Med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner

NU 1978/79:28

Näringsutskottets betänkande 1978/79:28

med anledning av propositionen 1978/79:100 i vad avser vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Ärendet

1 detta betänkande behandlas propositionen 1978/79:100 bilaga 17 (industridepartementet) punkterna A 1-5, B 6, B 17, E 1, E 4, F 5-10, F 12 och G 1 på driftbudgeten, I. E:1 och V:14 på kapitalbudgeten samt motioner med anknytning till dessa punkter. Motionerna gäller delegationen för samordning av havsresursverksamheten, statens elektriska inspektion, främjande av hemslöjden samt glasindustrin.

INDUSTRIDEPARTEMENTET

1. Industridepartementet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 1 (s. 15 f.) och hemställer

att riksdagen till Industridepartementet för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 25 767 000 kr.

2. Teknisk attaché. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 2 (s. 16 f.) och hemställer

att riksdagen till Teknisk attaché för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 342 000 kr.

3. Kommittéer m. m. Regeringen har under punkten A 3 (s. 17 f.) föreslagit riksdagen att till Kommittéer m. m. för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.

Vid beräkningen av anslagets storlek har hänsyn tagits bl. a. till medelsbehovet för delegationen för samordning av havsresursverksamheten. Utskottet behandlar därför i detta sammanhang följande motioner:

1978/79:1487 av Torsten Gustafsson (c) och Per-Axel Nilsson (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om havsresursdelegationens och dess kanslis lokalisering till Gotland,

1978/79:1503 av Bernt Nilsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen beslutar att den av regeringen enligt propositionen 1978/79:100 bilaga 17 från den 1 januari [1979] inrättade [havsresurs]delegationens kansli och basverksamhet förläggs till Kalmar,

1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 28

NU 1978/79:28

1978/79:2002 av Anders Dahlgren m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om havsresursdelegationens departementala placering.

Delegationen Jör samordning av havsresursverksamheten

Riksdagen godkände hösten 1978 att en delegation för samordning av havsresursverksamheten fick inrättas den 1 januari 1979 (prop. 1977/78:167, NU 1978/79:2, rskr 1978/79:13).

I huvudsak följande uppgifter anges i delegationens instruktion (1979:34), som trädde i kraft den 1 mars 1979. Delegationen skall verka för samordning av svensk verksamhet som innefattar utnyttjande, skydd eller utforskande av havet eller som annars har anknytning till havet. Delegationen skall också verka för att havsresursverksamhet såväl vid myndigheter och organisationer som inom svenskt näringsliv främjas och stöds. Det åligger delegationen särskilt att 1. för regeringen lägga fram ett med beaktande av den fysiska planeringen och i samverkan med berörda intressenter upprättat förslag till övergripande program för svensk havsresursverksamhet och sedermera fortlöpande föreslå de ändringar i detta program som delegationen finnér påkallade, 2. lämna underlag för regeringens och myndigheternas ställningstaganden i frågor som rör utnyttjande eller skydd av havet, 3. med beaktande av miljövårdens krav verka för en långsiktig hushållning med Sveriges naturresurser till lands och havs, 4. verka för samordning av havsanknuten forskning och utveckling, sammanställa och tillhandahålla information om planerade och pågående projekt samt verka för att forsknings- och utvecklingsresultat kommer till nytta, 5. samla in och ställa samman information om befintlig teknisk utrustning för havsresursändamål samt förmedla denna information med beaktande av praktiska behov, 6. verka för internationellt samarbete på havsresursområdet.

Delegationen skall vidare varje år inhämta och yttra sig över förslag till anslagsframställningar från andra myndigheter och organ i den mån dessa framställningar gäller havsresursverksamhet.

Enligt departementsförordningen (1963:214, ändrad senast 1978:909) hör delegationen till industridepartementet. I propositionen 1978/79:100 bilaga 17 (s. 18) anges att delegationens kansli placeras i Stockholm och består av chef, två handläggare och ett biträde.

Motionerna

Enligt motionen 1978/79:1487 bör Gotlands strategiska läge mitt i Östersjön utnyttjas vid lokaliseringen av havsresursdelegationens administrativa funktioner. Motionärerna menar att Gotland blivit av primärt intresse i samband med vissa konkreta havsaktiviteter, såsom oljeletning, sand- och grustäkt i havet och bevakning i samband med den utvidgade

NU 1978/79:28

fiskezonen. De erinrar också om ett förslag från år 1972 att förlägga en havsforskningsstation till Gotland. En lokalisering till Gotland skulle också kunna medföra välbehövliga regionalekonomiska fördelar, avslutar motionärerna.

1 motionen 1978/79:1503 erinras om riksdagsbesluten åren 1971 och 1973 om utlokalisering från Stockholm av viss befintlig statlig verksamhet. Motionärerna anför vidare att det sedermera har beslutats att man inte skulle göra fler sådana utlokaliseringar men noggrant pröva möjligheterna att förlägga nyinrättad statlig verksamhet till annan ort än Stockholm. De anser att bl. a. följande skäl talar för att delegationen för samordning av havsresursverksamheten lokaliseras till Kalmar. Östersjön som resursområde är för Sveriges vidkommande intressantare än västkusten. Miljöproblemen är akuta i Östersjön och dess skärgårdar. Kalmar län är det län som har längsta kuststräckan. Arbetet på att utforska och utnyttja havsresurserna i södra Sverige kommer med största sannolikhet att i första hand förläggas till Kalmar läns kust samt Öland och Gotland. 1 Kalmar finns en högskola med inriktning på naturvetenskap, miljö och teknik. Kalmar har sjöbefälsskola. Fiskeriintendenten i östra distriktet är placerad i Kalmar. Kalmar tingsrätt är sjöförklaringsdomstol. Kalmar är baskommun för Oljeprospektering AB:s borrningar efter olja i Östersjön. Statens sjöfartsinspektion har sin distriktsenhet förlagd till Kalmar. Såväl Kalmar Varv som Oskarshamns Varv är lämpligt för reparation och översyn av forskningsfartyg. Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp med uppdrag att verka för att Kalmar ges nya sysselsättningstillfällen i stället för de ca 450 som försvinner då flygflottiljen F 12 läggs ner. Kalmar län har det i särklass minsta antalet statligt anställda av landets alla län. Riksdagen har två gånger tidigare beslutat att bl. a. Kalmar län skall ifrågakomma vid lokalisering av statlig verksamhet.

Det är olyckligt att havsresursdelegationen knyts till industridepartementet, anförs det i motionen 1978/79:2002. Härigenom läggs tyngdpunkten på exploateringsintressena, menar motionärerna. De uttalar att sambandet mellan naturresurser och miljö och mellan naturresurshushållning och miljövård framstår allt klarare och att detta gör det naturligt att naturresursoch miljöfrågor handläggs inom samma departement. Havsresursfrågorna bör inte ges någon särställning. Motionärerna anser att utnyttjandet av havet som recipient, för fritid och rekreation samt för fiske - vilka verksamheter tillhör jordbruksdepartementets arbetsområde - dominerar den havsanknutna verksamheten i dag, medan verksamhet av typ exploatering av sand, grus och malm till havs samt havsteknisk forskning är av förhållandevis ringa omfattning och har osäkra framtidsutsikter. Delegationen bör därför placeras under jordbruksdepartementet. Vidare anför motionärerna att det i propositionen 1977/78:167 uttalades att havsresursfrågorna skall tas upp till förnyat övervägande när naturresurs-och miljöutredningen (Jo 1978:01) har lagt fram sina förslag.

