Med anledning av motioner om bostadsbeskattningen
SkU 1977/78:30
Skatteutskottets betänkande 1977/78:30
med anledning av motioner om bostadsbeskattningen
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1977/78:412 av Sven Lindberg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om ökad beskattning av enskilt ägda fritidshus;
1977/78:413 av Christer Nilsson (s) vari hemställs att riksdagen antar det förslag till beskattning av bostadsrättsförening med strimlade lån och av medlem i sådan förening som framlagts av bostadsskattekommittén i dess betänkande Bostadsbeskattning II;
1977/78:1449 av Bo Lundgren m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande reglerna om avdrag för underskott av annan fastighet.
Gällande bestämmelser m. m.
Beskattningen av fritidsfastigheter
För en- och tvåfamiljsfastigheter inkl. fritidsfastigheter tillämpas i regel en schablonmetod vid inkomstberäkningen. Enligt bestämmelser i 24 § 2 mom. och 25 § 3 mom. kommunalskattelagen(1928:370)- KL-skall fr. o. m. 1979 års taxering som intäkt tas upp 3 % av den del av taxeringsvärdet som inte överstiger 200 000 kr., 4 % av den del som överstiger 200 000 kr. men inte 250 000 kr., 8 % av den del som överstiger 250 000 kr. men inte 300 000 kr. och 10 % av den del som överstiger 300 000 kr. Avdrag medges för erlagd ränta på i fastigheten nedlagt kapital och för tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Om ägaren är mantalsskriven på fastigheten, medges dessutom ett schablonavdrag med 1 000 kr. Sistnämnda avdrag, det s. k. villaavdraget, får inte överstiga intäkten av fastigheten men medges oberoende av om fastigheten lämnar överskott eller underskott.
Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt beräknas garantibelopp för fastigheten. Garantibeloppet utgör 2 % av taxeringsvärdet och inräknas i den taxerade inkomsten (47 och 47 a §§ KL). Å andra sidan medges avdrag med motsvarande belopp vid inkomstberäkningen, dock ej för underskott som uppkommer på grund av denna avdragsrätt (45 § och 46 § 1 mom. KL). Den till kommunal inkomstskatt taxerade inkomsten kommer därför alltid att uppgå till minst garantibeloppets storlek.
1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 30
SkU 1977/78:30
2 Vid behandlingen av den i prop. 1977/78:68 föreslagna och av riksdagen biträdda höjningen av den lägsta procentsatsen från 2 till 3 vid intäktsberäkningen av en- och tvåfamiljsfastigheter fr. o. m. 1979 års taxering framhöll utskottet (SkU 1977/78:18), att såväl de nuvarande procentsatserna som skiktgränserna för schablonberäkning av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter skulle omprövas i anslutning till det arbete som pågår inom 1976 års fastighetskommitté. Enligt utskottets uttalande skall omprövningen ha som utgångspunkt att undvika att den kommande fastighetstaxeringen medför hastiga och starka reala skärpningar av beskattningen som bl. a. skulle få allvarliga ekonomiska och sociala konsekvenser.
Yrkandet i motionen 1977/78:412 om skärpt beskattning av enskilt ägda fritidsfastigheter syftar bl. a. till att kompensera kommunerna för deras ökade kostnader för fritidsbebyggelsen.
1962 ärsfritidsutredning förslog i betänkandet (SOU 1965:19) Fritidslivet i Sverige Del II. Friluftslivet i samhällsplaneringen att kommunerna skulle få rätt att ta ut en årlig avgift på fritidsbyggnad med högst 200 kr. Avgiften, som föreslogs få karaktär av en kommunal objektskatt på innehav av sådan byggnad, skulle bestämmas med beaktande av kommunens utgifter för fritidsbebyggelsen och utnyttjas inte bara för löpande utgifter för administration och investeringar utan också för allmänt miljöbefrämjande åtgärder, som ökar kommunens attraktivitet från rekreationssynpunkt. Förslaget utsattes för hård kritik vid remissbehandlingen och har inte föranlett lagstiftning. Några remissinstanser anförde att utredningen inte visat att skatteintäkterna från fritidshusen var otillräckliga för att täcka de särskilda servicekostnaderna för denna bebyggelse. Andra pekade på de möjligheter som kommunerna hade att ta ut avgifter för utförda tjänster genom exempelvis exploateringsavtal och byggnadslovstaxor.
