyttja de nya reglerna för ej avsedda skattelättnader vid kapitalplaceringsköp av bl. a. jordbruksfastigheter. Utskottet har vid sin tidigare behandling av denna fråga också pekat på att jordförvärvslagstiftningen kan vara ett verksamt medel för att hindra att skattelättnader, som är avsedda för dem som är aktiva inom jordbruk och skogsbruk, medges utanför denna krets och framhållit att syftet med den översyn som pågår beträffande denna lagstiftning bl. a. är att söka förhindra spekulations- och kapitalplaceringsköp av jordbruksfastigheter. Det bör nu liksom tidigare påpekas att de skatteregler som har betydelse i detta sammanhang inte begränsar sig till kapitalbeskattningen utan till väsentlig del också berör övriga delar av företagsskatteberedningens och 1972 års skatteutrednings ämnesområden och skogsbeskattningens utformning, som f. n. övervägs inom budgetdepartementet.

SkU 1977/78:28

15 Beträffande yrkandet i den sistnämnda motionen vill utskottet framhålla, att det givetvis är angeläget att undvika ej avsedda verkningar av den art som avses i motionen, och att effekterna av de nya reglerna, som har provisorisk karaktär, givetvis kommer att följas noggrant inom budgetdepartementet och av den aviserade utredningen angående kapitalbeskattningen. Eftersom de problem, som tas upp i motionen 1977/78:959, kommer att uppmärksammas utan ytterligare uttalanden från riksdagens sida, vidhåller utskottet att några åtgärder inte påkallas med anledning av motionen. Utskottet avstyrker således bifall till densamma.

Vid sin behandling av likartade motionsyrkanden som nu tas upp i motionerna 1977/78:1439 och 1719 har utskottet bl. a. anfört att man här kommer in på den allmänna avvägningen av inkomst- och förmögenhetsskatteuttaget vid de största förmögenhetsinnehaven, en fråga som 1972 års skatteutredning skulle behandla, och att det kan finnas anledning att återkomma härtill när ställning skall tas till skatteutredningens förslag. Utredningen har nu lagt fram sitt förslag (SOU 1977:91) utan att gå in närmare på dessa frågor. Utskottet utgår emellertid från att de problem som tas upp i motionerna kommer att uppmärksammas i samband med ställningstagandena till de förslag som lagts fram av de nyligen avslutade skatteutredningarna och i den aviserade utredningen rörande kapitalbeskattningen. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna 1977/78:1439 och 1719.

I motionen 1977/78:945 yrkas att livränta eller annat därmed jämförligt vederlag, som avtalats i samband med överlåtelse av egendom, skall inordnas bland de undantag från förmögenhetsskatteplikt som gäller för undantagsförmåner samt pension eller livränta som utgår på grund av försäkring, tidigare tjänsteförhållande eller vissa särskilda författningar.

De nämnda undantagen från skatteplikt har på sin tid tillkommit av närmast sociala skäl eller grundar sig på försäkringsbeskattningens utformning. Andra livräntor skall däremot anses som skattepliktiga förmögenhetstillgångar på samma sätt som t. ex. rätt till s. k. avkomst av fastighet eller till annan stadigvarande förmån, om rättigheten utgår på livstid eller under en period som inte utlöper inom fem år från beskattningsårets utgång. Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att vederlag, som utgår i form av livränta e. d. i samband med försäljning av en rörelse och som inkomstbeskattas hos mottagaren, i vissa hänseenden kan jämföras med t. ex. pensionsförsäkring. Med hänsyn till förmånernas karaktär av fordran på köpeskilling saknas emellertid enligt utskottets uppfattning tillräckliga skäl att vid förmögenhetsbeskattningen göra åtskillnad mellan utbetalningar av detta slag och andra därmed jämställda rättigheter, som också inkomstbeskattas hos mottagaren. Utskottet avstyrker således motionen 1977/ 78:945.

SKU 1977/78:28

16 Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna skärpningar av kapitalbeskattningen att riksdagen avslår

a) motionen 1977/78:321 i denna del,

b) motionen 1977/78:1458;

2. beträffande förmögenhet i företag m. m. att riksdagen avslår

a) motionen 1977/78:1455 punkten 3,

b) motionen 1977/78:959,

c) motionen 1977/78:1439,

d) motionen 1977/78:1719;

3. beträffande vissa livräntor

att utskottet avslår motionen 1977/78:945.

Stockholm den 28 februari 1978

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Nävarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson (m). Alvar Andersson (c). Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), Tage Johansson* (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s). Hagar Normark (s), Karin Ahrland (fp), Margit Odelsparr (c), Bo Lundgren (m) och Bo Forslund (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. beträffande allmänna skärpningar av kapitalbeskattningen av Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Rune Carlstein (s). Olle Westberg i Hofors (s). Hagar Normark (s) och Bo Forslund (s), som

dels anfort följande:

Som anförs i motionen 1977/78:1458 kommer löntagare att fl en minskning i sina disponibla realinkomster under åren 1977 och 1978. Krav ställs nu på uppoffringar från stora grupper. Vi instämmer i uppfattningen att det givetvis är viktigt att bördorna inte bara skall bäras av löntagarna utan också av kapitalägarna. Den i motionen föreslagna förhöjningen av förmögenhetsskatten med 15 % vid 1979 och 1980 års taxeringar tlr därför anses väl motiverad. Motionen bör således bifallas.