NU 1978/79:28

4 Riksdagens ställningstagande hösten 1978 tillfrågor om havsresursdelegationens departementstillhörighet och lokalisering

Organisationskommittén för havsresursfrågor föreslog i betänkandet (Ds I 1977:5) Samordning av havsresursverksamheten en lokalisering till Stockholm av den delegation som skulle inrättas. Den uttalade att det centrala kansliet borde förläggas i anslutning till bostadsdepartementet. Vidare föreslogs att i kansliet skulle ingå regionalt placerade befattningshavare vid var och en av länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens län. I propositionen 1977/78:167 tog regeringen avstånd från tanken på regionalt placerade befattningar och uttalade att delegationen i samordningens intresse borde byggas upp kring centrala funktioner.

Frågan om lokaliseringsort för delejgationen och dess kansli behandlades inte i propositionen men togs upp i tre motioner, i vilka Göteborg och Kalmar föreslogs.

Näringsutskottet (NU 1978/79:2) uttalade att det var inte berett att förorda någon speciell ort som särskilt lämplig för lokalisering av delegationen och avstyrkte sålunda motionsyrkandena.

I ett yttrande över propositionen 1977/78:167 hade civilutskottet (CU 1977/78:4 y) uttalat att det inte fanns tillräckliga skäl att förorda att delegationen skulle tillhöra annat departement än det organisationskommittén hade förordat, nämligen bostadsdepartementet. Civilutskottet påpekade samtidigt att frågan om departementstillhörighet primärt inte faller under riksdagens bedömning. Näringsutskottet anförde att regeringens ställningstagande till frågan om departementstillhörighet torde göras i samband med att delegationens arbetsuppgifter fastställdes mer i detalj. Mot denna bakgrund ansåg näringsutskottet att riksdagen inte hade skäl att vid den tidpunkten göra något uttalande i frågan.

Riksdagen beslöt enligt näringsutskottets hemställan.

Uttalanden av riksdagen om lokalisering av nytillkommande statlig verksamhet I

propositionen 1973:55 angående omlokalisering av viss statlig verksamhet uttalades (s. lil) att lokaliseringen av nytillkommande statlig verksamhet bör prövas från fall till fall mot bakgrund av statsmakternas övergripande regionalpolitiska målsättningar. Riksdagen anslöt sig till detta uttalande (InU 1973:22 s. 27).

Nya uttalanden av denna innebörd har därefter gjorts av riksdagen i skilda sammanhang. Senast skedde det i samband med behandlingen hösten 1978 av frågan om bidrag till en central stiftelse för skyddat arbete (prop. 1978/ 79:25 bilaga 9). Arbetsmarknadsutskottet hade därvid att ta ställning till motionsyrkanden rörande lokaliseringen av denna stiftelse. Utskottet (AU 1978/79:17 s. 6) avstyrkte de aktuella motionerna, och dessa avslogs av

NU 1978/79:28

riksdagen. I detta sammanhang uttalade arbetsmarknadsutskottet att det instämde i den principiella synpunkten att man vid inrättande av nya statliga verksamheter liksom vid utbyggnad av befintliga bör sträva efter att finna andra lokaliseringslösningar än Stockholmsregionen. Utskottet anförde vidare att de särskilda krav som är förenade med den aktuella verksamheten självfallet måste vägas in vid avgörandet. Även faktorer som hänger samman med ekonomi och personal måste beaktas.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens medelsberäkning under detta anslag. Behovet av medel för den nyinrättade delegationen för samordning av havsresursverksamhetenlprop. 1977/78:167, NU 1978/79:2, rskr 1978/79:13) har beaktats vid denna beräkning.

I motionen 1978/79:2002 föreslås ett riksdagsuttalande av innebörd att delegationen bör höra till jordbruksdepartementet.

Frågan om delegationens departementstillhörighet aktualiserades av civilutskottet i dess yttrande (CU 1977/78:4 y) över propositionen 1977/78:167. Civilutskottet erinrade härvid om att organisationskommittén för havsresursfrågor hade förordat bostadsdepartementet och uttalade sig också för egen del till förmån för denna lösning. Näringsutskottet ansåg emellertid att riksdagen vid det tillfället inte hade skäl att göra något uttalande i frågan (NU 1978/79:2 s. 6).

Som civilutskottet också påpekade i sitt yttrande faller frågan om myndigheters departementstillhörighet primärt inte under riksdagens bedömning. Regeringen har i december 1978 - genom ändring (1978:909) av departementsförordningen (1963:214)- beslutat att delegationen hör under industridepartementet. Näringsutskottet vill erinra om sitt uttalande i oktober 1978 att regeringens ställningstagande i denna fråga torde göras i samband med att delegationens arbetsuppgifter fastställdes mer i detalj (NU 1978/79:2 s. 6) och utgår från att beslutet har fattats på grundval av de uppgifter för delegationen som anges i dess instruktion (1979:34). Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen saknar anledning att göra något uttalande om vilket departement delegationen bör höra till. Motionen avstyrks sålunda.

I motionen 1978/79:1487 föreslås att delegationens kansli skall förläggas till Gotland och i motionen 1978/79:1503 att det skall förläggas till Kalmar.

Näringsutskottet avstyrkte hösten 1978 motioner i vilka förordades lokalisering till Kalmar resp. Göteborg. Därvid anförde utskottet att det inte var berett att förorda någon speciell ort som särskilt lämplig för lokalisering av delegationen.

Utskottet fasthåller vid sin uppfattning från i höstas att det inte finns anledning för riksdagen att förorda någon speciell ort som särskilt lämplig för lokalisering av delegationen för samordning av havsresurser. Samtidigt

NU 1978/79:28

instämmer utskottet i den av arbetsmarknadsutskottet i december 1978 uttalade synpunkten att man vid inrättande av nya statliga verksamheter bör sträva efter att finna andra lokaliseringslösningar än Stockholmsregionen. Starka regionalpolitiska skäl talar för denna principuppfattning. Den leder i det aktuella fallet enligt utskottets mening till slutsatsen att delegationen bör lokaliseras till en ort utanför Stockholmsregionen. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd. De båda motionerna avstyrks.

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Kommittéer m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.,

2. beträffande departementstillhörighet för delegationen för samordning av havsresursverksamheten

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2002,

3. beträffande lokalisering av delegationen för samordning av havsresursverksamheten att

riksdagen

a) avslår motionerna 1978/79:1487 (Gotland)och 1978/79:1503 (Kalmar),

b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om delegationens lokalisering till ort utanför Stockholmsregionen.

4. Extra utgifter. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 4 (s. 18) och hemställer

att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 385 000 kr.

5. Bidrag till vissa internationella organisationer. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten A 5 (s. 18 f.) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till vissa internationella organisationer för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 283 000 kr.

INDUSTRI M. M.

6. Sprängämnesinspektionen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten B 6 (s. 51-53) och hemställer

att riksdagen till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 2 915 000 kr.

NU 1978/79:28

7. Främjande av hemslöjden. Regeringen har under punkten B 17 (s. 73) föreslagit riksdagen att till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag av 2 362 000 kr.

I motionen 1978/79:2019 av Ingegärd Oskarsson m. fl. (c, m) hemställs att riksdagen till Främjande av hemslöjden anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 276 000 kr. förhöjt reservationsanslag.

