Med anledning av propositionen 1978/79:159 med förslag till lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m., jämte motioner

AU 1979/80:7

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1979/80:7

med anledning av propositionen 1978/79:159 med förslag till lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m., jämte motioner

I betänkandet behandlas ett i propositionen 1978/79:159 (utbildningsdepartementet) efter föredragning av statsrådet Rodhe framlagt förslag till lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m. Utskottet behandlar dessutom fyra motioner, som väckts med anledning av propositionen.

Sammanfattning

I propositionen föreslås en lag som ger en arbetstagare rätt att vara ledig från sin anställning upp till 90 timmar om året för att på uppdrag av förening, som arbetstagaren tillhör, medverka under skoldagen i grundskolan eller inom allmän fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen.

Utskottet tillstyrker lagförslaget med en mindre ändring i de regler som ger en arbetsgivare rätt att under vissa förutsättningar vägra ledighet. En arbetsgivare skall sålunda kunna vägra ledighet bl. a. om denna medför väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet.

Som en följd av ställningstagandet till propositionen avstyrker utskottet tre motioner med yrkande om avslag på denna, nämligen 1978/79:2588 av Olof Palme m. fl. (s), 1978/79:2620 av Börje Hörnlund (c) och 1978/79:2622 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m). Utskottet avstyrker dessutom motionen 1978/79:2621 av Ingrid Sundberg (m) som vill att även privatskolor skall omfattas av lagen.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1980.

De socialdemokratiska ledamöterna i utskottet har reserverat sig till förmån för partimotionen. Ledamöterna från moderata samlingspartiet har avgivit ett särskilt yttrande.

1 Riksdagen 1979/80. 18 sami Nr 7

AU 1979/80:7

2 Lagförslaget Förslag till

Lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om rätt för en arbetstagare att vara ledig från sin anställning för att utföra vissa uppdrag åt en ideell förening eller en annan därmed jämförlig sammanslutning som arbetstagaren tillhör.

Uppdragen skall avse en uppgift som sammanslutningen har åtagit sig gentemot en kommun och som skall fullgöras under skoldag i grundskolan eller på dagtid inom allmän fritidsverksamhet som anordnas för barn och ungdomar i skolpliktig ålder i anslutning till deras skoldag.

2 § Ett avtal är ogiltigt i den mån det upphäver eller inskränker en arbetstagares rättigheter enligt denna lag.

Ledigheten

3 § En arbetstagare får vara ledig från anställningen under den tid som behövs för uppdragen. Rätten till ledighet omfattar dock högst nittio arbetstimmar per kalenderår. Om tjänstgöringen i en anställning under kalenderåret kan antas bli mindre än ettusensexhundra arbetstimmar, begränsas rätten till ledighet i motsvarande mån.

4 § Varje ledighet skall, för att få tas ut, anmälas till arbetsgivaren minst två veckor i förväg.

5 § En arbetsgivare får vägra ledighet som överstiger tjugo arbetstimmar per kalendermånad eller tar i anspråk mer än femton procent av den tid som arbetstagaren kan antas tjänstgöra under kalendermånaden.

Arbetsgivaren får vägra även annan ledighet, om denna skulle medföra allvarlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet.

6 § Vägran med stöd av 5 § får ske endast om arbetstagaren underrättas inom en vecka efter det att ledigheten anmäldes. Underrättelse behöver dock aldrig lämnas tidigare än en månad innan ledigheten skulle ha börjat eller, om flera ledigheter har anmälts samtidigt, den första ledigheten skulle ha börjat.

Anställningsskydd

7 § En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas av det skälet att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna lag. Sker det ändå, skall uppsägningen eller avskedandet ogiltigförklaras, om arbetstagaren begär det.

AU 1979/80:7

8 § Om en arbetstagare begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna lag, får ej av det skälet anställningsförmånerna minskas eller arbetsförhållandena försämras för arbetstagaren i annan mån än som foijer av uppehållet i arbetet eller av en sådan tillfällig omflyttning som är en förutsättning för att arbetsgivarens verksamhet skall kunna fortgå på normalt sätt.

