Med anledning av motioner om ändringar i lagen (1964:143) om bidragsförskott
SoU 1977/78:10
Socialutskottets betänkande 1977/78:10
med anledning av motioner om ändringar i lagen (1964:143) om bidragsförskott
Motionerna
I motionen 1976/77:264 av Gördis Hörnlund (s) och Doris Håvik (s) hemställs att riksdagen beslutar att upphäva 2 § d) och 4 § fjärde stycket lagen (1964:143) om bidragsförskott.
I motionen 1976/77:356 av Åke Gillström m. fl. (s) föreslås att riksdagen hos regeringen hemställer att sådant tillägg till lagen (1964:143) om bidragsförskott införs att eftergift av återkrav medges också vid värnpliktstjänstgöring.
Lagen (1964:143) om bidragsförskott
År 1937 tillkom den första lagen om förskottering av underhållsbidrag till barn. Den nu gällande lagen (1964:143) om bidragsförskott har ändrats upprepade gånger. De senaste lagändringarna (SFS 1976:277), som trädde i kraft den 1 september i år och som tillämpats första gången i fråga om bidragsförskott avseende oktober månad, innebar bl. a. att administrationen av bidragsförskotten fördes över från kommunerna till de allmänna försäkringskassorna och riksförsäkringsverket (prop. 1975/76:116, SoU 1975/ 76:37).
Lagen innehåller följande.
Förutsättningen för att bidragsförskott skall utgå är att vårdnaden om barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, tillkommer endast en av föräldrarna eller att barnet inte står under föräldrarnas vårdnad. Bidragsförskott utgår i förhållande till fader eller moder, som inte har vårdnaden om barnet (1 § 1 st.). Bidragsförskott utgår också till här i riket bosatt barn som inte är svensk medborgare om vårdnadshavaren är bosatt i riket och antingen barnet eller vårdnadshavaren sedan minst sex månader vistas i riket (1 § 2 st.).
I vissa fall som anges i 2 § utgår inte bidragsförskott. Förskott lämnas sålunda inte om barnet bor tillsammans med den underhållsskyldige. Inte heller utgår förskott om det föreligger grundad anledning anta att den underhållsskyldige i vederbörlig ordning betalar fastställt underhållsbidrag inte understigande vad som skulle utgå i bidragsförskott enligt 4 § första och andra styckena. Vidare utgår ej förskott om det finns uppenbart att den underhållsskyldige annorledes sörjt eller sörjer för att barnet erhåller motsvarande underhåll. Slutligen för enligt 2 § d) förskott ej lämnas om
1 Riksdagen 1917178. 12 sami. Nr 10
SoU 1977/78:10
vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att fl underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt.
Bidragsförskott utgår fr. o. m. den månad, varunder rätt därtill inträtt, dock inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden (3 § 1 st.). Bidragsförskott utgår t. o. m. den månad, varunder barnet fyllt arton år eller rätten till förskott eljest upphört (3 § 2 st.).
Storleken av bidragsförskottet anges i 4 §. För år räknat utgör förskottet fyrtio procent av det basbelopp som enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring har fastställts för månaden före den som bidragsförskottet avser (4 § 1 st.). Med det nuvarande basbeloppet (11 800 kr.) utgör bidragsförskottet 393 kr. i månaden. Skall bidragsförskott utgå i förhållande till såväl fader som moder eller är barnet berättigat till barnpension enligt 8 kap. 5 § lagen om allmän försäkring, utgör dock bidragsförskottet trettio procent av basbeloppet, i förra fallet i förhållande till varje underhållsskyldig (4 § 2 st.).
Föreligger grundad anledning anta att fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan förskottsbelopp som nyss sagts samt underhållsbidragets belopp (4 § 3 st.). Sådant bidragsförskott kallas vanligen utfyllnadsbidrag i motsats till förskott enligt första eller andra stycket, vilket kallas ersättningsbidrag.
