Kooperationen i Sverige

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

PERATIONEN BETÅNKANDE AV KGDPERATIONSUTREDNINGEN

L*

Statens offentliga utredningar wii? 1979:62 gg Industridepartementet

Kooperationen

i

Sverige

Betänkande av lgqpperationsutredningen Stockholm 1979

Omslag Jan Bohman Jemström Offsettryck AB ISBN 91-38-04945-7 ISSN 0375-250X Gotab, Malmö 1979

Till statsrådet och chefen för

industridepartementet

Den 10 februari 1977 bemyndigade regeringen chefen för industridepartementet att tillkalla en kommitté med högst nio ledamöter med uppdrag att utreda frågan om kooperationen och dess roll i samhället. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 22 mars 1977 dåvarande landshövdingen Lars Eliasson, ordförande samt som ledamöter riksdagsledamoten Hans Alsén (s), f. riksdagsledamoten Sven Gustafson (fp), riksdagsledamoten Anna-Lisa Nilsson (c), riksdagsledamoten Margaretha af Ugglas (m), direktören Göran Kuylenstjema, direktören Lars Marcus, direktören Owe Lundevall och lantbrukaren Sven Tågmark. Kommittén arbetar under namnet kooperationsutredningen. Som experter åt utredningen förordnades den 31 maj 1977 civilekonomen Ulla Reinius, som också ingår i utredningens sekretariat, den 14 juni 1977 hovrättsassessom Hans Corell, den 14 mars 1978 sekreteraren Roland Pe-

tersson, den 7 november l978 departementssekreteraren Bertil Brodén och

den 20 mars 1979 kammarrättsfiskalen Gustaf Sandström. Corell entledigades den 25 november 1977 och ersattes samma dag av hovrättsassessom - Jan Forsström. Till sekreterare åt utredningen förordnades den 22 mars 1977 departementssekreteraren Tage Öh. Biträdande sekreterare har varit byrådirektören Lennart Johansson fr. o. m. den 1 april 1978 t. o. m. den 1 november 1978 och fil. kand. Mats Häggblom fr. o. m. den 1 april 1978. I utredningens direktiv (Dir. 1977:28) understryks att arbetet inledningsvis bör inriktas på en kompletterande kartläggning och analys av konsumentoch producentkooperationens uppbyggnad, omfattning och verksamhet. Uthar mot denna bakgrund ansett det lämpligt att redovisa kartredningen läggningsarbetet separat utan att avvakta behandlingen av de olika specialfrågor som anges i direktiven. Detta betänkande - Kooperationen i Sverige - har utarbetats av utredningens sekretariat. sekretariatet svarar även för betänkandets innehåll. Kom-

mitténs ledamöter har deltagit i arbetets men uppläggning inte i detaljutformningen. Stockholm den 5 juni 1979

Lars Eliasson

Hans Alsén Sven Gustafson Göran Kuylensljerna

Owe Lundevall Lars Marcus Anna-Lisa Nilsson Sven Tágmark Margaretha af Ugglas /Tage Öh

Innehåll

l Inledning och sammanfattning 1.1 Utredningens uppdrag . 1.2 Betänkandets disposition . . . . . . . . 10 1.3 Sammanfattning om den svenska kooperationen ll 1.3.1 Den svenska kooperationens uppkomst . 11 1.3.2 Kooperationens utveckling . . . 13 1.3.3 Den svenska kooperationens omfattning 23

- . 27 2 Kooperationen uppkomst, utveckling och reglering 2.1 Kooperationens uppkomst 27 2.1.1 Den sociala bakgrunden 27 2.1.2 Tidiga kooperativa försök . 30 2.2 Kooperationens utveckling i Sverige 35 2.2.1 Inledning . . . . . . 35 2.2.2 Konsumentkooperationen 37 2.2.3 Lantbrukskooperationen . . . . . 51 2.2.4 Annan kooperation och verksamhet med kooperativa

2.3 Kooperationens grundsatser . . . . . 77

2.3.1 Internationella Kooperativa Alliansen (lKÄ)

rationens grundsatser . . . . . 77 2.3.2 Den svenska kooperationens grundsatser 79 2.4 Kooperation och lagstiftning . . . . . . 81 2.4.1 Det kooperativa företaget och foreningslagen 81 2.4.2 Föreningslagens utvecklingslinjer . . . . 84

2.4.3 Skiljelinjer mellan bolaget och den ekonomiska for-

2.4.4 Kooperationen och skattelagstiftningen . . 93 2.4.5 De kooperativa grundsatsema och lagstiftningen 95 2.4.6 Annan foreningslagstiftning m. m. 97 2.4.7 1951 års föreningslag . 102

3 Den svenska kooperationens omfattning - statistisk redovisning 111 3.1 Redovisningens omfattning och begränsningar 111 3.1.1 Redovisningens omfattning . . . . 111 3.1.2 Källmaterialet och dess begränsning 112

3.1.3 Den oñiciella statistiken om Kooperation och ekonomiskatöreningar . . . . . . . . . . . . . 113 3.2 De ekonomiska föreningarnas absoluta och relativa storlek 114 3.2.1 Inledning . . . . . 114 3.2.2 Fördelning på näringar, delar av näringar och regioner 3.2.3 Storleksstruktur . 132 3.2.4 Sammanfattning . . . 133 3.3 Ekonomiska föreningar fördelade på konsumentkooperation, lantbrukskooperation och övriga ekonomiska föreningar . 135 3.3.1 Inledning . . . . 135

fördelning på näringar.

3.3.2 De kooperativt anställdas olika 137 3.4 Vissa finansiella uppgifter om de större kooperativa företagen 146 3.4.1 Inledning . . . . . . . . . . 146 3.4.2 Relationstal i de olika näringarna . 148

Tabellbilaga Antal anställda i ekonomiska föreningar, fördelade på branscher 157

4 De konsumentkooperativa organisationernas utveckling och struktur 165 4.1 Sammanfattning av den konsumentkooperativa sektorn . 165 4.1.1 Grundtankar och grundsatser 165 4.1.2 Struktur och omfattning . 165 4.1.3 Den ekonomiska verksamheten . 167 4.1.4 Medlemsorganisation . 169 4.1.5 Samverkansformer . . . 170 4.2 KF och konsumentföreningarna . . . . 171 4.2.1 Konsumentföreningarnas utveckling 172 4.2.2 KFzs utveckling . 178 4.3 Bil- och oljekooperationen 188 4.3.1 Organisation och utveckling 188 4.3.2 Den ekonomiska verksamheten . 189 4.3.3 Utbildning och information 192 4.3.4 Demokratisk organisation 193 4.4 HSB 195 4.4.1 Organisation och utveckling 195 4.4.2 Den ekonomiska verksamheten . 197 4.4.3 Utbildning och information 201 4.4.4 Demokratisk styrning 201 4.5 Riksbyggen. . . . . . . . . 202 4.5.1 Organisation och utveckling 202 4.5.2 Den ekonomiska verksamheten . 204 4.5.3 Utbildning och information . . . . . . 205 4.5.4 Medlemsstruktur och demokratisk styrning 206 4.6 Begravningsföreningarna . . . . 207 4.6.1 Organisation och utveckling . 207 4.6.2 Atfársverksamheten och dess utveckling 210 4.6.3 Utbildning och information 21 l

4.7 Folksam 212 4.7.1 Organisation och utveckling 212 4.7.2 Verksamhetens omfattning 213 4.7.3 Folksams parlamentariska organisation 216

5 De Iambrukskooperativa organisationerna utveckling och struktur 217 5.1 Lantbruket och lantbrukskooperationen i sammanfattning 217 5.1.1 Lantbruket. . . 217 5.1.2 Lantbrukskooperationen . . 218 5.1.3 Den ekonomiska verksamheten. . . . . 224 5.1.4 Lantbrukarnas Riksförbund och dess föregångare . 229 5.1.5 LRF:s parlamentariska organisation 235 5.1.6 LRF:s ekonomi . . . 238 5.1.7 Utbildning och information 242 5.2 Skogsägareorganisationen . . . . 244 5.2.1 Organisation och utveckling 244

5.2.2 Den ekonomiska verksamheten och utveckling

(1950-1977) . . . . . . 246 5.2.3 Utbildning och information . . . . . . 249 5.2.4 Medlemsstruktur och demokratisk styrning 249 5.3 Lantmännenorganisationen 252 5.3.1 Organisation och utveckling 252 5.3.2 Den ekonomiska verksamheten . 254 5.3.3 Utbildning och information . . . . 256 5.3.4 Medlemsstruktur och medlemsaktivite 258 5.4 Slakteriorganisationen . . 259 5.4.1 Organisation och utveckling 259 5.4.2 Den ekonomiska verksamheten . 261 5.4.3 Utbildning och information . . . . 265 5.4.4 Medlemsstruktur och medlemsaktivite 267 5.5 Mejeriorganisationen . . . . . . . 268 5.5.1 Organisation och utveckling . . . . . . 268

5.5.2 Den ekonomiska verksamheten och dess utveckling 270

5.5.3 Utbildning och information . . . . 273 5.5.4 Medlemsstruktur och medlemsaktivite 274

Bilaga Mejerrföretag, mejerier(dr1ftspIatser) och mjöIkleverantörerfö-G

retagsvisl977 . . . . . . . . 276 5.6 Sveriges Föreningsbankers Förbund . 277 5.6.1 Organisation och utveckling 277 5.6.2 Ekonomisk utveckling . . . 279 5.6.3 Utbildning och information . . . . . . . 283 5.6.4 Medlemsutveckling och demokratisk styrning 283

5.7 Övriga LRF-anslutna organisationer . 284

5.7.1 Sveriges Allmänna Hypoteksbank . 284

5.7.2 Svenska Ägghandelsförbundet 285

5.7.3 Svensk Husdjursskötsel . . . . . . . 286 5.7.4 Sveriges Oljeväxtodlares Centralförening 288 5.7.5 Sveriges Betodlares Centralförening 289

5.7.6 Sveriges Stärkelseproducenters Förening 290 5.7.7 Sveriges Bränneriintressenter . . . . 291 5.7.8 Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund . 291 5.7.9 Sveriges Fröodlareförbund . . 293 5.7.10 Konservväxtodlarnas Riksförbund . 293

6 Kooperationen i världen 295 6.1 Världskooperationens huvudforrner och omfattning 295 6.1.1 Sammanfattning . 295 6.1.2 Konsumentkooperationen 296 6.1.3 Bostadskooperationen . 307 6. 1 .4 Försäkri ngskooperationen 310 6.1.5 Jordbrukskooperationen . . . . . . . . . 312 6.1.6 Kredit- och sparkooperationen utanför jordbruket . 322 6.1.7 Fiskekooperationen . . . . 323 6.1.8 Arbetatproduktionsföreningar . 325

6.1.9 Övriga former av kooperation 326

6.2 Kooperationen i skilda ekonomiska system 327 6.2.1 Allmänt . 327 6.2.2 Västländema . 329 6.2.3 Öststaterna . . . . . . 330 6.2.4 Den tredje världen . . . . . . . 332 6.2.5 Samverkan över ”system”-gréinsema . 333 6.3 Intemationella Kooperativa Alliansen (IKA) 333 6.3.1 Uppkomst . . . . . . . . .. 334 6.3.2 lKA:s organisation och verksamhet 335 6.4 Kooperativ verksamhet på internationell basis 335 6.4.1 Nordisk Andelsforbund (NAF) . 336 6.4.2 Nordisk Andelsexport (NAE) 336 6.4.3 Inter-Coop . 336 6.4.4 Nordtend 337 6.4.5 Nordchoklad 337

6.4.6 Internationella kooperativa oliehandelsförbundet (I-CP.A). 337

6.5 Samarbete om utveckling av u-landskooperationen . 338 6.5.1 IKA:s långsiktiga program för tekniskt bistånd . 338 6.5.2 Den svenska kooperationens u-landsbistånd . 340 6.5.3 Verksamheten i södra och östra Asien . 340 6.5.4 Verksamheten i östra och centrala Afrika 341 6.5.5 Stöd till kooperationen i Latinamerika 343 6.5.6 Samarbetet mellan SIDA och SCC 343 Bilaga l n ternationella K ooperativa Alliansens viktigaste kommittéer samt internationella kooperativa afflirsorganisationer . 343 Introduction and Summary (T rycks separat)

1 Inledning och sammanfattning

1.1 Utredningens uppdrag

I kooperationsutredningens uppdrag att utreda den svenska kooperationen och dess roll i samhället ingår som en första huvudpunkt att göra en kartomläggning av konsument- och producentkooperationens uppbyggnad, och verksamhet. För detta skall bl. a. utvecklingen inom koopefattning rationen i fråga om regional betydelse, struktur, marknadsandelar, nya verksamhetsgrenar och andra förhållanden av betydelse för belysning av kopperationens roll analyseras. vidare att innebörden och konsekvenserna av I uppdraget understryks kooperationens hittillsvarande utveckling bör belysas. Även de särdrag som karakteriserar den kooperativa verksamhetsformen skall särskilt uppmärkverksamhetsfonnens desammas. Som exempel nämns den kooperativa mokratiska aspekter. sju specialområden som Utom en sådan kartläggning anges i uppdraget särskilt bör behandlas. Dessa är

D kooperationens roll i omvandlingen av näringslivet D kooperationens konsumentpolitiska betydelse och övriga företagsformers villkor D jämförelse mellan kooperationens D kooperationens kapitalförsörjning sociala ansvar - förutsättningar och konsekvenser D kooperationens D kooperationen och demokratiseringen av näringslivet D kooperationens internationella roll

Samtidigt som kooperationen är en välkänd företeelse i svenskt näringsliv är kunskapen om kooperationens faktiska betydelse relativt begränsad. De som finns om svensk kooperation avser i och för sig rikhaltiga uppgifterna i regel enskilda kooperativa organisationer eller utgörs av obearbetad och opublicerad statistik. Denna brist på samlade och översiktliga uppgifter om såväl kooperationens och bakgrund som aktuella struktur och verksamhet har försvårat utveckling och begränsat diskussionerna om kooperationens roll i svenskt näringsliv. har det varit naturligt och nödvändigt att inleda För kooperationsutredningen med en relativt omfattande materialinsamling. De häriutredningsarbetet för utredningens mer genom insamlade uppgifterna utgör en utgångspunkt ingående analyser. Utredningen har emellertid funnit det angeläget att också bearbeta materialet så att det kan publiceras och därigenom göras tillgängligt

10 Inledning och

sammanfattning

för en större allmänhet. Detta betänkande är alltså endast en översiktlig beskrivning av kooperationens framväxt, struktur och verksamhet. De i uppdraget särskilt nämnda frågorna behandlas i senare betänkande. Redovisningen i detta betänkanden avser i regel utvecklingen fram till och med år 1977. Det innebär bl. a. att den kris som i lågkonjunkturens spår särskilt under 1978 och 1979 drabbat skogsägarekooperationen inte redovisas närmare i denna framställning.

1.2 Betänkandets disposition

Som framgick i föregående avsnitt är syftet med detta betänkande att ge en översiktlig och sammanfattande beskrivning av kooperationens framväxt, struktur och verksamhet. Kooperationsutredningen avser att i sitt arbete behandla sådana ekono-. miska organisationer, vilka vanligen betraktas som kooperation. Med detta avses närmast ekonomiska föreningar, vilka arbetar efter de kooperativa grundsatserna och vilka har antagits som medlemmar i Internationella Kooperativa Alliansen (IKA). I ett särskilt avsnitt (2.2.4) redovisas dock kortfattat även vissa andra organisationer med mer eller mindre klar kooperativ karaktär. Betänkandet är - bortsett från inledning och sammanfattning disponerat i fyra huvudavsnitt. - Det första avsnittet, Kooperationen uppkomst. utveckling och reglering (kapitel 2), ger en allmän beskrivning av den historiska utvecklingen från uppkomsten i Storbritannien och på kontinenten under 1800-talet fram till dagens svenska Kooperation. l detta sammanhang redovisas de s. k. kooperativa grundsatserna och den associationsrättsliga regleringen av svensk kooperation. I ett andra huvudsavsnitt, Den svenska kooperationens omfattning - statistisk redovisning (kapitel 3), redovisas kooperationens verksamhet fördelad på bl. a. företag, arbetsställen, näring, region och antal anställda. Även vissa uppgifter om rörelseresultat, förädlingsvärde, arbetskraftskostnader och investeringar redovisas. Detta avsnitt bygger i stort sett på specialbearbetningar av officiell statistik och avser i huvudsak förhållandena 1976. Det tredje avsnittet, De kooperativa organisationernas utveckling och struktur (kapitel 4 och 5), utgör en beskrivning av de kooperativa organisationernas struktur och utveckling från i princip 1950 till 1977. Framställningama bygger helt på underlagsmaterial som lämnats av de olika organisationerna. Detta har bearbetats inom utredningens sekretariat. I fjärde avsnittet, Kooperationen i världen (kapitel 6), lämnas en översikt över världskooperationens huvudformer och omfattning. Även Internationella Kooperativa Alliansens verksamhet, den internordiska kooperationen och kooperationens u-landsbistånd redovisas. I arbetet med detta avsnitt har utom sekretariatet även en arbetsgrupp under ledning av fil. lic. Mauritz Bonow och med sekreterare Arne Holmberg, KF och agronom Jacob Bjärsdal, LRF deltagit.

Inledning och sammanfattning 11

1.3 Sammanfattning om den svenska kooperationen

1.3.1 Den svenska kooperationens uppkomst

i Sverige under första hälften av 1800-talet gav grosamhällsutvecklingen grund också för kooperativa försök. De första ömsesidiga försäkringsbolagen bildades under 1800-talets första hälft. Ungefär samtidigt togs också initiativ för lantbrukskredit. Dessa samtill de första regionala hypoteksföreningama arbetsorganisationer brukar betecknas som de första exemplen på kooperativ verksamhet i Sverige. I övrigt finns inte några bestående exempel på svensk kooperativ verksamhet före 1850. Frågan om kooperativa organisationer för att lösa allvarliga samhälleliga diskuterades dock i olika kretsar som följde utvecklingen och disproblem kussionerna och i England. Som bakgrund till de svenska på kontinenten diskussionerna fanns inte minst utvecklingen inom jordbruket. Omskiftningen och nyuppodlingen gav underlag för en snabbare utveckling av jordvilken ställde nya krav på krediter. Efter tysk förebild bruksproduktionen, att åtminstone delvis lösa kreditproblemen. lantkom då hypoteksföreningar bruksbefolkningens växande marknadsberoende, exempelvis för inköp av för ett samarbete. Detta förnödenheter till jordbruket, gav även underlag samarbete för gemensamma inköp främjades av de hushållningssällskap som bildades i flertalet län under första hälften av 1800-talet. Som en direkt av ett redan inlett inköpssamarbete bildades år 1850 fortsättning tidigare dåvarande landshövdingen i Uppsala län Robert von Kramer, Lagenom

och häraders varuanskaffningsbolag i Örsundsbro, som

gunda Hagunda brukar betecknas som landets första kooperativa företag. Under 1850-talet bildades företag med konsumentkooperativ inytterligare några kooperativa bl. a. med till Även ett par riktning, anslutning några hantverksgrupper. etablerades under denna tid. föreningar med producentkooperativ inriktning En brukskonsumtionsförening i Kloster i Dalarna, som bildades 1858, var verksam ända till 1966. Den äldsta nu verksamma Konsumentföreningen ”Trollhättans Arbetareförening” etablerades 1867. Under 1860- och 1870-talen bildades ett stort antal konsumenrföreningar flera - 200-500, beroende på definitionen. Under 1870-talet tillkom även Med få undantag blev livslängden kort. Gearbetarproduktionsföreningar. mensamma eller ömsesidigt samarbete förekom inte. I vilken mån riktlinjer de under denna tid bildade föreningarna anslöt sig till Rochdaleprinciperna är oklart. Klart är dock att föreningarna ofta anknöt till de liberala arbetareföreningar, som bildades vid denna tid. Endast ett fåtal av de konsumentkooperativa föreningar som bildades under 1860-1890 kom att överleva och utvecklas. Under början perioden av 1890-talet bildades nya kooperativa föreningar i bl. a. storstäderna. Genom de befintliga frikyrko- och nykterhetsrörelserna, men också med den framväxande socialistiska arbetarrörelsen fick de nya kooperativa föreningarna en gemensam grupp- och intressemedveten rekryteringsbas. I de kooperativa i många fall ledande lokala företrädare för de föreningarnas ledning ingick folkrörelserna. Därigenom tillfördes kooperationen både en kader av nya ledare och i någon mån en tidningspress för kooperativ opinionsuildning, som innebar stabilare och expansivare grund för konsumentkooperationens

12 Inledning och sammanfattning

fortsatta utveckling. Under åren 1896-1899 tillkom över 200 nya föreningar. År 1899 bildades Kooperativa förbundet, KF, som gemensam huvudorganisation för konsumentkooperationen. Kooperativa ansatser på bostadsområdet synes först uppträda i Sverige på 1870-talet. Från 1873 och några år framåt bildas ett relativt stort antal bostadsföreningar av arbetare, som med sparade och lånade medel lyckades få i gång ett inte obetydligt bostadsbyggande. Formema för detta var dock sådana att flertalet Föreningar kom i ekonomiska svårigheter och övertogs av privata byggnadsbolag med stora förluster för initiativtagarna som följd. I begränsad omfattning tillkom nya bostadsföreningar på i regel individuella och lokala initiativ. Flertalet ombildades dock så att den kooperativa karaktären försvann. Först i början av 1920-talet tillkom på initiativ av hyresgästernas lokala organisationer nya kooperativa bostadsföreningar av permanent karaktär. År 1923 bildades sålunda Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening i Stockholm. Den följdes året därpå av Centralorganisationen HSB:s Riksförbund. Därmed var den egentliga bostadskooperationen etablerad i Sverige. På jörsäkringsømrádet etablerades det första kooperativt ägda försäkringsbolaget år 1905 genom initiativ av och anslutet till KF. Bil- och oljekooperationen tillkom och utvecklades ursprungligen genom initiativ av yrkesbilismen. Den första lokala föreningen bildades i Stockholm 1915. År 1926 skapades en riksorganisation för denna kooperativa verksamhet. Mot slutet av 1930-talet organiserades en fl-itidskooperation, Reso. Denna verksamhet är nu till huvudsaklig del integrerad med KFzs. År 1945 bildades den första kooperativa begravningsfdreningen. Den kooperativa utvecklingen på Iantbruksomrâdet är mer differentierad än på konsumentområdet. Lantbrukama uppträder i sin näringsverksamhet både som konsumenter och som producenter och särskilt när det gäller den senare rollen som producenter inom flera olika branscher. Att lantbrukskooperationen därför utvecklats i flera parallella organisationer är na- I turligt. Under början och mitten av 1800-talet bildades olika organisationer för att stödja jordbrukets utveckling, t. ex. hypoteksföreningar. I länen bildades hushållningssällskap och inom mindre regioner hushållningsnämnder. Från denna verksamhet utvecklades under senare delen av 1800-talet lantmannaföreningar, som svarade för jordbrukarnas gemensamma inköp. Många sådana föreningar bildades efter erfarenheter som hämtats hem vid studieresor i Tyskland och Danmark. I regel fungerade föreningarna så att de samlade upp rekvisitioner från medlemmarna och köpte in de beställda kvantiteterna i konkurrens mellan olika leverantörer. För att täcka föreningarnas kostnader gjordes ett procentpåslag. Föreningarnas arbetsformer gjorde dem sårbara och något samarbete mellan föreningarna fanns inte. Många föreningar blev därför kortlivade. Först kring sekelskiftet var tiden mogen för ett samarbete mellan föreningarna inom länen. Den första centralföreningen bildades 1895 och 10 år senare fanns 11 centralföreningar och 380 lokalföreningar (lantmannaföreningar). Detta var läget när riksorganisationen Svenska Lantmännens Riksförbund, SLR, bildades år 1905.

Inledning och sammanfattning 13

Vid sidan av samköpsorganisationens framväxt utvecklades från 1870-och 1880-talen också samarbetssträvandena på mejeriomrddet. Som det första andelsmejeriet brukar räknas Hvilan i Skåne, startat 1880. År 1890 fanns det 73 andelsmejerier. De forsta försöken att skapa regionala samarbetsorganisationer för andelsmejerierna gjordes i slutet av 1880-talet. Det dröjde dock ända fram till 1932 innan Svenska Mejeriernas Riksförening, SMR, bildades. Under inflytande av internationella erfarenheter och utvecklingen inom växtförädling, avelsarbete, utfodring, hygien etc. bildades i slutet av 1800talet flera olika organisationer för att nyttiggöra dessa resultat inom jordbruket. Bland organisationerna kan nämnas Sveriges Utsädesförening (1886), Sveriges Betodlares Centralforening (1889), Sveriges Fjäderfäavelsförening (1898) och kontrollforeningama (den första 1898). Även om dessa föreningar i regel hade mer ideell än kooperativ/affärsmässig inriktning kom de i stor utsträckning att bilda grundvalen och ge utvecklingsförutsättningarna för de kooperativa branschföreningarna och branschförbunden. Inom slakteribranschen bildades det första andelsslakteriet först år 1899 och sedan dröjde det till 1908 innan nästa kom. Genombrottet for denna kooperation kom under 1910-talet. Sedan dröjde det till 1933 innan Sveriges Slakteriförbund bildades. Under senare delen av 1910-talet började det organisationsarbete som senare blev skogsägarkooperationen och bankkooperationen (föreningsbanken). I båda fallen kom det dock att dröja till 1930-talet innan dessa två kooperativa grenar fick sin nuvarande inriktning och principiella uppbyggnad. Frågan om centra/organisation för Iantbrulcskooperarionen utvecklades successivt under 1900-talets första årtionden. År 1917 bildades Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap. Den Organisationsutveckling som då startade kan anses vara genomförd år 1939, då organisationen i samband med en omorganisation fick namnet Sveriges Lantbruksförbund. Vid sidan av den nämnda konsument- och lantbrukskooperationen uppkom under 1920-talet och senare kooperativa företag inom bl. a. transportområdet i form av taxiföreningar och lastbilscentraler samt inom handeln med och förädlingen av fisk.

1.3.2 Kooperationens utveckling K onsumentkooperationen Kooperationens utveckling från uppkomsten fram till våra dagar uppvisar inget enhetligt mönster. Om man ser till den grupp av kooperativa företag som brukar sammanfattas under beteckningen konsumenrkooperationen (Kooperativa förbundet och anslutna konsumentforeningar, Folksam, OK, Reso, Fonus, HSB och Riksbyggen) kan först konstateras den i de flesta avseenden ledande roll som KF och de anslutna konsumentforeningama spelar. KF är inte bara den äldsta utan också den medlems- och omsättningsmässigt största kooperativa organisationen i Sverige. Den har också spelat en avgörande roll för uppkomsten och utvecklingen av Folksam, OK, Reso och begravningskooperationen. Bostadskooperationen har i stort sett haft

14 Inledning och sammanfattning

sin egen uppkomst- och utvecklingshistoria. HSB:s bas har i väsentliga avseenden varit den organiserade hyresgäströrelsen, medan den 1940 bildade Svenska har sitt Riksbyggen ursprung och utveckling knuten till främst byggnadsarbetarnas fackliga organisation. Konsumentkooperationens utveckling redovisas organisationsvis i avsnitt 2.2.2 och i kapitel 4. Där visas bl. a. den livliga nyetableringen av konsumentföreningar som särskilt ägde rum från ungefär 1905 till 1920. På ungefär 15 år ökade antalet från 100 till föreningar 950. Nyetableringen upphörde inte, men antalet sammanslagningar var så stort att totalantalet föreningar minskade från 1920. Särskilt under 1960-talet kongenomgick sumentkooperationen liksom huvuddelen av inte bara övrig kooperation utan också annan ideell, affärsmässig och offentlig organisationsstruktur en snabb koncentration. För konsumentkooperationen innebar detta att antalet föreningar anslutna till KF minskade snabbt. Minskningen har fortgått under 1970-talet och antalet var 1977 nere i 170 föreningar. Samtidigt som antalet föreningar visat snabba förändringar har antalet individuella medlemmar ökat stadigt och snabbt från ca 70000 år 1910 till närmare 1 900000 år 1977. Detta innebär att ca hälften av de svenska hushållen är medlemmar i den till KF knutna konsumentkooperationen. Också den affärsmässiga utvecklingen har sina dramatiska inslag. Konsumentföreningarnas försäljningsställen, som mellan 1910 och 1950 ökade från ca 400 till 8000, minskade sedan snabbt i antal, så att de år 1977 uppgick till ca 2 200. Samtidigt har försäljningen i både värde och volym ökat kraftigt. I värde uppgick konsumentföreningarnas försäljning 1977 till ca 16 miljarder kr. Av landets totala detaljhandel har konsumentföreningarnas andel ökat hela tiden fram till av 1970-talet. början 1930 uppgick andelen till ca 8 96, 1950 till 12 96 och 1970 till 18 96. Kooperativa förbundet är inte endast konsumentföreningarnas gemensamma huvudorganisation i ideella, ideologiska och allmänna intressepolitiska frågor utan också rörelsens gemensamma partihandels- och industriorganisation. Partihandelsverksamheten började i mycket liten skala 1904. Verksamheten växte men stötte på hinder, bl. a. i form av kartellavtal och leveransblockader. Därför började KF under 1920-talet att skaffa egna produktionsresurser genom förvärv av bl. a. en margarinfabrik, kvarnar, bagerier men senare också inom andra branscher, såsom skoindustri, gummiindustri, lampindustri, läderindustri och tvättmedelsindustri. Även utanför företag konsumentvaruomrádena förvärvades under 1930-talet och senare bl. a. för tillverkning av kassaregister, träförädling, Verkstadsindustri, byggnadsmaterialindustri och skogsindustri. KF:s egen produktion och försäljning har sålunda vuxit mycket kraftigt särskilt efter andra världskriget. År 1950 uppgick förbundets totala försäljning till 1 100 milj kr. och den egna produktionen till 550 milj kr. Av försäljningen gick hälften till konsumentföreningarna. Detta motsvarade också ungefär hälften av föreningarnas varuanskaffning. 1977 var motsvarande försäljning och produktion 14 400 resp. 6 500 milj kr. Av försäljningen gick 60 96 till föreningarna, vilket motsvarade ca 85 96 av föreningarnas totala varuanskaffning. Folksam bildades genom ett av KF år 1905 bildat brandforsäkringsbolag och ett 1913 bildat livförsäkringsbolag. Från 1925 arbetar Folksam som ett

Inledning och sammanfattning 15

integrerat och fullt utvecklat försäkringsbolag. Bolaget ägs utom av konsumentkooperationen också av fackföreningsrörelsen. Den för företaget karakteristiska profilen har skapats genom utvecklingen av olika kollektiva försäkringsformer. År 1977 omfattade Folksams grupplivsförsäkringar 2,5 milj personer och gruppolycksfallsförsäkringama 3,3 milj personer. Även på andra områden har Folksams verksamhet fått stor omfattning. Av hushållens försäkringar i Sverige svarar Folksam for ungefär 27 %. Bil- och oljekooperarionen har sina rötter i början av 1900-talet, då bilismen växte fram. Till en början handlade det i huvudsak om yrkesbilismens behov. Den forsta föreningen, Droskägarnas inköpsförening, bildades i Stockholm 1915. Under 1920-talet bildades föreningar i Göteborg och Malmö och ytterligare ett antal städer. För att få större slagkraft gentemot den kartelliserade bensin- och oljehandeln beslöts 1926 att bilda en gemensam inköpscentral GC) för partihandeln. Centralföreningen skulle också medverka i bildandet av nya lokala inköpsföreningar. Den vidgade verksamheten ställde växande krav på rörelsekapital och på en rationell organisation. Efter förhandlingar kom KF från 1934 att medverka i IC-verksamhetens uppbyggnad genom tillskjutande av rörelsekapital och tillskapandet av en revisionsverksamhet för IC-föreningarna. IC var under hela 1930- och 1940-talen i huvudsak en organisation för yrkesbilismen. Det innebar att trots ett stort antal nya IC-föreningar det individuella medlemsantalet var relativt begränsat. Första verksamhetsåret, 1927, fanns 10 föreningar med sammanlagt 500 medlemmar. 1930 var antalet föreningar 57 och medlemsantalet 1 300. Under de två följande decennierna växte organisationen och 1950 fanns det 106 föreningar med 2l 000 medlemmar. Från 1950-talet blev folkbilismen successivt en alltmer dominerande faktor for bil- och oljekooperationen. Nyetablerandets tid när det gällde lokalföreningar var emellertid i stort sett förbi - antalet föreningar kulminerade -

1960 med 171 föreningar och efterträddes av den koncentrationsprocess

som i stort sett utmärkt alla organisationer under efterkrigstiden. Medlemsmässigt har expansionen fortgâtt utan avbrott och nådde 802 000 år 1977. För att möta de nya krav som folkbilismen ställde efter kriget omorganiserades IC under 1940- och 1950-talen och arbetar sedan 1960 under beteckningen Oljekonsumenterna, OK. Genom omorganiseringen ingår forutom de lokala OK-foreningama också KF, lantbrukskooperationen, fiskerikooperationen, bostadskooperationen och danska OK som medlemmar och delägare i OK:s riksförbund. Verksamhetens omfattning uttryckt i forsäljningsvärdet visar en snabb stegring efter 1950 - for förbundets del från 87 milj kr till 3 526 milj kr år 1977 och for föreningarnas del 85 resp. 2221 milj kr. Utvecklingen är inte bara ett resultat av folkbilismens frammarsch och av inflationen utan också av en växande marknadsandel. Redan det sista mellankrigsåret 1939 svarade IC för drygt 5 % av bensinförsäljningen i landet. 1950 var andelen 7-8 96, 1960 14 % och 1977 16,4 %, räknat på hela oljeområdet. Sammantaget utgör OK i dag en över hela landet utbyggd försäljningsorganisation som med ungefär 400 försäljningsställen har en marknadsle-

16 Inledning och sammanfattning

dande funktion på bränsle- och bilområdena. Omsättningsmässigt uppgick förbundets och föreningarnas omsättning (exkl. internleveranser) år 1977 till 4 800 milj kr och är därmed en av landets 25 största företagargrupper. Bostadskooperarionen i Sverige kan främst knytas till uppkomsten och utvecklingen av riksorganisationerna HSB och Riksbyggen. Genom HSB:s organisation i moder- och dotterföreningar erhölls en organisation som kunde samla erfarenheter och resurser för en kontinuerlig nyproduktion och förvaltning av bostäder. Resurser erhölls bl. a. genom att en span/erksamhet byggdes in i medlemskapet. 1930 fanns det 12 HSB-föreningar och tio år senare 81. Antalet individuella medlemmar uppgick dock 1940 inte till mer än 24 000. Den snabba medlemsökningen skedde senare under 1950- och 1960-talen. Antalet föreningar kulminerade under första hälften av 1960talet. HSB:s verksamhet var av relativt blygsam omfattning under 1920- och 1930-talen. Under 1930-talet och i ännu högre grad senare kom HSB-organisationen emellertid även att medverka i den kommunala produktionen av bostäder. Toppåret 1965 byggde HSB 17 600 lägenheter, vilket var 18 % av det totala bostadsbyggandet. Under perioden 1950-1977 färdigställde HSB 326 400 lägenheter. Detta var 14,6 96 av den totala nyproduktionen. Av HSB:s produktion var 207 900 eller 64 % bostadsrättslägenheter. Av hela den kooperativa sektorns byggande svarade HSB under denna period för 50 %. Riksbyggen är inte uppbyggt efter samma representativa system som HSB utan på en central organisation med regionala avdelningskontor, vilka med hjälp av lokala ideella föreningar tar initiativ till byggande och bildande av bostadsrättsföreningar samt tillhandahåller erforderliga resurser. Riksbyggens bostadsbyggande verksamhet nådde sin maximala nivå år 1971, då 13400 lägenheter färdigställdes. Detta utgjorde 12,5 % av den totala nyproduktionen detta år. Under perioden 1950-1977 färdigställdes genom Riksbyggens försorg totalt 211 600 lägenheter, vilket var 9,5 % av det totala bostadsbyggandet. Av Riksbyggens byggande denna period var 100 200 lägenheter eller 47 % bostadsrättslägenheter. Riksbyggens andel av det totala kooperativa byggandet var 24 %. Reso bildades 1937 för att organisera rese- och semesterverksamhet. Initiativtagare var ABF och ABF:s medlemsorganisationer. Genom inköp och byggande av semesteranläggningar och hotell samt resebyråverksamhet kom organisationen under efterkrigstiden att bli en av de ledande i landet. Fr. o. m. 1978 ägs Reso till större delen av KF. Den första kooperativa begravningsföreningen bildades i Stockholm 1945 av sju folkrörelseorganisationer, däribland KF och HSB. På kort tid bildades ett 30-tal föreningar i landet. En samorganisation bildades 1958. Dessutom finns en gemensam produktionsförening för produktion och partihandel. F. n. finns 9 regionala begravningsföreningar i landet, vilka svarar för 25 % av begravningsuppdragen. Omsättningen var 1977 närmare 100 milj kr. Verksamheten drivs nu under namnet Fonus. Som sammanfattning av konsumentkooperationens omfattning och verksamhet i Sverige år 1977 kan tabellerna 1.3.1 och 1.3.2 redovisas.

lnledning och sammanfattning 17

Tabell 1.3.1 Konsumentkooperationen 1977. Antal medlemmar och föreningar Primärförening Medlemmar Antal (motsv) e?? föreningar

Bostadsrättsföreningen (HSB) Individer 2 835 Riksbyggen, lokalfören Föreningar 69 Bostadsrättsföreningar

0 Riksbyggen förvaltar ca 990 bostadsrättsföreningar med 109 999 lägenheter, vilket är en del av de föreningar som startats av Riksbyggen. Tabell 1.3.2 Konsumentkooperationen 1977. Omsättning och antal anställda

Lantbrukskooperationen Lantbrukskooperationen används som beteckning för huvudorganisationen Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, och dess medlemsorganisationer. Flertalet organisationer är direkt verksamma inom lantbrukssektom och dess förädlingsled. Några, bl. a. på kreditområdet, är mer indirekt knutna till lantbruket. Till lantbrukskooperationen hör alltså Svenska Mejeriemas Riksförening, SMR, Sveriges Slakteriförbund, SS, Svenska Lantmännens Riksförbund, SLR, och Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, SSR, men också Sveriges Föreningsbankers Förbund, SFF. Dessutom ingår ytterligare

tio riksorganisationer, nämligen Svenska Ägghandelsförbundet, Sveriges

Allmänna Hypoteksbank, Svensk Husdjursskötsel, Sveriges Oljeväxtodlares Centralförening, Sveriges Betodlares Centralförening, Sveriges Stärkelseproducenters Förening, Sveriges Bränneriintressenter, Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund, Sveriges Fröodlareförbund och Konservväxtodlamas Riksförbund. Lantbrukskooperationen redovisas närmare i avsnitt 2.2.3 och kapitel 5. Lantbrukskooperationens organisationer är genom sin näringsmässiga och

18 Inledning och sammanfattning

historiska bakgrund men också genom den gemensamma huvudorganisationen mer integrerade med varandra än vad fallet är med de organisationer som betecknas som konsumentkooperativa. Så var knappast fallet före 1930. Lantbrukskooperationen uppvisade under tiden fram till början av 1930-talet en mycket oenhetlig bild när det gällde kooperationens utveckling och organisation. Bortsett från inköps- och försäljningsområdet med SLR, som bildats redan 1905 och en organisation inom bränneriområdet, fanns inga centrala branschorganisationer. Detta innebar dock inte att det saknades Tvärtom fanns kooperativa föreningar. det ett mycket stort antal enligt uppskattning ca 7 000 ekonomiska föreningar med anknytning till lantbruket - inom alla berörda branscher. Samordningen, den gemensamma inriktningen och den finansiella styrkan saknades dock. När hård utländsk konkurrens tillsammans med svår inhemsk lågkonjunktur drabbade jordbruket under 1920-talet och början av 1930-talet, råkade även delar av lantbrukskooperationen i svårigheter. De krav på åtgärder som svårigheterna medförde ledde till omorganisation av Lantbrukssällskapet och en plan for en ny branschvis riksorganisation för lantbrukskooperationen. Genom omorganisationen blev Lantbrukssällskapet ett samarbetsorgan för lantbrukskooperationen. Ett omfattande organisationsarbete påbörjades med statligt stöd. Efter mönster från SLR skapades branschorganisationer, som dels omfattade föreningar med områden som täckte hela landet, dels omfattade en samordnande och stödjande centralorganisation. Starka krafter sattes in för att få en hundraprocentig anslutning till föreningsrörelsen. En mycket snabb uppbyggnad av lantbrukskooperationen kom till stånd. Nya riksorganisationer bildades inom de mest betydelsefulla branscherna,

Svenska Mejeriemas Riksförening, Svenska Ägghandelsförbundet och Sve-

riges Skogsägareföreningars Riksförbund samt Sveriges Slakteriförbund. Dessutom rekonstruerades SLR. Svenska Jordbrukskreditkassan - senare kallad Sveriges Föreningsbankers Förbund - bildades redan 1930 efter förslag från en offentlig utredning. Genom ytterligare en omorganisation 1939 blev Lantbrukssällskapet lantbrukskooperationens huvudorganisation. Därvid ändrades namnet till Sveriges Lantbruksförbund. Vidgade uppgifter även på den ekonomiska sidan gjorde att förbundet 1945 gjordes till ekonomisk förening. Slutligen förenades 1970 den kooperativa huvudorganisationen med lantbrukarnas fackligt näringspolitiska organisation Riksförbundet Landsbygdens Folk och fick då sitt nuvarande namn Lantbrukamas Riksförbund, LRF. I det följande skall vissa översiktliga uppgifter redovisas om några av lantbrukskooperationens större branschorganisationer.

Den äldsta är, som tidigare nämnts, lantmännenorganisatiønen, SLR. Organisationen växte mycket snabbt fram till början av 1920-talet, då den drabbades mycket hårt genom jordbrukets kris. Antalet medlemmar och lokalföreningar men också omsättningar reducerades med mer än 50 % mellan åren 1920 och 1930. Rekonstruktionen i början av 1930-talet gav snabbt resultat såväl i fråga om organisation och medlemmar som i fråga om omsättning. Antalet lokalföreningar uppgick 1940 till nämnare 800. Därefter har antalet minskat och uppgick 1977 till ungefär 100 föreningar. Större

Inledning och sammanfattning 19

delen av verksamheten sker dock numera genom de regionala föreningarna, dvs lantmännenföreningama (centralföreningama), vilkas antal ända sedan 1900-talets början legat omkring 20. Medlemsantalet, som 1930 var nere i ca 30000, ökade till 145000 år 1960 och har därefter åter gått ned till 112 000. Omsättningen har sedan 1960 ökat från 1300 milj kr till 7600 milj kr 1977. Lantmännenorganisationen är delvis en treledsorganisation, där emellertid det första ledet, lokalföreningarna, sedan länge varit under avveckling. Den ursprungliga verksamheten, dvs. handeln med spannmål, utsäde, gödsel och fodermedel, utgör fortfarande en dominerande del av verksamheten. En växande Verksamhetsgren är maskinförsäljningen. I förbundets verksamhet ingår förutom partihandel även tillverkning av foder och genom dotterbolag drift av kvarnar, bagerier och byggnadsverksamhet.

När det gäller mejeriorganisationen kan konstateras att de kooperativa andelsmejerierna tidigt fick stor betydelse inom svensk mejerirörelse. Redan under 1910-talet svarade andelsmejeriema för 60-70 96 av den totalt invägda mjölkmängden. Antalet mejerier och mejeriföreningar var stort. År 1933 fanns närmare 900 andelsmejerier. 1930-talet innebar en konsolidering och inledning till en strukturrationalisering av såväl organisationen som av mejeriverksamheten. En riksorganisation bildades, enligt en uppgjord plan började driftenheter sammanlås, genom sammanslagning och samarbete i form av s. k. mejerifusioner och mejerilörbund koncentrerades organisationen. I samband med att antalet producenter och medlemmar under 1950-talet och senare minskade intensifierades denna utveckling, vilken först under senare år mattats av. Mejeriförbunden har avvecklats. Antalet föreningar har sedan 1940 och fram till 1977 minskat från 570 till 25. Medlemsantalet, som nådde sitt maximum, 260 000, under första hälften av 1950-talet, har minskat till 61000. Antalet kooperativa mejerier var 1940 drygt 800, 1977 var antalet 107. Uppgifter om den samlade omsättningen finns inte tillgängliga för tidigare år. År 1955 uppgick den dock uppskattningsvis för hela organisationen till 1 600 milj kr, 1970 till 2 800 milj kr och 1977 till 6400 milj kr. Mejerikooperationen, som redan under 1930-talet kom att svara för över 90 % av mjölkinvägningen, har nu praktiskt taget 100 % av denna. Utvecklingen har också inneburit att en förening - Mjölkcentralen Arla - ensam svarar för ca 60 96 av mjölkhanteringen. Utom den traditionella forädlingsverksamheten, dvs till konsumtionsmjölk, smör och ost av olika kvaliteter, har viss ytterligare integration ägt rum. De osttillverkande föreningarna äger Riksost ek. for. Riksföreningen har vidare ett par producerande företag, Wedholms AB, som tillverkar utrustning för livsmedelsindustrin samt AB Kemikalia, som tillverkar rengörings- och desinfektionsmedel. Ett antal mejeriföreningar äger tillsammans 72 % av Glacebolaget AB. Semper AB är ett helägt dotterbolag till Arla. Den lantbrukskooperativa verksamheten inom slakteriområdet utvecklades något senare än inom lantmännen- och mejeriområdena. Före 1930 var verksamheten i huvudsak begränsad till svinslakt. Nyetableringen både när det gäller kooperativa föreningar och slakterier har alltid varit begränsad. Sålunda har antalet slakteriföreningar aldrig överstigit 40.

20 Inledning och sammanfattning

Genom omorganisationen i början av 1930-talet fick slakteriorganisationen sin nuvarande struktur, dvs. en riksorganisation och regionala föreningar som täcker hela landet. Den nya organisationen gav ett snabbt resultat. Medlemsantalet ökade under 1930-talet från 50 000 till 240 000 och antalet föreningar från 25 till 37. Av den totala besiktigade slakten svarade slakteriföreningarna för ca 65 % vid utgången av 1930-talet. Utvecklingen fortsatte under 1940-talet och 1950 noterades ett medlemsantal på 280 000. Genom strukturutvecklingen under framför allt 1960- och 1970-talen har medlemsantalet och antalet affärsdrivande föreningar minskat kraftigt, trots att den Omhändertagna slakten fortsatt att öka. År 1977 uppgick antalet medlemmar till 117000 och föreningar till 10. Redan under 1930-talet översteg den kooperativa andelen av slakten 60 %. I slutet av 1950-talet passerades 80 96 -gränsen. Därefter har andelen stagnerat mellan 80 och 85 96. Även om slaktandelen stagnerat har övrig förädlingsverksamhet fortsatt att utvecklas. Inom stycknings- och charkuterisektorema har föreningarna en andel av 36-37 %. Antalet slakterier och charkuterifabriker uppgick 1977 till 29 resp. 25. Slakteriorganisationens omsättning uppgick 1945 till 430 milj kr, 1955 till 1300 milj kr och 1977 till 6400 milj kr.