Övriga bestämmelser

9 § En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala arbetstagaren skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har skett.

Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

10 § Mål om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande, gäller i tillämpliga delar 34-37 §§, 38 § tredje stycket andra meningen, 39-41 §§ samt 42 § andra stycket lagen (1974:12) om anställningsskydd. I fråga om annan talan tillämpas 64-66 och 68 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1979.

Under andra kalenderhalvåret 1979 omfattar rätten till ledighet högst fyrtiofem arbetstimmar. Om tjänstgöringen i en anställning under kalenderhalvåret kan antas bli mindre än åttahundra arbetstimmar, begränsas rätten till ledighet i motsvarande mån.

Rätt till ledighet enligt lagen kan inte grundas på anmälan som har skett före lagens ikraftträdande.

Motionerna

1978/79:2588 av Olof Palme m. fl. (s)

I motionen yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå propositionen 1978/79:159,

2. att riksdagen beslutar anhålla att regeringen snarast återkommer till riksdagen med ett nytt förslag till lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan med beaktande av vad som i motionen anförts om inriktning, ledighetens omfattning och lagens tillämpning.

1978/79:2620 av Börje Hörnlund (c)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar avslå propositionen 1978/79:159 med förslag till lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan m. m.

1* Riksdagen 1979/80. 18 sami. Nr 7

AU 1979/80:7

1978/79:2621 av Ingrid Sundberg (m)

I motionen yrkas att riksdagen beslutar att lagen om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan utformas så att rätt till ledighet ges för uppdrag inom skolor även med annan huvudman än kommun.

1978/79:2622 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m)

I motionen yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1978/ 79:159.

Utskottet

Utredningen om skolans inre arbete (SIA) föreslog i betänkandet SOU 1974:53 att föreningsledare skulle få lagfäst rätt till ledighet från sin anställning för att delta i föreningsverksamhet för skolelever. Förslaget var ett led i strävandena att förbättra skolans kontakt med samhället. Närmare förbindelser mellan skolan och organisationslivet ansågs som särskilt betydelsefullt i det sammanhanget. Då SIA-reformen prövades av riksdagen förutsattes att frågan om hur ledighet skulle organiseras skulle bli föremål för ytterligare överväganden (prop. 1975/76:39, UbU 1975/76:30, rskr 1975/ 76:367).

Inom utbildningsdepartementet har därefter upprättats en promemoria i ämnet (Ds U 1977:19). Denna härefter remissbehandling utgjort grundval för propositionen, som lades fram i våras och som riksdagen nu skall pröva.

Förslaget i propositionen innebär att en arbetstagare skall ha rätt att vara ledig upp till 90 timmar om året för att på uppdrag av en förening som han tillhör medverka i grundskolan. Medverkan kan avse aktiviteter under skoldagen eller allmän fritidsverksamhet i anslutning till skoldagen.

Vid bestämmande av ledighet är i princip uppdraget i skolan avgörande. Men denna princip föreslås bli inskränkt på olika sätt. Som tidigare nämnts förordas ett maximum per år om 90 timmars ledighet för heltidsarbetande. Den som arbetar mindre än 1 600 timmarom året avses få sin rätt till ledighet reducerad i motsvarande mån.

För att ledighetskraven inte skall bli alltför betungande föreslås att en arbetsgivare skall ha rätt att vägra ledighet som överstiger 20 timmar under en kalendermånad eller tar i anspråk mer än 15 procent av den anställdes tjänstgöringstid under månaden. Därutöver skall enligt lagförslaget en arbetsgivare kunna vägra ledighet som medför ”allvarlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet”.

