Med anledning av motion om överförande av Wallenberggruppen i samhällelig ägo

NU 1978/79:25

Näringsutskottets betänkande 1978/79:25

med anledning av motion om överförande av Wallenberggruppen i samhällelig ägo

Ärendet

I motionen 1978/79:210av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om överförande i samhällelig ägo av Wallenbergimperiet enligt de principer som utvecklas i motionen

Motionen

Motionärerna hänvisar till olika framställningar om Wallenberggruppen och andra familjedominerade ägargrupper inom det svenska näringslivet, senast en redovisning i tidskriften Veckans affärer år 1978 av en undersökning av de 25 kvantitativt viktigaste ägargrupperna (se nästa avsnitt). Koncentrationen av produktion och kapital har gått längre i Sverige än i andra jämförbara länder, säger motionärerna, och inom ramen för denna koncentration har familjen Wallenberg under flera årtionden haft en relativ dominans som har varit unik även vid en internationell jämförelse. Den ägarkoncentration som representeras av Wallenbergimperiet står i alltmer skriande kontrast till demokratins idéer om jämlikhet, fortsätter motionärerna. Det framstår som en historisk anakronism att en enskild familj skall kunna avgöra arbete och välfärd för miljoner människor. Det enda sätt på vilket produktionsförhållandena, däribland egendomsförhållandena, kan anpassas till produktionens alltmer samhälleliga karaktär är genom att äganderätten till de avgörande produktionsmedlen övergår i samhällelig ägo. Ägandemakten över affärsbankerna, investmentbolagen och de stora stiftelserna tillskrivs i detta sammanhang en viktig roll. Också makten över Wallenberggruppen hör enligt motionärerna till de viktiga strategiska kontrollposterna. Ett första steg mot ett ökat samhälleligt ägande bör, menar de, vara att Wallenberggruppen överförs i samhällelig ägo. Gruppen svarar för 43 % av det totala värdet av samtliga börsnoterade företag. Att en stor del av de anställda finns utomlands ökar möjligheterna att efter ägarskiftet förverkliga en politik av solidaritet över gränserna. Familjen Wallenbergs båda ledande personer har nått hög ålder. Grundprincipen vid förstatligandet bör, säger motionärerna, vara att storfinansens aktieinnehav övertas utan ersättning och att eventuella småsparare får betalning i statsobligationer. När företagen blir samhällsägda bör de anställda tillförsäkras det avgörande inflytandet i den dagliga ledningen.

1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 25

NU 1978/79:25

2 Aktuell redogörelse för Wallenberggruppen

Den i motionen åberopade artikeln i Veckans affärer 1978 nr 45 (den 14 december) har rubriken ”Makten över näringslivet: Wallenberg gick stärkt ur krisen”. I artikeln finns en tabell över Wallenberggruppens företag, vilken i sammandrag återges på nästa sida. Motsvarande tabeller finns över de 24 övriga ägargrupper som omfattas av undersökningen. För att ett företag skall hänföras till en grupp har krävts att denna är största aktieägare (räknat i antal röster), har en ägarandel på minst 5 96 och är representerad i styrelsen. I artikeln lämnas i övrigt bl. a. följande uppgifter.

Wallenberggruppens sammansättning kan härledas till 1930-talet. Under de senaste fem åren - sedan Veckans affärer publicerade en liknande undersökning-har gruppen utvidgat sina domäner. Två företag har fallit bort ur gruppen (NK till Åhléns och Drott till Skånska Cementgjuteriet), medan fyra andra börsföretag har inlemmats i gruppen (Broströms, Esab, Husqvarna och Rotor) och ytterligare ett (Jonsered) är på väg dit.

Wallenberggruppen ökade från år 1963 till år 1977 sin andel av den totala sysselsättningen i det svenska näringslivet från 5,9 96 till 7,5 96. Det totala antalet anställda var 262 000 år 1963,399 000 år 1973 och 418 000 år 1977. Med undantag av staten har alla andra ägargrupper mindre än 100 000 anställda. Wallenberggruppen karakteriseras också av sin höga internationaliseringsgrad. De utomlands anställda var 102 000 år 1963 och 196 000 år 1973. Numera finns drygt hälften av de anställda utomlands - 212 000 personer år 1977.

