Med anledning av propositionen 1978/79:38 om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen jämte motioner
CU 1978/79:4
Civilutskottets betänkande 1978/79:4
med anledning av propositionen 1978/79:38 om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen jämte motioner Propositionen I
den i rubriken angivna propositionen läggs fram ett lagförslag som innebär ändrade regler om upphävande av s. k. skogsfångsservitut. Enligt förslaget förbättras möjligheterna att behålla servitut som avser rätt att ta ved till fastighet som används till permanentbostad. Dessutom föreslås en bestämmelse som skall underlätta möjligheterna att bevara vedservitut i samband med ändringar i fastighetsindelningen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1979.
Motionerna
Utskottet har i detta sammanhang behandlat motionerna 1978/79:
53 av Ivar Högström m. fl. (s) vari föreslås att riksdagen inte antar det vid propositionen 1978/79:38 fogade förslaget om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen,
81 av Sven-Erik Nordin (c) och Martin Olsson (c) vari hemställs
1. att riksdagen antar följande förslag till lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen:
Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen skall ha nedan angivna lydelse:
Servitut avseende skogsfång eller bete får upphävas genom fastighetsreglering, även om sådana omständigheter som avses i 7 kap. 5 § fastighetsbildningslagen ej föreligger. Vad nu sagts gäller dock ej i den mån servitut avser rätt att ta ved, byggnads- och stängselvirke till fastighet som används till stadigvarande bostad.
Utan hinder av 7 kap. 2 § första stycket fastighetsbildningslagen får servitut avseende rätt att ta ved till fastighet som används till stadigvarande bostad bildas som ersättning, när servitut innefattande sådan rätt helt eller delvis upphör genom att mark överförs till annan fastighet,
2. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande markvederlag vid upphävande av skogsfångsservitut,
158 av Håkan Winberg (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att ikraftträdanderegeln i den föreslagna lagen om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen skall ha följande lydelse:
1 Riksdagen 1978/79. 19 sami. Nr 4
CU 1978/79:4
2 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande talan mot beslut eller utslag som har meddelats före den 1 januari 1979.
Gällande ordning m. m.
1 5 kap. fastighetsbildningslagen (FBL) ges allmänna villkor för fastighetsreglering. Enligt kapitlets 1 § kan genom fastighetsreglering också servitut bildas, ändras eller upphävas. 14 § anges vissa förutsättningar för fastighetsreglering, bl. a. att mer ändamålsenlig markanvändning uppkommer samt det s. k. båtnadsvillkoret: fördelarna av regleringen skall överväga de kostnader och olägenheter som regleringen medför.
17 kap. FBL ges särskilda bestämmelserom servitut. Bl. a. stadgas sålunda i 2 § att skogsfångsservitut inte får bildas genom fastighetsreglering. I kapitlets 4 § ställs vissa särskilda villkor för ändring av servitut medan i 5 § tas upp huvudreglerna angående upphävande av servitut genom fastighetsreglering. Enligt första stycket får ett servitut upphävas bl. a. om det hindrar ett ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten och olägenheten inte kan undanröjas genom ändring av servitutet. Vidare sägs i andra stycket att servitut också får upphävas om, till följd av ändrade förhållanden, servitutet antingen (1) inte behövs för den härskande fastigheten, (2) har en nytta som är ringa i jämförelse med belastningen, eller (3) inte utövats under avsevärd tid och det måste anses övergivet. De särskilda reglerna i 7 kap. 4 och 5 §§ FBL gäller inte för ändring eller upphävande av servitut vid sådan fastighetsreglering som avser ändring i fastighetsindelningen.
Det ovan nämnda förbudet (7 kap. 2 § FBL) mot att genom fastighetsreglering nybilda skogsfångsservitut motiverades av att dessa servitut ansågs ha medfört betydande olägenheter, särskilt med hänsyn till skogsvården (prop. 1969:128 s. B 549). Kommittéförslaget därom hade tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Samtidigt infördes i jordabalken också ett förbud att bilda sådana servitut genom privaträttslig upplåtelse.
