Med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde samt motioner om näringspolitik m. m.

NU 1979/80:43

Näringsutskottets betänkande 1979/80:43

med anledning av propositionen 1979/80:100 i vad avser vissa anslag inom industridepartementets verksamhetsområde samt motioner om näringspolitik m. m. Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1979/80:100 bilaga 17 (industridepartementet) punkterna B 1, B 2 (statens industriverk), B 7, B 8 (branschfrämjande åtgärder, m, m.), B 12-B 14 (regionala utvecklingsfonder). B 15 (industrigarantilån), F l-F 3 (styrelsen för teknisk utveckling) och F 19 (industriellt utvecklingsarbete),

dels helt eller delvis - 33 under den allmänna motionstiden väckta motioner rörande anslag som angivits ovan eller andra ämnen, bl. a. industripolitikens inriktning i allmänhet, industriellt forsknings- och utvecklingsarbete, industripolitik i olika delar av landet, regionala utvecklingsfonder, kapital- och kreditförsörjningsfrågor.

Propositionen och motionerna redovisas i det följande. En översikt över var i betänkandet de olika motionsyrkandena behandlas finns i slutet av betänkandet (bilaga, s. 69).

Generaldirektör Eric Pettersson, statens industriverk, har inför utskottet lämnat upplysningar i ärendet.

Högskolans samarbetsgrupp för utveckling av företagsamheten har tillställt utskottet en skrivelse om ökad sysselsättning i mindre företag.

Propositionen 1979/80:100

Under angivna punkter i propositionen 1979/80:100 bilaga 17 föreslås följande:

B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader (s.

29-32)

att riksdagen till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 29 603 000 kr.

B 2. Statens industriverk: Utredningar m. m.(s. 32-35) att riksdagen till Statens industriverk: Utredningar m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 7 700 000 kr.

1 Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 43

NU 1979/80:43

2 B 7. Branschfrämjande åtgärder (s. 38^43)

att riksdagen till Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 58 385 000 kr.

B 8. Ko s t n a d e r f ö r r ä n t e b e f r i e 1 se v i d s t r u k t u rga r a n t i - er till företag inom vissa i n d u s t r i b r a nsc h e r (s. 43^15) att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/81 ikläda staten förpliktelser i form av strukturgarantier, som inberäknat tidigare utställda garantier innebär åtaganden om högst 185 000 000 kr.,

2. till Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.

B 12. Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. (s. 50-53)

att riksdagen till Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 85 000 000 kr.

B 13. Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder (s. 53-56)

att riksdagen till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 125 000 000 kr.

B 14. Täckande av förluster i anledning av garantigivning hos regionala utvecklingsfonder (s. 56) att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av garantigivning hos regionala utvecklingsfonder för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

B 15. Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilånm. m.(s. 56-58) att riksdagen

1. godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om användningen av statliga garantier i enlighet med förordningen (1978:507) om industrigarantilån i samband med bankgaranti,

2. medger att för budgetåret 1980/81 statlig garanti för lån enligt förordningen (1978:507) om industrigarantilån och för lån till turisthotell beviljas med sammanlagt högst 300 000 000 kr.,

3. till Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 100 000 000 kr.

NU 1979/80:43

3 F 1. Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling (s. 242-261) att riksdagen

1. godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om a(t träffa avtal om kollektiv teknisk forskning,

2. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/81, i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m. som, inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst 180 000 000 kr. under vart och ett av budgetåren 1981/82-1984/85,

3. till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 476 550 000 kr.

F 2. Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forsknings s t a t i o n e r (s. 261)

att riksdagen till Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forskningsstationer för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.

F 3. Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning

(s. 262)

att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/81 fatta beslut om beställning av utrustning för. inberäknat redan beställd utrustning, högst 5 500 000 kr. under budgetåret 1981/82 och högst 4 000 000 kr. under budgetåret 1982/83,

2. till Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 13 200 000 kr.

F 19. Stöd till industriellt u t v e c k 1 i n g s a r b e t e (s. 312 f.)

att riksdagen medger att stöd från Fonden för industriellt utvecklingsarbete får lämnas som lån eller bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet i enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat.

Motionerna

De motioner som behandlas i detta betänkande är följande:

1979/80:249 av Christer Eirefelt (fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om främjande av samverkan mellan mindre industriföretag,

1979/80:309 av Christer Eirefelt (fp) och Olle Grahn (fp), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om de regionala utvecklingsfondernas service till de mindre företagen.

NU 1979/80:43

1979/80:310 av Bo Forslund m. fl. (s). vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening uttalar att statens bidrag till utvecklingsfonderna skall fördelas utifrån såväl industripolitiska som regionalpolitiska utgångspunkter,

2. anhåller att regeringen utarbetar och till riksdagen återkommer med förslag till bidragsregler med nyssnämnda inriktning,

1979/80:333 av Margaretha af Ugglas (m), vari hemställs att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om statligt stöd till s. k. utvecklingsföretag i enlighet med vad som anförs i motionen,

2. beslutar om en särskild låneform för nystartade företag efter västtysk modell,

1979/80:395 av Sven Johansson (c) och Arne Fransson (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om skyndsam utredning om mö jligheten att bättre utnyttja kreativa personer som en påtaglig produktionsfaktor, huvudsakligen enligt de i motionen anförda grundtankarna,

1979/80:557 av Karin Israelsson (c), vari hemställs att riksdagen beslutar att de regionala utvecklingsfonderna inom ramen för tillgängliga medel ges möjligheter att såväl anordna förebyggande företagsledarutbildning som genomföra uppföljningar i syfte att medverka till att beviljade lån för investeringar används enligt företagsekonomiska principer,

1979/80:558 av Eivor Marklund (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om att erforderliga anslag beviljas och planer utarbetas för att i de statliga verken och företagen i Norrbotten igångsätta verksamhet i syfte att stimulera diskussioner om och planering för länets framtid,

1979/80:561 av Ivan Svanström (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att den snarast planerar och utbygger ett industriellt utvecklingscentrum för södra Sverige, förlagt till Hultsfred,

1979/80:698 av Torsten Bengtson (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller att en utredning tillsätts med uppgift att utreda frågan om upprättandet av en industrins utjämningsfond.

1979/80:953 av Filip Fridolfsson m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om en utredning om egenföretagarens personliga borgensåtagande enligt vad som i motionen anförts,

1979/80:959 av Lars Henrikson m. fl. (s). vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett produktutvecklingscentrum snarast möjligt inrättas i Linköping,

1979/80:961 av Börje Hörnlund m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen som sin mening uttalar sig för att vid fördelningen av medel till de regionala

NU 1979/80:43

utvecklingsfonderna för budgetåret 1980/81 utvecklingsfonderna i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrlands län inom ramen för nuvarande medel tilldelas särskilda anslag för utbildning av småföretagare i enlighet med de principer som redovisas i motionen,

1979/80:1015 av Bernt Ekinge (fp), såvitt gäller hemställan (2) - med motivering i motionen 1979/80:1013 - att riksdagen beträffande nytt utvecklingsbolag för energiteknik som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av det nya bolaget till Nyköping,

1979/80:1023 av Olof Palme m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att riksdagen beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts rörande behovet av industripolitisk planering,

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts angående åtgärder för att främja en positiv utveckling för den utrustningstillverkande industrin,

3. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande löntagarkonsulter,

4. att till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 1 066 310 kr. förhöjt förslagsanslag av 30 669 310 kr.,

5. att till Statens industriverk: Utredningar m. m. för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 1 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 8 700 000 kr.,

6. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om en verksamhet vid statens industriverk för insamling och analys av information om ekonomiska förhållanden i andra länder,

7. att till Statens industriverk: Insamling av internationell information under fjortonde huvudtiteln för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 000 kr.,

9. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av ett organiserat samarbete mellan STU och struktur- och utvecklingsfonden,

10. att 5 000 000 kr. anvisas för stöd till enskilda uppfinnare,

13. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om inrättandet av särskilda utvecklingsbolag inom områdena energi, miljövård och transportsystem,

14. att begära att regeringen inrättar särskilda utvecklingsbolag inom områdena medicinsk teknik samt undervisningshjälpmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,

15. att till Grundkapital för samhällsägda utvecklingsbolag inom områdena medicinsk teknik och undervisningshjälpmedel (industridepartementet) för budgetåret 1980/81 anvisa ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.,

NU 1979/80:43

16. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om medel för projektfinansiering i anslutning till de samhällsägda utvecklingsbolagens verksamhet,

17. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om utredningen rörande affärsverkens och myndigheternas verkstäder,

18. att inrätta en särskild struktur- och utvecklingsfond i enlighet med vad som anförts i motionen,

19. att till Struktur- och utvecklingsfonden (industridepartementet) för budgetåret 1980/81 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 000 kr.,

20. att ge fullmäktige i riksgäldskontoret i uppdrag att utfärda en statlig garanti om 2 000 000 000 kr. till struktur- och utvecklingsfonden,

21. att begära att regeringen framlägger förslag till ändringar i reglementet angående allmänna pensionsfonden i enlighet med vad som anförts i motionen,

22. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om riktlinjerna för allmänna pensionsfondens verksamhet,

23. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts angående verksamheten vid de regionala utvecklingsfonderna (delvis),

27. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om försöksverksamhet med samhällsägda handelshus,

28. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts om en översyn av underleverantörernas situation,

29. att begära att regeringen tar initiativ till factoringverksamhet vid de regionala utvecklingsfonderna i enlighet med vad som anförts i motionen,

30. att begära att regeringen utreder möjligheterna att underlätta företagsöverlåtelser och generationsskiften i enlighet med vad som anförts i motionen,

1979/80:1400 av Sven Aspling m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av Värmlands basnäringar som förutsättning för långsiktigt tryggad sysselsättning (delvis),

1979/80:1402 av Raul Blucher (vpk), såvitt gäller hemställan

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om en utvecklingsplan för förädlings- och tillverkningsindustri i samhällelig ägo inom Värmlands län,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om tillsättande av en arbetsgrupp i Värmlands län med uppgift att upprätta en utvecklingsplan för länets industri i enlighet med vad som anförts i motionen,

1979/80:1408 av Ivar Franzén (c), vari hemställs att riksdagen anhåller att regeringen inom ramen för anvisade medel prövar möjligheten att åstadkomma den information, den mönsterstadga och den konsultförteckning som omtalas i motionen,

NU 1979/80:43

1979/80:1413 av Hans Gustafsson m. fl. (s), såvitt avser hemställan (2) att riksdagen uttalar att utlåningsmedlen som disponeras av Blekinge läns utvecklingsfond ökas till 20 milj. kr. för budgetåret 1980/81,

1979/80:1420 av Anders Högmark (m) och Erik Hovhammar (m), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående behovet av en utvecklad småföretagsforskning samt angelägenheten av att resurser tillskapas för att bygga ut och fördjupa denna forskning vid högskolan i Växjö,

1979/80:1422 av Ulla Johansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hemställer hos regeringen att utvärdering [görs] av hur tidigare fattade beslut angående glasindustrins dimensionering följs av glasindustrin och att regeringen vidtager de åtgärder som en sådan utvärdering kan komma att föranleda,

1979/80:1430 av Johan Olsson m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning av förutsättningar och former för regionala/lokala investeringsbolag enligt vad i motionen redovisats,

1979/80:1431 av Johan Olsson m. fl. (c, m, fp), vari hemställs att riksdagen uttalar att AB Industrikredit bör ges möjligheter att med industrifastigheter och jämförbara anläggningar som säkerhet ge lån med en löptid upp till 30

år,

1979/80:1440 av Eric Rejdnell (fp), vari hemställs att riksdagen anhåller att regeringen undersöker förutsättningarna för ett bibehållande av den manuella glasindustrin,

1979/80:1443 av Ingvar Svanberg m. fl. (s), såvitt gäller hemställan att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av Norrbottens basnäringar som förutsättning för tryggad sysselsättning (delvis),

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av samordnade forsknings- och utvecklingsinsatser för långsiktig förstärkning av Norrbottens näringsliv,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning rörande försörjningen med kapital för nya utvecklingsinvesteringar i Norrbottens näringsliv,

1979/80:1454 av Lena Öhrsvik m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att bevara de mindre glasbruken i syfte att vidareutveckla den konstnärliga kvaliteten och hantverkstraditionen,

1979/80:1546 av Eva Winther (fp), såvitt gäller hemställan att riksdagen 2.

hos regeringen begär förslag till detaljutformning av en utvecklingsfond,

NU 1979/80:43

4. anhåller att regeringen undersöker möjligheten att i vissa fall använda frisläpp av investeringsfonder för etablering av företag i Norrbotten,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts,

1979/80:1770 av Roland Brännström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om riktlinjer för IUC:s framtida verksamhet, organisation och finansiering genom ett regionalpolitisk! anslag i statsbudgeten,

1979/80:1772 av Per Olof Håkansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning av småföretagens i Skåne ställning som underleverantörer m. m., i syfte att bevara och utveckla dessa företag,

1979/80:1773 av Paul Jansson m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen uttalar att av i budgeten föreslagna medel för exportfrämjande åtgärder stöd bör utgå även till möbelindustrin i Tibro i enlighet med vad i motionen anförts,

1979/80:1779 av Olof Palme (s) och Hans Gustafsson (s), vari hemställs att riksdagen

1. av regeringen begär att en samlad plan och förslag till åtgärder för den manuella glasindustrin redovisas inför riksdagen under våren,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om strukturplaneringen inom den manuella glasindustrin,

1979/80:1785 av Oswald Söderqvist (vpk), såvitt gäller hemställan (1) att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till en plan för industri och sysselsättning i Norduppland grundad på Nordupplandsgruppens rapport,

1979/80:1788 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär utarbetande av ett program för industriell förnyelse under 1980-talet med sikte på att tillskapa 100 000 industriarbeten i enlighet med vad som anförts i motionen,

1979/80:1874 av Margaretha af Ugglas m. fl. (m), vari hemställs - med motivering i motionen 1979/80:1870-att riksdagen uttalar att regeringen bör skapa sådana regler för medelsfördelning mellan de regionala utvecklingsfonderna att Stockholms län inte missgynnas i förhållande till andra län.

Återstående delar av motionen 1979/80:1023 har hänvisats till skatteutskottet (yrkandena 11 och 12) resp. av näringsutskottet med eget yttrande (NU 1979/80:5 y) överlämnats till arbetsmarknadsutskottet (yrkandena 24-26). Även den återstående delen av motionen 1979/80:1413 härpå samma sätt överlämnats till arbetsmarknadsutskottet, som behandlar här avsedda motionsyrkanden i betänkandet AU 1979/80:29.

NU 1979/80:43

9 I övriga delar behandlas av näringsutskottet motionen 1979/80:1015 i betänkandet NU 1979/80:70, motionen 1979/80:1023 i betänkandena NU 1979/80:32 och NU 1979/ 80:37,

motionen 1979/80:1400 i betänkandena NU 1979/80:47-51, motionen 1979/80:1402 i betänkandet NU 1979/80:70, motionen 1979/80:1443 i betänkandena NU 1979/80:47 och NU 1979/ 80:50,

motionen 1979/80:1546 i betänkandena NU 1979/80:50 och NU 1979/80:70 samt

motionen 1979/80:1785 i betänkandena NU 1979/80:35, NU 1979/80:51 och NU 1979/80:70.

Uppgifter i anslutning till motionerna Industripolitisk planering m. m.

Synpunkter i motionerna 1979180:1023 och 1979180:1788

I det avsnitt av den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:1023 som ägnas åt frågan om energipolitisk planering hänvisas till en partimotion våren 1979 om industripolitiken. Motionärerna uttalar att man i denna tog ”mycket klart avstånd från den starkt överdrivna tilltron till marknadskrafternas förmåga att på egen hand lösa våra industriproblem". På område efter område har erfarenheterna av den spontana utvecklingen på marknadsekonomins villkor varit negativa för samhället och de anställda, menar motionärerna. Flera av industribranscherna kämpar med stora svårigheter. Exempel på detta är handelsstålsindustrin. specialstålsindustrin. järngjuterierna och skogsindustrin. Motionärerna understryker mot denna bakgrund behovet av en aktiv industripolitik, där en förbättrad branschplanering måste utgöra en viktig beståndsdel.

Med branschplanering avser motionärerna de stora, övergripande besluten, dvs. de beslut som har betydelse för hela eller delar av den bransch det är fråga om. De räknar till denna kategori "planer vad avser nedläggningar/ kapacitetsinskränkningar, kapacitetshöjande investeringar, förändringar i produktionsinriktningen samt. där sä är aktuellt, råvaruförsörjningen". - I motsats till denna branschplanering i samhällets regi ställer motionärerna detaljplaneringen avföretagens verksamhet, som "självfallet" skall ske inom de enskilda företagen.

En bättre industripolitisk planering krävs enligt motionärerna på alla nivåer. Förutom behovet av branschplanering finns det också ett behov av övergripande industripolitisk planering. Denna planering rör inriktningen av industripolitiken i stort och är inte knuten till någon särskild bransch. Motionärerna ger några exempel på sådana övergripande frågor, nämligen industrins kapitalförsörjning, den statliga företagsamhe -

NU 1979/80:43

tens roll i industriutvecklingen, de mindre och medelstora företagens villkor samt den tekniska utvecklingen och där särskilt automationen.

Socialdemokraterna har i sina branschmotioner hävdat att det behövs en ramplanering i basindustrierna. Emellertid tar det enligt motionärernas mening viss tid innan sådan planering kan fullföljas. Av den anledningen, anför de, måste basindustrins investeringsplaner snarast inhämtas och ställas mot utrustningsindustrins nuvarande och potentiella resurser. En sådan utvärdering skulle ge underlag för en bedömning av vilka åtgärder som krävs för att ge svenska utrustningstiilverkare ökade möjligheter. Ansvaret för detta arbete måste åvila regeringen.

Också frågor kring planeringen på företagsnivå tas upp i motionen. Den viktigaste vägen till en förbättring av en sådan planering anser motionärerna vara den som går över ett vidgat medbestämmande för de anställda. Möjligheterna att utnyttja löntagarkonsulter är enligt motionärerna ibland av avgörande betydelse för att ge de anställda underlag för ställningstaganden i centrala frågor för företagets utveckling. Frågan om löntagarkonsulter är f. n. föremål för förhandling mellan arbetsmarknadens parter. Motionärerna uttalar att denna fråga måste bli föremål för lagstiftning om den inte på ett tillfredsställande sätt kan lösas avtalsvägen.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1979/80:1788 anförs att den långsiktiga utvecklingen av industrin i Sverige inger stor oro. Antalet sysselsatta i industrin är nu mer än 100 000 lägre än i början av 1960-talet och ca 80 000 lägre än vid 1970-talets inträde. Regeringen förutser en fortsatt nedgång, vilket redovisas i budgetpropositionen. Denna nedgång har enligt motionärerna helt andra orsaker än strukturskäl. Motionärerna hävdar att ett helt nytt tänkande behövs. Spjutspetsen i en ny industripolitik måste vara en samhälls- och löntagarägd sektor. Vidare måste djupgående kvalitativa förskjutningar ske i industrin. Motionärerna anger följande krav: inslaget av lätta, högt avancerade förädlings- och sammansättningsindustrier måste öka: behovet av råvaror, energi och andra dyra insatsvaror måste dämpas; utglesningen av industrin och dess produktion måste hejdas; de klassiska tungindustrierna måste förnyas genom nya typer av anläggningar och slutna system; den dominerande ensidiga serieproduktionen bör gradvis ersättas med en bättre behovsanpassad produktion; den vidgade industriella produktionen bör stödja sig på ömsesidigt och parallellt verkande sektorsprogram: den nationella marknaden bör utvecklas och exportberoendet minskas.

Motionärerna anför att en industriell utbyggnad och förnyelse enligt de nämnda linjerna ger en rad positiva effekter, kvalitativt och beträffande antalet arbetande. Fler industriarbeten kan emellertid enligt motionärernas mening inte skapas utan en djupgående förändring av samhällsstrukturen.

NU 1979/80:43

11 Tidigare riksdagsbehandling av ämnet

Riksdagen harvart och ett av åren 1973-1979 behandlat motionsyrkanden från olika oppositionspartier rörande allmänna uttalanden av riksdagen om näringspolitikens inriktning. Dessa yrkanden har genomgående avstyrkts av näringsutskottet - med reservation av företrädarna för motionärernas partier - och avslagits av riksdagen. 1 fråga om behandlingen t. o. m. är 1977 hänvisas till näringsutskottets betänkande NU 1977/78:35 (s. 5).

Våren 1978 uttalade utskottet (NU 1977/78:55 s. 27) att det var angeläget med en stark satsning på investeringar samt forsknings- och utvecklingsarbete inom näringslivet. Vidare anfördes att det är önskvärt och naturligt att staten tar aktiv del i den näringspolitiska planeringen. Enligt utskottets mening borde riksdagen inte begränsa statens handlingsfrihet utan stå fast vid att statsmakterna från fall till fall bör fritt kunna avgöra i vilken from och under vilka förutsättningar statliga insatser bör ske.