Även skogsägareorganisatiønen fick sin organisation under 1930-talet. Det verksamhetsmässiga genombrottet kom dock senare under 1940-talet. Under detta decennium fanns ett 30-tal skogsägareföreningar. Genom sammanslagningar har antalet successivt gått ned till nio. Medlemsantalet, som 1940 var 32 000, ökade sedan till 135 0()0 år 1965. Därefter har medlemsantalet legat på ungefär oförändrad nivå. Skogsägarrörelsen har redan från början vid sidan av virkeshandeln haft viss förädlingsverksamhet. I början bestod denna endast av smärre vedgårdar, sågverk, impregneringsverk och snickerier. Senare, särskilt under 1960-talet och början av 1970-talet, byggdes förädlingsverksamheten ut med bl. a. massafabriker och pappersbruk, vilka ofta drivs som dotterföretag i aktiebolagsform. År 1977 fanns inom organisationen 55 sågverk, 15 massafabriker och lika många pappersbruk. Dessutom fanns ett antal spånskivefabriker, plywoodfabriker och trähusfabriker. Omsättningen, som 1955 uppgick till 600 milj kr, hade 1977 stigit till 7100 milj kr. Genom den kris som med början år 1976 drabbat bl. a. svensk skogsindustri har skogsägarkooperationens industriella verksamhet kommit i stora och en omstrukturering pågår för närvarande. Efter att först svårigheter ha gett statsgaranterade lån har staten 1979 gått in som delägare i NCB AB och Södra Skogsägarna AB för att ge dessa företag nytt eget kapital.

Föreningsbanksorganisationen är en spar- och kreditorganisation uppbyggd på lokal, regional och central organisation. Efter omorganisationen 1930 expanderade organisationen kraftigt under några år, 1935 fanns närmare 800 lokalföreningar. Antalet reducerades sedan men uppgår ännu 1977 till över 400 föreningar. I motsats till övriga grenar av lantbrukskooperationen

Inledning och sammanfattning 21

har medlemsanslutningen ökat även - och inte minst - under senare år. 1930 var medlemsantalet 14 000, 1940 109 000, 1970 205000 och 1977 295 000. Medlemskap i de lokala föreningsbankerna är obligatoriskt för låntagare. Under 1970-talet har dessutom vissa banker öppnat möjligheter för även insättare att bli medlemmar. 1977 beräknas 53 % av medlemmarna vara personer utanför lantbrukssektom. Volymmässigt har föreningsbankernas utveckling varit stark. Inlåningen, som 1950 var 400 milj kr, hade 1977 vuxit till 13 500 milj kr, utlåningen under samma tid från 400 till 10 700 milj kr. Det betyder att marknadsandelen för inlåningen gått upp från 2,0 96 till 7,1 %.

Som sammanfattning av lantbrukskooperationens omfattning och verksamhet i Sverige år 1977 redovisas följande två tabeller.

Tabell 1.3.3 Lantbrukskooperationen 1977. Antal medlemskap och föreningar

Tabell 1.3.4 Lantbrukskooperationen 1977. Omsättning och antal anställda

Inlåning. ”Exkl. föreningsbankema.

Annan kooperation och verksamhet med kooperativa inslag Som redan nämnts har vid sidan av den här redovisade konsument- och lantbrukskooperationen annan verksamhet vuxit fram som har mer eller mindre påtaglig kooperativ karaktär. Denna verksamhet har en mycket skif-

22 Inledning och sammanfattning sou 1979152

tande bakgrund och struktur och spelar med några undantag endast en marginell roll inom svenskt näringsliv.

Ett av undantagen är den kooperativa verksamheten inom fisket. En stor del av förstahandsförsäljningen och beredningen av fisk sköts nämligen genom frskarnas kooperativa frskförsäljningsföreningar. Föreningarnas medlemsantal uppgick 1975 till 4 300 och omsättningen till närmare 200 milj kr.

Även när det gäller insamling och marknadsföring av triidgdrdsprodukter finns kooperativ verksamhet av betydelse. År 1978 omsatte de tio kooperativa föreningarna inom området närmare 370 milj kr eller ungefär en fjärdedel av de marknadsförda trädgårdsvamoma.

Även på transportområdet används företagsfonnen ekonomisk förening i betydande omfattning. Taxitrafikens beställningskontor drivs sålunda i kooperativ form genom ca 225 taxiföreningar. Antalet medlemmar är 7 600. Medlemmarna torde svara för närmare 100 % av all taxitrafik.

Inom Iastbilstrafikomrddet driver de enskilda åkeriägarna gemensamma

åkericentraler. I regel är de organiserade som ekonomiska föreningar. Lastbilscentralerna sköter helt marknadskontaktema och svarar i eget namn för de transporttjänster som efter anvisning av centralen utförs av medlemsföretagen. Antalet medlemmar är ca 9 500. Dessa är organiserade i 260 lastbilscentraler. Centralema omsatte 1977 4 700 milj kr. Centralemas verksamhet svarar för närmare 50 96 av den totala transportvolym som utförs av lastbilarna. Även inom andra branscher finns verksamhet av mer eller mindre konatur. Av utredningens undersökning av i företagsregistret noterade operativ ekonomiska föreningar framgår det att av totalt drygt 11 000 ekonomiska föreningar kunde ca 6 000 hänföras till denna grupp av ”annan Kooperation”. Den helt övervägande delen torde ha haft ingen eller mycket liten verksamhet. Sammantaget sysselsatte företagen inom gruppen 17 500 personer. Följande fördelning på näring kunde noteras:

Av de uppgifter som redovisas i kapitel 3 framgår att den kooperativa sektorn (ekonomiska föreningar = dotterbolag) sysselsatte totalt 165 000 personer. De 17 500 utgjorde alltså närmare 11 96 av kooperationens hela sysselsättning.

Inledning och sammanfattning 23

Försäkringsbranschens ömsesidiga bolag och detaljhandelns ICA-rörelsen är två områden som vanligtvis inte betraktas som kooperativa. Verksamhetens uppbyggnad och funktion uppvisar dock vissa drag som är gemensamma med kooperationen. Detta motiverar att dessa verksamheter nämns i detta sammanhang. Av den enskilda försäkringsbranschen svarar de ömsesidiga försäkringsbolagen (varav Folksam är ett) för drygt hälften av verksamheten, räknat efter premieinkomsten. ICA-rörelsens externa omsättning uppgick 1978 till 11,1 miljarder kr. Antalet anslutna butiker var 4 260 och marknadsandelen på dagligvaruområdet drygt 28 96.

1.3.3 Den svenska kooperationens omfattning Betänkandets beskrivning av den svenska kooperationen bygger i huvudsak på allmänt tillgängligt material samt uppgifter som hämtats in från ko- I kapitel 3 lämnas en i huvudsak statistisk redovisning om den operationen. svenska kooperationens nuläge (1976) i fråga om omfattning uttryckt i antal företag och sysselsatta. I detta sammanhang redovisas också kooperationens fördelning på region, näring och bransch. Underlaget för detta har utredningen erhållit genom specialbearbetning av det företagsregister som förs av Statistiska Centralbyrån. I denna bearbetning har de företag som drivs i ekonomisk föreningsform samt dotterföretag till dessa klassifrcerats som kooperativa företag. Vissa skilda redovisningsprinciper gör att uppgifterna kan skilja sig något från de på andra ställen redovisade uppgifterna. I kapitel 3 redovisas också vissa finansiella data gällande de större kooperativa företagen. Av företagsregistrets material framgår att antalet registrerade kooperativa företag år 1976 uppgick till drygt 11 000. Dessa företag hade närmare 165 000 anställda. Av samtliga i registret noterade företag var detta 2,8 96 och av de anställda noteras att uppskattningsvis en halv miljon 5,5 96. Då skall anställda inte ingår i jämförelsetalet. Tas hänsyn till detta skulle offentligt den svenska nämnda år ha sysselsatt någonting mellan 4,5 kooperationen och 5,0 % av samtliga anställda i landet. I tabell 1.3.5 redovisas antalet företag och anställda dels i absoluta tal, dels i procent av samtliga i registret noterade företag med fördelning på näring. Av tabellen framgår att största antalet kooperativa företag finns inom näringen bank, försäkring och fastighetsförvaltning. Det är bostads- och bostadsrättsföreningarna som registreras inom denna näring. De kooperativt anställda finns i första hand inom handeln och industrin. De tre nämnda näringarna har i själva verket ca 90 96 av samtliga kooperativt anställda. De näringar som har den största andelen kooperativt anställda är handeln (l4,1 %), jord- och skogsbruk (11,5 96) och bank, försäkring och fastighetsförvaltning (8,4 %). Även om andelen kooperativt anställda är relativt begränsad inom alla näringar, som tabell 1.3.5 visar, finns det vissa näringsområden och branscher, där den kooperativa andelen är avsevärd. I rubel/1.3.6 redovisas dessa områden.

24 Inledning och sammanfattning

Tabell 1.3.5 Kooperatlonen (ekonomiska föreningar) fördelad på näring, företag och anställda, 1976

Bank, försäkring och fastighetsförvaltning 8 518 15 832 24,1 8,4 Offentlig förvaltning och andra tjänster 725 3 587 1,6 0,4 Totalt 11 165 164 512 2,8 5,5

Tabell 1.3.6 Kooperativ! anställda inom vissa näringsområden och branscher, 1976 Näringsområde och bransch Anställda % av samtliga Livsmedels-. dryckesvaru- och tobakstillverkning 32 078 40,1 därav

därav Trämaterial- och byggnadssnickeritillverkning 7 882 13,4

Massa-, pappers- och pappersvarutillverkning, grafisk produktion 13 718 11,5 därav

därav Varuhushandel 19 722 46,7 Dagligvaruhandel 15 430 20,0

Den kooperativa verksamheten har en relativt jämn regional fördelning, vilket framgår av tabell 1.3.7. För att få så exakta uppgifter som möjligt baserar sig uppgifterna på arbetsställeredovisningen och inte på företagsredovisningen. Det innebär också att procentuppgiftema är beräknade på to-

Inledning och sammanfattning 25

talsiffror, som inte innefattar statliga affärsdrivande verk eller statlig förvaltning, då dessa inte finns fördelade på arbetsställen. Som synes av tabellen svarar den kooperativa verksamheten för mellan 5,3 och 9,6 96 av de anställda inom respektive område. Ser man på länen, blir variationerna givetvis större eller mellan 4,5 % i Örebro län och 12,9 % i Gotlands län.

Tabell 1.3.7 De kooperativt anställda, fördelade på riksområden, 1976

“Riksomradem se kap. 3.

När det gäller företagens storleksstruktur kan konstateras att de medelstora och större företagen relativt sett är fler inom den kooperativa sektorn än inom näringslivet i sin helhet. Totalt sett är den kooperativa andelen företag 2,8 %, men av företagen med 200-499 anställda och 500 samt däröver är den kooperativa andelen 9,4 resp. 9,6 %. Vidare kan konstateras att av de kooperativt anställda var 62 96 sysselsatta vid företag med minst 500 anställda. Motsvarande andel för samtliga företag var 56 96. I detta avsnitt har kooperationen hittills redovisats som en grupp. l tabell 1.3.8 redovisas kooperationens (de ekonomiska föreningarnas) andelar av det totala antalet anställda, fördelade på näring och konsumentkooperation resp. övrig kooperation.

Tabell 1.3.8 Kooperationens andelar i % av antalet anställda inom olika näringar, 1976

Konsument- Lantbruks- Övrig Hela ko- Näring kooperation kooperation kooperation operationen - 11,1 0,4 11,5 Jordbruk, skogsbruk

Bank, försäkring och

26 Inledning och sammanfattning

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att den kooperativa andelen av landets anställda och näringsliv uppgår till ca 5 %. De största andelarna har man inom handeln (14 %) och jord- och skogsbruk (ll,5 %). Av de ca 165 000 kooperativt anställda fanns 68000 inom industrin och 61000 inom handeln. Den kooperativa verksamhetens regionala fördelning uppvisar inga mer markanta skillnader gentemot den totala fördelningen. Räknat efter antalet anställda svarar konsumentkooperationen för ca 53 96 av den kooperativa verksamheten, lantbrukskooperationen lör 37 96 och övrig kooperation för 10 96.

-

2 Kooperationen uppkomst, utveckling

och reglering

2.1 Kooperationens uppkomst

2.1.1 Den sociala bakgrunden Industrialismen brukar till sitt ursprung och utvecklingsmönster i första hand betraktas som engelsk. Det var från början av 1800-talet som industrialismen i Storbritannien på ett genomgripande sätt och på mindre än ett sekel skapade ett nytt annorlunda samhälle. Under senare delen av denna period kunde visserligen industrialiseringen få ett häftigare förlopp i andra länder - exempelvis Tyskland och USA - men det var det engelska samhällets förändring i hela dess vidd, dvs. socialt, ekonomiskt och kulturellt, som kom att prägla det västerländska samhällets utveckling. Det är mot den bakgrunden som även kooperationens uppkomst och utveckling måste ses. Även om industrialismen i Storbritannien blommade upp först under den delen av 1800-talet kan man konstatera att uppladdningen inför tidigare omvandlingen och utvecklingen av denna börjat tidigare, eller redan vid mitten av l700-talet. Och paradoxalt nog medverkade jordbruket aktivt i utvecklingen. Under senare delen av 1700-talet intensifierades nämligen omskiftningen av den engelska jorden. l samband härmed skedde nyodlingen av stora arealer som tidigare varit allmänningar. Ett resultat av detta blev att större delen av det engelska jordbruket i början av 1800-talet bestod av ett relativt begränsat antal stora jordägare. Med stora brukningsenheter, vetenskapens och teknikens landvinningar effektiviserades lantbruket, och lantbruksproduktionen ökades kraftigt. Samtidigt tog industrialiseringen fart. Tekniska landvinningar, exempelvis att använda stenkol i jäm- och stålframställningen, mekamöjligheterna niseringen av textil-, främst bomullsindustrin, utvecklingen av ångmaskinen etc. skapade möjligheter att utveckla hantverken till fabriksindustri med masstillverkning och massysselsättning. Den marknad som detta förutsatte skapades - först inom Storbritannien - dvs. bättre vägar, nya kunder och genom förbättrade kommunikationer, senare - under 1800-talet - järnvägar. Utrikeshandeln, som först under 1700talet till stor del bestått av mer eller mindre lyxbetonade varor som te, socker, tobak och liknande produkter, kom i allt högre grad att bestå av dels råvaror - trä och bomull exempelvis - dels industriprodukter stål, vävnader och fárdigprodukter.

28 Uppkomst, utveckling och reglering

Parallellt med jordbrukets, industrins och handelns utveckling skapades och utvecklades också en kapitalmarknad. Under och efter Napoleonkrigen kom den internationella kapitalmarknaden, som dittills till stor del varit lokaliserad till Nederländerna, att koncentreras till London City. Aktiehandeln började nu få ordnade former. Trots den utveckling som under senare delen av 1700-talet skedde inom det engelska jordbruket och industrin var de sociala konsekvenserna relativt måttliga. En stark befolkningsökning och stagnerad eller minskad sysselsättning inom jordbruket balanserades av industrins utveckling. Och då denna fortfarande till stor del var landsbygdsorienterad var befolkningsomflyttningen av relativt måttlig omfattning och de sociala konsekvenserna ännu inte alltför oroande. Senare delen av 1700-talet omfattade emellertid också en uppladdning på ett annat plan, nämligen det andliga och ideologiska. Här skall inte något försök göras att redovisa ett klart och sammanhållet mönster när det gäller de idémässiga strömningarna under l700-talet. Klart är emellertid att mycket av de idéer som filosofer, ekonomer och andra samhällsrefonnatorer först utvecklade under detta århundrade direkt och indirekt kom att påverka industrialismens - men också kooperationens - utveckling under 1800-talet. Adam Smith gav med sin 1776 utkomna Wealth of Nations den rationella motiveringen för den ekonomiska liberalism som i mycket karakteriserar 1800-talets ekonomi. Jeremy Bentham och senare nyttofilosofer gav en bredare filosofisk grund för en mer social och humant inriktad samhällsordning. I detta sammanhang bör också nämnas det inflytande som de franska upplysningsfilosofema Rousseau och Voltaire och den franska revolutionens idéer fick, direkt på utvecklingen i Frankrike men indirekt också på den engelska utvecklingen. I samma riktning verkade även den amerikanska självständighetsförklaringen och de idéer som där fick ett slagkraftigt uttryck. Denna idéströmning kom under 1800-talet att påverka både det framväxande liberala samhällets utformning och genom de s. k. utopisterna, bl. a. fransmännen Charles Fourier, Claude-Henri de Saint-Simon, Louis Blanc och engelsmannen Robert Owen socialismens och kooperationens framväxt. Robert Owen har som vägröjare för Rochdale-kooperationen kommit att bli framför allt konsumentkooperationens historiska förgrundsgestalt. Industrialismens verkliga genombrott i England kom under 1800-talets första del. Industrin expanderade kraftigt. Konsumtionen av råbomull exempelvis fordubblades vart tionde år mellan 1815 och 1845. Järnvägsbyggandet kom i gång. Handeln, inrikes och över haven, fick stor betydelse, inte bara för industrin utan för hela nationen. Socialt innebar utvecklingen fortsatt snabb befolkningsökning. Stor befolkningsomflyttning med koncentration till industriländer och industridistrikt. Slum och fattigdom blev ett naturligt inslag i industrisamhällena. Samtidigt som arbetstidema ofta uppgick till 10-15 timmar per dag även för kvinnor och barn växte tidvis arbetslösheten till katastrofal omfattning. Kraven från industriägarna och handelns företrädare på reformer som befriade dem från de inskränkningar som var ett arv från det feodala och och merkantilistiska samhället infriades i stor utsträckning. Nästan parallellt med denna liberalisering och industrialisering av det brittiska samhället fick den sociala ”motrörelse” som gick ut på att begränsa

Uppkomst, utveckling och reglering 29

arbetstidema - åtminstone för barn - ; förbättra arbetsförhållandena i fabrikerna och humanisera ”fattigvården” ett visst stöd i de styrande skikten. Under 1830-talet antogs sålunda flera lagar, som i någon mån bromsade den negativa utvecklingen. Under föregående decennium hade arbetarna fått laglig rätt att bilda fackföreningar. Industribefolkningens miserabla levnadsförhållanden gällde inte endast de direkta arbetsförhållandena och bostadsförhållandena utan också livsmedelsförsörjningen. Tidvis och i vissa områden var arbetarna tvingade att ta ut en del av sin lön i form av varor i av arbetsgivaren ägda butiker. I andra fall var kredithandeln så utbredd att arbetarna nästan var livegna under fabriks- och/eller butiksägaren. Ett annat problem var livsmedlens kvalitet. Dyrare varor blandades ut med billigare tillsatser t. ex. På den europeiska kontinenten var utvecklingen inte lika klar och entydig. Den utpräglat feodala samhällsstrukturen, krigen, franska revolutionen, delstaternas självständighet och tullgränser i bl.a. Tyskland bromsade och försenade industrialismen med kanske ett halvt sekel i förhållande till i Storbritannien. Detta innebar dock inte att incitament saknades för socialreforrnistiska rörelser av kooperativ karaktär. Kriser av olika slag förekom inom såväl jordbruket som inom skilda industri-och hantverksbranscher och inom distributionen av konsumentvaror vid skilda tillfällen i olika landsdelar eller områden. I Sverige var jordbruket under första hälften av 1800-talet den helt dominerande näringen. Det betyder dock inte att samhället under denna tid var statiskt. Skiftesreformen, laga skifte 1827, skapade en ny struktur på landsbygden. Den gamla bygemenskapen bröts upp, nyodlingar gjordes och nya brukningsmetoder prövades. Fred, få större farsoter och större livsmedelstillgång medförde stark befolkningsökning - dock inte lika stark som i England. Med jordbrukets dominerande roll var det naturligt för staten att främja näringens utveckling. Under första hälften av 1800-talet bildades hushållningssällskapen för att främja jordbrukets utveckling. Denna organisation kom under den senare delen av seklet att spela en viktig roll när det gällde att utveckla samarbetet mellan bönderna för att lösa gemensamma frågor. Ett samarbete som så småningom kom att utvecklas till lantbrukskooperation. Industrin och övriga stadsnäringar var ännu vid mitten av 1800-talet relativt statisk. Något sug efter arbetskraft till städerna eller bruksortema var det knappast ännu fråga om. Landsbygden överbefolkades härigenom, ett landsbygdsproletariat uppstod. Risken för våldsamma sociala konfrontationer var inte utesluten. Kring mitten av 1800-talet började emellertid den industriella utvecklingen sätta sina spår även på det svenska samhället. Flera av det merkantila systemets begränsningar och regleringar avskaffades successivt. För järnbruken exempelvis 1835 och 1846, för ságverken 1842, skråväsendet 1846-1864. Import- och exporttullar sänktes eller avskaffades etc. Skråväsendet synes inte på något avgörande sätt ha hindrat den nya industrins, dvs. järn-, trä-, bomulls- och maskinindustrins uppkomst, men däremot hantverkets och handelns utveckling. Upphävandet av skråförordningarna 1846 gjorde land och stad likaberättigade i fråga om rätt att driva

30 Uppkomst, utveckling och reglering

hantverk och handel, men regleringama upphävdes inte helt. Nya hantverksföreningar övertog en del av skrånas tidigare uppgifter och inom ett 20-tal fack kvarstod krav på särskilda yrkesmässiga kvalifikationer. Först genom näringsfrihetsförordningen 1864 kan en mera fullständig näringsfrihet anses vara genomförd. Produktionen av stål- och sågade trävaror växte snabbt och samtidigt förbättrades kommunikationerna. Handeln tog fart. Befolkningens rörlighet ökades härmed. Städerna - som i stort sett under hela första hälften av 1800-talet haft en oförändrad andel om tio procent av befolkningen började växa snabbare. Flyttningen var dock starkare till gamla och nya bruks- och industriorter. Den expanderande industrin under 1800-talet var huvudsakligen en landsbygdsindustri, inte en stadsindustri. Jämvägsbyggandet innebar en möjlighet till kolonisation inom landet. Eftersom varken jordbruket eller industrin kunde försörja hela befolkningstillväxten kom även en omfattande emigration till stånd. Senare delen av 1800-talet kom emellertid också för Sveriges del att innebära nya sociala problem. Jordbrukskriser sammanhängande med missväxt men tidvis också med ökad internationell konkurrens skapade under vissa perioder verklig nöd. Industrikriser blev nu också kännbara fenomen, som orsakade arbetslöshet och arbetskonflikter inom vissa regioner. Till bakgrunden hör också den ökade folkbildningen och de nya idémässiga impulser som kom i de förbättrade kommunikationemas spår. Nya religiösa strömningar skapade frikyrkor, nykterhetsvännema organiserade sig, liberala kretsar inom de bättre ställda hantverks- och arbetarleden skapade arbetarföreningar och föreläsningsföreningar, och de första inslagen av facklig och politisk aktivitet i arbetarklassen kunde noteras. I Sverige liksom i övriga länder står dessa organisationer fadder för de första kooperativa försöken.

2.1.2 Tidiga kooperativa jörsök

Olika former av samarbete har förekommit lika länge som mänskliga samhällen funnits. När detta samarbete skall kallas kooperativt är en bedömningsfråga. De s. k. Rochdale-grundsatserna som formulerar den ideologiska och praktiska grundvalen för de organisationer som är anslutna till Internationella Kooperativa Alliansen (IKA) utgör ett sammandrag av de viktigaste arbetsregler som föreningen i Rochdale tillämpade från 1844. Redan - hade emellertid beteckningen kooperativa dessförinnan på 1820-30-talen sammanslutningar allmänt börjat användas på olika självhjälpsorganisationer i England och Frankrike. Men redan under senare delen av 1700-talet finns det flera exempel både i England och på kontinenten på organisationer med omisskännliga kooperativa drag. Dessa var av olika slag: kooperativ jordbrukskredit i Schlesien, arbetarproduktionsförening av skräddare i närheten av Oxford, olika konsumentföreningar för inköp och distribution av mjöl och bröd eller för drift av kvamar och bagerier på flera platser i England, Skottland och Frankrike. Inom jordbruket finns det exempel på såväl mer filantropiskt etablerade jordbrukskolonier som självhjälpsföreningar för inköp, förädling och försäljning av produkter för och från jordbruket. Tidiga socialekonomiska tänkare, de s. k. utopistema, formulerade olika förslag till nya ekonomiska eller samhälleliga system. Owers förslag innebar

Uppkomst, utveckling och 31 reglering

- eller kommunistiska självförsörjande allkooperativa kolonier, eller lokalsamhällen med dagens terminologi. [dessa samhällen skulle medlemmen förena funktionerna som konsument, producent och medborgare. Vissa praktiska försök gjordes i enlighet med utopistemas förslag. Försöken blev dock i samtliga fall kortvariga. Fler och i några fall mer långvariga blev de kooperativer med mer begränsad målsättning som i allt större omfattning etablerades i främst England från början av l800-talet. Som inspiratör till kooperativ organisation och verksamhet kom dock Owen och andra utopister att betyda mycket för kooperationens utveckling. En av Robert Owen inspierad person, William King, etablerade 1827 i Brighton en konsumentkooperativ förening, som under kort tid fick över 300 efterföljare. Andra kooperativer startades i England, Frankrike och i de tyska staterna som lånade drag av Owens eller andra utopisters idéer. Särskilt fr. o. m. 1840-talet började de kooperativa organisationerna få en bättre styrka och stadga. En milstolpe härvidlag utgjorde bildandet av Rochdale Equitable Pioneers Society år 1844. Föreningen startade med att öppna en butik. Målsättningen, som återspeglar starkt inflytande från Robert Owen, var dock betydligt mer omfattande med upprättandet av en självförsörjande koloni som slutmål. Av detta blev dock intet, dvs. föreningen hade framgång på det mer begränsade konsumentkooperativa området och öppnade nya butiker och drev under vissa tider även annan verksamhet. År 1877 hade föreningen 16 butiker, eget slakteri, bageri, tobaksfabrik men också 13 läsrum samt en fortsättningsskola. Rochdales stora betydelse ligger emellertid i de principer som knäsattes och som spreds både inom och utom England. Några nya föreningar bildades och 1863 fanns det underlag för en kooperativ partihandelsorganisation. Konsumentkooperationen kan vid denna tid sägas vara definitivt etablerad i Storbritannien. Utvecklingen på kontinenten var mer splittrad. Samtidigt som konsumentkooperativa föreningar av Rochdale-typ började etableras i olika länder under 1840- och 1850-talen uppkom också organisationer med produktionskooperativ inriktning. Särskilt i Frankrike etablerades många sådana föreningar och idéer spreds under 1850- och 1860-talen även till grannländerna och hade betydande framgång. Under samma tid fick även spar- och kreditkassor - bildade på kooperativ grund - en stor spridning, framför allt i Tyskland. Dessa var av två slag, dels sådana som hade Hermann Schulze-Delitzsch som upphovsman och som organiserade hantverkama för att tillgodose deras behov av kapital och andra förnödenheter, dels föreningar som hade Friedrich Wilhelm Raiffeisen som grundare och som organiserade jordbrukama för att tillgodose deras kapitalbehov. Dessa senare föreningar vidgade ofta sin verksamhet till att även omfatta gemensamma inköp för medlemmarnas/jordbrukarnas behov. Kooperativa avsättningsföreningar för jordbrukama fick inte någon större spridning förrän senare, eller under 1870- och 1880-talen. Tyskland och Danmark var här föregångsländer. Utvecklingen i Europa under 1800-talets sista 25 år karakteriserades generellt sett för kooperationens del av att organisationsuppbyggnaden fullföljdes genom att de lokala föreningarna förenades i gemensamma förbund

32 Uppkomst, utveckling och reglering

för handläggning av vissa övergripande frågor, exempelvis allmänna policyfrågor, gemensamma inköp och försäljning, gemensamma kapitalfrågor etc. Denna utveckling var ännu inte färdig när Internationella Kooperativa Alliansen bildades 1895. I Sverige bildades de första ömsesidiga försäkringsbolagen under 1800talets forsta hälft. Ungefár samtidigt bildades också de första regionala hypoteksföreningarna för lantbrukskredit. Dessa samarbetsorganisationer brukar betecknas som de första exemplen på kooperativ verksamhet i Sverige. Iövrigt finns inte några bestående exempel på svensk kooperativ verksamhet före 1850. Frågan om kooperativa organisationer för att lösa allvarliga samhälleliga problem diskuterades dock i olika kretsar som följde utvecklingen och diskussionema på kontinenten och i England. År 1832 publicerades i Postoch Inrikes Tidningar en serie artiklar om den engelska kooperationen. Erik Gustaf Geijer höll 1844 några föreläsningar om ”vår tids inre samhällsförhållanden”, där han mot bakgrund av industrialismens följder pekade på kooperationen som tidens räddningsmedel. Som bakgrund till de svenska diskussionerna fanns inte minst utvecklingen inom jordbruket. Omskiftningen och nyuppodlingen gav underlag för en snabbare utveckling av jordbruksproduktionen vilken ställde nya krav på krediter. Efter tysk förebild kom då hypoteksföreningar att åtminstone delvis lösa kreditproblemen. Lantbruksbefolkningens växande marknadsberoende, exempelvis för inköp av förnödenheter till jordbruket, gav även underlag för ett samarbete. Detta samarbete för gemensamma inköp främjades av de hushållningssällskap som bildades i flertalet län under första hälften av 1800-talet. Som en direkt fortsättning av ett redan tidigare inlett inköpssamarbete bildades år 1850 genom dåvarande landshövdingen i Uppsala län, Robert von Kreemer, Lagunda och Hagunda häraders varuanskaff-

ningsbolag i Örsundsbro, som brukar betecknas som landets första ko-

operativa företag. Under 1850-talet bildades ytterligare några kooperativa företag med konsumentkooperativ och producentkooperativ inriktning, bl. a. med anslutning till några hantverksgrupper. En brukskonsumtionsforening i Kloster i Dalarna, som bildades 1858, var verksam ända till 1966. Den äldsta nu verksamma konsumtionsföreningen ”Trollhättans Arbetareförening etablerades 1867. Genom arbetarföreningars initiativ tillkom ett antal Konsumentföreningar under l860-talet. Under 1860- och 1870-talen bildades ett stort antal konsumentföreningar - beroende blev livslängden 200-500, på definitionen. Med få undantag kort. Gemensamma riktlinjer eller ömsesidigt samarbete förekom inte. l vilken mån de under denna tid bildade föreningarna anslöt sig till Rochdaleprinciperna är inte klarlagt. Klart är dock att föreningarna ofta anknöt till den spirande fackliga och liberala bildnings- och självhjälpsrörelsen. Trollhätteföreningens stadgar kan här ses som ett karakteristiskt exempel. Där står att föreningen ”avser att med alla lämpliga och goda sätt verka för föreningsmedlemmarnas förkovran samt förädlande nöjen”. Därför skulle föreningen 1) ”bilda en sjukhjälps- och begravningskassa” och 2) ”inrätta en försäljningslokal, där goda livsfömödenheter m. m. tillhandahålles mot billigt och bestämt pris. Främst på grund av näringsfrihetsförordningens tillkomst 1864 kom 1870-

Uppkomst, utveckling och reglering 33

talet att karakteriseras av bildandet av ett stort antal arbetar- och hantverkskooperativer. Även dessa föreningars livslängd blev dock i regel kort. Under 1880-talet kom den av ”brännvinskungen” L 0 Smith startade ringrörelsen att få en intensiv med kort blomstring. Tanken var att organisera grupper av konsumenter i inköpsringar, vilka kunde träffa avtal med handlare på orten om särskilt förmånliga priser. I rörelsen ingick dessutom att medlemmarnas löner skulle sättas in i en arbetarbank, som skulle utfärda penninganvisningar som betalningsmedel i rabattaffárema. Vidare skulle banken finansiera förmånlig import, social bostadsproduktion m. m. Under några år startades ungefär 500 ringar. De utlovade resultaten kunde dock inte infrias. Konkurrens, blockader, svikna löften och interna stridigheter gjorde att ringrörelsen försvann nästan lika snabbt som den vuxit upp. Den 1883 etablerade banken verkade dock fram till 1918. Den kooperativa verksamheten drevs länge i skilda former. Det var först genom en ny lag år 1895 som den ekonomiska föreningen fick sin lagliga utformning avsedd att passa den kooperativa verksamheten. Endast ett fåtal av de konsumtionskooperativa föreningar som bildades under perioden 1860-1890 korn att överleva och utvecklas. Under början av 1890-talet bildades nya kooperativa föreningari bl. a. storstäderna. Genom de befintliga frikyrko- och nykterhetsrörelsema men också med den framväxande socialistiska arbetarrörelsen fick de nya kooperativa föreningarna en gemensam grupp- och intressemedveten rekryteringsbas. I de kooperativa föreningarnas ledning ingick i många fall ledande lokala företrädare för de nya folkrörelsema. Därigenom tillfördes kooperationen både en rekryteringsbas, en kader av ledare och i någon mån tidningar för kooperativ opinionsbildning. Detta innebar en stabilare grund än tidigare för en expansiv konsumentkooperativ utveckling. År 1899 bildades Kooperativa förbundet, KF, som gemensam huvudorganisation för konsumentkooperationen. Kooperativa ansatser på bostadsområdet synes först uppträda i Sverige på 1870-talet. Inflyttningen till städerna hade tilltagit och nybyggandet höll inte takt med efterfrågan. Från 1872 blev bostadsbristen och nöden akut i Stockholm. Från 1872 och framåt några år bildas ett relativt stort antal bostadsföreningar av arbetare, som med sparade och lånade medel lyckades få i gång ett inte obetydligt bostadsbyggande. Formema för detta var dock sådana att flertalet föreningar kom i ekonomiska svårigheter och övertogs av privata byggnadsbolag med stora förluster för initiativtagarna som följd. Under resten av seklet startades nya bostadsföreningar i begränsad omfattning. Olika fastighetskriser, bl. a. en i början av 1890-talet, hindrade nya initiativ för att lösa bostadsproblemen. Inneboendesystemet utvecklades och industrin byggde egna bostads- eller barackområden för sina anställda. De försök som gjordes att förbättra arbetarnas bostadssituation låg i de flesta fallen på filantropisk grrund. Det kommunala intresset för åtgärder var begränsat, även om kommunalt stöd förekom i en del fall. År 1907 togs frågan om kooperativa bostadsföreningar upp vid KFzs kongress. Förbundsstyrelsen fick därvid i uppdrag att medverka till bildandet av nya bostadsföreningar. Någon mer helhjärtad insats blev det dock inte. I Stockholm fanns det ungefär ett tiotal ”gamla” bostadsföreningar och de nya initiativen rann i stort sett ut i sanden utan att lämna påtagliga spår efter sig i fomt av kooperativ bostadsproduktion.

34 Uppkomst, utveckling och reglering sou 1979:62

På initiativ av Centralförbundet för Socialt Arbete togs frågan om kooperativt bostadsbyggande åter upp 1914. Tidigare bostadsföreningar hade inte lyckats skapa en spekulationsfri bostadsforrn. Därför konstruerades en ny fonn utan individuellt ägande. Föreningen Stockholms Kooperativa Bostadsförening, SKB, bildades 1916 och kunde med kommunalt stöd färdigställa sina första hus 1918. Ungefär samtidigt började hyresgästerna att organisera sig och som ett medel att förbättra bostadssituationen aktualiserades behovet att själva engagera sig i byggande och förvaltning. År 1923 bildades därför Hyresgästemas Sparkasse- och Byggnadsförening i Stockholm. Den följdes året därpå av centralorganisationen HSB:s Riksförbund. Därmed var den egentliga bostadskooperationen etablerad i Sverige. Den kooperativa utvecklingen på lantbruksområdet är mer differentierad än på konsumentområdet. lantbrukarna har som företagsgrupp mer differentierade behov av kooperativ samverkan än de mer renodlade konsumentintressen av personlig och individuell karaktär som i stort sett kom att karakterisera konsumentkooperationens utveckling. Lantbrukaren uppträder i sin näringsverksamhet som både konsument och producent och särskilt när det gäller den senare rollen som producent inom flera olika branscher. Att lantbrukskooperationen därför utvecklats i flera parallella organisationer är naturligt. I den mån det är meningsfullt att fördela de tidigaste kooperativa ansatsema på konsument- resp. lantbrukskooperation bör [agunda och Hagunda häraders varuanskaffningsbolag ses som ett av de första försöken att i samverkan lösa lantbrukets varubehov. Hushållningssällskapen spelade en central roll i utvecklingen av lantbruket genom bl. a. samverkan vid anskaffningen av för lantbruket nödvändiga varor. Hushållningssällskapen kom i stor utsträckning att fungera som samköpsföreningar för import och annan upphandling av fröer, konstgödsel, plogar m. m. för lantbrukamas behov. År 1847 tillkom s. k. hushållningsnämnder, i regel omfattande ett härad som ofta blev distributionsorgan för hushållningssällskapens centrala inköp. Från denna verksamhet utvecklades under senare delen av 1800-talet lantmannaföreningar som svarade för jordbrukamas gemensamma inköp. Under 1880- och 1890-talen bildades många sådana föreningar, bl. a. efter erfarenheter som hämtats hem vid studieresor i Tyskland och Danmark. I regel fungerade föreningarna så att de samlade upp rekvisitioner från medlemmarna och köpte in de beställda kvantitetema i konkurrens mellan olika leverantörer. För att täcka föreningarnas kostnader gjordes ett procentpåslag. Parallellt med lantmannaföreningama fanns också fristående s. k. lantbruksklubbar som på det ideella planet genom studier, upplysning och diskussioner spred information om lantbrukets villkor och möjligheter. Föreningarnas uppbyggnad och arbetsformer gjorde dem sårbara, och något samarbete mellan föreningarna fanns inte. Många föreningar blev därför kortlivade. Först kring sekelskiftet var tiden mogen för ett samarbete mellan föreningarna inom länen. Den första centralföreningen bildades 1895 och tio år senare fanns 11 centralföreningar och 380 lokalföreningar (lantmannaföreningar). Detta var läget när riksorganisationen Svenska Lantmännens Riksförbund bildades år 1905.

Uppkomst, utveckling och reglering 35

Vid sidan av samköpsorganisationens framväxt utvecklades från början av 1880-talet också samarbetssträvandena på mejeriområdet. År 1890 fanns det 73 andelsmejerier, år 1895 302, år 1900 430 och år 1910 550. Av samtliga mejerier i landet hade andelsmejeriemas andel vuxit till 39 %. De första försöken att skapa regionala samarbetsorganisationer för andelsmejeriema gjordes i slutet av 1880-talet. Samtidigt som nya andelsmejerier bildades vidtogs åtgärder, fusioner, bildandet av mejeriförbund etc, för att bygga ut och effektivisera den kooperativa mejerihanteringen. Det dröjde dock ända fram till 1932 innan Svenska Mejeriemas Riksförening, SMR, bildades. Under inflytande av internationella erfarenheter och utvecklingen inom växtförädling, avelsarbete, utfordring, hygien etc. bildades i slutet av 1800talet flera olika organisationer för att nyttiggöra dessa resultat inom jordbruket. Bland organisationerna kan nämnas Sveriges Utsädesförening (1886), Sveriges Betodlares Centralförening (1889), Sveriges Fjäderfáavelsförening (1898) och kontrollföreningama (den första 1898). Även om dessa föreningar i regel hade mer ideell än kooperativ/affärsmässig verksamhet, kom de i stor utsträckning att bilda grundvalen och ge utvecklingsförutsättningama för de kooperativa branschföreningama och branschförbunden. Inom slakteribranschen bildades det första andelsslakteriet först år 1899 och sedan dröjde det till 1908 innan nästa kom. Genombrottet för denna kooperation kom under 1910-talet. Sedan dröjde det till 1933 innan Sveriges Slakteriförbund bildades. Lantbrukskooperationens nyetablering och utbyggnad till nya branscher och områden pågick fram t. o. m. 1930-talet. Utvecklingen från de första trevande försöken på lokal nivå, över misslyckanden och via nya ansatser till en stabiliserad verksamhet på lokal/ regional och central nivå har knappast annat än på ett mycket allmänt plan följt någon standardiserad modell. Avsikten här har endast varit att ge en allmän beskrivning av kooperationens första framträdande i Sverige och att i detta sammanhang antyda den mångfasetterade bild som kooperationens tidigaste historia uppvisar. Frågan om en Centralorganisation för Iantbrukskooperationen utvecklades successivt under 1900-talets första årtionden. År 1917 bildades Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap av ett antal hushållningssällskap, föreningar och enskilda lantbrukare. Det var dock först 1928-1929 som sällskapet efter ombildning kom att bli ett samarbetsorgan för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Den organisationsutveckling som då startade kan anses vara genomförd år 1939, då organisationen i samband med en omorganisation fick namnet Sveriges Lantbruksförbund.

2.2 Kooperationens utveckling i Sverige

2.2.1 Inledning

Tiden från mitten av 1800-talet fram till sekelskiftet har för konsumentkooperationens del kallats för uppmarschens tid. Med vissa förskjutningar i tiden kan detta sägas gälla samtliga större folkrörelser. När Kooperativa förbundet bildades 1899 var detta en milstolpe i konsumentkooperationens utveckling.

36 Uppkomst, utveckling och reglering

Även om uppmarschens tid för kooperationens del hade varit lång, så var läget vid det nya seklets början mycket oklart beträffande kooperationens utveckling och organisation. Målsättningen för det nybildade Kooperativa förbundet var att det skulle bli ett centralt organ för all kooperation, dvs. inte bara för konsumentkooperationen i begränsad mening utan också för boendekooperation, arbetarkooperation och lantbrukskooperation. Det stod dock relativt snart klart att lantbrukets företrädare inte kunde tänka sig en framtida utveckling inom KF. Detta tog sig bl. a. uttryck i bildandet av det första branschförbundet på lantbrukssidan, dvs. Svenska Lantmännens Riksförbund, SLR, år 1905. Det dröjde dock ännu ett tiotal år innan konsumentkooperationen fick sin entydiga konsumentkooperativa profil som den sedan behållit. Med denna klara profilering som grund kunde konsumentkooperationen från och med 1920-talet inleda en lång period av kraftig utveckling. Parallellt med konsumentkooperationens utveckling och i direkt samarbete med denna utvecklades också en kooperativ verksamhet på försäkringsområdet. Något senare - från 1920-talet - utvecklades också nya kooperativa grenar på bostadsområdet, på bil- och bensinområdet och - på 1930-talet - inom fritidsområdet. Utvecklingen och struktureringen av kooperationen på lantbruksområdet pågick under en längre period innan ett klart och stabiliserat organisationsmönster förelåg. Den branschdifferentierade organisationsutvecklingen med en relativt svag gemensam målinriktning och tidvis svåra yttre ekonomiska förhållanden gjorde att det dröjde till början av 1930-talet innan lantbrukskooperationen med samlad kraft kunde utveckla och stabilisera sin verksamhet. Uppbyggnaden inom både konsument- och lantbrukskooperationen av riksomfattande organisationer med ett centralt förbund i spetsen har i regel i inledningsskedet inneburit en organisatorisk åtstramning i den meningen att en del av de lokala föreningarna försvunnit och ersatts av större organisationer med bestämda områden. Denna första ”strukturrationalisering” på organisationsområdet som skedde samtidigt som medlemsantalet totalt sett ökade, affarsverksamheten expanderade och ekonomin stabiliserades, var en förutsättning för kooperationens långsiktiga utveckling. På 1950-talet bröts - med få undantag - denna utveckling av en ny och mycket kraftig strukturomvandling, som inte gick ut bara över organisationsoch föreningsstrukturen utan i hög grad också över affársverksamhetens struktur. Lokalföreningar slogs samman tifll stora regionalförenngar. Lokala och små affärsenheter ersattes med stora och centrala anläggningar. Kooperationen som här följde samhällets utveckling i stort gick i vissa fall t. o. m. i spetsen för utvecklingen. Inom bostadskooperationen har på grund av verksamhetens karaktär utvecklingen varit delvis annorlunda om man ser till föreningarna för de boende (bostadsrättsföreningarna), vilka oavbrutet växt i antal. Även om föreningarna efter hand blivit något större svarade de små föreningarna med mindre än 50 medlemmar i slutet av 1970-talet för nära hälften av samtliga bostadsrättsföreningar inom HSB. Förhållandet torde vara ungefär likartat inom Riksbyggen.

och 37

Uppkomst, utveckling reglering

2.2.2 Konsumentkooperationen

KF och konsumentfdreningarna

Den svenska konsumentkooperationen befann sig vid sekelskiftet i starten av sitt första uppbyggnadsskede. Trots att det under 1800-talets tre sista decennier hade bildats flera hundra nya konsumtionsföreningar av olika slag var endast 42 sammanslutningar representerade vid KFzs konstituerande kongress 1899. Detta berodde inte i första hand på att de befintliga föreningarna var dåligt representerade. Kooperativa föreningar och företag hade nämligen nedlagts i nästan samma takt som de etablerats. Trots att en första föreningslag hade antagits 1895 var förutsättningarna att driva kooperativ verksamhet ännu vid sekelskiftet mycket vanskliga. Den kooperativa föreningens och verksamhetens former var outvecklade och de ekonomiska förutsättningarna osäkra. Utan gemensamma riktlinjer, utan gemensam partihandel och praktiskt taget utan rörelsekapital hade konsumtionsföreningama varit mycket sårbara för konjunkturväxlingamas påfrestningar, partihandelns vilja att leverera varor och lämna krediter och den privata handelns konkurrens. Åren 1897-98 företog en svensk agronom G H von Koch en studieresa till England. Där kom han i kontakt med den konsumentkooperativa rörelsen av Rochdale-modell. Efter hemkomsten till Sverige drev han i tal och skrift en intensiv upplysningsverksamhet om kooperationen och därvid bl. a. om behovet av en för de kooperativa föreningarna organiserad samverkan. Detta var bakgrunden till den inbjudan till konstituerande kongress som representanter för tre konsumtionsföreningar —en i vardera Stockholm, Göteborg och Malmö - utsände 1899. Inbjudan riktades till alla ”verkligt kooperativa företag”. Någon närmare definition av vad som avsågs med detta A gavs dock inte. Syftet med den organisation som beslöts - Kooperativa förbundet - var att skapa ett kontaktorgan för föreningarna. Visserligen uttalades vid kongressen att ett mål för organisationen var att få till stånd en gemensam partihandel men det omedelbara syftet var att samordna erfarenhetsutbytet och upplysningen om de kooperativa föreningarnas skötsel och verksamhet. Stadgefrågor, kontanthandel och andra affarsprinciper, kapitalbildning och personalutbildning var frågor som den nya organisationen fick ta itu med. Det dröjde dock inte längre än till 1904 förrän förbundet började direkt engagera sig i föreningarnas varuanskaffning. Först genom agenturverksamhet men senare, 1907, direkt i partihandel. Därmed hade KF fått den inriktning som i huvudsak karakteriserat verksamheten fram till våra dagar. Som nämnts var 42 organisationer representerade på den konstituerande kongressen 1899. Alla dessa gick dock inte med i förbundet som medlemmar. Vid utgången av året hade förbundet endast 20 medlemmar. Anslutningen växte dock. Vid slutet av år 1900 hade förbundet 55 anslutna föreningar med ca 11 000 individuella medlemmar. Fem år senare var 100 föreningar anslutna och anslutningen växte senare mycket snabbt, så att år 1900 hade förbundet nämnare 400 medlemmar, vilka i sin tur hade ungefär 74000 individuella medlemmar. Medlemsutvecklingen 1900-1977 visas i diagram 2.2.1. KFzs snabba tillväxt vad gäller antalet anslutna föreningar speglar inte

38 Uppkomst, utveckling och reglering

riktigt konsumentkooperationens finansiella och organisatoriska Stabilisering och tillväxt. Av de under perioden 1899-1914 till KF nyanslutna föreningarna - drygt 700 - bortföll under samma period närmare en tredjedel på grund av konkurs och likvidation. 1 nära samverkan med föreningarna byggde dock KF successivt ut sin verksamhet för att sanera och i övrigt främja en konsumentkooperation byggd på sunda ekonomiska principer. Utom inforrnationsverksamheten utarbetades i olika omgångar från 1907 s. k. mönsterstadgar för anslutna föreningar, en soliditetsavdelning inrättades 1909, en revisionsavdelning 1916 och en särskild stödorganisation för ekonomiskt svaga föreningar, Svenska Hushållsföreningen, 1922. För att förbättra kapitaltillgången, som länge var den verkliga flaskhalsen i utvecklingen, inrättades 1908 en särskild sparkassa som snabbt fick stor betydelse. Målsättningen vid KF:s bildande var att förbundet skulle bli en samför alla slag av kooperativa företag. I inledningsskedet inträdde organisation också bl. a. ett antal arbetarproduktionsföreningar. Genom kongressbeslut 1913 och 1914 ändrades KF:s stadgar så att medlemskap i fortsättningen endast kunde beviljas konsument- och försäkringsföreningar. Den redan genom den dittillsvarande utvecklingen utstakade konsumentkooperativa inriktningen fick därigenom sin stadgemässiga förankring. Konsumentkooperationens utbyggnad under 1910-talet var snabb, både vad gäller organisationen och affärsverksamheten. Antalet till KF anslutna föreningar ökade från ca 400 till över 900 under decenniet. 1920 var 941” föreningar med 235 000 medlemmar anslutna till KF. På den organisatoriska sidan innebar 1920-talet en konsolideringsfas, bl. a. genom den tidigare nämnda Svenska Hushållsföreningen. Samtidigt som föreningamas absoluta medlemsantal fortsatte att öka började en sammanslagnings- och koncentrationsprocess. Många en-butiksföreningar sammanslogs eller byggdes ut under 1920-, 1930- och 1940-talen. Från mitten av 1950-talet fick sammanläggningen ett snabbare förlopp. Antalet anslutna föreningar minskade sålunda från 941 år 1920 till 170 år 1977. Under samma tid ökade föreningarnas medlemsantal från 235000 till 1886 000. Jämsides med förändringarna på organisationssidan tillväxte den affärsmässiga verksamheten. År 1910 hade de 391 anslutna föreningarna 448 1920 var antalet 1592 och trots minskat föreningsantal försäljningsställen. fortsatte antalet försäljningsställen att öka fram till 1950, då antalet uppgick till 8 015. Därefter, och särskilt under 1960-talet, skedde en mycket snabb minskning till 2 225 år 1977. Denna kurva kan kompletteras med försäljningsvolymens utveckling. År 1910 sålde föreningarna sammanlagt för 23 milj kr, 1920 för 216 milj kr, 1950 för 1675 milj kr och 1977 för 16 022 milj kr, allt uttryckt i löpande priser. Diagrammen 2.2.1 och 2.2.2 visar föreningarnas utveckling. De redovisade uppgifterna om försäljningen är bl. a. på grund av inflationens och den totala marknadens utveckling svåra att bedöma. Tillförlitliga uppgifter om konsumentföreningamas marknadsandel finns endast för senare år. Vissa beräkningar har dock gjorts även för vissa tidigare år. Enligt dessa var kooperationens detaljhandelsandel år 1930 ungefär 8 % , 1940 10 % , 1950 12,5 %, 1965 16 %, 1970 18 96 och 1977 också 18 96. Man kan alltså konstatera att konsumentföreningamas andel av detaljhandeln vuxit fram till början av 1970-talet. Därefter har andelen stagnerat. Av dagligvaru-

Uppkomst, utveckling och reglering 39

1 *s Föreningar

3004 -1 600

,I

\ \ 7oo~ -1400

I ~\______\

‘ —1 200

I

600 ~ 1 \

500- I -1000

‘I

I \ 4oo~ \ 800

I’

\ 300*

,I

\ 600

l Medlemmar 200 - 400

,I

100* 200 Diagram 2.2.1 KF -anslut- , ’ na konsumentfdreningar. Antal och medlemmar I I I I I I I I 1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1977 1900-1977.

