Med anledning av motioner om avdragsreglerna för ökade levnadskostnader, m. m.
SkU 1977/78:37
Skatteutskottets betänkande 1977/78:37
med anledning av motioner om avdragsreglerna för ökade levnadskostnader, m. m.
Motionerna
1 detta betänkande behandlas motionerna
1977/78:256 av Rune Torwald (c) och Erik Johansson i Hållsta (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att åtgärder vidtas i enlighet med vad i motionen anförts för att åstadkomma en rättvisare beskattning av uppburna traktamenten m. m.;
1977/78:360 av Rune Torwald m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar begära att regeringen verkställer en snabb översyn av reglerna för avdrag för kostnad vid resor med bil mellan bostad och arbetsplats i syfte att stimulera till ökad samåkning;
1977/78:414 av Per-Axel Nilsson m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen uttalar som sin mening att ungdomar under 20 år vid inkomstbeskattningen bör ha rätt till avdrag för s. k. månadsresor;
1977/78:416 av Bengt Silfverstrand (s) och Hans Pettersson i Helsingborg (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av avdragen för arbetsresor med bil i enlighet med vad som i motionen anförs;
1977/78:513 av Stig Olsson (s) och Birgitta Johansson (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen ger till känna vad som anförts om skattefrihet för AMS-elevernas resor;
1977/78:642 av Börje Stensson (fp) och Margareta Andrén (fp) vari hemställs att riksdagen i enlighet med vad som anförs i motionen 1977/ 78:641 hos regeringen begär en översyn av bilskatteavdragen;
1977/78:942 av Kerstin Andersson i Kumla m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen anhåller att regeringen framlägger förslag till föreskrifter beträffande rätt till avdrag för vissa hemresor för anställda med arbete på annan ort än bostadsorten så att den som har arbete på ett stort antal orter under inkomståret medges hemreseavdrag även i de fall vederbörande icke är gift eller har barn;
1977/78:946 av Georg Danell (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till sådan ändring av kommunalskattelagen att resa till och från barndaghem i samband med arbetsresa får inräknas i den tidsvinst som avgör om rätt till avdrag för bilresa föreligger;
1 Riksdagen 1977/78. 6 sami. Nr 37
SkU 1977/78:37
1977/78:977 av Håkan Winberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om översyn av reglerna om avdragsrätt för resor med bil mellan arbetsplats och bostad i syfte att nå kompensation för de högre bilkostnaderna i de fyra nordligaste länen;
1977/78:1443 av Linnea Hörlén (fp) och Karin Ahrland (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder som syftar till jämställdhet mellan ogifta och gifta skattskyldiga i vad gäller avdrag för ökade levnadskostnader vid arbete utanför hemorten.
Gällande bestämmelser m. m.
Traktamenten m. m.
Den som gör tjänsteresor utanför sin vanliga verksamhetsort har enligt 33 § och punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen(1928:370)-KL - i regel rätt till avdrag för kostnaden för själva resan och också för ökade levnadskostnader i form av kostnader för hotellrum, merkostnader för måltider m. m. Avdrag för ökade levnadskostnader medges emellertid inte enbart på den grund att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den där han har sin bostad. Om han bosätter sig utanför arbetsorten eller tar anställning på annan ort än där han är bosatt, medges avdrag endast om anställningen avser en kortare tid eller skall bedrivas på flera olika platser eller det av annan anledning inte kan ifrågasättas att han skall flytta till arbetsorten. Vid s. k. dubbel bosättning kan avdrag medges om det med tanke på makes förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa familjebostad eller annan jämförlig omständighet inte skäligen kan ifrågasättas att familjen skall flytta till den skattskyldiges bostadsort.
Om kostnadsersättning utgått gäller särskilda regler som är olika för statlig och enskild tjänst (32 § 3 mom. och punkt 4 av anvisningarna till 32 § KL). Statlig kostnadsersättning skall i regel inte tas upp som inkomst. Avdrag får å andra sidan inte göras för motsvarande kostnader, även om dessa överstiger ersättningen. I fråga om enskild tjänst är principen därmed att ersättningen tas upp som inkomst och avdrag medges för omkostnaderna.
Med statlig kostnadsersättning jämställs motsvarande ersättning från kommuner, hushållningssällskap och skogvårdsstyrelser. Även ersättning från andra offentliga institutioner än de nu nämnda kan förklaras jämställd med statliga traktamenten. Enligt uttryckliga bestämmelser i punkt 5 av anvisningarna till 32 § KL förstås med statlig resekostnads- och traktamentsersättning vad som enligt resereglementet med flera författningar eller särskilt av regeringen eller vederbörande myndighet meddelat beslut utgår såsom resekostnads- och traktamentsersättning för förrättning i statens ärenden på annan ort än bostads- eller stationsorten.
