Med anledning av propositionen 1978/79:100 i vissa delar, propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m. och propositionen 1978/79:184 om lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser jämte motioner

NU 1978/79:59

Näringsutskottets betänkande 1978/79:59

med anledning av propositionen 1978/79:100 i vissa delar, propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m. och propositionen 1978/79:184 om lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser jämte motioner

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1978/79:100 bilaga 17 (industridepartementet) punkterna B 1-B 5 (statens industriverk), B 7 (branschfrämjande åtgärder), B 8, B 9 (strukturgarantier), B 12 (investeringsgarantier), B 13 (regionala utvecklingsfonder), B 15 (industrigarantilån), B 16 (fortbildning), B 20, B 21 (vissa exportkreditkostnader), F 1-F 3 (styrelsen för teknisk utveckling) och F 11 (Ingenjörsvetenskapsakademien),

dels propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken, m. m. jämte tio motioner som har väckts med anledning av propositionen,

dels viss del av propositionen 1978/79:145 om åtgärder för tekoindustrin,

dels propositionen 1978/79:184 om lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser jämte en motion som har väckts med anledning av propositionen,

dels - helt eller delvis - 57 under den allmänna motionstiden väckta motioner rörande anslag som angivits ovan eller andra ämnen, bl. a. industri- och handelspolitik, teknisk forskning och utveckling, kapital- och kreditförsörjning, regionala utvecklingsfonder, regionala investmentbolag, produktutveckling.

Lagutskottet har avgivit yttrande (LU 1978/79:3 y) över motionen 1978/ 79:1761 om en översyn av konkurslagen (bilaga 2, s. 124).

Propositionen och motionerna redovisas i det följande. En översikt över var i betänkandet de olika motionsyrkandena behandlas återfinns i slutet av betänkandet (bilaga 3, s. 129).

1 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 59

NU 1978/79:59

2 Propositionen 1978/79:100

Under angivna punkter i propositionen 1978/79:100 bilaga 17 föreslås följande:

B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader

(s. 33-40)

att riksdagen till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 28 206 000 kr.

B 2. Statens industriverk: Utredningar m. m.(s. 40-44) att riksdagen till Statens industriverk: Utredningar m. m. för budgetåret 1978/79:80 anvisar ett reservationsanslag av 8 700 000 kr.

B 3. Statens industriverk: Kursverksamhet m. m.

(s. 44-50)

att riksdagen till Statens industriverk: Kursverksamhet m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

B 4. Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhet m . m . (s. 50) att riksdagen till Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhet m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 9 400 000 kr.

B 5. Statens industriverk: Utrustning (s. 50f.)

att riksdagen till Statens industriverk: Utrustning för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 180 000 kr.

B 7. Branschfrämjande åtgårder (s. 53-60) att riksdagen

1. godkänner de ändringar i riktlinjerna för branschfrämjande åtgärder som föredragande statsrådet har förordat,

2. till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 45 985 000 kr.

B 8. Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher (s. 60-62) att riksdagen

1. godkänner de ändringar i riktlinjerna för strukturgarantierna som föredragande statsrådet har förordat,

2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1979/80 ikläda staten förpliktelse i form av strukturgarantier, som inberäknat löpande garantier innebär åtaganden om högst 185 000 000 kr.,

NU 1978/79:59

3. till Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 900 000 kr.

B 9. Täckande av förluster på grund av strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher (s. 63 f.)

att riksdagen till Täckande av förluster på grund av strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 20 000 000 kr.

B 12. Täckande av förluster vid investeringsgarantier till vissa företag (s. 64f.)

att riksdagen till Täckande av förluster vid investeringsgarantier till vissa företag för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

B 13. Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. (s. 65-68)

att riksdagen till Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 102 450 000 kr.

B 15. Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån m. m . (s. 69-72) att riksdagen

1. medger att för budgetåret 1979/80 statlig garanti för lån enligt förordningen (1978:507) om industrigarantilån och för lån till turisthotell beviljas med sammanlagt högst 300 000 000 kr.,

2. till Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 50 000 000 kr.

B 16. Bidrag till fö re t ags i n r i k t ad fortbildning (s. 72) att riksdagen till Bidrag till företagsinriktad fortbildning för budgetåret

1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 9 174 000 kr.

B 20. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit (s. 75 f.)

att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 15 000 000 kr.

B 21. Kostnader för viss k red i t g i v n i n g hos Sveri ges

Investeringsbank AB (s. 76 f.)

att riksdagen till Kostnader för viss kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank AB för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.

NU 1978/79:59

4 F 1. Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk

forskning och utveckling (s. 150-164) att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1979/80, i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m.,som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst 170 000 000 kr. under vart och ett av budgetåren 1980/81-1983/84,

2. till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 391 550 000 kr.

F 2. Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av

fo rs k n i n gs s t a t io n e r (s. 164)

att riksdagen till Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forskningsstationer för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

F 3. Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning

(s. 164 f.) att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1979/80 beställa utrustning för, inberäknat redan beställd utrustning, högst 5 000 000 kr. under budgetåret 1980/81 och högst 3 500 000 kr. under budgetåret 1981/82,

2. till Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning förbudgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 12 200 000 kr.

F 11. Bidrag till 1 n g e n j ö rs v e t e n s k a ps a k a d e m i e n

(s. 183 f.)

att riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien förbudgetåret 1979/80 anvisar ett anslag av 1 000 000 kr.

Propositionen 1978/79:123

Förslag

I propositionen 1978/79:123 bilaga 1 (industridepartementet) föreslås att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för den framtida industripolitiken som föredragande statsrådet har förordat,

2. godkänner de av föredragande statsrådet förordade riktlinjerna för stöd till industriellt utvecklingsarbete,

3. antager ett i propositionen framlagt förslag till lag om beslutanderätt för stiftelse som har bildats för att främja industriellt utvecklingsarbete,

4. till Vissa etableringsfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.,

NU 1978/79:59

5. till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder för budgetåret 1979/ 80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 300 000 000 kr.,

6. till Stöd till industriellt utvecklingsarbete för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 300 000 000 kr.,

7. till Försöksverksamhet med teknikimport tor budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.

I propositionen 1978/79:123 bilaga 2 (handelsdepartementet) föreslås att riksdagen

1. antager ett i propositionen framlagt förslag till lag om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande projektexport,

2. godkänner de grunder för stöd till förprojektering samt seminarie- och utbildningsverksamhet som föredragande statsrådet har förordat,

3. godkänner de grunder för anbudskostnadsstöd som föredragande statsrådet har förordat,

4. bemyndigar regeringen att vidtaga sådana ändringar i avtalet mellan staten och Sveriges allmänna exportförening om Sveriges exportråd som kan föranledas av vad föredragande statsrådet har angivit i det föregående,

5. till Stöd till svensk projektexport för budgetåret 1979/80 under elfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 47 000 000 kr.

Lagförslagen finns på s. 118 och s. 124 i propositionen.

Huvudsakligt innehåll

I propositionen läggs fram förslag till riktlinjer för den framtida industripolitiken och föreslås åtgärder för att främja industriell tillväxt. Förslagen skall enligt propositionen ses som ett led i strävan att inom industripolitikens område bidra till ett bättre utnyttjande av industrins tillväxtpotential. Utökat stöd föreslås till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete, liksom till de regionala utvecklingsfondernas verksamhet. Propositionen innefattar också förslag om åtgärder för att stimulera exportsamarbete i samband med systemleveranser till stora industri- och anläggningsprojekt.

Följande redogörelse för bakgrunden till förslagen och för dessas huvudsakliga innehåll finns i propositionen (s. 1 f.):

”Det är av väsentlig betydelse för svensk ekonomi att under åren framöver få till stånd en industriell tillväxt. Industriproduktionen och exporten av industrivaror bör nå en sådan volym att underskotten i de s. k. tjänste- och transfereringsbalanserna kan långsiktigt utjämnas. För att uppnå den nödvändiga volymtillväxten krävs att resurserna utnyttjas på ett effektivt sätt, dvs. att efterfrågade varor kan produceras till konkurrenskraftiga priser. Den nödvändiga tillväxten kan inte komma till stånd utan strukturförändringar i industrin. En central uppgift för staten är därvid att se till att dessa

NU 1978/79:59

strukturförändringar kommer till stånd och att de sker i socialt acceptabla former. Grunden för en sådan balanserad expansion är en väl avvägd ekonomisk politik. Som ett viktigt komplement behövs emellertid också en aktiv industripolitik. I propositionen föreslås att de offensiva och utvecklingsstimulerande delarna av industripolitiken byggs ut.

De regionala utvecklingsfonderna, som övertog de tidigare företagareföreningarnas uppgifter, inledde sin verksamhet den 1 juli 1978. De tillfördes därvid kraftigt förstärkta resurser för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling. Den hittillsvarande utvecklingen visar att behovet av ytterligare kapitaltillskott till utvecklingsfondernas kreditverksamhet är stort. I propositionen framhålls vikten av att den inledda förstärkningen av utvecklingsfonderna fullföljs. Endast om så sker kan fonderna svara mot de förväntningar och anspråk som de mindre och medelstora företagen ställer på fonderna. 1 propositionen föreslås att de regionala utvecklingsfonderna tillförs ytterligare 300 milj. kr. för kreditgivning. För vissa etableringsfrämjande åtgärder föreslås att 4 milj. kr. anvisas.

I fråga om industriellt utvecklingsarbete och teknisk/kommersiell förnyelse framhålls framför allt två områden där samhällets stödinsatser bör kompletteras. Det gäller dels stöd till utveckling av nya produkter, processer och system, samt dels stöd till ökad teknikimport.

1 propositionen föreslås att en fond för industriellt utvecklingsarbete inrättas. Fonden skall kunna ge lån till större utvecklingsprojekt. Syftet bör därvid vara att främja långsiktigt lönsamma men riskbetonade investeringar inom industrin för utveckling av nya produkter, processer eller system. Fonden föreslås få ett startkapital på 300 milj. kr. Vad gäller stöd till ökad teknikimport föreslås en utvidgning av nuvarande försöksverksamhet. För detta begärs för budgetåret 1979/80 10 milj. kr.

1 propositionen lämnas också förslag om en särskild nämnd vid Sveriges Exportråd för att främja exportsamarbetet vid systemleveranser till stora industri- och anläggningsprojekt. Målet skall vara att stimulera svenska leverantörer att i internationell konkurrens ta huvudansvar eller delat huvudansvar för sammanhållna projekt genom att medel ställs till förfogande för förprojektering, seminarie- och utbildningsinsatser samt för framtagande av anbud. För budgetåret 1979/80 föreslås att 47 milj. kr. anslås till nämnden.”

Propositionen 1978/79:145

I bilaga 3 till propositionen föreslås bl. a. (5) att riksdagen till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett [i förhållande till förslaget i propositionen 1978/79:100 bilaga 17] med 8 000 000 kr. höjt reservationsanslag av 53 985 000 kr.

NU 1978/79:59

7 Propositionen 1978/79:184

Förslag

I propositionen föreslås att riksdagen antager ett i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser.

Huvudsakligt innehåll

Lagförslaget finns på s. 2 f. i propositionen.

Enligt lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser har regeringen rätt att utse en statlig ledamot (offentlig styrelseledamot) och en suppleant i styrelsen för aktiebolag och ekonomiska föreningar som enligt vissa kriterier har särskild betydelse från allmän synpunkt. En motsvarande rätt till representation finns även i allmännyttiga stiftelser med tillgångar överstigande 5 milj. kr. Högst 60 aktiebolag eller ekonomiska föreningar och högst tio stiftelser får samtidigt omfattas av offentlig styrelserepresentation. Lagen gäller under en treårig försöksperiod som löper ut med utgången av juni 1979.

1 propositionen föreslås att lagens giltighet förlängs med ett år. Från lagens tillämpningsområde utesluts dock aktiebolag med egen produktion samt ekonomiska föreningar. 1 dessa typer av företag har inte rätten till styrelserepresentation utnyttjats. Enligt förslaget får i fortsättningen offentlig styrelserepresentation samtidigt förekomma i högst 30 aktiebolag eller stiftelser.

Motionerna

De motioner som har väckts med anledning av propositionen 1978/79:123 är följande:

1978/79:2216 av Nils Hörberg (fp), såvitt avser hemställan att riksdagen utöver de förslag som propositionen innehåller hos regeringen begär

1. att utredning och förslag syftande till att nuvarande, på svenska råvaror baserade branscher bl. a. inriktas på ökad självförsörjningsgrad för landet t. ex. när det gäller energiproduktion,

2. att förslag till stora, styrande, statliga satsningar föreläggs riksdagen för att allmänt förbättra basförutsättningarna för svensk industri,

3. att ett system för frivilligt, långsiktigt riskkapitalsparande bland medborgarna utarbetas och föreläggs riksdagen,

1978/79:2330 av Allan Gustafsson (c), vari hemställs att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:123 begär att regeringen tar initiativ till

NU 1978/79:59

förslag med kommunala kollektiva innovationscentra i enlighet med vad som anförts i motionen,

1978/79:2360 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. godkänner de riktlinjer för den framtida industripolitiken som förordats i motionen,

2. hos regeringen hemställer om förslag till förbättrade arbetsvillkor för de mindre företagen innehållande förslag till förändringar i sjukförsäkringssystemet, avskaffande av förmögenhetsskatten på arbetande kapital i små företag, skattefria avsättningar av vinstmedel även för företag som inte är aktiebolag, ändrad skattelagstiftning för bildandet av lokala investmentbolag och stöd till nyetablerade företag i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. avslår förslaget till lag om beslutanderätt för stiftelse som har bildats för att främja industriellt utvecklingsarbete,

4. avslår förslaget att till stöd för industriellt utvecklingsarbete för budgetåret 1979/80 anvisa ett reservationsanslag om 300 000 000 kr.,

5. bemyndigar fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garantier avseende lån till forskning och utveckling till ett sammanlagt belopp om högst 300 000 000 kr. i enlighet med vad som anförts i motionen,

1978/79:2361 av Per Stjernström m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att medelsfördelningen till utvecklingsfonderna skall ske med hänsynstagande till den regionalpolitiska målsättningen,

1978/79:2362 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. godkänner de [i motionen] anförda riktlinjerna för industripolitiken och avslår propositionen 1978/79:123,

2. anvisar 1 000 000 000 kr. för ett samlat nationellt forskningsprogram för industriell utveckling inriktat på i motionen angivet sätt,

3. begär att regeringen uppdrar åt skolöverstyrelsen och UHÄ att i samverkan utarbeta ett program för teknisk och teknisk-social uppskolning på bred front för de arbetande inom industrin,

1978/79:2424 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen 1.

a. beslutar att målet för näringspolitiken skall vara att skapa en rationell och funktionsduglig produktionsapparat med största möjliga internationella konkurrenskraft,

b. beslutar att näringslivets verksamhet skall bedrivas i en ramplanerad social marknadsekonomi inriktad för ett decentraliserat samhälle där de sysselsättningspolitiska och regionalpolitiska målen skall tillgodoses och där den tekniska utvecklingen skall främja ekologisk balans och en human livsmiljö,

NU 1978/79:59

2. a. hos regeringen begär skyndsamt förslag om inrättande av ett internationellt struktursekretariat i enlighet med vad som anförts i motionen,

b. begär att regeringen förelägger riksdagen erforderliga förslag för industriella utvecklingsavtal med andra länder i enlighet med vad som anförts i motionen,

c. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande den industriella utvecklingsfonden,

d. hos regeringen begär skyndsam utredning om bättre möjligheter till ökad extern finansiering av medelstora foretag med riskbärande kapital enligt i motionen angivna riktlinjer,

e. hos regeringen begär förslag om bildande av ett finansiellt bolag för rekonstruktionsinsatser i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen,

f. beslutar att staten ikläder sig en 25-procentig garanti för att underlätta utvecklingsfondernas insatser för framtagande av nya produkter och produktvarianter i enlighet med vad som anförts i motionen,

g. hos regeringen begär beredning och förslag avseende forsknings- och utvecklingsprogram för småskalig produktionsteknik i enlighet med vad i motionen anförts,

h. begär att regeringen upptar förhandlingar för tillämpning av ett borgenssystem i utvecklingsfondernas verksamhet på sätt som angivits i motionen och lämnar därför erforderligt bemyndigande,

i. hos regeringen begär tilläggsdirektiv till forskningssamverkansutredningen så att denna med förtur behandlar frågan om en stiftelseform för forskningssamverkan mellan näringsliv och teknisk högskola, s. k. innovationscentrum, i enlighet med vad som anförts i motionen,

j. hos regeringen begär förslag avseende försöksverksamhet med företagargymnasium i enlighet med i motionen angivna riktlinjer,

3. a. till Stöd till industriellt utvecklingsarbete (den industriella utvecklingsfonden) anvisar 300 000 000 kr. för budgetåret 1979/80 samt medger att stiftelsen i fråga under budgetåret får ikläda sig ytterligare förpliktelser av 300 000 000 kr.,

b. till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder för budgetåret 1979/80 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 200 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 500 000 000 kr.,

4. beaktar vad i motionen i övrigt anförts,

1978/79:2425 av Johan Olsson (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning om åtgärder för att förbättra de mindre och medelstora företagens försörjning med eget kapital,

1978/79:2426 av Johan Olsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att utvecklingsfondernas service åt länsstyrelserna i lokaliseringsärenden ersätts i särskild ordning genom medel från arbetsmarknadsanslagen,

NU 1978/79:59

1978/79:2426 av Johan Olsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om att utvecklingsfondernas service åt länsstyrelserna i lokaliseringsärenden ersätts i särskild ordning genom medel från arbetsmarknadsanslagen,

1978/79:2427 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt avser hemställan att riksdagen 1.

med avslag på regeringens förslag till riktlinjer för den framtida industripolitiken godkänner de riktlinjer för den framtida närings- och industripolitiken som förordas i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om resursbehovet vid statens industriverk och vid regeringskansliet för den näringspolitiska planeringen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen uttalas angående övergripande studier av industripolitikens förutsättningar bl. a. med hänsyn till den internationella utvecklingen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs om en verksamhet vid statens industriverk för löpande insamling och sammanställning av information om ekonomiska förhållanden i andra länder,

5. till Bidrag till statens industriverk för insamling av internationell information (industridepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 000 kr.,

6. beslutar att nu gällande lag om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser förlängs med fem år,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om angelägenheten av att lagstiftningen i fråga om samhällsrepresentation utnyttjas,

9. hos regeringen anhåller att regeringen upprättar fem särskilda utvecklingsbolag i enlighet med vad som anförs i motionen,

10. till Grundkapital för samhällsägda utvecklingsbolag (industridepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisar ett investeringsanslag om 25 000 000 kr.,

11. begär att regeringen tillsätter en särskild delegation för stora tekniska utvecklingsprojekt av nationell betydelse i enlighet med vad som anförs i motionen,

12. till Delegationen för tekniska utvecklingsprojekt av nationellt intresse (industridepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag om 10 000 000 kr.,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om behovet av att organisera en försöksverksamhet med export genom statligt handelshus,

14. till Försöksverksamhet med statligt handelshus (handelsdepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag om 10 000 000 kr.,

NU 1978/79:59

15. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om åtgärder för att stimulera ökad export av skyddsutrustning och produktionsutrustning för arbetsmiljö,

16. till Medelstillskott till Sveriges Investeringsbank AB (industridepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisar ett investeringsanslag om 300 000 000 kr.,

17. beslutar att ändra reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning i enlighet med vad som anförs i motionen,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om riktlinjerna för allmänna pensionsfondens verksamhet,

19. beslutar att inrätta en särskild struktur- och industriutvecklingsfond i enlighet med vad som anförs i motionen,

20. till Struktur- och industriutvecklingsfonden (industridepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisar ett investeringsanslag om 2 000 000 000 kr.,

21. ger fullmäktige i riksgäldskontoret i uppdrag att utfärda en statlig garanti om 2 000 000 000 kr. till struktur- och industriutvecklingsfonden,

22. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående verksamheten vid de regionala utvecklingsfonderna i fråga om produktutveckling, marknadsföring, uppsökande verksamhet etc.,

23. till Särskild projektverksamhet vid de regionala utvecklingsfonderna (industridepartementet) för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag om 50 000 000 kr.,

24. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om åtgärder för att förbättra underleverantörernas situation,

25. begär att regeringen tar initiativ beträffande factoringverksamhet vid utvecklingsfonderna i enlighet med vad som anförs i motionen,

26. ger fullmäktige i riksgäldskontoret i uppdrag att utfärda en statlig

garanti om 300 000 000 kr. till de regionala utvecklingsfonderna,

27. avslår regeringens förslag om att anvisa 300 000 000 kr. till Stöd till industriellt utvecklingsarbete,

1978/79:2428 av Bengt Sjönell m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att ett särskilt finansieringsinstitut för utvecklingsintensiva småindustrier skall inrättas med uppgift att köpa upp, förvalta och sälja projekt från dessa företag,

2. att medel anvisas via statsbudgeten för ett grundkapital om 100 milj. kr. med möjlighet till utökning om behov härav visas föreligga,

3. att eventuella förluster för fondens verksamhet täcks via statsbudgeten.

Motionen 1978/79:2216yrkandet4och motionen 1978/79:2427yrkandet 8 har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet.

NU 1978/79:59

12 Den motion som har väckts med anledning av propositionen 1978/79:184

är

1978/79:2538 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen avslår propositionen 1978/79:184.

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas i detta betänkande är följande:

1978/79:330 av Arne Andersson i Gamleby (s) och Ingemar Konradsson (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas som syftar till att stimulera tekniskt nyskapande,

1978/79:474 av Bo Forslund m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att den centrala fördelningen av statliga medel till utvecklingsfonderna sker i i enlighet med de riktlinjer som anförts i motionen,

1978/79:476 av Wilhelm Gustafsson (fp), vari hemställs att riksdagen uttalar sig för att ett regionalt investmentbolag med uppgift att främja nyetablering och utveckling av mindre och medelstora företag inom Älvsborgs län organiseras,

1978/79:479 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen beslutar att en försöksverksamhet vid högskolan i Luleå startas med samhällsanställda civilingenjörer enligt den modell som anges i motionen - en försöksverksamhet som bör fortgå i tre år och sedan utvärderas,

1978/79:481 av Margaretha af Ugglas (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om ett system med statliga kreditgarantier för produktutveckling i företag,

1978/79:545 av Marianne Karlsson (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag innebärande

1. kommunalt kvalificerad informationstjänst för innovatörer,

2. förhandsskydd,

3. decentraliserade patentingenjörer,

4. patentlånesystem,

5. decentraliserat STU,

6. statliga prototypcentraler,

7. kommunala innovationshus,

8. utvecklingsgrupper,

allt i enlighet med vad som anförts i motionen,

1978/79:550 av Knut Wachtmeister (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om utvidgning av utvecklingsfondernas verksamhet så att däri får inrymmas stöd vid företagsövertagande enligt vad som i motionen anförts,

1978/79:655 av Anders Björck (m), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

NU 1978/79:59

1. att Sveriges Investeringsbank AB:s framtida verksamhet och organisation bör göras till föremål för en förutsättningslös parlamentarisk utredning,

2. att Sveriges Investeringsbank AB bör omfattas av bankinspektionens tillsyn,

1978/79:763 av Hilding Johansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att man utreder frågan om inrättande av ett produktutvecklingscentrum i Trollhättan,

1978/79:764 av Hilding Johansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning av småföretagens ställning som underleverantörer inom norra Älvsborg i syfte att bevara dessa företag och deras sysselsättningsmöjligheter,

1978/79:768 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär inrättandet av två regionala investmentbolag med anknytning till utvecklingsfonderna i de båda Skånelänen,

1978/79:769 av Margaretha af Ugglas m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen som bidrag till IVA för budgetåret 1979/80 anvisar ett anslag om 3 000 000 kr.,

1978/79:1002 av Sivert Andersson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en analys bör genomföras i syfte att klarlägga industristödens effekter inom industrin,

1978/79:1008 av Filip Fridolfsson (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning om egenföretagarens personliga borgensåtaganden enligt vad som i motionen anförts,

1978/79:1010 av Hans Gustafsson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen

1. ställer erforderliga medel till förfogande för utvecklingsfonderna att användas för utomstående konsulttjänster i län med särskilda problem,

2. ställer erforderliga medel till förfogande för försöksprojekt i utvecklingsfondernas regi att användas inom områdena produktutveckling samt marknadsföring och export,

1978/79:1016 av Birgitta Hambraeus (c), vari hemställs att riksdagen till Ekoteket anvisar 200 000 kr. i anslag för budgetåret 1979/80,

1978/79:1018 av Lars Henrikson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett produktutvecklingscentrum snarast möjligt inrättas i Linköping,

1978/79:1019 av Carl-Henrik Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen

1. till forskning om produkter och arbetsmetoder lämpliga för genomförandet av alternativ produktion och alternativ teknik för budgetåret 1979/80 anslår 50 000 000 kr.,

NU 1978/79:59

2. till en särskild fond avsedd att möjliggöra förverkligandet av projekt inom ramen för alternativ produktion och alternativ teknik för budgetåret 1979/80 avsätter 500 000 000 kr.,

1978/79:1026 av Lars Schött (m) och Eric Kronmark (m), vari hemställs att riksdagen beviljar 20 milj. kr. för uppbyggnad av ett regionalt investmentbolag i Kalmar län,

1978/79:1027 av Sten-Ove Sundström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om vikten av att de statliga basindustrierna i största utsträckning styr sina beställningar till norrbottniska företag,

1978/79:1028 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen anhåller att regeringen skyndsamt låter utreda frågan om att tillskapa ett statligt institut för företagsrekonstruktioner och att en sådan utredning även utreder och lämnar förslag om statens inflytande, kontroll och engagemang i resursutbyggnaden för ackordscentralerna och ävenledes överväger ett förstatligande av verksamheten,

1978/79:1069 av Hans Gustafsson (s), vari hemställs att riksdagen anhåller att regeringen kommer med förslag om rätt för kommunerna till representation i ortsdominerande företags styrelser,

1978/79:1079 av Karl-Erik Strömberg (fp) och Ylva Annerstedt (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begären utredning om lokaliseringen av Svenska träforskningsinstitutet och Korrosionsinstitutet, dock med det tillägget att en lokalisering också prövas i Södertälje kommun,

1978/79:1477 av Gösta Bohman m. fl.(m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändrad lagstiftning för att möjliggöra för mindre företag att bilda lokala investmentbolag,

1978/79:1478 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om inrättande av särskilda regionala investeringsfonder,

1978/79:1479 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen uttalar att ett av målen för näringspolitiken skall vara en fri marknadsekonomi, baserad på ett decentraliserat näringsliv med en mångfald självständigt verkande företag,

1978/79:1480 av Karl Boo m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att särskilda medel bör ställas till regionala utvecklingsfondens i Kopparbergs län förfogande för stöd till utvecklingsverksamhet i särskilt hårt drabbade orter,

1978/79:1482 av Sture Ericson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående

NU 1978/79:59

behovet av en speciell inlandsfond för den industriella utvecklingen i Mellansverige,

1978/79:1488 av Olle Göransson (s) och Roland Sundgren (s), vari hemställs att riksdagen som bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret 1979/80 anvisar ett anslag av 1 500 000 kr. inom ramen för anslaget till teknisk forskning,

1978/79:1491 av Ingemar Hallenius m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen inom ramen för anslaget [B 14] Bidrag till regionala utvecklingsfonder anslår 4 milj. kr. i produktutvecklingslån till utvecklingsfonden i Skaraborgs län,

1978/79:1493 av Per Olof Håkansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vadsom i motionen anförts om lokaliseringen av det plast- och gummitekniska institutet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vadsom i motionen anförts om det fortsatta utredningsarbetet beträffande gummiindustrin i Sverige,

1978/79:1494 av Eric Hägelmark m. fl. (fp, c, m) vari hemställs att riksdagen uttalar att AB Industrikredit och AB Företagskredit bör ges möjligheter att med industrifastigheter som säkerhet ge lån med en löptid av 30 år,

1978/79:1495 av Börje Hörnlund m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av investmentbolaget AC-invest i enlighet med vad som anförs i motionen och därvid anvisar erforderliga medel,

1978/79:1498 av Sven Johansson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om skyndsam utredning om möjligheten att bättre utnyttja kreativa personer som en påtaglig produktionsfaktor, huvudsakligen enligt de i motionen anförda grundtankarna,

1978/79:1501 av Göthe Knutson m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att nya regler för lånesäkerheten vid statliga stödåtgärder till företag utformas,

1978/79:1504 av Johan Olsson m. fl. (c, m) vari hemställs att riksdagen uttalar

1. att bättre möjligheter för refinansiering av mindre företags exportkrediter snarast skapas hos utvecklingsfonderna och Sveriges Investeringsbank AB,

2. att Investeringsbanken snarast bör få vidgade möjligheter att ställa kompletterande garantier till förmån för mindre företag, så att dessa kan refinansiera sina exportaffärer hos sina sedvanliga bankförbindelser,

1978/79:1505 av Johan Olsson m. fl. (c, m), vari hemställs att riksdagen hos

NU 1978/79:59

regeringen anhåller att regeringen verkställer tidigare aviserade planer på att i samråd med företagens och de anställdas organisationer genomföra informationsinsatser rörande företagandets villkor,

1978/79:1510 av Åke Polstam (c) och Anders Dahlgren (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättandet av ett produktutvecklingscentrum i Linköping,

1978/79:1519 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag om en vidgad representation för de fackliga organisationerna och företagarorganisationer i de regionala stiftelsernas styrelser,

1978/79:1520 av Ivan Svanström (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att den snarast planerar och utbygger ett industriellt utvecklingscentrum för södra Sverige förlagt till Hultsfred,

1978/79:1522 av Sven-Olof Träff m. fl. (m,c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att instruktionen för de speciella kreditinstituten ändras så att de får möjlighet att bevilja lån med löptider upp till 30 år,

1978/79:1523 av Sven-Olof Träff m. fl. (m, c), vari hemställs att riksdagen uttalar att minimibeloppet för båda systemen för exportkreditfinansiering sätts till 50 000 kr. i stället för nu gällande 300 000 kr. och att kravet på minst två års kredittid ändras till ett års kredittid,

1978/79:1524 av Margaretha af Ugglas (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning med uppgift att överse de regler som styr börsföretagens verksamhet på sätt som anges i punkterna 3-8 [i motionen],

1978/79:1528 av Olle Wästberg i Stockholm (fp), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en total kartläggning av de olika näringspolitiska stödformernas omfattning, inriktning och fördelning mellan olika företagstyper,

1978/79:1617 av Georg Danell m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen

1. uttalar att fördelningen av medel till utvecklingsfonderna även tar hänsyn till det antal företag som begär service hos resp. utvecklingsfond,

2. uttalar att instruktionen för statliga industrigarantilån bör ändras så att garantilån generellt kan beviljas med minst 20 års amorteringstid,

3. uttalar att belåningen vid finansiering av industrihus kan ökas till 75 96,

1978/79:1626 av Gösta Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen 1978/79:1108 anförts rörande inriktningen av STU:s verksamhet,

1978/79:1642 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller hemställan (4) att riksdagen hos regeringen hemställer om utarbetande av ett program för nya

NU 1978/79:59

statliga industrier med syfte att höja den allmänna förädlingsgraden i industriproduktionen och främja alternativ produktion styrd av människornas behov,

1978/79:1652 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vad som antörts i motionen beträffande allmänna riktlinjer för en ny näringspolitik,

2. hos regeringen begär förslag om ett näringspolitiskt handlingsprogram i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande näringslivets långsiktiga kapitalförsörjning,

4. godkänner de riktlinjer för de branschpolitiska insatserna som anförts i motionen,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande den statliga industripolitiska utredningsverksamheten,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts beträffande finansieringsformerna vid strukturrationaliseringar,

7. anvisar 50 milj. kr. till Svenska Industrietablerings AB (SVETAB) dels med 10 milj. kr. för höjning av bolagets aktiekapital, dels med 40 milj. kr. för etablering av ytterligare två regionala bolag i enlighet med vad som anförts i motionen,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen beträffande behovet av exportfrämjande åtgärder,

9. till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling anvisar för

a. delprogram 1 b Teknikområden ytterligare 5 milj. kr. för stöd till uppfinnare för produkt- och uppfinningsutveckling samt rådgivning,

b. program 2 Kunskapsutveckling ytterligare 3 milj. kr. för kunskapsutveckling på området kemiska värmepumpar och energilagring,

10. uttalar sig för STU:s program i enlighet med vad som anförts i motionen vad beträffar

a. delprogram 3 b Projektsamverkan,

b. delprogram 4 b Teknikupphandlingsservice,

11. i övrigt beaktar vad som anförts i motionen beträffande Teknisk forskning och utveckling,

12. hos regeringen begär förslag om inrättande av en industriell utvecklingsfond för stora och riskfyllda projekt i enlighet med vad som anförts i motionen,

13. godkänner de riktlinjer för stöd till den mindre och medelstora företagsamheten i enlighet med vad som anförts i motionen,

14. till Bidrag till regionala utvecklingsfonder anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 10 000 000 kr. förhöjt anslag av 112 450 000 kr.,

2 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 59

NU 1978/79:59

15. på tilläggsbudget II för innevarande budgetår för Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder anvisar 100 milj. kr.,

16. hos regeringen begär att en parlamentariskt sammansatt referensgrupp till hantverksutredningen tillsätts,

17. hos regeringen hemställer om ombildning av NJA-Invest till Norrbotten-Invest och därvid anvisar 25 milj. kr. för kapitalökning,

18. i övrigt beaktar vad som anförts i motionen beträffande behovet av speciella insatser i Norrbotten,

1978/79:1654 av Erik Hovhammar m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till särskilda kreditgarantier för obligationslån eller motsvarande till mindre och medelstora företag,

1978/79:1664 av Johan Olsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen - i syfte att skapa ökade arbetsmöjligheter i Gävleborgs län - hos regeringen anhåller

1. att genom ökad resurstilldelning till länets utvecklingsfond insatserna för utveckling av främst de mindre och medelstora företagen intensifieras,

2. att försöksverksamhet med investmentbolag i länet under medverkan av Svenska Etablerings AB påbörjas,

1978/79:1761 av Lennart Bladh m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av nu gällande konkurslag,

1978/79:2013 av Johan Olsson (c) och Ingegärd Oskarsson (c), vari hemställs att riksdagen

1. anvisar ett i förhållande till budgetpropositionen med 1 milj. kr. förhöjt anslag under B 4 [Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhet m. m.], alternativt, om detta inte vinner riksdagens bifall, överföring av 1 milj. kr. från [anslaget] B 16 [Bidrag till företagsinriktad fortbildning] till [anslaget] B 4,

2. beslutar uttala att kostnader i samband med omlokaliseringen [av SIFU] till Borås skall täckas i särskild ordning,

1978/79:2015 av Karl Erik Olsson (c) och Arne Fransson (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till försöksverksamhet med arbetarkooperativa företag under ledning av kooperationsutredningen samt lämplig och intresserad utvecklingsfond,

1978/79:2018 av Ingegärd Oskarsson (c) och Johan Olsson (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att statens industriverk får i uppdrag att företa en översyn av utbildningsmöjligheterna i export och marknadsföring för de mindre företagen samt att vidta åtgärder i syfte att utveckla och öka utbildningen på detta område inom småföretagssektorn,

1978/79:2020 av Olof Palme m. fi. (s), vari hemställs att riksdagen

1. till Statens fond för stöd till uppfinnare för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett investeringsanslag av 5 000 000 kr.,

NU 1978/79:59

2. till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 20 milj. kr. förhöjt reservationsanslag till 411 550 000 kr.,

3. hos regeringen anhåller att regeringen inrättar en särskild verksamhet vid styrelsen för teknisk utveckling för utvecklingsarbete initierat av arbetstagare, i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. hos regeringen anhåller att regeringen upprättar särskilda utvecklingsbolag i enlighet med vad som anförs i motionen,

5. inrättar en särskild struktur- och industriutvecklingsfond i enlighet med vad som anförs i motionen,

6. till Strukturfonden förbudgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett investeringsanslag av 2 000 000 000 kr.,

7. hos regeringen anhåller att regeringen ger de statliga företagen i uppdrag att utarbeta investeringsprogram och att regeringen på grundval av dessa förelägger riksdagen förslag till finansieringen,

1978/79:2120 av Anders Dahlgren m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen anhåller att förordningen om hotellgarantilån kompletteras att avse även andra turistanläggningar än turisthotell,

2. beslutar att handläggningen av ”turistgarantilån” överflyttas till [de] regionala utvecklingsfonderna,

1978/79:2147 av Bengt Gustavsson m. fl. (s), såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de s. k. delbranschstudierna inom verkstadsindustrin måste följas upp med särskilda statliga åtgärder och inte inskränkas till att bli rent utredande verksamhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ökade resurser till utvecklingsbolaget Oxelö-lnvest,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hänsyn till beredskapssynpunkter i samband med utlandsinvesteringar och samarbetsavtal med företag i andra länder.

Motionen 1978/79:2147 behandlas i övrigt i betänkandet NU 1978/ 79:60.

Motionen 1978/79:1761 har hänvisats till lagutskottet, som med yttrande (se bilaga 2) har överlämnat den till näringsutskottet.

Utskottet

Inledning

Regeringen har i propositionen 1978/79:123 lagt fram bl. a. förslag till riktlinjer för den framtida industripolitiken. Dessa riktlinjer kritiseras - från

NU 1978/79:59

olika utgångspunkter - i partimotioner från socialdemokraterna, centerpartiet, moderata samlingspartiet och vänsterpartiet kommunisterna.

Propositionen 1978/79:123 innehåller också ett antal förslag till åtgärder för att främja industriell tillväxt. Andra förslag till åtgärder på näringspolitikens område har lagts fram i budgetpropositionen 1979 (prop. 1978/79:100 bilaga 17), i propositionen 1978/79:184 om lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser och i ett sjuttiotal motioner som har väckts antingen med anledning av nyssnämnda proposition eller under allmänna motionstiden.

Med utgångspunkt i föreliggande förslag behandlar utskottet i det följande först övergripande synpunkter på industripolitiken och därefter frågor om stöd till industriellt utvecklingsarbete och om andra åtgärder för att främja industriell tillväxt.

R ikt linjer för industripolitiken

Regeringens förslag till riktlinjer för industripolitiken presenteras på s. 44-52 i propositionen 1978/79:123.1 partimotioner från socialdemokraterna (1978/79:2427) och från vänsterpartiet kommunisterna (1978/79:2362) föreslås att riksdagen skall avslå propositionen i denna del och i stället godkänna de riktlinjer som förordas i resp. motion. Förslag till väsentligare ändringar och kompletteringar av regeringens riktlinjer läggs fram i partimotioner från centerpartiet (1978/79:2424) och från moderata samlingspartiet (1978/ 79:2360).

I fråga om innebörden av de olika förslagen till riktlinjer hänvisar utskottet till bifogad sammanställning (bilaga 1, s. 97) som innehåller utdrag ur de principiella resonemangen i propositionen 1978/79:123 och i nyssnämnda partimotioner.

Synpunkter av likartad innebörd har även förts fram i vissa partimotioner från allmänna motionstiden, nämligen 1978/79:1479 (m) och 1978/79:1652 (c).

De principiellt hållna avsnitten i den socialdemokratiska partimotionen 1978/79:2427 ger enligt utskottets mening en felaktig föreställning om att de riktlinjer för industripolitiken som skisseras i denna motion skulle på ett avgörande sätt skilja sig från vad som föreslås i propositionen 1978/79:123 och som utskottet i det följande - med vissa preciseringar - kommer att ställa sig bakom. En närmare analys visar nämligen att det finns en grundläggande värdegemenskap mellan utskottets syn på behovet av åtgärder och förslagen i motionen 1978/79:2427 (s). Som exempel vill utskottet peka på de punkter som återfinns i motionen under avsnittet "2.3 Vårt alternativ - en aktiv industripolitik”. Sålunda råder det allmän enighet om att insatserna för teknisk forskning och förnyelse inom industrin måste ökas, att industrins kapitalförsörjning måste tryggas, att ytterligare insatser behövs för att stimulera den svenska exporten, att de mindre och medelstora företagens

NU 1978/79:59

utvecklingsmöjligheter måste tas till vara bättre, att den samhällsägda industrisektorn måste vidareutvecklas och att de anställdas inflytande måste stärkas. Vad som skiljer de båda alternativen åt är - men endast i viss utsträckning - hur man ser på metoderna att åstadkomma detta och i vilken mån man anser att statsmakterna med regeringen som initiativtagare skall ansvara för en ökad planmässighet när det gäller att bygga ut den övergripande planeringen av den industriella utvecklingen i vårt land.