I 4§ 4 st. finns en bestämmelse enligt vilken bidragsförskottet kan reduceras, nämligen om vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidraget höjt. Bidragsförskottet utgår då ej med högre belopp än underhållsbidraget.
Efter dessa grundläggande bestämmelser följer ett antal paragrafer som närmare reglerar förfarandet när bidragsförskott söks och handläggningen av sådana ärenden. Beslut om bidragsförskott fattas av allmän försäkringskassa (5 §) under det att förskottet utbetalas genom riksförsäkringsverkets försorg (10 §). Beslut om indragning eller nedsättning av bidragsförskott fattas också av allmän försäkringskassa (11 §).
115-19 §§ ges bestämmelser om återkrav av utgivna bidragsförskott. I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag inträder den försäkringskassa hos vilken den underhållsskyldige är inskriven eller skulle ha varit inskriven om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 § lagen om allmän försäkring i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige (15 §). I vissa fall inträder Stockholms läns allmänna försäkringskassa i barnets rätt. Den underhållsskyldige skall så länge bidragsförskott utgår till försäkringskassan erlägga fastställt underhållsbidrag, som belöper på förskottet, allteftersom underhållsbidraget förfaller till betalning (16 §). Gentemot kassan får den underhållsskyldige inte åberopa betalning av underhållsbidrag som erlagts på annat sätt.
Det ankommer på försäkringskassan att utan dröjsmål vidta erforderliga åtgärder för fordringens indrivande, om inte den underhållsskyldige efter
SoU 1977/78:10
förmåga fullgör den honom åvilande betalningsskyldigheten (17 §). Kassan kan emellertid också besluta att återkrav gentemot den underhållsskyldige för det allmännas räkning skall eftergivas (18 §). Eftergift för meddelas om det är skäligt med hänsyn till att den underhållsskyldige varit sjuk, arbetslös, omhändertagen för vård eller haft stor försörjningsbörda. Eftergift för meddelas också om det av annan anledning framstår som skäligt.
I samband med återkrävande av bidragsförskott bör försäkringskassan bereda den, som äger föra talan för barnet, tillfälle att utkräva den del av oguldna underhållsbidrag, som överskjuter bidragsförskottets belopp (17 § 2 st.).
Utgift för bidragsförskott bestrids, i den mån ersättning ej kunnat uttas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av statsverket och till en fjärdedel av den kommun, där vårdnadshavaren är mantalsskriven, eller, om han ej är mantalsskriven i någon kommun, den kommun där barnet är bosatt (20 § 1 st.). Kommunen skall därutöver ersätta statsverket för kostnader för handhavandet av bidragsförskottsverksamheten.
Talan mot beslut av allmän försäkringskassa i ärende angående bidragsförskott förs hos riksförsäkringsverket genom besvär. Verket äger även utan att talan förs ta upp sådant ärende till prövning. Mot riksförsäkringsverkets beslut förs talan hos kammarrätten genom besvär(22 § ! st.). Beslut av allmän försäkringskassa, riksförsäkringsverket eller kammarrätten länder till omedelbar efterrättelse, om ej annorlunda förordnas (22 § 2 st.).
År 1975 fanns i Sverige ungefär 414 000 underhållsberättigade barn. Av dessa erhöll 211 000 bidragsförskott i form av ersättningsbidrag eller utfyllnadsbidrag (se bil. 4 till betänkandet (SOU 1977:37) Underhåll till barn och frånskilda).