Beträffande resekostnadsersättning i form av traktamente i enskild tjänst gäller särskilda bestämmelser i punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL. Dessa
SkU 1977/78:37
bestämmelser innebär att de ökade levnadskostnaderna vid tjänsteresor utanför den vanliga verksamhetsorten utan närmare utredning skall anses ha uppgått till belopp motsvarande traktamentet, dock högst till ett s. k. normalbelopp vilket förutsatts motsvara högsta dygnstraktamente enligt statens allmänna resereglemente. Normalbeloppet fastställs av riksskatteverket (RSV) för varje kalenderår.
Statlig eller kommunal myndighet är inte skyldig att lämna kontrolluppgift beträffande icke skattepliktig kostnadsersättning. Enskild arbetsgivare skall däremot i kontrolluppgift ge specificerade upplysningar om samtliga förrättningar som arbetstagaren haft under året och de traktamentsbelopp som utgått. Traktamenten som inte överstiger 500 kr. eller inte avser mer än 24 förrättningsdagar per år får dock redovisas genom kryssmarkering, och detsamma gäller om dispens medgetts från uppgiftsskyldigheten.
Normalbeloppen för kalenderåret 1977 framgår av följande uppställning (RSV Dt 1976:49).
Förrättningens art
Avdrag
medgives
med
Avdragets fördelning
Bo-
stad
Kost Diver- se
småut-
gifter
Korttidsförrättning samt forsta 15 dygnen av varje långtidsförrättning
76 5
Långtidsförrättning fro m 16 dygnet
46 3
Endagsförrättning som varat mer än 4 men ej mer än 10 timmar i följd
27 Endagsförrättning som varat mer än 10 timmar i följd
-
54 Hemresor
RSV:s anvisningarom avdrag för ökade levnadskostnader innehåller bl. a. riktlinjer i fråga om avdrag för kostnad för hemresor till familjen (RSV Dt 1976:57). Anvisningarna innehåller i denna del bl. a. följande.
Har den anställde vid arbete inom riket rest hem för att besöka familjen när han tjänstgjort utanför sin vanliga verksamhetsort bör han, om särskilda omständigheter inte föreligger, erhålla avdrag såsom för ökade levnadskostnader för följande antal hemresor. Avdraget beräknas i regel efter kostnaden för billigaste färdsätt.
SkU 1977/78:37
4 Avstånd i en riktning mellan
Antal resor
hemmet och forrättningsorten
högst 20 mil
1 resa var sjunde dag
över 20 men högst 50 mil1
1 resa var fjortonde dag
över 50 mil1
1 resa var fjärde vecka
'För skattskyldiga med hemort i Y, Z, AC och BD län gäller i stället 100 mil.
Då mycket goda kommunikationer finns mellan förrättningsorten och hemmet bör avdrag kunna medges även om avståndet något överstiger 20 resp. 50 mil.
I RSV:s handledning för taxering 1977 anförs bl. a. att avdragsrätt för hemresekostnader tillkommer gifta eller därmed jämställda skattskyldiga, medan däremot ensamstående, gifta som ej sammanlever eller ogifta som sammanlever utan att ha gemensamt barn (RRK R 74 1:71) ej anses berättigade till avdrag. Skattskyldig som ingår äktenskap under året bör - trots att han enligt bestämmelserna i 65 § KL ej sambeskattas med maken - enligt handledningen anses berättigad till avdrag för resor under tiden efter äktenskapets ingående. Det påpekas också att man i undantagsfall och beroende på speciella förhållanden i ett fåtal fall har medgett ensamstående avdrag för hemresekostnader (t. ex. R 1967:1089).
Frågan om avdrag för hemresor för den som är ensamstående i skatteförfattningarnas mening belyses också av en dom av regeringsrätten 1977, refererat i RRK R 77 1:19. Rättsfallet gällde en man, som sedan många år sammanbott med en kvinna under äktenskapsliknande former. Regeringsrätten anförde.
Enligt 65 § femte stycket kommunalskattelagen skall bestämmelserna i nämnda lag om gift skattskyldig tillämpas även beträffande den som lever tillsammans med någon, med vilken han tidigare varit gift eller med vilken han har eller har haft barn.
Enligt stadgad praxis tillerkännes gifta och med dem i skattehänseende jämställda avdrag för sådana hemresekostnader, varom i målet är fråga. Undantagsvis, och då beroende på särskilda förhållanden, har avdrag för sådana kostnader medgivits även för annan skattskyldig.