Motionsvis framförda krav om kompensation till fritidskommunerna via beskattningen har därefter under en följd av år avvisats av riksdagen, senast år 1974. I sitt av riksdagen godkända betänkande SkU 1974:25 anförde utskottet bl. a. följande:
Utskottet har vid sin behandling av likartade motionsyrkanden tidigare år anfört, att kommunerna redan har vissa möjligheter att kompensera sig för utgifter för fritidsbebyggelse genom exploateringsavtal, anslutningsavgifter, vägavgifter, taxor för utförda tjänster m. m., och att ägare av fritidshus - i motsats till andra som i samband med fritidsaktiviteter eller av andra skäl uppehåller sig i kommunen utan att vara fast bosatta där - bidrar till sådana kostnader som inte kan täckas genom avgifter av olika slag med kommunalskatt på grund av fastighetsinnehavet. Utskottet vill emellertid inte förneka, att de förhållanden, som ligger till grund för motionerna, kan ha medfört problem för vissa utpräglade fritidskommuner och avfolkningskommuner där byggnader för fast bosättning omvandlas till fritidsbostäder. De ekonomiska svårigheterna för dessa kommuner, som regelmässigt har brist på skattekraft, har emellertid med verkan fr. o. m. 1974 åtminstone i viss utsträckning motverkats genom förbättringar av skatteutjämningsbidragen såväl till avfolkningskommuner som till s. k. sommarstugekommuner.
SkU 1977/78:30
3 Kommunerna kan enligt gällande lagstiftning låta ägare av fritidsfastigheter bära hela kostnaden för vatten och avlopp samt renhållning, men detta förutsätter att man inte särbehandlar de fritidsboende jämfört med de permanentboende. En differentiering av avgifterna mellan olika grupper av fastighetsägare får endast ske om det är motiverat av ”tekniska” skäl.
1976 års kommunalekonomiska utredning har i sitt nyligen avlämnade slutbetänkande (SOU 1977:78) Kommunerna, utbyggnad, utjämning, finansiering uppmärksammat denna fråga. Utredningen anser att en ändring av lagstiftningen så att kommunerna kan ta ut de faktiska kostnaderna för fritidshus oberoende av den taxa som tillämpas för permanentboende skulle ge kommuner med omfattande fritidsbebyggelse större möjligheter att täcka de kostnader fritidshusen ger upphov till. Utredningen, som inte haft möjlighet att i detalj studera dessa problem, anser att det finns skäl för en lagändring som möjliggör en differentiering av avgifterna avseende fritidsfastigheter.
Av direktiven för den nyligen tillsatta utredningen om fritidsboendets framtida utveckling framgår, att utredningen skall undersöka och lägga fram förslag till åtgärd för att eliminera vissa av de i motionen 1977/78:412 påtalade negativa effekterna för kommunerna av fritidsbebyggelsen.
Beskattningen av bostadsrättsföreningar med ”strimlade lån” m. m.
Enligt bestämmelser i 24 § 3 mom. och 25 § 3 mom. KL beskattas bostadsrättsföreningar efter en schablonmetod enligt vilken 3 % av fastighetens taxeringsvärde tas upp som intäkt och avdrag medges för räntor. Bostadsinnehavet föranleder i princip ingen beskattning för medlemmarna. Detta system bygger på förutsättningen att fastighetslånen tas upp av föreningen och att medlemmarna i grundavgift endast tillskjuter vad som fattas.
På senare år har fördelar vid beskattningen åstadkommits på följande sätt. Finansieringen av fastigheten sker formellt inte så att föreningen upptar lånen utan genom att medlemmarna i grundavgifter tillskjuter hela eller större delen av det erforderliga beloppet. Medlemmarna står i stället själva som låntagare, men föreningen ställer fastigheten som säkerhet och/eller tecknar borgen. Genom denna åtgärd - s. k. strimlade lån - förläggs det taxeringsmässiga underskott, som normalt uppkommer hos bostadsrättsföreningen, i stället hos medlemmarna i form av ränteavdrag.