Tidigare riksdagsbehandling av de i motionerna upptagna frågorna
Motionen 1976/77:264
Som framgår av redogörelsen för bestämmelserna i lagen om bidragsförskott (s. 1 och 2) finns i 2 § d) en spärregel som innebär att bidragsförskott inte utgår om vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidta eller medverka till att åtgärder för att fä underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt. Då det gäller frågan om höjning av underhållsbidrag, finns en motsvarande spärregel (4 § 4 st.). I samband med de lagändringar, som vidtagits för att överföra administrationen av bidragsförskott till riksförsäkringsverket, uppmjukades spärreglerna genom att uttrycket ”uppenbarligen” sattes in i lagtexten. Socialutskottet uttalade beträffande lagändringarna att den utformning som bestämmelserna har innebär att försäkringskassorna endast i undantagsfall får anledning att tillämpa spärreglerna och att med hänsyn till bestämmelsernas syfte bestämmelserna måste ges en i förhållande till vårdnadshavaren mycket generös tolkning. Utskottet uttalade också att det är viktigt att man följer effekterna av lagändringarna och att, om syftet
1* Riksdagen 1977/78. 12 sami. Nr 10
SoU 1977/78:10
med dessa inte uppnås, frågan om lagstiftningens utformning ånyo för tas upp till prövning (SoU 1975/76:37 s. 18).
Motionen 1976/77:356
Med giltighet fr. o. m. den 1 juli 1974 gäller nya regler om eftergift av återkrav för utgivna bidragsförskott (prop. 1974:12, SfU 1974:11). Bakgrunden till de nya reglerna framgår av vad föredragande departementschefen anförde i lagstiftningsärendet (prop. s. 26 och 27), nämligen följande.
Barnavårdsnämnd som utgivit bidragsförskott inträder på kommunens vägnar i barnets rätt till underhållsbidrag i den mån bidragsförskottet svarar mot fastställt underhållsbidrag. Barnavårdsnämndens fordran kan efterges av länsstyrelsen om särskilda skäl föreligger. I praxis har bestämmelsen tolkats restriktivt. Sålunda har eftergift medgivits i huvudsak endast när den underhållsskyldige hindrats att fullgöra sin skyldighet på grund av intagning för vård i anstalt eller på sjukhus.
Familjepolitiska kommittén har föreslagit en utvidgning av möjligheterna att efterge återkrav. Enligt kommittén bör eftergift kunna meddelas för perioder då den underhållsskyldige varit sjuk, omhändertagen förvård, haft stor försörjningsbörda eller när eftergift av annan orsak framstår som skälig. Med annan orsak avser kommittén de fall då återkrav skulle försvåra en rehabilitering efter sjukdom eller anstaltsvistelse eller medföra risker för social missanpassning eller splittring av den underhållsskyldiges familj.
I likhet med remissinstanserna delar jag kommitténs uppfattning att eftergift av återkrav för utgivna bidragsförskott bör kunna ges i större utsträckning än som nu sker. Eftergift bör kunna ges i de situationer som kommittén pekat på. Förslaget föranleder ändring i 18 § lagen om bidragsförskott. Med anledning av vad som anförts under remissbehandlingen vill jag framhålla att eftergift även bör kunna ges bl. a. under tid för rehabilitering inom kriminalvårdens frivård och vid arbetslöshet under förutsättning att eftergift vid en mera allmän bedömning av den underhållsskyldiges situation framstår som skälig. Eftergift bör även kunna avse del av fordran.
Socialförsäkringsutskottet lämnade propositionsförslaget utan erinran.
I samband med den förra året beslutade ändringen av administrationen av bidragsförskott beslöts att försäkringskassa skall besluta även då det gäller eftergift av återkrav.
Betänkande av familjelagssakkunniga
Familjelagssakkunniga avgav i maj i år delbetänkandet (SOU 1977:37) Underhåll till barn och frånskilda.
Utredningen lägger i betänkandet fram förslag till lagändringar angående den familjerättsliga underhållsskyldigheten och behandlar alltså frågorna om underhåll till barn, make och förutvarande make samt föräldrar. Som ett huvudsyfte har framstått att bringa underhållsreglerna, vilkas grundläggande principer och huvudsakliga utformning går tillbaka på lagstiftning från början
SoU 1977/78:10
av seklet, i överensstämmelse med därefter skedda förändringar i familjemönstret och samhällsstrukturen. Därvid har särskild uppmärksamhet ägnats åt samspelet mellan lagstiftningen om underhåll, å ena, och den socialförsäkringslagstiftning och sociallagstiftning i övrigt som vuxit fram, å andra sidan. Särskilt gäller detta vilken återverkan förekomsten av olika sociala förmåner bör ha på underhållsskyldigheten.