För att skapa möjlighet att i tid planera verksamheten på arbetsplatserna med hänsyn till ledighetskraven föreslås en regel som innebär att en arbetstagare för att ha rätt till ledighet skall anmäla sitt anspråk för arbetsgivaren minst två veckor i förväg. Likaså skall en arbetsgivare som vägrar ledighet vara skyldig att inom viss tid underrätta arbetstagaren härom. För att vägran skall bli giltig skall sådan underrättelse lämnas inom en vecka

ALI 1979/80:7

efter det att ledigheten anmäldes. Underrättelse om vägran behöver dock enligt förslaget aldrig lämnas tidigare än en månad innan ledigheten skulle ha börjat.

Utöver de här angivna reglerna innehåller lagförslaget bestämmelser om anställningsskydd, om skadestånd för arbetsgivare som bryter mot lagen samt om rättegång. Skadeståndsreglerna innebär bl. a. att en arbetsgivare, som utan giltigt skäl vägrar ledighet, blir skadeståndsskyldig. Mål skall prövas enligt lagen om rättegången i arbetstvister.

Den föreslagna lagen föreslås bli tvingande i så måtto att ett avtal blir ogiltigt om det upphäver eller inskränker en arbetstagares rättigheter enligt lagen.

Tre motioner har väckts med yrkande om avslag på propositionen. Motionerna har delvis olika utgångspunkter.

Ingegerd Troedsson m. fl. (m) vill i motionen 2622 att riksdagen skall avslå propositionen med hänvisning till att det i nuvarande ekonomiska situation är oacceptabelt att lägga på företagen de kostnader som ökad korttidsfrånvaro för med sig. Motionärerna framhåller att det under senare år har införts flera lagar med rätt till ledighet för anställda för skilda ändamål och att frånvaro av olika slag utgör en allt svårare belastning på företagen. Även Börje Hörnlund (c) tar fram den ekonomiska aspekten. Han pekar i motionen 2620 på att det inte finns några ekonomiska kalkyler över de kostnader som ett genomförande av förslaget skulle föra med sig. Med hänvisning till Landstingsförbundets remissyttrande anser motionären att ledighetsfrågor av det aktuella slaget bör lösas genom avtal.

Även i den socialdemokratiska partimotionen 2588 finns ett yrkande om avslag på propositionen. Motionärerna är inte avvisande till lagstiftning om ledighet för föreningsuppdrag inom skolan men de är kritiska mot den utformning lagförslaget fått i propositionen. De vill därför att regeringen snarast skall återkomma med ett nytt förslag baserat på de synpunkter som redovisas i motionen.

De socialdemokratiska motionärernas kritik följer två huvudlinjer. För det första säger de att lagförslaget innehåller en överdriven detaljreglering. Motionärerna nämner särskilt 90-timmars- och 20-timmarsreglerna och hävdar att förslaget inte återspeglar SIA-utredningens intentioner. De anser vidare att det finns en uppenbar risk för att lagförslaget, om det genomförs, kommer att medföra ”krångel och onödig byråkrati” på arbetsplatserna. Den andra huvudinvändningen i motionen gäller de fackliga organisationernas ställning enligt lagen. Man vänder sig mot att dessa organisationer inte tillerkänts en aktiv roll vid tillämpning av lagen. I det sammanhanget anmärker motionärerna på att lagen gjorts tvingande vilket enligt deras mening försvårar en anpassning till skilda branscher och arbetsplatser m. m.

Utskottet har förståelse för den tveksamhet mot ytterligare ledighetslagar som återspeglas i motionerna 2620 av Börje Hörnlund (c) och 2622 av

AU 1979/80:7

6 Ingegerd Troedsson m. fl. (m). Mot bakgrund av det viktiga samhällsintresset att få en aktiv föreningsmedverkan i grundskolans verksamhet anser sig utskottet dock böra medverka till att en lagstiftning kommer till stånd. Det innebär självfallet inte att man kan godta en obegränsad ledighetsrätt. Tvärtom måste stor hänsyn tas till företagarens möjligheter att driva verksamheten vidare på ett någorlunda normalt sätt. Till denna fråga återkommer utskottet i det följande. Utskottet vill dessutom framhålla att det är viktigt att på olika sätt förbättra kontakterna mellan skola och arbetsliv. Den aktuella lagen bör ha en positiv effekt i det hänseendet. Detta är till fördel för både arbetslivet och eleverna i skolan.