Motionen

Motionärerna ansluter sig till den i propositionen uttalade uppfattningen att det statliga stödet till hemslöjden bör utgå i oförändrad omfattning i avvaktan på resultatet av den översyn som 1977 års hemslöjdsutredning (1 1977:05) gör av riktlinjerna för stödet. De menar emellertid att den del av nu utgående stöd som enligt gällande riktlinjer är avsedd för hemslöjdskonsulentverksamheten har urholkats och inte motsvarar den nivå - enligt motionärerna 50 % av kostnaderna - som avsågs år 1968, då dessa riktlinjer beslöts av riksdagen.

1968 års riktlinjer för statens stöd till hemslöjden

Enligt de riktlinjer som beslöts av riksdagen år 1968 (prop. 1968:1 bil. 9 s. 91 f., SU 1968:7, rskr 1968:7) avser statens stöd bidrag till täckande av hemslöjdskonsulenternas löner, varvid ”ett av villkoren för statligt bidrag bör vara att landsting svarar för minst lika stor del av kostnaderna som staten” (prop. 1968:1 bil. 9 s. 93).

I direktiven för 1977 års hemslöjdsutredning lämnas i huvudsak följande uppgifter om hur kostnaderna förhemslöjdskonsulentorganisationen täcks. I vart och ett av de tjugofyra länen finns sedan ett antal år tillbaka en länshemslöjdskonsulent som på hel- eller deltid arbetar för att vidareutveckla hemslöjden inom sin region. Tjugo av konsulenterna är anställda hos en hemslöjdsförening eller ett länshemslöjdsförbund. De övriga fyra konsulenterna är anställda hos resp. landstingskommun. Stat och landsting svarar i princip för hälften var av dessa konsulenters lönekostnader m. m. Förutom länshemslöjdskonsulenterna finns ytterligare sju hemslöjdskonsulenter i sammanlagt sex län samt en specialkonsulent för knyppling i Östergötlands län och en konsulent för hemslöjden i Stockholms skärgård. Dessa konsulenter är med undantag av konsulenten för knyppling anställda hos resp. landstingskommun, som huvudsakligen svarar för kostnaderna. Slutligen finns också en sameslöjdskonsulent, som är anställd hos Same-Ätnams slöjdutskott. Kostnaderna för den konsulenten bestrids genom statsbidrag. Fr. o. m. budgetåret 1977/78 har riksdagen anvisat medel för ytterligare en sameslöjdskonsulent.

NU 1978/79:28

8 Pågående utredning

1977 års hemslöjdsutredning (I 1977:05; särskild utredare: riksdagsman Anna Eliasson) har i uppdrag att göra en översyn av gällande riktlinjer för det statliga stödet till hemslöjden. Resultatet av sitt arbete beräknar utredningen att redovisa under våren 1979.

Utskottet

Från detta anslag lämnar statens industriverk bidrag till olika hemslöjdsändamål enligt riktlinjer från år 1968. Bl. a. utgår bidrag till lönekostnader m. m. för hemslöjds- och sameslöjdskonsulenterna. Frågan om riktlinjerna för det statliga stödet till hemslöjden utreds f. n. av 1977 års hemslöjdsutredning (I 1977:05), vars resultat avses bli redovisat under våren 1979.

I motionen 1978/79:2019 föreslås en uppräkning av anslaget med 276 000 kr. Motionärerna menar att den del av anslaget som är avsett som bidrag till hemslöjds- och sameslöjdskonsulentverksamheten har urholkats och inte längre motsvarar den nivå som anges i 1968 års riktlinjer.

Utskottet har inhämtat att regeringen vid medelsberäkningen har utgått från nu gällande riktlinjer för det statliga stödet till hemslöjden. Dessa riktlinjer innebär bl. a. att staten svarar för 50 % av kostnaderna för löner m. m. för de 24 hemslöjdskonsulenterna och 100 % av motsvarande kostnader för de två sameslöjdskonsulenterna. En närmare analys har gett vid handen att dessa kostnader i verkligheten är högre än som förutsatts under regeringens budgetarbete. Mot denna bakgrund anser utskottet att anslaget, såsom motionärerna föreslår, bör räknas upp med det belopp som erfordras för att stöd skall kunna utgå enligt avsedda normer.

Utskottet räknar med att ett belopp av 234 000 kr. erfordras utöver det i propositionen angivna beloppet. Anslaget bör sålunda för budgetåret 1979/80 föras upp med (2 362 000 + 234 000) = 2 596 000 kr.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionen 1978/79:2019 till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1979/ 80 anvisar ett reservationsanslag av 2 596 000 kr.

8. Statens elektriska inspektion. Regeringen har under punkten E 1 (s. 127-129) föreslagit riksdagen att till Statens elektriska inspektion för budgetåret 1979/80 anvisa ett förslagsanslag av 5 450 000 kr.

I motionen 1978/79:1485 av Tommy Franzén m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen beslutar om ett förslagsanslag till statens elektriska inspektion med en uppräkning med 20 % för budgetåret 1979/80 till 6 540 000 kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i

NU 1978/79:28

motionen beträffande en plan för utökning av antalet tjänster för statens elektriska inspektion.

Motionen

Motionärerna anser att verksamheten inom statens elektriska inspektion har en för liten omfattning i förhållande till arbetsuppgifterna. De erinrar om att statens industriverk har föreslagit en kraftig uppräkning av inspektionens reseanslag i syfte att möjliggöra utökning av inspektionsverksamheten inom ramen för nuvarande personalstyrka men att detta önskemål inte har tillgodosetts vid medelsberäkningen i propositionen. Vidare anför motionärerna att en i propositionen redovisad överenskommelse mellan arbetarskyddsstyrelsen och industriverket om arbetsfördelningen mellan yrkesinspektionen och elinspektionen i fråga om elektriska arbetsmiljöfrågor inte är godtagbar från säkerhetssynpunkt. För att uppfylla kraven på ökad tillsynsverksamhet bör elinspektionen byggas ut. En sådan utbyggnad bör enligt motionärerna genomföras under en flerårsperiod och planeras med utgångspunkt i det verkliga behovet av tillsyn. Målet bör enligt motionärerna vara att fördubbla kapaciteten för inspektioner på fältet. Nästa budgetår bör antalet tjänster öka med 20 %, vilket eniigt motionärerna står i samklang med vad som framkommit i önskemål från överinspektörerna.

Riksdagsbehandling dr 1978 av frågan om anslag till statens elektriska inspektion På

förslag av näringsutskottet (NU 1977/78:42 s. 14 f.) avslog riksdagen år 1978 en motion vari hemställdes om en uppräkning av anslaget till statens elektriska inspektion så att det skulle öka med ca 50 % utöver vad regeringen hade föreslagit för budgetåret 1978/79. Riksdagens beslut innebar också avslag på ett förslag i motionen om att anslaget för budgetåret 1979/80 skulle räknas upp så att antalet handläggande tjänstemän kunde fördubblas jämfört med läget budgetåret 1977/78. Utskottet redovisade de överväganden som låg bakom regeringens bedömning av resursbehovet för elinspektionen och tillstyrkte regeringens förslag.