Antal försäljnings- .. Försâhnin g stallen mdr kr 8 000 - 16

I

7 000 — —— 14

6 00°* Försäljnings- *12 ställen

I

Försäljnings- I

värde 2 000_ _4

I _

I

,l Diagram 2 2 2 KF -anslut-

1 000“ 2 na konsumemfireningar. I’ I _ Antal försäljningsställen , ’ - - .. r och firsäljningsvärde i _ _ _ _ __ ..

f I I I I I I I miljarder kr. Löpande

1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1977 priser.

40 Uppkomst, utveckling och reglering

handeln är andelen något högre eller 21 % och av specialvaruhandeln lägre eller 14 %. Av den totala privata konsumtionen svarar konsumentföreningarna för drygt 8 96. Kooperativa förbundets betydelse för konsumentkooperationen kan främst sägas ligga på fyra områden, nämligen 1) som ett kooperativt upplysnings- och inforrnationsorgan, 2) som en gemensam serviceorganisation för föreningarnas skötsel, 3) som en panihandelsorganisation och 4) som en organisation för kooperativ produktion. Som en folkrörelse och demokratisk medlemsorganisation har konsumentkooperationen alltid lagt stor vikt vid upplysnings- och informationsverksamheten. Denna var för övrigt den vid KF:s bildande primära uppgiften för förbundet och dess förste sekreterare G H von Koch. Social Tidskrift, som utgavs av von Koch, blev från starten ett språkrör for konsumentkooperationen. Redan 1904 fick rörelsen genom Kooperatören ett eget organ. Tio år senare började veckotidningen Konsumentbladet att utkomma. Genom förlagsverksamhet spreds, främst till aktiva inom rörelsen, handböcker och informationsmaterial om praktiska kooperativa förenings- och affärsangelägenheter. Senare vidgades verksamheten till att omfatta kooperativ idédiskussion och ekonomi i allmänhet. År 1918 upprättades en särskild studieavdelning, som även omfattade en korrespondensskola. Utbildningskurser bedrevs vid olika folkhögskolor, 1924 inköptes en fastighet för användning i kursverksamheten och därmed bildades konsumentkooperationens egen skola, Vår gård. Verksamheten har senare successivt byggts ut med inriktning mot såväl allmänheten, medlemmarna, förtroendevalda som mot de anställda. När det gäller KF:s insatser för att friimja föreningarnas skötsel kan konstateras att de åtgärder som vidtogs på detta område fram till början av 1920-talet lade grunden i form av en sund föreningsekonomi for den expansion av konsumentkooperationen som senare följde. Information, upplysning och utbildning blev_ centrala uppgifter av stor betydelse. Revisionsverksamhet och medel för finansiellt stöd eller rekonstruktion av svaga föreningar utgjorde ett skyddsnät som förhindrade allvarligare ”olyckor” inom föreningarnas verksamhet. Eget arkitektkontor och andra specialistresurser gjorde att kooperationen under 1930-talet och senare blev den ledande kraften när det gällde att utveckla hygieniska, arbetskraftsbesparande och i övrigt rationella butiker. Från och med 1950-talet, då den nya rationaliseringsvågen svepte fram över handeln medverkade KF aktivt i utvecklingsarbetet vilket, som visas, hade positiva resultat på marknadsandelens utveckling. Den kooperativa partihandeln mötte betydande svårigheter vid starten. Kapitalbrist och blockader försenade utvecklingen. Under 1910-talet utvecklades dock organisationen med nya försäljningsavdelningar, centrallager och distriktskontor på ett tillfredsställande sätt. Stora besparingar kunde,jämfört med den privata handeln, åstadkommas inom kooperationen under 1920och 1930-talen. Genom stora beställningar kunde mängdrabatter erhållas och direktleveranser, varukontroll och prissättning göras rationellt. Efter andra världskriget kunde partihandelsfunktionema utvecklas samordnat med detaljhandelns strukturomvandling. KF:s försäljning till föreningarna uppgick 1910 till 4 milj kr. Föreningarnas totala försäljning var samma år 23 milj kr. Bortsett från att det ena är uttryckt

Uppkomst, utveckling och reglering 41

i partipriser och det andra i detaljhandelspriser motsvarade KF:s leveranser 17 % av föreningarnas försäljning. KFzs andel växte till 42-43 % under 1930-talet. Senare minskade andelen för att under 1960-talet öka till ca 60 % år 1970. År 1977 uppgick KF:s försäljning till föreningarna till 8 600 milj kr, vilket motsvarade 54 % av föreningarnas försäljningssumma. Utvecklingen framgår av diagram 2.2.3. Från och med 1930-talet började KFzs försäljning till företag utanför konatt ta fart. Detta sammanhängde givetvis med en sumentkooperationen växande egen produktion, som endast till en del kunde avsättas genom föreningarna. Försäljningen till utomstående ökade mycket snabbt och var 1950 nästan lika stor som försäljningen till föreningarna. Andelen minskade dock till ca 27 96 av den totala försäljningen år 1970. Därefter har en omsvängning återigen skett till 37 % år 1977. Att utveckla en egen varuproduktion kom tidigt att ingå i konsumentkooperationens målsättning. Därigenom ville man tillgodose tre olika syften. Det främsta av dessa var utan tvivel önskan att kringgå eller bryta upp monopol och priskaneller. Därutöver spelade i vissa fall också in önskemålet eller andra hinder hade att skaffa varor som man eljest genom blockad

Värde, mdr kr -14

Total för- 2 säljning

-10

I I -8 l Försäljning till anslutna föreningar

-6

Egen produktion -4

-2 Diagram 2.2.3 Kooperativa förbundets totala försäljning. försäljning till anslutna föreningar samt l l I I T l l I l egen produktion. Löpande 1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 19701977 priser.

42 Uppkømst, utveckling och reglering sou 1979152

svårt att anskaffa. Slutligen torde också i viss mån kvalitativa aspekter ha spelat in, dvs. önskemålet att utveckla och/eller anskaffa bättre varor. Kapitalbrist hindrade länge KF att engagera sig i egen produktion. Genom den konsolidering som skett under slutet av 1910-talet och i början av 1920talet kunde KF agera kraftfullare än tidigare. Förbundet hade tidigare under en period, 1909-1913, ägt en mindre margarinfabrik och föreningarna hade i flera fall haft egen lokal produktion på bageri- och charkuteriområdena. Under 1920-talet förvärvade eller startade KF margarinfabrik (1922), kvamar (1922, 1925), kafferosterier 1921-1932), skofabrik (1925), gummifabrik (1926), superfosfatfabrik (1929) och under 1930-talet vegetabilisk oljefabrik (1932), lampfabrik (1931), ytterligare skofabrik (1935), läderfabrik (1935), silkescellulosafabrik (1935), konfektionsindustri (1935), kassaregisterfabrik (1937), porslinsfabrik (1937), konservindustri (1938) och massa- och pappersbruk (1942). Utbyggnaden har fortsatt under efterkrigstiden både genom en utbyggnad av den bas man tidigare förvärvat och genom betydelsefulla nyförvärv. Som exempel kan nämnas flera förvärv på byggnadsmaterialområdet, tvättmedelsindustri (1948), chokladfabrik (1948).

Värdemässigt har KF:s egen industriproduktion sedan början av 1920-talet

vuxit från någon miljon kr till 550 milj kr 1950, 3100 milj kr 1970 och 6 500 milj kr år 1977. KF:s industrigrupp är därmed den åttonde största industrikoncemen i Sverige. Totalt sett brukar KF redovisas som landets största företag med en omsättning av 19 300 milj kr och 72 200 anställda år 1977. l dessa uppgifter ingår emellertid då också föreningarna med avdrag för intemleveranser och moms.

Folksam 1905 beslöt Kooperativa förbundet att bilda ett brandförsäkringsbolag kallat Samarbete. Det fanns två skäl till detta initiativ. För det första uppfattades de dåvarande försäkringsbolagen ha föga intresse av att försäkra de små lösören tätortens löntagare ägde. Även om man inte ägde mycket var det ändå en katastrof att vara oförsäkrad om hemmet brann ned. Trots att KF:s ekonomiska ställning var svag, var man beredd att satsa på ett kooperativt alternativ på försäkringsområdet. År 1913 diskuterades inom arbetarrörelsen att starta en livförsäkringsrörelse. Efter förhandlingar mellan företrädare för denna och KF bildades Livforsäkringsanstalten Folket med KF som en av garantema. Motiven var främst att man ville minska livförsäkringsförsäljningens kostnader och ordna försäkringsskydd efter verkligt behov. De pengar som på så sätt sparades genom små livförsäkringar kunde också återgå för uppbyggnaden av konsumentkooperationen. Från början fick Samarbete endast driva försäkring av lösegendom. 1917 upptogs brandforsäkring av fastigheter på programmet. Från 1925 fick Samarbete tillstånd att driva praktiskt taget alla branscher. Det gällde t.ex. bilförsäkring, ansvar, vatten, inbrott, olycksfall etc. Samma år introducerades den kollektiva olycksfallsförsäkringen. Kollektiv försäkring var då idémässigt något helt nytt inom enskild försäkring. Fackföreningsrörelsen och Folksam hade startat ett samarbete för att komplettera

Uppkomst, utveckling och reglering 43

samhällets socialpolitik genom att ordna en kollektiv försäkring. Man insåg att man på så sätt kunde ordna försäkringsskyddet rationellare och till lägre kostnader än om varje medlem skulle teckna egen försäkring. Dessutom blev man förvissad om att alla blev försäkrade. År 1925 fick Folket och Samarbete gemensam företagsledning och började utåt framstå som en enhet. Detta blev den första försäkringskoncemen i landet. Folksams verksamhet från 1925 till 1939 karakteriserades av en uppbyggnad och konsolidering av företaget. Ett nära samarbete på Försäkringsområdet med den fackliga rörelsen hade grundlagts. Förutsättningarna för en idérik utveckling var goda. Man hade t. ex. långtgående planer på att Men andra världskriget kom som första bolag införa grupplivförsäkring. emellan. Efter kriget i början av år 1946 gjorde Folksam ett uppmärksammat utspel. Folksam lämnade det för försäkringsbolagen dittills gemensamma tariffsyav premierna för bostadshus stemet och genomförde en radikal förenkling Man slopade också flerårsavtalen som band föroch personlig lösegendom. säkringstagama till ett bolag. 1943-1945 lanserade Folksam nya försäkringsformer inom hem-, villa-, fritidshus- och fastighetsförsäkringsområdena. är det främst inom kollektiv försäkring som På personförsäkringssidan Folksam haft betydelse. De första grupplivförsäkringama i Folksam började 1950 var antalet försäkringar endast 31 000. gälla 1949. Starten var blygsam. men Från början var det främst lokala grupper som tog försäkringen, efter hand kom förbundsvisa lösningar, först av alla Svenska Bleck- och Plåtslagareförbundet, därefter LO, TCO-förbund och andra folkrörelser. Folksams var 1977 uppe i mer än 2 500000 försäkrade. grupplivbestånd Omkring 3 300000 var olycksfallsförsäkrade. En expansiv bransch inom Folksam under efterkrigstiden har varit bil- 1947 hade Folksam 33 000 trafikförsäkrade fordon och efter försäkringen. fem år, 1952, var antalet uppe i 90000 fordon. Då införde Folksam vinståterbäring som garanti för skäliga bilpremier. Andra initiativ var t. ex. kollektiv förarförsäkring 1957, kompensationen av livräntetagare i trafikför- 1959 (de som fått livränta fick tidigare sin ersättning urholkad av säkring inflationen) och införandet av bilförsäkring med skadekonto 1964. Folksam har nu över 900000 fordon försäkrade. Totalt sett uppgår Folksams andel av hushållens försäkringar för närvarande till ungefär 27 %. Utvecklingen inom olika försäkringsgrenar framgår av diagram 2.2.4.

44 Uppkomst, utveckling och reglering

1 000-tal l-s 400

-3 200

-3 000

-2 800 Olycksfallsför- .. i sakrade ‘-2 600 , I -2 400 I I -2 200 Grupplivförsäkringar ——j——’—————’ —2 OOO I _1800

-1600

-1400

›-12OO

Hem-, villa- och övriga sak- -100C försäkringar - 800 Försäkrade motorfordon __ 600

-400 Diagram 2.2.4 Folksams Individuella livförsäkringsbestând. U!försäkringar —- 200 veckling 1908-1977. Antal a a o försäkrade och försäkring- mZZ;i1j . ar. 1905 1915

1925 1935 1945

1955’19%51971%77

Bil- och oljekooperationen

Bil- och oljekonsumenternas kooperativa sammanslutningar har sina rötter i början av 1900-talet, då bilismen började växa fram och därmed till bilismen knutna konsumentbehov. Till en början handlade det i huvudsak om yrkesbilismens behov. Den första föreningen, Droskägarnas inköpsförening, bildades i Stockholm 1915. Under 1920-talet bildades föreningar i Göteborg och Malmö och ytterligare ett antal städer.

Bensin- och oljehandeln var vid denna tid helt dominerad av ett fåtal

transnationella företag. Priskonkurrens förekom inte. Även när det gällde bilgummi var marknadssituationen ungefär densamma. Under 1920-talet började effekterna av KF:s strid mot kartellema bli märkbara på flera områden. Mot denna bakgrund beslöt Sveriges Trafikbilägares Riksförbund vid kongress 1926 att bilda en kooperativ inköpsorganisation som skulle betjäna samtliga lokala inköpsföreningar. Organisationen fick namnet Bilägamas Inköpscentral (IC) och hade till uppgift att genom partihandel svara för föreningarnas (IC-föreningar) behov av bensin, oljor, bilgummi och andra driftfömödenheter som yrkesbilismen

Uppkomst, utveckling och 45 reglering

behövde. Vidare skulle IC bedriva propaganda och upplysning om samköpsidén och medverka i bildandet av nya lokalföreningar. Verksamheten startade i blygsamma former men redan 1928 importerade man bensin. År 1933 fick importen större betydelse men ersattes efter ett par år med leveranser från ett nystartat svenskt raffmaderi, Nynäs Petroleum. Inom bensinhandeln kunde importör/partihandelsmarginalen sänkas kraftigt och genom samarbete med KF-företag kunde kartellregleringen av priserna på bilringar och glödlampor brytas upp. Den vidgade verksamheten ställde växande krav på rörelsekapital och på en rationell organisation. Efter förhandlingar kom KF från 1934 att medverka i lC-verksamhetens uppbyggnad genom tillskjutande av rörelsekapital och tillskapandet av en revisionsverksamhet för lC-föreningama. lC var under hela 1930- och 1940-talen i huvudsak en organisation för yrkesbilismen. Det innebar att trots ett stort antal nya IC-föreningar var det individuella medlemsantalet relativt begränsat. Första verksamhetsåret, 1927, fanns 10 föreningar med sammanlagt 500 medlemmar. 1930 var antalet föreningar 57 och medlemsantalet l 300. Under de två följande decennierna växte organisationen och 1950 fanns det 106 föreningar med 21 000 medlemmar. Från 1950-talet blev folkbilismen successivt en alltmer dominerande faktor för bil- och oljekooperationen. Nyetablerandets tid när det gällde lokalföreningar var visserligen i stort sett forbi - antalet föreningar kulminerade 1960 med 171 föreningar - och efterträddes av den koncentrationsprocess som i ston sett utmärkt alla organisationer under efterkrigstiden. Medlemsmässigt har expansionen fortgått utan avbrott och nådde 1977 802 000. Se närmare diagram 2.2.5.

Antal medlemmar Antal föreningar 1 ooo4a|

180-

eningar’ 1927-1977. Antal och medlemmar. I ‘ f 1 I i i 1 I 19271930 1940 1950 1960 1970 1977 1 Före 1960 lC-föreningar.

46 Uppkomst, utveckling och reglering

Bilismens och oljans växande betydelse för efterkrigstidens folkhushåll har givetvis präglat denna kooperations verksamhet, vad gäller såväl den centrala organisationen som omfattning och inriktning. Det framstod mot mitten av 1940-talet klart att det efter krigets slut behövdes nya insatser för att i första hand organisera importen av flytande bränslen. IC:s resurser var otillräckliga. KF hade redan under 1930-talet byggt upp vissa lagrings- och terminalanläggningar. Andra kooperativa organisationer hade också intressen när det gällde att organisera oljeimporten på ett rationellt sätt. Mot denna bakgrund bildades Oljekonsumentemas Riksförbund (OK) år 1945. Fem organisationer ingick som grundare, nämligen Kooperativa förbundet, Svenska Lantmännens Riksförbund (SLR), Svenska Västkustfiskares Centralförbund, Svensk Andelsfisk och Bilägamas Inköpscentral (IC). Av insatskapitalet på 5 milj kr satsade KF 3,5 milj kr, lC och SLR vardera 500000 kr och de två fiskarorganisationema 250000 kr vardera. OK och IC arbetade parallellt och kompletterade varandra fram till 1960, då de båda centralorganisationerna sammanslogs till en organisation. 1963 övertog OK de bränsleforetag som KF ägde. Medlemskretsen utvidgades till att även omfatta bostadskooperationen samt konsumentkooperationen i Norge och Danmark. Verksamhetens omfattning uttryckt i forsäljningsvärde visas i diagram 2.2.6. Den snabba stegringen efter 1950 - för förbundets del från 87 milj kr till 3 526 milj kr år 1977 och för föreningarnas del 85 resp. 2 221 milj kr - speglar effekterna av inte bara folkbilismens utveckling och av in-

Mi|j kr. ‘-3 500

*3 000

-2 500

-2 000

- 1 500

1 000

Diagram 2.2.6 OK -jörbandets och OK -fárening- _ 500 amas försäljning I 930-I 977. ‘ Före 1950 Bilägamas . l . I | . I r | 1960 I 1970 1977 Inköpscentral. 1930 1940 1950

Uppkomst, utveckling och reglering 47

flationen utan också av en växande marknadsandel. Redan det sista mellankrigsåret 1939 svarade IC för drygt 5 96 av bensinförsäljningen i landet. 1950 var andelen 7-8 %, 1960 14 % och 1977 16,4 % räknat på hela oljeområdet. Utvecklingen från yrkesbilism till folkbilism har även påverkat verksamhetens inriktning. Bränsleförsäljningen har utvecklats till nya produkter samtidigt som en integrering bakåt skett, bl. a. genom anskaffandet av ett hälftenägt raffinaderi, Scanraff, som började byggas 1971 och stod färdigt 1975. Vidare har en breddning på servioeområdet skett mot ”gör det själv-anläggningar och motorhotell. Sammantaget utgör OK-kooperationen i dag en över hela landet utbyggd försäljningsorganisation som med ungefär 400 försäljningsställen har en marknadsledande funktion på bränsle- och bilområdena. Omsättningsmässigt uppgick förbundets och föreningarnas omsättning (exkl. intemleveranser) år 1977 till 4 800 milj kr och är därmed ett av landets 25 största företag.

Bostadskooperationen

Som tidigare nämnts uppkom de första bostadsföreningama redan under senare delen av 1800-talet. Bl. a. svåra bostadsförhållandena under de första decennierna av detta sekel medförde en ökad aktivitet på detta område. Genom HSB:s bildande på 1920-talet och senare Svenska Riksbyggen kom denna att ske i kontinuerliga och enhetliga former. Jämsides hänned har dock, fristående från de nämnda organisationerna, bostadsrättsföreningar bildats för byggande och förvaltning av bostadsrättslägenheter. I det följande skall främst bostadskooperationen knuten till HSB och Riksbyggen behandlas. Initiativet till HSB togs av hyresgäströrelsen, som organiserats iStockholm 1917. Efter flera års överväganden bildades år 1923 den första HSB-föreningen (Hyresgästernas Sparkasse- och byggnadsförening) med uppgift att åt sina medlemmar uppföra goda bostäder till självkostnad. Under de närmaste åren bildades HSB-föreningar även i Göteborg, Malmö och Västerås. 1924 bildades en gemensam organisation för föreningarna, HSB:s Riksförbund. Den uppbyggnad och de principer som karakteriserar HSB var vid etableringen i flera avseenden nya och bidrog säkerligen till att verksamheten fick stadga och en bredare spridning än tidigare försök. Följande tre faktorer bör särskilt nämnas: 1. HSB-medlemmama organiserades dels i regionalt verksamma byggnadsföreningar och dels i lokalt verksamma bostadsrättsföreningar, tidigare ofta även benämnda moder- resp. dotterföreningar. Genom systemet med moder- och dotterföreningar kunde erfarenheter från byggnads- och förvaltningsverksamheten samlas upp och tillvaratas samt genom moderföreningen föras vidare till nya dotterföreningar. Medlemmarnas ekonomiska risktagande begränsades till den egna bostadsrättsföreningen, det egna bostadsprojektet. 2. HSB förenade byggande och sparande. Det hade tidigare funnits särskilda bostadssparföreningar och särskilda byggnadsföreningar. Nu sammanfördes sparande och byggande i en förening. Eftersom kooperativt delägande (och boende) förutsätter att de boende i viss utsträckning direkt medverkar i bostadsfinansieringen, är bostadssparandet viktigt. Medlemmarnas spar-

48 Uppkomst, utveckling och reglering .

medel kan byggnadsföreningen i sin tur kortsiktigt nyttja i verksamheten, varvid föreningarna kan föra en mer aktiv bygg- och markpolitik. 3. Vid sidan av de organisatoriska och ekonomiska faktorerna tillkommer ytterligare en faktor, som särskilt under 1920- och 1930-talen var av stor betydelse för utvecklingen av bostadskooperationen. Av stadgarna för HSBföreningarna framgår att föreningen skall ”verka för produktion av goda bostäder. . .”. Tidigare hade den allmännyttiga bostadsrörelsens primära mål ofta angetts vara att verka för produktion av ”billiga bostäder”. Bostadskooperationen syftade längre, nämligen till att höja de stora samhällsgruppernas anspråksnivå och medvetenhet då det gäller bostaden. Svenska Riksbyggen startades från delvis andra utgångspunkter än HSB. I samband med krigsutbrottet 1939 gick byggnadsverksamheten ned mycket starkt. Arbetslösheten bland byggnadsarbetarna och inom materialindustrin växte starkt. Mer än en tredjedel av byggnadsarbetarna gick tidvis arbetslösa. Samtidigt var bostadsstandarden för stora arbetargrupper synnerligen låg. Mot denna bakgrund bildades 1940 på initiativ av Byggnadsträarbetareförbundet, Murareförbundet och vissa byggnadsfackföreningar Svenska Riksbyggen, som skulle ha till uppgift att medverka till bildande av bostadsrättsföreningar för produktion och förvaltning av bostadshus. HSB fárdigställde redan året efter starten 1924 sina första projekt med tillsammans 149 lägenheter. Under 1930-talet utvecklades organisationen. 1930 fanns det 12 HSB-föreningar och tio år senare 81. Antalet individuella medlemmar uppgick dock 1940 inte till mer än 24 000. Den snabba medlemsökningen skedde senare under 1950- och 1960-talen. Antalet HSB-föreningar kulminerade under första hälften av 1960-talet. HSB:s verksamhet karakteriserades redan från början av en bred social inriktning. Genom egna insatser i fomi av sparande och medverkan i förvaltningen kunde medlemmarna engageras. Vidare inriktades byggandet på även för smålägenheter kvalitetsmässigt hög nivå, där även frågor avseende den sociala miljön beaktades. Under 1930-talet, då de bostadssociala frågorna kom i förgrunden, blev HSB även engagerat i det kommunala byggandet av hyreshus och i byggandet av egnahem. HSB:s byggande utgjorde under 1930-talet 3-4 96 av den årliga nyproduktionen. Under de tre följande decennierna ökade HSB:s andel. Under toppåret 1965 fárdigställde HSB 17 600 lägenheter, vilket var 18 % av det totala bostadsbyggandet. Under perioden 1950-1977 fárdigställde HSB 326 400 lägenheter. Detta var 14,6 % av den totala nyproduktionen. Av HSB:s produktion var 207 900 eller 64 % bostadsrättslägenheter. Av hela den kooperativa sektorns byggande svarade HSB under denna period för 50 %. Riksbyggen fardigställde första verksamhetsåret 1941 195 bostadsrättslägenheter. 1946 började Riksbyggen att bygga hyreshus åt kommunala företag och senare också egnahem. Jämsides med bostadsproduktion och förvaltning av både bostadsrättshus och hyreshus har företaget också åt kommuner och andra åtagit sig planerings-, projekterings- och byggledande uppdrag i en betydande omfattning. bostadsbyggande verksamhet nådde sin maximala nivå år Riksbyggens 1971 , då 13 400 lägenheter färdigställdes. Detta utgjorde 12,5 % av den totala nyproduktionen detta år. Under perioden 1950-1977 färdigställdes genom

SOL 1979:62 Uppkomst, utveckling och reglering 49

Riksbyggens försorg totalt 211 600 lägenheter, vilket var 9,5 96 av det totala bostadsbyggandet. Av Riksbyggens byggande denna period var 100 200 lägenheter eller 47 % bostadsrättslägenheter. Riksbyggens andel av det totala kooperativa byggandet var 24 %. Den minskning av byggandet genom såväl HSB som Riksbyggen, som skett under 70-talet, skall ses i samband med den allmänt mycket starka nedgången och omstmktureringen i svenskt bostadsbyggande. Särskilt i fråga om flerbostadshusen, som traditionellt dominerat bostadskooperationens verksamhet, har minskningen i totala byggandet varit kraftig. Ser man till flerbostadshusen har emellertid HSB:s marknadsandel under senare år ökat starkt, från 15 96 1975 till 25 96 1977, medan for Riksbyggen marknadsandelen ökat från 16 % till 23 96 1977. För det i Sverige under 70-talet expanderande småhusbyggandet är fortfarande HSB:s och Riksbyggens marknadsandelar mycket låga, for HSB 6 % 1977 och for Riksbyggen 5 96 samma år. Utvecklingen inom HSB när det gäller föreningar och medlemmar framgår av diagram 2.2. 7. Verksamhetens utveckling uttryckt i antalet fárdigställda bostadslägenheter inom HSB och Riksbyggen redovisas i diagram 2.2.8.

Föreningar 200* Medlemmar 1 OOO-tal I* s _ 175- I \ -350

1 50- I -300 ’ I I 125- I -250 Föreningar

I

100- -200 ,’

I

75 . z .150

,I

I 50 100 Medlemmar

25- -50 ’ Diagram 2.2.7HSB-fi2ri? . eningar och medlemmar

1950 1940 195o 19e0 197o 3997 1930-1977.

50 Uppkomst, utveckling och reglering

Lägenheter - 18 000

HSB totalt _. 15 00°

-14 000

-12 O00

HSB bostadsrätts- _10 000 lägenheter — 8 000 Riksbyggen totalt -5 000 Riksbyggen bostadsrättslägenheter — 4 000

\ ‘ I

\\r ——2 000 \v’ Diagram 2.2.8 Lägenheter byggda genom HSB och I l I i l u r v I 1925 1930 1940 1950 1960 1970 1977 Riksbyggen 1930-I 977.

Den kooperativa andelen av det totala bostadsbeståndet synes enligt bostadsräkningarna 1965, 1970 och 1975 ha legat vid ungefär oförändrat 14 %. Enligt den senaste räkningen år 1975 fanns 505 000 kooperativa lägenheter. Med ledning av organisationemas uppgifter kan dessa fördelas på följande sätt:

Fritidskooperationen

Under 1930-talet bedrev Arbetarnas Bildningsförbund, ABF, i anslutning till studiearbetet viss reseverksamhet. Den genom lagstiftning utbyggda folksemestem aktualiserade under senare delen av 1930-talet frågan om en särskild semesterorganisation. En sådan bildades också år 1937 av ABF:s medlemsorganisationer. Även andra organisationer, bl. a. tjänstemannrörelsen, kom från starten eller senare att bli medlemmar i den nya organisationen, som så småningom fick namnet Reso. Organisationen fick formen av en ekonomisk förening med andra organisationer som medlemmar. Vid sidan av denna fanns en ideell förening för individuella medlemmar. Reso skaffade under 1940-talet och senare egna semesteranläggningar,

Uppkomst, utveckling och 51 reglering

hotell och resebyråer och blev en av de större reseorganisationerna i landet. År 1977 skedde en genomgripande omorganisation. Större delen av verksamheten överfördes till ett aktiebolag med KF som 95-procentig ägare. Den ekonomiska föreningen Reso kvarstår som ägare av ett par sernesteranläggningar i Italien. Verksamheten sköts av det nya KF-dotterbolaget.

Begravningskooperationen

Den första nu bestående kooperativa begravningsföreningen bildades 1945. Initiativtagare var personer inom konsumentkooperationen, fackliga och andra organisationer. Begravningsföreningen i Stockholm, som snart följdes av ytterligare föreningar i andra delar av landet, byggde på organisationsmedlemskap. Denna form har bibehållits senare. Syftet med föreningarna var att få en rationalisering av begravningsbranschen till stånd och ge ett alternativ till den privata verksamheten på området. Verksamheten växte snabbt, både vad gäller organisation och begravningsbyråverksamhet. Under första hälften av 1950 fanns 22 föreningar som täckte större delen av landet. Även inom begravningskooperationen har senare en organisatorisk koncentration ägt rum samtidigt som verksamheten volymmässigt expanderat. År 1977 fanns sju begravningsföreningar med drygt 2 100 medlemmar. omsättningen uppgick nämnda år till närmare 100 milj kr. Detta motsvarar ca 25 % av branschens totala verksamhet. Verksamheten drivs numera i större delen av landet under namnet Fonus.

2.2.3 Lantbrukskøoperationen

Lantbrukskooperationen före 1930 uppvisar en mycket oenhetlig bild, beträffande såväl olika branschers utveckling som strukturen inom de enskilda branscherna. Även om utvecklingen av föreningar för lantbrukets inköpsoch försäljningsbehov och för mejeridrift visade en snabb expansion antalsmässigt sett redan under 1800-talets två sista decennier och för slakteri från 1910 och framåt, så innebar den som helhet ingen stark garanti för lantbrukets ekonomiska välbefinnande. Den starka lokala anknytningen var

både en styrka och en svaghet. Svagheten avslöjades särskilt under 1920-talet

och början av 1930-talet, då hård utländsk konkurrens förenad med svåra långkonjunkturer drabbade jordbruket och avslöjade svaghetema i den befintliga ekonomiska föreningsrörelsen. Bortsett från inköps- och försäljningsområdet, där lantmännens centralföreningar redan 1905 bildade en gemensam Centralorganisation, Svenska Lantmännens Riksförbund, SLR, och Sveriges Bränneriidkareförening, SBI, som bildades 1907, dröjde det till 1930-talet innan gemensamma branschorganisationer byggdes upp. Detta betydde bl. a. brist på enhetliga verksamhetsprinciper, information, skolning och föreningsrevision. Därtill bidrog också att första världskriget lockat många enskilda jordbrukare, men också många lokala lantbrukskooperativa föreningar samt SLR, till ekonomiska engagemang som visade sig mycket betungande när de svåra tiderna senare kom.

52 Uppkomst, utveckling och reglering

Även om inga ytterligare centralorgan byggdes upp under tiden fram till 1930, utvecklades ett stort antal lokala och i en del fall regionala kooperativa organisationer. Redan under 1880-talet bildades de första äggföreningarna. År 1915 började jordbrukskassor att bildas och ungefär samtidigt de första skogsägareföreningarna. De första skogsägareföreningarna hade i huvudsak en ideellt inriktad verksamhet, men fr. o. m. 1920-talet fick de en mer renodlad ekonomisk inriktning.

Centralorgan för lantbrukskooperationen, SAL - SL - LRF

Som tidigare nämnts spelade hushållningssällskapen en viktig roll för samverkanssträvandena inom lantbruket. Redan i början av detta sekel uppkom inom denna krets tanken att bilda en riksomfattande intresseorganisation för lantbruket och dess lokala och regionala organisationer. Ett initiativ inom ”Lantbruksveckan Iedde år 1917 till bildandet av Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap, SAL. Lantbrukssällskapet bildades som en hela landet omfattande sammanslutning till främjande av lantbrukets produktion och bevakandet av näringens intressen. Det skulle stå fritt och oberoende gentemot partipolitiska grupperingar och statsmakterna. Verksamheten skulle finansieras genom medlemmarnas avgifter. Beträffande medlemskapet lades tyngdpunkten på anslutning från enskilda lantbrukare, men därutöver ingick också hushållningssällskapen och vissa ideella föreningar inom lantbruket. De tillgängliga resurserna gjorde att verksamheten fram till 1929 blev relativt begränsad. Inom organisationen inrättades dock llera avdelningar, byggnadsbyrå, driftsbyrå, juridisk byrå, fastighetsbyrå och maskinbyrå samt ett antal utskott, vilka kom att lägga grunden till den utveckling inom lantbruket som senare skulle komma. När lantbrukets ekonomiska kris mot slutet av 1920-talet och början av 1930-talet blev akut, födde detta en påtaglig politisk, social och facklig aktivitet inom bondebefolkningen. Det tryck och krav på åtgärder som detta medförde resulterade för lantbrukskooperationens del under åren 1928-1929 i en utredning med en plan för en aktivering av Lantbrukssällskapets funktion som central organisation för lantbrukskooperationen samt förslag till nya branschvisa riksorganisationer för denna kooperation. Det omorganiserade Lantbrukssällskapet spelade härigenom från 1929 en central roll i lantbrukskooperationens upp- och utbyggnad. Jämsides med frågan om lantbrukskooperationens utbyggnad aktualiserades frågan om att effektivisera lantbrukets näringspolitiskt fackliga aktivitet. Detta ledde 1929 till bildande av Riksförbundet Landsbygdens Folk. Genom denna organisation fick lantbruksbefolkningen en intresseorganisation, som genom ideologiska, opinionsmässiga, fackliga och politiska medel kunde påverka bl. a. statsmakternas inställning till lantbruket. En tredje faktor av betydelse för den utveckling som lantbrukskooperationen genomgick från början av 1930-talet var att statsmakterna gav ekonomiskt stöd till organisationsarbetet. I samband med krisuppgörelsen mellan socialdemokraterna och bondeförbundet 1932 fick delar av lantbrukskooperationen också direkt samhälleliga uppgifter i regleringen av lantbruksproduktionen.

Uppkomst, utveckling och reglering 53

Genom den omorganisation som beslöts 1929 blev Lantbrukssällsakpet ett samarbetsorgan för lantbrukskooperationen. Ett omfattande organisationsarbete påbörjades. Efter mönster från SLR skapades branschorganisationer - för slakteri, mejeri etc. — som täckte hela landet. Föreningarna fick bestämda verksamhetsområden och starka krafter sattes in för att få en hundraprocentig anslutning till foreningsrörelsen. Detta underlättades, när den näringspolitiskt-fackliga organisationen RLF 1932 beslöt att i princip kräva att medlemmarna även skulle vara anslutna till den kooperativa relsen. Vidare infördes i de kooperativa organisationerna stadgemässiga regler om köp- och leveransplikt. Genom de insatser som gjordes skedde under 1930-talet en mycket snabb uppbyggnad av lantbrukskooperationen. Sex nya riksorganisationer bildades, Svenska Jordbrukskreditkassan 1930 (efter förslag av en offentlig utredning),

Svenska Mejeriernas Riksförening, Svenska Ägghandelsförbundet, Sveriges

Skogsägareforeningars Riksförbund 1932, Sveriges Slakteriförbund 1933 samt Sveriges Frukt- och trädgårdsodlares Riksförbund 1932. Dessutom rekonstruerades SLR. Även i andra avseenden och på andra områden skedde en organisatorisk kooperativ upprustning under denna tid. 1934 knöts - även formellt - Iantbrukssällskapet och de lantbrukskooperativa branschorganisationema närmare till varandra. Dessa senare blev nämligen medlemmar i sällskapet och fick utse ledamöter i styrelsen. Sällskapet kunde genom förbättrade resurser bygga ut sin service till kooperationen, bl. a. när det gällde information, upplysning, revision etc. Ytterligare en omorganisation av sällskapet gjordes 1939. De enskilda medlemskapen avskaffades då, och organisationen blev en ren föreningssammanslutning. Vidare ändrades namnet till Sveriges Lantbruksförbund, SL. I de nya stadgarna angavs förbundets uppgift på följande sätt:

“Förbundet som är en opolitisk organisation har till ändamål att främja jordbrukamas ekonomiska och sociala intressen och skall till fullföljande härav l. företräda jordbruket i frågor, som för detsamma är av allmän betydelse, 2. utföra uppgifter, som äro gemensamma för jordbrukets ekonomiska organisation, 3. ordna ett fast samarbete såväl mellan jordbrukets ekonomiska organisation som mellan jordbrukets ekonomiska och fackliga organisationer.

Parallellt med den fortsatta utbyggnaden av lantbrukskooperationen, bl. a. integration till olika förädlingsled, innebar 1940-talet också en kraftig utbyggnad av Lantbruksforbundets verksamhet. Nya administrativa avdelningar och uppgifter tillkom. skattefrågor, utredningsverksamheten, utbildningsverksamheten och upplysningsverksamheten fick större utrymme. En för lantbrukskooperationen gemensam investeringsfond inrättades 1945. I samband härmed gjordes förbundet om till ekonomisk förening. Stadgemässigt ändrades ändamålet med förbundet till att ”främja medlemmarnas ekonomiska intressen samt jordbrukamas ekonomiska och sociala intressen”. Vidare tillfördes en fjärde punkt:

”4. för medlemmarnas räkning bedriva ekonomisk verksamhet, som är av betydelse för medlemmarna och jordbruket.”

54 Uppkomst, utveckling och reglering

Utvecklingen under 1950- och 1960-talen karakteriserades av ekonomisk tillväxt inom lantbrukskooperationen men också av nya problem av strukturmässigt och annat slag. Den tidigare ständigt ökande anslutningen av primärrnedlemmar upphörde under första hälften av 1950-talet och förbyttes i relativt snabb minskning. Detta sammanhängde givetvis med jordbrukets strukturomvandling, som särskilt under 1960-talet resulterade i en snabb minskning av antalet brukningsenheter. Lantbrukskooperationen måste i detta läge svara med en strukturanpassning av produkthanteringen och förädlingsverksamheten. Då därtill opinionsläget tidvis förändrades och graden av landets självförsörjning med livsmedel började diskuteras blev kraven på jordbrukets föreningsrörelse större. I detta läge beslöts 1970 att en omorganisation skulle göras. De två tidigare självständiga Sveriges Lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens Folk, som primärt räknade samma medlemmar men hade två formellt sett skilda funktioner och organisationer, sammanfördes till en organisation. igenom skapades bättre möjligheter för en samordning av funktionen som centralorgan för den kooperativa verksamheten med funktionen som centralorgan för den näringspolitiskt fackliga verksamheten. Den nya organisationen, Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, är formellt uppbyggd på tre skilda enheter, Nämligen en ideell förening med utbyggd regional- och lokalorganisation för den fackliga verksamheten, en ekonomisk förening som centralorgan för den kooperativa verksamheten samt slutligen ett aktiebolag, Lantbrukarnas Ekonomi-AB, inom vars ram större delen av LRF:s ekonomiska verksamhet sker. Praktiskt betydde omorganiseringen knappast någon nyorientering av den kooperativa verksamheten. Stadgarnas ändamålsparagraf fick som kommentar tillägget: ”Med jordbruk avses jämväl dess binäringar samt det enskilda skogsbruket.” Kommentaren torde inte ha något direkt med omorganisationen att göra utan synes mera vara en konfirmering av en sedan länge gjord tolkning.

I det följande skall utvecklingen inom de fem största branschorganisationerna inom lantbrukskooperationen, dvs. lantmännenorganisationen, mejeriorganisationen, slakteriorganisationen, skogsägareorganisationen och föreningsbanksorganisationen kort beskrivas.

Lantmännenorganisationen

Som tidigare nämnts bildades de första lantmännenföreningarna redan på 1880-talet. Kring sekelskiftet, då föreningarnas antal redan uppgick till flera hundra, började föreningarna sammanslutas länsvis i centralföreningar. 1905 bildade ett antal centralföreningar en riksorganisation, Svenska Lantmännens Riksorganisation, SLR Föreningarnas ursprungliga syfte var att för medlemmarnas räkning anskaffa gödsel- och fodermedel, utsäde och andra förnödenheter som lantbrukarna behövde. Verksamheten vidgades snabbt till att även omfatta uppsamling och försäljning av lantbrukets produkter, i första hand spannmål och sådana produkter som inte avsattes genom andra kooperativa föreningar,

och 55

Uppkomst, utveckling reglering

dvs. mejeri- och slakteriforeningar. Denna dubbla funktion - att vara både en inköps- och forsäljningsorganisation - har alltid varit ett karakteristiskt kännetecken for lantmännenorganisationen. Organisationen och verksamheten växte snabbt under de två första decennierna av detta sekel. Särskilt under forsta världskriget byggdes verksamheten ut genom dotterbolag, bildade av centralorganisationen. Bl. a. övertogs en bank, kvamar anskaffades och ett rederi bildades. Den svagt konsoliderade verksamheten blev betungande under 1920-talets ekonomiska kris och medförde en kännbar omorganisation. Organisationens och verksamhetens utveckling framgår av diagrammen 2.2.9 och 2.2.10. 1930-talet var en tid av återuppbyggnad för SLR-organisationen. Antalet enskilda medlemmar ökade, nya Iokalföreningar startade och ekonomin sanerades. Denna utveckling accentuerades delvis under 1940-talet. Organisatoriskt innebar den dock att en allt större del av verksamheten överfördes från lokalföreningarna till centralföreningarna. Lokallöreningarnas antal har efter 1940 kontinuerligt minskat. Fr. o. m. 1960-talet har även antalet enskilda medlemmar minskat, som en följd av nedgången i antalet yrkesverksamma jordbrukare. Antalet centralforeningar uppgick redan 1910 till 20 och är nu 19. Omsättningen med medlemmarna uppgick 1977 till 7600 milj kr. De traditionella produkterna spannmål, gödsel- och fodermedel svarar fortfarande for lejonparten, eller närmare 60 % av omsättningen. En under det senaste decenniet snabbt växande Verksamhetsgren är maskinförsäljning, som 1977

Anta Medlemmar i _ lokalförenmgar 1 000.ta| 1 400- -140

’\ ’ \ 1 200- I -120

\F6reningar

I

1 000- -100

800- —- 80 ’ \ I \ 600- I — so I \ \ ’ \ 400- x _ 40 \ \ \ 200- — 2o \\

‘s- Diagram 2.2. 9 Lantmän-

nenorganisationen l l l I l l I l 1905-1977. Antal för- 1900 191O 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1977 eningar och medlemmar.

56 Uppkomst, utveckling och reglering

Milj kr -8000

~7 000

-6 000

Extern omsättning

Diagram 2.2.10 SLR -or- Central- I ganisationens verksamhet föreningarna I 1910-1977. Cenlraljöras , — 100 eningarnas omsättning a” “xi samt total extern omsätt- V I l l l T l 1 I ning. Löpande priser. 1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1977

uppgick till ca 2000 milj kr, dvs. drygt en fjärdedel av föreningens omsättning. Totalt sysselsätts inom Lantmännenorganisationen drygt 9 O()0 personer. SLR:s verksamhet har utvecklats i ungefär samma takt som föreningarnas. 1977 uppgick omsättningen till 4 200 milj kr. Förutom partihandel bedriver förbundet också fodenillverkning samt genom dotterbolag också annan verksamhet. Allmänna Svenska Utsädes AB producerar och marknadsför utsäde och fröer. Kungsörnen AB är landets största kvarnföretag samt har dessutom stora intressen inom bageribranschen. Lands-Bygge AB bedriver entreprenadverksamhet inom lantbruksområdet. Vidare äger SLR 32 % av aktierna i Supra AB, som är landets största handelsgödseltillverkare.

