Bet. 1979/80:FöU13

Med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt avser anslag m. m. inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och propositionen 1979/80:117 om vissa anslagsfrågor m. m. rörande försvaret jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1980-04-22
Källa: data.riksdagen.se

FöU 1979/80:13

Försvarsutskottets betänkande 1979/80:13

med anledning av propositionen 1979/80:100 såvitt avser anslag m. m. inom försvarsdepartementets verksamhetsområde och propositionen 1979/80:117 om vissa anslagsfrågor m. m. rörande försvaret jämte motioner

I betänkandet behandlas förslag som regeringen - efter föredragning av försvarsministern, statsrådet Eric Kronmark - har förelagt riksdagen i propositionerna 1979/80: 100 bilaga 7 och 1979/80: 117 (försvarsdepartementet).

Vidare behandlas i betänkandet motionerna 1979/80: 158, 159, 232, 361, 416, 448, 481-483, 620, 749, 810, 812-814, 816-819, 1013, 1136-1139, 1141-1144, 1146, 1572 och 1627—1631 — som väckts under den allmänna motionstiden — samt motionerna 1979/80: 1951 och 1952, väckta med anledning av propositionen 1979/80: 117. En sammanställning av alla motionsyrkanden finns i bilaga 1.

1. Säkerhets- och försvarspolitiken

Regeringen har i propositionen 1979/80: 100 bilaga 7 - i det följande kallad budgetpropositionen - (s. 10-13) berett riksdagen tillfälle att yttra sig över vad föredragande statsrådet har anfört om säkerhets- och försvarspolitiken.

Föredragande statsrådet

Enligt försvarsministern präglas förhållandet mellan de båda supermakterna och militärblocken fortfarande av den kombination av rivalitet och begränsad samverkan som har kommit att bli avspänningspolitikens speciella kännemärke under senare hälften av 1970-talet. Supermakterna framstår som oförändrat beslutna att undvika en direkt militär konfrontation. En sådan skulle kunna leda till ett kärnvapenkrig med förödande konsekvenser. Samtidigt leder den bestående rivaliteten och misstänksamheten mellan dem till svårigheter för avspänningen och till att kampen om inflytande mellan blocken fortgår i global skala.

Försvarsministern pekar på den fortsatta upprustningen inom NATO och Warszawapakten. Han anser att de risker den innebär ger anledning till betydande oro. Vidare redogör han för läget beträffande förhandlingar om rustningsbegränsningar m. m.

1 Riksdagen 1979180. 10 sami. Nr 13

FöU 1979/80:13

2 Avslutningsvis uttalar försvarsministern att den storpolitiska utvecklingen ställer ökade krav på den svenska säkerhetspolitiken. Tendensen inom såväl NATO som Warszawapakten går mot fortsatt kvalitativ upprustning, särskilt beträffande kärnvapensystemen i Europa. Samtidigt framhålls från båda maktblockens sida att utvecklingen i Nordeuropa inte kan ses isolerat från utvecklingen i Europa i övrigt. Våra grannländer vidtar åtgärder för att stärka sitt försvar. Från flera håll uttrycks bekymmer för att de fortsatta stormaktsmotsättningarna kan komma att påverka det politiska klimatet även i Nordeuropa.

Enligt försvarsministern måste vi i denna situation från svensk sida med fasthet uppfylla våra säkerhetspolitiska förpliktelser i Norden. Vi gör det genom en konsekvent neutralitetspolitik och genom det bidrag som vårt försvar ger till freden och stabiliteten i det nordiska området.

Motionerna

1979/80: 482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt avser yrkandet 12 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det ekonomiska försvarets planering m. m.

1979/80: 483 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt avser yrkandena 1 och 3 nämligen

1. att riksdagen hos regeringen hemställer att försvarskommittén får tilläggsdirektiv om nedtrappning av militärutgifterna,

3. att riksdagen med ändring av propositionen 1979/80: 100 beslutar om en sänkning av militärutgifterna med 2 100000000 kr.

1979/80:1141 av Björn Körlof m. fl. (m) att riksdagen i sitt yttrande över avsnittet ”Säkerhetspolitiska överväganden” i budgetpropositionens bilaga 7 understryker den starka oro som utvecklingen i Afghanistan och dess grannländer inger p. g. a. de risker som den innebär för världsfreden och därmed även för krigsrisk i vår del av Europa.

1979/80: 1631 av Lars Werner m. fl. (vpk)

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till omfördelning av resurser från det militära försvaret till det ekonomiska försvaret så att folkförsörjningen tryggas,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att den sittande försvarskommittén får tilläggsdirektiv för det ekonomiska försvarets utveckling enligt i motionen angivna riktlinjer.

Utskottet

Sveriges säkerhetspolitik syftar till att bevara landets fred, frihet och oberoende. Enligt 1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77:74, FöU 1976/77:13, rskr 1976/77: 311) kommer säkerhetspolitiken till uttryck i

FöU 1979/80:13

den alliansfria utrikespolitiken, stödd av ett totalförsvar som är förankrat i folket, och i strävandena att minska riskerna för krig och andra konflikter i världen. Vår säkerhetspolitik formas genom en samverkan mellan utrikespolitiken, försvarspolitiken, vår politik i internationella nedrustningsfrågor, handelspolitiken och biståndspolitiken.

Den svenska försvarspolitiken syftar till att försvaret vid en konflikt i Europa mellan stormaktsblocken skall ha sådan styrka, sammansättning och beredskap att hot, påtryckningar eller angrepp mot Sverige inte av någon kan bedömas vara lönsamt. Totalförsvaret har i så fall den önskade fredsbevarande förmågan. Totalförsvaret är ett uttryck för vår vilja att slå vakt om nationens säkerhet och oberoende. Det är därför en hela folkets angelägenhet och bygger på att varje medborgare efter förmåga bidrar till landets försvar.

Kombinationen av en fast, förtroendeingivande utrikespolitik och ett efter våra förhållanden starkt försvar skall inge omvärlden respekt för Sveriges neutralitetsvilja och förmåga att stå emot påtryckningar och andra aggressiva handlingar. Det måste stå klart för alla att vi dels för en konsekvent alliansfri politik som syftar till neutralitet i händelse av krig i vår omvärld, dels målmedvetet skapar sådana försvarsresurser som ingen kan bortse från i ett krigsläge. Våra långsiktiga försvarsbeslut är uttryck för denna målmedvetenhet.

Försvarsministerns redogörelse för den storpolitiska utvecklingen har inte kunnat innefatta Sovjetunionens invasion i Afghanistan den 24 december 1979 och den påtagliga försämring i relationerna mellan supermakterna som har skett på grund av invasionen. Detta påpekas i motionen 1141 (m), som syftar till att riksdagen skall uttrycka stark oro över utvecklingen i Afghanistan och dess grannländer på grund av de risker som den innebär för världsfreden och därmed krigsrisker i vår del av Europa.

Även utskottet anser att utvecklingen i världen ger anledning till oro. Denna oro har fått många uttryck under riksdagens allmänpolitiska debatt i januari och utrikesdebatt i mars detta år. Det måste konstateras att förhållandet mellan supermakterna har försämrats gradvis under år 1979. En påtaglig skärpning av motsättningarna mellan supermakterna har inträffat genom Sovjetunionens invasion i Afghanistan.

Den fastlagda svenska säkerhetspolitiken är ändamålsenlig även i ett läge som kännetecknas av ökade spänningar och rustningar. Den alliansfria utrikespolitiken förenas med att Sverige uthålligt och efter måttet av sin förmåga bidrar till kampen för fred och mot upprustning i världen. Aktiva insatser av olika slag i detta syfte är angelägna både i medvind och motvind för sådana strävanden. Konsekvent och efter eget bedömande måste landet dessutom vidmakthålla och utveckla ett efter våra förhållanden starkt totalförsvar. Uppgiften att kunna avhålla från hot och angrepp men även att verkligen kunna möta sådana situationer måste vara styrande för totalförsvarets utveckling.

Föll 1979/80:13

4 Våra långsiktiga försvarsbeslut har länge förutsatt att förhållandet mellan supermakterna präglas mera av avspänning än av de latenta intressemotsättningarna dem emellan. Utvecklingen under det senaste året motiverar att man uppmärksamt granskar denna förutsättning inför det försvarsbeslut som beräknas komma att fattas av riksdagen år 1982. Utskottet räknar med att såväl regeringen som den arbetande försvarskommittén noga följer den fortsatta utvecklingen. Regeringen har den 10 april 1980 beslutat om tilläggsdirektiv till försvarskommittén. Direktiven innebär bl. a. att kommittén skall analysera den säkerhetspolitiska utveckling som ägt rum sedan kommittén i juni 1979 lämnade sitt första betänkande (SOU 1979:42). Något uttalande till regeringen i enlighet med motionen 1141 är därför inte påkallat. Med hänvisning till vad utskottet har anfört om den säkerhetspolitiska utvecklingen anser utskottet att riksdagen bör lämna utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört om säkerhets- och försvarspolitiken.

Motionen 483 (vpk) innehåller yrkanden om en väsentlig förändring av försvarspolitiken. Den militära delen av totalförsvaret föreslås bli kraftigt beskuren. Liksom tidigare (FöU 1978/79:23 s. 3) anser utskottet att ett militärt försvar av det slag som skisseras i motionen inte skulle motsvara de krav som vår säkerhetspolitik ställer. Motionsyrkandena bör avslås.

I motionen 482 (s) påpekas att det ekonomiska försvaret inte utvecklas enligt riktlinjerna i 1977 års försvarsbeslut. Motionärerna framhåller att det är nödvändigt med fasthet i resurstilldelningen till denna gren av totalförsvaret. De anser att riksdagen bör uttala sitt stöd för de synpunkter som finns i motionen så att detta kan tillföras underlaget för berörda myndigheters och försvarskommitténs arbete.

Enligt motionen 1631 (vpk) bör riksdagen nu lägga grunden för en omfördelning av resurser från det militära försvaret till det ekonomiska försvaret, som är basen för hela vårt försvar. Motionärerna framhåller att det militära försvaret står sig slätt utan ett rejält ekonomiskt försvar som kan garantera fortsatta samhällsfunktioner under krig eller avspärrning.

Utskottet behandlar regeringens förslag till anslag m. m. för det ekonomiska försvaret under nästa budgetår i betänkandet FöU 1979/80:14. Här tar utskottet upp motionen 482, yrkandet 12, och motionen 1631 som planeringsfrågor för totalförsvaret.

Det måste nu konstateras att målen enligt 1977 års försvarsbeslut inte kan nås vare sig för det militära försvaret, civilförsvaret eller det ekonomiska försvaret (försörjningsberedskapen). För försörjningsberedskapen till skillnad från de båda andra totalförsvarsgrenarna fastställdes inte någon ekonomisk flerårsram i försvarsbeslutet. Beträffande ramarna för det militära försvaret och civilförsvaret föreslår regeringen i årets budgetproposition vissa avsteg av statsfinansiella skäl. För det militära försvaret gäller avsteget kompensation utöver nettoprisindex för vissa ökade värnpliktsförmåner. Budgetåret 1980/81 innebär detta en minskning av utgifts -

FöU 1979/80:13

ramen med ca 25 milj. kr. Beträffande civilförsvaret föreslås en tillfällig minskning av utgiftsramen nästa budgetår med 7 milj. kr.

Vid 1977 års försvarsbeslut beräknades kostnaderna för det ekonomiska försvaret under femårsperioden 1977/78—1981/82 uppgå till 6,3 miljarder kronor i prisläge februari 1976 för den verksamhet som finansieras över statsbudgeten och oljelagringsfonden. Någon flerårig ekonomisk planeringsram fastställdes som nämnts inte. Försvarsutskottet uttalade uppfattningen att inriktningen av vårt ekonomiska försvar inte i första hand borde styras genom bestämda ekonomiska planeringsramar för längre planeringsperioder (FöU 1976/77:13 s. 105-106).

Riksdagen beslutade år 1978 (prop. 1977/78:100 bil. 14, FöU 1977/78: 20, rskr 1977/78: 214) att målen för uthålligheten vid avspärrning och krig för huvuddelen av det ekonomiska försvaret skulle vara uppnådda vid utgången av budgetåret 1982/83. Detta innebar en senareläggning med ett år i förhållande till vad som angavs i försvarsbeslutet. Resursbehoven för det ekonomiska försvaret hittills under försvarsbeslutsperioden har inte kunnat tillgodoses. Detta har lett till eftersläpningar främst med avseende på uppbyggandet av beredskapslager. Under den senaste tiden har även skett stora prisökningar inom viktiga varuområden. Utvecklingen inom näringslivet har dessutom medfört ökade krav på beredskapsåtgärder. I propositionen 1979/80:100 bilaga 14 (s. 116) redovisar handelsministern sin bedömning att det inte är möjligt att som riksdagen beslutat nå uthållighetsmålen för avspärrning och krig vid utgången av budgetåret 1982/83. Han anser att det är nödvändigt att utgå från en lägre ambition i uppbyggnadstakten än vad som tidigare förutsatts.

Försörjningsberedskapen vilar ytterst på det fredstida samhället och på den inneboende styrkan hos det svenska näringslivet. Statliga åtgärder för att behålla fredstida kapacitet inom viktiga försörjningsområden, för att förbereda produktionsomställning och för att lagra olika typer av förnödenheter är mycket viktiga delar av våra totala försvarsansträngningar. Fullständiga avvägningar av ambition och resursbehov mellan alla grenar av totalförsvaret och inom dessa grenar kan inte göras alltför ofta. Enligt gällande planeringssystem görs sådana avvägningar vid försvarsbeslut vart femte år. Nästa försvarsbeslut förbereds nu genom ett omfattande planerings- och utredningsarbete.

Den obalans mellan mål och medel som föreligger beträffande olika väsentliga delar av totalförsvaret är självfallet uppmärksammad på alla nivåer. En viktig del av arbetet inför nästa försvarsbeslut är att på nytt väga totalförsvarsgrenarnas uppgifter och resursbehov mot varandra. Riksdagen bör nu inte binda dettä arbete, som utförs bl. a. av den parlamentariskt sammansatta försvarskommittén. Ifrågavarande motionsyrkanden bör avslås av riksdagen.

I bilagorna 2—4 till detta betänkande lämnas vissa uppgifter om försvarsutgifterna. Som bilaga 5 redovisas regeringens tilläggsdirektiv den 10 april

FöU 1979/80:13

1980 till 1978 års försvarskommitté. I dem berörs även planeringen för det ekonomiska försvaret.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1979/80:483, yrkandena 1 och 3, om minskning av utgifterna för det militära försvaret m. m.,

2. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1631 om tilläggsdirektiv till 1978 års försvarskommitté om det ekonomiska försvarets utveckling, m. m.,

3. att riksdagen avslår motionen 1979/80:482, yrkandet 12, om det ekonomiska försvarets planering,

4. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1141 om riskerna på grund av utvecklingen i Afghanistan,

5. att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet i propositionen 1979/80:100 har anfört om säkerhets- och försvarspolitiken.

2. Verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret 1978/

79 Regeringen har i budgetpropositionen (s. 19—29) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret 1978/79.

Utskottet

I propositionen lämnas en sammanfattande redogörelse för myndigheternas årsredovisningar och för det ekonomiska utfallet.

Utskottet har inte något att erinra med anledning av vad försvarsministern har anfört om verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret 1978/79 och hemställer

att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

3. Verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret 1979/

80 Regeringen har i budgetpropositionen (s. 30) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret 1979/80.

Föll 1979/80:13

7 Utskottet

Verksamheten under innevarande budgetår bedrivs enligt de riktlinjer som finns angivna i propositionen 1978/79:100 (FöU 1978/79: 23, rskr 1978/ 79: 327).

Utskottet har inte något att erinra med anledning av vad försvarsministern har anfört om verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret 1979/80 och hemställer

att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

4. Det militära försvarets fortsatta utveckling

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 31-78) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för det militära försvarets utveckling som föredragande statsrådet har angett,

2. antaga förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

3. godkänna vad föredragande statsrådet har förordat om repetitionsutbildning av värnpliktiga,

4. med ändring av sitt tidigare beslut angående principerna för organisation av försvarsmaktens centrala ledning m. m. godkänna vad föredragande statsrådet har förordat i fråga om FN-avdelningens lydnadsförhållanden och produktionsledningen inom marinstaben,

5. bemyndiga regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra vad föredragande statsrådet har förordat.

Under denna punkt behandlas också planeringsfrågor som föredragande statsrådet har tagit upp i propositionen 1979/80:117 om vissa anslagsfrågor m. m. rörande försvaret. Regeringen har i nämnda proposition (s. 3-27) föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för krigsorganisationens fortsatta utveckling och flygplansanskaffningen som föredragande statsrådet har angett.

Föredragande statsrådet

Överbefälhavaren har i sin årsredovisning för budgetåret 1978/79 angett att den verksamhet som förutsattes under perioden 1977/78—1981/82 i 1977 års försvarsbeslut inte helt kan genomföras under perioden inom den ekonomiska ram som angavs i beslutet. 1 sin programplan för perioden 1980/81 — 1984/85 har han begärt att den ekonomiska ramen för det militära försvaret fr. o. m. budgetåret 1980/81 skall ökas i förhållande till vad som angavs i 1977 års försvarsbeslut.

Försvarsministern erinrar om att 1977 års försvarsbeslut innebar ett ställningstagande inte bara till det militära försvarets utveckling utan också

FöU 1979/80:13

till den svenska säkerhetspolitikens och till grunderna för totalförsvarets och totalförsvarsgrenarnas fortsatta utveckling. Enligt hans mening ställer den storpolitiska utvecklingen ökade krav på den svenska säkerhetspolitiken. Han anser dock att grunderna för det militära försvarets fortsatta utveckling kan ligga fast.

Den situation som överbefälhavaren har beskrivit i sin årsredovisning innebär enligt försvarsministerns mening att man vid försvarsbeslutet inte har lyckats skapa balans mellan uppgifter och resurser för det militära försvaret. Det framstår nu som uppenbart att försvarsbeslutet i flera avseenden innebar en överinteckning i förhållande till den utveckling som resurserna har fått. Bristen på balans är så stor att den inte kan hävas med den ökning av den ekonomiska ramen som överbefälhavaren har föreslagit i sin programplan. Enligt försvarsministerns mening är det av stor betydelse att balans mellan uppgifter och resurser skapas i nästa försvarsbeslut. Han förutsätter att så sker och att överbefälhavaren noga analyserar bakgrunden till den situation som nu har uppkommit. Erfarenheterna bör läggas till grund för planeringen inför nästa försvarsbeslut.

Försvarsministern anser att det har en säkerhetspolitisk betydelse att det militära försvaret kan utvecklas enligt de riktlinjer som angavs i 1977 års försvarsbeslut. Vårt lands ekonomiska styrka har emellertid också en säkerhetspolitisk betydelse. Regeringens budgetförslag präglas av en strävan att stärka ekonomin och innebär en mycket restriktiv prövning av budgetens utgiftssida. Reala resursminskningar föreslås inom flera områden.

Med dessa utgångspunkter är försvarsministern inte beredd att förorda en höjning av den ekonomiska planeringsram som angavs i 1977 års försvarsbeslut.

I den nuvarande planeringssituationen bör enligt försvarsministerns mening verksamheten under budgetåret 1980/81 avvägas på ett något annat sätt än vad överbefälhavaren har föreslagit. För att förbättra förutsättningarna att höja beredskapen och för att bevara handlingsfriheten inför nästa försvarsbeslut förordar han att viss byggnadsverksamhet uppskjuts. Han anser att de resurser som därigenom frigörs bör användas för repetitionsutbildning och materielanskaffning.

Försvarsministern behandlar härefter olika områden inom det militära försvaret. Avvägningsprogrammens utveckling och de försvarsindustriella frågorna behandlas inte i detta sammanhang. Vid redogörelsen i budgetpropositionen berörs bl. a.

— förslag av överbefälhavaren om modifiering av repetitionsutbildningen

— repetitionsutbildningens omfattning budgetåret 1980/81

— utvecklingen mot ökad samverkan och vidgat medinflytande för anställda och värnpliktiga

— personalminskningarna inom det militära försvaret

FöU 1979/80:13

— fredsorganisationens utveckling i stort

— den centrala ledningen inom försvarsmakten

— rationaliseringsverksamheten

— personalfrågor

— den ekonomiska planeringsramen för det militära försvaret.

I propositionen 1979/80:117 lämnas förslag till inriktning av krigsorganisationen inom det militära försvaret för perioden 1980/81-1984/85. Därvid behandlas också frågan om framtida anskaffning av flygplan.

Försvarsministern kan i huvudsak godta överbefälhavarens planering för avvägningsprogrammens utveckling enligt den del av programplanen för det militära försvaret som överbefälhavaren redovisade hösten 1979. Planeringen för krigsorganisationens viktigaste förband framgår av följande sammanställning (prop. 1979/80:117 s. 5).

Förband/enheter

1979/80

1984/85

1989/90

Infanteribrigader (IB 77)

11'

Infanteribrigader (IB 66)

Norrlandsbrigader

4 Pansarbrigader

Fältförband i övrigt (bataljoner)

ca 100

ca 120

ca 130

[bataljoner Lokalförsvar | kompanier

ca 100

Umotsvarande)

ca 500

Ytattackflottiljer

2 Torpedbåtsdivisioner (självständiga)

1 Patrullbåtsdivisioner

4 Helikopterdivisioner

4 Ubåtar

12 Minröjningsflottiljer

10 Minfartyg (stam) Kustartilleriförband (bataljoner

eller motsvarande)

29 Lednings- och basförband (bataljoner)

ca 30

Jaktfl ygdivisioner

2 Medeltunga attackflygdivisioner

5,5

2 Lätta attackflygdivisioner

2 Spaningsflygdivisioner

2 Stridslednings- och basbataljoner

ca 55

1 Antal och typ av förband beror på den framtida inriktningen mot en tolfte infanteribrigad (IB 77) eller mekaniserade förband.

2 Det slutliga antalet flygdivisioner beror på kommande beslut.

3 Det slutliga antalet bataljoner är under utredning.

För markstridsförbanden innebär planeringen bl. a. att man allmänt prioriterar eldkraften i form av främst pansarvärnsvapen samt vapen för indirekt eld. Förband med tunga pansarvärnsrobotar organiseras men till mindre antal än som tidigare planerades. Pansarförbanden i övre Norrland och på Gotland behålls. Handlingsfriheten bevaras avseende den framtida pansarorganisationen i östra Mellansverige.

Övervattenstridsförbanden förutsätts kunna verka i flottiljförband. Sjörobotar med medellång räckvidd anskaffas. God tillgång till

FöU 1979/80:13

minor liksom modernisering av dessa eftersträvas. Sjörobotbeväpnade patrullbåtsförband organiseras. Leveransen av ett tredje minfartyg uppskjuts ett år.

Inom fjärrstridsförbanden utvecklas ett nytt ubåtssystem, A 17. Alternativen med A 20 och B3LA har utgått ur planeringen.

För luftförsvarsförbanden böljar ombeväpningen till flygplan JA 37 Viggen. Åtta jaktdivisioner ombeväpnas. Luftvämsbataljoner med robot 70 organiseras. Planerad anskaffning av ny låghöjdsradar tidigareläggs.

Beträffande flygvapnets materielansk affning uttalar försvarsministern att flygplansfrågan inte kan bedömas enbart från försvarspolitiska, ekonomiska, industripolitiska eller arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter utan även måste sättas in i ett säkerhetspolitiskt sammanhang. Han berör därför de säkerhetspolitiska utgångspunkterna för flygplansfrågan innan han behandlar de olika alternativ till flygplansanskaffning som föreligger.

För att skapa respekt i omvärlden för den svenska neutralitetspolitiken är det enligt försvarsministern nödvändigt att vi inom värnpliktsförsvarets ram kan åstadkomma en förmåga till snabba, kraftsamlade militära insatser över hela territoriet. Därtill krävs en förmåga att hindra kränkningar och medvetna överflygningar av svenskt område.

Mot den säkerhetspolitiska bakgrunden anser försvarsministern att kvalificerade flygstridskrafter för jakt-, attack- och spaningsändamål även inom överblickbar framtid kommer att utgöra en nödvändig och väsentlig del av det svenska militära försvaret.

I propositionen 1979/80: 117 lämnas härefter en ingående redogörelse för det beslutsunderlag beträffande flygvapnets materielanskaffning som nu föreligger. Frågan om ersättning av dagens attack- och skolflygplanssystem har utretts under större delen av 1970-talet. Den 1 februari 1980 lämnade överbefälhavaren till regeringen underlag i flygplansfrågan samt komplettering till programplanen för det militära försvaret för perioden 1980/81-1984/85. Överbefälhavaren har - utöver det alternativ som regeringen tidigare har angett — granskat ett alternativ, där man direkt inriktar arbetet mot en framtida ersättning av hela Viggensystemet med ett enhetsflygplan för jakt-, attack- och spaningsuppgifter (JAS), som i väsentliga avseenden har utformats för att passa våra speciella förhållanden.

Försvarsministern behandlar och tar ställning till de alternativ för flygplansanskaffning som föreligger. Han förordar att flygplansanskaffningen skall inriktas mot att ersätta hela Viggensystemet med JAS-system. Det taktiska, tekniska och ekonomiska underlaget för flygplanssystem JAS är emellertid ofullständigt. Det är därför nu inte möjligt att slutligt avgöra om flygplan JAS kan utvecklas i Sverige. För att möjliggöra ett sådant avgörande beslut i samband med 1982 års försvarsbeslut behövs enligt försvarsministern tillgång till dels en systemplanering av ett svenskt alternativ för

FöU 1979/80:13

anskaffning av JAS-systemet, dels underlag för alternativ anskaffning i utlandet, om en svensk JAS-utveckling inte visar sig vara möjlig eller ekonomiskt hållbar. För att det avgörande beslutet skall kunna fattas år 1982 förordar han att sammanlagt 200 milj. kr. avdelas för projekt, studier och systemdefinition under budgetåren 1980/81 och 1981/82. Försvarsministern har då förutsatt att industrin är beredd att avdela egna medel för denna verksamhet fram till år 1982. Som en utgångspunkt för arbetet anser han bör gälla att medlen används så att produktion av ett svenskt JASflygplan kan inledas år 1990, om riksdagen år 1982 fattar ett sådant beslut.

Försvarsministern redovisar också hur enligt hans mening arbetet fram till 1982 års försvarsbeslut bör bedrivas. Bl. a. räknar han med att arbetet med ett svenskt JAS-system bör ledas av en särskilt utsedd ledningsgrupp, underställd överbefälhavaren.

Alla anskaffningsformer för ett JAS-system innebär enligt försvarsministern ett ökat utlandssamarbete i förhållande till dagsläget. Med hänsyn till JAS-projektets stora nationella betydelse finnér han det lämpligt att de politiska partiernas representanter i militärledningens rådgivande nämnd genom hans försorg informeras om såväl utvecklingen inom det svenska JAS-projektet som de utlandskontakter som tas genom regeringskansliet.

Försvarsministern framhåller att svensk flygindustri med hänsynstagande till vad som är säkerhetspolitiskt och ekonomiskt möjligt måste ges en ny inriktning även i det fall flygplan JAS utvecklas och tillverkas i Sverige. Kostnaderna för utveckling och produktion måste reduceras avsevärt, bl. a. genom ökat samarbete med utlandet. Ett svenskt JAS-projekt förutsätter ändrade relationer mellan myndigheterna och industrin, varvid industrin skall ges ökat ansvar. Detta kommer - påpekar försvarsministern - att påverka organisationen och personalbehovet vid försvarets materielverk. Dessa frågor utreds f. n. av två kommittéer.

Motionerna

Beträffande planeringsfrågor behandlar utskottet följande motioner.

1979/80: 482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt avser yrkandet 1 att riksdagen godkänner de riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling som angetts i motionen.

1979/80:483 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet 2 att riksdagen som sin mening uttalar att produktion och vidareutveckling av Viggensystemet snarast avbryts.

1979/80: 813 av Anders Gernandt m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning beträffande möjligheter till meranvändning av försvarets resurser för samhällsnyttiga ändamål i fred.

FöU 1979/80:13

1979/80: 1629 av Sven-Erik Nordin (c) vari yrkas att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna att planeringen inför 1982 års försvarsbeslut bör inriktas på att undvika förbandsindragningar på sysselsättningssvaga orter.

1979/80:1951 av Olof Palme m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen, med avslag på propositionen 1979/80:117 i denna del, godkänner de riktlinjer för flygplansanskaffning som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samverkan och samarbete mellan berörda flygindustrier vid planerings- och studiearbetet kring ett JAS-projekt.

1979/80:1952 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen 1979/80:117,

2. att riksdagen beslutar uttala att pansarförbanden på Gotland dras in,

3. att riksdagen beslutar uttala att någon produktion av den tredje delserien av Jaktviggen inte påbörjas,

4. att riksdagen beslutar uttala att något nytt svenskt flygplanssystem, typ JAS eller liknande, inte skall utvecklas.

Beträffande fredsorganisationsfrågor behandlar utskottet följande motioner.

1979/80:482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandet 5 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarsstabens personalvårdsbyrå.

1979/80:749 av Hans Gustafsson m. fl. (s) såvitt gäller yrkandet 2 att flygvapnets helikoptergrupp på Berga överflyttas till moderförbandet F 17 vid Kallinge.