I 15 § lagen om införande av fastighetsbildningen (FBLP) sägs att bl. a. skogsfångsservitut får upphävas genom fastighetsreglering även om sådana omständigheter som avses i 7 kap. 5 § FBL inte föreligger. Fastighetsbildningskommittén anförde (prop. 1970:144 s. 77) att det bör tillses att inga onödigt hämmande villkor ställs upp för skogsservitutens upphävande och att de ekonomiska verkningarna blir sådana att fastighetsägarna skall finna det fördelaktigt att påkalla ett upphävande. Inte heller detta förslag mötte någon invändning vid remissbehandlingen.
CU 1978/79:4
3 Utskottet
Upphävande av vissa skogsfångsservitut
Både avtalsservitut och fastighetsbildningsservitut kan ändras ellei upphävas genom fastighetsreglering. Allmänna bestämmelserom fastighetsreglering ges i 5 kap. fastighetsbildningslagen (FBL). Särskilda bestämmelser om ändring och upphävande av servitut finns i 7 kap. 4 och 5 §§ FBL. Ändring får ske bl. a. om servitutet hindrar ett ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten. Kan olägenheten inte undanröjas genom ändring får servitutet upphävas. Servitutet får också upphävas t. ex. då, på grund av ändrade förhållanden, det inte längre behövs eller då nyttan är ringa jämfört med belastningen.
De angivna reglerna är tillämpliga också på skogsfångsservitut. Dessutom föreskrivs il5 § lagen om införande av fastighetsbildningslagen (FBLP) att bl. a. skogsfångsservitut får upphävas genom fastighetsreglering även om förutsättningarna enligt de särskilda reglerna i 7 kap. 5 § FBL inte föreligger. Den föreslagna ändringen av 15 § första stycket FBLP innebär att den sistnämnda möjligheten upphävs då det gäller sådant skogsfångsservitut som avser rätt att ta ved till fastighet som används till stadigvarande bostad.
Förslaget motiveras med att gällande bestämmelser ger ägaren av den tjänande fastigheten en praktiskt taget ovillkorlig rätt att bli kvitt servitutet - en ordning som inte anses godtagbar för i första hand den som använder den härskande fastigheten till permanentbostad och som är beroende av ved för uppvärmningen. 1 det bakomliggande promemorieförslaget har även (prop. s. 28) hänvisats till att vedens värde som energikälla nu anses betydligt större än för bara fem till sex år sedan.
Utskottet noterar att avtalsvis tillkomna skogsfångsservitut oavsett den föreslagna lagändringen kan upphävas genom avtal under samma förutsättningar som nu gäller.
I motionen 1978/79:53 (s) föreslås att riksdagen inte antar lagförslaget. Motionärerna anser att tillräckliga skäl inte visats för den föreslagna lagändringen. De hänvisar vidare till att frågorna inklusive den opinionsmässigt centrala ersättningsfrågan kan bedömas i en övervägd revision av fastighetsbildningslagens bestämmelser om servitut. Vidare föreslås i motionen 1978/79:81 (c) i denna del att riksdagen antar ett förslag till ändring av 15 § FBLP som vidgar möjligheterna att behålla inte endast de angivna vedservituten utan också servitut som ger rätt att ta byggnads- och stängselvirke.
Vad först angår yrkandet om att i sammanhanget ta upp även servitut gällande byggnads- och stängselvirke har utskottet i princip kunnat ansluta sig till avgränsningen i propositionen. Bedömningarna bör därför begränsas till frågan om bibehållande av vedservitut då den härskande fastigheten används som permanentbostad. Motionen 1978/79:81 (c), yrkandet 1, avstyrks därför.