Hagström tillhörde under beskattningsåret icke den kategori skattskyldiga, som enligt vad ovan anförts normalt medges avdrag för hemresor. Sådana omständigheter harej förebragts att Hagström ändock, såvitt taxeringen nu är under bedömande, bör medges avdrag i detta hänseende.
På grund av det anförda fastställer regeringsrätten, med ändring av kammarrättens dom, taxeringarna till följande belopp (beloppen här uteslutna).
En ledamot tilläde för sin del.
Utan uttrycklig författningsbestämmelse brukar enligt stadgad praxis avdrag för hemresekostnader såsom ökade levnadskostnader medges från
SkU 1977/78:37
inkomst av tjänst i fall när skattskyldig, som tjänstgjort utanför sin vanliga verksamhetsort, rest hem för att besöka familjen. För att härvidlag fä till stånd en enhetlig tillämpning inom landet har riksskatteverket meddelat anvisningar i ämnet (se RSV Dt 1976:57).
En förutsättning för att avdrag skall utgå i nu avsedda fall har emellertid hela tiden varit att den skattskyldige varit gift eller att han sammanbott med annan person under sådana förhållanden att enligt kommunalskattelagens bestämmelser de särskilda för gift skattskyldig gällande reglerna i samma lag är tillämpliga (se bl. a. regeringsrättens dom den 26 juni 1974,RRK.R74 1:71). Regeringsrätten har visserligen i några fall medgivit avdrag för hemresekostnader även för ogift skattskyldig, men i dessa fall har speciella omständigheter förelegat, såsom tjänstgöring på avlägset belägen, isolerad ort eller under särskilt svåra förhållanden o. d. Ett visst avsteg från principen om avdragsrätt endast för sådan skattskyldig som i övrigt skall taxeras som gift har i praxis gjorts också därigenom att avdraget brukar medges redan för det beskattningsår under vilket den skattskyldige ingått äktenskap eller, i fråga om s. k. samboende, under vilket det första gemensamma barnet fötts.
Frågan huruvida avdrag för hemresor skall medges utöver vad som hittills utvecklats i praxis är enligt min mening en fråga för lagstiftaren. Den uppfattning jag här givit uttryck åt gäller även de fall där särskild ersättning utgått för hemresan.
Vid sin behandling av denna fråga vid riksmötet 1975/76 anförde utskottet (SkU 1975/76:40) att den som inte har familj i hemorten i allmänhet givetvis inte kan anses berättigad till avdrag för hemresor, men utskottet utgick då liksom tidigare från att denna fråga fortfarande skulle bedömas med hänsyn till de särskilda omständigheter som föreligger i det enskilda fallet. Utskottet behandlade också ett motionsyrkande om avdrag för kostnader för resor för att besöka barn. Härom anförde utskottet bl. a. att det givetvis är angeläget att på allt sätt underlätta för den av föräldrarna, som ej har vårdnaden, att umgås med barnet. Att i sådant syfte medge avdrag för kostnader för resor, som inte har direkt samband med den skattskyldiges förvärvsarbete, kunde emellertid enligt utskottets uppfattning inte medföra sådana förbättringar i detta hänseende att det kunde motivera ett avsteg från grundläggande principer vid beskattningen.
S.k. månadsresor
Enligt 36 § arbetsmarknadskungörelsen(1966:368, omtryckt 1977:141) kan arbetsförmedlingen under vissa förutsättningar bevilja den som fått anställning utanför hemorten resekostnadsersättning för en resa i månaden från anställningsorten till hemorten och åter eller för en hushållsmedlems resa från hemorten till anställningsorten och åter. Ersättningen kan beviljas endast för tid då traktamente vid dubbel bosättning utgår. Frågan hur bidrag av detta slag skall behandlas vid beskattningen har inte reglerats i skattelagstiftningen. RSV har i skrivelse till arbetsmarknadsstyrelsen den 24 maj 1977 anfört att ersättning för s. k. månadsresor enligt verkets bedömning utgör skattepliktig intäkt. Till stöd härför har verket åberopat riksskattenämndens
SkU 1977/78:37
anvisningar 1964 3:3 angående beskattningen av vissa kostnadsbidrag.
Regeringen har den 10 februari och den 16 oktober 1977 beslutat om flyttningsbidrag till ungdomar i form av försöksverksamhet i vissa län (Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Gotlands län). Beslutet innebär att ungdomar under 20 år, som tar anställning på annan ort och som får viss starthjälp men ej traktamente vid dubbel bosättning, skall kunna få flyttningsbidrag i form av månadsresa under de sex första månaderna av anställningen. RSV har i skrivelse till arbetsmarknadsstyrelsen den 17 oktober 1977 förklarat att även ersättning för dessa resekostnader enligt verkets bedömning torde utgöra skattepliktig intäkt. I skrivelsen anförs också att ingen avdragsrätt för hemresekostnad enligt anvisningarna till 33 § KL föreligger, om den aktuella ersättningen utgår till ovanstående ungdomar.