Det är Marcus Wallenbergs person och hans unika ställning som gör att gruppen fortfarande kan betecknas som Wallenberggruppen. Efter sammanslagningen år 1972 av Stockholms Enskilda Bank, som tillhörde Wallenberggruppen, och Skandinaviska Banken till Skandinaviska Enskilda Banken dominerar gruppen, trots en stark uttunning av ägandet, i den nya banken. Gruppen kan betecknas som unik genom sin konstruktion av ägandet enligt modell av kinesiska askar. Basen är Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, som tillsammans med andra familjestiftelser äger börsaktier till ett värde av 650 milj. kr. Till detta kan läggas familjen Wallenbergs personliga innehav av aktier, 245 milj. kr. Med denna ”kärnförmögenhet” av sammantaget 895 milj. kr. kontrolleras företag som på börsen är värda över 20 miljarder kronor.

I den mera utförliga tabell som den följande bygger på anges hur Wallenberggruppens ägarandel fördelar sig på olika innehavare. Dessa är familjen Wallenberg, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Skandinaviska Enskilda Bankens pensionsstiftelse, holdingbolagen AB Investor och Förvaltnings AB Providentia samt vissa andra bolag. Med undantag av ett mindre företag är Astra det bolag där familjen Wallenberg har sin största andel, 7,8 96.1 originaltabellen finns också uppgifter om antalet anställda i de olika företagen åren 1963 och 1973, om gruppens styrelserepresentanter i

NU 1978/79:25

företagen och i vissa fall om större ägarintressen utanför Wallenberggruppen. Samtliga siffror för företagen avser koncern. Börsnoterade dotterbolag redovisas separat.

Wallenberggruppen

Företag

Ägarandel %

september

1978 Antal anställda 1977 totalt utomlands

Skandinaviska Enskilda Banken

12,5

6 890

Investor

25,6

1 Providentia

20,6

1 Export-Invest

1 L M Ericsson

32,6

71 100

42 300

Electrolux

76,8

69 500

45 800

SKF

15,4

58 000

46 000

ASEA

7,3

43 200

8 500

Saab-Scania

20,0

42 000

7000 Stab

38,0

24 300

15000 Atlas Copco

22,8

18 100

12 300

Alfa-Laval

11,0

17 800

10 900

Svenska Fläktfabriken

31,4

11 300

7000 Stora Kopparberg

17,3

10 600

2 100

Incentive

12,9

10 000

1 900

Broströms

20,2

7 800

3 300

KemaNobel

27,1

6 950

2 250

Astra

24,7

6 900

3 600

Esa b

52,0

5 930

3 470

Papyrus

41,3

3 750

220 Skandinaviska Elverk

61,1

780 Garphyttan

59,2

40 Nymölla

56,5

600 Selga

59,0

20 Fastighets AB Stockholm-Saltsjön

92,7

530 Pappersgruppen

66,6

270 Forss-Parator

55,0

220 Oppboga

67,8

200 Sydsvenska Massaved

100,0

170 Svenska Rotor

34,8

90 Thisbe

100,0

40 Diligentia

25,6

35 Electro-lnvest

100,0

20 Bohusbanken

63,2

15 SILA

51,5

1 Kanalen

65,0

1 Navigare

55,0

1 NU 1978/79:25

4 Koncentrationsutredningen

Wallenberggruppen och dess roll inom näringslivet belystes utförligt i betänkanden av koncentrationsutredningen i slutet av 1960-talet.

1 undersökningen (SOU 1968:7) Ägande och inflytande inom det privata näringslivet redovisades detaljerade uppgifter (för år 1963) om 17 ägargruppers förmögenhet och större ägandeintressen i näringslivet. Grupperna bestod i flertalet fall av familjer eller släkter. Om Wallenberggruppen angavs bl. a. följande (s. 137 f.):

Hos Wallenberggruppen finns företrädesvis dominerande minoritetsintressen . Ägandemönstret är emellertid betydligt mera komplicerat inom

Wallenberggruppen än övriga grupper. Knut och Alice Wallenbergs stiftelse är den dominerande aktieägaren i banken [Stockholms Enskilda Bank], Investor och Providentia. De båda holdingbolagen äger i sin tur direkt och via sina dotterbolag betydande poster i ett stort antal företag. Mycket ofta kompletteras dessa poster med familjen Wallenbergs privata aktieinnehav och av bankens pensionsstiftelses placeringar. I vissa företag är dock i stället Knut och Alice Wallenbergs stiftelse den största ägaren. Inom vissa sektorer av Wallenberggruppen finns ett mycket utpräglat ”pyramidbyggande”, dvs. dominerande minoritetsintressen innehas i ett företag, som i sin tur har dominerande minoritetsintressen i ett annat företag, som i sin tur .. . etc. Redan kedjan Knut och Alice Wallenbergs stiftelse - Investor och Providentia - övriga företag innebär ”pyramidbyggande” men kedjorna är i vissa fall längre .

