Med anledning av motioner om barn- och ungdomsvård

SoU 1977/78:9

Socialutskottets betänkande 1977/78:9

med anledning av motioner om barn- och ungdomsvård

Motionsyrkandena

I motionen 1976/77:710 av Gördis Hörnlund m. fl. (s) hemställs att riksdagen antar följande förslag till ändring i 80 {j barnavårdslagen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

80 §

Talan mot barnavårdsnämnds beslut föres hos länsrätten genom besvär, om nämnden utdömt förelagt vite, avvisat ombud eller biträde,

med stöd av 26 § meddelat föreskrift rörande någons levnadsförhållanden eller förordnat om övervakning, avslagit framställning om ändring eller upphävande av föreskrift eller övervakning som beslutats enligt nämnda paragraf, träffat avgörande i ärende angående samhällsvård enligt 31 §,

träffat avgörande enligt 36 § om överlämnande för vård i familjehem, barn- eller ungdomshem eller annan institution än ungdomsvårdsskola eller avslagit framställning om ändring av sådant avgörande,

meddelat bestämmelse enligt 41 § andra stycket om rätt till umgänge med någon som är omhändertagen, träffat avgörande i ärende angående samhällsvårds upphörande eller beslutat att samhällsvård skall återupptagas efter villkorligt upphörande, meddelat beslut som avses i 46 § andra eller tredje stycket, beslutat att ej meddela tillstånd till mottagande av fosterbarn, genom förhandsbesked förklarat hem icke vara lämpligt som fosterhem eller

träffat avgörande i ärende angående förbud som avses i 50 eller 51 §.

I motionen 1976/77:944 av Per Gahrton (fp) hemställs, såvitt nu är i fråga, . att riksdagen beslutar anta följande ändringar i barnavårdslagen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Innan barnavårdsnämnden avgör ärendet, skall den ärendet rör underrättas om vad som framkommit vid

1 Riksdagen 1977/78. 12 sami. Nr 9

SoU 1977/78:9

2 Nuvarande lydelse

Begär någon, som enligt 15 § förvaltningslagen (1971:290) skall beredas tillfälle att yttra sig, att bli muntligen hörd inför nämnden, skall förhör med honom anordnas, om ej särskilda skäl föranleda annat. Den som beredes tillfälle att yttra sig skall erinras om rätten att påkalla sådant förhör.

Den ärendet rör äger att utveckla sin han att upplysning skall inhämtas eller skall begäran efterkommas, om det betydelse.

Är fråga om barn under femton år, skall vad som stadgas i 15 § förvaltningslagen och förevarande paragraf endast gälla föräldrarna.

20 Är den ärendet rör under aderton år, böra hans föräldrar vara närvarande, när han höres av barnavårdsnämnden eller företrädare för denna, om det kan ske utan men för utredningen.

Föreslagen lydelse

utredningen samt tillfälle beredas honom att yttra sig däröver, såvida icke sådant yttrande befinnes uppenbart obehövligt eller ärendet kräver så snabbt avgörande att yttrande icke kan avvaktas.

Begär den, som är berättigad att yttra sig, att bli muntligen hörd inför nämnden, skall förhör med honom anordnas, om ej särskilda skäl föranleda annat. Den som beredes tillfälle att yttra sig skall erinras om rätten att påkalla sådant förhör.

talan och förebringa bevisning. Begär att annan utredning skall förebringas, kan antagas att åtgärden skulle äga

Är barnet under femton år, skall utredningens resultat förklaras för barnet av en av rätten utsedd barnpsykolog och i närvaro av barnets utvalda förtroendeman och /eller vårdnadshavarna.

§

Den ärendet rör må anlita biträde, när han höres av barnavårdsnämnden eller företrädare för denna. Gäller ärendet ingripande enligt 25 § a) skall barnavårdsnämnden ansöka om biträde åt barnet hos rättshjälpsnämnden. Är den ärendet rör under aderton år, böra hans vårdnadshavare eller hans utvalda förtroendeman vara närvarande, när han höres, om det kan ske utan men för utredningen.

Visar biträde oskicklighet eller oförstånd eller befinnes han eljest vara olämplig må han avvisas.

SoU 1977/78:9

3 Nuvarande lydelse

23 När barnavårdsnämnden meddelat beslut, mot vilket talan må fullföljas enligt denna lag, skall beslutet skyndsamt delgivas den det rör. Är fråga om barn under femton år, behöver beslutet, såvitt barnet angar, endast delgivas föräldrarna.

Om förebyggande åtgärder bedömas vara gagnlösa eller om sådana åtgärder vidtagits utan att medföra rättelse, skall den unge omhändertagas för samhällsvård.

Föreslagen lydelse

§

När barnavårdsnämnden meddelat beslut, mot vilket talan må fullföljas enligt denna lag, skall beslutet skyndsamt delgivas den det rör. Är fråga om barn under femton år, skall beslutet delgivas barnet i närvaro av barnets utvalda förtroendeman och en av rätten utsedd barnpsykolog samt delgivas vårdnadshavaren.

§

Om förebyggande åtgärder bedömas gagnlösa eller om sådana åtgärder vidtagits utan att medföra rättelse, skall den unge omhändertagas för samhällsvård. Gäller åtgärden omhändertagande på grund av 25 § a) skall barnavårdsnämnden ansöka hos rättshjälpsnämnden om offentligt biträde åt den unge.

30 §

Föreligga sannolika skäl för att ingripande med stöd av 25 § är påkallat, må barnavårdsnämnden i avbidan på att ärendet kan slutligt avgöras omhändertaga den unge för utredning, om detta anses nödvändigt på grund av förefintliga risker för hans hälsa eller utveckling eller för brottslig eller annan skadlig verksamhet från hans sida eller med hänsyn till att eljest den fortsatta utredningen kan allvarligt försvåras eller vidare åtgärder hindras.

Omhändertagande för utredning må bestå högst fyra veckor.

Beslut om sådant omhändertagande förfaller, om den unge häktas.