Inte heller vänsterpartiet kommunisterna har i sin partimotion 1978/ 79:2362 föreslagit riktlinjer för industripolitiken som på något avgörande sätt innebär ett avståndstagande från förslagen i propositionen. Utskottet bortser därvid givetvis från den viktiga skillnaden att förslagen i propositionen utgår från marknadsekonomins grunder, medan vänsterpartiet kommunisterna utgår från en planekonomi av socialistisk modell. För att närmare belysa det sagda vill utskottet hänvisa till att det i motionen 1978/79:2362 under rubriken ”IV. Sammanfattning” räknas upp elva punkter men att av dem de nio första knappast i sig kan föranleda invändningar. Dessa nio punkter kan sammanfattas enligt följande: industrins förädlingsgrad måste höjas kraftigt; förädlingen skall ske dels utifrån existerande ”klassisk” produktion, dels i form av helt nya avancerade produkter och system; produktionen inom industrin måste inriktas på sociala och mänskliga behov; förnyelsen av industrin bör knytas till långsiktiga utbyggnader inom andra samhällssektorer; en vidgad inhemsk marknad för nya produkter ger underlag för ökad export; industriutvecklingen måste ses i samband med energi- och miljöfrågorna; förändringen av arbetsprocesserna utgör en viktig del av industriell förnyelse; basen förden tekniska forskningen måste vidgas kraftigt;en bred uppskolning av de arbetande inom industrin bör organiseras. Den tionde punkten är att en ny lag bör stiftas mot pris- och marknadsmanipulationer. Detta förslag kan ses i samband med pågående arbete inom regeringskansliet på att utforma en skärpt konkurrenslagstiftning. Endast mot den elfte punkten - att de anställda skall ha majoritet i ledningsorganen hos statsägda industrier- kan enligt utskottets uppfattning riktas principiella invändningar.

Mot denna bakgrund kan utskottet godta de riktlinjer som anges i propositionen 1978/79:123. Dessa måste emellertid modifieras i vissa avseenden. Sålunda bör riksdagen, i enlighet med vad som sägs i motionerna 1978/79:2424 (c) och 1978/79:2360 (m), uttala att ett av målen för industripolitiken skall vara en marknadsekonomi, baserad på ett decentraliserat näringsliv. Denna marknadsekonomi måste vara socialt inriktad. Ett annat mål bör vara att en rationell och funktionsduglig produktionsapparat med största möjliga konkurrenskraft skapas. Näringslivets uppgift är att tillgodose angelägna krav i samhällsutvecklingen på de regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska områdena. Den tekniska utvecklingen bör främja ekologisk balans och en human livsmiljö.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd. Härigenom tillgodoses väsentliga krav i motionerna 1978/79:1479 (m),

NU 1978/79:59

1978/79:1652 (c), 1978/79:2360 (m) och 1978/79:2424 (c). Vad utskottet här anfört innebär att motionerna 1978/79:2427 (s) och 1978/79:2362 (vpk) avstyrks i här behandlade delar.

Industripolitisk utrednings- och planeringsverksamhet, m. m.

Staten har under efterkrigstiden kommit att spela en alltmer aktiv roll för industrins utveckling. De industripolitiska insatserna har, särskilt under de senaste två åren, väsentligt vuxit i omfattning. Behovet av utrednings- och planeringsverksamhet som underlag för lämpliga åtgärder har efter hand blivit alltmer framträdande. Det bör i detta sammanhang också framhållas att utredningsinsatser som görs av statliga organ inte självklart behöver leda till åtgärder i statlig regi. Ofta kan resultaten tjäna som underlag för åtgärder av berörda företag och branschorganisationer utan aktiv medverkan av staten.

F. n. utförs industripolitisk utrednings- och planeringsverksamhet i första hand inom regeringskansliet (industridepartementet) och inom statens industriverk. Betydelsefullt utredningsarbete sker också inom andra centrala myndigheter, bl. a. kommerskollegium och styrelsen för teknisk utveckling (STU). Väsentliga utredningsuppgifter anförtros ofta Sveriges exportråd och Ingenjörsvetenskapsakademien samt olika offentliga utredningar.

Utskottet avser inte att i detta sammanhang ta upp en diskussion om denna utredningsverksamhets inriktning i stort. Emellertid finns det anledning att peka på behov av förstärkta insatser på vissa områden.

Enligt motionen 1978/79:2427 (s) behövs väsentligt ökade resurser för den näringspolitiska planeringen vid statens industriverk och inom regeringskansliet. Motionärerna pekar särskilt på behovet av branschutredningsverksamhet.

Såväl i motionen 1978/79:2427 (s) som i motionen 1978/79:2424 (c) understryks nödvändigheten av att en utökad insamling av information om ekonomiska förhållanden och industripolitiska åtgärder i andra länder kommer till stånd. Socialdemokraterna föreslår i nyssnämnda motion också att statens industriverk skall få i uppdrag att organisera verksamheten och vill att 1 milj. kr. skall anvisas för ändamålet. Centerpartiet föreslår i motionerna 1978/79:1652 och 1978/79:2424 att uppgifterna skall handläggas inom ett ”internationellt struktursekretariat”, knutet till det näringspolitiska råd som skapades år 1968 och som numera sorterar under industridepartementet.

Utskottet instämmer i de synpunkter som anförs i de båda motionerna rörande behovet av ökade insatser för den industripolitiska utredningsverksamheten, bl. a. i vad gäller insamling av information om internationella förhållanden. Emellertid är utskottet inte berett att nu ta ställning till i vilka former verksamheten bör bedrivas. Regeringen bör skyndsamt pröva denna fråga och därefter lägga fram ett förslag till riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd. Därigenom kommer de här

NU 1978/79:59

behandlade förslagen i motionerna 1978/79:1652 (c), 1978/79:2424 (c) och 1978/79:2427 (s) att tillgodoses i stor utsträckning.

I budgetpropositionen 1979 (prop. 1978/79:100 bil. 17) föreslår regeringen riksdagen att för budgetåret 1979/80 till industriverket anvisa ca 28,2 milj. kr. för förvaltningskostnader (s. 40) och 8,7 milj. kr. för utredningar m. m. (s. 44).

Utskottet tillstyrker förslagen till medelsanvisning under dessa två anslag.

Inom ramen för det föreslagna anslaget för utredningar m. m. ingår 1,5 milj. kr. som är avsedda för delbranschstudier vid industriverkets industriavdelning. Dessa studier bör enligt propositionen ges en viss inriktning mot delbranscher inom verkstadsindustrin. Föredragande statsrådet understryker att studierna skall ha rent utredande karaktär och kunna omfatta omvärldsanalyser och konkurrensanalyser för delbranscher eller företagsgrupper samt även marknadsundersökningar på exportsidan. Avsikten är inte, anförs det, att delbranschstudierna senare skall följas upp med särskilda statliga åtgärder, exempelvis av den typ som de särskilda branschprogrammen representerar.

Det nyss refererade uttalandet har föranlett invändningar i motionen 1978/79:2147. Motionärerna menar att uttalandet är uttryck för ”manchesterliberal passivitet” och föreslår att riksdagen tvärtom skall uttala att delbranschstudierna inom verkstadsindustrin måste följas upp med särskilda statliga åtgärder och inte får inskränkas till att bli rent utredande verksamhet.

Utskottet uppfattar inte uttalandet i propositionen så, att den åsyftade utredningsverksamheten inte skulle kunna leda fram till förslag till statliga stödåtgärder om så skulle visa sig befogat. Det har redan framhållits att statlig utredningsverksamhet på det industripolitiska området inte självklart behöver leda till åtgärder i statlig regi. Som nämnts kan utredningsresultatet ofta tjäna som underlag för åtgärder av berörda företag och branschorganisationer utan aktiv medverkan av staten. Mycket av industriverkets utredningsverksamhet får ses som en samhällelig service gentemot företag och branschorganisationer samt de anställda och deras organisationer. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet det här behandlade förslaget i motionen 1978/79:2147.

Förslag om olika utredningsprojekt förs fram i tre motioner.

Två av dessa, 1978/79:1002 och 1978/79:1528, avser större projekt. Enligt motionen 1978/79:1002 bör en analys genomföras i syfte att klarlägga de statliga industristödens effekter inom industrin. 1 motionen 1978/79:1528 föreslås en total kartläggning av de olika näringspolitiska stödformernas omfattning, inriktning och fördelning mellan olika företagstyper.

I skilda sammanhang har hävdats att statliga stödåtgärder åt företag - i form av lån, garantier och bidrag - har fått en ogynnsam inverkan på andra

NU 1978/79:59

foretag och branscher som ej erhållit dessa statliga stöd. Kritik har också anförts mot konstruktionen av vissa stödåtgärder. Utskottet anser att det är angeläget och nödvändigt att närmare kunskap vinns om effekterna av hittillsvarande statliga stödåtgärder. En sådan utredning av hithörande frågor som föreslås i motionen 1978/79:1002 bör därför komma till stånd. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd. Genom den utredning som utskottet här förordar torde också flera av de önskemål som framförs i motionen 1978/79:1528 komma att tillgodoses.

Ett speciellt utredningsprojekt tas upp i motionen 1978/79:1493, som behandlar gummiindustrins problem. Motionärerna erinrar om att statens industriverk år 1978 färdigställde en s. k. lägesrapport (SIND 1978:2) Gummivaruindustri, vilken är avsedd att utgöra underlag för verkets fortsatta genomgång av branschen. De föreslår att det fortsatta utredningsarbetet skall ske i form av en parlamentariskt sammansatt utredning.

Utskottet är medvetet om den svenska gummiindustrins svårigheter. Bl. a. av beredskapsskäl måste en viss produktionsnivå upprätthållas. Det är därför angeläget att det fortsatta arbetet inom industriverket bedrivs så skyndsamt och effektivt som möjligt. Utskottet förutsätter att i detta arbete, på samma sätt som under det tidigare utredningsarbetet, representanter för såväl företagen som de anställdas organisationer får tillfälle att deltaga. Utskottet är emellertid inte berett att biträda motionärernas förslag om en parlamentarisk utredning och avstyrker därför motionen 1978/79:1493 i här behandlad del.

Stöd till industriellt utvecklingsarbete; struktur- och industriutvecklingsfond

Nuvarande former för statligt stöd till industriellt utvecklingsarbete omfattar dels särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt, dels olika typer av lån eller bidrag vilka huvudsakligen förmedlas av STU och av de regionala utvecklingsfonderna.

Något förenklat kan man säga att STU har möjlighet att stödja de tidigare utvecklingsfaserna från idéprövning till prototyp. Denna del av utvecklingsprocessen präglas huvudsakligen av tekniska risker. Utvecklingen från prototyp till slutlig produkt inkl. vissa produktionsförberedelser stöds - när det gäller de mindre och medelstora företagen - av de regionala utvecklingsfonderna. För de avslutande faserna i utvecklingsprocessen, köp av produktionsutrustning och start av serieproduktion kan Sveriges investeringsbank AB erbjuda finansiering.

I propositionen 1978/79:123 föreslås ett statlig stöd till utvecklingsprojekt med sådana tekniska och kommersiella risker att de f. n. inte kan stödjas av STU, de regionala utvecklingsfonderna, Investeringsbanken eller banker i övrigt. Stödet bör enligt propositionen inriktas på större projekt och projekt som befinner sig i ett stadium nära marknadsintroduktion. Regeringen föreslår att stödets administration anförtros åt en för ändamålet bildad

NU 1978/79:59

stiftelse, vars styrelse skall utses av regeringen. Stiftelsen föreslås under budgetåret 1979/80 få disponera 300 milj. kr. för stöd enligt de riktlinjer som anges i propositionen (s. 88-91). Propositionen innehåller också (s. 118) ett förslag till lag om beslutanderätt för denna stiftelse.

Den under allmänna motionstiden väckta motionen 1978/79:1652 (c) innehåller förslag av innebörd att regeringen bör utarbeta ett förslag om inrättande av en industriell utvecklingsfond. Regeringens förslag i propositionen 1978/79:123 hälsas med tillfredsställelse i motionen 1978/79:2424 (c). Enligt motionärerna är dock det föreslagna beloppet alltför knappt tilltaget. De föreslår att riksdagen skall lämna ett bemyndigande av innebörd att stiftelsen får rätt att under budgetåret 1979/80 ikläda sig ekonomiska förpliktelser för ytterligare 300 milj. kr. Vidare föreslås i motionen vissa mindre ändringar i riktlinjerna för verksamheten.

Däremot kritiseras förslaget i motionen 1978/79:2360 (m). Motionärerna finner inga bärande skäl att inrätta ytterligare institutioner utöver dem som redan lämnar stöd till industriellt utvecklingsarbete och nämner särskilt STU, de regionala utvecklingsfonderna. Investeringsbanken, AB Svensk Exportkredit och Svenska Industrietablerings AB (Svetab). Några särskilda medel bör enligt motionärerna inte anslås. Däremot bör ett system med statliga kreditgarantier införas för att initiera banker att ge krediter till sådana projekt som gäller produktutveckling men där formella säkerheter inte kan ställas av låntagaren.

Också i motionen 1978/79:2427 (s) kritiseras regeringsförslaget, men från helt andra utgångspunkter. Motionärerna föreslår att en s. k. struktur- och industriutvecklingsfond inrättas. De anknyter härmed till tidigare förslag från socialdemokratiskt håll - senast i partimotionen 1978/79:2020 - om inrättande av en s. k. strukturfond. Struktur- och industriutvecklingsfonden skulle i betydande utsträckning medverka vid finansiering av utvecklingsprojekt och ”svara för finansieringen av verksamheten vid den av regeringen föreslagna centrala utvecklingsfonden”. Någon särskild medelsanvisning enligt regeringens förslag behövs därför inte, anför motionärerna och avstyrker propositionens förslag om ett anslag av 300 milj. kr. Enligt motionärernas förslag bör struktur- och industriutvecklingsfonden fr. o. m. budgetåret 1979/80 disponera sammanlagt 4 miljarder kronor för sin verksamhet.

I motionen 1978/79:2362 (vpk) avvisas regeringens förslag helt. 1 stället bör, anser motionärerna, riksdagen anvisa 1 miljard kronor för ett samlat nationellt forskningsprogram för industriell utveckling.

Utskottet tar först upp förslaget om inrättandet av en struktur- och industriutvecklingsfond.

Förslagets innebörd är i korthet följande. Avsikten är att förbättra företagens försörjning med riskbärande kapital och därigenom underlätta finansieringen av nya framtidsinriktade investeringar. Fonden skall också kunna spela en stor och betydelsefull roll i samband med olika former av

NU 1978/79:59

strukturella förändringar inom näringslivet, branscher, delbranscher eller särskilda företagsgrupperingar. Den bör i betydande utsträckning medverka vid finansiering av olika utvecklingsprojekt. Genom fonden skapas en förutsättning för löntagarmedverkan vid investeringsprogrammens finansiering. Med hänsyn till att fondens engagemang ofta kommer att innebära ett betydande ekonomiskt risktagande skall fonden kräva ett betydande inflytande i de företag som den stödjer. I dess styrelse skall finnas representanter för löntagarnas och näringslivets organisationer och för statliga myndigheter. Regeringen bör ”ha nära kontakt” med fonden och bör utse ordförande liksom övriga ledamöter i dess styrelse. Härvid bör, anförs det i motionen, regeringen ”utgå från att löntagarorganisationerna bör kunna nominera sex, näringslivsorganisationerna två och staten två personer”. Fonden bör driva sin verksamhet i form av en stiftelse och för budgetåret 1979/80 tilldelas ett anslag av 2 miljarder kronor och dessutom få en statlig garanti som möjliggör upplåning, bl. a. på de internationella lånemarknaderna, av ytterligare 2 miljarder kronor.

I partimotionerna 1978/79:2020 och 1978/79:2427 lägger socialdemokraterna för sjätte och sjunde gången sedan januari 1977 fram förslag om inrättande av en strukturfond. Utskottets grundläggande invändningar mot förslaget, senast redovisade i yttrande till finansutskottet i november 1978 (NU 1978/79:1 y), kvarstår. Förslagets huvudsakliga innebörd är, som utskottet då framhöll, att staten får ytterligare ett instrument för strukturpolitiska insatser. Emellertid har varken genom motionerna och deras föregångare eller av förslagets förespråkare inom utskottet i erforderlig mån klargjorts vilka riktlinjer som skulle gälla för fonden. Vad motionärerna begär är sålunda att regeringen skall få ett långtgående bemyndigande att för kapitalinsatser inom näringslivet inrätta en ny institution vid sidan av dem som redan finns och vid sidan av den omfattande verksamhet till stöd för särskilda branscher och företag som statsmakterna är engagerade i. Utskottet anser alltjämt att det saknas underlag för ett sådant beslut av riksdagen. Till förslaget om en statlig garanti för strukturfonden vill utskottet ånyo anmärka att det synes mindre lämpligt att ytterligare en institution får i uppdrag att bedriva upplåning utomlands för statens räkning. En sådan verksamhet kräver hög kompetens och betydande personalresurser, som är dyrbara att förvärva. Vidare finns det risk för att en sådan statsgaranterad upplåning som motionärerna tänker sig kan inverka ogynnsamt på förutsättningarna för statens övriga upplåning i utlandet.

Utskottet avstyrker alltså förslaget om inrättande av en struktur- och industriutvecklingsfond.

Utskottet övergår så till att behandla regeringens förslag att 300 milj. kr. skall anslås till slöd till industriellt utvecklingsarbete enligt riktlinjer som anges i propositionen 1978/79:123 (s. 88-91).

Dessa riktlinjer innebär bl. a. att stödet skall bidra till att öka den totala volymen av utvecklingsarbete i svensk industri, att det skall inriktas på

NU 1978/79:59

projekt som bedöms vara väsentliga för svensk industris utvecklings- och konkurrensförmåga på sikt och att det skall vara avsett att leda till en ändring av inriktningen av utvecklingsarbetet mot de långsiktigt mest lönsamma projekten även när dessa innebär mer risktagande och större utvecklingssteg. Stödet skall utgå i form av lån som ges på för stödmottagaren gynnsamma villkor. Återbetalning av lånet bör göras beroende av i vilken utsträckning projektet blir framgångsrikt. Lånens utformning bör kunna varieras inom vida gränser. Lån bör dock genomgående löpa med marknadsränta. Räntebetalningen bör vara löpande eller kunna ackumuleras. Lånens löptider och amorteringsvillkor bör vara anpassade till projektens betalningsförmåga. Det torde enligt propositionen vara realistiskt att räkna med att lånen i praktiken kommer att få återbetalningstider som uppgår till fem å tio år.

Förslaget tillstyrks av utskottet. Utskottets ställningstagande innebär att de förslag om andra stödformer och andra belopp liksom om ändringar i riktlinjerna för verksamheten som framläggs i motionerna 1978/79:1652 (c), 1978/79:2360 (m) och 1978/79:2424 (c) avstyrks av utskottet. Samma gäller också förslaget i motionen 1978/79:2362 (vpk) om att 1 miljard kronor skall anslås för ett nationellt forskningsprogram för industriell utveckling, liksom avslagsyrkandet i den socialdemokratiska partimotionen 1978/79:2427.

Regionala utvecklingsfonder, m. m.

I detta avsnitt tar utskottet först upp frågor om ökade resurser till de regionala utvecklingsfonderna, om medelsbehovet hos olika fonder och om riktlinjer för deras verksamhet i stort. Därefter behandlas förslag som gäller fondernas verksamhet mera i detalj och om sammansättningen av deras styrelser. Slutligen berörs vissa frågor om utvecklingsfondernas medverkan vid beslut om statliga industri- och hotellgarantilån, m. m.

En väsentlig del av statens stöd till mindre och medelstora företag lämnas genom de regionala utvecklingsfonder som inrättades den 1 juli 1978 (prop. 1977/78:40, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110). Över anslaget Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. utgår bidrag till fondernas företagsservice, utbildningsservice, låneverksamhet och administration. Medel för fondernas utlåningsverksamhet anvisas över anslaget Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder. Om fördelningen av tillgängliga medel mellan fonderna beslutar statens industriverk.

Regeringen har i propositionen 1978/79:100 bilaga 17 (s. 68) föreslagit ett statligi bidrag till fonderna av 102 450 000 kr. för budgetåret 1979/80. Beräkningen av anslaget har gjorts med hänsynstagande till att beloppet är avsett att täcka behovet under artonmånadersperioden den 1 juli 1979-31 december 1980.1 motionen 1978/79:1652 (c) föreslås att ytterligare lOmilj. kr. skall anslås för detta ändamål.

Utskottet anser att motionärernas förslag om en högre anslagsnivå är väl motiverat. För att intentionerna bakom inrättandet av fonderna skall kunna

NU 1978/79:59

fullföljas är det nödvändigt att fonderna får förstärkta resurser för sin allmänna verksamhet. Bidraget bör därför för budgetåret 1979/80 utgå med 112 450 000 kr.

I propositionen 1978/79:123 har regeringen föreslagit att de regionala utvecklingsfondernas atläningsresiirser skall utökas genom att fonderna får ett medelstillskott av 300 milj. kr. I motioner från socialdemokraterna och från centerpartiet föreslås att fondernas resurser skall förstärkas utöver vad regeringen har föreslagit. Under allmänna motionstiden föreslogs sålunda i motionen 1978/79:1652 (c) att fonderna redan innevarande budgetår skulle tillföras 100 milj. kr. I motionen 1978/79:2424 (c) med anledning av propositionen 1978/79:123 har föreslagits ett medelstillskott för budgetåret 1979/80 med 200 milj. kr. utöver regeringens förslag. Enligt motionen 1978/79:2427 (s) bör riksdagen - utöver att anvisa föreslagna 300 milj. kr. - ge fullmäktige i riksgäldskontoret i uppdrag att utfärda en statlig garanti om 300 milj. kr. till de regionala utvecklingsfonderna.

Utskottet anser det vara angeläget att utlåningskapaciteten hos de regionala utvecklingsfonderna kan höjas väsentligt. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet förslaget i propositionen 1978/79:123 om ett medelstillskott till fonderna av 300 milj. kr. för budgetåret 1979/80. Härutöver bör emellertid fonderna få möjlighet att mot statlig garanti låna upp ytterligare 300 milj. kr. att användas i deras kreditverksamhet. I motionen 1978/79:2427 (s) skisseras ett system enligt vilket riksgäldskontoret skulle utfärda garantin. Vidare skulle utvecklingsfonderna i första hand vända sig till Investeringsbanken och till allmänna pensionsfonden vid sin kapitalanskaffning. Utskottet anser att den tekniska lösningen av ett garantisystem bör analyseras ytterligare av regeringen. Av propositionen 1978/79:123 framgår (s. 84) att frågan om den fortsatt finansieringen av fondernas utlåningsverksamhet bereds inom regeringskansliet. Samtidigt är det angeläget att fonderna snabbt får utökade resurser. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1979/80 ikläda staten garantier för lån till de regionala utvecklingsfonderna med sammanlagt högst 300 milj. kr. Regeringen bör i lämpligt sammanhang återkomma till riksdagen med en redogörelse för hur garantisystemet för budgetåret 1979/80 har utformats samt med förslag om hur detsamma skall utformas i fortsättningen. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.

Om riksdagen beslutar enligt utskottets förslag tillgodoses i väsentlig mån syftet med de här behandlade förslagen i motionerna 1978/79:1652 (c), 1978/79:2424 (c) och 1978/79:2427 (s).

I sex motioner berörs frågor om medelsbehovet hos olika fonder.

Tre motioner från allmänna motionstiden innehåller förslag som tar sikte på medelsbehovet hos vissa angivna utvecklingsfonder. Sålunda föreslås i motionen 1978/79:1491 att riksdagen skall anslå 4 milj. kr. till utvecklingsfonden i Skaraborgs län att användas för s. k. produktutvecklingslån. Enligt

NU 1978/79:59

motionen 1978/79:1480 bör riksdagen uttala sig för att särskilda medel ställs till förfogande för utvecklingsfonden i Kopparbergs län för stöd till utvecklingsverksamhet i särskilt hårt drabbade orter. 1 motionen 1978/79:1664 föreslås en ökad medelstilldelning till utvecklingsfonden i Gävleborgs län.

Ett likartat syfte ligger, såvitt kan bedömas, bakom förslagen i två andra motioner från allmänna motionstiden och i en motion med anledning av propositionen 1978/79:123, vilka alla avser principerna för fördelningen av tillgängliga medel mellan de olika utvecklingsfonderna. 1 motionerna 1978/79:474 och 1978/79:2361 föreslås riksdagen uttala sig för fördelningsprinciper vilkas tillämpning skulle medföra att de nordligare länens utvecklingsfonder får ökade resurser. En annan motion, 1978/79:1617, innehåller förord för ett system som skulle leda till ökade resurser för storstadslänens utvecklingsfonder, särskilt fonden i Stockholms län.

Utskottet vill erinra om att frågor om fördelningen av tillgängliga medel mellan utvecklingsfonderna avgörs av statens industriverk. Del är naturligt att skilda synpunkter härvid måste göra sig gällande. Utskottet utgår från att industriverket kan finna grunder för fördelningen som allmänt betraktas som rimliga och rättvisa också utifrån de olika områdenas näringspolitiska struktur och aktuella sysselsättningsläge. Det finns enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att i detalj gå in på fördelningen mellan olika fonder eller att i detalj fastställa fördelningsprinciperna. Inte heller bör riksdagen i detta sammanhang göra uttalanden till förmån förökade resurser för den ena eller andra utvecklingsfonden. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att utskottets förslag i det föregående innebär att fonderna som helhet kommer att få väsentligt utökade resurser under budgetåret 1979/80 avstyrker utskottet de här behandlade förslagen i motionerna 1978/79:474, 1978/79:1480, 1978/79:1491, 1978/79:1617, 1978/79:1664 och 1978/ 79:2361.

I motionen 1978/79:2427 (s) föreslås att 50 milj. kr. skall anslås för särskild projektverksamhet vid de regionala utvecklingsfonderna. Medlen är avsedda för försöksverksamhet inom områdena produktutveckling, marknadsföring och uppsökande verksamhet. Bl. a. föreslås att särskilda regionala utvecklingsbolag skall inrättas. Också i motionen 1978/79:2424 (c) föreslås insatser för att öka fondernas möjligheter att bidra vid produktutveckling. Förslaget i den sistnämnda motionen går ut på att staten skulle svara för 25 % av fondernas förlust vid misslyckade satsningar på produktutveckling. Motionen 1978/79:1010 innehåller förslag om att riksdagen skall ställa medel till utvecklingsfondernas förfogande att användas dels för konsulttjänster i län med särskilda problem, dels för insatser inom områdena produktutveckling, marknadsföring och export.

Utskottet kommer i det följande - under avsnittet Utvecklingsbolag - att behandla motionerna 1978/79:1010 och 1978/79:2427 (s) till de delar de avser förslag om inrättande av regionala utvecklingsbolag.

NU 1978/79:59

30 De övriga här redovisade förslagen i de två sistnämnda motionerna och i motionen 1978/79:2424 (c) är utskottet inte berett att tillstyrka. Däremot ställer sig utskottet positivt till att hithörande frågor analyseras närmare. Regeringen bör alltså överväga vilka ytterligare insatser som de regionala utvecklingsfonderna bör göra för att stimulera de mindre företagens marknadsföring. Härvid bör prövas bl. a. de förslag om inrättande av lokalkontor vid utvecklingsfonderna och om ökade personella resurser för marknadsföring som har lagts fram i motionen 1978/79:2427 (s), liksom förslaget i motionen 1978/79:2424 (c) att staten skall utfästa sig att svara för viss del av fondernas förluster i samband med deras satsning på produktutveckling. Därigenom tillgodoses i sak också de här behandlade förslagen i motionen 1978/79:1010. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av nu angiven innebörd.

I den under allmänna motionstiden väckta motionen 1978/79:1505 föreslås

- med hänvisning till uttalanden som gjordes i propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling (s. 16)

- att riksdagen skall uttala sig för att de regionala utvecklingsfonderna genomför informationsinsatser rörande företagandets villkor. Enligt motionen 1978/79:550 bör riksdagen begära en utredning om möjligheterna för fonderna till vidgad rådgivning vid företagsöverlåtelser i samband med konkurs eller betalningsinställelse. Propositionen 1978/79:123 innehåller (s. 80) förslag om att 3 milj. kr. skall anslås för informationsinsatser m. m. Beloppet ingår i det föreslagna anslaget Vissa etableringsfrämjande åtgärder. Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Härigenom tillgodoses önskemålen i motionen 1978/79:1505 i sak, liksom även - i viss utsträckning-önskemålen i motionen 1978/79:550. Något uttalande av riksdagen synes därför inte erforderligt. Frågor om statliga insatser vid före tagsrekonstruktioner behandlas i övrigt längre fram i detta betänkande (s. 52).

Som redan har nämnts (s. 28) redovisas det i propositionen 1978/79:123 (s. 84) att överväganden pågår inom regeringskansliet om möjligheterna att finansiera utvecklingsfondernas kreditgivning på annat sätt än över statsbudgeten. I motionen 1978/79:2424 (c) påpekas att nuvarande system syftar till att göra det möjligt för fonderna att ta betydande risker vid sin utlåning till utvecklingsprojekt. Om fonderna måste finansiera sin utlåningsverksamhet med räntebärande lån blir deras marginal så knapp att de inte har möjlighet att ta de risker som åsyftas, anser motionärerna. De föreslår mot denna bakgrund att ett borgenssystem införs i syfte att öka fondernas utlåningsmöjligheter utan att ikläda dem motsvarande risker. Det i motionen skisserade systemet innebär att utvecklingsfonderna (år rätt att teckna bankgaranti med vars stöd det kreditsökande företaget kan erhålla lån i bank eller annan kreditinrättning. Om sådan borgen eller garanti leder till förlust skall förlusten delas lika mellan stat, landsting och utvecklingsfond.

Utskottet kan inte se några fördelar med detta förslag. I det föregående har

NU 1978/79:59

utskottet uttalat sig för andra metoder att öka utvecklingsfondernas utlåningskapacitet och även förordat en förstärkning av denna med 600 milj. kr. Tanken att vid varje fond eventuella förluster skulle delas lika mellan staten, landstinget och fonden förefaller utskottet egendomlig, eftersom det i verkligheten blir staten och landstingen ensamma som åsamkas förlusterna. Det är nämligen dessa som svarar för medelstillskott till fonderna. Utskottet avstyrker sålunda det här behandlade förslaget i motionen 1978/79:2424 (c).

1 motionen 1978/79:2427 (s) påpekas att vissa regionala utvecklingsfonder har visat intresse för att bilda./octoringbolag i syfte att minska kreditkostnaderna för främst företag som är underleverantörer till större företag. Motionärerna förordar att statens industriverk får i uppdrag att överlägga med intresserade fonder om möjligheterna att försöksvis bilda ett factoringbolag och föreslår att regeringen skall ta initiativ i detta syfte.

Utskottet kan inte finna några bärande skäl för att staten skulle engagera sig i factoringverksamhet. På detta område finns redan ett stort antal företag, bl. a. med anknytning till den statliga Post- och Kreditbanken, PK-banken. Något behov av ytterligare statliga insatser finns inte enligt utskottets uppfattning. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet det här aktuella förslaget i motionen 1978/79:2427 (s).

Motionen 1978/79:2426 innehåller ett förslag av innebörd att utvecklingsfonderna skulle få särskild ersättning av staten för sitt arbete med att bereda ansökningarom lokaliseringslån och lokaliseringsbidrag. Motionärerna anför att dessa arbetsuppgifter innebären betydande merbelastning för vissa fonder och anser att ersättning bör utgå från arbetsmarknadsmedel.

Utskottet betraktar detta arbete som en naturlig arbetsuppgift för fonderna och vill erinra om att staten redan lämnar betydande bidrag till fondernas administrationskostnader. För budgetåret 1979/80 har utskottet dessutom (ovan s. 27 f.) föreslagit en höjning med 10 milj. kr. utöver regeringens förslag. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen 1978/79:2426.

I motionen 1978/79:1519 föreslås att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram förslag om en vidgad representation för de fackliga organisationerna och för företagarorganisationer i de regionala utvecklingsfondernas styrelser. Som motivering hänvisar motionärerna till hittillsvarande erfarenheter av det system som riksdagen fattade beslut om hösten 1977 (prop. 1977/78:40, NU 1977/78:34, rskr 1977/78:110).

Nu gällande ordning innebär att de regionala fondernas styrelser utses av landstingen (jfr prop. 1977/78:40 s. 141). Vid sin behandling av frågan uttalade näringsutskottet (NU 1977/78:34 s. 19 f.) följande:

Som anförs i propositionen bör styrelserna få en så allsidig sammansättning som stiftelsernas verksamhet måste anses kräva. För att stiftelserna skall kunna fylla sin funktion på ett meningsfullt sätt är det, anser utskottet, viktigt

NU 1978/79:59

att personer med såväl professionellt företagsk unnande som kunskaper om resp. läns näringsliv, dess problem och utvecklingsmöjligheter ingår i styrelserna. Viktigt är det också att representanter för länets arbetstagare och småföretagare kommer att ingå. Utskottet förutsätter - liksom industriministern - att detta blir fallet trots att intresseorganisationerna inte får formell nomineringsrätt.

Med hänsyn till statens ekonomiska ansvar för stiftelsernas verksamhet är det enligt utskottets mening naturligt att statsmakterna uppmärksamt följer utvecklingen. Utskottet är emellertid övertygat om att landstingen inte kommer att ha en annan uppfattning än riksdag och regering om hur stiftelsernas styrelser bör vara sammansatta för att bäst gagna näringslivet inom regionen.

I en reservation anförde utskottets socialdemokratiska ledamöter (NU 1977/78:34 s. 33 f.) att propositionens förslag inte gav några garantier för att kraven på en allsidig sammansättning och kompetens skulle bli uppfyllda. Reservanterna ansåg att staten måste ges rätt att utse en majoritet av ledamöterna och att fackliga organisationer och näringslivsorganisationer måste garanteras egen representation utan att för den skull behöva uppge sin partipolitiska neutralitet.

De hittillsvarande erfarenheterna av systemet med av landstinget valda ledamöter i de regionala utvecklingsfondernas styrelser visar, såvitt utskottet kan finna, att de fackliga organisationerna och näringslivsorganisationerna inte har blivit företrädda på det sätt som den dåvarande regeringen - och riksdagsmajoriteten - väntade sig hösten 1977. Utskottet anser därför att regeringen bör vidta åtgärder i den riktning som anges i motionen 1978/ 79:1519 och föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.

Utskottet tar i detta sammanhang också upp två motioner som innehåller förslag till ändringar av gällande bestämmelser för s. k. industrigarantilån och s. k. hotellgarantilån.

1 motionen 1978/79:1617 föreslås att riksdagen skall uttala sig dels för att industrigarantilån generellt skall kunna beviljas med minst 20 års amorteringstid, dels för att belåningen vid finansiering av industrihus skall kunna ökas till 75 %. Motionärerna anför att utvecklingsfonderna numera kan ge lån för investeringar i industrihus med en amorteringstid på 15 år och i vissa fall 20 år. Förslagen avser att underlätta finansieringen av industrihus.

Bestämmelser om s. k. industrigarantilån finns i förordningen (1978:507) om industrigarantilån. Ärende om lånegaranti prövas av regeringen eller av statens industriverk efter beredning av regional utvecklingsfond. Lånegaranti får lämnas för kredit till den som utövar sådan verksamhet som anges i 6 § förordningen. Om särskilda skäl finns, får lånegaranti beviljas också till sammanslutning av utövare av den nämnda verksamheten. Lånen upptas i bank eller annan kreditinrättning, varvid en statlig garanti lämnas. Av 8 § i förordningen framgår att amorteringstiden får vara högst 20 år. I tidigare bestämmelser föreskrevs en amorteringstid på högst 10 år, dock med möjlighet att i särskilda fall förlänga den till 20 år. Nu gällande bestämmelser

NU 1978/79:59

innebär sålunda en uppmjukning (jfr prop. 1977/78:40 s. 161). Några andraav riksdagen beslutade regler - i vad avser industrigarantilån - om gränser för belåning av industrihus finns inte.

Utskottet kan inte finna att nuvarande regler och de sätt på vilket de tillämpas ger anledning till något uttalande från riksdagens sida och avstyrker därför motionen.

Bestämmelserna för statlig garanti för lån till turisthotell (Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1965), s. k. hotellgarantilån, uppmärksammas i motionen 1978/79:2120. Motionärerna föreslår dels att denna typ av lån skall kunna lämnas vid byggande av även andra turistanläggningar än turisthotell - typ stugbyar dels att handläggningen av låneärendena flyttas över från riksbankens avdelningskontor till de regionala utvecklingsfonderna.

De särskilda bestämmelser som gäller för s. k. hotellgarantilån finns angivna i ett kungligt brev den 30 juni 1965. Bestämmelserna innebär i korthet att företag inom turisthotellnäringen kan få statlig garanti för lån till anläggningsinvesteringar men ej för rörelsekapital. I övrigt är bestämmelserna för hotellgarantilån i stort sett desamma som för industrigarantilån. Den regionala handläggningen av ärenden rörande hotellgarantilån har emellertid anförtrotts åt riksbankens avdelningskontor.

År 1977 föreslog företagareföreningsutredningen i betänkandet (SOU 1977:3) Utbyggd regional näringspolitik (s. 185) att den regionala handläggningen av hotellgarantiärenden skulle flyttas över till de dåvarande företagareföreningarna. 1 propositionen 1977/78:40 om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagen (s. 163) uttalade sig emellertid regeringen för att nuvarande handläggningsordning tills vidare skulle vara oförändrad. Som skäl angavs dels att hotellnäringen inte innefattades i de i propositionen föreslagna regionala utvecklingsfondernas målgrupp, dels att hotell- och restaurangutredningen väntades lägga fram förslag som skulle kunna komma att beröra grunderna för hotellgarantilånen.

I betänkandet (SOU 1978:38) Hotell och restaurangbranschen (s. 219) föreslog denna utredning vissa utvidgningar av målgruppen för hotellgarantilån och uttalade sig även för att handläggningen av dessa ärenden skulle flyttas över från riksbankens avdelningskontor till de regionala utvecklingsfonderna. Den s. k. rekreationsberedningen har i rapporten (Ds Jo 1978:2) Statliga insatser för turism och rekreation lämnat en översiktlig redogörelse för nuvarande statliga former för stöd till turism och rekreation samt även föreslagit vissa ändringar.

Hotell- och restaurangutredningens och rekreationsberedningens förslag prövas f. n. inom regeringskansliet.

Näringsutskottet utgår från att de frågor som tas upp i motionen 1978/79:2120 uppmärksammas i detta sammanhang och föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.

3 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 59

NU 1978/79:59

34 Styrelsen för teknisk utveckling, nt. m.

Riksdagen godkände våren 1978 grunder för statens stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete och tog därmed också ställning till inriktningen av den verksamhet som STU bedriver (prop. 1977/78:111, NU 1977/78:75, rskr 1977/78:361). 1 motionen 1978/79:1626 (m) föreslås ett riksdagsuttalande av innebörd att STU i forsta hand bör stödja företagen och enskilda uppfinnare och endast i begränsad utsträckning driva egna projekt. Motionen 1978/79:1652 (c) innehåller ett yrkande om att riksdagen skall beakta vad som allmänt anförs i motionen beträffande bl. a. prioriteringsproblem inom området teknisk forskning och utveckling.

Utskottet vill erinra om att samhällets insatser för att främja teknisk forskning och utveckling har flera syften (jfr NU 1977/78:75 s. 7). Ett är att stärka svensk industris industriella konkurrenskraft för att därmed långsiktigt säkra sysselsättning och välstånd. Ett annat är att medverka till att ta fram ny teknik och ny kunskap som förbättrar människornas omgivning och levnadsförhållanden. Ett tredje syfte är att ta fram ny teknik som bidrar till lösning av viktiga nationella och internationella problem. Utskottet kan inte finna att de här aktuella uttalandena i motionerna 1978/79:1626 (m) och 1978/79:1652 (c) strider mot de grunder för statens stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete som riksdagen godkände förra året. Något särskilt uttalande av riksdagen behövs således inte.

Utskottet övergår så till frågan om anslag till STU för nästa budgetår.

Anslaget Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling skall enligt regeringens förslag (prop. 1978/79:100 bil. 17 s. 164) uppgå till 391 550 000 kr. förbudgetåret 1979/80.1 propositionen (s. 160-164) lämnas en redogörelse för den preliminära fördelningen av detta anslag på program och delprogram.

I partimotioner från socialdemokraterna och från centerpartiet föreslås utökade insatser från STU:s sida på olika områden.

Enligt motionen 1978/79:2020 (s) bör sålunda det nyssnämnda anslaget till STU ökas med 20 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit. Beloppet är avsett dels för STU:s allmänna verksamhet, dels för stöd till sådant utvecklingsarbete som initieras av de anställda i företagen. Vidare innehåller motionen förslag om att en särskild fond för stöd till uppfinnare skall inrättas och att 5 milj. kr. anslås till denna fond.