Väsentliga förändringar föreslås bl. a. i fråga om bidragsförskottet. Utredningen redovisar i sammanfattningen (s. 36) dessa på följande sätt.
När bidragsförskott utgått inträder det allmänna i barnets rätt till underhållsbidrag eller motsvarande del därav. Den nuvarande bundenheten till det genom dom eller avtal fastställda underhållsbidraget medför som närmare utvecklas i betänkandet åtskilliga nackdelar. I förslaget har den förändringen vidtagits att den återkrävande myndigheten - från hösten 1977 de allmänna försäkringskassorna-äger självständigt pröva den bidragspliktiges återbetalningsförmåga och avgöra vad han skall återbetala till det allmänna. Denna prövning förutsätts ske generellt med jämna mellanrum och individuellt däremellan om anledning uppkommer, exempelvis när den bidragspliktige anmäler att hans ekonomiska förhållanden ändrats. Genom att återbetalningarna hela tiden kan göras beroende av den bidragsskyldiges ekonomiska förhållanden blir bl. a. talan om jämkning eller fråga om indexändring av ett genom dom eller avtal fastställt underhållsbidrag utan betydelse i den mån bidraget inte överstiger det utgivna förskottets belopp. Förslaget möjliggör t. o. m. för den underhållsberättigade att låta bli att yrka fastställelse av underhållsbidrag och i stället låta frågan om den underhållsskyldiges betalningsförmåga bli en angelägenhet helt mellan den underhållsskyldige och den allmänna försäkringskassan. Denna möjlighet kan fö praktisk betydelse när den underhållsskyldige inte har förmåga att betala högre underhållsbidrag än som motsvarar bidragsförskottet.
Angående försäkringskassornas återkravsverksamhet bör särskilda riktlinjer utfärdas till ledning för bedömandet av den underhållsskyldiges betalningsförmåga. I särskild bilaga redovisas ett förslag till sådana riktlinjer. Dessa bygger på tanken att den underhållsskyldige skall förbehållas ett belopp för sin egen och sin familjs försörjning samt att en andel av överskottet skall tas i anspråk för återbetalningar. Dessa riktlinjer förutsätts kunna tjäna som vägledning också när underhållsbidrag fastställs genom dom eller avtal att erläggas direkt till barnet.
Såvitt avser de lagbestämmelser, som tas upp i de i detta betänkande aktuella motionerna, föreslås följande.
Eftersom det nya återkravssystemet innebär att försäkringskassan äger självständigt pröva den underhållsskyldiges betalningsförmåga, kan ur 2 § utgå vad under d) sägs om bortfall av rätt till bidragsförskott när vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att fä underhållsbidrag till barnet fastställt. Däremot har utredningen i detta sammanhang inte ansett sig böra ompröva den bestämmelse som kräver att vårdnadshavaren medverkar till att få faderskapet fastställt (betänkandet s. 151).
Med förslagets innebörd i övrigt blir bestämmelserna i 4 § fjärde stycket om möjlighet till nedsättning av bidragsförskott när vårdnadshavaren uppenbar -
SoU 1977/78:10
ligen utan giltigt skäl underlåter att vidta eller medverka till åtgärder för att få underhållsbidraget höjt överflödiga (betänkandet s. 152).
Ny utredning om samhällsstödet till ensamstående föräldrar m. m.
Regeringen har i september i år bemyndigat chefen för socialdepartementet att tillkalla en kommitté för att göra en översyn av samhällets stöd till ensamstående föräldrar m. m.