Mejeriorganisationen

Inom mejeribranschen etablerades s. k. andelsmejerier redan på l880-talet. Den första verkligt stora etableringsfasen kom redan under det följande årtiondet. 1890 fanns ett 70-tal andelsmejerier av totalt l 600. Tio år senare var antalet andelsmejerier 430, dvs. en ñärdedel av samtliga. Antalet föreningsägda mejerier Ökade sedan kontinuerligt fram till 1933, då det uppgick till närmare 900. Ursprungligen representerade också ett andelsmejeri en mejeriförening. Redan i början av detta sekel kom dock ett visst samarbete till stånd, bl. a. för att organisera smörexporten. Under första världskriget ägde vissa sammanslagningar av föreningar rum för att tillgodose vissa större regionala marknader.

Uppkomst, utveckling och reglering 57

Lantbrukssällskapet presenterade 1930 en plan för mejerihanteringens or- Denna gick ut på att genom sammanslagningar av mindre driftsganisation. enheter och samarbete mellan föreningarna i form av s. k. mejerifusioner och mejeriförbund skapa en stark och hela landet täckande organisation. Behovet av ett rikstäckande organ resulterade 1932 i bildandet av Svenska Mejeriemas Riksförening, SMR. Detta organ fick samma år också ansvaret för den införda mjölkregleringen. Som framgår av diagram 2.2.1] ökade medlemsantalet starkt fram till 1950-talet, då antalet uppgick till ca 260 000. Sedan har en minskning skett till ca 60000 år 1977, varav dock endast ca 48 000 var mjölkleverantörer. Antalet föreningar kulminerade redan i slutet av 1930-talet, med ca 600 mot endast 25 år 1977. Beträffande verksamhetens omfattning kan nämnas att 1920, då mejehade 560 mejerier, invägdes 655 milj kg mjölk. I mitten rikooperationen av 1930-talet, då antalet mejerier uppgick till över 700, uppgick invägningen till ca 2 0()0 milj kg. 1977 var antalet mejerier nere i 107, med en invägning om drygt 3 100 milj kr. Antalet mejerier och omsättningen framgår av dia- Organisationens samlade externa omsättning uppgick 1977 till gram 2.2.12. 6 355 milj kr. För leveranser från medlemmarna avräknades 4 500 milj kr. Organisationen sysselsatte samma år 11 100 personer. Den kooperativa mejerihanteringens snabba tillväxt redan i början av seklet medförde att den tidigt fick en relativt stor marknadsandel. Redan 1916 svarade andelsmejeriema för 67 % av mjölkinvägningen. 1930 var de uppe i 71 % och organisationsaktiviteterna under 1930-talet förde upp andelen

till 92 % år 1939. Ökningen fortsatte under och efter kriget till närmare

98 % 1950 och har legat vid 99-100 % under 1970-talet.

Antal föreningar Och féfbund Antal medlemmar i 1 O00-tal 700* _ 250 Medlemmar 600- _.

—200 500-

40°‘ - 150

F 3004 - 100 Diagram 2.2.1 I Mejeri- 200- c organisationen 1 920-1977. Antal föreningar, förbund och medlemmar . - 50 100- 1 Uppgifterna för tiden \ före 1940 bygger delvis på Förbundz uppskattningar 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1977 2Inkl s. k. mejerifusioner

58 Uppkomst, utveckling och reglering

Antal Milj. kr

700- ooo

H

l 600* -6 000 .. . I o msattning , I soo- -5 000

‘I

l . I .

I .. Diagram 2.2.12 Mejeriørganisationens verksamhet _ 1920-1 977. Antal mejerier 100- Ersättningar till -1000 samt omsätming och

u medlemmar

ersättningar för leveranser från medlemmarna. v i v | i I 1 1 1 Löpande priser. 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1977

Strukturutvecklingen inom mejeriorganisationen har lett till en mycket storlek ojämn i föreningarnas verksamhet. En förening Mjölkcentralen Arla - svarar ensam för nära 60 96 av den totala invägningen. Det näst största företaget har ca 8 % och övriga föreningar har mindre än 5 96. Utom den traditionella förädlingsverksamheten, dvs. till konsumtionsmjölk, smör och ost av olika kvaliteter, har viss ytterligare integration ägt rum. De osttillverkande föreningarna äger Riksost ek. för., som marknadsför all ost inom organisationen. Riksföreningen har vidare producerande företag, t. ex. Wedholms AB, som tillverkar rostfri utrustning för livsmedelsindustrin samt AB Kemikalia, som tillverkar rengörings- och desinfektionsmedel. Mejeriföreningarnas andel av Glacebolaget AB är 72 %. Arlas största dotterbolag är Semper AB.

Slakteriarganisationen Den kooperativa verksamheten inom detta område kom i gång något senare än inom de två områden som tidigare behandlats. Det första andelsslakteriet etablerades 1899, men sedan dröjde det ytterligare tio år innan nästa andelsslakteri startades. Verksamheens inriktning var för övrigt fram till början av 1930-talet speciell, såtillvida att slakten i hög grad var inriktad på svin. Vid 1930-talets ingång svarade andelsslakterierna för ca 42 % av försäljningen av fläsk, men endast 3-4 % av kött. Antalet slakterier uppgick vid denna tid till ett 30-tal. Något fast samarbete mellan andelsföreningama fanns inte när Lantbrukssällskapet 1933 framlade förslag till en ny organisation på detta område.

Uppkomst, utveckling och reglering 59

I organisationsmönstret ingick ett centralorgan, Sveriges Slakteriförbund, vilket konstituerades samma år. Syftet med den nya slakteriorganisationen var att täcka hela landet och fä så stor andel av slakten att man kunde behärska partihandeln. Arbetet gav ett snabbt resultat. Som framgår av diagram 2.2.13 ökade medlemsantalet under 1930-talet från 50000 till 240000 och antalet föreningar från 25 till 37. Av den totala besiktigade slakten svarade slakteriföreningarna för ca 65 96 vid utgången av 1930-talet. Utvecklingen fortsatte under 1940-talet och 1950 var medlemsantalet 280 000. Genom strukturutvecklingen under framför allt 1960- och 1970-talen har medlemsantalet och antalet affärsdrivande föreningar minskat kraftigt trots att den omhändertagna slakten fortsatt att öka. Slakteriorganisationens andel av den totala slakten ökade till omkring 85 % under senare delen av l960-talet. Andelen har under senare tid visat en något sjunkande tendens. 1977 var andelen 81 96. Slakteriorganisationen anger som sin huvuduppgift att tillvarata medlemmarnas ekonomiska intressen så att högsta möjliga ersättning för lantbrukarnas produktion uppnås inom jordbruksavtalets ram. Detta vill man nå genom rationellt ordnad slakt, förädling och marknadsföring samt effektiv marknadsreglering. Den huvudsakliga affärsmässiga verksamheten ligger hos föreningarna. Centralorganet, Sveriges Slakteriförbund, svarar för gemensamma policyoch strukturfrågor samt förmedlar köttvaror mellan under- och Överskottsområden. Vidare svarar SS för överskottslagring samt för export och import. Dotterföretag till Slakteriförbundet är Kronfågel AB och Kontrollhudar ek. för. Alltsedan nuvarande har strävan organisation byggdes upp på 1930-talet, varit att vid sidan av att ge producentema inflytande över slakten även utveckla vidareförädlingen. Genom produktion av styckat kött, charkute-

Antal medlemmar i 1 000-tal Antal __ 300 föreningar 40.. Medlemmar - 250

30- -200

- 150 20

›-

10- _ 50 Diagram 2.2.13 Slakteo riorganisationen _ _ l T *F l 1900-1977. Antal med-

1900 1910 1920 1930 1940 19|5O 19|60 19|70 19177 lemmarochföreningar.

60 Uppkomst, utveckling och reglering

rivaror och fárdiga maträtter samt förädling av biprodukter har föreningarnas ställning på marknaden stärkts. Från slutet av 1930-talet började slakteriföreningama etablera sig inom detaljhandeln med slakteriprodukter i konkurrens med den privata och konsumentkooperativa handeln. 1958 fanns S21 producentägda butiker. Denna Verksamhetsgren har successivt avvecklats. Inom stycknings- och charkuterisektorema har verksamheten fortsatt att expandera. 1977 var marknadsandelama 37 resp. 36 96. Den strukturrationalisering som lett till att det i dag endast finns 10 affärsdrivande föreningar, varav de tre största svarar för ca 70 % av verksamheten, har även medfört koncentration till allt färre industriella enheter. År 1977 var antalet slakterier 29 och antalet charkuterifabriker 25 mot 56 resp. 37 20 år tidigare. Diagram 2.2.14 visar slakteriorganisationens verksamhet 1920-1977. Av detta framgår att särskild under senare år utvecklingen värdemässigt sett har varit snabb. 1977 var organisationens sammanlagda externa omsättning närmare 6 400 milj kr. Betalningama till medlemmarna för deras leveranser till föreningarna uppgick till ungefär 3 700 milj kr. Antalet anställda inom organisationen uppgick samma år till 11300 personer.

Milj. kg slakt __ 400_ Mllj. kr

L7 000

350* i —6 000 30°*

l

Omsätt- I 250‘

100*

503-

Diagram 2.2.14 Slakte- 40- 0 riorganisationens verksam- 30-

het 1920-1 977. Slakr i milj nug Ersättningartill _300

20_ ..‘ medlemmar kg, omsättning och ersätt- -ZOO

ningar för leveranserfrân 10‘-‘huo9toootgoO°‘.. _100

medlemmarna. Löpande | l r I I | I I I T I | priser. 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1977

Uppkomst, utveckling och reglering 61

Skogsägareorganisationen

De första skogsägareföreningama i Sverige bildades på 1910-talet, men det dröjde till 1920-talet innan nu bestående föreningar kom till. De flesta föreningar var ursprungligen ideella och bedrev upplysningsverksamhet om bl.a. skogsskötsel och användning av vedbränslen. Mot slutet av 1920-talet och under 1930-talet ombildades flertalet föreningar till ekonomiska föreningar i samband med att handel med timmer och andra skogsprodukter började. Skogsägareorganisationens uppbyggnad under 1930-talet skedde med bistånd från Lantbrukssällskapet. 1932 bildades den första centralorganisationen som ideell förening. Denna ombildades 1938 till ekonomisk förening under namnet Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund. Organisationen var under hela 1930-talet relativt liten medlemsmässigt sett. År 1937 var antalet medlemmar 12 000 och 1940 närmare 32 000. Antalet föreningar var vid samma tidpunkt 26 resp. 30. Under 1940- och början av 1950-talet växte medlemsantalet snabbt. Sedan 1965 har detta stagnerat vid drygt 130 000. Antalet föreningar har genom fusioner minskat kraftigt. För närvarande finns 9 verksamma föreningar. Organisationsutvecklngen redovisas i diagram 2.2.15. Organisationens uppgift är att främst driva handel med och förädling av skog och skogsprodukter. Förädlingsverksamheten var i början mycket begränsad. Framställning och försäljning av brännved och sågade varor var de första verksamhetsgrenama vid sidan av virkeshandel. Under 1950-talet fick verksamheten en ny inriktning. En förädling i egen regi av den egna råvaran påbörjades i större skala. De första större anläggningarna förvärvades eller byggdes i sydöstra Sverige.

Antal Antal medlemmar föreningar i 1 000-131 30 ’---~ 150 ‘s Medlemmar \

,I Föreningar s ä

20 100 ‘\\ \ \\ “ 10 s ... so

Diagram 2.2.15 Skogsägareorganisationen I I I I l I 1937-1977. Antal med- 1930 1940 1950 1960 1970 1977 lemmar och föreningar.

62 utveckling och reglering

Uppkomst,

Antalet skogsindustriella enheter åren 1955 och 1977 framgår av följande:

1955 1977

Spånskivefabriker Plywoodfabriker - 3 Husfabriker — 4

Förutom virkeshandeln och den industriella rörelsen har en tredje verksamhetsgren utvecklats under efterkrigstiden, nämligen skogsavverkning och skogsförvaltning åt medlemmar och andra. Skogsägareorganisationens verksamhet sker dels direkt i föreningarnas regi, dels - främst när det gäller industriell verksamhet -i aktiebolagsforrn. Aktiebolagen är antingen dotterbolag till en enskild skogsägareförening eller, som i Norrland, till flera skogsägareföreningar. De tre största dotterbolagen ar

El Norrlands Skogsägares Cellulosa AB, NCB, som ägs av sju norrländska skogsägareföreningar D Södra Skogsägarnas AB, ägs av Södra Skogsägarna D Skogsägarnas Vänerindustrier AB, som ägs av Vänerskog.

Riksförbundet fungerar som ett konsult- och serviceföretag för medlemsföretagen, bl.a. när det gäller vissa inköps- och försäljningsfrågor. Förbundet har ingen egen industriell verksamhet. Medlemmarna i skogsägareföreningama äger ca en tredjedel av den totala skogsarealen. År 1977 tog föreningarna emot ca 17 milj m3 virke, vilket motsvarar 30 % av den totala avverkningen. Av dessa 17 milj m3 gick ca 45 96 till egen förädling. Föreningsföretagens industriella produktion utgjorde för sågade produkter 16 96, för massan 15 % och för papperet 14 % av landets totala produktion. Den värdemässiga utvecklingen av skogsägareorganisationens verksamhet visas i diagram 2.2.16. Den totala externa omsättningen uppgick 1977 till 7 100 milj kr. Ersättningarna till medlemmarna för virkesleveranser uppgick till 2 000 milj kr. Skogsråvaran motsvarade således detta år ungefär 28 % av omsättningen. Organisationen sysselsatte 1977 24 500 personer. Skogsägareorganisationen är därmed både omsättnings- och sysselsättningsmässigt den avgjort största branschorganisationen inom lantbrukskooperationen.

Uppkomst, utveckling och reglering 63

Milj. kr

-7000

-6000

—5000

»—4000

I Ersättningar Diagram 2.2.16 Skogsäga- I till medlemmar reorganisationens verk- I m 200 samhet 1940-1977. Om- — o _ ’ sättning och ersättningar ~100 ,z för leveranser från med- I I I I I I Iemmarna. Löpande

19140 19l5O 1960 1970 1977 priser.

Föreningsbanksorganisationen

Denna organisation är i forsta hand en spar- och kreditkooperation. Genom historiska och organisatoriska band är dock organisationen särskilt knuten till lantbrukskooperationen. Förutom den övergripande uppgiften att främja medlemmarnas ekonomiska intressen är syftet att tillgodose främst lantbrukets kreditbehov särskilt markerat i stadgarna. Jordbrukskasserörelsen var den tidigare beteckningen för denna organisation. Den forsta lokala jordbruksassan bildades 1916. Snart bildades också s. k. centralkassor som regionala organ. Redan 1920 fanns 123 lokala jordbrukskassor och 4 centralkassor. Resursema var dock obetydliga och 1920 uppgick utläningen endast till 3,7 milj kr. Jordbrukets svårigheter under 1920- och 1930-talen ledde för jordbrukskassornas del 1930 till lagändring och utvidgad statsgaranti, som gav nya riktlinjer och resurser for verksamheten. Ett riksförbund, Svenska Jordbrukskreditkassan, bildades också detta år. Den organisatoriska utbyggnaden gick snabbt och redan vid mitten av 1930-talet fanns nämnare 800 lokala kassor och ett 10-tal regionala kassor.

64 Uppkomst, utveckling och reglering

Antal medlemmar i I 000-13 Antal lokalföreningar 7300 800- Medlemmar I -250 700- I I 600- -200 ,

500- , I » 150 400- I I 300- I ¢- 100 Lokal- I 200- föreningar j Diagram 2.2.1 7 Förenings- v ’ -50 q ’.. banksørganisariønen 100 ,z 1916-1977. Antal med- Iemmar och Iokalfdrening- f l I I I I ar. 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1977

Antalet lokala kassor, eller föreningsbanker, har sedan minskat och uppgick 1977 till 434. Sedan 1960 finns 12 regionala foreningsbanker. Även medlemsanslutningen utvecklades snabbt under 1930-talet. Denna har fortsatt och ökningen har särskilt under 1970-talet varit snabb. Utvecklingen framgår av diagram 2.2.17. Genom ny banklagstiftning 1969 har föreningsbankerna i allt väsentligt samma regler som andra bankinrättningar. Medlemskap i de lokala föreningsbankema är obligatoriskt för låntagare. Under 1970-talet har vissa banker även öppnat möjligheter för insättare att bli medlemmar. 1977 beräknas 53 96 av medlemmarna vara personer utanför lantbrukssektom. är en treledsorganisation. De individuella

Föreningsbanksorganisationen

medlemmarna är medlemmar i en lokal foreningsbank. De lokala bankerna inom en region är i sin tur medlemmar i en regional föreningsbank, vilken är medlem i riksförbundet Sveriges Föreningsbankers Förbund. Sedan 1956 svarar en särskilt bildad affärsbank, Föreningsbankernas Bank, för bl. a. bankmässiga uppgifter som riksförbundet tidigare hade. har foreningsbankernas utveckling varit stark, vilket fram- Volymmässigt 2.2.18. Vid utgången av 1977 uppgick inlåningen till 13,5 går av diagram kr och utlåningen till 10,7 miljarder kr. Detta innebar en markmiljarder nadsandel av 7,1 resp. 6,6 %. Åren 1950 och 1970 var inlåningsandelen 2,0 resp. 4,8 %.

Uppkomst, utveckling och reglering 65

Milj. kr L15 000 L -13000

—11000 -9000

Diagram 2.2.18 Föreningsbanksorganisarionens verksamhet 1916-1977. Inlåning och utlåning. I r I 1 7 I T l I (Stock vid ârsskifte.) 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1977 Löpande priser.

Lantbrukskooperationen i sammanfattning I det föregående har lantbrukskooperationens fem största branschorganisationer redovisats. Dessa organisationer hade 1977 716 0()0 primärmedlemskap. Till LRF är emellertid även ett tiotal andra organisationer anslutna, vars kooperativa karaktär i en del fall är något speciell. De medlemsmässigt största av dessa organisatiner är Svensk Husdjursskötsel, Sveriges Allmänna Hypoteksbank samt Sveriges Oljeväxtodlares Centralförening. Sammanlagt har de tio organisationerna 135000 medlemskap. Totalt hade lantbrukskooperationen ca 850000 medlemskap. Utvecklingen av antalet medlemskap har varit följande:

År 1940 1950 1960 1970 1977 Antal 675 000 1 100 000 1 100 000 950 000 850 000

På grund av dubbelanslutningar via flera branschförbund är antalet individuella fysiska personer betydligt mindre. Antalet lantbruksmedlemmar i LRF var 1977 ca 130 000, vartill kommer ca 18 000 personmedlemmar. Därtill kan läggas ca 150 000 föreningsbanksmedlemmar utanför lantbrukssektorn. Antalet enskilda personer med medlemskap i lantbrukskooperationen uppgår således till ca 300 000. Lantbrukskooperationens sammanlagda externa forsäljningsvärde år 1977 var ca 30 miljarder kr. Ser man till de fyra största organisationerna, lantmännen-, mejeri-, slakteri- och skogsägareorganisationema, visar dessa en sammanlagd extern omsättning år 1977 på 27 450 milj kr. Utvecklingen sedan 1955 har varit följande:

66 Uppkomst, utveckling och reglering År

Omräknat efter konsumentprisförändringen har omsättningen mellan 1955 och 1977 ökat med 88 %. Föreningsrörelsens betydelse för medlemmarna kan illustreras av de belopp som organisationerna avräknar med sina medlemmar för levererade produkter och inköpta förnödenheter. År 1955 var summan för de fyra nämnda organisationerna 3600 milj kr och 1977 17800 milj kr. 1 fasta priser är detta en ökning med 55 96. Intressant i detta sammanhang är också att konstatera förädlingsandelens tillväxt. År 1955 översteg omsättningsvärdet ersättningen till medlemmarna med 27 %. 1977 var siffran 54 96. Utvecklingens expansiva karaktär kan också avläsas i sysselsättningsutvecklingen. Mellan 1955 och 1977 har denna för hela LRF-organisationens

del ökat från 38 800 till 62 500 personer. Ökningen i de fyra nämnda bransch-

organisationerna var under samma period från 35 300 till 56000 personer. dvs. 59 96.

2.2.4 Annan kooperation och verksamhet med kooperativa inslag

Den hittills behandlade kooperationen karakteriseras av riksomfattande organisationer fördelade på två ”block” med inbördes relativt homogen social och ideologisk bakgrund. Utom denna konsument- och lantbrukskooperation finns emellertid också annan verksamhet som har mer eller mindre påtaglig kooperativ karaktär, som i en del fall saknar riksorganisation och inte har någon direkt koppling till de två stora kooperativa blocken. Dessa företag finns inom alla näringar och har mycket skiftande bakgrund. Bland de olika slagen av föreningar kan nämnas föreningar för uppsamling och marknadsföring av trädgårdsprodukter, sambruksföreningar inom jordbruket, service- och avsättningsföreningar för fisket, varuproducerande företag inom industrin, grannskapsföreningar för väghållning, eldistribution, Vattenförsörjning etc., föreningar för inköp och distribution av varor till de anställda vid större arbetsplatser och för drift av personalrestauranger, på transportområdet taxiföreningar och lastbilscentraler, vidare finns ett stort antal byggnads-, bostads- och bostadsrättsföreningar utan anknytning till de stora riksorganisationema. Även offentliga myndigheter, landsting, kommuner och andra har i en del fall funnit det lämpligt att använda sig av föreningsformen för viss verksamhet. Några av dessa grupper av föreningar skall redovisas i det följande. I detta avsnitt redovisas också ett par organisationer som vanligen inte brukar betecknas som kooperativa men som har vissa kooperativa inslag i sin verksamhet. Det är dels de ömsesida fársäkringsbolagen - varav Folksam, som är ett sådant bolag, redovisas bland konsumentkooperationen - dels detaljhandelsorganisationen ICA eller ICA-rörelsen, som den också brukar betecknas.

Uppkomst, utveckling och reglering 67

Bortsett från en del av de nämnda försäkringsbolagen och ICA är, med få undantag, företagen inom denna kategori små och en stor del av dem saknar anställda. Enligt de beräkningar som finns redovisade i kapitel 3 hade dessa företag 1976 tillsammans 17 500 anställda, dvs. 10,5 % av hela den kooperativa sektorns 165 000 anställda. Enligt denna statistik hade företagen inom tjänsteområdet - främst fastighetsförvaltning och uppdragsverksamhet - närmare 5 O()0 anställda. Inom samfárdsel - taxi- och lastbilscentraler- fanns 4 000 anställda. Näringsfördelningen framgår av följande uppställning.

Näring Anställda Tillverkningsindustri Handel Samfärdsel Bank, försäkring, fastighetsförvaltning m. m. Offentlig förvaltning m. m. riga åêäååå Samtliga 17 §

När det gäller antalet företag redovisar Centrala företagsregistret drygt 11 000 ekonomiska föreningar. Av dessa fanns inte mindre än 8 000 inom området fastighetsförvaltning. Antalet bostadsrättsföreningar anslutna till HSB och Riksbyggen var ca 3 800. Totalt kan antalet ekonomiska föreningar knutna till de rikskooperativa organisationerna uppskattas till ungefär 5 000. De fristående ekonomiska föreningarna skulle sålunda uppgå till drygt 6 000, varav 4000 inom området fastighetsförvaltning. Som redan understrukits är denna företagsgrupp av mycket heterogen natur. Vissa företag har en mycket utpräglad kooperativ karaktär, där alla ”sanna” kooperativa egenskaper finns beaktade. I andra fall synes föreningsformen knappast ha valts utifrån några djupare kooperativa utgångspunkter utan av andra praktiska skäl. Vidare bör påpekas att en stor del av dessa föreningar har bildats före nuvarande föreningslag och att de registrerande myndigheternas granskning av verksamhetens karaktär i regel synes vara en engångsföreteeelse - vid anmälan för registrering - och även då endast summarisk. Dessutom bör framhållas att kooperativ verksamhet även kan drivas i bolagsforrn. Genom bolagsordning och konsortialavtal kan grundläggande kooperativa principer tillämpas även i aktiebolag. Dessa företag kommer dock inte med i ovanstående statistik eller i den redovisning som finns i kapitel 3.

Löntagarägda företag

Denna företagsgrupp går under många olika beteckningar. ”Arbetarproduktionsföreningar” är kanske den äldsta beteckningen och ett antal sådana föreningar var i ett inledningsskede medlemmar i KF. Andra beteckningar är ”arbetskooperativa”, ”industriella kooperativer” och ”löntagarkooperativa” företag. Om man med löntagarägda företag menar företag, där minst 50 % av

68 Uppkomst, utveckling och reglering

de anställda också äger företaget till minst S0 % samt att det ägande även är någorlunda jämnt fördelat, så finns det i Sverige drygt 40 sådana företag med minst 5 anställda. Dessa företag hade 1978 ca l 800 anställda och omsatte ungefar 300 milj kr. Företagens associationsform är i regel aktiebolag. Endast några få företag är ekonomiska föreningar. Det innebär att denna grupp i stort sett inte ingår i den statistik som har redovisats tidigare i detta avsnitt eller i kapitel 3.

Flertalet av dessa företag är således inte kooperativa till sin fonn. Ägandet

och bestämmanderätten är i regel knutna till aktieinnehavet. I flera fall finns dock vissa begränsingar och tilläggsvillkor, exempelvis anställning vid företaget. Även beträffande överskottsfördelningen finns i flera fall särskilda villkor som föreskriver att viss del av överskottet skall fördelas som lönetillägg. På många från kooperativ synpunkt väsentliga punkter torde det dock i regel saknas särskilda föreskrifter. Bortsett från ett par konsultföretag är samtliga industriföretag, varav drygt en tredjedel inom verkstadsindustrin. Så gott som alla företag har tagits över av de anställda efter den ursprungliga etableringen och i flertalet fall. i en krissituation för företaget. Det betyder att företagen varit löntagarägda endast under en relativt kort tid, de äldsta från mitten av 1920-talet. En tredjedel av företagen har tagits över under det senaste året. Företagens genomsnittliga storlek ligger vid 40-45 anställda. Det största företaget i gruppen, AB Oscar Wigén i Tranås, har 240 anställda. Därutöver finns ytterligare fyra företag med 100 eller fler anställda. Sammantaget kan konstateras att trots att löntagarägandet av företag bygger på en inom kooperationen mycket gammal idé har utvecklingen i Sverige hittills givit ett mycket blygsamt resultat. De företag som finns har en mycket brokig historisk bakgrund, konstruktion och verksamhet. Drivkraften har i regel inte varit någon kooperativ lidelse utan tvånget att från ett dåligt utgångsläge söka bevara egna sysselsättningstillfällen. Något speciellt stöd att i denna krissituation hitta en lämplig kooperativ lösning har inte funnits.

Trädgârdskooperatiøn

Gemensam uppsamling och marknadsföring av trädgårdsprodukter förekommer genom tio regionala försäljningsföreningar. Av föreningarna finns sju i Götaland och tre i Svealand. Den äldsta föreningen är bildad 1933 och den yngsta 1974. Verksamhetsformen är ekonomisk förening. Till de tio föreningarna var 1978 2 700 odlare anslutna. Föreningarna är självständiga och helt oberoende av varandra. Trädgårdsnäringens Riksförbund, TRF, fungerar i vissa avseenden som intresse- och serviceorganisation till föreningarna. Visst affärsmässigt samarbete förekommer mellan en del av föreningarna både när det gäller marknadsföring och insamling av produkter. Å andra sidan konkurrerar också föreningarna med varandra bl. a. om de större avnämarna i partihandelsledet och om affärskedjornas inköp. Behovet av samverkan mellan föreningarna har växt sig starkare. Under 1979 har därför f. n. fem föreningar upprättat ett samarbetsorgan, kallat marknadsnämnd. Syftet med nämnden är att den skall följa marknads-

Uppkomst, utveckling och reglering 69

utvecklingen för trädgårdsprodukter, verka för gemensam produktionsplanering, öka samarbetet i marknadsföringen, pröva möjligheterna till gemensamma inköp av förnödenheter och hos vederbörande instanser föreslå lämpliga marknadsreglerande och avsättningsbefrämjande åtgärder. I fråga om Verksamhetsinriktning uppvisar de olika föreningarna stor inbördes variation. En förening är specialiserad på frukt, två på bär, vissa handlar endast med medlemmarnas produkter, andra även med andra odlares. Sju föreningar importerar även trädgårdsvaror. Föreningarna tillämpar skilda försäljningsformer såsom auktioner, kontraktsodling och sedvanlig partihandelsförsäljning. Värdet av de av föreningarna från svenska odlare inköpta produkterna uppgick 1978 till 265 milj kr. Detta utgjorde 90 96 av den hanterade varumängden. Resten var importvaror. Föreningarna marknadsför i första handelsledet ca 25 % av den totala svenska trädgårdsproduktionen. Marknadsandelen är i växande. De tio föreningarnas totala omsättning 1978 uppgick till 367 milj kr. De sysselsatte tillsammans 410 personer.

Sambruksföreningar

Möjligheterna att driva jordbruk i kooperativa eller andra kollektiva former har länge diskuterats. Den första särskilda lagen om sambruksföreningar kom 1948. Från och med 1976 finns en ny lag som reglerar denna samverkansforrn. Orsaken till att det behövs en särskild lagligt reglerad företagsform för samverkan i jordbruket är att ingen av de tre befintliga associationsformema ansetts tillgodose de behov som finns i detta sammahang. Handelsbolaget är inte lämpligt vid personväxlingar i samverkansföretag. Aktiebolaget är kostsamt att starta och administrera och har även andra nackdelar. Ekonomisk förening har svagheten att medlemskap i en sådan inte medför delaktighet i föreningens anläggningstillgångar och övriga tillgångar vid utträde ur föreeningen. \ Den nya lagen bygger i stora delar på lagen om ekonomiska föreningar. På flera punkter finns dock särbestämmelser med hänsyn till speciella förhållanden inom jordbruket. En sambruksförening skall ha minst tre medlemmar. När det gäller öppet och frivilligt medlemskap garanteras detta principiellt i lagen om sambruksföreningar. De faktiska förhållandena under vilka jordbrukskooperationen drivs här i landet gör emellertid att öppenheten blir mer fonnell än reell. Någon ”folkrörelsekooperation” är det minst av allt fråga om. När det gäller den demokratiska funktionen gäller klart ”en medlem - en röst”. Den ekonomiska sidan, insatser, insatsränta och vinstfördelning i övrigt, visar betydande skiljaktigheter gentemot accpeterade principer inom kooperationen. Andelarna/insatsema kan köpas och säljas till sitt verkliga värde och inte till nominellt värde. Någon formell begränsning av vinsten- /insatsräntan finns inte. Vidare kan noteras att föreningen har förköpsrätt till avgående medlems föreningsandel. Slutligen kan också konstateras att sambruksföreningama åtnjuter ett betydande samhälleligt stöd. Utom det rationaliseringsstöd som generellt står

70 utveckling och reglering

Uppkomst,

till jordbrukets förfogande kan person som avser att gå in som medlem i sambruksförening få statlig lånegaranti till insatskapitalet. Vidare kan betydande bidrag utgå till sambruksförening för investeringar i byggnader och anläggningar i samband med samverkansrationalisering. Denna samverkansforrn har aldrig fått någon stor omfattning. Som mest har antalet vant sex föreningar. Utom denna samverkan i föreningsform finns emellertid även ett antal samverkansföretag som drivs i handelsbolagsform. Enligt de bedömningar som görs inom lantbruksstyrelsen finns det ett betydande intresse att etablera och driva sambruksforeningar. Det helt dominerande hindret är bristen på lämpliga fastigheter, dvs. tillräckligt stora jordbruk med lämpligt bostadsbestånd. Genom bl. a. den mycket begränsade omfattning som sambruksföreningarna fått, både vad gäller antal föreningar och antal medlemmar, har denna samverkansform knappast uppmärksammats utifrån kooperativa utgångspunkter. Även bortsett från den gemensamma grunden i lagen om ekonomiska föreningar finns klara kooperativa drag i sambruksverksamheten.

Fiskarnas ekonomiska jöreningsrörelse

Fiskarna har en facklig organisation bestående av fem s. k. centralförbund med 7 300 medlemmar (1976) och med Sveriges Fiskares Riksförbund som centralorgan. Den ekonomiska föreningsrörelsen består av 15 fiskförsäljgeografiskt fördelade längs hela den svenska kusten. För-

ningsföreningar

eningarna har hand om förstahandsförsäljningen av den fisk som ilandförs på 0st- och Sydkusten samt av delar av den fisk som ilandsförs på västkusten. Vidare sköter föreningarna partihandeln med fisk, i vissa fall också export och import av fisk. Föreningarna deltar också i stor utsträckning i förädlingen av fisken, dvs. fileing, inläggning, rökning och flskmjölstillverkning. Slutligen deltar föreningarna också i handeln med förnödenheter för fisket. Föreningarnas medlemsantal uppgick 1975 till 4 300. Av dessa svarade 2 300 för regelbundna leveranser. Föreningarnas omsättning uppgick samma år till 190 milj kr, varav 171 milj på fiskhandeln. Därtill kommer omsättningen vid två dotterbolag till Svenska Västkustiiskamas Centralförbund på 60 milj kr. Fiskförsäljningsföreningama sysselsatte ca 400 personer vid hanteringen och förädlingen av fisk. Marknadsandelen varierar starkt eller från 90 % vid ostkusten till 40 96 vid västkusten. Fiskförsäljningsföreningama är ekonomiska föreningar. Medlemsandelarna varierar mellan föreningarna, men ligger i storleksordningen 100 kr. Inom föreningarna finns inga graderade krav på antalet andelar. ”En medlem - en röst” tillämpas. Prissättningen på svensk fisk är reglerad bl. a. genom Svensk fisk ek. för., som fastställer minimiprisen på viktigare fiskslag. Regleringen finansieras med medel från en särskild prisregleringskassa. Kassans medel erhålles från reglerings- och införselavgifter samt från staten över budgeten. I syfte att effektivisera marknadsföring och distribution har genom Sve-

Uppkomst, utveckling och reglering 71

riges F iskares Riksförbund utarbetats ett förslag till omorganisation av försäljningsorganisationen. Enligt förslaget skall en riksorganisation, Sveriges Fiskförsäljningsföreningars Riksförbund ek. för. bildas. Förbundet skall ha vissa intressebevakande uppgifter. Dessutom skall förbundet etablera ett centralt marknadsföringsbolag, Svensk Fiskförsäljning AB. Bolagets uppgift skall bl. a. vara att fastställa partipriser, planera och samordna marknadsföring, fördela beställningar, samordna import och export, samordna förädlingen samt produkt- och förpackningsutvecklingen och utveckla transportsystem. Omorganisationen väntas kunna genomföras under åren 1979-1980.

Taxifdreningama

Taxiföreningama är lokala organ som taxiägama upprättat och vars främsta uppgift är att inrätta och sköta ett beställningskontor. Utöver detta är taxiföreningarna i större eller mindre omfattning taxiägamas lokala branschorganisation och svarar för olika gemensamma fackliga, ekonomiska och tekniska frågor. För närvarande finns ca 225 taxiföreningar med 7 600 medlemmar. Ungefar 90 96 av medlemmarna är s. k. enbilsföretag, dvs. varje medlem har endast en bil med trafiktillstånd. Sammanlagt har de 7 600 medlemmarna drygt 9000 taxibilar med ordinarie trafiktillstånd. Detta motsvarar 98 % av samtliga tillstånd. Medlems- och bilantalet har under senare år legat på ungefär oförändrat antal. Uppgifter om taxiföreningarnas sysselsättning och omsättning finns inte tillgängliga. Uppskattningsvis torde dock antalet sysselsatta sammanlagt inte överstiga 1 000 årsanställda. När det gäller taxibranschen i sin helhet har sysselsättningen uppskattats till 25 000 personer och omsättningen till 1 800 milj kr. Flertalet taxiföreningar är organiserade som ekonomiska föreningar men ett mindre antal ideella föreningar ñnns också. Enligt de norrnalstadgar som finns för ekonomisk förening är medlemskapet öppet i den mening att person - fysisk eller juridisk - som har trafiktillstånd för taxi inte får vägras medlemskap. Andelsinsatsen gäller för varje trafiktillstånd, dvs. medlem med tillstånd för två eller flera bilar skall ingå med två eller flera andelsinsatser. Rösträtten är inte graderad efter antalet andelsinsatser. Andelarnas storlek varierar mellan de olika föreningarna och torde ligga mellan 1000 och 10000 kr. Varje individuell medlem liksom varje förening är också medlem i ett länsförbund som genom kansli och ombudsmän bevakar taxiägamas intressen i trafikärenden på regional nivå. På central nivå är Svenska Taxiförbundet den gemensamma organisationen. Förbundet är en ideell förening med taxiägama som medlemmar. En del av förbundets verksamhet sker genom ett helägt dotterbolag, Svenska Taxiförbundets Service AB, Svetax, som mot ersättning utför vissa administrativa och andra tjänster åt enskilda medlemmar och taxiföreningar.

72 Uppkomst, utveckling och reglering

Lastbilscentralema De första lastbilscentralema bildades i slutet av 1920-talet som frivilliga producentkooperativer för att ordna gemensamma beställningskontor åt enskilda åkeriägare. Under större delen av 1940-talet skulle varje trafrkutövare obligatoriskt vara medlem i en lastbilscentral. Detta obligatorium upphörde 1948. Från att ursprungligen har varit orderkontor med uppgift att stödja de små åkeriföretagen gentemot befraktarna har de flesta av dagens lastbilscentraler utvecklats till försäljnings- och inköpsföretag i transporter. Lastbilscentralema träffar avtal i eget namn om utförande av transporttjänster som efter anvisning av centralen utförs av medlemsföretagen. Centralema sköter helt alla marknadskontakter men medverkar också i medlemsföretagens inköp av förnödenheter. För att avlasta medlemmarna löpande administrativa göromål har intressekontor inrättats. Detta sköter bokföring, löne- och andra utbetalningar, redovisning och liknande. En annan viktig verksamhet för lastbilscentralema är produktion och försäljning av grusprodukter. Slutligen kan också nämnas att flera centraler under senare är skaffat sig egna fordon för att tillmötesgå speciella transportbehov. Antalet lastbilscentraler var 1960 ca 400. Därefter har en successiv sammanslagning ägt rum så att antalet vid årsskiftet 1978/79 var 262. Antalet medlemmar (och delägare) var 9 450 och dessa hade 15 500 bilar och 1 000 traktorer. I genomsnitt har varje lastbilscentral 36 medlemsföretag med 62 fordon. Omsättningen uppgår i genomsnitt till 18 milj kr och antalet anställda till 12 personer. Totalt innebär detta att lastbilscentralema omsätter ca 4 700 milj kr. Av denna omsättning är ungefär 625 milj kr varuforsäljning till allmänheten och medlemmar. Centralema sysselsätter själva ca 3 200 personer. Inräknas åkarnas anställda och eget arbete, torde sysselsättningen inom denna sektor uppgå till ca 25000 personer. Den åkeriverksamhet som är ansluten till lastbilscentralema svarar för 48 % av biltransportvolymen. Av lastbilscentralema är 229 ekonomiska föreningar och 33 aktiebolag. Enligt de norrnalstadgar som finns skall varje medlemsinsats uppgå till mellan 10000 och 40000 kr. Medlem skall teckna en insats för varje transsom används i rörelsen. Rösträtten vid föreningsstämman är portredskap graderad efter antalet insatser. I regel föreskriver stadgarna leveransplikt. Branschorganisationen för svensk åkerinäring är Svenska åkeriförbundet. Det är en ideell organisation som inte driver affärsverksamhet. För vissa serviceuppgifter har dock förbundet ett par särskilda aktiebolag. SÅIFA AB, ett dotterbolag som förser medlemmar och lastbilscentraler med förnödenheter av olika slag. Företaget har bl. a. egen tillverkning av släpvagnar. Omsättningen uppgår till ca 200 milj kr.

Uppkomst, utveckling och reglering 73

Bostads- och bostadsrättsföreningar Som redovisats tidigare finns det uppskattningsvis 4000 bostads- och bostadsrättsföreningar som inte är anslutna till HSB eller Riksbyggen. Enligt bostadsräkningen 1975 ägde dessa föreningar fastigheter med ca 155000 bostadslägenheter. Bostadsföreningarna är i regel föreningar bildade före 1930 enligt dåvarande lag om ekonomiska föreningar. Från och med 1930 bildas endast bostadsrättsföreningar enligt en särskild lag som då trädde i kraft. Drivkrafterna och initiativen bakom bildandet av dessa föreningar har varit av många olika slag. Under ett tidigare skede kom initiativen ofta från socialt engagerade personer och föreningar som - ibland med kommunalt stöd - tog initiativ till föreningsbildning och byggande av billiga arbetarbostäder”. I många fall har det varit på initiativ av byggmästare som föreningar bildats för att på så sätt kunna finansiera och finna avsättning för planerade eller under uppförande varande bostadshus. Under efterkrigstiden har byggmästarinitierade bostadsrättsföreningar bildats för att få tillgång till kommunal tomtmark och/eller förmånlig statlig finansiering av nyproduktion. Under senare år har bostadsrättsforrnen kommit till användng också i den spekulativa handeln med bostäder. Bostadshus har köpts upp och kanske byggts om och därefter sålts till nybildade bostadsrättsföreningar som mot höga och med s. k. strimlade lån finansierade kontantinsatser överlåtit lägenheterna till nya föreningsmedlemmar. Skötseln av bostadshusen har ofta varit ett problem för dessa enskilda bostads- och bostadsrättsföreningar. Redan 1921 bildades i Stockholm en centralförening, Stockholms Bostadsföreningars Centralförening, SBC, vars verksamhetsområde är Stor-Stockholm, har 580 medlemmar, varav 300 bostadsföreningar och 260 bostadsrättsföreningar. Lägenhetsantalet hos föreningarna uppgår sammanlagt till ca 40 000. Endast en del av föreningarna, drygt 200, utnyttjar centralforeningen för förvaltningsuppdrag. Centralförutför teknisk underhålls- och eningen också genom en särskild avdelning byggnadsarbeten åt medlemmarna. Centralföreningar finns också i ett antal andra städer och diskussion pågår om bildandet av ett riksförbund.

Stockholms Kooperativa Bostadsfdrening (SKB) Denna förening är unik i sin konstruktion och inriktning och förtjänar en särskild redovisning. Föreningen som startades 1916 är en ekonomisk förening som har till uppgift att bedriva byggnadsverksamhet for att få fram hyreslägenheter åt i forsta hand föreningens medlemmar samt att förvalta de byggda fastigheterna. SKB bygger alltså i egen regi och behåller äganderätten till fastigheterna. Lägenheterna upplåts med hyresrätt och inte med bostadsrätt. Lediga lägenheter hyrs ut till medlemmar enligt en dem emellan gällande turordning. Av dem som anmält intresse för viss lägenhet äger den medlem som stått i tur längst företräde. För att få turordningsrätt måste medlem betala 1 0000 kr till föreningen. Av detta belopp är 50 kr andelen i den ekonomiska föreningen och 950 kr lån till föreningen. När det blir fråga om att få en lägenhet

74 Uppkømst, utveckling och reglering

ingår andelen och lånet i den insats på mellan l 050 och 8 550 kr, beroende på lägenhetens storlek, som medlem har att erlägga. När medlem inte längre vill stå kvar som hyresgäst återgår lägenheten till föreningen, som hyr ut den till den som står i tur. Någon ersättning för återlämnad hyresrätt utgår inte. Eventuell kapitaluppbyggnad tack vare hyresinbetalning och amortering på lån tillfaller föreningen och inte den enskilde medlemmen. Föreningen hade vid årsskiftet 1977/78 9 200 medlemmar. Av dessa hyrde 4 200 bostad av föreningen. Totalt har föreningen byggt 4 700 lägenheter under sina drygt 60 år. Under de senaste fem åren har antalet ledigblivna lägenheter inom föreningen i genomsnitt varit 425 lägenheter per år. Utom nybyggnad har föreningen under senare år förvärvat saneringsfastigheter för ny- eller ombyggnad.

Ömsesidiga försäkringsbolag

Efter verksamhetens geografiska omfattning brukar försäkringsbolagen delas in i riksbolag, länsbolag, häradsbolag och sockenbolag. Riksbolagen dominerar. År 1977 svarade de för 96 % av de svenska bolagens premieinkomster. Mätt i antalet företagsenheter utgör de dock en mindre del. År 1977 var 54 av ungefär 620 inhemska försäkringsbolag riksbolag. Antalet självständiga enheter var i själva verket ännu mindre, eftersom många riksbolag uppträder i koncerner e. d. År 1977 fanns det 95 läns- och häradsbolag i landet. Antalet sockenbolag var 467, varav 336 husdjursförsäkringsbolag. Av de 54 riksbolagen var 27 ömsesidiga bolag. Bland dessa ingår Folksam. Av den totala premieinkomsten för direkt försäkring i Sverige år 1977, 15 300 milj kr, svarade de ömsesidiga bolagen - bland vilka även läns-, häradsoch sockenbolagen ingår - för närmare 8 200 milj kr, dvs. drygt 53 %. Därav uppgick Folksams andel till 1800 milj kr eller 22 96. Så gott som alla försäkringsbolag lyder under bestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse. Vissa av de minsta ömsesidiga bolagen undantas dock. För dem gäller en särskild kungörelse som föreskriver en viss uppgiftsskyldighet och tillsyn. Den grundläggande skillnaden mellan försäkringsaktiebolag och ömsesidiga bolag är att det finns aktieägare i försäkringsaktiebolag, medan försäkringstagarna själva är delägare i de ömsesidiga bolagen. Tidigare fanns en tydlig skillnad också i verksamhetens karaktär. De ömsesidiga försäkringsbolagen är knappast jämförbara med andra bolag utan kan snarast karakteriseras som en form av ekonomiska föreningar. Vissa av dem kallas också försäkringsföreningar. Reglerna om organisationen av de ömsesidiga bolagen stämmer dock nära överens med vad som gäller för försäkringsaktiebolag. Bildandet sker efter samma principer. I bägge fallen krävs tillstånd för att driva försäkringsrörelse. Koncession meddelas formellt av regeringen men i praktiken sker granskningen hos försäkringsinspektionen, som också utövar fortlöpande tillsyn över bolagen. När tillstånd meddelas, fastställs också bolagsordning och grunder. I ett ömsesidigt bolag är försäkringstagama i egenskap av delägare personligen ansvariga för bolagets förbindelser. Denna ordning har införts som

Uppkomst, utveckling och feglering 75

en garanti för att försäkringstagarna skall få ut försäkringsersättning även om inte bolagets egna medel räcker till. Vid livförsäkring och annan personförsäkring finns dock inte något personligt ansvar. Den ansvarighet som gäller i övrigt är i praktiken ofta begränsad, t. ex. till några årspremier för varje försäkringstagare. De ömsesidiga försäkringsbolagens start- och rörelselskapital utgörs av ett s. k. garantikapital. Storleken av detta är beroende på den planerade rörelsens omfattning och beskaffenhet. Garantikapitalet kan skjutas till antingen av stiftarna eller av någon annan, t. ex. ett annat försäkringsbolag, I bolagsordningen skall anges i vad mån en garant skall ha rätt till ränta och andel i vinst. I de ömsesidiga försäkringsbolagen skall eventuell övrig överskottsutdelning ske i form av återbäring till försäkringstagarna. I de ömsesidiga försäkringsbolagen äger försäkringstagarna det avgörande inflytandet. Hur detta inflytande skall organiseras och utövas fastställs inte i lagen. l koncessionsprövningen bedöms dock om den föreslagna ordningen ger de försäkrade ett tillfredsställande inflytande. Olika system har utvecklats. I de minsta bolagen förekommer direktrepresentation på bolagsstämma. Vanligare är att rösträtt vid bolagsstämma utövas av delegerade, som antingen väljs av försäkringstagarna eller organisationer som står försäkringstagarna nära eller genom en kombination av dessa valsystem.