Innebörden av förslagen i motionen 1978/79:1652(c)ärattSTU:s anslag för teknisk forskning och utveckling skall höjas med sammanlagt 8 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit. Av beloppet avses 5 milj. kr. för stöd till uppfinnare för produkt- och uppfinningsutveckling samt rådgivning (delprogram 1 b Teknikområden) och 3 milj. kr. för kunskapsutveckling på området kemiska värmepumpar och energilagring (program 2 Kunskapsutveckling). I motionen föreslås också att riksdagen skall "uttala sig för” att 3 milj. kr. anslås för anpassad teknologi för u-ländernas behov (delprogram 3 b

NU 1978/79:59

35 Projektsamverkan) och 2,78 milj. kr. för teknikupphandling (delprogram 4 b Teknikupphandlingsservice). I fråga om de två sistnämnda beloppen hänvisar motionärerna till det s. k. alternativ 2 i STU:s anslagsframställning.

Utskottet anser det väsentligt att stödet till uppfinnare förstärks. Detta bör bl. a. ske genom att, som föreslås i motionen 1978/79:1652 (c), riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar ytterligare 5 milj. kr. till STU:s anslag för teknisk forskning och utveckling. Härigenom tillgodoses också ett förslag i motionen 1978/79:330 om att åtgärder skall vidtas som syftar till att stimulera tekniskt nyskapande.

Förslaget i motionen 1978/79:2020(s)att ytterligare 20 milj. kr. skall anslås till STU:s allmänna verksamhet och till STU:s stöd till sådant utvecklingsarbete som initieras av de anställda i företagen tillstyrks av utskottet. 1 motionen skisseras ett system för hur stödet till sistnämnda utvecklingsarbete bör handläggas. Enligt utskottets uppfattning bör regeringen förelägga riksdagen ett förslag, utarbetat på grundval av de principer som anges i motionen. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd. Vad utskottet här anfört innebär att förslaget i motionen 1978/ 79:1652 (c) om en uppräkning av anslaget med ytterligare 3 milj. kr. och om uttalanden till förmån för omfattningen av vissa delprogram avstyrks. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att av propositionen 1978/ 79:100 bilaga 17 framgår (s. 162 resp. 163) att regeringens förslag innebär ökade satsningar just på de områden som motionärerna förespråkar.

Vad som i övrigt anförs eller föreslås i propositionen 1978/79:100 bilaga 17 under anslagen till styrelsen för teknisk utveckling (punkterna F1-F3) föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Ett särskilt uppfmnarstöd föreslås i motionen 1978/79:2020 (s). Förslaget går ut på att 5 milj. kr. anvisas till en särskild fond. Statens fond för stöd till uppfinnare. Avsikten äratt fonden årligen skall kunna dela ut 5 milj kr., t. ex. 50 000 kr. till var och en av 100 uppfinnare. Ansökan bör ske via de regionala utvecklingsfonderna. Fördelningen av medel bör enligt motionärerna handhas av en särskild fondstyrelse med representanter för STU, statens industriverk, de regionala utvecklingsfonderna, struktur- och industriutvecklingsfonden samt företrädare för uppfinnarna.

Utskottet är inte berett att stödja detta förslag. Det är, anser utskottet, inte lämpligt att ytterligare en form för stöd till uppfinnare införs. Dessutom kommer - om riksdagen beslutar enligt utskottets förslag i det föregående - stödet till uppfinnare att förstärkas väsentligt.

1 motionen 1978/79:1016 föreslås att riksdagen skall anvisa 200 000 kr. som anslag till Ekoteket för budgetåret 1979/80. Ekoteket är en ideell, politiskt obunden organisation som främjar hushållning med energi och råvaror. Det är enligt motionären önskvärt att Ekotekets verksamhet får regelbundet stöd från staten.

Utskottet är inte berett att stödja detta förslag. Det finns enligt utskottets

NU 1978/79:59

mening inte tillräckliga skäl för att just Ekoteket - till skillnad från många andra sammanslutningar - skulle erhålla ett särskilt bidrag över statsbudgeten. Motionen 1978/79:1016 avstyrks sålunda.

Vissa frågor om tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete

Enligt motionen 1978/79:2424 (c) bör riksdagen begära att regeringen lägger fram ett förslag till ett forsknings- och utvecklingsprogram för småskalig produktionsteknik. I samma motion föreslås också att riksdagen skall begära att regeringen ger forskningssamverkanskommittén (U 1978:01; ordförande: riksdagsman Gunnar Richardson) i uppdrag att med utgångspunkt i en norsk förebild behandla frågan om forskningssamverkan mellan näringsliv och teknisk högskola.

I motionen 1978/79:479 föreslås en försöksverksamhet vid högskolan i Luleå som går ut på att högskolan skulle anställa ett antal civilingenjörer för tjänstgöring hos mindre och medelstora företag under ca ett år. Förhoppningen är att dessa ingenjörer därefter får fast anställning hos företagen.

Motionerna 1978/79:545, 1978/79:1498 och 1978/79:2330 innehåller olika förslag i syfte att främja verksamhetsmöjligheterna för innovatörer och andra kreativa personer. Bl. a. föreslås kommunala insatser i form av informationsservice och innovationscentra (verkstadslokaler), statliga prototypcentraler och ekonomiskt stöd till patentansökningar. Som motiv anförs dessa personers nyckelställning när det gäller att skapa underlag för en framgångsrik industriell produktion.

Utskottet instämmer i stora delar av vad som anförs i motiveringarna för de här behandlade förslagen i motionerna 1978/79:479, 1978/79:545, 1978/ 79:1498, 1978/79:2330 och 1978/79:2424. Flera av förslagen och tankegångarna i motionerna prövas också redan i olika sammanhang, inte minst genom insatser av STU. Mot denna bakgrund anser utskottet att det f. n. inte finns något behov av särskilda uttalanden från riksdagens sida enligt de förslag som läggs fram i de nyssnämnda motionerna. Dessa avstyrks alltså.

Lokaliseringen av vissa forskningsinstitut

1 motionen 1978/79:1079 föreslås att riksdagen skall begära att en utredning görs om lokaliseringen av Svenska träforskningsinstitutet och Korrosionsinstitutet, varvid möjligheten av en lokalisering till Södertälje kommun bör prövas.

Byggnadsstyrelsen redovisade våren 1978 en utredning om förutsättningarna för att skaffa lokaler i södra Stockholmsområdet för nytillkommande statlig verksamhet. Under arbetet uppmärksammades lokalbehovet för bl. a. ovannämnda två forskningsinstitut, och byggnadsstyrelsen föreslog att frågan därom skulle bli föremål för särskild utredning. Motionärerna anför att denna utredning omedelbart bör komma i gång.

NU 1978/79:59

37 Utskottet har erfarit att man inom regeringskansliet är i färd med att utforma direktiv för vidare utredningsarbete kring nämnda lokalfrågor, varför någon framställning från riksdagens sida inte behövs. Mot denna bakgrund avstyrks motionen 1978/79:1079.

Frågan om lokaliseringen av det nybildade plast- och gummitekniska institutet tas upp i motionen 1978/79:1493. Detta administreras tills vidare från Stockholm. Motionärerna anser att en lokalisering till Skåne är naturlig och hänvisar till att en betydande del av gummiindustrin finns i Skåne.

Det plast- och gummitekniska institutet är ett s. k. branschforskningsinstitut som inrättades år 1977 genom avtal mellan staten - företrätt av STU - och en industristiftelse. Verksamheten leds av en styrelse i vilken STU utser ordföranden jämte hälften av övriga ledamöter.

Institutets styrelse har uttalat sig för att verksamheten tills vidare skall bedrivas i decentraliserade former. F. n. sköts administrationen från ett kansli i Stockholm som är beläget i anslutning till STU:s lokaler. Under år 1978 har viss serviceverksamhet bedrivits från Värnamo. Våren 1979 har styrelsen beslutat att viss provningsverksamhet - avseende produktutveckling på det plast- och gummitekniska området - skall förläggas till Sundsvall.

Det finns mot denna bakgrund enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att göra något uttalande enligt motionärernas förslag. Motionen 1978/79:1493 avstyrks således i här behandlad del.

Ingenjörsvetenskapsakademien

Regeringen har i propositionen 1978/79:100 bilaga 17 (s. 184) föreslagit att statens bidrag för budgetåret 1979/80 till Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) skall uppgå till 1 milj. kr. Motionen 1978/79:479 går ut på att bidraget i stället skall bestämmas till 3 milj. kr. I motionen 1978/79:1488 föreslås ett belopp av 1,5 milj. kr.

Utskottet vill betona att lVA:s grundläggande verksamhet, som statsbidraget är avsett för, fyller viktiga samhällsuppgifter. Verksamheten spänner över en rad av de områden som riksdagen och regeringen har att bevaka, och IVA kan genom sin obundenhet ta upp många viktiga problem. Härtill kommer att IVA väl har dokumenterat sin förmåga att bevaka den tekniska utvecklingen och analysera dess konsekvenser för vår industriella framtid. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att riksdagen för budgetåret 1979/80 anvisar ett anslag av 2 milj. kr. som bidrag till IVA.

Alternativ produktion

I motionen 1978/79:1019 föreslås anslag om sammanlagt 550 milj. kr. till forskning om produkter och arbetsmetoder lämpliga för genomförandet av

NU 1978/79:59

alternativ produktion och alternativ teknik samt till en fond för förverkligande av projekt som framtagits inom ramen för ett sådant program. Motionärerna hänvisar till en del pionjärinsatser från arbetstagares sida när det gäller alternativ produktion, nämligen vid Lucasfabrikerna i England och Algots Nord i Sverige. Alternativ produktion enligt dessa modeller anges vara ett sätt för arbetarklassen att erövra makten över forskning och teknik.

Motionen 1978/79:1642, som är en partimotion från vänsterpartiet kommunisterna med motivering i motionen 1978/79:1639, berör i nu aktuell del delvis samma tema. Motionärerna begär ett program för nya statliga industrier. Dessa skall vara inriktade på att höja den allmänna förädlingsgraden i industriproduktionen och på att främja alternativ produktion, ”styrd av människornas behov”. Bl. a. skall äldre och miljöförstörande anläggningar inom främst stål- och skogsindustrin ersättas med nya och kärnkraftverk stegvis avlösas av anläggningar för alternativ energiförsörjning.

Utskottet vill understryka att det är värdefullt att forskning om alternativ produktion och teknik kommer till stånd. Det är självfallet också betydelsefullt att det finns möjlighet att förverkliga användbara projekt på detta område. Man bör alltså se positivt på att enskilda personer eller grupper av personer tar konstruktiva initiativ när det gäller att få i gång alternativ produktion. Utskottet kan vidare instämma i att det är viktigt att förädlingsgraden höjs i den svenska industriproduktionen. Staten medverkar redan på olika sätt i forskningsarbetet när det gäller alternativ produktion och teknik, bl. a. genom STU och IVA. Anslagen till dessa och andra forskningsorgan på området behandlas i annat sammanhang. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att riksdagen inte bör ta sådana inititativ som förordas i motionen 1978/79:1019 och i motionen 1978/79:1642 i här aktuell del.

Stora utvecklingsprojekt m. m.

I den socialdemokratiska partimotionen 1978/79:2427 föreslås bl. a. att regeringen omedelbart skall tillsätta en särskild delegation med uppgift att leda arbetet med stora utvecklingsprojekt av nationell betydelse. 1 delegationen skall ingå företrädare för forskningen, staten och kommunerna, industrin och de anställda. Delegationen börenligt motionärerna kunna utverka tillräckliga ekonomiska resurser för sina projekt genom samarbete med den av socialdemokraterna likaledes föreslagna struktur- och industriutvecklingsfonden. Delegationen föreslås erhålla 10 milj. kr. för sitt inledande arbete.

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom ett regerings förs lag om inrättande av en stiftelse för industriellt utvecklingsarbete. Verksamheten skall vara inriktad på att stödja bl. a. stora projekt, och stiftelsen kommer att få ansenliga ekonomiska resurser. Den skall nära samarbeta med de myndigheter och institutioner som handhar prövning av stöd i liknande former, och dess styrelse skall ges en stark näringslivsförankring. Inget hindrar att stiftelsen bidrar till finansieringen av sådana utvecklingsprojekt

NU 1978/79:59

som motionärerna åsyftar. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att det inte finns behov av en sådan delegation som föreslås i det aktuella yrkandet i motionen 1978/79:2427 (s). Motionen avstyrks därför i denna del.

Såväl industriländer som utvecklingsländer bör ha ett ekonomiskt intresse av att få till stånd ömsesidiga avtal om industriell utveckling, anförs det i motionen 1978/79:2424 (c). Motionärerna föreslår att regeringen anmodas lägga fram förslag om sådana avtal. Avtalen skulle ingås på regeringsnivå och ange de sektorer där svenska företag förutsätts medverka med insatser. Enligt förslaget bör de avtalande länderna avsätta medel till en gemensam fond, som skall användas för att finansiera insatser i första hand inom utvecklingslandets infrastruktur och offentliga sektor, bl. a. på utbildningssidan. Avtalen bör ingås för en viss period, förslagsvis fem-tio år, och administreras av de bägge ländernas regeringar gemensamt.

Utskottet är ense med motionärerna om värdet av att bilaterala överenskommelser träffas med utvecklingsländerna rörande olika former av ekonomiskt samarbete. Utskottet vill erinra om att vårt land redan, förutom genom rent biståndspolitiska insatser, på flera sätt medverkar vid uppbyggnaden av industri och infrastruktur i u-länderna. Sålunda beslutade riksdagen hösten 1978 om inrättande av en fond för industriellt samarbete med u-länder (Swedfund) (prop. 1977/78:135, UU 1978/79:1, rskr 1978/79:9). Verksamheten startade den 1 januari i år. Fonden har till allmänt ändamål att främja tillkomst och utveckling av tillverkande företag - särskilt medelstora och mindre - företrädesvis i sådana u-länder med vilka Sverige bedriver ett långsiktigt utvecklingssamarbete. Arbetet skall bedrivas på ett sätt som överensstämmer med dessa länders egna utvecklingsplaner och prioriteringar. De övergripande målen för den svenska biståndspolitiken utgör utgångspunkt för fondens utformning och verksamhet. Fondens grundkapital är 100 milj. kr. Fonden har därtill rätt att ta upp lån eller utfärda lånegarantier till ett belopp som motsvarar högst tre gånger det vid varje tidpunkt inbetalade grundbeloppet. - Härutöver kan erinras om den verksamhet som bedrivs inom beredningen (U 1975:05) för internationellt utbildningssamarbete i fråga om det s. k. bredare samarbetet mellan Sverige och de länder som inte tillhör program kretsen. Vidare har Sverige ingått samarbetsavtal med ett antal länder, främst oljeproducerande, rörande bl. a. industriellt samarbete på energiområdet. I detta sammanhang vill utskottet erinra om den i mars 1978 tillsatta konsultexportutredningen (B 1978:03; ordförande: ambassadör Bengt Dennis). Utredningen har i uppdrag bl. a. att föreslå en samordning av de olika svenska konsultinsatserna i utlandet.

Enligt utskottets mening kan de syften som ligger bakom motionen 1978/79:2424 (c) tillgodoses inom ramen för redan förefintliga samarbetsformer när det gäller industriellt samarbete med utvecklingsländerna. Mot angiven bakgrund är utskottet inte villigt att förorda att systemet byggs ut med ytterligare en samarbetsform på sätt som föreslås i motionen 1978/ 79:2424 (c). Denna avstyrks därför i angivna delar.

NU 1978/79:59

40 Beredskapssynpunkter vid import beaktas f. n. främst när det gäller produktionen av kläder och livsmedel. I motionen 1978/79:2147 anförs bl. a. att sådana aspekter bör beaktas även på andra för landets ekonomi vitala områden. F. n. ligger den framtida tillverkningen av lantbruksmaskiner vid Volvo-BM AB:s anläggning i Eskilstuna i stöpsleven. Strukturförändringar som rör traktortillverkningen och som kan komma att innebära att sådan tillverkning inte längre sker i Sverige måste prövas från beredskapssynpunkt, säger motionärerna. De anser att riksdagen bör uttala sig för att man i samband med utlandsinvesteringar och vid tillkomsten av samarbetsavtal med andra länder beaktar sådana synpunkter i större omfattning än vad som nu sker.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att beredskapsskäl talar för att industriproduktionen i för Sveriges försörjningsberedskap viktiga branschert. ex. på transportsektorn - inte får tillåtas försvinna. Det bör å andra sidan framhållas att det, när nedläggning av en industri är aktuell, alltid måste bli fråga om en avvägning mellan försörjningsberedskapspolitiska och andra synpunkter. Utskottet förutsätter att sådana bedömanden görs av regeringen och ansvariga myndigheter på området, i första hand överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Det finns enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att göra ett särskilt uttalande i frågan. Motionen 1978/79:2147 avstyrks därför i nu aktuellt hänseende.

Motionen 1978/79:2216 innehåller bl. a. två yrkanden som rör den allmänna inriktningen av satsningar i svensk industri. En ökad självförsörjningsgrad bör åstadkommas när det gäller t. ex. produktionen av stål och energi. Motionärerna anser att Sverige i sistnämnda hänseende framför allt bör satsa på snabbväxande skogar och på en ökad användning av flis. 1 motionen framläggs en rad förslag om statliga insatser även på andra områden, alla avseende transportsektorn. Riksdagen bör enligt motionären begära utredning och förslag av regeringen i frågan.

Det är, som utskottet redan anfört, viktigt att Sverige har en hög självförsörjningsgrad på områden som är vitala för det svenska samhället. Det är likaså av betydelse att basförutsättningarna för svensk industri inte försämras. Utskottet anser dock inte att motionärens synpunkter i frågan ger anledning till något uttalande från riksdagens sida. Motionen avstyrks därför i här aktuella delar. Frågor om utnyttjande av skogsavfall och flis som bränsle behandlas närmare i utskottets betänkande 1978/79:60 rörande riktlinjer för energipolitiken.

Utvecklingsbolag

Förslag om inrättande av särskilda samhällsägda utvecklingsbolag framförs i motionerna 1978/79:1652 (c), 1978/79:2020 (s) och 1978/79:2427 (s).

I den sistnämnda motionen, som innehåller en ytterligare precisering och

NU 1978/79:59

utveckling av synpunkterna i motionen 1978/79:2020 (s), föreslås att fem särskilda utvecklingsbolag bildas, nämligen inom områdena för transportsystem, hjälpmedel inom utbildningsområdet, medicinsk teknik, miljövårdstek - nik och energiteknik. Bolagen föreslås få sammanlagt 25 milj. kr. i grundkapital.

Det bör i detta sammanhang nämnas att centerpartiet i motionen 1978/79:2406, som har väckts med anledning av propositionen 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken, föreslår att riksdagen beslutar om särskilda utvecklingsbolag för utnyttjande av skogsavfall, torv, hushållsavfall, vindkraft och solenergi och med uppgift bl. a. att främja regionala och lokala initiativ. Detta förslag behandlas i utskottets betänkande NU 1978/79:60.

Motionen 1978/79:2427 (s) innehåller i ett annat avsnitt förslag om att 50 milj. kr. skall anslås för särskild projektverksamhet vid de regionala utvecklingsfonderna. Medlen är avsedda för försöksverksamhet bl. a. inom områdena produktutveckling, marknadsföring och uppsökande verksamhet. Ett liknande förslag återfinns i motionen 1978/79:1010. Förslaget innebär att de regionala utvecklingsfonderna skall erhålla erforderliga medel att användas för försöksprojekt inom områdena produktutveckling, marknadsföring och export. Dessa två motioner har, såvitt avser förslagen rörande marknadsföring, uppsökande verksamhet och export, behandlats av utskottet i avsnittet Regionala utvecklingsfonder, m. m. (s. 29 f.). Här behandlas de följaktligen endast i produktutvecklingsdelen.

I det nu aktuella yrkandet i motionen 1978/79:1652 (c) föreslås att riksdagen anvisar 50 milj. kr. till Svenska Industrietablerings AB (Svetab), varav 40 milj. kr. för etablering av ytterligare två regionala investmentbolag.

Den grundläggande inställningen i socialdemokraternas och centerpartiets motioner är gemensam i det avseendet att utvecklingsbolagen skall främja utveckling av teknik för att uppnå kommersiellt utnyttjande samt främja samarbete mellan producenter och avnämare. De skall vidare i samverkan med kommunala organ och institutioner samt med privata och kooperativa företag lägga ut beställningar och producera referensanläggningar. Försäljningen skall i stor utsträckning vara inriktad på export.

Utskottet behandlar i detta avsnitt även motionen 1978/79:1495, vari föreslås att ett investmentbolag, AC-invest, inrättas i Västerbotten. Mot bakgrund bl. a. av att samtliga västerbottniska inlandskommuner och i viss utsträckning även Skellefteåområdet samt Västerbottens kustbygd haren låg sysselsättningsgrad och till att en ytterligare befolkningsminskning kommer att få besvärande verkningar för dessa områden anser motionärerna att Västerbottens län bör få del av den typ av statliga insatser som har etablerats via de regionala investmentbolagen i Norrbotten, i mellersta Norrland och i Värmland/Bergslagen. Med hänsyn till den svåra sysselsättningssituationen i Västerbottens inland förefaller det motionärerna naturligt att investmentbolaget placeras i Lycksele.

NU 1978/79:59

42 Enligt utskottets mening bör riksdagen med anledning av de nämnda motionerna uttala sig för att denna form av nationella utvecklingsbolag inrättas, i forsta hand inom områdena energi, miljövård och transportsystem. Vad beträffar utvecklingsbolaget på energiområdet bör uppmärksammas vad som i motionen 1978/79:2406 anförs om utvecklingsarbete rörande skilda energikällor och om bolagets uppgift att främja regionala och lokala initiativ.

Det bör ankomma på regeringen att närmare utforma föreskrifter för verksamheterna och att uppta förhandlingar med medintressenter. För vart och ett av bolagen bör anvisas 5 milj. kr. i aktiekapital. Totalt bör alltså 15 milj. kr. anvisas för detta ändamål.

Utskottet anser vidare att medel för påbörjandet av projektarbetet lämpligen kan beviljas av den stiftelse för industriellt utvecklingsarbete som utskottet förordar i detta betänkande. För regionalt eller lokalt intressanta objekt bör medel också kunna ställas till förfogande av de regionala utvecklingsfonderna samt, i den mån industriell verksamhet kommer till stånd, av de regionala investmentbolag som har inrättats av Svetab

I motionen 1978/79:2427 (s) föreslås vidare bl. a. att

produktutvecklingsverksamheten främst i de mindre och medelstora företagen stimuleras genom en försöksverksamhet med särskilda utvecklingsbolag (se s. 29). Dessa skall utgöra instrument för ett mera aktivt samhälleligt deltagande, även ägarmässigt, i hela utvecklingsprocessen från idé till färdig produkt. Utskottet tillstyrker att sådana bolag bildas. Verksamheten bör samordnas med de regionala utvecklingsfonderna. Enligt utskottets mening bör bolagen lokaliseras till Västerbottens och Jämtlands län. För verksamheterna bör anvisas 5 milj. kr. för vartdera bolaget, dvs. totalt 10 milj. kr.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att arbetsmarknadsutskottet i sitt betänkande AU 1978/79:23 om regionalpolitiken har att ta ställning till ett yrkande i motionen 1978/79:2065 om vissa regionalpolitiska insatser i Jämtlands län samt att näringsutskottet i sitt betänkande NU 1978/79:60 om riktlinjer för energipolitiken kommer att behandla motionen 1978/79:1912, vari bl. a. föreslås att nämnden för energiproduktionsforskning utöver redan beviljat anslag skall erhålla 30 milj. kr. till utbyggnad av system för inhemsk bränsleförsörjning. Motionärerna tänker sig att ett teknikutvecklingsbolag skall skapas för ändamålet och att en försöksverksamhet med ett sådant bolag skall sättas i gång i Västerbottens län.

Intresset för Svetabs regionala verksamheter är betydande. Som framhålls i motionen 1978/79:1652 bör utbyggnaden av bolagets organisation fortsätta. Utskottet finner det angeläget att ytterligare två regionala investmentbolag, anknutna till Svetab, etableras. För detta ändamål bör riksdagen anvisa 35 milj. kr., varav 5 milj. kr. för höjning av bolagets aktiekapital och 30 milj. kr.

NU 1978/79:59

till de nytillkomna bolagen. Regeringen bör omedelbart ta upp förhandlingar med Svetab och dess moderbolag, Statsföretag AB, om de åtgärder som utskottet här förordar.

För att de regionala investmentbolagen skall kunna fungera på ett effektivt sätt och därmed främja tillkomsten av nya företag måste bolagen ha ett välutbyggt kontaktnät med vars hjälp man kan spåra upp intressanta projekt. Genom sitt dotterbolag Investkontakt AB driver Svetab kontaktskapande verksamhet i systematiska former. Personer som planerar att driva egna företag kan härigenom få hjälp med att analysera sina förutsättningar, med att diskutera behovet av att företagsledningen skaffar sig kompletterande kompetens och med att påbörja arbetet med affärsplaner.

Den ovan föreslagna utbyggnaden av Svetabs regionala investmenbolag förutsätter att den kontaktskapande verksamheten byggs ut och intensifieras. Svetab bördärförerhålla ytterligare 1 milj. kr. för en förstärkning av stödet till denna verksamhet. För detta ändamål kan framgent ytterligare bidrag bli erforderliga.

Utskottet föreslår i vad gäller Svetab sammanfattningsvis att bolaget för budgetåret 1979/80 erhåller 36 milj. kr. till nu angivna ändamål.

Vad utskottet har anfört om inrättande av de nämnda bolagen bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening. Vid bifall till utskottets förslag tillgodoses ifrågavarande yrkanden i motionerna 1978/79:1010, 1978/79:1495,1978/79:1652,1978/79:2020 och 1978/79:2427 i betydande utsträckning.

Produklutvecklingscentra

I motionerna 1978/79:1018 och 1978/79:1510 föreslås att ett produktutvecklingscentrum inrättas i Linköping. Motionärerna menar att det finns ett behov av stöd i produktutvecklingsfrågor i Linköpingsregionen och att Linköping har särskilda förutsättningar att härbärgera ett sådant centrum med hänsyn till att de goda resurserna inom denna region på forskningens och den tekniska industrins område kan utnyttjas. 1 motionen 1978/79:763 föreslås ett produktutvecklingscentrum förlagt till Trollhättan. Att inrätta ett centrum i Trollhättan vore enligt motionärerna ett sätt att motverka effekten av att ett betydande antal arbetstillfällen under senare år försvunnit i den s. k. fyrstadsregionen (Vänersborg-Trollhättan-Uddevalla-Lysekil). Även Hultsfred bör få ett produktutvecklingscentrum. Denna tanke framförs i motionen 1978/79:1520. Motionären pekar på att förhållandena i de inre delarna av Småland - möjligen med undantag för Jönköping och Växjö - i sysselsättningshänseende kan anses vara jämförbara med det inre stödområdet i Norrland och att Kalmar län behöver den stimulans som ett produktutvecklingscentrum skulle innebära.

De regionala utvecklingsfonderna har tillkommit bl. a. för att främja produktutveckling i former som är avpassade efter olika regioners behov och

NU 1978/79:59

önskemål. Utvecklingsfondernas resurser kommer, om riksdagen foijer utskottets i det föregående redovisade förslag, att förstärkas avsevärt. Sådana förstärkningar bör kunna komma även de regioner till del som berörs i de nu nämnda motionerna. På grund av det anförda avstyrker utskottet motionerna 1978/79:763, 1978/79:1018, 1978/79:1510 och 1978/79:1520.

Lokala och regionala investmentbolag

Flera motioner innehåller yrkanden om att lokala och regionala investmentbolag skall inrättas.

I motionen 1978/79:1477 (m) föreslås att lagstiftningen skall ändras så att det blir möjligt för mindre företag att bilda lokala investmentbolag. I motionsmotiveringen, som återfinns i moderata samlingspartiets partimotion 1978/ 79:1108, anförs bl. a. att när flera familjeföretag finns på en ort dessa skulle kunna uppnå ökad riskspridning och förbättra sin kapitalförsörjning om de gemensamt kunde bilda ett investmentbolag och till det överlåta äganderätten till företagen. Det gemensamma bolagets kreditvärdighet borde nämligen enligt motionärerna på grund av riskspridningen bli större än summan av de ingående företagens, vilket skulle underlätta tillförseln av lånat kapital. Riskvilligt kapital skulle kunna erhållas genom nyemission av aktier i det gemensamma bolaget. De tidigare ägarna till de enskilda företagen skulle bli anställda företagsledare i det nya bolaget, vilket vore ägnat att underlätta generationsskiften i småföretagen. Administrativa samt utbildnings- och marknadsföringsmässiga fördelar skulle vinnas. Motionärerna är medvetna om att ett genomförande av motionsförslaget förutsätter att skattelagstiftningen ändras i vissa delar.

Möjligheterna för små och medelstora företag att ordna sin kapitalförsörjning har förbättrats avsevärt på senare år, bl. a. genom tillkomsten av de regionala utvecklingsfonderna och av Svetab jämte de till detta företag anknutna investmentbolagen. Detta hindrar naturligtvis inte att man prövar nya vägar för att underlätta för små och medelstora företag att skaffa kapital. Utskottet är dock f. n. inte berett tillstyrka det föreliggande förslaget. Ett genomförande av detta skulle, som motionärerna framhåller, förutsätta ändringar i skattelagstiftningen. Utskottet anser vidare att det finns skäl att avvakta resultatet av de regionala utvecklingsfondernas och de olika statliga investmentbolagens verksamhet innan nya initiativ tas av den innebörd som föreslås i motionen. Motionen 1978/79:1477 (m) avstyrks därför.

I motionen 1978/79:2147 begärs i här aktuell del ökade resurser till utvecklingsbolaget Oxelöinvest AB. Motionärerna stöder sin hemställan på ett uttalande i rapporten Tidigareläggningar m. m. av investeringar inom Svenskt Stål AB, vilken på uppdrag av dåvarande industriministern Nils Åsling utarbetats av generaldirektör Bertil Rehnberg. I rapporten föreslogs att det särskilda investmentbolaget i Kopparbergs län. Dala Invest AB, skulle erhålla ytterligare 30 milj. kr. I utredningen uttalades emellertid att även

NU 1978/79:59

45 Oxelöinvest skulle kunna bli aktuellt för stöd. Motionärerna förordar att 15 milj. kr. ges till Oxelöinvest i en första etapp och 15 milj. kr. i ett senare skede.

Näringsutskottet har i sitt betänkande NU 1978/79:43 med anledning av bl. a. propositionen 1978/79:126 om tidigareläggning av vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB avstyrkt (s. 22) ett med förevarande förslag identiskt yrkande i en socialdemokratisk partimotion. Utskottets förslag har godkänts av riksdagen. Med hänsyn till att riksdagen alltså redan har tagit ställning till frågan i sak avstyrker utskottet motionen 1978/79:2147 i nu angiven del.

I motionerna 1978/79:476, 1978/79:768, 1978/79:1026 och 1978/79:1664 föreslås att regionala investmentbolag inrättas i resp. Älvsborgs län, de båda Skånelänen, Kalmar län och Gävleborgs län.

Som utskottet redan anfört har olika typer av regionala investmentbolag på relativt kort tid inrättats i flera problemregioner. Dessa företag är antingen helt eller delvis ägda av staten eller regionala dotterbolag till Svetab. Vidare har utvecklingsfonderna i varvsregionerna tillförts ekonomiska resurser som får användas bl. a. för att bilda investmentbolag. Utskottet har i detta betänkande förordat att ytterligare regionala investmentbolag inrättas med anknytning till Svetab. Enligt utskottets mening måste de olika formerna av investmentbolag få stadga och utvärderas innan nya satsningar görs. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till att chefen för industridepartementet, enligt ett uttalande i propositionen (s. 81), avser att efter avslutad remissbehandling av statsföretagsutredningens betänkande (SOU 1978:85) Statligt företagande i samhällets tjänst ta upp frågan om inrättande av nya investmentbolag och därvid redovisa en samlad bedömning av statliga investeringsbolag som medel för att främja nyetablering och sysselsättning. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1978/79:476, 1978/79:768 och 1978/79:1026 samt motionen 1978/79:1664 i här aktuell del.

Det statliga investeringsbolaget i Norrbotten, NJA-Invest, bör enligt ett yrkande i motionen 1978/79:1652 (c) ombildas till Norrbotten-Invest ABmed hela Norrbotten som verksamhetsområde. Bolagets kapital bör ökas från 25 milj. kr. till 50 milj. kr. En särskild utvecklingsenhet inom bolaget bör etableras för gruvorterna Kiruna och Gällivare. I motionen ges även andra exempel på hur näringslivet i Norrbottens län skulle kunna stimuleras. Bl. a. bör vissa investeringar inom SSAB Svenskt Stål AB i Luleå kunna tidigareläggas.

Riksdagen har nyligen beslutat om omfattande insatser till stöd för näringslivet i Norrbottens län (prop. 1978/79:100 bil. 17 i vissa delar, delar av prop. 1978/79:126 och prop. 1978/79:127, NU 1978/79:41, 1978/79:42 och 1978/79:45, rskr 1978/79:322, 1978/79:325 och 1978/79:326). Sålunda har anslaget till Norrlandsfonden höjts kraftigt. Statsföretag AB har för budgetåret 1979/80 erhållit ett medelstillskott av 75 milj. kr. för finansiering av Regioninvest i Norr AB (tidigare NJA-lnvest). Vissa investeringar inom

NU 1978/79:59

46 SSAB Svenskt Stål AB har tidigarelagts.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen 1978/79:1652 (c) i nu aktuella delar.

Teknikimport

I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 1979/80 anvisar ett anslag på 10 milj. kr. till försöksverksamhet med teknikimport. Utskottet har ingen invändning mot regeringens förslag i denna del och tillstyrker att de begärda medlen anvisas.

Vissa kapital- och kreditforsörjningsfrägor

I centerpartiets partimotioner 1978/79:1652 - väckt under den allmänna motionstiden - och 1978/79:2424 framläggs en del förslag om hur de mindre och medelstora företagens finansiering med externa medel skall kunna förbättras. Förslagen innebär bl. a. följande. En femte delfond inrättas inom allmänna pensionsfonden. Fondens medel skall placeras efter marknadsmässiga kriterier. Den skall organiseras på "två nivåer” - dels med en riksstyrelse med ett starkt inslag av företrädare för mindre och medelstora företag, dels med regionala styrelser, så småningom en i varje län. De regionala styrelserna skall erhålla sitt kapital från den centrala fondstyrelsen, men skall i övrigt vara självständiga gentemot denna och ha egen rättskapacitet. Kapitalet skall kunna placeras i aktier och andelar, varjämte lån skall kunna lämnas mot konvertibla skuldebrev eller som vinstandelslån e. d. Statsmakterna skall vidare överväga att införa särskilda fondbörser, inriktade på placeringar i medelstora företag. Investeringsfonderna föreslås få en klarare regionalpolitisk inriktning än f. n. Man skall också pröva möjligheten att medge företag rätt till avsättning av obeskattade medel även för andra ändamål än investeringar i maskiner och anläggningar, t. ex. för marknadsföringsinsatser och uppbyggande av företagsledningsfunktioner. I motionen 1978/79:1652 (c) föreslås därutöver bl. a. att den långsiktiga utredningsverksamheten på det industripolitiska området skall frikopplas från industriverket och handhas av ett fristående organ, ett strukturinstitut. I motionen begärs en skyndsam utredning av här berörda spörsmål.

I motionen 1978/79:2425 föreslås en förnyad översyn av möjligheterna att lösa egenkapitalförsörjningen för de mindre företagen. Motionären redogör för en del olika förslag som har framförts i debatten men hittills inte resulterat i konkreta åtgärder. Inte heller kapitalmarknadsutredningen har enligt motionären presenterat lösningar som utan vidare kan tillämpas i praktiken.

Vad först angår förslaget om en femte delfond inom allmänna pensionsfonden vill utskottet hänvisa till att regeringen i propositionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden anför att det är motiverat att en sådan inrättas. Avsikten är att frågan skall utredas inom regeringskansliet för att

NU 1978/79:59

regeringen skall kunna återkomma med ett konkret förslag till riksdagen. Utskottet (NU 1978/79:57) har, efter hörande av talmanskonferensen, föreslagit att behandlingen av nämnda proposition skall uppskjutas till riksmötet 1979/80.

Enligt utskottets mening bör riksdagens behandling av propositionen 1978/79:165 inte föregripas genom något uttalande från riksdagens sida angående de här återgivna förslag som framlagts i motionerna 1978/79:1652 (c) och 1978/79:2424 (c). Inte heller kan utskottet finna det påkallat med en ny utredning med den inriktning som föreslås i motionen 1978/79:2425. Utskottet avstyrker följaktligen nu angivna motioner i berörda delar.

Ett konkret förslag angående en ny finansieringsform för utvecklingsintensiva småföretag framläggs i motionen 1978/79:2428. En s. k. projektfond föreslås inrättad. Fonden skall vara ett holdingbolag för projekt som den köpt av utvecklingsintensiva småföretag till det pris som bedömts rimligt för att den nya produkt som utgör projektets grundidé skall kunna finansieras och marknadsföras. Köpeskillingen får säljaren använda för att realisera projektet. Projektfonden äger alltså projektet men låter säljaren förvalta det. Fonden skall inte ha något krav på avkastning under den tid som åtgår för att säljaren skall få ut produkten på marknaden och produkten börja ge avkastning. Därefter måste säljaren till fonden utge ett belopp som motsvarar den ackumulerade räntan och eventuellt ett s. k. risktillägg. Säljaren måste så småningom köpa tillbaka en del av projektet efter en på förhand uppgjord plan. Avsikten är att säljaren efter den tid som bedömts rimlig skall ha köpt tillbaka projektet från fonden. Tiden från försäljningen lill dess att återköpet är fullföljt skall vara kort, eller högst två-tre år. Fondens medel kan därigenom snabbt omsättas för köp av nya projekt. Om säljaren inte förmår fullfölja återköpsplanen förlorar han sin rätt att förvalta projektet, som då av fonden kan avyttras eller läggas ned. Fondens förluster skall täckas dels genom ett risktillägg, dels via statsbudgeten. Fonden föreslås få ett grundkapital på 100 milj. kr. Fonden skall vara fristående från utvecklingsfonderna och ha en helt kommersiell inriktning.

Förslaget om en projektfond är enligt utskottets mening intresseväckande. Den verksamhet som den föreslagna fonden skulle utöva liknar dock i flera avseenden den verksamhet som bedrivs av de regionala utvecklingsfonderna. Som utskottet flera gånger anfört i detta betänkande bör utvecklingsfondernas hittillsvarande verksamhet utvärderas innan nya initiativ tas på detta område. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1978/79:2428.

I Västtyskland har en särskild låneform för finansiering av nya företag utvecklats. Låneformen administreras av en särskild bank, Lastenausgleichsbank. Lån ges endast till företag där ägaren själv aktivt deltar i driften. Ägaren skall vara 21-50 år gammal. Förtur ges åt den som sparat ihop ett kapital på bank. Lånet ges till företaget. Företaget får inte vara äldre än tre år. Högsta lånebelopp är 200 000 DM per företag och amorteringstiden tio-femton år.

NU 1978/79:59

48 Kommer företaget på obestånd förfaller bankens fordran. I motionen 1978/79:2360 (m) förordas att denna låneform införs även i Sverige.

Utskottet vill inte utesluta att den låneform som aktualiserats genom den nu nämnda motionen skulle kunna visa sig vara användbar även i Sverige. Å andra sidan vill utskottet erinra om att de regionala utvecklingsfonderna har vissa möjligheter att ge lån till nystartade företag. Med hänsyn till det betydande medelstillskott som dessa fonder får vid bifall till vad utskottet i det föregående har förordat borde möjligheterna öka för fonderna att bevilja denna typ av lån. Utskottet anser att riksdagen ej bör besluta om ytterligare en stödform innan utvecklingsfondernas verksamhet i denna del har utvärderats. Motionen 1978/79:2360 (m) avstyrks därför såvitt nu är i fråga.

Riksdagen bör hos regeringen begära att ett system för frivilligt, långsiktigt riskkapitalsparande bland medborgarna utarbetas, anförs det i motionen 1978/79:2216. Motionären lägger fram vissa synpunkter på hur ett sådant system bör vara beskaffat. Sparandet bör ske i form av placering i ”medborgaraktier” som utfärdas av enskilda företag efter statlig auktorisation eller av särskilda ”medborgarfonder”, knutna till banker, fackliga eller kooperativa organisationer e. d. Innehav av medborgaraktier skall medföra rösträtt vid årsstämma. Med sparandet skall följa en viss skattereduktion. Efter tio år skall medborgaraktien kunna lösas mot vanlig aktie.

Enligt utskottets mening bör frågor av den art som har tagits upp i den nu berörda delen av motionen 1978/79:2216 kunna behandlas i samband med riksdagens ställningstagande vid kommande riksmöte till propositionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden. Med hänsyn härtill avstyrks motionen i här aktuell del.