För att begränsa möjligheterna för delägare i bostadsrättsföreningar att erhålla avdrag för ränta på lån som upptagits för finansieringen av föreningens fastighet har bostadsskattekommittén i sitt slutbetänkande (SOU 1976:11) Bostadsbeskattning II föreslagit att nybildad bostadsrättsförening, som har grundavgifter och liknande kapitaltillskott, som överstiger halva anskaffningskostnaden för fastigheten, skall beskattas enligt de regler som
SkU 1977/78:30
gäller för s. k. oäkta bostadsföreningar. Enligt dessa regler beskattas föreningen för inbetalningar från delägare m. m. (ej kapitaltillskott) samt för värdet av ev. hyresbilliga upplåtelser. Avdrag för kostnader medges på konventionellt sätt. 1 konsekvens härmed skall medlem i bostadsrättsförening i dessa fall beskattas för hyresvärdet av sin lägenhet efter avdrag för inbetalningar till föreningen (ej kapitaltillskott), för egna kostnader för reparation och underhåll av lägenheten samt för räntor.
Kommitténs förslag är efter remissbehandling f. n. föremål för överväganden inom budgetdepartementet.
Avdrag för underskön på annan fastighet
Enligt 46 § 1 mom. KL och 4 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är skattskyldig vid inkomsttaxeringen berättigad till avdrag för underskott på här i landet belägen fastighet såsom allmänt avdrag . Vid den kommunala taxeringen är underskottet dock endast avdragsgillt i den kommun, där fastigheten är belägen.
Kan ett underskottsavdrag inte utnyttjas vid taxeringen för det år då förlusten uppkommit, får enligt bestämmelser i lagen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst förlustavdraget utnyttjas ett senare år, dock inte senare än sex år eller, i fråga om aktiebolag och ekonomiska föreningar, tio år efter förluståret. För att underskottet skall kunna dras av som förlustavdrag måste det ha uppgått till minst 1 000 kr. Vid den kommunala taxeringen gäller inte denna begränsning, om den skattskyldiges förluster under förluståret i olika kommuner uppgått till minst 1 000 kr. Även enligt förlustutjämningslagen gäller att underskott på fastighet, som är belägen i viss kommun, vid taxeringen till kommunal inkomstskatt för senare år endast får avräknas från inkomst i samma kommun.
Utskottet
I detta betänkande behandlar utskottet tre motioner, som innehåller yrkanden om ändringar av beskattningen av fritidsfastigheter och bostadsrättsföreningar med s. k. strimlade lån och av bestämmelserna om avdrag för underskott på annan fastighet.
Beskattningen av fritidsfastigheter
Schablonmetoden för beräkning av inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter (villor och fritidsfastigheter) innebär, att bruttointäkten skall tas upp till 3 % av fastighetens taxeringsvärde upp till 200 000 kr., 4 % av den del av taxeringsvärdet som ligger mellan 200 000 och 250 000 kr., 8 % mellan 250 000 och 300 000 kr. och 10 96 av den del av taxeringsvärdet som överstiger 300 000 kr. Procentsatsen i bottenskiktet har höjts från 2 till 3
SkU 1977/78:30
fr. o. m. 1979 års taxering. Från bruttointäkten medges avdrag endast för ränta, tomträttsavgäld och liknande avgäld och därutöver med ett fast belopp av 1 000 kr., om ägaren varit mantalsskriven på fastigheten.
Såvitt gäller den kommunala inkomstbeskattningen berörs fastighetsinnehavet också av reglerna om garantibelopp, som beräknas för alla skattepliktiga fastigheter och utgör 2 % av taxeringsvärdet. Garantibeloppet ingår i den till kommunal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten. Om fastigheten lämnat överskott får ägaren i gengäld vid den kommunala beskattningen avdrag med 2 % av taxeringsvärdet, dock högst med belopp som motsvarar överskottet.
I motionen 412 begärs utredning om skärpt beskattning av enskilt ägda fritidsfastigheter i syfte att kompensera kommunerna för deras ökade kostnader för fritidsbebyggelsen.