1979/80: 812 av Anders Gernandt (c) och Nils Erik Wååg (s) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att resurser för informationssystemsutveckling vid de centrala staberna och försvarets materielverk behålls vid dessa myndigheter,

2. att de personalminskningar som angivits för systemutvecklingspersonal förs över till respektive myndighets minskningsmål.

1979/80:1137 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen organiserar personalenheten i försvarsstaben i en särskild personalvårdssektion i enlighet med överbefälhavarens förslag.

1979/80:1628 av Oskar Lindkvist (s) och Sivert Andersson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av bevakningen av Stockholms slott i enlighet med de riktlinjer som framförts i motionen.

1979/80: 1630 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om inordnandet av personalvården i försvarsmaktens centrala ledning.

FöU 1979/80:13

13 Beträffande personalfrågor behandlar utskottet följande motioner.

1979/80:817 av Hans Lindblad (fp) och Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av det militära vitsordssystemet, särskilt för att minska antalet vitsord som sätts på äldre personal.

1979/80: 1142 av Gunnar Oskarson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen uttalar att vissa reservofficerare i kraft av civil kompetens kompletterad med militär utbildning skall kunna ianspråktas för krigsplacering på nivå 4- befattning i enlighet med vad som anförs i motionen.

1979/80: 1627 av Gunnar Björk i Gävle (c) och Ulla Ekelund (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att motverka officerares förtida avgång i enlighet med motionens syfte.

Beträffande värnpliktsutbildning m. m. behandlar utskottet följande motioner.

1979/80:416 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt avser yrkandena

1. att riksdagen uttalar sig för att arbetstiden för de värnpliktiga förkortas och regleras i enlighet med vad som anges i motionen,

3. att riksdagen uttalar sig för att den militära sjukvården ”civiliseras” i enlighet med motionens riktlinjer,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande att de civila bestämmelserna för arbetarskydd skall gälla utan inskränkningar också inom den militära sektorn.

1979/80:448 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen uttalar sig för att full yttranderätt och fullständiga fackliga rättigheter för de värnpliktiga i enlighet med motionens riktlinjer måste införas.

1979/80:810 av Bertil Dahlén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående inkallelse till värnpliktstjänstgöring.

Utskottet

Planeringsfrågor

Utskottet konstaterar liksom försvarsministern att 1977 års försvarsbeslut inte skapade balans mellan uppgifter och resurser för det militära försvaret. Det har stor betydelse att sådan balans skapas i nästa försvarsbeslut.

Försvarsministern förordar att tillgängliga resurser under budgetåret 1980/81 utnyttjas på något annat sätt än vad överbefälhavaren har föreslagit. För att förbättra förutsättningarna att höja beredskapen och för att bevara handlingsfrihet inför nästa försvarsbeslut prioriterar han repetitionsutbildning och materielanskaffning före viss planerad byggnadsverk -

FöU 1979/80:13

samhet. Ca 50 milj. kr. har omplanerats enligt denna prioritering.

Planeringssituationen för det militära försvaret karakteriseras av den rådande obalansen mellan uppgifter och resurser. Särskilt kostnaderna för fredsorganisationen har utvecklats ogynnsamt i förhållande till beräkningarna i försvarsbeslutet. Utskottet tillstyrker att bakgrunden till den uppkomna situationen analyseras noga och att erfarenheterna läggs till grund för planeringen inför nästa försvarsbeslut. Det kan förutsättas att 1978 års försvarskommitté ägnar denna fråga betydande uppmärksamhet.

I motionen 482 (s) betonas den allmänna värnplikten som grund för nationens försvar. Kravet på en god planering beträffande både personal och materiel skärps genom en mindre utgiftsram för det militära försvarets verksamhet. För en fortsatt begränsning av antalet anställda av alla kategorier måste olika rationaliseringsmöjligheter tas till vara. I försvarsplaneringen bör enligt motionärerna läggas ökad vikt vid åtgärder som försvårar ett eventuellt angrepp och minskar dess verkan. Mycket talar enligt deras mening för att utvecklingen gynnar en defensiv inriktning av försvarsansträngningarna. Sammanfattningsvis talar enligt motionen säkerhetspolitiska, tekniska och ekonomiska motiv för att ännu mer än tidigare omstrukturera det militära försvaret till ett folkförsvar, som tar till vara de möjligheter som den tekniska utvecklingen ger.

Enligt motionen 482 (s) bör utgiftsramen för det militära försvaret nästa budgetår minskas med ca 433 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. För femårsperioden motsvarar detta en minskning med mer än 2 miljarder kronor (prisläge februari 1979). Som jämförelse kan nämnas att ca 230 milj. kr. kan sparas genom att helt och hållet ställa in repetitionsutbildningen under nästa budgetår. Konsekvenserna om riksdagen skulle bifalla motionen 482 i denna del är enligt utskottets mening inte godtagbara. Utskottet avstyrker därför bifall till yrkandet 1 i nämnda motion och tillstyrker regeringens förslag till planeringsram för perioden 1980/81 — 1984/85 om 68247 milj. kr. (prisläge februari 1979). Därvid finner utskottet sig böra godta att det system för särbehandling av vissa värnpliktsförmåner som riksdagen antog genom 1977 års försvarsbeslut inte skall få påverka utgifterna för det militära försvaret budgetåren 1980/81 och 1981/82. Utskottet tillstyrker att de tillgängliga resurserna under budgetåret 1980/81 utnyttjas på det sätt som försvarsministern har förordat i budgetpropositionen och beträffande avvägningsprogrammen angett i propositionen 1979/80: 117.

För pansarförbanden godtar försvarsministern överbefälhavarens planering att fyra pansarbrigader samt pansarförbanden i övre Norrland och på Gotland behålls, liksom att handlingsfriheten bevaras avseende den framtida pansarorganisationen i östra Mellansverige. Utskottet har inte något att invända mot försvarsministerns riktlinjer i denna del. Yrkandet i motionen 1952 (vpk) om indragning av krigsorganisationens pansarförband på Gotland bör avslås.

FöU 1979/80:13

15 I flygplanfrågan anger försvarsministern vissa riktlinjer i propositionen 1979/80: 117. Sammanfattningsvis innebär de att flygplansanskaffningen inriktas mot att på sikt ersätta hela 37-systemet (Viggensystemet) med en ny gemensam flygplanplattform för jakt-, attack- och spaningsuppgifter (JAS). Ersättningen av Viggensystemet påbörjas i början av 1990- talet. Med anledning av propositionen 1979/80: 117 har väckts två motioner.

Vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1952 syftar bl. a. till att något nytt svenskt flygplanssystem, typ JAS eller liknande, inte skall utvecklas. Detta och andra yrkanden motiveras med att det enligt motionen krävs en annan inriktning av Sveriges säkerhetspolitiska och försvarsorganisatoriska ansträngningar. Organisation och utrustning för mindre enheter bör prioriteras. Flygvapnet i dess nuvarande omfattning bör avskaffas. ”Efter några dagars strider kommer i vilket fall som helst ett svenskt flygvapen att vara eliminerat oavsett om det består av 100 eller 600 plan.”

Vpk vidhåller också tidigare förslag att Viggenprogrammet skall avvecklas. Någon tredje delserie av Jaktviggen bör inte påbörjas. Om flygplan 37 finns ett yrkande från vpk också i motionen 483, som väcktes under den allmänna motionstiden. Enligt detta bör produktion och vidareutveckling av Viggensystemet avbrytas snarast.

Utskottet vill liksom i samband med 1977 års försvarsbeslut (FöU 1976/ 77:13 s. 47) slå fast att Viggensystemets utformning med en plattform för flera versioner har inneburit betydande fördelar. Systemet utgör en respektingivande del av vårt militära försvar. Liksom försvarsministern tillstyrker utskottet att den tredje delserien av Jaktviggen beställs under budgetåret 1980/81. Motionsyrkandena om Viggensystemet bör avslås av riksdagen.

Utskottet övergår nu till planeringsfrågan hur de försvarsfunktioner som tillgodoses genom Viggensystemet skall tillgodoses när Viggen i olika versioner så småningom måste ersättas. Hittills har under de senaste åren i första hand diskuterats om och hur man borde ersätta dagens attack- och skolflygplansystem (AJ 37 och SK 60). På förslag av regeringen beslöt riksdagen under föregående riksmöte (prop. 1978/79: 138, FöU 1978/79:23, rskr 1978/79: 327) att avvakta ytterligare underlag, främst undersökningar och planering av överbefälhavaren. I anvisningar till överbefälhavaren den 5 april 1979 har regeringen uppdragit åt denne att bl. a. undersöka frågan om beväpnade skolflygplan och förutsättningarna för en ny flygplanplattform. Utskottet (FöU 1978/79: 23 s. 17) erinrade härom och om att 1978 års försvarskommitté bl. a. har till uppgift att granska frågor av stor betydelse för flygplansanskaffningen och för den framtida avvägningen mellan skilda åtgärder för luftförsvar.

Framtida flygplansanskaffning blir beroende av nästa försvarsbeslut. Studier bör bedrivas inför detta. Utskottet avstyrker bifall till motionen

FöU 1979/80:13

1979/80:1952, yrkandena 1 och 4 — yrkandet 1 i denna del (vpk).

Regeringen anser att flygplansanskaffningen bör inriktas mot en enhetsplattform (JAS). I propositionen 1979/80: 117 redovisar försvarsministern olika alternativ för anskaffning av en enhetsplattform och anger utgångspunkter för ett sådant projekt. Underlaget för ett flygplanssystem JAS är ofullständigt i många avseenden. Detta medför att det inte nu är möjligt att slutligt avgöra om flygplan JAS kan utvecklas i Sverige. För att det skall bli möjligt att år 1982 avgöra om flygplan JAS kan utvecklas i Sverige föreslår försvarsministern att dessförinnan sker ett arbete för att ge tillgång till dels en systemplanering för ett svenskt alternativ, dels underlag för alternativ anskaffning i utlandet. Han förordar att sammanlagt 200 milj. kr. avdelas för projektstudier, systemdefinition och begränsad utvecklingsverksamhet under budgetåren 1980/81-1981/82. En förutsättning är att industrin är beredd att avdela egna medel för denna verksamhet fram till år 1982. Medlen avses användas så att produktion av ett svenskt JAS-flygplan kan inledas år 1990, om statsmakterna år 1982 fattar beslut om utveckling av ett sådant flygplan.

1 den socialdemokratiska partimotionen 1951 framhålls att man inte av det enhälliga första betänkandet (SOU 1979:42) från 1978 års försvarskommitté kan dra någon bestämd slutsats om flygvapnets framtida uppgifter, sammansättning och omfattning. Sådana frågor skall granskas av försvarskommittén under dess fortsatta arbete och bör avgöras genom nästa försvarsbeslut. De långsiktiga flygplansfrågorna bör därför inte tas upp till omedelbart avgörande, uttalar motionärerna.

Som alternativ till den inriktning försvarsministern förordar anges i motionen 1951 riktlinjer för det fortsatta arbetet. Enligt dessa bör belysas den framtida avvägningen inom luftförsvaret och beträffande attack- och spaningsuppgifter. Ett planerings- och studiearbete bör bedrivas för att belysa hur ersättningen av Viggensystemet kan ske. Därvid bör även behandlas i vilken mån detta kan ske genom en eventuell enhetsplattform, varvid skiktet bör vara inställt på en omsättning av Viggensystemet under 1990-talet. Särskild vikt bör enligt motionärerna läggas vid sambandet mellan den kvantitativa omfattningen och kostnader för en ny plattform. Något utvecklingsarbete för ett svenskt JAS-projekt bör inte komma i fråga före försvarsbeslutet.

Motionärerna anser det inte vara rimligt med en total resursinsats av den storlek som försvarsministern räknar med. Underlaget medger inte heller att man fixerar ett lägre belopp. Enligt deras mening bör det ankomma på regeringen att efter förslag från överbefälhavaren fastställa det belopp som krävs för det fortsatta planerings- och studiearbetet.

Enligt utskottets mening bör inte planeras för någon separat anskaffning av attackflygplan. I det följande behandlar utskottet det planerings- och studiearbete som bör bedrivas under de närmaste åren.

Utskottet tillstyrker att planeringen för flygplansanskaffningen inriktas

Föll 1979/80:13

mot en flygplanplattform som är användbar för jakt-, attack- och spaningsuppgifter (JAS). Tidsförhållandena innebär att ett avgörande beslut bör fattas år 1982 och att tiden till dess måste användas för ett målmedvetet arbete med att ta fram fullgott beslutsunderlag. Utskottet har inte någon invändning mot vad försvarsministern anför om beslutsunderlagets beskaffenhet men vill understryka att anskaffning i utlandet skall betraktas som ett reellt alternativ för statsmakternas beslut år 1982.

1 alternativet med en inhemskt sammanhållen utveckling av flygplanssystemet JAS blir det av allt att döma önskvärt att köpa vissa färdiga komponenter utomlands eller att licenstillverka dem i Sverige eller att samarbeta med utländsk tillverkare om gemensam utveckling. Utveckling och produktion kan inte ske oberoende av utlandet. Alla former av beroende av utländsk kapacitet vid underhållet av färdiga flygplan bör dock motverkas, bl. a. genom en förutseende reservdelsanskaffning.

Försvarsministern räknar med att beslutsunderlag för anskaffning av ett JAS-system enligt olika alternativ skall kunna redovisas för regeringen senast den 1 oktober 1981. För att detta skall bli möjligt fordras även enligt utskottets mening en kraftfull projektledning. Både för tidsfaktorn och för beslutsunderlagets kvalitet torde det få avgörande betydelse att man nu kan utnyttja resultaten av de studier som har bedrivits för separat anskaffning av attackflygplan.

Försvarsministern förordar att sammanlagt 200 milj. kr. avdelas för projektstudier, systemdefinition och viss begränsad utvecklingsverksamhet under budgetåren 1980/81-1981/82. Inför utskottet har redovisats att arbetet avses få kosta högst 200 milj. kr. av statliga medel samt att berörda industriföretag har förklarat sig villiga att för varje arbetsuppgift svara för hälften av kostnaden med egna medel. Med denna förutsättning tillstyrker utskottet att resurser disponeras enligt försvarsministerns förslag. Detta innebär att utskottet avstyrker bifall till motionen 1951, yrkandet 1. och motionen 1952, yrkandet 1 i denna del.

I propositionen 117 (s. 26—27) behandlas också förutsättningarna för en långsiktig inriktning av svensk flygindustri. Utgångspunkt är alternativet att riksdagen år 1982 beslutar att utvecklingen av ett flygplan JAS skall hållas samman inom landet eller ske tillsammans med en eller flera samarbetsparter. Försvarsministern framhåller att svensk flygindustri måste ges en ny inriktning även i det fall flygplan JAS utvecklas och tillverkas i Sverige. Ett svenskt JAS-projekt förutsätter ändrade relationer mellan myndigheterna och industrin.

Motionen 1951 tar också upp industrisynpunkter på arbetet med en enhetsplattform. Statens medel bör enligt motionärerna läggas ut så att man bidrar till ett väsentligt större mått av samverkan och samarbete mellan berörda svenska industrier än hittills. En samverkan har inletts på robotområdet. Arbetet med JAS bör medverka till en motsvarande utveck -

2 Riksdagen 1979180. 10 sami. 13

FöU 1979/80:13

ling. Siktet bör vara inställt på att nyttja de samlade erfarenheterna inom svensk flygindustri, uttalar motionärerna.

Utskottet har funnit att förslagen i motionen 1951 i denna del inte strider mot regeringens avsikter. Utskottet tillstyrker att arbetet under de närmaste två budgetåren planeras och genomförs så att man främjar samverkan och samarbete mellan berörda svenska industrier liksom mellan industrierna och myndigheterna. Med bevarande av principen om ett klart kund-leverantör-förhållande mellan myndigheter och industrier bör vårt lands resurser på det flygtekniska området samordnas mer än hittills. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Liksom hittills avser utskottet att informera sig särskilt om arbetet med studier och planering angående flygplansanskaffning.

Som planeringsfrågor tar utskottet också upp motionerna 813 (c) och 1629 (c).

Enligt motionen 813 bör utredas om det är möjligt att i högre grad än hittills utnyttja det militära försvarets personella och materiella resurser för civila ändamål. Denna fråga berördes av utskottet senast i betänkandet FöU 1976/77: 1 (s. 2—3). Där anförde utskottet att det inte bör dras någon skarp gräns beroende på om samhällets resurser har skaffats primärt för försvaret eller för annat ändamål. Samma anda finns i sjöövervakningskommitténs betänkande (Ds H 1980: 1) Samordning av övervakningen och räddningstjänsten till sjöss.

Utskottet påminner om att 1978 års försvarskommitté skall behandla bl. a. totalförsvarets alla funktioner i samhället och hur man i olika situationer bäst skall utnyttja samhällets samlade resurser. Kommittén har redan i sitt första betänkande (SOU 1979:42 s. 117, 122 och 124) berört sådana frågor och kan väntas ta upp ytterligare sådana i kommande betänkande om totalförsvarsgrenarnas utformning m. m. Riksdagen bör därför inte bifalla motionen 813.

Motionen 1629 syftar till ett uttalande av riksdagen att framtida förbandsindragningar inte bör ske i sysselsättningssvaga orter. Som exempel anges Sollefteå.

Förslag om förbandsindragningar brukar lämnas av parlamentariskt sammansatta kommittéer. På grundval av förslagen fattas politiska beslut. Både förslag och beslut tillkommer alltid efter en vägning av olika synpunkter mot varandra. Så bör ske också i fråga om framtida eventuella förbandsindragningar. Motionen 1629 bör avslås.

Fredsorganisationsfrågor

Vid behandlingen av fredsorganisationen och därmed sammanhängande frågor tar försvarsministern som utgångspunkt en redogörelse för de övergripande personalminskningsmålen förförsvarsmakten (s. 62-63). Utskottet har i olika sammanhang behandlat dessa, senast i betänkandet FöU

FöU 1979/80:13

1978/79:23 (s. 21). Hittills har siktet varit inställt på en nettominskning med 3 900 anställda under perioden september 1972 till september 1979. 1 propositionen uppges att minskningen till mars 1979 uppgick till 4 414 anställda netto. Det uppställda personalminskningsmålet har alltså uppnåtts. Samtidigt anmäler försvarsministern att överbefälhavaren i sin programplan planerar för en personalminskning med ca 3650 anställda under perioden mars 1979 till juni 19851

Utskottet har när det tidigare behandlat personalminskningarna inom försvarsmakten sett dem som ett naturligt led i strävandena att dämpa utvecklingen av kostnaderna för fredsorganisationen och understrukit att självfallet även andra besparingsmöjligheter inom fredsorganisationen än personalminskningar måste tas till vara (FöU 1978/79: 23 s. 21). Den reducering av försvarsmaktens personal som har genomförts under perioden september 1972—september 1979 har huvudsakligen gällt civil men också till viss del civilmilitär personal. Beträffande den militära personalen har t. o. m. skett en liten ökning. Denna hänger samman bl. a. med den höjning av pensionsåldern för militär personal som har genomförts under perioden. Vidare har det funnits en strävan att i största möjliga utsträckning utnyttja militär personal som blivit tillgänglig genom rationaliseringar för vakansuppfyllnad i utbildningsorganisationen.

I propositionen behandlas också det militära försvarets framtida behov av militär, civilmilitär och civil personal. Överbefälhavaren räknar med att försvarsmakten vid slutet av 1980-talet har behov av omkring 39 500 anställda. Därutöver behövs enligt överbefälhavarens bedömning omkring 2000 aspirantanställda för den nya befälsordningen fr. o. m. budgetåret 1981/82. Dessa uppgifter om de långsiktiga personalbehoven betraktas av överbefälhavaren som ett underlag för att inrikta rekryteringen under de närmaste budgetåren och som en referensnivå i arbetet med perspektivplanen.

En del av de personalminskningar som överbefälhavaren har planerat uppges kunna nås genom de beslut om ändringar av försvarsmaktens fredsorganisation som riksdagen har fattat under de senaste åren. Försvarsministern (s. 63-67) uppehåller sig särskilt vid riksdagens beslut våren 1978 om försvarsmaktens centrala ledning (prop. 1977/78:63, FöU 1977/78:9, rskr 1977/78: 174).

Beslutet innebär bl. a. att kostnaderna för de centrala och högre regionala myndigheternas verksamhet skall minskas främst genom att personalstyrkan, med utgångspunkt i det beräknade personalläget i april 1978, reducerades med sammanlagt ca 1 850 anställda före år 1985. 1 samband därmed skall en långtgående decentralisering av beslutsbefogenheterna genomföras. Utskottet uttalade (FöU 1977/78:9 s. 14) att de uppställda minskningsmålen borde tjäna som klara riktmärken för rationaliseringsverksamheten vid centrala och högre regionala myndigheter för tiden fram till mitten av 1980-talet.

FöU 1979/80:13

20 Den centrala ledningen inom försvarsmakten skall enligt riksdagsbeslutet 1978 vara organiserad på fyra myndigheter - överbefälhavaren med försvarsstaben samt tre försvarsgrenschefer med var sin försvarsgrensstab. Även organisationen av och ansvarsfördelningen i stort melian de fyra staberna anges i beslutet. Av den avsedda totalminskningen beräknades 500 anställda hänföra sig till de centrala staberna.

Överbefälhavaren har på grundval av riksdagens principbeslut utarbetat förslag till detaljorganisation för den nya centrala stabsorganisationen. Detta har lämnats till regeringen som behandlar det i budgetpropositionen

Överbefälhavarens förslag till detaljorganisation för de centrala staberna innebär en personalminskning som motsvarar det uppsatta minskningsmålet. Minskningen åstadkommes genom att 140 anställda förs över till andra myndigheter och 360 utgår ur organisationen. 50 anställda från andra myndigheter avses tjänstgöra inom staberna. En så stor personalminskning — motsvarande 30 % av den nuvarande personalen - måste enligt överbefälhavaren medföra ambitionssänkningar.

Överbefälhavarens förslag till detaljorganisation följer även i övrigt i stort riksdagens beslut. På tre punkter avviker det dock klart från riksdagens ställningstaganden.

I propositionen 1977/78:63 om försvarsmaktens centrala ledning föreslogs att personaltjänstfrågoma i försvarsstaben skulle hållas samman i en enhet. I denna skulle inordnas försvarsstabens personalvårdsbyrå. Byrån ingår f. n. i försvarsstaben men är som fackmyndighet när det gäller personalvården direkt underställd regeringen. Utskottets majoritet och senare också riksdagen följde regeringsförslaget (FöU 1977/78:9 s. 15, rskr 1977/ 78:174). I budgetpropositionen förordar försvarsministern en organisation i enlighet med riksdagens beslut. Överbefälhavaren har också utarbetat sitt MgMÉMliagelBnUg i enlighet med detta. Han förordar emellertid att resurserna för personalvård t. v. inte skall ingå i personalenheten utan organiseras i en särskild personal vårdssektion, t'!. ■ BÉkwtagsbflnti t innebar vidare att arméstabens FN-a vdelning i den nya

ii"tkall vara direkt uaderställd chefen för arméstaben (prop. ^ illWt II » WvBW I97W78:9 s. 15. nkr 1977/78:174). I budgetproposi -

av PN-ärenden inom arméstaben behövs ett nära samarbete med personalsaktionen Han anser att avdelningen bör ingå i arméstaben men inte lyda direkt under arméstabschefen.

Försvarsministern förordade i propositionen 1977/78:63 (s. 100) att försvarets brevskola skulle omvandlas till försvarets läromedelscentral. Lärotnedelscentralen - som avsågs utöva en gemensam stödfunktion för samtliga försvarsgrenar - borde enligt försvarsministern vara en självständig

(s. 64-68).

timm Sön slås att avdelningens lydnadsförhållanden omprövas. ÖveribtfMRtoMbm bär föreslagit att avdelningen skall ingå i stabens personal -

Försvar» minutera bedömer också han att det vid handläggningen

FöU 1979/80:13

myndighet. Riksdagen följde regeringsförslaget i denna del (FöU 1977/ 78:9, s. 17, rskr 1977/78: 174). 1 budgetpropositionen berörs denna organisationsfråga på nytt med anledning av ett förslag av överbefälhavaren att centralen i likhet med försvarets brevskola skall lyda under chefen för armén. Försvarsministern finner ingen anledning till ändring av riksdagens beslut i denna del.

1 budgetpropositionen föreslås vidare visst avsteg från riksdagsbeslutet när det gäller marinstabens organisation. Riksdagsbeslutet innebär att marinstaben skall bestå av fem enheter, varav två enheter för ledning av utbildning (en för flottan och en för kustartilleriet). Försvarsministern anser att en ökad samordning inom marinen bör eftersträvas. Han uppger att chefen för marinen f. n. studerar möjligheterna till ökad samordning dels mellan örlogsbaser och kustartilleriförsvar, dels mellan flottans och kustartilleriets utbildning såväl innehålls- som lokalmässigt, dels vad gäller marinens underhållsverksamhet. Försvarsministern anser att marinstaben bör ges en organisation som underlättar en sådan samordning. Mot denna bakgrund anser han att riksdagsbeslutet bör ändras så att flottans och kustartilleriets produktionsledning hålls samman i en enhet. Detaljorganisationen för en sådan enhet är dock enligt försvarsministern beroende av de utredningar som chefen för marinen nu genomför. En sammanslagning kan därför komma att behöva läggas senare än förändringarna av stabens organisation i övrigt. Det bör enligt försvarsministern ankomma på regeringen att reglera denna fråga.

På några andra punkter innebär överbefälhavarens förslag avvikelser från den utformning av organisationen som försvarsmaktens ledningsutredning (FLU) har förordat och som har legat till grund för utarbetandet av riktlinjerna för den nya organisationen. Rörande dessa frågor påkallar försvarsministern inte något ställningstagande från riksdagen. Det bör - anser han — ankomma på regeringen att fortlöpande reglera dem. Denna inställning grundas på försvarsministerns uppfattning om hur statsmakternas organisationsbeslut bör utformas.

De avvikelser från FLU:s förslag som det här är fråga om gäller den nuvarande befästningsinspektionens och attachéavdelningens ställning i den nya försvarsstabsorganisationen liksom hur signalskyddshandlingar skall produceras i den nya organisationen. Beträffande armé- och flygstabema föreslår överbefälhavaren avvikelser när det gäller inplaceringen i organisationen av ansvaret för mobiliseringsledningen.

I propositionen 1977/78:63 (s. 92) uttalade försvarsministern att ett förslag av FLU om en gemensam beredningsenhet för mark- och byggnadsfrågor inom försvarsstaben borde övervägas ytterligare i samband med att de centrala stabernas detaljorganisation utformades. Överbefälhavaren föreslår nu att det bildas en sådan gemensam beredningsenhet. Han föreslår också att nuvarande militärassistenter utgår ur organisationen och att de på vissa myndigheter ersätts av samverkan sofficerare. Utskottet har inte något att erinra.

FöU 1979/80:13

22 Utskottet vill till en början uppehålla sig något vid den principiella frågan om hur statsmakternas organisationsbeslut bör utformas. Regeringen har tagit upp denna fråga genom försvarsministerns anförande (s. 66 och 70) i budgetpropositionen. I propositionen 1979/80: 135 om organisation av försvarsmaktens högre regionala ledning m. m., som utskottet bereder samtidigt, utvecklar försvarsministern (s. 6) sin uppfattning om hur statsmakterna bör styra organisationen vid försvarets myndigheter.

Försvarets planerings- och ekonomisystem (FPE) är ett samlat ledningssystem för all verksamhet i fred inom försvaret. Ledningssystemet arbetar med målstyrning genom uppdrag. Målstyrningen skall skapa förutsättningar för decentralisering. Systemet infördes den 1 juli 1972.

Erfarenheterna av FPE redovisades för riksdagen under riksmötet 1977/ 78 (prop. 1977/78:63, FöU 1977/78:9, rskr 1977/78: 174). Riksdagens revisorer har nyligen granskat om FPE är rationellt uppbyggt och fungerar tillfredsställande. Förslag har lämnats till riksdagen såvitt gäller systemet för produktionsledning (Förs. 1979/80: 6). Utskottet avser att bereda detta ärende under nästa riksmöte.

Målstyrningen inom FPE motsvarar uppenbarligen ännu inte systemets grundläggande principer. En av förutsättningarna för målstyrning är att myndigheterna själva kan påverka valet av metoder och resursutnyttjande. En viktig resurs är myndighetens egen organisation. Försvarsministern anmäler i budgetpropositionen att den nuvarande metoden vid organisationsförändringar hos myndigheterna hindrar dessa att anpassa sig till ändrade förhållanden. I propositionen 1979/80: 135 för han fram grundtanken att myndigheterna själva i så stor utsträckning som möjligt skall bestämma arbetsformer, organisation m. m. Som ramar för myndigheternas handlande anger han frågor som rör lokalisering, huvuduppgifter, ansvar och befogenheter, personalstyrka samt en översiktlig organisationsstruktur. När sådana förutsättningar behöver ändras skall det vara en fråga för statsmakterna, uttalar försvarsministern.

För organisationsbeslut bör enligt försvarsministern principen vara att endast viktigare ramfrågor underställs riksdagens prövning. I budgetpropositionen redovisar han utförligt överbefälhavarens förslag till organisation vid de centrala staberna. Han underställer emellertid förslaget riksdagens prövning i endast begränsad omfattning. Beträffande den högre regionala ledningen redovisar han i propositionen 1979/80:135 relativt utförligt de föreliggande utredningsförslagen och remissinstansernas yttranden. De förslag som han hemställer skall underställas riksdagens prövning är inte heller här så detaljerade som tidigare har varit brukligt.