Sveriges Investeringsbank AB

Chefen för industridepartementet föreslår i propositionen (s. 67) att Sveriges Investeringsbanks bolagsordning ändras så att summan av beviljade lån eller ingångna garantiförbindelser utan särskild säkerhet samt kapitaltillskott i företag m. m. inte får överstiga hela aktiekapitalet. F. n. gäller att bankens åtaganden av detta slag får motsvara högst halva aktiekapitalet. Ändringen föranleds av önskemålet att öka bankens möjligheter att medverka vid kreditgivning i fråga om större anläggningsprojekt och vid strukturomvandlingen i industrin i allmänhet. Det ankommer enligt industriministern på regeringen att verka för att en sådan ändring av bolagsordningen kommer till stånd.

1 motionen 1978/79:2427 (s) anförs i detta avseende att Investeringsbanken eget kapital måste ökas om de möjligheter till ökat risktagande från bankens sida som öppnas genom den föreslagna ändringen av bolagsordningen verkligen skall bli en realitet. Motionärerna anser det förvånande att något förslag om kapitaltillskott inte framlagts från regeringens sida. De hänvisar till att banken redan hösten 1976 begärde en

NU 1978/79:59

förstärkning av det egna kapitalet med 500 milj. kr. men att riksdagen därefter anvisade ett tillskott på endast 300 milj. kr., vilket från socialdemokratiskt håll ansågs vara helt otillräckligt. I motionen föreslås ett medeltillskott till Investeringsbanken på 300 milj. kr. för budgetåret 1979/80.

Utskottet får anföra följande. Genom riksdagens beslut år 1978 (prop. 1978/79:8, NU 1978/79:8, rskr 1978/79:42) ökades den statliga garantin för bankens förpliktelser med ytterligare 1 000 milj. kr. till 5 000 milj. kr. Samtidigt ökades aktiekapitalet med 300 milj. kr. Kapitaltillskottet tillfördes banken i slutet av år 1978. Banken har rätt att låna upp intill åtta gånger det egna kapitalet. Bankens eget kapital är f. n. drygt 1 300 milj. kr. Detta innebär att upplåningsrätten f. n. är ca 10 400 milj. kr. Därmed kan banken med utnyttjande av det egna kapitalet låna ut medel eller ställa garantier för sammanlagt ca 11 700 milj. kr. Det kapitaltillskott på 300 milj. kr. som banken fick under 1978 täcker enligt utskottets bedömning bankens nu aktuella kapitalbehov. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1978/ 79:2427 (s) i nu berörd del.

I motionen 1978/79:655 begärs en översyn av Investeringsbankens verksamhet. Flera skäl för en översyn anges. Motionären ifrågasätter bl. a. om inte banken har en alltför stor organisation i förhållande till arbetsuppgifternas omfattning. Den föreslagna utredningen bör enligt motionären vara parlamentariskt sammansatt eller ha parlamentariskt inslag och bör redovisa sitt resultat innan statsmakterna tar ställning till frågan om ytterligare kapitaltillskott till banken. Med hänsyn till bankverksamhetens omfattning och inriktning är det enligt motionären emellertid rimligt att riksdagen redan nu bestämmer att Investeringsbanken skall stå under bankinspektionens tillsyn.

Utskottet finnér det inte påkallat med någon sådan utredning som motionären föreslår. Vad beträffar yrkandet om att Investeringsbanken bör stå under bankinspektionens tillsyn vill utskottet erinra om att det är staten som har dragit upp ramen för bankens verksamhet, att bankens styrelse utses av staten och att frågor om medelstillskott prövas av regering och riksdag, vilket innebär att en viss tillsyn från statsmakternas sida kan sägas komma till stånd. På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen 1978/79:655.

Riktlinjer för allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses verksamhet

För att erforderligt underlag skall skapas för en mer långsiktig planering av allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses verksamhet bör, enligt ett förslag i motionen 1978/79:2427 (s), fonden anvisas ytterligare 1 000 milj. kr. att användas under 1979 och 1980. I motionen erinras om att kapital - marknadsutredningen var enhällig i sin positiva bedömning av fondstyrelsens verksamhet. I propositionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden föreslår regeringen att fjärde fondstyrelsen framdeles endast skall få inneha högst 10 % av aktierna i ett bolag. Motionärerna vänder

4 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 59

NU 1978/79:59

sig emot denna typ av begränsningar. De menar att det villkor som riksdagen förra året fäste vid beslutet om att ytterligare 250 milj. kr. skulle anvisas till fonden och som innebar att medlen endast fick användas för deltagande i nyemissioner e. d. har inneburit en väsentlig hämsko på fondens verksamhet. De anser vidare att fondstyrelsen bör erhålla i uppdrag att utreda om inte fonden skulle kunna engagera sig i andra företag än börsnoterade.

Utskottet anser att riksdagen först i samband med behandlingen av propositionen om den svenska kapitalmarknaden bör ta ställning till frågor som rör allmänna pensionsfondens kapital och organisation. Med hänvisning härtill avstyrks motionen 1978/79:2427 (s) i här avsedda delar.

Statligt exportkreditstöd

Statligt exportkreditstöd lämnas sedan den 1 juli 1978 inom ramen för två olika system, vilka tillämpas under en treårig försöksperiod. Enligt det s. k. SEK-systemet kan exportföretag och banker få lån till subventionerad ränta från AB Svensk Exportkredit (SEK) för refinansiering av exportkrediter. Enligt avdrags/bidragssystemet - som är en utbyggnad av ett tidigare avdragssystem - har exportföretag möjlighet att i samband med inkomsttaxering få extra ränteavdrag eller - om sådant avdrag inte kan utnyttjas - räntebidrag. Båda systemen avser enbart affärer med en kredittid av minst två år och ett lägsta kreditbelopp av 300 000 kr.

Det nya refinansieringssystemet har, enligt vad som anförs i propositionen (s. 68), på kort tid ställts inför en betydande efterfrågan på refinansieringsmedel. Från igångsättningen den 1 juli 19781, o. m. den 31 december 1978 har således förhandsbesked beträffande refinansiering lämnats av SEK på inte mindre än 6 700 milj. kr., varav huvuddelen i utländsk valuta. Tillsammans med accepterade offerter har hittills 2 100 milj. kr. av den totala ramen på 10 000 milj. kr. utnyttjats.

De båda minimikraven i fråga om kredittid och kreditbelopp kritiseras - efter ett positivt helhetsomdöme om de två systemen - i motionen 1978/79:1523. Motionärerna vill att den lägsta kredittiden skall fastställas till ett år och att minimibeloppet enligt båda systemen skall sättas ned till 50 000 kr. Den föreslagna nya beloppsgränsen skulle, menar de, bättre än den nuvarande svara mot internationell praxis. Den skulle medföra att många mindre företag, som tillverkar kapitalvaror men som normalt inte gör enskilda affärer i storleksordningen 300 000 kr., skulle få möjlighet att utnyttja de nya stödformerna för sina exportkrediter.

Samma ändringskrav beträffande beloppsgränsen framfördes i en motion förra året, föranledd av regeringens förslag om nya riktlinjer för exportkreditfinansieringen. Det avstyrktes då av näringsutskottet (NU 1977/78:73) och avslogs av riksdagen. Utskottet framhöll att enligt den internationella s. k. consensusöverenskommelsen, som Sverige och flertalet andra OECD-länder har förbundit sig att tillämpa, ett villkor för statligt

NU 1978/79:59

exportkreditstöd skall vara att krediten har en löptid av minst två år. Det torde, sade utskottet på grundval av uppgifter från exportkreditnämnden, sällan eller aldrig förekomma att krediter medges för så låga belopp som 50 000 kr. för två år eller mer. Små krediter som inte omfattas av SEK-systemet och avdrags/bidragssystemet kan dock, framhöll utskottet, genom statens försorg stödjas på annat sätt. Utskottet pekade på exportkreditnämndens garantigivning och på den möjlighet till finansiering utan subventionering som SEK kan erbjuda.

Vad utskottet anförde förra året är fortfarande giltigt. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1978/79:1523.

Riksdagen bör, anförs i motionen 1978/79:1504, uttala att de mindre företagens möjligheter att erhålla kredit för export måste förbättras. Förbättringen bör åstadkommas genom att möjligheterna till kredit i utvecklingsfonderna och i Investeringsbanken vidgas och genom att denna bank får tillfälle att i ökad utsträckning ge företagen garantier som medger att företagen kan refinansiera sina exportaffärer hos andra banker. Motionärerna framhåller att det utvidgade system för finansiering av exportkrediter som riksdagen beslutade om förra året på grund av begränsningar i fråga om bl. a. kredittid och kreditbelopp ofta inte kan utnyttjas av de mindre exportföretagen. De understryker att det är viktigt att även andra exportkrediter än sådana som har samband med utvecklingsprojekt skall kunna refinansierasav utvecklingsfonderna och Investeringsbanken. Motionärerna finner det angeläget att exportkreditfinansieringssystemet för småföretagens del utformas på ett sådant sätt att företagen redan på offertstadiet i en exportafiar kan få bindande utfästelse om kredit till fast räntesats.

Utskottet ser med tillfredsställelse att det nya exportkreditfinansieringssystemet har vunnit anklang hos exportföretagen. Som motionären anför kan emellertid flertalet mindre företag till följd av begränsningarna i fråga om kreditbelopp och kredittid inte utnyttja detta system. Det måste enligt utskottets uppfattning vara angeläget för exportörerna att, även när förutsättningarna för att erhålla kreditstöd enligt SEK-systemet inte är uppfyllda, kunna få bindande förhandsbesked om refinansiering. Sådana förhandsbesked lämnas redan i dag i viss utsträckning av Investeringsbanken inom ramen för bankens löpande kreditgivning. Vidare bör erinras om den möjlighet till finansiering som utvecklingsfonderna erbjuder när det gäller utvecklingsprojekt. Utskottet anser emellertid att möjligheterna för de mindre och medelstora företagen att refinansiera sina exportkrediter bör kunna utvidgas ytterligare. Denna fråga bör emellertid först utredas av regeringen. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av sådan innebörd. Därigenom skulle syftet med motionen 1978/79:1504 till väsentlig del tillgodoses.

NU 1978/79:59

52 Lån från AB Industrikredit och AB Företagskredit

Motionerna 1978/79:1494 och 1978/79:1522 behandlar en fråga med anknytning till låneverksamheten vid två s. k. mellanhandsinstitut, AB Industrikredit och AB Företagskredit. I båda motionerna föreslås att dessa institut skall medges möjlighet att bevilja lån med löptid på upp till 30 år. Mot bakgrund bl. a. av att byggnadsinvesteringarna inom näringslivet enligt konjunkturinstitutets bedömning kommer att sjunka ytterligare under 1978-1979 behöver, enligt vad som anförs i motionen 1978/79:1494, flera åtgärder vidtagas för att vända utvecklingen. En sådan åtgärd är att öka de mindre och medelstora företagens kreditmöjligheter. De krediter som AB Industrikredit och AB Företagskredit kan lämna anser motionärerna inte vara tillräckligt långfristiga. Lån kan f. n. lämnas på tio-femton år upp till 75 % av ett bedömt belåningsvärde. Motionärerna menar att dagens industrifastigheter byggs med sådan kvalitet att de bör kunna utgöra säkerhet för lån på upptill 30 år. I motionen 1978/79:1522 framhålls härutöver bl. a. att de maximala löptider som t. v. tillämpas synes vara alltför korta med tanke på att de nämnda kreditinstituten har tillkommit för att kompensera de mindre och medelstora företagen för att dessa inte direkt kan utnyttja obligationsmarknaden. När det gäller obligationslån är det enligt motionärerna inte ovanligt att kredittider på upp till 30 år tillämpas.

Regeringen har i propositionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden föreslagit vissa ändringar beträffande de nu berörda finansieringsinstitutens verksamhet. Bl. a. skall AB Industrikredit och AB Företagskredit slås samman till ett bolag, som skall kallas AB Industrikredit. Enligt utskottets uppfattning bör frågor om lånevillkor m. m. hos AB Industrikredit lämpligen tas upp i samband med riksdagens behandling av nämnda proposition. Med denna motivering avstyrker utskottet bifall till motionerna 1978/79:1494 och 1978/79:1522.

Statliga insatser vid foretagsrekonstruktioner

Ett ledmotiv i fyra motioner - 1978/79:1028, 1978/79:1761 och, i nu aktuella delar, 1978/79:1652 (c) och 1978/79:2424 (c) - är att statens möjligheter att styra rekonstruktionsarbetet när det gäller företag på obestånd måste stärkas.

I den förstnämnda motionen anförs bl. a. att de senaste årens erfarenheter klart har visat att det allmänna saknar lämpliga styrmedel då det gäller att ingripa i samband med framför allt större företags ekonomiska svårigheter. Detta har lett till att statens ingripanden ofta har kommit för sent, vilket i sin tur medfört skadliga konsekvenser för bl. a. de anställda och de oprioriterade fordringsägarna samt staten i egenskap av fordringsägare i fråga om skatter och arbetsgivaravgifter m. m., medan däremot de stora privata kreditgivarna, alltså i allmänhet bankerna, vanligen haft tillfredsställande säkerhet för sina lån. Motionärerna menar att samhället bör ha väsentligt större möjligheter till

NU 1978/79:59

inflytande, kontroll och medverkan vid sanering av foretag på obestånd. Det finns enligt motionärerna skäl att anta att företagen själva knappast anser nuvarande förhållanden tillfredsställande. Bl. a. den nya trygghetslagstiftningen har medfört att man måste överväga nya instrument när det gäller att finansiellt rekonstruera företag eller göra andra ingripanden av mera långtgående natur. Motionärerna anser det nödvändigt att ett institut skapas som skulle kunna hjälpa företagen att genomföra erforderliga rekonstruktionsåtgärder utan att detta behöver störa företagets normala produktion. De föreslår att ett statligt ”institut för företagsrekonstruktion” bildas, med uppgift att ta över den verkställande ledningen under rekonstruktionsperioden.

Även i motionerna 1978/79:1652 (c) och 1978/79:2424 (c) läggs fram förslag om ett särskilt finansieringsbolag för rekonstruktionsinsatser. Motionärerna hänvisar till att statsföretagsutredningen föreslagit att ett rekonstruktionsbolag inrättas inom Statsföretagsgruppen. Motionärerna anser också att ett sådant bolag är erforderligt inom denna grupp. De finner dock att man i allmänhet bör sträva efter att ge rekonstruerade företag en effektiv ledning och att frågan huruvida bolaget skall vara privat, kooperativt eller statligt är sekundär. Detta leder motionärerna till slutsatsen att det bör finnas ett finansieringsbolag för rekonstruktionsinsatser som är fristående från olika ägarintressen. Aktierna i företaget bör förvaltas i fonden för statens aktier. Investeringsbanken bör genom ett s. k. managementavtal få i uppdrag att handha bolagets administration.

I den till lagutskottet hänvisade men av detta utskott till näringsutskottet överlämnade motionen 1978/79:1761 begärs en översyn av nu gällande konkurslag. Motionärerna anför att konkursinstitutet måste finnas kvar som ett institut för likvidation av företag men att det måste förändras radikalt för att kunna anpassas till ett modernt samhälles krav på social trygghet och mål när det gäller industri-, arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken. Konkursutbrottet innebär att en onormal situation uppstår, i vilken varken trygghetslagar eller medbestämmandelag kan tillämpas i den anda och mening som lagarna ger uttryck för. Konkurslagen måste, enligt motionärerna, ändras så att inte enbart borgenärernas intressen tillgodoses i en konkurs. Motionärerna påpekar att många företagare resonerar så, att det kan vara förmånligt att sätta företaget i konkurs, eftersom samhället - bl. a. genom lönegarantier och genom statliga stöd till nedläggningshotade företag - ändock tar hänsyn till borgenärernas fordringar i konkursen. Systemet med enskilda jurister som konkursförvaltare är enligt motionärernas mening en dyr form av förvaltning. Samhället kan inte hindra att förvaltaren och borgenärerna lägger ned ett företag, även om fortsatt drift skulle framstå som lönsam. Motionärerna föreslår i stället att det i varje län skall finnas ett enda organ, ett bolag, dit konkursdrabbade företag förs för förvaltning och samordning. Länsarbetsnämnden och utvecklingsfonden i länet bör härvidlag fungera som basorganisation. Arbetsmarknadsorganisationerna bör vara

NU 1978/79:59

representerade i bolagets ledning. Bolaget bör enligt motionärerna kunna fungera som ett statligt utvecklingsföretag på länsnivå.

Lagutskottet har i yttrande (bilaga 1) till näringsutskottet med anledning av sistnämnda motion bl. a. erinrat om att regeringen i år föreslagit vissa ändringar i konkurslagen m. m. (prop. 1978/79:105). Lagutskottet har behandlat förslaget i betänkandet LU 1978/79:19. Reformen innefattar genomgripande förändringar av bl. a. bestämmelserna om konkursförvaltning. Enligt lagutskottets mening tillgodoser ändringarna i konkurslagen en del av de synpunkter som framförs i motionen. Vad särskilt gäller motionärernas uttalanden om att det kan vara fördelaktigare för borgenärer och ägare att ett företag går i konkurs än att så icke sker hänvisar lagutskottet till att denna fråga, liksom det i motionen aktualiserade, mera övergripande spörsmålet om vilka medel samhället bör sätta in när företag råkar i ekonomisk kris, f. n. behandlas av en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet. Arbetet syftar till att ett nytt rättsinstitut, kallat betalningsinställelse, skall tillskapas. Meningen är att institutet skall ge rådrum för överväganden av om företag med ekonomiska svårigheter skall avvecklas eller leva vidare. Betalningsinställelse avses bli ett förstadium till ackord eller konkurs och kunna leda till att ackords- eller konkursförfarande inte behöver tillgripas. Även nya former av statligt stöd övervägs i sammanhanget, liksom frågan om hur arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen skall kunna tillgodoses när företag råkar i ekonomiska svårigheter och hotas av nedläggning.

Genom att frågan om hänsynstagande till samhälleliga intressen när företag befinner sig i kris således prövas under det redovisade utredningsarbetet är enligt lagutskottets uppfattning motionärernas önskemål även i detta hänseende i viss mån tillgodosett. Från de synpunkter lagutskottet har att beakta anser lagutskottet mot bakgrund av det anförda att det saknas anledning till en sådan översyn av konkurslagen som begärs i motionen 1978/79:1761.

Företagsobeståndskommittén (Fi 1976:03; ordförande: landshövding Erik Westerlind) har att utreda frågan om samordning av statliga åtgärder vid företags obestånd. Utredningen skall pröva lämpliga former för samordningsverksamheten. I direktiven framhålls bl. a. att utredningen bör beakta att arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen kan tillgodoses bäst så länge företaget inte befinner sig i konkurs. Utredningen skall bl. a. ta ställning till om det samordnande organet bör ha rätt att för statens räkning förvärva egendom om detta är till fördel för det allmänna. Utredningen är oförhindrad att behandla även andra frågor på förevarande område än dem som berörts i direktiven. Enligt vad utskottet erfarit överväger utredningen bl. a. frågan om ett rekonstruktionsinstitut för små och medelstora företag.

I detta sammanhang bör även erinras om att regeringen såväl i propositionen 1978/79:123 som i propositionen 1978/79:192 om finansiellt stöd till Luxor Industri AB har aviserat att den senare kommer att lägga fram ett

NU 1978/79:59

förslag om hur statens kapacitet förarbete med företagsrekonstruktioner skall kunna utnyttjas när statligt ägarengagemang är aktuellt.

Utskottet delar lagutskottets uppfattning att en översyn av konkurslagen med den inriktning som föreslås i motionen 1978/79:1761 inte bör genomföras. Motionen avstyrks därför.

Som framgått av den redovisning som lämnats i det föregående pågår en omfattande utredningsverksamhet när det gäller frågor om rekonstruktion av företag på obestånd. Med hänsyn härtill finns det enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att nu ta ställning till de genom motionerna aktualiserade frågorna om inrättande av rekonstruktionsbolag och liknande. Utskottet föreslår att regeringen genom tilläggsdirektiv till företagsobeståndskommittén ger denna i uppdrag att utreda hithörande frågor. Utredningen bör i denna del bedrivas förutsättningslöst.

Utskottets uppfattning såvitt avser frågan om rekonstruktionsbolag bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vad utskottet nu anfört innebär att här ifrågavarande yrkanden i motionerna 1978/79:1028, 1978/79:1652 (c) och 1978/79:2424 (c) delvis tillgodosetts. Utskottets ställningstagande kan vidare sägas innebära att de synpunkter i motionen 1978/79:1761 som framförts till stöd för yrkandet i denna motion i någon mån beaktats.

Statliga kreditgarantier för produktutveckling m. m.

1 motionen 1978/79:481 begärs förslag om ett system med statliga kreditgarantier för produktutveckling i företag. Tekniskt och kommersiellt kunnande och en hög utbildningsnivå kommer sannolikt att vara vårt lands främsta konkurrensfördelar i framtiden, framhålls det i motionen. Eftersom den del av bruttonationalprodukten som går till forskning och utveckling ligger lägre i Sverige än i de flesta av våra konkurrentländer är statliga insatser för ökad grundforskning nödvändiga, heter det vidare. En fördel med ett system med statliga kreditgarantier för produktutveckling vore enligt motionären att det befintliga banksystemet skulle utnyttjas i stället för att man skall behöva lita till en centraliserad statlig forskningsbyråkrati.

Verkningarna av ett sådant system som föreslås i motionen är enligt utskottets mening svåra att överblicka. Med hänsyn härtill och till att utskottet i det föregående tillstyrkt en rad förslag som innebär förstärkningar av det statliga stödet till produktutveckling anser utskottet att ett sådant system som föreslås i motionen ej bör genomföras. Motionen 1978/79:481 avstyrks följaktligen.

I motionen 1978/79:1654 begärs förslag till särskilda kreditgarantier för obligationslån eller motsvarande till mindre och medelstora företag. I motionen framhålls bl. a. att eftersom aktie- och obligationsmarknaderna normalt är stängda för de små och medelstora företagen dessa är starkt beroende av att kunna behålla och investera vinstmedel i verksamheten.

NU 1978/79:59

56 Motionärerna anser att dessa företags villkor bör jämställas med de större företagens genom att möjligheterna att erhålla krediter med kredittider motsvarande obligationslånens förbättras. Den ökade kreditrisk som kreditinstituten skulle utsättas för bör enligt motionärerna kunna kompenseras med statliga kreditgarantier.

Utskottet kan instämma i att det vore en fördel för de mindre företagen om de kunde erhålla lån på villkor som motsvarar de villkor som gäller vid obligationslån. Enligt utskottets mening skulle det dock stöta på svårigheter av praktisk natur att öppna en sådan låneform för landets mindre och medelstora företag. Utskottet är därför f. n. inte berett att tillstyrka ett förslag med den angivna innebörden. Motionen 1978/79:1654 avstyrks följaktligen.

Ett förslag om inrättande av särskilda regionala investeringsfonder framförs i motionen 1978/79:1478 (m). 1 den motivering till motionsyrkandet som återfinns i moderata samlingspartiets partimotion 1978/79:1108 (s. 190) redovisas först vissa synpunkter på det nuvarande investeringsfondssystemet. Enligt motionärerna har det inom nämnda system funnits ansatser till att främja regionalpolitiska strävanden, dock inte alltid med gott resultat. Det finns, hävdas det i motionen, anledning att överväga om inte investeringsfondssystemet skulle kunna byggas ut och utnyttjas som ett mera verkningsfullt och generellt instrument inom regionalpolitiken. Motionärerna tänker sig att möjligheter skulle kunna skapas för företagen att på gynnsammare villkor avsätta medel till särskilda regionala investeringsfonder med generell rätt att utnyttja fondmedlen för investeringar inom stödområdet. Företagen skulle därmed på ett bättre sätt i sin långsiktiga planering kunna överväga investeringar i stödområdet. För att möjliggöra för företag som gjort avsättningar till allmän investeringsfond att likväl utnyttja de fonderade medlen för investeringar i stödområdet bör enligt motionärerna en möjlighet öppnas för dessa företag att överföra medel till de särskilda fonderna.

Förslaget i den nämnda motionen är i huvudsak av regionalpolitisk innebörd. Ett med yrkandet i denna motion identiskt yrkande återfinns i moderata samlingspartiets partimotion 1978/79:2557 med anledning av propositionen 1978/79:112 om regionalpolitik. Sistnämnda motion behandlas av arbetsmarknadsutskottet i dess betänkande AU 1978/79:23. Med hänsyn härtill finner näringsutskottet ej anledning att gå in på en prövning i sak av det nu aktuella yrkandet utan avstyrker motionen 1978/79:1478 (m).

I motionen 1978/79:1482 föreslås att en investeringsfond för den industriella utvecklingen i Mellansverige inrättas efter mönster av Norrlandsfonden. Motionärerna hänvisar till att under de senaste 20 åren över 6 000 arbetstillfällen försvunnit i Örebro län, främst inom textil-, läder- och skoindustrierna. En fortsatt minskning av framförallt industrisysselsättningen i länet är att vänta. En ”inlandsfond”, liknande Norrlandsfonden, för hela Bergslagsregionen skulle främst stödja utvecklingen av nya produkter och

NU 1978/79:59

produktionsmetoder. I andra hand föreslås att Örebro län får ett stöd av minst samma omfattning som det Värmland och Dalarna erhållit genom inrättandet av Värmlandsdelegationen resp. Dalainvest.

Utskottet kan inte finna förslaget om en inlandsfond för hela den mellansvenska regionen vara motiverat. Utskottet vill erinra om att tillkomsten av de tre i motionen nämnda regionala stödorganen motiverats av en exceptionellt dålig sysselsättningssituation i resp. områden. Förhållandena inom t. ex. Örebro län kan inte anses likvärdiga härmed. Motionen avstyrks därför.

Gällande regler för lånesäkerhet vid statliga stödåtgärder till småföretag kritiseras i motionerna 1978/79:1008 och 1978/79:1501.

I den förstnämnda motionen anförs bl. a. att lagreglerna om medbestämmande i arbetslivet har medfört att arbetsgivarens beslutanderätt inskränkts i betydande grad. Allvarliga konsekvenser kan enligt motionären uppkomma för en arbetsgivare som samtidigt är företagsägare därigenom att han kan fä svårigheter att garantera avtal med kunder och leverantörer. Borgenskravet vid lån från statliga institutioner bör enligt motionärens mening "begränsas till att gälla endast företagsinteckningar och icke som f. n. den egna företagarens personliga egendom”.

Yrkandet i motionen 1978/79:1501 motiveras främst med att en del orättvisor i det nu tillämpade lånesystemet bör undanröjas. Vad motionärerna åsyftar är närmare bestämt främst följande omständighet. De företagare som redan bedriver näringsverksamhet är tvungna att låta inteckna sina tillgångar eller gå i personlig borgen när de vill utnyttja förefintliga möjligheter till statligt stöd. Personer som saknar tillgångar och som avseratt starta ett nytt företag kan däremot på grund av lånesäkerhetsbestämmelsernas utformning erhålla ett lika stort stöd utan att ställa motsvarande säkerheter. Detta förhållande är, tillsammans med andra faktorer, såsom lagstiftningen om anställningsskydd, hög sjukfrånvaro hos de anställda och ett högt kostnadsläge, grundläggande orsaker till det ringa nyföretagandet och den låga investeringsviljan inom svenskt näringsliv, menar motionärerna. De anser att det är angeläget att reglerna om lånesäkerhet utformas så att de inte framstår som orättvisa och belastande på företagarnas ekonomi.

Utskottet delar uppfattningen i föreliggande motioner att kraven på lånesäkerhet kan framstå som onödigt hårda och understundom orättvisa ur företagarens synvinkel. Enligt vad utskottet erfarit torde det vid lån från Investeringsbanken och AB Industrikredit inte förekomma att borgen krävs av den andra maken. Å andra sidan har utskottet förståelse för att banker och andra kreditinstitut i görligaste mån måste skydda sig för förluster i samband med långivning och att den typ av personlig borgen som avses i motionerna kan vara ett effektivt medel därvidlag. Utskottet utgår emellertid från att bruket av personlig borgen av anförvanter begränsas så mycket som möjligt. Utskottet vill erinra om att chefen för arbetsmarknadsdepartementet i

NU 1978/79:59

propositionen 1978/79:112 om regionalpolitik bl. a. uttalar (s. 102) att nuvarande ordning beträffande säkerheter för statliga avskrivnings- och lokaliseringslån bör bestå samt att systemet med begränsat borgensansvar bör komma till ökad användning. Något särskilt uttalande från riksdagens sida i denna fråga synes inte vara påkallat. Detsamma gäller enligt utskottets mening i fråga om det förhållande som tas upp i motionen 1978/79:1501. Enligt utskottets mening ligger det ett särskilt värde i att staten sänker säkerhetskravet när det gäller lån till nystartade verksamheter. Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motionerna 1978/79:1008 och 1978/79:1501.

U tbildningsfrågor

Det vore önskvärt med ett instrument som på ett systematiskt sätt förmår fånga in potentiella företagare och under en längre tid kan hjälpa dessa personer att utveckla och realisera sina idéer, hävdas det i centerpartiets partimotion 1978/79:2424 (c). Motionärerna föreslår att ett företagargymnasium inrättas i detta syfte. Utbildningen skulle enligt motionärerna kunna ordnas inom ramen för en ekonomisk linje på ett befintligt gymnasium. Undervisningen skall vara inriktad på att förbereda eleverna på att starta och driva ett eget företag och innehålla såväl teoretiska som praktiska moment. Urvalet av sökande bör ske på ett omsorgsfullt sätt. I motionen föreslås att försöksverksamhet med ett företagargymnasium startas så snart som möjligt och lämpligen i Jämtlands län.

Utskottet delar uppfattningen att det är viktigt att kunskap om företagandets förutsättningar sprids redan på gymnasienivå.

Enligt utskottet är dock den merkantila utbildningen redan i dag väl utbyggd vid gymnasieskolan. Det finns sålunda antingen två- eller treåriga ekonomiska linjer vid de flesta gymnasier, ofta dessutom en tvåårig distributions- och kontorslinje. 1 läroplanen för den treåriga ekonomiska linjen har ämnet företagsekonomi beretts stor plats. Enligt planen skall eleven genom denna undervisning bl. a. ”skaffa sig kunskap om företaget såsom en organisation i vilken personella och materiella resurser samordnas enligt ett ekonomiskt handlingsprogram samt om företagets ställning i och kontakter med samhälle och näringsliv”. Huvudmoment i undervisningen utgör bl. a. frågor om företagets målsättning, uppbyggnad och arbetssätt, om företagets miljö samt om marknadsföring och administration. Utskottet anser, med hänvisning till det nu anförda, att något behov av ytterligare en merkantil linje på gymnasienivå ej föreligger. Motionen 1978/79:2424 (c) avstyrks därför i nu angiven del.

I motionen 1978/79:2018 föreslås att industriverket skall se över möjligheterna till utbildning i export och marknadsföring för de mindre företagen. Industriverket bör enligt motionärerna vidta åtgärder för att öka och utveckla utbildningen på detta område. Motionärerna konstaterar att många små

NU 1978/79:59

foretag saknar kunskaper när det gäller att gå ut på exportmarknaden. Man är osäker om produkterna har någon marknad i andra länder. Det brister i fråga om språkkunskaper samt om kännedom om exportteknik och lämpliga försäljningskanaler. Finansieringsfrågorna är svåra att klara. Flertalet av dessa brister kan botas genom utbildning, hävdar motionärerna. De menar att det nuvarande utbildningsutbudet är anpassat efter de större företagens behov. Vad som erfordras är enligt motionärerna lokala, korta kurser med konkret innehåll. Uppgiften att se över utbildningsverksamheten bör anförtros statens industriverk och SIFU, sägs det vidare. Dessutom betonas betydelsen av utvecklingsfondernas nyligen inrättade utbildningsenheter när det gäller utbildningens genomförande.

Det är, som motionärerna anför, angeläget att företag som vill exportera har erforderliga kunskaper om exportförhållanden. Enligt utskottets uppfattning kan det dock inte påstås att möjligheter saknas till utbildning i exportteknik. Sådan utbildning tillhandahålls dels under medverkan av staten, genom t. ex. industriverket och Sveriges exportråd, dels av de regionala utvecklingsfondernas utbildningsenheter, dels av en del privata organ som t. ex. vissa handelskammare. Det är enligt utskottets mening dock angeläget att tillräcklig information lämnas företagarna om de olika vägar till kunskap på exportområdet som står till buds. I detta hänseende torde de nämnda utbildningsenheterna hos utvecklingsfonderna kunna ha en viktig funktion att fylla. Ett särskilt uttalande från riksdagens sida i denna fråga bedömer utskottet ej vara erforderligt. Motionen 1978/79:2018 avstyrks följaktligen av utskottet.

Regeringen bör uppdraga åt skolöverstyrelsen och universitets- och högskoleämbetet att utarbeta ett program för teknisk och social uppskolning på bred front för de arbetande i industrin. Detta förslag framförs i motionen 1978/79:2362 (vpk). Programmet bör enligt motionärerna syfta till att kombinera den tekniska allmänbildningen med en social, detta för att bryta det ”ensidiga och snäva tekniska synsätt som främjas av gammaldags kapitalistisk produktion och kommersiella intressen”.

Enligt utskottets mening finns det såväl inom skolan och i industrierna som i den offentliga kursverksamheten och inom fackföreningsrörelsen goda möjligheter till teknisk och social skolning för den som vill ha sådan utbildning. Utskottet anser inte att riksdagen har anledning att göra en sådan framställning till regeringen som avses i motionen 1978/79:2362 (vpk). Denna avstyrks därför i angiven del.

Statliga företags investeringar

I den socialdemokratiska partimotionen 1978/79:2020 föreslås bl. a. att de statliga företagen skall utarbeta investeringsprogram för de närmaste tre åren och att regeringen på grundval av dessa program skall förelägga riksdagen förslag om finansieringen. Motionärerna anser att staten som företagsägare

NU 1978/79:59

har elt särskilt ansvar för att investerings- och utbyggnadstakten ligger på en hög nivå.

Alla större företag torde numera göra upp kort- och långsiktiga investeringsprogram. Utskottet förutsätter att detta även gäller i fråga om statliga företag. Något behov av ett uttalande från riksdagens sida i denna fråga föreligger inte. I den mån en investering i ett statligt företag kräver att medel beviljas av riksdagen bör framställning härom ske i vanlig ordning. Utskottet anser det orimligt att riksdagen generellt skulle göra utfästelser om finansiering av projekt som ligger flera år framåt i tiden. Det nu aktuella motionsyrkandet avstyrks följaktligen.

I motionen 1978/79:1027 föreslås ett uttalande av riksdagen av innebörd att de statliga basindustrierna i största möjliga utsträckning bör styra sina beställningar till norrbottniska företag. Motionärerna erinrar om att basindustrierna under de senaste åren i allt högre utsträckning harbörjat efterfråga s. k. paketlösningar vid beställningar inför en investering. Detta medför enligt motionärerna i fråga om de Norrbottenbaserade storindustrierna att allt fler beställningsarbeten sker hos företag utanför Norrbottenregionen, ibland utomlands. Ett exempel härpå utgör de investeringar som AB Statens Skogsindustrier (ASSI) gör i Karlsborgsverken i Kalix. Av det totala investeringsbeloppet, 500 milj. kr., tillföll endast ca 4,6 milj. kr. verkstadsindustrin i Norrbotten. Mot bakgrund av det katastrofala arbetsmarknadsläget i länet är det ytterst angeläget att länets verkstadsindustri får del i de beställningar som skapas genom investeringar i de statliga basindustrierna, avslutar motionärerna.

Statens företags verksamhet skall bedrivas enligt affärsmässiga principer. 1 detta ligger att företagen har att acceptera de offerter som framstår som förmånligast ur företagets synvinkel. I rådande arbetsmarknadssituation vore det självfallet önskvärt att de norrbottniska industrierna fick en större del av de statliga industriernas beställningar än vad som nu är fallet. Någon möjlighet att styra beställningarna på det sättet som diskuteras i motionen har de statliga företagen dock inte. De bör enligt utskottets mening inte heller ha en sådan möjlighet. Detta innebär naturligtvis inte att statsmakterna bör stå passiva inför sysselsättningsutvecklingen i Norrbotten. Utskottet vill i detta sammanhang bl. a. hänvisa till riksdagens beslut nyligen rörande det s. k. Norrbottenspaketet (prop. 1978/79:127,JoU 1978/79:25,NU 1978/79:43,NU 1978/79:45, AU 1978/79:33). Utskottet avstyrker därför motionen 1978/ 79:1027.

Styrelserepresentation för samhället i vissa aktiebolag m. m.

Enligt lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser har regeringen rätt att utse en statlig ledamot (offentlig styrelseledamot) och en suppleant i styrelsen för aktiebolag

NU 1978/79:59

och ekonomiska föreningar som enligt vissa kriterier har särskild betydelse från allmän synpunkt. En motsvarande rätt till representation finns även i allmännyttiga stiftelser med tillgångar överstignde 5 milj. kr. Högst 60 aktiebolag eller ekonomiska föreningar och högst tio stiftelser får samtidigt omfattas av offentlig styrelserepresentation. Lagen gäller under en treårig försöksperiod som löper ut med utgången av juni 1979.

I propositionen 1978/79:184 om lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser - vilken proposition här behandlas av utskottet - föreslås att lagens giltighetstid förlängs med ett år. Från lagens tillämpningsområde utesluts dock aktiebolag med egen produktion samt ekonomiska föreningar. I dessa typer av företag har inte rätten till styrelserepresentation utnyttjats. Enligt förslaget får i fortsättningen offentlig styrelserepresentation samtidigt förekomma i högst 30 aktiebolag eller stiftelser.

I motionen 1978/79:2427 (s), som har väckts med anledning av propositionen 1978/79:123, yrkas dels att den nu gällande lagen från 1976 i oförändrat skick förlängs i fem år, dels att riksdagen ger regeringen till känna att det är angeläget att lagstiftningen om samhällsrepresentation utnyttjas.

I den med anledning av propositionen 1978/79:184 väckta motionen 1978/79:2538 föreslås att propositionen avslås. Motionärerna refererar de kritiska synpunkter på 1976 års lag som i flera tidigare sammanhang framförts från moderata samlingspartiets sida. Motionärerna ser med tillfredsställelse att förslaget innebär ett avskaffande av möjligheten till statlig styrelserepresentation i aktiebolag med egen produktion och i ekonomiska föreningar. De menar emellertid att de principiella och praktiska invändningarna mot statlig styrelserepresentation i företagen inte minskar genom att förslaget inskränks till förvaltnings- och investmentbolag m. m. De finner det anmärkningsvärt att den tidigare utlovade allomfattande utvärderingen av försöksverksamheten med styrelserepresentation för samhället inte genomförts. Mot denna bakgrund anser motionärerna att bärande skäl saknas att förlänga 1976 års lag i övriga delar.

Föredragande statsrådet anför bl. a. följande i propositionen (s. 7):

Den försöksverksamhet med offentlig styrelserepresentation som har pågått sedan år 1973 har hittills utvärderats endast i mycket begränsad omfattning. Den utvärdering som gjordes i 1976 års lagstiftningsärende byggde på ett begränsat antal intervjuer och i lagstiftningsärendet gjordes knappast något försök att väga fördelarna med offentlig styrelserepresentation mot de invändningar av principiell natur som restes från flera håll. För egen del anser jag dessa invändningar ha stor tyngd. Någon ytterligare utvärdering har inte gjorts. Enligt min mening finns det med hänsyn härtill skäl att utvärdera den hittillsvarande verksamheten, innan definitiv ställning tas till om och i så fall på vilket sätt den bör fortsätta. Enligt vad jag har erfarit avser chefen för industridepartementet att inom kort föreslå regeringen att en utredning tillkallas i detta syfte. I det sammanhanget finns också tillfälle att belysa frågan om syftet med representationen kan nås i andra former. Mot bakgrund av det principiella ställningstagande som gjordes av trepartirege -

NU 1978/79:59

ringen i frågan om industriföretagen anser jag dock att aktiebolag med egen produktion och ekonomiska föreningar nu bör föras bort från lagens tillämpningsområde. Eftersom någon offentlig styrelserepresentation i praktiken inte har förekommit i dessa typer av företag, finns här heller ingenting att utvärdera. Liksom enligt 1972 års lag bör vidare högst 30 bolag eller stiftelser samtidigt fl omfattas av offentlig styrelserepresentation.

Det bör i sammanhanget beaktas att stiftelseutredningen (Ju 1975:01) f. n. arbetar med en genomgripande översyn av lagstiftningen om stiftelser. I dess direktiv ingår bl. a. att ta ställning till frågan om samhällets rätt tilldeltagande i stiftelsens förvaltning. Jag vill här erinra om att trepartiregeringen i sin regeringsförklaring angav inriktningen att begränsa de stora skattefria stiftelsernas maktställning.

