Med anledning av motioner om luftvård

JoU 1979/80:8

Jordbruksutskottets betänkande 1979/80:8

med anledning av motioner om luftvård Motionerna

1 motionen 1978/79:231 av Rune Torwald och Erik Johansson i Hållsta (båda c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär utredning för fastställande av gränsvärden för åtminstone de vanligaste gasformiga föroreningar som förekommer i tätorterna och i anslutning till industrier.

I motionen 1978/79:1436 av Margareta Andrén (fp) hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om att ökad uppmärksamhet ägnas åt luftföroreningar, orsakade av flygtrafik, och att gränsvärden för flygavgaser fastställs.

I motionen 1978/79:1966 av Märta Fredrikson (c) föreslås att riksdagen hemställer att regeringen än starkare, på internationellt plan, verkar för att minska försurningen.

I motionen 1978/79:1967 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkandena 1 och 3) 1. att riksdagen hos regeringen anhåller att regeringen energiskt verkar för internationella överenskommelser om begränsning av luftföroreningar, 3. att riksdagen fattar principbeslut om att effektiv rökgasrening skall genomföras och uppdrar åt regeringen att framlägga en plan för beslutets genomförande, omfattande bl. a. utvecklingen av tekniken på området.

I motionen 1978/79:1990 av Olof Palme m. fl. (s) hemställs, såvitt nu är i fråga (yrkande 6) att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en kartläggning av de utsläpp som kan påverka ozonskiktet och klimatet samt anhålla att regeringen aktivt verkar för att fä till stånd en internationell konvention till skydd för ozonskiktet.

Gällande bestämmelser, tidigare riksdagsbehandling m. m.

Gränsvärden för luftföroreningar frän trafiken m. m.

Bilavgasernas hälso- och miljöproblem har flera gånger varit föremål för riksdagens behandling (bl. a. JoU 1976/77:26 samt JoU 1978/79:14 och 22). I dessa sammanhang har jordbruksutskottet framhållit att föroreningarna från fordonstrafiken är ett växande miljöproblem som kräver samordnade och kraftfulla motåtgärder. I betänkandet JoU 1978/79:22 förordade utskottet - i samband med behandlingen av ett antal motioner om bilavgasproblemen - att regeringen i lämplig ordning snarast lät utarbeta ett samlat åtgärdsprogram

1 Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 8

.JoU 1979/80:8

mot bilavgasproblemen. I sammanhanget underströk utskottet bl. a. det angelägna i att pågående utredningsverksamhet m. m. inriktades på att utarbeta konkreta förslag till åtgärder, syftande till en snabb förbättring av luftföroreningssituationen i de svårast drabbade tätorterna. På utskottets hemställan beslöt riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet med anledning av förevarande motioner anfört om behovet av snara och verkningsfulla åtgärder mot bilavgasers hälso- och miljöeffekter.

Som närmare redovisas i utskottets betänkande JoU 1978/79:22 behandlas hithörande frågor av bl. a. typbesiktningsutredningen (K 1977:02) och bilavgaskommittén (Jo 1977:08). Enligt direktiven till bilavgaskommittén skall denna överväga en rad olika åtgärder för att förbättra luftföroreningssituationen i tätorter m. m. Införandet av gränsvärden för luftkvalitet är en av dessa åtgärder.

Bilavgaskommittén har under 1979 presenterat en lägesrapport, Bilarna och luftföroreningarna (SOU 1979:34). 1 rapporten redovisas översiktligt bakgrund om nuläge vad gäller luftvårdsproblem på grund av bilavgaser. Vidare presenteras de huvudfrågor kommittén funnit sig stå inför samt programmet för dess fortsatta verksamhet, m. m.

L uftföroreningar från flygtrafiken

Luftföroreningarna från den civila flygtrafiken i Sverige har blivit föremål för undersökningar i olika sammanhang. Enligt en rapport från statens naturvårdsverk (PM 1974:533) emitterade den civila luftfarten under år 1973 ca 19 000 ton koloxid, 2 000 ton kolväten samt 700 ton kväveoxider under 900 meters höjd i anslutning till start och landning. En jämförelse med andra transportmedel ger vid handen att flyget svarar för en relativt liten andel av de totala föroreningarna. Motsvarande siffror för utsläpp från bensindrivna bilar t. ex. utgjorde 1 056 500 ton koloxid, 161 000 ton kolväten och 75 300 ton kväveoxider.