ICA -rörelsen En organiserad samverkan mellan detaljister återfinns inom kedjor som ICA, Vivo-Favör etc. Inom ICA-rörelsen har denna samverkan vissa kooperativa drag genom inslag av öppet medlemskap, en medlem - en röst, likaprisprincipen etc. Här återges ICA-rörelsens bakgrund och uppbyggnad som ett exempel på en affärsdrivande samverkansorganisation som syftar till att möjliggöra egenföretagande och att öka den enskilde medlemmens, dvs. handlarens, konkurrenskraft. Dagens ICA-rörelse startade i blygsam omfattning 1917, när Hakonbolaget (numera ICA Hakon) bildades. Genom inköpssamverkan ville man stärka de små butikernas ställning gentemot olika leverantörer. Var för sig var butikerna för små för att nå goda inköpsvillkor och bevara ett finansiellt oberoende gentemot partihandel och andra större leverantörer. 1922 tog en del handlare i Stockholm upp idén och bildade AB Svenska Varor (numera ICA Essve). 1938 ombildades en partihandel i Göteborg till det köpmannaägda AB Eol (numera ICA Eol). 1940 bildades ICA-förbundet som en gemensam organisation för samtliga ICA-handlare i landet. Från 1972 är ICA-förbundet genom ICA AB huvudägare till de tre regionföretagen ICA Hakon, ICA Essve och ICA Eol. Dagens ICA-rörelse är oganiserad för samverkan kring främst inköp, finansiering, marknadsföring och utbildning. Förbundet är uppbyggt som en ideell förening. Där har varje medlem, dvs. ICA-köpman, en röst. ICAförbundet är geografiskt uppdelat i medlemssektioner med särskilda styrelser. Förbundsstämman är ICA-förbundets högsta beslutande organ. Huvuddelen av denna utgörs av ledamöterna i medlemssektionemas styrelser. Förbundet driver sin verksamhet genom ICA-företagen, dvs. ICA AB

76 Uppkomst, utveckling och reglering

med dotterföretag. Förbundet skall ha röstmajoritet i ICA AB. Därigenom garanteras ICA-köpmännen det avgörande inflytandet på ICA-företagens verksamhet. Styrelserna i ICA-förbundet och ICA AB är identiska. ICA AB har tre regionföretag (ICA Eol, ICA Essve, ICA Hakon) vilka i sin tur driver distributionscentralerna. ICA-köpmännen skall äga aktier i det regionföretag inom vars verksamhet rörelsen bedrivs. ICA-butikernas omsättning år 1978 uppgick till 16,8 miljarder kronor. Antalet anslutna butiker var 4 262. Marknadsandelen på dagligvaruhandeln nådde 1978 28-29 %. ICA-rörelsen använder sig således inte av den ekonomiska föreningen som organisationsfonn. Samverkan är i stället uppbyggd med förbundet som ideell förening och de rörelsedrivande företagen som aktiebolag. I förbundet gäller principen en medlem - en röst, men i de affärsdrivande företagen, dvs. aktiebolagen, är rösträtten knuten till aktieinnehavet. ICA-förbundet äger genom bundna A-aktier (10 röster) röstmajoriteten i ICA AB. Tillsammans med en post B-aktier uppgår röstmajoriteten till 67 procent (år 1979). ICA AB är moderbolag i den rörelsedrivande ICA-koncemen.

Övriga ägare i ICA AB har fria B-aktier (l röst) och utgörs av ca 6 000

f.d. ICA-köpmän och deras anhöriga. Dessa äger i genomsnitt aktier för ca 3000 kr i ICA AB, vars utdelning är 9 procent av nominellt värde (år 1978). Eftersom aktiemas deklarationsvärde är satt till 140 procent av nominella värdet, ger detta en direktavkastning på 6-7 procent årligen. ICA AB:s helägda dotterföretag driver verksamhet bestående av tillverkning, import, förlagsrörelse, restaurangrörelse etc. ICA AB äger också ca 50 procent av aktierna i de tre regionföretagen, som därmed också är dotterbolag till ICA AB. Resterande hälft i regionföretagen ägs av aktiva ICAköpmän. På aktierna i regionföretagen utdelas 8 procent. Dessutom utgår en bonus till köpmännen i relation till deras inköp. Bonusandelen kvarstår som riskkapital i regionföretagen men är uppsägningsbar efter fem år. Av ICA-rörelsens samlade Soliditet (eget kapital i relation till skulderna) på 33 procent utgörs ca 10 procent av ägarnas bonusmedel. En vägledande princip i ICA-rörelsens uppbyggnad har varit strävan att genom en gemensamt uppbyggd kapitalbas skapa oberoende av andra finansiärer. Man vill tillförsäkra medlemmarna ett avgörande inflytande över företagen. ICA-rörelsen tillämpar vissa principer av kooperativ karaktär, vilka anknyter till rörelsens bakgrund som en samverkansorganisation av sma butiksägare. De små och medelstora butikerna dominerar fortfarande och varuhus finns inte alls. Medlemskapet är personligt och grundas på ägandet av en butik, inte på en kedja av butiker. Vidare tillämpas likapris-principen, som innebär att butiker med långa transportavstånd från distributionscentralen har samma pris och leveransvillkor som alla ICA-butiker.

Uppkomst, utveckling och reglering 77

2.3 Kooperationens grundsatser

2.3.1 Internationella Kooperativa Alliansen (IKA) och kooperationens grundsatser IKA bildades år 1895. Frågan om en internationell kooperativ organisation hade då diskuterats under lång tid. Kooperationens olika riktningar - konsumentkooperation, arbetarproduktionskooperation, kreditkooperation etc hade svårt att finna en gemensam plattform. Det dröjde 15 år efter den konstituerande kongressen 1895 innan man kunde ena sig om stadgar för organisationen. Frågan om för kooperationen i sin helhet gemensamma grundsatser visade sig komplicerad. Olika lokala och nationella organisationer hade på detta område sina egna utgångspunkter och därmed sina egna principer. Konsumentkooperationen fick redan från starten en dominerande ställning inom lKA. Detta medförde att vissa kooperativa rörelser avstod från eller lämnade samarbetet inom IKA när man uppfattade den konsumentkooperativa prägeln alltför stark. Behovet av för kooperationen gemensamma grundprinciper var en återkommande fråga vid lKA:s kongresser. För konsumentkooperationen var det naturligt att hämta de grundläggande principerna hos Rochdaleföreningen. Någon enhetlig och accepterad precisering av vilka dessa principer var och deras formulering fanns dock inte. Den svenske kooperatören Anders Öme höll vid IKA:s 1921

kongress

ett föredrag om den kooperativa företagsformen och dess program. Rapporten Det kooperativa programmet, som publicerades på flera språk och i Sverige kom ut i flera upplagor under 1920- och 1930-talen, torde ha betytt mycket för den utformning de kooperativa grundsatserna senare kom att få. Ömes punkter, som han själv betecknar som ett utkast till ett kooperativt

program, hade följande utformning?

För att tillgodose det intresse, varur det framgått, måste det kooperativa företaget med nödvändighet tillämpa de regler, som uppställdes av pinjärerna i Rochdale, nämligen:

l. Företaget bör drivas med hjälp av eget kapital; på medlemmarnas tillskott av medel lämnas ingen utdelning utan blott vanlig penningränta. Företaget måste tillhandahålla fullgoda varor. Företaget bör köpa kontant och får icke utlämna konsumtionsartiklar på kredit.

!:‘*P-’?

”Gängse priser böra tillämpas vid företagets varuförsäljning. Överskottet på verksamheten måste tillhöra dem, som genom att begagna sig av företaget frambragt det, och fördelas i förhållande till den mån, i vilken var och en bidragit till överskottets uppkomst. 6. Vid avgörandet av företagets angelägenheter måste den lika rösträttens princip gälla. 7. En del av överskottet skall användas för uppfostringsändamål.

Företag, som tillämpa dessa regler och som lämna tillträde för var och en, som kan begagna sig av deras tjänster, äro att anse som kooperativa, vare sig de tjäna kon- 1 Anders Öme: Det sumenternas hushållning (konsumentföreningar) eller de små självständiga produkooperativa programmet, centernas, exempelvis jordbrukarnas, yrkesutövning (producent- eller företagarför- 113 upp1agan,sm|m * eningar). 1938.

78 Uppkomst, utveckling och reglering

Diskussionerna inom IKA om gemensamma grundsatser gick emellertid vidare. Till det som under mellankrigstiden forsvårade for kooperationen att ena sig kring vissa grundsatser hörde hur kooperationen i auktoritän styrda länder skulle betraktas. Först gällde det den ryska kooperationen och sedan den italienska och tyska kooperationen. Frågan gällde bl. a. de kooperativa organisationemas relationer till statsmakten. Finns det plats för en sann kooperation i en planekonomi? Frågan kan knappast sägas ha blivit entydigt besvarad av IKA under mellankrigstiden och återkom efter andra världskriget. Vid IKA:s kongress 1930 tillsattes en kommitté för att utreda ”under vilka betingelser Rochdale-principerna tillämpas i olika länder och om så erfordras definiera dem. Efter nya diskussioner 1934 var man 1937 redo att for första gången i IKA:s historia fastställa kooperationens grundsatser. Dessa presenterades i följande sju punkter:

1. Öppet medlemskap

. Demokratisk förvaltning

. Återbäring av överskott

\lO\LII-JXDJN)

. Begränsad kapitalränta . Kontanthandel . Politisk och religiös neutralitet . Upplysningsverksamhet

var ett obligatoriskt krav för medlemskap i IKA. De fyra första punkterna De tre senare punkterna hade fakultativ karaktär. av IKA:s ko- I början av 1960-talet aktualiserades frågan om en översyn operativa grundsatser. Bakom detta låg att IKA fått en rad nya medlemmar. Konsumentkooperationen av den västerländska typen var inte längre lika dominerande. Arbetarkooperation, lantbrukskooperation, kreditkooperation var växande från statshandelsländerna och ugrupper och medlemmarna länderna blev allt fler. Man ville därför mot bakgrund av den nutida ekonomiska, sociala och politiska situationen se om principerna, som de fastställdes 1937, motsvarade behoven eller behövde omformuleras. ledde till en rad omformuleringar och preciseringar av

Översynsarbetet

grundsatsema. Två av 1937 års punkter - om kontanthandel och om politisk - samarbete och religiös neutralitet utgick och en ny punkt om kooperativt togs in. De nya grundsatsema antogs vid kongressen 1966. Efter smärre justeringar lyder grundsatsema nu:

1. Medlemskap: Medlemskapet i en kooperativ förening skall vara frivilligt och tillgängligt utan konstlade inskränkningar eller någon social, politisk, rasmässig eller religiös diskriminering, för alla de människor som kan dra nytta av föreningens tjänster och är villiga att påtaga sig medlemskapets ansvar. 2 Demokrati: Kooperativa föreningar är demokratiska organisationer. Deras verksamhet skall förvaltas av personer, som valts eller utsetts på av medlemmarna godkänt sätt och som är ansvariga inför medlemmarna. Medlemmar i primärföreningarna skall åtnjuta lika rösträtt (en medlem - en röst) och lika rätt att deltaga i beslut om föreningens angelägenheter. I andra föreningar än primärföreningar skall förvaltningen skötas på demokratisk grund i lämpliga former. 3. Insatskapital: Insatskapitalet skall erhålla en begränsad ränta, om ränta överhuvudtaget skall utgå.

och 79

Uppkomst, utveckling reglering

4. Överskottsjördelning: Det överskott, som uppstår genom en förenings verksamhet, tillhör föreningens medlemmar och skall fördelas på sådant sätt, att ingen medlem gynnas på övriga medlemmars bekostnad. 5. Upplysningsverksamhet: Alla kooperativa föreningar skall vidta åtgärder för att medlemmarna, de förtroendevalda, de anställda och allmänheten skall få upplysning om kooperationens ekonomiska och demokratiska grundsatser och metoder. 6. Samverkan: Alla kooperativa organisationer skall, for att tjäna sina medlemmars och samhällens intressen på bästa sätt, aktivt medverka med andra kooperativa organisationer på lokal, nationell och internationell nivå.” Allmänt kan konstateras att både 1937 års och 1966 års lKA-grundsatser syftar till att finna handlingsregler, acceptabla for skilda sociala och ekonomiska system och har inneburit att omstridda målsättningar och därifrån härledda programpunkter bortsorterats. l 1966 års grundsatser ägnas samarbetet mellan olika kooperativa organisationer en särskild punkt, som dock inte uttrycker någon strävan att utveckla detta till en kooperativ omvandling av samhället. Även om visionerna är borta och grundsatsema i huvudsak ägnas de praktiska handlings- och organisationsprinciperna såsom öppenhet och frivillighet, demokrati och överskottsfordelning, underströks i förslagen till 1966 års grundsatser att kooperationen är något mer än vanlig affärsverksamhet till medlemmarnas förmån. Kooperationen skall därutöver genom sin verksamhet gagna även landet och mänskligheten i dess helhet.

2.3.2 Den svenska kooperationens

grundsatser

Konsumentkooperationen

Vissa av de kooperativa grundsatsema sådana dessa formulerades av Rochdaleforeningen har alltid funnits med i de svenska kooperativa organisationernas stadgar. Genom foreningslagstiftningen har sedan 1895 en del av grundsatsema också fått en rättslig ställning. Det är dock främst i utvecklingen och spridningen av den kooperativa idén som grundsatsema fått en central roll. Redan i konsumentkooperationens forsta programförslag till 1906 års kongress fanns vissa principer redovisade. Sedan dess har de kooperativa grundprincipema eller grundsatsema haft en central roll i de konsumentkooperativa programmen. Detta gäller också i nu gällande handlingsprogram som antogs 1976. Det konsumentkooperativa handlingsprogrammet anger inledningsvis kort syftet: ”Konsumentkooperationen är en konsumenternas intresseorganisation med uppgift att främja sina medlemmars hushållning och att aktivt medverka till att utveckla samhället i sådan riktning att det som helhet är inriktat på målet att tillgodose människors behov.” I övrigt är programmet utformat i tre ”nivåer”, dvs först de sju grundsatsema, som mot- ‘svarar IKA :s sex grundsatser; sedan ett ramprogram, som i fem huvudpunkter preciserar rörelsens uppgifter; därefter ett antal riktlinjer for verksamheten, fördelade på tio grupper under rubrikerna detaljhandel, varuanskajfning och

sortiment, produktion, miljövård, kultur, konsumentinformation och konsument-

politik, internationellt samarbete, personalutbildning, ekonomi och slutligen demokrati.

80 och reglering Uppkomst, utveckling

Lantbrukskooperationen Även inom lantbrukskooperationens programarbete har de kooperativa grundsatsema haft en central roll. Det är dock först i det lantbrukskooperativa som antogs 1979 som grundprincipema formuleras som handlingsprogram lantbrukskooperativa grundsatser. Det lantbrukskooperativa handlingsprogrammet är uppbygt av dels åtta lantbrukskooperativa grundsatser, dels 54 programpunkter, samlade i tre huvudgrupper under rubrikerna Medlemmar och anställda, Verksamhet och samverkan och Lantbrukskooperationen och samhället.

Grundsatserna enligt nu gällande program K onsumentkooperationen Lantbrukskooperarionen

1. Öppet medlemskap 1. Medlemskap i en förening står

öppet för alla som kan och vill begagna sig av dess tjänster och som är villiga att verka för dess syfte och påta sig medlemskapets ansvar. 2. Partipolitisk och religiös obun- 3. Partipolitisk obundenhet. denhet. 3. Demokratisk förvaltning (en 2. Demokratisk förvaltning i alla medlem - en röst). led, med lika rösträtt för alla medlemmar i primärföreningarna och medinflytande för de anställda. 4. Begränsad kapitalränta och åter- 4. Föreningens nytta av insatskapibäring i förhållande till gjorda köp. talet tillgodogörs medlemmarna i form av högre produktpriser och lägre fömödenhetspriser. Om ränta skall utgå på insatskapitalet bör storleken begränsas. 5. Prissättning skall grundas på lika pris för lika prestation. Överskott som uppstår genom en förenings verksamhet tillhör medlemmarna och skall fördelas så att ingen medlem gynnas på övriga medlemmars bekostnad. 5. Kapitalbildning för ekonomiskt 6. Verksamheten skall finansieras oberoende. så att oberoendet bevaras. 6. Upplysningsverksamhet 7. Medlemmar och anställda skall ges kunskap om föreningen och insyn i dess verksamhet. Upplysning skall bedrivas även utåt om de kooperativa idéerna och verksamheterna. samverkan 8. Samverkan skall ske inom hela 7. Kooperativ lantbrukskooperationen. Samarbete bör ske även med andra kooperativa organisationer.

Uppkomst, och utveckling reglering 81

Formuleringarna kan i stort sägas vara en bearbetning av lKAzs kooperativa grundsatser. Som synes är lantbrukskooperationens grundsatser i regel mer utförliga än konsumentkooperationens. Innehållsmässigt är skillnaderna små, speciellt om hänsyn tas till kommentarer som finns knutna till fonnuleringama. De väsentligaste skillnaderna finns i LRF:s punkt 2 och 7, där de anställdas medinllytande markeras, samt i punkten 5, som bl. a. behandlar prissättningen. Motsvarande punkt saknas i konsumentkooperationens program.

2.4 Kooperation och lagstiftning

2.4.1 Det kooperativa företaget och jöreningslagen

Kort överblick

Kooperation är ekonomisk samverkan i demokratisk form. Företagsforrnen är juridiskt sett den ekonomiska föreningen. När verksamheten bedrivs enligt de kooperativa grundsatsema är den kooperativ i egentlig mening. Detta kan sägas vara en grundläggande beskrivning av kooperationens former och är hämtat från LRF:s handlingsprogram. En ekonomisk jörening är således i nonnala fall ett villkor för att verksamheten skall betraktas som kooperativ. Men uppfyllandet av detta villkor är inte tillräckligt, eftersom lagen om ekonomiska föreningar inte fullständigt reglerar de kooperativa principerna. I förarbetena till och lydelsen av gällande föreningslag har lagstiftarna på flera punkter markerat sin bestämda vilja att endast de i egentlig mening kooperativa företagen skall få registreras. I departementschefens motivering till propositionen (1951:34) anslöt han sig till utredningens uppfattning att föreningsformen skall reserveras för personsammanslutningar som i princip är öppna och vilkas verksamhet är uppbyggd enligt kooperativa grundsatser. Lagrådet som granskade lagförslaget gick ännu längre och förstärkte identitetskravet på det kooperativa företaget. Det föreslog ytterligare en paragraf som också fogades som den sista till föreningslagen (119 §) och band ihop lagpaketet med 1 §, den s. k. ändamålsparagrafen. Där framhävs att en ekonomisk förening som inte uppfyller första paragrafens ändamålskrav inte skall få registreras och därmed inte heller bli juridisk person med s. k. rättskapacitet. Oregistrerade ekonomiska föreningar kan existera, men där står styrelse och medlemmar personligen ansvariga för avtal etc. I frrmanamnet får då inte stå ”ekonomisk förening. Lagstiftarnas avsikt var således att göra lagstiftningen om ekonomiska föreningar till en kooperationslag. Det är tveksamt huruvida ambitionerna också omfattade en lagreglering av t. ex. företagsformens samverkansidé eller detaljerade krav som anknyter till kooperationens hela ideologiska uppbyggnad med dess komplicerade mönster av etiska, sociala och demokratiska

värden. I varje fall innefattar 1951 års lag bara delvis de kooperativa grund-

satserna och i huvudsakligen dispositiv form; bestämmelsen om en medlem - en röst kom t. ex. inte att inskrivas i föreningslagen som en tvingande föreskrift förrän i 1976 års lagförslag.

82 och reglering

Uppkomst, utveckling

Problemet för lagstiftama är inte bara att det kooperativa företaget är en ekonomisk Organisationsform med dess ofrånkomliga anknytning till de företagsekonomiska grundprinciper som är gemensamma med bokförings- och aktiebolagslag. Det är dessutom en öppen fråga hur pass lagstiftningsbar den kooperativa ideologin i själva verket Kooperation rymmer också på etablerade områden inom de ekonomiska folkrörelsema en formrikedom, både juridisk och organisatorisk, som är framsprungen ur skilda funktionella relationer mellan medlem och förening och som ytterst är beroende på det medlemsbehov föreningen skall tjäna. En flexibel lagreglering är kanske nödvändig för att möjliggöra de kooperativa företagens fortlöpande anpassning till sitt särpräglade syfte, att verka för en social likaväl som ekonomisk nytta. Den särlagstiftning som ganska tidigt uppstod för klart kooperativa företagsfonner som bostadsrättsföreningar, bankkooperationen och på 1940talet också för sambruksföreningar, påvisar svårigheten att fånga in alla kooperation under en hatt. De grundläggande kraven på kooperativ verksamhet i föreningslagen och speciallagarna är dock på de flesta punkter identiska. Enligt 1951 års lagstiftning skall endast föreningar som enligt vedertagen är att betrakta som kooperativa kunna vinna registrering med uppfattning firma som innehåller ordet ”ekonomisk förening”. Men definitionen av ekonomisk förening är inte klar och entydig. För registreringsmyndighetema kan detta försvåra prövningen av om en förening uppfyller villkoren för registrering. Det kan också vara en nackdel för enhetligheten i tillämpningen att registreringsfrågoma inte bedöms av en enda central myndighet utan av länsstyrelserna i respektive län.

Historik Kooperation som företagsfonn har lagreglerats i Sverige vid tre huvudtillfallen. Den första lagen om ekonomiska föreningar tillkom år 1895. År av 1895 års 1911 förelåg en andra version, som delvis var en revidering lag. Den tredje och nu gällande trädde i kraft år 1951. 1976 års förslag till ny lag om ekonomiska föreningar har inte lett till lagstiftning. Det dröjde ganska länge innan statsmakterna uppmärksammade behovet av en lagstiftning för kooperativa föreningar. Den första lagen tillkom nästan ett halvt sekel efter att den första etableringsvågen av kooperativa företag passerat. Det skedde efter införandet av fullständig näringsfrihet 1864, och de viktigaste sammanslutningarna var kooperativa samköps- och handelsföreningar, mejeriföreningar och bostadsföreningar. Denna spirande Kooperation bestod ofta av mycket lösliga sammanslutningar och när de gick omkull - det hände ofta nog - blev medlemmarna ekonomiskt för föreningens förbindelser. Domstolarna dömde i ansvariga medlemmar att personligen täcka föreningens skulder. många fall enskilda Därför sökte sig kooperationen till den enda foretagsformen vilken existerade då som juridisk person och utan personligt ansvar, nämligen aktiebolaget. I aktiebolaget kunde vissa kooperativa principer inskrivas i bolagsordningen, och det uppstod kooperativer med benämningar som hushållsföreningsaktiebolag, konsumtionsföreningsaktiebolag etc. Men aktiebolagets rättsregler var ofta krångliga att anpassa på kooperation. Både principiellt

Uppkomst, utveckling och reglering 83

och praktiskt är ju den kooperativa sammanslutningen öppen att ta emot nya medlemmar; själva tillväxtmöjligheten ligger i fler medlemmar. I aktiebolaget är antalet aktier fixerat och därmed ytterst också dess ägarantal. Samtidigt utbildades en praxis hos domstolarna att betrakta också den kooperativa sammanslutningen som en juridisk person. Medlemmarnas ekonomiska ansvar begränsades till deras satsning av insatskapital. För att nå överensstämmelse mellan praxis och lagbestämmelser tillsatte regeringen på riksdagens begäran en utredning 1885. Dess arbete utmynnade i 1895 års föreningslag. Föreningslagen ingick då som en del av ett större lagkomplex på associationsrättens område. Samtidigt med föreningslagen antogs en ny aktiebolagslag (l895:65) som ersatte den tidigare gällande förordningen om aktiebolag från 1848, samt en lag om handelsbolag och enkla bolag. Också vid tre senare tillfällen då föreningslagen blivit föremål för översyn har detta skett i anknytning till förändringar av aktiebolagslagen. Tillkomsten av den första svenska lagstiftningen om ekonomiska löreningar påverkades säkerligen också av det intensiva lagstiftningsarbete som samtidigt pågick utanför Sverige. Den första kooperativa lagen tillkom i Storbritannien 1852, under namnet British Industrial and Provident Societies Act”. De kooperativa föreningar som bildades före denna tid -— så tillkom ju Rochdaleföreningen redan 1844 hade registrerats under en tidigare ”Friendly Societies Act” av 1793. Friendly Societies var ett slags välgörenhetssällskap för att avhjälpa de värsta följderna av sjukdom och arbetslöshet; något av denna inriktning finns ju kvar i ordet provident” som dock har mer kooperativ karaktär av hushållning för självhjälp. När de kooperativa föreningarna i Storbritannien kom kallades de mutual trading Societies”, och det stod klart att organisationsfonnen - också genom den omfattning den tog - krävde en speciell lagstiftning. Den kom alltså 1852. Sedan dess har världen skådat omkring 4000 olika kooperativa lagar. De flesta kom till stånd åren 1880-1900. Det gällde således också den svenska lagstiftningen. En ny våg av kooperativ lagstiftning kom under åren 1915-1930. De kooperativa lagarna kan grupperas i vissa typer; den som dominerar i Storbritannien och de brittiska koloniema, den tyska typen etc. Ett annat sätt att samla dem bygger på anknytningen till annan lag. Man kan då urskilja länder där regler om kooperativ verksamhet ingår som en del i lagar om andra ekonomiska sammanslutningar; vissa forskare nämner här Belgien, Schweiz, Holland, Frankrike, Norge. Den andra gruppen av länder har självständiga kooperativa lagar utan några regler klart gemensamma med andra sammanslutningar. Till den senare gruppen har förts länder som Tyskland, Storbritannien och Sverige. Det är dock uppenbart att den svenska lagen om ekonomiska föreningar traditionellt har ett mycket nära samband med aktiebolagslagen.

84 Uppkomst, utveckling och reglering

Lagstiftama och den kooperativa idén

För att söka tolka sambanden mellan kooperativa principer och kooperativ lag har den västtyske juristen och forskaren HH Münkner* sökt dela lagstiftarnas tillvägagångssätt i tre vägar. Den ena vägen skulle vara att använda kooperationens allmänna idéer sociologiska och ekonomiska - som riktlinjer vid utfonnandet av lagen, men utan att direkt nämna de kooperativa principerna. Därmed krävs reglering av alla viktiga punkter inom organisation och verksamhet, eftersom man inte kan referera till de kooperativa principerna. Münkner nämner här den tyska lagen av år 1889. Den anndra vägen skulle vara att inte reglera alla frågor i lagen utan föreskriva att varje förening som skall registreras skall vara organiserad och arbeta enligt kooperativa principer. Detta ställer stora krav på den ansvariga myndigheten. Exempel är Indien och en rad andra f. d. brittiska kolonier. Den tredje vägen är att ta in de kooperativa principerna i lagen, plus eventuella förklaringar och anvisningar. Som exempel nämner här Münkner Zambia med dess Cooperative Societies Act av 1970, vidare Indonesien och de flesta länder i Latinamerika.

En ganska allmän uppfattningz om sambandet mellan lagstiftning och

kooperation tycks vara att lagstiftning, i varje fall i ekonomiskt utvecklade länder, inte föregår bildandet av kooperativa organisationer utan i stället tillkommer för att lösa praktiska situationer. Kooperativ lag kan ju inte till kooperation, det blir i så fall en mycket artificiell sådan. ge upphov En annan allmän uppfattning tycks här vara att kooperativ lag i regel har till uppgift att vara ett skydd för bevarandet av föreningens kooperativa karaktär, att bilda en ram inom vilken rörelsen själv skapar sina regler för verksamheten. Detta synsätt präglar också bestämmelserna i den svenska föreningslagen, där ändamålsparagrafen bildar en sådan ram, medan deär mjuka. Så t. ex. är kraven på medlemmarnas insatstaljbestämmelserna avsevärt mildare än i aktiebolagslagen och hela lagstiftningen kakapital rakteriseras av lagreglemas dispositiva karaktär.

2.4.2 Föreningslagens utvecklingslinjer

I 1895 års föreningslag var regleringen av föreningarna ganska enkel och knapphändig. I mycket stor utsträckning var lagen dispositiv, men den kan också betecknas som en rent kooperativ lag. Det överlåts åt föreningsmedlemmarna att själva besluta om frågor som t. ex. kapitalbildning och re- Genom lagen slogs också fast att föreningen kunde drivas utan dovisning. ‘ personligt ansvar för medlemmarna, men att också föreningar med viss Cooperative principles and cooperative law, personlig ansvarighet kunde bildas; föreningar med firma u p a = utan per- Institute for cooperation ansvar och föreningar med firma m b p a = med begränsat personligt sonligt in developing countries, ansvar. Marburg 1974. Trots betydande brister bildade lagen 1895 dock en grund för kooperativ 2Se Lazlo Valko: Interna- inte bilda utveckling. Till en början kunde föreningarna centralorganisational Handbook of tioner, och allvarligare, den förbjöd föreningarna att handla med utomståcooperative legislation, ende. Förebilden var hämtad från den tyska lagstiftningen. De svaga ka- State College of Washington, 1954. pitaltäckningskraven ansågs också hindrande för en utveckling av företags-

Uppkomst, utveckling och reglering 85

formen. Dessa brister rättades till i 1911 års lag. Redan 1905 drogs frågan upp om en översyn av hela bolags- och föreningslagstiftningen. År 1910 antogs en ny aktiebolagslag och ett år senare en ny foreningslag, fördröjd av ett mindre lyckat försök att samtidigt reglera de ideella föreningarna. Misslyckandet upprepades för övrigt vid 1951 års föreningslagstiftning, och någon lag om ideella föreningar finns ännu inte. 1911 års foreningslag innebar en vidgning av hela föreningsbegreppet jämfört med 1895 års lag. Sidoblickama mot den ideella föreningen var sannolikt motivet till ett speciellt tillägg till första paragrafen. Där tilläts också andra föreningar än de kooperativa att bli registrerade som ekonomiska föreningar. Den lösliga definitionen på de föreningar som kunde falla under lagen inbjöd dock i hög grad också de vinstsyftande företagen att använda företagsformen. Föreningslagens huvudkrav att genom ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska intressen var uppenbarligen giltigt för vilken företagsform som helst. l själva verket tillät 1911 års foreningslag bildande och registrering av företag som i allt utom till namnet var aktiebolag. Under 1930-talet bildades t. ex. i stor mängd ekonomiska föreningar för kapitalplacering i fastigheter och där alla andelar utom fyra ägdes av kapitalplaceraren, och de fyra återstående för skens skull av honom närstående personer. Stämpelskatt på fastighetsöverlåtelse kunde då undvikas genom att föreningsandelarna i stället för fastigheten överlåts till ny ägare. Först genom 1951 års foreningslag återställdes ordningen i föreningslagen så att endast kooperativa föreningar kunde registreras som ekonomiska föreningar. Då infördes nämligen kravet på aktivt deltagande från medlemmarnas sida. I spannet mellan 1911 års foreningslag och 1951 års foreningslag utvecklades omfattningen av den kooperativa företagssektom mycket hastigt. Lagstiftarna fann dock redan år 1920 ett verkningsfullt medel för att åtskilja de kooperativa företagen från de vinstsyftande. Då infördes avdragsrätt hos den ekonomiska föreningen för sådan vinstutdelning som bestod av återbäring/efterlikvid och som grundades på medlemmens köp hos eller leverans till föreningen. Bestämmelsen överfördes till 1928 års kommunalskattelag (KL). I KL är definitionen på en kooperativ ekonomisk förening betydligt strängare än i 1911 års foreningslag och delvis även strängare än den som senare skulle ingåi 1951 års foreningslag. Till skillnad från 1911 och 1951 års föreningslagar krävdes en demokratisk beslutsordning enligt regeln en medlem - en röst, dock med undantag för de kooperativa centralorganisationerna. Genom Kreugerkraschen och den ekonomiska depressionens konsekvenser aktualiserades i början av 1930-talet en översyn av associationsrätten, och framför allt av aktiebolagslagen. Brister avslöjades i bestämmelserna om redovisning och kontroll, inte minst vad gällde koncerner. Detta ledde så småningom fram till 1944 års aktiebolagslag och delvis som en följd därav 1951 års foreningslag. Dessförinnan hade 1911 års lag fått ett tillägg år 1978, där fullmäktigeinstitutionen blev uttryckligen godkänd i lagen. Föreningarnas växande storlek och medlemsstock gjorde det nödvändigt med ett representantskap. Det kan också nämnas att KF:s styrelse i en skrivelse år 1933 krävde

86 Uppkomst, utveckling och reglering

en kompletterande lagstiftning i fråga om kapitalbildning för både föreningar och bolag. Där förordades en begränsning av företagens rätt att till sina delägare betala ränta” på insatser eller ge annan utdelning till dess företagets behov av eget kapital kunde anses tillgodosett. År 1936 föreslog KF också en central och för hela landet omfattande registrering av de ekonomiska föreningarna. Därigenom skulle en enhetlig bedömning nås av stadge- och föreningsrättsliga frågor. KF föreslog som central registreringsmyndighet Socialstyrelsen, som då svarade för den officiella statistiken för de kooperativa föreningarna. KF:s framställan vann dock inget gehör och beaktades inte heller vid tillkomsten av 1951 års föreningslag. Något år efter att riksdagen antagit 1944 års aktiebolagslag tillsattes en utredning för att se över föreningslagstiftningen. Den nya aktiebolagslagens strängare föreskrifter om bl. a. redovisning, revision och information kring årsredovisningen avsågs bli överförda till föreningslagstiftningen. Departementschefen underströk dock den viktiga skillnaden mellan aktiebolag och ekonomiska föreningar både vad gällde allmänt syfte, kapitalanskaffning och uppbyggnad. Han menade att åtskilliga av aktiebolagslagens nya kontrollbestämmelser inte behövdes för de ekonomiska föreningarna eller att de i varje fall kunde förenklas avsevärt. Med 1951 års föreningslag fönydligades skillnaderna mellan aktiebolag och ekonomiska föreningar. Departementschefen polemiserade i propositionen mot vissa remissinstanser som ansåg att ett affärsdrivande företag skulle få välja mellan de båda företagsformema. Han menade att föreningsformen borde reserveras för personsammanslutningar som i princip är öppna, dvs. medger inträde av nya medlemmar, och vars verksamhet är uppbyggd enligt de kooperativa grundsatsema. I 1951 års föreningslag fastställdes således öppenhetsprincipen, liksom kravet på medlemmens aktiva deltagande i föreningen. Begränsningen infördes av ”vinstutdelning” på insatskapitalet -i kooperativa sammanhang ofta benämnd ”insatsräntan” - och nivån fastställdes till 5 procent. Exemplifieringen av medlemmarnas deltagande i föreningen vidgades till att omfatta möjligheten att delta med hela den egna arbetsinsatsen. l 1951 års föreningslag avskaffades också möjligheten att bilda föreningar med begränsat personligt ansvar (m b p a). De redan existerande tilläts dock fortsätta sin verksamhet, men i princip under den nya lagens regler. I december 1975 antog riksdagen en ny aktiebolagslag, som trädde i kraft den 1 januari 1977. Den nya aktiebolagslagen är närmast att betrakta som resultatet av en teknisk översyn av gällande rätt, men med nya krav på redovisnings- och inforrnationsområdet. Som traditionen bjudit ända sedan tillkomsten av den första föreningslagen 1895 skulle en ny föreningslag följa på en ny aktiebolagslag. En översyn av föreningslagstiftningen inom justitiedepartementet redovisades i en promemoria 1976 (Ds Ju 1976:11). Förutom en uppföljning av aktiebolagslagens nya redovisningsregler innehöll förslaget bl.,a. ett obligatoriskt krav på kooperationens demokratiska hömpelare en medlem - en röst. Dessutom infördes för första gången funktionen verkställande direktör i föreningslagen.

Uppkomst, utveckling och reglering 87

Älndamâlsparagrafens utveckling

Med föreningslagens första paragraf ger lagstiftaren en definition av begreppet “ekonomisk förening”. Den organisation som uppfyller villkoren i denna paragraf, den s. k. ändamålsparagrafen, har alltså rätt att bli registrerad som ekonomisk förening. Först genom registrering blir föreningen en självständig juridisk person, och dess ägare/medlemmar svarar endast med sin inbetalda insats för föreningens skulder.

Ändamålsparagrafens utveckling speglar lagstiftarens syn på den koope-

rativa organisationen. Lagstiftarens uppgift har varit att dra en gräns både mot den ideella föreningen och mot det vinstsyftande bolaget.

1895 års föreningslag, l§

”Förening för ekonomisk verksamhet med syfte att åt medlemmarna anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter, eller avsätta alster av medlemmarnas verksamhet, eller att bereda bostäder åt medlemmarna, eller att på annat därmed jämförligt sätt främja medlemmarnas intressen, må där den består av minst fem medlemmar samt i enlighet med denna lag antagit stadgar och utsett styrelse, kunna på sätt nedan sägs, varda registrera . Den första paragrafen i 1895 års lag markerar lagstiftarens avsikt att for-

mulera en lag för kooperativa föreningar. Ändamålsbestämningen enligt

1895 års lag har dock betraktats som ganska löslig; så t. ex. skrivs bara att föreningen skall ”främja medlemmarnas intressen” -inte som senare klart har skrivits medlemmarnas ekonomiska intressen”. Gränsdragningen mot den ideella föreningen blev här vag.

1911 års föreningslag, 1 § “Förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att anskaffa livsmedel eller andra förnödenheter åt medlemmarna eller avsätta alster av medlemmarnas verksamhet eller bereda bostäder åt medlemmarna eller anskaffa lån åt medlemmarna eller idka annan ekonomisk verksamhet må kunna i enlighet med vad i denna lag sägs varda registrerad såsom ekonomisk förening.”

Paragrafen fortsätter så här: Vad nu är stadgat skall ock gälla om förening som genom idkande av handel eller annan verksamhet, varmed följer skyldighet att föra handelsböcker, vill vinna annat ändamål än främjande av medlemmarnas ekonomiska intressen.” Med 1911 års föreningslag sökte lagstiftaren vidga föreningsbegreppet, eftersom 1895 års föreningslag kritiserats för att hämma utvecklingen av föreningarna, bl. a. genom att den inte klargiorde om en kooperativ förening hade rätt att driva handel med utomstående. Kravet på att föreningen skulle främja medlemmarnas ekonomiska intressen i paragrafens första stycke vidgas dock strax i andra stycket.

88 Uppkomst, utveckling och reglering

Ett oeftergivligt villkor för registrering var sålunda att själva verksamheten var av ekonomisk natur, men syftet med verksamheten behövde inte vara att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Som exempel på det slag av verksamhet som lagstiftaren avsåg med andra stycket anförde justitierådet Skarstedt i sin kommentar associationer, som i syfte av konstsinnets utvecklande tagit till uppgift att försälja alster av konstindustri eller konsthantverk (”Handarbetets vänner” och liknande sällskap .” I själva verket öppnade ändamålsparagrafens andra stycke i lika stor utsträckning en etableringsmöjlighet för vinstsyftande företag som för ideella. I 1911 års ändamålsparagraf finns också speciellt uppräknade bostadsoch kreditkooperationema. Dessa bägge kooperativa grenar kom sedan också att regleras i speciell lagstiftning; år 1930 tillkom lagen om bostadsrättsföreningar och år 1915 kom en kungörelse (1915:237) om godkännande av vissa jordbrukskassor följd 1930 av en förordning (1930:l 17) om jordbrukets kreditkassor.

1951 års föreningslag, l§ ”Förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom sådan ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltaga som avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats, eller genom begagnande av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt, må vinna registrering som ekonomisk förening; och skall å sådan registrerad förening tillämpas vad i denna lag stadgas.

Tillägg 119 § Förening med ändamål att genom annan ekonomisk verksamhet än i 1 § sägs främja medlemmarnas ekonomiska intressen kan ej, med mindre annat följer av vad eljest är i lag stadgat, förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej helleae inför domstol eller annan myndighet söka, kära eller svara.

Lagstiftarnas syfte var att skärpa gränslinjerna mellan å ena sidan den kooperativa föreningen och å den andra den ideella föreningen respektive det vinstsyftande företaget. Ordet ”kooperativ” förekommer inte någonstans i den egentliga lagtexten, men väl i departementschefens motiveringar. För att i sak ringa in den kooperativa karaktären omformulerades texten så att medlemmarnas aktiva deltagande i föreningens verksamhet betonades. På lagrådets förslag tillkom 119 §, som kraftigt underströk kravet på föreningens kooperativa karaktär. Vidare beslöt riksdagen - för att undvika risken med en alltför snäv tolkning av begreppet ekonomisk förening - att på första lagutskottets hemställan inskjuta orden eller med egen arbetsinsats” i lagtexten. För att ytterligare klargöra definitionsfrågan innefattades i näst sista paragrafen, den 118:e, en uppräkning av sådana ekonomiska föreningar i kooperativa eller kooperativliknande organisationsformer, vilka regleras i speciallagstiftning. Dessa var bl. a. ömsesidiga försäkringsbolag, sjukkassor, understödsföreningar, hypoteksföreningar, bostadsrättsföreningar, trafikförsäkringsföreningar, sambruksföreningar.

Uppkomst, utveckling och reglering 89

1976 års förslag till föreninlslag, 1 §

Ekonomisk förening har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltager som konsumenter eller leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom att begagna föreningens tjänster eller på annat liknande sätt. Förening som har till ändamål att genom annan ekonomisk verksamhet än som anges i första stycket främja medlemmarnas ekonomiska intressen kan ej förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter eller söka, kära eller svara inför domstol eller annan myndighet, om annat icke följer av lag.

1976 års lagförslag innebar i sak ingen ändring alls av ändamålsparagrafen. Ett något modernare språk har införts och ordet ”konsument” används för första gången. 119 § i 1951 års föreningslag har dessutom lyfts upp till att bli en del av första paragrafen.

Ändamålsparagrafens tre villkor

I 1951 års föreningslag kan man uttolka tre villkor i lagstiftarens definition av en ekonomisk förening. Det första villkoret är ”ekonomisk verksamhet”; det andra villkoret är att ”främja medlemmarnas ekonomiska intressen”; det tredje villkoret är att medlemmama deltar” i verksamheten på ett särskilt aktivt sätt. Cl Med uttrycket ekonomisk verksamhet” avses en affärsmässigt bedriven, fortlöpande verksamhet. Detta utesluter t. ex. fackföreningar och kooperativa centralorganisationer som inte själva bedriver affärer med medlemsföreningarna. I praktiken är föreningarnas verksamhet ofta av blandad karaktär; för registrering brukar det vara tillräckligt att föreningens verksamhet huvudsakligen är av ekonomisk karaktär. D Kravet på att verksamheten skall ”främja medlemmarnas ekonomiska intressen” har ofta föranlett tveksamhet. Ett känt gränsdragningsfall är folketshus-föreningar, vilka bygger eller köper hus för att upplåta lokaler åt ideella organisationer. Det anses numera fastslaget att dessa föreningar inte är att betrakta som ekonomiska utan som ideella. För att en förening skall betraktas som ekonomisk, dvs. kooperativ, skall verksamheten syfta

till att öka medlemmarnas materiella resurser, genom att minska deras

utgifter eller öka deras inkomster. El Medlemmarna skall ”deltaga i verksamheten på ett särskilt aktivt sätt. Föreningslagen nämner fyra exempel. Medlemmarna kan delta som avnämare, vilket är fallet i konsumtionsföreningar och föreningar för distribution av elektrisk ström. De kan delta som leverantörer, t. ex. i slakterioch skogsägareföreningar. De kan delta med egen arbetsinsts som i åkeriföreningar. De kan också delta genom att begagna sig av föreningens tjänster, t. ex. i byggnads- och egnahemsföreningar. En ekonomisk - - som förening registrerad enligt 1951 års föreningslag saknar kooperativ karaktär är inte juridisk person. Detsamma gäller en kooperativ förening som av en eller annan anledning inte begär registrering, t. ex. därför att föreningen är liten och medlemmarna känner varandra väl.

90 Uppkomst, utveckling och reglering

Då finns ingen föreningsförmögenhet och den gemensamma egendomen tillhör medlemmarna som samägare. Föreningens stadgar gäller bara medlemmarna inbördes men inte i förhållande till tredje man. Och om de som ingår i styrelsen träffat avtal med tredje man är det i princip bara de i beslutet deltagande styrelseledamöterna som är avtalskontrahenter.

2.4.3 SkiIje/injer mellan bolaget och den ekonomiska föreningen

Svensk lagstiftning reglerar två huvudtyper av ekonomiska sammanslutningar, nämligen bolag och föreningar. Den vanligaste typen av bolag är aktiebolag, den vanligaste typen av förening är den ekonomiska. Den andra föreningstypen, den ideella, har, trots två försök, ännu inte blivit föremål för lagreglering. Den första grundläggande skillnaden mellan bolaget och föreningen anses vara att bolaget är en sluten associationsform (association = sammanslutning, latinskt ursprung) och föreningen en öppen. I bolaget måste först bolagsordningen ändras för att fler ägarandelar skall kunna utges; på detta sätt bestäms också ytterst antalet delägare. I föreningen däremot är antalet ägarandelar inte bestämt på förhand, det kan öka eller minska utan att avtalet mellan ägarna, dvs. stadgarna, behöver ändras. I kooperativa ekonomiska föreningar, där ägarinflytandet enligt allmänna principer och föreningens stadgar är knutet till personen enligt den demokratiska beslutsregeln en person - en röst, uttrycks öppenhetsprincipen vanligen så att föreningen är öppen mot nya medlemmar. Varje medlem kan visserligen ha fler än en ägarandel och kan åläggas ökad insatsskyldighet, men ytterst ökar eller minskar insatskapitalet i förhållande till medlemmars in- och utträde i föreningen. I aktiebolaget är antalet aktier fixerat på förhand; inom ramen för ett givet aktiekapital kan ägarspridningen vara hur stor som helst. De är också ”fullt utbytbara” som individer, dvs. aktien och övervärdet i bolaget kan överlåtas till vem som helst. Det viktiga är att aktiekapitalet har en given storlek. I den ekonomiska föreningen måste alltid finnas minst fem eller i vissa fall tre delägare. De tillhör en viss intressegruppering och föreningens ägarkapital växlar då med antalet delägare. Den andra grundläggande skillnaden mellan aktiebolaget och den ekonomiska föreningen är att aktiebolaget är en kapitalsammanslutning och den ekonomiska föreningen en personsammanslutning. Bolagsformens två andra varianter, nämligen handelsbolag och enkla bolag, har också drag av personsammanslutning men då av en helt annan karaktär än i den ekonomiska föreningen.