1 avvaktan på ytterligare underlag för att ta slutlig ställning till frågan om offentlig styrelserepresentation bör nu giltighetstiden för 1976 års lag förlängas med den förändring jag här har angivit. Jag förordar att förlängning sker med ett år. I enlighet härmed har inom industridepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser.

Utskottet får anföra följande.

De motiv som anfördes för offentlig styrelserepresentation i 1972 och 1976 års lagstiftningsärenden var i huvudsak följande. Systemet avsågs ingå i en samlad reform som syftade till att dels förbättra samarbetet och informationsutbytet mellan företagen och samhället, dels bereda de anställda insyn och inflytande i företagen. Styrelserepresentanterna skulle i första hand fungera som kontakt- och opinionsförmedlare mellan företag och företagsledning å ena sidan och de allmänna samhällsintressena å den andra. Syftet var att tillgodose samhällets behov av samarbete och informationsutbyte med företagen på central nivå.

Riksdagen beslöt, som framgått, år 1976 att lagstiftningen om offentlig styrelserepresentation t. v. skulle gälla i tre år. Det kan inte ha varit riksdagens mening att lagen skulle helt eller delvis upphävas utan att en ordentlig utvärdering skett. Någon sådan utvärdering har emellertid inte gjorts. Enligt utskottets uppfattning äger de skäl som motiverade lagens införande fortfarande giltighet. Anledning saknas därför att nu ändra lagen på det sätt som föreslås i propositionen. Utskottet delar den i motionen 1978/79:2427 (s) framförda uppfattningen att 1976 års lag i dess nuvarande lydelse bör förlängas att gälla i ytterligare fem år. Riksdagen bör antaga en lag av den innebörden i stället för den som föreslås i propositionen. Motionen 1978/79:2538, som inte godtar offentlig styrelserepresentation ens enligt regeringens begränsade förslag, avstyrks givetvis. Utskottet vill starkt understryka att det är angeläget att regeringen till fullo utnyttjar de möjligheter att utse offentliga styrelseledamöter som lagen erbjuder. Riksdagen bör, som föreslås i motionen 1978/79:2427 (s), göra ett uttalande av denna innebörd.

I motionen 1978/79:1069 anhålls om förslag till lagstiftning rörande rätt för kommunerna till representation i ortsdominerande företags styrelser. I många kommuner domineras näringsverksamheten kraftigt av ett eller ett

NU 1978/79:59

par större företag, konstaterar motionären i sin i motionen 1978/79:1068 intagna motivering för motionsyrkandet. Utvecklingen av sysselsättningen, bostadsbyggandet och andra samhällsinvesteringar påverkas i sådana kommuner i avgörande grad av förändringar i dessa företags verksamhet och framtidsplaner. Erfarenheten visar att det i sådana kommuner inte är tillräckligt med enbart informationsåtgärder. För att behovet av insyn skall tillgodoses måste enligt motionären även andra former skapas. Den i motionen föreslagna möjligheten för kommunerna att vara representerade i ortsdominerande företags styrelser bör enligt förslagsställaren till att börja med gälla under en försöksperiod, lämpligen fem år.

I propositionen 1972:116 med förslag till bl. a. lag om offentlig styrelserepresentation i vissa företag föreslog dåvarande chefen för industridepartementet att en försöksverksamhet med kommunal styrelserepresentation skulle igångsättas, t. v. baserad på frivilliga överenskommelser mellan berörda kommuner och företag. Riktlinjerna för denna verksamhet borde enligt departementschefen tas upp till överläggning mellan Svenska Kommunförbundet och andra berörda organisationer. Försöksverksamhet har endast kommit i gång i begränsad utsträckning. I kommunaldemokratiutredningens betänkande (SOU 1975:41) Kommunal demokrati föreslogs försöksverksamhet i vissa kommuner som dominerades av ett eller ett par företag. Bland remissinstanserna var meningarna dock delade. I en departementspromemoria år 1975 föreslogs återigen en försöksverksamhet med kommunal styrelserepresentation, omfattande omkring 160 kommuner och 260 företag. 1 samband med tillkomsten av 1976 års lagstiftning konstaterades emellertid att remissutfallet varit sådant att det fanns skäl att ytterligare överväga frågan. Ytterligare ett skäl var tillkomsten av den nya arbetsrättsliga lagstiftningen, bl. a. lagen om medbestämmande i arbetslivet. Den dåvarande chefen för industridepartementet var sålunda inte vid denna tidpunkt beredd att förorda lagstiftning om kommunal styrelserepresentation.

De sakskäl som tidigare anförts från socialdemokratiskt regeringshåll och av riksdagen mot att införa en lagstiftning med den föreslagna innebörden kvarstår enligt utskottets mening alltjämt. Utskottet avstyrker därför motionen 1978/79:1069.

Regeringen har i propositionen 1978/79:123 föreslagit riksdagen att till vissa etableringsfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 anvisa 4 milj. kr. Härav avser 3 milj. kr. kostnader för en nyetableringskampanj i utvecklingsfondernas regi. Sistnämnda anslagspost har utskottet behandlat i ett tidigare avsnitt (s. 30). Återstoden, 1 milj. kr., avser kostnader för en försöksverksamhet med löntagarägda företag, också denna i regi av de regionala utvecklingsfonderna, som i denna del skall samarbeta med kooperationsutredningen (I 1977:01).

Utskottet tillstyrker regeringens förslag såvitt nu är i fråga.

I motionen 1978/79:2015 föreslås att en försöksverksamhet med arbetarkooperativa företag startas under ledning av kooperationsutredningen samt

NU 1978/79:59

en regional utvecklingsfond. Motionärernas uppfattning är att det f. n. saknas företagsformer som gör det lätt och eftersträvansvärt att etablera småföretag. Aktiebolagsformen anges sålunda vara bäst lämpad för större företag där kapitalinsatsen och vinstintresset utgör den avgörande styrmekanismen. Den kooperativa företagsformen i dess nuvarande skick förutsätter helst en sammanslutning av en något så när homogen grupp med likartad inriktning och målsättning. Ett huvudkrav på en lämlig företagsform för ett småföretag är, enligt vad som anförs i motionen, att man inom företaget på likvärdiga grunder kan förena kapitalbidrag, kunskap och arbete.

Utskottet har nyss tillstyrkt ett regeringsförslag om försöksverksamhet med löntagarägda företag. Verksamheten skall bedrivas av de regionala utvecklingsfonderna i samråd med kooperationsutredningen. Utskottet förutsätter att även den företagsform som aktualiseras i motionen 1978/ 79:2015 kommer att prövas i sammanhanget. Någon anledning för riksdagen att göra ett särskilt uttalande härom finns inte. Motionen avstyrks därför.

Underleverantörsfrägor m. m.

Socialdemokraterna uppmärksammar i sin partimotion 1978/79:2427 underleverantörernas situation. De föreslår att denna skall förbättras i tre hänseenden. För det första bör underleverantörernas ställning gentemot dominerande köparföretag stärkas. Reglerna skulle exempelvis kunna innebära en skyldighet att varsla underleverantörsföretag i samband med att köparföretaget vid större produktionsändringar uppfyller sin förhandlingsskyldighet enligt MBL gentemot de anställda i det egna företaget. För det andra bör underleverantörsföretagen stimuleras att bredda kundkretsen och därmed minska sitt beroende av ett enda eller ett fåtal företag. För det tredje bör man söka lösa de problem som sammanhänger med att underleverantörerna ofta tvingas ge köparföretagen kredit genom att dessa dröjer med betalningen.

Vissa riktlinjer för stöd åt mindre och medelstora företag framläggs även i motionen 1978/79:1652, en partimotion från centerpartiet. I motionen anförs bl. a. att det är viktigt att länsorganen och primärkommunerna kommer in i planeringen på ett tidigt stadium. De regionala utvecklingsfonderna bör i samråd med kommunerna bedriva en offensiv näringspolitik på lokal nivå, exempelvis genom att avdela personella resurser för uppsökande verksamhet bland företagare i från sysselsättningssynpunkt speciella problemområden. Fonderna bör i företagens uppbyggnadsskede medverka med rådgivning vid utformningen av företagets ledningsfunktion.

Beträffande innehållet i de två nu behandlade motionerna vill utskottet för sin del instämma i att underleverantörerna, som vanligen tillhör kategorin mindre och medelstora företag, inte sällan haren svår ställning gentemot sina kunder, som ofta är storföretag. Man bör kunna utgå ifrån att de regionala utvecklingsfondernas verksamhet i detta avseende kan innebära viss hjälp för

NU 1978/79:59

de mindre företagen. Utskottet förutsätter att regeringen har frågan om underleverantörernas ställning under uppsikt. Ett särskilt tillkännagivande från riksdagens sida i denna fråga bedömer utskottet ej vara påkallat. Motionerna 1978/79:1652 (c) och 1978/79:2427 (s) avstyrks följaktligen i angivna delar.

Riksdagen bör, anförs i motionen 1978/79:764, begära en utredning av småföretagens ställning som underleverantörer inom norra Älvsborgs län. Syftet med utredningen skall vara att bevara dessa företag och deräs sysselsättningsmöjligheter. Motionären konstaterar att ett mycket stort antal mindre företag i norra Älvsborgs län är underleverantörer till större företag, främst inom bil- och varvsindustrierna. Flertalet av dessa företag ligger i orter med mycket liten arbetsmarknad. Avnämarföretagens problem får därför snart konsekvenser för sysselsättningen i småorterna.

Utskottet har förståelse för att företag som huvudsakligen fungerar som underleverantörer till varvs- och bilindustrierna kan vara i en bekymmersam situation. Utskottet vill dock hänvisa till att de regionala utvecklingsfonderna bör kunna bidraga med hjälp och stöd i viss omfattning. En utredning med särskild inriktning på den region som avses i motionen vill utskottet inte förorda. Utskottet anser följaktligen att motionen 1978/79:764 bör avslås av riksdagen.

Exportfrämjande åtgärder

Regeringen föreslår i propositionen 1978/79:123 att en rad exportfrämjande åtgärder skall vidtagas. Åtgärderna omfattar bl. a. ökade statliga satsningar på export av större projekt inom ramen för ett program ”Svensk projektexport”. Staten bidrar till finansieringen när det gäller förprojekteringen samt seminarie- och utbildningsinsatser. Anbudskostnadsstöd ges i viss utsträckning. Sveriges exportråd får ökade befogenheter. För dessa ändamål föreslår regeringen att riksdagen för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 47 milj. kr.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag i angivna delar.

Socialdemokraterna och centerpartiet lägger i sina partimotioner 1978/ 79:2427 resp. 1978/79:1652 fram förslag om inrättande av s. k. handelshus.

I centerpartimotionen anförs bl. a. att en sådan form av regionalt säljbolag bör kunna bildas inom ramen för utvecklingsfondernas verksamhet. Fonderna skulle tillföras speciella resurser för detta ändamål. Genom handelshusen skulle framför allt småföretagarna ges bättre möjligheter att marknadsföra sina produkter utomlands. I motionen föreslås vidare att utbildningsmöjligheterna förbättras när det gäller tekniken att planera och koordinera systemförsäljning. En annan exportfrämjande åtgärd vore enligt motionärerna att staten går in med stöd till s. k. referensanläggningar.

5 Riksdagen 1978/79. 17 samt. Nr 59

NU 1978/79:59

66 De statliga handelshusen skulle, enligt vad som anförs i motionen 1978/79:2427 (s), självständigt marknadsföra produkter och sluta avtal med utländska köpare. På sikt skulle handelshusen kunna utnyttjas som ett instrument för att samordna olika producenters bidrag vid export av stora anläggningsprojekt. De skulle likaså kunna utgöra samhällets instrument med uppgift att samordna den kommersiella sidan av Sveriges samarbetsavtal med u-länder och statshandelsländer. I de sammanhangen skulle enligt motionärerna ett samarbete kunna utvecklas med andra inblandade samhällsorgan som ansvarar för olika delar av svenska samarbetsavtal, exempelvis utbildningsberedningen i fråga om kunskapsöverföring och SIDA i fråga om bistånd. En särskild delegation bör, menar motionärerna, tillsättas med uppgift att organisera en försöksverksamhet med export genom ett statligt handelshus. Verksamheten bör vara koncentrerad till några produktområden, avgränsade på ett sådant sätt att en effektiv marknadsföring kan bedrivas. Delegationen föreslås få ett anslag på 25 milj. kr. för en försöksperiod på tre år, varav 10 milj. kr. för budgetåret 1979/80.

Chefen för industridepartementet uppger i propositionen (s. 82) att flera utvecklingsfonder aktualiserat ytterligare insatser inom exportområdet. Sålunda har utvecklingsfonden i Stockholms län hos regeringen ansökt om särskilda medel för en försöksverksamhet med ett handelshus för länet. Även utvecklingsfonderna i Värmlands och Gävleborgs län har redovisat förslag till ökade insatser inom exportområdet. Industriministern finner frågan om handelshus intressant och anser att den bör beredas ytterligare. Han är därför inte beredd att nu framlägga något förslag men har, enligt vad som anförs i propositionen, för avsikt att senare återkomma till regeringen i ärendet.

Utskottet anser för sin del att de initiativ som tagits av de nämnda utvecklingsfonderna i denna fråga bör stödjas av statsmakterna. Det ligger ett stort värde i att exporten handhas av specialister med goda kunskaper i t. ex. språk och exportteknik. Ett lämpligt sätt att knyta specialister till de regionala utvecklingsfonderna skulle enligt utskottets mening vara att inrätta säljbolag i form av handelshus vid fonderna. Som industriministern framhåller i propositionen är dock frågan delvis av komplicerad natur, bl. a. organisatoriskt. Utskottet anser därför att frågan om inrättande av handelshus bör utredas inom regeringskansliet. Arbetet bör bedrivas skyndsamt. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Om så sker har berörda yrkanden i motionerna 1978/79:1652 (c) och 1978/79:2427 (s) till väsentlig del tillgodosetts.

Ett annat yrkande i motionen 1978/79:2427 (s) tar upp en fråga om export av skyddsutrustning och av produktionsutrustning som är anpassad till kraven på god arbetsmiljö. Sverige ligger enligt motionärerna långt framme när det gäller konstruktion och produktion av sådan utrustning. Enligt motionärerna bör en särskild arbetsgrupp tillsättas, knuten till Sveriges exportråd, med uppgift att pröva hur exporten av den nämnda utrustningen

NU 1978/79:59

skulle kunna främjas. I motionen framkastas tanken att man för detta ändamål grundar ett handelsbolag med staten och de deltagande företagen som delägare.

Utskottet finner i likhet med motionärerna att särskilda ansträngningar bör göras för att främja exporten av skyddsutrustning m. m. Enligt utskottets mening bör dock denna uppgift kunna handhas av t. ex. Exportrådet inom ramen för dess ordinarie verksamhet. Riksdagen bör därför enligt utskottets uppfattning inte göra något särskilt uttalande i denna fråga. Motionen 1978/79:2427 (s) avstyrks i konsekvens härmed i denna del.

Översyn av regler om börsnoterade företags verksamhet

I motionen 1978/79:1524 föreslås att de regler som styr de börsnoterade företagens verksamhet skall ses över i vissa hänseenden. De reformförslag som motionären lägger fram motiveras med önskemålet att vidga och sprida aktiesparandet och det inflytande som följer därmed. En förutsättning härför är att aktiesparandet är förbundet med rimliga ekonomiska villkor jämfört med andra sparformer. Så är enligt motionären inte fallet i dag. I motionen framläggs ett reformförslag i åtta punkter. Bl. a. föreslås att rätten att utge aktieserier med olika rösträtt slopas och att i börsnoterade företag ingen skall få rösta för mer än förslagsvis 10 % av det på stämman företrädda aktiekapitalet. Övriga förslag rör stadgande om valberedning för styrelseval, nya regler för fullmaktsinsamling, lagstadgad skyldighet till ”framtidsredovisning” samt krav på angivande i företagens årsredovisningar av ett representativt soliditetsmått för en femårsperiod.

Utskottet vill gärna framhålla värdet av ett utbrett aktiesparande. De förslag som läggs fram i motionen skulle enligt utskottets mening troligen vara ägnade att öka intresset för denna sparform. Den nu gällande aktiebolagslagen (1975:1385) trädde i kraft den 1 januari 1977 och är alltså av relativt sent datum. Utskottet anser att frågan om en reform enligt de av motionären angivna riktlinjerna bör kunna anstå i avvaktan på att mer erfarenheter vunnits av tillämpningen av de nya bestämmelserna. I konsekvens härmed avstyrker utskottet motionen 1978/79:1524.

Referensgrupp till hantverksutredningen

Riksdagen beslutade våren 1978 om en utredning av hantverkets situation (NU 1977/78:55, rskr 1977/78:273). Regeringen har nyligen givit statens industriverk i uppdrag att genomföra utredningen. I uppdraget ingår att redovisa de faktorer som kan motivera särskilda insatser för att upprätthålla hantverkskunnandet. I motionen 1978/79:1652 (c) föreslås att en parlamentariskt sammansatt referensgrupp till hantverksutredningen tillsätts. Gruppens uppgift skall vara att väga samman bl. a. närings-, sysselsättnings- och

NU 1978/79:59

kulturpolitiska aspekter på hantverksnäringen utifrån det faktaunderlag som industriverket presenterar.

Enligt vad utskottet erfarit brukar industriverket regelmässigt tillsätta referensgrupper i anslutning till sina särskilda utredningar. Verket bestämmer därvid själv lämplig sammansättning. Frågan om parlamentarisk representation i detta fall bör enligt utskottets mening lämpligen kunna tas upp i industriverkets styrelse. Anledning saknas för riksdagen att göra något uttalande i frågan. Motionen 1978/79:1652 (c) avstyrks alltså i angiven del.

Vissa övriga anslagsfrågor, in. m.

Verksamheten vid statens industriverks enhet för företagsutveckling (SIFU) finansieras dels med avgifter, dels med ett statligt bidrag. Det sistnämnda utgår över anslaget Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhet m. m. 1 propositionen 1978/79:100 bilaga 17 har regeringen föreslagit (s. 50) att anslaget budgetåret 1979/80 skall uppgå till 9,4 milj. kr.

Med hänvisning till statens industriverks anslagsframställning läggs i motionen 1978/79:2013 fram förslag om att bidragsanslaget skall räknas upp med 1 milj. kr. utöver vad regeringen har föreslagit. Vidare vill motionärerna att riksdagen skall uttala att kostnader i samband med SIFU:s omlokalisering till Borås skall täckas i särskild ordning.

Utskottet har med tillfredsställelse uppmärksammat den omfattande utbildningsverksamheten vid SIFU, bl. a. inom nyskapande områden som elektroniken. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet att statens bidrag till SIFU-verksamheten räknas upp med 1 milj. kr. enligt motionärernas förslag. Det ifrågavarande anslaget bör sålunda uppgå till 10,4 milj. kr. för budgetåret 1979/80. Vidare bör i framtiden storleken av det statliga bidraget till SIFU bedömas bl. a. mot bakgrund av om flyttningen till Borås medför speciella ekonomiska problem. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.

När det gäller de förslag till anslag m. m. som i propositionen 1978/79:100 bilaga 17 framläggs beträffande statens industriverks kursverksamhet, utrustning för industriverket, strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher, investeringsgarantier till vissa företag, statliga industrigarantilån, företagsinriktad fortbildning, exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit och viss kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank AB, (punkterna B3,B5,B8,B9,B 12,B 15,B 16, B 20 och B 21) har utskottet inga erinringar utan tillstyrker regeringens förslag.

Inte heller regeringens förslag under Branschfrämjande åtgärder (punkten B 7) i propositionen 1978/79:100 bilaga 17 föranleder något uttalande från utskottets sida. Utskottet vill emellertid erinra om att regeringens medelsberäkning under detta anslag till vissa delar redan har behandlats i andra sammanhang. Det gäller branschfrämjande åtgärder avseende glasindustrin

NU 1978/79:59

(NU 1978/79:28 punkten 19)och tekoindustrin (NU 1978/79:48). 1 sistnämnda betänkande (s. 32) har utskottet uttalat sig för att 4 milj. kr. skall anslås för branschfrämjande åtgärder avseende tekoindustrin utöver det belopp som regeringen har föreslagit i propositionen 1978/79:145 om åtgärder för tekoindustrin. Med hänsyn till vad utskottet anfört bör anslaget Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 sålunda bestämmas till (45 985 000 + 8 000 000 + 4 000 000 =) 57 985 000 kr.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande riktlinjer för industripolitiken att riksdagen

a) med anledning av propositionen 1978/79:123 bilaga 1 moment 1, motionen 1978/79:1479, motionen 1978/79:1652 yrkandena 1 och 2, motionen 1978/79:2360 yrkandet 1 och yrkandet 2 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:2424 yrkandena 1 a, 1 b och 4 samt med avslag på motionen 1978/79:2427 yrkandet 1 antar de riktlinjer för industripolitiken som utskottet har angivit,

b) avslår motionen 1978/79:2362 yrkandet 1 i ifrågavarande del,

2. beträffande utökad industripolitisk utrednings- och planeringsverksamhet att

riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1652 yrkandet 5, motionen 1978/79:2424 yrkandet 2 a och motionen 1978/79:2427 yrkandena 2-A samt med avslag på motionen 1978/79:2427 yrkandet 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande anslag till statens industriverk att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten B 1 till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 28 206 000 kr.,

b) med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten B 2 och med avslag på motionen 1978/79:2147 yrkandet 1 till Statens industriverk: Utredningar m. m. förbudgetåret 1979/ 80 anvisar ett reservationsanslag av 8 700 000 kr.,

c) med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten B 3 till Statens industriverk: Kursverksamhet m. m. för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

d) med anledning av propositionen 1978/79:100 bilaga 17punkten B 4 och med bifall till motionen 1978/79:2013 till Statens industriverk: Bidrag till kursverksamhet m. m. för budgetåret

NU 1978/79:59

1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 10 400 000 kr. och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

e)med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten B 5 till Statens industriverk: Utrustning för budgetåret 1979/ 80 anvisar ett reservationsanslag av 180 000 kr.,

4. beträffande utredning om effekterna av industripolitisk stödverksamhet att

riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1002 och med anledning av motionen 1978/79:1528 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. beträffande utredningsarbete om gummiindustrin

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1493 yrkandet 2,

6. beträffande en struktur- och industriutvecklingsfond

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2020 yrkandena 5 och 6 och motionen 1978/79:2427 yrkandena 19-21,

7. beträffande stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:123 bilaga 1 momenten 2,3 och 6 och med avslag på motionen 1978/79:1652 yrkandet 12, motionen 1978/79:2360 yrkandena 3, 4 och 5, motionen 1978/79:2362 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 2, motionen 1978/79:2424 yrkandena 2 c och 3 a och motionen 1978/79:2427 yrkandet 27

a) godkänner i propositionen angivna riktlinjer för stöd till industriellt utvecklingsarbete,

b) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om beslutanderätt för stiftelse som har bildats för att främja industriellt utvecklingsarbete,

c) till Stöd till industriellt utvecklingsarbete för budgetåret 1979/ 80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 300 000 000 kr.,

8. beträffande bidrag till regionala utvecklingsfonder m. ,n.

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten B 13 och med bifall till motionen 1978/ 79:1652 yrkandet 14 till Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 112 450 000 kr.,

9. beträffande medelstillskott till regionala utvecklingsfonder, m. m.

att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1978/79:123 bilaga 1 moment 5 till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 300 000 000 kr.,

NU 1978/79:59

b) med anledning av motionen 1978/79:1652 yrkandet 15, motionen 1978/79:2424 yrkandet 3 b och motionen 1978/ 79:2427 yrkandet 26 bemyndigar regeringen att för budgetåret 1979/80 ikläda staten garantier för lån till de regionala utvecklingsfonderna med sammanlagt högst 300 000 000 kr. samt därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

10. beträffande ökade anslag till vissa regionala utvecklingsfonder att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1480 (Kopparbergs län),

b) motionen 1978/79:1491 (Skaraborgs län),

c) motionen 1978/79:1664 yrkandet 1 (Gävleborgs län),

11. beträffande principer förfördelningen av medel mellan de regionala utvecklingsfonderna

att riksdagen avslår motionen 1978/79:474, motionen 1978/ 79:1617 yrkandet 1 och motionen 1978/79:2361,

12. beträffande de regionala utvecklingsfondernas stöd till marknadsföring, m. m.

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1010 yrkandet 1 och yrkandet 2 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:2424 yrkandet 2 f och motionen 1978/79:2427 yrkandet 22 i ifrågavarande del samt med avslag på motionen 1978/79:2427 yrkandet 23 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. beträffande borgenssystem för de regionala utvecklingsfondernas verksamhet

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2424 yrkandet 2 h,

14. beträffande försöksverksamhet med factoringbolag

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2427 yrkandet 25,

15. beträffande särskild ersättning till de regionala utvecklingsfonderna för arbete med lokaliseringsärenden

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2426,

16. beträffande sammansättningen av de regionala utvecklingsfondernas styrelser

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1519 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

17. beträffande regler för industrigarantilån

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1617 yrkandena 2 och 3,

18. beträffande regler för hotellgarantilän

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2120 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. beträffande grunder för statens stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete

NU 1978/79:59

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1626 och motionen 1978/79:1652 yrkandet 11,

20. beträffande anslag m. m. till styrelsen för teknisk utveckling att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten F1 moment 1 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1979/80, i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m., som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst 170 000 000 kr. under vart och ett av budgetåren 1980/81 - 1983/84,

b) med anledning av propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten F1 moment 2, med bifall till motionen 1978/79:330, motionen 1978/79:1652 yrkandet 9 a och motionen 1978/ 79:2020 yrkandena 2 och 3 samt med avslag på motionen 1978/79:1652 yrkandena 9 b och 10 till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1979/ 80 anvisar ett reservationsanslag av 416 550 000 kr. samt därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

c) med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten F 2 till Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forskningsstationer för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

d)med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten F 3 moment 1 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1979/80 beställa utrustning för, inberäknat redan beställd utrustning, högst 5 000 000 kr. under budgetåret 1980/81 och högst 3 500 000 kr. under budgetåret 1981/82,

e)med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten F 3 moment 2 till Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 12 200 000 kr„

21. beträffande särskilt uppfmnarstöd

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2020 yrkandet 1,

22. beträffande stöd till Ekoteket

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1016,

23. beträffande vissa åtgärder för att främja teknisk forskning och utvecklingsarbete

att riksdagen avslår motionerna 1978/79:479, 1978/79:545, 1978/79:1498 och 1978/79:2330 samt motionen 1978/79:2424 yrkandena 2 g och 2 i,

24. beträffande lokaliseringen av Svenska träforskningsinstitutet och Korrosionsinstitutet

NU 1978/79:59

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1079,

25. beträffande lokaliseringen av del plast- och gummitekniska institutet

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1493 yrkandet 1,

26. beträffande anslag till Ingenjörsvetenskapsakademien

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten F 11, motionen 1978/79:769 och motionen 1978/79:1488 till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret 1979/80 anvisar ett anslag av 2 000 000 kr.,

27. beträffande alternativ produktion att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1019,

b) motionen 1978/79:1642 yrkandet 4,

28. beträffande särskild delegation för tekniska utvecklingsprojekt att riksdagen avslår motionen 1978/79:2427 yrkandena 11 och 12,

29. beträffande industriella utvecklingsavtal

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2424 yrkandet 2 b,

30. beträffande beredskapssynpunkter vid utlandsinvesteringar m. m.

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2147 yrkandet 4,

31. beträffande utredning om svensk industris inriktning

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2216 yrkandena 1 och 2,

32. beträffande utvecklingsbolag

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1010 yrkandet 2 i ifrågavarande del, motionen 1978/79:1495, motionen 1978/79:1652 yrkandet 7, motionen 1978/79:2020 yrkandet 4 och motionen 1978/79:2427 yrkandena 9 och 10 samt 22 i ifrågavarande del och 23 i ifrågavarande del

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om inrättande av dels tre samhällsägda utvecklingsbolag inom områdena energi, miljövård och transportsystem, dels två särskilda utvecklingsbolag samordnade med de regionala utvecklingsfonderna, dels två investmentbolag med anknytning till Svenska industrietableringsaktiebolaget,

b) till Grundkapital för samhällsägda utvecklingsbolag för budgetåret 1979/80 under fonden för statens aktier anvisar ett investeringsanslag av 15 000 000 kr.,

c) till Regionala utvecklingsbolag för budgetåret 1979/80 under fonden för statens aktier anvisar ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.,

d) till Bidrag till Svenska Industrietableringsaktiebolaget för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett

NU 1978/79:59

reservationsanslag av 36 000 000 kr.,

33. beträffande produktutvecklingscentra att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:763,

b) motionen 1978/79:1018 och motionen 1978/79:1510,

c) motionen 1978/79:1520,

34. beträffande lokala investmentbolag

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1477,

35. beträffande bidrag till Oxelöinvest

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2147 yrkandet 3,

36. beträffande regionala investmentbolag att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:476,

b) motionen 1978/79:768,

c) motionen 1978/79:1026,

d) motionen 1978/79:1664 yrkandet 2,

37. beträffande speciella insatser i Norrbotten att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1652 yrkandet 17,

b) motionen 1978/79:1652 yrkandet 18,

38. beträffande försöksverksamhet med teknikimport

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:123 bilaga 1 moment 7 till Försöksverksamhet med teknikimport för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

39. beträffande näringslivets kapitalförsörjning att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1652 yrkandena 3 och 6,

b) motionen 1978/79:2424 yrkandet 2 d,

c) motionen 1978/79:2425,

40. beträffande projektfond

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2428,

41. beträffande särskilda lån av tysk modell till nystartade företag att riksdagen avslår motionen 1978/79:2360 yrkandet 2 i ifrågavarande del,

42. beträffande ett system för frivilligt riskkapitalsparande

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2216 yrkandet 3,

43. beträffande medelstillskott till Sveriges Investeringsbank AB att riksdagen avslår motionen 1978/79:2427 yrkandet 16,

44. beträffande utredning om Sveriges Investeringsbank AB:s verksamhet, m. m.

att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:655 yrkandet 1,

b) motionen 1978/79:655 yrkandet 2,

NU 1978/79:59

45. beträffande riktlinjer för allmänna pensionsfondens förde fondstyrelses verksamhet

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2427 yrkandena 17 och 18,

46. beträffande regler för statligt exportkreditstöd att riksdagen

a) avslår motionen 1978/79:1523,

b) med anledning av motionen 1978/79:1504 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

47. beträffande län frän AB Industrikredit m. m. att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1494,

b) motionen 1978/79:1522,

48. beträffande översyn av konkurslagen

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1761,

49. beträffande institut för företagsrekonstruktioner

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1028, motionen 1978/79:1652 yrkandet 4 och motionen 1978/79:2424 yrkandet 2 e som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

50. beträffande statliga kreditgarantier för produktutveckling att riksdagen avslår motionen 1978/79:481,

51. beträffande särskilda kreditgarantier för obligationslån att riksdagen avslår motionen 1978/79:1654,

52. beträffande investeringsfond med regionalpolitisk användning att riksdagen avslår motionen 1978/79:1478,

53. beträffande inlandsföndför den industriella utvecklingen i Mellansverige att

riksdagen avslår motionen 1978/79:1482,

54. beträffande säkerhet för län att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1008,

b) motionen 1978/79:1501,

55. beträffandeföretagargymnasium

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2424 yrkandet 2 j,

56. beträffande utbildning i exportteknik

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2018,

57. beträffande teknisk och social skolning

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2362 yrkandet 3,

58. beträffande investeringsprogram för statsägda företag

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2020 yrkandet 7,

59. beträffande statliga industriers beställningar i Norrbottens län att riksdagen avslår motionen 1978/79:1027,

60. beträffande styrelserepresentation för samhället i aktiebolag,

NU 1978/79:59

ekonomiska föreningar och stiftelser

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:184, med bifall till motionen 1978/79:2427 yrkandena 6 och 7 samt med avslag på motionen 1978/79:2538 antar följande

Förslag till

Lag om fortatt giltighet av lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser

Härigenom förordnas att lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser, som gäller till utgången av juni 1979, skall äga fortsatt giltighet till utgången av juni 1984.

61. beträffande kommunal representation i vissa företagsstyrelser att riksdagen avslår motionen 1978/79:1069,

62. beträffande etableringsfrämjande åtgärder

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:123 bilaga 1 moment 4 och med avslag på motionen 1978/79:550 och motionen 1978/79:1505 till Vissa etableringsfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 4 000 000 kr.,

63. beträffande arbetarkooperativa företag

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2015,

64. beträffande underleverantörsfrågor m. m. att riksdagen

a) avslår motionen 1978/79:1652 yrkandet 13,

b) avslår motionen 1978/79:2427 yrkandet 24,

65. beträffande utredning om underleverantörernas ställning i norra Alvsborgs län

att riksdagen avslår motionen 1978/79:764,

66. beträffande exportfrämjande åtgärder

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:123 bilaga 2 momenten 1-5

a) antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande projektexport,

b) godkänner de grunder för stöd till förprojektering samt seminarie- och utbildningsverksamhet som chefen för handelsdepartementet har förordat,

c) godkänner de grunder för anbudskostnadsstöd som chefen för handelsdepartementet har förordat,

d) bemyndigar regeringen att vidtaga sådana ändringar i avtalet mellan staten och Sveriges allmänna exportförening om Sveriges exportråd som kan föranledas av vad regeringen har angivit i propositionen,

NU 1978/79:59

e) till Stöd till svensk projektexport för budgetåret 1979/80 under elfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 47 000 000 kr.,

67. beträffande handelshus

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1652 yrkandet 8 och motionen 1978/79:2427 yrkandena 13 och 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

68. beträffande export av skyddsutrustning

att riksdagen avslår motionen 1978/79:2427 yrkandet 15,

69. beträffande översyn av regler om börsnoterade företags verksamhet att

riksdagen avslår motionen 1978/79:1524,

70. beträffande referensgrupp till hantverksutredningen

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1652 yrkandet 16,

71. beträffande branschfrämjande åtgärder

att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten B 7 och propositionen 1978/79:145 bilaga 3 moment 5

a) godkänner de ändringar i riktlinjerna för branschfrämjande åtgärder som regeringen har förordat,

b) till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 57 985 000 kr.,

72. beträffande kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten B 8

a) godkänner de ändringar i riktlinjerna för strukturgarantierna som regeringen har förordat,

b) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1979/80 ikläda staten förpliktelse i form av strukturgarantier, som inberäknat löpande garantier innebär åtaganden om högst 185 000 000 kr.,

c) till Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier tillföretag inom vissa industribranscher för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 900 000 kr.,

73. beträffande täckande avförluster på grund av strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten B 9 till Täckande av förluster pä grund av strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 20 000 000 kr.,

74. beträffande täckande av förluster vid investeringsgarantier till vissa företag

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17

NU 1978/79:59

punkten B 12 till Täckande av förluster vid investeringsgarantier td! vissa företag förbudgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

75. beträffande täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilän m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten B 15

a) medger att för budgetåret 1979/80 statlig garanti för lån enligt förordningen(1978/79:507)om industrigarantilånoch för lån till turisthotell beviljas med sammanlagt högst 300 000 000 kr.,

b) till Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilän m. m. förbudgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 50 000 000 kr.,

76. beträffande bidrag till företagsinriktad fortbildning

att riksdagen med bifall til! propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten B 16 till Bidrag till företagsinriktad fortbildning för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 9 174 000 kr.,

77. beträffande kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten B 20 till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 15 000 000 kr.,

78. beträffande kostnader för viss kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank AB

att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten B 21 till Kostnader för viss kreditgivning hos Sveriges Investeringsbank AB för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.

Stockholm den 23 maj 1979

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Bengt Sjönell (c) (mom. 1-5, 7-78), Erik Hovhammar (m), Hugo Bengtsson (s) (mom. 1, 19-78), Fritz Börjesson (c) (mom. 2-18), Arne Blomkvist (s), Sven Andersson i Örebro (fp), Birgitta Hambraeus(c)(mom. 2-5), Ingvar Carlsson (s)(mom. 1,6-78), Margaretha af Ugglas (m), Karl-Anders Petersson (c) (mom. 1, 6-78), Ivar Högström (s). Rune Ångström (fp) (mom. 1-15, 19-31, 55-78), Ingegärd Oskarsson (c) (mom. 1-6,19-78), Karl-Erik Häll (s) (mom. 2-18), Rune Jonsson i Husum (s) (mom. 1, 19-78), Wivi-Anne Radesjö (s) (mom. 2-18), Olof Johansson (c) (mom. 1, 6-78), Rune Johansson i Ljungby (s). Bertil Dahlén (fp) (mom. 32-54) och Hugo Bergdahl (fp) (mom. 16—18).

NU 1978/79:59

79 Reservationer

1. beträffande riktlinjer för industripolitiken (mom. 1) av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar Högström, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 20 med ”De principiellt” och slutar på s. 22 med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Det finns enligt utskottets uppfattning anledning att rikta kritik mot det synsätt som ligger bakom förslagen till riktlinjer i propositionen 1978/79:123. Detta synsätt präglas av en starkt överdriven tilltro till de fria marknadskrafternas möjligheter att trygga människors sysselsättning och orters och regioners fortlevnad. Erfarenheterna från såväl trepartiregeringens som den nuvarande regeringens tid visar i stället, såvitt utskottet kan bedöma, att långtgående statliga ingripanden har varit nödvändiga. Som exempel vill utskottet peka på besluten om statliga åtgärder inom gruv-, stål-, varvs-, teko-, skogs- och dataindustrierna. Trots detta förespråkas i propositionen en politik som går ut på ett avståndstagande från en aktiv medverkan från samhällets sida i industrins utveckling.

Enligt utskottets mening bör riksdagen därför avslå det förslag till riktlinjer som anges i propositionen 1978/79:123. I stället bör riksdagen ansluta sig till riktlinjerna enligt motionen 1978/79:2427 (s), vilka utgår från grundsynen att industriutvecklingen är en angelägenhet för hela samhället - statsmakterna, företagen och de anställda. Detta betyder att såväl ansvaret som inflytandet över utvecklingen skall delas av alla berörda parter.

Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd. Vad utskottet här anfört innebär att förslagen till riktlinjer för industripolitiken enligt propositionen 1978/79:123 och enligt motionerna 1978/79:1479 (m), 1978/79:1652 (c), 1978/79:2360 (m) och 1978/79:2424 (c) avstyrks.

Också det förslag till riktlinjer som framläggs i motionen 1978/79:2362 (vpk) avstyrks av utskottet. Visserligen räknas det i denna motion - under avsnitt ”IV. Sammanfattning” - upp elva punkter av vilka de nio första knappast i sig kan föranleda invändningar. Dessa nio punkter kan sammanfattas enligt följande: industrins förädlingsgrad måste höjas kraftigt, förädlingen skall ske dels utifrån existerande ”klassisk” produktion, dels i form av helt nya avancerade produkter och system, produktionen inom industrin måste inriktas på sociala och mänskliga behov, förnyelsen av industrin bör knytas till långsiktiga utbyggnader inom andra samhällssektorer, en vidgad inhemsk marknad för nya produkter ger underlag för ökad export, industriutvecklingen måste ses i samband med energi- och miljöfrågorna, förändringen av arbetsprocesserna utgör en viktig del av industriell förnyelse, basen för den tekniska forskningen måste vidgas kraftigt och en bred uppskolning av de arbetande inom industrin bör organiseras. Den tionde punkten är att en ny lag bör stiftas mot pris- och marknadsmanipulationer. Detta förslag kan

NU 1978/79:59

ses i samband med pågående arbete inom regeringskansliet på att utforma en skärpt konkurrenslagstiftning.

Endast mot den elfte punkten - att de anställda skall ha majoritet i ledningsorganen hos statliga industrier - kan enligt utskottets mening riktas vissa principiella invändningar. Dessa invändningar innebär givetvis inte ett avståndstagande från tanken på ökat inflytande för de anställda i olika typer av företag. Väsentligare är emellertid att motionen bygger på ett totalt avståndstagande från alla former av marknadsekonomi. Detta synsätt är utskottet - som stöder en blandekonomi med inslag av såväl enskilt som statligt och kooperativt ägda industrier - inte berett att ställa sig bakom,

dels att utskottet under 1 bort hemställa 1. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1978/79:2427 yrkandet 1 och med avslag på propositionen 1978/79:123 bilaga 1 moment Emotionen 1978/79:1479, motionen 1978/79:1652 yrkandena 1 och 2, motionen 1978/79:2360 yrkandet 1 och yrkandet 2 i ifrågavarande del och motionen 1978/79:2424 yrkandena 1 a, 1 b och 4 antar de riktlinjer för industripolitiken som utskottet har angivit,

b)(= utskottet),

2. beträffande en struktur- och industriutvecklingsfond (mom. 6) av Ingvar Svanberg, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar Högström, Karl-Erik Häll, Wivi-Anne Radesjö och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”1 partimotionerna” och slutar med ”en struktur- och industriutvecklingsfond” bort ha följande lydelse:

Förslag om inrättande av en sådan strukturfond som nu förordas i de socialdemokratiska partimotionerna 1978/79:2020och 1978/79:2427 har flera gånger avvisats av riksdagsmajoriteten. Förslagets vedersakare har grundat sina avslagsyrkanden på diverse invändningar mot vad som föreslagits om fondens styrelse m. m. De grundläggande motiveringarna för att fonden bör tillskapas har de konsekvent undvikit att diskutera. Det är visserligen riktigt att staten på senare år har gjort avsevärda ekonomiska insatser för att möjliggöra strukturförändringar inom olika branscher. De åtgärder som har vidtagits har dock bara inneburit en tillfällig hjälp. Man har inte gjort tillräckligt mycket för att åstadkomma en institutionell organisation som långsiktigt kan tillföra de berörda företagen erforderliga resurser. Kravet på samhälleligt inflytande över den fortsatta utvecklingen har inte blivit tillgodosett i önskvärd grad.