När det gäller förslaget att rätten till ledighet skall regleras genom kollektivavtal vill utskottet anföra följande. Det är riktigt att frågor om rätt till ledighet för olika ändamål ofta löses bäst genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter. En sådan lösning kan emellertid inte anses tillräcklig i detta fall. Redan det skälet att en stor del av arbetsmarknaden inte omfattas av kollektivavtal talar mot en sådan metod. Till detta kommer att de avtalsslutande parterna inte är de enda intressenterna i fråga om hur ledighetsfrågor skall lösas. Företrädare förskolan och föreningar av annat slag än de avtalsslutande bör också ha möjligheter att göra sig gällande på ett rimligt sätt. Mot denna bakgrund är det naturligt att de grundläggande reglerna slås fast i lag. En sådan lag kan sedan kompletteras av arbetsmarknadens parter.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att utskottet inte kan biträda motionerna 2620 och 2622.

Som tidigare redovisats intar socialdemokraterna ståndpunkten att en lag visserligen behövs men att det framlagda förslaget är olämpligt utformat. Det bör därför enligt motionen 2588 underkännas och följas av ett nytt.

Utskottet har svårt att förstå motionärernas påstående att lagförslaget skulle innebära en alltför hög grad av detaljreglering. Rimligtvis syftar man inte på bestämmelserna om anställningsskydd eller skadestånd utan på de fyra paragrafer (3-6 §§) som reglerar uttaget av ledighet. Dessa paragrafer innehåller 90-timmars- och 20-timmarsreglerna, bestämmelserna om rätt att vägra ledighet samt reglerna om skyldighet att viss tid i förväg avisera ledighet resp. vägran härom. Bestämmelserna får anses utgöra en minimireglering som det är svårt att avstå från om man skall få en någorlunda precis ram för ledighetskraven och hur dessa skall hanteras. Alternativet till detta system synes vara att man med vissa allmänna riktlinjer som vägledning bedömer varje enskilt fall för sig. Att en sådan metod skulle te sig mindre ”krånglig” för företagen bestrider utskottet. Erfarenheterna från annan lagstiftning där frågan om ledighetens omfattning utan närmare precisering lämnats öppen för lämplighetsbedömningar visar att det uppstår betydande tillämpningssvårigheter med åtföljande osäkerhet och risker för tvister. Som tidigare framgått kan man inte heller, som motionärerna synes göra, helt falla tillbaka på arbetsmarknadens parter när det gäller tillämpningen av en lag på

AU 1979/80:7

detta område. Lagen bör nämligen omfatta hela arbetsmarknaden och alltså även det stora antal företrädesvis mindre arbetsplatser som i dag står utanför kollektivavtalsreglering.

Mot bakgrund av vad här sagts ter det sig naturligt att såsom föreslås i propositionen lagen får den utformningen att rätten till ledighet konstrueras som en individuell rättighet för arbetstagarna. Denna rättighet bör inte kunna inskränkas genom avtal. Att en sådan till arbetstagarnas förmån tvingande regel skulle vara till nackdel från facklig synpunkt har utskottet svårt att förstå. Minimiregeln blir en utgångspunkt för en kollektiv avtalsreglering därutöver som parterna kan ha intresse av. När det i övrigt gäller det fackliga inflytandet, som motionärerna utan närmare precisering anser otillräckligt tillgodosett, hänvisar utskottet till vad ovan sagts om möjligheten att teckna kompletterande kollektivavtal och till att kollektivavtalsslutande organisationer kan påverka ledighetsfrågorna inom ramen för den utvidgade förhandlingsrätten enligt medbestämmandelagen.