Budgetministern harden 20januari 1978 som svar på en enkel fråga anfört att det är beklagligt om det uppstått ett missförstånd hos de nu aktuella ungdomarna om skattereglerna för bidragen till hemresor men att regeringen är beredd att vidta åtgärder i syfte att undanröja olägenheterna för de ungdomar som genom en beskattning får värdet av sina fria hemresor reducerat. I svaret anförs vidare att de problem som aktualiseras i samband med den skattemässiga bedömningen av dessa ungdomars hemresor är ganska omfattande. Den översyn av reglerna, som budgetministern anser påkallad, bör enligt hans uppfattning ske inom den kommitté som i dagarna tillsätts för att göra en grundlig översyn av alla skattefrågor rörande traktamenten, reseersättningar och resekostnader.
Regeringen har den 9 februari 1978 beslutat att arbetsmarknadsstyrelsen får bevilja ifrågavarande ungdomar ytterligare flyttningsbidrag med belopp motsvarande de kostnader som kan uppkomma genom att värdet av månadsresa inkomstbeskattas. Närmare föreskrifter härom skall utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd med riksskatteverket. Överläggningar pågår f. n. mellan dessa myndigheter i frågan hur härmed sammanhängande problem lämpligen bör lösas.
Bilresor mellan bostad och arbetsplats
Kostnader, som uppkommer på grund av att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än där han är bosatt, anses i princip som en ej avdragsgill levnadskostnad. Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL medges emellertid avdrag för skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen. Riksskatteverket utfärdar varje år särskilda anvisningar om detta avdrag. I fråga om bilresor till och från arbetet skall dessa anvisningar grundas på följande principer, som antogs år 1969 (prop. 1969:29, BeU 1969:31). Avdraget skall beräknas enligt en schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil. Hänsyn skall tas till kostnader, som direkt beror på vägsträckan (milbundna kostnader), och till övriga kostnader för bilen (årsbundna
SkU 1977/78:37
kostnader). De genomsnittliga årsbundna kostnaderna för en mindre bil fördelas mellan resor till och från arbetsplatsen och annan körning med hänsyn till en genomsnittlig årlig körsträcka mellan bostad och arbetsplats av 1 000 mil och privat 1 300 mil. I enlighet härmed beräknas avdraget för de årsbundna kostnaderna till 1/2 300 av årsbeloppet för sådana kostnader för varje körd mil intill 1 000 mil. För körsträckor därutöver tas hänsyn endast till milbundna kostnader. Om den privata körsträckan inte uppgår till 1 300 mil eller om körsträckan till och från arbetet är längre eller kortare än 1 000 mil innebär schablonen att en större del av de årsbundna kostnaderna hänförs till privatkörning än vad som skulle ha blivit fallet vid en direkt proportionering mellan de olika slagen av körning.
Riksskatteverkets anvisningar i ämnet för 1978 års taxering (RSV Dt 1976:26) innebär att som skälig kostnad i regel bör anses lägsta avgift för resor med tillgängligt allmänt kommunikationsmedel. Har den skattskyldige använt bil bör emellertid skäligt avdrag medges för bilkostnaden om vägavståndet uppgår till minst en halv mil och om det av omständigheterna klart framgår, att användandet av bil i stället för allmänt kommunikationsmedel regelmässigt medför en tidsvinst av minst en och en halv timme sammanlagt för fram- och återresan.
Vid beräkning av tidsvinsten bör hänsyn tas jämväl till den tid, som åtgår för att uppsöka parkeringsplats och gå till och från parkeringsplatsen, till den trafikintensitet som råder vid den tid av dygnet, då resan företas, samt till den tidsförlust som uppkommer genom att den skattskyldige, i syfte att undvika körning under rusningstid, ankommer till arbetsorten (arbetsplatsen) tidigare eller lämnar den senare än vad som är motiverat med hänsyn till arbetstidens förläggning. För skattskyldig med flera fasta arbetsplatser eller med flera arbetspass per dygn bör såsom tidsvinst anses den sammanlagda tidsvinsten per dygn genom användandet av bil för resorna i fråga.
Den som regelmässigt använder bil i tjänsten bör enligt anvisningarna få avdrag för bilkostnader för resor mellan bostaden och den fasta arbetsplatsen oavsett avståndet och tidsvinsten.
Som skäligt avdrag för bilkostnader anses - med vissa undantag - 5:20 kr. för körd mil t. o. m. 1 000 mil per år och för körsträckor däröver 3:20 kr. för mil.