Utskottet anser att målstyrning och decentralisering bör främjas inom totalförsvaret. För det militära försvaret och civilförsvaret — som fullt ut tillämpar FPE - är det särskilt viktigt att beslutsbefogenheter beträffande personal och fredsorganisation pressas nedåt i beslutshierarkin. Både regeringen och centrala myndigheter måste vara beredda att släppa ifrån sig

FöU 1979/80:13

sådana befogenheter. Utskottet är för sin del berett att tillstyrka en lägre detaljeringsgrad på organisationsförslag som i fortsättningen underställs riksdagens prövning. På samma sätt som i budgetpropositionen och i propositionen 1979/80: 135 bör emellertid lämnas information som går väsentligt härutöver. Organisationsförslagens detaljeringsgrad bör påverkas även av innebörden från principiell synpunkt.

Det är enligt utskottets mening viktigt att regeringens propositioner i fredsorganisationsfrågor utformas så att det klart framgår vad som underställs riksdagens prövning. Riksdagens beslut kommer endast att omfatta sådana frågor samt frågor i vilka riksdagen på grund av motion eller av annan anledning ger en mening till känna. Hittills fattade organisationsbeslut är självfallet bindande för regeringen till den detaljeringsgrad som förutsattes vid beslutstillfället.

Vad utskottet nu har anfört om beslutsbefogenheter beträffande personal och organisation inom det militära försvaret och civilförsvaret samt om principer för statsmakternas organisationsbeslut bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I det följande begränsar utskottet sina överväganden om de centrala stabernas organisation till frågor där ändringar av riksdagens tidigare ställningstaganden förordas. Regeringen föreslår sådana avsteg när det gäller FN-avdelningens placering inom arméstaben och organisationen av produktionsledningen inom marinstaben.

Utskottet godtar att arméstabens och marinstabens organisation utan hinder av tidigare riksdagsbeslut utformas på det sätt som regeringen föreslår. FN-avdelningen inom arméstaben behöver alltså inte lyda direkt under arméstabschefen. Marinstaben bör kunna ges en organisation som underlättar ökad samordning inom försvarsgrenen. Produktionsledningen för flottan och kustartilleriet behöver inte vara skilda åt utan kan samordnas i en enhet.

Utskottet vill också med anledning av motionsyrkanden ånyo överväga personalvårdsfunktionens ställning inom försvarsstaben. Utskottet förordade i betänkandet 1977/78: 9 (s. 14) att personaltjänstfrågorna i försvarsstaben skulle hållas samman i en enhet. Till denna skulle bl. a. föras de uppgifter som f. n. fullgörs av försvarsstabens personalvårdsbyrå. Frågan om denna överföring har aktualiserats på nytt. Överbefälhavaren förordar bl. a. att resurser för personalvård, i stället för att i enlighet med riksdagsbeslutet ingå i personalenheten, skall organiseras som en särskild personalvårdssektion. Den vidare utvecklingen får enligt överbefälhavaren ge underlag för om och när en sammanslagning bör ske. Samordningen av personaltjänsten i stort bör, anser han, kunna ske inom ramen för planeringsledningen. En delad organisation kräver fem tjänster mera än vad som behövs i en integrerad organisation. Överbefälhavarens förslag om en särskild personalsektion ligger nära vad de socialdemokratiska ledamöterna i försvarsutskottet ansåg när de på denna punkt reserverade sig vid utskottets

FöU 1979/80:13

behandling av regeringsförslaget om försvarsmaktens centrala ledning. De framhöll att försvarsstabens personalvårdsbyrå, av skäl som hade anförts i motionen 1977/78: 430 (s), borde få behålla sin fristående ställning och inte inordnas i försvarsstabens personalenhet. Den socialdemokratiska partimotionen 1979/80: 482 innehåller ett förnyat yrkande (yrkandet 5) om en fri ställning för försvarsstabens personalvårdsbyrå. Även motionen 1137 (fp) syftar till att försvarsstabens resuser för personalvårdsuppgifter skall behålla en självständig ställning i den nya organisationen. I motionen 1630 (m) föreslås ökade resurser för personalvårdsfunktionen inom en integrerad personalsektion.

Utskottet finnér personalvårdsfunktionen vara av ett så speciellt slag att den behöver avgränsas organisatoriskt. Den nuvarande organisationen för handläggning av personalvårdsfrågor inom försvarsstaben motsvarar de krav som kan ställas i detta hänseende. Det bör enligt utskottets mening även i den nya organisationen för försvarsstaben t. v. finnas en särskild personalvårdsenhet. Därmed finns också de bästa förutsättningarna för att personalvårdsfunktionen i samband med övergången till ny organisation för försvarsstaben är säkerställd vid varje tidpunkt.

Vad utskottet har anfört om personalvårdsfunktionen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Överbefälhavaren har också lämnat förslag till de fredsorganisatoriska förändringar vid andra centrala myndigheter som följer av riksdagens beslut om försvarsmaktens centrala ledning (s. 68-69). Enligt detta skulle dessa myndigheter med utgångspunkt i ett beräknat personalläge den 1 april 1978 före mitten av 1980-talet reduceras med sammanlagt ca 1 200 anställda. Det faktiska personalläget nämnda dag var emellertid ett annat än det beräknade. I sitt utredningsarbete har överbefälhavaren utgått från det verkliga personalläget. Den av överbefälhavaren föreslagna personalminskningen framgår av följande sammanställning.

Myndighet Överbefäl havarensförslag -

Fortifikationsförvaltningen

- 125

Försvarets materielverk

- 700

Försvarets forskningsanstalt

- 110

+40'

Försvarets civilförvaltning

- 37

Försvarets sjukvårdsstyrelse

- 20

Försvarets radioanstalt

- 22

Värnpliktsverket

- 20

Försvarets rationaliseringsinstitut

- 20

Försvarshögskolan

1 Militärhögskolan

Försvarets gymnasieskola

- 47

Försvarets förvaltningsskola

Sammanslagning av ADB-resurser Försvarets brevskola/Försvarets

(-13)

läromedelscentral

- 302

Summa

-1135

+40'

'27 anställda har redan sparats in. Dessutom finns ett behov av ytterligare 13 tjänster på grund av omlokaliseringen till Linköping.

2 Inkl. personal från staberna.

FöU 1979/80:13

25 De personalminskningar som överbefälhavaren har angett når inte helt upp till den nivå som skulle eftersträvas enligt riksdagsbeslutet. De föreslagna personalminskningarna medför enligt överbefälhavaren även vissa ambitionssänkningar och i vissa fall ökade kostnader för materiel. Försvarsministern anser att — utöver de rationaliseringar som genomförs inom försvaret — ambitionssänkningar inom delar av myndigheternas verksamhetsområden måste godtas för att tillräckliga besparingar skall kunna göras. Ambitionssänkningarna får dock enligt hans mening inte drivas så långt att kostnaderna för nödvändiga verksamheter totalt sett ökar. Han är därför beredd att godta de något mindre personalbesparingar som överbefälhavaren har föreslagit.

Utskottet har angett att minskningsmålen som upptagits i propositionen 1977/78:63 skulle tjäna som klara riktmärken för rationaliseringsverksamheten vid centrala och högre regionala myndigheter fram till mitten av 1980-talet (FöU 1977/78:9 s. 14). De personalminskningar som försvarsministern i enlighet med överbefälhavarens förslag har godtagit beträffande nu aktuella myndigheter blir något mindre än som då angavs. Utskottet kan av samma skäl som försvarsministern har anfört godta detta. 1 detta sammanhang vill utskottet erinra om att minskningar av den storleksordning som angavs i propositionen 1977/78: 63 enligt utskottets mening kunde väntas medföra så stora verkningar på berörda myndigheters verksamhet och organisation att de måste studeras närmare (FöU 1977/78:9 s. 14). I linje med detta konstaterande är det också för utskottet naturligt att ambitionssänkningar i vissa fall blir nödvändiga i strävan att nå minskningsmålen.

Utskottet återkommer beträffande anslagsfrågor för det militära försvaret till de organisationsändringar vid försvarets materielverk och försvarets sjukvårdsstyrelse som föreslås för att bl. a. uppnå de uppställda personalminskningsmålen. Sammanslagningen av ADB-resurserna tar utskottet också upp särskilt i det följande. Personalminskningarna inom den högre regionala ledningen kommer utskottet att behandla i ett särskilt betänkande med anledning av propositionen 1979/80: 135 med förslag till organisationsändringar på denna nivå (FöU 1979/80: 15). 1 det sammanhanget behandlar utskottet också truppslagsinspektörernas verksamhet m. m.

De förslag som läggs fram i budgetpropositionen med anknytning till ADB-verksamheten inom försvarsmakten gäller bl.a. utveckling, drift och underhåll av ADB-system (s. 67-68 och 72-74). Vidare övervägs hur försvarsmaktens datamaskinutrustning skall redovisas (s. 74-75).

Frågan om resurser för informationsutveckling behandlades i propositionen 1977/78:63 (s. 99). Föredragande statsrådet ansåg i likhet med FLU att överbefälhavaren borde få ansvaret för den övergripande styrningen av informationsutvecklingen inom försvarsmakten och att resurser för admi -

FöU 1979/80:13

nistration av befintliga ADB-system skulle tillföras de enheter inom staberna som utnyttjar ADB. Vidare borde enligt försvarsministern stora delar av försvarsmaktens systemutvecklingsresurser hållas samman som en gemensam resurs vid försvarets datacentral. Detta borde enligt försvarsministern övervägas i anslutning till arbetet med stabernas detaljorganisation. Mot denna bakgrund har överbefälhavaren i sitt organisationsförslag behandlat hur försvarsmaktens och rationaliseringsinstitutets resurser för utveckling av datamaskinbaserade informationssystem skall disponeras, dimensioneras och inplaceras i organisationen.

Följande myndigheter berörs av förslaget, nämligen försvarsstaben, arméstaben, marinstaben, flygstaben, försvarets civilförvaltning, försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt, värnpliktsverket, försvarets datacentral och försvarets rationaliseringsinstitut.

Viss personal för centrala staber och försvarets materielverk föreslås föras över till en gemensam enhet vid försvarets datacentral för utveckling och modifiering av datasystem. I övrigt föreslås staberna och vissa myndigheter disponera egen personal för olika uppgifter inom ADB-området. Överbefälhavaren räknar med att sammanlagt 60 anställda skulle kunna föras till den gemensamma enheten. Samtidigt föreslås 13 tjänster dras in. Den gemensamma enheten skall enligt förslaget vara intäktsfinansierad och bilda en särskild resultatenhet vid försvarets datacentral.

I motionen 812 (s och c) pekas bl. a. på att en utveckling mot mindre datorer ökar möjligheterna för de enskilda myndigheterna att i större utsträckning än tidigare själva svara för driften. Motionärerna anser det därför vara ett steg i fel riktning att ytterligare centralisera de resurser som i dag finns för systemutveckling inom försvarsmakten. En sådan åtgärd kan enligt motionärerna endast motiveras om den bidrar till en höjd effektivitet i systemutvecklingsarbetet eller till reella kostnadsbesparingar. Besparingen på ca 13 anställda anser de kunna uppnås utan en gemensam centraliserad enhet. Motionärerna förordar därför att resurser för informationsutveckling vid de centrala staberna och försvarets materielverk skall bibehållas där och att personalminskningen skall räknas in i myndigheternas minskningsmål. Att inrätta en ny central myndighet skulle enligt motionärerna innebära risk för en ökad byråkratisering och därmed leda till en sämre effektivitet.

Utskottet bedömer att en gemensam resurspool för modifiering och utveckling av informationssystem ger ökad flexibilitet i personalutnyttjandet. Därigenom säkerställs också ett utbyte av erfarenheter mellan utveckling och drift av ADB-system och en ökad spridning av erfarenheter från olika ADB-system. Utskottet delar inte de farhågor för ökad byråkratisering som förs fram i motionen 812. Liksom försvarsministern anser utskottet att förslaget till organisation inte utesluter att man för vissa system som är baserade på mindre datorer lägger det ADB-tekniska förvaltningsansvaret till användarmyndigheten, som då också bör disponera

FöU 1979/80:13

personal för ändamålet (s. 74). Utskottet föreslår att riksdagen godtar den sammanslagning av ADB-resurser som förordas i budgetpropositionen och att motionen 812 avslås. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot vad i budgetpropositionen anförs om ADB-verksamheten inom försvarsmakten.

Försvarsministern anser att det — utöver berörda förändringar i fredsorganisationen — också är nödvändigt med ytterligare kraftfulla insatser för att minska driftkostnaderna inom fredsorganisationen (s. 70-72). Han framhåller att försvarets myndigheter själva måste åstadkomma rationaliseringar, var och en inom sitt område. Detta underlättas enligt hans mening av att rationaliseringsverksamheten i betydande grad har inordnats i den ordinarie planeringsverksamheten. Decentraliseringens betydelse i detta sammanhang berörs under hänvisning till de pågående försöken med decentralisering av ansvar och beslutsbefogenheter till lokala chefer och ökat medinflytande för personalen vid arméförbanden inom Nedre Norrlands militärområde (prop. 1978/79:111, FöU 1978/79:25, rskr 1978/ 79:331). Avsikten är att försöksverksamheten skall genomföras så att viljan och förmågan att arbeta i en flexibel organisation utvecklas hos chefer, anställda och personalföreträdare på alla nivåer. Försvarsministern uppger att det är mot denna bakgrund som han i samband med förslagen om de centrala stabernas organisation har förordat att statsmakternas beslut endast skall ange ramen för organisationen, personalstyrka och verksamhet.

Försvarsministern anmäler (s. 71) att kostnadsstegringarna för underhåll av bl. a. armé- och flygmateriel under en stor del av 1970-talet har varit ungefär dubbelt så stora som prisstegringarna enligt nettoprisindex. Han finner att försvarets underhåll av materiel måste ses över så att god effekt åstadkoms till rimliga kostnader.

Utskottet understryker betydelsen av en fortlöpande rationaliseringsverksamhet inom försvarsmakten. Kostnadsutvecklingen för materielunderhåll bör även enligt utskottets mening följas noga och mötas med åtgärder, bl. a. inom utbildningsområdet. Utskottet har inte något att erinra mot vad försvarsministern har anfört om rationaliseringsverksamheten.

Utskottet vill i detta sammanhang också behandla ett par frågor som har aktualiserats genom motionerna 1979/80:749, yrkandet 2 om stationeringen av flygvapnets helikoptergrupp på Berga, och 1979/80: 1628 (s) om bevakningen av Stockholms slott.

Motionen 749 (s) gäller organisationen för räddningstjänsten med marinens och flygvapnets tunga helikoptrar. F.n. pågår försök med en för marinen och flygvapnet gemensam sådan organisation. Motionärerna förordar en uppdelad organisation. Detta motionsyrkande behandlas av civilutskottet.

Motionen tar också upp den framtida lokaliseringen av den helikoptergrupp ur flygvapnet som f. n. är lokaliserad till Berga. Motionärerna på -

FöU 1979/80:13

minner om att gruppen fördes över från Svea flygkår (F 8) i Barkarby i samband med att denna lades ned, att den har Blekinge flygflottilj (F 17) som moderförband och att dess uppgift är att ombesörja räddningstjänst med Visby som beredskapsbas. De menar att även i en uppdelad organisation är det angeläget att resurserna används så ändamålsenligt som möjligt. Med hänsyn härtill bör helikoptergruppen på Berga föras över till F 17. Det något längre avståndet därifrån till Visby kompenseras av att F 17 disponerar driftbilliga SK 50-plan som kan användas vid utbyte av personal och vid snabba behov av reservdelar för helikoptrar i Visby.

Enligt vad utskottet har inhämtat kommer överbefälhavaren inom den närmaste tiden att lämna förslag till regeringen om organisationen av marinens och flygvapnets helikopterverksamhet. I det sammanhanget behandlas också frågan om att föra över flygvapnets helikoptrar vid Berga till F 17. Riksdagen bör i avvaktan på överbefälhavarens förslag och regeringens ställningstagande inte göra något uttalande i frågan. Motionen 749 bör avslås i denna del.

I motionen 1628 föreslås en översyn av bevakningen vid Stockholms slott. Motionärerna ifrågasätter om vakthållningen vid slottet kan betraktas som en lämplig del av värnpliktsutbildningen.

Bevakningen av Stockholms slott behandlades ingående under riksmötet 1976/77 med anledning av en motion i ämnet. Försvarsutskottet (FöU 1976/ 77: 1) förklarade sig godta de skäl som överbefälhavaren och rikspolisstyrelsen i remissyttranden hade anfört för att bevakningen av slottet även i fortsättningen sker på nuvarande sätt. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och förordar att motionen avslås.

Personalfrågor

Det militära försvaret är liksom totalförsvaret i övrigt och annan samhällsverksamhet i hög grad beroende av sin personal, civil såväl som civilmilitär och militär. Kraven på de anställda i försvarsmakten är höga. Ansträngningarna att på olika sätt minska utgifterna för det militära försvarets fredsdrift kan få påfrestande konsekvenser men får inte av de berörda tolkas som en nedvärdering av personalen från statsmakternas sida. Det är på sin plats att påminna om vikten av att försvarsmakten även i fortsättningen disponerar anställda som är yrkesskickliga och lojala mot sina uppgifter (jfr FöU 1973: 23).

Under avsnittet om det militära försvarets fortsatta utveckling i budgetpropositionen behandlar försvarsministern vissa personalfrågor (s. 75— 77). Enligt hans mening påverkar den anställda personalens arbetstillfredsställelse möjligheterna att lösa de uppgifter som har lagts på försvarsmakten i fred. Han pekar på åtgärder som har vidtagits i syfte att öka de anställdas tillfredsställelse i arbetet. Bl. a. framhåller han den nya befälsordningen för det militära försvaret (prop. 1977/78:24, FöU 1977/ 78: 10, rskr 1977/78: 179) som ett led i dessa strävanden.

FöU 1979/80:13

29 Motionerna 817 (fp) och 1142 (m) tar upp frågor med anknytning till den nya befälsordningen och dess genomförande.

I motionen 1142 erinrar motionärerna om att försvarsministern i propositionen 1977/78: 24 om ny befälsordning för det militära försvaret angav att alla möjligheter att utnyttja civilt kunnande i krigsorganisationen skulle tas till vara och att han fann starka skäl tala för att särskilt lämpade reservofficerare borde utnyttjas för vissa befattningar på bataljonschefsnivån (nivå 4) i större omfattning än som har skett hittills. Denna uppfattning torde enligt motionärerna bygga på tanken att civil utbildning, erfarenhet och duglighet kombinerad med militärutbildning och visad lämplighet ger vissa reservofficerare en kompetens som väl kan mäta sig med yrkesofficeramas på samma nivå. Motionärerna finnér överbefälhavarens uppfattning - som den framgår av budgetpropositionen (bil. 7 s. 49) - att nivå 4-befattningar skall besättas med yrkesofficerare strida mot detta uttalande. De hemställer att riksdagen uttalar att vissa reservofficerare i kraft av civil kompetens kompletterad med militär utbildning skall kunna tas i anspråk för krigsplacering på nivå 4-befattning i enlighet med vad som anförs i motionen.

Reservofficerarnas centralförbund (RC) har yttrat sig över motionen. RC kan inte finna annat än att frågan om placering på nivå 4 i krigsorganisationen för reservbefäl måste avgöras utan hinder av om aktivt befäl finns att tillgå härför eller ej. Den starka inriktning mot reservofficerarnas utnyttjande på denna nivå som riksdagsbeslutet innebär måste rimligen gälla oavsett tillgången på aktiv personal, uttalar förbundet.

Utskottet framhöll i betänkandet 1977/78: 10 (s. 9) reservbefälets stora betydelse för försvarsmakten och underströk starkt de uttalanden som gjordes i propositionen 1977/78: 24 om ett ökat utnyttjande av särskilt lämpade reservofficerare i krigsbefattningar på bataljonschefsnivå. Riksdagsbeslutet innebär att krigsplaceringar på vissa nivå 4-befattningar bör ske med hänsyn till yrkesofficerares och reservofficerares kvalifikationer för uppgifterna utan särskilt beaktande av deras kårtillhörighet. Riksdagen behöver därför inte göra något ytterligare uttalande i frågan. Motionen 1142 bör avslås.

I motionen 817 uttalas att införandet av den nya befälsordningen ger ett lämpligt tillfälle att överväga om systemet med årliga vitsord för den militära personalen är lämpligt. Det är, framhåller motionärerna, knappast personalen — i synnerhet inte den äldre personalen — som vill behålla detta vitsordssystem. Enligt deras mening är det inte heller självklart att vitsord är nödvändiga för myndigheternas skull, eftersom befordringsbeslut kan klaras i andra organisationer utan en sådan ordning. De anser att den enskilde inom försvarsmakten liksom i all annan verksamhet bör kunna samla meriter genom utbildning och på eget initiativ söka lediga militära tjänster. Motionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen begär en översyn av det militära vitsordssystemet, särskilt för att minska antalet vitsord som sätts på den äldre personalen.

FöU 1979/80:13

30 Utskottet finnér i likhet med motionärerna att det militära vitsordssystemet behöver ses över i syfte att minska dess tillämpning främst beträffande äldre personal. Enligt vad utskottet har inhämtat övervägs ändringar av systemet i den riktning som förordas i motionen i samband med införandet av den nya befälsordningen. Utskottet anser att någon översyn utöver den som sker inom ramen för införandet av den nya befälsordningen inte behövs. Motionen 817 bör därför avslås.

Försvarsministern tar också vid sin behandling av personalfrågorna upp personalavgångarna inom flygvapnet. Han uppger att flygvapenchefen till regeringen anmält att avgångarna av flygförare nu är så stora att det på lång sikt kan bli svårt att tillfredsställande leda och utbilda de krigsförband som är utrustade med flygplan 37. Fortsatta avgångar inger även allvarlig oro för att det från mitten av 1980 skall saknas regementsofficerare inom divisionsledningarna. Chefen för flygvapnet har därför hemställt om snabba åtgärder för att möta avgången av förare från flygvapnet.

Försvarsministern erinrar om att pilotutbildningsutredningen har föreslagit att en civil pilotskola skall inrättas (Ds K 1979: 5). Han anser att det är nödvändigt att vidta åtgärder för att erbjuda civila flygföretag annat rekryteringsunderlag än flygvapnets piloter. Utskottet har samma mening.

I motionen 1979/80: 1627 (c) anknyter motionärerna till försvarsministerns uttalande om avgångarna inom flygvapnet. De erinrar om att de i en tidigare motion, 1978/79: 250, ifrågasatte det omfattande flyttande som är förknippat med den militära karriären. Den nuvarande ”flyttningspolitiken” måste, menar de, vägas mot möjligheterna att rekrytera och behålla dugligt folk. De föreslår därför en översyn av den civila och militära personalens förhållanden inom försvarsmakten i syfte att motverka officerares förtida avgång. I motionen redovisas vissa synpunkter som enligt motionärerna bör beaktas vid en sådan översyn.

Utskottet behandlade den åberopade motionen 1978/79: 250 i betänkandet FöU 1978/79: 23 (s. 22). Utskottet konstaterade att det var naturligt att vid personalplaneringen beakta den militära personalens minskade benägenhet att flytta. Utskottet framhöll emellertid samtidigt att flyttningar till viss grad torde bli ofrånkomliga även i framtiden. Som skäl åberopades att den kvalificerade personalen behövde erfarenhet från olika slags arbetsuppgifter. Vidare pekade utskottet på att det måste finnas en viss rörlighet hos personalen för att t. ex. kunna rekrytera till olika chefsbefattningar och för att göra det möjligt att placera personal som lärare och för egen utbildning vid militära skolor. I arbetet med den nya befälsordningen skulle, konstaterade utskottet, överbefälhavaren beakta de senaste årens erfarenhet av minskad benägenhet att flytta.

Arbetet med införande av den nya befälsordningen pågår nu. Dessutom arbetar man f. n. inom försvarsstaben med ett förslag till åtgärder för att underlätta problemen för den personal som behöver byta tjänstgöringsplats. Någon särskild utredning vid sidan av det arbete som redan pågår anser utskottet inte vara nödvändig. Motionen 1627 bör avslås.

FöU 1979/80:13

31 Värnplikt sutbildning rti.m.

Värnpliktsutbildningen har hittills planerats och genomförts enligt principer som påverkats av de båda senaste försvarsbesluten. Detta innebär bl. a. en försöksvis förkortad grundutbildning och ett system med differentierad och avkortad repetitionsutbildning vid vissa förband. I budgetpropositionen (s. 59—61) föreslår försvarsministern en permanent modifiering av systemet för repetitionsutbildning som avses innebära en bättre anpassning till de ekonomiska villkoren för verksamheten inom försvarsmakten.

Det modifierade systemet för repetitionsutbildning bygger på ett förslag av överbefälhavaren som föredragande statsrådet i allt väsentligt godtar. Det innebär att grund- och repetitionsutbildningen samordnas tidsmässigt på ett annat sätt än f. n. Grundutbildningskontingenten genomför enligt förslaget en särskild förbandsövning under slutet av sin utbildning. Till denna inkallas för repetitionsutbildning även annan personal som tillsammans med grundutbildningskontingenten skall bilda ett krigsförband. På så sätt kan krigsförbanden övas i sin helhet. Vidare skall krigsförbandsövningarnas längd och omfattning differentieras med hänsyn till krigsförbandens uppgifter, organisatoriska förhållanden och utbildningsbehov. Militärbefälhavarna föreslås i detta avseende ges ett ökat ansvar för den samlade planeringen. Ledningsorgan och högre förband avses övas regelbundet men med lägre ambitionsnivå än som gäller i dag. I övrigt är det meningen att huvuddelen av alla krigsförband liksom nu skall genomföra krigsförbandsövningar med fyra års intervall. Därutöver skall enligt förslaget vissa förband och viss personal fullgöra särskilda övningar mellan krigsförbandsövningarna.

Den föreslagna ordningen minskar möjligheterna att samöva olika förband i de operationsområden för vilka de är avsedda. För att kompensera detta avses befäl vid lokalförsvarsförband och vid vissa förband inom marinen kallas in till gemensamma samverkansövningar med andra förbands personal. För att detta skall bli möjligt måste värnpliktslagen ändras så att alla värnpliktiga i befattningar för plutons- eller kompanibefäl samt värnpliktiga i särskilt kvalificerade befattningar för menig och gruppbefäl kan åläggas att fullgöra högst fem särskilda övningar. F. n. kan endast värnpliktiga vid flygvapnet åläggas fullgöra så många särskilda övningar. Värnpliktiga vid armén och marinen är enligt värnpliktslagen (1941:967, omtryckt 1969: 378, ändrad senast 1978: 525) skyldiga att fullgöra högst tre särskilda övningar. En särskild övning omfattar högst elva dagar vid armén och marinen. Vid flygvapnet är den begränsad till högst fyra dagar. Förslag till lag om ändring av värnpliktslagen i angivet hänseende har fogats tili budgetpropositionen som bilaga 7.1.

1 lagförslaget finns bl. a. en övergångsbestämmelse som anger att värnpliktig, som har avslutat grundutbildningen före lagens ikraftträdande den 1 juli 1980, inte får åläggas att fullgöra flera än två särskilda övningar utöver det antal som han hade att fullgöra enligt de äldre bestämmelserna.

Föll 1979/80:13

32 Övergångsbestämmelsen blir tillämplig på vissa äldre värnpliktiga som f. n. har skyldighet att fullgöra färre än tre särskilda övningar.

1 propositionen anges att särskild övning för befäl i lokalförsvarsförband (motsvarande) endast avses genomföras när kravet på samordning och miljökännedom är stort och detta inte kan tillgodoses under krigsförbandsövningar. Modifieringen i övrigt kräver inte någon lagändring. De differentierade tiderna för repetitionsutbildningen avses nämligen ligga inom de ramar som är angivna i värnpliktslagen. Det modifierade repetitionsutbildningssystemet föreslås börja tillämpas den 1 juli 1980.

På grund av knapphet på medel anser överbefälhavaren att man t. v. endast skall utbilda krigsförbanden för att omedelbart efter mobilisering kunna lösa sina huvuduppgifter. F. n. är avsikten att de då också skall kunna klara vissa andrahandsuppgifter.

Överbefälhavaren har under planeringsperiodens två sista budgetår planerat in repetitionsutbildning med en volym som stämmer överens med ett modifierat system för sådan utbildning. För periodens tre första budgetår har han med hänsyn till akuta problem, främst inom materielområdet, planerat för en avsevärt mindre repetitionsutbildning.

Försvarsministern anser att repetitionsutbildningen för budgetåret 1980/ 81 har planerats på en nivå som är alltför låg för att den skall kunna godtas. Det är bl. a. mot denna bakgrund som han har förordat att resurser förs över från andra områden - bl. a. genom senareläggning av viss byggnadsverksamhet — för att användas för repetitionsutbildning.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att det har visat sig vara svårt att helt tillämpa det nuvarande repetitionsutbildningssystemet — det s. k. VU 60-systemet (prop. 1966:106, 2LU 1966:48, rskr 1966:271) — inom de ekonomiska ramarna för det militära försvaret. Systemet har därför sedan några år tillbaka på försök använts i en modifierad form vid några förband. Förslaget till ändring av repetitionsutbildningen läggs fram mot bakgrund av erfarenheterna av denna försöksverksamhet. Utskottet finner i likhet med regeringen att tiden nu är mogen att ta det slutliga steget mot en modifiering av VU 60-systemet som ökar möjligheterna att med begränsade medel genomföra repetitionsutbildning i den omfattning som krävs för en god beredskap. Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag.