Emissionsbegränsande åtgärder i fråga om flygtrafiken har vidtagits bl. a. i USA, vars miljövårdsorgan EPA (Environmental Protection Agency) fastställt maximala värden för utsläpp av koloxid, kolväten, avgasrök och kvävedioxid. Bestämmelserna avsågs ursprungligen träda i kraft år 1979. Sedermera har ikraftträdandet senarelagts till år 1981, respektive, såvitt gäller utsläpp av kvävedioxid, år 1984.

En undersökning vid Arlanda flygplats har utförts av omgivningshygieniska avdelningen vid naturvårdsverket med anledning av klagomål över stoftnedfall i Märsta samhälle. Undersökningen gav inte stöd för antagandet att stoftnedfallet härrörde från flygplatsen.

Genom institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL) har vidare gjorts vissa luftundersökningar vid Härryda utanför Landvetters flygplats. Enligt IVL:s rapport härrörde belastningen vid mätstationen huvudsakligen från biltrafik. Det ansågs sannolikt att en mindre påverkan från flyget kunde

JoU 1979/80:8

erhållas vid speciella tillfällen.

I Brommautredningens (K 1976:03) betänkande Inrikesflygplats-Stockholm finns redovisade vissa undersökningar rörande luftföroreningar vid Bromma flygplats (SOU 1977:34 s. 101 f.). I utredningen konstateras bl. a. att flygets andel av utsläpp av koloxid, kolväten och kväveoxider är mycket ringa. Vidare anförs bl. a.

Utsläpp av bly och svaveldioxid förekommer praktiskt taget inte från flygplan p. g. a. inget eller mycket lågt innehåll av dessa ämnen i flygbränslet.

De normskärpningar som f. n. genomförs i USA ger goda möjligheter att kraftigt begränsa flygets avgasutsläpp. Enligt de normer som föreslagits av EPA och som avses träda i kraft år 1979, skall utsläppen av koloxid minska med ca 60 %, kolväten med ca 80 % och kväveoxider med ca 50 % för en medelstor jetmotor. Visst tvivel finns bland tillverkarna beträffande möjligheterna att uppfylla normkraven för kväveoxider inom föreslagna tidsramar. Utvecklingsarbetet pågår emellertid och även om en justering är att vänta för NOx-kraven, finns det anledning att - på längre sikt - vänta sig en minskning även för denna typ av utsläpp. För de övriga (stoft, koloxid och kolväten) är det redan nu klart att de moderna flygplantyperna kommer att uppfylla EPA:s normkrav.

Stockholms kommuns miljö- och hälsovårdsnämnd har i september 1979 beslutat genomföra ett program för mätning av flygavgaser vid Bromma flygplats. Programmet, som utarbetats i samarbete med naturvårdsverket, avses omfatta en tid av 5-6 månader. Upprinnelsen till mätprogrammet var enligt uppgift klagomål från omkringboende på avgaser från den nya flygplanstypen F 28. Innan denna flygplanstyp togs i bruk gällde klagomålen endast bullerproblemen.

Svavelfororeningar m. m.

Också problemen med svavelutsläpp vid förbränning av eldningsolja m. m. och den ökade försurningen på grund härav har vid flera tillfällen tidigare behandlats av riksdagen (bl. a. JoU 1978/79:14 och 34). I dessa sammanhang har särskild uppmärksamhet ägnats frågan om åtgärder på det internationella planet för att begränsa svavelutsläppen. Med hänvisning till att endast en del av de svavelföroreningar som drabbar landet kan motverkas genom åtgärder på det nationella planet har jordbruksutskottet därvid understrukit vikten av att det även i internationella sammanhang skapas förståelse för behovet av en begränsning av svavelutsläpp. Under riksmötet 1978/79 väckta motioner i ämnet har emellertid inte föranlett någon särskild framställning till regeringen från riksdagens sida, bl. a. med hänvisning till den verksamhet som pågår på ifrågavarande område.

I betänkandet JoU 1978/79:14 anförde utskottet sålunda:

U(skottet kan i anslutning till behandlingen av nu förevarande motioner vitsorda behovet av att fortsatta ansträngningar görs bl. a. på det internatio 1*

Riksdagen 1979/80. 16 sami. Nr 8

JoU 1979/80:8

nella planet i syfte att åstadkomma en begränsning av svavelutsläppen. Med hänsyn till den verksamhet som enligt det nyss anförda pågår på området anser sig utskottet inte böra förorda något särskilt initiativ från riksdagens sida såvitt avser regeringens åtgärder i internationella sammanhang. När det gäller åtgärder inom landet saknar utskottet anledning anta annat än att man från regeringens och berörda myndigheters sida kommer att fullfölja pågående arbete i huvudsaklig överensstämmelse med riksdagens hösten 1976 fattade beslut i fråga om åtgärder för att motverka negativa effekter av svavelutsläpp. Med det anförda bör motionerna 1977/78:791, yrkandet 6, samt 1977/78:1261 och 1977/78:1265 kunna anses besvarade.