Om någon på grund av handikapp e. d. behöver använda bil medges avdrag för bilkostnad oavsett avståndet och tidsvinsten. Avdraget får i så fall - om det är fördelaktigare - medges med den del av de faktiska bilkostnaderna som belöper på körningar till och från arbetsplatsen.
Om den skattskyldige uppbär ersättning av medåkande bör avdraget i regel minskas med en fjärdedel per medåkande. Minskningen bör dock enligt anvisningarna uppgå högst till vad som motsvarar ersättningen.
Bestämmelserna om beräkning av avdraget vid samåkning bör ses mot bakgrund av det undantag från bestämmelserna om yrkesmässig trafik, som gäller enligt 2 § förordningen (1940:910) angående yrkesmässig automobil -
SkU 1977/78:37
trafik m. m. Från tillämpning av dessa bestämmelser undantas befordran vid färd med personbil till eller från egen arbetsplats av högst fyra passagerare på väg till eller från arbetsplats. Med arbetsplats likställs skola eller annan undervisningslokal.
Utskottet har i sitt betänkande SkU 1975/76:40 med hänvisning till pågående överväganden inom finansdepartementet med anledning av traktamentsbeskattningsutredningens förslag (SOU 1974:45), som innefattar bl. a. bilkostnader, och inom 1972 års skatteutredning avstyrkt motioner om utökade avdragsmöjligheter för bilresor mellan bostad och arbetsplats. Utskottet anförde:
Vid tidigare års behandling av frågor om avdrag för bilkostnader har bred enighet rått inom utskottet om att schablonerna för bilkostnadsavdrag för resor till och från arbetet tar vederbörlig hänsyn även till långa körsträckor och att en för det praktiska taxeringsarbetet nödvändig schablonregel givetvis inte kan konstrueras så att den ger ett i alla lägen rättvisande resultat. Utskottet finner nu liksom tidigare att det f. n. saknas skäl att föregripa kommande ställningstaganden på detta och närliggande områden genom att nu besluta om större bilkostnadsavdrag vid långa avstånd eller för dem som är bosatta inom stödområden. I sammanhanget kan också påpekas att traktamentsbeskattningsutredningens förslag beträffande långa resor går i motsatt riktning mot vad som föreslås i motionerna. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1975/76:711 och 1039.
När det gäller tidsvinst genom bilresor mellan bostad och barndaghem har utskottet vid sin tidigare behandling av denna fråga framhållit att avdrag för kostnader för tillsyn av barn medges i form av förvärvsavdrag. Enligt utskottets uppfattning saknas anledning att införa regler om att hänsyn skall tas till resor till och från barndaghem vid beräkning av avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats.
Mot beslutet reserverade sig utskottets (m)-ledamöter. Betänkandet godtogs av riksdagen.
Vid riksmötet 1976/77 avstyrkte utskottet (SkU 1976/77:32) enhälligt motioner på detta område med hänvisning bl. a. till pågående överväganden inom 1972 års skatteutredning.
Av 1972 års skatteutrednings slutbetänkande Översyn av skattesystemet (SOU 1977:91 s. 223-225) framgår att det inkomståret 1972 fanns nästan en miljon inkomsttagare som hade avdrag för resor till och från arbetet med egen bil. Av dessa hade nära 58 % avdrag överstigande 1 000 kr. Avdragsbeloppet för sådana bilresor uppgick då till 1 674 milj. kr. Av inkomsttagare med dessa bilavdrag hade 57,6 % en total körsträcka understigande 500 mil och 85,9 % en körsträcka understigande 1000 mil. För år 1979 beräknas 1 200 000 inkomsttagare yrka avdrag med 3 600 milj. kr.
Utredningen, som inte lägger fram något förslag om ändring av reglerna, anför bl. a. följande:
Före år 1920 fanns ingen lagstadgad avdragsrätt för resa mellan bostad och arbetsplats. Sådan kostnad ansågs i allmänhet utgöra privat levnadskostnad.
SkU 1977/78:37
9 Alltsedan avdragsrätten infördes har det debatterats livligt om avdragets berättigande. Det har ofta framhållits att denna kostnad skulle utgöra ett slags boendekostnad och att avdrag för resekostnader bara borde medges om det av olika skäl inte var möjligt att bosätta sig närmare arbetsplatsen.
De olika åsikterna huruvida resekostnaderna skall anses utgöra kostnader för fullgörande av tjänsten eller levnadskostnader beror naturligtvis huvudsakligen på att man försöker göra en allmängiltig klassificering av kostnader som, på grund av omständigheterna i det enskilda fallet, rätteligen borde höra till den ena eller andra gruppen. Ofta kan dock antas att dessa kostnader ligger levnadskostnader mycket nära och även i viss mån är att hänföra dit. Detta gäller i ännu högre grad när resorna företas med bil. Man har därför också varit angelägen om att inte medge avdrag med större belopp än som kan anses skäligt.