Anslagsframställning av statens industriverk för budgetåret 1979/80

Av propositionen framgår att statens industriverk, som är chefsmyndighet för statens elektriska inspektion, i anslagsframställningen för budgetåret 1979/80 inte har fört fram några krav på personalförstärkningar för inspektionen. Däremot föreslogs en kraftig förstärkning av medelsanvisningen för resor. Verket har i anslagsframställningen (del 6 s. 27) uttalat att det - med hänsyn till det statsfinansiella läget - trots krav på utökad tillsyn har avstått från att äska nya tjänster. I sin långtidsbudget, som täcker perioden t. o. m.

NU 1978/79:28

budgetåret 1983/84, räknar verket emellertid med en successiv förstärkning av inspektionsdistriktens resurser.

Utskottet

Statens elektriska inspektion är den lokala statliga organisationen för ärenden om tillsyn över elektriska starkströmsanläggningar och därmed sammanhängande frågor. Inspektionen är egen myndighet med myndighetsansvar och budget. Statens industriverk är chefsmyndighet för inspektionen, vilket innebär bl. a. att verket till regeringen avger förslag till anslagsframställning för inspektionens verksamhet. Det totala antalet tjänster vid inspektionen utgör innevarande budgetår 37.

1 motionen 1978/79:1485 föreslås dels att anslaget till inspektionen för budgetåret 1979/80 skall räknas upp med 20 % utöver regeringens förslag, dels att riksdagen skall uttala sig till förmån för en planerad utökning av antalet tjänster vid inspektionen. Motionärerna anser att inspektionens resurser inte är tillräckliga för att den skall kunna fullgöra sina viktiga uppgifter. De framhåller särskilt att statens industriverk har föreslagit en kraftig uppräkning av medlen för inspektionens reseersättningar men att detta önskemål inte har tillgodosetts i propositionen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är väsentligt att statens elektriska inspektion förfogar över tillräckliga resurser för att kunna fullgöra sina uppgifter på elsäkerhetsområdet. En betydelsefull del av dessa uppgifter går ut på att inspektera anläggningar på olika platser i landet. En förutsättning för detta arbete är givetvis att myndigheten förfogar över tillräckliga medel för inspektionsresor. Industriverket har-som motionärerna framhåller - pekat på behovet av medel för detta ändamål. Detta har dock endast i begränsad utsträckning beaktats vid regeringens medelsberäkning under förslagsanslaget Statens elektriska inspektion. Utskottet är inte berett att gå ifrån denna medelsberäkning men anser att regeringen bör kunna medge sådana överskridanden av anslaget som motiveras av nödvändiga inspektionsresor. Riksdagen bör göra ett särskilt uttalande av denna innebörd.

Något förslag om personalförstärkning under nästa budgetår har inte förts fram av industriverket. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen i den del den innebär förslag om sådana åtgärder.

Motionärerna föreslår också att riksdagen skall göra ett uttalande till förmån för en plan för utbyggnad av antalet tjänster vid inspektionen. Det ankommer närmast på statens industriverk att i samband med den årliga anslagsframställningen bedöma inspektionens personalbehov på längre sikt. Utskottet finnér inte att riksdagen har skäl att göra något uttalande av angiven innebörd.

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med

NU 1978/79:28

anledning av motionen 1978/79:1485 yrkandet 1 till Statens elektriska inspektion för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 5 450 000 kr. och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tillgång till medel för inspektionsresor,

2. beträffande en plan för utökning av antalet tjänster

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1485 yrkandet 2.

9. Kostnader för vissa nämnder. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten E 4 (s. 136) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder (är budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 135 000 kr.

TEKNISK UTVECKLING M. M.

10. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten F 5 (s. 171-177) och hemställer

att riksdagen till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

11. Bidrag till statens provningsanstalt. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten F 6 (s. 178) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till statens provningsanstalt för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 31 500 000 kr.

12. Statens provningsanstalt: Utrustning. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten F 7 (s. 178) och hemställer

att riksdagen till Statens provningsanstalt: Utrustning för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 6 262 000 kr.

13. Statens skeppsprovningsanstalt: Uppdragsverksamhet. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten F 8 (s. 179-182) och hemställer

att riksdagen till Statens skeppsprovningsanstalt: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

14. Bidrag till statens skeppsprovningsanstalt. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten F 9 (s. 182) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till statens skeppsprovningsanstalt för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 5 300 000 kr.

NU 1978/79:28

15. Statens skeppsprovningsanstalt: Utrustning. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten F 10 (s. 183) och hemställer

att riksdagen till Statens skeppsprovningsanstalt: Utrustning för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 1 100 000 kr.

16. Bidrag till Standardiseringskommissionen. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten F 12 (s. 185 f.) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till Standardiseringskommissionen för budgetåret 1979/80 anvisar ett anslag av 7 630 000 kr.

STATSÄGDA FÖRETAG

17. Ersättning till domänverkets fond för utgifter för övertalig personal.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten G 1 (s. 200) och hemställer

att riksdagen

1. beslutar att kyrkofonden för år 1978 skall ersätta domänverkets fond för utgifter för övertalig personal med 122 000 kr.,

2. till Ersättning till domänverkets fond för utgifter för övertalig personal för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 112 000 kr.

STATENS AFFÄRSVERKSFONDER Förenade fabriksverken

18. Byggnaderoch utrustning. Utskottet tillstyrker regeringens förslag under punkten I. E: 1 (s. 201-207) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att ompröva beslutet om nedläggning av Åkers krutbruk,

2. till Byggnader och utrustning för budgetåret 1979/80 anvisar ett investeringsanslag av 83 000 000 kr.

FONDEN FÖR LÅNEUNDERSTÖD

19. Lån till investeringar inom manuell glasindustri. Regeringen har under punkten V: 14 (s. 209 f.) föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad föredragande statsrådet har förordat om disposition av tillgängliga medel vid utgången av budgetåret 1979/80,

2. till Lån för investeringar inom manuell glasindustri förbudgetåret 1979/ 80 anvisa ett investeringsanslag av 3 000 000 kr.

NU 1978/79:28

13 I detta sammanhang behandlar utskottet

dets vad som anförs av regeringen under punkten B 7 (s. 53-60) rörande branschprogrammet för den manuella glasindustrin,

dels motionen 1978/79:1483 av Bengt Fagerlund m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen beslutar att hemställa hos regeringen

1. att en övergripande plan utarbetas för den svenska glasindustrin i samverkan och med reellt inflytande från de fackliga organisationerna samt att planen skall ha som målsättning att minst bevara.nuvarande sysselsättning och konstnärliga kvalitet inom den manuella glasindustrin,

2. att med utgångspunkt i denna plan förslag framläggs om fortsatt stöd till den manuella glasindustrin efter de riktlinjer som framhålls i motionen,

3. att statligt stöd lämnas under förutsättning att de fackliga organisationerna varit med i planeringsarbetet och godkänt ansökningshandlingarna,

4. att Sverige tar initiativ till överläggning med övriga nordiska länder för utarbetande av en gemensam politik för den nordiska glasindustrin där särskild uppmärksamhet ägnas planglasindustrins problem.

Motionen

1 motionen påpekas inledningsvis att det finns tre sorters glastillverkande industrier, nämligen planglasindustrin, förpackningsglasindustrin och hushålls- och konstglasindustrin.