Med hänvisning till det anförda ställer sig utskottet bakom principerna i lagförslaget och avstyrker den socialdemokratiska motionens avslagsyrkande.

Vilken omfattning ledigheten skall ha kan man självfallet ha olika uppfattning om. De socialdemokratiska motionärerna har inte på denna punkt uttryckligen sagt ifrån att de har annan åsikt än den som redovisas i propositionen. Utskottet godtar för sin del den nivå som där föreslagits. I sammanhanget noterar utskottet att föredragande statsrådet betonat att det är viktigt att följa hur den nya lagen fungerar i praktiken. Avsikten är att statens ungdomsråd tillsammans med skolöverstyrelsen skall följa utvecklingen och efter en tvåårsperiod till regeringen redovisa erfarenheterna av den nya lagen. Denna utvärdering kan också sägas vara ett svar på socialdemokraternas begäran om ett nytt förslag. Vunna erfarenheter får avgöra om lagen bör förändras.

Utskottet tar härefter upp ett par frågor som rör lagens omfattning.

Enligt förslaget skall ledighet endast gälla för insatser inom grundskolans verksamhet. Ingrid Sundberg (m) vänder sig mot att enskilda skolor på grundskolestadiet inte tagits med och yrkar i motionen 2621 att lagförslaget skall ändras på denna punkt.

Denna fråga uppmärksammades under remissbehandlingen av den promemoria som ligger till grund för propositionen. Problemet är inte begränsat till privata skolor utan gäller även en del andra skolformer som sameskolan, specialskolan och särskolan. Föredragande statsrådet anser att frågan om utvidgning av lagen till ytterligare skolformer behöver närmare övervägas och förordar att problemet tas upp i det arbete med utvärdering av lagen som skolöverstyrelsen och statens ungdomsråd skall utföra.

Utskottet har en positiv inställning till motionärernas krav men anser i likhet med föredragande statsrådet att det kan vara lämpligt att avvakta det förebådade arbetet inom skolöverstyrelsen och statens ungdomsråd. Motionsyrkandet avstyrks med hänvisning härtill.

ALI 1979/80:7

8 En fråga som särskilt uppmärksammats under förarbetet till lagförslaget är hur man skall ställa sig till arbetsställen med endast ett fåtal anställda. I promemorian föreslogs att rätt till ledighet inte skulle omfatta drifts- eller förvaltningsenheter med färre än fem anställda. I propositionen sägs att en sådan undantagsregel kan betraktas som väl långtgående. Det föreslås i stället att behovet av begränsningar för mindre arbetsplatser skall tillgodoses inom ramen för den allmänna regeln att ledighet får vägras om den skulle medföra allvarlig olägenhet för verksamheten hos arbetsgivaren. Utskottet delar uppfattningen att man inte bör ha en särreglering för mindre företag.

I fråga om tolkningen av begreppet "allvarlig olägenhet” sägs i propositionen att som sådan olägenhet i regel bör räknas att verksamheten inte kan fortgå på normalt sätt, att avsevärda arbetsbalanser uppkommer eller att arbetskraft utanför den reguljära personalstyrkan måste anlitas. Med verksamhet åsyftas arbetet på den arbetsplats eller den organisatoriska enhet där arbetstagaren tjänstgör.

Utskottet vill för sin del framhålla följande. Om lagstiftningen skall få effekt måste arbetsgivarna tåla vissa olägenheter som frånvaro för med sig. Man kan alltså inte räkna med att arbetet alltid fullt ut kan bedrivas på ett normalt sätt. En del temporära, om än inte avsevärda arbetsbalanser tillhör de olägenheter arbetsgivaren får bära. I allmänhet bör han kunna vägra ledighet om arbetskraft utanför den reguljära personalstyrkan behöver anlitas. I verksamheter där arbetsgivare i samband med frånvaro eller arbetstoppar regelmässigt anlitar vikarier utifrån bör man dock, om sådan personal finns att tillgå, kunna begära att arbetsgivaren förfar på samma sätt då fråga om ledighet uppkommer enligt den aktuella lagen.