I samband med behandlingen av regeringens förslag till riktlinjer för industripolitiken m. m. våren 1979 (prop. 1978/79:123 s. 44 f.. NU 1978/ 79:59 s. 20 f.. rskr 1978/79:415) togs bl. a. upp partimotioner fran socialdemokraterna och från vänsterpartiet kommunisterna. Utskottet uttalade därvid att det rådde allmän enighet om att insatserna för teknisk forskning och förnyelse inom industrin måste ökas. att industrins kapitalförsörjning måste tryggas, att ytterligare insatser behövs för att stimulera den svenska exporten, att de mindre och medelstora företagens utvecklingsmöjligheter måste tas till vara bättre, att den samhällsägda industrisektorn mäste vidareutvecklas och att de anställdas inflytande mäste stärkas. Vad som i viss utsträckning skilde utskottsmajoritetens uppfattning från den som kom till uttryck i den socialdemokratiska partimotionen var hur man såg pä metoderna att genomföra olika åtgärder på industripolitikens område och i vilken mån man ansåg att statsmakterna med regeringen som initiativtagare skall ansvara för en ökad planmässighet när det gäller att bygga ut den övergripande planeringen av den industriella utvecklingen i vårt land. Beträffande vänsterpartiet kommunisternas partimotion konstaterade utskottet att de i motionen föreslagna riktlinjerna för industripolitiken inte på något avgörande sätt innebar ett avståndstagande från regeringens förslag. Utskottet anförde emellertid att utskottet därvid bortsåg från den viktiga skillnaden att förslagen i propositionen utgick från marknadsekonomins grunder medan vänsterpartiet kommunisterna utgick frän en planekonomi av socialistisk modell.

De riktlinjer för industripolitiken som regeringen föreslog godtogs av utskottet med vissa modifieringar, och partimotionerna frän socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna avstyrktes. Enligt utskottets förslag uttalade riksdagen följande om målen för industripolitiken (NU 1978/79:59 s. 20 f.). Ett sådant mål skall vara en marknadsekonomi, baserad pa ett decentraliserat näringsliv och socialt inriktad. Ett annat mal skall vara att en

NU 1979/80:43

rationell och funktionsduglig produktionsapparat med största möjliga konkurrenskraft skapas. Näringslivets uppgift är att tillgodose angelägna krav i samhällsutvecklingen på de regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska områdena. Den tekniska utvecklingen bör främja ekologisk balans och en human miljö.

Interpellationssvar om ilen utrustningstillverkande industrin

Frågan om åtgärder för att främja den utrustningstillverkande industrin diskuterades i riksdagen den 10 december 1979 (RD 1979/80:48 s. 54). Thage Peterson (s) hade i en interpellation (1979/80:52) frågat om regeringen var beredd att vidta åtgärder för att vända den negativa utvecklingen inom den del av den svenska industrin som tillverkar utrustning för våra industrier. Han påtalade att den svenska basindustrins köp av ny utrustning till stor del sker från utländska tillverkare, med påföljd att de svenska utrustningstillverkarna får svårt att förete referensanläggningar som kan bidra till att de får nya order. I sitt svar framhöll industriminister Nils Åsling att vissa delar av svensk verkstadsindustri är i ett besvärligt läge med svag efterfrågan på produkterna, dålig eller obefintlig lönsamhet och svårigheter att upprätthålla sysselsättningen. Industriministern anförde vidare att regeringen avser att föra en ekonomisk politik som är inriktad pä bl. a. att svensk industri skall expandera och vara konkurrenskraftig gentemot omvärlden. Denna politik kommer, sade han. att gynna även problemsektorerna inom verkstadsindustrin. Industriministern pekade på bl. a. Fonden för industriell utveckling som instrument för positiva insatser på detta område. Med hänvisning till den internationella arbetsfördelningen betecknade han det emellertid som naturligt att den svenska basindustrin köper mer än hälften av sin utrustning utomlands och att den svenska utrustningsindustrin exporterar en ännu större del av sin produktion. Interpellanten krävde en kartläggning av förhållandena och statliga insatser till stöd för utvecklingsindustrin.

Utredning om industripolitikens informationsunderlag

Näringsutskottet behandlade våren 1979 ett förslag om löpande insamling och analys av information om den ekonomiska och industriella utvecklingen utomlands (NU 1978/79:59 s. 22). Utskottet anförde därvid att utskottet instämde i framförda synpunkter om ökade insatser för industripolitiskt utredningsarbete, bl. a. vad gäller insamling av information om internationella förhållanden. På förslag av utskottet uttalade riksdagen att regeringen skyndsamt borde pröva formerna för en sådan verksamhet och lägga fram förslag för riksdagen (rskr 1978/79:415).

Som en följd av riksdagens beslut har regeringen tillsatt kommittén (I 1979:09) om den långsiktiga industripolitikens informationsunderlag (särskild utredare: direktör Bengt Rydén). Enligt direktiven skall utredaren

NU 1979/80:43

analysera samhällets behov av kunskaper om den industriella utvecklingen, de former i vilken sådan kunskap produceras och de sätt på vilka den används av dem som är inblandade i och berörs av det industripolitiska skeendet. Den långsiktiga kunskapsbildningen behöver inkludera och delvis bygga på förändrade synsätt på hur industrins marknader, branscher och företag fungerar och utvecklas i ett samhällsekonomiskt perspektiv, sägs det i direktiven. Utredaren skall, utifrån ett sådant synsätt, ange vilka behov av fortlöpande kunskapsutveckling på det industripolitiska fältet som föreligger samt hur dessa behov skall kunna tillgodoses. Utredningsarbetet beräknas bli slutfört under år 1980.

Tidigare riksdagsbehandling av förslag om struktur- och utvecklingsfond

Förslag om inrättande aven strukturfond har sedan år 1977 framförts i en rad socialdemokratiska partimotioner. År 1979 använde motionärerna beteckningen struktur- och industriutvecklingsfond. Förslagen nar avstyrkts av näringsutskottet (NU 1976/77:35. 1977/78:24. 1977/78:3 y. 1978/79:1 v. 1978/79:59) - vid två tillfällen även av finansutskottet (FiU~ 1977/78:15. 1978/79:10) - med reservation av de socialdemokratiska ledamöterna och avslagits av riksdagen.

Enligt den första motionen i ämnet, i januari 1977. skulle fonden svara för samhällsfinansiering av sådana projekt inom branscher, grupper av företag eller i särskilda fall enstaka förslag som syftade till att lägga grunden till en nödvändig framtida branschstruktur med utvecklingsdugliga och livskraftiga företag. Finansieringen skulle gälla investeringar i förening därmed och bl. a. ha formen av aktieteckning i samband med nyemission. Motionärerna räknade med en ram av 750 milj. kr. för fondens engagemang det första året. Finansieringen föreslogs ske i särskild ordning, dels genom en arbetsgivaravgift. dels genom en begränsning av juridiska personers rätt till avdrag för debiterad kommunalskatt vid inkomsttaxeringen. I fondens styrelse skulle löntagarorganisationerna besätta sex av tio platser, näringslivsorganisationerna två och staten två.

Näringsutskottet anförde härom att industrins strukturutveckling pä senare år hade blivit ett av de viktigaste problemen inom näringspolitiken och i hög grad påkallade uppmärksamhet och insatser fran statens sida. Motionärernas förslag gav emellertid enligt utskottet anledning till invändningar. En sådan gällde finansieringsprincipen. En annan avsäg den föreslagna sammansättningen av fondens styrelse med en majoritet av företrädare för löntagarorganisationerna. Fonden skulle pä detta sätt. sade utskottet, i realiteten bli ett instrument inte för samhälldts utan för löntagarorganisationernas strukturpolitik. Det kunde inte utan vidare förutsättas att en sådan ordning stod i överensstämmelse med den hänsyn som borde tas till såväl samhällets som andra intressenters berättigade intressen.

i

NU 1979/80:43

14 Förslaget om inrättande av en strukturfond återkom i en motion hösten 1977 med anledning aven proposition om inriktningen av den ekonomiska politiken. Motionärerna föreslog nu att fonden under det första äret skulle tilldelas ett belopp som motsvarade kostnaderna för den nedsättning av allmänna arbetsgivaravgiften under år 1978 sorn regeringen hade föreslagit, dvs. 4 miljarder kronor. I övrigt upprepades det tidigare förslaget. Näringsutskottet avstyrkte med väsentligen samma motivering som tidigare.

År 1978 hade motiveringen för förslaget byggts ut. Motionärerna ville särskilt betona att många investeringsprojekt inom näringslivet kunde vara angelägna från samhällsekonomisk synpunkt ehuru de först i ett längre perspektiv skulle bli företagsekonomiskt räntabla. Av den anledningen vore det angeläget att det skapades ett instrument som möjliggjorde samhällsekonomiska avvägningar. Näringsutskottet fann liksom tidigare att den huvudsakliga innebörden av förslaget var att staten skulle få ytterligare ett instrument för strukturpolitiska insatser. Det specifika för fonden skulle inte bli de betydande kapitalresurser den skulle disponera utan de särskilda regler och former som skulle gälla för beslut om kapitaltillskott från fonden. Riktlinjer för fondens verksamhet angavs endast summariskt i motionen - enligt motionärerna borde det ankomma på regeringen att utforma sådana bestämmelser. Utskottet uttalade som sin mening att en verksamhet med sä vittgående statsfinansiella och näringspolitiska konsekvenser som den föreslagna fondens inte kunde få komma till ständ utan att riksdagen hade haft tillfälle att ta ställning till tämligen detaljerade riktlinjer och regler. Invändningar riktades åter mot den föreslagna styrelsesammansättningen. Det var. sade utskottet, angeläget att slå fast att de näringspolitiska besluten liksom dittills borde fattas av riksdag och regering.

Hösten 1978 avstyrkte utskottet ett motsvarande förslag med samma motivering som tidigare år.

Våren 1979 uttalade utskottet att de grundläggande invändningar som tidigare redovisats kvarstod. De sammanfattades pä följande sätt: "Vad motionärerna begär är sålunda att regeringen skall få ett långtgående bemyndigande att för kapitalinsatser inom näringslivet inrätta en ny institution vid sidan av dem som redan finns och vid sidan av den omfattande verksamhet till stöd för särskilda branscher och företag som statsmakterna är engagerade i. Utskottet anser alltjämt att det saknas underlag för ett sådant beslut av riksdagen."

Industrifonden

Fonden för industriellt samarbete. Industrifonden, inrättades den 1 juli 1979 (prop. 1978/79:123. NU 1978/79:59. rskr 1978/79:415). Fonden har till ändamål att genom långivning - enligt förordningen (1979:630) om statligt kreditstöd genom Fonden för industriellt utvecklingsarbete - stödja utveck -

NU 1979/80:43

ling av nya produkter, processer och system tor industriell produktion (industriellt utvecklingsarbete). Genom sin verksamhet kompletterar fonden insatser som görs via styrelsen för teknisk utveckling, de regionala utvecklingsfonderna och Sveriges Investeringsbank AB. Fonden skall också på begäran av regeringen avge yttrande i andra ärenden rörande statligt stöd till industriellt utvecklingsarbete. För budgetaret 1979/811 har - under rubriken Stöd till industriellt utvecklingsarbete - för Industrifonden anvisats ett reservationsanslag av 300 milj. kr.

Samhällsägda nationella utvecklingsbolag

Med anledning av förslag från socialdemokraterna och fran centerpartiet uttalade sig riksdagen våren 1979 för att nationella samhällsägda utvecklingsbolag skulle inrättas, i första hand inom områdena energi, mil jövård och transportsystem (NU 1978/79:59 s. 42. rskr 1978/79:415). Det skulle ankomma på regeringen att närmare utforma föreskrifter för verksamheten och att uppta förhandlingar med medintressenter. För vart och ett av de tre bolagen anvisades ett grundkapital av 5 milj. kr.

Av budgetpropositionen 1980 framgår (bilaga 17 s. 260) att regeringen anser att några nya utvecklingsbolag inte bör inrättas nu. Som motivering anförs i huvudsak följande. De ifrågavarande utvecklingsbolagen skall främja utveckling av teknik för att uppnå kommersiellt utnyttjande samt främja samarbete mellan producenter och avnämare. De skall vidare i samverkan med kommunala organ och institutioner samt med privata och kooperativa företag lägga ut beställningar och producera referensanläggningar. Bolagen skulle således ges en inriktning mot teknikupphandlingens område och för sin verksamhet kräva betydande resurser utöver aktiekapitalet. Erfarenheter bör avvaktas från den verksamhet sorn styrelsen för teknisk utveckling (STU) bedriver inom detta område. Vidare bör övriga redan tillgängliga resurser beaktas, närmast Studsvik Energiteknik AB och Svenska Utvecklingsaktiebolaget. vilka enligt propositionen är att betrakta som nationella utvecklingsbolag inom det energitekniska området.

Frågan om inrättande av de tre bolagen har tidigare under ar 1980 i tvä sammanhang avhandlats i riksdagen.

Statsminister Thorbjörn Fälldin svarade den 26 februari 198(1 (RD 1979/80:93 s. 87) på en interpellation (1979/80:135) av Thage Peterson (s) om varför regeringen inte effektuerat riksdagens beslut om att inrätta tre samhällsägda utvecklingsbolag. Regeringen ansag. sade statsministern, att några nya nationella utvecklingsbolag inte borde inrättas nu. Detta innebar inte att tanken som sadan är avskriven. Det finns enligt regeringens uppfattning skäl att bl. a. avvakta resultatet av den verksamhet som STU bedriver inom områdena energi, miljövård och transportsystem innan man bestämmer sig för vilka organisatoriska förändringar beträffande utvecklings- och forskningsverksamheten som bör göras inom dessa områden.

NU 1979/80:43

16 Statsministern pekade också på möjligheten att utnyttja redan existerande utvecklingsbolag.

Riksdagens beslut om inrättande av vissa nationella utvecklingsbolag hör till dem som uppmärksammats av konstitutionsutskottet vid en granskning av regeringens åtgärder med anledning av vissa riksdagsskrivelser i sysselsättnings- och industripolitiska frågor under riksmötet 1978/79 (KU 1979/80:50 s. 28 f., 232 f.). Konstitutionsutskottet noterade att regeringen kommit till en annan slutsats än riksdagen och att den förelagt riksdagen sin uppfattning i en proposition och på så sätt erbjudit riksdagen tillfälle att ta upp frågan på nytt. De socialdemokratiska ledamöterna anförde i en reservation (nr3. s. 39 f.) beslutet om de nationella utvecklingsbolagen som ett exempel vilket låg till grund för slutsatsen att regeringen i många fall inte hade följt riksdagens beslut på de närings- och arbetsmarknadspolitiska områdena. I stället för att lojalt och så snabbt som möjligt verkställa dessa beslut hade. sade reservanterna, regeringen på viktiga punkter antingen dröjt med sina åtgärder eller handlat i strid mot riksdagsbeslutet eller inte tillräckligt energiskt fullföljt riksdagens intentioner. Riksdagen lade denna del av konstitutionsutskottets betänkande till handlingarna med gillande av vad utskottet anfört.

Industriministern Erik fluss uppdrog i september 1979 åt planeringsdirektören vid styrelsen för teknisk utveckling Jan Olof Carlsson att t. v. biträda i industridepartementet med vissa arbetsuppgifter rörande nationella utvecklingsbolag. En precisering av det fortsatta arbetet ges i brev från statssekreteraren i industridepartementet den 15 april 1980. Däri uttalas:

Vad gäller det energiinriktade bolaget bör arbetet bedrivas så att frågan kan behandlas i samband med att regeringen vintern 1981 lägger fram förslag om bl. a. nytt energiforskningsprogram och den fortsatta verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB. Vad gäller de tvä övriga bolagen, med inriktning mot transportsystem och mil jövård, bör inriktningen vara att frågorna skall kunna behandlas i anslutning till att regeringen nästa år tar upp frågan om ett treårsprogram för verksamheten vid styrelsen för teknisk utveckling.

Teknisk utveckling m. m.

Vissa synpunkter i motionen 1979/80:1023

Den svenska industrins främsta konkurrensmedel kommer i allt större utsträckning att bli arbetskraftens genomgående goda yrkeskunskap, hög teknisk nivå och en väl fungerande organisation för framställning och hantering av industriproduktionen, sägs i motionen 1979/80:1023 (s). Den tekniska utvecklingen i industrin spelar mot denna bakgrund en central roll. Den främjas genom både obunden forskning och företagsintern forskning. Motionärerna vill hävda att samhället genom riktade åtgärder på ett mycket avgörande sätt kan stimulera industrins tekniska utveckling. I den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:521 framläggs ett antal förslag om

NU 1979/80:43

åtgärder för forskning och teknisk utveckling. Motionen har behandlats av utbildningsutskottet (UbU 1979/80:20).

I motionen 1979/80:1023 (s) erinras om att socialdemokraterna i sin partimotion om näringspolitiken våren 1979 föreslog att nationella utvecklingsprojekt skulle startas på vissa angivna områden. Detta förslag avslogs vid riksdagsbehandlingen. Regeringen har emellertid, framhåller motionärerna nu, beslutat att för innevarande budgetår anslå medel till STU för ett program som gäller kunskapsutveckling inom området elektronisk och elektrooptisk komponentteknologi. I budgetpropositionen föreslås ökade anslag under nästa budgetår även för andra områden. Motionärerna uttrycker tillfredsställelse över regeringens inställning men anser att förslagen på väsentliga punkter är otillräckliga. För det första markerade motionärerna i sitt förslag våren 1979 behovet av en nära anknytning mellan forskningsverksamheten å ena sidan samt producenter och användare å den andra. För det andra är det av stor betydelse för effektiviteten i verksamheten att det byggs upp ett nära och systematiskt samarbete mellan det forskningsstödjande organet och organ som har till uppgift att svara för utvecklingsinvesteringar i industrins produktionsapparat. Motionärerna föreslår att riksdagen uppdrar åt regeringen att utarbeta närmare förslag till hur ett fast samarbete mellan STU och den av dem föreslagna struktur- och utvecklingsfonden skall organiseras.

Vissa utredningar

En av budgetministern nyligen tillkallad kommitté (B 1979:15; ordförande: f. d. kammarrättspresident Gustaf Hedborg) har fått i uppdrag att göra en översyn av kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifter i syfte att deras arbetssituation skall förbättras. Bland frågor som omfattas av uppdraget är principerna för inkomstberäkningen, avdragsreglernas närmare utformning, samordningen mellan skatte- och avgiftsreglerna samt möjligheter att förenkla för bl. a. uppfinnare att lämna uppgifter om sin verksamhet till skatte- och socialförsäkringsmvndigheter.

Frågan om samverkan mellan vissa affärsverks och myndigheters verkstadsrörelser behandlas av den s. k. Samverk-utredningen (K 1976:01; sakkunnig: generaldirektör Stig Swanstein). Utredningen har till uppgift att se över framtida uppgifter och verksamhet vid affärsverkens och de statliga myndigheternas verkstadsrörelser. Utredaren skall utifrån en bedömning av den samlade verkstadsrörelse det här är fråga om samt den betydelse verkstäderna har från olika synpunkter söka finna alternativ till en minskande produktion. Vidare bör undersökas möjligheterna till en ökad avsättning till statliga myndigheter i övrigt, statliga företag, kommunala institutioner samt enskilda företag i berörda branscher. En strävan skall vara att sysselsättningen i sådana orter där verkstäderna spelar en dominerande

2 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 43

NU 1979/80:43

roll för näringsliv och utveckling så långt möjligt vidmakthålles. Enligt tilläggsdirektiv år 1976 skall den sakkunnige även kartlägga de utvecklingsresurser som finns hos affärsverken och undersöka i vilken utsträckning planerna för utvecklingsverksamheten kan leda till produktion vid verkstäderna.

Kommunikationsminister Ulf Adelsohn svarade den 22 januari 1980 (RD 1979/80:68 s. 67) på en interpellation (1979/80:108) av Ingemar Konradsson (s) om samverkan mellan affärsverken och statliga myndigheters verkstäder. Kommunikationsministern anförde att Samverk-utredningen enligt vad han inhämtat kommer att avge ett betänkande under år 1980. 1 detta behandlas frågan om fordonsverkstäderna och vissa principiella frågor. Det fortsatta arbetet får prövas mot bakgrund av utredningens förslag och synpunkter framförda i remissomgången samt de regional- och industripolitiska behov som föreligger, sade kommunikationsministern.

Frisläpp av investeringsfonder

I förordningen (1979:882) om frisläpp av investeringsfonder stadgas följande. Arbetsmarknadsstyrelsen får efter ansökan medge att ett företag tar i anspråk belopp, som i bokslut till ledning för 1980 och tidigare års taxering har avsatts till investeringsfond enligt lagen (1955:250) om investeringsfonder för konjunkturutjämning eller till liknande äldre fond. Beloppen skall användas till byggnadsarbeten, arbeten på markanläggningar samt arbeten i skogsbruket vilka utförs under tiden t. o. m.den31 mars 1981. Beloppen får också tas i anspråk till avskrivning av inventarier som beställs under perioden den 1 november 1979-31 december 1980 och som levereras till företaget under år 1980.

Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland

Stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (IUC) grundades år 1971. Huvudmän för och grundare av stiftelsen var dåvarande statens institut för företagsutveckling (SIFU). statens provningsanstalt. styrelsen för teknisk utveckling (STU), Norrbottens läns landsting. Västerbottens läns landsting och Norrlandsfonden. Då SIFU sedan år 1974 är organisatoriskt inordnad i statens industriverk står verket som en av huvudmännen. IUC:s huvudsakliga uppgift är enligt dess stadgar att erbjuda tjänster inom produktutvecklingsområdet, i första hand till mindre och medelstora företag i Västerbotten och Norrbotten. Till IUC:s grundfond bidrog Norrlandsfonden med 12 milj. kr. och de två landstingen med tillsammans 0,8 milj. kr. Fr. o. m. budgetåret 1978/79 anvisas ett statligt bidrag till lUC:s verksamhet (prop. 1977/78:111. NU 1977/78:75. rskr 1977/78:361). Medlen kanaliseras över anslaget Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. För åstadkommande av samordning mellan IUC och de två berörda utvecklingsfonderna ges statens bidrag till IUC via fonderna

NU 1979/80:43

(prop. 1977/78:11 s. 136).