1 samband med behandlingen av vissa energipolitiska frågor (prop. 1978/79:115, JoU 1978/79:34) anförde utskottet i samma ämne bl. a.

Som utskottet tidigare anfört (bl. a. JoU 1978/79:14) kan endast en del av de svavelföroreningar som drabbar landet motverkas genom åtgärder på det nationella planet. Med hänsyn härtill är det utomordentligt viktigt att det även i internationella sammanhang skapas förståelse för behovet av en begränsning av svavelutsläppen. Den verksamhet som från svensk sida bedrivs i olika internationella organisationer m. m. är självfallet värdefull. För närmare uppgifter om denna verksamhet hänvisas till utskottets betänkanden JoU 1976/77:26 och 1978/79:14.

Det kan tilläggas att fortsatta överläggningar om en minskning av svavelutsläppen i hela Europa enligt vad utskottet erfarit kommer att inledas vid årsskiftet 1979-1980 inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (EGE).

Utskottet vill med hänvisning till det anförda och i anslutning till motionen 1990, yrkandet 7 i återstående del, understryka det angelägna i att regeringen med kraft fullföljer i olika sammanhang inledda strävanden att uppnå internationella överenskommelser om begränsning av svavelutsläppen. Utskottet utgår från att motionens syfte härvidlag kan tillgodoses utan något särskilt initiativ från riksdagens sida. Med vad utskottet anfört bör motionen i förevarande del kunna anses besvarad.

I början av 1978 tillsattes en kommitté för behandling av frågor om långväga transport av luftföroreningar. I en kommentar till beslutet anförde dåvarande jordbruksministern, statsrådet Dahlgren, att luftföroreningarna var ett allvarligt miljöproblem. För att minska de totala utsläppen krävdes det kraftfulla åtgärder på det internationella planet. Kommitténs uppgift blev att samordna det svenska förberedelsearbetet inför behandlingen av dessa frågor i olika internationella organisationer.

Problemen med transport av luftföroreningar över gränserna har, delvis på svenskt initiativ, på senare tid tagits upp i flera internationella organisationer, såsom OECD och FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Under hösten 1977 presenterades i OECD resultatet av en studie om långväga transport av luftföroreningar. Enligt denna skulle mer än hälften av de svavelföroreningar som drabbar vårt land härröra från utsläppskällor utanför Sverige. Inom ECE har Sverige och övriga nordiska länder arbetat för en bindande internationell konvention mot luftföroreningar som sprids över gränserna. Konventionen är nu färdig och kommer enligt uppgift att

JoU 1979/80:8

undertecknas av Europas miljöministrar i november 1979.

Frågan om rening av rökgaser berördes av utskottet i samband med behandlingen av ett regeringsförslag till lag om svavelhaltigt bränsle m. m. (prop. 1976/77:3, JoU 1976/77:4). I två följdmotioner hemställdes om åtgärder som kunde stimulera till ökad rökgasrening. 1 en av motionerna underströks vidare det värdefulla i att forskningen inriktades på att utveckla system för kulvertering av rökgaser. Utskottet anförde i anslutning till dessa motioner bl. a.

Utskottet vill här fästa uppmärksamheten på att avsikten enligt propositionen 1976/77:3 är att föreskrifterna om förbud mot förbränning skall ges sådan utformning att det faktiska utsläppet av svavelföreningar i förhållande till energiinnehållet i tillfört bränsle blir avgörande för om förbränning i visst fall är tillåten eller inte. Genom att bestämmelserna utformas på sådant sätt blir det inte behövligt att ansöka om undantag för användning av t. ex. olja med högre svavelhalt i en anläggning som är utrustad med anordning för avsvavling av rökgaserna, om svavelutsläppen därigenom minskar till tillåten nivå. Förslaget att bestämmelserna om vilka svavelutsläpp som skall vara tillåtna sålunda relateras till mängden tillförd energi bör enligt utskottets mening bl. a. utgöra ett incitament till ökade insatser för en effektivare rökgasrening.