Föreligger sannolika skäl för att ingripande med stöd av 25 § a) är påkallat skall barnavårdsnämnden ansöka hos rättshjälpsnämnden om offentligt biträde att tillvarataga barnets intressen under utredningen.

42 §

Barnavårdsnämnden skall förklara samhällsvården avslutad, så snart ändamålet med vården för anses uppnått. Beträffande den som omhändertagits enligt 31 § skall samhällsvården även förklaras avslutad, om föräldrarna begära det, eller om den omhändertagne begär det efter det att han fyllt

1* Riksdagen 1977/78. 12 sami. Nr 9

SoU 1977/78:9

4 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

femton år och särskilda skäl ej föranleda annat.

Samhällsvården skall upphöra senast då den omhändertagne fyller aderton år eller, om han omhändertagits med stöd av 25 § b) efter det att han fyllt femton år, senast tre år efter omhändertagandet.

Vid bedömning av samhällsvårdens upphörande skall hänsyn tagas till barnets ålder och de därmed samman - hängande olika behoven av kontinuitet i vården, om samhällsvården inneburit fosterhem för barnet vid så tidig ålder och för så lång tid att väsentliga bindningar till fosterhemmet uppstått. Allt enligt 6 kap. 13 § föräldrabalken.

Samhällsvården skall upphöra senast då den omhändertagne fyller aderton år eller, om han omhändertagits enligt 29 § efter det att han fyllt femton år, senast tre år efter omhändertagandet. Har omhändertagandet skett med stöd av 25 § a), får samhällsvården dock ej i något fall bestå sedan den omhändertagne fyllt tjugo år.

Finner nämnden att samhällsvård enligt 31 § icke kan upphöra utan sådan fara för den omhändertagne som avses i 25 § a), skall nämnden omhändertaga honom för fortsatt samhällsvård enligt 29 §. Fortsatt omhändertagande må

50 §

Föreligger risk, som ej är ringa, för skada på ett fosterbarns kroppsliga eller själsliga hälsa, om barnet skiljes från fosterhemmet, äger barnavårdsnämnden i den kommun, där fosterhemmet finnes, för viss tid eller tills vidare förbjuda föräldrarna eller annan som har vårdnaden om barnet att taga det från fosterhemmet.

Föreligger risk för skada på ett fosterbarns kroppsliga eller själsliga hälsa, om barnet skiljes från fosterhemmet, äger barnavårdsnämnden i den kommun där fosterhemmet finnes, för viss tid eller tills vidare, förbjuda föräldrarna eller annan som har vårdnaden om barnet att taga det från fosterhemmet.

Vid bedömning av riskerna skall hänsyn tagas till barnets ålder och de därmed sammanhängande olika behoven av kontinuitet i vården i enlighet med 6 kap. 13 § föräldrabalken.

För barn i alla åldrar skall gälla att de får flyttas till en annan vårdare endast med iakttagande av en tillvänj -

SoU 1977/78:9

5 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningsperiod som utformas i samarbete med barnets förtroendeman och en av rätten utsedd barnpsykolog.

Är förbud som avses i första stycket av sannolika skäl påkallat men har erforderlig utredning icke hunnit slutföras, må nämnden meddela förbud att gälla i avbidan på att ärendet kan slutligt avgöras, dock högst fyra veckor.

Förbud enligt denna paragraf utgör ej hinder att barnet skiljes från fosterhemmet på grund av beslut enligt 21 kap. föräldrabalken.

93 §

Myndigheter vilkas verksamhet berör barnavården samt befattningshavare hos sådana myndigheter ävensom i allmän tjänst ej anställda läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor ha att ofördröjligen till barnavårdsnämnd anmäla sådant som de i sin verksamhet erhållit kännedom om av beskaffenhet att föranleda nämndens ingripande.

Den som får kännedom om att någon, som ej fyllt aderton år, misshandlas i hemmet eller eljest där behandlas på sådant sätt att hans kroppsliga eller själsliga hälsa utsättes för fara bör anmäla detta till barnavårdsnämnd.

Myndigheter vilkas verksamhet berör barnavården samt befattningshavare hos sådana myndigheter ävensom i allmän tjänst ej anställda läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor ha att ofördröjligen till barnavårdsnämnd anmäla sådant som de i sin verksamhet erhållit kännedom om av beskaffenhet att föranleda nämndens ingripande. Denna anmälningsplikt upphäver tystnadsplikten i fall av misstänkt barnmisshandel.

Var och en som fått kännedom om att någon, som ej fyllt aderton år, misshandlas i hemmet eller eljest där behandlas på sådant sätt att hans kroppsliga eller själsliga hälsa utsättes för fara bör anmäla detta till barnavårdsnämnd.

Anmärkning. Motionen i övrigt, vari begärs ändringar i föräldrabalken -bl. a. 6 kap. 13 § - har behandlats av riksdagen under 1976/77 års riksmöte (LU 1976/77:26). Hänvisningarna i den av motionären föreslagna lydelsen av 42 och 50 §§ barnavårdslagen till 6 kap. 13 S föräldrabalken avser detta lagrum i den lydelse motionären föreslagit.

Talan mot beslut om placering i fosterhem, m. m.

Gällande ordning

Placering av barn i annat hem än föräldrahemmet kan ske antingen med stöd av bestämmelser i barnavårdslagen (1960:97) eller efter överenskommelse mellan barnets vårdnadshavare, dvs. i allmänhet föräldrarna, och fosterhemmet.

SoU 1977/78:9

6 Barnavårdsnämnd - eller i förekommande fall social centralnämnd eller social distriktsnämnd-skall enligt vadsom närmare preciseras i 25 § a)och b) barnavårdslagen ingripa då underårig vistas i olämplig uppväxtmiljö eller då underårig visar social missanpassning. Barnavårdsnämnd skall i första hand tillgripa förebyggande åtgärder, såsom hjälpåtgärder, förmaning och varning, föreskrifter rörande levnadsförhållanden samt övervakning (26 §). Om förebyggande åtgärder bedöms vara gagnlösa eller vidtagits utan att medföra rättelse, skall barnavårdsnämnd omhänderta den unge för samhällsvård (29 §).