När utskottet tidigare år avstyrkt liknande motionsyrkanden, har utskottet hänvisat bl. a. till att kommunerna redan har vissa möjligheter att erhålla kompensation för sina utgifter för fritidsbebyggelsen genom exploateringsavtal, olika avgifter och taxor för utförda tjänster m. m. Till sådana kostnader som inte kan täckas på detta sätt bidrar ägare av fritidsfastigheter med kommunalskatt, som utgår på grund av fastighetsinnehavet. Därtill kommer att den ekonomiska situationen för fritidskommunema förbättrats under senare år genom ändringar i bestämmelserna om skatteutjämningsbidrag. Utskottet vill emellertid inte bestrida att den ökade fritidsbebyggelsen och omvandlingen av permanentbostäder till fritidsfastigheter medfört betydande ekonomiska insatser och andra svårigheter för vissa utpräglade fritidskommuner i avfolkningsområdena. Som framgår av den tidigare redogörelsen har 1976 års kommunalekonomiska utredning i sitt i slutet av förra året avlämnade slutbetänkande uttalat att det finns skäl för en lagändring som möjliggör en differentiering av de kommunala avgifterna för olika grupper av fastighetsägare. Utredningens förslag är f. n. föremål för remissbehandling. Enligt direktiven för den nyligen tillsatta utredningen om fritidsboendets framtida utveckling skall utredningen bl. a. undersöka och lägga fram förslag till åtgärder, som undanröjer vissa av de i motionen påtalade negativa effekterna för kommunerna av fritidsbebyggelsen.
1 avvaktan på de slutliga ställningstagandena till de båda utredningarnas förslag är utskottet inte berett förorda den av motionärerna begärda utredningen om skärpt beskattning av enskilt ägda fritidsfastigheter och avstyrker således bifall till motionen 412.
Beskattningen av bostadsrättsföreningar med "strimlade län” m. m.
Har fastighet tillhört en bostadsrättsförening skall som intäkt av fastigheten tas upp ett belopp som motsvarar 3 % av fastighetens taxeringsvärde. Från intäkten medges avdrag endast för ränta på lånat i fastigheten nedlagt kapital och för tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Bostadsinnehavet
SkU 1977/78:30
föranleder i princip ingen beskattning av medlemmarna.
Den vanliga formen för finansering av hus med lägenheter, som skall upplåtas med bostadsrätt, är att bostadsrättsföreningen tar upp de lån som kan erhållas med fastigheten som säkerhet och att medlemmarna i grundavgifter tillskjuter vad som därutöver erfordras. Under senare år har emellertid i fråga om föreningar utan statslån alltmer förekommit, att produktionskostnaden helt eller till stor del finansieras genom tillskott från medlemmarna. De tar då formellt sett själva upp lån för att få medel till grundavgiften. Detta möjliggörs genom att bostadsrättsföreningen upplåter panträtt i fastigheten till säkerhet för lånen eller tecknar borgen. Även bostadsrätten kan användas som säkerhet. Benämningen ”strimlade lån” syftar på att lånen, i stället för att upptas av bostadsrättsföreningen, på detta sätt fördelas på medlemmarna. Tillvägagångssättet används av skatteskäl för att medlemmarna skall kunna tillgodoföra sig de ränteavdrag som bostadsrättsföreningen endast delvis kunnat utnyttja.
För att motverka denna form av skatteflykt har bostadsskattekommittén i sitt betänkande (SOU 1976:11) Bostadsbeskattning II föreslagit att bostadsrättsförening, som har grundavgifter och liknande kapitaltillskott vilka överstiger halva anskaffningskostnaden för fastigheten, skall beskattas enligt de regler som gäller för s. k. oäkta bostadsföreningar. Enligt dessa regler beskattas föreningen för inbetalningar från delägare m. m. (ej kapitaltillskott) samt värdet av ev. hyresbilliga upplåtelser. Avdrag för kostnader medges på konventionellt sätt. 1 konsekvens härmed skall medlem i bostadsrättsförening med ”strimlade lån” beskattas på samma sätt som medlem i oäkta förening. Detta innebär att medlemmen som intäkt skall ta upp hyresvärdet för sin lägenhet och att avdrag medges för inbetalningar till föreningen (ej kapitaltillskott), för kostnader för reparation och underhåll av lägenheten samt för räntor.