Tillgångarna hos Knut och Alice Wallenbergs stiftelse ägs varken av privatpersoner eller det offentliga. Stiftelsens aktieinnehav är genom sin storlek och sammansättning avgörande för storleken av den Wallenbergska intressesfären. Familjen Wallenbergs starka position inom svenskt näringsliv bygger därför på den fullständiga kontrollen över en förmögenhetsmassa, som inte tillhör familjen.

Även om hänsyn tas till eventuella underskattningar av den förmögenhet, som familjen Wallenberg äger och/eller kontrollerar, är totalbeloppet (500-600 mkr) förvånansvärt litet i förhållande till det stora antal företag, vari familjen har betydande ägandeintressen. Förklaringarna till denna diskrepans är två, nämligen dels att ägandet med få undantag har karaktär av minoritetsintresse i företag med många aktieägare och dels att ”pyramidbyggandet” är långt drivet. Båda företeelserna är ”kapitalsparande” i den meningen att de minskar storleken av den minsta kapitalinsats, som kan vara nödvändig för att erhålla kontroll över ett visst antal företag.

Liknande och ytterligare uppgifter om Wallenberggruppen redovisade koncentrationsutredningen i undersökningen (SOU 1968:3) Kreditmarknadens struktur och funktionssätt. I det följande återges delvis ett avsnitt om Knut och Alice Wallenbergs stiftelse (s. 42 f.):

Huvudbeståndsdelen i den av familjen Wallenberg kontrollerade förmögenhetsmassan är Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, som ställt detaljerade uppgifter om sin verksamhet till utredningens förfogande. Stiftelsen bildades 1917 genom en donation på 20 mkr. Stiftelsen var vidare universell testa -

NU 1978/79:25

mentstagare efter både Knut A. Wallenberg och fru Alice Wallenberg. Andra donationer har inte förekommit. Enligt stadgarna har stiftelsen ”till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig forskning och undervisnings- eller studieverksamhet av landsgagnelig innebörd; och skall detta ändamål ses till godo genom direkta anslag eller anslag till institut för sådan forskning eller verksamhet”. Under tioårsperioden 1957-66 beviljades anslag på tillsammans 60mkr. Sedan verksamhetens början 1918 har t. o. m. 1966 totalt 116mkr anslagits för olika ändamål. P. g. a. sin allmännyttiga karaktär är stiftelsen befriad från skatt. Av stiftelsens årsinkomst ska enligt stadgarna minst tio och högst tjugo procent läggas till stiftelsens kapitaltillgångar.

Enligt 1917 års donationsbrev ska stiftelsens styrelse bestå av ordföranden, vice ordföranden och verkställande direktören i direktionen för Stockholms Enskilda Bank samt ytterligare två personer, som utses enligt stadgarna. Stiftelsens styrelse uppbär inte något arvode. Enligt stiftelsens stadgar ska styrelsen bestå ”av minst fyra och högst sju svenska män”. Styrelseledamöterna äger att vid behov själva utse ny ledamot i styrelsen.

År 1966 uppgick Knut och Alice Wallenbergs stiftelses totala tillgångar till 339,2 milj. kr., varav 320,1 milj. kr. i svenska aktier. Stiftelsens bruttoinkomster under året var 11,7 milj. kr.

Grundlagsbestämmelse om egendomsrätten

I 2 kap. regeringsformen finns bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter. Om egendomsrätten stadgas i 18 § följande: ”Varje medborgare skall vara tillförsäkrad ersättning enligt grunder som bestämmes i lag för det fall att hans egendom tages i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande.”