Enligt stadgarna för IUC ankommer det på IUC och dess huvudmän att fatta beslut om förändringar i lUC:s geografiska verksamhetsområde och organisation.

Förslag om regional projektledningshjälp

Styrelsen för teknisk utveckling fick sommaren 1979 i uppdrag av industridepartementet att i samråd med statens industriverk utreda regional projektledningshjälp. Ett betänkande i ämnet har avlämnats i mars 1980. Frågan bereds nu inom regeringskansliet.

Bland de förslag som utredningen har utmynnat i kan följande nämnas. Projektägare skall genom subventioner beredas ökade möjligheter att anlita konsulter i funktionen att sammanhålla arbetet i produktutvecklingsprojektet. Vid de regionala utvecklingsfonderna skall upprättas en basfunktion som ekonomiskt stödjer projektägares upphandling av kommersiellt tillgängliga konsulttjänster. Beslut om konsultstöd skall fattas av utvecklingsfonden, och vid denna skall utses en ansvarig projektsamordnare som handlägger projektkonsultstödet. Subventioneringsandelen av konsultkostnaderna skall variera kring riktvärdet 50 %. I fyra län skall startas en försöksverksamhet med två olika nivåer för insatsernas storlek, motsvarande en extern verksamhetsvolym inklusive projektägarnas egen finansiering av 15 milj. kr. resp. 40 milj. kr. vid verksamhet i full skala i hela landet.

Vissa kapital- och kreditförsörjningsfrågor

Det grundkapital som har överförts till förvaltning av allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse har under år 1979 utgjort 1 250 milj. kr. Under tidigare år uppsamlade överskottsmedel uppgår till inemot 100 milj. kr. Det totala fondkapitalet var alltså vid 1979 års början 1 350 milj. kr. 1979 års verksamhet gav ett överskott på 67 milj. kr. Fondens värdepappersinnehav ökade med 82 milj. kr. Marknadsvärdet av fondens portfölj uppgick till drygt 1 miljard kronor. Fondens aktieinnehav motsvarar drygt 5 % av det totala börsvärdet av de 36 företag som ingår i fondens portfölj.

Frågor om bestämmelser rörande fjärde fondstyrelsens verksamhet behandlades av riksdagen senast hösten 1979. Regeringen föreslog i propositionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden att en gräns vid 10 % skulle sättas för pensionsfondens innehav av aktier i ett och samma bolag. Förslaget tillstyrktes av näringsutskottet (NU 1979/80:10 s. 33) med reservation av de socialdemokratiska ledamöterna och bifölls av riksdagen.

I en socialdemokratisk motion vid detta tillfälle begärdes att ytterligare 1 miljard kronor skulle ställas till fondstyrelsens förfogande. Som motiv angavs den svaga utvecklingen av industriinvesteringarna, vilken enligt motionärer -

NU 1979/80:43

na gjorde det angeläget att fjärde fondstyrelsen fick ökade resurser. Utskottet ansåg (s. 34) att något omedelbart behov av medelstillskott inte förelåg. Vidare hänvisades till att regeringen planerade fortsatta överväganden om en femte delfond, likaledes avsedd för aktieplaceringar. Utskottet avstyrkte mot denna bakgrund motionsförslaget. Enligt utskottet skulle det få ankomma på regeringen att, när så synes påkallat, aktualisera frågan om avsättande av ytterligare medel ur allmänna pensionsfonden till aktieköp. Riksdagen följde utskottet.

I samma motion togs också upp frågan om synpunkter från de anställda i företagen i samband med att fonden engagerar sig i nyemissioner. Enligt motionärerna borde fjärde fondstyrelsen regelmässigt ta kontakter med de anställda och tillmäta deras synpunkter på engagemanget ett avgörande inflytande. I denna fråga anförde utskottet (s. 35) att det är naturligt att fjärde fondstyrelsen vid beredningen av frågor om engagemang i en nyemission beaktar de anställdas synpunkter pä företagets utveckling. Utskottet fann inte några särskilda direktiv av denna innebörd erforderliga och avstyrkte motionsförslaget. De socialdemokratiska ledamöterna reserverade sig. Riksdagen följde utskottet.

Våren 1979 behandlade näringsutskottet frågan om en särskild läneform för finansiering av nya företag. I en motion anfördes att en sådan läneform finns i Västtyskland och borde kunna införas även i Sverige. Låneformen administreras av en särskild bank. Lån ges endast till företag där ägaren själv aktivt deltar i driften. Ägaren skall vara i åldern 21-50 år. Förtur ges ät den som har sparat ihop ett kapital på bank. Lånet ges till företaget, och detta får inte ha funnits i mer än tre år. Högsta lånebeloppet är 200 000 DM per företag och amorteringstiden 10-15 är. Kommer företaget på obestånd förfaller bankens fordran. Utskottet anförde vid sin behandling av förslaget (NU 1978/79:59 s. 48) att denna låneform skulle kunna visa sig användbar även i Sverige. Samtidigt erinrade utskottet om de regionala utvecklingsfondernas verksamhet på detta område och de resurser dessa fonder disponerar. Mot denna bakgrund avstyrktes motionen, som sedan avslogs av riksdagen.

Frågan om egenföretagares personliga borgensåtaganden har behandlats av näringsutskottet vart och ett av de senaste fem åren. I motioner har framhållits att en konsekvens av medbestämmandelagen är att den arbetsgivare som samtidigt är egen företagare kan få svårigheter att garantera avtal med kunder och leverantörer, eftersom hans beslutanderätt är inskränkt genom lagen. Utskottet anförde vid sin senaste behandling av frågan våren 1979 (NU 1978/79:59 s. 57 f.) att utskottet delade motionärernas uppfattning att kraven på lånesäkerhet kan framstå som onödigt hårda och ibland orättvisa ur företagarens synvinkel. Å andra sidan hade utskottet förståelse för att banker och andra kreditinstitut så långt möjligt måste skydda sig för förluster i samband med långivning och att här aktuell tvp av personlig

NU 1979/80:43

borgen kan vara ett effektivt medel. Utskottet utgick vidare från att bruket av personlig borgen begränsas så mycket som möjligt. Mot denna bakgrund avstyrktes motionsförslaget. Riksdagen följde utskottet.

Övriga förslag rörande mindre och medelstora företag

I direktiven till kooperationsutredningen (I 1977:01: ordförande: f. d. landshövding Lars Eliasson) anförs att näringslivet präglas av snabb strukturomvandling samt krav på demokratisering och decentralisering. Under dessa förhållanden är det från samhällets synpunkt angeläget, sägs det vidare, att den kooperativa företagsformen utvecklas som ett livskraftigt alternativ och komplement till både den privata och den statliga företagsformen. Utredningen skall bl. a. analysera utvecklingen inom kooperationen i fråga om regional betydelse, struktur, marknadsandelar, nya verksamhetsgrenar och andra förhållanden av betydelse för belysning av kooperationens roll i näringsliv och samhälle. Vidare skall kooperationens möjligheter att medverka i omvandlingen av svenskt näringsliv belysas. Utredningen har i september 1979 avlämnat ett delbetänkande (SOU 1979:62) Kooperationen i Sverige.

Regeringen föreslog i propositionen 1978/79:123 om riktlinjer för industripolitiken att 1 milj. kr. ur ett belopp om 4 milj. kr. för vissa etableringsfrämjande åtgärder för budgetåret 1979/80 skulle avse kostnader för en försöksverksamhet med löntagarägda företag. Verksamheten skulle bedrivas av de regionala utvecklingsfonderna i samarbete med kooperationsutredningen. Det övriga beloppet om 3 milj. kr. avsåg kostnader för en nyetableringskampanj i utvecklingsfondernas regi. Riksdagen godtog regeringens förslag (NU 1978/79:59 s. 63, rskr 1978/79:415).

I motioner våren 1979 framlades förslag beträffande underleverantörsfrågor. Näringsutskottet instämde därvid (NU 1978/79:59 s. 64 f.) i motionärernas uppfattning att underleverantörer, som vanligen tillhör kategorin mindre och medelstora företag, inte sällan har en svår ställning gentemot sina kunder, som ofta är storföretag. Enligt utskottet borde man kunna utgå från att de regionala utvecklingsfondernas verksamhet i detta avseende skulle kunna innebära viss hjälp för de mindre företagen. Utskottet förutsatte att regeringen hade frågan om underleverantörernas ställning under uppsikt och avstyrkte motionerna. Beträffande motionsförslag om utredning av småföretagens ställning i en viss del av landet hade utskottet förståelse för att företag som huvudsakligen fungerar som underleverantörer till en viss bransch kan vara i en bekymmersam situation. Utskottet hänvisade dock till att de regionala utvecklingsfonderna borde kunna bidra med hjälp och stöd i viss omfattning och avstyrkte därmed motionerna. Riksdagen avslog dessa.

NU 1979/80:43

22 Förslag om factoringverksamhet förekom i en socialdemokratisk partimotion våren 1979. Motionärerna anförde att vissa regionala utvecklingsfonder hade visat intresse för att bilda factoringbolag i syfte att minska kreditkostnaderna för främst företag som är underleverantörer till större företag. Statens industriverk borde få i uppdrag att överlägga med intresserade fonder om möjligheterna att försöksvis bilda factoringbolag. Regeringen borde ta initiativ i detta syfte. Näringsutskottet sade sig inte kunna finna några bärande skäl för att staten skulle engagera sig i factoringverksamhet (NU 1978/79:59 s. 31). På detta område fanns redan ett stort antal företag, och något behov av ytterligare statliga insatser fanns enligt utskottets mening inte. De socialdemokratiska ledamöterna begärde i en reservation försöksverksamhet med factoringbolag. Riksdagen följde utskottet.

Frågor som rör överlåtelse av mindre företag behandlas av utredningen (B 1979:13; ordförande: riksgäldsfullmäktig Holger Bergqvist) om översyn av beskattningsreglerna för familjeföretag. Utredningen har i uppdrag att se över kapitalbeskattningsreglerna för familjeföretag och att behandla olika frågor som rör familjeföretagens inkomstbeskattning, bl. a. möjligheterna att med hjälp av skattereglerna underlätta familjeföretagens kapitalanskaffning och enskilda personers köp av sådana företag. 1 direktiven anförs att syftet med skattelättnader vid arv och gåva är att se till att beskattningen inte hindrar eller onödigtvis försvårar att ett familjeföretag förs över till nästa generation.

Småföretagsforskning bedrivs bl. a. vid högskolan i Växjö, dock utan fasta forskningsresurser. Arbetet är knutet till utbildningen. En informell samarbetsgrupp bildades år 1978 bestående av dem som bedriver småföretagsutbildning vid universitet och högskolor. Syftet med samarbetsgruppen är att möjliggöra ett erfarenhetsutbyte. Gruppen har under år 1979 genomfört en informationskampanj i syfte att öka intresse och kunskaper kring småföretag och företagsetablering vid skolor och högskolor.

Den manuella glasindustrin

Sedan början av 1970-talet genomförs industripolitiska insatser för den manuella glasindustrin. Det pågående branschprogrammet beslöts våren 1977 och täcker perioden t. o. m. budgetåret 1979/80 (prop. 1976/77:61. NU 1976/77:37). Insatserna avser dels exportfrämjande åtgärder och strukturstöd, dels ett särskilt investeringsstöd. Utskottet anförde våren 1979 (NU 1978/79:28) vid sin behandling av denna fråga att statsmakterna också i fortsättningen måste ägna uppmärksamhet åt problemen inom glasindustrin. En samlad plan för samhällets insatser på glasindustriområdet borde upprättas. Riksdagen anslöt sig till detta uttalande av utskottet (rskr 1978/79:207).

Sedan riksdagsbeslutet våren 1979 om en plan för glasindustrin har branschens problem diskuterats i riksdagen vid två tillfällen.

NU 1979/80:43

23 Industriminister Nils Åsling svarade den 30 november 1979 (RD 1979/ 80:41) på två interpellationer om den manuella glasindustrin, 1979/80:47 av Lena Öhrsvik (s) och 1979/80:61 av Kjell Nilsson (s). Industriministern erinrade om riksdagens beslut våren 1979 och regeringens uppdrag till statens industriverk som en följd därav. Det utredningsmaterial som kommer fram skall, sade industriministern, läggas till grund för ställningstaganden i fråga om branschens utveckling i enlighet med riksdagens uttalanden. Några speciella garantier för viss sysselsättningsnivå vid enskilda arbetsställen kan emellertid inte göras, anförde han, och detta har inte heller riksdagen uttalat sig för. I samband med att Kosta Boda AB förvärvade glasbruken i Målerås och Skruv beviljade regeringen lokaliseringsstöd i november 1977. Till grund för beslutet låg bl. a. bolagets uppgift om att fortsatt sysselsättning skulle komma att beredas totalt ca 100 personer i Målerås och Skruv. Kosta Boda AB har nu planer på en nedläggning av glasbruket i Skruv, medan verksamheten i Målerås skall fortsätta och utökas. Industriministern anförde vidare att önskemål har framförts från de fackliga organisationerna att regeringen skall förhindra att beslut fattas om nedläggning av Skruvs glasbruk innan industriverkets utredning slutförts. Eftersom det statliga stödet kopplats till planer på att viss sysselsättning skall upprätthållas har industriministern ansett det rimligt att för företagsledningen påtala att beslut om nedläggning kan få konsekvenser för det givna lokaliseringsstödet.

Den7februari 1980svarade industriministern (RD 1979/80:80s. 69)påen fråga (1979/80:288) av Kjell Nilsson (s) om sysselsättningen inom glasindustrin. Industriministern upprepade därvid sin mening att statsmakternas vidare ställningstagande till problemen inom den manuella glasindustrin bör baseras på industriverkets utredningsmaterial, som beräknas föreligga under våren 1980. Inga nedläggningsbeslut bör fattas innan verkets utredning har slutförts, anförde industriministern.

Beträffande branschens struktur kan följande sägas. Den manuella glasindustrin domineras av två företag. Kosta Boda AB och AB Orrefors Glasbruk. Dessa svarar för drygt tre fjärdedelar av branschens försäljning (76 %) och av antalet sysselsatta (80 %). Det totala antalet sysselsatta i branschen uppgår till inemot 2 000 (oktober 1979) jämfört med 2 500 år 1975.

Kosta Boda AB har hösten 1979 aviserat en nedläggning av Skruvs glasbruk, varvid ca 60 personer berörs. MBL-förhandlingar pågår i denna fråga. Kosta Boda AB har därutöver förklarat att ytterligare produktionsställen kan behöva läggas ner. Vilka produktionsställen som kan komma att beröras har inte angivits.

NU 1979/80:43

24 Utskottet

Inledning

Förslag till åtgärder på näringspolitikens, i första hand industripolitikens, område har lagts fram i budgetpropositionen 1980 (prop. 1979/80:100 bil. 17) och i ett trettiotal motioner som har väckts under allmänna motionstiden. Med utgångspunkt i de föreliggande förslagen tar utskottet i det följande upp frågor om industripolitisk planering, industriellt forsknings- och utvecklingsarbete och andra åtgärder för att främja industriell tillväxt. Härvid tar utskottet också ställning beträffande anslag till bl. a. statens industriverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU) och de regionala utvecklingsfonderna.

Industripolitisk planering m. m.

Frågan om riktlinjer för industripolitiken behandlades våren 1979 utförligt av riksdagen på grundval av en proposition och motioner från de fyra av de nuvarande riksdagspartierna som då stod utanför regeringen. I en partimotion om näringspolitiken, 1979/80:1023, anknyter socialdemokraterna nu till sin framställning förra året. I ett utförligt avsnitt, som har refererats i det föregående (s. 9f.), redovisas motionärernas syn på hur industripolitisk planering bör bedrivas på skilda plan - i form av en övergripande planering av industripolitikens inriktning i stort, en branschplanering, som innefattar en ramplanering i basindustrierna, och en planering på företagsnivå. Motionärernas yrkande i detta ämne är att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ansluta sig till vad de anför om behovet av industripolitisk planering. De önskar i detta sammanhang också två andra uttalanden av riksdagen, det ena om åtgärder för att främja den utrustningstillverkande industrin och det andra om löntagarkonsulter. Utskottet tar först upp de båda sistnämnda frågorna.

När det gäller den utrustningstillverkande industrin är motionärernas utgångspunkt att den svenska basindustrins köp av ny utrustning i allt högre grad sker från utländska tillverkare. Detta leder, hävdar de. till en utarmning av utrustningsindustrin. Genom att den inte har några referensanläggningar för sin teknik får den inga order. Till följd därav kan den inte delta i den tekniska utvecklingen. Motionärerna nämner flera företag som de anser befinna sig i denna situation. De anknyter så till sitt krav på ramplanering i basindustrierna. I en sådan måste ingå att bedöma investeringsutvecklingen. framhåller de. Basindustriernas investeringsplaner måste ställas mot utrustningsindustrins nuvarande och potentiella resurser. Man bör sedan bedöma vilka åtgärder som behövs för att utrustningstillverkarna skall få ökade möjligheter att möta de krav som ställs. Ansvaret för detta arbete skulle åvila regeringen.

NU 1979/80:43

25 Frågan om åtgärder för att främja den utrustningstillverkande industrin har, som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 12), nyligen diskuterats i riksdagen pä grundval av en interpellation där ungefär samma synpunkter framfördes som i motionen. Industriministern redogjorde därvid för den allmänna inriktningen av regeringens industripolitik och betonade att denna politik kommer att gynna även problemsektorerna inom verkstadsindustrin. Han klargjorde samtidigt att det överensstämmer med den internationella arbetsfördelningens princip både att svenska basindustrier i stor utsträckning förvärvar utländsk utrustning och att svensk utrustningsindustri i hög grad får inrikta sig på export av sina produkter.

Utskottet har i det väsentliga samma uppfattning som industriministern. Särskilda statliga åtgärder för att styra basindustriernas köp av ny maskinutrustning till svenska leverantörer vill utskottet inte förorda. Givetvis är dock förutsättningarna för fortsatt utveckling av den utrustningstillverkande industrin - en väsentlig del av vår verkstadsindustri - ett viktigt industripolitiskt spörsmål. Utskottet utgår från att regeringen och de ansvariga myndigheterna har sin uppmärksamhet riktad på den utrustningstillverkande industrins problem. Något särskilt uttalande av riksdagen om denna industri finner utskottet inte motiverat. Förslaget härom i motionen 1979/80:1023 (s) avstyrks därför.

I anslutning till frågan om planeringen på företagsnivå berörs i motionen 1979/80:1023 (s) möjligheten att utnyttja löntagarkonsulter. Denna möjlighet kan enligt motionärerna vara av avgörande betydelse när det gäller att ge de anställda underlag för ställningstaganden i frågor som är centrala för företagets utveckling. Frågan om löntagarkonsulter har tagits upp i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Motionärerna menar att det är nödvändigt med lagstiftning om denna fråga inte på ett tillfredsställande sätt kan lösas avtalsvägen. De vill att riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd.

Utskottet anser liksom motionärerna att möjligheten att anlita löntagarkonsult kan ha stor betydelse för de anställda i ett företag. I nuvarande läge. när frågan har hänskjutits till förhandlingar, har emellertid riksdagen enligt utskottets mening inte skäl att göra något uttalande i frågan. Därför avstyrker utskottet yrkandet härom i motionen 1979/80:1023 (s).

Utskottet återvänder så till den större frågan om den industripolitixka planeringen. Därvid vill utskottet erinra om att en rad branscher-bl. a. flera som motionärerna särskilt ägnar uppmärksamhet åt - under den senaste tiden har blivit eller nu är föremål för ingående behandling inom utskottet. Betänkanden har framlagts om gruvindustrin (NU 1979/80:50. 1979/80:72). stålindustrin (NU 1979/80:51). skogsindustrin (NU 1979/80:47) och tekoindustrin (NU 1979/80:39. 1979/80:73). Mindre branscher som också har behandlats är bryggeriindustrin (NU 1979/80:44), gummiindustrin (NU 1979/80:61) och den manuella glasindustrin (separe - s. 49 f. - i detta

NU 1979/80:43

betänkande). I dagarna avger utskottet betänkanden med anledning av propositioner om varvsindustrin (prop. 1979/80:165. NU 1979/80:69) och flygindustrin (prop. 1979/80:115. NU 1979/80:63). I alla dessa sammanhang redovisas bl. a. medverkan från statens sida i branschplaneringen och utskottets syn på behovet av statliga åtgärder med avseende på de berörda branscherna.

När det gäller planeringen för de nu nämnda branscherna hänvisar utskottet till de särskilda betänkanden som har angivits. När det gäller mera generella aspekter på industripolitisk planering kan utskottet anknyta till behandlingen av ämnet förra året med anledning av den proposition om riktlinjer för industripolitiken som då förelåg. Utskottet framhöll då (NU 1978/79:59 s. 20 f.) att det i huvudsak rådde enighet om syftet med och arten av de insatser som måste göras för industrins utveckling. Vad som i viss utsträckning var kontroversiellt var vilka metoder som skulle användas och i vilken mån man ansåg att statsmakterna med regeringen som initiativtagare skall ansvara för en ökad planmässighet när det gäller att bygga ut den övergripande planeringen av den industriella utvecklingen.

De riktlin jer för industripolitiken som regeringen hade föreslagit godtogs vid detta tillfälle av riksdagen med vissa modifieringar. Vad riksdagen uttalade innebar att det skulle höra till industripolitikens mål att inom ramen för en marknadsekonomi, baserad på ett decentraliserat näringsliv och socialt inriktad, skapa en rationell och funktionsduglig produktionsapparat med största möjliga konkurrenskraft. Vidare hävdades att det är en uppgift för näringslivet att tillgodose angelägna krav i samhällsutvecklingen pä de regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska områdena och att den tekniska utvecklingen bör främja ekologisk balans och en human miljö.