I fråga om planglasindustrin anför motionärerna att det multinationella företaget Pilkingtons etablering i Halmstad innebar en överkapacitet i Norden. Detta har lett till neddragningar vid bl. a. Emmaboda Glas AB (som tillhör en annan internationell koncern. Saint Gobain). Motionärerna anser att det finns risker för att Pilkington kommer i en monopolsituation i Norden och pekar på att Nordiska fabriksarbetarefederationen har antagit ett uttalande med krav på att Nordiska rådet skall verka för en gemensam nordisk industriplanering på planglassidan "sorn avvärjer konkurrensens utslagning och mer långsiktigt ställer krav på sysselsättningsplaner, produktions- och distributionsförändringar samt produktkvaliteter”.

Förpackningsglasindustrin domineras av Plåtmanufaktur AB (PLM), som nyligen har avvecklat sin glastillverkning i Surte. Risk finns, uttalar motionärerna, att denna del av glasindustrin fortsätter att minska och för att den helt försvinner och Sverige blir helt beroende av import.

När det gäller hushålls- och konstglasindustrin erinrar motionärerna om de statliga stödåtgärder som finns sedan år 1970. Stödet har använts bl. a. till att underlätta sammanslagningar. Dessa har i vissa fall haft mycket negativ verkan, anför motionärerna. De syftar på att Kronagruppen - där fem glasbruk samverkade - gick i konkurs efter tre år, något som resulterade i total nedläggning av två företag och en minskning av antalet anställda vid de tre övriga företagen.

F. n. domineras branschen av två stora företag, Kosta-Boda och Orrefors.

NU 1978/79:28

14 Dessutom finns ett antal mindre, sinsemellan konkurrerande bruk. Det pågår planeringsarbete inom var och en av de två stora grupperna och dessutom en särskild utredning för de fristående bruken. Motionärerna säger sig vara övertygade om att ett ökat inflytande för de fackliga organisationerna skulle leda till en bättre och mer samlad planering. De erinrar om att nuvarande stödprogram för den manuella glasindustrin avser tiden t. o. m. budgetåret 1979/80 och att statens industriverk har föreslagit en förlängning av tiden. Regeringen har i budgetpropositionen inte ens kommenterat industriverkets förslag, uttalar de.

Under rubrikerna Åtgärder som behövs för glasindustrin och Den manuella glasindustrin anför motionärerna i huvudsak följande. Inom glasindustrin behövs ökat forsknings- och utvecklingsarbete. Glasforskningsinstitutet i Växjö har stor betydelse, men dess budget är för snålt tilltagen. F. n. delar glasbruken och staten på kostnaderna. En annan kostnadsfördelning bör komma till stånd. Eftersom institutet är det enda av sitt slag i Norden, bör kanske övriga nordiska länder medverka i dess finansiering. En satsning på Glasforskningsinstitutet bör vara med i en övergripande planering av den svenska glasindustrins framtid. Den manuella glasindustrin, som är koncentrerad till små orter i sydöstra Sverige, behöver ökad utbildningskapacitet på grundnivån. Det bör också undersökas om inte en högre utbildning är motiverad. Målsättningen måste vara att minst bevara nuvarande sysselsättningsgrad. Ett fortsatt stöd till exportfrämjande åtgärder i olika former är nödvändigt. Stödet skulle kunna samordnas under ett gemensamt bolag med uppgift att marknadsföra svenskt konsthantverk.

Planglasindustrin

Tillverkningen och vidareförädlingen av planglas i Sverige domineras av två internationella koncerner, Pilkington och Saint Gobain, med anläggningar i Halmstad resp. i bl. a. Emmaboda. De två koncernerna konkurrerar om den nordiska marknaden. Pilkingtons anläggning i Halmstad förfogar över den moderna floatglastekniken.

1 samband med att Kungl. Maj:t år 1974 gav AB Emmaboda Glasverk tillstånd att slopa utlänningsklausulen i bolagsordningen utfäste sig Saint Gobain såsom blivande ägare av aktiemajoriteten att hålla sysselsättningen vid glasverket på i stort sett oförändrad nivå. Vidare fick staten en representant i styrelsen för glasverket. Kring årsskiftet 1977-1978 beslöt styrelsen att lägga ned råglastillverkningen i Emmaboda utan att samtidigt ange hur minskningen av antalet sysselsättningstillfällen skulle kompenseras. Statens representant i styrelsen reserverade sig mot beslutet, och industriminister Nils Åsling kritiserade det i frågedebatter i riksdagen den 1 december 1977 (RD 1977/78:38 s. 52 f.) och den 9 mars 1978 (RD 1977/ 78:92 s. 14 f.). Företaget, som numera benämns Emmaboda Glas AB, ägs sedan år 1978 helt av Saint Gobain.

NU 1978/79:28

15 Från slutet av år 1977 har överläggningar ägt rum mellan företrädare för de båda koncernerna under ledning av chefen för statens industriverk, generaldirektör Eric Pettersson. Syftet med överläggningarna har varit att närmare analysera strukturfrågor inom planglasindustrin.

I december 1978 fattade styrelsen för Emmaboda Glasverk AB beslut om att inleda förhandlingar enligt medbestämmandelagen om en rekonstruktion av företaget. Rekonstruktionsplanen syftar bl. a. till en väsentlig minskning av antalet sysselsatta i Emmaboda. Statens representant i styrelsen reserverade sig mot beslutet och förklarade att han i avvaktan på en redovisning från Saint Gobains sida om hur de långsiktiga sysselsättningsfrågorna skulle lösas inte kunde medverka till något beslut som innebar en ytterligare minskning av sysselsättningen. 1 ett brev till Saint Gobains ledning i Frankrike begärde arbetsmarknadsminister Rolf Wirtén en redogörelse för vilka åtgärder som företaget avsåg att vidta för att ersätta bortfallet av arbetstillfällen i Emmaboda kommun.

Arbetsmarknadsministerns brev diskuterades i en frågedebatt i riksdagen den 18 januari 1979 (RD 1978/79:68 s. 67 f.), men något svar på brevet hade då inte kommit.

Efter ett sammanträffande mellan arbetsmarknadsministern och företrädare för koncernledningen publicerade arbetsmarknadsdepartementet den 25 januari 1979 ett pressmeddelande med följande innehåll.

Från Saint Gobains sida lämnades först en redovisning för utvecklingen i Emmaboda Glas AB. Koncernledningen framhöll att den ökande konkurrensen på planglasmarknaden och de försämrade marknadsförutsättningarna, framför allt på grund av byggnadsverksamhetens nedgång, hade förorsakat företaget betydande förluster som Saint Gobain förklarat sig villigt att täcka. För att bryta den negativa utvecklingen har företagsledningen beslutat genomföra en rekonstruktionsplan, som på kort sikt kommer att medföra en minskning av antalet anställda, bl. a. i Emmaboda. Man underströk att man betraktade rekonstruktionsplanen som en offensiv åtgärd. Man deklarerade i detta sammanhang att ledningen för Saint Gobain var fast besluten att stanna kvar på den svenska marknaden. När rekonstruktionsarbetet genomförts och den ekonomiska situationen bringats under kontroll var man också beredd att markera denna ambition genom nya investeringar i Sverige.

När det gäller sysselsättningen i Emmaboda kommun förklarade de franska representanterna sig väl medvetna om sitt ansvar. Man hade redan markerat detta genom det år 1976 bildade Emmaboda Industriutveckling AB, till vilket Saint Gobain hade tillskjutit 5 milj. kr. och som har till uppgift att skaffa ersättningsindustrier till Emmaboda kommun. De franska representanterna lämnade en redogörelse för det hittillsvarande arbetet inom utvecklingsbolaget. Ett väsentligt antal projekt hade studerats. Av olika skäl, bl. a. den långvariga lågkonjunkturen, hade dock hittills bara ett projekt kunnat förverkligas. Det pågick emellertid ett energiskt arbete för att finna ytterligare projekt och man hade goda förhoppningar om att före årets slut kunna tillföra Emmaboda kommun nya arbetstillfällen.