Om barnavårdsnämnden behöver skilja den unge från hans hemmiljö medan utredning om ingripande enligt bestämmelserna i 25 § pågår kan nämnden besluta omhänderta honom för utredning enligt 30 § barnavårdslagen.

Omhändertagande för samhällsvård kan även komma i fråga i följande fall. Om någon som inte fyllt aderton år behöver vård och fostran på grund av att föräldrarna avlidit eller övergivit honom, kan barnavårdsnämnden, om behovet av vård och fostran inte tillgodoses på annat sätt, omhänderta honom för samhällsvård (31 § första stycket barnavårdslagen). Är någon som inte fyllt aderton år i behov av specialvård eller annan vård och fostran utom hemmet på grund av att föräldrarna inte kan bereda honom sådan vård eller eljest underlåter att tillfredsställande sörja för honom, skall barnavårdsnämnden, om behovet inte tillgodoses på annat sätt, på begäran av föräldrarna eller med deras samtycke omhändertaga honom för samhällsvård (31 § andra stycket barnavårdslagen).

Den som omhändertagits för samhällsvård skall enligt 36 § barnavårdslagen överlämnas till enskilt hem eller placeras i lämplig anstalt. I första hand skall vård i enskilt hem ifrågakomma. Med enskilt hem avses inte den omhändertagnes eget hem. Den som omhändertagits på grund av sitt eget beteende kan intagas i ungdomsvårdsskola efter beslut av socialstyrelsen på ansökan av barnavårdsnämnd.

I barnavårdslagen har meddelats särskilda bestämmelser beträffande vård av barn under sexton år, som vårdas och fostras i annat enskilt hem än hos föräldrarna eller särskilt förordnad förmyndare, vilken har vårdnaden om barnet. Sådant barn benämns i 46 § barnavårdslagen fosterbarn, och de aktuella bestämmelserna återfinns i 7 kap. med rubriken Fosterbarnsvård m. m. Föreskrifter ges där om tillstånd för mottagande av fosterbarn och om tillsyn över fosterhem m. m. Både privata placeringar och placeringar genom barnavårdsnämnd såsom en form av samhällsvård är underkastade dessa bestämmelser.

Har barnavårdsnämnd enligt 29 eller 30 § barnavårdslagen beslutat att någon skall omhändertas för samhällsvård eller utredning skall beslutet enligt

24 § barnavårdslagen ofördröjligen delges honom själv, om han fyllt femton år, och hans föräldrar, om han är under aderton år. Den som delges beslutet skall samtidigt anmodas att skriftligen förklara huruvida han samtycker till

SoU 1977/78:9

att det verkställs. Beslutet skall underställas länsrättens prövning, om inte var och en som erhållit del av beslutet samtycker till att det verkställs.

I 80 § barnavårdslagen anges alla de beslut av barnavårdsnämnd mot vilka talan för föras genom besvär till länsrätten. Bland dessa kan nämnas beslut med stöd av 26 § barnavårdslagen om föreskrift eller övervakning, beslut i ärende om samhällsvård enligt 31 § och beslut i ärende om samhällsvårds upphörande. Beslut av barnavårdsnämnd i frågor som berör behandlingen av en omhändertagen kan i allmänhet inte överklagas. Undantag har emellertid gjorts för beslut som rör föräldrars rätt till umgänge med omhändertaget barn.

Beslut som kan överklagas skall enligt 22 § barnavårdslagen lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan. Beslut om omhändertagande för utredning skall också lända till omedelbar efterrättelse. Beslut om omhändertagande för samhällsvård enligt 29 § för verkställas omedelbart, om barnavårdsnämnden, som oftast är fallet, förordnar om det.

Besvärsreglerna innebär bl. a. att föräldrarna till ett för samhällsvård omhändertaget barn inte kan överklaga barnavårdsnämnds beslut att placera den unge i visst enskilt hem eller i institution.

Motionsmotivering

I motionen 1976/77:710 påpekas bl. a. att den år 1969 tillkallade fosterbarnsutredningen (S 1970:30) i sitt år 1974 avgivna betänkande (SOU 1974:7) Barn- och ungdomsvård bl. a. föreslog att rätten att föra talan mot barnavårdsnämnds beslut skulle utsträckas till att omfatta också beslut om placering i fosterhem eller i barnhem och att talan skulle få föras över såväl barnavårdsnämndens beslut i fråga om vårdform som val av hem. Motionärerna påpekar vidare att frågan om utvidgad besvärsrätt aktualiserats i hög grad under hösten 1976 genom ett beslut av en social centralnämnd att omplacera ett fosterbarn på grund av ekonomiska skäl - ett beslut som dock omprövades på grund av kraftiga opinionsyttringar.

Motionärerna anför bl. a. att ett omhändertagande av ett barn är en mycket allvarlig och ingripande upplevelse för den som drabbas och att det är av stor vikt att även vårdform och placering i visst hem kan väljas i samråd med föräldrarna.

Utredningsförslag

Fosterbarnsutredningen

Fosterbarnsutredningen föreslog i betänkandet (SOU 1974:7) Barn- och ungdomsvård samma ändring av barnavårdslagen som föreslagits i motionen. Fosterbarnsutredningen (s. 341) framhöll vikten av att även i fall där samhällsvård måste tillgripas den omhändertagnes föräldrar i möjligaste mån ges medinflytande beträffande vården och behandlingen, likaså den unge

SoU 1977/78:9

själv när förutsättningar därför föreligger med hänsyn till hans ålder. Det påpekades bl. a., att föräldrarna kan t. ex. ha ett befogat intresse av att kunna överklaga beslut då barnavårdsnämnden frångått närhetsprincipen och placerat den unge i ett hem som ligger långt från hemorten samt då barnavårdsnämnden återplacerat den unge i ett hem som föräldrarna ansett olämpligt, beroende på att barnet tidigare inte trivts där eller beroende på att vårdarna visat sig hysa en särpräglad uppfattning i livsåskådningsfrågor etc. Utredningen fann att föräldrarnas rätt till medinflytande på valet av vårdform eller hem borde förstärkas genom en direkt besvärsrätt.