Utskottet underströk att staten under efterkrigstiden kommit att spela en alltmer aktiv roll för industrins utveckling och att de industripolitiska insatserna på sistone vuxit väsentligt i omfattning. Behovet av utredningsoch planeringsverksamhet som underlag för lämpliga åtgärder hade efter hand blivit alltmer framträdande. Men. framhöll utskottet, utredningsinsatser som görs av statliga organ behöver inte självklart leda till åtgärder i statlig regi. Ofta kan resultaten tjäna som underlag för åtgärder av berörda företag och branschorganisationer utan aktiv medverkan av staten. Riksdagen begärde på utskottets förslag en viss förstärkning av statens utredningsinsatser.

De riktlinjer för industripolitiken som riksdagen beslöt om förra året ser utskottet inget skäl att nu föreslå ändrade. De utgör enligt utskottets mening ett ställningstagande också till det krav på uttalande av riksdagen om behovet av industripolitisk planering som framställs i motionen 1979/80:1023 (s). Motionen avstyrks alltså i denna del.

Ett yrkande som rör den industripolitiska planeringen finns också i motionen 1979/80:1788 (vpk). Motionärerna vill att riksdagen skall anmoda

NU 1979/80:43

regeringen att utarbeta ett program för industriell förnyelse under 1980-talet med sikte på att 100 000nya industriarbeten skall skapas. Bakgrunden till och innebörden av yrkandet har redovisats i det föregående (s. 10). Sammanfattningsvis är det genom en djupgående kvalitativ förändring av industrins inriktning och av samhällsstrukturen i stort som det angivna kvantitativa målet skulle uppnås.

Utskottet kan i mycket instämma i motionärernas synpunkter på hur industrin bör kvalitativt förnyas. Statliga insatser på många plan är inriktade på att möjliggöra en fortlöpande anpassning av den svenska industrin till ändrade förutsättningar och att stimulera utveckling av ny teknik. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) stödjer flertalet av de teknikområden som motionärerna tar upp. Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden), vars uppgift är att stödja utveckling av nya produkter» processer och system för industriell produktion, är ett nytt instrument sorn kompletterar STU:s insatser (se s. 14). De övriga institutioner och de branschfrämjande åtgärder som behandlas i detta betänkande kan också nämnas. Statens engagemang i särskilda branscher - stålindustrin, varvsindustrin osv. - har som ett viktigt syfte att medverka till en förnyelse som kan ge dessa branscher en möjlighet till överlevnad och vidareutveckling i ett förändrat internationellt konkurrensläge. Utskottet menar att statens samlade verksamhet på det tekniska och på det industripolitiska området - däri inräknat finanspolitiska och penningpolitiska åtgärder - måste utformas med utgångspunkt i kravet på industriell förnyelse. Ett allmänt hållet program av den art som motionärerna skisserar ter sig för utskottet inte som ett meningsfullt bidrag till den uppsättning av styrmedel varmed statsmakterna påverkar industrins inriktning. Därtill kommer att utskottet har invändningar mot en del av vad som uttalas i motionen. Utskottet betraktar ett omfattande handelsutbyte mellan länderna som välståndsskapande och finner det därför inte som motionärerna eftersträvansvärt att "exportberoendet relativt minskas". Vidare räknar utskottet till skillnad från dem med att en industriell förnyelse kan åstadkommas även inom ramen för ett väsentligen marknadsekonomiskt system. Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen inte bör gör ett sådant uttalande som föreslås i motionen 1979/80:1788 (vpk).

Statens industriverk

I budgetpropositionen (1979/80:100 bil. 17) föreslår regeringen att riksdagen skall för budgetåret 1980/81 till statens industriverk anvisa ca 29.6 milj. kr. för förvaltningskostnader och 7,7 milj. kr. för utredningar m. m. Det erinras i propositionen om att vissa av industriverkets verksamhetsområden f. n. utreds och att dessutom en förvaltningsrevisionen studie pågår som beräknas ge information för ställningstagande till hur den framtida verksamheten skall utformas. Liksom i fråga om åtskilliga andra myndigheter innebär regeringens förslag ett besparingsalternativ. som ställer krav pa rationalise -

NU 1979/80:43

ring av verksamheten och intern omprioritering av resursinsatserna.

I motionen 1979/80:1023 (s) anförs att det vore olyckligt att skära ned industriverkets utredningsverksamhet. Motionärerna anser det välmotiverat att verkets planerings- och utredningsbvrå under nästa budgetär förstärks med sju tjänster, vilket industriverket har föreslagit. Detta medför för förvaltningsanslagets del en höjning av anslagsbehovet med drygt 1 milj. kr. utöver regeringens förslag. Motionärerna uttalar vidare att det är angeläget att verkets resurser för att vid behov anlita utomstående experter och tillfällig personal inte urholkas. Av den anledningen föreslår de att anslaget Statens industriverk: Utredningar m. m. tillförs ytterligare 1 milj. kr. utöver regeringens förslag.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning under anslaget till förvaltningskostnader och avstyrker alltså motionen 1979/80:1023 (s) i denna del.

Vad gäller frågan om industriverkets utredningsanslag vill utskottet anföra följande.

Ett beslut av riksdagen enligt regeringens förslag på denna punkt måste ofrånkomligen få till följd att omfattningen av industriverkets utredningsverksamhet minskar. Utskottet har förståelse för de betänkligheter häremot som anförs i motionen 1979/80:1023 (s). De skäl som talar för återhållsamhet i budgetarbetet är samtidigt starka. Efter närmare överväganden har utskottet kommit fram till en lösning som innebär ett visst ökat utrymme för utredningsverksamhet inom den totala ram som regeringen har angivit. Utskottets förslag innebär följande. Av utredningsanslaget är enligt propositionen (s. 35) ett belopp av 1.5 milj. kr. avsett för fortsatt försöksverksamhet med s. k. delbranschstudier. De delbranscher som kommer i fråga för sådana studier är i princip sådana som visaren problembild liknande den som utmärker de branscher som omfattas av branschfrämjande åtgärder. För sådana åtgärder finns ett särskilt anslag, till vilket utskottet återkommer (se s. 48). Enligt vad utskottet har erfarit kan det nyssnämnda beloppet av 1,5 milj. kr. för delbranschstudier beräknas under nästa år rymmas inom ramen för reservationer som uppkommer på anslaget Branschfrämjande åtgärder. Utskottet föreslår mot här angiven bakgrund att kostnaderna för delbranschstudier i stället för att hänföras till utredningsanslaget skall belasta anslaget Branschfrämjande åtgärder. Samtidigt tillstyrker utskottet att 7.7 milj. kr. enligt regeringens förslag anvisas till Statens industriverk: Utredningar m. m. Ett beslut av den innebörd som utskottet här har angivit tillgodoser i realiteten syftet med det berörda yrkandet i motionen 1979/80:1023 (s). vilket sålunda avstyrks.

I motionen 1979/80:1023 (s) föreslås också att statens industriverk skall organisera en löpande insamling och analys av information om den ekonomiska och industriella utvecklingen utomlands. Ett sadant arbete skulle dels öka kunskaperna om svenska företags möjligheter att exportera till de aktuella länderna, dels ge en uppfattning om förändringar i

NU 1979/80:43

konkurrensbilden för svensk industri. För budgetaret 1980/81 föreslås ett särskilt anslag av 1 milj. kr. för detta ändamål.

Ett liknande förslag om informationsinsamling har behandlats av näringsutskottet våren 1979 (NU 1978/79:59 s. 22). På förslag av utskottet uttalade riksdagen att regeringen skyndsamt borde pröva formerna för en sådan verksamhet och lägga fram förslag för riksdagen. Utredningen (I 1979:09) om den långsiktiga industripolitikens informationsunderlag (se s. 12) har tillkallats med anledning av riksdagens beslut.

Den av riksdagen begärda utredningen, vilken beräknas bli slutförd under sommaren 1980. avser just det informationsbehov som motionärerna åsyftar. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen 1979/80:1023 (s) i ifrågavarande del.

Struktur- och utvecklingsfond

1 motionen 1979/80:1023 (s) framhålls behovet av avsevärda resurser för åtgärder som dels stärker den befintliga industrins konkurrensförmåga, dels stimulerar utvecklingen av industriell produktion på nya områden. Det är samhällets ansvar att industrins investeringar ökar. säger motionärerna. Mot denna bakgrund upprepar de tidigare förslag att en särskild struktur- och utvecklingsfond skall inrättas. Fondens uppgift skall vara att förbättra företagens försörjning med riskkapital. Den skall också kunna spela en viktig roll i samband med strukturförändringar inom näringslivet. Fonden föreslås få formen av en stiftelse. Dess verksamhet skall finansieras dels genom en särskild avgift på lönesumman, dels genom ett system för indragning av de övervinster som enligt motionärerna kommer att uppstå under 1980. Dessutom skall fonden beviljas en särskild statlig garanti om 2 miljarder kronor för upplåning på kreditmarknaden. Den särskilda avgiften pä lönesumman föreslås utgå med 0.5 c/r under år 1980. vilket skall medföra att fonden tillförs drygt 1 miljard kronor. Detta belopp föreslår motionärerna att riksdagen anvisar som anslag för budgetåret 1980/81. Motionärerna vill också - med en motivering som har refererats i det föregående (s. 17) - att riksdagen skall anmoda regeringen att utarbeta närmare förslag till hur ett fast samarbete mellan STU och struktur- och utvecklingsfonden skall organiseras. Till följd av riksdagsbeslut tidigare i är står den angivna finansieringsmöjligheten nu inte till buds. Motionens förespråkare i utskottet har därför modifierat sitt yrkande beträffande struktur- och utvecklingsfonden till att avse en begäran att regeringen snarast skall komma med en proposition om inrättande av en sådan fond.

Förslag om inrättande av en särskild struktur- och utvecklingsfond har sedan år 1977 lagts fram av socialdemokraterna ett flertal gänget'. Utskottet har. som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 13 f.). riktat en rad grundläggande invändningar mot detta förslag. Som utskottet anförde våren 1979 innebär förslaget att regeringen skall fä ett långtgående bemyndigande

NU 1979/80:43

att för kapitalinsatser inom näringslivet inrätta en ny institution vid sidan av dem som redan finns och vid sidan av den omfattande verksamhet till stöd för särskilda branscher och företag som statsmakterna är engagerade i. Liksom tidigare anser utskottet att det inte finns underlag för ett sådant beslut av riksdagen. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att riksdagen våren 1979 anslog 300 milj. kr. för stöd till industriellt utvecklingsarbete (prop. 1978/79:123, NU 1978/79:59. rskr 1978/79:415). Medlen disponeras av den redan nämnda Industrifonden, sorn förmedlar statligt stöd till utvecklingsprojekt med sådana tekniska och kommersiella risker att de inte kan få stöd av STU, de regionala utvecklingsfonderna. Sveriges Investeringsbank AB eller banker i övrigt. Stödet skall bidra till att öka den totala volymen av utvecklingsarbete i svensk industri och inriktas mot projekt som bedöms vara väsentliga för svensk industris utvecklings- och konkurrensförmåga på sikt.

Med hänvisning till vad här sagts avstyrker utskottet vad som i motionen 1979/80:1023 föreslås om en struktur- och utvecklingsfond.

Samhällsägda nationella utvecklingsbolag

Riksdagen uttalade våren 1979 med anledning av förslag från socialdemokraterna och från centerpartiet att nationella samhällsägda utvecklingsbolag skulle inrättas, i första hand inom områdena energi, miljövård och transportsystem (NU 1978/79:59 s. 42, rskr 1978/79:415). Det borde ankomma på regeringen att närmare utforma föreskrifter för verksamheten. För vart och ett av de tre bolagen anvisades ett grundkapital av 5 milj. kr.

Som framgår av budgetpropositionen (bilaga 17 s. 260) har de nämnda bolagen ännu inte inrättats. Regeringens motivering för detta återges i referat i det föregående (s. 15).

Frågan om dessa bolag tas upp i motionen 1979/80:1023 (s). Däri anförs att samhällsinsatser såväl vid företagskriser som i form av framåtsvftande satsningar på utveckling är nödvändiga inslag i en aktiv näringspolitik. Motionärerna föreslår att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att utan ytterligare dröjsmål inrätta de tre av riksdagen redan beslutade utvecklingsbolagen inom områdena transportsystem, energiteknik och miljöteknik.

På energiområdet bör dessutom enligt motionärerna inrättas en särskild utvecklingsfond med medel för att underlätta de investeringar som krävs. Utöver de tre nämnda utvecklingsbolagen föreslår motionärerna - med upprepning av vad som förra året föreslogs från deras håll - att ytterligare två bolag inrättas för utveckling av hjälpmedel inom undervisningsområdet och för medicinsk teknik. Liksom de tre beslutade bolagen bör de två nu föreslagna inledningsvis förses med ett grundkapital om 5 milj. kr. var. Motionärerna menar att utvecklingsbolagen bör nära samarbeta med ett finansieringsorgan med betydande resurser, så att erforderliga medel för projektfinansiering kan erhållas. De nämner den av dem föreslagna struktur -

NU 1979/80:43

och utvecklingsfonden som ett lämpligt organ. Ett förslag till former för ett organiserat samarbete bör, menar de, utarbetas av regeringen. Motionärerna föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.

Den uppfattning om utvecklingsbolagen som regeringen redovisar i budgetpropositionen har närmare utvecklats i ett interpellationssvar i februari 1980 (se s. 15). Statsministern konstaterade där att regeringens ståndpunkt att utvecklingsbolagen inte bör inrättas nu inte betyder att tanken som sådan är avskriven. Som framgår av nyligen angivna riktlinjer för de fortsatta övervägandena om dessa bolag är avsikten att frågan om det energiinriktade bolaget skall kunna behandlas i samband med att regeringen vintern 1981 lägger fram förslag om nytt energiforskningsprogram och om den fortsatta verksamheten vid Studsvik Energiteknik AB. Frågorna om de två övriga bolagen bör enligt samma källa kunna behandlas år 1981 i anslutning till frågan om ett treårsprogram för STU:s verksamhet.

Utskottet godtar regeringens redovisade uppfattning i frågan om tidpunkten för inrättande av de tre beslutade nationella utvecklingsbolagen inom områdena energi, miljövård och transportsystem. I avvaktan på regeringens fortsatta beredning av frågan om dessa bolag bör riksdagen enligt utskottets mening icke göra något sådant uttalande i ämnet som föreslås i motionen 1979/80:1023 (s).

Icke heller bör riksdagen, innan regeringen har återkommit i frågan om de tre redan beslutade bolagen, rikta någon framställning till den om ytterligare nationella utvecklingsbolag. Utskottet avstyrker således också förslaget i motionen 1979/80:1023 (s) om ett fjärde och ett femte bolag av denna typ.

Likaså avstyrker utskottet motionärernas förslag att riksdagen redan på nuvarande stadium skall uttala sig i fråga om samarbete för projektfinansiering mellan samhällsägda utvecklingsbolag och andra institutioner.

I motionen 1979/80:1013-som innehåller motiveringen till vad som yrkas i motionen 1^79/80:1015-erinrasom näringsutskottets uttalande beträffande det beslutade utvecklingsbolaget för energiteknik (NU 1978/79:60 s. 73). Enligt utskottet borde de resurser som finns vid Studsvik Energiteknik AB tas till vara och Studsviksbolaget tillförsäkras mö jligheter till nära samarbete med det nya bolaget. Motionären anför att det är uppenbart att ett sådant utvecklingsbolag kan utgöra ett komplement till Studsvik Energiteknik AB:s nuvarande verksamhet. Detta möjliggörs bäst, menar han, om det nya bolaget lokaliseras till Nyköping.

Frågan om lokalisering av ett nytt utvecklingsbolag för energiteknik ankommer det på regeringen att pröva. Utskottet avstyrker förslaget i motionen 1979/80:1015 om ett riksdagsuttalande i denna fråga.

NU 1979/80:43

32 Styrelsen för teknisk utveckling m. m.

I detta avsnitt behandlar utskottet dels frågan om anslag till styrelsen för teknisk utveckling (STU) för nästa budgetår, dels vissa andra frågor med anknytning till STU.

STU har till uppgift bl. a. att förhandla om och sluta avtal om kollektiv teknisk forskning. Hittills har avtal träffats med förbehåll för regeringens godkännande. Detta har enligt regeringens uppfattning (bil. 17 s. 259) i vissa fall medfört onödigt merarbete. Mot den bakgrunden föreslår regeringen att kravet på sådant godkännande begränsas till vissa i propositionen angivna fall. Kravet skall gälla för avtal om ny kollektiv forskningsverksamhet eller om större ökningar av omfattningen av en redan pågående verksamhet. Det skall dessutom gälla för fall då den statliga andelen av finansieringen inte oväsentligt överstiger industrins andel.

Utskottet tillstyrker förslaget. Vad regeringen i övrigt föreslagit under anslagen till STU (punkterna F1-F3) föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Utskottet övergår så till frågan om fonden för industriellt utvecklingsarbete - Industrifonden.

Industrifonden inrättades den 1 juli 1979. För budgetåret 1979/80 har - underrubriken Stöd till industriellt utvecklingsarbete-300 milj. kr. anslagits för fondens verksamhet. Fondens kansli är under uppbyggnad, och verksamheten har inledningsvis kunnat bedrivas i begränsad omfattning. Stöd från fonden lämnas i form av lån. Återbetalning av ett sådant lån är beroende av i vilken utsträckning det projekt som lånet gäller blir framgångsrikt. Benämningen lån kan därför, anförs det i propositionen (s. 313). i vissa fall leda till svårigheter för enskilda företag vid deras bokföringsmässiga behandling av lånen. Regeringen föreslår av den anledningen riksdagen att fondens stöd skall få lämnas som lån eller som bidrag med villkorlig återbetalningsskvldighet. Villkoren för eftergift av lån och för befrielse från skyldighet att återbetala bidrag skall vara likformiga.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag på denna punkt (punkten F 19).

Utskottet tar så upp frågan om insatser för uppfinnare.

Ett särskilt uppfinnarstöd hör också till vad som föreslås i motionen 1979/80:1023 (s). Förslaget innebär att 5 milj. kr. anvisas för ekonomiskt stöd till enskilda uppfinnare. Stödet skulle förslagsvis utgå med 50 000 kr. till var och en av 100 uppfinnare. Ansökan skulle göras genom de regionala utvecklingsfonderna. Ett likadant förslag lades fram från motionärernas håll våren 1979 och avslogs då av riksdagen, sedan det avstyrkts av utskottets majoritet (NU 1978/79:59 s. 35). Även i motionen 1979/80:395 behandlas frågan om uppfinnares möjligheter. Motionärerna anför att samhället mäste ägna ett seriöst intresse åt innovationsfrågorna och utveckla en genomtänkt rationell innovationspolitik. Det gäller därvid att undanröja de föreliggande hindren för en effektiv och samhällsnvttig. fungerande uppfinnarverksamhet i landet.

NU 1979/80:43

33 En viktig uppgift för STU är att ge stöd till innovationsverksamhet. Detta sker framför allt inom delprogrammet Teknikområden, som ingår i programmet Industriellt och samhällsinriktat tekniskt utvecklingsarbete. I propositionen (s. 244) redovisas att i STU:s förslag till ökade insatser under budgetåret 1980/81 ingår bl. a. ökat stöd till uppfinnare och mindre företag. Produkt- och uppfinningsutveckling samt rådgivning, vilket är ett underprogram inom det nämnda delprogrammet, inbegriper även rådgivning i tekniska, ekonomiska och juridiska frågor till mindre företag och enskilda personer, framhålls det (s. 246). Sistnämnda område har av STU föreslagits få mycket kraftigt ökade resurser. STU har också föreslagit förenklade stödformer för uppfinnare och avser att genomföra enklare rutiner för handläggning av hithörande ärenden. Ett annat delprogram. Förmedling, avser biträde med förmedling till exploatering av uppfinnings-, forskningsoch utvecklingsresultat (s. 248). I denna verksamhet ingår bl. a. tekniskkommersiell granskning av projekt. STU:s önskemål om ökade insatser till stöd åt uppfinnare har vunnit gehör hos regeringen. Anslaget till STU för teknisk forskning och utveckling ökar enligt dess förslag, som utskottet i det föregående har tillstyrkt, med 60 milj. kr. För programmet Industriellt och samhällsinriktat tekniskt utvecklingsarbete räknas enligt en preliminär fördelning med en ökning av ca 40 milj. kr. Industriministern understryker i propositionen den viktiga roll som de enskilda innovationerna spelar. Bl. a. framhåller han (s. 258) att det är väl känt att radikalt nyteknik ofta genereras inom mindre företag och bland enskilda uppfinnare. Dessa grupper har dock. påpekar han, svårt att finansiera utvecklingen och exploateringen av den nya tekniken och mycket svårt att sprida riskerna till flera utvecklingsprojekt. STU bör. sägs det i propositionen, i ökad utsträckning satsa på projekt baserade på radikala produktidéer inom områden och branscher med hog tillväxtmöjlighet.

Utskottet instämmer i de uttalanden som här har refererats och anser att önskemålet i motionen 1979/80:395 i det väsentliga bör tillgodoses genom den verksamhet som STU - med bistånd av de regionala utvecklingsfonderna - bedriver. Intresse i detta sammanhang har också den utredning om kulturarbetares och uppfinnares skatter och avgifter som utskottet i det föregående (s. 17) har lämnat vissa uppgifter om. Med vad här sagts avstyrker utskottet motionen 1979/80:395.