I utredningsdirektiven erinras om nu utgående stöd till ensamstående föräldrar och barn i form av bl. a. bidragsförskott. Vidare erinras om att stödet till nämnda grupper i väsentliga delar har sitt ursprung i äldre förhållanden och synsätt. Även samhällsförändringar antyds, som ändrat förutsättningarna för existerande stödformer. Det anges att dessa samhällsförändringar aktualiserat behovet av samhällsinsatser i delvis andra former. En allmän översyn behövs därför, anförs det i direktiven, av utformningen av samhällets stöd på det aktuella området. I direktiven anförs härefter av socialministern följande.
Mot den angivna bakgrunden anser jag att en parlamentarisk kommitté bör tillsättas för att se över utformningen av samhällets stöd till familjer där föräldrarna lever på skilda håll eller där en av föräldrarna saknas. Kommittén bör få tili uppgift att klarlägga vilka behov av särskilda stödåtgärder som numera finns för dessa familjer utöver de generellt verkande insatserna för alla barnfamiljer. Utgångspunkten bör vara att stödet skall riktas till barnen. Vidare bör syftet med samhällsstödet vara att barn till föräldrar som lever åtskilda och barn vars ena förälder saknas skall tillförsäkras levnadsvillkor som så långt möjligt är likvärdiga dem som tillkommer barn med sammanboende föräldrar.
Kommittén bör göra en genomgång av de olika samhälleliga stödformer för ensamstående föräldrar och deras barn som nu finns i form av ekonomiskt stöd, inkl. de särskilda skatteförmånerna, och service av olika slag. För barn som har endast en försörjningsskyldig förälder bör även det ekonomiska stöd som ges i form av gruppförsäkringar eller andra privata försäkringar kartläggas.
Kommittén bör särskilt studera om de nuvarande särskilda stödformerna för ensamstående föräldrar är rätt utformade i förhållande till de särskilda stödbehoven hos denna grupp. Vidare bör kommittén pröva den nuvarande avgränsningen av stödet til! ensamstående föräldrar. Kommittén bör överväga om samhällsstöd i ökad omfattning bör inriktas på att täcka speciella behov av stöd under vissa perioder, t. ex. i samband med förändringar i familjeförhållandena vid skilsmässa eller förälders död. Kommittén bör - i princip inom ramen för oförändrade totala kostnader - lägga fram förslag till de ändringar i samhällets stödinsatser som kommittén finnér motiverade.
Som underlag för kommitténs bedömningar torde krävas viss kartläggning av levnadsförhållandena för barn till föräldrar som lever åtskilda och för barn som saknar någon av föräldrarna. Därvid bör också uppmärksammas i vilken utsträckning föräldrar som lever åtskilda delar på den faktiska vården av och omsorgen om barnen. Vidare bör göras jämförande analyser av motsvarande levnadsförhållanden för familjer där föräldrarna sammanlever och har gemensamma barn.
SoU 1977/78:10
7 Kommittén bör uppmärksamma frågan om avvägningen mellan vårdnadshavarens och den underhållsskyldige förälderns försörj ningsinsatser med hänsyn bl. a. till i vilken utsträckning de har utgifter för barnen samt deltar i vården av och omsorgen om dem. Det måste också ske en avvägning så att största möjliga rättvisa skapas inom gruppen föräldrar som lever åtskilda, t. ex. mellan föräldrar som fortsätter att leva ensamma och föräldrar som ingår i nya familjebildningar. Detsamma gäller vid jämförelser mellan ensamstående och samlevande föräldrar.
Familjelagssakkunniga har nyligen lagt fram förslag om föräldrars underhållsskyldighet mot barn (SOU 1977:37). Kommittén bör i sitt arbete utgå från de nya regler som detta förslag kan leda till.
Pensionskommittén (S 1970:40) har i uppdrag att utreda frågan om efterlevandepensionens framtida utformning. Den kommitté som jag nu föreslår skall tillsättas bör samråda med pensionskommittén i frågor rörande stödet när en av föräldrarna saknas. Kommittén bör också hålla kontakt med socialpolitiska samordningsutredningen (S 1975:02) och jämställdhetskommittén (A 1976:08).