F. n. kallas den värnpliktige i regel till sin första repetitionsutbildning två år efter grundutbildningen. Eftersom han i det modifierade systemet i allmänhet kommer att kallas in till sin första krigsförbandsövning först fyra år efter grundutbildningen torde — såsom försvarsministern också påpekar — ändringen medföra att behovet av anstånd för studerande värnpliktiga minskar. Utskottet ser med tillfredsställelse denna förbättrade möjlighet att samordna värnpliktstjänstgöring och studier.

Mot bakgrund av den betydelse som utskottet tillmäter repetitionsutbildningen när det gäller förutsättningarna att höja vår beredskap biträder utskottet, som framgår av det föregående, den omfördelning av medel som

FöU 1979/80:13

försvarsministern förordar för att under budgetåret 1980/81 ge möjlighet till repetitionsutbildning inom armén och marinen i större omfattning än överbefälhavaren har planerat för. Inte heller i övrigt har utskottet något att erinra mot vad i propositionen angivits om planeringen av värnpliktstjänstgöringen.

Utskottet behandlar i detta sammanhang motionerna 1979/80:416 (vpk) yrkandena 1, 3 och 4, 1979/80: 448 (vpk) och 1979/80: 810 (fp) som alla har anknytning till värnpliktsutbildningen.

Motionen 810 avser den tidsmässiga samordningen mellan skolavslutning och inryckning till värnpliktsutbildning. Motionären erinrar om att vissa värnpliktiga, bl. a. plutonsbefälsuttagna värnpliktiga vid armén, börjar sin värnpliktsutbildning i början av juni några dagar före skolornas terminsavslutning. Sedan år 1975 har de värnpliktiga rätt till ledighet från militärtjänsten för att delta i skolavslutningarna. Denna ordning fungerar relativt bra om den värnpliktige bor i närheten av det förband där han utbildas. Situationen är svårare - framhåller motionären - för värnpliktiga som tjänstgör vid förband långt från hemorten.

Utskottet har nyligen behandlat det problem som tas upp av motionären. Det skedde med anledning av en tidigare motion i detta ämne. Något uttalande av riksdagen ansåg utskottet då inte vara påkallat (FöU 1977/ 78: 15). Motionen avslogs av riksdagen.

I motionen 810 uppges att berörda instanser är beredda att gemensamt överväga en lämplig samordning av de tidpunkter det här är fråga om. Enligt vad utskottet inhämtat har företrädare för chefen för armén och skolöverstyrelsen diskuterat dessa frågor i mars 1979. En överläggning i ämnet har nyligen ägt rum mellan företrädare för arméchefen och Svenska kommunförbundet. Riktlinjer finns för ett fortsatt samarbete. Uskottet ser med tillfredsställelse att ett sådant samarbete pågår. Utskottet anser att det f. n. inte är påkallat med något uttalande av riksdagen.

Motionen 448 rör de värnpliktigas medinflytande. Utskottet har tidigare i olika sammanhang behandlat ämnet (FöU 1975/76: 12 och 22, FöU 1976/ 77:13 s. 58-59, FöU 1977/78: 19 s. 16 och FöU 1978/79:23 s. 23). 1 betänkandet FöU 1978/79: 23 (s. 23) uttalade utskottet att resultatet av värnpliktsinflytandekommitténs arbete borde avvaktas. Kommittén har i juni 1979 lämnat betänkandet (Ds Fö 1979: 2) Värnpliktigas medinflytande under grundutbildning. Regeringen avser att under nästa riksmöte förelägga riksdagen förslag på grundval av utredningsförslaget. Riksdagen bör i avvaktan därpå inte göra något uttalande i frågan. Motionen bör avslås.

Yrkandena i motionen 416 om förkortning av timantalet i utbildningsveckorna under de värnpliktigas grundutbildning, om organisationen av den militära sjukvården i fred samt om arbetarskyddets tillämpning på de värnpliktiga har även de sina motsvarigheter i motionsyrkanden som framfördes under föregående riksmöte. Också dessa behandlades av försvarsutskottet i betänkandet FöU 1978/79:23 (s. 23 och 24). Beträffande för3 Riksdagen 1979180. 10 sami. Nr 13

FöU 1979/80:13

svarsmaktens sjukvård i fred uppgav utskottet att överbefälhavaren hade föreskrivit försöksverksamhet med egensjukskrivning för all värnpliktig personal. Utskottet har under innevarande riksmöte informerat sig särskilt om erfarenheterna av dessa försök. Erfarenheterna är mycket goda. Egensjukskrivning avses tillämpas även fortsättningsvis. Syftet i motionen 416 är alltså delvis tillgodosett. Med hänvisning till detta och till vad utskottet anförde i betänkandet FöU 1978/79: 23 anser utskottet att de aktuella motionsyrkandena bör avslås av riksdagen.

Utskottets hemställan Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

beträffande planeringsfrågor i propositionen 1979180:100, m. m.

1. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1979/80:482, yrkandet 1, godkänner de riktlinjer för det militära försvarets utveckling som föredragande statsrådet har angett,

2. att riksdagen avslår motionen 1979/80:813 om meranvändning av det militära försvarets resurser,

3. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1629 om åtgärder för att undvika indragning av fredsförband på sysselsättningssvaga orter,

beträffande planeringsfrågor i propositionen 1979/80:117

4. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionen 1979/80: 1952, yrkandena 1 och 2 - yrkandet 1 i denna del, godkänner de riktlinjer för krigsorganisationens fortsatta utveckling som föredragande statsrådet har angett,

5. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1979/80:483, yrkandet 2. och 1979/80: 1952, yrkandena 1 och 3 - yrkandet 1 i denna del, godkänner att den tredje delserien av flygplanet Jaktviggen beställs under budgetåret 1980/81,

6. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1952, yrkandena 1 och 4 - yrkandet 1 i denna del, om framtida flygplanssystem,

7. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1979/80: 1951, yrkandet 1, och 1979/80: 1952, yrkandet 1 i denna del, godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om planeringen för flygplansanskaffningen, om alternativ och utgångspunkter för ett JAS-system samt om projektstudier, systemdefinition och visst utvecklingsarbete under budgetåren 1980/81 och 1981/82, m.m.,

8. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1979/80:1951, yrkandet 2, samt med avslag på motionen 1979/ 80: 1952, yrkandet 1 i återstående del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om samarbete och samverkan inom den svenska flygindustrin,

Föll 1979/80:13

beträffande fredsorganisationsfrågor m. m.

9. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:100 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om befogenheter och principer beträffande beslut om personal och fredsorganisation inom det militära försvaret och civilförsvaret,

10. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 och motionerna 1979/80:482, yrkandet 5, 1979/80:1137 och 1979/ 80: 1630 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om inordnandet av personalvården i försvarsmaktens centrala ledning,

11. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 och med avslag på motionen 1979/80:812 godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om resurserna för utveckling av ADBsy stern,

12. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 godkänner vad föredragande statsrådet har förordat i fråga om FN-avdelningens lydnadsförhållande inom arméstaben och produktionsledningen inom marinstaben,

13. att riksdagen avslår motionen 1979/80:749, yrkandet 2, om stationeringen av flygvapnets helikoptergrupp på Berga,

14. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1628 om bevakningen av Stockholms slott,

beträffande personalfrågor

15. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 godkänner vad föredragande statsrådet har anfört,

16. att riksdagen avslår motionen 1979/80:817 om det militära vitsordssystemet,

17. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1627 om åtgärder för att motverka officerares förtida avgång,

18. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1142 om reservofficerares krigsplacering,

beträffande värnpliktsutbildning m. m.

19. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 antar det som bilaga 7.1 till propositionen fogade förslaget till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),

20. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om repetitionsutbildning av värnpliktiga,

21. att riksdagen avslår motionerna 1979/80: 416, yrkandena I, 3 och 4, och 1979/80: 448 om de värnpliktigas förhållanden under utbildningen,

22. att riksdagen avslår motionen 1979/80:810 om tidpunkten för inkallelse till värnpliktstjänstgöring,

Föll 1979/80:13

beträffande det militära försvarets utveckling

23. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100godkänner vad föredragande statsrådet har angett i övrigt,

24. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder och åtgärder i övrigt som behövs för att genomföra vad föredragande statsrådet har förordat.

5. Förmåner åt värnpliktiga m. 11.

Regeringen har i propositionen 1979/80: 100 (bil. 7 s. 79-80) föreslagit riksdagen att

1. antaga förslag till lag om ändring av familjebidragslagen (1978: 520),

2. godkänna vad föredragande statsrådet har förordat om förmåner åt värnpliktiga m. fl.

Motionerna

1979/80:416 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet 2 att riksdagen uttalar sig för att de ekonomiska villkoren för de värnpliktiga förbättras i enlighet med vad som anges i motionen.

1979/80:482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandet 7 att riksdagen beslutar att dagersättningen höjs med 3 kr. till 18 kr. per dag.

1979/80:814 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en försöksverksamhet genomförs, lämpligen vid K 4, Arvidsjaur, med sikte på att reformen, som ger värnpliktiga möjlighet att överlåta fri värnpliktsresa till närmaste anhöriga, skall kunna införas vid övriga förband.

1979/80: 818 av Ivan Svanström (c) och Ulla Ekelund (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att helt fria hemresor för värnpliktiga i enlighet med vad som anförs i motionen införs fr. o. m. den 1 juli 1980.

1979/80: 1136 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen, i avvaktan på en större översyn av värnpliktsförmånerna, ser över familjebidragslagen i syfte att föra in bidrag till för bostaden nödvändiga kostnader i familjebidragssystemet.

Utskottet

Förmånerna till värnpliktiga m. fl. har successivt förbättrats. De förbättringar som beslutades under föregående riksmöte (prop. 1978/79: 100 bil. 7, FöU 1978/79: 23, rskr 1978/79: 327) ökade de årliga kostnaderna med ca 40 milj. kr. för år. I budgetpropositionen föreslås förbättringar av värnplikts -

FöU 1979/80:13

förmånerna till en årlig kostnad av ca 18 milj. kr. Förslagen gäller höjning av dagersättningen och maximibeloppen för familjepenning. Vidare föreslås en premie för utbildning till reservofficer vid flottan. Även beträffande de värnpliktigas reseförmåner förordas vissa förbättringar.

Dagersättningen föreslås höjas från 15kr. till 16kr. Detta innebär att den sammanlagda ersättningen - dagersättning och tillägg till dagersättningen - blir (16+15) 31 kr. fr. o. m. 231:at.o. m. 300:e tjänstgöringsdagen om höjningen kommer till stånd. För tjänstgöringstid därefter blir den sammanlagda ersättningen för dag (16+30) 46 kr.

I motionerna 416 (vpk) och 482 (s) föreslås höjningar av dagersättningen utöver regeringens förslag. Yrkandet i motionen 416 tar sikte på en lägsta dagpenning av 30 kr. Socialdemokraterna föreslår i sin partimotion 482 att den höjs med 3 kr. till 18 kr.

Höjningen av maximibeloppen för familjepenning gäller en ökning från 1 020 kr. till 1 140 kr. för månad för maka och från 480 kr. till 510 kr. för månad för barn. Genom dessa höjningar kommer, framhåller försvarsministern, familjepenningen för maka att ligga över det grundbelopp som utgår till ensamstående enligt socialhjälpsnormen i Stockholms kommun och familjepenningen för barn att ligga över nuvarande nivå för bidragsförskott och barnpension. Förbättringen av familjepenningen kräver ändring av familjebidragslagen (1978:520). Ett ändringsförslag har fogats som bilaga 7.2 till budgetpropositionen.

I budgetpropositionen föreslås vidare en premie till reservofficersaspiranter vid flottan om 7500 kr. Den avses utgå till aspiranter som med godkända vitsord har gått igenom vissa kadettkurser. Därigenom får reservofficerarna i flottan en form av förmån som redan utgår till reservofficerare vid armén, kustartilleriet och flygvapnet.

De värnpliktigas reseförmåner föreslås förbättras genom en höjning av den resekostnadsersättning som utgår till värnpliktig som vid fri resa får använda annat färdmedel än allmänna kommunikationer. F. n . är denna ersättning 32 öre per kilometer. Därtill kommer särskild ersättning med fem öre per kilometer för varje medresande värnpliktig som har rätt till fri resa. Med hänsyn till kostnadsutvecklingen förordas att resekostnadsersättningen höjs till 50 öre per kilometer med oförändrad norm för ersättning för medresande.

Motionerna 416 (vpk) och 818 (c) innehåller yrkanden om fria resor för de värnpliktiga.

I motionen 416 yrkas att de värnpliktiga ges fria resor med statliga och kommunala kommunikationsmedel samt fjärrekryterade värnpliktiga dessutom fria flygresor.

Motionen 818 (c) innehåller förslag om frikort för värnpliktiga för resor med tåg och buss mellan förläggningsorten och hemorten. Detta framstår för motionärerna som mera angeläget än att värnpliktiga mot en avgift på 10 kr. kan resa vart som helst i landet. De räknar med att de eventuella

FöU 1979/80:13

ytterligare kostnader som följer av reformen kan rymmas inom utgiftsramen för det militära försvaret.

Även motionen 814 (fp) innehåller förslag som rör de värnpliktigas reseförmåner. Där förordas att värnpliktiga vid Norrlands dragoner (K 4) i Arvidsjaur på försök får överlåta en eller två av sina fria hemresor till de närmaste anhöriga. Syftet är att underlätta för anhöriga att besöka den värnpliktige på förbandsorten. Om möjligt bör enligt motionären samtliga värnpliktiga på sikt komma i åtnjutande av denna förmån.

Utskottet hänvisade vid behandlingen av motionsyrkanden om förbättrade förmåner åt de värnpliktiga i betänkandet FöU 1978/79:23 (s. 28) till en undersökning om de värnpliktigas ekonomiska förhållanden som överbefälhavaren utför i samarbete med statistiska centralbyrån. Utskottet bedömde att den skulle komma att ge ett värdefullt faktamaterial för prioriteringar och beslut när det gäller de värnpliktigas förmåner. Resultat av denna undersökning redovisas för regeringen senast i mitten av september 1980. Nu liksom då vill utskottet i avvaktan på resultatet av undersökningen inte biträda några ändringar av värnpliktigas förmåner utöver dem som föreslås i propositionen.

Utskottet vill i detta sammanhang också behandla motionen 1136 (fp). I den föreslås en översyn av familjebidragslagen i syfte att i familjebidragssystemet föra in bidrag till andra nödvändiga bostadskostnader än de direkta hyreskostnader som bostadsbidraget är avsett att täcka. Tidigare fanns det, anför motionären, ett särskilt anslag för hjälp åt värnpliktiga och deras anhöriga. Detta kunde användas för att klara extra utgifter för bostaden. Den särskilda hjälp som enligt gällande bestämmelser kan utgå är avsevärt mer begränsad, menar motionären.

Frågan om ersättning till värnpliktiga och deras anhöriga för särskilda behov behandlades av utskottet i betänkandet FöU 1978/79: 23 (s. 28). Medel för detta ändamål — som tidigare hade förmedlats centralt av försvarsstabens personalvårdsbyrå — föreslogs i fjolårets budgetproposition i fortsättningen bli budgeterade under försvarsgrenarnas anslag till ledning och förbandsverksamhet. Utskottet liksom senare också riksdagen (rskr 1978/79: 327) godtog den föreslagna ändringen i fråga om budgeteringen av medel för ändamålet.

Utskottet konstaterar att den nyss nämnda undersökningen om de värnpliktigas ekonomiska förhållanden torde ge underlag av betydelse även för att bedöma hur familjebidragslagen bör vara utformad i fråga om bidrag till bostadskostnader. Eventuella förändringar i detta avseende bör enligt utskottets mening kunna göras relativt snabbt. Det är därför motiverat att parallellt med undersökningen studera och sammanfatta erfarenheterna av familjebidragslagens tillämpning i denna del, i syfte att eventuella ändringar av lagen skall kunna träda i kraft den 1 juli 1981. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

FöU 1979/80:13

39 Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen antar inom försvarsdepartementet upprättat och till propositionen 1979/80: 100 fogat förslag till lag om ändring av familjebidragslagen (1978: 520),

2. att riksdagen med avslag på motionerna 1979/80:416, yrkandet 2 i denna del och 1979/80:482, yrkandet 7, godkänner vad föredragande statsrådet i propositionen 1979/80:100 har förordat rörande dagersättningen till värnpliktiga m. fl.,

3. att riksdagen avslår motionen 1979/80:416, yrkandet 2 i denna del, om fria resor för värnpliktiga,

4. att riksdagen avslår motionen 1979/80:818 om fria hemresor för värnpliktiga,

5. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 814 om försök med överlåtelse av fri värnpliktsresa till anhörig,

6. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80: 1136 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om översyn av familjebidragslagen,

7. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet i övrigt har förordat om förmåner åt värnpliktiga m. fl.

6. Ramberäkning för budgetåret 1980/81 m. m. — militära försvaret

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 81-89) föreslagit riksdagen att

1. för budgetåret 1980/81 fastställa utgiftsramen för det militära försvaret till 13 688 160000 kr. i prisläget februari 1979,

2. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1980/81 med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

3. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1980/81 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1979/80,

4. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1980/81 medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Motionen

1979/80:482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt avser yrkandena 2 och 3, nämligen

2. att riksdagen beslutar fastställa utgiftsramen för det militära försvaret förbudgetåret 1980/81 till 13 255 519000 kr., i prisläge februari 1979,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar av bemyndiganderamar och betalningsmedel för militärt försvar.

FöU 1979/80:13

40 Utskottet

Regeringens förslag till utgiftsram för det militära försvaret budgetåret 1980/81 är med visst undantag beräknat i överensstämmelse med 1977 års försvarsbeslut. Budgettekniska förändringar och prisomräkning har gjorts på vanligt sätt. Undantaget gäller det system för särbehandling av vissa värnpliktsförmåner som riksdagen antog i försvarsbeslutet. Utskottet har berört denna fråga under punkten 4. Om utgiftsramen hade beräknats helt enligt försvarsbeslutet skulle ha tillkommit ca 25 milj. kr.

Regeringen föreslår att utgiftsramen skall uppgå till 13 688 160 000 kr. i prisläget februari 1979. I partimotionen 482 (s) föreslås att utgiftsramen i samma prisläge skall bestämmas till ett belopp som är ca 433 milj. kr. mindre.

Liksom beträffande planeringsramen för femårsperioden godtar utskottet att utgiftsramen för budgetåret 1980/81 bestäms i enlighet med regeringens förslag. Det innebär att utskottet avstyrker bifall till yrkandena 2 och 3 i motionen 482.

I enlighet med försvarsbeslutet och vad utskottet har anfört i det föregående bör regeringen ges föreslagna bemyndiganden att under vissa förutsättningar justera utgiftsramen för det militära försvaret och medge överskridande av denna ram och av lämnade beställningsbemyndiganden. Frågan om priskompensationssystemet berördes av utskottet senast under föregående riksmöte (FöU 1978/79: 23 s. 32).

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 och med avslag på motionen 1979/80:482, yrkandena 2 och 3, för budgetåret 1980/81 fastställer utgiftsramen för det militära försvaret till 13688 160000 kr. i prisläget februari 1979,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1980/81 med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1980/81 på grund av överdier underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1979/80,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/ 81 medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

FöU 1979/80:13

7. Anslagsfrågor för det militära försvaret FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i budgetpropositionen och propositionen 1979/80:117 föreslagit riksdagen att för budgetåret 1980/81 anvisa medel, lämna beställningsbemyndiganden m. m. enligt följande sammanställning.

Anslag

Belopp (kr.)

A 1.

Försvarsdepartementet (prop.

A 2.

1979/80: 100 bil. 7 s. 88) Vissa nämnder m. m. (prop.

förslagsanslag

23400000 A 3.

1979/80: 100 bil. 7 s. 89-92) Kommittéer m. m. (prop.

förslagsanslag

13550000 A 4.

1979/80:100 bil. 7 s. 92) Extra utgifter (prop.

förslagsanslag

4600000 A 5.

1979/80: 100 bil. 7 s. 92) Reglering av prisstegringar för det militära försvaret (prop.

reservationsanslag

750000 B 1.

1979/80: 100 bil. 7 s. 92-94) Arméförband: Ledning och för- bandsverksamhet (prop. 1979/80:

förslagsanslag

2 100000000

B 2.

100 bil. 7 s. 95-102) Arméförband: Materielanskaff- ning (prop. 1979/80: 117 s.

förslagsanslag

3628 300000

B 3.

28-33)

Arméförband: Anskaffning av anläggningar (prop. 1979/80:

bemyndigande

förslagsanslag

947700000 B 4.

100 bil. 7 s. 102-118) Arméförband: Forskning och utveckling (prop. 1979/80: 117

förslagsanslag

412800000 C 1.

s. 33-35)

Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet (prop. 1979/80:

bemyndigande

förslagsanslag

62000000 97 900000

C 2.

100 bil. 7 s. 119-124) Marinförband: Materiel- anskaffning (prop. 1979/80: 117

förslagsanslag

1 188 300000

C 3.

s. 36-39)

Marinförband: Anskaffning av anläggningar (prop. 1979/80: 100

bemyndigande

förslagsanslag

383 300000 691000000

C 4.

s. 124-132)

Marinförband: Forskning och utveckling (prop. 1979/80: 117

förslagsanslag

104 800000

D 1.

s. 39-42)

Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet (prop.

bemyndigande

förslagsanslag

77900000 52000 000

D 2.

1979/80: 100 bil. 7 s. 133-139) Flygvapenförband: Materiel- anskaffning (prop. 1979/80: 117

förslagsanslag

2 180 000 000

D 3.

s. 43-46)

Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar (prop. 1979/80: 100

bemyndigande

förslagsanslag

4 345 000000 1968900000

D 4.

bil. 7 s. 139-152) Flygvapenförband: Forskning och utveckling (prop. 1979/80: 117

förslagsanslag

s. 46-49)

bemyndigande

förslagsanslag

354869000 FöU 1979/80:13

42 E 1. Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 153-159)

E 2. Operativ ledning m. m.:

Materielanskaffning (prop.

1979/80:100 bil. 7 s. 159-161)

E 3. Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 162-168)

F 1. Försvarets civilförvaltning (prop.

1979/80: 100 bil. 7 s. 169-172)

F 2. Försvarets sjukvårdsstyrelse (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 72-191)

F 3. Fortifikationsförvaltningen (prop. 1979/80:100 bil. 7 s. 191-196)

F 4. Försvarets materielverk (prop. 1979/80:100 bil. 7 s. 197-207)

F 5. Gemensam forskning (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 207—214)

F 6. Försvarets radioanstalt (prop.

1979/80:100 bil. 7 s. 214—215)

F 7. Värnpliktsverket (prop.

1979/80: 100 bil. 7 s. 216-220)

F 8. Försvarets rationaliseringsinstitut (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 220-224)

F 9. Försvarshögskolan (prop.

1979/80: 100 bil. 7 s. 224-227)

F 10. Militärhögskolan (prop.

1979/80:100 bil. 7 s. 228-233)

Fil. Försvarets gymnasieskola (prop.

1979/80:100 bil. 7 s. 233-235)

F 12. Försvarets förvaltningsskola (prop.

1979/80: 100 bil. 7 s. 236-239)

F 13. Försvarets brevskola (prop.

1979/80: 100 bil. 7 s. 240-242)

F 14. Krigsarkivet (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 243-245)

F 15. Statens försvarshistoriska

museer (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 246-249)

F 16. Frivilliga försvarsorganisationer m. m. (prop. 1979/80:100 bil. 7 s. 249-251)

F 17. Försvarets datacentral (prop.

1979/80: 100 bil. 7 s. 251-255)

F 18. Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt (prop. 1979/80:100 bil. 7 s. 255-258)

förslagsanslag

bemyndigande

förslagsanslag

godkännande

bemyndigande

förslagsanslag

godkännande

förslagsanslag

bemyndigande (förnödenheter för fredsutbildning) bemyndigande (datamaskinutrustning) förslagsanslag förslagsanslag bemyndigande förslagsanslag förslagsanslag -

förslagsanslag

447 800000

109 290000 72600000

58570000 92 100000

67 800000

21600000 2400000 24 400000 2 950000 5 200000 2700000 4450000

7 300000

14 500000

' Avser riktlinjer för ny organisation resp. övergångsåtgärder för dess genomförande.

2 Avser resultaträkningen för förvaltningen av fastigheter.

Föll 1979/80:13

43 Motionerna

Utskottet behandlar i detta sammanhang följande motioner.

1979/80: 159 av Lars Werner m. 11. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till omorganisation av underrättelsetjänsten till ett civilt organ som skall lyda direkt under försvarsdepartementet,

2. att riksdagen beslutar om en omorganisation av underrättelsenämnden, som innebär representation för samtliga riksdagspartier, samt att nämnden görs ansvarig inför riksdagen och dess konstitutionsutskott.

1979/80: 481 av Axel Andersson (s) och Ing-Marie Hansson (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens i budgetpropositionen framförda förslag om nybyggnad av en värmecentral vid Hälsinge regemente i Gävle med byggstart nästkommande budgetår,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller att fortifikationsförvaltningen åläggs att snarast återuppta förhandlingarna med Gävle kommun om en anslutning av Hälsinge regemente till kommunens ljärrvärmenät.

1979/80: 482 av Olof Palme m. fl. (s) såvitt gäller yrkandena 4 och 6, nämligen

4. att riksdagen till Vissa nämnder m. m. (försvarsdepartementet) för budgetåret 1980/81 för i motionen angivet ändamål anvisar ytterligare 200 000 kr.,

6. att riksdagen beslutar inrätta en lekmannastyrelse vid försvarets sjukvårdsstyrelse i enlighet med vad som anförts i motionen.

1979/80: 620 av Marianne Karlsson m. fl. (c, s, m, fp, vpk) vari yrkas att riksdagen uttalar att regeringen på lämpligt sätt bör medverka till att rädda de stora tekniska och kulturella värden som ligger i det insamlade material som omnämnts i motionen genom att så snart möjlighet givs uppföra den projekterade byggnaden för flygvapenmuseum på Malmen i Linköping.

1979/80:816 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen placerar Gotlands militärkommando med förvaltningar i huvudprogrammet ”Arméförband”.

1979/80:819 av Maj Britt Theorin m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur inom FOA:s ram även icke-militär forskning skall kunna genomföras.

1979/80: 1138 av Bengt Kindbom (c) och Sture Korpås (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att anhålla att regeringen snabbt utreder frågan om att arrendera mark i stället för att inköpa mark för militära ändamål.

1979/80: 1139 av Sture Korpås m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna, att vederbörande kommuns in -

FöU 1979/80:13

ställning skall tillmätas avgörande betydelse vid planering och genomförande av markförvärv för försvarets behov.

1979/80:1572 av Bertil Lidgård (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i motionen berörda konkurrensbegränsningen bör elimineras.

Utskottet

En budgetreform genomförs fr. o. m. nästa budgetår (prop. 1976/77: 130, FiU 1977/78:1, rskr 1977/78: 19). Den innebär bl. a. att kapitalbudgeten slopas. Detta medför ändringar av nuvarande anslagsindelning. Ett nytt huvudprogram — Operativ ledning m. m. - börjar samtidigt att tillämpas. Detta medför också ändringar av anslagsindelningen. I budgetpropositionen föreslås vidare (s. 83) att statens hundskola förs över till femte huvudtiteln. Därmed försvinner också det anslag som f. n. finns för skolans verksamhet under fjärde huvudtiteln. En redogörelse för dessa och övriga förändringar av anslagen inom försvarsdepartementets verksamhetsområde finns på s. 7-9 i budgetpropositionen. Där uttalas också att det i framtiden bör vara möjligt att under vissa budgetår lämna en något mindre utförlig information i budgetpropositionens bilaga 7. Bl. a. bör vissa avsnitt som innebär dubbla redovisningar helt kunna utgå. Utskottet tillstyrker sådana förenklingar.

Från anslaget Vissa nämnder m. m. bestrids bl. a. bidrag till Centralförbundet folk och försvar. När bidragsbeloppet för innevarande budgetår fastställdes beräknades 100000 kr. för försvarsinformation (prop. 1978/79: 100 bil. 7 s. 94, FöU 1978/79: 23, rskr 1978/79: 327). I motionen 482 (s) yrkas att ytterligare 200000 kr. skall beräknas för centralförbundets försvarsinformation under budgetåret 1980/81. Motionärerna framhåller att det är viktigt att den allmänna säkerhets- och försvarspolitiska debatten stimuleras ordentligt inför det kommande försvarsbeslutet. De anser därför att Centralförbundet folk och försvar bör tilldelas särskilda medel för ändamålet.

Enligt budgetpropositionen har bidraget för nästa budgetår till Centralförbundet folk och försvar beräknats till 1 785 000 kr. Detta innebär en uppräkning med 150000 kr. Centralförbundet folk och försvar har i sin anslagsframställning hemställt om en ökning med 226000 kr., varav 126000 kr. för pris- och löneomräkning och 100000 kr. för försvarsinformation.