Enligt propositionen är det angeläget att en samordnad forskningsplanering kring svavelutsläppens hälso- och miljöeffekter kommer till stånd. Utskottet delar denna uppfattning och förutsätter liksom föredraganden att naturvårdsverket i samarbete med övriga berörda organ snarast utarbetar ett sådant program. I betänkandet (Ds Jo 1976:2) Mindre svavel - bättre miljö nämnde de sakkunniga som särskilt angelägna forskningsuppgifter epidemiologisk forskning rörande svavelföreningars effekter på människors hälsa och forskning rörande det sura nedfallets långsiktiga inverkan på skogsmark. I anslutning till behandlingen av motionen 1975/76:1686 vill utskottet framhålla betydelsen av att frågan om rökgasrening särskilt uppmärksammas i den fortsatta forskningen på området. Som koncessionsnämnden för miljöskydd påpekat kan man med rökgasrening under vissa omständigheter nå 95 96 svavelavskiljning, vilket innebär att man vid användning av normalsvavlig olja (2,5 96) erhåller ett svavelutsläpp motsvarande ca 0,1 96 svavelhalt.

Utskottet utgår från att jämväl den i motionen 1975/76:1698 väckta frågan om behovet av forsknings- och utvecklingsarbete i vad avser kulvertering av rökgaser kommer att innefattas i den kommande forskningsplaneringen.

Problemen med oljeförbränningens hälso- och miljöeffekter ägnas särskild uppmärksamhet i propositionen 1978/79:115 med riktlinjer för energipolitiken (bil. 1 s. 59 ff ). Föredragande statsrådet anför i detta sammanhang bl. a.

Under senare år har flera viktiga forskningsprojekt om hälso- och miljöeffekterna av oljeförbränning genomförts. Bl. a. har akuta hälsoeffekter i andningsvägar av partiklar och retande gaser studerats. Ytterligare insatser är enligt min mening angelägna, bl. a. rörande upplagringseffekter, cancerframkallande ämnen och ämnen som kan ge ärftliga skador. Studierna av oljeförbränningens miljöeffekter har främst varit inriktade på effekterna av

JoU 1979/80:8

ökad försurning i ytvatten. Mot bakgrund av den snabbhet med vilken försurningen har fortskridit under senare år är fortsatta insatser inom detta område angelägna. Bl. a. behöver försurningens effekter i skogsmark, utlakning av tungmetaller och grundvattenförsurning studeras vidare. Särskilt viktigt, med tanke på den betydelse som åtgärder i andra länder har i detta avseende, är att sådana studier sker i internationell samverkan. Mot denna bakgrund kommer chefen för jordbruksdepartementet inom kort att föreslå att ytterligare 2 milj. kr. ställs till statens naturvårdsverks förfogande för forskning om oljeförbränningens hälso- och miljöeffekter.

Forsknings- och utvecklingsarbete pågår också, såväl utomlands som i vårt land, med syfte att förbättra tekniken för att begränsa luftföroreningarna vid oljeförbränning. Den normala produktutveckling som sker hos bl. a. oljebolag och utrustningstillverkare har delvis denna inriktning. Härutöver vill jag nämna att styrelsen för teknisk utveckling (STU), inom ramen för sin uppgift att främja utvecklingen inom olika samhällssektorer, lämnar stöd till bl. a. utveckling av filter och andra metoder för begränsning av emissioner i rökgaser samt till utveckling av ny och mer miljövänlig förbränningsteknik. Ett ökat stöd till denna verksamhet är enligt min uppfattning angeläget. Jag finner därför efter samråd med chefen för industridepartementet det angeläget att styrelsen framdeles med medel från anslaget Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling bör ägna ett ökat intresse åt teknik för att begränsa luftföroreningarna vid oljeförbränning samt åt ny och mer miljövänlig förbränningsteknik. Möjligheterna bör undersökas att fr. o. m. budgetåret 1980/81 skapa ett särskilt s. k. insatsområde med denna inriktning. Chefen för industridepartementet avser i annat sammanhang föreslå regeringen att en viss ökning av insatserna inom detta område kommer till stånd redan under nästa budgetår i samband med fördelningen av de medel som kan komma att anvisas under anslaget.

Kostnaderna för bl. a. forskning om säkerhet och strålskydd vid kärnkraftanläggningar täcks genom avgifter som tas ut av anläggningsinnehavarna. Motsvarande verksamhet rörande oljans och andra fossila bränslens miljöpåverkan finansieras däremot f. n. över statsbudgeten. Enligt min uppfattning bör sådan forsknings-, utvecklings- och experimentverksamhet som är inriktad på kartläggning av och åtgärder mot hälso- och miljöproblemen vid användning av fossila bränslen i ökad utsträckning bekostas av den som använder dessa bränslen. Även sådana åtgärder som nu betalas med statliga medel, t. ex. kalkning av bl. a. försurade sjöar, bör i ökad utsträckning kunna finansieras på detta sätt. Mot denna bakgrund övervägs f. n. inom regeringskansliet möjligheterna att infora ett finansieringssystem med denna inriktning.