Utskottet
I betänkandet behandlas två motioner som innehåller yrkanden om ändringar i lagen (1964:143) om bidragsförskott.
1 motionen 1976/77:264 av Gördis Hörnlund (s)och Doris Håvik (s) tas upp frågan om de krav på vårdnadshavarens medverkan vid fastställande av underhållsbidrag och faderskap som gäller som villkor för rätt till bidragsförskott och det krav på dennes medverkan som gäller beträffande höjning av underhållsbidrag för rätt till bidragsförskott utöver fastställt underhållsbidrag.
Enligt 2 !j d) bidragsförskottslagen gällde fram till den 1 september i år att bidragsförskott inte utgick om vårdnadshavaren utan giltigt skäl underlät att vidtaga eller medverka till åtgärder för att fl underhållsbidrag eller faderskap till barnet fastställt. I 4 § fjärde stycket fanns motsvarande bestämmelse beträffande rätt till bidragsförskott utöver fastställt underhållsbidrag. Med giltighet från angivna tidpunkt har skett en avsevärd uppmjukning av de sålunda redovisade spärreglerna. Som förutsättning för beslut att bidragsförskott inte skall utgå eller inte skall utgå med belopp utöver fastställt underhållsbidrag gäller nu att vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl vägrar att medverka i det avseende som anges i nämnda lagrum. I överensstämmelse med vad som föreslagits av familjepolitiska kommittén vill motionärerna att spärreglerna helt skall upphävas.
Utskottet har flera gånger behandlat frågan om slopande av spärreglerna (SoU 1974:14, SoU 1975:5 och SoU 1976/77:37). Utskottet har uttalat bl. a. att starka skäl talar för ett genomförande av familjepolitiska kommitténs förslag men att ett slopande av de aktuella reglerna kunde ge möjlighet till missbruk. Utskottet har i sammanhanget framhållit att det är av allmänt intresse att faderskapet till barn fastställs och att en spärregel är ägnad att medverka till att så sker. Vad utskottet sålunda anfört äger fortfarande giltighet. Utskottet
SoU 1977/78:10
vill också erinra om följande, sorn utskottet anförde i det lagstiftningsärende, i vilket spärreglerna uppmjukades (SoU 1975/76:37), nämligen att försäkringskassorna endast i undantagsfall för anledning att tillämpa spärreglerna och att med hänsyn till bestämmelsernas syfte dessa måste ges en i förhållande till vårdnadshavaren mycket generös tolkning. Utskottet tilläde att det är viktigt att man följer effekterna av lagändringarna och att, om syftet med dessa inte uppnås, frågan om lagstiftningens utformning ånyo får tas upp till prövning.
I enlighet med det anförda kan utskottet inte tillstyrka att riksdagen nu upphäver de i motionen behandlade bestämmelserna. Som framgår av den lämnade redovisningen har bestämmelserna haft sin nuvarande lydelse i mindre än tre månader, och det är därför självfallet inte möjligt att redan nu dra några säkra slutsatser om effekterna av lagändringarna.
Med anledning av motionen finns det emellertid skäl tillägga följande.
Familjelagssakkunniga framlade på försommaren i år betänkandet (SOU 1977:37) Underhåll till barn och frånskilda. 1 detta föreslås i här aktuellt avseende - som närmare redovisats ovan (s. 4) - att av spärreglerna i bidragsförskottslagen endast den bestämmelsen skall bibehållas, som kräver att vårdnadshavaren medverkar till att faderskapet fastställs. Förslaget i detta hänseende är en konsekvens av att, enligt det återkravssystem som utredningen föreslår, försäkringskassorna självständigt skall fl pröva den underhållsskyldiges betalningsförmåga. Remisstiden beträffande betänkandet har nyligen utgått.
Här bör också nämnas att regeringen bemyndigat socialministern att tillkalla en kommitté för att göra en översyn av samhällets stöd till ensamstående föräldrar m. m. Kommittén bör enligt de direktiv som godkänts av regeringen lägga fram förslag till de ändringar i samhällets stödinsatser som kommittén finner motiverade. Kommittén bör i sitt arbete utgå från de nya regler som förslagen i familjelagssakkunnigas betänkande kan leda till.