Om inte strukturförändringarna skall bli rent defensiva krävs nya, framtidsinriktade satsningar från företagens sida. De instrument som nu står till buds är emellertid inte tillräckliga när det gäller att åstadkomma det

NU 1978/79:59

riskkapital som behövs. Uttalanden från senaste tid från företrädare för bl. a. den privata skogsindustrin bär klart vittnesbörd härom. Den föreslagna strukturfonden har därför en viktig uppgift att fylla. På ett annat sätt än de befintliga kapitalmarknadsinstitutionerna skulle den kunna ta sådana risker som är förknippade med alla inte rent defensiva strukturförändringar. Expansiva mindre och medelstora företag är därvid en viktig målgrupp. Utskottet vill betona att olika former av kapitaltillskott från fonden bör kunna prövas, t- ex. köp av nyemitterade aktier och lån mot konvertibla skuldebrev, och att det i vissa fall kan vara lämpligt med kombinerade insatser av fonden och Sveriges Investeringsbank AB.

Utskottet tillstyrker sålunda motionsyrkandena. Riksdagens bifall till dessa innebär enligt utskottets mening att regeringen får klara och tillräckliga direktiv för utfärdande av närmare bestämmelser rörande struktur- och industriutvecklingsfondens verksamhet.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2427 yrkandena 19, 20 och 21 och med anledning av motionen 1978/79:2020 yrkandena 5 och 6

a) beslutar inrätta en särskild struktur- och industriutvecklingsfond med de uppgifter som utskottet anfört,

b) till Struktur- och industriutvecklingsfonden för budgetåret 1979/80 under statens utlåningsfonder anvisar ett investeringsanslag av 2 000000 000 kr.,

c) uppdrar åt fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti för struktur- och investeringsfondens förpliktelser på ett belopp intill sammanlagt högst 2 000 000 000 kr.,

3. beträffande stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m. (mom. 7) av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Karl-Anders Petersson och Olof Johansson (alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Förslaget tillstyrks” och slutar med ”partimotionen 1978/79:2427” bort ha följande lydelse:

Det i propositionen framlagda förslaget är enligt utskottets mening välmotiverat. Dock är de föreslagna resurserna alltför knappt tilltagna. Förslaget i propositionen innebär att den för ändamålet bildade stiftelsen under budgetåret 1979/80 skall disponera 300 milj. kr. Såsom föreslås i motionen 1978/79:2424 (c) bör stiftelsen därutöver under budgetåret 1979/80 få möjlighet att ikläda sig ekonomiska förpliktelser upp till ett belopp av ytterligare 300 milj. kr. Utskottet anser att riksdagen bör bemyndiga regeringen att utforma ett system som gör detta möjligt.

I propositionen (s. 90) uttalas att en förutsättning för stöd skall vara en hög andel egenfinansiering. Normalt bör, anförs det i propositionen, stöd lämnas med halva projektkostnaden. I likhet med vad som anförs i motionen 6 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 59

NU 1978/79:59

1978/79:2424 (c) bör anspråket på egenfmansiering inte tolkas så, att det skall vara fråga om s. k. eget kapital. Även lån från tredje part, för vilket stöd mottagaren står risken gentemot långivaren, bör räknas som egenfmansiering.

På ytterligare en punkt har utskottet invändningar. Det gäller reglerna för återbetalning av lån i de fall då vid misslyckade projekt försäljning av utvecklingsresultatet har kunnat ske. Enligt propositionen (s. 90) skall därvid lånet återbetalas med så stor del som svarar mot köpeskillingen vid försäljningen. I motionen 1978/79:2424 (c) anförs att detta system strider mot principen om riskdelning. Utskottet instämmer i kritiken. I de avsedda fallen bör intäkten fördelas mellan fonden och stöd mottaga ren i proportion till det ekonomiska engagemang parterna stått risken för i projektet.

Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motionen 1978/79:1652 (c) blir tillgodosett. Motionerna 1978/79:2360 (m), 1978/79:2362 (vpk) och 1978/79:2427 (s) avstyrks i här behandlade delar.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen med anledning av propositionen 1978/79:123 bilaga 1 momenten 2,3 och 6, motionen 1978/79:1652 yrkandet 12 och motionen 1978/79:2424 yrkandena 2 c och 3 a samt med avslag på motionen 1978/79:2360 yrkandena 3, 4 och 5, motionen 1978/79:2362 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 2 och motionen 1978/79:2427 yrkandet 27

a) godkänner de riktlinjer för stöd till industriellt utvecklingsarbete som utskottet angett,

b)(= utskottet),

c) (= utskottet),

d) bemyndigar regeringen att utforma ett system som gör det möjligt för den under b) åsyftade stiftelsen att för budgetåret 1979/80 ikläda sig ekonomiska förpliktelser med högst 300 000 000 kr. utöver det belopp som anvisats den enligt c),

4. beträffande stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m. (mom. 7) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Förslaget tillstyrks” och slutar med ”partimotionen 1978/79:2427” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den kritik mot regeringens förslag som anförs i motionen 1978/79:2360 (m). Det finns inte några bärande skäl för att ytterligare en institution med uppgift att stödja industriellt utvecklingsarbete skall upprättas. I stället bör bankkrediter användas för de i propositionen angivna ändamålen, varvid staten bör garantera 50 % av krediten om låntagaren inte förmår att återbetala lånet. Garantier bör kunna utfärdas upp

NU 1978/79:59

till ett belopp av 300 milj. kr. Utskottet anser att riksdagen bör bemyndiga regeringen att utforma ett garantisystem med denna innebörd.

Vad utskottet här anfört innebär att såväl propositionen 1978/79:123 som motionerna 1978/79:1652 (c), 1978/79:2362 (vpk) och 1978/79:2424 (c) avstyrks i här behandlade delar.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1978/79:2360 yrkandena 3 och 4 och motionen 1978/79:2427 yrkandet 27 avslår propositionen 1978/ 79:123 bilaga 1 momenten 2, 3 och 6, motionen 1978/79:1652 yrkandet 12, motionen 1978/79:2362 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandet 2 samt motionen 1978/79:2424 yrkandena 2 c och 3 a,

b) med anledning av motionen 1978/79:2360 yrkandet 5 bemyndigar regeringen att ikläda staten garantier avseende lån till forskning och utveckling till ett sammanlagt belopp av högst 300 000 000 kr. enligt vad utskottet anfört,

5. beträffande bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. (mom. 8) av Erik Hovhammar(m),Sven Andersson i Örebro (fp), Margaretha af Ugglas (m) och Rune Ångström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 27 med ”Utskottet anser” och slutar på s. 28 med ”112 450 000 kr.” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte finna att motionärerna anfört några sakskäl för att 10 milj. kr. skulle anslås utöver vad regeringen har föreslagit som bidrag till de regionala utvecklingsfonderna. I detta sammanhang finner utskottet anledning peka på vad industriministern har anfört i propositionen 1978/79:100 bilaga 17 (s. 68) om att landstingen finansierar en betydande del av fondernas verksamhet och får förutsättas framdeles öka sina bidrag. Utskottet avstyrker sålunda det här behandlade motionsyrkandet och tillstyrker regeringens förslag att bidraget för budgetåret 1979/80 skall utgå med 102 450 000 kr.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten B 13 och med avslag på motionen 1978/79:1652 yrkandet 14 till Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 102 450 000 kr.,

6. beträffande medelstillskott till regionala utvecklingsfonder, ni. m. (mom. 9) av Erik Hovhammar (m), Sven Andersson i Örebro (fp). Margaretha af Ugglas (m) och Rune Ångström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”och 1978/79:2427 (s)” bort ha följande lydelse:

NU 1978/79:59

84 Utskottet vill understryka att det medelstillskott av 300 milj. kr. som föreslås i propositionen 1978/79:100 bilaga 17 innebär att de regionala utvecklingsfondernas utlåningskapacitet höjs från nuvarande ca 1 000 milj. kr. till ca 1 300 milj. kr. Detta innebär ett väsentligt tillskott. Bl. a. av statsfinansiella skäl bör ingen ytterligare höjning göras nu. Av propositionen 1978/79:123 framgår (s. 84) att frågan om den fortsatta finansieringen av fondernas utlåningsverksamhet bereds inom regeringskansliet. Mot denna bakgrund bör riksdagen inte nu, som föreslås i motionen 1978/79:2427 (s), utan närmare analys införa ett system med statliga garantier för utvecklingsfondernas kapitalanskaffning. Utskottet avstyrker sålunda förslagen i motionerna 1978/79:1652 (c), 1978/79:2424 (c) och 1978/79:2427 (s) i vad avser ökning av de regionala utvecklingsfondernas utlåningsresurser utöver vad regeringen har föreslagit.

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. att riksdagen

a) (= utskottet),

b) avslår motionen 1978/79:1652 yrkandet 15, motionen 1978/ 79:2424 yrkandet 3 b och motionen 1978/79:2427 yrkandet 26,

7. beträffande borgenssystemför de regionala utvecklingsfondernas verksamhet (mom. 13)av Bengt Sjönell, Fritz Börjesson, Karl-Anders Petersson och Olof Johansson (alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 30 med "Utskottet kan" och slutar på s. 31 med "motionen 1978/79:2424 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet är positivt inställt till förslaget i motionen 1978/79:2424 (c) om förstärkning av fondernas kreditkapacitet. En närmare analys torde dock behöva göras innan riksdagen fattar beslut att det skall genomföras. Enligt utskottets mening bör riksdagen begära att regeringen närmare undersöker hithörande frågor och därefter återkommer till riksdagen med förslag i ämnet.

dels att utskottet under 13 bort hemställa

13. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2424 yrkandet 2 h som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande försöksverksamhet med factoringbolag (mom. 14) av Ingvar Svanberg, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar Högström, Karl-Erik Häll, Wivi-Anne Radesjö och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Utskottet kan” och slutar med "motionen 1978/79:2427 (s)” bort ha följande lydelse: -

NU 1978/79:59

85 Utskottet finner det här behandlade förslaget i motionen 1978/79:2427 (s) intressant och väl värt att pröva. Regeringen bör sålunda närmare utreda möjligheterna att staten medverkar vid bildandet av factoringbolag. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd.

dels att utskottet under 14 bort hemställa

14. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2427 yrkandet 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

9. beträffande sammansättningen av de regionala utvecklingsfondernas styrelSÉvfmom. 16) av Bengt Sjönell (c), Erik Hovhammar(m), Fritz Börjesson (c), Margaretha af Ugglas (m), Karl-Anders Petersson (c) och Olof Johansson (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med ”De hittillsvarande” och slutar med ”denna innebörd” bort ha följande lydelse: Utskottet

anser att alltför kort tid har förflutit för att det skall vara möjligt att dra så vittgående slutsatser om sammansättningen av de regionala utvecklingsfondernas styrelser som görs i motionen 1978/79:1519. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. att riksdagen avslår motionen 1978/79:1519,

10. beträffande anslag m. m. till styrelsen för teknisk utveckling (mom. 20) av Erik Hovhammar (m), Sven Andersson i Örebro (fp), Margaretha af Ugglas (m) och Rune Ångström (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Förslaget i” och slutar med ”motionärerna förespråkar” bort ha följande lydelse:

Det förslag om ökat anslag till STU med ytterligare 3 milj. kr. som läggs ram i motionen 1978/79:1652 (c) är utskottet däremot inte berett att tillstyrka. Utskottet vill här hänvisa tillden kraftiga uppräkning av anslaget i dess helhet som regeringens förslag innebär. Med samma motivering avstyrker utskottet också förslaget i motionen 1978/79:2020 (s) att ytterligare 20 milj. kr. skall anslås till STU:s allmänna verksamhet och till STU:s stöd till sådant utvecklingsarbete som initieras av de anställda i företagen. När det gäller medel för områdena ”anpassad teknologi för u-ländernas behov” och "teknikupphandling” vill utskottet erinra om att det framgår av propositionen 1978/79:100 bilaga 17 (s. 162 resp. 163) att regeringens medelsberäkning innebär ökade satsningar på bl. a. dessa två områden.

dels att utskottet under 20 bort hemställa 20. a) (= utskottet),

b) med anledning av propositionen 1978/79:100 bilaga 17

NU 1978/79:59

punkten F 1 moment 2, med bifall till motionen 1978/79:330 och motionen 1978/79:1652 yrkandet 9 a samt med avslag på motionen 1978/79:1652 yrkandena 9 b och 10 och motionen 1978/79:2020 yrkandena 2 och 3 till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1979/ 80 anvisar ett reservationsanslag av 396 550 000 kr., c-e)(= utskottet),

11. beträffande anslag m. m. till styrelsen för teknisk utveckling (mom. 20) av Bengt Sjönell, Karl-Anders Petersson, Ingegärd Oskarsson och Olof Johansson (alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande pås. 35 som börjar med ”Förslaget i” och slutar med ”motionärerna förespråkar” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till det förslag om ökat anslag till STU med ytterligare 3 milj. kr. som läggs fram i motionen 1978/79:1652. Vidare anser utskottet att regeringen, vid sitt kommande beslut om fördelningen av anslaget på program och delprogram, bör tillföra områdena ”anpassad teknologi för u-ländernas behov” och ”teknikupphandling” medel enligt det s. k. alternativ 2 i STU:s anslagsframställning. Om detta ej kan ske genom en omprioritering inom ramen för det här behandlade anslaget, bör regeringen på nytt anmäla frågan för riksdagen i lämpligt sammanhang, t. ex. i förslag till tilläggsbudget I för budgetåret 1979/80. Utskottet föreslåratt riksdagen gör ett uttalande av här angiven innebörd. Utskottets ställningstagande innebär att motionen 1978/79:2020 avstyrks vad avser en höjning av anslaget med 20 milj. kr.

dels att utskottet under 20 bort hemställa

20. a) (= utskottet),

b) med anledning av propositionen 1978/79:100 bilaga 17 punkten F 1 moment 2, med bifall till motionen 1978/79:330 och motionen 1978/79:1652 yrkandena 9 och 10 samt med avslag på motionen 1978/79:2020 yrkandena 2 och 3 till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1979/80 anvisar ett reservationsanslag av 399 550 000 kr. samt därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, c-e) (= utskottet),

12. beträffande särskilt uppfmnarstöd (mom. 21) av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, IngvarCarlsson, Ivar Högström, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Utskottet är” och slutar med ”förstärkas väsentligt” bort ha följande lydelse:

NU 1978/79:59

87 Utskottet tillstyrker förslaget i motionen 1978/79:2020 (s) att 5 milj. kr. anvisas under ett nytt anslag, benämnt Statens fond för stöd till uppfinnare. Det får ankomma på regeringen att utfärda närmare föreskrifter för den nyinrättade fondens verksamhet. Vad utskottet här föreslagit innebär sålunda en ytterligare förstärkning av stödet till uppfinnare.

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2020 yrkandet 1 till Statens fond för stöd till uppfinnare för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett investeringsanslag av 5 000 000 kr.,

13. beträffande stöd till Ekoteket (mom. 22) av Bengt Sjönell, Karl-Anders Petersson, Ingegärd Oskarsson och Olof Johansson (alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 35 med "Utskottet är” och slutar på s. 36 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av Ekotekets syfte är det angeläget att sammanslutningen får den ökade ekonomiska trygghet som ett särskilt anslag på statsbudgeten ger. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1978/79:1016.

dets att utskottet under 22 bort hemställa

22. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1016 till Stöd till Ekoteket för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett anslag av 200 000 kr.,

14. beträffande särskild delegation för tekniska utvecklingsprojekt (mom. 28) av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar Högström, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (alla s)som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 38 med ”Utskottet har” och slutar på s. 39 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening börén sådan delegation som föreslås i motionen 1978/79:2427 (s) kunna bli ett värdefullt samordnande och initierande organ när det gäller utvecklingsprojekt av den storleksordning som avses i motionen. Utskottet anser att förslaget bör förverkligas. Ett reservationsanslagom 10 milj. kr. bör, som motionärerna föreslår, anvisas för detta ändamål för nästa budgetår.

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2427 yrkandena 11 och 12

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) till Delegationen för tekniska utvecklingsprojekt av nationellt

NU 1978/79:59

intresse för budgetåret 1979/80 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 10 000 000 kr.,

15. beträffande utvecklingsbolag (mom. 32) av Erik Hovhammar (m), Sven Andersson i Örebro (fp), Margaretha afUgglas(m)och Bertil Dahlén (fp) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 42 med "Enligt utskottets” och slutar på s. 43 med "betydande utsträckning” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att de syften som bär upp förslagen i föreliggande motioner i angivna delar är behjärtansvärda. Icke desto mindre anser utskottet att yrkandena bör avslås av riksdagen. Behov av ytterligare en form av utvecklingsstöd kan inte anses föreligga. Utskottet vill erinra om att utskottet i det föregående har tillstyrkt ett förslag av regeringen om inrättande av en stiftelse för industriellt utvecklingsarbete. Såväl STU och de regionala utvecklingsfonderna som Sveriges Investeringsbank AB och Svetab har fått eller föreslås i detta betänkande få ökade resurser för bl. a. utvecklingsändamål. En utökning av antalet stödformer i nuvarande situation skulle enligt utskottets mening endast verka kostnadshöjande och leda till ökad byråkrati. Utskottet anser att det finns anledning att avvakta utfallet av utvecklingsfondernas och Svetabs relativt nystartade verksamheter innan ytterligare satsningar görs i enlighet med de önskemål som framförs i föreliggande motioner. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 1978/79:1010, 1978/79:1495, 1978/79:1652 (c), 1978/79:2020 (s) och 1978/79:2427 (s) i angivna delar.

dels att utskottet under 32 bort hemställa 32. att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1010 yrkandet 2 i ifrågavarande del,

b) motionen 1978/79:1495,

c) motionen 1978/79:1652 yrkandet 7,

d) motionen 1978/79:2020 yrkandet 4,

e) motionen 1978/79:2427 yrkandena 9 och 10 samt 22 i ifrågavarande del och 23 i ifrågavarande del,

16. beträffande lokala investmentbolag (mom. 34) av Erik Hovhammar (m)och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 44 som börjar med "Möjligheterna för” och slutar med "avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det all anledning att pröva nya vägar när det gäller att underlätta kapitalförsörjningen för de mindre och medelstora företagen. Utskottet finner motionärernas förslag intressant och att de lagändringar som krävs för det angivna syftet bör genomföras utan dröjsmål.

NU 1978/79:59

89 Utskottet förutsätter att ett kommande förslag om lagstiftning på området också innehåller förslag om hur skattereglerna bör ändras. Med vad här anförts tillstyrker utskottet motionen 1978/79:1477.

dels att utskottet under 34 bort hemställa

34. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1477 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. beträffande näringslivets kapitalförsörjning (mom. 39) av Bengt Sjönell, Karl-Anders Petersson, Ingegärd Oskarsson och Olof Johansson (alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 46 med ”Vad först” och slutar på s. 47 med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner de genom förevarande motioner framlagda förslagen vara väl värda att pröva. Den omständigheten att frågan om inrättande av en femte delfond inom allmänna pensionsfonden nu övervägs inom regeringskansliet bör inte hindra riksdagen från att genom ett uttalande till regeringen visa sitt intresse för en sådan fond. Fonden bör enligt utskottets mening mycket väl kunna få en sådan uppgift och inriktning som motionärerna föreslår. Utskottet anser vidare att den i motionen 1978/79:2425 föreslagna utredningen bör tillsättas. Utredningen bör bl. a. kunna överväga de förslag som framförts i motionerna 1978/79:1652 (c) och 1978/79:2424 (c) i här aktuella delar.

dels att utskottet under 39 bort hemställa

39. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1652 yrkandena 3 och 6, motionen 1978/79:2424 yrkandet 2 d och motionen 1978/79:2425 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. beträffande projektfond (mom. 40) av Bengt Sjönell, Karl-Anders Petersson, Ingegärd Oskarsson och Olof Johansson (alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”Förslaget om” och slutar med "motionen 1978/79:2428” bort ha följande lydelse:

Den föreslagna projektfonden skulle enligt utskottets uppfattning fylla en lucka i finansieringsmöjligheterna för mindre och medelstora företag därigenom att lån eller bidrag från fonden skulle erhållas för att sätta en redan utvecklad produkt i produktion. Utskottet är berett att tillstyrka att ett finansieringsinstitut med den av motionärerna föreslagna inriktningen kommer till stånd. Det bör dock ankomma på regeringen att för riksdagen framlägga förslag om hur projektfondens verksamhet skall bedrivas mer i detalj liksom hur den skall finansieras. De två yrkanden i motionen 1978/79:2428 som rör finansieringen av fonden bör därför nu avslås av riksdagen. Vad utskottet anfört om en projektfond bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

NU 1978/79:59

dels att utskottet under 40 bort hemställa

40. att riksdagen

a) med anledning av motionen 1978/79:2428 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) avslår motionen 1978/79:2428 yrkandena 2 och 3,

19. beträffande särskilda lån av tysk modell till nystartade företag (mom. 41) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Utskottet vill” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att den föreslagna låneformen bör kunna vara av intresse för svenskt näringsliv, särskilt med hänsyn till att de regionala utvecklingsfondernas möjligheter att ge lån till nystartade företag är begränsade. Utskottet vill framhålla att en från skatteteknisk synpunkt väsentlig aspekt på det tyska förslaget är att lånet ges till företaget. Amorteringarna kan därmed ske med medel som endast belastats med bolagsskatt. Detta gör att kapitalgenereringen blir billigare än vid insats av privat, beskattat kapital. Utskottet tillstyrker på grundval av det anförda motionen 1978/79:2360 (m) i angiven del.

dels att utskottet under 41 bort hemställa

41. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2360 yrkandet 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. beträffande medelstillskott till Sveriges Investeringsbank AB (mom. 43) av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar Högström, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (alla s) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Utskottet får” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Avgörande för Investeringsbankens möjligheter att aktivt medverka till en positiv investeringsutvecklingärdess förmåga att ta risker. Kraven på banken därvidlag är nu mycket större än de var i slutet av 1960-talet. De enskilda projekten kräver reellt sett större belopp än då, och de internationella valutariskerna har ökat kraftigt. En kraftig förstärkning av bankens soliditet av av central betydelse. Mot bakgrund härav och av att banken av begärda 500 milj. kr. endast fått 300 milj. kr. tillstyrker utskottet förslaget i motionen 1978/79:2427 (s) om ett medelstillskott till banken på 300 milj. kr. för budgetåret 1979/80.

NU 1978/79:59

dels att utskottet under 43 bort hemställa

43. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2427 yrkandet 16 till Medelstillskott till Sveriges Investeringsbank AB för budgetåret 1979/80 anvisar ett investeringsanslag om 300 000 000 kr.,

21. beträffande utredning om Sveriges Investeringsbank AB:s verksamhet m. m. (mom. 44) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med "Utskottet finner” och slutar med ”motionen 1978/79:655” bort ha följande lydelse: Sedan Investeringsbankens tillkomst år 1967 har utvecklingen på det näringspolitiska området gått snabbt. Bl. a. har statens industriverk tillkommit, STU byggts ut i stor skala och företagareföreningarna ombildats till regionala utvecklingsfonder. Investeringsbanken sysselsätter i dag ca 40 personer, varav 22 handläggare. Antalet diarieförda inkomna ärenden under år 1978 var 380, eller ca 1,4 ärenden per månad och handläggare. Av antalet beviljade krediter, 190 st., har hälften varit tillägg till utvecklingsfondernas krediter. Det huvudsakliga beredningsarbetet har i dessa fall skett i fonderna. Utskottet delar motionärens uppfattning att en utredning om Investeringsbankens organisation och arbetsuppgifter nu bör göras. Utredningen bör, som anförs i motionen, ha ett parlamentariskt inslag. Utskottet är vidare ense med motionären om att Investeringsbanken bör stå under bankinspektionens tillsyn. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det vid bankens tillkomst var ett gemensamt krav från de borgerliga partiernas sida att banken skulle vara underkastad tillsyn av bankinspektionen (BaU 1967:33). Utskottet tillstyrker följaktligen motionen 1978/79:655.

dels att utskottet under 44 bort hemställa

44. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:655 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande investeringsfond med regionalpolitisk användning (mom. 52) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Förslaget i” och slutar med "motionen 1978/79:1478 (m)” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening av vikt att alla möjligheter prövas att gynna stödområdet i investeringshänseende. Utskottet ansluter sig i princip till tanken att man genom att öppna nya vägar för utnyttjande av investeringsfonderna skall skapa ett incitament för företag att förlägga en större del av sina investeringar till särskilt sysselsättningssvaga områden. Regeringen bör, såsom begärs i motionen 1978/79:1478 (m), för riksdagen framlägga ett förslag av denna innebörd.

NU 1978/79:59

dels att utskottet under 52 bort hemställa

52. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1478 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

23. beträffande säkerhet för lån (mom. 54) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 57 med ”Utskottet delar” och slutar på s. 58 med ”och 1978/79:1501” bort ha följande lydelse:

Svenskt näringsliv präglas f. n. av att nyföretagandet är ringa och investeringsviljan låg. Orsakerna härtill är många. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en bidragande faktor härvidlag är svårigheterna för i synnerhet småföretagare att låna investeringskapital. Reglerna om säkerhet vid lån, särskilt krav på personlig borgen av företagaren och hans familj, framstår som onödigt hårda mot företagaren. Till bilden hör också, att borgen ofta inte krävs så mycket för att förstärka säkerheten som av andra orsaker. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att reglerna beträffande säkerhet för lån inte uppfattas som orättvisa och belastande på företagens ekonomi. Detta gäller i särskilt hög grad beträffande sådana lån som förmedlas av staten. Utskottet anser att dessa synpunkter bör beaktas av de statliga långivande organen. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Därmed tillgodoses i allt väsentligt syftet med motionerna 1978/79:1008 och 1978/79:1501.

dels att utskottet under 54 bort hemställa

54. att riksdagen med anledning av motionerna 1978/79:1008 och 1978/79:1501 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. beiräffande företagargymnasium(mom. 55)av Bengt Sjönell, Karl-Anders Petersson, Ingegärd Oskarsson och Olof Johansson (alla c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

Nyföretagandet i svenskt näringsliv har avtagit under senare år. Anledningarna härtill torde vara flera. Enligt utskottets mening skulle en redan på gymnasienivå insatt upplysningsverksamhet angående företagandets krav, villkor och betydelse i vårt samhälle kunna ha en på lång sikt positiv verkan när det gäller företagarrekryteringen. Mot denna bakgrund anser utskottet att den i förevarande motion väckta tanken på ett företagargymnasium kan vara värd att pröva. Enligt utskottets mening bör dock en gymnasieskola inte inrättas enkom för detta syfte. Utbildningen skulle däremot kunna utgöra en linje eller dellinje på ett allmänt gymnasium, lämpligen i anslutning till befintlig ekonomisk eller kameral linje. Utskottet finner det önskvärt att en

NU 1978/79:59

försöksverksamhet kommer till stånd enligt de riktlinjer som anges i motionen 1978/79:2424 (c). Verksamheten bör, som anförs i motionen, kunna förläggas till ett gymnasium i Jämtland. Utskottet tillstyrker därmed motionen i nu angiven del.

dels att utskottet under 55 bort hemställa

55. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2424 yrkandet 2j som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

25. beträffande investeringsprogram för statsägda företag (mom. 58) av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar Högström, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (allas) som anser

dels att den del av utskottets yttrande pås. 60 som börjar med "Alla större” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Det är väsentligt att de statsägda företagen spelaren aktiv roll inom ramen för näringspolitiken. En förutsättning för att det skall kunna ske är att de berörda företagen har en hög beredskap när det gäller investeringsplaneringen. Detta förutsätter i sin tur att finansieringsfrågorna är lösta i god tid. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse det förslag om treåriga investeringsprogram för statens företag som framläggs i motionen 1978/79:2020 (s) och finner angeläget att det genomförs.

dels att utskottet under 58 bort hemställa

58. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:2020 yrkandet 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. beträffande styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser (mom. 60) av Bengt Sjönell (c). Sven Andersson i Örebro (fp), Karl-Anders Petersson (c), Rune Ångström (fp), Ingegärd Oskarsson (c) och Olof Johansson (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”De motiv” och slutar med "denna innebörd” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i de invändningar av principiell natur som i propositionen framförs mot systemet med offentliga styrelseledamöter i industriföretag. Kritiken innebär framför allt att offentlig styrelserepresentation är ett instrument som innebär risker för utveckling av okontrollerad maktutövning hos den centrala byråkratin. Risk föreligger vidare för att ansvarsfördelningen mellan enskilda och offentliga intressen blir oklar. Sådana risker bör undvikas framför allt i industriföretag. Utskottet godtar därför den inskränkning i lagstiftningens tillämpningsområde som föreslås i

NU 1978/79:59

propositionen. Med hänsyn till att den länge aviserade utvärderingen av lagstiftningen ännu ej kommit till stånd är det enligt utskottets uppfattning välbetänkt att lagen t. v. förlängs på endast ett år. Utskottet tillstyrker därför propositionen 1978/79:184 och avstyrker motionen 1978/79:2427 (s) i ifrågavarande delar och motionen 1978/79:2538.

dels att utskottet under 60 bort hemställa

60. att riksdagen med bifall till propositionen 1978/79:184 och med avslag på motionen 1978/79:2427 yrkandena 6 och 7 och motionen 1978/79:2538 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1976:350) om styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser,

27. beträffande styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser (mom. 60)av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”De motiv” och slutar med ”denna innebörd” bort ha följande lydelse:

Som framgår av det uttalande i propositionen som har citerats i det föregående har någon egentlig utvärdering av den nu sex år gamla försöksverksamheten av lagstiftningen om offentlig styrelserepresentation inte gjorts. Det har således inte visats att lagstiftningen haft den positiva verkan på relationerna mellan företaget och samhället som lagstiftaren utgick ifrån år 1976.1 denna situation anser utskottet, i likhet med upphovsmännen till motionen 1978/79:2538, att det inte kan anses befogat att nu förlänga lagens giltighet ens i de delar som föreslås i propositionen. Denna bör därför avslås av riksdagen. Det nu anförda innebär att utskottet tillstyrker motionen 1978/79:2538 och avstyrker de här aktuella yrkandena i motionen 1978/ 79:2427 (s), vilka syftar till en mer vittgående styrelserepresentation för samhället än den propositionen går ut på.

dels att utskottet under 60 bort hemställa

60. att riksdagen

a) med bifall till motionen 1978/79:2538 avslår propositionen 1978/79:184,

b) avslår motionen 1978/79:2427 yrkandena 6 och 7,

28. beträffande kommunal representation i vissaföretagsstyreiser (mom. 61) av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar Högström, Rune Jonsson i Husum och Rune Johansson i Ljungby (allas) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”De sakskäl” och slutar med ”motionen 1978/79:1069” bort ha följande lydelse:

NU 1978/79:59

95 Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning i frågan. På de skäl som anförts i motionen förordar utskottet således att en lagstiftning om styrelserepresentation för kommunerna i ortsdominerande företags styrelser kommer till stånd. Regeringen bör framlägga ett förslag om sådan lagstiftning för riksdagen. Utskottet tillstyrker följaktligen bifall till motionen 1978/ 79:1069.

dels att utskottet under 61 bort hemställa

61. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1069 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. beträffande handelshus (mom. 67) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med "Utskottet anser” och slutar med ”del tillgodosetts” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner i likhet med motionärerna att det är utomordentligt viktigt att också de mindre företagen ges bättre möjligheter att marknadsföra sina produkter utomlands. Utskottet anser att de regionala utvecklingsfonderna bör fortsätta utbyggnaden av sin exportfrämjande verksamhet. Detta bör dock inte i första hand ske genom att särskilda handelshus inrättas vid fonderna. Utvecklingsfondernas insatser på området bör utvärderas innan man tar ställning till en ytterligare utvidgning av organisationen. Utskottet vill därför inte nu förorda att förslaget i motionen 1978/79:1652 (c) genomförs. I samband härmed vill utskottet understryka vikten av att den satsning på exportfrämjande åtgärder som sker inom UD:s och Exportrådets ram också kommer de mindre företagen till godo. Däremot ställer utskottet sig avvisande till förslaget att en ny statlig organisation skall byggas upp i form av statliga handelshus. Utskottet kan inte finna annat än att förslaget leder till att vi får ytterligare kostnadskrävande statlig byråkrati till tvivelaktig nytta. Utskottet avstyrker sålunda motionen 1978/79:2427 (s) i nu berörda delar.

dels att utskottet under 67 bort hemställa 67. att riksdagen avslår

a) motionen 1978/79:1652 yrkandet 8,

b) motionen 1978/79:2427 yrkandena 13 och 14,

30. beträffande översyn av regler om börsnoterade företags verksamhet (mom. 69) av Erik Hovhammar (m) och Margaretha af Ugglas (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med "Utskottet vill” och slutar med ”motionen 1978/79:1524” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill inledningsvis framhålla att aktieägandet och aktiesparandet spelar en viktig roll i den svenska marknadsekonomin även om aktiesparandet utgör en liten del av hushållens samlade förmögenhet. Det är, som

NU 1978/79:59

framhålls i motionen, viktigt att aktiesparande kan ske på rimliga ekonomiska villkor jämfört med andra sparformer. Utskottet delar motionärens uppfattning att så inte kan anses vara fallet i dag. Skattesystemet missgynnar sparandet i aktier. De mindre aktieägarna har ofta ett begränsat inflytande på bolagsstämmorna. Informationen från företagens sida kan förbättras. Enligt utskottets mening bör en utredning tillsättas med uppgift att se över aktiesparandets villkor. Utredningen bör överväga bl. a. de förslag till reformer av den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen som framläggs i motionen 1978/79:1524. Motionen tillstyrks av utskottet. Riksdagen bör göra en framställning till regeringen av den innebörd utskottet föreslagit.

dels att utskottet under 69 bort hemställa

69. att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1524 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

beträffande stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m. (mom. 7) av Ingvar Svanberg, Arne Blomkvist, Ingvar Carlsson, Ivar Högström, Karl-Erik Häll, Wivi-Anne Radesjö och Rune Johansson i Ljungby (alla s):

Yrkandet i den socialdemokratiska partimotionen 1978/79:2427 om avslag på regeringens förslag att 300 milj. kr. skall anslås till stöd för industriellt utvecklingsarbete förutsatte att struktur- och industriutvecklingsfonden skulle inrättas och att därför ingen särskild medelsanvisning skulle behövas. Om riksdagen skulle avslå förslaget om en sådan fond är vi beredda att stödja regeringsförslaget om ett anslag på 300 milj. kr.

NU 1978/79:59

97 Bilaga 1

Sammanställning av principiella synpunkter rörande industripolitiken Propositionen

1.978/79: 1 23 (s. 44-52)

4.1 Principiell syn på industripolitiken

Den svenska ekonomin bygger av tradition på marknadshushållningens principer. Marknadssystemet har betydande fördelar. I systemet finns inbyggt en strävan till effektivt utnyttjande av resurserna och till en sådan inriktning av produktionen att konsumenternas önskemål tillgodoses. Ett marknadssystem ger dessutom möjlighet till decentralisering av beslut och ansvar.

Marknadssystemet bygger på att de enskilda företagen fattar beslut om vilka produkter som skall tillverkas och hur de skall framställas. Besluten fattas på grundval av bedömningar av produktionskostnader och konsumenternas beredskap att betala för företagens produkter. Förändringar i priserna på marknaden och i företagets möjligheter att få avsättning för produkterna ger företaget anledning att anpassa sin produktionsvolym och ständigt ompröva sitt produktval och sin produktionsteknik. Marknadsekonomins styrka ligger bl. a. i en smidigare anpassning till nya lägen som dessa marknadssignaler ger. jämfört med den betydligt trögare anpassningen i administrativt styrda system.

Företagen bygger naturligtvis sina beslut även på annan marknadsinformation än nulägets priser och efterfrågan. Investeringsbesluten måste ofta fattas på grundval av förväntningar om mer långsiktiga förändringar i efterfrågan. produktionsteknik, konkurrensförhållanden, löner etc. Även för denna typ av mera framtidsinriktad information utgör emellertid marknadssystemets pristrender en viktig grund.

Sverige utgör en del av ett internationellt marknadsekonomiskt system. Vår industri är i hög grad internationaliserad och vår export består till

7 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 59

NU 1978/79:59

övervägande delen av industrivaror. Sverige har av tradition stött en fri handel. Denna frihandels vänliga politik som Sverige och andra industriländer fört under efterkrigstiden har lett till ett ökat handelsutbyte. Den har också utgjort en förutsättning för en effektiv konkurrens.

Vårt deltagande i ett på frihandelns principer grundat internationellt ekonomiskt system har gett oss en välfärdsutveckling som inte hade kunnat uppnås på annat sätt. Det har möjliggjort ett effektivt utnyttjande av en internationell arbetsfördelning. Våra komparativa fördelar när det gäller t. ex. råvaror, ekonomisk och teknisk kompetens samt utbildad arbetskraft har väl kunnat utnyttjas.

Jag vill understryka att Sverige även i fortsättningen måste aktivt verka för en fri internationell handel. En friare handel ligger i alla länders intresse. Utan fritt tillträde för varor och tjänster från svensk industri på utländska marknader kan våra industripolitiska mål om ökning av industriproduktionen och varuexporten inte uppnås.

Fri handel kan bara vara fri i båda riktningarna. Svenska åtgärder för att hindra import till Sverige skulle omedelbart riskera att leda till motåtgärder riktade mot svensk export. Vi har också tillsammans med andra länder åtagit oss att på handelns område avhålla oss från diskriminerande åtgärder och att slå vakt om frihandelssystemet.

Genom marknadsmekanismerna skeren fortlöpande anpassning till ändrade efterfråge- och produktionsförhållanden. Jag har tidigare redovisat vissa drag i den anpassningsprocess som har skett inom svensk industri, förändringar har alltid både plus- och minussidor. Det bör vara en strävan att fördela inte bara vinsterna av förändringarna utan också kostnaderna på ett så rättvist sätt som möjligt. Staten måste ta på sig ansvar för att underlätta omställning för enskilda människor och familjer.

En social marknadshushållning kräver en mängd samhällsfunktioner som stödjer, förbättrar eller korrigerar marknadens funktionssätt. Dessa ingrepp sker på en lång rad olika områden. Syftet är ofta att förhindra eller att påverka takten i de effekter som marknadskrafterna annars skulle kunna leda till. Som exempel på sådana samhällsinsatser kan nämnas stabiliserings- och skattepolitiken, handelspolitiken, regionalpolitiken, arbetsmarknadspolitiken. industripolitiken, energipolitiken, utbildningspolitiken, miljöpolitiken och konsumentpolitiken. Åtgärder inom ramen för t. ex. den ekonomiska politiken, arbetsmarknadspolitiken, industripolitiken, utbildningspolitiken och konsumentpolitiken syftar främst till att stödja och förbättra marknadens funktionssätt medan åtgärder inom t. ex. regional- och miljöpolitiken syftar till att korrigera marknadskrafterna av hänsyn till andra politiska mål som bedömts få alltför liten vikt på en ”fri” marknad. Jag återkommer i det följande till vissa synpunkter på sambandet mellan industriutvecklingen och några av dessa områden.

De förutsättningar som skapas av åtgärderna inom bl. a. här nämnda områden utgör tillsammans med de krafter som verkar på marknaden den

NU 1978/79:59

miljö i vilken industriföretagen har att verka. Jag vill särskilt framhålla den stora betydelse som måste tillmätas den allmänna ekonomiska politiken.

En långt utdragen lågkonjunktur kan väsentligt ändra förutsättningarna för ekonomins funktionsmöjligheter. Den kan t. ex. leda till att produktionskapacitet som från långsiktig synpunkt borde finnas kvar. slås ut eller till att företagens finansiella ställning urholkas på ett sätt som gör dem alltför defensiva. Kraftiga och oväntade förändringar av råvarupriser, löner, lånemöjligheter m. m. kan förrycka företagens planering och skapa en utvecklingshämmande osäkerhet. En av statens mest angelägna uppgifter är därför att genom en väl avvägd ekonomisk politik skapa en tillräckligt stabil ekonomisk miljö.