Utskottet har tidigare understrukit de värdefulla insatser som Folk och försvar gör för att öka kunskaperna om landets säkerhetspolitik och totalförsvar och för att stimulera till debatt om försvarspolitiken (FöU 1976/ 77:9 s. 4). Det är angeläget att genom statsbidrag stimulera förbundets verksamhet. Utskottet bedömer att redan det statsbidrag som har berak -

FöU 1979/80:13

näts för budgetåret 1980/81 ger Folk och försvar möjlighet att i betydande omfattning stimulera försvarsdebatten inför nästa försvarsbeslut. Om det enligt senare bedömning skulle visa sig önskvärt att ytterligare ekonomiskt stödja verksamheten bör detta kunna ske genom tilldelning av prisregleringsmedel under budgetåret 1980/81 och ökat anslag för budgetåret därpå.

I detta sammanhang vill utskottet påminna om att 1978 års försvarskommitté arbetar med frågan om mål och medel för informationen om Sveriges säkerhetspolitik (jfr FöU 1976/77: 13 s. 28-29, rskr 1976/77:311). Härvid berörs i hög grad den viktiga roll som Folk och försvar har.

Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att tillstyrka bifall till motionen 482 i denna del.

Ett par motioner, 1138 (c) och 1139 (c), berör formerna för den markanskaffning som bedrivs med utnyttjande av försvarsgrenarnas anslag till anskaffning av anläggningar.

I motionen 1138 (c) hemställs att det snarast genom en särskild utredning klarläggs om det är möjligt att arrendera mark för militära behov i stället för att tillgodose dessa genom köp. Ett skäl att skaffa mark genom arrende anser motionärerna bl. a. vara osäkerheten om försvarsmaktens framtida organisation.

Utskottet är inte främmande för att mark för försvarsmaktens behov i vissa fall arrenderas i stället för att köpas. Detta sker redan i viss utsträckning. Utskottet vill i detta sammanhang peka på att möjligheterna till en sådan lösning enligt utskottets uppfattning borde prövas när det gäller att förbättra övningsbetingelserna för Visby garnison (FöU 1978/79:9 s. 15). Utskottet anser emellertid att man för varje fastställt markbehov bör bedöma hur detta lämpligen bör tillgodoses. En utredning av det slag som föreslås i motionen vill utskottet inte biträda. Motionen 1138 bör avslås.

I motionen 1139 förordas att vederbörande kommuns inställning skall tillmätas avgörande betydelse vid planering och genomförande av markförvärv för försvarets behov. Ett motsvarande yrkande har tidigare behandlats av utskottet (FöU 1978/79: 20 s. 5—6). Utskottet ansåg det vara angeläget och självklart att kommunerna skall ha ett starkt inflytande när det gäller markförvärv för försvarets räkning. Det är, framhöll utskottet vidare, också önskvärt att markfrågorna kan lösas i ett förtroendefullt samarbete med kommunerna. Utskottet fann det emellertid inte rimligt att kommunerna i markfrågor som slutligt avgörs av riksdagen skall ha ett helt avgörande inflytande. Vid avgörandet av en markanskaffning bör kommunens synpunkter bedömas som mycket viktiga men de måste vägas mot andra i sammanhanget betydelsefulla intressen, anförde utskottet. Utskottet vidhåller denna uppfattning och föreslår att motionen 1139 avslås.

Under anslaget Arméförband: Anskaffning av anläggningar har chefen för armén redovisat behov av en ny värmecentral vid I 14 i Gävle. Anläggningen har fortifikationsförvaltningen beräknat skall kosta 14,3 milj. kr. i prisläget den 1 februari 1979 (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 109).

FöU 1979/80:13

46 Projektet finns redovisat i en anskaffningsplan som är intagen i budgetpropositionen. 1 denna beräknas för budgetåret 1980/81 2 600000 kr. för nybyggnad av värmecentralen (s. 116).

1 motionen 481 (s) delar motionärerna helt uppfattningen att det behövs en förbättrad värmetillförsel till regementet. De anser emellertid att denna bör ske genom en anslutning till kommunens fjärrvärmenät varom förhandlingar har förts under hela år 1979. De yrkar därför att det inte skall byggas någon ny värmecentral och att fortifikationsförvaltningen åläggs att snarast återuppta förhandlingarna med Gävle kommun.

I ärendet är inhämtat att Gävle kommun har gjort en framställning till regeringen i samma fråga. Den bereds f. n. inom regeringskansliet i avsikt att nå en lösning där både försvarsekonomiska och allmänt samhällsekonomiska synpunkter kommer att beaktas. Utskottet vill i detta sammanhang understryka att det från såväl effektivitetssynpunkt som med tanke på behovet att spara energi är angeläget att eftersträva att samutnyttja värmeanläggningar. Syftet med motionen 481 får anses tillgodosett genom den beredning av frågan som f. n. sker i regeringskansliet, varför motionen bör avslås.

I årets budgetproposition finns upptaget ett nytt huvudprogram, Operativ ledning m. m. I detta ingår de sex militärområdesstaberna med förvaltningar samt Gotlands militärkommando med förvaltningar. Medel för verksamheten inom detta program föreslås bestridas från förslagsanslagen Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet, Operativ ledning m. m.: Materielanskaffning och Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar.

I motionen 816 (fp) yrkas att riksdagen hänför Gotlands militärkommando med förvaltningar till huvudprogrammet Arméförband. Det är, hävdar motionären, principiellt fel att ha Gotlands militärkommando som enda lägre regionala myndighet i ett huvudprogram för operativ ledning m. m.

Inom regeringskansliet bereds f. n. ett förslag om ändring av försvarsmaktens organisation m. m. på Gotland. Försvarsministern avser att föreslå regeringen att denna organisationsfråga underställs riksdagens prövning. Utskottet — som i princip delar motionärens uppfattning — anser att riksdagen först i det sammanhanget bör ta ställning till huvudprogram för verksamheten vid Gotlands militärkommando. Motionen 816 bör avslås i avvaktan därpå.

Beträffande anslaget Operativ ledning m. m.: Ledning och förbandsverksamhet har utskottet inhämtat upplysningar om överbefälhavarens förslag och försvarsministerns ställningstagande utöver vad som framgår av budgetpropositionen (s. 153).

I motionen 159 (vpk) upprepas yrkanden om ändring i organisationen av den militära underrättelsetjänsten, som tidigare har framförts i anslutning till budgetpropositionerna 1977, 1978 och 1979. Utskottet fann vid behand -

FöU 1979/80:13

lingen av dessa yrkanden nuvarande organisation och gällande ordning för insyn och kontroll vara ändamålsenliga. Riksdagen avslog yrkandena (FöU 1976/77:9 s. 11, rskr 1976/77: 154, FöU 1977/78: 19, s. 30-31, rskr 1977/78:240, FöU 1978/79:23 s. 39, rskr 1978/79:327). Utskottet vidhåller sin uppfattning och föreslår att även motionen 159 avslås. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att en särskild kommitté har tillkallats för att utvärdera nuvarande former för verksamheten vid försvarsstabens särskilda byrå (IB) och för att lämna de förslag som kan föranledas av utvärderingen (Fö 1979:01).

Vid behandlingen av berörda anslag återkommer försvarsministern till de personalminskningar som han förordar. De anknyter till riksdagsbeslutet om försvarsmaktens centrala och högre regionala ledning (prop. 1977/ 78:63, FöU 1977/78:9, rskr 1977/78: 174). Utskottet har i det föregående under punkten 4 behandlat de minskningsmål som ställdes upp i samband med det beslutet.

För att bl. a. åstadkomma personalminskningar vid försvarets sjukvårdsstyrelse har regeringen låtit försvarets rationaliseringsinstitut (FRI) se över styrelsens organisation. I budgetpropositionen (s. 176-191) läggs fram ett organisationsförslag som bygger på resultatet av utredningen.

Huvuddragen i den nuvarande organisationen av försvarets sjukvårdsstyrelse - som sedan april 1976 är lokaliserad till Karlstad - tillkom efter beslut av 1969 års riksdag (prop. 1969: 110, SU 1969: 105, rskr 1969:249). Enligt detta skulle sjukvårdsstyrelsen ha ett i princip odelat ansvar och utöva gemensam ledning för både sjukvårdsförvaltningen (förnödenhetsförvaltningen) och den medicinala verksamheten inom försvarsmakten. I samband med att militärapoteket avvecklades (prop. 1973:75, FöU 1973: 16, rskr 1973: 195) lades även ansvaret för den militära läkemedelsförsörjningen på sjukvårdsstyrelsen.

Sjukvårdsstyrelsen lyder direkt under regeringen men är skyldig att i vissa hänseenden följa direktiv och anvisningar från överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna. Chef för sjukvårdsstyrelsen är generalläkaren. Denne är också chef för försvarets medicinalkår. Han är i denna egenskap underställd överbefälhavaren. Enligt sin instruktion skall sjukvårdsstyrelsen leda försvarsmaktens hälso- och sjukvård och vara central förvaltningsmyndighet för sjukvårdsförvaltningen inom försvarsmakten. I styrelsens nuvarande organisation ingår en centralplanering, en hälsovårdsbyrå, en sjukvårdsbyrå och en materielbyrå. Vidare finns en specialmedicinsk sektion, en farmaceutisk enhet och en administrativ sektion. Inom styrelsen finns vidare en medicinalkårexpedition som lyder under generalläkaren i hans egenskap av chef för försvarets medicinalkår. Till styrelsen är också knutet ett vetenskapligt råd. I mars 1978 - utgångspunkten för de beslutande personalminskningarna - var 88 personer anställda vid styrelsen.

Föll 1979/80:13

48 Förslagen i budgetpropositionen följer i huvudsak FRI:s förslag. I likhet med FRI anser regeringen att försvarets sjukvårdsstyrelse bör behålla sin ställning som självständig myndighet. Dess organisation föreslås byggas upp med utgångspunkt i följande fyra internprogram, nämligen

- hälso- och sjukvård i krig

- hälso- och sjukvård i fred

- förnödenhetsförsörjning

- personalförsörjning.

De två första internprogrammen innefattar fackuppgifter och de båda övriga produktionsuppgifter.

Under verkschefen avses det finnas ansvariga för de funktioner som speglas i programindelningen. Vidare föreslås att en administrativ enhet skall ingå i sjukvårdsstyrelsen. Styrelsen föreslås också - som f. n. — ha ett vetenskapligt råd.

De fackmässiga ledningsfunktionerna för hälso- och sjukvård i krig och fred bör enligt FRI hållas samman i en gemensam sjukvårdsplanering. En av huvudmännen för de båda enheterna för hälso- och sjukvård föreslås svara för ärenden som är gemensamma för sjukvårdsplanering. Försvarsministern anser att det finns skäl som talar för detta. Han vill för sin del samtidigt betona vikten av att hälso- och sjukvården i krig får de resurser och den ställning inom myndigheten som behövs för att upprätthålla en kontinuerlig verksamhet inom detta viktiga område. Det bör, anser han, återspeglas i organisationen.

Vissa produktionsuppgifter som f. n. åvilar försvarets sjukvårdsstyrelse förordas föras över till andra myndigheter. Bl. a. bör anskaffningen av sjukvårdsmateriel med små krav på medicinsk medverkan i anskaffningen i fortsättningen handhas av försvarets materielverk. Vidare föreslås att cheferna för marinen och flygvapnet får ansvaret för specialmedicinska frågor inom naval- resp. flygmedicin.

Chefen för försvarets sjukvårdsstyrelse bör enligt propositionen som f. n. vara läkare och tillika vara chef för försvarets medicinalkår. Verket bör enligt regeringen också förbli ett enrådighetsverk.

Den nya organisationen avses tillämpas fr. o. m. budgetåret 1980/81. Anpassningen till den nya personalramen föreslås dock genomföras stegvis fram till år 1985. Reduceringen av personalen bör ske genom naturlig avgång och en effektiv omplaceringsverksamhet. Det bör, anförs det i propositionen, ankomma på regeringen att ta ställning till detaljerna i organisationsförslaget. FRI har räknat med en årlig kostnadsminskning fr. o. m. budgetåret 1984/85 med ca 2,5 milj. kr./år i fast pris- och löneläge.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det även i fortsättningen bör finnas en självständig central myndighet där den fackmässiga styrningen av hälso- och sjukvården inom försvarsmakten utövas och produktionen av sjukvårdsförnödenheter och utbildad sjukvårdspersonal samordnas.

Mot regeringens förslag att verkschefen i princip ensam skall utöva

FöU 1979/80:13

beslutanderätten framförs invändningar i motionen 482 (s). Enligt motionärernas uppfattning skall myndigheterna inom försvarsmakten ha lekrnannastyrelser. De pekar på att lekmannastyrelser redan finns vid vissa myndigheter, t. ex. vid försvarets materielverk och försvarets forskningsanstalt, och anser att sådana bör införas även vid andra myndigheter inom försvarsmakten. De yrkar därför att försvarets sjukvårdsstyrelse skall ha en lekmannastyrelse med högst fem företrädare för det allmänna. Dessa bör ha god kännedom om sjukvårdsorganisation och sjukvårdsplanering. De bör sökas bland förtroendevalda inom landstingssektorn.

Utskottet är positivt till lekmannainflytande inom försvarsmakten. Denna inställning framgår av det stöd utskottet har gett ett ökat lekmannainflytande inom denna samhällssektor på såväl central och högre regional nivå (FöU 1973: 19) som lokal nivå (FöU 1975/76:9). Utskottet har föreslagit och riksdagen begärt hos regeringen utredning av formerna för sådant inflytande. Detta utredningsarbete har lett till att militärledningens rådgivande nämnd har inrättats för lekmannainflytande på den centrala stabsnivån (prop. 1977/78: 63, FöU 1977/78:9, rskr 1977/78: 174). Inom regeringskansliet handläggs f. n. ett förslag av FLU (SOU 1979: 84) om formerna för lekmannainflytande också på de regionala och lokala nivåerna i det militära försvarets organisation.

I frågan om en lekmannastyrelse för försvarets sjukvårdsstyrelse finns vissa skäl som talar emot förslaget i motionen 482. Ett av dem är att styrelsens nya organisation bör genomföras och verka någon tid innan man också ändrar dess ledningsform. Utskottet vill emellertid ta upp denna fråga i ett större sammanhang.

Lekmannastyrelser är numera vanliga hos centrala myndigheter i statsförvaltningen. I sådana styrelser ingår lekmän enligt vedertagen definition, dvs. personer som inte är anställda hos myndigheten. Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde finns lekmannastyrelser bl. a. vid försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt, försvarets datacentral, statens försvarshistoriska museer, civilförsvarsstyrelsen, försvarets rationaliseringsinstitut och flygtekniska försöksanstalten. Sådana styrelser finns däremot inte vid försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, fortifikationsförvaitningen, försvarets radioanstalt, värnpliktsverket eller krigsarkivet. Förförsvarsmaktens centrala skolor finns i vissa fall lekmannastyrelse, i andra fall inte. Försvarsmaktens ledningsutredning (FLU) har i betänkandet Lekmän i försvaret (SOU 1979: 84) redovisat en uppsats om lekmannastyrelser hos statliga myndigheter. Enligt uppsatsen har försvarsdepartementet jämfört med andra departement en mycket låg andel verk med lekmannastyrelse.

FöU 1979/80:13

denna lämna förslag till riksdagen. 1 avvaktan härpå vill utskottet nu inte förorda att lekmannastyrelse införs för någon viss av de myndigheter som f. n. saknar sådan. Vad utskottet har anfört om åtgärder för att bedöma behovet av lekmannainflytande vid vissa myndigheter och skolor inom försvarsdepartementets verksamhetsområde bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionen 482 bör inte bifallas i denna del.

I övrigt biträder utskottet regeringens förslag till organisation av försvarets sjukvårdsstyrelse. I konsekvens med vad utskottet i avsnittet Det militära försvarets fortsatta utveckling har anfört om principer för hur statsmakternas organisationsbeslut bör utformas bör det ankomma på regeringen att besluta om sjukvårdsstyrelsens organisation i detalj.

Försvarsministern erinrar beträffande försvarets materielverk om att en särskild utredare f. n. ser över delar av verkets uppgifter och organisation m. m. (Fö 1979:03). Vidare behandlar en kommitté den militära flygindustrins framtida struktur m.m. (Fö 1979:02). Den undersöker bl. a. möjligheterna till kostnadsbesparande åtgärder inom berörda myndigheter, främst försvarets materielverk, försvarets forskningsanstalt och flygtekniska försöksanstalten. De personalminskningsmål som redovisas i budgetpropositionen utgör därför inte något definitivt slutmål, anser försvarsministern. Han godtar det dock t. v. som en planeringsinriktning. Försvarsministern tillstyrker försök med vissa organisatoriska förändringar. Förslag om inrättande av en gemensam systemutvecklingsenhet för ADB-verksamheten inom försvarsmakten, med personal från bl. a. försvarets materielverk, har utskottet behandlat tidigare i betänkandet, under punkten 4.

Försvarets materielverk har viktiga uppgifter inom försvarsmakten. Materielverket behöver i vissa fall utnyttja konsulttjänster. 1 motionen 1572 (m) påtalas att regeringen alltsedan år 1973 har lagt särskilda restriktioner på verket när det gäller att utnyttja sådana tjänster. Detta har i hög grad drabbat konsultföretaget AB Teleplan, som har bildats för att tillgodose behov inom det militära försvarets materielförvaltning. Teleplan ägs till lika delar av sex stora industriföretag. Regeringens restriktioner innebär — förutom en ekonomisk ram för konsulttjänster - bl. a. att verket inte utan regeringens godkännande får sluta eller förnya avtal med Teleplan om principer m. m. för arbeten som företaget utför åt verket. Motionären anser att regeringens föreskrifter innebär en konkurrensbegränsning som medför ogynnsammare upphandlingsmöjligheter än nödvändigt för materielverket. Motionen syftar till att föreskrifterna skall upphävas.

Företrädare för materielverket har inför utskottet redovisat sakuppgifter och sin syn beträffande konsultutnyttjande.

I budgetpropositionen (s. 69-70) berör försvarsministern försvarets köp av tjänster i samband med kraven på personalminskningar.

Utskottet vili erinra om att kommittén för vissa frågor om försvarets materielverks uppgifter och organisation väntas ta upp även verkets behov

FöU 1979/80:13

av konsulttjänster och formerna för utnyttjande av konsulter. Kommittén kommer att redovisa sitt uppdrag inom kort. Det är lämpligt att riksdagen inte tar ställning i denna fråga förrän kommittén har lämnat sina förslag. Motionen 1572 bör därför avslås.

Motionen 819 (s) har anknytning till anslaget Gemensam försvarsforskning, som finansierar verksamheten vid bl. a. försvarets forskningsanstalt (FOA). Motionärerna föreslår att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om hur även icke-militär forskning skall kunna genomföras inom FOA:s ram.

Riksdagens beslut år 1973 om försvarsforskningens organisation (prop. 1973: 88, FöU 1973: 17, rskr 1973: 196) innebar att FOA skulle öka engagemanget på andra forskningsområden än den militära forskningens. Forskningen inriktas f. n. också på områden av betydelse även för andra delar av totalförsvaret. Som motionären påpekar fullgör FOA vidare forskning för UD:s räkning. Viss annan civil uppdragsverksamhet förekommer också. Det finns en ambition att öka den icke-militära forskningen vid FOA. Utskottet vill understryka betydelsen av att dessa strävanden medför resultat. Det finns inte anledning för riksdagen att göra något uttalande i frågan. Motionen 819 bör avslås.

I den verksamhet som finansieras av Statens försvarshistoriska museer ingår bl. a. ett flygvapenmuseum. En byggnad för denna museiverksamhet avses förläggas till Malmen i Linköping.

I motionen 620 (s, c, m, fp, vpk) yrkas att riksdagen uttalar att regeringen på lämpligt sätt bör medverka till att rädda de stora tekniska och kulturella värden som ligger i den insamlade materiel som omnämnts i motionen genom att så snart det finns möjlighet uppföra den projekterade byggnaden för flygvapenmuseum på Malmen i Linköping.

Utskottet har inhämtat att fortifikationsförvaltningen har upprättat ett förslag till byggnadsprogram för den aktuella museibyggnaden. Förslaget ligger f. n. i försvarsstaben för samråd med ÖB. Det kommer därefter att underställas regeringens prövning. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är önskvärt att den värdefulla materiel som insamlats förvaras på ett ändamålsenligt sätt. Utskottet finner det därför angeläget att ifrågavarande byggnad kommer till stånd. Med hänsyn till det arbete som pågår bör riksdagen inte göra något uttalande i frågan. Motionen 620 bör därför avslås.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet i fråga om fjärde huvudtiteln

1. att riksdagen till Försvarsdepartementet för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 23 400 000 kr.,

2. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 och med avslag på motionen 1979/80:482, yrkandet 4, till Vissa nämnder m.m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 13 550000 kr.,

FöU 1979/80:13

3. att riksdagen till Kommittéer m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 4 600000 kr.,

4. att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 750000 kr.,

5. att riksdagen till Reglering av prisstegringar för det militära försvaret för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av

2 100000000 kr.,

6. att riksdagen till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av

3 628 300(XX) kr.,

7. att riksdagen beträffande Arméförband: Materielanskaffning

a. bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m. m. för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 687000 000 kr.,

b. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 947 700000 kr.,

8. beträffande anskaffning av anläggningar

a. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1138 om arrendering av mark för militära ändamål,

b. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1139 om betydelsen av kommuns inställning vid förvärv av mark för försvarets behov,

c. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 och med avslag på motionen 1979/80: 481 till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 412 800000 kr.,

9. att riksdagen beträffande Arméförband: Forskning och utveckling a.

bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete för arméförband får beställas inom en kostnadsram av 62 000 000 kr.,

b. förbudgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 97 900000 kr..

10. att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 188 300000 kr.,

11. att riksdagen beträffande Marinförband: Materielanskaffning

a. bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m. m. för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av 383 300000 kr.,

b. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 691000000 kr.,

12. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 104800000 kr..

13. att riksdagen beträffande Marinförband: Forskning och utveckling -

FöU 1979/80:13

a. bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete för marinförband får beställas inom en kostnadsram av 77900000 kr.,

b. förbudgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 52 000 000 kr.,

14. att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 2 180000000 kr.,

15. att riksdagen beträffande Flygvapenförband: Materielanskaffning a.

bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m. m. för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av 4 345000 000 kr.,

b. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av

1968900000 kr.,

16. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av

193 400000 kr.,

17. att riksdagen beträffande Flygvapenförband: Forskning och utveckling a.

bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete för flygvapenförband får beställas inom en kostnadsram av 489 700000 kr.,

b. för budgetåret 1979/80 anvisar ett förslagsanslag av

354 869000 kr.,

18. att riksdagen beträffande Operativ ledning m. m.

a. avslår motionen 1979/80: 159 om omorganisation av den militära underrättelsetjänsten,

b. avslår motionen 1979/80:816 om överförande av Gotlands militärkommando till huvudprogrammet Arméförband,

c. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 447800000 kr.,

19. att riksdagen beträffande Operativ ledning m.m.: Materielanskaffning a.

bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m. m. för operativ ledning m. m. får läggas ut inom en kostnadsram av 109290000 kr.,

b. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 72 600000 kr.,

20. att riksdagen till Operativ ledning m. m.: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 58570000 kr..

Föll 1979/80:13

21. att riksdagen till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1980/ 81 anvisar ett förslagsanslag av 92 100000 kr.,

22. beträffande Försvarets sjukvårdsstyrelse

a. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 och med avslag på motionen 1979/80:482, yrkandet 6, godkänner de riktlinjer för försvarets sjukvårdsstyrelses organisation som föredragande statsrådet har förordat,

b. att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder som behövs för att genomföra omorganisationen,

c. att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 20470000 kr.,

23. att riksdagen beträffande Fortifikationsförvaltningen

a. godkänner den av föredragande statsrådet beräknade resultaträkningen för förvaltning av fastigheter för försvarsmakten,

b. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 79700000 kr.,

24. att riksdagen beträffande Försvarets materielverk

a. avslår motionen 1979/80: 1572 om den statliga upphandlingen hos AB Teleplan,

b. bemyndigar regeringen att medge att för budgetåret 1980/81 förnödenheter för fredsutbildningen får beställas så att vid varje tillfälle en kostnadsram av 650000000 kr. inte överskrids,

c. bemyndigar regeringen att medge att datamaskinutrustning får beställas inom en kostnadsram av 33600000 kr.,

d. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 473000000 kr.,

25. att riksdagen beträffande Gemensam försvarsforskning

a. avslår motionen 1979/80: 819 om forskning för försvar och fred,

b. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 241800000 kr.,

c. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/81 medge att materiel för forskningsändamål beställs inom en kostnadsram av 7000000 kr.,

26. att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 131 750000 kr.,

27. att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 67 800000 kr.,

28. att riksdagen till Försvarets rationaliseringsinstitut för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 21 600000 kr.,

29. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 2 400000 kr.,

30. att riksdagen tili Militärhögskolan för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 24 400000 kr.,

FöU 1979/80:13

31. att riksdagen till Försvarets gymnasieskola för budgetåret 1980/ 81 anvisar ett förslagsanslag av 2950000 kr.,

32. att riksdagen till Försvarets förvaltningsskola för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 5 200000 kr.,

33. att riksdagen till Försvarets brevskola för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 2700000 kr.,

34. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 4450000 kr.,

35. att riksdagen beträffande Statens försvarshistoriska museer

a. avslår motionen 1979/80: 620 om byggnad för ett flygmuseum i Linköping,

b. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 7 300000 kr.,

36. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 53400000 kr.,

37. att riksdagen till Försvarets datacentral för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 401 000 kr.,

38. att riksdagen till Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 14500000 kr.

8. Verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret 1978/79

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 259-262) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret 1978/79.

Utskottet

Civilförsvarsstyrelsen har lämnat årsredovisning för budgetåret 1978/79. I propositionen lämnas en sammanfattande redogörelse för denna. Utskottet har inte något att erinra med anledning av vad försvarsministern har anfört om verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret 1978/79 och hemställer

att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

9. Verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret 1979/80

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 263-264) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret 1979/80.

FöU 1979/80:13

56 Utskottet

Verksamheten under innevarande budgetår bedrivs enligt de riktlinjer som finns angivna i propositionen 1978/79: 100 bil. 7 (FöU 1978/79: 23, rskr 1978/79: 327).

Utskottet har inte något att erinra med anledning av vad försvarsministern har anfört om verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret 1979/80 och hemställer

att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

10. Civilförsvarets fortsatta utveckling

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 272-277) föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer för civilförsvarets fortsatta utveckling som föredragande statsrådet har angett.

Föredragande statsrådet

Grunderna för civilförsvarets utveckling har lagts fast genom 1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77: 74 bil. l,FöU 1976/77: 13, rskr 1976/77:311). Av civilförsvarsstyrelsens programplan för perioden 1980/81 — 1984/85 framgår att de mål som sattes upp i 1977 års försvarsbeslut inte kan nås i alla avseenden. Det har varit ofrånkomligt att begränsa verksamheten, främst i fråga om grundutbildnings- och övningsverksamhet och anskaffning av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation. Åtgärder som tillgodoser möjligheterna att säkerställa skyddet av befolkningen genom utnyttjande av skyddstillgångar har getts företräde framför åtgärder som ökar beredskapen hos undsättningsorganisationen.

Försvarsministern godtar i princip den avvägning som civilförsvarsstyrelsen har gjort i nämnda avseenden i sin programplan. Strävan bör dock alltjämt vara att i största möjliga mån behålla den inriktning av verksamheten som förutsattes i 1977 års försvarsbeslut.

I fråga om de olika delarna i programplanen berör försvarsministern bl. a.

— krigsorganisationens uppbyggnad

— tillämpningen av de regler som gäller för grundutbildning och övning

— rationaliseringsverksamheten

— ökad utbildning i civilförsvaret av vapenfria tjänstepliktiga

— pågående översyn av totalförsvarets personalbehov

— civilförsvarets utbildningsorganisation

— föreslagen översyn av materielläget och civilförsvarets materielbehov

— byggnadsverksamheten vid civilförsvarsskolan i Rosersberg

— samordningen mellan civilförsvaret och den verksamhet som kommunerna bedriver

FöU 1979/80:13

— självskyddsutbildningen av allmänheten

— pågående försök med informationsverksamhet på regional nivå

— skyddsrumsbyggandet och skyddsrumsplaneringen

— kostnaderna för nya skyddsrum

— tilläggsdirektiv till 1975 års skyddsrumsutredning.

Försvarsministern anger vidare ekonomiska planeringsramar för perioden 1980/81 — 1984/85 dels för verksamheten utom skyddsrum, dels för skyddsrumsverksamheten.

Motionerna

1979/80: 232 av Margareta Andrén (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av 32 och 33 §§ i civilförsvarslagen i syfte att minska byråkratiseringen.

1979/80:361 av Göran Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om nedläggning av civilförsvarsskolan i Katrineholm.

1979/80:482 av Olof Palme m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena 10 och 11, nämligen

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om nedläggning av civilförsvarsskolan i Katrineholm,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddsrumsplaneringen m. m.

1979/80: 1013 av Bernt Ekinge (fp) vari yrkas beträffande civilförsvarsskolan i Katrineholm att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att verksamheten vid skolan - inom den utgiftsram som föreslås i budgetpropositionen - kan fortgå i nuvarande utsträckning fram till nästa försvarsbeslut.

1979/80: 1144 av Tage Sundkvist (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att verksamheten vid civilförsvarsskolan i Katrineholm - inom den utgiftsram som föreslås i budgetpropositionen - kan fortgå i nuvarande utsträckning fram till nästa försvarsbeslut.