Vid remissbehandlingen av fosterbarnsutredningens betänkande var remissopinionen delad beträffande förslaget om en utvidgad besvärsrätt. Vissa remissinstanser tillstyrkte förslaget eller lämnade det utan erinran medan andra avstyrkte förslaget eller ansåg det tveksamt.

Fosterbarnsutredningens betänkande och remissvaren däröver överlämnades till socialutredningen (S 1969:29) för att beaktas i utredningens arbete.

Socialutredningen

Socialutredningen - som haft i uppdrag att göra en allmän översyn av den sociala vårdlagstiftningen - har i augusti i år till socialministern överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1977:40) Socialtjänst och socialförsäkringstillägg, lagar och motiv samt en sammanfattning av betänkandet (SOU 1977:41). Socialutredningen har redovisat sina förslag i bl. a. fyra centrala lagförslag, nämligen förslag till socialtjänstlag, förslag till socialnämndslag, förslag till lag med särskilda bestämmelser om vård av underårig samt förslag till lag om socialförsäkringstillägg.

Socialutredningen anser att socialnämndens insatser skall inriktas på att hjälpa och stödja den enskilde i hemmet och att det så långt möjligt bör förebyggas att barn måste skiljas från sina föräldrar. Socialnämnden skall ansvara för att den som behöver vård i annat hem än det egna tas emot i familjehem eller annat hem för vård eller boende.

Enligt 1 § förslaget till lag med särskilda bestämmelser om vård av underårig skall underårig som ej kan ges behövlig vård på annat sätt beredas vård med stöd av lagen om 1) brister i omsorgen om den underårige eller annat förhållande i hemmet medför fara för hans hälsa eller utveckling eller 2) den underårige utsätter sig för allvarlig fara i sådant hänseende genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller annat därmed jämförbart beteende. Vård enligt lagen skall beslutas av länsrätt efter ansökan av socialnämnd (2 §). Tiden för vård enligt lagen för enligt 3 § första stycket inte överstiga tre månader. Länsrätten kan enligt 3 § andra stycket dock förordna att vård som beslutats på grund av förhållanden som anges i 1 §

1 för bestå under längre tid eller tills vidare. När vård enligt lagen ej längre

SoU 1977/78:9

behövs, skall den förklaras avslutad (6 §). Beslut härom fattas av socialnämnden. Vård som beslutats med stöd av lagen skall upphöra senast närden unge fyller 18 år. Under vissa förutsättningar får socialnämnd besluta om omedelbart omhändertagande av underårig. Sådant beslut skall underställas länsrätten för prövning. Beslut om omhändertagande eller beslut om vård enligt lagen medför rätt för socialnämnden att bestämma hur vården skall ordnas och vardén unge skall vistas under vårdtiden. Vården börsåsnart som möjligt förläggas till den underåriges hem. Besvärsrätt över socialnämnds beslut om vårdform har medgetts för enbart vissa fall. Enligt 18 § får talan mot socialnämnds beslut föras hos länsrätten genom besvär om nämnden i fall som avses i 3 § andra stycket avslagit framställning rörande underårigs placering i visst hem. Paragrafen innehåller bl. a. även en erinran om att såvitt avser länsrättens beslut bestämmelserna om besvär i förvaltningsprocesslagen (1971:291) gäller.

Socialutredningen (SU) har i sammanfattningen av betänkandet (SOU 1977:41 s. 92-93) anfört följande om besvär över socialnämnds beslut beträffande vårdform.

Frågan om besvärsrätt över nämndens beslut vad gäller vårdens utformning har varit under debatt. Fosterbarnsutredningen föreslog den ändringen av bamavårdslagens besvärsregler, att talan skulle kunna föras mot nämndens beslut i fråga om placering av ett för samhällsvård omhändertaget barn. Som skäl härför anfördes bl. a. föräldrarnas rätt till medinflytande samt kraven på rättssäkerhet i beslutsordningen.

SU föreslår som ovan nämnts besvärsrätt över länsrättens beslut om vård. Att därjämte ge besvärsrätt över socialnämndens härefter träffade beslut i fråga om vårdens utformning skulle leda till en dubbel besvärsordning som avsevärt skulle kunna försvåra nämndens arbete. Sålunda skulle besvär samtidigt kunna anföras över länsrättens beslut om vården och över nämndens beslut om placering av den unge. Något praktiskt behov av en sådan vidgad besvärsrätt föreligger enligt SU:s mening inte i de situationer, där beslutad vård inte skall pågå längre tid än tre månader.

För de fall vårdtiden bestäms längre än tre månader eller lämnas obestämd i länsrättens beslut kan däremot skäl tala för att föräldrarna eller den unge skall kunna anföra besvär över beslutade förändringar i vårdens utformning. Finner föräldrarna under pågående vård att den valda vårdformen är mindre lämplig kan föräldrarna vända sig till nämnden och det är uppenbart att nämnden därvid skall pröva det berättigade i föräldrarnas anmärkningar. Som regel torde sådana frågor kunna lösas i samförstånd med berörda parter. Den situationen kan emellertid inträffa att den unge omplaceras mot föräldrarnas önskemål. Enligt gällande rätt kan sådan omplacering ske utan samråd med föräldrarna och utan att de kan besvära sig över beslutet. De är därvid hänvisade till att hos nämnden begära att vården upphör samt att i förekommande fall föra talan mot nämndens beslut oaktat deras invändning har avseende endast på nämndens beslut att omplacera den unge. En sådan ordning är inte tillfredsställande. SU finnér därför övervägande skäl tala för att föräldrarna i de fall beslutad vård skall pågå under längre tid än tre månader bör ha möjlighet att besvära sig över de förändringar i vårdformen som företas under vårdtiden.

SoU 1977/78:9

10 Socialutredningens slutbetänkande är f. n. föremål för remissbehandling. Den nya lagstiftningen planeras träda i kraft den 1 januari 1980.