Enligt vad jag har erfarit har nyligen ett samarbete startat mellan naturvårdsverket och berörda branschorganisationer rörande åtgärder för begränsning av skadeverkningarna vid förbränning av olja. Syftet är att få fram tekniskt och ekonomiskt underlag som grund för kommande riktlinjer för utsläpp från oljeeldade pannanläggningar och ugnar.

I samband med behandlingen av prop. 1978/79:115 har jordbruksutskottet bl. a. tillstyrkt regeringens framställning om tilläggsanslag för forskning rörande skadeverkningarna vid oljeförbränning (JoU 1978/79:34). Av betydelse i sammanhanget är också de uttalanden som i nämnda sammanhang gjordes rörande användningen av kol som bränsle. Utskottet anförde härom bl. a.:

JoU 1979/80:8

7 Utskottet vill starkt understryka vikten av att riskerna för miljön med en ökad användning av kol blir tillfredsställande belysta. Det är också angeläget att stränga krav på rening av luftutsläpp och en från miljösynpunkt tillfredsställande hantering av de långsiktiga avfallsproblemen uppställs som villkor vid användning av kol som bränsle i energiförsörjningen. Det nu anförda innebär att motionerna 2358 och 2421 enligt utskottets mening innehåller åtskilliga synpunkter som synes böra beaktas i detta sammanhang. Utskottet anser det t. ex. i likhet med motionärerna angeläget att frågan om tillståndsgivning och kontroll i fråga om utsläpp av föroreningar från bränslen samt naturvårdsverkets funktion som tillsynsmyndighet bör ägnas uppmärksamhet. Viktigt är också att få fram underlag för utformning av kriterier som begränsar bränslenas hälso- och miljöeffekter och som enligt utskottets bedömning rimligtvis måste ligga till grund förtillståndsgivningoch kontroll. Mot angivna bakgrund finner utskottet starka skäl tala för att en plan utarbetas rörande en långsiktig uppbyggnad av naturvårdsverkets resurser för bl. a. metodutveckling, tillståndsgivning och kontroll av hithörande frågor. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna 2358 och 2421 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Riksdagen följde utskottet (rskr 1978/79:431).

Det kan tilläggas att regeringen nyligen gett fiskeristyrelsen i uppdrag att utvärdera den femåriga försöksverksamhet med kalkning av försurade sjöar och vattendrag som f. n. pågår. Vidare har regeringen, i enlighet med utskottets uttalanden härom i betänkandet JoU 1978/79:34, i en särskild förordning fastställt tidsplan för införande av förbud mot förbränning av tjock eldningsolja med en svavelhalt överstigande 1 procent i återstående delar av landet (SFS 1979:672). Beslutet innebär att nämnda förbud fr. o. m. den 1 oktober 1984 omfattar hela landet.

Ozonfrågan

Motioner med krav på åtgärder till skydd för ozonskiktet i jordatmosfären m. m. har flera gånger behandlats av jordbruksutskottet, senast i betänkandet JoU 1978/79:14. Utskottet anförde därvid följande.

Utskottet får erinra om att frågan om skydd av ozonskiktet i jordatmosfären vid flera tillfällen tidigare behandlats av riksdagen (se bl. a. JoU 1976/77:26). 1 nämnda betänkande, vartill här hänvisas, finns en utförlig redovisning av bl. a. frågans tidigare behandling samt vilka åtgärder i ämnet som vidtagits på såväl det nationella som det internationella planet. Sedan frågan senast behandlades i riksdagen är följande att tillägga.

I december 1977 beslöt regeringen förbjuda användningen av s. k. freoner i sprayförpackningar. Beslutet innebär att aerosolförpackningar som innehåller fullständigt halogenerade klorfluoralkaner(s. k. freoner) som drivmedel inte får tillverkas i landet eller importeras efter juni månads utgång 1979. Produktkontrollnämnden har dock möjlighet att genom dispens från förbudet tillåta viss användning t. ex. inom sjukvården. Beslutet innebär också att produktkontrollnämnden får i uppdrag att följa utvecklingen på området och lägga fram förslag om ytterligare begränsning av användningen av freo -

ner.