Av det sagda framgår att arbetsgivarens möjlighet att vägra ledighet inte bör vara alltför begränsad. Man bör emellertid se nyanserat på ledighetskraven, och det är självfallet så att utrymmet för ledighet är mindre på små arbetsplatser än på större. Enligt utskottets uppfattning bör man också välja ett annat ord än allvarlig för att beteckna vilken grad av olägenheter som inte behöver accepteras. Utskottet föreslår att man i stället använder ordet väsentlig.

Det bör också framhållas att det ofta bör finnas utrymme att jämka ihop skilda intressen. Utgångspunkten vid ledighetskrav är visserligen skolans behov av medverkan av ledare, men detta behov måste vägas mot intresset av att arbetet på den berörda arbetsplatsen kan fortgå någorlunda normalt. En kommun som vill ha hjälp av en förening bör, om det finns önskemål därom, ta hänsyn till förhållandena på den aktuella föreningsmedlemmens arbetsplats och söka anpassa sina anspråk tidsmässigt och på annat sätt. Många problem bör man därigenom kunna komma till rätta med. Det får förutsättas att parterna prövar lösningar av detta slag när det föreligger beaktansvärda svårigheter för arbetsgivaren att tillgodose ledighetsanspråk. Det bör alltså i sådana fall regelmässigt undersökas om man kan reducera arbetsgivarens svårigheter till en tolerabel nivå genom att välja en lämplig förläggning av ledigheten.

AU 1979/80:7

9 Utöver vad ovan sagts har utskottet inte funnit skäl att gå närmare in på de olika lagparagraferna. Dessa godtas alltså i övriga delar.

Den föreslagna lagen bör träda i kraft i samband med nästa läsår. Dag för ikraftträdande bör bestämmas till den 1 juli 1980.

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen m. m. att riksdagen avslår motionerna 1978/79:2588, 1978/79:2620 och 1978/79:2622,

2. beträffande utvidgning av lagen till enskilda skolor att riksdagen avslår motionen 1978/79:2621,

3. beträffande tagens utformning att riksdagen antar det i propositionen 1978/79:159 framlagda förslaget till lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan, m. m., med den ändringen att 5 § och ikraftträdandebestämmelsen får följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

5 § En arbetsgivare får vägra ledighet som överstiger tjugo arbetstimmar per kalendermånad eller tar i anspråk mer än femton procent av den tid som arbetstagaren kan antas tjänstgöra under kalendermånaden.

Arbetsgivaren får vägra även annan ledighet, om denna skulle medföra allvarlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet.

Arbetsgivaren får vägra även annan ledighet, om denna skulle medföra väsentlig olägenhet för arbetsgivarens verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1979.

Under andra kalenderhalvåret 1979 omfattar rätten till ledighet högst fyrtiofem arbetstimmar. Om tjänstgöringen i en anställning under kalenderhalvåret kan antas bli mindre än åttahundra arbetstimmar, begränsas rätten till ledighet i motsvarande mån.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1980.

Under andra kalenderhalvåret 1980 omfattar rätten till ledighet högst fyrtiofem arbetstimmar. Om tjänstgöringen i en anställning under kalenderhalvåret kan antas bli mindre än åttahundra arbetstimmar, begränsas rätten till ledighet i motsvarande mån.

AU 1979/80:7

10 Rätt till ledighet enligt lagen kan inte grundas på anmälan som har skett före lagens ikraftträdande.

Stockholm den 29 november 1979

På arbetsmarknadsutskottets vägnar ELVER JONSSON

Närvarande: Elver Jonsson (fp), Anna-Greta Leijon (s), Arne Fransson (c), Erik Johansson (s). Bernt Nilsson (s), Sten Svensson (m), Frida Berglund (s), Pär Granstedt (c). Anders Högmark (m), Margit Odelsparr (c), Marianne Stålberg (s), Eva Winther (fp), Sune Johansson (s), Nils-Olof Grönhagen (s) och Görel Bohlin (m).