SKU 1977/78:28

dels ansett att utskottet under moment 1 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1458 antar följande

Förslag till

Lag om tillfällig förhöjning av den statliga förmögenhetsskatten

Härigenom föreskrives att statlig förmögenhetsskatt på grund av 1979 och 1980 års taxering för skattskyldig som avses i 11 § 1 mom. lagen (1947:577)om statlig förmögenhetsskatt skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 275 000 kronor: 1,2 procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 200 000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 275 000 men icke 400 000 kr.: 900 kr. för 275 000 kr. och 1,7 % av

återstoden;

400 000 men icke 1000 000 kr.: 3 025 kr. för 400 000 kr. och 2,3 % av återstoden;

1 000 000 kr.: 16 825 kr. för 1 000 000 kr. och 2,9 % av

återstoden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979.

2. beträffande förmögenhet i företag m. m.

av Erik Wärnberg (s), Valter Kristenson (s), Tage Johansson (s), Rune Carlstein (s), Olle Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s) och Bo Forslund (s), som

dels ansett, att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 13 med ”Utskottet kan” och slutar på s. 14 med ”motionen 1977/78:1455” bort ha följande lydelse:

Rent principiellt är det felaktigt att ha olika nivåer på kapitalskatterna beroende av i vilka objekt förmögenheterna är placerade. Undantag från principen om likhet mellan olika skattskyldiga måste grundas på mycket starka skäl, vilket emellertid inte är fallet beträffande de genomförda skattelättnaderna. Sett mot bakgrunden av att de flesta andra grupper i vårt land fått vidkännas stora uppoffringar det senaste året och att ytterligare krav ställs i samma riktning är det ännu svårare att förklara de nya förmånerna för vissa företagargrupper.

Kapitalskatterna kan heller inte isoleras från sitt skattepolitiska sammanhang. Då såväl företagsskatteberedningen som 1972 års skatteutredning nu är färdiga med sitt arbete borde en omprövning av reglerna ha fått anstå i avvaktan på resultatet av de överväganden som aktualiseras av utredningsförslagen och av den planerade översynen av kapitalbeskattningen.

I likhet med motionärerna anser utskottet att de ej alltför genomgripande

SKU 1977/78:28

åtgärder som genomförts, bl. a. i form av nya anståndsregler och regler om eftergift av skatt i speciella fall, tills vidare får anses tillräckliga för att underlätta generationsväxlingar i familjeföretag. De nya värderingsreglerna bör däremot slopas. Utskottet tillstyrker således motionen 1977/78:1455 i denna del.

dels ansett att utskottet under moment 2 a bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:1455 punkten 3 antar följande

1. Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1977:1173) om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Härigenom föreskrives att lagen (1977:1173) om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrives att 55 § 1 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.

55 §

1. mom. Uppgå i prövas erforderligt.

Ifråga om skatt som belöper på förvärvskälla som enligt kommunalskattelagen (1928:370) ingär i inkomstslaget jordbruksfastighet eller rörelse eller pä andra tillgångar som skall värderas med ledning av bestämmelserna i 23 § F andra stycket får beskattningsmyndigheten medgiva att skatten erlägges genom högst tjugo årliga inbetalningar.

På regeringens årliga inbetalningar.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1978.

I samband med ikraftträdandet upphör lagen (1977:1174) om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt att gälla, utom såvitt avser 55 § 2 mom. och 56 §.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande om skattskyldighet har inträtt före ikraftträdandet.

3. beträffande förmögenhet i företag m. m. av Valter Kristenson (s) som

dels anfört följande:

Som framgår av motionen 1977/78:959 har beskattningsreglerna för jordbrukare varit så förmånliga att särskilda problem uppkommer för

SKU 1977/78:28

näringen. Dessa problem har givetvis förvärrats med de ytterligare skattelättnader som nyligen genomförts för dem som har förmögenhet och driver jordbruk och rörelse. 1 stället för att ha en klasslagstiftning av detta slag bör man försöka få reglerna mer rättvisa. Enligt min uppfattning bör man givetvis ta upp förmögenheterna till sitt rätta värde vid förmögenhetsbeskattningen, och ett steg i denna riktning är att - som föreslås i motionen - nyinköpta fastigheter skall tas upp till ett värde som inte är lägre än köpeskillingen. Jag instämmer därför i motionärernas krav på utredning av denna fråga.

dels ansett att utskottet under moment 2 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1977/78:959 begär utredning och förslag från regeringen beträffande den i motionen berörda frågan om förmögenhetsbeskattningen vid nyförvärv av fastigheter.

GOTAB 57611 Stockholm 1978