JoU 1979/80:8

8 På det internationella planet har frågan om skydd av ozonskiktet aktualiserats i bl. a. OECD och inom FN:s miljövårdsorgan UNEP. Inom UNEP har antagits en aktionsplan, World Action Plan on the Ozone Layer. Vidare har man där inrättat en kommitté med uppgift att samordna forskningen inom området och lämna förslag till fortsatta åtgärder. Från Sveriges sida deltar man aktivt i det internationella arbetet.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet motioner med krav på åtgärder som kan motverka olika former av luftföroreningar m. m.

Gränsvärden för luftföroreningar från trafiken m. m. I motionen 1978/79:231 berörs främst problemen med bilavgaser i tätorterna. Motionärerna framhålleratt luftföroreningssituationen på många håll, framförallt i tätorterna, inger betänkligheter. Föroreningarna härrör bl. a. från den ökande motorfordonstrafiken. Som exempel på andra föroreningskällor anges industrier och anordningar för bostadsuppvärmning. Enligt motionärerna är det angeläget att normer fastställs för vilka gränsvärden som skall gälla i fråga om luftföroreningar i tätorterna.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på att gränsvärden för luftkvalitet är en av de åtgärder som skall övervägas av bilavgaskommittén (Jo 1977:08) när det gäller att förbättra luftföroreningssituationen i tätorter m. m. Vidare bör erinras om att riksdagen under föregående riksmöte beslöt att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av snara och verkningsfulla åtgärder mot bilavgasers hälso- och miljöeffekter (JoU 1978/79:22, rskr 1978/79:266). För närmare uppgifter om utskottets bedömning av hithörande frågor och om den utredningsverksamhet m. m. som pågår på området hänvisas till nyssnämnda betänkande. Utskottet finner att det huvudsakliga syftet med motionen 1978/79:231 får anses tillgodosett och föreslår att motionen lämnas utan någon vidare åtgärd.

Luftföroreningar från flygtrafiken. Enligt motionen 1978/79:1436 är många människor oroade av luftföroreningar från flygtrafiken. Detta gäller i synnerhet dem som bor kring flygplatser och längs inflygningsstråk. Forskningen rörande luftföroreningar har dock hittills främst inriktats på bilavgasproblemen. Enligt motionären bör ökad uppmärksamhet ägnas åt motsvarande problem på flygtrafikens område. Mätningar och beräkningar av avgaskoncentrationen på flygplatserna bör göras, och gränsvärden för luftföroreningar från flygavgaser bör fastställas.

Som framgår av utskottets redogörelse i det föregående har i olika sammanhang gjorts undersökningar av luftföroreningarna från den civila flygtrafiken. Av undersökningarna har bl. a. den slutsatsen dragits att flyget svarar för en relativt liten del av de totala luftföroreningarna. Undersökningar som gjorts i anslutning till Arlanda och Landvetters flygplatser har visat att befintliga föroreningar i huvudsak härrör från andra föroreningskällor än

JoU 1979/80:8

flyget. I Brommautredningens betänkande (SOU 1977:34) hänvisas till de normskärpningar rörande flygavgaser som beslutats i USA och som på längre sikt kan antas leda till en minskning av flygets avgasutsläpp. Vad beträffar Bromma flygplats vill utskottet tillägga att Stockholms kommuns miljö- och hälsovårdsnämnd nyligen beslutat genomföra ett program för mätning av flygavgaser vid flygplatsen. Programmet, som omfattar en tid av ca fem månader, har upprättats i samråd med statens naturvårdsverk.

Utskottet finner med hänsyn till det anförda att motionen 1978/79:1436 inte påkallar någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Svavelföroreningar m. m. I motionen 1978/79:1966 och i motionen 1978/ 79:1967 yrkandena 1 och 3 behandlas problemen med den ökande försurningen på grund av svavelutsläppen. De luftföroreningar som drabbar Sverige härrör, framhåller motionärerna, till stor del från förbränning av olja och kol utomlands. Det är därför enligt motionärerna ytterst angeläget att regeringen ser till att energiska ansträngningar görs för att nå överenskommelser med länderna i Europa om begränsning av utsläppen. Enligt motionen 1978/ 79:1967 är det nödvändigt att också sätta in åtgärder för rening av rökgaserna. Den nödvändiga tekniken att driva rökgasreningen längre än f. n. finns redan utvecklad. I syfte att öka effektiviteten och nedbringa kostnaderna bör enligt motionen forsknings- och utvecklingsarbetet kring problemen med rökgasrening intensifieras.