Det är uppenbart att svensk industri under åren 1975-1977 har lidit svårt av en kostnadskris, som var den viktigaste orsaken till industrins omfattande problem under dessa år. Kostnadsutvecklingen har förstärkt svårigheterna för branscher som har varit utsatta också för strukturella påfrestningar. Den har också hållit tillbaka expansionen i vissa s. k. framtidsbranscher. vilket har gjort strukturomvandlingen svårare än vad som annars skulle ha varit fallet. Genom de ekonomisk-politiska åtgärderna under åren 1977 och 1978. och genom det ansvarsfulla löneavtal som har träffats för åren 1978 och 1979 har dock förutsättningar skapats för en återhämtning för svensk industri. Under år 1978 har också utvecklingen i flera viktiga avseenden vänt. En positiv utveckling förutses också för år 1979. Det finns emellertid stora strukturproblem, framför allt för våra basindustrier, som kommer att kräva betydande förändringar under de kommande åren. En successiv krympning i dessa branscher kommer också att ställa stora krav på expansion i andra sektorer.

Industrin måste alltså förnyas. Förnyelse är emellertid en mödosam och tidskrävande process. Takten i förnyelsen begränsas av en rad faktorer, bl. a. tillgång till utbildad arbetskraft, goda företagsledare, riskvilligt kapital samt inte minst goda och utvecklingsbara idéer. Alla föreställningar om att mycket stora delar av svensk industri på kort tid skall kunna ersättas av ny och mer konkurrenskraftig industri är helt orealistiska. Det måste därför för åren framöver vara en central uppgift för den ekonomiska politiken och för arbetsmarknadens parter att se till att kostnadsutvecklingen inte går snabbare än att den helt övervägande delen av den befintliga industrin vid varje tidpunkt har möjlighet att hävda sig på världsmarknaden.

Lönsamheten är av central betydelse för industrins utveckling. Det är bara lönsamma företag som i längden kan ge de anställda trygghet, som kan locka till sig riskvilligt kapital och som kan expandera. Det har i debatten kring marknadsekonomin ibland hävdats att företagsekonomisk lönsamhet skulle vara ett alltför snävt mål som främst tillgodoser kapitalägarnas intressen, .lag delar inte den uppfattningen. Lönsamma företag gagnar alla intressegrupper. Självfallet skall lönsamheten inte uppnås genom en oacceptabel exploatering av människor eller miljö. Genom lagstiftning, av -

NU 1978/79:59

tal m. m. måste därför vissa restriktioner uppställas för företagens handlingsfrihet. Att ett företag med iakttagande av de gränser som dessa restriktioner sätter är lönsamt, är emellertid ett uttryck för att företaget producerar varor som tillfredsställer konsumenternas efterfrågan, och att det sköts på ett effektivt sätt. För att en rimlig vinstnivå skall kunna accepteras av alla krävs att vinsterna fördelas på ett rättvist sätt mellan olika grupper i samhället.

Att man i en marknadsekonomi uppmuntrar vinstgivande produktion beror på att man därigenom räknar med att också gagna det samhällsekonomiska intresset. Normalt är skillnaden mellan den företagsekonomiska och den samhällsekonomiska kalkylen liten, i synnerhet om man anlägger ett långsiktigt perspektiv. De avvikelser som kan finnas mellan samhällsekonomiskt och företagsekonomiskt intresse söker staten korrigera genom de tidigare nämnda ramarna och restriktionerna för företagens handlande. Trots dessa åtgärder kan avvikelser förekomma och i vissa fall motivera ytterligare statliga ingrepp, men detta är snarare undantag än regel.

Det är naturligt att lönsamma företag visar ett större socialt ansvar än vad som krävs genom statliga påbud. Ett starkt motiv härför kan vara att det gagnar företagets långsiktiga lönsamhet och effektivitet. Däremot kan det innebära vissa olägenheter att ställa alltför omfattande sociala krav på företagen vid sidan av de påbjudna, t. ex. att de skall anskaffa ny sysselsättning i samband med nedläggningar av vissa enheter. Det kan leda till en obenägenhet från företagens sida att t. ex. göra regionalpolitisk! önskvärda investeringar eller till en utarmning av företagets möjligheter att utveckla livskraftiga enheter. Finns samhällsekonomiska motiv för ett handlande som kraftigt avviker från det som företaget finner mest rationellt, måste ansvaret härför i allmänhet åvila samhället.

Samtidigt som en god lönsamhet i företagen är eftersträvansvärd finns betydande risker med en alltför hög vinstnivå och kanske framför allt med mycket starka variationer i vinstnivån. Plötsliga vinstuppgångar av det slag som vi hade under åren 1974-1975 kan leda till en oberättigad optimism och risk för mindre noggrant prövade investeringsbeslut. Den prövning som normalt görs i banker och av andra kreditgivare bortfaller. Dessutom kan en alltför hög vinstnivå eller en alltför snabb vinstuppgång leda till en ryckig och okontrollerad löneutveckling.

Staten påverkar lönsamheten i företagen framför allt genom den allmänna ekonomiska politiken och skattepolitiken. Det är min bedömning att lönsamheten i företagen måste höjas betydligt jämfört med nuvarande låga vinstnivå. I LU 78 har beräkningarna utgått från att relationerna mellan bruttovinster och löner återgår till det läge som rådde de första åren på 1970-talet. Det är sannolikt att den period av stora investeringar som nu ligger framför oss kräver en lönsamhet av denna storleksordning. En lägre lönsamhetsnivå skulle innebära risker för en vikande soliditet och därmed sannolikt utgöra en broms på investeringsviljan.

NU 1978/79:59

101 Det är av central betydelse för svensk ekonomi att under åren framöver få till stånd en industriell tillväxt. Industriproduktionen och industrivaruexporten måste nå en sådan volym att underskottet i de s. k tjänste- och transfereringsbalanserna kan långsiktigt balanseras. För att uppnå den nödvändiga volymtillväxten krävs att resurserna utnyttjas på ett effektivt sätt. dvs. att efterfrågade varor kan produceras till konkurrenskraftiga priser. Den nödvändiga tillväxten kan inte komma till stånd utan strukturförändringar i industrin. Som jag tidigare har framhållit är det en central uppgift för staten att se till att dessa strukturförändringar sker i socialt acceptabla former.

Avgörande för om en tillräcklig industriell expansion skall kunna uppnås är hur framgångsrik den ekonomiska politiken kommer att vara. Industripolitiken i en snävare mening, dvs. statliga åtgärder av olika slag som direkt tar sikte på att påverka industrins utveckling, kan spela en viktig kompletterande roll. Däremot går det aldrig att med industripolitiska åtgärder kompensera en dålig ekonomisk politik.

Industripolitiken är till sin natur mer eller mindre selektiv. Allmänt sett torde man kunna hävda att den mer offensiva industripolitiken är förhållandevis generell. Åtgärderna riktar sig till många foretag i en eller flera branscher. Direkta insatser kanaliseras ofta genom statliga eller halvstatliga institutioner. Någon politisk värdering av de projekt som kommer i fråga för stöd görs inte. De defensiva åtgärderna, de som sätts in för att rädda ett eller några företag, eller för att klara en krissituation, är av naturliga skäl riktade. Problemen är väl lokaliserade och insatserna kan riktas med stor träffsäkerhet. Att åtgärderna är defensiva i här angiven mening, utesluter givetvis inte att de kan få en offensiv utformning, dvs. utformas så att de kan bidra till en bättre utveckling och lönsamhet på sikt.

Denna skillnad mellan offensiva-generella respektive defensiva-selektiva åtgärder är ingen tillfällighet. Jag har redan i all korthet motiverat varför de defensiva åtgärderna kan riktas direkt mot problemhärdarna. De offensiva åtgärderna måste på samma sätt vara mer generella, eftersom vi inte har någon enkel metod för att finna de företag och projekt till vilka de bör riktas. En offensiv industripolitik måste därför ta sikte på främst att skapa goda förutsättningar för att många idéer skall få möjlighet att bli prövade på marknaden. De misslyckanden som alltid kommer att förekomma kan visserligen i efterhand uppfattas som en form av resursslöseri, men är det nödvändiga priset för att finna också de framgångsrika produkterna och affärsidéerna.

För att kunna bedöma behovet av särskilda industripolitiska insatser krävs en fortlöpande bevakning av utvecklingen inom industrin. Den sker framför allt inom industridepartementet och SIND. Från olika håll har förslag rests om en utbyggnad av denna bevakning. Sålunda har SIND lagt förslag om forsknings- och utredningsprogram. Även i riksdagen har förslag med denna inriktning väckts. Bland förslagen från SIND kan noteras bl. a. följande:

NIJ 1978/79:59

- uppbyggnad av databank som belyser svensk industris internationella konkurrenskraft,

- studier av svensk industris komperativa för- och nackdelar,

- studier av de ekonomiska, politiska och sociala förutsättningarna som industrialiseringen i de nya industriländerna bygger på samt av den roll statliga satsningar och s. k. fria zoner spelar i denna utveckling,

- studier som belyser de nya industriländerna som exportmarknader för svensk industri,

- studier som belyser nya regionala och branschmässiga drag i den internationella arbetsfördelningen inkl. ett försök att bestämma vilken typ av information som krävs för att denna utveckling ska kunna följas kontinuerligt,

- en förstudie för att belysa möjligheten av att göra prognoser för svensk industri baserade på s. k. världsmodeller. exempelvis FN-studien The Future of the World Economy,

- en jämförande studie av politik för industriell expansion i olika länder, exempelvis Japan och Västtyskland,

- studier av de faktorer som har varit avgörande för den svenska industriella utvecklingen under efterkrigstiden.

Jag anser för min del att det finns skäl att överväga om, och i vilka former, en utökad informationsinsamling och en utökad analys bör ske. Jag kommer därför i annat sammanhang att föreslå att regeringen bemyndigar mig att tillkalla en särskild utredare för att närmare belysa hur dessa frågor lämpligen skall hanteras.

De industripolitiska stimulansåtgärderna, dvs. de åtgärder som syftar till att underlätta industriell utveckling och expansion, är av många olika slag. Åtskilliga syftar till att förbättra informationsunderlaget för övriga beslutsfattare. Hit hör t. ex. branschråden och liknande organ som medverkar till ett ökat informationsutbyte. Branschråden har också initierat en omfattande utredningsverksamhet som lett till en samlad information om olika problemområden. Liknande utredningar utförs också inom bl. a. SIND och i det offentliga utredningsväsendet. Som exempel frår. senare år kan nämnas utredningar om handelsstål- och specialstålindustrin, olika delbranscher inom skogssektorn, bilindustrin, maskinindustrin, elektronikindustrin. livsmedelsindustrin samt gjuteriindustrin. I sammanhanget kan också nämnas Sveriges geologiska undersöknings karteringsverksamhet.

Staten kan i vissa fall också medverka till att diskussioner inom och mellan företag kommer till stånd. Ofta motiveras en sådan statlig medverkan av att ett eller flera företag har begärt och i vissa fall fått statligt stöd. Stödet bedöms emellertid vara otillräckligt för att klara företagets fortlevnad och det gäller därför att finna andra lösningar på problemen. Sådan medverkan kan ske t. ex. genom deltagande av statliga förhandlingsmän i diskussioner mellan företag. Som exempel kan nämnas det arbete som f. n. pågår inom skogsindustrin.

NU 1978/79:59

103 De kanske viktigaste statliga insatserna utgörs av den breddning av utbudet av finansiellt kapital som uppnås med hjälp av olika statliga och halvstatliga institutioner. Genom att ge krediter på andra villkor och för delvis andra ändamål än vad det ordinarie kreditväsendet gör kan dessa institutioner medverka till att åtskilliga projekt kommer till stånd som eljest aldrig skulle bli av. Det finns ett stort antal institutioner av här nämnt slag. Investeringsbanken. STU, de regionala utvecklingsfonderna. SEK. m.fl. utgör exempel härpå. Också de medel staten ställt till förfogande för strukturåtgärder inom specialstål- och stålgjuteriindustrin kan hänföras till denna kategori. Syftet med krediterna är ofta att medverka i projekt som innebär större risker eller där tillräckliga säkerheter inte kan erbjudas för att vanlig affärsmässig finansiering skall kunna ordnas. I regel spelar de statliga insatserna en kompletterande roll. Jag återkommer i det följande med förslag till ytterligare statliga insatser av det slag som jag här har exemplifierat.

Staten har också en viktig funktion att fylla när det gäller teknisk forskning och utveckling. Stöd till detta lämnas dels inom universitet och högskolor, dels inom ramen för STU. Riksdagen har för innevarande budgetår kraftigt höjt anslagen till STU. I budgetpropositionen (prop. 1978/79:100 bil. 17) har en ytterligare förstärkning för nästa budgetår föreslagits. Jag återkommer i det följande till frågan om teknisk forskning och utveckling.

De insatser jag hittills har berört har alltså i huvudsak generell inriktning. De ställs till förfogande för stora delar av industrin utan att riksdag och regering tar ställning till enskilda företag eller projekt. Den andra huvudkategorin a v insatser från statens sida syftar till att påverka utvecklingen i enskilda företag eller branscher eller kanske oftare takten i utvecklingen. I vissa fall kan t. ex. nedgången i en viss bransch vara så snabb att man har anledning att befara stora lokala och regionala problem. Staten kan i sådana lägen medverka till att neddragningen sker i socialt acceptabla former. Varvsindustrin är ett exempel härpå. I andra fall riktas de statliga insatserna direkt till enskilda företag och syftar till att uppnå t. ex. en långsammare neddragning eller till att överbrygga en tillfällig nedgång i avvaktan på bättre konjunkturer. De villkorliga lån som lämnats till Uddeholms AB och Norrlands Skogsägares Cellulosa AB liksom de statliga kreditgarantierna till skogsindustrin är exempel på sådana åtgärder. Av försörjningspolitiska skäl kan det i vissa fall vara motiverat att säkerställa viss produktion t. ex. genom avtal mellan staten och ett eller flera företag. Sådana avtal finns främst inom det grundtextila området. Stöd som motiveras av försörjningsberedskapsskäl lämnas också till skoindustrin. De statliga insatserna inom handelsstål- och gruvindustrin har syftat till att förhindra en oacceptabelt snabb neddragning, men har samtidigt inriktats på en omstrukturering som syftar till att på sikt göra SSAB och LKAB till lönsamma och livskraftiga företag. Detsamma gäller Datasaab.

SIND:s branschprogram har syftat till att stimulera en sådan utveckling

NU 1978/79:59

inom programbranschema att de på sikt skall kunna bli mer konkurrenskraftiga och därmed av egen kraft kunna överleva.

Inom skogsindustrisektorn är det angeläget att på grund av den bristande råvarutillgången hålla tillbaka expansionen av produktionskapacitet. Av denna anledning krävs sedan år 1977 tillstånd för utbyggnad av kapaciteten inom skogsindustrin (tillstånd enligt I36a§ byggnadslagen. SFS 1977:385).

Det är av största vikt att framhålla att statliga organ i allmänhet inte har någon unik kompetens att förutsäga marknadsutvecklingen och att peka ut delbranscher, företag, produkter och affärsidéer som i framtiden kommer att ha framgång på marknaden. Det är också svårt för statsmakterna att förutse vilka branscher som kommer att få problem. Visserligen finns det ofta varnande röster som förutser tillbakagång i vissa branscher, men de balanseras nästan alltid av mer optimistiska tongångar från annat håll. Övervägandena kring projekt Stålverk 80 kan utgöra en god illustration till detta. Svårigheterna att förutse utvecklingen kan illustreras också av att 1975 års långtidsutredning inte berörde de kommande problemen i t. ex. stålindustrin. Det är ofta enkelt att med facit i hand säga vad som borde ha uträttats på ett visst område men betydligt svårare att i förväg ange detta.

Det kan ofta ligga en lockelse för regering och riksdag att ingripa i företag och branscher som har problem eller att på andra grunder göra statliga insatser. Åtgärderna kan, oavsett vilka de reella effekterna blir, ge ett intryck av engagemang och aktivitet. Ofta är det dock svårt att helt överblicka konsekvenserna av statliga insatser. Det är inte ovanligt att de positiva kortfristiga effekterna av ett statligt ingripande framhålls medan de långsiktiga effekterna ägnas mindre uppmärksamhet, delvis därför att de i ett pressat beslutsläge kan vara svåra att överblicka. Här kan dock finnas risker för konkurrenssnedvridning och undanträngning av långsiktigt bättre satsningar från kapitalmarknaden. Vidare innebär politiskt beslutade insatser ofta låsningar som i ett senare skede, med ändrade förutsättningar, kan vara svåra att komma ifrån.

Trots de risker som är förenade med statliga insatser kan sådana givetvis ändå många gånger vara motiverade. Jag har nyss givit åtskilliga exempel på det. Jag vill emellertid framhålla att det inte behöver uppfattas som planlöshet eller bristande engagemang om statsmakterna efter genomförda analyser finner att statliga insatser i ett visst företag eller en viss bransch inte är motiverade. Det kan t. ex. bero på att man funnit att ett statligt ingripande skulle få sådana långsiktigt negativa effekter som tidigare exemplifierats eller att de statliga åtgärder som står till buds inte kan hjälpa företaget till en positiv utveckling.

När det gäller utvecklingen av nya affärsidéer bör man enligt min mening vara medveten om att politiska organ, statliga myndigheter och etablerade intresseorganisationer genom sin uppbyggnad ibland kan utgöra en återhållande kraft snarare än en pådrivande. De kan ha svårare att se både

NU 1978/79:59

riskerna och möjligheterna i utvecklingen än enskilda människor och företag som är verksamma ute på fältet. Det finns åtskilliga exempel på personer och företag med nya idéer som länge har fått slåss i motvind mot det samlade etablissemanget innan marknadskrafterna har visat att deras idéer har varit bärkraftiga.

Vad jag nu har anfört bör inte innebära något hinder för staten att medverka med t. ex. riskkapital i intressanta utvecklingsprojekt. Denna verksamhet bör emellertid alltid ha en begränsad omfattning för att inte allvarligt inkräkta på utrymmet för satsningar på den reguljära marknaden. Motiven för statlig medverkan kan vara t. ex. att projekt genomförs på nationell eller internationell nivå eller att enskilda företag saknar möjlighet att deltaga i ett visst projekt på grund av bristande egna resurser. Exempel på sådana här insatsområden kan vara rymdverksamhet, utvecklingsprojekt inom flygindustrin och enstaka projekt av typ Stirlingmotorn. Den särskilda näringspolitiska delegationen har för sin del pekat på bl. a. informationsteknik. mikroelektronik och bioteknik som s. k. nationella utvecklingsprojekt. I detta sammanhang finns också skäl att erinra om statens roll som beställare av t. ex. teleutrustning, järnvägsmaterial och utrustning inom energisektorn.

NU 1978/79:59

106 Motionen 1 978/79:2360 (m)

Inledning

1 motionen 1978/79:1108 till innevarande riksmöte har vi utvecklat vår syn på näringspolitiken och därmed även på industripolitiken. Denna vår principiella syn ligger fast.

Den svenska välfärden har vuxit fram genom enskilda initiativ och fri konkurrens på lika villkor. Det är positiva tillgångar som vi bör slå vakt om.

Den syn på industripolitiken och marknadsekonomin som kommer till uttryck i propositionen överensstämmer till stora delar med vår uppfattning. Propositionen redogör utförligt och på ett förtjänstfullt sätt för de problem som är förknippade med selektiva åtgärder inom industripolitiken. Främst pekas på riskerna för konkurrenssnedvridningar, stödmentalitet i företagen och en snedbelastning av kapitalmarknaden. Vi finnér det mot den bakgrunden anmärkningsvärt att regeringen i tillämpningen av vad som i propositionen benämns ”aktiv näringspolitik” i så stor utsträckning kommit att tillgripa selektiva stödåtgärder till industrin. Till en del har detta blivit följden av att folkpartiet genom att medverka till höjningar av arbetsgivaravgifterna försämrat näringslivets förmåga att konkurrera av egen kraft.

I motionen 1108 föreslår vi - som ett led i strävan att begränsa statens utgifter-att regeringen skall redovisa gjorda åtaganden på industripolitikens område samt möjligheterna att med hänsyn till bl. a. de förbättrade konjunkturutsikterna begränsa transfereringarna till företagssektorn. Näringsutskottet har i betänkandet 1978/79:21 sagt att utskottet delar motionens krav. Även finansutskottet instämde i betänkandet 1978/79:20 i motionens krav i detta avseende. Till vår utomordentliga förvåning saknas denna redovisning i föreliggande proposition.

Propositionen redogör för företagens sjunkande soliditet som, tillsammans med minskad lönsamhet, har lett till en avmattning i investeringsverksamheten. Någon analys av orsakerna till den sjunkande soliditeten i företagen görs emellertid inte. Detta är beklagligt, eftersom det då hade framkommit för den fortsatta politiken lärorika slutsatser om hur statsmakternas felinriktade åtgärder på den ekonomiska politikens område under 1960- och 1970-talen ledde till att företagen förlorade sin förmåga till sparande och investeringar och därmed fick svårigheter att ge tillräcklig sysselsättning. Medvetet eller omedvetet drev den dåvarande socialdemokratiska regeringen en politik som försämrade lönsamheten i näringslivet och gjorde företagen mera beroende av kapitaltillskott från det offentliga.

Propositionens resonemang om att näringslivets investeringsverksamhet har blivit så mycket mera riskfylld eller kapitalintensiv övertygar inte. Detta kan gälla vissa branscher och särskilda projekt, men den tekniska utvecklingen leder också till ökad flexibilitet och minskade kapitalbehov inom andra

NU 1978/79:59

delar av näringslivet. Talet om de stora riskfyllda projekten som endast kunde finansieras med statliga medel låg bakom Investeringsbankens tillkomst och har sedan fått motivera fortsatta statliga ingripanden utan någon hittills konstaterbar utvecklingsbefrämjande effekt på svenskt näringslivs konkurrensförmåga.

Propositionens diskussion om marknadsekonomins förtjänster rimmar illa med förordet för någon typ av löntagar- eller medborgarfonder och resonemanget om att fortsatta statliga ägarengagemang kan bli nödvändiga. Föredraganden förbiser därmed också den investeringshämmande effekt som de socialdemokratiska förslagen om löntagarfonder i sig har inneburit. Det nuvarande ”kapitalproblemet” inom näringslivet är i själva verket ett lönsamhets- och kapacitetsutnyttjandeproblem. Kapitaltillskott från statens sida blir under sådana omständigheter nödlösningar. Statlig finansiering av näringslivets investeringar inom ramen för en selektiv industripolitik leder till en socialiserad ekonomi.

NU 1978/79:59

108 Motionen 1 9 78 / 79:2 362 (vp k)

I. Utgångsläge och problem

Den ekonomiska och sociala krisen framtvingar över hela det samhälleliga fältet nya insikter och krav. Gamla teser gäller inte längre. Djupgående problem har vuxit fram som inte längre kan lösas på det gamla sättet. Det gäller i hög grad de områden som berör landets industriella framtid Del krävs nya tänkesätt och annorlunda värderingar för att bemästra den industriella krisen och inleda en ny utveckling.

Det råder eftersläpning i industrins och produktionens inriktning och sammansättning. Tung produktion, som ställer stora krav på råvaru- och energiresurser, belastar ekonomin i oproportionerlig grad. Produktionen är allmänt otillräckligt utvecklad för att motsvara den kommande industriella utvecklingsfasens krav. Stora delar av produktions- och transportapparaten är antingen uppbyggda efter slösaktiga produktionssätt eller har otillräcklig effektivitet och modernitet.

Forsknings- och utbildningssektorns resultat är inte i takt med de industriella utvecklingsbehoven. Det teknologiska tänkandet är ensidigt och trångt. Själva begreppen ”utveckling”, ”tillväxt” osv. ges en snäv. kvantitativ innebörd. Marknadssystemet fungerar inte längre - investeringar, prissättning och produktionsinriktning bestäms subjektivt. Anarkin i produktionen tilltar-allt fler stora beslut fattas utan sammanhang och utan blick förde allmänna samhällskonsekvenserna. Behovet av grepp om mål för utvecklingen kan därför inte alls tillgodoses. Det etablerade samhället undviker hela frågan om makten över produktionen och om utvecklingens sociala innehåll.

Så står kortfattat de huvudproblem, vilka tillsammans bildar dagens utmaning för svensk industripolitik.

II. Kritik av propositionen

Propositionen förefaller närmast ligga helt vid sidan av den svenska industrins stora problematik. Den ställer inte upp problemen och innehåller ingen egentlig analys av någonting. De viktiga sambanden mellan industriella framtidstendenser, produktionens sammansättning, energi-, råvaru- och miljöaspekterna tas inte upp. Vad slags tillväxt som är önskvärd diskuteras inte. Teknik betraktas som något givet, inte som en styrbar utvecklingsprocess som kan tänkas i alternativa former. Marknadsekonomin hyllas i stereotypa termer, illustrativa för läroböckerna i klassisk ekonomi före 1930. Själva propositionstexten är en ansamling av ytligheter och i vissa fall närmast generande plattityder och snusförnuftigheter, som omöjliggör varje problemanalys och varje meningsfull formulering av mål för politiken.

Vpk anser inte attén proposition av detta slag är meningsfull som grund för ett beslut om landets industripolitik.

NU 1978/79:59

109 III. Riktlinjer för en progressiv industripolitik

En progressiv industripolitik, iignad att lösa nationens industriella problem i folkflertalets intresse, måste sätta upp bestämda långsiktiga huvudmål. Dessa mål skall definieras till sitt politiska innehåll, ty det är inte så att vad som är bra för Wallenberg också är bra för folket. Man måste bestämma sociala och politiska värderingar. Vilken tänkbar teknisk och industriell utveckling som sedan skall följas är ett politiskt beslut. Industrin är ju ingen självständig sektor - dess produktion skall tjäna de övriga samhälleliga behoven, sådana dessa definieras.

Mot denna bakgrund kan man i ett antal väsentliga avseenden precisera linjer och mål för en framtida progressiv industripolitik i det arbetande folkflertalets intresse.

IV. Sammanfattning

Ett beslut av riksdagen om riktlinjer för framtida industripolitik bör sålunda innefatta följande punkter:

1. Industrins förädlingsgrad måste kraftigt höjas. Dess sammansättning måste medvetet förskjutas bort från tung råvaru- och halvfabrikattillverkning och till mer avancerade och förfinade "lätta” produkter.

2. Förädlingen sker dels utifrån existerande "klassisk” produktion, dels i form av helt nya avancerade produkter och system. Detta kan genomföras bara i ett stort, långsiktigt och medvetet statligt industriprogram med utbyggnad av nya statliga industrier.

3. Produktionen inom industrin måste inriktas på sociala och mänskliga behov. Det gäller konsumtionsvaror, arbetsredskap och maskiner, anläggningsmaterial lika väl som den mer breda industriproduktion som bör ägnas uppbyggnaden av bättre trafiksystem och bekämpandet av sociala och miljömässiga brister i samhället.

4. Förnyelsen av svensk industri förutsätter att den knyts till långsiktiga utbyggnader inom andra samhällssektorer. Ett program för nydaning av transportväsendet, ett program för att bekämpa' de sociala och miljömässiga bristerna, samt en planmässig produktion av nya industrianläggningar, produktions- och energisystem inom landet utgör marknadsbasen för en industriell förnyelse.

5. Exporten måste för att i framtiden hävda sig ses i sammanhang med vidgandet av den inre marknaden för nya typer av produkter. Med den inre marknadens stöd ökar dess förmåga till teknisk förnyelse och breddas dess bas.

6. Industriutvecklingen måste ses i nära sammanhang med energi- och miljöförhållandena. Den industriella tillväxten bör ske på basis av oförändrat energiuttag och med strävan att kraftigt nedbringa industrins miljöpåverkan. Detta står i nära samband med höjning av förädlingsgrad, dämpad rovdrift på

NU 1978/79:59

naturresurser och ökad tyngdpunkt på den förfinade mänskliga arbetsinsatsen.

7. Förändringen av själva arbetsprocesserna utgör en viktig del av den industriella förnyelsen. Rovdrifen på människor måste bekämpas och de förluster detta skapar undanröjas.

8. Basen för den tekniska forskningen måste kraftigt vidgas. Detta gäller såväl antalet tekniker och forskare som bredden när det gäller forskningsobjekt. Den tekniska forskningen bör göras oberoende av privata industriers och finansiärers inflytande och organiseras långsiktigt i ett stort nationellt forskningsprogram, beslutat av riksdagen. Forskningsadministrationen måste helt omvandlas och demokratiseras.

9. En bred uppskolning av de arbetande inom industrin bör organiseras. Denna uppskolning skall syfta till att höja det tekniska och tekniskt-sociala allmänkunnandet.

10. En ny lag bör stiftas mot pris- och marknadsmanipulationer, privata överenskommelser rörande marknader och sortiment samt mot direkta ersättningar och mutor inom näringslivet.

U. De nya statliga industrier som måste leda den industriella förnyelsen skall i sina ledningsorgan ha lönarbetarmajoritet. I såväl offentligägd som privat industri bör vissa självständiga befogenheter genast överlåtas till de arbetande. Dit hör rätt att välja löneform, rätt att organisera den konkreta arbetsuppgiften och rätt att påverka produktens ändamålsenlighet, kvalitet och säkerhet.

NU 1978/79:59

lil

Motionen 1 978/79:2424 (c)

Centerns principiella syn på näringspolitiken

Centerpartiet kan inte acceptera de principiella riktlinjer för industripolitiken som anges i propositionen. Om marknadsekonomin skall fungera i ett modernt samhälle är det en förutsättning att staten ställer upp vissa klart formulerade mål. Detta saknas helt i propositionen. Enligt centerpartiets uppfattning skall målet för näringspolitiken vara att skapa en rationell och funktionsduglig produktionsapparat med största möjliga internationella konkurrenskraft.

Näringslivet skall därjämte tillgodose angelägna krav i samhällsutvecklingen och medverka till att klara de sysselsättningspolitiska målen. Näringslivet skall också medverka till en bättre regional balans och en teknisk utveckling i samhället som främjar ekologisk balans och en human livsmiljö.

En socialt anpassad marknadsekonomi skall alltså arbeta inom ramar angivna genom politiska beslut, men självfallet skall ramarna inte vara snävare än som motiveras av att de övergripande målen kan uppfyllas. Marknadsekonomins rätta funktion inom de angivna ramarna är en förutsättning för rationell fördelning av produktionsresurser och maximal effektivitet i näringslivet. En förutsättning för näringspolitikens funktion är självfallet att den ekonomiska politiken skapar en ekonomisk stabilitet i samhället, men frånvaron av mål i näringspolitiken är särskilt besvärande om den ekonomiska stabiliteten till följd av den internationella utvecklingen temporärt blir utsatt för påfrestningar. Den ekonomiska politiken kan alltså aldrig ersätta kravet på en framåtsyftande och offensiv näringspolitik.

Erfarenheterna av lågkonjunkturen 1976, 1977 och 1978 understryker kravet på en målmedveten näringspolitik. De stora påfrestningar som framför allt den råvarubaserade exportindustrin utsattes för understryker behovet av en beredskap från samhällets sida. Om resurser i enskilt näringsliv inte kan mobiliseras för nödvändiga strukturåtgärder, kan inte samhället underlåta att gå in även med ägarengagemang. Att av principiella skäl tilldela samhället en passiv roll i ett sådant skede är alltså att acceptera att strukturella förändringar utlämnas åt kortsiktiga bedömningar. Om inte trepartiregeringen tagit initiativ till bildandet av SSAB (Svenskt Stål AB) hade t. ex. de strukturella förändringarna inom handelsstålsindustrin kunnat bli mycket dramatiska och orsakat långt större arbetslöshet på de berörda orterna än vad som blev fallet och dessutom medfört en utslagning av sådana produktionsresurser som är nödvändiga för en rationell struktur i framtiden.

För de stora handelsstålverken var det alltså nödvändigt med en lösning enligt modellen SSAB för att med tillräcklig kraft och målmedve -

NU 1978/79:59

lenhet klara strukturfrågorna. Den modellen for samhällets näringspolitik behöver naturligtvis inte tillämpas i andra sammanhang, men det är angeläget att samhället inte passivt i avvaktan på marknadskrafternas verkningar accepterar rollen som åskådare och som ansvarig för att klara de arbetsmarknads- och socialpolitiska konsekvenserna av snabba st ru kt u rförändringar.

Det finns också anledning att starkt ifrågasätta regeringens passivitet när det gäller att behandla de mindre handelsstålverkens situation. Genom att inte fullfölja utredningen om de mindre handelssiålvcrken har handlingsberedskapen försämrats på ett olyckligt sätt.

Det finns anledning att vara starkt kritisk till regeringens medverkan i skogsindustrins förändringar, och vi konstaterar med oro att situationen inom skogsindustrin inte föranlett några övergripande näringspolitiska insatser från regeringens sida. I och med att den av landshövding Mats Lemne ledda arbetsgruppen för skogsindustrifrågor upphörde övergick branschinsatserna från regeringens sida till företagsvisa förhandlingar utan att några långsiktiga mål för arbetet uppställdes.

Genomgående präglas följaktligen regeringens näringspolitiska handlande av passivitet, som illa svarar mot de krav näringslivets nuvarande situation ställer på insatser från samhällets sida. I propositionen framhålls att industrin måste förnyas men att förnyelsen är en mödosam och tidskrävande process. Det finns anledning instämma i detta konstaterande. Dels måste självfallet kostnadsutvecklingen bemästras så att inte företag slås ut av den anledningen, men dessutom måste näringspolitiken ta sikte på att göra det möjligt att från samhällets sida medverka till att strukturella förändringar sker i ordnade former så att man inte riskerar en utslagningsprocess som minskar möjligheterna till en framtida industriell utveckling. Förnyelseprocessen måste alltså tillåtas ta sin tid.

Mot denna bakgrund visar sig de av regeringen föreslagna åtgärderna inom tekoindustrin oacceptabla. Vi har därför i en särskild motion föreslagit en rad konkreta näringspolitiska insatser för att säkra denna industrigrens överlevnadsmöjligheter.

En central fråga i näringspolitiken är mot denna bakgrund hur den samverkan mellan företag, branscher och samhälle som är en förutsättning för näringspolitikens funktion skall organiseras. Erfarenheterna av den senaste lågkonjunkturen visar att det inte räcker med de föreslagna branschprogrammen och den utredningsaktivitet som staten t. ex. genom industriverket bedriver. Industriverkets utredningsverksamhet måste successivt förändra karaktär och mera bli en prognosverksamhet beträffande den internationella industriutvecklingen och de krav den ställer på strukturförändringar i svensk industri. Därjämte måste — lika väl som den internationella ekonomiska utvecklingen följs och analyseras av konjunkturinstitutet — den internationella industriutvecklingen följas av ett särskilt struktursekretariat.

NU 1978/79:59

113 Större anspråk än för närvarande måste dessutom ställas på företagens och framför allt då branschorganisationernas medverkan för att genomföra strukturella förändringar. Självfallet gäller det att begränsa inslagen av samhällsingripanden, som lätt får en byråkratiserande effekt på näringslivet. I omsorgen om att hålla nere samhällsingripandena inom näringslivet borde företag och branschorganisationer själva aktivera sina insatser.

Det finns också anledning att för framtiden ställa större krav än för närvarande på enskilda företags aktiva medverkan vid förändringar när marknadsförutsättningarna för en produktion förändras. Det är från samhällets synpunkt önskvärt att företag som förändrar sin produktionsinriktning och detta får konsekvenser för sysselsättningsläget på en ort ställer sitt tekniska och kommersiella kunnande till förfogande för att medverka vid tillkomsten av ny sysselsättning. Dessa anspråk kan självfallet inte gå ut över företagets ekonomiska och finansiella status. Enligt vår uppfattning bör därför företagen medges rätt att av obeskattade medel och på samma villkor sorn nu gäller för investeringsfonderna avsätta medel till särskilda trygghetsfonder, som kan disponeras för avgångsvederlag, för övertalig personal, för etablering av alternativ produktion etc.

Det är också nödvändigt att investeringsfonderna på ett mera aktivt sätt kan användas som ett regionalpolitisk! instrument. I dessa sammanhang återkommer vi i anslutning till den aviserade företagsskattepropositionen.

Mot bakgrund av här anförda synpunkter kommer vi att i följande avsnitt framföra förslag som propositionen ofrånkomligen ger anledning till. Enligt vår mening har man i propositionen inte tillräckligt beaktat vissa internationella långsiktiga aspekter och möjligheter. Inte heller finner vi förslagen i fråga om teknisk utveckling och förnyelse tillfredsställande. Vidare innebär propositionen inte en inriktning av industripolitiken i decentralistisk riktning, vilket är en nödvändig förutsättning för fullföljande av bl. a. de regionalpolitiska strävandena.

8 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 59

NU 1978/79:59

114 Motionen 1 978/79:2427 (s)

1. Näringspolitik för arbete, trygghet och utveckling

1.1 Utgångspunkter

Den industriella utvecklingen har inneburit en radikal omdaning av det svenska samhället. Den ökade industriproduktionen har möjliggjort en kraftig välfärdsökning för vårt folk. Vi har i dag en levnadsstandard i vårt land som knappast överträffas i något annat land. Till de förbättrade levnadsförhållandena har i mycket hög grad bidragit våra kraftiga satsningar på en utbyggnad av den gemensamma sektorn. En förutsättning för denna utbyggnad har emellertid även det varit att den svenska industrin kunnat expandera och framgångsrikt kunnat sälja sina produkter på inhemska och internationella marknader.

Men industrialiseringen har också en baksida. En alltmer uppskruvad arbetstakt och dåliga arbetsmiljöer sliter hårt på människorna. En ökad produktion tär på våra knappa naturresurser och hotar att förstöra vår miljö genom att förorena luft och vatten. En ökad automatisering minskar själva arbetets positiva innehåll.

Den industrialiserade västvärlden lever sedan några år i en akut kris. Den djupa och långvariga konjunkturnedgången har blottlagt och accentuerat en rad långsiktiga problem. En svag efterfrågan på industriprodukter har kombinerats med ett behov av en omstrukturering och förnyelse av industrin i många länder. Det politiska receptet som tillgripits har varit svångremspolitiken. I land efter land har vi kunnat se effekterna av detta. Löntagarna har åter fått ta konsekvenserna av marknadsekonomins misslyckanden i form av en starkt stigande arbetslöshet. Det finns tecken som tyder på att detta är förhållanden som löntagarna får fortsätta att leva med i många länder även om en förbättrad konjunktur för en tid kan dölja en del av de grundläggande problemen. Även i vårt land höjs röster för en mera markerad politik i denna riktning.

Den svenska socialdemokratin kan aldrig ställa sig bakom en defensiv och löntagarfientlig politik. En fortsatt industriell expansion är nödvändig i vårt land. Den krävs för att vi skall kunna få resurser att gå vidare i vår strävan att tillfredsställa människomas behov vad gäller arbete, trygghet och omvårdnad. Den krävs för att vi skall kunna minska klyftorna i samhället. Den krävs för att vi skall kunna få till stånd en regional balans i vårt land. Den krävs för att vi skall kunna värna vårt lands ekonomiska oberoende.

Men vi kan inte acceptera en okontrollerad industriexpansion på marknadskrafternas villkor. En sådan utveckling leder ofelbart till en ökad utslagning och otrivsel och till en rovdrift på våra naturresurser. För socialdemokratin är det inte industriexpansionen i sig utan dess

NU 1978/79:59

resultat som är avgörande. För oss står människan i centrum. Det är därför vi kräver en social näringspolitik i stället för en politik där anonyma och okontrollerbara faktorer bestämmer färdriktning och resultat.

1.2 Förutsättningar och krav

Inom stora delar av industrin finns f. n. en inte obetydlig outnyttjad kapacitet. Den har uppskattats till storleksordningen 10 å 15 procent. Den finns i form av såväl outnyttjade produktionsanläggningar (kapital) som underutnyttjande av anställd arbetskraft och arbetslösa industriarbetare. Vid en konjunkturuppgång kan man dock räkna med att inom något eller några år större delan av denna outnyttjade kapacitet tas i anspråk. Detta gäller dock inte branscher där efterfrågan av strukturella skäl inte väntas återvända särskilt snabbt. Ett exempel härpå är varvsindustrin.

På något längre sikt måste dock kraftig utbyggnad av industrins produktionsapparat till. Det är rimligt att räkna med att behovet av investeringar i framtiden kommer att vara större än hittills för att öka produktionen. Skälet härtill är — förutom behovet av en ökad produktion — att det nu tycks finnas en klar tendens till minskande arbetsproduktivitet.