1979/80:1146 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena 2—5, nämligen

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till nya principer för civilförsvarets rekrytering enligt i motionen framförda synpunkter,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om nedläggning av civilförsvarsskolan i Katrineholm,

4. att riksdagen uttalar sig för att det tidigare beslutade skyddsrumsprogrammet skall genomföras,

5. att riksdagen uttalar sig för att produktionen av skyddsmasker ökas så att alla medborgare kan förses med detta skydd.

FöU 1979/80:13

58 Utskottet

Liksom beträffande militära försvaret konstaterar utskottet att de mål som för civilförsvaret sattes upp i 1977 års försvarsbeslut inte kan nås i alla avseenden. Utskottet anser att det bör vara en stark strävan att i största möjliga mån behålla den inriktning av verksamheten som förutsattes i försvarsbeslutet. Det är viktigt att i nästa försvarsbeslut skapa balans mellan uppgifter och resurser för civilförsvaret.

I motionen 1146 (vpk) finns ett yrkande om nya principer för civilförsvarets rekrytering. Motionärerna påpekar att civilförsvaret beträffande manlig personal är i huvudsak hänvisat till värnpliktiga över värnpliktsåldern. En bättre ordning vore enligt motionärerna att civilförsvaret fick rekrytera män i åldern 18-20 år. Vapenfria tjänstepliktiga, som sedan länge har haft möjlighet att utbildas och placeras i civilförsvaret, borde enligt motionärerna bli en permanent bas i rekryteringen till civilförsvaret. Även andra värnpliktiga borde enligt deras mening kunna avdelas till direkt utbildning och placering där.

Utskottet anser liksom tidigare det vara angeläget att man skapar ökade möjligheter till tjänstgöring för vapenfria tjänstepliktiga (jfr FöU 1977/ 78: 28 s. 19 och FöU 1978/79: 23 s. 47-48). Som framgår av budgetpropositionen (s. 273) är emellertid frågan om civilförsvarsutbildning av vapenfria tjänstepliktiga starkt kopplad till civilförsvarets personalförsörjning i sin helhet. Vapenfria tjänstepliktiga för placering i civilförsvaret utbildas f. n. i begränsad utsträckning. Pågående försök med långtidsutbildning av vapenfria tjänstepliktiga inom civilförsvaret samt en särskild översyn av totalförsvarets personalbehov syftar till att ge en samlad bild av fördelningen av personaltillgångar och av civilförsvarets utbildningsbehov. Dessa frågor ingår i uppdraget till 1978 års försvarskommitté. Det bör enligt utskottets mening vara möjligt att ta ställning till dem i samband med nästa försvarsbeslut. Ett bifall till motionen 1146 i denna del skulle innebära att man föregriper detta beslut. Utskottet avstyrker därför bifall till motionsyrkandet.

I civilförsvarsstyrelsens översyn av utbildnings- och övningsverksamheten har bl. a. ingått att klarlägga vilken utbildningsorganisation som är mest lämplig för den verksamhet som föreslås samt att pröva behovet av investeringar i skolanläggningar. Översynen har visat att det från ekonomisk synpunkt är mest rationellt att genomföra en planerad verksamhet om 200000 elevdagar vid de tre fasta anläggningar som nu finns i Rosersberg, Re vingeby och Sandön samt vid ett nytt övningsfält som inrättas i Skövde. Civilförsvarsstyrelsen räknar med att ca 67 milj. kr. behöver investeras under programplaneperioden för kompletterande anordningar i de fasta anläggningarna och för det nya övningsfältet.

I Katrineholm finns en provisorisk skol- och förrådsanläggning som enligt programplanen - från strikt ekonomiska synpunkter med nu gällande planeringsram — borde avvecklas snarast möjligt genom en stegvis

FöU 1979/80:13

minskning av utbildningsverksamheten under budgetåren 1980/81 och 1981/82. Civilförsvarsstyrelsen finnér emellertid en sådan lösning otillfredsställande. Eftersom ett nytt försvarsbeslut kan komma att innefatta nya principer för totalförsvarets personalförsörjning - som motiverar en större utbildningsorganisation inom civilförsvaret än den som behövs i dagens läge - har civilförsvarsstyrelsen planerat avvecklingen av anläggningen i Katrineholm på sådant sätt att handlingsfrihet bevaras fram till våren 1982. Avvecklingen av Katrineholmsanläggningen har i programplanen förutsatts ske under budgetåren 1982/83 och 1983/84.

Försvarsministern anser att omfattningen av civilförsvarets utbildningsorganisation t. v. bör grundas på det behov av grundutbildning och övning som nu kan överblickas för programplaneperioden. Enligt hans mening bör inriktningen i första hand vara att få till stånd ett övningsfält som behövs i västra delen av landet. Enligt tidigare beslut skall fältet ligga i Skövde. Han anser att det inte finns behov av att behålla verksamheten vid den provisoriska civilförsvarsskolan i Katrineholm och att verksamheten där bör avvecklas med början redan under budgetåret 1980/81. Avvecklingen förutsätts vara genomförd den 1 juli 1982.

Avvecklingen av Katrineholmsanläggningen tas upp i fem motioner. Motionsyrkandena syftar till att riksdagen inte skall godkänna att civilförsvarsskolan läggs ned och att detta skall ske med böljan redan under nästa budgetår. Som försvarspolitiskt motiv åberopas att ett nytt försvarsbeslut kan komma att innebära att anläggningen i Katrineholm behövs för civilförsvarets utbildning. Särskilt framhålls att en effektivare personalförsörjning för totalförsvaret kan medföra behov av en kraftigt ökad utbildning av vapenfria tjänstepliktiga inom civilförsvaret. Motionärerna hänvisar bl. a. till att civilförsvarsstyrelsen har ansett det nuvarande bedömnings- och beslutsunderlaget alltför osäkert för att föreslå ett så långsiktigt beslut som en nedläggning av anläggningen.

Civilförsvarets anläggning i Katrineholm används för utbildning av befäl för olika enheter, för övning av vissa enheter samt för förrådsverksamhet. Innevarande budgetår produceras omkring 27000 elevdagar. Ett 30-tal anställda berörs om skoldelen avvecklas.

Civilförsvarsskolan är provisorisk i den meningen att övningsmark, utbildningslokaler och förläggningsutrymmen hyrs för ändamålet. Utspisning av eleverna är ordnad på ett hotell.

Civilförsvarsstyrelsen har beräknat merkostnaden för att avveckla anläggningen två år senare än vad försvarsministern förordar till ca 8 milj. kr. Kostnaden motsvarar civilförsvarsutbildning under ca 16000 elevdagar.

Investeringskostnaden för att bygga en ny utbildningsanläggning i Katrineholm, i syfte att väsentligt öka utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga, är översiktligt beräknad till ca 80 milj. kr. Därtill kommer inredning och utrustning, som uppskattas kosta ca 8 milj. kr.

FöU 1979/80:13

60 Utskottet anser att främst följande faktorer bör beaktas i sammanhanget.

För programplaneperioden 1980/81-1984/85 planeras av ekonomiska skäl en årlig grundutbildning och övningsverksamhet om ca 200000 elevdagar i stället för de ca 290000 dagar som förutsattes i 1977 års försvarsbeslut. Återgång på sikt till det större antalet elevdagar, eller åtminstone i den riktningen, är önskvärd. En betydande ökning kan enligt vad utskottet har inhämtat ske genom ökat utnyttjande av de fasta anläggningarna i Rosersberg, Re vingeby och Sandö, där det nu finns överkapacitet.

Till bilden hör att riksdagen har fattat principbeslut om en ny skol- och förrådsanläggning för Västsverige (prop. 1974:75, FöU 1974:20, rskr 1974: 191). Enligt beslut av regeringen skall anläggningen lokaliseras till Skövde. Försvarsministern anser att inriktningen bör vara att där i första hand få till stånd ett övningsfält. Medelsbehovet för övningsfältet är för femårsperioden beräknat till 12 milj. kr. Fullständigt utbyggd — förutbildning av vapenfria tjänstepliktiga — beräknas en Skövdeanläggning kosta ytterligare ca 57 milj. kr. Inredning och utrustning uppskattas kosta ca 5,7 milj. kr.

Utskottet anser att övervägande skäl talar för att planera för avvecklingen av civilförsvarsskolan i Katrineholm i enlighet med regeringens förslag. En omfattande utbildning av vapenfria tjänstepliktiga inom civilförsvaret bör beslutas inom ramen för en helhetssyn på totalförsvarets personalförsörjning och ekonomiska resurser. Ett sådant beslut kan fattas tidigast år 1982. Civilförsvarsstyrelsen har uppskattat kostnaderna för ett system med utbildning av vapenfria till 160 milj. kr. för investeringar och 50 milj. kr. per år för driften. Fullt utbyggd skulle utbildningen omfatta ca 155000 elevdagar.

För att genomföra en omfattande utbildning av vapenfria tjänstepliktiga inom civilförsvaret finns flera andra möjligheter än att bygga upp en ny civilförsvarsskola i Katrineholm. Bl. a. kan tidigare militära etablissement komma i fråga.

Som försvarsministern uttalar bör de problem som kan uppstå för den berörda personalen minskas så långt det är möjligt. En förutseende planering för förråds- och övningsverksamheten i regionen bör kunna bidra till att minska problemen i samband med skoldelens avveckling.

I budgetpropositionen (s. 275) redovisas att civilförsvarsstyrelsen avser att se över materielläget för att få ökad klarhet om vilka anskaffningar av materiel som är mest angelägna. Försvarsministern framhåller, liksom civilförsvarsstyrelsen, att anskaffningen av skyddsmasker bör planeras så att barnens skydd inte blir eftersatt.

Produktionen av skyddsmasker tas också upp i motionen 1146 (vpk). Motionärerna vill att riksdagen uttalar sig för att produktionen av skyddsmasker ökas så att alla medborgare kan förses med detta skydd.

Utskottet konstaterar att tillverkningen av skyddsmasker och produktionsberedskapen för ökad sådan tillverkning motsvarar riktlinjerna enligt

FöU 1979/80:13

1977 års försvarsbeslut. Under riksmötet 1978/79 redovisade utskottet (FöU 1978/79: 23 s. 48) att gällande anvisningar från regeringen för civilförsvarets planering innebar att skyddet av barn inte borde bli eftersatt i förhållande till skyddet av vuxna. Utskottet vill understryka vikten av detta. En ökning av produktionen av skyddsmasker i enlighet med motionen 1146 bör emellertid inte prövas av riksdagen tidigare än i nästa försvarsbeslut. Utskottet avstyrker därför bifall till yrkandet 5 i motionen 1146.

I motionerna 482 (s) och 1146 (vpk) uttalas oro för att det nya systemet för skyddsrumsbyggande skall sättas ur spel. De socialdemokratiska motionärerna hänvisar till vad som står i budgetpropositionen (s. 277) om tilläggsdirektiv till 1975 års skyddsrumsutredning. Direktiven beslutades av regeringen den 24 januari 1980 (Dir. 1980:1).

Tilläggsdirektiven tar upp en lång rad frågor, av vilka en del också behandlas av civilförsvarsstyrelsen vid dess nu pågående perspektivplanering. Utredningen åläggs att hålla nära kontakt med 1978 års försvarskommitté. Som ett deluppdrag anges en översyn av de riktlinjer som har tillämpats vid skyddsrumsplanernas tillkomst i fråga om att bedöma riskerna för skadegörelse och behovet av skyddsrum. Utredningen skall lägga fram förslag om vilka tätorter och områden i dessa samt platser som främst bör komma i fråga för det fortsatta skyddsrumsbyggandet. Resultatet av översynen bör om möjligt redovisas före utgången av november månad 1980. Denna fråga berörs också i tilläggsdirektiven den 10 april 1980 till 1978 års försvarskommitté.

Utskottet konstaterar att de resurser som tidigare har beräknats för statsbidrag till byggande av skyddsrum inte är tillräckliga. En stark bidragande orsak till detta är att kostnaden per skyddsrumsplats har ökat från 500 till 1 500 kr. Regeringen föreslår nu en ökning av bemyndigandet för skyddsrumsbyggande under budgetåret 1980/81 från 199 milj. kr. till 250 milj. kr. (prisläge februari 1979). Denna ökning är angelägen. En ytterligare ökning kan bli nödvändig redan nästa budgetår. Genom uppdraget till skyddsrumsutredningen får regering och riksdag ett bättre underlag för att bedöma resursbehovet för budgetåret 1981/82 och — efter prövning även av försvarskommittén — på längre sikt.

Utskottet betraktar alltså inte regeringens tilläggsdirektiv till skyddsrumsutredningen som ett avsteg från det förra försvarsbeslutet. Syftet är i stället att skapa underlag för kommande ställningstaganden. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet bifall till ifrågavarande motionsyrkanden.

Skyddsrumsutredningen skall enligt tilläggsdirektiven också granska det nya skyddsrumssystemets tillämpning och om så behövs lämna förslag till förenklingar och andra förbättringar av systemet. Bestämmelserna i 32 och 33 §§ i civilförsvarslagen nämns särskilt i detta sammanhang. Syftet i motionen 232 (fp) har därigenom redan blivit tillgodosett. Någon framställning till regeringen om översyn av nämnda paragrafer i civilförsvarslagen behövs alltså inte.

FöU 1979/80:13

62 Utskottet har under punkten 4 gjort en hemställan om befogenheter och principer beträffande organisationsbeslut som gäller både det militära försvaret och civilförsvaret.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1979/80: 1146, yrkandet 2, om nya principer för civilförsvarets rekrytering,

2. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1146, yrkandet 5, om produktionen av skyddsmasker,

3. att riksdagen avslår motionerna 1979/80:482, yrkandet II, och 1979/80:1146, yrkandet 4, om skyddsrumsplaneringen m. m.,

4. att riksdagen avslår motionen 1979/80:232 om en översyn av vissa lagrum i civilförsvarslagen,

5. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 och med avslag på motionerna 1979/80:361, 1979/80:482, yrkandet 10, 1979/80: 1013, 1979/80: 1144 och 1979/80: 1146, yrkandet 3, godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om avveckling av civilförsvarsskolan i Katrineholm,

6. att riksdagen i övrigt godkänner de riktlinjer för civilförsvarets utveckling som föredragande statsrådet har angett.

11. Ramberäkningar för budgetåret 1980/81 m. m. — civilförsvaret

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 278—281) föreslagit riksdagen att

1. för budgetåret 1980/81 fastställa utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum till 236860000 kr. och utgiftsramen för skyddsrum till 105500000 kr., båda i prisläget februari 1979,

2. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för budgetåret 1980/81 med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

3. bemyndiga regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för budgetåret 1980/81 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramarna för budgetåret 1979/80,

4. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1980/81 medge överskridande av utgiftsramarna för civilförsvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Motionerna

1979/80:482 av Olof Palme m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena 8 och 9, nämligen

8. att riksdagen beslutar fastställa utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum för budgetåret 1980/81 till 243 860000 kr., i prisläge februari 1979,

Föll 1979/80:13

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar av bemyndiganderamar och betalningsmedel för civilförsvar utom skyddsrum.

1979/80:1146 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet 1 att riksdagen beslutar att anslaget till civilförsvaret, utom skyddsrum, ökas med 7 000000 kr. till 243 860000 kr. (prisläge februari 1979).

Utskottet

Ramberäkningarna för nästa budgetår är gjorda i enlighet med 1977 års försvarsbeslut. Såvitt gäller utgifterna för civilförsvar utom skyddsrum innebär regeringens förslag dock att ramen för budgetåret 1980/81 tillfälligt minskas med 7 milj. kr. av statsfinansiella skäl. Motionsyrkandena syftar till att någon sådan minskning inte skall ske.

Utskottet konstaterar att minskningen av utgiftsramen med 7 milj. kr. för nästa budgetår svarar mot en av arbetsmarknadsskäl nödvändig senare - läggning av byggnadsverksamhet vid civilförsvarsskolan i Rosersberg. Minskningen drabbar därigenom inte annan planerad verksamhet. Å andra sidan skulle en utebliven minskning kunna medge att ytterligare verksamhet planerades in.

Enligt utskottets mening motiverar det statsfinansiella läget att riksdagen godtar den tillfälliga minskningen av utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum. Motionsyrkandena bör alltså avslås. Med hänsyn till betydelsen av civilförsvarets verksamhet och vikten av att man i största möjliga utsträckning behåller den inriktning som förutsattes i försvarsbeslutet bör enligt utskottets mening 7 milj. kr. återföras till ramen med prisomräknat belopp. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 och med avslag på motionerna 1979/80:482, yrkandena 8 och 9, och 1979/ 80: 1146, yrkandet 1, för budgetåret 1980/81 fastställer utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum till 236860000 kr. i prisläget februari 1979,

2. att riksdagen för budgetåret 1980/81 fastställer utgiftsramen för skyddsrum till 105 500000 kr. i prisläget februari 1979,

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för budgetåret 1980/81 med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramarna för civilförsvaret för budgetåret 1980/81 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramarna för budgetåret 1979/80,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/ 81 medge överskridande av utgiftsramarna för civilförsvaret

FöU 1979/80:13

samt av lämnade beställningsbemyndiganden om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om återbetalning till utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum.

12. Anslagsfrågor för civilförsvaret

FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1980/81 anvisa medel och lämna beställningsbemyndiganden m. m. enligt följande sammanställning.

Anslag

Belopp (kr.)

G 1.

Civilförsvar (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 283-316)

bemyndigande

(materiel)

bemyndigande

(statsbidrag för

anläggningar för

krigsorg.)

förslagsanslag

230660000 G 2.

Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar (prop. 1979/80: 100

bil. 7 s. 317-321)

förslagsanslag

6 200 000

G 3.

Civilförsvar: Skyddsrum (prop.

1979/80: 100 bil. 7 s. 321-323)

bemyndigande

förslagsanslag

310100000 105 500000

G 4.

Reglering av prisstegringar för civilförsvaret (prop. 1979/80: 100

bil. 7 s. 323-324)

förslagsanslag

55000000 Under anslaget Civilförsvar föreslås riksdagen även godkänna vissa riktlinjer för överföring av civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till andra myndigheter. En sådan överföring har varit aktuell länge. Efter särskild utredning och remissbehandling av utredningsförslagen anger försvarsministern vissa riktlinjer för ett principbeslut av riksdagen om överföring av civilförsvarets ordnings- och bevakningsuppgifter till polisväsendet och försvarsmakten. Efter ett sådant beslut avses regeringen senare föreslå riksdagen de lagändringar och andra ändringar som kräver riksdagsbeslut. Utskottet — som räknar med att överföringen kan genomföras under de närmaste åren — har inte funnit anledning till erinran mot regeringens förslag i denna del.

Utskottet — som har behandlat motionen 1979/80: 1146, yrkandet 1, under punkten 11 - tillstyrker regeringens förslag under denna punkt och hemställer

1. att riksdagen beträffande Civilförsvar

a. godkänner de riktlinjer för överföring av civilförsvarets ord -

FöU 1979/80:13

nings- och bevakningsuppgifter till andra myndigheter som föredragande statsrådet förordar,

b. bemyndigar regeringen att vidta de övergångsåtgärder som behövs för att genomföra överföringen och som inte kräver lagändringar eller andra ändringar som kräver riksdagsbeslut,

c. bemyndigar regeringen att medge att civilförsvarsmateriel beställs inom en kostnadsram av 115 800000 kr.,

d. bemyndigar regeringen att medge att ersättning utgår för anskaffning av anläggningar för civilförsvarets krigsorganisation inom en kostnadsram av 44 800000 kr.,

e. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av

230660000 kr.,

2. att riksdagen till Civilförsvar: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 6 200000 kr.,

3. att riksdagen beträffande Civilförsvar: Skyddsrum

a. bemyndigar regeringen att medge att ersättning utgår för anskaffning av skyddsrum för befolkningen inom en kostnadsram av 310 100000 kr.,

b. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av

105 500000 kr.,

4. att riksdagen till Reglering av prisstegringar för civilförsvaret för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 55 000000 kr.

13. Övrigt totalförsvar m. m.

Regeringen har i budgetpropositionen (s. 325-327) berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om övrigt totalförsvar m. m.

Propositionen

Med övrigt totalförsvar avses de delar av totalförsvaret som inte omfattas av det militära försvaret, civilförsvaret och det ekonomiska försvaret. Denna försvarsverksamhet bedrivs av olika myndigheter. Medel för verksamheten anvisas under särskilda anslag eller delar av anslag. Dessa redovisas i en särskild tabell (s. 325).

Den försätta utvecklingen av de olika verksamheter som övrigt totalförsvar omfattar anmäls dels såvitt gäller försvarsdepartementets verksamhetsområde av försvarsministern i bilaga 7 till budgetpropositionen, dels av annat ansvarigt statsråd i vederbörande departements bilaga till propositionen.

De sammanlagda kostnaderna över statsbudgeten för verksamheten inom övrigt totalförsvar föreslås för nästa budgetår uppgå till ca 293 milj. kr.

5 Riksdagen 1979/80. 10 sami. Nr 13

FöU 1979/80:13

66 Försvarsministern — som i fred svarar för samordningen av totalförsvaret — anser att regeringens olika förslag står i överensstämmelse med den inriktning som har angetts i 1977 års totalförsvarsbeslut.

I detta sammanhang berör försvarsministern också vissa anslag som varken avser det militära försvaret, civilförsvaret eller övrigt totalförsvar men som tillhör försvarsdepartementets verksamhetsområde. Dessa anslag har i budgetpropositionen för nästa budgetår tagits upp med sammanlagt 87830000 kr.

Utskottet

Utskottet har inte något att erinra med anledning av vad försvarsministern har anfört om övrigt totalförsvar m. m. och hemställer att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.

14. Anslagsfrågor för övrigt totalförsvar

FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1980/81 beträffande till övrigt totalförsvar hänförda anslag inom försvarsdepartementets verksamhetsområde anvisa medel enligt följande sammanställning.

Anslag Belopp (kr.)

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar (prop. 1979/80:100

bil. 7 s. 328-331)

förslagsanslag

2535 000

H 5.

Signalskydd (prop. 1979/80:100

bil. 7 s. 343-345)

förslagsanslag

1080000 H

Vissa teleanordningar (prop.

1979/80:100 bil. 7 s. 345-346)

förslagsanslag

22820000 H

Vissa skyddsrumsanläggningar (prop.

1979/80:100 bil. 7 s. 346-348)

förslagsanslag

6 295 000

ldentitetsbrickor (prop.

1979/80:100 bil. 7 s. 348-350)

förslagsanslag

750000 Utskottet

Till försvarsutskottet har hänförts de anslag inom området Övrigt totalförsvar som anmäls i budgetpropositionens bilaga 7. Under dessa anslag tas i budgetpropositionen upp sammanlagt 33480 000 kr. Anslagsbeloppen räknas inte in i någon av ramarna för det militära försvaret och civilförsvaret. Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen har föreslagit i denna del.

FöU 1979/80:13

67 Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att riksdagen till Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 2 535 000 kr.,

2. att riksdagen till Signalskydd för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 080000 kr.,

3. att riksdagen till Vissa teleanordningar för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 22 820 000 kr.,

4. att riksdagen till Vissa skyddsrumsanläggningar för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 6295 000 kr.,

5. att riksdagen till Identitetsbrickor för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 750000 kr.

15. Övriga anslagsfrågor

FJÄRDE HUVUDTITELN

Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1980/81 beträffande vissa anslag inom försvarsdepartementets verksamhetsområde, som varken hör till det militära försvaret, civilförsvaret eller övrigt totalförsvar, anvisa medel enligt följande sammanställning.

Anslag

Belopp (kr.)

H 2. Beredskapsstyrka för FN-tjänst (prop. 1979/80:100 bil. 7 s. 331-333)

förslagsanslag

16 730000

H 3. Anläggningar m. m. för vissa militära ändamål (prop. 1979/80:100 bil. 7 s. 334-339)

reservationsanslag

69000000 H 4. Flygtekniska försöksanstalten (prop. 1979/80:100 bil. 7 s. 339-343)

förslagsanslag

2 100000

Motionerna

1979/80:158 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att avslå propositionen 1979/80:100 i den del den gäller anslag med 500000 kr., för förvärv av kompensatjonsmark i Skövde,

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om övningsfältets östra gräns.

1979/80:1143 av Gunnar Oskarson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts angående villkoren för svenska FN-observatörers tjänstgöring och hemställa om att snara åtgärder vidtages för att förbättra desamma.

FöU 1979/80:13

68 Utskottet

Från anslaget Beredskapsstyrkaför FN-tjänst finansieras rekrytering, organisation och utbildning i Sverige av nämnda beredskapsstyrka. Kostnaderna för FN-styrkors verksamhet utomlands och förövervakningskontingenten i Korea bestrids däremot från reservationsanslag som årligen brukar anvisas på tilläggsbudget.

I motionen 1143 (m) behandlas tjänstgöringsvillkoren för svenska FNobservatörer. Utskottet har valt att behandla den i detta sammanhang.

Motionärerna framhåller att vid en jämförelse mellan tjänstgöringsvillkoren för svenska, danska och norska FN-observatörer måste konstateras att de svenska observatörerna saknar flera förmåner som grannländernas FN-observatörer åtnjuter. Det gäller bl. a. förmåner i samband med resor, barnens skolgång, bostadskostnader m. m. Motionärerna föreslår därför att våra observatörers tjänstgöringsförhållanden snarast ses över inom försvarsdepartementet och att förslag om förbättrade villkor för deras utlandstjänstgöring läggs fram. Yttrande har inhämtats från Reservofficerarnas centralförbund, som ställer sig bakom de synpunkter och krav som förs fram i motionen.

Regeringen har den 13 mars 1980 beslutat om vissa förbättringar av de svenska FN-observatörernas förmåner. Därmed har motionens syfte delvis blivit tillgodosett och utskottet är inte berett att förorda översyn m. m. enligt motionsförslaget. Utskottet förutsätter att regeringen är uppmärksam på tjänstgöringsvillkoren för vår FN-personal. Motionen 1143 bör avslås.

Verksamheten under anslaget Anläggningar m. m. för vissa militära ändamål omfattar bl. a. anskaffning av mark i anslutning till pansarövningsfältet i Skövde som kompensation för övningsmark som har överlåtits till Skövde kommun. Motionen 158 (c) rör dessa förvärv. Bakgrunden är följande.

1 beslut av 1963 års riksdag (prop. 1963:109, SU 1963: 96, rskr 1963: 221) om utvidgning av pansarövningsfältet i Skövde förutsattes att ytterligare mark inom ett område omedelbart nordost och öster om utvidgningsområdet framdeles skulle förvärvas i de fall marken frivilligt bjöds ut till salu och förvärv kunde ske till skäligt pris. Senare bemyndigades fortifikationsförvaltningen att under samma förutsättningar förvärva mark även inom ett område söder om det angivna området. De båda områdena omfattade tillsammans en areal av ca 425 ha.

År 1970 överläts ca 27 ha av Livregementets husarers (K 3) övningsområde till dåvarande Skövde stad. Överlåtelsen hade kommit till stånd för att göra det möjligt för staden att tillgodose AB Volvos behov av mark för utvidgning av bolagets fabriksanläggningar i Skövde. Vidare medgavs att en större trafikled skulle få dras fram över Skaraborgs regementes (P 4) övningsområde. Till följd av marköverlåtelserna försämrades övningsmöjligheterna för P 4 och K 3. Detta avsågs kompenseras genom inköp av

FöU 1979/80:13

ännu inte förvärvade delar av de båda markområdena för den sedan tidigare planerade utvidgningen. Vid denna tidpunkt återstod 188 ha att förvärva. Kostnaderna härför uppskattades i dåvarande prisläge till 1,8 milj. kr. Förvärven skulle liksom dittills ske genom frivilliga uppgörelser med markägarna. Med hänsyn till att markupplåtelsen till Skövde stad hade kommit till stånd uteslutande för att tillgodose angelägna civila intressen skulle kostnaderna för markförvärven betalas av medel utanför kostnadsramen för det militära försvaret (prop. 1972:75, FöU 1972:17, rskr 1972: 231). Det har därefter årligen ställts medel till förfogande utanför den ekonomiska ramen för det militära försvaret för sådana markförvärv. Hittills har mark köpts i endast ringa omfattning. F. n. finns inga fastigheter till salu. I budgetpropositionen beräknas även för budgetåret 1980/81 500000 kr. för ändamålet under anslaget Anläggningar m.m. för vissa militära ändamål.

I motionen 158 framhålls att genom förvärven av kompensationsmark flyttas övningsfältets östra gräns från Klagstorp till allmänna vägen Tåstorps by - Skövde och, om läglighetsköpen skall omfatta hela fastigheter, även öster om denna väg. Den mark med vilket övningsfältet avses utvidgas är högvärdig åkermark. Motionären anser att utvidgningen inte skall ske och övningsfältets östra gräns läggas fast i huvudsak efter Klagstorps östra gräns. Som ett av skälen för denna gränsdragning åberopas riksdagens beslut om ett nytt skjutfält för Skövde garnison (prop. 1978/79: 5, FöU 1978/79:9, rskr 1978/79: 56). Motivet för förläggning av skjutfältet till Vreten söder om Skövde var, framhåller motionären, bl. a. att det skulle kunna tjäna som ett komplement till det militära övningsfältet. Enligt motionärens uppfattning bör inte heller avsättas medel för köp av kompensationsmark under nästa budgetår.