Utskottet har, som framgår av den föregående redogörelsen, vid flera tillfällen behandlat problemen med svavelutsläpp vid förbränning av eldningsolja och den ökade försurningen på grund härav. Särskild uppmärksamhet har därvid ägnats åt problemen med gränsöverskridande luftföroreningar eftersom endast en del av de svavelföroreningar som drabbar landet kan motverkas genom åtgärder på det nationella planet. I sammanhanget kan t. ex. nämnas att utskottet i samband med behandlingen av viss del av den socialdemokratiska partimotionen 1978/79:1990 underströk det angelägna i att regeringen med kraft fullföljer i olika sammanhang inledda strävanden att uppnå internationella överenskommelser om begränsning av svavelutsläppen (JoU 1978/79:34). Också i andra sammanhang har utskottet framhållit behovet av fortsatta ansträngningar på det internationella planet i hithörande frågor (bl. a. JoU 1978/79:14).

Som i det föregående redovisats har problemen med gränsöverskridande luftföroreningar på senare tid tagits upp i flera internationella organisationer, såsom OECD och FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Inom ECE har Sverige och övriga nordiska länder arbetat för en internationell konvention mot luftföroreningar av angivet slag. Enligt vad utskottet erfarit kommer en ramkonvention i ämnet att undertecknas av företrädare för ECE-länderna i mitten av november 1979.

Utskottet vill med anledning av nu aktuella motioner ånyo understryka allvaret i de miljöproblem som svavelutsläppen ger upphov till. Med hänsyn

JoU 1979/80:8

till problemen med de gränsöverskridande luftföroreningarna måste fortsatt skärpt uppmärksamhet ägnas åt de internationella aspekterna på hithörande frågor. Den nyssnämnda ECE-konventionen är enligt utskottets mening ett viktigt led i strävandena mot en begränsning av svavelutsläppen inom Europa. Denna typ av överenskommelse förutsätter emellertid ett ratificeringsförfarande med åtföljande förhandlingar mellan medlemsstaterna innan verksamheten kan ge praktiska resultat. Det kan mot angivna bakgrund finnas anledning att också framhålla värdet av fortsatta bilaterala kontakter och överenskommelser som ett komplement till strävandena att på längre sikt åstadkomma bindande konventionsregler i angivna miljöfrågor.

I den nytillträdda trepartiregeringens regeringsförklaring har bl. a. anförts att fortsatta åtgärder skall vidtas mot försurningen. Utskottet utgår från att motionernas syften i förevarande del kan tillgodoses utan något särskilt initiativ från riksdagen. Med vad utskottet anfört bör motionen 1978/79:1966 och yrkandet 1 i motionen 1978/79:1967 kunna anses besvarade.

När det gäller åtgärder för en ökad rökgasrening vill utskottet bl. a. nämna att oljeförbränningens hälso- och miljöeffekter ägnades ingående uppmärksamhet i propositionen 1978/79:115 med riktlinjer för energipolitiken. Föredragande statsrådet anförde i detta sammanhang att forsknings- och utvecklingsarbete pågår, såväl utomlands som i vårt land, med syfte att förbättra tekniken för att begränsa luftföroreningar vid oljeförbränning. Styrelsen för teknisk utveckling (STU), anfördes det vidare, lämnar stöd till utveckling av filter och metoder för begränsning av emissioner i rökgaser. Enligt föredraganden var ett ökat stöd till denna verksamhet angeläget.

Med hänsyn bl. a. till dessa uttalanden utgår utskottet från att det huvudsakliga syftet med motionen 1978/79:1967, yrkandet 3, kan tillgodoses utan någon särskild framställning i berörda ämne från riksdagens sida. Med vad utskottet anfört bör motionen även i nu aktuell del kunna anses besvarad.

Ozonfrågan. 1 motionen 1978/79:1990, yrkandet 6, upprepas ett vid riksmötet 1977/78 framfört krav på en samlad redovisning av de utsläpp som kan påverka ozonskiktet i jordatmosfären samt på åtgärder för en internationell konvention till skydd för ozonskiktet. Ozongasen, som finns på en höjd av 15-50 km över jordytan, fungerar som ett skydd mot den ultravioletta strålningen från solen. Utan ozonskiktet är, framhåller motionärerna, inget biologiskt liv möjligt på jorden. En minskning av ozonet kan orsaka klimatförändringar. Enligt motionärerna måste en helhetssyn anläggas på denna viktiga miljöfråga.