I anslutning till den lämnade redogörelsen framhöll arbetsmarknadsmi -

NU 1978/79:28

nister Wirtén att den svenska regeringen med tillfredsställelse noterat Saint Gobains deklaration att koncernen beslutat sig för att bibehålla och utveckla den svenska produktions- och marknadsorganisationen. Därmed har också en grund lagts för att på lång sikt trygga sysselsättningen för dem som är anställda i Emmaboda Glas AB. Från svensk sida förutsätter man att koncernen så snart som möjligt dokumenterar denna viljeinriktning genom ytterligare investeringar.

När det gäller sysselsättningen konstaterade arbetsmarknadsministern att Saint Gobain utan tvekan lagt ner ett inte oväsentligt arbete genom Emmaboda utvecklingsbolag för att tillföra kommunen nya sysselsättningstillfällen. De konkreta resultaten är emellertid hittills ytterst blygsamma. Med hänsyn till den unika utfästelse som Saint Gobain har gjort ifråga om sysselsättningen och med tanke på de betydande resurser, som koncernen förfogar över, är de redovisade resultaten och de ytterligare åtgärder som aviseras, inte tillräckliga enligt den svenska regeringens uppfattning. Detta har klart deklarerats vid kontakterna med företagsledningen. Från svensk sida utgår man från att ledningen för Saint Gobain kommer att hålla fortlöpande kontakt med den svenska regeringen för att redovisa vilka åtgärder som vidtas för att ersätta bortfallet av arbetstillfällen i Emmaboda kommun. Den svenska regeringen förutsätter också att Saint Gobain kommer att tillse att utvecklingsbolaget i Emmaboda får resurser för fortsatt verksamhet.

Arbetsmarknadsministern har senare meddelat Emmaboda kommun att staten är beredd att utse en representant i styrelsen för det i pressmeddelandet omnämnda Emmaboda Industriutveckling AB.

Den manuella glasinclnstrin

Pågående bransch program och hittillsvarande behandling av frågan om dess förlängning

Särskilda branschfrämjande åtgärder för den manuella glasindustrin inleddes budgetåret 1970/71 med treåriga utbildnings- och exportprogram. Fr. o. m. budgetåret 1972/73 har åtgärderna kompletterats med s. k. omställningsfrämjande åtgärder och med strukturgarantier. Under år 1975 inträffade en klar försämring av läget inom branschen. Mot denna bakgrund beslöt riksdagen år, 1977 om fortsatta och ökade industripolitiska insatser för den manuella glasindustrin (prop. 1976/77:61, NU 1976/77:37). Insatserna, som omfattar perioden 1977/78-1979/80, avser dels exportfrämjande åtgärder och strukturstöd för branschen, dels ett särskilt investeringsstöd med avskrivningslån för investeringar i effektivitetshöjande produktionsutrustning och bättre arbetsmiljö. Det totala medelsbehovet under treårsperioden beräknades ursprungligen till 25 milj. kr., varav 15 milj. kr. till investeringsstöd. Medel för investeringsstödet anvisas över investeringsanslaget Lån till investeringar inom manuell glasindustri (prop. 1978/79:100 bilaga 17 punkt V:14), medan kostnaderna för övriga stödåtgärder bestrids från anslaget Branschfrämjande åtgärder (prop. 1978/79:100 bilaga 17 punkt B 7). Inne -

NU 1978/79:28

börden av regeringens medelsberäkningar för budgetåret 1979/80 under dessa båda anslag är att den ursprungliga medelsramen för treårsperioden kvarstår. I detta sammanhang bör nämnas att ett statligt forsknings- och utvecklingsstöd - för treårsperioden 1977/78-1979/80 beräknat till 1,2 milj. kr. (prop. 1976/77:100 bilaga 17 s. 227) - utgår till den manuella glasindustrin via styrelsen för teknisk utveckling.

Statens industriverk har i anslutning till anslagsframställningen för budgetåret 1979/80 redovisat sin bedömning av verksamheten med branschprogram. I fråga om den manuella glasindustrin föreslår verket att branschprogrammet förlängs i ytterligare två år men därefter avslutas. Industriverkets förslag omnämns i budgetpropositionen 1979 under punkten B 7, Branschfrämjande åtgärder (prop. 1978/79:100 bilaga 17 s. 55 och 57), men något ställningstagande av regeringen redovisas inte under denna punkt, ej heller under punkten V:14, Lån till investeringar inom manuell glasindustri.

Vid näringsutskottets behandling våren 1978 av regeringens förslag till anslag för budgetåret 1978/79 till Branschfrämjande åtgärder (NU 1977/ 78:42 s. 4 f.) avstyrkte utskottet en motion med begäran om att regeringen skulle göra en snabb utvärdering av stödet till den manuella glasindustrin och vidta åtgärder för att säkra branschens framtid i ett längre tidsperspektiv. Utskottet hänvisade härvid till att industriverket hade fått i uppdrag att redovisa förslag om när de olika branschprogrammen - bl. a. det för den manuella glasindustrin - kunde avslutas. Med hänsyn härtill var enligt utskottet någon särskild framställning av riksdagen till regeringen av den innebörd som hade föreslagits i motionen inte erforderlig.

Statens industriverk planerar att under innevarande budgetår påbörja två analyser av den manuella glasindustrin. Det rör sig dels om en s. k. omvärldsanalys, dvs. en genomgång av vilka faktorer som påverkar branschens utveckling i negativ och i positiv riktning, dels om en analys av USAmarknaden, den största exportmarknaden för svenskt konstglas.

Riksdagsdebatter år 1 978 om behovet av en plan för den manuella g I a s i n d u s t r i n

Vid tre tillfällen under år 1978 har fråge- eller interpellationsdebatter om problem inom den manuella glasindustrin ägt rum i riksdagen. Härvid har bl. a. frågan om en plan för denna industri diskuterats.

1 en frågedebatt den 9 mars 1978 (RD 1977/78:92 s. 10) efterlyste Bernt Nilsson (s) en plan för glasindustrin. Industriminister Nils Åsling hänvisade till de överväganden som låg bakom det av riksdagen beslutade regeringsförslaget år 1977 om åtgärder för den manuella glasindustrin (prop. 1976/ 77:61, NU 1976/77:37).

Den 22 maj 1978 (RD 1977/78:148 s. 96) besvarade industriminister Åsling en interpellation (1977/78:162) av Bernt Nilsson (s) där denne hade

NU 1978/79:28

frågat bl. a. om regeringen var beredd att snabbt lägga fram en realistisk utvecklingsplan som angav hur den manuella glasindustrins framtid skulle säkras. Industriministern erinrade åter om 1977 års beslut och uttalade att regeringen i propositionen 1976/77:61 hade redovisat sin syn på formerna för samhällets medverkan för branschens utveckling samt på vilka områden och med vilka belopp insatserna borde sättas in. De statliga insatserna måste enligt industriministern ses som ett komplement till företagens egna ansträngningar. Regeringen har, uttalade han, med detta anvisat en arbetsmetodik för branschens vidare utveckling. Han tilläde att det när industriverkets utredningsmaterial om branschprogrammens fortsättning föreligger får övervägas om ytterligare statliga insatser är nödvändiga för den manuella glasindustrin.