Man kan möjligen uttrycka det så att i den egentliga personsamman-

slutningen av affärsdrivande typ, dvs. den ekonomiska föreningen, är medlemmen och de många medlemmarnas personliga aktivitet i föreningen också föreningens viktigaste ekonomiska resurs och tillväxtvillkor. Medlemmen tillskjuter ekonomiska resurser genom att bli medlem och betala sin insats, att solidariskt köpa av eller leverera till föreningen och att i vissa situationer acceptera ett sämre ekonomiskt utbyte. Kapitalet som produktionsresurs intar därför, jämfört med i bolaget, en mera underordnad ställning. Detta understryks av att i den kooperativa

Uppkomst, utveckling och reglering 91

ekonomiska föreningen tillkommer all värdeökning som uppstår i Företaget principiellt gruppen som helhet, dvs. kollektivet, medan det t. ex. i ett aktiebolag, handelsbolag eller enkelt bolag tillkommer delägarna individuellt. Insatsens värde i den kooperativa föreningen är bara nominellt; i aktiebolaget motsvaras aktiemas egentliga värde av hela aktiebolagets samlade fömögenhetsvärde (avkastningsvärde). En tredje grundläggande skillnad mellan aktiebolaget och den ekonomiska föreningen är att föreningen till skillnad från bolaget har s. k. accessorisk (latinets accessorium = bihang) karaktär. Därmed avses att föreningens verksamhet utgör ett bihang till medlemmarnas egen verksamhet. Det innebär samtidigt att medlemmen är en del av föreningens ekonomi, att föreningens och medlemmens ekonomi är integrerade eller sammantlätade. Medlemmen har dubbla roller. Han eller hon är dels ägare, dels deltar han eller hon som konsument eller som leverantör eller med egen arbetsinsats. Medlemmen kan inte bara passivt tillskjuta kapital utan börvara aktiv isina prestationer för föreningen. I själva verket är just kravet på aktivitet från medlemmarnas sida 1951 års föreningslags främsta utpost för att karakterisera den ekonomiska föreningen som kooperativ. Föreningslagens första paragraf innehåller tre registeringskrav: att verksamheten är affärsmässigt bedriven, att den främjar medlemmarnas ekonomiska intressen samt att den är av kooperativ karaktär, vilket den är om medlemmarna deltar i verksamheten på ett särskilt aktivt sätt. Med kravet på aktivitet betonas också det traditionella medlemssociala särdraget hos kooperativet som en organisation för självhjälp. Därmed kan uttolkning av den kooperativa karaktären. Akgöras en närmast sociologisk tieägaren kan vara - men behöver inte vara - passiv i förhållandet bill bolaget; aktieägaren kan vara - men behöver inte vara - en förmögenhetsplacerare som uppbär avkastning på sitt kapital. _ I ett kooperativ är kravet på personlig aktivitet fundamentalt och en stor och finansiella är avhängig av del av den organisatoriska uppbyggnaden solidaritet i medlemmens ekonomiska handlingar med sin förening. Det blir då också en naturlig påminnelse om att det kooperativa företaget uppkommit från de många, de ekonomiskt och socialt svaga i samhället. Deras styrka som en samverkande självhjälpsorganisation fanns i en personlig arbetsinsats och inte i ett kapital. medvetenheten är också den svenska för- Kring om denna bakgrund eningslagen uppbyggd. Kraven på inbetalning av insatskapital i föreningsföretagen är t. ex. mycket mildare än de regler som gäller for aktiebolaget; den lägre skattesatsen för ekonomiska föreningar som infördes 1947 är ett annat uttryck för lagstiftarens uppfattning om att företagens ägare varit en ekonomiskt föga gynnad grupp.

Aktiebolaget och den ekonomiska jöreningen, punktvisa jämförelser

D Aktiebolaget är en kapitalsammanslutning. Den ekonomiska föreningen är en personsammanslutning. El Aktiebolaget är en sluten associationsform. Den ekonomiska föreningen

92 Uppkomst, utveckling och reglering

är en öppen association mot den grupp vars intressen föreningen skall främja. D I aktiebolaget har ägaren bara en obligatorisk roll, nämligen som tillskjutare av kapital. I den ekonomiska föreningen har medlemmen två roller, som ägare och samtidigt konsument/producent/arbetande. D l aktiebolaget kan ägaren förhålla sig passiv. Den ekonomiska föreningen bygger i princip på medlemmens aktivitet. D I aktiebolaget kan ägarens verksamhet vara helt skild från företagets. I den ekonomiska föreningen sammanhänger de; verksamheten är accessorisk. D I aktiebolaget får en aktie endast i undantagsfall lyda på ett lägre belopp än 50 kronor. l den ekonomiska föreningen kan insatsen vara ett öre. D I aktiebolaget får aktiekapitalet uppgå till lägst 50 000 kronor. Iden ekonomiska föreningen kan det bokförda insatskapitalet vara mycket lågt, formellt lägst 3 öre. D I aktiebolaget måste aktien inbetalas kontant och senast inom två år från bolagets bildande eller nyemission. I den ekonomiska föreningen behöver insatsen aldrig erläggas kontant om inte föreningens kapitalbehov fordrar det; insatsen kan betalas genom revers eller genom likvidavdrag under en lång följd av år. D I aktiebolaget måste varje akties belopp vara bestämt i bolagsordningen. Iden ekonomiska föreningen kan medlemmens insatsskyldighet bringas att följa inflationen liksom förändringar i medlemmens avsättning med föreningen utan att stadgarna behöver ändras. Föreningen kan ha olika insatser för olika slag av medlemmar. D I aktiebolaget kan inte beslut fattas om att aktieägare skall fullgöra några ekonomiska skyldigheter utöver betalningen för aktierna. I den ekonomiska föreningen kan stämmans majoritetsbeslut föreskriva medlemmen nya skyldigheter av ekonomisk natur, t. ex. leverans- eller köpplikt. Vill medlem inte bindas av ett sådant beslut utträder han ur föreningen. D I aktiebolaget kan en aktie säljas till vem som helst utanför bolagsbildarnas krets. Genom hembudsskyldighet kan detta hindras men det förutsätter att bolagsbildarna har råd att lösa in de aktier som hembjuds. I den ekonomiska föreningen kan andelar teoretiskt sett alltic överlåtas, men det är lätt att i stadgarna stoppa detta genom att hindra inflytande för andra än sådana personer som föreningen enligt sina stadgar skall betjäna. D Aktiebolaget får inte äga aktier i sig självt. Den ekonomiska föreningen kan lösa in avgående medlems andelar till nominellt värde. Insatsen övergår dock inte på föreningen utan upphör att existera och sänker insatskapitalets storlek. D I aktiebolaget gäller inte en person - en röst; rösträtten är alltid knuten till aktieinnehavet. l den ekonomiska föreningen kan varje person som tillhör den grupp som föreningen skall betjäna vinna inträde och därmed utöva rösträtt. I aktiebolaget krävs för rösträtten först en al-:tie. Enligt 1951 års föreningslag kan stadgas att varje medlem har rösträtt efter antal andelar; i 1976 års förslag till föreningslag, liksom i kommunalstattelagen, krävs alltid en medlem - en röst i kooperativa ekonomiska röreningar.

Uppkomst, utveckling och reglering 93

El I aktiebolaget kan en intressent köpa en avgörande rösträttsmajoritet. I den ekonomiska föreningen kan - även vid rösträtt per andel - föreningens ägare alltid kontrollera att företaget inte glider över till stadgemässigt främmande ägare. Kontrollen sker genom styrelsens prövning av medlemskap.

2.4.4 Kooperationen och skattelagstiftningen Sedan länge skiljer sig i vissa hänseenden beskattningen av kooperativa företag från beskattningen av t. ex. aktiebolag. Detta hänger samman med den kooperativa företagsformens speciella villkor, finansiella uppbyggnad och sätt att fördela överskott. Kooperationens företrädare har traditionellt hävdat att kooperationen varken bör gynnas eller missgynnas i förhållande till andra företagsfomier. Ett aktiebolags överskott beskattas i princip först hos bolaget och sedan, i den mån utdelning sker, hos delägarna. Kooperativa ekonomiska föreningar dubbelbeskattas på motsvarande sätt för utdelning som är knuten till insatsens storlek, den s. k. insatsräntan. Däremot får föreningen under vissa förutsättningar avdrag för sådan utdelning som är knuten till storleken av köp hos eller leveranser till föreningen.

Bakgrund

Beskattningen av kooperativ verksamhet reglerades första gången 1910.

Anders Örne, ledande kooperatör och riksdagsman och särskilt under tiden

före det första världskriget engagerad i den kooperativa företagsformens beskattningsregler, har skrivit följande. ”Om systemet för beskattning av de kooperativa föreningarna har striden tidigare stått hård i vårt land. Från den enskilda handelns sida restes tidigt, efter mönster från andra länder, kravet att extra beskattningsåtgärder skulle vidtagas mot de kooperativa föreningarna. Genom 1910 års skattereform inskränktes i realiteten också den skattefrihet för överskotten som föreningarna förr åtnjutit högst väsentligt. Den då fastslagna grundsatsen innebar att kooperativa föreningar som sträckt verksamheten utanför medlemmarnas krets, alltid måste erlägga inkomstskatt och bevillning samt kommunalskatt för hela nettot, skatt till den kyrkliga kommunen osv.” 1910 års lagstiftning mötte kritik från vissa håll. Bl. a. ansåg kritikerna att det var oriktigt att kräva att föreningarna inte handlade med andra än medlemmarna. Kritiken vann gehör och bestämmelserna för de kooperativa företagens beskattning ändrades 1920. Bestämmelserna överfördes 1928 till KL och de har sedan dess inte ändrats.

Kommunalskattelagen

I punkt 12 av anvisningarna till 29 § KL klargörs under vilka förutsättningar som en ekonomisk förening vid beskattningen skall anses som kooperativ. I första stycket sägs följande.

94 Uppkomst, utveckling och reglering

”En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom kooperativ, därest den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika rösträtt. Kravet på öppenhet förutsätter att föreningen antar som medlemmar alla som är bosatta inom dess verksamhetsområde eller tillhör dess angivna verksamhetskrets. För att avdrag skall medges torde föreningens medlemskrets inte få vara alltför begränsad i förhållande till kundkretsen. I ett rättsfall (RÅ 1957 ref. 6) hade en ekonomisk förening i Halmstad, som antog endast droskbilägare till medlemmar, till helt övervägande del sålt till utomstående personer. Föreningen medgavs inte avdrag för lämnade rabatter. Bestämmelsen om avdrag för utdelning finns i 29§ 2 mom. KL. Har kooperativ förening av vinsten å sin kooperativa verksamhet lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg, rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda köp eller försäljningar, må föreningen njuta avdrag för dylik utdelning. Det är alltså bara vinsten på den kooperativa verksamheten som kan delas ut med avdragsrätt. I ett rättsfall (RÅ 1977 ref. 29) medgavs inte avdrag då vinsten hade uppkommit vid försäljning av anläggningstillgångar inför förestående likvidation av föreningen. Avdrag medgavs inte heller för utdelning hänförlig till vinstmedel som balanserats från tidigare beskattningsår. Beskattning av mottagna rabatter och pristillägg förutsätter att utdelningen är hänförlig till en viss näringsverksamhet. En jordbrukare eller rörelseidkare beskattas följaktligen för pristillägg på varor som han sålt till föreningen. Om mottagaren däremot inte är näringsidkare, kan utdelningen inte hänföras till någon förvärvskälla. En ”vanlig” konsument beskattas därför inte för återbäring från en konsumentkooperativ förening. Det är i det fallet fråga om en minskning av konsumentens inte avdragsgilla levnadskostnader.

Skattesatsen Skattesatsen vid den statliga inkomsttaxeringen var länge lika för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Efter skattereformen 1939 uppgick den gemensamma skattesatsen till 10 96, åren 1942-1947 var den gemensamt 32 procent. 1947 föreslog vederbörande departementschef att skattesatsen även fortsättningsvis skulle vara densamma för aktiebolag och ekonomiska föreningar. Förslaget ändrades dock på rekommendation av bevillningsutskottet och riksdagen fastslog att skattesatsen för ekonomiska föreningar skulle behållas vid 32 procent men höjas för aktiebolagen till 40 procent. Bevillningsutskottets motiv för en lägre skattesats för ekonomiska föreningar var att medlemmar i ekonomiska föreningar i genomsnitt hade lägre inkomster än delägare i aktiebolag. Bland de ekonomiska föreningarna fanns också många med absolut sett små inkomster. Risken uppmärksammades att aktiebolag kunde ombildas till ekonomiska föreningar eller att nystartade företag gavs den ekonomiska föreningens form. Önskemålet om en lägre skattesats för ekonomiska föreningar vägde dock tyngre. Företagsskatteberedningen (SOU 1977:86-87) föreslog att skattesatsen för ekonomiska föreningar och aktiebolag skulle återforas till en gemensam nivå. Förslaget om en enhetlig skattesats har ännu inte lett till lagstiftning.

Uppkomst, utveckling och reglering 95

Motiven för att återinföra en gemensam skattesats för bolag och ekonomiska föreningar var enligt företagsskatteberedningen följande: ”De ekonomiska föreningarna utgör i dag en mycket heterogen grupp av skattesubjekt. l gruppen ingår dels ett antal mycket stora företagsbildningar inom konsument-, bostads-, jordbruks- och skogsägarekooperationema, dels en mångfald mindre föreningar. Föreningar som tillhör den sistnämnda gruppen har ofta annat huvudsyfte än att främja medlemmarnas ekonomiska intressen.” Vad gäller de stora kooperativa föreningarna kan det ursprungliga motivet för skilda skattesatser för aktiebolag och ekonomiska föreningar inte längre sägas föreligga. Medlemmarna i dessa föreningar torde inte genomsnittligt ha lägre inkomster än andra befolkningsgrupper. Företagen drivs i utpräglad stordrift på ungefär samma sätt som de stora aktiebolagen.” För de mindre föreningarna kan de år 1947 åberopade skälen till en fönnånsbehandling i och för sig fortfarande äga giltighet. .. mindre ekonomiska föreningar endast sällan torde ha behov av tillväxt genom ackumulering av vinstmedel. Som regel utjämnas årsresultatet genom efterlikvider och återbäringar... Frågan är då om de skäl som kan åberopas för att ha en lägre skattesats för de mindre föreningarna är så starka att de motiverar två skilda skattesatser för ekonomiska föreningar.

Företagsskatteberedningens eget svar på den frågan blev således nej.

2.4.5 De kooperativa grundsatsema och lagstiftningen

Vid bestämningen av den ekonomiska föreningens rättsliga status är de kooperativa grundsatsema av viss betydelse. Avsikten med 1951 års föreningslag sades vara att endast de i verklig mening kooperativa föreningarna skulle få registreras. I departementschefens precisering av begreppet kooperativa föreningar ingick - förutom kravet att medlemmarna skulle delta i verksamheten -två kvaliteter: de skulle vara öppna, och de skulle tillämpa de kooperativa grundsatsema. I vidstående tablå har gjorts en sammanställning av de kooperativa grundsatsema, som de är uttryckta av Internationella Kooperativa Alliansen (IKA), Kooperativa förbundet (KF) och Lantbrukskooperationen (LRF). Grundsatsernas innebörd har här standardiserats, vilket innebär att terminologiska skillnader mellan de tre organisationerna inte beaktats, inte heller den exakta nummerordningen (se avsnitt 2.3). Som framgår av tablån innefattar föreningslagen redan i sig själv fyra av de viktigaste och mer konkreta grundsatsema. De är principerna om öppenhet, en medlem - en röst, begränsad kapitalränta och kooperativ överskottsfördelning. Hela föreningslagens konstruktion är dock ”mjuk” och dispositiv. Det innebär bl. a. att en förenings styrelse inte har några större problem att i sak göra avsteg från principerna om öppenhet och en medlem - en röst. I stället är här kommunalskattelagens anvisningar klara och distinkta; orden ”öppenhet” och ”lika rösträtt” är direkt uttalade och utan undantag för annat än kooperativa centralföreningar.

96 Uppkomst, utveckling och reglering

Kooperativa grundsatser

ä a å a

1. Öppenhet x x x (x) x - x x — - 2. Obundenhet 3. En medlem - en röst x x x (x) x x x x x — 4. Begränsad kapitalränta 5. Kooperativ överskottsfordelning x x x x —— x x — 6 . Kapital för oberoende 7 . Upplysning/utbildning x x x 8 . Kooperativ samverkan x x x

De åtta grundsatsemas reglering enligt föreningslagen (FL) och kommunalskattelagen (KL) har markerats med kryss. En parentes kring krysset innebär att lagregeln inte är tvingande utan dispositiv.

I foreningslagen är öppenhetsprincipen reglerad i 11 § - dock utan att ordet är nämnt - men ”öppenhet” lagstiftaren ger möjligheter för en styrelse att på relativt diffusa grunder vägra inträde. Principen en medlem - en röst regleras i 56 §, men kan frångås genom att föreningen i stadgarna tillåter rösträtt efter andelar. I 1976 års förslag till ny föreningslag fanns dock som nyhet en strikt och tvingande princip om en medlem - en röst. Den fjärde grundsatsen enligt vidstående tablå ”begränsad kapitalränta”, är 1951 års föreningslags enda tvingande kooperativa grundsats. Den begränsade kapitalräntan på sådan överskottsfördelning som utgår efter kapitalinsatsens storlek innebär också en indirekt styrning av överskottsfordelningen till återbäring/efterlikvid. Där är fördelningsgrunden kooperativ, eftersom den är satt i relation till medlemmens köp hos eller leverans till föreningen. Kommunalskattelagen förstärker föreningens motiv till en sådan kooperativ överskottsfordelning, dvs. till följande av femte grundsatsen (enligt tablån), genom att göra den skattemässigt avdragsgill till skillnad från överskottsutdelning efter kapitalinsats, vilken i princip är dubbelbeskattad. Fyra grundsatser har lämnats oreglerade av lagstiftning. De är principerna

om obundenhet, kapital för oberoende, upplysning/utbildning och koope-

rativ samverkan. Av dessa grundsatser är åtminstone två av ett slag som det knappast kan vara lagstiftarens sak att hantera. Principen om ”obundenhet” har närmast en politisk valör, som ger begreppet karaktär av intern angelägenhet. Samma subtila och internt värderande karaktär har principen om ”kapital för oberoende”. Kravet på finansiell styrka kan för övrigt ses som en praktisk uppföljning av principen om ”obundenhet”. De två sistnämnda grundsatserna, nämligen ”upplysning/ utbildning” och ”kooperativ samverkan” har en mer handfast och praktisk betydelse i den kooperativa organisationens vardag. Punkten om ”upplysning/utbildning” berör i själva verket en grundläggande kooperativ princip för överskottets fördelning, nämligen att det skall gå till ”uppfostringsändamål”. Uppfostran eller utbildning är grundelement i kooperativet för att den demokratiska ägandeprincipen skall få ett meningsfullt innehåll innehåll och for att foreningslagens krav på aktivt deltagande skall inbegripa inte bara en ekonomisk utan också en demokratisk/social funktion.

Uppkomst, utveckling och reglering 97

Frågan om upplysning/utbildning har lagstiftaren uppenbarligen bedömt som en internkooperativ angelägenhet. Mer märkligt är att den sistnämnda grundsatsen, den om ”kooperativ samverkan, inte tilldragit sig mer av lagstiftarens intresse. Föreningslagen bygger visserligen på samverkan mellan enskilda personer men bortser i långa stycken från samverkan mellan kooperativa organisationer. De stora kooperativa organisationerna är ju som regel fast strukturerade i samverkansorgan, vars bas utgörs av juridiskt fristående föreningar sammanknutna i ett federativt system, ett förbund. De organisatoriska och ekonomiska banden mellan dessa samverkansorgan har inte reglerats aktivt och i ett sammanhang i vare sig föreningseller skattelagarna. Samverkansprincipen har hittills endast uppmärksammats genom konkurrenslagstiftningen, och då direkt negativt: principen om fri konkurrens kommer där i omedelbar kollision med principen om samverkan.

2.4.6 Annan föreningslagstiftning m. m.

Huvuddelen av de kooperativa organisationerna regleras av den allmänna föreningslagen. Vissa kooperativa eller kooperativliknande föreningar är utbrutna från föreningslagen och regleras i speciallagstiftning. I flera fall är dock denna en parallellagstiftning respektive påbyggnad till föreningslagen. De ekonomiska organisationer som berörs av speciallagstiftningen kan uppdelas i två grupper. För det första etablerade kooperativa organisationer med bostadsrättsföreningar (inom HSB, Riksbyggen) bankkooperationen (Föreningsbankerna) och hypoteksföreningarna (Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska bostadskreditkassan). En beskrivning av speciallagarna för dessa tre organisationer lämnas nedan. I denna lagstiftning utgör föreningslagen grunden, medan speciallagarna enbart är en påbyggnad till denna. För det andra kooperativa eller kooperativliknande föreningar, där samhällets allmänna intresse för verksamheten föranlett en speciallagstiftning, men där föreningarna normalt inte ingår bland de etablerade folkrörelseorganisationerna. Dessa lagar faller helt utanför föreningslagens tillämpningsområde. Hit räknas föreningar för försäkringsrörelse som sjukkassor, understödsföreningar, arbetslöshetskassor och ömsesidiga

försäkringsbolag.

Ömsesidiga försäkringsbolag är trots namnet inte bolag utan föreningar,

där försäkringstagarna är medlemmar. Här återfinns företag som Folksam, en organisation med direkt konsumentkooperativ anknytning, Länsförsäkringar, som är delägt av lantbrukskooperationen, samt fristående företag som Trygg-Hansa. Hit bör också räknas sambruksföreningar, vilka regleras i en parallellag till föreningslagen. Sambrukslagen beskrivs nedan.

Bostadsrättsjöreningar

Strävandena att genom samverkan i föreningar tillgodose behovet av bostäder går långt tillbaka i tiden.

98 Uppkomst, utveckling och reglering

för bostadsföreningar kom till stånd genom 1930 En speciell lagstiftning års lag om bostadsrättsföreningar. Det främsta syftet med lagen var att trygga rätt till sina bostäder och att hindra tillkomsten föreningsmedlemmarnas till upplåtelser med av osunda bostadsföretag. Lagstiftningen begränsades ständig besittningsrätt. (1971:479) i Den 1 juli 1972 trädde den nu gällande bostadsrättslagen 1930 års lag om bostadsrättsföreningar och 1968 kraft. Samtidigt upphävdes års förskottslag. I förarbetena till den nya bostadsrättslagen (prop. 1971:12, LU 9) erinrades om att enligt bostadspolitikens riktlinjer (prop. 1967:100) skulle de allmänoch kooperativa företagen spela en viktig hyrespolitisk roll genom nyttiga och prisbildande. om bostadsrätt borde att vara prisledande lagstiftningen en rationell verksamhet med stor nydärför möjliggöra bostadskooperativ produktion av lägenheter. lagstiftningen skulle också hindra uppkomsten av ekonomiskt osunda företag. Bostadsrättshavarna skulle också få god insyn i föreningarna och ett gott skydd för besittningen av sina lägenheter. Vissa be- På åtskilliga punkter hänvisar lagen till regler i föreningslagen. stämmelser om bostadsrättsföreningar finns också i bostadsrättskungörelsen (1971:486). En bostadsrättsförening är en ekonomisk förening som har till ändamål att i föreningens hus upplåta lägenheter till medlemmarna utan tidsbegränsning. Sådan nyttjanderätt får inte upplåtas av någon annan än bostadsrättsförening. föreningar hos Bostadsrättsföreningar registreras liksom andra ekonomiska länsstyrelsen. Först när den registreras blir den juridisk person. Innan en förening får upplåta bostadsrätt, skall en ekonomisk plan för föreningen ha godkänts av länsstyrelsen. En bostadsrättshavare betalar normalt dels en grundavgift, dels årsavgifter. Styrelsen fastställer grundavgift särskilt för varje lägenhet, beroende på dess värde i förhållande till hela fastighetens värde. Beräkningen sker i första

Årsavgifter fastställs fort-

hand på grundval av lägenhetens storlek och läge. löpande av styrelsen. kan stadga om inskränkt rätt att bestämma er- En bostadsrättsförening vid överlåtelse av bostadsrätten. Stadgarna kan också förbehålla sättning föreningen eller medlemmarna rätten att lösa, dvs. köpa in, en bostadsrätt som övergår till en ny ägare. Detta gäller dock endast i fråga om annan lägenhet än bostadslägenhet. En bostadsrättshavare har rätt att avsäga sig sin bostadsrätt och därigenom bli fri från sina förpliktelser som bostadsrättshavare, dock inte tidigare än Vederbörande får då inte någon ersättning för botvå år från upplåtelsen. Dessutom får en bostadsrättshavare säga upp bostadsrätten, om stadsrätten. väsentligt höjer avgifterna. Uppsägningen får dock inte vara obilföreningen lig mot föreningen eller dess medlemmar. I fråga om styrelsen finns vissa särskilda regler i 56 och 57 §§ bostads- För föreningsstämma gäller specialregler om rösträtt. rättslagen. får ske bara av vinst som redovisas i fastställd balans- Vinstutdelning räkning för det senaste räkenskapsåret. Vinst får inte delas ut till andra än bostadsrättshavarna. Vinsten skall fördelas i förhållande till grundavgifterna (insatserna), om inte annat har bestämts i stadgarna.

Uppkomst, utveckling och 99 reglering

l 79 § bostadsrättslagen föreskrivs att förening eller bolag inte får upplåta andelsrätt som är förenad med rätt att besitta eller hyra bostadslägenhet för begränsad tid. Bestämmelserna utgör ett komplement till den förut nämnda regeln att endast bostadsrättsföreningar får upplåta nyttjanderätt till lägenhet utan tidsbegränsning.

Jordbrukskasserörelsen (Föreningsbankerna)

Den svenska jordbrukskasserörelsen kom till på 1910-talet och hade till syfte att förse lantbrukarna med krediter. Under trettiotalets jordbrukskris utvecklades rörelsen starkt. Vid den tiden tillkom också riksorganisationen. Den centrala författningen på området är lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen (prop. 1956:122, BoU 26). Denna innehåller på flera punkter hänvisningar till föreningslagen, som också gäller beträffande frågor som inte är reglerade i den särskilda lagen. Jordbrukskasselagen har ändrats vid flera tillfällen. Bl. a. gjordes 1968 relativt omfattande som innebar ändringar, att verksamheten anpassades närmare till den vanliga bankverksamheten i affársbanker och sparbanker (prop. 1968:143, BaU 60, SFS 1968:605). Jordbrukskasserörelsen är organiserad i tre led. Lokalt finns jorsbrukskassor eller, som de numera kallas, föreningsbanker. Regionalt finns centralkassor för jordbrukskredit, som kallas regionala föreningsbanker. Centralt finns en riksorganisation, Sveriges föreningsbankers förbund. Både kreditkassorna och riksorganisationen registreras som ekonomiska föreningar. Jordbrukskasserörelsen står under tillsyn av bankinspektionen. Som serviceorgan till jordbrukskasserörelsen fungerar Föreningsbankernas bank, som är en affärsbank. Dominerande aktieägare är riksorganisationen och centralkassoma för jordbrukskredit. Banken driver fullständig bankrörelse. lnlåningen kommer i allt väsentligt från centralkassoma och till en del från lantbrukskooperationen. Utlåningen sker huvudsakligen till samma kategorier. Kreditkassorna är ombud för banken ute i landet. Jordbrukskassorna har till huvuduppgift att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att bereda kredit åt medlemmarna. En jordbrukskassa skall bestå av minst tjugo medlemmar. Tidigare gällde i princip att medlemmarna skulle vara jordbrukare. Sedan 1969 finns inte något sådant krav i lagen. Numera kan envar bli medlem i föreningsbank. Medlemskapet har under slutet av sjuttiotalet utsträckts i flera regionbanker till att omfatta såväl låntagare som insättare. Bankens allmänkooperativa prägel har därmed förstärkts. Jordbrukskassorna registreras hos bankinspektionen. Innan registrering får ske, skall inspektionen godkänna kassan och stadfásta dess stadgar. Jordbrukskassorna är i stor utsträckning beroende av centralkassoma och riksorganisationen. Varje jordbrukskassa måste vara medlem i en centralkassa. Verksamhetsområdet bestäms av riksorganisationen, som också fastställer villkoren för medlemskap. Jordbrukskassorna skall följa de anvisningar som meddelas av centralkassan och riksorganisationen. Jordbrukskassorna förmedlar inlåning för centralkassans räkning men sysslar inte med inlåningsverksamhet för egen räkning. Utan centralkassans tillstånd får de inte själva ta upp kredit av någon annan än centralkassan.

100 utveckling och reglering

Uppkomst,

Också centralkassorna hos baninspektionen. De godkänns av registreras regeringen. Till medlem i centralkassa får endast antas jordbrukskassa vairs styrelse har sitt säte inom centralkassans verksamhetsområde och organisation med att främja jordbruk eller fiske. Normalt skall minst tio jordhuvuduppgift brukskassor vara anslutna till varje centralkassa. Liksom affársbanker och sparbanker har centralkassorna rätt :att ta upp lån mot forlagsbevis. Centralkassorna får också låna hos AP-ñonden. Centralkassa får ge kredit bara till sina medlemmar eller till bainkinstitut lämnas i forsta hand mot säkerhet av e. d. Krediter till jordbrukskassoma jordbrukskassomas fordringsbevis. Centralkassorna är medlemmar i riksorganisationen, som svarar for central samordning och kontroll av kreditkassorna och deras verksamhet. ledning, Medlem i en kreditkassa skall betala en insats vid inträdet. Den sätts insatskonto och återbetalas nomtalt när medlemmen in på medlemmens . lämnar kassan. I fråga om fondering av vinstmedel avviker jordbrukskasselagen någo från foreningslagen. En kassa skall, efter avdrag för ev. förlust, avsätta minst 50 procent av årsvinsten till reservfonden upp till tio procent av kassans Inträdesavgifter läggs till reservfonden liksom den del av insatsen utlåning. som en avgående medlem inte får tillbaka. Nedsättning av reservfonden får ske bara for att täcka sådan förlust på verksamheten som inte kan ersättas av redan avsatta medel. for borgenärerna genom solidaritetskravet är Jordbrukskasselagens skydd Jordbrukskassor som är anslutna till en centralkassa är såockså speciellt. lunda solidariskt ansvariga for centralkassans förbindelser. Kreditkassornas kooperativa principer uttrycks bl. a. genom medlemmarna får del i kassans årsvinst i form av ränterabatt eller ränteåterbäri ng. Denna fors över till insatskontot. Jordbrukskasserörelsen samarbetar med hypoteksorganisationen. Medan framför allt lämnar bottenlån mot säkerhet i jordhypoteksorganisationen i forsta hand driftskrediter. Tillbruksfastigheter, ger jordbrukskasserörelsen sammans svarar de båda organisationerna for mer än 2/3 av lantbrukets krediter.

H ypoteksinstitutionerna

är en kooperativ organisation som har till uppgift Landshypoteksinstitutionen behov av långsiktiga krediter. att tillgodose jordbrukets Vid sidan av den centrala hypoteksbanken finns tio landshypoteksforsom är lokalt verksamma och som är delägare i banken. Verkeningar samheten regleras av lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar (prop. 1969:171, BaU 1970:6). är att driva lånerörelse genom att lämna lån Hypoteksbankens uppgift åt hypoteksforeningama. Banken anskaffar medel genom att ge ut obli- Den har ensamrätt att ge ut obligationer mot säkerhet i jordgationer. egendom. ändamål är framför allt att ge långfristiga lån Landshypoteksforeningamas till fast ränta mot säkerhet i jordegendom. De får också lämna andra lån

Uppkomst, utveckling och reglering 101

med statlig garanti for jordbruks- och skogsbruksändamål. Den som får lån hos en hypoteksförening blir automatiskt delägare i föreningen. Delägarna betalar inte några insatser. Hypoteksföreningarnas verksamhet är alltså huvudsakligen inriktad på jordbruket. I lagen föreskrivs att en hypoteksförening får belåna jordegendom som utgör en självständig produktionsenhet och huvudsakligen används för jordbruk med binäringar eller skogsbruk. Lån får också ges om egendomen används för trädgårdsskötsel e. d. Minst 75 % av belåningsvärdet måste avse egendom som används för något av dessa ändamål. För hypoteksbankens förbindelser är föreningarna ansvariga i förhållande till sin delaktighet i banken. Kan en förening inte fullgöra sin betalningsskyldighet, svarar de övriga för bristen. Både hypoteksbanken och föreningarna skall ha reservfonder som motsvarar en procent av utestående skulder. Reservfonden för hela organisationen skall uppgå till minst två procent. Om en förening inte uppfyller kravet, skall detta uppvägas av de övriga föreningarna så att summan av föreningarnas och bankens reservfonder motsvarar två prooent av bankens skulder. S radshypoteksinstitutionen bildades 1909 för att tillhandahålla långfristiga primärlån till fastigheter i städer och stadsliknande samhällen. År 1929 bildades Svenska bostadskreditkassan med syftet att ge kompletterande sekundärkrediter. De båda institutionerna slogs samman 1969 genom att bostadskreditorganisationen gick upp i stadshypoteksorganisationen. Stadshypoteksinstitutionen är organiserad efter samma principer som Iandshypoteksinstitutionen. Den består av ett centralt organ, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, och tjugo lokalt verksamma stadshypoteksföreningar. Stadshypotekskassan svarar för upplåningen genom att ge ut obligationer, medan utlåningen sköts av föreningarna. Verksamheten är i sina huvuddrag reglerad i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar. Mer detaljerade bestämmelser finns i reglementet (1968:654) för Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och för stadshypoteksföreningar. Kassan och föreningarna står under tillsyn av bankinspektionen. Föreningarnas utlåning sker normalt mot säkerhet i fast egendom eller tomträtt. Låntagaren blir automatiskt medlem i föreningen. För stadshypotekskassans förbindelser svarar föreningarna i förhållande till sina lån från kassan. Om en förening inte kan fullgöra sin betalningsskyldighet, svarar de övriga för bristen. Som grundfond för stadshypotekskassan har staten ställt till förfogande en garantiförbindelse av riksgäldskontoret. Vid utgången av år 1977 uppgick den till sex miljarder kr. Kassans behållna årsvinst skall avsättas till en reservfond. Denna skall lägst uppgå till en procent av kassans skuld. Även for hypoteksföreningarna finns regler om fondering. Varje förening skall avsätta medel till en säkerhetsfond som skall uppgå till minst en procent av föreningens skulder. En förenings säkerhetsfond behöver dock inte uppgå till detta belopp, om samtliga föreningars säkerhetsfonder jämte kassans reservfond motsvarar två procent av kassans skulder. Föreningarnas säkerhetsfonder placeras till större delen i kassans obli-

102 Uppkomst, utveckling och reglering

gationer. De fonderade medlen förs alltså tillbaka till utlåningsverksamheten via kassan. Avkastningen på säkerhetsfonderna har medfört att marginalerna i verksamheten har kunnat pressas ned. Låntagarnas årliga förvaltningsoch fondbidrag uppgår till 0,2 procent av utestående lån för bostadshus och omkring 0,4 procent för kontors- och alfärshus. Fondkonstruktionen inom stadshypoteksinstitutionen bidrar till att dess obligationer uppfyller högt ställda krav på säkerhet. En förenings förluster skall så långt som möjligt täckas genom säkerhetsfonden. I andra hand träder övriga föreningar in. Vidare kan förluster täckas av kassans fonder, först ur reservfonden intill halva dess storlek och därefter ur grundfonden. Tidigare föreskrevs att medlemmarna i en förening hade ett solidariskt ansvar för föreningens skulder, men detta är numera avskaffat.

Sambruksjöreningar

Lagen (1975:417) om sambruksföreningar trädde i kraft den 1 januari 1976 och ersatte 1948 års lag om sambruksföreningar. 1975 års sambrukslag bygger i stor utsträckning på 1951 års lag om ekonomiska föreningar. I sambrukslagen tas endast upp sådana bestämmelser som skiljer sig från föreningslagens. I övrigt hänvisas till föreningslagen. Lagen är inte bara tillämplig på samverkan inom ett och samma jordbruksföretag utan också på samverkan mellan olika jordbruksföretag. Sambruksföreningen är en personsammanslutning och företagsformen har utformats med tanke på att de flesta medlemmarna själva skall utföra arbete inom föreningen. Det är dock inte ett krav. Enligt 1975 års sambrukslag skall en sambruksförening ha minst tre medlemmar. Tidigare krävdes normalt fem. Föreningslagens bestämmelser om styrelse och stämma gäller i princip också för sambruksföreningar. Det finns dock några undantag. Styrelsen kan t. ex. bestå av en person; principen en medlem - en röst gäller undantagslöst. För att underlätta personväxling i sambruksföreningar gäller att medlem i princip har fri utträdesrätt och att föreningen är skyldig att lösa en avgången medlems andel inom sex månader. I stadgarna kan dock föreskrivas förbud mot utträde inom viss tid efter inträdet. I stadgarna får också föreskrivas att föreningen skall ha förtursrätt att lösa en andel som övergår till ny ägare.

2.4.7 1951 års förenings/ag Bildande av ekonomisk förening Liksom ett aktiebolag blir en ekonomisk förening juridisk person genom

att registreras. Aktiebolag registreras hos patent- och registreringsverket,

ekonomiska föreningar hos länsstyrelserna. Med att ett företag är juridisk person menas att det kan förvärva rättigheter och ådra sig skyldigheter. Det är ekonomiskt fristående i förhållande till sina delägare, som inte har något personligt ansvar for föreningens eller bolagets skulder. Ett aktiebolag får inte registreras och alltså inte börja sin verksamhet förrän ett visst kapital har betalats in.

sou 1979;62 Uppkomst, utveckling och reglering 103

För ekonomiska föreningar finns inget krav på att något insatsbelopp skall ha betalats in av medlemmarna innan föreningen börjar sin verksamhet, men det är tillåtet att i stadgarna bestämma att verksamheten inte får påbörjas förrän ett visst minimibelopp har betalats in. För registrering av en ekonomisk förening krävs normalt endast stadgar som visar att ändamålet är sådant som anges i föreningslagens första paragraf, och att föreningen har utsett styrelse och revisorer. Föreningen måste ha minst fem medlemmar. Det räcker dock med tre medlemmar om dessa själva är företag som är juridiska personer. Stadgarna är grundvalen för en förenings verksamhet liksom bolagsordningen är det för ett aktiebolag. I föreningens stadgar skall anges ändamål och verksamhetens art, insatsernas storlek och eventuella avgifter, grunderna för fördelning av överskott m. m.

Medlemskap och andelsrätt

Principen om öppenhet i en ekonomisk förening innebär att medlemsantalet kan växla från tid till annan. lett aktiebolag gäller motsatt princip. Visserligen är inte antalet intressenter i ett bolag bestämt, men antalet andelar, dvs. aktier, är i princip fixerat. Principen om öppenhet beskrivs i FL 1951 så att ingen får vägras inträde som medlem om det inte finns särskilda skäl med hänsyn till verksamhetens art eller omfattning, föreningens syfte eller annan orsak.

Öppenhetsprincipen kan således modifieras genom bestämmelser i stad-

garna. En förening kan föreskriva t. ex. att medlemmarna skall vara bosatta inom ett visst område eller tillhöra en viss yrkesgrupp. Det är också möjligt att t. ex. bilda ett riksförbund som i praktiken inte är öppet annat än för ekonomiska föreningar av ett visst slag. Endast föreningar som har registrerats enligt äldre lag får finnas kvar även om de inte är öppna. Enligt FL kan en medlem, som vill lämna föreningen, när som helst säga upp sig till utträde. Denna rätt kan sägas stadfásta den kooperativa principen om frivilligt medlemskap. I stadgarna kan dock utträdesrätten begränsas till viss tid efter inträdet. En helt fri uppsägningsrätt gäller dock i situationer, då en kvalificerad majoritet av medlemmarna har fattat ett beslut som kan vara betungande för en enskild medlem, t. ex. om ökning av insatser eller avgifter till föreningen. En medlem kan enligt stadgarna uteslutas i vissa fall. Det gäller t. ex. om han inte har betalat insats eller avgift eller om han motarbetar föreningens ändamål. Bestämmelserna om uteslutning får dock inte vara utformade så att principen om öppenhet indirekt sätts ur kraft. En medlem kan också uteslutas - oavsett stadgarna - om han inte längre uppfyller vissa grundläggande krav i stadgarna, t. ex. besträffande bosättning eller verksamhet. Medlemskapet i en förening måste åtskiljas från andelsrätten. Till medlemskapet hör rätten att delta i förvaltningen av föreningen och att utnyttja föreningens tjänster. Till andelsrätten - med andel menas här andel av insatskapitalet - hör rätten att få ut kapital vid utträde ur föreningen eller vid dess upplösning. Medlemskapet i en förening är personligt och kan inte överlåtas. Däremot kan andelsrätten överlåtas. l de flesta fall är kapitalvärdet av andelsrätten

104 Uppkomst, utveckling och reglering

inte högre än det nominella värdet, just beroende på att till detta inte knyts rätten att utnyttja föreningens tjänster. Den som har överlåtit en andel upphör inte automatiskt att vara medlem lika lite som den som har förvärvat en andel automatiskt blir medlem i föreningen. För att köparen av en andel skall bli medlem i föreningen krävs att han antas som medlem i överlåtarens ställe. Ansökan om inträde skall göras inom sex månader från överlåtelsen. Om köparen inte ansöker i tid eller hans ansökan avslås, kan han gentemot föreningen inte kräva annat än inbetalade insatser och del i beslutad överskottsfördelning. Den som sålt sin andel upphör att vara medlem när i stället köparen antas som medlem. Annars avgår medlem först vid den utgång av räkenskapsår som infaller näst efter en månad eller den längre tid - dock högst sex månader som nämns i stadgarna sedan medlemmen sagt upp sig. Motsvarande gäller när en medlem har uteslutits ur föreningen. Medlemskapet upphör således inte omedelbart, eftersom detta kunde medföra stora olägenheter för föreningen. En medlem får ju som regel tillbaka sina insatser vid utträdet ur föreningen. En medlem är bunden av sina förpliktelser gentemot föreningen tills medlemskapet upphör, men han har å andra sidan kvar samma rättigheter som övriga medlemmar. Ett undantag är att den som uteslutits omedelbart förlorar rätten att delta i föreningens överläggningar och beslut. Samma undantag kan stadgas för den som har sagt upp sig till utträde eller inte fullgjort sina ekonomiska skyldigheter. Om föreningsmedlem avlider, anses dödsfallet ha samma verkan som en uppsägning. Andelen övergår på den avlidnes rättsinnehavare, medan rätten att bli medlem förutsätter anmälan om inträde. Här återfinns en viktig principiell skillnad mellan aktiebolag och föreningar. En aktie kan i princip säljas och köpas fritt. Detta utgör i själva verket ett viktigt minoritetsskydd i aktiebolagsrätten. En missnöjd aktieägare kan alltid sälja sina aktier. Från den principen finns endast två undantag, bundna aktier och aktier med hembudsskyldighet eller lösningsrätt. Den obligatoriska medlemsförteckningen är offentlig precis som förteckningen över aktiebolagens aktier och aktieägare i aktieboken.

Föreningens organisation

Den ekonomiska föreningens organisatoriska uppbyggnad liknar aktiebolagets. I ett aktiebolag är bolagsstämman det högsta beslutande organet, i föreningen är det föreningsstämman. Förvaltningen av bolaget ankommer på bolagsledningen, dvs. styrelse och verkställande direktör. För kontroll av förvaltningen finns revisorer, som utses av stämman. I en ekonomisk förening finns på motsvarande sätt tre föreningsorgan, nämligen föreningsstämma, styrelse och revisorer. I FL finns dock inte några bestämmelser om verkställande direktör.

Föreningsstämman

Bara medlemmar får rösta på föreningsstämman. Den som ha: köpt en insatsandel får alltså inte delta genom röstning på stämman förrän han har

Uppkomst, utveckling och reglering 105

antagits som medlem. I aktiebolag räcker det inte heller att ha köpt en aktie. Man måste också vara införd i aktieboken. Rätten att delta i en föreningsstämma är dock knuten till personen. I aktiebolaget är den rätten knuten till kapiralandelen. Vid föreningsstämman har varje medlem en röst. Denna demokratiska regel kan anses vara av grundläggande betydelse för de kooperativa föreningarna. Vid tillkomsten av FL ifrågasattes om inte bestämmelsen borde vara tvingande. Men så blev det inte. Det är alltså tillåtet att i stadgarna föreskriva t. ex. att medlemmarna skall ha en röst för varje andel i föreningen. Några sådana stadganden förekommer varken inom konsument- eller lantbrukskooperationen vad gäller de s. k. primärföreningarna. Däremot åter-

finns de i Kooperationens samverkansorgan, där föreningarna själva ingår

som medlemmar. I aktiebolag gäller inte regeln en person - en röst. Där berättigar varje aktie i princip till en röst på bolagsstämman. En aktieägare som inte deltar i bolagsstämman kan alltid rösta genom ett ombud. En medlem i en ekonomisk förening kan också rösta genom en annan medlem som ombud, men ingen på stämman får vara ombud för mer än en medlem. Dessa bestämmelser är dock dispositiva. Föreningen kan stadga att röstning genom ombud inte alls får förekomma, men också att den som inte är medlem kan vara ombud vid stämman eller att ett ombud kan företräda ett obegränsat antal personer. Fullmakten behöver inte vara skriftlig. I ABL finns bestämmelser om två slag av bolagsstämma, ordinarie och extra. På motsvarande sätt skiljer FL mellan ordinarie och extra föreningsstämma. Vid ordinarie föreningsstämma Förframläggs årsredovisningen. eningsstämman väljer styrelse och utser revisorer, den fastställer årsredovisningen och beslutar om fondering och vinstutdelning samt om ansvarsfrihet för styrelsen (dock inte för verkställande direktören). I stadgarna kan bestämmas att stämmans uppgifter helt eller delvis fullgörs av särskilt valda fullmäktige. Denna möjlighet, det s. k. representativa systemet, infördes år 1928 med tanke på föreningar som har ett stort antal medlemmar eller stort verksamhetsområde. Sättet att utse fullmäktige eller deras behörighet regleras inte av FL utan det ankommer på den enskilda föreningen att bestämma om detta i stadgarna. Någon motsvarighet till det representativa systemet finns inte för aktiebolag.

Styrelsen Styrelsen skall ha minst tre ledamöter, som väljs för högst tre år i sänder. En styrelseledamot kan när som helst entledigas av den som har utsett honom. Han eller hon har också rätt att avgå i förtid. Styrelseledamot måste vara myndig, svensk medborgare och bosatt här i landet. Hon eller han bör i princip också vara medlem i föreningen. Efter dispens kan dock också utlänning och utlandssvensk bli styrelseledamot. Styrelsen skall förvalta föreningens angelägenheter och bl. a. sörja för en tillfredsställande organisation av verksamheten, ha tillsyn över personalen och se till att bokföringen fullgörs enligt lag.

106 Uppkomst, utveckling och reglering

Styrelsen är behörig att företräda föreningen utåt, och den har rätt att utse firmatecknare. Styrelsens ledamöter och firmatecknare skall anmälas till Föreningsregistret. I aktiebolag skall det finnas en VD när aktiekapitalet eller maximikapitalet uppgår till en miljon kronor eller mer. Även i andra fall kan VD utses. Föreningslagen föreskriver inte VD. När VD finns, inskränks styrelsens uppgift till att handlägga ärenden av större betydelse o. d. I de större föreningarna anställs ofta en person för att sköta den löpande förvaltningen. Han kallas verkställande ledamot, affársledare e. d. I vissa större föreningar har man ett organ som kallas förvaltningsråd eller förtroenderåd. l FL finns inga bestämmelser härom, och någon motsvarighet förekommer inte heller i ABL. Förvaltningsrådet står mellan föreningsstämman och styrelsen. Inom lantbrukskooperationen har förvaltningsrådet en enbart rådgivande funktion. Inom konsumentkooperationen har förvaltningsrådet större makt. Det tillsätter och entledigar styrelseledamöter och har vetorätt gentemot styrelsen i viktigare frågor. Däremot har rådet inte möjlighet att ålägga styrelsen att vidta vissa åtgärder.