Tidigare riksdagsbehandling

Socialministern besvarade den 14 januari 1977 (prot. 1976/77:54 s. 49 och 50) en interpellation (1976/77:48) om ökad rättssäkerhet för barn vid fosterhemsplaceringar och anförde därvid bl. a. följande.

Beslut av barnavårdsnämnd att omhänderta barn för samhällsvård skall underställas länsrättens prövning om inte barnet, om det har fyllt 15 år, och dess föräldrar samtycker till att det verkställs. Beslut av barnavårdsnämnd om t. ex. föreskrift eller övervakning eller att samhällsvård skall upphöra kan också efter besvär komma under länsrättens prövning. Däremot kan i allmänhet fråga som rör behandlingen av ett omhändertaget barn inte överklagas.

Initiativ av barnavårdsnämnden för att omplacera ett fosterbarn betraktas som en behandlingsåtgärd och kan således inte överklagas. Länsstyrelsen, som har till uppgift att följa tillämpningen av bamavårdslagen, kan emellertid ta upp ett behandlingsärende med nämnden, om den finnér att ett beslut inte är till förmån för barnet. Någon särskild bestämmelse för att hindra kommuner att av t. ex. ekonomiska skäl flytta barn från ett fosterhem till ett annat har hittills inte ansetts behövlig.

Det är barnets bästa som är och måste vara målet för barnavårdsnämndens arbete. Barn och ungdom som behöver hjälp och stöd bör få detta i former som är anpassade till hjälpbehovet. Ansvaret för att den unge får bästa möjliga vård är givetvis särskilt stort när denne omhändertas för samhällsvård och placeras i fosterhem. Enligt min uppfattning råder det också en bred enighet i dessa frågor bland dem som i kommunerna ansvarar för barnavården i landet.

Det är givet att rättssäkerhetsfrågor måste tillmätas stor betydelse när det gäller formerna för vård av barn som har omhändertagits för samhällsvård. Fosterbamsutredningen föreslog år 1974 i betänkandet Barn- och ungdomsvård att besvärsrätten enligt bamavårdslagen skulle utsträckas till att omfatta också beslut att placera den unge i visst familjehem, dvs. fosterhem eller barn- och ungdomshem. Bland remissinstanserna var dock meningarna mycket delade. Denna fråga och övriga frågor som rör formerna för barnavården prövas f. n. av socialutredningen.

Socialutredningens betänkande väntas inom ett par månader. Jag vill avvakta utredningens förslag och remissbehandlingen, innan jag tar ställning till åtgärder på detta område.

Förstärkning av barns rättsskydd

Motionsmotivering

I den i detta betänkande aktuella delen av motionen 1976/77:944 yrkar motionären att vissa ändringar skall göras i bamavårdslagen. Förslagen syftar enligt motionären till att stärka barns rättsställning främst genom att (1) barnets egen vilja skall tillmätas större betydelse vid omhändertagande för

SoU 1977/78:9

samhällsvård,(2) barnavårdsnämnden i samband med omhändertagande för samhällsvård enligt 25 § a) barnavårdslagen skall vara skyldig ansöka hos rättshjälpsnämnden om offentligt biträde åt den underårige samt (3) anmälningsplikt om barnmisshandel skall ta över eventuell tystnadsplikt.

Motionären anför bl. a. att vår tids frihetsexplosion främst har inneburit ökad frihet för föräldrarna under det att barnen har kommit i kläm mellan de vuxna men att det är nu hög tid att ge barnen en starkare rättsställning, även om det i någon mån skulle inkräkta på en förvänd föräldrafrihet.

I ärende hos barnavårdsnämnd bör enligt motionären som stöd för barnet och till hjälp för bedömningen av barnets behov och önskemål barnpsykologisk expertis och en särskild förtroendeman medverka (se förslagen till ändring av 19, 20, 23 och 50 §§ barnavårdslagen). Den särskilde förtroendemannen skall vara en person som barnet känner och har förtroende för och skall ingå i samtalsmiljön och vara en trygghetsfaktor för barnet. Barnpsykologen, som skall utses av rätten, skall ha den erfarenhet som behövs för att förstå vad barnet vill och skall stå på barnets sida gentemot de vuxnas intressen.

Motionären anför vidare bl. a. att det i barnavårdslagen behövs en bestämmelse om att misshandlade barn skall ha ett offentligt biträde som företräder dem och för deras talan i nämnder och rättssammanhang där de ”står mot” sina misshandlare-vårdnadsha vare (se förslagen till ändring av 20, 29 och 30 §§ barnavårdslagen). Det påpekas att möjlighet att få offentligt biträde förordnat finns inskriven i rättshjälpslagen (1972:429) men att denna möjlighet inte används av barnavårdsnämnderna.

När det gäller fosterbarnsförflyttningar m. m. påpekas att lagen inte beaktar att ett barn har känslomässiga bindningar till den som vårdat barnet. Motionären anser att ju mindre barnet är, desto mer skall dess önskan prioriteras i förhållande till de vuxnas (se förslagen till ändringar av 42 och 50 §§ barnavårdslagen).

När det gäller anmälningsplikten enligt 93 S barnavårdslagen om förhållanden av beskaffenhet att föranleda ingripande av barnavårdsnämnden påpekar motionären att anmälningsplikten är omständligt men oklart uttryckt och att det finns gott om yrkesmänniskor som inte vet att de har anmälningsplikt samt ännu fler som inte vet om de skall rätta sig efter sin anmälningsplikt eller sin tystnadsplikt. Enligt motionären bör det i nämnda paragraf framgå att anmälningsplikten tar över tystnadsplikten i fall av misstänkt barnmisshandel.

Vissa bestämmelser m. m.

I ett föregående avsnitt har utskottet översiktligt redovisat bestämmelserna i barnavårdslagen om ingripande av barnavårdsnämnden då underårig vistas i olämplig uppväxtmiljö, visar social missanpassning eller behöver vård och fostran på grund av att föräldrarna avlidit eller övergivit den underårige m. m.