1* Riksdagen 1978/79. 19 sami. Nr 4
CU 1978/79:4
4 Enligt utskottets mening har bostadsministern anfort övertygande skäl för att motverka upphävande av sådana vedservitut som behövs. Promemorieförslaget om en begränsning av dessa möjligheter har fått ett övertygande positivt mottagande under remissbehandlingen. Förslaget tillstyrks i princip av de flesta remissinstanserna. Lagrådet har lämnat det remitterade förslaget utan erinran i sak. Under utskottsbehandlingen har inte framkommit några invändningar mot förslaget som kan ändra den inledningsvis redovisade allmänna bedömningen. Förslaget bör därför principiellt godtas.
Den föreslagna inskränkningen av rätten att upphäva skogsfångsservitut skall gälla servitut som ”avser rätt att ta ved till fastighet som används till stadigvarande bostad”. Det harfs. 8) ansetts onödigt att i undantagsbestämmelsen ta in ett särskilt rekvisit om servitutets betydelse för fastighetens bränsleförsörjning e. d. I de fall ett vedservitut verkligen saknar betydelse för fastighetens bränsleförsörjning bör, enligt propositionen, 7 kap. 5 § FBL ge tillräckliga möjligheter att upphäva det. Som angetts torde man kunna utgå från att det nästan undantagslöst är ändrade förhållanden som föranlett att servitutet inte behövs. Någon ändring av 7 kap. 5 § FBL har inte nu aktualiserats.
Lagrådet har godtagit denna bedömning. Inte heller utskottet har någon annan mening. Föreslagen lydelse av 15 § första stycket FBL bör sålunda antas.
Nybildning av skogsfångsservitut
Utskottets ställningstagande till vad i motionen 1978/79:81 (c) förordats om servitut för byggnads- och stängselvirke framgår av vad ovan anförts.
Det i propositionen föreslagna nya andra stycket i 15 § FBLP syftar till att underlätta möjligheterna att bevara vedservitut i samband med ändringar i fastighetsindelningen. Bakgrunden är att, enligt 7 kap. 29 § andra stycket jordabalken, servitut inte längre gäller i mark som genom fastighetsreglering frångår fastighet vari rättigheten har upplåtits. Enligt 7 kap. 2 § första stycket FBL gäller ett förbud mot att bilda nya skogsfångsservitut - ett förbud som sålunda hindrar att ett upphört sådant servitut kan ersättas med ett nytt. I propositionen (s. 12) anges att den vägledande synpunkten bör vara att en möjlighet att bevara skogsfångsservitut vid marköverföring införs i sådana fall då servitutshavaren har ett beaktansvärt behov av servitutet och endast i sådana fall. I den föreslagna lagtexten görs preciseringar endast genom att undantaget begränsas till vedservitut till förmån för fastighet som används till stadigvarande bostad. Motivledes har dock (prop. s. 13) lagts in en spärr mot att nybildning sker utan tillräcklig anledning genom ett markerat krav på att servitutet också skall "vara av väsentlig betydelse”. Kravets innebörd i skilda situationer utvecklas i anslutning därtill.
Utskottet delar uppfattningen att det är värdefullt om det ges möjlighet för en servitutshavare att behålla sina skogsfångsrättigheter trots att det område
CU 1978/79:4
som servitutet belastar förs över till en annan fastighet genom fastighetsreglering. Detta resultat är redan nu möjligt att uppnå om man i stället väljer metoden att göra avstyckning och sammanläggning. Utskottet har inte heller i övrigt någon erinran mot lagförslaget i här behandlad del.
Ikraftträdande m. m.