Revisorerna Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skall granskas av en eller flera revisorer på samma sätt som i aktiebolagen. Liksom i aktiebolag kan i föreningen utses s. k. minoritetsrevisor, om det på en föreningsstämma begärs av minst en tiondel av de röstberättigade. I aktiebolagen måste en revisor i vissa fall vara auktoriserad, det behövs inte i föreningarna. Till revisor kan utses en juridisk person, t. ex. ett revisionsorgan hos en sammanslutning som har till syfte att sköta gemensamma uppgifter för föreningar.

Föreningens ekonomi

Kapitalbildning Den organisatoriska uppbyggnaden är likartad mellan aktiebolag och ekonomiska föreningar. I den ekonomiska uppbyggnaden är dock skillnaderna stora. I ett aktiebolag anskaffas kapitalet primärt genom att betalning flyter in för de aktier som har tecknats. I ABL finns detaljerade regler om inbetalning av aktiekapitalet. Innan ett aktiebolag registreras måste hela aktiekapitalet ha betalats in till bolaget. Inbetalning sker normalt i pengar, men under vissa förutsättningar kan inbetalning ske med s. k. apportegendom. Det är inte tillåtet att betala någon del av aktiekapitalet genom att överlämna reverser. I en ekonomisk förening tillskjuter medlemmarna kapital i första hand genom insatser. Insatskapitalet har inte alls lika stor betydelse som aktiekapitalet i ett aktiebolag. För det första är kapitalinsatserna i många fall ganska små. Medlemmarnas personliga arbetsinsatser, dvs. köp eller leveranser till föreningen, spelar ofta en större roll för föreningens ekonomiska uppbyggnad.

SOU 1979262 Uppkomst, utveckling och reglering 107

1 FL finns inte några närmare bestämmelser vare sig om insatsernas storlek, om betalningen av insatserna eller att föreningen vid sin tillkomst verkligen har ett insatskapital. I lagen föreskrivs endast att det i stadgarna skall anges insatsens storlek, betalningssättet och huruvida en medlem har rätt att delta med mer än en insats. Normalt utgörs insatsen av ett penningbelopp, vilket som helst, men med en övre gräns. Insatsen kan knytas till medlemmarnas leveranser till föreningen. Detta är vanligt inom lantbrukskooperationen. Det är också möjligt att föreskriva olika insatser för olika medlemsgrupper. Inget krav finns på att insatserna skall betalas i pengar, utan stadgarna kan föreskriva att insats skall erläggas genom naturaprestationer, t. ex. leveranser till föreningen. FL saknar överhuvudtaget föreskrifter om betalning av insatser. Hela insatsen kan betalas vid medlemmens inträde eller vid en viss senare tidpunkt. Insatserna kan betalas successivt eller genom att medlemmarna utfärdar insatsreverser som föreningen kan använda som säkerhet för lån. lnsatserna kan också betalas så att föreningen fortlöpande behåller en del av överskottsfördelningen i form av återbäring/efterlikvid eller kapitalränta. Den stadgeenliga insatsskyldigheten kan höjas genom ändring av stadgarna. En medlem som inte vill finna sig i ett sådant beslut har dock en ovillkorlig rätt att lämna föreningen. I ett aktiebolag kan aktiekapitalet ökas genom nyemission. För aktieägarna är dock nyteckningen frivillig och medför ingen skyldighet. Den som betalat insats i en ekonomisk förening har i princip rätt att få tillbaka den när han som medlem lämnar föreningen. Här föreligger en grundläggande skillnad mot aktiebolaget. Aktieägaren har ingen rätt att begära att bolaget skall köpa tillbaka aktien. Aktiebolaget är i princip förbjudet att förvärva egna aktier. Aktieägaren kan i stället lösa ut sin andel genom att sälja den till tredje man för ett marknadspris, högre eller lägre än det nominella värdet. Medlemmen kan hos sin förening endast utfå ett nominellt värde. Det innebär att föreningens insatskapital sjunker med motsvarande belopp, inte att föreningen själv förvärvar andelen. Vid sidan av skyldigheten att betala insats kan föreningen kräva en avgift av medlemmen. Någon motsvarighet finns inte i aktiebolagen. Insatser men inte avgifter räknas till föreningens bundna kapital och är alltså underkastade de särskilda bestämmelser som gäller för detta. Avgifterna är avsedda att förbrukas i rörelsen, och återbetalas inte vid medlems utträde.

Skyddet för det egna kapitalet

Det egna kapitalet i en ekonomisk förening är delvis bundet, delvis fritt. Det bundna kapitalet består av inbetalda insatser och reservfonder. Det fria egna kapitalet som utgörs av fria fonder, balanserad vinst och årets vinst kan disponeras fritt av medlemmarna. Liksom ABL kräver FL avsättning till reservfond. Enligt FL skall fem procent av ârsvinsten avsättas till reservfonden, men fors efter att årsvinsten minskas med ev. balanserad förlust. Till reservfonden avsätts också sådan insats som medlem inte återfår. Skyldighet att avsätta till reservfond upphör när denna jämte inbetalat

108 Uppkomst, utveckling och reglering

insatskapital motsvarar 40 procent av det bokförda värdet av Föreningens tillgångar, eller när det bundna kapitalet motsvarar föreningens skulder. Reservfonden får bara användas för att täcka sådan förlust som inte kan ersättas av fritt eget kapital. I FL saknas bestämmelser om tvångslikvidation när viss del av det egna kapitalet gått förlorat. I FL sägs bara att styrelsen är skyldig att på en stämma ta upp frågan om likvidation om styrelsen tror att föreningens ställning kan försämras därhän att skulderna inte täcks av tillgångarna. l vissa föreningar, bl. a. inom konsumentkooperationen, stadgas dock om likvidation, om en viss del av insatskapitalet går förlorat. Enligt aktiebolagsrätten får i princip aktiekapitalet inte betalas tillbaka. I ekonomiska föreningar gäller tvärtom: en avgående medlem har rätt att återfå sin insats, dock först sex månader efter avgång. Förutsättningen är dock att föreningens tillgångar räcker till utan att reservfonden anlitas och utan att övriga medlemmars lika rätt träds för när. Om föreningen sätts i konkurs inom ett år från medlems avgång, kan han dock bli återbetalningsskyldig. Också regler om redovisning och resultatdisposition bidrar till skyddet för det egna kapitalet.

Redovisning Syftet med reglerna om årsredovisningen är i forsta hand att föreningens medlemmar och borgenärer skall få insyn i verksamheten, framför allt i den ekonomiska ställningen. FL:s bestämmelser om årsredovisning överensstämmer i sina huvuddrag med motsvarande bestämmelser i 1944 års aktiebolagslag. Den nya bokföringslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1977, skall i princip kunna tillämpas på rörelser av olika slag. Regleringen är betydligt mer detaljerad än enligt 1929 års bokföringslag. Genom att de allmänna bokföringsreglerna är utförliga kan man begränsa redovisningsbestämmelserna i de lagar som behandlar särskilda rörelsetyper. Sålunda har bestämmelserna i den nya aktiebolagslagen kunnat inskränkas betydligt genom att de har anpassats till den nya bokföringslagen. Någon motsvarande anpassning har inte gjorts i FL. De redovisningsbestämmelser som föreslogs i promemorian (Ds Ju 1976:11) med förslag till ny föreningslag var dock utformade med hänsyn till reglerna i den nya bokföringslagen.

Resultatdisposition

I resultatets disposition belyses också närmare sambandet mellan en ekonomisk förening och dess medlemmar jämfört med relationerna mellan aktiebolaget och dess aktieägare. I ett aktiebolag finns det bara en normal form för delägarnas bidrag, till verksamheten, nämligen kontant betalning för tecknade aktier. Likaså finns det bara en normal form för utbetalning till delägarna, nämligen utdelning av vinst. I en ekonomisk förening kan medlemmarna bidra till kapitaluppbyggnaden på flera olika sätt, med penninginsatser, avgifter och naturapresta-

Uppkomsr, och 109

utveckling reglering

tioner. Också resultatfördelningen kan ske på i princip två olika sätt. Dels förekommer ränta på kapitalinsatser, enligt lag begränsad till fem procent av inbetalda insatser. Dels, och framför allt, fördelas överskottet i proportion till medlemmarnas aktivitet i föreningen. Det sker som återbäring på gjorda inköp och som efterlikvider på försäljningar till föreningen. Till borgenärernas skydd finns både i FL och ABL bestämmelser för att hindra ägarna att ta ut för stora belopp. Reglerna om tillgångarnas värdering är här betydelsefulla, likaså de om reservfondsavsättning. För att förhindra kringgående av bestämmelserna om uttag av vinst finns i ABL låneförbud för aktieägare, styrelseledamot eller VD. Någon motsvarighet fmns inte i FL.

K oncerner

I ABL finns åtskilliga bestämmelser om koncerner och koncernredovisning. Några sådana bestämmelser finns däremot inte i FL. Vid olika tillfällen har diskuterats om inte koncernbestämmelser borde införas också i FL. I promemorian (Ds Ju 1976:11) med förslag till ny föreningslag föreslogs regler om koncerner som i huvudsak överensstämde med motsvarande bestämmelser i den nya ABL.

Upplösning av ekonomisk förening

En ekonomisk förening kan liksom ett aktiebolag upphöra på tre sätt, genom likvidation, konkurs eller fusion.

Likvidation Det normala sättet för upplösning av förening eller aktiebolag är likvidation. Detta kan givetvis ske fullt frivilligt, men ibland också av tvingande skäl. Såväl i FL som i ABL finns bestämmelser om tvångslikvidation. Ett aktiebolag är i princip skyldigt att träda i likvidation när en viss del av aktiekapitalet har gått förlorat. Någon motsvarande skyldighet finns inte i FL, men i stället finns andra bestämmelser. Skyldighet att träda i likvidation gäller i fyra fall. Det första fallet är då antalet medlemmar har gått ned under det lägsta tillåtna. Det andra är då stadgarna föreskriver att föreningen skall upplösas när viss tid har förilutit eller när en viss händelse har inträffat och denna förutsättning nu föreligger. Det tredje fallet gäller då en behörig styrelse inte har anmälts till föreningsregistret. Slutligen gäller likvidationskravet om verksamheten uppenbarligen strider mot de förutsättningar under vilka registrering har skett. Det ankommer i första hand på föreningsstämman att besluta om likvidation, men domstol kan också besluta om tvångslikvidation, dock inte självmant. Initiativtagare kan vara enskild föreningsmedlem eller myndighet. Efter beslut om likvidation utses likvidatorer, vilka träder i styrelsens ställe. Stämman finns kvar, men dess uppgifter är begränsade. Likvidatorema skall så snart som möjligt avveckla verksamheten, betala skulderna och

110 och reglering

Uppkomst, utveckling

skifta ut ev. behållna tillgångar bland medlemmarna resp. aktieägarna. Föreningens resp. bolagets upplösning är slutpunkten i likvidationsförfarandet.

Konkurs När en ekonomisk förening försätts i konkurs, tillämpas bestämmelserna i konkurslagen jämte några kompletterande regler i FL. Förvaltningen övertas av en konkursförvaltare. Återstår inget överskott anses föreningen upplöst i och med konkursens avslutande. Skulle konkursen lämna överskott, kan föreningsstämman välja mellan att fortsätta verksamheten eller låta föreningen träda i likvidation. Var föreningen i likvidation redan före konkursen, måste dock likvidationen fortsätta.

Fusion Vid fusion upplöses den överlåtande föreningen utan formell likvidation. Fusionsavtal får inte träffas utan att avtalet godkänts av stämman i den överlåtande föreningen. För detta krävs kvalificerad majoritet. Också domstol skall lämna tillstånd, och tillse att fusionen registreras i föreningsregistret samt att kallelse utfärdas på borgenärer för att de skall kunna bevaka sina fordringar, dvs. vid fusion kunna få betalning av överlåtande förening. Vissa skiljaktigheter gäller för ekonomiska föreningar respektive aktiebolag vad gäller fusion. I föreningar blir medlemmarna/ägarna i den överlåtande föreningen medlemmar i den Övertagande föreningen. I aktiebolag blir aktieägarna i det överlåtande bolaget ägare också i det kvarvarande bolaget endast om fusionen kombineras med en nyemission av aktier i det bolaget. För aktiebolag finns två former av fusion. Den ena innebär att ett bolag går upp i ett annat, s. k. absorption. Detta motsvarar fusion enligt FL. Den andra formen av fusion innebär att två eller flera bolag går upp i ett nybildat bolag, s. k. kombination. Någon direkt motsvarighet till detta finns inte i FL. I praktiken är det dock möjligt för föreningar att gå samman på ett likartat sätt genom att man bildar en ny förening som ersättning för två eller flera som går i likvidation.

-

3 Den svenska kooperationens omfattning

statistisk redovisning

3.1 Redovisningens omfattning och begränsningar

3. l .l Redovisningens omfattning

Som kapitelrubriken anger, är detta avsnitt en statistisk beskrivning av kooperationen i Sverige i dag med avseende på geografisk utbredning och fordelning på olika näringsgrenar. Den variabel som ligger till grund for redogörelsen är i de två forsta delarna, 3.2 och 3.3, antalet anställda. l avsnitt 3.4 kommer variabler av finansiell natur såsom omsättning, forädlingsvärde och investeringar m. m. in i bilden. Till de två förstnämnda delarna har utgångsmaterialet varit en for utredningens räkning speciellt uttagen statistik över ekonomiska föreningar, producerad av Statistiska centralbyrån (SCB). Grundmaterialet till avsnitt 3.4 har varit dels en manuell sammanställning av finansiella uppgifter för kooperativa företag, gjord av SCB, och dels årgångarna 1975 och 1976 av SCB:s finansstatistik for företag, som publiceras i serien Sveriges officiella statistik. l avsnitt 3.2 behandlas den geografiska fördelningen av de anställda i ekonomiska föreningar med dotterföretag. De geografiska enheter som används är län och s. k. riksområden, av vilka det finns åtta stycken. Inom de olika länen och riksområdena har sedan andelen anställda i ekonomiska föreningar av det totala antalet anställda beräknats. Andelarna har beräknats både totalt och inom alla de näringsgrenar där ekonomiska föreningar över huvud taget förekommer. l avsnitt 3.3 görs en fördelning av de anställda i ekonomiska föreningar på de två huvudtyperna av kooperation, konsumentkooperationen och lantbrukskooperationen. Även ett par huvudorganisationer inom gruppen ”övrig kooperation” redovisas. De olika kooperativa grenarnas andelar både totalt och av de näringsgrenar där de förekommer, har sedan beräknats. Andelarna i avsnittet gäller riket som helhet. Avsnitt 3.4 är en redovisning av några finansiella relationstal för kooperativa företag med minst S0 anställda i näringarna tillverkningsindustri och varuhandel. De relationstal som beräknats är rörelseresultat och arbetskraftskostnader i procent av omsättningen och föräldringsvärde samt nettoinvestering per anställd. Redovisningen omfattar åren 1975 och 1976.

112 Omfattning - statistisk redovisning

3.1.2 Kal/materialet och dess begränsningar

Den officiella statistik som främst har legat till grund för redovisningen av kooperationens omfattning, är ett uttag ur Centrala företagsregistret (CFR) som har gjorts för kooperationsutredningens räkning. Centrala företagsregistret innehåller vissa primära data om företag och arbetsställen. I det material som erhållits från SCB finns uppgifter på totala antalet företag, arbetsställen och anställda, fördelade på näringar och län. Motsvarande uppgifter finns också för enbart företag i ekonomisk föreningsform, inkl. dotterbolag i annan juridisk form. Till dessa uppgifter har komplettering gjorts med tre företag som av tekniska skäl inte kom med i datainsamlingen, nämligen Glace-Bolaget AB, Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (NCB) samt Skogaholm Bröd AB. Eftersom den officiella statistiken om kooperationen är ytterst begränsad, har i stort sett endast antalet anställda i ekonomiska föreningar kunnat användas som data för att beskriva kooperationens totala och relativa betydelse i 3.2 och 3.3. l avsnitt 3.5 Vissa uppgifter om de större kooperativa företagen” har vi däremot haft som underlag en manuell sammanställning som SCB har gjort för utredningens räkning. Utgångsmaterialet är här SCB:s fmansstatistik Företagen 1975 och dzo 1976. Ur detta material har SCB brutit ut konsument- och producentkooperativa företag och presenterat vissa finansiella data för resp. företagsgrupp. Uppgifterna i Centrala företagsregistret dels på information som samlas in av andra myndigheter - riksbygger arbetsgivarregister, mervärdeskatteregistret, patent- och försäkringsverkets registreringsverkets bolagsregister m. ll. - dels på uppgifter som SCB samlar in direkt från företagen. Företagen som redovisas i Centrala företagsregistret utgörs av fysiska eller juridiska personer som betalar arbetsgivaravgift till riksförsäkringsverket, eller är mervärdeskatteregistrerade. I CFR redovisas också arbetsställen, med vilket man menar en lokal eller fastighet, som fast utnyttjas av ett företag för att där bedriva näringsgrensbestämmande verksamhet. Arbetsställen anges endast för företag som har två eller flera arbetsställen, eller då företaget har ett arbetsställe, där belägenhets- och postadressen skiljer sig åt. Om ett företag bedriver verksamhet vid endast en adress, sammanfaller arbetsstället med företaget. Företag utan anställd arbetskraft eller arbetsgivare, som anlitat arbetskraft utan att anställningsförhållande föreligger, ingår ej. Beträffande statliga och kommunala verksamheter så redovisas dessa enligt olika principer. D Statliga och kommunala bolag ingår både på företags- och arbetsställenivå D de ajfiirsdrivande verken ingår endast på företagsnivå D annan statlig verksamhet vid institutioner, myndigheter och verk redovisas inte alls i CFR D kommunal verksamhet i annan form än bolag redovisas endast på företagsnivå. Ovanstående begränsningar i redovisningen av vissa kategorier anställda, i de följande avsnitten kan förefalla tvivelaktiga, gör att en del uppgifter om man inte samtidigt har klart för sig hur CFR är uppbyggt. Totalt för samtliga företag redovisas således endast 3 062 707 anställda på företagsnivå och 2 476 384 anställda på arbetsställen. Dessa siffror avviker

Omfattning - statistisk redovisning 113

stort från vissa andra statistiska redovisningar över den förvärvsarbetande befolkningen i Sverige. Statistisk årsbok 1977 presenterar en uppgift på 3 542 078 förvärvsarbetande i Sverige 1975. Skillnaden är mest märkbar i näringama samfärdsel, post- och televerk och offentlig förvaltning och andra tjänster. I dessa näringar bortfaller samtliga anställda på arbetsställenivå inom de affärsdrivande verken och den kommunala verksamheten. När man studerar andelen anställda inom ekonomiska i hela föreningar riket inom olika näringar, måste man vara medveten om ovannämnda begränsning. På länsnivå finns ytterligare en förklaring till skillnader mellan företags- och arbetsställenivå. De företag som har verksamhet i (lera län får nämligen samtliga sina anställda redovisade i det län där huvudkontoret Hggen Näringsgrensklassningen görs med hjälp av undersökningen Uppgifter till centrala företagsregistret”. Företagets näringsgren fastställs utifrån arbetsställenas förädlingsvärdeandelar, dvs. klassning sker av företagets samtliga led. Företaget redovisas i den näring dit den huvudsakliga verksamheten kan hänskjutas. Med huvudsaklig verksamhet menas den verksamhetsart som svarat för den största andelen av företagets omsättning. Det är således främst två saker som bör beaktas när man studerar uppgifterna inom de olika näringama, dels vad näringen innehåller utöver näringsbenämningen och dels vad som är företagets eller verksamhetsställets huvudsakliga verksamhet.

3.1.3 Den officiella statistiken om kooperationen och

ekonomiska föreningar

Förutom det uttag som SCB har gjort speciellt för utredningens räkning finns ett antal publikationer, utgivna av SCB, där man kan hitta uppgifter om vissa kooperativa organisationer och företag. I serien statistiska meddelanden ger SCB ut en sammanställning varje månad, som heter Kreditmarknad. Detta meddelande innehåller uppgifter rörande sparbankemas och föreningsbankemas tillgångar och skulder. l serien Sveriges oñiciella statistik utges publikationen Försäkringsväsen. l Försäkringsväsen är det försäkringsinspektionen som avger en statistisk redogörelse för den verksamhet som försäkringsanstaltema bedriver. Årsboken Jordbruksstatistik, som utges av SCB innehåller uppgifter över verksamheten inom lantbrukamas föreningsrörelse. Underlaget till denna statistik är föreningarnas årsredovisningar jämte kompletterande uppgifter inhämtade enligt särskilda fonnulär. Andra publikationer med jordbruks-, skogs- och fiskestatistik är Skogsstatistisk årsbok, vilken årligen utges av Skogsstyrelsen, och Fiskestatistisk årsbok, som årligen utges av SCB. I serien statistiska meddelanden utkommer även en skrift om bostadsbyggandet, där man kan urskilja den kooperativa verksamhetens omfattning. Mellan 1908-1967 utgavs årligen en publikation med titeln Kooperativ

verksamhet. Årgångama 1908-1949 utgavs av socialstyrelsen, 1950-1960

av Kommerskollegium och 1961-1967 av SCB. Innehållet i redogörelsen bygger dels på uppgifter lämnade av föreningarna själva

114 Omfattning - statistisk redovisning

och dels på uppgifter från resp. Centralorganisation eller officiella sammanställningar. De kooperativa föreningar som man redogör för är registrerade ekonomiska föreningar. I publikationen skiljer man på två huvudtyper, konsumentforeningar och producentföreningar. Inom resp. huvudgrupp redogörs sedan för de olika typerna av föreningar, den allmänna konsumentkooperationen, oljekooperationen, bostadskooperationen, lantbmkskooperationen, föreningar inom fisket osv. Publikationen utkom sista gången 1967 och någon liknande översikt över de ekonomiska föreningarnas verksamhet har sedan dess inte funnits att tillgå.

3.2 De ekonomiska föreningarnas absoluta och relativa storlek

3.2.1 Inledning Som framgår av avsnittet om källmaterialets begränsningar i 3.1 kommer föreningarnas absoluta och relativa storlek i olika län och totalt att variera, beroende på om man jämför på företags- eller arbetsställenivå. I SCB:s material finns antalet anställda angivet både totalt på foretagsnivå och särredovisat på samtliga arbetsställen. Redovisningen på företagsnivå innebär att samtliga anställda placeras i det län där huvudkontoret ligger, och i den näringsgren som dominerar hela företaget. Skillnaderna är speciellt stora inom näringama jordbruk, skogsbruk och tillverkning. Eftersom de ekonomiska föreningarna ofta har verksamhet i flera län, är beskrivningen av deras regionala struktur mest intressant att göra på arbetsställenivå. Speciellt betydelsefullt blir detta vid redovisning av olika delbranscher. Arbetsstället redovisas då i det län där verksamheten bedrivs och i den näringsgren som dominerar verksamheten på det speciella arbetsstället. Redovisning på arbetsställe medför att de ekonomiska föreningarnas andelar blir genomgående något högre än om redovisningen gjorts på foretagsnivå, vilket är fallet i avsnitt 3.3. Detta beror på att ca en halv miljon offentligt anställda bortfaller på arbetsställenivå och den totalsiffra som de föreningsanställda skall relateras till minskar då från något över 3 miljoner till knappt 2,5 miljoner. Följande nio näringar används som grundindelning enligt SNI-systemet: Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske Brytning av mineraliska produkter Tillverkning

®\lO\lII-§laJI~)-I

E1-, gas-, värme- och Vattenförsörjning Byggnadsverksamhet Varuhandel, restaurang- och hotellverksamhet Samfärdsel, post- och telekommunikationer Bank- och forsäkringsverksamhet, fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet *O Offentlig förvaltning och andra tjänster

Ovanstående nio näringar är sedan i sin tur indelade i näringsområden och näringsgrupper. Den lägsta detaljnivå som näringsgrensklassifrceringen omfattar motsvaras av en 4-siffrig kod enligt SNI-nomenklaturen.

Omfattning - statistisk redovisning 115

Eftersom det inte finns någon officiell statistik över enbart kooperativa företag, bygger följande redovisning på företag som har klassiiicerats som ekonomiska föreningar. Till gruppen har dessutom lagts de ekonomiska föreningarnas dotterbolag, oavsett företagsform. De ekonomiska föreningar med dotterbolag som ingår i nedanstående tabeller kan i stort sägas vara kooperativa, eftersom medlemmarna aktivt deltar i föreningens verksamhet ”som avnämare eller leverantör eller med egen arbetsinsats eller genom begagnande av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt” (1 § EFL). Som exempel kan nämnas föreningar inom lantbrukskooperationen, av vilka de största är Svenska Mejeriemas Riksförbund (SMR), Sveriges Slakteri-

förbund (SS), Svenska Lantmännens Riksförbund (SLR), Svenska Ägghan-

delsförbundet (SÄ), Sveriges Skogsägarföreningars Riksförbund (SSR) och konsumentkooperationen, till vilken brukar räknas KF/Konsum, OK, HSB, Riksbyggen, Reso, begravningsföreningama samt försäkringsbolaget Folksam. Det sistnämnda omfattas dock inte av denna statistik. Av det totala antalet anställda inom ekonomiska föreningar finns ca 17 000 i sådana, som inte kan klassificeras till ovannämnda organisationer. Dessa är främst anställda inom konsultföretag, inköpscentraler, taxiföreningar och bostadsföreningar utanför HSB och Riksbyggen. Närmare redogörelse för de anställdas fördelning på olika typer av kooperation och företag i olika näringsgrenar görs i 3.4. En sammanfattning av det material som erhållits från SCB:s centrala företagsregister har gjorts i tabellerna 3.2.1 och 3.2.2. 1 en separat bilaga till detta avsnitt finns tabeller över antalet anställda, antal arbetsställen och antal företag, fördelade på län och näringsgren. Bilagan kan rekvireras från utredningens sekretariat.

Tabell 3.2.1 Företag och utställda, fördelade på näring, 1976

Bank- och försäkringsverksamhet m. m. 8 518 15 832 35 356 189 628 24,1 8,4 Offent. förvaltn. och andra tjänster m. m. 725 3 587 44 097 868 230 1,6 0,4 Totalt 11 165 164 512 399 781 3 062 707 2,8 5,4 Källa: Centrala företagsregistret.

116 Omfattning - statistisk redovisning sou 197952

Tabell 3.2.2 Arbetsställen och anställda, fördelade på näring, 1976

Ekonomiska Totalt Ekonomiska Näring föreningar föreningar i 96

Arbets- Anställda Arbets- Anställda Arbets- Anställda ställen ställen ställen

m. m. 289 8 378 132 179 73 434 0,1 11,4 Jordbruk, skogsbruk Gruvor och mineralbrott 23 97 1025 17 891 2,2 0,5 839 67 959 41 876 963 843 2,0 7,1 Tillverkning 259 830 992 12628 26,1 6,6 EI, gas m. m. 106 830 47 219 210 933 0,2 0,4 Byggnadsverksamhet Varuhandel m. m. 4007 61 283 94 128 465 114 4,3 13,2 Samlärdsel m. m. 152 4 587 26 472 129 335 2,2 3,6 m. m. 8 873 16 277 41 915 186 611 21,2 8,7 Bank- och försäkringsverksamhet Oñent. förvaltn. och andra tjänster m. m. 436 4271 48 268 416 595 1,9 1,0

Totalt 15 923 164 512 434 074 2 476 384 3,7 6,6

Källa: Centrala företagsregistret.

Av tabellerna att andelen företag som drivs i ekonomisk förframgår är 2,8 % och andelen anställda är 5,4 96. Motsvarande andelar eningsform om man studerar arbetsställen är 3,7 resp. 6,6 96. Skillnaden beror, som nämnts, på att de anställda i de affärsdrivande verken och inom tidigare den kommunala verksamheten endast redovisas på företagsnivå. De ekonomiska och deras dotterbolag är således ett viktigt inslag i föreningarna vån näringsliv. Föreningarna finns representerade i samtliga näringsgrenar, men är relativt sett mest betydande inom jord- och skogsbruk, tillverkning, el-, gas-, värme- och Vattenförsörjning, varuhandel samt bankverksamhet De nu nämnda branscherna har 155 000 anställda och fastighetsförvaltning. av totalt 164500 på arbetsställen som drivs i ekonomisk löreningsiorm. Totalt är 1 702 000 anställda inom ovannämnda näringar och andelen anställda i ekonomiska föreningar är således 9 96. 1 övriga fyra näringar är andelen endast 1,3 %. En uppdelning av samtliga anställda i ekonomiska föreningar på olika näringar har gjorts i tabell 3.2.3.

Tabell 3.2.3 Antalet anställda inom ekonomiska föreningar på arbetsställenivå i olika näringar 1976

Antal syssel- Relativ Näring

Källa: Centrala företagsregistret.

- statistisk

Omfattning redovisning 117

Av de anställda inom ekonomiska föreningar är sammanlagt 129 242 eller 78,5 % anställda inom tillverkning och varuhandel, och det är framför allt inom dessa två näringar som föreningamas absoluta och relativa storlek har studerats genom av huvudnäringama nedbrytning i olika näringsgrenar. I tabellbilagan har länet genomgående använts som indelningsgrund för att göra en regional beskrivning av föreningarnas betydelse inom olika näringsgrenar. Tabeller över de mest intressanta näringsgrenarna har även lagts in i textavsnittet. För att få dessa mer överskådliga har indelningen i s. k. riksområden använts i stället för län. De åtta riksområdenas omfattning framgår av nedanstående översikt.

Riksområde Omfattning

Stockholms Stockholms län _ Östra Mellansverige Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Västmanlands län Småland med öarna Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Gotlands län Sydsverige Blekinge, Kristianstads och län

Malmöhus

Västsverige Hallands, Göteborgs och Bohus län, Alvsborgs och Skaraborgs län Norra Mellansverige Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län

Mellersta Norrland Västernorrlands och Jämtlands län

Övre Norrland Västerbottens och Norrbottens län

Som framgår av tabell 3.2.4 är föreningarnas andel av den totala sysselsättningen relativt lika över hela landet.

Tabell 3.2.4 Anställda på arbetsställen inom samtliga branscher fördelade på riksområden, 1976

Källa: Centrala företagsregistret.

Totalt är i hela riket andelen anställda i ekonomiska föreningar 6,6 96 av samtliga anställda, enligt SCB:s centrala företagsregister. De områden vars ekonomiska föreningar har de största relativa andelarna av sysselsättningen är Mellersta Norrland med 9,6 96 och Småland med öarna med 8,1 %. På länsnivå har Gotlands län högst andel med 12,9 96. Andra län med jämförelsevis hög andel är Kronobergs (11,0 96), Jämtlands (10,9 %), Kris-

118 Omfattning - statistisk redovisning

tianstads (10,0 96), Uppsala (9,1 96), Västernorrlands (9,1 %) och Östergöt-

lands (9,0 96). Lägsta andel av den förvärvsarbetande befolkningen har föreningarna i Göteborgs och Bohus län (4,0 %), Örebro län (4,5 %), Väst-

manlands län (4,6 %) och Älvsborgs län (4,8 %).

3.2.2 Fördelning på näringar, delar av näringar och regioner

3.2.2.1 Jord- och skogsbruk Av de 8 378 som är anställda på arbetsställen i ekonomisk föreningsforrn inom jord- och skogsbruk m. m. är omkring 7 200 sysselsatta i näringsgrenen skogsbruk, framför allt i Småland med öarna och Norra Mellansverige. 1 Stockholmsområdet är hela 45 % anställda inom ekonomiska föreningar, men man har totalt endast 2,3 % av de föreningsanställda inom skogsbruk.

Tabell 3.2.5 Anställda på arbetsställen inom skogsbruk, fördelade på rlksområden, 1976

Mellersta

Övre Norrland 525 4 826 10,9

Hela riket 7 177 33 934 21,2 Källa: Centrala företagsregistret.

Av samtliga anställda på arbetsställen i ekonomisk föreningsform är 5,1 96 anställda inom jordbruk, skogsbruk m. m. Anställda inom företag är ca 300 färre. Av samtliga anställda inom branschen är 11,4 % anställda i ekonomiska föreningar. De återfinns främst inom skogsägarföreningarna med dotterbolag. Det är framför allt i tre län som anställda i ekonomiska föreningar på företagsnivå har en betydande andel inom näringen, nämligen Kronobergs (68,0 96), Gävleborgs (47,3 96) och Vännlands län (39,5 %). Samtidigt kan konstateras att flera län har ingen eller en obetydlig andel anställda inom företag i ekonomisk föreningsform. Göteborgs och Bohus län t. ex. har (0 %), Västmanlands (0,1 %) och Jämtlands län (1,3 %). På arbetsställenivå har vi däremot en något jämnare andelsnivå. Olikheterna i siffrorna mellan företags- och arbetsställenivå beror främst på skogsägarföreningarnas uppbyggnad med ett stort huvudkontor, som administrerar verksamhet i flera län. Speciellt märks detta i Kronobergs län, där Södra Skogsägarna administrerar en omfattande verksamhet från huvudkontoret i Växjö.

Omfattning - statistisk redovisning 119

Förutom i Stockholms län finns en betydande andel anställda i ekonomiska föreningar i Kronobergs (67,5 96), Jönköpings (41,3 96) och Blekinge län (37,8 96). I Malmöhus och Västmanlands län finns däremot inga anställda på företagsnivå i ekonomiska föreningar.

3.2.2.2 Brytning av mineraliska produkter Verksamheten inom denna näring består av kolbrytning, malmbrytning, räolje- och naturgasutvinning och annan brytning och utvinning. Tillsammans med byggnadsverksamhet är gruvbrytning den näring som har den lägsta andelen anställda inom ekonomiska föreningar. Visserligen förekommer arbetsställen i 14 län, men totalt i riket finns endast 97 anställda, vilket motsvarar 0,5 % av samtliga inom näringen. Dessa är huvudsakligen verksamma inom näringsgruppen grus- och sandtag. Störst antal anställda i ekonomiska föreningar finns i Norrbotten (30). Andelen anställda av det totala antalet sysselsatta inom gruvbrytning är störst i Kalmar län (9 96) och Gävleborgs län (9 96).

3.2.2.3 Tillverkningsindustri Totalt finns det omkring 964000 anställda på arbetsställen inom tillverkningsindustrin. Av dessa är 68 000 eller 7 96 verksamma inom ekonomiska föreningar. lnom livsmedels-, dryckesvaru- och tobakstillverkning finns 32 000, vilket motsvarar 47 96 av det totala antalet föreningsanställda. Det är framför allt inom näringsgruppema slakt och köttvamtillverkning och mejerivarutillverkning som de ekonomiska föreningarna har stora andelar. Totalt är 22 450 eller 74 % av de anställda inom dessa grupper verksamma i ekonomiska föreningar. lnom bagerivarutillverkning finns 4 000 eller 6 % av de anställda i ekonomiska föreningar. Andelen anställda i ekonomiska föreningar av det totala antalet är 24 96. Olje- och fettillverkning och tillverkning av kvarnprodukter har stora andelar verksamma i ekonomiska föreningar, 56 96 resp. 49 96, men totalt arbetar endast 3 % av de föreningsanställda i dessa näringsgrupper. Inom textil-, beklädnads-, läder- och lädervarutillverkning finns ca l 300 anställda i ekonomiska föreningar, vilket är knappt 2 96 av det totala antalet föreningsanställda i tillverkningsindustrin. lnom trävarutillverkning och massa-, pappers- och pappersvarutillverkning, grafisk produktion finns 22000 eller 32 96 av de ekonomiska föreningarnas anställda, därav 12 600 i massa- och papperstillverkning. Inom tillverkning av kemiska produkter, petroleumprodukter, gummi- och plastvaror finns 4540 eller 7 % av de anställda i ekonomiska föreningar. Ytterligare 5 950, motsvarande 9 96 av de anställda i ekonomiska föreningar, finns inom näringsomrädet verkstadsvarutillverkning. Det är således framför allt inom livsmedelsindustrin som det finns en betydande andel anställda i ekonomiska föreningar. lnom mejeriindustrin och slakteriindustrin är det främst lantbrukskooperativa företag som dominerar, medan de konsumentkooperativa företagen har betydande andelar

120 Omfattning - statistisk redovisning

Tabell 3.2.6 Arbetsställen och anställda fördelade på närlngsonlråden inom tillverkningsindustri, 1976 Näringsområde Ekonomiska Totalt Ekonomiska lörlöreningar eningar i % A1bets- Anställda Arbets- Anställda Arbets- Anställda ställen ställen ställen LivsmedeIs-, dryckesvaru- och tobakstillverkning 379 32 078 3 911 80 014 9,7 40,1 därav

Textil-, beklädnads- och lädervarutillverkning 18 l 291 3 751 53 324 0,5 2,5

Trävarutillverkning 141 8 148 7 447 81 151 1,9 10,9 därav Trämaterial- och byggnadssnickeritillverkning 135 7 882 4 216 58 688 3,2 13,4

Massa-, pappers- och pappersvarutillverkning, grafisk produktion 107 13 718 4 648 119 490 2,3 11,5 därav Massa- och papperstillverkning 67 12 580 201 53 061 33,3 23,7 Grañsk produktion, förlagsverksamhet 34 596 4183 54 924 0,8 1,1

Tillverkning av kemiska produkter, petrøleumprødukter, gummi- och plastvarør 17 4 540 2 155 67 027 0,8 6,8 därav Kemikalie-, gödselmedels- och

Tillverkning av varor av mineraliska

Källa: Centrala féretagsregistret.

Omfattning - statistisk redovisning 121

inom kvarn-, margarin- och dryckesvamindustrin. Även inom massa-, pappers- och pappersvarutillverkning finns ett betydande antal anställda, främst vid skogsägarforeningarnas industrier. Antalet arbetsställen i ekonomisk foreningsfonn i tillverkningsindustrin 1976 till totalt 839, vilket motsvarar 2,0 % av samtliga arbetsställen uppgick i ekonomisk i näringen. 1 åtta län är ller än 10 % anställda på arbetsställen fdreningsform inom tillverkningsindustrin. Antal anställda och andel av totalt antal anställda för de åtta länen med de högsta andelarna framgår av tabell 3.2.7.

Tabell 3.2.7 Anställda i ekonomiska föreningar inom tillverkningsindustrin i 8 län 1976

Kronobergs 5 819 S2 565 11,1 Östergötlands

Källa: Centrala företagsregistret.

Det är framför allt inom mejerivarutillverkning, slakt och köttvarutillverkning, massa- och papperstillverkning och tillverkning av kvarnprodukter som kooperationen dominerar. Inom slakt och köttvarutillverkning finns 13 673 anställda i ekonomiska fördelade på 87 arbetsställen, vilket motsvarar 20 % av samtliga föreningar, arbetsställen och 68 % av det totala antalet anställda inom näringsgrenen.

för-

l Tabell 3.2.8 Anställda på arbetsställen inom slakt och köttvarutillverkning,

* delade på riksomraden, 1976

Sydsverige

975 4 117 73,4 Västsverige 975 l 542 63,2 1 Norra Mellansverige

Källa: Centrala företagsregistret. De fyra största länen har 40 % av de anställda i ekonomiska föreningar. Dessa är Kristianstads (1 800), Malmöhus (1 500), Göteborgs och Bohus län

122 Omfattning - statistisk redovisning

(1 150) samt Skaraborgs län (l 000). 1 Gotlands län är samtliga verksamma i denna bransch anställda i ekonomiska och i Västerbottens län föreningar är andelen 92 96. l Blekinge däremot finns inga anställda på arbetsställen som drivs i ekonomisk föreningsfonn. Inom mejerivarutillverkning finns 9 280 anställda av vilka 95 % är anställda på de 131 arbetsställen som drivs i ekonomisk föreningsform. Tabell 3.2.9 Anställda på arbetsställen inom mejerlvarutlllverknlng, fördelade på riksområden, 1976

94,5 Källa: Centrala företagsregistret.

Andelen anställda i ekonomisk föreningsform varierar i samtliga län mellan 80 och 100 % , förutom Södermanlands, där andelen är 71 %. I 13 län är samtliga inom näringsgrenen anställda på arbetsställen i ekonomisk föreningsform. Inom frukt- och grönsakskonservering finns endast 957 anställda i ekonomiska men föreningar, dessa utgör 24,5 % av samtliga inom näringsgrenen. De ekonomiska föreningarna är koncentrerade till fyra län och har där relativt stor andel av samtliga anställda inom frukt- och grönsakskon» servering. Dessa är Hallands län (90 %), Stockholms län (61 %), Kristianstads län (32 96) och Malmöhus län (20 96). Inom fiskberedning och tiskkonservering finns 433 anställda i ekonomiska föreningar, vilket motsvarar 16 96 av de 2 700 anställda inom näringsgrenen. Det helt dominerande länet är Göteborgs och Bohus län med Foodia AB som stor arbetsgivare. Kvarnindustrin har totalt omkring 2 250 anställda, varav ca l 100 eller 49 % är anställda på 22 olika arbetsställen, som drivs i ekonomisk föreningsfonn.

Omfattning - statistisk redovisning 123

av kvamprodukter, för- Tabell 3.2.10 Anställda på arbetsställen inom tillverkning delade på riksområden, 1976

Östra Mellansverige Småland med öarna 1 44 2,3

150 249 60,2 Sydsverige 137 250 54,8 Västsverige

Övre Norrland

Hela riket l 092 2 241 48,7

Källa: Centrala företagsregistret.

är koncentrerad till sex län, varav Stockholms län ensamt Näringsgrenen svarar för 58 96 av de 1 100 som är anställda i ekonomiska föreningar. De

inom ekonomiska föreningar är Västerlän som har hög andel sysselsatta

norrlands län (100 96), Göteborgs och Bohus län (98 96), Uppsala län (96 96),

län (87 96), Kristianstads län (70 %)0ch Malmöhus län (57 %).

Östergötlands

omfattar tillverkning av knäckebröd, mjukt mat- Bagerivarutillverkning fmare bakverk och andra bageriprodukter. Av ca 17 400 sysselsatta bröd, är ca 4000 anställda i ekonomisk föri näringsgrenen på 68 arbetsställen Områden som har betydligt större andel än genomsnittet är eningsform. Östra (42 %) och Mellersta Norrland (35 96). Mellansverige

Tabell 3.2.11 Anställda på arbetsställen inom bagerlvarutlllverknlng, fördelade på

rlksområden, 1976

Riksområde Ekonomiska Totalt Ekonomiska

föreningar föreningari 96 ‘

Stockholms 422 2 420 17,4 ; Östra Mellansverige 1 048 2 518 41,6 j. Småland med öarna 128 l 172 10,9 i: i 863 3 294 26,2 Sydsverige 561 3 801 14,8 Västsverige

Källa: Centrala företagsregistret.

Bageriindustrin är relativt jämnt spridd i landet vad gäller arbetsställen, av Malmöhus tio arbetsställen, vilket motmed undantag län, där det finns svarar 15 % av samtliga i ekonomisk föreningsfonn. Verksamheten är framför allt koncentrerad till storstadsregionema, där 37 96 av de 4 000 anställda finns. Stor andel anställda i ekonomiska föreningar har framför allt Jämtlands län, 85 96, Södermanlands län, 65 % och Örebro län 58 96. Inom beklädnads-, läder- och lädervarutillverkning finns 1292 textil-,

124 Omfattning - statistisk redovisning

anställda i ekonomiska motsvarande en andel föreningar, av 2,5 %. Som framgår av tabell 3.2.12 är fördelningen av de anställda mellan olika riksområden mycket ojämn. Tabell 3.2.12 Anställda på arbetsställen inom textil-, beklidnads-, läder- och lädervarutillverkning, fördelade på riksområden 1976

2,5 Källa: Centrala företagsregistret.

97 % av de föreningsanställda finns i områdena Småland med öarna, Östra Mellansverige, Västsverige och Mellersta Norrland. Även andelsmässigt är dessa områden de största, dock med undantag av Västsverige, där andelen löreningsanställda bara är 1,1 %. Detta beror på att Västsverige

och framför allt Älvsborgs län är centrum för den svenska

textilindustrin med över hälften av de anställda i branschen. På länsnivå finns de största andelarna i Jämtlands län föreningsanställda (78 %), Västmanlands län (27 %), Södermanlands län(l2 %)0ch Jönköpings län (7 %). 1 14 av länen saknar man helt anställda i ekonomiska föreningar.

Trämaterial- och byggnadssnickeritillverkning omfattar framför

allt sågning, hyvling och vidarelörädling till trähus, inredningar, spånskivor m. m. Av tabell 3.2.13 framgår att omkring 7900 eller 13,4 % av totalt 58 700 anställda arbetar på arbetsställen som drivs i ekonomisk löreningsform. Tabell 3.2.13 Anställda på arbetsställen inom trâmaterlal- och byggnadssnlckeritillverkning, fördelade på riksområden, 1976

13,4 Källa: Centrala företagsregistret.

Omfattning - statistisk redovisning 125

Uppdelningen på riksområden visar att Stockholms, Sydsveriges och Övre Norrlands riksområden har lägre andelar anställda i ekonomiska föreningar än landet i övrigt. Använder man länet som indelningsgrund märks att 33 96 av de anställda i ekonomiska föreningar finns i Kalmar, Kopparbergs och Västernorrlands län. Hög andel anställda i ekonomiska föreningar inom trämaterial- och byggnadssnickeritillverkning finns i Södermanlands län (39 96), Uppsala län (33 %), Göteborgs och Bohus län (32 %) och Västernorrlands län (27 %). Inom massa- och papperstillverkning finns 201 arbetsställen totalt, varav 67 st eller 33 % drivs i ekonomisk föreningsform. Antalet anställda uppgår till ca 53 100 och av dessa är 24 96 sysselsatta inom ekonomiska föreningar. Tabell 3.2.l4 Anställda på arbetsställen inom massa- och papperstillverkning, fördelade pi riksområden, 1976

Källa: Centrala företagsregistret.

l Sydsverige arbetar över hälften av de anställda på arbetsställen som

drivs i ekonomisk föreningsform. De tre största länen, Östergötlands, Kro-

nobergs och Västernorrlands, svarar för 40 96 av de anställda i ekonomiska föreningar. Andelen anställda i ekonomiska föreningar i de olika länen var rierar mellan O och 100 %. t Grafisk produktion, förlagsverksamhet har 600 anställda inom ekonomiska föreningar på 34 arbetsställen. Andelen av samtliga anställda i näringsgrenen är endast 1 96. Kemisk industri, petroleum-, gummivaru-, plastoch plastvaruindustri har 4540 anställda på 17 arbetsställen i ekonomisk föreningsform. Andelen av samtliga arbetsställen och anställda uppgår till

7 96 resp. 0,8 %. De två största länen är Östergötlands och Jönköpings län, som svarar för 53 % av de 4500 anställda. I Östergötlands, Jönköpings

och Värmlands län arbetar över 25 96 av de anställda på arbetsställen i ekonomisk föreningsform. Jord- och stenvaruindustri har totalt 1740 arbetsställen med 35 450 anställda. Av dessa arbetar 5 96 arbetsställen i

på_

ekonomisk föreningsform. Stockholms län har 1 500 eller 86 % av de anställda i ekonomiska foreningar. Verkstadsindustrin redovisar 6 000 anställda i ekonomiska föreningar, vilket utgör endast 1,3 96 av branschens totala andel anställda. De tre län som har den största delen av de anställda i

ekonomiska föreningar är Stockholms län, Södermanlands och Östergötlands

län. Tillsammans har de 35 arbetsställen med 57 96 av de anställda. I de

tre län, Kristianstads, Södermanlands och Östergötlands län, där andelen

126 Omfattning - statistisk redovisning

anställda i ekonomiska föreningar inom verkstadsindustrin är högst, ligger procenttalet mellan 3 och 5. I övrigt är andelen anställda i ekonomiska föreningar relativt lika över hela riket med undantag av Gotlands län, som inte har någon anställd inom ekonomiska föreningar.