SoU 1977/78:9

12 Med hänsyn härtill och till den i motionsfbrslaget lämnade redovisningen av bestämmelser i barnavårdslagen begränsar sig utskottet här till att beträffande denna lag nämna att barnavårdsnämnd enligt 3 a § på begäran av vårdnadshavare skall utse särskild tjänsteman eller förtroendeman hos nämnden eller annan lämplig person (barnavårdsman)att lämna vårdnadshavaren stöd och hjälp vid utövandet av vårdnaden.

I 18 kap. 2 § första stycket FB finns regler om förordnande av god man i vissa fall när förmyndares intresse strider mot den omyndiges. Reglerna avser sådana situationer som då förmyndaren och myndlingen har del i oskiftat dödsbo och då fråga uppstår om rättegång mellan dem. Om i annat fall det förekommer angelägenhet, där förmyndaren eller dennes make kan ha ett intresse som strider mot den omyndiges, får rätten förordna god man om förmyndaren begär det eller det eljest finnes lämpligt.

Enligt 41 § rättshjälpslagen kan offentligt biträde förordnas bl. a. i ärenden angående omhändertagande för samhällsvård enligt 29 § barnavårdslagen eller utredning enligt 30 § samma lag eller angående sådan samhällsvårds slutliga upphörande enligt 42 § samma lag. Offentligt biträde skall utses för den som åtgärden avser, om det behövs för tillvaratagande av dennes rätt (42 §), och förordnas av rättshjälpsnämnd efter ansökan av den som åtgärden avser eller anmälan av den myndighet som handlägger ärendet (43 §).

Tidigare riksdagsbehandling 1975/76 års riksmöte

I en vid 1975/76 års riksmöte väckt motion yrkades att en allsidigt sammansatt arbetsgrupp snarast skulle tillsättas med uppgift att se över hela området för barns rättsliga ställning och framlägga förslag till regler om förstärkt rättsskydd för barn. I sitt betänkande LU 1975/76:33 tillstyrkte lagutskottet bifall till motionen. Utskottet anförde bl. a. att det var föga sannolikt att en lagreglering skulle kunna lösa alla de problem som uppstår i förhållandet mellan vuxna och barn. Vad som fordrades var enligt utskottet en attitydförändring hos föräldrar och andra vuxna när det gäller förhållandet till barn. Utskottet ansåg att en sådan attitydförändring bäst skulle kunna uppnås genom information, råd och stöd samt utbildning. Utskottet ville emellertid inte att man skall avstå från att genom lagstiftning söka öka barnets rättsskydd och ansåg att det skulle vara av värde om man tillsatte en brett förankrad arbetsgrupp för att se över lagstiftningen med utgångspunkt i barnens bästa och för att föreslå de förändringar som kunde finnas erforderliga. Utskottet fann inte anledning föreslå några närmare direktiv för utredningen men pekade på möjligheten att förordna god man för barn i t. ex. ärenden om överflyttning av barn.

Riksdagen biföll lagutskottets hemställan (rskr 1975/76:397) och regeringen har under våren 1977 tillsatt den begärda utredningen - utredningen

SoU 1977/78:9

(Ju 1977:8) om förstärkning av barns rättsliga ställning - varom närmare uppgifter lämnas i det följande.

1976/77 års riksmöte

1 den del motionen 1976/77:944 avser ändringar i föräldrabalken har föreslagits ändringar som bl. a. innebär att ju mindre ett barn är, desto mer skall i vårdnadsfrågor dess önskan prioriteras i förhållande till de vuxnas samt att barn i ärenden om vårdnad och umgängesrätt skall ha rätt till biträde av såväl en av barnet utvald förtroendeman som en barnpsykolog utsedd av rätten. Ändringsförslagen avsåg bl. a. 6 kap. 13 § FB, till vars sålunda föreslagna ändrade lydelse hänvisning sker i motionärens ändringsförslag beträffande 42 och 50 §§ barnavårdslagen. På förslag av lagutskottet i betänkandet LU 1976/77:26 avslog riksdagen motionen i vad avser ändringar i föräldrabalken. Lagutskottet anförde bl. a. följande.

Utskottet erinrar om att riksdagen vid föregående riksmöte begärde att regeringen snarast skulle tillsätta en allsidigt sammansatt arbetsgrupp med uppgift att se över hela området för barns rättsliga ställning och framlägga de förslag till förstärkt rättsskydd, som kunde finnas påkallade. Efter det att motionerna väcktes har regeringen, som framgår av det föregående, beslutat tillsätta den av riksdagen begärda utredningen. Av direktiven till kommittén framgår att de genom de förevarande motionerna uppdragna spörsmålen faller inom kommitténs utredningsuppdrag. Eftersom syftet med motionerna således för anses vara tillgodosett, är någon vidare åtgärd från riksdagens sida ej påkallad.

Utredningar m. m.

Socialutredningen

Socialutredningen har i 10 § förslaget till socialtjänstlag föreslagit en bestämmelse om att med den enskildes samtyckte kan utses särskild person (kontaktman) eller familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga angelägenheter. Socialutredningen anför (SOU 1977:40 s. 182-184 och SOU 1977:41 s. 49) bl. a. att kontaktman skall kunna utses för såväl ungdom som vuxna och skall kunna förordnasbl. a. idesituationersom avses i 3 a § barnavårdslagen.

Socialutredningen har även föreslagit ändringar i rättshjälpslagen av innebörd att offentligt biträde alltid skall förordnas när fråga uppkommer hos socialnämnd om omedelbart omhändertagande eller beredande av vård enligt den av utredningen föreslagna lagen med särskilda bestämmelser om vård av underårig samt att offentligt biträde kan förordnas i ärende angående avslutande av vård enligt nämnda lag. Utredningen framhåller (SOU 1977:40 s. 822-825 och SOU 1977:41 s. 149) bl. a. att, om motstridiga intressen föreligger mellan föräldrarna och barnet, biträdet i första hand bör tillvarata barnets intressen.

SoU 1977/78:9

14 I 9 § förslaget till socialtjänstlag föreslås bl. a. en bestämmelse om att socialtjänstens insatser för den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom. Principen att socialnämndens insatser för den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom skall enligt utredningen vara av grundläggande betydelse för socialtjänstens arbetssätt.