Avsaknaden av övergångsbestämmelser medför att de nya bestämmelserna kommer att tillämpas från årsskiftet - detta även av fastighetsbildningsmyndigheten i ännu ej avslutade ärenden och av överinstanserna i ärenden som av lägre instans prövats enligt nu gällande rätt. Häremot ställs motionen 1978/79:158 (m)om att äldre bestämmelser fortfarande skall gälla beträffande talan mot beslut eller utslag som har meddelats före ikraftträdandet. I promemorieförslaget (prop. s. 35) hade föreslagits att äldre bestämmelser skulle gälla i ärenden som anhänggigjorts hos fastighetsbildningsmyndigheten före den 1 februari 1978. Under remissbehandlingen har flera alternativa förslag förts fram. Hovrätten för Nedre Norrland liksom Härnösands tingsrätt förordar den lösning som nu förs fram i propositionen. Lantmäteriverket föreslår att ny lag tillämpas av fastighetsbildningsmyndigheten i alla ärenden som inte har avgjorts före ikraftträdandet och att äldre rätt tillämpas av överinstanserna i sådana mål som fastighetsbildningsmyndigheten har prövat enligt äldre rätt. Lagrådet har ansett sig kunna godta propositionsförslaget men förordat en möjlighet att befria part från betalningsskyldighet mot statsverket med anledning av förrättning som blivit onyttig genom ny lagstiftning.
Utskottet har för sin del inte funnit anledning till erinran mot ikraftträdandebestämmelsen. Utskottet ansluter sig därmed även till domstolarnas av lagrådet godtagna bedömning av övergångsregleringen.
Ersättningar
1 propositionen och i motionen 1978/79:53 (s) förs inte fram några direkta förslag om ersättning vid upphävande av servitut. I propositionen (s. 11) noteras emellertid att det kan finnas anledning att införa en möjlighet att ersätta också personlig skada. Denna fråga anses emellertid böra prövas i ett större sammanhang, något som utskottet förutsätter ske i samband med aviserad revision av fastighetsbildningslagens bestämmelser om servitut. 1 den nyssnämnda motionen (s) hänvisas till denna revision. Motionärerna hävdar att de opinioner som grundat propositionsförslaget till stor del inneburit att de utgående ersättningarna ansetts för låga. Motionärerna har, som ovan angetts, som grund för sitt avslagsyrkande åberopat att ersättningsfrågan först bör lösas innan behovet av en lagändring övervägs. Något ställningstagande från riksdagens sida har inte påkallats i ovan berörda delar.
CU 1978/79:4
6 I motionen 1978/79:81 (c), yrkandet 2, föreslås riksdagen göra ett uttalande om tillämpningen av markvederlag då servitut upphävs. Motionärerna pekar på att markvederlag i åtskilliga fall kan medges utan att arronderingen försämras. Utskottet anser sig emellertid inte kunna förorda något uttalande om tillämpningen av gällande rätt i detta specialfall. Motionsyrkandet avstyrks därför.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1978/79:53 och 81, yrkandet 1, antar det vid propositionen 1978/79:38 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen allt såvitt inte rör ikraftträdandebestämmelsen,
2. att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionen 1978/79:158antardet under 1 angivna lagförslaget såvitt rör ikraftträdandebestämmelsen,
3. att riksdagen avslår motionen 1978/79:81, yrkandet 2.
Stockholm den 5 december 1978
På civilutskottets vägnar KJELL A. MATTSSON
Närvarande: Kjell A. Mattsson (c). Per Bergman (s), Per-Olof Strindberg (m). Oskar Lindkvist (s), Lars Henrikson (s). Thure Jadestig (s), Anna Eliasson (c) Maj-Lis Landberg (s). Birgitta Dahl (s), Kerstin Andersson i Hjärtum (c). Magnus Persson (s). Karin Ahrland (fp). Elvy Olsson (c), Göthe Knutson (m) och Wilhelm Gustafsson (fp).
Reservationer
Per Bergman, Oskar Lindkvist, Lars Henrikson, Thure Jadestig, Maj-Lis Landberg, Birgitta Dahl och Magnus Persson (alla s) har till betänkandet fogat följande reservationer.
1. Avslag på lagförslaget
Reservanterna anser att
dels den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar ”Enligt utskottets” och slutar ”sålunda antas” bort lyda:
Lagrådet påpekar (prop. s. 64) att lagförslaget inte innebär någon ändring i den vid fastighetsbildningslagens tillkomst föreliggande tanken att skogs -
CU 1978/79:4
fångsservituten så småningom bör avvecklas helt. Detta påpekande har lämnats oemotsagt' i regeringsprotokollet (prop. s. 66).