Kostnader för resor med bil mellan bostad och arbetsplats är således redan till sin natur sådana att någon exakt rättvisa och likformighet vid beskattningen inte går att upprätthålla. Det har därför också varit en naturlig följd att man i förenklingssyfte infört en schablonberäkning.
När denna schablonmetod infördes fanns det fortfarande många familjer som inte hade tillgång till egen bil. Utvecklingen har dock gått mycket fort i detta avseende. Det kan därför med fog antas att det stora antalet skattskyldiga, med avdrag för kostnader för bilresor mellan arbete och bostad, oberoende av arbetet, ändå skulle innehaft bil. Det kan därför ifrågasättas om inte numera de årsbundna bilkostnaderna nästan uteslutande bör anses utgöra privata levnadskostnader. Avdrag skulle således bara medges för milbundna kostnader. Möjligen skulle denna åtgärd kunna kombineras med en något frikostigare beräkning av dessa kostnader.
För år 1979 skulle en sådan reform beräknas innebära att avdrag för de första 1 000 milen medges med 3,90 kr. i stället för 6,00 kr. per mil. Det totala bilavdraget skulle beräknas minska med 1 150 milj. kr. från 3 600 till 2 450 milj. kr.
Reformen skulle sålunda medföra betydande skatteintäkter. Å andra sidan skulle en sådan reform särskilt drabba skattskyldiga i glesbygd, vilka måste använda bil för att kunna ta sig till arbetet. Vidare skulle skillnaden mellan avdrag för kostnader för resor i tjänsten och kostnader för resor till och från arbetet öka betydligt. Gränsdragningen mellan dessa reseformer kan ibland vara relativt svävande. Enligt vår mening vore det därför mindre lyckligt om skillnaderna i avdragshänseende ökade ytterligare. På dessa grunder anser vi att reglerna om avdrag för kostnader för bilresor mellan bostad och arbetsplats för närvarande inte bör ändras.
Utskottet
I detta betänkande behandlar utskottet olika motioner rörande beskattningen av traktamenten samt avdrag för ökade levnadskostnader och bilresor mellan bostad och arbetsplats.
Ökade levnadskostnader m. m.
Beträffande ökade levnadskostnader innebär gällande regler i korthet att avdrag medges för de merkostnader som uppkommer under tjänsteresor
SkU 1977/78:37
utanför den vanliga verksamhetsorten. Den som tagit anställning på annan ort är däremot berättigad till avdrag endast om det inte skäligen kunnat ifrågasättas att han eller hans familj avflyttat till anställningsorten, t. ex. om anställningen endast avsett en kort tid eller om det förelegat svårigheter att anskaffa familjebostad på anställningsorten. Vid sidan av dessa regler får enligt stadgad praxis avdrag göras för skälig kostnad för resor mellan arbetsorten och hemorten för besök av familjen.
Om traktamente utgått gäller särskilda regler. Traktamente som utgått i statlig eller kommunal tjänst skall inte tas upp som intäkt, och avdrag får då inte heller göras för motsvarande kostnader. I enskild tjänst däremot skall ersättningen tas upp till beskattning, men avdrag får göras med motsvarande belopp om traktamentet inte utgått enligt förmånligare grunder än som anges i RSV:s anvisningar.
1 motionen 256 yrkar motionärerna att åtgärder vidtas för att åstadkomma en mer rättvis beskattning i fråga om traktamenten och anför att nuvarande regler missbrukas för att uppnå ej avsedda förmåner vid beskattningen. Motionärerna anser, att statliga och kommunala arbetsgivare senast fr. o. m. inkomståret 1979 bör åläggas att lämna kontrolluppgifter angående förmåner av denna art, och att alla arbetsgivare skall lämna särskild redovisning för utbetalningar som betecknats såsom traktamenten men som gått utöver RSV:s normer.
Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet framhålla, att de nyss återgivna reglerna om traktamenten i princip gäller endast i fråga om utbetalningarsom har karaktärav kostnadsersättning. Att uppgiftsskyldighet inte föreligger beträffande traktamenten i statlig eller kommunal tjänst sammanhänger med att sådana traktamenten inte är skattepliktiga. En utökad uppgiftsskyldighet i dessa fall kan enligt utskottets uppfattning därför inte anses meningsfull utan en mer genomgripande ändring av reglerna på detta område. När det gäller traktamenten i enskild tjänst är gällande uppgiftsskyldighet uppbyggd på sådant sätt att vissa kontrollmöjligheter redan föreligger. Det anförda innebär inte, att förhållandena enligt utskottets uppfattning är i alla delar tillfredsställande, utan visar bara att de i motionen föreslagna åtgärderna inte ensamma kan tillgodose det angivna syftet att förhindra missbruk av reglerna.