Förutsättningarna i fråga om efterfrågan på industrins produkter torde vara mindre gynnsamma under 1980-talet än de var under 1960-talet och 1970-talets första hälft. Efterfrågan på industriprodukter beror i allt väsentligt på två faktorer, nämligen den privata konsumtionen resp. utrikeshandelns utveckling. En ganska given utgångspunkt för utvecklingen under 1980-talet torde vara att den privata konsumtionen kommer att växa långsammare än tidigare. Detta betyder då en lägre tillväxt i den inhemska efterfrågan på industriprodukter.

Praktiskt taget alla bedömningar av den internationella utvecklingen pekar på att världshandeln totalt sett kommer att växa klart mera långsamt under 1980-talet än under 1960-talet. Skälen härtill är två. För det första kommer man med största sannolikhet i de flesta stora industriländer att ha en mera långsam allmän ekonomisk tillväxt än under 1960-talet. Till detta kommer att 1960-talet i hög grad kännetecknades av att handeln utvecklades betydligt snabbare än den totala produktionen, dvs. man fick en ökad internationell integration, vilket var en ”engångseffekt” av den kraftiga liberalisering som skedde av världshandeln genom allmänna tullsänkningar och utvecklandet av tullunioner och frihandelsblock.

För att uppnå en tillräckligt snabb ökning av efterfrågan på industriprodukter är det därför nödvändigt att den svenska industrin ökar sina marknadsandelar såväl på exportmarknaden som på hemmamarknaden. Detta kräver att den svenska industrin slår vakt om och för -

NU 1978/79:59

bättrar sin internationella konkurrenskraft.

Konkurrenskraften avgörs inte enbart av vårt relativa kostnadsläge. Detta beror också på råvarukostnader och växelkurser. Även andra faktorer påverkar dock i hög grad den internationella konkurrenskraften. Sådana faktorer är produkternas kvalitet, grad av teknisk utveckling och anpassning till behoven på marknaden samt företagens marknadsföringsansträngningar.

Konkurrenskraften påverkas också i hög grad av strukturella förändringar i världshandeln som innebär att utpräglade låglöneländer med avancerad teknologi kommer in på marknaden inom vissa branschområden. Möjligheten att möta denna konkurrens med kostnadssänkningar är i vissa fall obefintlig.

Slutresultatet av detta kan väl tänkas bli en svagare växande världsmarknad med allmänt sett skärpt konkurrens och med en nästan mördande konkurrens på vissa områden.

Detta kommer i sin tur att leda till att många produkter och produktionsmetoder kommer att slås ut från marknaden. I och för sig är detta inte något nytt. Vi har tidigare under hela efterkrigstiden sett samma fenomen. Det som skiljer från tidigare perioder är emellertid att

— konkurrensen nu blir ännu hårdare än tidigare,

— kraven på snabbhet i anpassningen i företag och branscher ökar,

— även större fabriksenheter kommer att drabbas mot tidigare huvudsakligen mindre produktionsenheter. (Jämför t. ex. varven, stålindustrin etc.),

— omställningarna kombinerades tidigare ofta med en stark expansion inom en rad andra industriella områden. Sannolikheten är i dag betydligt mindre att en sådan allmän expansion skall uppkomma

spontant.

Samtidigt måste som vi tidigare framhållit den industriella utvecklingen ske med ett ökat hänsynstagande till de enskilda människornas behov och önskningar.

Sammantaget ställer detta mycket stora krav på vår närings- och industripolitik. Enligt socialdemokraternas mening måste en sådan politik grundas på följande:

0 Sverige behöver en fortsatt långsiktig industriell expansion. Detta är nödvändigt för att vi skall kunna förverkliga målen arbete åt alla och få resurser för en fortsatt utbyggnad av den gemensamma sektorn, en ökad social och ekonomisk utjämning och en balanserad regional utveckling,

• Industriutvecklingen måste ske på människornas villkor. Utvecklingen får inte ske till priset av utslagning och sämre arbetsförhållanden. Arbetsmiljön — såväl psykisk som fysisk

— måste förbättras. Utvecklingen får inte innebära en rovdrift med våra naturresurser.

NU 1978/79:59

• Våra satsningar på forskning och teknisk utveckling måste ökas kraftigt. Detta är nödvändigt för att vi skall kunna utveckla nya industriella verksamheter, effektivisera vår produktionsapparat och höja kvaliteten på vår produktion. Vi måste också öka satsningarna för att förbättra den industriella miljön,

• Vi måste vidareutveckla våra basnäringar. Parallellt med våra satsningar på nya produktområden måste vi slå vakt om, effektivisera och vidareutveckla våra traditionella basnäringar. Vi har inte råd att utan ansträngningar ge upp arbeten, branscher eller delbranscher. I våra basnäringar finns en betydande utvecklingspotential som måste tas till vara,

• Vi måste låta vår väl utvecklade gemensamma sektor bli en motor i vår industriutveckling. Inom stora delar av den gemensamma sektorn har vi i vårt land nått en utvecklingsnivå som är utomordentligt hög vid en internationell jämförelse. Våra erfarenheter och kunnande liksom våra högt ställda krav på samhällsservice måste tas till vara inom industrisektorn och stimulera industriutvecklingen,

• De anställda måste på ett helt annat sätt än hittills delta i industrins utveckling. De anställdas medverkan i och inflytande över de beslut som styr utvecklingen måste ökas. Detta är inte bara en demokratisk rättighet. Det är också helt nödvändigt att de anställdas erfarenheter och kunnande på alla nivåer tas till vara i företagen. Det har gång på gång visat sig att de anställda tidigt såväl inser problem som utarbetar lösningar. Detta är en resurs som inte får förbigås.

• Vi måste vara beredda att gemensamt säkra de resurser som krävs för en positiv industriutveckling. Industrins finansiering kan långsiktigt endast tryggas genom kollektiva ansträngningar. Löntagarfonder samt struktur- och utvecklingsfonder är därför nödvändiga.

Vi övergår nu till att närmare redovisa vår syn på industripolitikens roll och utformning.

2. Industripolitiken och den industriella utvecklingen

2.1 Industripolitikens uppgifter

Huvuduppgifterna för industripolitiken kan grovt sett sägas vara att dels initiera och underlätta en anpassning inom företag och branscher till den ständigt föränderliga internationella konkurrensen som den svenska industrin har att möta, dels få till stånd de framtidsinriktade satsningar som är nödvändiga för en långsiktigt positiv industriutveckling i vårt land. Sådana satsningar — på nya produkter, ny produktionsteknik och nya marknader — blir i allt högre grad så stora och riskfyllda att företagen kommer att sakna vilja eller resurser att genomföra dem. Samtidigt kan dylika projekt vara av avgörande betydelse för produktionsenheters och i vissa fall hela branschers framtid. Det är vidare ett krav att de nödvändiga omställningarna

NU 1978/79:59

inom industrin sker på ett sådant sätt att påfrestningarna för de berörda människorna, orterna och regionerna så långt möjligt begränsas.

Detta är vittomfattande uppgifter, som inte har några enkla lösningar. Industripolitiken har ju också kommit att innefatta ett brett spektrum av åtgärder; vissa selektiva, andra mer generella, vissa med snabb genomslagskraft, andra med effekter först i det längre tidsperspektivet. Som exempel kan nämnas åtgärder för att stimulera forsknings- och utvecklingsverksamheten inom och utom företagen, åtgärder för att underlätta industrins kapitalförsörjning och exportstimulerande åtgärder. Vidare kan pekas på åtgärder för att underlätta utvecklingen för vissa företagskategorier med särskilda förutsättningar och problem, t. ex. mindre och medelstora företag.

Den del av industripolitiken som under de senaste åren kommit att få en särskild betydelse är branschpolitiken, dvs. de åtgärder som syftar till att förändra strukturen — vad gäller t. ex. ägarförhållanden, produktionens inriktning och fördelning mellan olika företag, företagens och produktionsenheternas storlek samt samspelet mellan företagen — i branscher eller delbranscher för att därigenom stärka den samlade konkurrenskraften.

Den företags- och branschmässiga anpassning som krävs inom den svenska industrin blir i många fall genomgripande. Detta betyder att branschpolitiken även i framtiden måste ges en central roll. I flera branscher krävs betydande strukturella förändringar för att ge företagen en erforderlig internationell konkurrenskraft. Konsekvenserna för de anställda blir ofta avsevärda. Samtidigt måste stora satsningar ske i ny produktionsutrustning, förbättrad marknadsföring och intensifierad forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Det tjänar inget syfte att söka gradera betydelsen av dessa olika typer av åtgärder, även om självfallet effekterna varierar. De har alla sin plats i en samlad och aktiv industripolitik, och vi kommer senare i denna motion att närmare redovisa våra förslag inom olika delområden.

2.2 Regeringspropositionen

De borgerliga partiernas syn på näringslivets utveckling och på industripolitiken grundas på en starkt överdriven tilltro till marknadskrafternas möjligheter att lösa de problem som uppkommer inom industrin. Detta har präglat såväl den tidigare trepartiregeringens som den nuvarande regeringens uttalanden angående industripolitiken.

Verkligheten kom dock att snabbt sätta denna inställning på hårda prov. Trepartiregeringen tvingades snart överge den s. k. Åslingdoktrinen. På område efter område blev statliga åtgärder nödvändiga. Dess värre lät man dock inte de faktiska förhållandena sätta några

NU 1978/79:59

spår i den grundläggande inställningen till samhällets ansvar för och medverkan i näringslivets utveckling. Följden blev en industripolitik som utmärktes av att allt större resurser ställdes till företagens förfogande utan varje form av planering och inflytande från samhällets sida. Det skall dock inte förnekas att dessa åtgärder i några fall förhindrade en utveckling som kunnat få stora konsekvenser för företagens fortlevnad och därmed för sysselsättningen.

Vi kan sålunda konstatera att trepartiregeringen trots en grundläggande motvilja tvingades engagera staten i flera utsatta industribranscher. Detta var emellertid en helt igenom defensiv politik. Också vad avser övriga delar av industripolitiken saknar man ett aktivt engagemang. Åtgärderna för att underlätta den långsiktiga förnyelsen av den svenska industrin var mycket begränsade. Detta överläts åt marknadskrafterna. Som vi från socialdemokratisk sida gång på gång har visat har denna passivitet fått stora negativa effekter. Som exempel kan nämnas den nedgång i industrins investeringar och i forskningsoch utvecklingsverksamheten som noterats under senare år.

Det var mot bakgrund av denna frånvaro av en planerad och målinriktad industripolitik från trepart iregeringens sida som vi med intresse emotsåg den nuvarande regeringens riktlinjer för industripolitiken. Tyvärr tvingades vi återigen konstatera att den borgerliga industripolitikens främsta kännetecken är just avsaknaden av en målmedveten industripolitik. I regeringspropositionen finns visserligen en analys av den svenska industrins problem som vi i långa stycken kan instämma i. I vissa fall drar regeringen konkreta slutsatser av sin analys. På ett par områden föreslår man t. o. m. åtgärder. Dessa åtgärder hänför sig dock uteslutande till den del av industripolitiken som gäller industrins utveckling i det långa tidsperspektivet. Detta gäller bl. a. inrättandet av en central utvecklingsfond — ett förslag som vi från socialdemokratisk sida fört fram vid ett flertal tillfällen under de senaste åren, bl. a. i samband med att trepartiregeringen avskaffade den fond som då fanns. Även dessa långsiktiga förslag är dock helt otillräckliga, och vi återkommer senare i motionen till de förändringar och kompletteringar av regeringsförslagen som är nödvändiga. Den avgörande bristen i regeringsförslaget är dock den fullständiga avsaknaden av vilja att söka lösa de problem som svensk industri har att möta under de närmaste åren och som kommer att avgöra sysselsättningen för tiotusentals industrianställda.

I den nu framlagda propositionen har regeringen sålunda ytterligare utvecklat den borgerliga synen på industripolitiken. Det är minst sagt häpnadsväckande att de senaste årens utveckling, som på ett för alla uppenbart sätt visat de fria marknadskrafternas oförmåga att trygga människors sysselsättning och orters och regioners fortlevnad, inte satt några spår i regeringens syn på behovet av engagemang från samhäl -

NU 1978/79:59

lets sida i industriutvecklingen. Enligt de av regeringen förordade riktlinjerna för den framtida industripolitiken skall ansvaret för vårt lands industriella utveckling och därmed för hela vår välståndsutveckling helt läggas i företagens händer. Först när problemen på något område blivit akuta är samhällsingripanden motiverade. Dessa skall dock även i sådana fall begränsas så långt som möjligt.

Innehållet i propositionen är emellertid i många fall svårtolkat på grund av de svepande generaliseringarna och de sinsemellan motstridiga slutsatser som redovisas samt den gång på gång återkommande skillnaden mellan å ena sidan problemanalys och slutsatser och å andra sidan de konkreta åtgärdsförslagen.

Varken konkreta erfarenheter eller förväntade framtida problem tillåts sätta spår i form av förslag till åtgärder för att komma till rätta med problemen. Visserligen framhålls gång på gång att det krävs ”en mängd samhällsfunktioner som stödjer, förbättrar och korrigerar marknadens funktionssätt”. Något konkret program för sådana åtgärder lämnas dock inte. I stället ges ett antal opreciserade exempel på vad som avses. Vad man då pekar på är ett vitt svep över hela det politiska fältet: stabiliserings- och skattepolitiken, handelspolitiken, regionalpolitiken, miljöpolitiken, konsumentpolitiken etc.

Det är sålunda inte möjligt att ur propositionen utläsa regeringens syn på hur industripolitiken konkret bör utformas. Detta skulle kunna vara ett tecken på en allmänt bristande handlingskraft och framsynthet. Det faktiska förhållandet är emellertid inte detta. Tvärtom är det så att regeringen i propositionen klart avvisar en planerad industripolitik. Ett utmärkande drag i regeringens argumentation är just avståndstagandet från en aktiv medverkan från samhällets sida i industrins utveckling. I propositionen sägs bl. a. att det ”är av största vikt att framhålla att statliga organ i allmänhet inte har någon unik kompetens att förutsäga marknadsutvecklingen och att peka ut delbranscher, företag, produkter och affärsidéer som i framtiden kommer att ha framgång på marknaden. Det är också svårt för statsmakterna att förutse vilka branscher som kommer att få problem. Visserligen finns det ofta varnande röster som förutser tillbakagång i vissa branscher, men de balanseras nästan alltid av mer optimistiska tongångar från andra håll.”

Slutsatsen att statliga organ ”i allmänhet” saknar ”unik” kompetens att göra korrekta prognoser kan i och för sig inte bestridas. Såvitt vi har oss bekant har aldrig någon heller hävdat motsatsen. Det är därför en aktiv industripolitik förutsätter en samverkan mellan statsmakterna, företagen och de anställda, där varje part har sina särskilda kompetensområden. Inte minst de anställdas insikter om vad som sker inom resp. områden är särskilt värda att beakta. Vi har ett flertal exempel — bl.a. inom den finmekaniska

NU 1978/79:59

industrin och varvsindustrin — på att de anställda långt före företagen förstod vart utvecklingen var på väg och lade fram förslag till åtgärder. Det är inte minst mot denna bakgrund som det är i hög grad uppseendeväckande att frågor rörande de anställdas medverkan i planeringen av och besluten rörande den industriella utvecklingen helt förbigås i regeringspropositionen. Samhällets inkompetens är enligt industriministern genomgående. Politiska organ, statliga myndigheter och etablerade intresseorganisationer -— de senare beskrivs inte närmare — kan sålunda ”utgöra en återhållande kraft snarare än en pådrivande” när det gäller utvecklingen av nya affärsidéer. Detta är återigen en svepande generalisering utan preciseringar eller exempel. Å andra sidan hävdar industriministern något senare att ”Vad jag nu har anfört bör inte innebära något hinder för staten att medverka med t. ex. riskkapital i intressanta utvecklingsprojekt”. En berättigad fråga är då vem som avgör vad som är ”intressanta” projekt om de politiska organen, de statliga myndigheterna och de etablerade intresseorganisationerna saknar kompetens. Även denna kluvenhet synes ha påverkat regeringens vilja till initiativ i negativ riktning.

Industriministern framhåller vidare att det ofta kan ”ligga en lockelse för regering och riksdag att ingripa i företag och branscher som har problem eller att på andra grunder göra statliga insatser”. Enligt industriministern kan sådana ingrepp i sig leda till ytterligare svårigheter. Det hade enligt vår mening varit lämpligt att industriministern konkretiserat sig med några praktiska exempel. Vi vill för vår del peka på en rad exempel där problemet under senare år varit det motsatta, nämligen att motståndet mot att aktivt ta itu med framtidsplaneringen skapat ökade problem. Detta gäller bl. a. tekoindustrin, de mindre handelsstålverken samt skogs- och gruvindustrierna.

Vi vill inte tynga framställningen med ytterligare exempel. Listan kunde emellertid göras lång.

Regeringsförslaget karakteriseras som redan nämnts av avsaknaden av förslag till åtgärder. När detta ställs mot bedömningen av den framtida branschutvecklingen framstår frånvaron av handlingsvilja klart som det hot mot tryggheten som det i verkligheten är. För bransch efter bransch konstateras i propositionen att vi står inför betydande problem som kräver ofta genomgripande strukturella förändringar och som kommer att innebära stora påfrestningar för sysselsättningen. I det följande lämnas exempel från några branscher.

Sammantaget har sålunda regeringen konstaterat att det inom mycket stora delar av den svenska industrin finns behov av och kommer att ske omfattande strukturella förändringar. Dessa förändringar kommer att beröra tiotusentals anställda och deras familjer. För -

9 Riksdagen 1978/79. 17 sami. Nr 59

NU 1978/79. *9

ändringarna kommer att få mycket kännbara konsekvenser för många orter och regioner över hela vårt land. Enligt regeringens mening skall hela denna omfattande process styras av företagen och de enskilda ägarintressena.

Industriministern pekar dock på att staten ändå ibland kan behöva medverka. Detta skulle i så fall ofta motiveras av ”att ett eller flera företag har begärt och i vissa fall fått statligt stöd. Stödet bedöms emellertid vara otillräckligt för att klara företagets fortlevnad och det gäller därför att finna andra lösningar på problemen”. Statlig medverkan kan då ske ”t. ex. genom deltagande av statliga förhandlingsmän i diskussioner mellan företag. Som exempel kan nämnas det arbete som f. n. pågår inom skogsindustrin.” Varför statens försök att lösa dylika problem genom samverkan mellan företagen skall motiveras av att företaget/företagen erhållit statligt stöd av något opreciserat slag framgår inte. Detta är också helt ointressant. Samhällets strävan att söka samverkanslösningar kan självfallet inte vara beroende på om tidigare statliga insatser gjorts eller ej. Dessa regeringens riktlinjer är minst sagt svårbegripliga.

Det verkligt illavarslande är emellertid hänvisningen till skogsindustrin. Om de senaste årens handläggning av skogsindustrifrågoma skall vara vägledande för samhällets medverkan i strukturomvandlingen har vi alla anledning att känna stor oro inför framtiden.

Regeringen avvisar sålunda tanken på att ta ett ansvar för branschutvecklingen. I propositionen framhålls dock att strukturomvandlingen skall ske i ”socialt acceptabla former”. Vad detta innebär i en av marknadskrafterna helt styrd industriutveckling framgår inte av propositionen. Som exempel på vad man lägger in i detta begrepp hänvisar man dock till varvsindustrin. Detta är både förvånande och anmärkningsvärt. Den nuvarande regeringen föreslog som bekant i sin proposition till höstriksdagen 1978 att storvarven skulle minska antalet anställda med över 4 000 under de närmaste åren. Något socialt ansvar för att undvika omfattande avskedanden vid varven var regeringen inte beredd att ta. Vid de mindre och medelstora varven skulle enligt regeringens förslag en personalminskning på 1 400 personer vara en förutsättning för fortsatta stödåtgärder. Att bestämma var dessa personalminskningar skulle ske överläts till företagen själva.

Socialdemokraterna kunde inte acceptera dessa massavskedanden. Efter förslag från vår sida beslöt riskdagen att de anställda vid storvarven skall få en tvåårig anställningsgaranti. Härigenom underlättas övergången till annan sysselsättning. Även vad gäller de små och medelstora varven beslutade riksdagen i enlighet med vårt förslag, nämligen att det sällsynt dåligt underbyggda regeringsförslaget avslogs och att regeringen i stället fick i uppdrag att tillkalla en särskild kommission för att utarbeta en konkret plan för branschens utveckling.

NU 1978/79:59

123 Sammanfattningsvis kan vi således konstatera att regeringens förslag till riktlinjer för industripolitiken grundas på en okritisk tilltro till de fria marknadskrafternas förmåga att lösa industriproblemen i vårt land. I vilken utsträckning och i vilka former samhällets medverkan i industriutredningen trots allt anses motiverad går inte att få något klart begrepp om i regeringsförslaget.

En sådan industripolitik — eller i praktiken frånvaron av en industripolitik — som skisseras i folkpartipropositionen kan aldrig accepteras av socialdemokratin. En sådan politik är ett hot mot tryggheten för de anställda. Det är en politik som försvårar strävandena mot balanserad regional utveckling och som hotar att industriellt utarma stora delar av vårt land. Det är en politik som går stick i stäv mot strävandena mot ekonomisk och social utjämning i det svenska samhället. Vi avvisar därför bestämt regeringens förslag.

2.3 Vårt alternativ — en aktiv industripolitik

Den socialdemokratiska industripolitiken grundas på uppfattningen att näringslivets utveckling är en angelägenhet för hela samhället. Detta betyder att inflytandet över och ansvaret för utvecklingen måste delas mellan alla berörda parter — samhällsorganen, företagen och de anställda. Från socialdemokratisk sida har vi aldrig tvekat att vidtaga erforderliga åtgärder och ta ansvar för utvecklingen. Detsamma gäller de anställda och deras organisationer. Även inom stora delar av det privata näringslivet har insikten om behovet av en samordnad och planerad utveckling ökat under senare år.

Denna grundsyn är vägledande för den socialdemokratiska industripolitiken. Vi har krävt ökade resurser för en samhällelig planering av industrins utveckling. Vi har föreslagit konkreta åtgärder för att underlätta företagens kapitalförsörjning. Vi har lämnat förslag till åtgärder som okar forsknings- och utvecklingsverksamheten inom och utanför företagen. Vi har med kraft vänt oss mot försöken att urholka de anställdas inflytande i företagen. Vi har avvisat tankarna på att stympa den statliga företagssektorn.

För de utsatta branscherna har vi fortlöpande visat på utvecklingsvägar och föreslagit åtgärder för att komma till rätta med problemen. Som exempel kan nämnas stål-, gjuteri-, gruv-, varvs-, skogs- och tekoindustrierna. Vi har också i konkreta förslag visat vad vi menar med ett socialt ansvar.

Trots de stora och uttalade behoven av samhällsinsatser som finns och som också kommer till uttryck i regeringspropositionen begär den folkpartistiska regeringen nu att riksdagen skall ställa sig bakom en fortsatt låt-gå-politik på industriområdet. Socialdemokratin avvisar på det bestämdaste detta. Det är oundgängligen nödvändigt att den hittillsvarande borgerliga politiken ersätts med en aktiv industripolitik.

NU 1978/79:59

124 Vi lämnar i det följande våra förslag till en sådan politik. Vi utgår därvid från att industriutvecklingen är en angelägenhet för hela samhället: statsmakterna, företagen och de anställda. Detta betyder att såväl ansvaret för som inflytandet över utvecklingen skall delas av alla berörda parter. Våra förslag innefattar bl. a. följande:

• Den övergripande planeringen av den industriella utvecklingen i vårt Iand måste byggas ut. Detta gäller såväl strukturomvandlingen inom skilda branscher som förnyelsen av produkter, produktionsteknik och marknadsinriktning. Ansvaret för en ökad planmässighet måste åvila statsmakterna med regeringen som initiativtagare.

O Insatserna för teknisk utveckling och förnyelse inom industrin måste ökas. Detta måste ske bl. a. genom ökade samhällsinsatser. Dessa ökade satsningar från samhällets sida måste samordnas med övriga industripolitiska åtgärder.

• Industrins kapitalförsörjning måste tryggas. Detta måste till stor del ske med kollektiva medel. Ett ökat samhälleligt finansiellt engagemang i näringslivet måste motsvaras av ett ökat inflytande över de beslut som fattas i företagen och ingå som en del i en planerad industriell utveckling i vårt land.

• Ytterligare insatser för att stimulera den svenska exporten måste göras. De hittillsvarande samhällsinsatserna måste förstärkas och samordnas.

• De mindre och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter måste bättre tas till vara. De nuvarande insatserna för företagsservice och finansieringsstöd måste byggas ut.

• Den samhällsägda industrisektorn måste vidareutvecklas. De samhällsägda företagen måste spela en mera aktiv roll såväl i omstruktureringen av olika branscher som i utvecklingen av bl. a. nya produkter och ny teknik.

0 De anställdas inflytande måste stärkas. Detta är nödvändigt för att förbättra förhållandena på de enskilda arbetsplatserna. Att så sker är också en förutsättning för att en övergripande industriplanering skall bli framgångsrik.

Riksdagen bör, med avslag på regeringens förslag, godkänna de riktlinjer för den framtida närings- och industripolitiken som vi har redovisat.

NU 1978/79:59 125

Lagutskottets yttrande Bilaga 2

1978/79:3 y

med anledning av motion om en översyn av konkurslagen

Till näringsutskottet

Efter samråd med näringsutskottet har lagutskottet beslutat att till näringsutskottet överlämna motionen 1978/79:1761 av Lennart Bladh m. fl. (s) för att möjliggöra en gemensam behandling av de i motionen upptagna frågorna och de spörsmål av likartad natur som tas upp i den till näringsutskottet hänvisade motionen 1978/79:1028 av Ingvar Svanberg m. fl.(s)om ett institut för företagsrekonstruktioner, m. m. Lagutskottet avger följande yttrande.

1 motionen 1978/79:1761 framhålls att konkurs som ett institut för avveckling av företag och annan verksamhet måste finnas. Nuvarande konkurslagstiftning bör emellertid anpassas till förhållandena i samhället och till de krav som ställs när det gäller social trygghet liksom till målsättningarna för industri-, arbetsmarknads- och sysselsättningspolitiken. Enligt motionärerna bör konkurslagen ändras så att inte enbart borgenärernas intressen tillgodoses utan också samhällets och de anställdas. Motionärerna anser att flera konkurser troligen kunnat undvikas om samhället hade kunnat gå in i det drabbade företaget på ett tidigt stadium och bidra till en förnyelse av teknisk och administrativ ledning samt till en ekonomisk sanering av företaget.

I motionen uttalas vidare att en orsak till ökningen av antalet konkurser kan sökas i det förhållandet att borgenärer och ägare till ett företag, som har ekonomiska svårigheter, frestas att se en konkurs som den fördelaktigaste lösningen av företagets problem. Nuvarande regler innebär nämligen att löneanspråk har sämre förmånsrätt än andra prioriterade fordringar. Löneanspråken täcks i stället av lönegarantin. Det kan därför vara förmånligast för ägare och borgenärer att företaget går i konkurs.

Motionärerna anser att konkursförvaltarna ofta inte har de specialkunskaper som krävs för att leda företag och att systemet med enskilda jurister som konkursförvaltare är en ytterst kostsam förvaltningsform. Reglerna om konkursförvaltning är vidare otillfredsställande eftersom de inte ger samhället och de anställda nödvändigt inflytande. Enligt motionärerna har samhället inga maktmedel att ta till om förvaltaren och borgenärerna beslutar att lägga ned företaget trots att företaget kan drivas lönsamt eller rekonstrueras så att det blir lönsamt. Motionärerna anser att en omprövning måste ske med inriktning på en lösning som innebär att det i varje län finns ett enda organ dit företag kan föras för förvaltning och samordning. I ett sådant sanerings- och planeringsorgan bör länsarbetsnämnden och utvecklingsfon -

NU 1978/79:59 (LU 1978/79:3 y)

den i länet fungera som basorganisation samt ingå företrädare för löntagarna och näringslivet. Organisationen skulle kunna fungera som ett statligt utvecklingsbolag på länsnivå och ha sådana personalresurser att det skulle vara möjligt att ta över drabbade företag under en tid för eventuell rekonstruktion.

Med hänvisning till det anförda hemställer motionärerna att riksdagen hos regeringen begär en översyn av nu gällande konkurslag.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att reglerna om förfarandet i konkurs sedan 1971 är föremål för översyn av konkurslagskommittén. Kommittén lade 1977 fram delbetänkandet (SOU 1977:29) Konkursförvaltning. På grundval av kommitténs förslag har regeringen i år förelagt riksdagen förslag till ändring i konkurslagen, m. m. (prop. 1978/79:105). Propositionen har hänvisats till lagutskottet som kommer att behandla förslaget i betänkandet LU 1978/79:19. Den föreslagna reformen innefattar genomgripande ändringar av bestämmelserna om konkursförvaltning och tillsyn över konkursförvaltning. Även reglerna om konkursgäldenärs rörelsefrihet m. m. föreslås ändrade.

I fråga om ordinär konkurs är syftet med förslaget att åstadkomma en ordning för förvaltning och tillsyn som är effektivare än gällande ordning. Reglerna har utformats så att inte bara borgenärernas och gäldenäremas intressen kan tillgodoses utan också hänsyn kan tas till exempelvis sysselsättningspolitiska intressen. Även intresset av att ekonomisk brottslighet i samband med konkurs kan beivras har påverkat utformningen av förslaget. Förvaltningen skall handhas av specialister, i första hand advokater. Förvaltaren får en i huvudsak självständig ställning i förhållande till tillsynsorgan och borgenärskollektiv. Han skall dock i viktigare förvaltningsfrågor samråda med särskilt berörda borgenärer. I större och mera komplicerade konkurser skall förvaltaren kunna få hjälp av en rådgivare som utses av konkursdomaren.

Rättens ombudsman skall inte finnas kvar i ordinär konkurs. Tillsynen skall i stället åvila kronofogdemyndighet. Avsikten är att i princip en kronofogdemyndighet i varje län skall utses att fungera som tillsynsmyndighet i konkurs. Tillsynsmyndigheten skall övervaka att förvaltningen bedrivs på ett ändamålsenligt sätt och därvid bl. a. se till att avvecklingen inte fördröjs i onödan.

I propositionen föreslås vidare att det nuvarande systemet med s. k. fattigkonkurs ersätts av en ny ordning för handläggning av mindre konkurs. Denna handläggningsform skall dessutom tillämpas i åtskilliga fall som nu följer reglerna om ordinär konkurs. Förslaget syftar främst till att komma till rätta med de brister som är förenade med nuvarande fattigkonkurser och att åstadkomma en effektivare konkursförvaltning.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1980.

Som framgår av den lämnade redovisningen tillgodoser förslaget till ändring i konkurslagen en del av de synpunkter som framförs i motionen.

NU 1978/79:59 (LU 1978/79:3 y)

127 Vad särskilt gäller motionärernas uttalanden om att det kan vara fördelaktigare för borgenärer och ägare att ett företag går i konkurs vill utskottet hänvisa till att denna fråga liksom det i motionen aktualiserade, mera övergripande spörsmålet om vilka medel samhället bör sätta in när företag råkar i ekonomisk kris f. n. behandlas av en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet. Arbetet syftar till att ett nytt institut, kallat betalningsinställelse, skall tillskapas. Meningen är att institutet skall ge rådrum för överväganden av om företag med ekonomiska svårigheter skall avvecklas eller leva vidare. Betalningsinställelse avses bli ett förstadium till ackord eller konkurs och kunna leda till att något ackords- eller konkursförfarande inte behöver tillgripas. Även nya formerav statligt stöd övervägs i sammanhanget liksom frågan om hur arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen skall kunna tillgodoses när företag råkar i ekonomiska svårigheter och hotas av nedläggning. Arbetet med reformen är enligt vad utskottet erfarit inne i slutskedet.

Genom att frågan om hänsynstagande till samhälleliga intressen när företag befinner sig i kris således prövas under det redovisade utredningsarbetet är motionärernas önskemål även i detta hänseende i viss mån tillgodosett. I detta sammanhang vill utskottet peka på att spörsmålet om beaktande av samhälleliga intressen i konkurs behandlades av konkurslagskommittén i det ovan nämnda delbetänkandet. Kommittén föreslog att ett allmänt ombud skulle kunna tillsättas i konkurs. Ombudet skulle ha till uppgift att beakta arbetsmarknads- och regionalpolitiska intressen. I propositionen uttalar föredragande statsrådet att övervägande skäl talar för att man i avvaktan på det utredningsarbete som pågår inom arbetsmarknadsdepartementet dröjer med att ta ställning till frågan om införande av ett allmänt ombud i konkurs. Han lägger därför inte nu fram något förslag på den punkten.

Vad slutligen gäller de i motionen berörda spörsmålen om inrättande av utvecklingsbolag och om andra åtgärder till stöd för krisdrabbade företag ankommer det inte på lagutskottet att ta ställning till dessa. Liknande frågor har tagits upp i den tidigare omnämnda motionen 1978/79:1028 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), vilken motion hänvisats till näringsutskottet.

Från de synpunkter lagutskottet har att beakta anser utskottet mot bakgrund av vad ovan anförts att det saknas anledning till en sådan översyn av konkurslagen som begärs i motionen 1978/79:1761. Utskottet vill tillägga att utskottet i samband med behandlingen av propositionen 1978/79:105 kommer att ta närmare ställning till frågan om hänsynstagande till samhälleliga intressen i konkurs. Utskottet föreslår att yrkandet i motionen 1978:79:1761 om översyn av konkurslagen avstyrks.

Stockholm den 3 april 1979

På lagutskottets vägnar LENNART ANDERSSON

NU 1978/79:59 (LU 1978/79:3 y)

128 Närvarande: Lennart Andersson (s), Stig Olsson (s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s)*, Bo Siegbahn (m), Ingemar Konradsson (s). Marianne Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Anne-Marie Gustafsson (c), Olle Eriksson (c)*, Bengt Silfverstrand (s), Margot Håkansson (fp)*, Rune Torwald (c)* och Olle Aulin (m)*.

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

NU 1978/79:59 129

Bilaga 3

Översikt över utskottets behandling av propositionerna och motionerna

Proposition

Utskottets yttrande s.

Utskottets

hemställan

moment

Reservation

nr

1978/79:100 bilaga 17 punkt

Bl

3a

B2

3b

B3

3c

B4

3d

B5

3e

B7

71 B8

72 B9

73 B12

74 B13

5 B15

75 B16

76 B20

77 B21

78 Fl

20 a, b

9, 10

F2

20 c

F3

20 d, e

Fil

1978/79:123 bilaga 1 moment 1

la

3,4

30, 63

9a

3,4

1978/79:123 bilaga 2 moment 1

66a

66b

66c

66d

66e

1978/79:145 bilaga 3 moment

1978/79:184

26, 27

NU 1978/79:59

130 Motion Utskottets Utskottets Reservation

1978/79: yttrande hemställan nr

s. moment

20b

36a

655:1

44a

44b

33a

36b

54a

1010:1

29, 41

12, 32

33b

1019:1

27a

27a

36c

la

10a

10b

1493:1

47a

54b

1504:1

46b

46b

33b

33c

47b

46a

69 NU 1978/79:59

131 Motion

1978/79:

Utskottets

yttrande

s.

Utskottets

hemställan

moment

Reservation

nr

1617: 1

17 .

1642: 4

27b

1652: 1

la

la

39a

39a

9a

20b

9b

20b

20b

64a

9b

37a

37b

1664: 1

10c

36d

2013: 1

3d

3d

2020: 1

20b

10, 11

20b

10, 11

2120: 1

2147: 1

3b

30 NU 1978/79:59

132 Motion Utskottets Utskottets Reservation

1978/79: yttrande hemställan nr

s. moment

2216: 1

2360: 1

la

20, 48

la, 41

1, 19

2362: 1

20, 25

Ib, 7

2424: la

la

b

la

2a

b

c

d

39b

e

f

g

h

i

j

3a

b

9b

la

39c

2427: 1

la

26, 27

26, 27

45 NU 1978/79:59

133 Motion

1978/79:

Utskottets

yttrande

s.

Utskottets

hemställan

moment

Reservation

nr

2427:19

29,40

12, 32

29,40

12, 32

64b

9b

2428: 1

26, 27

NU 1978/79:59

134 Innehållsförteckning

s.

Ärendet 1

Propositionen 1978/79:100 2

Propositionen 1978/79:123 4

Förslag 4

Huvudsakligt innehåll 5

Propositionen 1978/79:145 6

Propositionen 1978/79:184 7

Förslag 7

Huvudsakligt innehåll 7

Motionerna 7

Utskottet 19

Inledning 19

Riktlinjer för industripolitiken 20

Industripolitisk utrednings- och planeringsverksamhet, m. m 22

Stöd till industriellt utvecklingsarbete; struktur- och industriutvecklingsfond 24

Struktur- och industriutvecklingsfond 25

Stöd till industriellt utvecklingsarbete 26

Regionala utvecklingsfonder, m. m 27

Statligt bidrag 27

Utlåningsresurser 28

Medelsbehovet hos olika fonder 28

Särskild projektverksamhet. 29

Informationsinsatser 30

Borgenssystem 30

Factoringbolag 31

Särskild ersättning av staten 31

Styrelser 31

Industrigarantilån 32

Hotellgarantilån 33

Styrelsen för teknisk utveckling, m. m 34

Grunder för statens stöd 34

Anslag till STU 34

Särskilt uppfinnarstöd 35

Ekoteket 35

NU 1978/79:59 135

s.

Vissa frågor om tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete 36

Lokaliseringen av vissa forskningsinstitut 36

Ingenjörsvetenskapsakademien 37

Alternativ produktion 37

Stora utvecklingsprojekt m. m 38

Särskild delegation 38

Internationella avtal om industriell utveckling 39

Beredskapssynpunkter 40

Inriktningen av satsningar i svensk industri 40

Utvecklingsbolag 40

Produktutvecklingscentra 43

Lokala och regionala investmentbolag 44

Teknikimport 46

Vissa kapital- och kreditförsörjningsfrågor 46

Sveriges Investeringsbank AB 48

Riktlinjer för allmänna pensionsfondens verksamhet 49

Statligt exportkreditstöd 50

Lån från AB Industrikredit och AB Företagskredit 52

Statliga insatser vid företagsrekonstruktioner 52

Statliga kreditgarantier för produktutveckling m. m 55

Utbildningsfrågor ' 58

Statliga företags investeringar 59

Styrelserepresentation för samhället i vissa aktiebolag m. m 60

Underleverantörsfrågor m. m 64

Exportfrämjande åtgärder 65

Översyn av regler om börsnoterade företags verksamhet 67

Referensgrupp till hantverksutredningen 67

Vissa övriga anslagsfrågor 68

Hemställan 69

Reservationer 79

1. Riktlinjer för industripolitiken (s) 79

2. Struktur- och industriutvecklingsfond (s) 81

3. Stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m. (c) 81

4. Stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m. (m) 82

5. Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. (m, fp) 83

6. Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder m. m. (m, fp)... 83

7. Borgenssystem för de regionala utvecklingsfondernas verksamhet

(c) 84

8. Försöksverksamhet med factoringbolag (s) 84

9. Sammansättningen av de regionala utvecklingsfondernas styrelser

(c, m) 85

10. Anslag m. m. till styrelsen för teknisk utveckling (m, fp) 85

11. Anslag m. m. till styrelsen för teknisk utveckling (c) 86

NU 1978/79:59 136

s.

12. Särskilt uppfinnarstöd (s) 86

13. Stöd till Ekoteket (c) 87

14. Särskild delegation för tekniska utvecklingsprojekt (s) 87

15. Utvecklingsbolag (m, fp) 88

16. Lokala investmentbolag (m) 88

17. Näringslivets kapitalförsörjning (c) 89

18. Projektfond (c) 89

19. Särskilda lån av tysk modell till nystartade företag (m) 90

20. Medelstillskott till Sveriges Investeringsbank AB (s) 90

21. Utredning om Sveriges Investeringsbank AB:s verksamhet (m). 91

22. Investeringsfond med regionalpolitisk användning (m) 91

23. Säkerhet för lån (m) 92

24. Företagaregymnasium (c) 92

25. Investeringsprogram för statsägda företag (s) 93

26. Styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser (c, fp) 93

27. Styrelserepresentation för samhället i aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser (m) 94

28. Kommunal representation i vissa företagsstyrelser (s) 94

29. Handelshus (m) 95

30. Översyn av regler om börsnoterade företags verksamhet (m)... 95

Särskilt yttrande

Stöd till industriellt utvecklingsarbete m. m. (s) 96

Bilaga 1

Sammanställning av principiella synpunkter rörande industripolitiken 97

Bilaga 2

Lagutskottets yttrande 1978/79:3 y med anledning av motion om översyn av konkurslagen 125

Bilaga 3

Översikt över utskottets behandling av propositionerna och motionerna 129

GOTAB 62185 Stockholm 1979