Bestämmelser om anmälan till socialnämnden av vissa förhållanden beträffande underårig har intagits i 23 § förslaget till socialnämndslag. De svarar mot bestämmelserna i 93 § barnavårdslagen.

Rättshjälps utred ningen

Den år 1975 tillkallade rättshjälpsutredningen (Ju 1975:07) - vilken haft i uppdrag att göra en allmän översyn av rättshjälpssystemet - har i september i år avgivit betänkandet (SOU 1977:49) Översyn av rättshjälpssystemet. Utredningen omnämner bl. a. (s. 231) att den vid samråd med socialutredningen inhämtat att denna utredning övervägde att föreslå en obligatorisk bestämmelse om offentligt biträde när fråga är om omhändertagande för vård eller utredning av underårig. Rättshjälpsutredningen anför att i samband med att socialutredningens kommande förslag övervägs vidare det därför kan bli aktuellt att på nytt ta upp frågan om förutsättningarna för att förordna offentligt biträde

Förslag till ny sekretesslag

Den gällande tystnadspliktsregleringen är oenhetligt utformad och dessutom spridd över ett stort antal författningar. Föreskrifter om tystnadsplikt finns bl. a. i ungefär 100 lagar och i lika många regeringsförfattningar. Tystnadspliktsregler finns vidare i myndigheters interna arbetsordningar, i kommunala instruktioner etc.

Den år 1975 tillkallade tystnadspliktskommittén (Ju 1975:3)-vilken haft i uppdrag att utreda frågan om offentliga funktionärers tystnadsplikt - avgav i december samma år sitt slutbetänkande (SOU 1975:102) Tystnadsplikt och yttrandefrihet med bl. a. förslag till lag om offentliga funktionärers tystnadsplikt. På grundval av bl. a. betänkandet och remissyttrandena däröver har inom justitiedepartementet utarbetats ett förslag till ny sekretesslag, vari regleringen av handlingssekretess och tystnadsplikt arbetats samman. Lagförslaget har presenterats i promemorian (Ds Ju 1977:11) Handlingssekretess och tystnadsplikt jämte bilagor (Ds Ju 1977:1). I 2 kap. lagförslaget, vilket kapitel innehåller bestämmelser om vissa begränsningar i sekretessen, föreslås bestämmelser i 7 § av innebörd att sekretessbelagd uppgift skall få lämnas till myndighet, om uppgiften behövs för ett bestämt ändamål och (1) risk ej kan föreligga att det intresse, som sekretessen skall skydda, skadas eller (2) den myndighet hos vilken uppgiften finns bedömer att behovet måste

SoU 1977/78:9

anses ha företräde vid en avvägning mot skaderisken och skyddsintresset. Den föreslagna lagstiftningen beräknas kunna träda i kraft tidigast den 1 januari 1979.

Utredningen om förstärkning av barns rättsliga ställning Utredningen

av frågan om förstärkning av barns rättsliga ställning är parlamentarisk. I direktiven (Dir. 1977:25) för utredningsarbetet anförs bl. a. följande.

Allmänt kan utredningens uppgift sägas vara att undersöka i vilka fall och på vilka sätt barns intressen och behov bör tillgodoses bättre än f. n. genom föreskrifter som - huvudsakligen inom ramen för lagstiftningen i övrigt - särskilt tar sikte på barnens rätt. Jag är väl medveten om att en sådan förstärkning av det rent rättsliga skyddet för barn endast är en av många åtgärder som behövs för att skapa goda uppväxtbetingelser för barn och främja deras harmoniska utveckling. Bl. a. är det nödvändigt att samhället genom generella socialpolitiska åtgärder stöder särskilt utsatta grupper. Viktigast är givetvis att föräldrar och andra fostrare handlar i en anda av omtanke om barnen och låter deras rättmätiga behov gå före det egna intresset. På den punkten är en förbättrad föräldrautbildning av stor betydelse. Nya lagregler om barns rättsliga ställning kan emellertid medverka till en önskvärd attitydförskjutning.

Riksdagen har inte funnit anledning att föreslå några särskilda direktiv för utredningen. Inte heller jag anser det behövligt att närmare precisera utredningsuppgifterna. Jag skall i det följande ta upp några områden som bör ägnas särskild uppmärksamhet. Hit hör främst reglerna om vårdnad och umgängesrätt samt överflyttning av barn. I det väsentliga bör det emellertid kunna överlåtas åt kommittén att själv kartlägga problemområdet och ange i vilka ämnen lagändringar bör komma i fråga. I linje härmed ligger att kommittén i en första etapp bör inrikta sitt arbete på att mera diskussionsvis presentera olika uppslag och förslag till lösningar, gärna i form av alternativ. De synpunkter och förslag som läggs fram bör remissbehandlas. En sådan arbetsmetod svarar enligt min mening väl mot utredningens syfte. Den gör det möjligt för kommittén att tillgodogöra sig erfarenheter och synpunkter från betydligt fler instanser än som rimligtvis kan delta i själva utredningsarbetet. Samtidigt kan förfarandet stimulera den allmänna debatten i de viktiga frågor som det här rör sig om. Särskilt betydelsefullt är det att nya regler om vårdnad och umgängesrätt blir noggrant genomlysta och omsorgsfullt diskuterade.

De nya regler om föräldrars gemensamma vårdnad som riksdagen beslöt i fjol och som trädde i, kraft den 1 januari 1977 syftar till att främja barnets intresse av goda förhållanden till båda föräldrarna. Kommittén bör undersöka vilka möjligheter som står till buds att ytterligare tillgodose barnets eget intresse i vårdnadsfrågor. Den bör sålunda söka belysa den centrala frågan om vilka faktorer som bestämmer barnets bästa i vårdnads- och umgängesfrågor. Skäl talar vidare för att barnet behöver någon som under hela handläggningen av ett tvistigt vårdnadsärende har att bevaka uteslutande barnets intresse. Detsamma gäller i fråga om ärende om överflyttning av barn. Också i övrigt kan formerna för behandlingen av vårdnadsärenden behöva bättre anpassas

SoU 1977/78:9

efter vad barnets intresse kräver. En möjlighet är att genom särskilda regler underlätta för föräldrar som står i begrepp att separera att nå en frivillig överenskommelse i vårdnadsfrågan.