Av det sagda följer att det finns anledning räkna med att bl. a. de här diskuterade reglerna kan komma att bli föremål för omprövning inom en relativt nära framtid.
I den andra motionen om bidragsförskott, motionen 1976/77:356 av Åke Gillström m. fl. (s), behandlas frågan om eftergift av återkrav av bidragsförskott. Motionärerna vill att eftergift skall kunna meddelas - förutom i vissa i bidragsförskottslagen nu särskilt angivna fall - vid värnpliktstjänstgöring.
I första hand är följande bestämmelser av betydelse för prövning av motionsyrkandet. Så länge bidragsförskott utgår skall den underhållsskyldige erlägga fastställt underhållsbidrag, som belöper på förskottet, till försäkringskassan. Denna skall utan dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande, om inte den underhållsskyldige efter förmåga fullgör den honom åvilande betalningsskyldigheten. Kassan kan emellertid också besluta att återkrav gentemot den underhållsskyldige för det allmännas
SoU 1977/78:10
räkning skall eftergivas (18 §). Eftergift får meddelas om det är skäligt med hänsyn till att den underhållsskyldige varit sjuk, arbetslös, omhändertagen för vård eller haft stor försörjningsbörda. Eftergift får meddelas också om det av annan anledning framstår som skäligt.
Motionärerna framhåller att en förbättring av möjligheterna till eftergift skedde genom lagändring år 1974 (prop. 1974:12, SfU 1974:11) men att en ytterligare förbättring är påkallad. De framhåller att om den underhållsskyldige före sin värnpliktstjänstgöring förbundit sig att betala ett belopp som överstiger familjepenningen det automatiskt uppkommer en skuld för honom varje månad.
Utskottet vill för sin del framhålla att utformningen av lagtexten i 18 § bidragsförskottslagen ger formellt utrymme för försäkringskassan att efter prövning av omständigheterna i de enskilda fallen även i sådana ärenden, som motionärerna avser, meddela eftergift av återkrav. Utskottet vill emellertid samtidigt erinra att riksdagen sedan motionen väcktes höjt familjepenningen för barn till högst 12 kr. per dag (prop. 1976/77:74, FöU 1976/77:13), vilket belopp ligger på samma nivå som bidragsförskottsbeloppet. Detta uppgår f. n. till 393 kr. i månaden.
Utskottet vill tillägga följande. Familjelagssakkunniga har i det betänkande, som ovan nämnts, föreslagit en väsentlig förändring i fråga om den underhållsskyldiges återbetalning av utgivna bidragsförskottsbelopp. Försäkringskassa skall nämligen enligt förslaget självständigt äga att pröva den bidragspliktiges återbetalningsförmåga och avgöra vad han skall återbetala till det allmänna. Denna prövning förutsätts ske generellt med jämna mellanrum och individuellt däremellan om anledning uppkommer, exempelvis när den bidragspliktige anmäler att hans ekonomiska förhållanden ändrats. Ett genomförande av detta förslag skulle således medföra att det problem som motionärerna pekat på kunde undanröjas redan innan en återkravssituation uppstått.
I enlighet med det anförda bör motionen 1976/77:356 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer
1. beträffande de s. k. spärreglerna i lagen (1964:143) om bidragsförskott att riksdagen avslår motionen 1976/77:264,
2. beträffande eftergift av återkrav av bidragsförskott att riksdagen avslår motionen 1976/77:356.
Stockholm den 22 november 1977
På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON
SoU 1977/78:10
10 Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Nils Carlshamre (m), Evert Svensson (s), Karin Andersson (c), Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg (s), Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell (s), Kersti Swartz (fp), Ulla Tillander (c)*, Stig Alftin (s), Iris Mårtensson (s) och Blenda Littmarck (m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Stockholm 1977