Vad beträffar förslaget i motionen 1979/80:1023 (s) om ett särskilt ekonomiskt stöd till enskilda uppfinnare hänvisar utskottet till vad som just sagts om STU:s insatser. Utskottet anser det inte lämpligt att ytterligare en form av stöd till uppfinnare införs. Därför avstyrker utskottet motionärernas förslag om ett sådant stöd.

Utskottet tar slutligen i detta sammanhang upp frågan om samverkan mellan affärsverkens och statliga myndigheters verkstadsrörelser. I motionen 1979/80:1023 (s) anförs att det finns goda förutsättningar för att genom aktiva statliga insatser åstadkomma påtagliga positiva effekter för produk 3

Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 43

NU 1979/80:43

tion och sysselsättning vid de statliga affärsverkens och myndigheternas egna verkstadsrörelser. En utredning tillsattes år 1975 för att se över möjligheterna att utveckla ny produktion vid sådana verkstäder. Denna utredning bör enligt motionärerna snarast redovisa förslag på detta område.

Kommunikationsministern meddelade i ett interpellationssvar i januari i år (se s. 18) att den berörda utredningen, den s. k. Samverk-utredningen (K 1976:01), under år 1980 kommer att avge ett betänkande vari frågan om fordonsverkstäderna och vissa principiella frågor behandlas.

Med hänvisning till den redovisade tidsplanen för utredningen avstyrker utskottet motionen 1979/80:1023 (s) i denna del.

Industripolitik i olika delar av landet

Ett antal motioner behandlar frågan om industripolitiska insatser för att främja industriell utveckling och sysselsättning i vissa särskilda delar av Sverige.

Förhållandena i Norrbottens län aktualiseras i tre motioner.

Motionen 1979/80:1443 innehåller en redovisning av sysselsättningsläget i Norrbotten samt arbetsmarknadsutsikterna i länet för är 1980 och i ett mer långsiktigt perspektiv. Motionärerna framhåller den stora betydelse som basindustrierna - gruvhanteringen och skogsnäringen - har för att långsiktigt och varaktigt stärka sysselsättningen i Norrbotten. Denna fråga har utskottet behandlat i samband med andra motioner om gruvindustrin, stålindustrin och skogsindustrin (se s. 9). Motionärerna pekar också på behovet av samordnad forskning och utveckling i syfte att differentiera näringslivet och därmed trygga sysselsättningen på sikt. Olika förslag på detta område har framlagts i en särskild motion (1979/80:521). som har behandlats av utbildningsutskottet (UbU 19^9/80:20). 1 den nu aktuella motionen anförs att nya idéer och förslag beträffande produktionsmöjligheter inte saknas, men att detta däremot är fallet med investeringsvilligt kapital för vidareförädling och utveckling av nya produkter. Mot denna bakgrund bör det enligt motionärerna övervägas att nya utvecklingsinvesteringar tryggas genom årlig tillförsel av finansiella resurser som motsvarar en väsentlig del av de vinster som uppstår genom vattenkraftsproduktionen i Norrbotten. Motionärerna föreslår att riksdagen skall ansluta sig till vad som anförs i motionen om utveckling av Norrbottens basnäringar som förutsättning för tryggad sysselsättning, om samordnade forsknings- och utvecklingsinsatser för långsiktig förstärkning av Norrbottens näringsliv samt om utredning rörande försörjningen med kapital för nya utvecklingsinvesteringar i Norrbottens näringsliv.

Även motionen 1979/80:1546 behandlar frågan om sysselsättningen i Norrbotten. Med anledning av det svåra sysselsättningsläget krävs, säger motionären, ett fortsatt målmedvetet arbete för att få trygga jobb i Norrbotten. Basindustriernas utveckling måste därvid tryggas, småföreta -

NU 1979/80:43

gens villkor förbättras och de regionala investerings- och utvecklingsfonderna successivt utvecklas. En ökad vidareförädling inom länet av dess egna råvaror ingår i motionärens program. Hon framför tanken att en utvecklingsfond skall byggas upp genom att en viss summa per ton såld råvara tas ut. Denna fråga borde utredas av regeringen. Motionären erinrar om att fyra filialetableringar i Norrbotten under 1960-talet med stöd av medel från investeringsfonder har givit bestående sysselsättning. Samma ordning bör åter användas så att frisläpp av företagens investeringsfonder sker i linje med regionalpolitiska mål, uttalar hon.

I motionen 1979/80:558 erinras om att de statsägda företagen intar en dominerande ställning som arbetsgivare i Norrbottens län. Dessa företag skulle kunna göra en väsentlig insats för att forma en medvetenhet om länets förutsättningar och ta vara på kunskaper och idéer, som annars har svårt att tränga fram, säger motionären. Sådana insatser kunde göras i form av t. ex. temadagar eller gruppdiskussioner under arbetstid. Motionären föreslår att riksdagen skall begära att regeringen utarbetar planer för att i de statliga verken och företagen i Norrbotten igångsätta verksamhet i syfte att stimulera diskussioner och planering för länets framtid.

Läget på arbetsmarknaden i Värmlantis län behandlas i motionen 1979/80:1400. I motionen anförs att det för att sysselsättningen i länet långsiktigt skall kunna stärkas krävs dels åtgärder för att stärka basnäringarna, dels insatser för att utveckla och divérsifiera det samlade näringslivet. Motionärerna hänvisar till socialdemokraternas partimotioner rörande näringspolitiken (1979/80:1023), skogsnäringen (1979/80:1027) och järn- och stålhanteringen (1979/80:970). Ett genomförande av förslagen i dessa motioner har enligt motionärernas mening central betydelse för den fortsatta utvecklingen i länet. De föreslår ett riksdagsuttalande om behovet av utveckling av Värmlands basnäringar som förutsättning för långsiktigt tryggad sysselsättning. Såvitt detta yrkande mera direkt avser skogs-, gruvoch stålindustrierna har det behandlats i utskottets betänkanden NU 1979/80:47, 1979/80:50 och 1979/80:51.

Mot bakgrund av utvecklingen av sysselsättningen i Värmlands län måste enligt motionen 1979/80:1402 ett samhälleligt ingripande ske. Motionären anser att samhället måste helt överta Värmlands basnäringar och satsa kapital för utveckling och forskning. Vidare måste en plan för utveckling av vidareförädling och tillverkningsindustri byggd på samhällsekonomiska mål upprättas. Motionären föreslår att riksdagen skall begära att regeringen utarbetar en sådan plan. Han erinrar om att Värmlandsdelegationen och Värmlands läns utvecklingsfond har inrättats för att stimulera utvecklingen av näringslivet i länet. Han anför att tillräckliga medel saknas och föreslår av den anledningen att ett nytt organ skall inrättas med företrädare för fackföreningar, politiska partier och forskare med uppgift att planera en utveckling av länets industri med sikte på produktion för samhälleliga behov.

NU 1979/80:43

36 I motionen 1979/80:1785 uttalas att Norduppland, liksom andra delar av Sverige, saknar en planmässig utvinning och förädling av naturrikedomarna och erforderlig kontroll av privat företagsamhet och vinstintresse. En av regeringen tillsatt arbetsgrupp, Nordupplandsgruppen, har avlämnat sin rapport. Enligt motionärens mening finns det flera goda förslag i rapporten. Det viktigaste är därvid att Norduppland skall betraktas och hållas samman som en integrerad region. Detta fordrar enligt motionären en plan för industriutveckling och sysselsättning som kan upprättas endast i samhällets regi. Det förslag i motionen som behandlas i detta betänkande går ut på att regeringen skall uppmanas lägga fram en plan för industri och sysselsättning i Norduppland, grundad på Nordupplandsgruppens rapport.

Utskottet vill först påpeka att en viktig uppgift för de regionala utvecklingsfonderna är att främ ja den industriella utvecklingen i olika delar av landet. Vidare vill utskottet erinra om att anslaget Åtgärder m. m. i anslutning till länsplaneringen ( jfr prop. 1979/80:100 bil. 17 s. 90 f.. AU 1979/80:23 s. 47) används för att bestrida länsstyrelsernas kostnader för att vidareutveckla åtgärdsförslag som redovisas i länsplaneringen. Vad gäller förslaget i motionen 1979/80:1546 om ett uttalande rörande frisläpp av investeringsfonder för etablering av företag i Norrbotten konstaterar utskottet att gällande regler - i förordningen (1979:882) om frisläpp av investeringsfonder - är så utformade att motionärens önskemål redan är tillgodosett (se s. 18).

Utskottet är väl medvetet om behovet av insatser till förmån för industriell förnyelse i de delar av landet som berörs i de här behandlade motionerna.

En rad åtgärder har också vidtagits från regeringens sida under senare är. Utskottet vill här erinra om de förslag som i olika sammanhang har lagts fram av Norrbottendelegationen. Värmlandsdelegationen och Nordupplandsgruppen. Vissa av förslagen befinner sig på genomförandestadiet, medan andra bereds inom regeringskansliet. Det finns mot denna bakgrund enligt utskottets mening ingen anledning för riksdagen att särskilt uttala sig om något av de förslag om industripolitik i olika delar av landet som förs fram i motionerna 1979/80:558, 1979/80:1400, 1979/80:1402, 1979/80:1443. 1979/ 80:1546 och 1979/80:1785.

Regionala utvecklingsfonder m. m.

I detta avsnitt behandlar utskottet först frågor om medelstilldelning till de regionala utvecklingsfonderna, om medelsbehovet hos olika fonder och om serviceverksamheten hos fonderna, därefter förslag om produktutvecklingscentra och slutligen ett förslag om samhällsägda handelshus. Det kan nämnas att utskottet i andra sammanhang har behandlat frågor om regionala utvecklingsbolag (NU 1979/80:5 y. i AU 1979/80:29) och om regionala investmentbolag (NU 1979/80:57).

NU 1979/80:43

37 Genom de regionala utvecklingsfonderna går en väsentlig del av statens stöd till mindre och medelstora företag. Till fondernas företagsservice, utbildningsservice, låneverksamhet och administration utgår bidrag över anslaget Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. Medel för fondernas utlåningsverksamhet anvisas över anslaget Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder. Statens industriverk beslutar om fördelningen av tillgängliga medel.

I propositionen 1979/81): 100 (bil. 17 s. 50 f.) föreslår regeringen riksdagen att anvisa 85 milj. kr. som bidrag till de regionala utvecklingsfonderna och 125 milj. kr. som medelstillskott till fondernas kreditverksamhet. Vidare föreslår regeringen (s. 56) ett nytt anslag för täckande av förluster hos fonderna med anledning av fondernas garantigivning. I frågan om systemet för fondernas garantigivning har riksdagen nyligen gjort ett uttalande (NU 1979/80:32 s. 7, rskr 1979/80:172).

Frågan om fördelning av statens bidrag och medelstillskott till och mellan de olika fonderna tas upp i tre motioner. Insatserna för skogslänen mäste enligt motionen 1979/80:310 med en helt annan medvetenhet än tidigare inriktas på att bygga upp tillväxtinriktade industristrukturer. Motionärerna uttalar att utvecklingsfonderna i skogslänen kan komma att spela en betydelsefull roll i detta arbete, förutsatt att de ges resurser härför. De betecknar det som naturligt att staten markerar sitt intresse av en bättre regionalpolitik genom att kompensera skogslänens utvecklingsfonder för det regionalpolitisk! präglade merarbete som de utför i form av olika åtgärder i syfte att länen på sikt skall få sådan verksamhet som hör morgondagen till. Statens bidrag till fonderna bör enligt motionärerna mot denna bakgrund fördelas utifrån såväl industripolitiska som regionalpolitiska grunder. Motionärerna vill att regeringen skall lägga fram ett förslag till bidragsregler med denna innebörd för riksdagen.

I motionen 1979/80:1413 begärs att de utlåningsmedel som budgetåret 1980/81 disponeras av utvecklingsfonden i Blekinge län skall ökas till 20 milj. kr. med hänsyn till sysselsättningsläget i länet.

Utvecklingsfonden i Stockholms län berörs i motionen 1979/80:1874. Enligt denna motion bör riksdagen uttala att regeringen bör skapa sådana regler för medelstilldelning mellan de regionala utvecklingsfonderna att den nämnda fonden inte missgynnas i förhållande till fonderna i andra län. Som motivering för förslaget anförs - i motionen 1979/80:1870 - att storstadsregionerna, särskilt Stockholm, har goda möjligheter och spelar en viktig roll när det gäller nyorientering och omstrukturering av näringslivet.

Utskottet vill fästa uppmärksamheten på vad som i propositionen (s. 52 f.) sägs om principerna för medelsfördelning melkin utvecklingsfonderna. Industriministern anför därvid sammanfattningsvis följande. Det är inte möjligt att fastställa några enkla regler för medelsfördelningen. Denna måste utgå från syftet med fondernas verksamhet. Det är att med speciell inriktning på småföretagen främja utvecklingen av ett internationellt konkurrenskraf -

NU 1979/80:43

tigt näringsliv. Samtidigt skall verksamheten stå i samklang med samhällets regionalpolitiska strävanden. Fonderna är alltså att betrakta som ett väsentligt inslag i en aktiv regionalpolitik. Den närmare fördelningen av bidrag och medelstillskott ankommer på statens industriverk. Verket får därvid göra en avvägning mellan sådana bedömningsgrunder som antalet företag i resp. län samt näringsstruktur, geografiska förhållanden, behov av ökad industrisysselsättning, tillgång på privata serviceföretag, konsultföretag och kreditinstitut inom länet etc. De regionalpolitiska skälen måste dock tillmätas en avgörande betydelse. I detta sammanhang erinrar industriministern om innebörden av förordningen (1979:639) om skyldighet för statlig myndighet att följa riktlinjerna för regionalpolitiken.

Utskottet vill i anslutning till vad industriministern anfört understryka att det är såväl näringspolitiska som regionalpolitiska hänsyn som skall styra fördelningen av tillgängliga medel mellan de regionala utvecklingsfonderna. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet de förslag i motionerna 1979/ 80:310, 1979/80:1413 och 1979/80:1874 som tar sikte på principerna för fördelningen av dessa medel.

Av det föregående framgår att regeringen har föreslagit ett bidrag av 85 milj. kr. till de regionala utvecklingsfonderna. I detta belopp ingår medel till den kontaktskapande verksamhet som Svenska Industrietablerings AB (Svetab) bedriver vid regionala investmentbolag. Vid tidpunkten för Svetabs framställning till industriverket om medel för budgetåret 1980/81 fanns två sådana bolag. Senare under våren 1979 beslutade riksdagen att ytterligare två bolag skulle inrättas. Samtidigt anslogs 1 milj. kr. för kontaktskapande verksamhet (NU 1978/79:59 s. 43. rskr 1978/79:415). Utskottet finner det angeläget att Svetab erhåller tillräckliga medel för kontaktskapande verksamhet vid de två existerande bolagen och vid de två som är under uppbyggnad.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning under de tre här behandlade anslagen (bil. 17 punkterna B 12-B 14).

Utskottet övergår så till frågan om utvecklingsfondernas serviceverksamhet.

Ett område där de mindre och medelstora företagen enligt motionen 1979/80:1023 (s) har särskilt goda förutsättningar är utveckling av nya produkter. Samtidigt uppstår emellertid i små företag ofta problem i samband med sådan utveckling, säger motionärerna. Det finns därför, menar de, ett behov av samhällsinsatser på detta område. Enligt motionärernas uppfattning bör det vara de regionala utvecklingsfondernas uppgift att svara för en mer allmän service till företagen i produktutvecklingsfrågor och också att genom uppsökande verksamhet initiera produktutveckling i företag. Motionärerna föreslår ett riksdagsuttalande av denna innebörd.

Utskottet vill erinra om att en stor del av utvecklingsfondernas verksamhet utgörs av företagsservice. Inom ramen för företagsservice ligger produktförnyelse och teknisk service, ett område som har hög prioritet i fondernas

NU 1979/80:43

verksamhet. Därutöver har fonderna möjlighet att delfinansiera produktutveckling med lån för vilka gäller villkorlig återbetalningsskyldighet. Mot denna bakgrund finns det enligt utskottets mening inte behov av ett sådant uttalande som föreslås i motionen 1979/80:1023 (s). Denna avstyrks således i här behandlad del.

Även motionen 1979/80:309 mynnar ut i ett förslag om riksdagsuttalande rörande service till de mindre företagen. Vad motionärerna vill framhäva är att utvecklingsfonderna måste arbeta på ett sådant sätt att de verkligen når ut till de minsta företagen. Utformningen av såväl företagsservice som kredifservice bör därför ske i nära samarbete med berörda företag och organisationer, anför de. - Utskottet instämmer med motionärerna i att det är viktigt att utvecklingsfonderna på ett effektivt sätt når ut till de mindre företagen och att den service man tillhandahåller utformas så, att den inte uppfattas som krånglig och svåråtkomlig. Detta ligger helt i linje med grundtanken vid bildandet av fonderna. Att riksdagen nu gör ett särskilt uttalande i detta ämne synes inte erforderligt. Utskottet avstyrker därför motionen 1979/80:309.

I två motioner behandlas frågan om föreiagsledarutbildning genom de regionala utvecklingsfondernas försorg. Enligt motionen 1979/80:557 visar erfarenheten att utvecklingen av småföretagens ledningsmässiga kapacitet och kvalitet på ett anmärkningsvärt sätt har försummats i regionalpolitiska sammanhang. Utvecklingsfonden kommer ofta in för sent för att kunna lämna hjälp. Fonderna borde kunna ge service i kritiska skeden och därvid effektivt utbilda företagsledare och ansvariga fackliga företrädare. Motionärerna föreslår att fonderna inom ramen för tillgängliga medel får möjlighet att dels anordna förebyggande företagsledarutbildning, dels göra uppföljningar i syfte att medverka till att beviljade lån används enligt företagsekonomiska principer.

I motionen 1979/80:961 hänvisas till en speciell företagsledarutbildning som Västerbottens läns utvecklingsfond har genomfört tillsammans med kommunala vuxenutbildningen i Umeå. Resultatet av de genomförda kurserna åren 1978 och 1979 är gott, anför motionärerna. Landstinget har bidragit finansiellt till utbildningen men anser att finansieringsfrågan måste få en permanent lösning. Med detta skall enligt motionärerna förstås att landstinget inte avser att fortsättningsvis svara för finansieringen. Med hänsyn till utbildningens betydelse föreslår motionärerna att vid fördelningen av medel särskilda anslag för utbildning av småföretagare tilldelas fonderna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län inom ramen för nuvarande medel.

Som har nämnts inledningsvis i detta avsnitt tillhör utbildningsverksamhet utvecklingsfondernas verksamhetsområde. Företagsledarutbildning anordnas eller förmedlas av fonderna, varvid verksamheten läggs upp och utformas av regionala utbildningsenheter (prop. 1979/80:100 bil. 17 s. 50). Dessa enheter är knutna till fonderna i Malmö, Göteborg. Växjö, Nyköping, Falun

NU 1979/80:43

och Luleå och täcker mer än ett län. Hela landet kommer härigenom att omfattas av utbildningsenheternas verksamhet. Med hänsyn härtill finner utskottet att motionerna 1979/80:357 och 1979/80:961 inte ger anledning till någon särskild åtgärd. De avstyrks alltså.

Den framtida verksamheten vid stiftelsen Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (IUC) behandlas i motionen 1979/80:1770. Enligt motionärernas mening måste de näringspolitiska insatserna i Norrlandslänen i betydligt större utsträckning än hittills inriktas på att erhålla företag och produkter med en utvecklingspotential. Det behövs kraftfulla centrala insatser men också en näringspolitik på det regionala planet. Detta kräver en uppbyggnad av instrument som kan komplettera utvecklingsfonderna. IUC:s framtida roll bör ses som en viktig del i ett samlat regionalpolitisk! perspektiv, anför motionärerna. I motionen föreslås att IUC:s geografiska verksamhetsområde vidgas till att omfatta förutom Västerbottens och Norrbottens även Västernorrlands och Jämtlands län. Verksamheten skulle därvid knytas till utvecklingsfonderna i resp. län. Finansieringen skulle ske över ett särskilt ^egionalpolitiskt anslag i statsbudgeten och inte som nu över anslaget till utvecklingsfonderna. Motivet härför är enligt motionärerna att IUC:s verksamhet bör ses som en speciell regionalpolitisk insats. Medelsbehovet beräknas uppgå till 3,5 milj. kr. i 1979 års penningvärde.

Som nämns i redogörelsen i det föregående (s. 18 f.) ankommer det på IUC och dess huvudmän att fatta beslut om förätidfingar i IUC:s geografiska verksamhetsområde och organisation.

Av budgetpropositionen (bil. 17 s. 53) framgår att industriverket i sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 har föreslagit att statsbidrag till IUC skall anvisas under ett särskilt anslag på statsbudgeten men att regeringen inte är beredd att biträda verkets förslag.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen 1979/ 80:1770.

I två motioner behandlas frågan om produktutvecklingscentra.

Den allmänna industriella situationen i Östergötland och Linköping gör det nödvändigt att konkreta insatser sätts in i det området, sägs det i motionen 1979/80:959. Motionärerna föreslår med hänvisning därtill att ett produktutvecklingscentrum snarast möjligt inrättas i Linköping.

Enligt förslag i motionen 1979/80:561 bör ett industriellt utvecklingscentrum för södra Sverige förläggas till Hultsfred. Motionären anför att en samordnad, statligt stödd innovationsverksamhet kan komma att betyda mycket för den berörda regionen.