I motionen 413 yrkas att riksdagen antar det förslag till beskattning av bostadsrättsföreningar med ”strimlade lån” och av medlemmar i sådana föreningar som bostadsskattekommittén lagt fram.
Det är självfallet inte tillfredsställande att man genom konstruktionen med ”strimlade lån” skall kunna uppnå inte avsedda skatteförmåner för medlemmarna i en bostadsrättsförening. Som bostadsskattekommittén framhållit förrycks härigenom i viss mån grunderna för den avvägning av kostnaderna för olika boendeformer som statsmakterna gjort genom 1974 års bostadspolitiska beslut. Utskottet delar därför motionärens uppfattning att en ändring av lagstiftningen är nödvändig. Detta gäller emellertid inte endast i fråga om bostadsrättsföreningar med "strimlade lån” utan också beträffande vissa andra former av gemensamt innehavda flerfamiljshus, som medför opåkallade skattelättnader för bostadsinnehavarna.
Bostadsskattekommitténs förslag har remissbehandlats och är f. n. under övervägande i budgetdepartementet. Enligt vad utskottet erfarit är avsikten att en proposition med förslag till ändrade regler rörande bostadsbeskatt -
SkU 1977/78:30
ningen skall föreläggas riksdagen i höst. I avvaktan på de slutliga ställningstagandena till bostadsskattekommitténs förslag är utskottet inte berett förorda omedelbar lagstiftning i ämnet och avstyrker därför bifall till motionen 413.
Avdrag för underskön pä annan faslighet
Enligt gällande bestämmelser medges vid inkomsttaxeringen avdrag för underskott på här i landet belägen fastighet i form av allmänt avdrag. Vid den kommunala taxeringen är underskottet dock endast avdragsgillt i den kommun där fastigheten är belägen. Om ett underskottsavdrag, som uppgår till minst 1 000 kr., inte kan utnyttjas vid taxeringen för det år då förlusten uppkommit, får det enligt reglerna om förlustutjämning utnyttjas ett senare år, dock inte senare än sex år eller, i fråga om aktiebolag och ekonomiska föreningar, tio år efter förluståret. Vid den kommunala taxeringen får förlusten dock endast avräknas från inkomst i samma kommun.
I motionen 1449 framhåller motionärerna, att de ovannämnda bestämmelserna kan bli aktuella, om en person flyttar från en kommun till en annan och anskaffar en fastighet i den nya kommunen. Eftersom vederbörande det första året efter flyttningen taxeras i sin gamla hemortskommun, kan han inte få avdrag för underskott på fastigheten i den nya kommunen, såvida han inte har inkomster i denna kommun. Motionärerna anser att det finns anledning att införa någon form av anståndsförfarande eller på annat sätt ändra bestämmelserna så att de i motionen påtalade negativa verkningarna av reglerna om underskottsavdrag undanröjs.
I enlighet md de allmänna principer, som gäller för bestämmande av kommunernas skatteunderlag, får ett underskott på en fastighet i en kommun endast avräknas från inkomst i samma kommun. Även om utskottet har viss förståelse för motionärernas förslag, är utskottet inte berett att utan närmare överväganden tillstyrka ett så väsentligt avsteg från gällande beskattningsprinciper, som motionärerna förordat. Utskottet förutsätter emellertid att frågan om möjligt uppmärksammas i samband med ställningstagandena till 1972 års skatteutrednings slutbetänkande.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1449.
Utskottet hemställer
1. beträffande beskattningen av fritidsfastigheter att riksdagen avslår motionen 1977/78:412;
2. beträffande beskattningen av bostadsrättsföreningar med "strimlade län" m. m.
att riksdagen avslår motionen 1977/78:413;
SkU 1977/78:30
3. beträffande avdrag för underskott på annan fastighet att riksdagen avslår motionen 1977/78:1449.
Stockholm den 28 februari 1978
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), andre vice talmannen Tage Magnusson (m), Alvar Andersson (c), Valter Kristenson (s), Stig Josefson (c), T åge Johansson* (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Hagar Normark (s), Karin Ahrland (fp). Margit Odelsparr (c), Bo Lundgren (m) och Bo Forslund (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 57607 Stockholm 1977