Som utskottet i andra sammanhang framhållit har olika åtgärder till skydd för ozonskiktet vidtagits på såväl det nationella som det internationella planet. År 1977 beslöts sålunda om förbud mot användning i Sverige av s. k. freoner i sprayförpackningar. I internationellt sammanhang har frågan om skydd för ozonskiktet aktualiserats inom OECD och FN:s miljövårdsorgan

JoU 1979/80:8

11 UNEP. Inom UNEP har antagits en plan för samordnad forskning, World Action Plan on the Ozone Layer.

Det internationella arbetet rörande ozonproblemet har enligt vad utskottet erfarit inriktats på två huvudfrågor, dels begränsning av användningen av freoner, dels främjande av samarbetet på forskningsområdet. Allmän enighet torde numera råda om att freoner tillhör de ämnen som påverkar ozonskiktet. Mot den bakgrunden förs internationella diskussioner om begränsning av freonanvändningen. I dessa sammanhang har Sverige spelat en aktiv roll. Flera andra industriländer har i likhet med Sverige vidtagit åtgärder i form av förbud och restriktioner mot användning av ifrågavarande ämnen. Beträffande andra ämnens verkan på ozonskiktet torde det krävas fortsatta insatser inom forskningen innan några säkra slutsatser kan dras. Sverige deltar enligt uppgift inte i forskningssamarbetet eftersom ozonforskningen i vårt land ännu är av mycket liten omfattning.

Utskottet delar motionärernas åsikt att skyddet av ozonskiktet är en ytterst betydelsefull miljöfråga. Enligt utskottets mening är det internationella samarbetet av avgörande betydelse för möjligheten att åstadkomma en kartläggning av problemen och vidta effektiva skyddsåtgärder. Det är därför viktigt att regeringen i internationella sammanhang fortsätter att verka för en begränsning av användningen av sådana ämnen som konstaterats kunna påverka ozonskiktet. Utskottet utgår från att motionens syfte i denna del kan tillgodoses utan någon särskild fram ställning från riksdagens sida. En samlad redovisning av det slag motionärerna åsyftat torde, som framgår av det nyss sagda, bli beroende av fortsatta forskningsinsatser på förevarande område. Utskottet är således inte berett att nu förorda någon sådan redovisning.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande luftföroreningar från biltrafik och flygtrafik m. m. att riksdagen lämnar motionerna 1978/79:231 och 1978/79:1436 utan vidare åtgärd,

2. beträffande åtgärder mot svavelutsläpp m. m. att riksdagen anser motionen 1978/79:1966 och motionen 1978/79:1967 yrkandena 1 och 3 besvarade med vad utskottet anfört,

3. beträffande skyddet av ozonskiktet att riksdagen lämnar motionen 1978/79:1990 yrkandet 6 utan vidare åtgärd.

Stockholm den 13 november 1979

På jordbruksutskottets vägnar SVANTE LUNDKVIST

JoU 1979/80:8

12 Aförvarande: Svante Lundkvist (s), Arne Andersson i Ljung (m), Maj Britt Theorin (s), Börje Stensson (fp), Hans Wachtmeister (m) * Sven Lindberg (s), Filip Johansson (c),* Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c), Håkan Strömberg (s), Lennart Brunander (c), Torkel Lindahl (fp), Martin Segerstedt (s). Ingvar Eriksson (m) och Maja Ohlin (s).*

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

Skyddet av ozonskiktet (mom. 3)

Svante Lundkvist, Maj Britt Theorin, Sven Lindberg, Gunnar Olsson, Håkan Strömberg, Martin Segerstedt och Maja Ohlin (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”sådan redovisning” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas åsikt att skyddet av ozonskiktet är en ytterst betydelsefull miljöfråga. Det är därför enligt utskottets mening viktigt att man från svensk sida fullföljer den socialdemokratiska regeringens strävanden att få till stånd internationella åtgärder mot de utsläpp som påverkar ozonkiktet. Som i motionen framhållits finns inte någon total bild av dessa utsläpp. Enligt utskottets mening bör därför en särskild utredning tillsättas med uppgift att redovisa de utsläpp som sker i vårt land och som kan påverka ozonskiktet och klimatet. Med denna utrednings förslag och överväganden som grund bör Sverige aktualisera frågan om en internationell konvention till skydd för ozonskiktet. Vad utskottet anfört med anledning av motionen 1978/79:1990 yrkandet 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande skyddet av ozonskiktet

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört med anledning av motionen 1978/79:1990 yrkandet 6.

GOTAB 62917 Stockholm 1979