Utskottet behandlade våren 1979 förslag om att produktutvecklingscentra skulle inrättas i bl. a. Linköping och i Hultsfred (NU 1978/79:59 s. 43 f.). Utskottet hänvisade därvid till att de regionala utvecklingsfonderna tillkommit bl. a. för att främja produktutveckling i former som är avpassade efter olika regioners behov och önskemål. Fondernas resurser skulle budgetåret 1978/79 få en avsevärd förstärkning. Mot denna bakgrund avstyrkte utskottet

NU 1979/80:43

motionerna om produktutvecklingscentra. och dessa avslogs också av riksdagen.

Som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 19) har STU i samråd med industriverket genomfört en utredning om regional projektledningshjälp. Ett betänkande i ämnet har avlämnats i mars 1980. och frågan bereds nu inom regeringskansliet.

Med hänvisning till vad utskottet nu anfört avstyrker utskottet motionerna 1979/80:561 och 1979/80:959.

Utskottet tar vidare upp frågan om handelshus. Enligt motionen 1979/ 80:1023 (s) är marknadsföring vid sidan av produktutveckling ett område där mindre och medelstora företag med samhällets stöd kan uppnå förbättrade resultat. Motionärerna framhåller utvecklingsfondernas roll på detta område. Beträffande marknadsföring utomlands erinrar motionärerna om den verksamhet med ”exportchef att hyra” som Sveriges exportråd bedriver. Andra former borde också prövas där samhällets insatser gär längre. Motionärerna påpekar att förslag våren 1979 om samhällsägda handelshus pä nationell nivå fick ett positivt bemötande vid riksdagsbehandlingen. De förutsätter nu att regeringen med det snaraste återkommer i denna fråga.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande. Såväl socialdemokraterna som centerpartiet lade våren 1979 i en partimotion fram förslag om inrättande av handelshus. Utskottet fann att initiativ i denna riktning, som då redan tagits av tre utvecklingsfonder, borde stöd jas. Frågan var dock komplicerad, anförde utskottet vidare, varför frågan om handelshus borde utredas inom regeringskansliet (NU 1978/79:59 s. 66). På förslag av utskottet gjorde riksdagen ett uttalande av denna innebörd.

Regeringen har i augusti 1979 lämnat utvecklingsfonderna i Stockholms. Värmlands och Gävleborgs län medgivande att starta försöksverksamhet med handelshus. Medel har anvisats för denna försöksverksamhet till slutet av 1980. Verksamheten skall utvärderas av statens industriverk och Sveriges exportråd under hösten 1980. Utskottet förutsätter att riksdagen sedan utan dröjsmål får en redovisning av utvärderingens resultat.

Med hänvisning till vad utskottet nu anfört avstyrker utskottet motionen 1979/80:1023 (s) i ifrågavarande del.

Vissa kapital- och kreditförsörjningsfrågor

Kreditverksamheten vid de regionala utvecklingsfonderna har behandlats i det föregående. Utskottet tar i detta avsnitt upp dels förslag rörande allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse, dels vissa andra kapital- och kreditförsörjningsfrågor.

I motionen 1979/80:1023 (s) erinras om att man frän socialdemokratiskt håll våren 1979 i en partimotion om näringspolitiken och senare i samband med behandlingen av regeringens förslag avseende den svenska kapitalmarknaden lade fram förslag om att allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse

NU 1979/80:43

skulle få ytterligare 1 miljard kronor att förvalta. Motionärerna framhåller nu som då fondens betydelsefulla roll när det gäller att öka tillgången på riskvilligt kapital på den svenska kapitalmarknaden. De upprepar nu sitt krav om förstärkning av fjärde fondstyrelsens resurser. Likaså upprepar de sitt förslag om att fondens möjligheter till engagemang i samma bolag inte - såsom fr. o. m. i år är fallet efter en ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning - skall begränsas till högst 10 % av aktierna. Slutligen erinrar de om sitt tidigare förslag att det i reglementet skall finnas en bestämmelse som ålägger fondstyrelsen att inför beslut om engagemang fästa vikt vid de synpunkter som framförs av de anställda i berörda företag. Även detta krav upprepas nu av motionärerna.

När utskottet hösten 1979 behandlade delar av propositionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden tog utskottet - såsom har redovisats i det föregående (s. 19 f.) - ställning i de frågor som på nytt tas upp i den nu aktuella motionen. För en utförligare belysning av dessa frågor hänvisar utskottet till sin tidigare framställning.

Utskottet anser att det alltjämt inte föreligger något omedelbart behov av medelstillskott till den delfond som fjärde fondstyrelsen förvaltar. Det får enligt utskottets mening ankomma på regeringen att, när det synes påkallat, aktualisera frågan om avsättande av ytterligare medel ur allmänna pensionsfonden till aktieköp. Utskottet avstyrker följaktligen motionärernas förslag i detta hänseende.

Vad gäller frågan om begränsning av fjärde fondstyrelsens engagemang i samma företag anser utskottet nu som förut att en regel om sådan begränsning är motiverad. Den gräns vid 10 % av aktiekapitalet - eller, när det finns aktier med olika röstvärde, av röstetalet - som riksdagen fastställde hösten 1979 finns det enligt utskottets mening ingen anledning att nu ändra. Utskottet avstyrker förslaget i motionen 1979/80:1023 att denna begränsningsregel skall upphävas.

Utskottet finner det naturligt att fjärde fondstyrelsen vid beredning av frågor om engagemang i en nyemission beaktar de anställdas synpunkter på företagets utveckling. Några särskilda direktiv till fondstyrelsen av denna innebörd synes inte erforderliga. Utskottet avstyrker alltså yrkandena i motionen 1979/80:1023 (s) på denna punkt.

Som en bakgrund till utskottets behandling av vissa andra kapital- och kreditförsörjningsfrågor finner utskottet anledning att erinra om följande.

Diskussioner om företagens kapital- och kreditförsörjningsfrågor förs fortlöpande inom de regionala utvecklingsfonderna. Enligt vad utskottet har erfarit pågår en utredning inom industriverket om mindre och medelstora företags kreditförsörjning. Frågan om företagens försörjning med eget kapital behandlas också ismåföretagsdelegationen (1 1977:D). Delegationen har tillkommit som en följd av den s. k. småföretagspropositionen (prop. 1977/78:40, NU 1977/78:34) och har till uppgift att fortlöpande följa och

NU 1979/8»: 43

bevaka utvecklingen på småföretagsområdet. Ordförande i delegationen är industriministern. Vidare har riksdagen begärt en utredning om mindre och medelstora företags finansiella situation (NU 1979/80:10 s. 36, rskr 1979/ 80:62). Denna utredning har ännu inte tillsatts.

Utskottet tar så först upp frågan om regionala eller lokala invesleringsbolag på privat basis. I motionen 1979/80:1430 framhålls fördelar med sådana bolag. Någon form av stimulans i ett inledningsskede för bolag av denna typ borde övervägas, anser motionärerna. Statsmakterna borde medverka vid utarbetandet av olika modeller och system för regionala/lokala investeringsbolag. Motionärernä vill att regeringen skall föranstalta om att frågan utreds. Utredningsarbetet kan lämpligen anförtros någon redan befintlig utredning, t. ex. den planerade utredningen om mindre och medelstora företags finansiella situation, anförs avslutningsvis i motionen.

I motionen 1979/80:333 behandlas en liknande fråga. Motionärerna anför att en lämplig form för statligt stöd för utveckling av nya företag är att det enskilda näringslivet stimuleras att starta utvecklingsföretag. Sådana företag kan hjälpa nyetablerade företag dels genom att teckna aktier och låna ut rörelsekapital, dels genom att ge stöd och råd i företagsledningsfrågor. Statens insats kan enligt motionärerna vara att exempelvis via Sveriges Investeringsbank AB skjuta till lånekapital till utvecklingsföretagen i proportion till de privata investerarnas egna kapital.

Utskottet finner den tanke som framförs i motionen 1979/80:1430 väl värd att pröva. Ett utredningsarbete fordras dock först. Det bör ankomma på regeringen att välja lämplig form för detta arbete. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd. Om så sker synes också syftet med motionen 1979/80:333 vara tillgodosett.

I motionen 1979/80:333 behandlas också frågan om en särskild låneform för finansiering av nya företag. Motionärerna hänvisar till en låneform i Västtyskland och menar att den bör införas också i Sverige. Utskottet vill erinra om att samma förslag om låneform för nya företag behandlades av utskottet våren 1979 (se s. 20). Utskottet vill nu liksom vid det tidigare tillfället inte utesluta att en sådan låneform också skulle kunna visa sig användbar i Sverige. Det kan förutsättas att den nyssnämnda utredningen om mindre och medelstora företags kapitalförsörjning finner anledning att studera detta uppslag. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet det nu berörda förslaget i motionen 1979/80:333.

Svårigheterna att med säkerhet förutsäga en konjunkturutveckling framhålls i motionen 1979/80:698. Motionären menar att det är önskvärt att ett mera direkt och av näringslivet självt handlagt utjämningssystem med verkan på längre sikt upprättas. Detta skulle gå ut på att medel från företag med ovanligt höga vinster tillförs en industrins utjämningsfond. Företag som

NU 1979/80:43

bedöms ha kommit i tillfälliga svårigheter men som på längre sikt kan beräknas bli bärkraftiga skulle beviljas lån och bidrag ur fonden. Motionären framhåller att det skisserade förslaget fordrar omfattande utredning. Utskottet finner inte anledning att tillstyrka en utredning av det slag som motionären föreslår.

Frågan om egenföretagares personliga borgensåtaganden tas upp i motionen 1979/80:953. Motionären anför att lagreglerna om medbestämmande i arbetslivet har medfört att arbetsgivarens beslutanderätt inskränkts i betydande grad. För en arbetsgivare som samtidigt är företagsägare kan allvarliga konsekvenser uppkomma på så sätt att han kan få svårigheter att garantera avtal med kunder och leverantörer. Borgenskravet vid lån från statliga institutioner bör enligt motionärens mening begränsas till att gälla endast företagsinteckningar och inte som f. n. också den egna företagarens personliga ägodelar.

Samma krav beträffande egenföretagares personliga borgensåtaganden har, som framgår av redogörelsen i det föregående (s. 20), förts fram i riksdagen flera gånger tidigare. Utskottet anförde vid det senaste tillfället att utskottet delade motionärens uppfattning att kraven på lånesäkerhet kan framstå som onödigt hårda och ibland orättvisa ur företagarens synvinkel. Samtidigt uttryckte utskottet förståelse för att kreditinstituten så långt möjligt måste skydda sig för förluster i samband med långivning och att den avsedda typen av personlig borgen kan vara ett effektivt medel därvidlag. Utskottet anser nu liksom våren 1979 att ett särskilt uttalande från riksdagens sida inte är påkallat. Motionen 1979/80:953 avstyrks således av utskottet.

En annan fråga i detta sammanhang gäller lån från AB Industrikredit. I motionen 1979/80:1431 påtalas att industriinvesteringarna har visat en kraftig nedgång under senare år. Framför allt de mindre och medelstora företagens kreditmöjligheter borde stärkas, alldeles särskilt de långa krediterna för industrins byggnader och anläggningar. AB Industrikredit, som ägs gemensamt av staten och affärsbankerna, kan formellt bevilja lån upp till 20 år. I allmänhet är löptiden 10-15 år. En längre löptid innebär en ökad trygghet för företagen, framhåller motionärerna. Med tanke på industri- och kontorsbyggnaders livslängd om ca 50 år borde det enligt motionärerna inte vara orimligt med en lånetid om 30 år på sådana byggnader.

Även frågan om längre löptid för lån från AB Industrikredit och AB Företagskredit behandlades av utskottet våren 1979. Utskottet anförde därvid att frågor om lånevillkor hos AB Industrikredit lämpligen kunde tas upp i samband med behandlingen av propositionen 1978/79:165 om den svenska kapitalmarknaden (NU 1978/79:59 s. 52). Detta skedde emellertid inte. Enligt vad utskottet har inhämtat är avsikten nu att den utredning om mindre och medelstora företags kapitalförsörjning som riksdagen har beställt skall få direktiv att uppmärksamma saken. Med hänvisning till vad utskottet nu anfört avstyrker utskottet motionen 1979/80:1431.

NU 1979/80:43

45 Övriga förslag rörande mindre och medelstora företag

I detta avsnitt behandlar utskottet ytterligare ett antal förslag som berör mindre och medelstora företag, bl. a. samarbete mellan mindre företag, kooperativa företag, småföretagsforskning och underleverantörsfrågor.

Betydelsen av samarbete mellan mindre industriföretag understryks i motionen 1979/80:249. Utvecklingsfondernas företagsservice är mycket värdefull, poängterar motionären. Därutöver skulle en mer systematisk satsning på olika samarbetsformer kunna ge positivt resultat. Samarbetet skulle initieras av företagen. Statligt stöd behövs emellertid, hävdar motionären, och bör kunna ges t. ex. genom att statens industriverk tillsammans med utvecklingsfonder och branschorganisationer medverkar i samarbetsprojekt.

Utskottet anser det angeläget att samarbete mellan mindre företag kommer till stånd i olika former. Det är en viktig uppgift för berörda organ, framför allt de i motionen nämnda, att aktivt bidra till en ökad samverkan mellan mindre företag. Utskottet anser emellertid inte något särskilt uttalande från riksdagens sida i denna fråga vara påkallat och avstyrker alltså motionen 1979/80:249.

Den kooperativa företagsformen kan bidra till att fylla det stora behovet av att stimulera nyföretagande, hävdas det i motionen 1979/80:1408. Det personalägda företaget har enligt motionären en rad handikapp jämfört med företag som är hänförliga till de traditionella företagsformerna. Till stor del beror detta, menar han, på brister i information och service. Personalägda företag måste enligt motionärens uppfattning få lika chans till etablering som andra företag. Han föreslår att de erfarenheter som finns hos nuvarande personalägda företag samlas in och ställs samman. Vidare borde någon form av mönsterstadga utarbetas för personalägda företag. En förteckning över företagskonsulter som har erfarenheter från personalägda företag borde också upprättas. Det bör enligt motionären övervägas om inte de nämnda åtgärderna kan vidtas inom ramen för den försöksverksamhet med löntagarägda företag, i regi av utvecklingsfonderna och kooperationsutredningen (I 1977:01). till vilken medel anvisades våren 1979 (NU 1978/79:59 s. 63, rskr 1978/79:415).

Utskottet finner det angeläget att goda förutsättningar skapas för personalägda företag, särskilt i kooperativa driftsformer. Kooperationsutredningen har till uppgift att utreda frågan om kooperationen och dess roll i samhället. För innevarande budgetår finns 1 milj. kr. tillgängliga för en försöksverksamhet med fördjupad företagsservice genom regionala utvecklingsfonder i samband med bildande av löntagarägda företag. Genom försöksverksamheten erhålls erfarenheter av problem och hinder av olika slag när sådana företag skall bildas. Det torde inte finnas något hinder för att medlen kan utnyttjas bl. a. så som motionären föreslagit. Något särskilt

NU 1979/80:43

uttalande från riksdagens sida synes därför inte påkallat. Motionen 1979/80:1408 avstyrks således.

Utskottet tar så med anledning av två motioner upp vissa underleverantörsfrågor.

Den ena av dessa motioner är den socialdemokratiska partimotionen 1979/80:1023. Här anförs att ställningen som underleverantör skapar ett beroende som kan medföra särskilda problem. Ett exempel är att dessa företag är känsliga för konjunktursvängningar, ett annat att underleverantörer kan komma att pressas till orimligt hårda avtalsvillkor. Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att möjligheterna att förbättra underleverantörernas situation skall ses över. En viktig uppgift måste därvid, betonar de, vara att utarbeta förslag till åtgärder för att stärka underleverantörernas ställning gentemot enskilda köpare.

I motionen 1979/80:1772 framhålls att man vid strukturomvandlingen inom näringslivet ägnar föga uppmärksamhet åt småföretags ställning som underleverantörer. En utredning bör enligt motionärerna genomföras angående skånska småföretags ställning som underleverantörer, i syfte att dessa företag skall bevakas och utvecklas.

Ett liknande förslag som det i motionen 1979/80:1023 (s) framlades i en socialdemokratisk partimotion våren 1979. Vad utskottet då anförde (NU 1978/79:59 s. 64 f.) äger fortfarande giltighet. Utskottet instämmer således nu som då i motionärernas uppfattning att underleverantörer, som vanligen tillhör kategorin mindre och medelstora företag, inte sällan har en svår ställning gentemot sina kunder, som ofta är storföretag. Vid inrättandet av de regionala utvecklingsfonderna underströks (prop. 1977/78:40 bil. 1 s. 171) att deras insatser på underleverantörsområdet borde systematiseras och intensifieras. Utskottet förutsätter att regeringen har frågan om underleverantörernas ställning under uppsikt. När det gäller förslaget i motionen 1979/80:1023 (s) om utredning av underleverantörssituationen i ett visst geografiskt område vill utskottet nu liksom våren 1979 hänvisa till att utvecklingsfonderna bör kunna bidra med hjälp och stöd i viss omfattning. Något särskilt uttalande från riksdagens sida i denna fråga anser utskottet inte vara påkallat. Motionen 1979/80:1023 (s) i ifrågavarande del och motionen 1979/80:1772 avstyrks följaktligen.

I motionen 1979/80:1023 (s) framhålls vidare att underleverantörernas finansieringssituation kan underlättas genom factoringverksamhet. Enligt motionärerna har det förslag om försöksverksamhet med factoringbolagsom framlades från deras sida våren 1979 rönt stort intresse på företagarhåll. Motionärerna för med hänvisning härtill åter fram förslaget. Regeringen bör, hävdar de. ta upp överläggningar med några regionala utvecklingsfonder och utarbeta ett konkret förslag.

Frågan om factoringbolag har behandlats av utskottet våren 1979 (se s. 22). Utskottet fann därvid inte några bärande skäl för att staten skulle engagera

NU 1979/80:43

sig i factoringverksamhet. På detta område finns redan ett stort antal företag. Utskottet kan inte finna behov av ytterligare statliga insatser utöver den verksamhet som bedrivs med anknytning till Post- och Kreditbanken, PKbanken. Motionsförslaget avstyrks således av utskottet nu liksom våren

1979.

Ytterligare tas i motionen 1979/80:1023 (s) upp frågan om överlåtelse av mindre företag såväl vid försäljning som vid generationsskifte. Det är enligt motionärerna uppenbart att företag kan råka i en allvarlig situation då ägaren-företagsledaren drar sig tillbaka. Motionärerna erinrar om att man från socialdemokratiskt håll ställt sig bakom regeringsförslag år 1977 om lättnader i arvs- och gåvobeskattningen. Enligt deras mening är det ett samhällsintresse att undvika att företag finansiellt urholkas vid överlåtelser. Mot denna bakgrund anser motionärerna att det är motiverat med en utredning av möjligheterna att underlätta företagsöverlåtelser och generationsskiften i företag genom åtgärder som inte får fördelningspolitiskt oacceptabla konsekvenser. De föreslår ett riksdagsuttalande av denna innebörd.

En kommitté (B 1979:31) om översyn av beskattningsreglerna för familjeföretag har, som nämnts i det föregående (s. 22), tillsatts av budgetministern. Denna kommitté har bl. a. till uppgift att behandla frågor om överlåtelse av företag. Motionärernas syfte är sålunda redan tillgodosett. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1979/80:1023 (s) i här behandlad del.

Utskottet behandlar i detta sammanhang slutligen frågan om småföretagsforskning. Småföretagens betydelse ur samhällsekonomisk synvinkel understryks i motionen 1979/80:1420. Den samlade kunskapen om den svenska småföretagsamheten är enligt motionärernas mening inte tillfredsställande. Samhällets krav på småföretagen kommer att öka, och därför är det av stor betydelse att det sker en satsning på forskningen om de svenska småföretagen. Motionärerna anför att småföretagsforskningen sedan mitten av 1970-talet framför allt har bedrivits vid högskolan i Växjö, med anknytning till utbildningen men utan fasta forskningsresurser. Det är enligt motionärerna angeläget att medel ställs till förfogande för att denna högskola skall kunna fungera som ett centrum för forskning kring de svenska småföretagen. Förslag om en väl utvecklad och målinriktad småföretagsforskning vore en naturlig del i en framtida proposition om småföretag, säger motionärerna avslutningsvis.

Enligt vad utskottet har erfarit har en rad studier kring de mindre företagens problem och villkor genomförts vid högskolan i Växjö. Några av dessa har utförts på uppdrag av Ingenjörsvetenskapsakademien och Sveriges industriförbund. En del av den kunskap som har förvärvats genom forskningen har avsatts i läroböcker. Ett motsvarande intresse för småföretagsfrågor finns även vid andra högskolor. En informell samarbetsgrupp har.

NU 1979/80:43

som redovisats i det föregående (s. 22), bildats för erfarenhetsutbyte mellan dem som bedriver småföretagsutbildning. Enligt utskottets mening har småföretagsforskningen en viktig uppgift att fylla även framgent. Den kapacitet som finns vid högskolan i Växjö och vid andra högskolor bör därvid utnyttjas. Det bör ankomma på regeringen att svara för samordning av tillgänglig kapacitet. Något särskilt uttalande i denna fråga från riksdagens sida anser utskottet emellertid inte påkallat. Motionen 1979/80:1420 avstyrks således av utskottet.

Övriga anslagsfrågor

I detta avsnitt behandlar utskottet frågan om medelstilldelning för branschfrämjande åtgärder samt några motioner - angående den träbearbetande industrin och den manuella glasindustrin - som har anknytning därtill. Vidare tas vissa andra anslagsfrågor upp.