Utskottet anser att riksdagens beslut att anlägga ett nytt skjutfält för Skövde garnison i omedelbar anslutning till det aktuella övningsområdet kan ha ändrat förutsättningarna för den bedömning av behov av kompensationsmark som gjordes för åtskilliga år sedan. Enligt vad utskottet har inhämtat avser man inom regeringskansliet att låta närmare undersöka denna fråga. I anslutning därtill kommer man att sträva efter att räta övningsområdets östra gräns. Enligt utskottets mening bör i avvaktan på resultatet av sådana åtgärder även under budgetåret 1980/81 medel stå till förfogande för eventuella mindre förvärv som kan öka förutsättningarna för en lämplig gränsjustering. Motionen —vars syfte till en del torde bli tillgodosett - bör avslås.

Utskottet tillstyrker med hänvisning till det anförda regeringens förslag och hemställer

beträffande Beredskap sstyrka för FN-tjänst

1. a. att riksdagen för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 16730000 kr.,

FöU 1979/80:13

b. att riksdagen avslår motionen 1979/80:1143 om förmåner till svenska FN-observatörer,

2. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 och med avslag på motionen 1979/80:158 till Anläggningar m. m.för vissa militära ändamål för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 69000000 kr.,

3. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 2 100000 kr.

Stockholm den 22 april 1980

På försvarsutskottets vägnar PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Eric Holmqvist (s), Gunnar Björk i Gävle (c), Gudrun Sundström (s), Hans Lindblad (fp), Roland Brännström (s), Gunnar Oskarson (m), Åke Gustavsson (s), Evert Hedberg (s), Göthe Knutson (m), Anders Gernandt (c), Holger Bergman (s), Eric Hägelmark (fp), Axel Andersson (s) och Eivor Nilson (c).

Reservationer

1. Säkerhets- och försvarspolitiken (punkten 1)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 5 börjar ”Den obalans” och slutar ”avslås av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Den obalans mellan mål och medel som föreligger inom totalförsvaret är särskilt påtaglig för dess civila delar. För det ekonomiska försvaret har inte ens fastställts några fleråriga ekonomiska ramar. Så hade enligt utskottets mening bort ske genom 1977 års försvarsbeslut. Planeringen och verksamheten för vår försöijningsberedskap skulle i så fall ha haft betydligt större stadga.

Nästa försvarsbeslut förbereds nu bl. a. genom arbete hos berörda myndigheter och i den parlamentariskt sammansatta försvarskommittén. I motionen 482 (s) finns synpunkter på planering och verksamhet inom det ekonomiska försvaret. Bl. a. framhålls behovet av en särskild beredskapsplan, färdig att tas i bruk om Sverige drabbas av en kris i oljetillförseln. Vidare anges möjligheten att ha avgiftsfinansierade lagringsprogram även för andra varor än olja. Utskottet anser att motionens tankegångar bör tillföras underlaget för arbetet inför nästa försvarsbeslut. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

FöU 1979/80:13

71 Bifall till yrkandena i motionen 1631 (vpk) skulle innebära att riksdagen föregriper nästa försvarsbeslut. Dessa yrkanden bör därför avslås.

dels att utskottets hemställan (s. 6) i momentet 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 och med bifall till motionen 1979/80:482, yrkandet 12, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om underlaget för nästa försvarsbeslut i fråga om det ekonomiska försvaret.

2. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 4) — riktlinjer för planeringsperioden

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 14 börjar ”Enligt motionen 482 (s) bör” och slutar ”i propositionen 1979/80: 117” bort ha följande lydelse:

Enligt motionen 482 (s) bör utgiftsramen för det militära försvaret nästa budgetår minskas med ca 433 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag (prisläge februari 1979).

Utskottet ansluter sig till vad som i motionen 482 har anförts om riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling. Den ekonomiska planeringsramen bör alltså bestämmas till fem gånger det basbelopp som anges i motionen, dvs. till 66285 milj. kr. (prisläge februari 1979), i stället för 68247 milj. kr. som regeringen föreslår. Utskottet tillstyrker att de tillgängliga resurserna utnyttjas på det sätt som förordas i motionen 482.

dels att utskottets hemställan (s. 34) i momentet 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motionen 1979/80:482, yrkandet 1, godkänner de riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling som har angetts i motionen 1979/80:482.

3. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 4) — riktlinjer för flygplansanskaffning

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 16 börjar ”Utskottet tillstyrker” och på s. 17 slutar ”yrkandet 1 i denna del” bort ha följande lydelse:

FöU 1979/80:13

72 De uppgifter som f. n. löses med attackflygdivisioner utrustade med AJ 37 Viggen måste enligt uppgift under 1990-talet lösas på annat sätt. Statsmakterna behöver nu inte ta ställning till om och hur Attackviggen skall ersättas. Detta blir en viktig fråga i samband med nästa försvarsbeslut, som avses fattas våren 1982.

Före 1982 bör enligt utskottets mening inte heller bedrivas planeringsoch studiearbete som på något sätt binder försvarskommittén i dess arbete eller på annat sätt föregriper försvarsbeslutet.

Om försvarsbeslutet kommer att innebära att Viggensystemet så småningom skall ersättas av ett nytt flygplan blir det naturligt att beakta de särskilda svenska kraven på allsidighet och operativ förmåga. En ny enhetsplattform kan visa sig ändamålsenlig. Som framhållits i det föregående bör riksdagen nu inte binda sig för flygvapnets framtida uppgifter eller för inriktning mot visst flygplan.

För att ge beslutsunderlag bör under de närmaste åren bedrivas planering och studier på det sätt som anges i motionen 1951 (s). Även i övrigt vill utskottet på denna punkt ansluta sig till de riktlinjer som har angetts i nämnda motion. Dessa innebär bl. a. att väsentligt mindre resurser avdelas för studier än regeringen föreslår. Någon verksamhet för begynnande utveckling av ett nytt flygplan kan utskottet inte godta.

Det planerings- och studiearbete som utskottet förordar bör - som närmare utvecklas i motionen 482 - bedrivas så att man underlättar en omstrukturering av flygindustrin.

Vad utskottet har anfört om planerings- och studiearbete för eventuell framtida ersättning av Viggensystemet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 34) i momentet 7 bort ha följande lydelse:

7. att riksdagen med anledning av propositionen och motionen 1979/80: 1952, yrkandet 1 i denna del. samt med bifall till motionen 1979/80: 1951, yrkandet 1, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om riktlinjer för flygplansanskaffning.

4. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 4) — personalvårdens inordnande i försvarsmaktens centrala ledning

Per Petersson (m), Gunnar Björk i Gävle (c), Hans Lindblad (fp), Gunnar Oskarson (m). Göthe Knutson (m). Anders Gernandt (c) och Eivor Nilson (c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 24 börjar "Utskottet finner” och slutar ”regeringen till känna” bort ha följande lydelse:

FöU 1979/80:13

73 När utskottet i betänkandet FöU 1977/78:9 förordade att försvarsstabens personalvårdsbyrå skulle inlemmas i personalenheten i den nya försvarsstabsorganisationen såg man detta som ett angeläget led i strävandena att stärka överbefälhavarens resurser för personalfunktionen. Därigenom undvek man också, menade utskottet, att splittra denna betydelsefulla centrala funktion på flera händer. Genom lösningen underströks enligt utskottets uppfattning de militära chefernas ansvar för alla personalfrågor. Utskottet vidhåller denna uppfattning och anser i likhet med försvarsministern att personalvårdsfunktionen bör ingå i försvarsstaben på det sätt som riksdagen redan har beslutat.

Utskottet förutsätter att övergången till ny organisation anordnas på sådant sätt att personalvårdsfunktionen är säkerställd vid varje tidpunkt. Detta gäller självfallet också andra viktiga funktioner i de centrala staberna, t. ex. underrättelsetjänsten. De aktuella motionsyrkandena om självständig ställning för personalvårdsfunktionen liksom motionen 1979/ 80: 1630 bör avslås.

dels att utskottets hemställan (s. 35) i momentet 10 bort ha följande lydelse:

10. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80: 100 samt med avslag på motionerna 1979/80:482, yrkandet 5, 1979/80: 1137 och 1979/80: 1630 godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om inordnandet av personalvården i försvarsmaktens centrala ledning.

5. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 4) — kostnadsbesparingar och personalminskningar

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser att - med anknytning till momentet 23 (s. 36) - före den del av utskottets anförande som på s. 25 börjar ”Utskottet återkommer” bort tillkomma ett avsnitt av följande lydelse:

Utskottet vill i detta sammanhang understryka det angelägna i att åstadkomma kostnadsbesparingar inom försvarsmakten. Besparingarna har hittills främst tagit sig uttryck i att personalen har minskats med drygt 4000 personer under perioden september 1972 till mars 1979. Detta har framför allt skett genom hårda reduceringar av den civila personalen, som har minskat med drygt 3 600 under samma period. Syftet med dessa reduceringar har varit att uppnå besparingar. Mycket talar för att de avsedda kostnadsbesparingarna ofta inte uppnåtts. Kostnaderna har också samband med antalet entreprenader och köp av tjänster. Att reducera antalet civilanställda kan inte vara ett mål i sig. Därför är det fortsättningsvis nödvändigt att lägga tonvikten vid kostnadsminskningsmål. Då kan andra åtgärder, såsom ökad egen-regiverksamhet, visa sig vara ändamålsenliga.

FöU 1979/80:13

74 De personalbesparingar som visar sig nödvändiga bör fortsättningsvis inte ensidigt få drabba den civila personalen. Enligt en i försvarsdepartementet upprättad promemoria utgår överbefälhavarens personalplanering från en minskning av den militära personalen med 1 000 och den civila personalen med 4000 personer under 1980-talet. Den ensidiga inriktningen mot kraftiga reduceringar av den civila personalen förutsätts alltså bestå, vilket utskottet finnér ytterst tveksamt.

Det ofta anförda argumentet mot reduceringar av militär personal, nämligen kopplingen till krigsorganisationen, måste bli föremål för en noggrann översyn. Det kan därvid finnas skäl att i en del fall överväga att låta även civil personal inneha tjänster där det f. n. anses krävas speciell militär kompetens.

6. Förmåner åt värnpliktiga m. fl. (punkten 5)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 38 böljar "Utskottet hänvisade” och slutar ”föreslås i propositionen” bort ha följande lydelse:

Under riksmötet 1977/78 begärde riksdagen på förslag av utskottet att regeringen skulle låta utreda de unga värnpliktigas ekonomiska förhållanden (FöU 1977/78:19, rskr 1977/78: 240). Överbefälhavaren utför nu en sådan undersökning i samarbete med statistiska centralbyrån. Resultatet av undersökningen redovisas för regeringen senast i mitten av september 1980. Det finns anledning tro att undersökningen ger ett värdefullt faktamaterial för prioriteringar och beslut när det gäller de värnpliktigas förmåner. Enligt utskottets mening bör därför nu inte göras andra ändringar av dessa förmåner än dem som föreslås i budgetpropositionen och i motionen 482, yrkandet 7. Utskottet förordar alltså att dagersättningen höjs med 3 kr. till 18 kr.

dels att utskottets hemställan (s. 39) i momentet 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:100 och motionerna 1979/80:416, yrkandet 2 i denna del, och 1979/ 80:482, yrkandet 7, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om dagersättningen till värnpliktiga m. fl.

7. Ramberäkning för budgetåret 1980/81 m. m. — militära försvaret (punkten 6)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

FöU 1979/80:13

dels att den del av utskottets anförande som på s. 40 börjar ”Liksom beträffande” och slutar ”motionen 482" bort ha följande lydelse:

Liksom beträffande den ekonomiska planeringsramen för femårsperioden förordar utskottet att utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1980/81 bestäms enligt förslaget i socialdemokraternas partimotion 482, yrkandena 2 och 3.

Utgiftsramen bör alltså bestämmas till 13 255 519000 kr. i prisläget februari 1979. Det bör ankomma på regeringen att anpassa utnyttjandet av betalningsmedel och beställningsbemyndiganden under olika anslag efter denna utgiftsram.

dels att utskottets hemställan (s. 40) i momentet 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 och med bifall till motionen 1979/80:482, yrkandena 2 och 3, för budgetåret 1980/81 fastställer utgiftsramen för det militära försvaret till 13 255 519000 kr. i prisläget februari 1979 samt begär att regeringen anpassar utnyttjandet av betalningsmedel och beställningsbemyndiganden efter denna utgiftsram.

8. Anslagsfrågor för det militära försvaret (punkten 7) — anslaget Vissa nämnder m. m.

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 44 börjar "Utskottet har tidigare" och på s. 45 slutar ”motion 482 i denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare understrukit de värdefulla insatser som Folk och försvar gör för att öka kunskaperna om landets säkerhetspolitik och totalförsvar och för att stimulera till debatt om försvarspolitiken (FöU 1976/ 77:9 s. 3). Det är angeläget att genom statsbidrag stimulera förbundets verksamhet.

1978 års försvarskommitté arbetar med frågan om mål och medel för informationen om Sveriges säkerhetspolitik (jfr FöU 1976/77: 13 s. 28—29, rskr 1976/77:311). Långsiktiga förslag angående sådan information och olika åtgärder för att stimulera intresse och debatt föreligger ännu inte. I avvaktan på sådana förslag bör riksdagen ställa medel till förfogande för statsbidrag till Folk och försvar utöver regeringens förslag. Bidraget till förbundet bör för nästa budgetår bestämmas till 2 358000 kr.

Ökningen av anslaget — 200000 kr. — bör bestridas inom utgiftsramen för det militära försvaret genom att samma belopp spärras av eljest tillgängliga medel inom ramen.

FöU 1979/80:13

dels att utskottets hemställan (s. 51) i momentet 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 och med bifall till motionen 1979/80:482, yrkandet 4, till Vissa nämnder m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 13 750000 kr.

9. Anslagsfrågor för det militära försvaret (punkten 7) — anskaffning av mark för försvarsmaktens behov

Gunnar Björk i Gävle, Anders Gernandt och Eivor Nilson (alla c) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 45 börjar ”Utskottet är inte” och slutar ”motionen 1139 avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare pekat på möjligheten att försvaret arrenderar mark för övningar i stället för att köpa den. När det för drygt ett år sedan gällde frågan om att förbättra övningsbetingelserna för Visby garnison (FöU 1978/79:9 s. 15) antydde utskottet en sådan lösning.

Med hänsyn också till den rådande osäkerheten beträffande försvarsmaktens framtida fredsorganisation anser utskottet liksom motionärerna att arrendering av mark för militära ändamål bör utnyttjas i större utsträckning.

Markens utnyttjande är en betydelsefull fråga för planeringen inom en kommun. Det är enligt utskottets mening rimligt att tillmäta berörda kommuners uppfattning i ärenden om mark för det militära försvarets behov i förhållande till angelägen civil användning den avgörande betydelse som föreslås i motionen 1139.

Utskottet anser att kommunerna nu bör ges en förhandlingsposition i frågor om ytterligare mark för stora övnings- och skjutfält som är likvärdig statens. Detta innebär att utskottet delar de synpunkter som anförs i motionen 1139.

Riksdagen bör således som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet har anfört om att i ökad omfattning arrendera mark för försvarsmaktens behov samt om betydelsen av vederbörande kommuns inställning vid planering och genomförande av markförvärv för det militära försvaret.

dels att utskottets hemställan (s. 52) i momenten 8 a. och b. bort ha följande lydelse:

a. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1138 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om att i ökad utsträckning arrendera mark för försvarsmaktens behov,

FöU 1979/80:13

b. att riksdagen med anledning av motionen 1979/80: 1139 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om betydelsen av vederbörande kommuns inställning vid planering och genomförande av markförvärv för det militära försvaret.

10. Anslagsfrågor för det militära försvaret (punkten 7) — försvarets sjukvårdsstyrelse Eric

Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 49 börjar ”Enligt utskottets mening” och på s. 50 slutar ”inte bifallas i denna del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det goda skäl att se över för vilka ytterligare centrala myndigheter och skolor inom försvarsdepartementets verksamhetsområde som ett lekmannainflytande bör införas. Det bör ankomma på regeringen att bestämma formerna för en sådan översyn och att efter denna lämna förslag till riksdagen. Skälen för en lekmannastyrelse vid försvarets sjukvårdsstyrelse är emellertid starka. Fördelarna med en styrelse i vilken ingår förtroendevalda inom landstingssektorn är uppenbara. Riksdagen bör därför redan nu ta ställning för att myndigheten skall ledas av en lekmannastyrelse. Utskottet biträder alltså de synpunkter som har anförts i motionen 482, yrkandet 6.

dels att utskottets hemställan (s. 54) i momentet 22 a. bort ha följande lydelse:

a. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 och med bifall till motionen 1979/80: 482, yrkandet 6, godkänner de riktlinjer för försvarets sjukvårdsstyrelses organisation som föredragande statsrådet har förordat, med den ändring att för ämbetsverket inrättas en lekmannastyrelse.

11. Civilförsvarets fortsatta utveckling (punkten 10) — skyddsrumsplaneringen Eric

Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 61 börjar ”Utskottet konstaterar att de resurser” och slutar ”ifrågavarande motionsyrkanden” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att de resurser som tidigare har beräknats för statsbidrag till byggande av skyddsrum inte är tillräckliga. En starkt bidragande orsak till detta är att kostnaden per skyddsrumsplats har ökat från

FöU 1979/80:13

500 till 1 500 kr. Regeringen föreslår nu en ökning av bemyndigandet för skyddsrumsbyggande under budgetåret 1980/81 från 199 milj. kr. till 250 milj. kr. (prisläge februari 1979). Denna ökning är angelägen men inte tillräcklig.

Riksdagsbeslutet 1975 om en ny ordning för planering och finansiering av skyddsrumsbyggandet (prop. 1975:21, FöU 1975:17, rskr 1975:174) skall fullt ut tillämpas fr. o. m. den 1 juli 1979. Omfattande förberedelser har vidtagits, inte minst av de kommuner som har varit ålagda att upprätta skyddsrumsplaner. Det är olyckligt om staten inte kan avdela resurser som svarar mot den beslutade ambitionen för skyddsrumsverksamheten. Utskottet har i denna del samma uppfattning som förs fram i motionerna 482 (s) och 1146 (vpk).

Utskottet anser att fastställda skyddsrumsplaner bör följas och att regeringen vid behov bör återkomma till riksdagen med förslag om ökade statliga resurser för skyddsrumsbyggande redan för nästa budgetår. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan (s. 62) i momentet 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 samt motionerna 1979/80:482, yrkandet 11, och 1979/80: 1146, yrkandet 4, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om statliga resurser för skyddsrumsbyggande.

12. Civilförsvarets fortsatta utveckling (punkten 10) — civilförsvarsskolan i Katrineholm

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 60 börjar ”Utskottet anser” och slutar ”skoldelens avveckling” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn dels till att civilförsvarsstyrelsen anser det nu tillgängliga bedömnings- och beslutsunderlaget alltför osäkert för att ligga till grund för en nedläggning av civilförsvarsskolan i Katrineholm, dels till de synpunkter som har anförts i motionerna 1979/80:361, 1979/80:482, 1979/ 80: 1013, 1979/80: 1144 och 1979/80: 1146 bör ett ställningstagande om Katrineholmsskolans framtid uppskjutas till nästa försvarsbeslut. Kostnaderna för att behålla handlingsfriheten har av civilförsvarsstyrelsen beräknats till ca 8 milj. kr. för en tvåårsperiod. Medelsbehovet bör tillgodoses genom omfördelning inom utgiftsramen för civilförsvaret.

dels att utskottets hemställan (s. 62) i momentet 5 bort ha följande lydelse:

FöU 1979/80:13

5. att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:1013 och 1979/80:1144 samt med bifall till motionerna 1979/80:361, 1979/ 80: 482, yrkandet 10, och 1979/80:1146, yrkandet 3, avslår förslaget i propositionen 1979/80: 100 om avveckling av civilförsvarsskolan i Katrineholm.

13. Ramberäkning för budgetåret 1980/81 m.m. — civilförsvaret (punkten 11)

Eric Holmqvist, Gudrun Sundström, Roland Brännström, Åke Gustavsson, Evert Hedberg, Holger Bergman och Axel Andersson (alla s) anser

dels att den del av utskottets anförande som på s. 63 börjar ”Enligt utskottets” och slutar ”regeringen till känna” bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör riksdagen inte godta den minskning av utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum som regeringen föreslår. Förslaget innebär en påtaglig avvikelse från det system med fleråriga försvarsbeslut och ekonomiska ramar som gäller. Någon ändring av civilförsvarets uppgifter har heller inte föreslagits. Med bifall till motionsyrkandena bör utgiftsramen bestämmas till 243 860000 kr. i prisläge februari 1979. Det bör ankomma på regeringen att anpassa utnyttjandet av betalningsmedel och beställningsbemyndiganden efter denna utgiftsram.

dels att utskottets hemställan (s. 63) i momentet 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80: 100 samt med bifall till motionerna 1979/80:482, yrkandena 8 och 9, och 1979/80: 1146, yrkandet 1, för budgetåret 1980/81 fastställer utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum till 243 860 000 kr. i prisläget februari 1979.

dels att momentet 6 i utskottet hemställan bort utgå.

Särskilda yttranden

1. Det militära försvarets fortsatta utveckling (punkten 4) — fredsorganisationsfrågor av

Anders Gernandt (c).

1 likhet med föredragande statsrådet förordar försvarsutskottet att stora delar av försvarsmaktens systemutvecklingsresurser på ADB-området hålls samman som en gemensam resurs vid försvarets datacentral. I här aktuellt avseende (prop. 1979/80: 100 bil. 7 s. 67-68 och 72-74) får detta synsätt godtagas. Men det strider avgjort mot de principer för decentralisering och användande av mindre datorer som vinner alltmer insteg i förvaltningsarbetet inom de flesta områden.

FöU 1979/80:13

80 Genom den tekniska utvecklingen mot mindre datorer ökar möjligheterna för de enskilda myndigheterna och myndighetsenheterna att i större utsträckning än tidigare själva svara för driften. Detta är också i många fall ett angeläget personalintresse som bör uppmärksammas.

2. Förmåner åt värnpliktiga m. fl. (punkten 5)

av Gunnar Björk i Gävle, Anders Gernandt och Eivor Nilson (alla c).

Överbefälhavaren gör i samarbete med statistiska centralbyrån en undersökning om unga värnpliktigas ekonomiska förhållanden. 1 avvaktan på resultatet av undersökningen avstyrker utskottet bifall till alla motionsförslag som innebär ändringar av värnpliktigas förmåner, däribland förslaget i motionen 818 (c) om frikort för värnpliktiga för resor med tåg och buss mellan förläggningsorten och hemorten. Vi anser att införande av ett system med frikort för värnpliktiga är en angelägen social reform som bör kunna minska det byråkratiska arbetet vid biljettbeställningar.

Enligt vår mening är det angeläget att grundtankarna i motionen 818 prövas ytterligare. De värnpliktssociala, försvarsekonomiska och administrativa effekterna av att genomföra motionsförslaget bör studeras ingående.

3. Förmåner åt värnpliktiga m. fl. (punkten 5)

av Hans Lindblad (fp) och Eric Hägelmark (fp).

Av olika skäl tvingas många värnpliktiga att fullgöra sin grundutbildning långt från hemorten. Detta gäller främst värnpliktiga från Göteborgsområdet, som fullgör sin grundutbildning i Nedre Norrlands militärområde, och vissa värnpliktiga från Stockholmsområdet som kommenderas till tjänstgöring i Övre Norrlands militärområde.

Det har visat sig att problem att anpassa sig till tjänstgöringsförhållandena oftare uppstår vid fjärrekryterade utbildningsförband än vid närrekryterade. Detta kan ha sin grund i värnpliktigas sociala bindningar eller personliga engagemang i hemorten, men det kan också bero på att de värnpliktigas anhöriga saknar kunskap om utbildning, tjänstgöring, bostadsförhållanden m. m. som den värnpliktige har.

Vi anser att ett ganska enkelt sätt att lösa en del av dessa problem vore att medge rätt för den värnpliktige att överlåta en eller två av sina fria resor till nära anhörig för resa i omvänd riktning. Detta skulle inte innebära några ökade kostnader för statsverket eftersom det är frågan om överlåtelse av resa(or).

I samband med att värnpliktiga nu börjar tjänstgöra vid K 4 i Arvidsjaur anser vi det lämpligt att en försöksverksamhet genomförs där för att utröna inkvarteringsmöjligheter, administration m. m. för fria resor i omvänd

FöU 1979/80:13

riktning. Även om det medför lite merarbete vid K 4 anser vi det vara värt besväret om man därmed uppnår en bättre kontakt mellan förbandet och de värnpliktigas anhöriga och får erfarenheter av det praktiska genomförandet. En försöksverksamhet av detta slag torde kunna beslutas av regeringen.

4. Anslagsfrågor för det militära försvaret (punkten 7) — försvarets sjukvårdsstyrelse av

Gunnar Oskarson (m).

Utskottet har funnit anledning att föreslå en översyn angående vilka ytterligare centrala myndigheter och skolor inom försvarsdepartementets verksamhetsområde som bör ha ett lekmannainflytande. Vid en sådan översyn bör enligt min mening för varje myndighet och skola noga studeras om en lekmannastyrelse verkligen kan vara till gagn för verksamheten. Vissa kostnadsökningar och ett tyngre beslutsförfarande måste uppvägas av påtagliga och klart redovisade fördelar med att gå över till ledning genom en styrelse.

6 Riksdagen 1979180. 10 sami. Nr 13

FoU 1979/80:13

82 Bilagor Bilaga I

Sammanställning av motionsyrkanden

Väckta under den allmänna motionstiden

1979/80: 158 av Bengt Kindbom (c) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att avslå propositionen 1979/80: 100 i den del den gäller anslag med 15:2 500000 kr. för förvärv av kompensationsmark i Skövde,

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen 15:2 anförts om övningsfältets östra gräns.

1979/80: 159 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hemställer hos regeringen om förslag till omorganisation 7:18a av underrättelsetjänsten till ett civilt organ som skall lyda direkt under försvarsdepartementet,

2. att riksdagen beslutar om en omorganisation av underrättelsenämn- 7:18a den, som innebär representation för samtliga riksdagspartier, samt att nämnden görs ansvarig inför riksdagen och dess konstitutionsutskott.

Behandlas i betänkandet utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

1979/80:232 av Margareta Andrén (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av 32 och 33 §§ i civilförsvarslagen i syfte att minska byråkratiseringen.

10:4

1979/80:361 av Göran Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om nedläggning av civilförsvarsskolan i Katrineholm.

10:5

1979/80: 416 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen uttalar sig för att arbetstiden för de värnpliktiga förkor- 4:21

tas och regleras i enlighet med vad som anges i motionen,

2. att riksdagen uttalar sig för att de ekonomiska villkoren för de värn- 5:2, 3

pliktiga förbättras i enlighet med vad som anges i motionen,

3. att riksdagen uttalar sig för att den militära sjukvården ”civiliseras” i 4:21

enlighet med motionens riktlinjer,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag innebärande att de 4:21

civila bestämmelserna för arbetarskydd skall gälla utan inskränkningar

också inom den militära sektorn.

1979/80: 448 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen uttalar sig 4:21

för att full yttranderätt och fullständiga fackliga rättigheter för de värnpliktiga i enlighet med motionens riktlinjer måste införas.

1979/80: 481 av Axel Andersson (s) och Ing-Marie Hansson (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens i budgetpropositionen framförda för- 7:8c

slag om nybyggnad av en värmecentral vid Hälsinge regemente i Gävle

med byggstart nästkommande budgetår.

FöU 1979/80:13

1979/80: 482 av Olof Palme m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de riktlinjer för det militära försvarets fortsatta utveckling som angetts i motionen,

2. att riksdagen beslutar fastställa utgiftsramen för det militära försvaret förbudgetåret 1980/81 till 13 255 519000 kr., i prisläge februari 1979,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar av bemyndiganderamar och betalningsmedel för militärt försvar,

4. att riksdagen till Vissa nämnder m. m. (försvarsdepartementet) för budgetåret 1980/81 för i motionen angivet ändamål anvisar ytterligare 200000 kr.,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarsstabens personalvårdsbyrå,

6. att riksdagen beslutar inrätta en lekmannastyrelse vid försvarets sjukvårdsstyrelse i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen beslutar att dagersättningen höjs med 3 kr. till 18 kr. per dag,

8. att riksdagen beslutar fastställa utgiftsramen för civilförsvar utom skyddsrum för budgetåret 1980/81 till 243 860000 kr., i prisläge februari 1979,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar av bemyndiganderamar och betalningsmedel för civilförsvar utom skyddsrum,

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om nedläggning av civilförsvarsskolan i Katrineholm,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddsrumsplaneringen m. m.,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det ekonomiska försvarets planering m. m.

1979/80: 483 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer att försvarskommittén får tilläggsdirektiv om nedtrappning av militärutgifterna,

2. att riksdagen som sin mening uttalar att produktion och vidareutveckling av Viggen-systemet snarast avbryts,

3. att riksdagen med ändring av propositionen 1979/80:100 beslutar om en sänkning av militärutgifterna med 2 100000 000 kr.

Behandlas i betänkandet utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

7:8c

4:1

6:1

7:2

4:10

7:22a 10

5:2

11:1

10:5

10:3

1:3

1:1

4:5

1:1

11 FöU 1979/80:13

84 Behandlas i betänkandet utsk. reserv, hemst. nr p.:mom.

1979/80:620 av Marianne Karlsson m. fl. (c, s, m, fp, vpk) vari yrkas att 7:35a riksdagen uttalar att regeringen på lämpligt sätt bör medverka till att rädda de stora tekniska och kulturella värden som ligger i det insamlade material som omnämnts i motionen genom att så snart möjlighet givs uppföra den projekterade byggnaden för flygvapenmuseum på Malmen i Linköping.