Utskottet harvid tidigare års behandling av frågor rörande avdragsreglerna för ökade levnadskostnader m. m. hänvisat till pågående överväganden med anledning av traktamentsbeskattningsutredningens förslag och inom 1972 års skatteutredning. Skatteutredningen har av flera skäl inte kunnat gå in på dessa komplicerade frågor i sitt nu avlämnade slutbetänkande. Som framgår av den tidigare redogörelsen kommer budgetministern i stället att tillsätta en särskild utredning för en grundlig översyn av skattefrågorna rörande traktamenten, reseersättningar och resekostnader. De i motionen framlagda synpunkterna kommer givetvis att beaktas i detta utredningsarbete.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 256.
SkU 1977/78:37
11 Yrkandet i motionen 1443 om åtgärder för att uppnå jämställdhet på detta område mellan ogifta och gifta motiveras med att den som är ogift är i ett sämre läge än gifta och därmed jämställda när det gäller avdrag för ökade levnadskostnader på arbetsorten och avdrag för kostnader för resor för besök i hemorten. Även motionärerna i motionen 942 tar upp denna fråga men begränsar sig till frågan om hemresor.
Gällande regler innebär - som framgår av vad utskottet nyss anfört - att möjligheterna till avdrag för ökade levnadskostnader bedöms med hänsyn till ett flertal faktorer och att den skattskyldiges familjeförhållanden i vissa situationer kan ha avgörande betydelse. Även avdragsberäkningen påverkas i vissa fall av familjesituationen. Avdrag för kostnader för särskilda resor för besök i hemorten kan endast i speciella undantagsfall erhållas av den som är ensamstående. Principerna grundar sig på uppfattningen, att den som har sin familj på annan ort än arbetsorten kan ha svårt att undvika särskilda merkostnader, och att även sådana omständigheter bör kunna beaktas. Samtidigt utgår dessa principer från ett familjebegrepp som ställer vissa numera vanliga samlevnadsformer utanför denna bedömning.
Enligt utskottets uppfattning kan det givetvis ifrågasättas om reglerna i dessa hänseenden är lämpligt utformade. Eftersom de angivna principerna och detaljutformningen av reglerna kommer att ingå som en viktig del i det nu planerade utredningsarbetet, vill utskottet emellertid för sin del inte nu gå in på en närmare bedömning härav. Ställningstagandena till de i motionerna berörda frågorna bör i stället anstå i avvaktan på resultatet av utredningens överväganden. Med anledning av vad som anförs i motionen 942 vill utskottet endast tillägga, att den som i sin tjänst turnerar till olika orter i allmänhet är berättigad till avdrag för fördyrat kosthåll under tjänsteresorna, hyra av hotellrum under vistelsen på arbetsorten etc. och givetvis också för kostnader för själva resan till och från de olika förrättningsorterna och för hemresor i samband med uppehåll i turnéerna, oavsett om vederbörande har familj eller ej.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 942 och 1443 i den mån de inte är tillgodosedda.
Motionärerna i motionerna 414 och 513 tar upp vissa problem i samband med den försöksverksamhet som berör ett 1000-tal ungdomar i tre norrlandslän och Gotlands län och som påbörjats i början av 1977. Försöksverksamheten, som enligt de beslut regeringen hittills fattat skall pågå t. o. m. budgetåret 1977/78, innebär att ungdomar under 20 år, som är bosatta i dessa län och tar anställning på annan ort, under de första sex månaderna av anställningstiden skall kunna få flyttningsbidrag i form av s. k. månadsresa för besök i hemorten, även om de är att anse som ensamstående. Av skriftväxling mellan AMS och RSV framgår, att flyttningsbidragen betraktas som skattepliktig inkomst, något som de berörda ungdomarna inte alltid känt till, och att avdrag inte torde komma att medges för kostnaderna för
SkU 1977/78:37
hemresorna. Resultatet härav blir att dessa ungdomar kommer att utsättas för en beskattning som blir särskilt kännbar med hänsyn till att de långa resor det här är fråga om ofta företagits med flyg.
1 motionerna yrkas ett riksdagsuttalande av innebörd att bidragen bör fritas från beskattning.
Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har budgetministern nyligen som svar på en enkel fråga anfört, att regeringen är beredd att vidta åtgärder i syfte att undanröja de angivna olägenheterna, men att härmed sammanhängande skatteproblem är så omfattande att de bör ingå i den planerade översynen av skattefrågorna rörande traktamenten och resekostnader m. m. Därefter har regeringen den 9 februari 1978 beslutat att AMS får ersätta ifrågavarande ungdomar för de kostnader som kan uppkomma genom beskattning av de bidrag som utgått i form av månadsresa. Närmare föreskrifter härom kommer att utfärdas av arbetsmarknadsstyrelsen efter samråd med riksskatteverket.
Det kan således konstateras, att de ekonomiska problem som månadsresorna kunnat innebära för de berörda ungdomarna fått en provisorisk lösning, och att syftet med motionerna så till vida är tillgodosett. Åtskilliga frågor av praktisk natur kvarstår emellertid fortfarande olösta, såväl för dem som skall få ersättning för skatteeffekterna som förde tillämpande myndigheterna. En för alla mer praktisk lösning av den nu uppkomna situationen skulle givetvis ha varit att reglera skattefrågan genom ett uttryckligt undantag för de nu ifrågavarande resebidragen. Man kommer emellertid här in på vissa grundläggande frågeställningar och en avvägning gentemot andra som eventuellt erhållit eller kan komma att erhålla motsvarande ersättningar direkt från arbetsgivaren. Utskottet instämmer i budgetministerns uppfattning att ändringar av denna karaktär inte bör vidtas utan närmare överväganden än vad som nu är möjligt. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna 414 och 513 i den mån de inte är tillgodosedda.
Avdrag för bilresor mellan bostad och arbetsplats
De i motionerna 416 och 642 framställda yrkandena avser att få till stånd begränsningar i nuvarande avdragsregler bl. a. i energisparande syfte och för att främja kollektivtrafiken. Ett likartat syfte har yrkandet i motionen 360, som avser att stimulera till samåkning genom att beräkna de avdragsgilla kostnaderna i dessa fall till något högre belopp på motsvarande sätt som gäller vid statliga och kommunala tjänsteresor, där ersättning utgår med 5 öre/km och passagerare utöver gängse kostnadsersättning för bilresor i tjänsten. Den i motionen 977 yrkade översynen av reglerna grundar sig på uppfattningen att schablonen för bilkostnadsavdraget missgynnar den som ha långa körsträckor och att reglerna bör ta hänsyn till att bilkostnaderna är högre i norrlandslänen än i landet i övrigt. Ändringsyrkandena i motionen 946 går ut på att man vid beräkningen av den tidsvinst på en och en halv timme, som
SkU 1977/78:37
enligt RSV :s anvisningar erfordras för avdrag för bilkostnader, skall ta hänsyn inte endast till resor mellan bostad och arbetsplats utan också till resor till och från barndaghem.
Utskottet har vid upprepade tillfallen avstyrkt likartade motionsyrkanden med hänvisning bl. a. till pågående överväganden inom 1972 års skatteutredning. Utredningen har i sitt numera framlagda slutbetänkande antagit att det stora flertalet skattskyldiga skulle ha bil oberoende av arbetet och att ifrågavarande bilkostnader även av andra skäl i viss mån är att hänföra till privata levnadskostnader. Utredningen har dock ansett att reglerna f. n. inte bör ändras, eftersom begränsningar i avdragsreglerna särskilt skulle drabba skattskyldiga i glesbygd, vilka måste använda bil för att kunna ta sig till arbetet, och skillnaden mellan avdrag för kostnader för resor i tjänsten och kostnader för resor till och från arbetet skulle öka betydligt.
Med hänvisning till sina ställningstaganden till dessa frågor tidigare år och till att en omprövning härav bör anstå i avvaktan på resultatet av remissbehandlingen av utredningsförslaget avstyrker utskottet motionerna 360,416, 642, 946 och 977.
Utskottet hemställer
A. beträffande ökade levnadskostnader m. m.
att riksdagen avslår
1. motionen 1977/78:256,
2. motionerna 1977/78:942 och 1443,
3. motionerna 1977/78:414 och 513;
B. beträffande avdrag för bilresor mellan bostad och arbetsplats
att riksdagen avslår
1. motionerna 1977/78:416 och 642,
2. motionen 1977/78:360,
3. motionen 1977/78:977,
4. motionen 1977/78:946.
Stockholm den 14 mars 1978
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Alvar Andersson* (c), Stig Josefson (c), Tage Johansson (s), Nils Hörberg (fp), Rune Carlstein* (s), Tage Sundkvist (c), Olle Westberg i Hofors (s), Kurt Söderström (m), Curt Boström (s), Margit Odelsparr (c), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s) och Wilhelm Gustafsson (fp).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 57710 Stockholm 1978