Regeringen föreslår riksdagen att för budgetåret 1980/81 anvisa 58 385 000 kr. till Branschfrämjande åtgärder (punkten B 7). Dessa medel disponeras av statens industriverk. Åtgärderna omfattar utbildningsverksamhet, teknisk konsulentverksamhet, anställningsfrämjande åtgärder och exportfrämjande åtgärder enligt av statsmakterna fastställda tidsbegränsade program. De branscher som stödet är avsett för är textil- och konfektionsindustrin, den manuella glasindustrin, den träbearbetande industrin och gjuteriindustrin.

Branschprogrammet för den träbearbetande industrin omfattar möbelindustrin, snickeriindustrin och trähusindustrin. Anslagsramen för programmet uppgår till 7,3 milj. kr. för innevarande budgetår. Regeringens förslag innebär att stödet till den träbearbetande industrin förlängs med ett år och sålunda också omfattar budgetåret 1980/81. Vidare förordas att medelsramen ökas med 2,1 milj. kr. till 9,4 milj. kr.

I motionen 1979/80:1773 yrkas att riksdagen skall uttala att av i budgeten föreslagna medel för exportfrämjande åtgärder stöd bör utgå till även möbelindustrin i Tibro. Motionärerna anför vissa synpunkter på hur stödet bör användas. De redovisar ett handlingsprogram grundat på de analyser av läget inom möbelindustrin i Tibro som har genomförts av statens industriverk tillsammans med Skaraborgs läns utvecklingsfond. Enligt detta program måste företagens marknadsföring och produktutveckling förstärkas. Vidare bör företagen i ökad utsträckning samarbeta bl. a. när det gäller exportsatsningar. Motionärerna redogör för olika exportinsatser, bl. a. ett projekt i Storbritannien, som ett antal möbelindustriföretag i Tibro har genomfört med stöd av utvecklingsfonden och Sveriges exportråd. Situationen inom ett särskilt företag i Tibro - Ulfverts Fabriker AB - berörs även i motionen. För att en positiv utveckling inom hela möbelindustrin skall tryggas bör enligt motionärerna samhället stödja de initiativ som tagits av möbelindustrin i Tibro. De beräknar att kostnaderna härför skulle uppgå till ca 40 milj. kr. under en period av fem till sju år.

NU 1979/80:43

49 Inom branschprogrammet står under innevarande budgetår 2,6 milj. kr. till förfogande för exportfrämjande åtgärder. Härav disponeras ca 1,5 milj. kr. för olika exportsatsningar rörande möbelindustrin. Enligt bidragsbestämmelserna kan stöd utgå endast för kollektiva insatser. Industriverket fastställer program för verksamheten inom resp. bransch efter förslag av Exportrådet.

Det statliga stödet till företagens egna exportansträngningar lämnas generellt via Exportrådet. Riksdagen har anslagit 39,2 milj. kr. för budgetåret 1980/81 till Exportfrämjande åtgärder (NU 1979/80:34, rskr 1979/80:224). Även detta stöd utgår i regel endast till kollektiva.insatser.

Under de senaste åren har möbelindustrin - bl. a. Ulfverts i Tibro-erhållit stöd för exportsatsningar.

Inom ramen för branschprogrammet för den träbearbetande industrin pågår inom industriverket en utredning av möbelindustrins branschstruktui och faktorer i omvärlden som är av betydelse för denna. Utredningen skall vidare beskriva den framtida efterfrågan på olika typer av möbler och belysa distributionsledets roll. Den skall också innefatta en bedömning av de effekter som dessa olika faktorer kan ha på svensk möbelindustris framtida struktur. Utredningen beräknas bli avslutad under första halvåret 1980.

Det är enligt utskottets mening uppenbart att företagens satsningar på export måste kunna fortgå under en inte alltför kort tid om de skall få önskad effekt. Det är därför angeläget att lovande projekt inte avbryts i förtid på grund av brist på medel. Möbelindustrin harf. n. vissa problem som hänger samman med en vikande efterfrågan på möbler. Det är därför viktigt att möbelindustrins egna ansträngningar att öka sin export på allt sätt stöds.

Utskottet utgår från att möbelföretagen i Tibro kan få del av det stöd som lämnas inom branschprogrammet. Motionen 1979/80:1773 avstyrks alltså.

Propositionen innehåller också förslag om att åtgärderna för den manuella glasindustrin skall förlängas med ett år till att också omfatta budgetåret 1980/81 (s. 43). Förslaget har som bakgrund riksdagens beslut år 1979 att begära en samlad plan för samhällets insatser på glasindustriområdet (NU 1978/79:28, rskr 1978/79:207).

Frågor kring den manuella glasindustrin tas upp i fyra motioner. I dessa erinras om riksdagens beslut våren 1979 om ytterligare stöd till glasindustrin och betonas att avsikten var att samma antal anställda som år 1975 skulle behållas i avvaktan på en utredning om och en plan för glasindustrins framtid. Motionärerna erinrar om att glasbruk har lagts ned och att ytterligare nedläggningar har aviserats. Mot denna bakgrund föreslås i motionen 1979/80:1422 att en utvärdering kommer till stånd av hur glasindustrin följt av riksdagen fattade beslut och att regeringen vidtar de åtgärder som en sådan utvärdering kan föranleda. I motionen 1979/80:1454 begärs åtgärder för att bevara de mindre glasbruken i syfte att vidareutveckla den konstnärliga kvalitén och hantverkstraditionen. Motsvarande synpunkter finns i motio -

4 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 43

NU 1979/80:43

nen 1979/80:1440. Det pekas här på att glasbruken utgör kärnan i en kulturhistoriskt värdefull miljö. Regeringen bör därför, anser motionärerna, undersöka förutsättningarna för bibehållande av den manuella glasindustrin. I motionen 1979/80:1779 anförs att uppgifter om förestående nedläggningar tyder på att snara insatser är nödvändiga. Motionärerna menar att riksdagen snarast bör få möjlighet att ta ställning till frågan om hur samhällets insatser för den manuella glasindustrin skall utformas. En samlad plan borde därför redovisas för riksdagen under våren 1980. Intill dess att riksdagen fått möjlighet att ta ställning till förslag till åtgärder bör inga nedläggningar tillåtas ske i branschen, säger motionärerna.

Sedan riksdagsbeslutet våren 1979 om en plan för glasindustrin har branschens problem, såsom redovisats i det föregående (s. 23), diskuterats i riksdagen vid två tillfällen.

Utskottet anser det angeläget att den manuella glasindustrin får möjlighet att fortleva i Sverige. Detta har betydelse inte’bara från sysselsättningssynpunkt utan även för att konstnärliga tillgångar och en rik hantverkstradition skall kunna bevaras och vidareutvecklas. Inom den manuella glasindustrin ryms värden som utgör en väsentlig del av kulturarvet. De olika glasbruken har dessutom betydelse för turismen i den del av landet där de är belägna.

Den plan utskottet uttalade sig för våren 1979 är nu under utarbetande. Utskottet har erfarit att industriverket räknar med att presentera den i maj

1980. Utskottet vill här hänvisa till och understryka industriministerns uttalande (se s. 23) att inga nedläggningsbeslut bör fattas innan industriverkets utredning har slutförts. Vad utskottet nu anfört synes tillgodose önskemålen i motionerna 1979/80:1422, 1979/80:1440, 1979/80:1454 och 1979/80:1779. Dessa avstyrks av utskottet.

Regeringens förslag under anslaget Branschfrämjande åtgärder tillstyrks av utskottet. I detta sammanhang vill utskottet erinra om»sitt ställningstagande i det föregående (s. 28) av innebörd att kostnaderna för fortsatt försöksverksamhet med s. k. delbranschstudier, 1.5 milj. kr., också skall rymmas inom ramen för det föreslagna anslagsbeloppet och disponibel reservation.

Utskottet tillstyrker också regeringens förslag under anslagen Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher (punkten B 8) och Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån m. m. (punkten B 15).

Vid sin behandling av sistnämnda anslag tar näringsutskottet - efter överenskommelse med arbetsmarknadsutskottet - upp ett fall där regeringen har beviljat kreditstöd enligt förordningen (1978:607) om garantilån. Detta fall omnämns i den del av propositionen 1979/80:100 bil. 17 som har hänvisats till arbetsmarknadsutskottet (C. Regional utveckling).

Föredragande statsrådet anför (s. 78) att riksdagen bör underrättas om detta fall. Enligt propositionen stämde det beviljade stödet inte helt överens

NU 1979/80:43

med de av statsmakterna antagna grunderna för denna stödform. Utskottet finner anledning framhålla betydelsen av att gällande principer för beviljande av kreditstöd enligt förordningen (1978:507) om garantilån iakttas. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärder för den utrustningstillverkande industrin att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 2,

2. beträffande löntagarkonsulter

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 3,

3. beträffande industripolitisk planering

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 1.

4. beträffande ett program för 100 000 nya industriarbeten att riksdagen avslår motionen 1979/80:1788.

5. beträffande anslag till starens industriverk för förvaltningskostnader att

riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17 punkten B 1 och med avslag på motionen 1979/80:1023 yrkandet 4 till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 29 603 000 kr.,

6. beträffande anslag till statens industriverk för utredningar m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17 punkten B 2 och med avslag på motionen 1979/80:1023 yrkandet 5 till Statens industriverk: Utredningar m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 7 700 000 kr..

7. beträffande insamling av internationell information vid statens industriverk

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandena 6 och 7,

8. beträffande struktur- och utvecklingsfond

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandena 9 och 18-20,

9. beträffande samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom områdena energi, miljövård och transportsystem

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 13.

10. beträffande samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom områdena undervisningshjälpmedel och medicinsk teknik att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandena 14 och 15,

NU 1979/80:43

11. beträffande projektfinansiering i anslutning till samhällsägda utvecklingsbolags verksamhet

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 16,

12. beträffande lokaliseringen av ett nationellt utvecklingsbolag för energiteknik

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1015 yrkandet 2,

13. beträffande anslag till styrelsen för teknisk utveckling m. m. att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17 punkterna F 1-F 3

a) godkänner vad som i propositionen anförs rörande avtal om kollektiv teknisk forskning,

b) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/81. i enlighet med vad som anförs i propositionen, ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete m. m. som. inberäknat löpande avtal och beslut, innebär åtaganden om högst 180 000 000 kr. under vart och ett av budgetåren 1981/ 82-1984/85,

c) till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 476 550 000 kr.,

d) till Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forskningsstationer för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

e) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/81 fatta beslut om beställning av utrustning för, inberäknat redan beställd utrustning, högst 5 500 000 kr. under budgetåret 1981/82 och högst 4 000 000 kr. under budgetåret 1982/83.

f) till Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 13 200 000 kr.,

14. beträffande stöd till industriellt utvecklingsarbete

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17 punkten F 19 medger att stöd från Fonden för industriellt utvecklingsarbete får lämnas som lån eller bidrag med villkorlig återbetalningsskyldighet i enlighet med vad som anges i propositionen.

15. beträffande utredning om uppfinnarverksamhet att riksdagen avslår motionen 1979/80:395,

16. beträffande särskilt stöd till uppfinnare

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 10.

17. beträffande den s. k. Samverk-utredningen

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 17,

NU 1979/80:43

18. beträffande industripolitik i olika delar av landet att riksdagen

a) avslår motionen 1979/80:558 (Norrbotten),

b) avslår motionen 1979/80:1400 yrkandet 1 i ifrågavarande del (Värmland),

c) avslår motionen 1979/80:1402 yrkandena 1 och 3 (Värmland),

d) avslår motionen 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandena 2 och 3 (Norrbotten),

e) avslår motionen 1979/80:1546 yrkandena 2, 4 och 5 (Norrbotten),

f) avslår motionen 1979/80:1785 yrkandet 1 (Norduppland),

19. beträffande anslag avseende de regionala utvecklingsfonderna att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17 punkterna B 12 - B 14 för budgetåret 1980/81 anvisar

a) till Bidrag till regionala utvecklingsfonder m. m. ett reservationsanslag av 85 000 000 kr.,

b) till Medelstillskott till regionala utvecklingsfonder ett reservationsanslag av 125 000 000 kr.,

c) till Täckande av förluster i anledning av garantigivning hos regionala utvecklingsfonder ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

20. beträffande principer för fördelningen av medel mellan de regionala utvecklingsfonderna

att riksdagen avslår

a) motionen 1979/80:310,

b) motionen 1979/80:1413 yrkandet 2,

c) motionen 1979/80:1874,

21. beträffande de regionala utvecklingsfondernas service i produktutvecklingsfrågor att

riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 23 i ifrågavarande del,

22. beträffande utformningen av de regionala utvecklingsfondernas serviceverksamhet

att riksdagen avslår motionen 1979/80:309,

23. beträffande utbildning av småföretagare, m. m. att riksdagen avslår

a) motionen 1979/80:557,

b) motionen 1979/80:961,

24. beträffande industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland att riksdagen avslår motionen 1979/80:1770.

25. beträffande produktutvecklingscentra att riksdagen avslår

a) motionen 1979/80:561 (Hultsfred),

b) motionen 1979/80:959 (Linköping),

NU 1979/80:43

26. beträffande handelshus

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 27,

27. beträffande överföring av medel till allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses förvaltning

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 21 i ifrågavarande del,

28. beträffande begränsningen av fjärde fondstyrelsens placeringar i samma företag

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandena 21 och 22, båda i ifrågavarande del,

29. beträffande vissa riktlinjer för fjärde fondstyrelsens verksamhet att

riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandena 21 och 22 i den mån de inte har behandlats under 27 och 28,

30. beträffande regionala!lokala investeringsbolag på privat basis att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1430 och med anledning av motionen 1979/80:333 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. beträffande särskilda lån av tysk modell till nystartade företag att riksdagen avslår motionen 1979/80:333 yrkandet 2,

32. beträffande en industrins utjämningsfond att riksdagen avslår motionen 1979/80:698,

33. beträffande egenföretagares personliga borgensåtaganden att riksdagen avslår motionen 1979/80:953,

34. beträffande lån från AB Industrikredit

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1431,

35. beträffande samarbete mellan mindre företag att riksdagen avslår motionen 1979/80:249,

36. beträffande personalägda företag

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1408,

37. beträffande underleverantörer

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 28 och motionen 1979/80:1772,

38. beträffande factoringbolag

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 29,

39. beträffande utredning rörande företagsöverlåtelser

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1023 yrkandet 30,

40. beträffande småföretagsinriktad forskning att riksdagen avslår motionen 1979/80:1420,

41. beträffande den träbearbetande industrin att riksdagen avslår motionen 1979/80:1773,

42. beträffande den manuella glasindustrin

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1422, 1979/80:1440, 1979/80:1454 och 1979/80:1779,

NU 1979/80:43

43. beträffande anslag till branschfrämjande åtgärder

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17 punkten B 7 tiil Branschfrämjande åtgärder för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 58 385 000 kr..

44. beträffande kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher

att riksdagen med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17 punkten B 8

a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1980/81 ikläda staten förpliktelser i form av strukturgarantier som, inberäknat tidigare utställda garantier, innebär åtaganden om högst 185 000 000 kr.,

b) till Kostnader för räntebefrielse vid strukturgarantier till företag inom vissa industribranscher för budgetåret 1980/81 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

45. beträffande täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån m. m.

att riksdagen

a) med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17 punkten B 15 momentet 1 godkänner vad föredragande statsrådet förordat om användningen av statliga garantier i enlighet med förordningen (1978:507) om industrigarantilån i samband med bankgaranti,

b) med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17 punkten B 15 momentet 2 medger att för budgetåret 1980/81 statlig garanti för lån enligt förordningen (1978:507) om industrigarantilån och för lån till turisthotell beviljas med sammanlagt högst 300 000 000 kr.,

c) med bifall till propositionen 1979/80:100 bilaga 17 punkten B 15 momentet 3 till Täckande av förluster i anledning av statliga industrigarantilån m. m. för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 100 000 000 kr.,

d) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om beviljande av kreditstöd enligt förordningen (1978:507) om industrigarantilån.

Stockholm den 29 maj 1980

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

NU 1979/80:43

56 Närvarande: Ingvar Svanberg (s). Johan Olsson (c), Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s). Margaretha af Ugglas (m), Lilly Hansson (s), Tage Adolfsson (m). Thage Peterson (s). Bengt Sjönell (c) (mom. 1-7, 13-18.19-45), Lennart Pettersson (s) (mom. 1-18), Karl Björzén (m), Rune Jonsson (s) (mom. 19-45), Per Westerberg (m) (mom. 8-12). Birgitta Johansson (s), Ivar Franzén (c) och Christer Eirefelt (fp).

Reservationer

av Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson. Nils Erik Wååg, Lilly Hansson, Thage Peterson, Lennart Pettersson (nr 1-12), Rune Jonsson (nr 19-22) och Birgitta Johansson (alla s)

1, Åtgärder för den utrustningstillverkande industrin (mom. 1) Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Frågan om” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Förutrustningsindustrin är det, som framhålls i motionen 1979/80:1023, av avgörande betydelse att dess produkter möter efterfrågan inom landet. Exportmöjligheterna betingas i hög grad av att det finns referensanläggningar att visa upp. Att åstadkomma avsättning utomlands för en kvalificerad utrustning som inte kunnat säljas i Sverige kan visa sig svårt eller omöjligt. För att en hotande nedgång inom verkstadsindustrin skall förebyggas är det angeläget att ett närmare samarbete kommer till stånd mellan utrustningstillverkarna och de företag inom basindustrin som är tänkbara avnämare av deras produkter. Investeringsplanerna inom basindustrin kan på så vis sättas i relation till utrustningsindustrins resurser. Uppslag kan därvid ges till utvecklingsinsatser som på längre sikt kan medföra att verkstadsföretagen även får förbättrade förutsättningar att hävda sig på exportmarknaden. Det är enligt utskottets mening en angelägen uppgift för regeringen att - med hjälp av de industripolitiska organen på myndighetsnivå - föranstalta om att kontakter av här angivet slag skapas och ger upphov till ett fortlöpande samarbete. Riksdagen bör med anledning av det yrkande i ämnet som framställs i motionen 1979/80:1023 (s) göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande åtgärder för den utrustningstillverkande industrin att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1979/80:43

2. Löntagarkonsulter (mom. 2)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”motionen 1979/80:1023 (s)” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka löntagarkonsulternas betydelse för de anställdas möjligheter att delta i ställningstaganden rörande centrala frågor inom företagen. Förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter om utnyttjande av löntagarkonsulter har strandat. Om parterna inte kan lösa frågan är det uppenbarligen angeläget att den blir föremål för lagstiftning. Utskottet föreslår att riksdagen, såsom begärs i motionen 1979/80:1023 (s), gör ett uttalande av denna innebörd.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande löntagarkonsulter

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Industripolitisk planering (mom. 3)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”När det” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening visar utvecklingen i bl. a. de branscher som nu nämnts - tillsammans en betydande del av den svenska industrin - att den nuvarande riksdagsmajoritetens industripolitiska riktlinjer inte är hållbara. De präglas av en starkt överdriven tilltro till marknadskrafternas förmåga att på egen hand lösa våra industriproblem. Samhället och de anställda är enligt dessa riktlinjer hänvisade till en passiv åskådarroll.

I praktiken har även de borgerliga regeringarna sett sig tvingade att gripa in för att avvärja den spontana utvecklingens negativa effekter. Deras åtgärder har emellertid - i brist på planering och genomarbetat beslutsunderlag - kommit för sent och blivit improviserade. Det är mot denna bakgrund man får se det krav på industripolitisk planering som nu framställs i motionen 1979/80:1023 (s). Den grundsyn som präglar denna motion är att industriutvecklingen är en angelägenhet för hela samhället, dvs. statsmakterna, företagen och de anställda. För att de olika parterna skall kunna utöva det inflytande och ta det ansvar som tillkommer dem måste det grundläggande behovet av industripolitisk planering vara uppfyllt. Behovet av branschplanering styrks genom den framställning av de berörda branschernas situation som lämnas i utskottets nyss angivna betänkanden. Förbättrad planering på företagsnivå är ett självklart krav. Där företagens egna insatser

5 Riksdagen 1979180. 17 sami Nr 43

NU 1979/80:43

brister måste åtgärder vidtas från samhällets sida. Slutligen vill utskottet poängtera behovet av en övergripande industripolitik planering. En ideologiskt präglad motvilja har starkt begränsat de borgerliga regeringarnas insatser på denna planeringsnivå. En radikal förändring härvidlag är nödvändig. (

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter sig till vad utskottet på grundval av motionen 1979/80:1023 (s) har anfört om industripolitisk planering.

•a

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande industripolitisk planering

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Anslag till statens industriverk för förvaltningskostnader (mom. 5)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet tillstyrker” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget i motionen 1979/80:1023 (s) om att industriverkets förvaltningsanslag skall räknas upp till den nivå som verket har föreslagit.

När det gäller kostnaderna under detta anslag finner utskottet särskilt anledning erinra om att verket har begärt medel för två nya tjänster vid energibyråns sektion för säkerhets- och behörighetsfrågor, vilken har till uppgift att förebygga skador av elektrisk orsak på person och egendom. De ökade kostnaderna för dessa tjänster har av verket beräknats till ca 250 000 kr. Verket pekar bl. a. på att starkströmsföreskrifterna fortlöpande måste anpassas till ny teknik, nya material och nya arbetsmetoder. Omfattande ändringar i föreskrifterna har skett, vilket kräver att information ges till olika organisationer på detta område. Andra arbetsområden som verket bedömer att man inte har tillräckliga resurser för är kontroll av elektrisk materiel och ärenden om elinstallatörers behörighet. Sagiarbetet med Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB (SEMKO), som är riksprovplats för elektrisk materiel, kräver också ytterligare resurser.