1979/80:749 av Hans Gustafsson m. fl. (s) såvitt gäller yrkandet 2 att 4:13

flygvapnets helikoptergrupp på Berga överflyttas till moderförbandet F 17 vid Kallinge.

1979/80: 810 av Bertil Dahlén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening 4:22 ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående inkallelse till värnpliktstjänstgöring.

1979/80: 812 av Anders Gernandt (c) och Nils Erik Wååg (s) vari yrkas att riksdagen beslutar

1. att resurser för informationssystemsutveckling vid de centrala sta- 4:11 berna och försvarets materielverk bibehålls vid dessa myndigheter,

2. att den personalminskning som angivits för systemutvecklingsper- 4:11 sonalen förs över till resp. myndighets minskningsmål.

1979/80:813 av Anders Gernandt m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos 4:2 regeringen begär utredning beträffande möjligheter till meranvändning av försvarets resurser för samhällsnyttiga ändamål i fred.

1979/80:814 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen 5:5 begär att en försöksverksamhet genomförs, lämpligen vid K 4, Arvidsjaur, med sikte på att reformen, som ger värnpliktiga möjlighet att överlåta fri värnpliktsresa till närmaste anhöriga, skall kunna införas vid övriga förband.

1979/80:816 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen placerar Got- 7:18b lands militärkommando med förvaltningar i huvudprogrammet ”Arméförband”.

1979/80: 817 av Hans Lindblad (fp) och Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att 4:16

riksdagen hos regeringen begär en översyn av det militära vitsordssystemet, särskilt för att minska antalet vitsord som sätts på äldre personal.

1979/80:818 av Ivan Svanström (c) och Ulla Ekelund (c) vari yrkas att 5:4

riksdagen beslutar att helt fria hemresor för värnpliktiga i enlighet med vad som anförs i motionen införs fr. o. m. den 1 juli 1980.

FöU 1979/80:13 85

1979/80:819 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur inom FOA:s ram även icke-militär forskning skall kunna genomföras.

1979/80: 1137 av Eric Hägelmark (fp) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen organiserar personalenheten i försvarsstaben i en särskild personalvårdssektion i enlighet med överbefälhavarens förslag.

1979/80: 1139 av Sture Korpås m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna, att vederbörande kommuns inställning skall tillmätas avgörande betydelse vid planering och genomförande av markförvärv för försvarets behov.

1979/80: 1141 av Björn Körlof m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen i sitt yttrande över avsnittet ”Säkerhetspolitiska överväganden” i budgetpropositionens bil. 7 understryker den starka oro som utvecklingen i Afghanistan och dess grannländer inger på grund av de risker som den innebär för världsfreden och därmed även för krigsrisk i vår del av Europa.

1979/80: 1143 av Gunnar Oskarson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts angående villkoren för svenska FN-observatörers tjänstgöring och hemställa om att snara åtgärder vidtages för att förbättra desamma.

Behandlas i betänkandet utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

7:25a

10:5 12

5:6

4:10 4

7:8a 9

7:8b 9

1:4

4:18

15:1b

7 Riksdagen 1979180. 10 sami. Nr 13

FöU 1979/80:13

86 Behandlas i betänl utsk. reserv, hemst. nr p.:mom.

1979/80:1144 av Tage Sundkvist (c) vari yrkas att riksdagen som sin 10:5 12

mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att verksamheten vid civilförsvarsskolan i Katrineholm - inom den utgiftsram som föreslås i budgetpropositionen — kan fortgå i nuvarande utsträckning fram till nästa försvarsbeslut.

1979/80: 1146 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att anslaget till civilförsvaret, utom skyddsrum, 11:1 ökas med 7000000 kr. till 243 860000 kr. (prisläge februari 1979),

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till nya principer 10:1 för civilförsvarets rekrytering enligt i motionen framförda synpunkter,

3. att riksdagen avslår regeringens förslag om nedläggning av civilför- 10:5 svarsskolan i Katrineholm,

4. att riksdagen uttalar sig för att det tidigare beslutade skyddsrumspro- 10:3 grammet skall genomföras,

5. att riksdagen uttalar sig för att produktionen av skyddsmasker ökas 10:2 så att alla medborgare kan förses med detta skydd.

1979/80: 1572 av Bertil Lidgård (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening 7:24a

ger regeringen till känna att den i motionen berörda konkurrensbegränsningen bör elimineras.

1979/80: 1627 av Gunnar Björk i Gävle (c) och Ulla Ekelund (c) vari yrkas 4:17

att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att motverka officerares förtida avgång i enlighet med motionens syfte.

1979/80: 1628 av Oskar Lindkvist (s) och Sivert Andersson (s) vari yrkas 4:14

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av bevakningen av Stockholms slott i enlighet med de riktlinjer som framförts i motionen.

1979/80: 1629 av Sven-Erik Nordin m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som 4:3

sin mening ger regeringen till känna att planeringen inför 1982 års försvarsbeslut bör inriktas på att undvika förbandsindragningar på sysselsättningssvaga orter.

1979/80: 1630 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin 4:10 4

mening ger regeringen till känna vad som anförts om inordnandet av personalvården i försvarsmaktens centrala ledning.

1979/80: 1631 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till omfördelning 1:2

av resurser från det militära försvaret till det ekonomiska försvaret så att folkförsörjningen tryggas.

FöU 1979/80:13

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att den sittande försvarskommittén får tilläggsdirektiv för det ekonomiska försvarets utveckling enligt i motionen angivna riktlinjer.

Väckta med anledning av propositionen 1979/80:117 1979/80: 1951 av Olof Palme m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen, med avslag på propositionen 1979/80: 117 i denna del, godkänner de riktlinjer för flygplansanskaffning som anförts i motionen,

1979/80: 1952 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen 1979/80: 117,

2. att riksdagen beslutar uttala att pansarförbanden på Gotland dras in,

3. att riksdagen beslutar uttala att någon produktion av den tredje delserien av Jaktviggen inte påbörjas,

4. att riksdagen beslutar uttala att något nytt svenskt flygplanssystem, typ JAS eller liknande, inte skall utvecklas.

Behandlas i betänkandet utsk. reserv,

hemst. nr

p.:mom.

1:2

4:7

4:8

4:4-8 3

4:4

4:5

4:6

FöU 1979/80:13 88

Bilaga 2

Ramreglerade utgifter för det militära försvaret — andel av totala statsut -

gifter

Försvarsbeslut

Budgetår

1963/64

17,45

1964/65

15,97

1965/66

16,08

1966/67

14,18

1967/683

13,38

1968/69

12,83

1969/70

12,05

1970/71

12,04

1971/72

11,26

1972/73

11,88

11,27

1973/74

11,17

10,59

1974/75

10,73

9,95

1975/76

10,07

9,29

1976/77

9,32

8,40

1977/78

8,97

8,05

1978/79

8,66

7,81

1 Utgifterna för det militära försvaret inkluderar fr. o. m. budgetåret 1972/73 lönekostnadspålägg, som dessförinnan låg utanför utgiftsramen. Uppgifterna om andel fr.o.m. 1972/73 är därför inte direkt jämförbara med tidigare år (jfr FöU 1973: 16 s. 83).

2 I tabellen lämnas - för jämförbarhetens skull - uppgifter om andel med korrektion för lönekostnadspålägg. Sådant pålägg utgick för budgetåret 1978/79 med 39 % (uppskattas till ca 1 300 milj. kr.).

3 Budgetåret 1967/68 omfattades inte av 1963 års försvarsbeslut.

Källa: Försvarsstatistik från försvarsdepartementet.

FöU 1979/80:13 89

Bilaga 3

Försvarsutgifternas andel av bruttonationalprodukten (BNP) till faktorpris

Försvarsbeslut

Budgetår

Totalförsvarets

andel

Det militära försvarets andel

1963/64

4,9

4,4

1964/65

4,9

4,2

1965/66

5,0

1966/67

4,8

4,2

1967/68

4,6

4,0

1968/69

4,4

3,8

1969/70

4,3

3,7

1970/71

4,2

3,7

1971/72

4,2

3,8

1972/73

4,2

4,0

1973/74

4,1

3,9

1974/75

4,1

3,8

1975/76

4,2

3,9

1976/77

3,9

1977/78

4,2

3,7

1978/79'

4,1

3,7

1 Preliminära värden eftersom BNP-värdet för 1979 är en skattning.

Anm.

1. BNP är ett mått på landets totala produktion, dvs. produktion av både varor och tjänster. 1 BNP till faktorpris ingår ej indirekta skatter och subventioner.

2. I totalförsvaret ingår verksamheter inom bl. a. justitie-, försvars-, kommunikations-, jordbruks-, handels-, arbetsmarknads- och kommundepartementens verksamhetsområden. Utgifterna för totalförsvaret inkluderar bl. a. beredskapslagring, även såvitt gäller särskild lagring för fredskriser.

Källa: Försvarsstatistik från försvarsdepartementet.

FöU 1979/80:13

90 Bilaga 4

Ramreglerade utgifter för det militära försvaret — andel av bruttonational -

produkten (BNP) till marknadspris

Försvarsbeslut

Budgetår

Det militära försvarets andel

1963/64

3,9

1964/65

3,8

1965/66

4,0

1966/67

3,7

1967/68

3,5

1968/69

• 3,4

1969/70

3,3

1970/71

3,3

1971/72

3,3

1972/73

3,4

1973/74

3,4

1974/75

3,3

1975/76

3,2

1976/77

3,2

1977/78

3,3

1978/79'

3,3

1 Preliminärt värde eftersom BNP-värdet för 1979 är en skattning.

Anm.

1. BNP är ett mått på landets totala produktion, dvs. produktion av både varor och tjänster. I BNP till marknadspris ingår indirekta skatter och subventioner.

2. Uppgifterna i SlPRl:s årsbok och i Military Balance om militärutgifternas andel av BNP i olika länder bygger på att BNP värderas till marknadspris. Värdena i tabellen är alltså i det avseendet jämförbara med sådana uppgifter.

Källa: Försvarsstatistik från försvarsdepartementet.

FöU 1979/80:13

91 Bilaga 5

Tilläggsdirektiv till 1978 års försvarskommitté (Fö 1978:02)

Beslut vid regeringssammanträde 1980-04-10. Departementschefen, statsrådet Kronmark, anför.

Med stöd av regeringens bemyndigande den 30 mars 1978 tillkallades en kommitté med 13 ledamöter med uppdrag att överväga och lämna förslag om säkerhetspolitikens inriktning och totalförsvarets fortsatta utveckling m. m. efter år 1982.

Kommittén, som har arbetat under namnet 1978 års försvarskommitté (FK 78), lämnade i juni 1979 betänkandet SOU 1979:42 Vår säkerhetspolitik. Betänkandet har remitterats till ett stort antal myndigheter och organisationer.

I de ursprungliga direktiven (1978: 30) anges att kommittén i en senare etapp av sitt arbete på grundval av myndigheternas perspektivplaner (motsvarande) del 2 skall överväga och lämna förslag om de olika totalförsvarsgrenarnas utveckling efter år 1982. Kommittén skall redovisa resultatet av detta arbete i sådan tid att det kan beaktas i regeringens anvisningar under våren 1981 för myndigheternas programplaner för perioden 1982/83-1986/ 87.

Jag anmäler nu vissa frågor som kommittén bör beakta i sitt fortsatta arbete.

Utvecklingen sedan försvarskommitténs delbetänkande lades fram har illustrerat bristen på stabilitet i den internationella situationen, särskilt i fråga om förhållandet mellan de bägge supermakterna. Regionala kriser kan innebära snabba förändringar av det politiska klimatet och påverka de militära dispositionerna och intentionerna. Utvecklingen har också demonstrerat den förmåga en supermakt besitter att snabbt koncentrera betydande militära styrkor för att säkra positioner som man anser vara av stor betydelse för sina intressen. De svårigheter, som alltid föreligger med att dra entydiga slutsatser av observerade förändringar i supermakternas militära dispositioner, och att korrekt bedöma dessa makters politiska avsikter i ett spänt läge, har ånyo demonstrerats. Det är därför angeläget att kommittén under sitt fortsatta arbete analyserar utvecklingen och överväger om det finns skäl att ändra eller komplettera de bedömningar som har redovisats i kommitténs första betänkande.

Inför kommitténs fortsatta arbete är det angeläget att erinra om de stora ekonomiska svårigheter som vårt land befinner sig i. Det kommer i framtiden att krävas mycket stor återhållsamhet med de offentliga utgifterna. 1 detta läge ställs därför ökade krav på noggranna och ingående överväganden om sambandet mellan totalförsvarets ekonomiska resurser, uppgifter och utformning.

FöU 1979/80:13

92 Under de ca två år som har gått sedan regeringen gav direktiv till försvarskommittén har de sedan länge besvärliga försvarsekonomiska problemen ytterligare förvärrats, inte minst inom det militära försvaret. Trots att antalet fredsförband och administrationer har minskat och ett omfattande personalminskningsprogram har genomförts under de senaste 5-10 åren, har kostnaderna för den fredstida driften stigit och tagit en allt större del av de samlade anslagen i anspråk. Ambitionsminskningar har ägt rum alltsedan 1968 års försvarsbeslut. Rationalisering av fredsorganisationen har inte i avsedd omfattning kunnat möta inträffade kostnadsökningar. Grundutbildningstiden för de värnpliktiga har förkortats. Repetitionsutbildningens omfattning har reducerats kraftigt. Förbandens användbarhet omedelbart efter mobilisering har därigenom blivit sämre. Detta har påverkat vår beredskap negativt.

Vidare har det ekonomiska utrymme som kunnat avdelas för forskning, utveckling och materielanskaffning successivt minskat. Stigande krav på prestanda har dessutom ofta lett till snabbt ökande styckekostnader för ny materiel, särskilt för kvalificerade vapensystem. Denna utveckling har bl. a. mötts med en fortlöpande minskning av de mest kvalificerade förbandens antal. Den sjunkande beställningsvolymen vid svensk försvarsindustri har i många fall lett till svårigheter att upprätthålla önskvärd utvecklings- och produktionskapacitet.

Inom de civila delarna av totalförsvaret finns liknande ekonomiska problem. Kostnadsutvecklingen har också här lett till att 1977 års försvarsbeslut inte har kunnat genomföras till alla delar.

Mot bakgrund av det ansträngda samhällsekonomiska och statsfinansiella läget, som kan förväntas bestå under 1980-talet, är det nu nödvändigt att överväga omfattande rationaliseringsinsatser inom försvaret. Rationaliseringar utöver redan planerade torde inom ramen för en oförändrad organisation inledningsvis visa sig både svårare och dyrbarare att genomföra än det hittills genomförda rationaliseringsprogrammet. En betydande omstrukturering av försvarsmaktens organisation torde därför vara nödvändig för att skapa en rimlig balans mellan uppgifter och resurser med utgångspunkt i de krav som den svenska säkerhets- och försvarspolitiken ställer.

Självfallet blir kraven på omstruktureringar inom krigsorganisationen och därav följande fredsorganisatoriska förändringar störst i de lägsta ekonomiska nivåerna. Liknande förhållanden präglar övriga delar av totalförsvaret.

Kommittén bör mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter av totalförsvarsplaneringen och den samhällsekonomiska och statsfinansiella utvecklingen i sina överväganden rörande olika framtida strukturer för totalförsvaret särskilt bedöma möjligheterna på lång sikt att genomföra sina förslag.

Mot bakgrund av en analys av möjliga konflikter och hot bedömer

FöU 1979/80:13

kommittén i sitt första betänkande att ett eventuellt krig i Europa åtminstone inledningsvis kommer att föras med konventionella medel. Risken för en upptrappning till kärnvapennivå kommer dock i hög grad att prägla parternas agerande, vilket bedöms innebära återhållsamhet med målen för och omfattningen av de militära operationerna. Kommittén bedömer att operationer som avser kontroll över områden kring Nordkalotten och Östersjöutloppen kan aktualiseras redan i inledningen av ett krig i Europa. En angripare torde därvid eftersträva att så snabbt som möjligt nå syftet med sitt angrepp.

Av överbefälhavarens perspektivplan framgår att försvarsstrukturer, som inriktas mot angrepp som inleds överraskande, har en bättre förmåga i olika säkerhetspolitiska situationer än strukturer med annan inriktning. Kommittén bör beakta dessa förhållanden i sina fortsatta överväganden och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt dels hur kraven på förbättrad beredskap och ökad mobiliseringssäkerhet skall tillgodoses inom ramen för ett värnpliktsförsvar, dels hur kraven på att kunna avvisa kränkningar under fred och neutralitet skall mötas.

Försvarskommittén har i sitt första betänkande pekat på den viktiga roll som luftförsvaret har bl. a. för försvarets fredsbevarande och krigsavhållande förmåga, för förvarning och skydd av befolkningen och i samband med insatser mot kränkningar av svenskt territorium i fred och under neutralitet. Dessa frågor har berörts av vissa remissinstanser, som också har uttalat sig om de s. k. kryssningsrobotarna. Jag kan i huvudsak ansluta mig till de synpunkter som förts fram. Samtidigt vill jag framhålla att inte bara kryssningsrobotar utan även andra mindre uppmärksammade drag i den militärtekniska utvecklingen på det taktiska flygets område i motsvarande grad kan komma att ställa nya krav på det svenska försvaret. Kommittén bör därför analysera dessa aspekter av den militärtekniska och säkerhetspolitiska utvecklingen samt överväga hur hänsyn bör tas till dessa främst vad gäller luftförsvarets utformning.

Kommittén anser att försvar skall kunna tas upp i varje del av landet, oavsett varifrån angreppen kommer. Enligt kommitténs mening gör emellertid ekonomiska och andra förhållanden det nödvändigt med prioriteringar. Därför föreslås en viss geografisk prioritering av försvaret av övre Norrland och de södra delarna av landet. Vid förändringar i den militärpolitiska situationen skall det militära försvaret kunna omdisponeras. Kommittén pekar också på att en sådan prioritering inte kan gälla luftförsvaret. Vidare anför kommittén att denna prioritering inte får leda till att det blir gynnsammare för en angripare att utnyttja de mellersta delarna av landet.

Jag anser att kommittén i sitt fortsatta arbete bör utgå ifrån dessa grundtankar. Den militärpolitiska situationen kan emellertid förändras så att det militära försvaret kan behöva omdisponeras. Därvid torde man dock kunna räkna med en viss förvarningstid. Kommittén bör närmare studera avvägningen mellan å ena sidan förband med uppgift att bevaka

FöU 1979/80:13

ytan och försvåra en angripares rörelser i sådana områden som inte har högsta prioritet och å andra sidan rörliga kvalificerade stridskrafter för snabb kraftsamling till olika delar av landet.

Kommittén har funnit att försvarsutformningen i ökande omfattning måste styras av en eventuell angripares möjligheter till operationer som inleds överraskande. Sådana operationer torde enligt min mening i första hand kunna komma att riktas mot de områden som kommittén har prioriterat. Kommittén bör därför ägna särskild uppmärksamhet åt att skapa förutsättningar för förmåga till snabb styrketillväxt i dessa delar av landet. I särskilt hög grad gäller detta övre Norrland.

1 anvisningar för fas 2 av perspektivplaneringen avseende det militära försvaret har regeringen uppdragit åt överbefälhavaren att redovisa handlingsvägar med olika kombinationer av komponenter ingående i tänkbara försvarsutformningar på skilda ekonomiska nivåer. Därvid anges bl. a. att om principen att alla vapenföra män skall grundutbildas leder till en påtaglig obalans i prioriterade hotsituationer m. m., skall på varje ekonomisk nivå minst ytterligare en handlingsväg redovisas som har utformats på annat sätt.

Det militära försvaret bör alltjämt bygga på den allmänna värnplikten. Med utgångspunkt i att försvaret bör ges förmåga till tidiga och kraftsamlade insatser och med hänsyn till nödvändigheten av att minska kostnaderna för fredsorganisationen bör dock kommittén överväga och värdera olika lösningar som innebär variationer i värnpliktens innehåll. Enligt min mening kan det av ekonomiska skäl bli nödvändigt att överväga alternativ där en viss del av de vapenföra undantas från utbildning och tjänstgöring i den militära delen av totalförsvaret. Kommittén bör vidare överväga sådana alternativ där en kortare utbildningstid än i dag tillämpas för en viss del av de värnpliktiga. En begränsad direktutbildning av värnpliktiga för civila totalförsvarsfunktioner bör också övervägas.

En utgångspunkt för dessa överväganden bör vara de krav på utbildning och materielanskaffning som ställs på de färdigorganiserade och kontinuerligt repetitionsutbildade krigsförbanden. Kommittén skall lämna förslag om den avvägning mellan olika förbandstyper som bedöms ge största möjliga effekt i prioriterade hotsituationer och som därmed ger det starkaste stödet till den svenska säkerhetspolitiken. Kommittén bör vidare överväga och lämna förslag om struktur och omfattning av en fredsorganisation som svarar mot detta och som gör det möjligt att långsiktigt genomföra utbildning och materielanskaffning för krigsorganisationens behov på den ekonomiska nivå som kommittén utgår ifrån i sina förslag. Kommittén bör därvid beakta vad jag tidigare har framhållit om de samhällsekonomiska och statsfmansiella perspektiv som avtecknar sig inför 1980-talet.

Kommittén har redovisat vissa synpunkter på de försvarsindustriella frågorna och avser att i det fortsatta arbetet ägna dem särskild uppmärksamhet. Jag delar kommitténs uppfattning och framhåller betydelsen av att

FöU 1979/80:13

dessa frågor studeras noga. Härvid bör kommittén bl. a. söka beräkna de volymer av skilda slag av materiel som bedöms komma att anskaffas efter år 1982. Vid behandlingen av de försvarsindustriella frågorna bör kommittén samråda med kommittén rörande den militära flygindustrins struktur m. m. (Fö 1979:02), med utredningen om alternativ produktion inom övrig försvarsindustri (1 1979:02) samt med krigsmaterielexportkommittén (H 1979:01).

Den ansträngda samhällsekonomin och det starkt begränsade statsfinansiella utrymmet framtvingar också prioriteringar inom de civila delarna av totalförsvaret på samma sätt som inom det militära försvaret.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till de riktlinjer för civilförsvaret som försvarskommittén har dragit upp i sitt första betänkande. Således bör bl. a. skyddet av befolkningen i första hand utformas med hänsyn till konventionell bekämpning som är riktad mot mål av militär betydelse och med hänsyn till verkan av markstrider. Trots de internationella konventionerna kan vi dock inte bortse från risken att en angripare söker nå sina syften genom hot om terrorangrepp mot befolkningen.

I detta sammanhang finns det mot bakgrund av de ekonomiska förutsättningarna skäl för kommittén att särskilt överväga en längre gående geografisk differentiering av ambitionerna i det fysiska befolkningsskyddet. En utgångspunkt för övervägandena bör vara att förutom de orter och platser som ligger i omedelbar närhet av de viktigaste militära målen, sådana orter som möjligen skulle kunna bli föremål för terrorbekämpning prioriteras samtidigt som förberedelser för en snabb uppbyggnad av enklare skydd på andra platser vidtas i fred. En prioritering av detta slag skulle enligt min mening öka våra möjligheter att stå emot terrorhot som riktas mot befolkningen.

Jag vill erinra om att regeringen nyligen har uppdragit åt 1975 års skyddsrumsutredning att lämna förslag om vilka tätorter och platser som i fortsättningen främst bör komma i fråga för skyddsrumsbyggande. Försvarskommittén bör ha nära kontakt med skyddsrumsutredningen i denna fråga.

Civilförsvarets funktioner och utformning bör i det fortsatta utredningsarbetet granskas mot den bakgrund jag här redovisat. Det är enligt min mening vid en avvägning särskilt angeläget att beakta skyddet för befolkningen. En avvägning bör därvid göras mellan åtgärder som syftar till att förebygga skador samt skadeavhjälpande åtgärder.

Liksom när det gäller det militära försvaret bör kommittén överväga och lämna förslag om en fredsorganisation för civilförsvaret som till lägsta möjliga kostnad svarar mot utbildningsbehovet.

Den allt starkare specialiseringen inom näringslivet och inom livsmedelssektorn, som medfört att Sverige har blivit allt mindre självförsörjande med råvaror och halvfabrikat inom de flesta sektorer, gör att det ter sig allt svårare och kräver allt större resurser att säkerställa en given försörjnings -

FöU 1979/80:13

standard i ett krisläge. Även sådana förhållanden som centralisering, urbanisering och specialisering inom näringslivet medverkar till detta. De mål för det ekonomiska försvaret som fastställdes i 1977 års försvarsbeslut har således blivit allt dyrare att uppfylla och har med hänsyn till behovet av återhållsamhet i statsutgifterna måst skjutas på framtiden. För att så småningom kunna nå ett mera stabilt läge för det ekonomiska försvaret krävs enligt min mening en hårdare prioritering i fråga om både mål och medel.

Vid prioritering av målen för det ekonomiska försvaret bör befolkningens överlevnadsmöjligheter i krig tillmätas stor vikt. Utöver detta bör våra möjligheter att klara fredskrissituationer prioriteras. Stödet till försvarsmakten bör anpassas till de förslag som försvarskommittén lämnar rörande försvarsmaktens utveckling på sikt. Det krävs också en hård granskning av de olika medel som utnyttjas för att trygga försörjningsberedskapen. Det ekonomiska försvaret bör t. ex. inte överta kostnader som rimligen bör bäras av näringslivet.

Jag hemställer att försvarskommitténs uppdrag kompletteras i enlighet med vad jag nu har anfört.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Försvarsdepartementet)

FöU 1979/80:13

97 Innehållsförteckning

Säkerhets- och försvarspolitiken

Föredragande statsrådet 1

Motionerna 2

Utskottet 2

Verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret

1978/79 6

Verksamheten inom det militära försvaret under budgetåret

1979/80 6

Det militära försvarets fortsatta utveckling

Föredragande statsrådet 7

Motionerna 11

Utskottet 13

Planeringsfrågor (däribland flygplanfrågan) 13

Fredsorganisationsfrågor 18

Personalfrågor 28

Värnpliktsutbildning m. m 31

Hemställan 34

Förmåner åt värnpliktiga m.fl.

Motionerna 36

Utskottet 36

Ramberäkning för budgetåret 1980/81 m. m. - militära försvaret

Motionen 39

Utskottet 40

Anslagsfrågor för det militära försvaret

Regeringens förslag 41

Motionerna 43

Utskottet 44

Vissa nämnder m. m 44

Anskaffning av anläggningar 45

Operativ ledning m. m 46

Försvarets sjukvårdsstyrelse 47

Försvarets materielverk 50

Gemensam försvarsforskning 51

Statens försvarshistoriska museer 51

Hemställan 51

Verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret

1978/79 55

Verksamheten inom civilförsvaret under budgetåret

1979/80 55

FöU 1979/80:13

98 Civilförsvarets fortsatta utveckling

Föredragande statsrådet 56

Motionerna 57

Utskottet 58

Ramberäkningar för budgetåret 1980181 m. m. — civilförsvaret

Motionerna 62

Utskottet 63

Anslagsfrågor för civilförsvaret 64

Övrigt totalförsvar m.m 65

Anslagsfrågor för övrigt totalförsvar 66

Övriga anslagsfrågor

Motionerna 67

Utskottet 68

Reservationer

1. Säkerhets- och försvarspolitiken (s) 70

2. Det militära försvarets fortsatta utveckling

- riktlinjer för planeringsperioden (s) 71

3. Det militära försvarets fortsatta utveckling

- riktlinjer för flygplansanskaffning (s) 71

4. Det militära försvarets fortsatta utveckling

- personalvårdens inordnande i försvarsmaktens centrala ledning (m, c, fp) 72

5. Det militära försvarets fortsatta utveckling

- kostnadsbesparingar och personalminskningar (s) 73

6. Förmåner åt värnpliktiga m. fl. (s) 74

7. Ramberäkning för budgetåret 1980/81 m.m.

- militära försvaret (s) 74

8. Anslagsfrågor för det militära försvaret - Anslaget

Vissa nämnder m. m. (s) 75

9. Anslagsfrågor för det militära försvaret — anskaffning av mark för försvarsmaktens behov (c) 76

10. Anslagsfrågor för det militära försvaret

- försvarets sjukvårdsstyrelse (s) 77

11. Civilförsvarets fortsatta utveckling - skyddsrumsplaneringen (s) 77

12. Civilförsvarets fortsatta utveckling — civilförsvarsskolan i Katrineholm (s) 78

13. Ramberäkning för budgetåret 1980/81 m. m. — civilförsvaret (s) 79

Särskilda yttranden

1. Det militära försvarets fortsatta utveckling - fredsorganisationsfrågor (c) 79

2. Förmåner åt värnpliktiga m. fl. (c) 80

3. Förmåner åt värnpliktiga m. fl. (fp) 80

4. Anslagsfrågor för det militära försvaret — försvarets sjukvårdsstyrelse (m) 81

FöU 1979/80:13

99 Bilagor

1. Sammanställning av motionsyrkanden 82

2. Ramreglerade utgifter för det militära försvaret

— andel av totala statsutgifter (tabell) 88

3. Försvarsutgifternas andel av bruttonationalprodukten (BNP) till faktorpris (tabell) 89

4. Ramreglerade utgifter för det militära försvaret

— andel av bruttonationalprodukten (BNP) till marknadspris (tabell) 90

5. Tilläggsdirektiv till 1978 års försvarskommitté 91

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980