Lagförslagets syfte i denna del är dock att hindra att vissa skogsfångsservitut upphävs. Redan denna grundläggande motsättning borde enligt utskottets mening leda till att förslaget inte kan antas utan att frågan fått en mer generell belysning som visat övertygande skäl för att luckra upp gällande grundprincip. Godtas inte denna redovisade uppfattning måste det anses innebära att regeringen ansett sig kunna gå ifrån den av riksdagen godtagna grundprincipen. Detta skulle då kunna anses antytt genom uttalanden i propositionen (s. 5 n.) om att skälen för avveckling ”i stor utsträckning” är giltiga fortfarande och att det ”i flertalet fall” är önskvärt att skogsfångsservituten försvinner. Å andra sidan görs ett klart uttalande (prop. s. 12) om det allmänna önskemålet att på sikt avveckla skogsfångsservituten. En faktisk avsikt att under hand ändra motiv för gällande lag kan emellertid knappast officiellt hävdas.
1 lagrådets protokoll anges vidare att en revision av fastighetsbildningslagens bestämmelser om servitut övervägs. Enligt vad utskottet erfarit torde en utredning i ämnet komma att tillsättas våren 1979. Detta är ytterligare en anledning att inte nu göra provisoriska ändringar utan mycket tungt vägande skäl.
Bland argumenten mot att nu anta lagförslaget bör vidare noteras att - som bl. a. hovrätten för Nedre Norrland påpekar(s. 36)-ändringarna måste anses strida mot den gällande målsättningen om en flexibel tillämpning av FBL. Vidare får noteras att frågan om av ändringarna påkallade skyddsregler i en ny skogsvårdslag inte slutligen beretts(s. 15). En samordnad bedömning måste anses synnerligen önskvärd.
I propositionen hävdas att upphävandet av ett vedservitut drabbar permanentboende ägare av den härskande fastigheten så hårt att den enda utvägen är att försvåra eller hindra ett upphävande vid fastighetsreglering. Utskottet noterar att i lagrådsremissen som grund för lagförslaget inte åberopats några energipolitiska aspekter på värdet av ved. Utskottet har alltså att bedöma om de åberopade olägenheterna för vissa fastighetsägare är så väsentliga att det kan leda till ett avsteg från den formellt bibehållna avvecklingsprincipen. Det bör därvid inledningsvis konstateras att varje inskränkning i fastighetsägarens rådighetsområde av naturliga skäl uppfattas som negativt av denne - detta särskilt om han anser sig inte ha fått tillräcklig kompensation. Ersättningsfrågan tas upp nedan. Den enda slutsats som redovisas i avvägningsfrågan är (prop. s. 5) att det för de aktuella servitutshavarna inte sällan kan vara svårt att skaffa fullgod ersättning för ett förlorat servitut - något som måste anses syfta på svårigheter att på annat sätt skaffa fram motsvarande ved. Enligt utskottets mening kan inte denna bedömning - även om den i sig kunde accepteras - utgöra tillräcklig grund för att mot här ovan anförda principiella invändningar genomföra lagförslaget. Därtill kommer att bedömningen i sig är tveksam som generellt uttalande. Utskottet
CU 1978/79:4
noterar bl. a. uppgiften i remissvaret från Sveriges lantmätarförening att, i de delar av landet där skogsservitut inte förekommer, det inte märkts några problem med vedförsörjningen.