Det är, vill utskottet framhålla, av stor vikt att energibyråns sektion för säkerhets- och behörighetsfrågor ges möjlighet att arbeta på ett tillfredsställande sätt. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd. I detta sammanhang erinrar Utskottet om vad som anförts i den socialdemokratiska reservation rörande anslaget till statens elektriska inspektion för budgetåret 1980/81 (NU 1979/80:36 s. 14) som riksdagen nyligen biföll (rskr 1980/81:248).

NU 1979/80:43

59 Vad utskottet har föreslagit innebär att anslaget Statens industriverk: Förvaltningskostnader bör för budgetåret 1980/81 beräknas till 30 669 000 kr.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande anslag till statens industriverk för förvaltningskostnader ,

att riksdagen med anledning av propositionen 1979/80:100 bilaga 17 punkten B 1 och med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 4 till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret 1980/81 anvisar ett förslagsanslag av 30 669 000 kr. samt därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Insamling av internationell information vid statens industriverk (mom. 7)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Den av” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka att det är angeläget att ökad kunskap erhålls beträffande svenska företags exportmöjligheter och konkurrenssituation. Pågående utredningsarbete får inte tas till intäkt för dröjsmål med insamling av den information som behövs. Uppgiften att svara härför tillhör naturligen statens industriverks verksamhetsområde. För här avsett ändamål bör, som föreslås i motionen 1979/80:1023 (s), för budgetåret 1980/81 anslås 1 milj. kr. Dessa medel bör anvisas under ett nytt reservationsanslag, benämnt Statens industriverk: Insamling av internationell information.

dels att utskottet under 7 bort hemställa

7. beträffande insamling av internationell information vid statens industriverk

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandena 6 och 7 till Statens industriverk: Insamling av internationell information förbudgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 1 000 000 kr.

6. Struktur- och utvecklingsfond (mom. 8)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 29 med ”Förslag om” och slutar på s. 30 med ”och utvecklingsfond” bort ha följande lydelse:

Riksdagen har tidigare vid flera tillfällen avvisat det förslag om en strukturoch utvecklingsfond som nu åter förs fram i den socialdemokratiska

NU 1979/80:43

partimotionen 1979/80:1023. Härvid har riksdagen bortsett från de grundläggande motiven för att en sådan fond bör tillskapas. Framtidsinriktade satsningar från företagens sida är nödvändiga, om inte strukturförändringarna i olika branscher skall bli rent defensiva. Den föreslagna strukturfonden har här en viktig uppgift att fylla, eftersom redan befintliga instrument inte är tillräckliga när det gäller att åstadkomma det riskkapital som behövs. Strukturfonden skulle på ett annat sätt än de befintliga kapitalmarknadsinstitutionerna kunna ta sådana risker som är förknippade med insatser av det slag det här gäller. e

Utskottet tillstyrker således i princip förslaget om en struktur- och utvecklingsfond såsom det framställs i motionen 1979/80:1023 (s). Det bör ankomma på regeringen att så snart som möjligt förelägga riksdagen en proposition som kan ligga till underlag för beslut om inrättande av fonden, om dess finansiering och om den närmare inriktningen och utformningen av dess verksamhet. En viktig uppgift i detta sammanhang är, som motionärerna betonar, att åstadkomma riktlinjer för hur ett fast samarbete mellan STU och fonden skall organiseras.

dels att utskottet under 8 bort hemställa

8. beträffande struktur- och utvecklingsfond

att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1023 yrkandena 9 och 18-20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom områdena energi, miljövård och transportsystem (mom. 9)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Utskottet godtar” och slutar med ”motionen 1979/80:1023 (s)” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det mycket anmärkningsvärt att regeringen inte har vidtagit åtgärder för att genomföra riksdagens beslut. De motiv för detta ställningstagande som anförs i budgetpropositionen och som utvecklades av statsministern i interpellationsdebatten kan utskottet inte ansluta sig till.

Underlåtenheten att inrätta de tre beslutade bolagen visar klart ihåligheten i regeringens industripolitiska deklarationer. Regeringen har i olika uttalanden, avsedda att försvara dess passivitet i krissituationer då företag hotas av nedläggning, försökt ge sken av att i stället vilja satsa på expansiva delar av industrin. Samtidigt har den underlåtit att effektuera ett riksdagsinitiativ som direkt är inriktat på sådana satsningar.

Enligt utskottets mening bör de tre redan beslutade bolagen inrättas av regeringen utan ytterligare dröjsmål. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd.

NU 1979/80:43

dels att utskottet under 9 bort hemställa

9. beträffande samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom områdena energi, miljövård och transportsystem

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om inrättande av särskilda utvecklingsbolag inom områdena energi, miljövård och transportsystem,

8. Samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom områdena undervisningshjälpmedcl och medicinsk teknik (mom. 10)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.31sombörjar med ”Icke heller” och slutar med ”denna typ” bort ha följande lydelse:

Riksdagens beslut förra året om inrättande av tre nationella utvecklingsbolag tillgodosåg endast delvis det förslag beträffande fem bolag av detta slag som hade framförts i en socialdemokratisk partimotion. Utskottet ansluter sig till den i motionen 1979/80:1023 (s) framförda uppfattningen att riksdagen nu bör kräva att också de två resterande bolagen skall inrättas. Som motionärerna föreslår bör det ena av dem inriktas på utveckling av hjälpmedel för undervisningsområdet och det andra på medicinsk teknik. Även dessa bolag bör i inledningsskedet förses med ett grundkapital av 5 milj. kr. var.

dels att utskottet under 10 bort hemställa

10. beträffande samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom områdena undervisningshjälpmedel och medicinsk teknik

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandena 14 och 15

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om inrättande av särskilda utvecklingsbolag inom områdena undervisningshjälpmedel och medicinsk teknik,

b) till Grundkapital för samhällsägda utvecklingsbolag för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett investeringsanslag av 10 000 000 kr.

9. Projektfinansiering i anslutning till samhällsägda utvecklingsbolags verksamhet (mom. 11)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med ”Likaså avstyrker” och slutar med ”andra institutioner” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna framhåller bör de samhällsägda utvecklingsbolagen etablera samarbete med ett finansieringsorgan med mycket betydande

NU 1979/80:43

resurser, så att medel kan ställas till förfogande för större projekt. Den föreslagna struktur- och utvecklingsfonden kan i detta sammanhang spela en viktig roll. Regeringen bör utarbeta förslag till riktlinjer för ett sådant samarbete som här nämnts. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd.

dels att utskottet under 11 bort hemställa

11. beträffande projektfinansiering i anslutning till samhällsägda utvecklingsbolags verksamhet

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Särskilt stöd till uppfinnare (mom. 16)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Vad beträffar” och slutar med ”sådant stöd” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det lämpligt att de insatser av STU som här har redovisats kompletteras med ett sådant särskilt uppfinnarstöd som föreslås i motionen 1979/80:1023 (s). Det förordade beloppet, 5 milj. kr., bör anslås under ett nytt anslag, benämnt Statens fond för stöd till uppfinnare. Härigenom åstadkommes en välbehövlig förstärkning av samhällets insatser för uppfinnare.

dels att utskottet under 16 bort hemställa

16. beträffande särskilt stöd till uppfinnare

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 10 till Statens fond för stöd till uppfinnare för budgetåret 1980/81 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett investeringsanslag av 5 000 000 kr.,

11. Den s. k. Samverk-utredningen (mom. 17)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Med hänvisning” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas mening att Samverk-utredningen snarast bör redovisa sitt arbete på detta område. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1979/80:1023 (s) i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 17 bort hemställa

17. beträffande den s. k. Samverk-utredningen

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 17

NU 1979/80:43

som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Industripolitik i olika delar av landet (mom. 18)

Reservanterna anser •.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med ”En rad” och slutar med ”och 1979/80:1785” bort ha följande lydelse:

Framför allt gäller detta Norrbottens och Värmlands län. där sysselsättningsläget är speciellt besvärande. Utskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen skall göra uttalanden av den innebörd som - enligt vad utskottet nyss angivit - föreslås i motionerna 1979/80:1400 och 1979/80:1443. Någon anledning för riksdagen att särskilt uttala sig till förmån för något av förslaget i motionen 1979/80:558 eller något av de här aktuella förslagen i motionerna 1979/80:1546 och 1979/80:1785 föreligger däremot enligt utskottets mening inte. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att de i motionen 1979/80:1785 åberopade förslagen från Nordupplandsgruppen f. n. bereds inom regeringskansliet.

dels att utskottet under 18 bort hemställa

18. beträffande industripolitik i olika delar av landet att riksdagen

a) (=utskottet),

b) med bifall till motionen 1979/80:1400 yrkandet 1 i ifrågavarande del (Värmland) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

c) (= utskottet),

d) med bifall till motionen 1979/80:1443 yrkandet 1 i ifrågavarande del och yrkandena 2 och 3 (Norrbotten) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

e) (= utskottet),

f) (= utskottet).

13. De regionala utvecklingsfondernas service i produktutvecklingsfrågor

(mom. 21)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 38 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 39 med ”behandlad del” bort ha följande lydelse: Utskottet vill understryka vad som anförs i motionen 1979/80:1023 (s) rörande utvecklingsfondernas service till företagen i produktutvecklingsfrågor. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att riksdagen gör ett uttalande i denna fråga av den innebörd som, enligt vad utskottet nyss angivit, föreslås i motionen.

NU 1979/80:43

dels att utskottet under 21 bort hemställa

21. beträffande de regionala utvecklingsfondernas service i produktutvecklingsfrågor att

riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 23 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland (mom. 24)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med ”Med hänvisning” och slutar med ”motionen 1979/80:1770” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det angeläget att de nyss redovisade förslagen i motionen 1979/80:1770 genomförs. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd.

dels att utskottet under 24 bort hemställa

24. beträffande industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland att riksdagen med bifall tili motionen 1979/80:1770 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Överföring av medel till allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses förvaltning (mom. 27)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”detta hänseende” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att det är nödvändigt att allmänna pensionsfonden får förbättrade villkor för sin verksamhet. I nuvarande läge med otillräckliga industriinvesteringar är det ett angeläget krav att fjärde fondstyrelsen får ökade möjligheter att tillhandahålla riskvilligt kapital. Ett ytterligare belopp av 1 miljard kronor bör enligt utskottets mening överföras till fjärde fondstyrelsens förvaltning. Utskottet föreslår en sådan ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning som är en förutsättning för detta.

dels att utskottet under 27 bort hemställa

27. beträffande överföring av medel till allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses förvaltning

att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1023 yrkandet 21 i ifrågavarande del antar följande

NU 1979/80:43

65 Förslag till

Lag om ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning

Härigenom föreskrivs att 1 § reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 De penningmedel, som enligt 19 kap. 5§ lagen (1962:381) om allmän försäkring skola ingå till allmänna pensionsfonden, skola på sätt nedan stadgas förvaltas av fyra särskilda styrelser, benämnda första, andra, tredje och fjärde fondstyrelserna, därvid dock de medel som överföras till fjärde fondstyrelsens förvaltning få uppgå till högst 1 250 miljoner kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

Föreslagen lydelse §'

De penningmedel, som enligt 19 kap. 5§ lagen (1962:381) om allmän försäkring skola ingå till allmänna pensionsfonden, skola på sätt nedan stadgas förvaltas av fyra särskilda styrelser, benämnda första, andra, tredje och fjärde fondstyrelserna, därvid dock de medel som överföras till fjärde fondstyrelsens förvaltning få uppgå till högst 2 250 miljoner kronor.

1980.

16. Begränsningen av fjärde fondstyrelsens placeringar i samma företag

(mom. 28)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med ”Vad gäller” och slutar med ”skall upphävas” bort ha följande lydelse:

Någon begränsning av fjärde fondstyrelsens möjligheter att göra placeringar i samma företag finner utskottet inte motiverad. Det torde enligt utskottets mening vara svårt att påvisa några nackdelar med att fondstyrelsen får tillfälle till större placeringar än vad den hösten 1979 beslutade begränsningsregeln medger. Fastmer måste konstateras att regeln förhindrar vissa engagemang som berörda företag finner nödvändiga för sin utveckling. Utskottet föreslår följaktligen att riksdagen nu upphäver den berörda bestämmelsen, dvs. 12 a § reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning.

1 Senaste lydelse 1979:1056.

NU 1979/80:43

dels att utskottet under 28 bort hemställa

28. beträffande begränsningen av fjärde fondstyrelsens placeringar i samma företag

att riksdagen med anledning av motionen 1979/80:1023 yrkandena 21 och 22, båda i ifrågavarande del, antar följande

Förslag till

Lagom ändring i reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning

Härigenom föreskrivs att 12 a § reglementet (1959:293) angående allmänna pensionsfondens förvaltning skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1980.

17. Vissa riktlinjer för fjärde fondstyrelsens verksamhet (mom. 29) Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar ”Utskottet finner” och slutar med ”denna punkt” bort ha följande lydelse:

Fondstyrelsens beslut om engagemang i ett visst företag måste naturligen baseras på ett allsidigt utredningsmaterial. En särskilt betydelsefull faktor i sammanhanget måste vara hur de anställda i berörda företag bedömer de investeringar som fondstyrelsen överväger att göra. Utskottet anser att fondstyrelsen vid beslutsfattandet bör fästa särskild vikt vid de anställdas synpunkter. En bestämmelse om att så skall ske bör införas i reglementet angående fondens förvaltning. Regeringen bör snarast möjligt förelägga riksdagen förslag om en sådan bestämmelse.

dels att utskottet under 29 bort hemställa

29. beträffande vissa riktlinjer för fjärde fondstyrelsens verksamhet att

riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandena 21 och 22, båda i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om visst underlag för beslut inom fjärde fondstyrelsen,

18. Regionala/lokala investeringsbolag på privat basis (mom. 30) Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”vara tillgodosett” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att riksdagen har underlag för att nu göra något uttalande om att staten skall särskilt stimulera bildandet av privata investeringsbolag eller utvecklingsbolag. Olika institutionella former för

NU 1979/80:43

investeringsinsatser bör först ha utvärderats. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen 1979/80:1430 ocii motionen 1979/80:333 i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 30 bort hemställa

30. beträffande regionala/lokala investeringsbolag på privat basis att riksdagen avslår motionen 1979/80:333 yrkandet 1 och motionen 1979/80:1430.

19. Underleverantörer (mom. 37)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 46 som börjar med ”Ett liknande” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att underleverantörer, som vanligen tillhör kategorin mindre och medelstora företag, inte sällan har en svår ställning gentemot sina kunder, som ofta är storföretag. Den verksamhet med avseende på underleverantörernas förhållande som pågår, bl. a. inom Sveriges exportråd och de regionala utvecklingsfonderna, är helt otillräcklig för att på ett mer avgörande sätt förändra villkoren för underleverantörsföretagen. Utskottet delar den i motionen 1979/80:1023 (s) framförda uppfattningen att det är nödvändigt att denna företagskategoris situation ses över. Det bör ankomma på regeringen att komma med förslag till åtgärder. Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande av denna innebörd. Genom ett sådant uttalande synes också önskemålet i motionen 1979/80:1772 vara tillgodosett.

dels att utskottet under 37 bort hemställa

37. beträffande underleverantörer

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 28 och med anledning av motionen 1979/80:1772 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Factoringbolag (mom. 38)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 46 med ”Frågan om” och slutar på s. 47 med ”våren 1979” bort ha följande lydelse: ■ Utskottet finner förslaget om factoringverksamhet intressant och väl värt att pröva. Regeringen bör således närmare utreda möjligheterna att staten medverkar vid bildandet av factoringbolag. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd.

NU 1979/80:43

dels att utskottet under 38 bort hemställa

38. beträffande factoringbolag

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 29 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Utredning rörande företagsöverlåtelser (mom. 39)

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”En kommitté” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärernas uppfattning att de här behandlade frågorna bör utredas. Därvid är det, som motionärerna poängterar, av vikt att de förslag som kan komma som en följd av utredningsarbetet inte får fördelningspolitiskt oacceptabla konsekvenser. Riksdagen bör enligt utskottets mening göra ett uttalande av nu angiven innebörd. Utskottet tillstyrker således motionen 1979/80:1023 (s) i ifrågavarande del.

dels att utskottet under 39 bort hemställa

39. beträffande utredning rörande företagsöverlåtelser

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1023 yrkandet 30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Den manuella glasindustrin (mom. 42;

Reservanterna anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Den plan” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Den plan utskottet uttalade sig för våren 1979 är nu under utarbetande. Utskottet har erfarit att industriverket räknar med att presentera den i juni 1980. Utskottet vill understryka att inga nedläggningsbeslut inom branschen bör fattas innan industriverkets utredning har slutförts och riksdagen har fått tillfälle att ta ställning till förslag om åtgärder för den manuella glasindustrin. Riksdagen bör rikta ett uttalande av denna innebörd till regeringen. Om så sker tillgodoses önskemålen i motionerna 1979/80:1422. 1979/80:1440, 1979/80:1454 och 1979/80:1779 i det väsentliga.

dels att utskottet under 42 bort hemställa

42. beträffande den manuella glasindustrin

att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:1422, 1979/80:1440, 1979/80:1454 och 1979/80:1779 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

NU 1979/80:43 69

Hilliga

Översikt över utskottets behandling av propositionen 1979/80:1(10 bilaga 17

Punkt

Utskottets yttrande s.

Utskottets hemställan (på s. 51-55) mom.

Reservation

nr

B 1

4.

B 2

6 B 7

43 B 8

44 B 12

19 B 13

19 B 14

19 B 15

45 F 1

13 F 2

13 F 3

13 F 19

14 Översikt över utskottets behandling av motionerna

Motion

Utskottets

Utskottets

Reservation

1979/80:

yttrande s.

hemställan

nr

(på s. 51-55)

mom.

20 a

333: 1

23 a

18 a

25 a

25 b

23 b

1015: 2

1023: 1

24-26

s

8 NU 1979/80:43

70 Motion Utskottets Utskottets Reservation

1979/80: yttrande s. hemställan nr

(på s. 51-55) mom.

27. 28. 29

15,

28. 29

16.

1400: 1

18b

1402: 1

18c

18c

1413: 2

20 h

1443: 1

18 d

18 d

18 d

1546: 2

18 e

18 e

18 e

'4

1785: 1

18 f

20 c

NU 1979/80:43 71

Innehållsförteckning

Ärendet 1

Propositionen 1979/80:100 1

Motionerna 3

Uppgifter i anslutning till motionerna Industripolitisk planering m. m.

Synpunkter i motionerna 1979/80:1023 och 1979/80:1788 9

Tidigare riksdagsbehandling av ämnet 11

Interpellationssvar om den utrustningstillverkande industrin .. 12

Utredning om industripolitikens informationsunderlag 12

Tidigare riksdagsbehandling av förslag om struktur- och utvecklingsfond 13

Industrifonden 14

Samhällsägda nationella utvecklingsbolag 15

Teknisk utveckling m. m.

Vissa synpunkter i motionen 1979/80:1023 16

Vissa utredningar 17

Frisläpp av investeringsfonder 18

Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland 18

Förslag om regional projektledningshjälp 19

Vissa kapital- och kreditförsörjningsfrågor

Allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelse 19

Särskild låneform för finansiering av nya företag 20

Egenföretagares personliga borgensåtaganden 20

Övriga förslag rörande mindre och medelstora företag

Kooperationsutredningen 21

Underleverantörsfrågor 21

Factoringverksamhet 22

Överlåtelse av mindre företag 22

Småföretagsforskning 22

Den manuella glasindustrin 22

Utskottet

Inledning 24

Industripolitisk planering m. m 24

Statens industriverk 27

Struktur- och utvecklingsfond 29

Samhällsägda nationella utvecklingsbolag 30

Styrelsen för teknisk utveckling m. m 32

Industripolitik i olika delar av landet 34

Regionala utvecklingsfonder m. m 36

Vissa kapital- och kreditförsörjningsfrågor 41

Övriga förslag rörande mindre och medelstora företag 45

Övriga anslagsfrågor 48

Hemställan 51

NU 1979/80:43 72

Reservationer (s)

1. Åtgärder för den utrustningstillverkande industrin 56

2. Löntagarkonsulter 57

3. Industripolitisk planering 57

4. Anslag till statens industriverk för förvaltningskostnader 58

5. Insamling av internationell information vid statens industriverk 59

6. Struktur- och utvecklingsfond 59

7. Samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom områdena energi, miljövård och transportsystem 60

8. Samhällsägda nationella utvecklingsbolag inom områdena undervisningshjälpmedel och medicinsk teknik 61

9. Projektfinansiering i anslutning till samhällsägda utvecklingsbolags verksamhet • 61

10. Särskilt stöd till uppfinnare 62

11. Den s. k. Samverk-utredningen 62

12. Industripolitik i olika delar av landet 63

13. De regionala utvecklingsfondernas service i produktutvecklingsfrågor 63

14. Industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland 64

15. Överföring av medel till allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrelses förvaltning 64

16. Begränsningen av fjärde fondstyrelsens placeringar i samma företag 65

17. Vissa riktlinjer för fjärde fondstyrelsens verksamhet 66

18. Regionala/lokala investeringsbolag på privat basis 66

19. Underleverantörer 67

20. Factoringbolag 67

21. Utredning rörande företagsöverlåtelser 68

22. Den manuella glasindustrin 68

Bilaga

Översikt av utskottets behandling av propositionen 1979/80:100 bilaga

17 69

Översikt av utskottets behandling av motionerna 69

GOTAB 64917 Slockholm 19S0