Interpellanten kritiserade industriministerns inställning och menade att uppläggningen av propositionen 1976/77:61 innebar att det var företagens egna åtgärder som skulle komma att styra utvecklingen. Han frågade varför det inte ställs villkor för statligt stöd, t. ex. om gemensam forskning, om gemensam produktutveckling, kanske om en delvis gemensam administration. En plan borde enligt interpellanten gå ut på att man skulle bibehålla samtliga glasbruk som då fanns inom landet. En viss samordning inom Norden skulle kanske kunna uppnås.

Också industriminister Erik Huss har uttalat sig om behovet av en plan. Det skedde i en frågedebatt den 9 november 1978 (RD 1978/79:29 s. 35) med anledning av en fråga (1978/79:72) av Gösta Andersson (c). Denne hade, mot bakgrund av att Upsala-Ekebys köp av Orrefors återgått, frågat vilka initiativ industriministern avsåg att ta för att trygga sysselsättningen inom den manuella glasindustrin.

Industriministern framhöll att syftet med 1977 års åtgärdsprogram var att på bästa sätt medverka till att den långsiktiga konkurrenskraften i branschen stärktes på ett sådant sätt att de anställda kunde ges en tryggad sysselsättning. Huruvida den nu uppkomna situationen inom glasindustrin motiverade att det löpande branschprogrammet för glasindustrin borde ändras, förklarade sig industriministern för dagen inte vara beredd att ta ställning till. Gösta Andersson (c) ställde under debatten frågan om industriministern aktivt kommer att medverka till att en plan presenteras som visar att man kan säkra sysselsättningen och de olika bruksenheternas framtid. Industriministern besvarade denna fråga genom att meddela att han genom samtal hade förvissat sig om att de två största glasbruksgrupperna håller på att planera för hur de skall dra konsekvenserna av den uteblivna fusionen och att de fäster betydande avseende vid frågan om internationell marknadsföring. Från industridepartementets sida avsåg man därför att avvakta vad som planeras inom dessa båda grupper. Industriministern nämnde också att utvecklingen inom de fristående mindre glasbruken följs av statens industriverk.

NU 1978/79:28

19 Utskottet

Den glastillverkande industrin består av tre olika branscher, nämligen planglasindustrin, förpackningsglasindustrin och den manuella glasindustrin. Den sistnämnda kallas ibland konstglas- och hushållsglasindustrin.

Planglasindustrin i Sverige domineras av två internationella koncerner, nämligen det engelska företaget Pilkington, som år 1976 öppnade en modern anläggning i Halmstad (Pilkington Floatglas AB), och det franska företaget Saint Gobain, vilket från år 1974 var majoritetsägare och sedan år 1978 är ensam ägare av Emmaboda Glas AB. Branschen har en betydande överkapacitet på tillverkningssidan. Totalt sysselsätter planglasindustrin f. n. inemot 1 000 personer.

Antalet anställda vid Emmaboda Glas AB har skurits ned kraftigt under de två senaste åren. Överläggningar - under ledning av chefen för statens industriverk - har ägt rum mellan företrädare för de båda koncernerna i syfte att närmare analysera strukturfrågor inom planglasindustrin. Ledningen för Saint Gobain har nyligen informerat arbetsmarknadsministern om koncernens avsikt att bibehålla och utvidga sin svenska produktions- och marknadsorganisation.

Förpackningsglasindustrin består huvudsakligen av ett svenskt företag. Plåtmanufaktur AB. Sedan företaget nyligen avvecklat tillverkningen i Surte återstår två glasbruk, belägna i Limmared (Älvsborgs län) och Hammar (Örebro län). Antalet anställda inom förpackningsglasindustrin uppgår till ca 900 personer.

Den manuella glasindustrin domineras av två företag, Kosta Boda AB och AB Orrefors Glasbruk. Dessa svarar för ungefär tre fjärdedelar av branschens produktion och sysselsättning. Vid sidan av dessa två företag finns ytterligare ett tiotal. Antalet anställda i branschen har sjunkit från 3 300 år 1970 till 2 500 år 1975 och beräknas nu uppgå till ca 1 900. Under samma period har branschen omstrukturerats genom företagsnedläggningar och omgrupperingar. Antalet arbetsställen har sålunda minskat från 38 till 24.

Sedan början av 1970-talet genomförs industripolitiska insatser för den manuella glasindustrin. Det nu pågående s. k. branschprogrammet beslöts våren 1977 och täcker perioden 1977/78-1979/80 (prop. 1976/77:61, NU 1976/77:37). Insatserna avser dels exportfrämjande åtgärder och strukturstöd för branschen, dels ett särskilt investeringsstöd med avskrivningslån för investeringar i effektivitetshöjande produktionsutrustning och bättre arbetsmiljö. Medel för sistnämnda ändamål anvisas över investeringsanslaget Lån till investeringar inom manuell glasindustri. Kostnaderna för övriga insatser bestrids från anslaget Branschfrämjande åtgärder. Särskilt statligt stöd till glasindustrins forsknings- och utvecklingsarbete utgår dessutom via styrelsen för teknisk utveckling, som bidrar med hälften av kostnaderna för Glasforskningsinstitutet i Växjö.

Som exempel på ett område där statliga insatser haren avgörande betydelse

NU 1978/79:28

kan nämnas den centrala anläggning för glasberedning som är under uppförande i Emmaboda och som avses tas i bruk hösten 1979. Anläggningen, som i inledningsskedet sysselsätter sex personer, ägs av Glasma AB. Bakom detta foretag står sex manuella glasbruk, bl. a. Kosta Boda och Orrefors. Företagets aktiekapital är 2 milj. kr., vilket belopp har ställts till förfogande med hjälp av statliga strukturgarantier. Investeringskostnaden beräknas uppgå till ca 14 milj. kr. och finansieras genom bl. a. statliga avskrivningslån om 3 milj. kr. och lokaliseringslån om 6 milj. kr. Genom denna anläggning bedöms arbetsmiljön inom den manuella glasindustrin kunna förbättras på ett avgörande sätt.

År 1977 beräknades ett totalt medelsbehov av 25 milj. kr. för de tre år som det nuvarande stödprogrammet förden manuella glasindustrin omfattar. De medel som regeringen beräknar för budgetåret 1979/80 innebär att denna nivå uppnås. Utskottet tillstyrker förslagen till medelsanvisning m. m. för budgetåret 1979/80 under anslaget Lån till manuell glasindustri. Också beräkningen under anslaget Branschfrämjande åtgärder tillstyrks av utskottet i den del den avser kostnader för branschprogrammet för den manuella glasindustrin. Utskottet avser att i vår behandla övriga ändamål under detta anslag (prop. 1978/79:100 bilaga 17 punkt B 7) i annat sammanhang och därvid föreslå erforderlig medelsanvisning.

Statens industriverk har föreslagit att branschprogrammet för den manuella glasindustrin förlängs i ytterligare två år men därefter avslutas (propositionen s. 57). Något ställningstagande till förslaget redovisas inte i propositionen.

I motionen 1978/79:1483 föreslås att riksdagen skall begära av regeringen att en övergripande plan utarbetas för den svenska glasindustrin och att förslag läggs fram om fortsatt statligt stöd till den manuella glasindustrin. Vidare föreslår motionärerna att Sverige skall ta initiativ till överläggningar med övriga nordiska länder rörande en gemensam politik för den nordiska glasindustrin, varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas åt planglasindustrins problem. Förslagen läggs fram mot bakgrund av den analys av läget för svensk glasindustri som har redovisats i det föregående under rubriken "Motionen”.