Av väsentlig vikt för barn och ungdom är självfallet förutsättningarna och formerna för samhällets ingripande genom omhändertagande till skydd för underårigs hälsa eller utveckling. En översyn av lagstiftningen härom pågår inom socialutredningen (S 1969:29). Utredningen väntas inom kort lägga fram sitt slutbetänkande. Betänkandet väntas också uppta förslag angående fosterbarnsvården och, i anslutning därtill, förslag angående frågor som berör den faktiska vården om barn. Den kommitté som jag nu föreslår skall tillkallas bör beakta de förslag som blir resultat av socialutredningens arbete.

Utskottet

I de motioner utskottet behandlar i detta betänkande begärs vissa ändringar i barnavårdslagen (1960:97).

I 80 § barnavårdslagen anges i vilka fall klagan över barnavårdsnämnds beslut får föras hos länsrätt. I motionen 1976/77:710 av Gördis Hörnlund m. fl. (s) hemställs att paragrafen skall ändras så att talan får föras även mot beslut om överlämnande förvård i familjehem, barn- eller ungdomshem eller annan institution än ungdomsvårdsskola av den som omhändertagits för samhällsvård samt mot beslut varigenom barnavårdsnämnden avslagit framställning om ändring av sådant beslut som nyss sagts. Motionärerna syftar till att föräldrarna skall kunna fö inflytande på frågorna om vårdform och placering i visst hem för den som omhändertagits för samhällsvård.

I motionen 1976/77:944 av Per Gahrton (fp) begärs i här aktuellt avseende ett antal ändringar i barnavårdslagen. Ändringarna syftar till förstärkning av barns rättsskydd. De begärda ändringarna innebär sammanfattningsvis följande. I ärende hos barnavårdsnämnd skall som stöd för barnet m. m. medverka en av rätten utsedd barnpsykolog och en av barnet utvald förtroendeman. I vissa ärenden om omhändertagande för samhällsvård skall barnavårdsnämnden ansöka hos rättshjälpsnämnd om förordnande av offentligt biträde för barnet. Vidare skall barnets önskningar prioriteras då det är aktuellt att skilja barn från fosterhem. Slutligen skall skyldigheten för olika befattningshavare m. fl. att till barnavårdsnämnd anmäla förhållanden av beskaffenhet att böra föranleda ingripande av barnavårdsnämnd vid fall av barnmisshandel ta över den tystnadsplikt som gäller för dem.

Fosterbarnsutredningen föreslog i betänkandet (SOU 1974:7) Barn- och ungdomsvård bl. a. samma ändring av barnavårdslagen som föreslagits i motionen 1976/77:710. Vid remissbehandlingen av betänkandet var remissopinionen delad beträffande detta förslag. Fosterbarnsutredningens betänkande och remissvaren däröver överlämnades sedermera till socialutredningen (S 1969:29) för att beaktas i utredningens arbete. Socialutredningen, som haft att göra en översyn av barnavårdslagen jämte den sociala

SoU 1977/78:9

vårdlagstiftningen i övrigt, avgav i augsuti i år sitt slutbetänkande (SOU 1977:40) Socialtjänst och socialförsäkringstillägg, lagar och motiv samt en sammanfattning av betänkandet (SOU 1977:41). Barnavårdslagen m. fl. lagar föreslås ersatta med en socialtjänstlag, vilken i fråga om bestämmelser om vård av underårig i vissa fall hänvisar till en föreslagen lag med särskilda bestämmelser om vård av underårig. En närmare redogörelse för de förslag socialutredningen lagt fram och som har anknytning till frågor som tas upp i motionen 1976/77:710 och vissa av de frågor som tas upp i motionen 1976/ 77:944 har lämnats i tidigare avsnitt i betänkandet (s. 8-10 samt 13 och 14). Frågor om en enhetlig reglering av tystnadsplikten för vissa befattningshavare och av begränsningar i densamma är f. n. föremål för behandling i samband med beredningen inom regeringens kansli av förslag till ny lagstiftning om handlingssekretess och tystnadsplikt. Socialutredningen, som närmare behandlat bl. a. frågor om tystnadsplikt inom socialtjänsten, har bl. a. hänvisat till detta arbete. Frågor om förstärkning av barns rättsliga ställning utreds av den tidigare i år tillkallade parlamentariska utredningen (Ju 1977:8) om förstärkning av barns rättsliga ställning. Denna utredning skall undersöka i vilka fall och på vilka sätt barns intressen och behov bör tillgodoses bättre än f. n. genom föreskrifter som - huvudsakligen inom ramen för lagstiftningen i övrigt - särskilt tar sikte på barnens rätt. Utredningen skall ägna särskild uppmärksamhet åt reglerna om bl. a. vårdnad och överflyttning av barn.

Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att anledning inte föreligger att nu ändra barnavårdslagen. På grund härav och då som framgår av den lämnade redovisningen frågor om barns rättsskydd är föremål för överväganden i olika sammanhang är någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna inte erforderlig.

Utskottet hemställer

1. beträffande talan mot beslut om placering i fosterhem, m. m.att riksdagen avslår motionen 1976/77:710,

2. beträffande förstärkning av barns rättsskydd att riksdagen avslår motionen 1976/77:944, såvitt nu är i fråga.

Stockholm den 22 november 1977

På socialutskottets vägnar GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Erik Larsson (c), Nils Carlshamre (m). Evert Svensson (s), Karin Andersson (c), John Johnsson (s), Bengt Bengtsson (c), Ivar Nordberg (s), Kjell Nilsson (s), Britt Wigenfeldt (c), Sven-Gösta Signell (s). Kersti Swartz (fp). Iris Mårtensson (s) och Blenda Littmarck (m).

Stockholm 1977