Bestämmelserna om fri- och rättigheter fick sin nuvarande utformning genom grundlagsändring år 1976, baserad på förslag av 1973 års fri- och rättighetsutredning. En motsvarighet till den citerade bestämmelsen fanns dessförinnan i 8 kap. 1 § fjärde stycket. Med hänvisning härtill anförde justitieminister Geijer i propositionen 1975/76:209 (s. 124) bl. a.:

I utredningens förslag har denna bestämmelse oförändrad förts över till 2 kap. RF. Utredningen framhåller att skyddets tyngdpunkt ligger däri att ersättningsgrunderna inte får bestämmas på annat sätt än genom lag men att det är självklart att sådan lag inte ges den innebörden att expropriation får ske mot symbolisk ersättning.

Tanken att grundlagen även i fortsättningen skall innehålla en regel till skydd för den enskildes egendomsrätt har inte kritiserats under remissbehandlingen. Också jag finner det lämpligt att grundlagen ger uttryck för principen att ersättning skall utgå vid expropriation eller annat sådant förfogande.

Vid riksdagsbehandlingen yrkade vänsterpartiet kommunisterna i en motion att paragrafen skulle utgå. Konstitutionsutskottet avstyrkte motionen och anförde (KU 1975/76:56 s. 35):

NU 1978/79:25

6 Utskottet anser det värdefullt att regeringsformen i rättighetskapitlet innehåller en regel om skydd för den enskildes egendomsrätt. Med enskild bör här givetvis förstås också enskild juridisk person. Liksom hittills skall det enligt förslaget anges i grundlagen, att ersättningsnormerna inte får bestämmas på annat sätt än genom lag. Häri ligger enligt utskottets mening en betydande garanti för den enskildes rättssäkerhet. Utskottet anser det vidare självklart att ordet ersättning har en materiell innebörd. Härmed utesluts - som också rättighetsutredningen och departementschefen framhållit - möjligheten till att ersättning utgår med enbart symboliska belopp, något som ej heller kommer i fråga enligt gällande rätt.

Vänsterpartiet kommunisternas representant i konstitutionsutskottet uttalade i en reservation (s. 64) att skyddet för enskild egendom inte borde hänföras till de grundlagsstadgade fri- och rättigheterna. Ett sådant stadgande är, deklarerade han, ett uttryck för ett konserverande av det privatkapitalistiska samhället, i vilket den privata äganderätten till produktionsmedlen är grundvalen för samhällets uppdelning i klasser och för koncentrationen av egendom och makt till ett fåtal. Den kapitalistiska egendomsrätten angriper och inskränker de i verklig mening demokratiska fri- och rättigheterna i samhället, sade reservanten vidare. Han betecknade ett skydd för den privata äganderätten som ett allvarligt hinder på vägen mot en etablerad och fördjupad demokrati. Han tilläde emellertid att de människor vilkas egendomsinnehav bygger på eget arbete har berättigade krav på att erhålla ersättning vid expropriation.

Utskottet

Vad som i motionen 1978/79:210 kallas ”Wallenbergimperiet” arden mest betydande av de större företagsgrupper som kan urskiljas inom det svenska näringslivet. Wallenberggruppens sammansättning och några drag som är kännetecknande för dess uppbyggnad framgår av redogörelsen i det föregående. De dominerande ägarna baserar i flertalet fall sitt inflytande på minoritetsintressen i de berörda företagen. Antalet aktieägare är i många av dessa företag stort - exempelvis ca 60 000 i Skandinaviska Enskilda Banken.

Motionärerna vill att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om överförande av Wallenberggruppen i samhällelig ägo. Principen skall därvid vara att "storfinansens” aktieinnehav övertas utan ersättning, medan ”eventuella småsparare” får betalning i statsobligationer för sina aktier.

Motionärerna torde vara medvetna om att det saknas laglig grund för en sådan konfiskering av aktier som de förespråkar och att en grundlagsbestämmelse - 2 kap. 18 § regeringsformen - förbjuder lagstiftning av den innebörd som det är fråga om. Såsom motionärernas yrkande är utformat kan det emellertid inte rimligen upptas till behandling som ett förslag om grundlagsändring.

NU 1978/79:25

7 Utskottet avstyrker motionen med vad här anförts och hemställer att riksdagen avslår motionen 1978/79:210.

Stockholm den 27 februari 1979

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Birgitta Hambraeus (c), Ingvar Carlsson (s), Margaretha af Ugglas (m), Karl-Anders Petersson (c), Ivar Högström (s), Rune Johansson i Ljungby (s) och Hugo Bergdahl (fp).

GOTAB 61599 Slockholm 1979