Utskottet finner motionärernas analys av läget för svensk glasindustri i väsentliga delar rättvisande och ansluter sig till deras förslag i stort. Statsmakterna måste sålunda också i fortsättningen ägna uppmärksamhet åt problemen inom glasindustrin.

Enligt utskottets mening bör en samlad plan för samhällets insatser på glasindustriområdet upprättas. Arbetet med en sådan plan ser utskottet som en naturlig fortsättning på det utredningsarbete kring främst den manuella glasindustrin - men också kring planglas- och förpackningsglasindustrierna - som redan äger rum inom regeringskansliet och statens industriverk. Utskottet utgår från att detta arbete bedrivs i samverkan såväl med berörda företag som med de fackliga organisationerna. I detta sammanhang erinrar

NU 1978/79:28

utskottet om att en rådgivande nämnd för manuell glasindustri år 1977 knöts till industriverket. Nämnden fungerar som referensgrupp under pågående branschprogram och består av företrädare för staten, företagen och de anställda.

När det gäller den manuella glasindustrin vill utskottet erinra om att nuvarande branschprogram täcker en treårsperiod som slutar vid utgången av juni 1980. Industriverket har emellertid föreslagit att programmet förlängs till att omfatta ytterligare två år. Insatserna under denna period bör enligt verket inriktas på exportfrämjande åtgärder. Utskottet konstaterar att regeringen inte har avvisat förslaget, vilket som nämnts är avsett att verkställas först fr. o. m. budgetåret 1980/81. Enligt utskottets mening bör arbetet med en samlad plan för samhällets insatser på glasindustriområdet ingå som ett naturligt led i utredningsarbetet inför regeringens ställningstagande till industriverkets förslag avseende den manuella glasindustrin. Målet bör vara att bevara denna industris långsiktiga konkurrenskraft och konstnärliga kvalitet så att nuvarande sysselsättningsnivå kan behållas.

Vid en bedömning av lämpliga former för fortsatt stöd till den manuella glasindustrin bör betydelsen av forsknings- och utvecklingsarbete inom branschen beaktas. Stöd till detta gagnar också annan glasindustri än den manuella. Ökade statliga bidrag kan behövas till Glasforskningsinstitutet i Växjö. Det bör inte uteslutas att staten bidrar till kostnaderna med större andel än f. n. Utskottet vill i detta sammanhang också peka på möjligheten att institutet kan få bidrag från andra nordiska länder.

Utskottet vill understryka motionärernas uttalande att det är viktigt att den manuella glasindustrin också i fortsättningen kan få tillgång till yrkeskunnig arbetskraft.

Särskilda statliga insatser behövs sannolikt för att främja exporten. Sådana åtgärder bör utformas så, att såväl de större som de mindre brukens olikartade behov kan bli tillgodosedda.

Det synes utskottet naturligt att arbetet med en samlad plan för samhällets insatser på glasindustriområdet också innefattar en nordisk aspekt. De multinationella planglasföretagen torde fatta sina beslut om investeringar i vårt land mot bakgrund av överväganden om marknader och investeringar också i Danmark, Finland och Norge. Liknande överväganden torde förekomma inom förpackningsglasindustrin, vilken också består av stora företag. Den manuella glasindustrin har en annan företagsstruktur. Här förekommer ett samarbete i form av Nordisk glasindustris samarbetskommitté, som består av ledande tillverkare av konstglas i Norden. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motionärernas förslag att regeringen skall ta initiativ till överläggningar med övriga nordiska länder rörande gemensamma problem på glasindustrins område.

I motionen aktualiseras frågan om de fackliga organisationernas inflytande på beslut om statligt stöd till den manuella glasindustrin. Utskottet utgår från att framtidsplaneringen vid de olika glasbruksföretagen sker i samverkan

NU 1978/79:28

med de anställdas organisationer och att ansökningar om statliga stödåtgärder tillkommer efter samråd med de fackliga organisationerna. I detta sammanhang kan nämnas att det i nu gällande regleringsbrev för anslaget Lån till investeringar inom manuell glasindustri föreskrivs (punkt 5) att till ansökan om sådant lån skall fogas yttrande från företrädare för de anställda. Vidare har industriverket föreskrivit att företag som ansöker om bidrag till konsultarbete för branschfrämjande åtgärder skall bifoga intyg om att personalen informerats om projekt som är aktuella i ansökan.

Utskottet anser att riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd om dels åtgärder för den manuella glasindustrin, dels behovet av en plan för svensk glasindustri.

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag, m. m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag

a) Lån till investeringar inom manuell glasindustri för budgetåret 1979/80 anvisar ett investeringsanslag av 3 000 000 kr.,

b) godkänner den i propositionen förordade dispositionen av tillgängliga medel vid utgången av budgetåret 1979/80,

2. beträffande åtgärder för den manuella glasindustrin

att riksdagen med anledning av vad som anförs i propositionen 1978/79:100 bilaga 17 under punkten B 7 (s. 53-60) rörande branschprogrammet för den manuella glasindustrin och med anledning av motionen 1978/79:1483 yrkandet 1 i ifrågavarande del samt yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande en samlad plan för glasindustrin

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1483 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 6 mars 1979

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s), Fritz Börjesson (c), Arne Blomkvist (s). Sven Andersson i Örebro (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Karl-Anders Petersson (c). Ivar Högström (s), Ingegärd Oskarsson (c), Rune Johansson i Ljungby (s) och Hugo Bergdahl (fp).

NU 1978/79:28

23 Reservation

vid punkten 3 (Kommittéer m. m.)av Erik Hovhammar (m), Sven Andersson i Örebro (fp), Margaretha af Ugglas (m) och Hugo Bergdahl (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med ”Utskottet fasthåller” och slutar på s. 6 med ”motionerna avstyrks” bort ha följande lydelse:

Regeringen har under den aktuella punkten i budgetpropositionen angett att delegationens kansli avses bli lokaliserat till Stockholm. Utskottet utgår från att regeringen har gjort sin bedömning mot bakgrund av de arbetsuppgifter för delegationen som anges i dess instruktion. Dessa uppgifter är av samordnande och planerande art och skall utföras i nära samverkan med regeringskansliet. En lokalisering utanför Stockholmsregionen skulle enligt utskottets uppfattning avsevärt försvåra delegationens arbete. Om delegationens verksamhet i framtiden får ändrad inriktning och omfattning kan emellertid en annan lokalisering övervägas.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. att riksdagen

a) (= utskottet)

b) (utgår)

Särskilt yttrande

vid punkten 3 (Kommittéer m. m.) av Fritz Börjesson (c):

Utskottet uttalar att delegationen för samordning av havsresursverksamheten bör lokaliseras till en ort utanför Stockholmsregionen. I motionen 1978/79:1503 har redovisats en rad skäl som talar för att delegationen lokaliseras till Kalmar. Jag förutsätter att regeringen noga prövar möjligheten att förlägga den nya myndigheten till denna ort. Flera aktiviteter med anknytning till havet finns redan inom Kalmar län. Därtill kommer att starka regionalpolitiska skäl talar för att länet tillförs statliga arbetstillfällen.

GOTAB 61639 Slockholm 1979