Utskottets sammanfattande bedömning är sålunda att lagförslaget inte nu bör antas. Endasten bedömning som tar upp ersättningsfrågorna och sätter in förslag till ändringar i ett större sammanhang kan ge tillräckligt underlag för ett riksdagens beslut. Sådant underlag torde komma att föreligga inom en överskådlig framtid.
dels den del av utskottets yttande som på s. 4 börjar "Utskottet delar” och på s. 5 slutar "behandlad del” bort lyda:
Förslaget i här behandlad del har såvitt avser syftet samma principiella utgångspunkt som den föreslagna ändringen i 15 § första stycket FBLP. De skäl som lett utskottet till att avstyrka det sistnämnda förslaget gäller därför också i denna del. Det sagda gäller trots att lagförslaget endast innebär att ett servitut får nybildas i vissa fall - inte att det skall nybildas. En prövning enligt de allmänna bestämmelserna i FBL måste alltid göras vid ett bestridande.
Även om utskottet sålunda avstyrker lagförslaget i dess helhet är det med hänsyn till de allmänna bedömningarna av intresse att även här notera konflikten - som även noteras i propositionen (s. 12)- mellan det allmänna och kvarstående önskemålet att på sikt avveckla skogsfängsservituten, å ena sidan, och åtgärder som motverkar en sådan avveckling, å andra sidan.
dels utskottet under 1 bort hemställa
1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag och motionen 1978/79:81, yrkandet 1, samt med bifall till motionen 1978/ 79:53 i motsvarande del inte antar det vid propositionen 1978/ 79:38 fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen, allt såvitt inte rör ikraftträdandebestämmelsen,
2. Ikraftträdande m. m.
Reservanterna anser
a. - under förutsättning av bifall till utskottets hemställan under 1 - att
dels den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar "Utskottet har” och slutar "av övergångsregleringen” bort lyda:
Utskottet har ingen erinran mot föreslagen tidpunkt för ikraftträdandet. Motionsförslaget beträffande övergångsregleringen tar upp lantmäteriverkets remissförslag i denna del -ett förslag som ansluter till de principer som brukar tillämpas i det fastighetsrättsliga lagstiftningsarbetet. Utskottet ansluter sig till denna uppfattning. Utskottet kan däremot inte biträda den i propositionen redovisade uppfattningen att lagändringen är så viktig att den - med avsteg
CU 1978/79:4
från tidigare principer - måste slå igenom även i alla ärenden som är föremål för prövning vid årsskiftet. Motionen tillstyrks.
dels utskottet under 2 bort hemställa
2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag och motionen 1978/79:53 i motsvarande del samt med bifall till motionen 1978/79:158 antar ikraftträdandebestämmelser m. m. till föreslagen lag om ändring i lagen (1970:989) om införande av fastighetsbildningslagen med lydelse enligt följande motionärens förslag:
Regeringens förslag Motionärens förslag
Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979. januari 1979. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande beträffande talan mot beslut eller utslag som har meddelats före den 1 januari 1979.
b. - under förutsättning av bifall till reservationen 1 - att
dels den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar ”Utskottet har” och slutar ”av övergångsregleringen” bort lyda:
Med hänvisning till utskottets bedömanden ovan avstyrks även propositionens därmed förfallna ikraftträdanderegler och motionen 1978/79:158 (m).
dels utskottet under 2 bort hemställa
2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag och motionen 1978/79:158 inte antar det under 1 angivna lagförslaget såvitt rör ikraftträdandebestämmelsen,
Särskilt yttrande
Per-OlofStrindberg(m)och Göthe Knutson (m)har till betänkandet fogat följande särskilda yttrande:
Principiellt är det ytterst betänkligt att riksdagen fattar beslut om ikraftträdande av nya lagar eller om förändringar i gällande lag med så kort varsel, att de nya bestämmelserna ännu inte ens hunnit komma ut i tryck, innan de skall tillämpas. Även andra skäl talar för att äldre bestämmelser skulle fortfara att gälla beträffande talan mot beslut eller utslag före den 1 januari 1979 i enlighet med vad som anförs i motionen 1978/79:158. Mot
CU 1978/79:4
bakgrund av att flera domstolar- liksom lagrådet - i detta fall ansett sig kunna biträda propositionens förslag om tid för ikraftträdandet har vi ansett oss kunna biträda detsamma.
GOTAB 58901 Stockholm 1978