Reservation

Avslag på propositionen m. m. (mom. 1)*

Anna-Greta Leijon, Erik Johansson, Bernt Nilsson, Frida Berglund, Marianne Stålberg, Sune Johansson och Nils-Olof Grönhagen (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande fr. o. m. det stycke på s. 5 som börjar ”Utskottet har” bort ha följande lydelse:

Som framgår av motionerna finns det brett motstånd mot den föreslagna lagen. Även utskottet delar uppfattningen att lagen fått en olämplig utformning och att propositionen därför bör avslås. Därmed har utskottet tillgodosett yrkandena om avslag i den socialdemokratiska motionen samt i motionerna 2620 av Börje Hörnlund (c) och 2622 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m).

Utskottet har emellertid den uppfattningen att det behövs en lag som skapar möjligheter för föreningsmedverkan i skolan. Regeringen bör därför snarast ta upp frågan på nytt så att förslag om rätt till ledighet från anställning kan föreläggas riksdagen under våren 1980. Förslaget bör utformas i samverkan med arbetsmarknadens parter och ha den socialdemokratiska motionen som utgångspunkt. För att ett system med ledighet för deltagande i skolan skall fungera, bl. a. i förhållande till andra ledighetskrav, är det nödvändigt att lagen får en utformning som ger de anställdas organisationer ett stort inflytande. På denna punkt har propositionen avgörande brister. Lagen bör skapa möjligheter för kollektivavtal och lokala överenskommelser så att man får ett smidigt system som kan anpassas till olika typer av arbetsplatser. Lagen bör därför endast innehålla grundläggande regler och detaljerna överlämnas till de berörda parterna.

* Om reservationen bifalles förfaller utskottets hemställan i övrigt.

AU 1979/80:7

11 Med hänsyn till att utskottet underkänner propositionen i dess helhet finns det inte anledning att gå in på detaljer i lagförslaget.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avslag pä propositionen m. m.

A. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2588 yrkandet

1 samt med anledning av motionerna 1978/79:2620 och 1978/ 79:2622 avslår propositionen 1978/79:159,

B. att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:2588 yrkandet

2 begär att regeringen snarast lägger fram förslag till ny lag om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdrag inom skolan och därvid beaktar vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Sten Svensson, Anders Högmark och Görel Bohlin (alla m) anför:

Under senare år har ett stort antal bestämmelser införts om lagfäst rätt till ledighet för skilda ändamål. Tillsammans med sjukfrånvaron och annan ofrånkomlig bortavaro från arbetet innebär de nya ledighetsformema avsevärda ekonomiska och administrativa problem för arbetsgivarna.

Såsom framhålls i motionen 1978/79:2622 av Ingegerd Troedsson m. fl.(m) är det olämpligt att i det ekonomiska läge företagen i dag befinner sig lägga på dem nya bördor i form av kostnader för ökad korttidsfrånvaro. Detsamma gäller för offentlig verksamhet på vilken berättigade krav kan ställas om en bättre hushållning med resurserna.

Mot denna bakgrund hade det riktiga varit att i enlighet med motionen 2622 avslå propositionens förslag om en ny lagfäst rätt till ledighet. Då vi inte kunnat få majoritet i utskottet för denna ståndpunkt har vi ansett oss böra biträda propositionen för att undvika att man får en för företag och offentlig verksamhet ännu sämre lösning, vilket socialdemokraternas förslag kan befaras leda fram till.

Ett viktigt skäl för att vi sålunda trots allt kunnat acceptera propositionen är utskottets anvisningar för tolkningen av i vilken omfattning arbetsgivare kan vägra ledighet. Utskottets ställningstagande innebär bl. a. att utrymmet för ledighet inom småföretag blir begränsat. Vi har också fäst vikt vid att ikraftträdandet skjutits till den 1 juli 1980.

GOTAB 64014 Stockholm 1979