3.2.2.4 El-, gas-, värme- och Vattenförsörjning

Inom näringen finns 234 ekonomiska föreningar, vilket motsvarar 46 % av samtliga företag i branschen. Av samtliga anställda svarade dock de ekonomiska föreningarna för endast 4 96. El-föreningarna förekommer främst på landsbygden, vilket gör att antalet företag blir stort. Föreningarnas andel av totala antalet sysselsatta är störst i Kristianstads och Hallands län med 92 resp. 78 %. Jönköpings, Kalmar och Gotlands län har inga anställda i ekonomiska föreningar. Antalet arbetsställen i ekonomisk föreningsform uppgår till 259, vilket svarar mot 26 % av samtliga arbetsställen i branschen. Andelen anställda på arbetsställenivå är i hela riket 6,6 %. Stora andelar har Uppsala län (37 96), Kristianstads län (35 %) och Skaraborgs län (28 %). I delbranschen el-, gas- och värmeverk är 99 96 anställda i ekonomiska föreningar.

3.2.2.5 Byggnadsverksamhet Som framgick av inledningen har ekonomiska föreningar en mycket obetydlig andel av sysselsättningen inom byggnadsindustrin. Andelen ekonomiska föreningar är endast 0,2 96 och andelen anställda i dessa företag är 0,4 % av samtliga sysselsatta inom branschen. På arbetsställenivå är andelen arbetsställen och anställda exakt samma som på iöretagsnivå. Arbetsställen finns i samtliga län utom Kronobergs län, men antalet anställda på varje arbetsställe är i genomsnitt endast 9. De anställda inom delbranschen husbyggnads-, väg-, vatten- och linjebyggnadsindustri och schaktningsverksamhet utgör 75 % av de totalt 830 sysselsatta i ekonomiska föreningar inom byggnadsverksamhet. I Malmöhus län finns 315 anställda på 4 arbetsställen, som drivs i ekonomisk föreningsform. Andelen av samtliga anställda i delbranschen uppgår i Malmöhus län till 2,2 96. I övrigt varierar andelen anställda i ekonomiska föreningar från 0 till 2,1 96 i de olika länen.

3.2.2.6 Varuhandel, restaurang- och hotellverksamhet Av de 61 000 inom varuhandel m. m. som är anställda i ekonomiska föreningar fmns 18 000 eller 30 96 inom näringsgmppen partihandel och varuhandelstörmedling.

Omfattning - statistisk redovisning 127

Tabell 3.2.15 Arbetsställen och ansfillda fördelade på närlngsgrupper inom varuhandel m. m., 1976 Näringsgrupp Ekonomiska Totalt Ekonomiska föreningar föreningar i % Arbets- Anställda Arbets- Anställda Arbets- Anställda ställen ställen ställen Partihandel och varuhandelsförmedling 854 17 933 24 127 172 608 3,5 10,4 Detaljhandel 2 919 39 434 62 533 240 345 4,7 16,4 därav

Källa: Centrala företagsregistret.

Inom detaljhandeln finns 39 500 eller 65 96 av samtliga anställda i ekonomiska föreningar inom varuhandel. Dessa är framför allt anställda i Konsum/KF inom näringsgrupperna varuhushandel och dagligvaruhandel. Inom bil- och drivmedelsdetaljhandeln finns de flesta av de anställda i ekonomiska föreningar inom OK. Ytterligare 39 000 eller 6 % av de anställda i ekonomiska föreningar är verksamma inom näringsgruppen restaurang- och hotellverksamhet. Sin tyngdpunkt har de ekonomiska föreningarna i näringsgruppen varuhushandel där man har 47 % av samtliga anställda. lnom näringen varuhandel m. m. finns absolut sett ca 1 000 färre anställda i ekonomiska föreningar än i tillverkningsindustrin, men andelen anställda av samtliga sysselsatta i näringen är nästan dubbelt så stor, 14 %. I motsats till tillverkningsindustrin, som är spridd på många delbranscher, dominerar här detaljhandeln, där KF/Konsum har ca 40000 anställda. Tabellen på arbetsställenivå visar omkring 5 000 anställda mindre än på företagsnivå, och andelen anställda i ekonomiska föreningar i näringen är därför endast 13,2 %. Troligtvis beror detta på att flera ekonomiska föreningar har arbetsställen med annan dominerande verksamhet än varuhandel, exempelvis tillverkning. Antal anställda och andel av totalt antal anställda för de län som har de största andelama visas i tabell 3.2.16.

128 Omfattning - statistisk redovisning

Tabell 3.2.l6 Anställda i ekonomiska föreningar inom varuhandel m. m. i 8 län, 1976

Län Antal Andel av totala antalet anställda inom vamhandel

Källa: Centrala företagsregistret.

Samtliga åtta län har mer än 17 96 anställda på arbetsställen i ekonomisk föreningsform. Lägst andel anställda har Göteborgs och Bohus län med 7%. I övrigt kännetecknas branschen av en relativt jämn fördelning på landets övriga län. Som framgick av tabell 3.2.15 kan varuhandel m. m. i ett första steg indelas i tre delbranscher, nämligen partihandel och varuhandelsförmedling, detaljhandel och restaurang- och hotellrörelse. l partihandel och varuhandelsförmedling finns omkring 18 000 anställda i ekonomiska föreningar på 850 arbetsställen, vilket motsvarar 10,4 96 av det totala antalet anställda och 3,5 % av antalet arbetsställen. Tabell 3.2.l7 Anställda på arbetsställen inom partihandel och varuhandelsförmedling, fördelade på rllrsområden, 1976

Källa: Centrala företagsregistret.

Stockholmsområdet har 5000 anställda i ekonomiska föreningar, men andelen uppgår endast till 8 %. De områden som har stor andel av de anställda i ekonomiska föreningar ‘air Övre Norrland (19 96) och Småland med öarna (16 % ). 1 Gotlands län finns hälften av de anställda inom näringsgrenen på arbetsställen som drivs i ekonomisk föreningsform. Andra län med betydande andelar är Skaraborgs län (33 %), Kristianstads län (28 96) och Blekinge län (23 96).

Omfattning - statistisk redovisning 129

I detaljhandeln är ca 39 400, motsvarande 16 96, anställda i ekonomiska föreningar. Dessa finns framför allt inom KF/Konsum och OK. Tabell 3.2.18 Anställda på arbetsställen inom detaljhandel, fördelade på riksområden, 1976

Källa: Centrala företagsregistret.

Mellersta Norrland har högst andel anställda i ekonomiska föreningar med 23 %, och Västsverige lägst med 11 %. Totalt har detaljhandeln 61 500 arbetsställen, varav 2900 eller 5 96 drivs i ekonomisk föreningsform. lnom restaurang- och hotellrörelse finns 52 200 anställda, varav 3900 eller 7,5 96 i ekonomiska föreningar. Över hälften av dessa är anställda i Reso. Tabell 3.2.l9 Anställda på arbetsställen inom rostaurang- och hotellrörelse, fördelade pi riksomriden, 1976

Källa: Centrala foretagsregistret.

Stockholms län har över 25 % av de sysselsatta inom ekonomiska föreningar, men andelen av samtliga anställda i näringsgrenen är endast 7 %. Blekinge län har 39 % föreningsanställda, medan Södermanlands län endast har en andel på 0,6 %.

3.2.2.7 Samfárdsel, post- och telekommunikationer

De anställda i ekonomiska föreningar uppgår till 4 600 på 590 olika arbetsställen. Dessa finns främst inom lastbilscentraler och taxiföreningar. Andelen

130 Omfattning - statistisk redovisning

föreningsanställda är 3,6 % på arbetsställenivå men endast 1,6 96 på företagsnivå. Detta beror på att de anställda i de affärsdrivande verken enbart redovisas på företagsnivå och i denna näring finns de tre största verken, SJ, Postverket och Televerket. Inom landtransport finns 2 700 anställda i ekonomiska föreningar, vilket motsvarar endast 3,4 96 av samtliga sysselsatta i näringsgrenen. Ekonomiska föreningar spelar en betydligt större roll i näringsgrenen transportförmedling och lagringsverksamhet. Här finns 1800 anställda på 270 arbetsställen i ekonomisk föreningsform, vilket motsvarar 10 % resp. 17,5 % av samtliga anställda och arbetsställen inom näringsgrenen. Tabell 3.2.7.0 Anställda på arbetsställen inom transportförmedling och lagringsverksamhet, fördelade på riksområden, 1976

Källa: Centrala företagsregistret.

Föreningsanställda svarar för mellan 25 och 30 96 av de sysselsatta i näringsgrenen i Norra Sverige. Syd- och Västsverige har endast mellan 5 och 6 % anställda i ekonomiska föreningar. På länsnivå är skillnaden ännu mer markant. I fyra län är mer än 40 % av de sysselsatta inom näringsgrenen anställda i ekonomiska föreningar. Dessa är Jämtlands län (53 %), Skaraborgs län (51 %), Uppsala län (46 96) och Kronobergs län (42 96). Lägst andel föreningsanställda har Gotlands län (0 %), Göteborgs och Bohus län (1,6 96), Västmanlands län (2,5 96) och Malmöhus län (3 96).

3.2.2.8 Bank- och försäkringsverksamhet, fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet

Totalt finns inom näringen 186 600 anställda på arbetsställenivå, varav 16 300 i ekonomiska föreningar. Uppgifterna på företagsnivå visar endast obetydliga skillnader. Inom ekonomiska föreningar finns 9 % av de anställda och 21 96 av samtliga arbetsställen. Många av de anställda i ekonomiska föreningar finns i HSB/Riksbyggen och Föreningsbanken. De län som har de största andelarna anställda i ekonomiska föreningar i näringsgrenen är Jämtlands län (25 %), Norrbottens län (22 %), Västernorrlands län (20 96) och Västerbottens län (17 %). I övriga län varierar andelen föreningsanställda mellan 6 och 15 %. Av de anställda inom eko-

Omfattning - statistisk redovisning 131

nomiska föreningar är 43 96 koncentrerade till storstadslänen, medan andelen av samtliga sysselsatta där ligger mellan 6 och 9 %. Inom delbranschen fastighetsförvaltning och -förmedling finns ca 9 100 anställda i ekonomiska föreningar. Tabell 3.2.2l Anställda på arbetsställen inom fastighetsförvaltning och -förmedling, fördelade på riksomriden, 1976

Källa: Centrala företagsregistret.

Som framgår av tabellen har Mellersta Norrland och Övre Norrland betydligt större andel föreningsanställda än övriga områden. Antalet anställda är högst i Östra Mellansverige, men andelen anställda i ekonomiska föreningar är endast 26 %. Totalt har näringsgrenen 18 800 arbetsställen, varav 43 % drivs i ekonomisk föreningsform. Även i delbranschen bank- och annan finansverksamhet finns 2 500 anställda på 600 arbetsställen i ekonomiska föreningar, vilket motsvarar 15 % resp. 6,7 96 av samtliga i näringsgrenen. I näringsgrenen uppdragsverksamhet finns totalt 80 350 anställda på 16 750 arbetsställen, varav 1 % resp. 5,7 % i ekonomisk föreningsform.

3.2.2.9 Offentlig förvaltning och andra tjänster

På företagsnivå finns totalt 868 000 anställda, varav 3 600 eller 0,4 96 inom ekonomiska föreningar. Som framgått av avsnitt 3.2.1 blir totala antalet anställda på arbetsställenivå betydligt mindre, nämligen 416 000, varav l % arbetar på 936 arbetsställen som drivs i ekonomisk föreningsform. Arbetsställen i ekonomisk föreningsform återfinns i samtliga län, men andelen föreningsanställda varierar mellan 0,2 % och 3,1 %. Stockholms län har omkring l 000 anställda i ekonomiska föreningar, vilket motsvarar 1,3 96 av samtliga sysselsatta i länet. Delbranschen undervisning, forskning, sjukvård m. m. har l 570 anställda i ekonomiska föreningar, vilket motsvarar 0,6 96 av samtliga i delbranschen. Av de anställda i näringsgrenen rekreations- och kulturell verksamhet återfinns 3,5 % i ekonomiska föreningar. De två största länen, Malmöhus

län (420 anställda) och Östergötlands län (154 anställda), har 70 % av dessa.

Andelen föreningsanställda varierar mellan 0 och 2l 96 i de olika länen. Delbranschen reparations-, tvätteri- och annan serviceverksamhet har l 800 eller 4 % anställda i ekonomiska föreningar. Stockholms och Östergötlands län är helt dominerande med över hälften av samtliga förenings-

132 Omfattning - statistisk redovisning

anställda. Östergötlands län har även den högsta andelen med 23 96 i eko-

nomiska föreningar av samtliga sysselsatta i näringsgrenen.

3.2.3 S torleksstruktur När det gäller de ekonomiska föreningarnas storleksstruktur med avseende på antalet arbetsställen, kan man konstatera att andelen ekonomiska föreningar av det totala antalet företag ökar markant i de grupper av företag som har fler än 10 arbetsställen. Tabell 3.2.22 Antal företag fördelade på antal arbetsställen, 1976 Antal Antal ekonomiska Totalt antal Ekonomiska förarbetsställen föreningar företag eningar i 96

Källa: Centrala företagsregistret.

Trots att andelen ekonomiska föreningar totalt endast är 2,8 %, består ungefär en tredjedel av företagen i gruppen som har fler än 50 arbetsställen av ekonomiska föreningar. Dessa 25 företag finns inom varuhandel (22) och tillverkning (3). TaBell 3.2.23 Antal företag, fördelade på storleksklass, 1976

Källa: Centrala företagsregistret.

Omfattning - statistisk redovisning 133

Beträffande storleksstrukturen med avseende på antalet anställda så är även här andelen ekonomiska föreningar störst i de företagsgrupper som har det största antalet anställda. Genomsnittlig andel av samtliga företag är 2,8 %, men i storleksgruppema 200-499 och fler än 500 anställda svarar ekonomiska föreningar för ca 10 %. De tre storleksgrupperna med mindre än S anställda svarar för 87 % av samtliga ekonomiska föreningar. Därav är omkring 6 500 eller 58 % ekonomiska föreningar med endast en anställd och av dessa finns omkring 90 % inom bank- och försäkringsverksamhet, fastighetsförvaltning och uppdragsverksamhet. I storleksklassen fler än 500 anställda finns 88 % inom tillverkningsindustri och varuhandel. Av de 164 512 anställda i ekonomiska föreningar är 102 000 eller 62 96 sysselsatta i föreningar med fler än 500 anställda. Motsvarande andel för samtliga företag är 56 %. Föreningar med färre än 10 anställda svarar för 7 96 av de anställda i ekonomiska föreningar. Andelen för samtliga företag är 12 %. Sammanfattningsvis kan således konstateras att ekonomiska föreningar i genomsnitt har fler arbetsställen och anställda än företagssektom som helhet.

3.2.4 Sammanfattning

3.2.4.1 Näringsstruktur Som framgick av inledningen finns nästan 80 % av de anställda i ekonomiska föreningar inom tillverkning och varuhandel. Andelen av samtliga sysselsatta i dessa näringar är inte lika betydande, utan bara 7 % resp. 13 %. I vissa näringsgrupper däremot har ekonomiska föreningar en stor andel av samtliga anställda i gruppen. Tabell 3.2.24 visar de näringsgrupper där andelen anställda i ekonomiska föreningar är över 20 % av samtliga anställda i näringsgruppen. Tabell 3.2.24 Arbetsställen och anställda fördelade på näringsgrupper, 1976

Källa: Centrala foretagsregistret. Ovanstående tabell vill främst visa inom vilka näringsgrupper ekonomiska föreningar har stor betydelse relativt sett. Tillverkning av kvamprodukter

134 Omfattning - statistisk redovisning

och frukt- och grönsakskonservering är absolut sett mycket små grupper med vardera ca 1000 anställda i ekonomiska föreningar. Andra näringsgrupper som t. ex. partihandel och varuhandelsförmedling (18 000), trämaterial- och byggnadssnickeritillverkning (8 000) och Verkstadsindustri (6 000) har absolut sett många anställda i ekonomiska föreningar, men andelen av samtliga sysselsatta är betydligt mindre än 20 %.

3.2.4.2 Regional struktur

En sammanfattande bild av de ekonomiska föreningarnas absoluta och relativa fördelning visar att 164 512 anställda är fördelade på 15 923 arbetsställen som drivs i ekonomisk föreningsform. Detta motsvarar 6,6 % resp. 3,7 % av samtliga anställda och arbetsställen. De ekonomiska föreningarnas regionala fördelning uppvisar inte några större avvikelser från riksgenomsnittet. Andelen av det totala antalet anställda i de olika riksområdena varierar mellan 9,6 % i Mellersta Norrland och 5,3 % i Västsverige. Andelen anställda på arbetsställen i ekonomiska föreningar på länsnivå varierar mellan 4,0 % (Göteborgs och Bohus län)

och 12,9 % (Gotlands län). Endast i tre län är andelen högre än l0 %. Dessa

är Gotlands län (12,9 %), Kronobergs län (ll,0 %) och Jämtlands län (l0,9). De tre län som har största antalet anställda är Stockholms län (12 500) och

Östergötlands län (ll 002). Antalet arbetsställen är störst i Stockholms län

(2162), Malmöhus län (1522) och Göteborgs och Bohus län (l 083).

3.2.4.3 Storleksstruktur De ekonomiska föreningarnas storleksstruktur avviker ganska markant från den genomsnittliga. Om man ser till antalet arbetsställen så har de ekonomiska föreningarna en andel av ca 20 % i storleksgruppen 30-50 arbetsställen och i gruppen 50 eller iler arbetsställen är nästan l/3 av företagen ekonomiska föreningar. Totalt sett utgör de ekonomiska föreningarna endast 2,8 % av antalet företag i landet. Bilden blir likartad om man istället ser till antalet anställda. I de två största storleksklasserna, 200-499 anställda och 500 eller fler, är ca 10 % av företagen ekonomiska föreningar. l de största storleksklasserna dominerar näringarna tillverkningsindustri och varuhandel, medan fastighetsförvaltning och bank- och försäkringsverksamhet är de vanligaste branscherna i de minsta klasserna.

Omfattning - statistisk redovisning 135

3.3 Ekonomiska föreningar fördelade på konsumentkooperation, lantbrukskooperation och Övriga

ekonomiska föreningar

3.3.1 Inledning

Som framgått av föregående avsnitt finns det ett betydande antal anställda inom verksamheter som bedrivs i ekonomisk föreningsform eller som dotterbolag till ekonomiska föreningar. En stor majoritet av dessa anställda, ca 90 %, finns inom kooperationens båda huvudgrenar, konsumentkooperationen och lantbrukskooperationen. Både konsument- och lantbrukskooperationen finns representerade i de flesta branscher men tyngdpunkten i deras verksamheter ligger inom ett fåtal av dessa. För konsumentkooperationens del är verksamheten koncentrerad till partioch detaljhandel, några delar av tillverkningsindustrin samt fastighetsförvaltning, där HSB har en stark ställning. Tyngdpunkten i lantbrukskooperationens verksamhet ligger inom skogsindustri, livsmedelsindustri och partihandel. För att få en mer exakt bild av hur de kooperativt anställda är fördelade med avseende på de olika typerna av kooperation och på de olika näringsgrenarna (enligt SNI-systemet), har med hjälp av Statistiska centralbyrån en fullständig genomgång gjorts av samtliga ekonomiska föreningar och dotterbolag till dessa vad avser antalet anställda. I det material som erhållits från SCB för att användas i detta avsnitt är, till skillnad från föregående avsnitt, antalet anställda angivet för varje företag, och inte för arbetsställen* Detta medför att de företag som har verksamhet i flera län, vilket är vanligt förekommande, får samtliga sina anställda redovisade i det län där huvudkontoret ligger. På grund härav har den ursprungliga ambitionen att använda länet som geografisk enhet måst överges och alla siffror som redovisas i detta avsnitt gäller riket som helhet. Begreppet konsumentkooperation används i det följande som samlande beteckning för alla de typer av kooperation som tillsammans utgör vad som brukar kallas den konsumentkooperativa sektorn, dvs. den allmänna konsumentkooperationen (Konsum/ KF), bostadskooperationen (HSB/ Riksbyggen), oljekooperationen (OK), fritidskooperationen (Reso), försäkringskooperationen (Folksam) samt begravningsföreningama. Bland dessa intar Folksam och Reso en särställning såtillvida att de inte är ekonomiska föreningar. Reso är sedan 1977 ett aktiebolag, huvudsakligen ägt av KF, och Folksam har försäkringsbolagets juridiska fonn, eftersom försäkringsverksamhet enligt lag inte får bedrivas i ekonomisk föreningsform. Folksam finns följaktligen inte med i materialet från SCB, eftersom det varken är en ekonomisk förening eller dotterbolag till en sådan. I detta avsnitt har Folksam ändå tagits med, vilket bl. a. medför att antalet anställda i ekonomiska föreningar totalt och i bank- och försäkringsbranschen, avviker från siffrorna i avsnitt 3.2. Lantbrukskooperationen är uppbyggd av ett antal branschorganisationer 1 Förutom de tabeller som av vilka de största är Svenska Mejeriemas Riksförening (SMR), Sveriges redovisas i texten finns Slakteriförbund (SS), Svenska Lantmännens Riksförbund (SLR), Sveriges ytterligare tabellmaterial i

Skogsägareföreningars Riksförbund (SSR), Svenska Ägghandelsförbundet en bilaga till detta kapitel.

136 Omfattning - statistisk redovisning

(SÅ), samt kreditorganisationerna Sveriges Allmänna Hypoteksbank och Föreningsbanken. Det finns också ett antal mindre föreningar för fröodlare, konservväxtodlare och sådana mera specialinriktade producenter. Dessa föreningar fungerar dock mera som rena intresseorganisationer. Branschorganisationerna är sedan i sin tur anslutna till huvudorganisationen LRF. Tabell 3.3.1 visar hur de kooperativt anställda är fördelade pá de olika formerna av kooperation. De anställda inom offentlig förvaltning ingår ej i totalsifTran.

Tabell 3.3.1 Antal anställda inom de kooperativa huvudorganisationerna, övriga ekonomiska föreningar och totalt, 1976

Antal 96 anställda

Begravningsföreningama

2 691 0,1

Föreningsbanken

Sv. Agghandelsförbundet 610 -

Källa: Centrala företagsregistret.

KF/ Konsum med sina drygt 68 000 anställda svarar för ca tre fjärdedelar av de anställda inom den konsumentkooperativa sektorn, som totalt omfattar ca 88 000 anställda. Lantbrukskooperationen har inom sina organisationer ca 61 000 anställda, vilket är ungefär två tredjedelar av konsumentkooperationens anställda. Uttryckt i procent har konsumentkooperationen 2,9 96 och lantbrukskooperationen 2,0 96 av det totala antalet anställda. Ekonomiska föreningar utanför de två kooperativa huvudgrenarna har ca 17 000 anställda, vilket motsvarar 0,6 96 av de totalt anställda. Denna grupp ekonomiska föreningar finns representerad i alla näringar, men deras andelar av de olika branscherna är nästan alltid obetydliga. Sin största betydelse har de inom samfárdsel och bostadsförvaltning, där taxiföreningar, lastbilscentraler och bostadsrättsföreningar utanför HSB/Riksbyggen har relativt

Omfattning - statistisk 137 redovisning

stora andelar inom sina respektive områden. Även föreningar för distribution av elkraft har en viss betydelse. l övrigt är detaljhandel, tillverkningsindustri och olika slags tjänsteproduktion de vanligaste verksamhetsfálten för dessa föreningar.

3.3.2 De kooperativt anställdas fördelning på olika näringar

De näringar som behandlas här är desamma som i avsnitt 3.2 och samma begränsningar i materialet gäller även här. I texten finns tabeller över de nio huvudnäringarna inlagda med undantag av brytning av mineraliska pro-

dukter, som ur kooperativ synvinkel är ointressant. Övriga tabeller finns

i en bilaga. Samtliga siiferuppgifter hänför sig till år 1976.

3.3.2.1 Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske

De anställdas fördelning framgår av tabell 3.3.2. Tabell 3.3.2 Antal anställda i ekonomiska föreningar och totalt inom jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske, I976

Antal 96 anställda

Källa: Centrala företagsregistret.

Av tabellen framgår att företag i ekonomisk svarar för föreningsform ca ll % av de anställda inom näringen, varav lantbrukskooperationen utgör den helt dominerande delen med 7 700 anställda, vilket motsvarar ll,1 % eller mer än 5 gånger så hög andel som riksgenomsnittet för lantbrukskooperationen. Det är i första hand inom skogsägareföreningarnas skogsbruksverksamhet, som omfattar avverknings-, skogsvårds- och körningsdrag, och inom husdjursföreningar och kontrollanstalter av olika slag som lantbrukskooperationens anställda återfinns. Om man sedan ser på näringsområdet skogsbruk, finner man att en stor majoritet, ca 6 600 personer av lantbrukskooperationens anställda inom hela näringen, finns inom just skogsbruket (se tabell 1 i bilagan). Inom näringen brytning av mineraliska produkter är endast ett hundratal personer anställda inom ekonomiska föreningar. Varken lantbruks- eller konsumentkooperationen har några anställda i denna näring.

3.3.2.2 Tillverkningsindustri

Detta är den mest omfattande av alla näringar och här finns också närmare en fjärdedel av alla yrkesverksamma i landet. Som framgår av tabell 3.3.3 finns ca 65 000 eller ca 40 % av alla anställda i ekonomiska inom föreningar tillverkningsindustrin.

138 Omfattning - statistisk redovisning

Tabel 3.3.3 Antal anställda i ekonomiska föreningar och totalt inom tillverkningsindustri, 1976

Antal % anställda

KF/Konsum 20 907 2,1 HSB 1098 0,1 OK 534 0,1 53 - Begravningsföreningarna

Sza konsumentkoop. 22 592 2,3 Lantbrukskoop. (skogsägareorg, slakteriorg., mejeri-

Källa: Centrala företagsregistret.

Medan lantbrukskooperationen har två tredjedelar av sina anställda inom näringen, så är motsvarande andel för konsumentkooperationens del bara För KF/ Konsum ensamt är relationen ungefär en tredjedel. drygt en fjärdedel. Konsumentkooperationens drygt 22 000 anställda svarar mot 2,3 % av näringens totala antal anställda eller något under dess riksgenomsnitt på 2,9 96. Lantbrukskooperationens 41 000 anställda svarar mot 4,2 % av totalsilfran, vilket är mer än dubbelt så högt som riksgenomsnittet på 2,0 %. Av lantbrukskooperationens anställda inom näringen faller över hälften, 24 000, inom livsmedelsindustrin (se tabell 2 i bilagan), vilket är nästan en tredjedel av det totala antalet sysselsatta i branschen. Det är framför allt inom mejerivarutillverkning och slakt och köttvarutillverkning som lantbrukskohar en dominerande ställning. Inom mejeriindustrin har man operationen 8 600 anställda av totalt 9077, en andel på inte mindre än 94 96 (tabell 3 i bilagan). Inom slakteri- och charkuteriindustrin är lantbrukskooperationen inte fullt så dominerande med en andel av ca 56 96 motsvarande ca 11 100 anställda. I denna bransch har också KF en betydande andel med drygt 12 % av det totala antalet anställda (se tabell 4 i bilagan). Inom övrig livsmedelsindustri vars viktigaste delar är konserv- och djupkvamindustri, bageriindustri, chokfrysningsindustri, olje- och fettindustri, lad- och konfektyrindustri samt bryggerinäringen, har KF/Konsum ca 5 500 anställda och lantbrukskooperationen ca 4 700 av vilka huvuddelen faller inom företagen Kungsörnen AB, Glace-Bolaget, Semper AB och Skogaholmsbolagen. l den tabell där övrig livsmedelsindustri redovisas (tabell 5 i bilagan) har KF emellertid bara drygt 2900 anställda, vilket beror på att de anställda i KF/Konsums bagerier i SCB:s statistik går in under KF respektive den konsumentförening varifrån de administreras. Därigenom bortfaller ca 2 500 anställda (en exakt siffra är svår att få fram), som egentligen skulle ingå i tabellen, men som i stället hamnat i näringsområdena partihandel och detaljhandel. Om man lägger till ca 2 500 till KFzs anställda i livsmedelsindustrin enligt tabellerna 2 och 5 i bilagan så blir KF:s andelar i båda tabellerna ca 10 96 i stället för 7 resp. 5 96. Dessa siffror ger en

Omfattning - statistisk redovisning 139

riktigare bild än den officiella statistiken, men eftersom det inte har gått att få en exakt siffra över de anställda i KF/Konsums bageriet och hur dessa är fördelade mellan KF och konsumentforeningama, så har vi valt att låta de officiella siffrorna stå i tabellerna. De KF-företag som ingår i de 2 900 anställda i övrig livsmedelsindustri är Foodia AB med ca 900 anställda, Kvarn och Bageri AB Juvel med ca 570 anställda, Karlshamns oljefabriker AB med ca 900 anställda och Wårby bryggerier med ca 560 anställda. Bagerinäringen sysselsätter totalt ca 15 000 anställda, varav KF har ca 2 500 eller drygt 16 %. Av totalt 1 666 anställda i kvarnindustrin har KF 565 anställda och lantbrukskooperationen (Lantmännen) 597 anställda, vilket ger andelar på 33,9 96 respektive 35,8 %. lantbrukskooperationen har ca 1 800 anställda i Skogaholmsbolagen och Mästerbagarna AB, vilket motsvarar ca 12 96. Inom bryggerinäringen svarar KF genom Wårby bryggerier för ca 10 % av antalet anställda, vilket uppgår till ca 5 600 för hela branschen. Inom textil-, beklädnads- och lädervarutillverkning har KF 1 012 anställda, vilket motsvarar 2 96 av totala antalet anställda som uppgår till 51 762 personer (se tabell 6 i bilagan). De KF-anställda finns inom Slitmanfabriken AB, Strumpfabriken Vinetta AB, Flens Konfektions AB och Elmo-Calf AB. Inom trävaruindustrin har KF 84 anställda vid möbelfabriken i Lammhult och 74 anställda vid Dala-Floda Snickeri AB, vilket är endast en obetydlig del av branschens totala antal anställda, 71 377 personer (se tabell 7 i bilagan). HSB har l 098 anställda fördelade på två industrier, en för monteringsfärdiga hus och en för byggnadssnickerier. Begravningsforeningarna har 53 anställda vid en fabrik för tillverkning av kistor. Lantbrukskooperationen har 3 256 anställda i denna bransch, svarande mot 4,6 % av samtliga anställda. Dessa finns inom de foreningsägda sågverken, spånskive- och plywoodfabriker och fabriker for monteringsfardiga hus, bl. a. Hultsfreds-Hus. Vad gäller massa-, pappers- och pappersvaruindustri, grafisk industri, kan konstateras att branschen har en stor andel sysselsatta inom den kooperativa sektorn (se tabell 8 i bilagan). KF har ca 4000 anställda vid Fiskeby AB med dotterföretag och lantbrukskooperationen har ca 12 000 anställda vid skogsägareforeningarnas industrier. KF:s andel av denna bransch är 3,1 % , medan lantbrukskooperationens andel är väsentligt större, 9,2 % . Detta kommer till ännu tydligare uttryck om man ser på delbranschen massa- och pappersindustrin (se tabell 9 i bilagan). Här har KF 5,1 % av totala antalet anställda, medan lantbrukskooperationen har hela 18,4 %, vilket är en återspegling av den expansion som skett inom skogsägarrörelsens industrier. Inom kemisk industri, petroleum-, gummivaru-, plast- och plastvaruindustri har konsumentkooperationen ca 3600 anställda, vilket motsvarar 5,9 % av totala antalet anställda. Dessa fördelar sig på KF och OK med respektive 3 190 (5,2 %), 422 (0,7 %) anställda. För KF:s del är det tvättmedel, hygienartiklar, kosmetika, plastemballage, bärkassar, gummivaror och konstflberprodukter som är de viktigaste produkterna. De anställda inom OK återfinns samtliga vid raflinaderiet Scanraff vid Broljorden. Om man bryter ned detta näringsområde ytterligare, finner man i kemikalie-, gödselmedels-och plastindustri 815 anställda i KF, vilket är 5,2 % av hela branschens anställda (se tabell 11 i bilagan). Dessa 815 anställda

140 Omfattning - statistisk redovisning

finns inom Svenska Rayon AB och De Förenade Kolsyrefabrikerna AB. I näringsgruppen petroleumraflinering fmns det tidigare nämnda OK-raffmaderiet med 422 anställda, vilket motsvarar 23,2 % (se tabell 12 i biiagan). Gummivaruindustrin har också ett betydande kooperativt inslag genom de 1368 anställda vid KF-ägda Gummifabriken Gislaved AB. KF har här 10,1 96 av totala antalet anställda i branschen (se tabell 13 i bilagan). 1 plastvaruindustrin finns också ett konsumentkooperativt företag, AB Celloplast, med 1007 anställda, vilket motsvarar 9,2 96 av totala antalet anställda i branschen. Näringsområdet jord- och stenvaruindustri består huvudsakligen av porslinsfabriker, glasbruk, tegelbruk, cement- och betongindustri samt mineralullsindustri. l denna bransch har KF 3 233 anställda i AB Gustavsberg som bl. a. tillverkar hushållsporslin, sanitetsporslin, konstgods och tegel. Gustavsbergs anställda utgör 8,4 96 av samtliga anställda i branschen. Inom verkstadsindustrin finns både konsument- och lantbrukskooperationen representerade (se tabell 16 i bilagan). KF har här 3 919 anställda inom företagen Hugin kassaregister AB, AB Stathmos (vågar, vägningssystem), Luma-lampan AB, AB Bygg- och transportekonomi (bl. a. truckar, lyftvagnar, entreprenadmaskiner, olika slags traktorer och städmaskiner). OK har 112 anställda vid Termo-lndustrier AB som huvudsakligen tillverkar garage. KF har 0,9 96 av de anställda i branschen. OK:s andel är försumbar. Lantbrukskooperationen har 1 114 anställda i branschen. Dessa finns inom företagen Drabant-Maskiner i Sörmland AB, Skånska lantmännens Maskin AB och Wedholms AB, som tillverkar bl. a. mjölktankar och annan utrustning för livsmedelsindustrin. Lantbrukskooperationens andel av branschens anställda är 0,2 %. I Verkstadsindustri finns också en annan typ av ekonomisk förening representerad, nämligen Landstingens inköpscentral, LIC, som har ca 700 anställda vid en fabrik för tillverkning av instrument inom sjukvården.

3.3.2.3 E1-, gas-, värme- och vattenverk Inom denna näring finns alla slags energiproducerande och -distribuerande verksamheter samlade. Av 20810 anställda i näringen är 835 anställda i ekonomiska föreningar. Av dessa återfinns 14 i lantbrukskooperationen, närmare bestämt inom Vänerskog ek. förening, som äger ett antal mindre kraftstationer. Det finns även andra kooperativt ägda kraftverk, exempelvis vid KF-ägda Svenska Rayon AB och Fiskeby AB, men dessa går i statistiken in under respektive företags huvudverksamhet och redovisas inte separat.

Övriga ekonomiska föreningar i näringen sysselsätter 821 personer vilket

motsvarar 3,9 % av branschens anställda. Lantbrukskooperationens andel är endast 0,1 %.

3.3.2.4 Byggnadsverksamhet

l Efter denna statistiks I denna näring finns 310 anställda inom konsument- och lantbrukskotillkomst har HSB bildat

ett byggföretag, HSB Bygg operationen, varav endast 10 inom konsumentkooperationenl (Riksbyggen).

AB, med ca 350 anställda. Inom lantbrukskooperationen finns 300 anställda vid företaget Lands-Bygge

Omfattning - statistisk redovisning 141

AB, som bygger siloanläggningar, foderfabriker 0. d. Det är en obetydlig del av verksamheten i näringen som bedrivs i ekonomisk foreningsform, endast 0,3 % av de anställda finns inom sådana företag.

3.3.2.5 Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse I denna näring finns huvuddelen av de anställda inom konsumentkooperationen. Med ca 54 000 anställda svarar den for 11,5 96 av näringens sysselsättning, nästan fyra gånger så hög andel som riksgenomsnittet. Näringens betydelse for konsumentkooperationen framgår också av att ca 61 % av dess anställda finns där. De anställdas fördelning framgår av tabell 3.3.4. Tabell 3.3.4 Antal ansfillda i ekonomiska föreningar och totalt inom varuhandel, restaurang- och hotellrörelse, 1976

Antal % anställda

Lantb_rukskoop. (lantmännen, mejeriorg., slakteriorg.,

Källa: Centrala foretagsregistret.

På den konsumentkooperativa sidan är KF/Konsum den helt dominerande delen, naturligt nog, eftersom varuhandel är den allmänna konsumentkooperationens viktigaste verksamhetsfált. Av konsumentkooperationens anställda i näringen finns 86 % i KF/Konsum. Lantbrukskooperationen har också ett betydande antal anställda i näringen, ca 9 700, svarande mot ca 15 96 av lantbrukskooperationens totala antal anställda och 2,1 % av näringens anställda. Som framgår av tabell 1 7i bilagan är nästan samtliga lantbrukskooperationens anställda sysselsatta inom näringsområdet partihandel och varuhandelsförmedling, medan endast en mindre del av konsumentkooperationens anställda finns i denna bransch. Dessa finns huvudsakligen inom KF:s och OK:s partihandelsverksamhet. Huvuddelen av konsumentkooperationens anställda finns i stället inom detaljhandeln. KF/ Konsum har här ca 38 000 anställda och OK ca 3 600, vilket

motsvarar 15,7 respektive 1,5 96 av det totalaantalet anställda i branschen.

KF/Konsums andel av de anställda kan jämföras med dess andel av detaljhandelsforsäljningen, som 1976 var ca 18 96. Detaljhandeln redovisas i tabell 18 i bilagan. lantbrukskooperationen har i denna näring endast ca 300 anställda, huvudsakligen vid mejeributiker samt en större redskapshandel. OKzs anställda finns framför allt i näringsgrenen drivmedelsdetaljhandel,

142 Omfattning - statistisk redovisning

som är en delbransch inom detaljhandel (se tabell 19 i bilagan). OK har här ca 3 100 anställda, vilket är 30,3 % av branschens totala antal anställda. 0K:s andel av drivmedelsförsäljningen i Sverige är ca 20 %. Skillnaden mellan OK:s andel av försäljningen och andelen av de anställda beror på att de som sysslar med reparations- och servicearbeten vid OK:s anläggningar inkluderas i drivmedelsdetaljhandeln. Inom restaurang- och hotellverksamhet finns 2110 anställda vid Reso (se tabell 20 i bilagan), vilket motsvarar 4,3 % av de i branschen sysselsatta. Reso ägs till 91 96 av KF. l näringen finns också över 2000 sysselsatta i kategorin övriga ekonomiska föreningar. Dessa är i huvudsak anställda dels vid organisationer av typen hemslöjdsföreningar som bedriver en del handel och dels vid personalföreningar vid större industrier och statliga verk. De största personalföreningarna bedriver ofta både handel och restaurangverksamhet.

3.3.2.6 Samfárdsel, post- och televerk

Inom denna näring finns alla typer av väg-, järnvägs-, sjö- och lufttransporter, resebyråverksamhet, lagrings- och magasineringsverksamhet samt post- och telekommunikation. Varken konsument- eller lantbrukskooperationen har mer än ett fatal anställda i denna näring. De anställda i ekonomiska föreningar finns i stället inom kategorin ”övriga” som uppgår till ca 4 000 anställda. Av dessa finns ca 1 600 inom näringsgrenen lastbils- och annan vägtransport (se tabell 21 i bilagan). Det är i de kollektivt ägda lastbilscentralerna, LBC, som de föreningsanställda finns. En annan näringsgren som har en stor andel anställda i ekonomiska föreningar är personbilstransport. Här finns taxiföreningarna med ett tusental anställda, vilket motsvarar ca 11 % av de anställda i branschen (se tabell 22 i bilagan).

3.3.2.7 Bank- och försäkringsverksamhet, fastighetsförvaltning,

uppdragsverksamhet

l denna näring finns banker, försäkringsbolag, företag som förvaltar och/eller förmedlar fastigheter, olika typer av konsultföretag, juridiska byråer, annonsbyråer, bokföringsbyråer, skrivbyräer, uthyrningsfirmor etc. Totalt finns inom näringen ca 190000 anställda, som tabell 3.3.5 visar. Konsumentkooperationen har nästan 11 000 anställda, vilket motsvarar 5,8 % av näringens anställda. Det är huvudsakligen inom HSB/Riksbyggens bostadsrättsföreningar och i försäkringsbolaget Folksam som dessa återfinns. Tabell 23 i bilagan visar de anställdas fördelning inom fastighetsförvaltning och förmedling. HSB/Riksbyggen med ca 5 700 anställda har en andel på kategorin ”övriga ekonomiska föreningar” har 2900 an- 16,8 %, medan vilket är 8,5 % av totala antalet anställda. Dessa föreningar är boställda, stadsrättsföreningar som står utanför HSB/Riksbyggen. Beträffande HSB/Riksbyggen bör nämnas att en stor del av de anställda där har deltidsarbeten, oftast som fastighetsskötare, lokalvärdare o. d. Som framgår av tabell 24 i bilagan finns övriga anställda i HSB/ Riksbyggen

Omfattning - statistisk 143 redovisning

Tabell 3.3.5 Antal anställda l ekonomiska föreningar och totalt inom bank- och försäkringsverksamhet, fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet, 1976

Antal % anställda

Källa: Centrala företagsregistret och Folksams årsredovisning år 1976

inom näringsgruppen uppdragsverksamhet. I denna har också KF ca 300 anställda, bl. a. vid KF:s arkitektkontor. Även lantbrukskooperationen har här ett par hundra anställda. Kategorin ”övriga ekonomiska föreningar” har drygt 2000 anställda, varav hälften inom det av Kommunförbundet ägda K-konsult. Konsumentkooperationen har ytterligare ca 2 790 anställda i näringen, nämligen de anställda i det kooperativa försäkringsbolaget Folksam. Av tabell 25 i bilagan framgår att Folksam har ca 9 96 av de anställda inom näringsområdet försäkringsverksamhet. Vad gäller lantbrukskooperationen, så har den ca 2 700 anställda inom näringen, av vilka mer än 90 96 finns inom bank- och annan finansverksamhet. Det är i den kooperativa Föreningsbanken som dessa anställda finns (se tabell 26 i bilagan). Föreningsbanken har sitt ursprung i den gamla jordbrukskasserörelsen. Efter en lagändring 1969 jämställdes jordbrukskassorna i viktiga avseenden med affzirsbankerna och man antog det nya namnet Föreningsbanken. Fortfarande är dock kreditgivningen till lantbruket den dominerande delen av verksamheten. Föreningsbankens anställda utgör drygt 6 % av det totala antalet anställda inom närlngsområdet.

3.3.2.8 Offentlig förvaltning och andra tjänster

Denna näring omfattar offentlig förvaltning, renings- och renhállningsverksamhet, undervisning, forskning, sjukvård, rekreationsverksamhet, kulturell verksamhet, reparations-, tvätteri- och annan serviceverksamhet samt verksamhet vid internationella organisationer, utländska ambassader o. d. De anställda vid offentliga verk, myndigheter och institutioner ingår ej i SCB:s 4 statistik. Konsument- och lantbrukskooperationen finns representerade i näringen med tillsammans ca 500 anställda, mindre än 0,1 % av totala antalet som uppgår till nästan 870 000. Av dessa 500 har konsumentkooperationen drygt 480 anställda inom begravningsföreningarna (326) och HSB/ Riksbyggen (160)

144 Omfattning - statistisk redovisning

Kategorin ”övriga ekonomiska föreningar” har ca 3 000 anställda, av vilka ca 500 finns vid Malmö stadsteater och ca 700 vid Linkopia, ett företag i fotobranschen.

3.3.2.9 Sammanfattning

I inledningen nämndes att de olika grenarna av kooperationen har sina tyngdpunkter i ett fåtal branscher. Vilka dessa är har framgått av den genomgång som gjorts branschvis i föregående avsnitt. För att få en mer koncentrerad bild av hur kooperationens relativa styrka är fördelad, kan tabeller som visar andelarna i olika branscher vara till hjälp. Tabell 3.3.6 visar kooperationens andel av de anställda i olika näringar.

Tabell 3.3.6 Kooperationens andel av de utställda i olika näringar 1976

Konsument- Lantbruks- Övrig

Bank- och försäkringsverksamhet, fastighetsförvaltning 5,8 1,4 2,6 Offentlig förvaltning och andra tjänster 0,1 0,3

Källa: Centrala företagsregistret.

Konsumentkooperationen har sin största styrka inom varuhandeln. Det är också här som den allmänna konsumentkooperationen KF/Konsum har sin starkaste ställning. Inom fastighetsförvaltning och uppdragsverksamhet har konsumentkooperationen genom HSB/Riksbyggen också en relativt stark ställning, medan KF:s industrier i tillverkningsindustrin har en andel som understiger riksgenomsnittet för hela konsumentkooperationen. I näringen offentlig förvaltning och andra tjänster är konsumentkooperationens andel obetydlig. För lantbrukskooperationens del finns de största andelarna i näringarna jord- och skogsbruk och tillverkningsindustri. Därefter kommer näringarna varuhandel och bank- och försäkringsverksamhet m. fl. I näringarna byggnadsverksamhet och el-, gas-, värme- och vattenverk har man endast obetydliga andelar. Kategorin ”övriga ekonomiska föreningar”, finns representerad i samtliga näringar, men i endast tre av dem har de någon större betydelse. Dessa tre näringar är el-, gas-, värme- och vattenverk, fastighetsförvaltning m. fl. och samfärdsel. Största andelen har man i näringen el- och gasverk m. fi., där elföreningarna har en relativt stark ställning, med närmare 4 % av de anställda. I näringen fastighetsförvaltning m. m. har man också en stor andel med 2,6 % av de anställda. I ytterligare en näring, samfárdsel etc., har man en andel som överstiger 1 % . Det är de anställda inom taxiföreningama

sou 1979:62 Omfattning - statistisk redovisning 145

och lastbilscentralerna som tillsammans utgör 1,5 % av det totala antalet anställda i näringen. Det kan vara av intresse att studera konsument- och lantbrukskooperationen också på en lägre nivå än hela näringar. Tabell 3.3.7 visar de båda kooperativa huvudgrenarnas andelar inom tolv olika delbranscher. Tabell 3.3.7 Kooperationens andel av de anställda i olika näringsområden 1976

Konsument- Lantbrukskoop. koop. -

6,6 - Fastighetsförvaltning och -formedling 16,8 Källa: Centrala företagsregistret.

Som väntat är konsumentkooperationens andel störst inom detaljhandeln, där man har över 16 % av de anställda. Den näst högsta andelen har man i jord- och stenvamindustrin (Gustavsbergs-fabrikerna), en bransch som är av mindre betydelse. Livsmedelsindustrin är en annan bransch där KF/ Konsum har en stark ställning med nästan 7 % av de anställda. I två branscher, kemisk industri och partihandel, har man andelar omkring 5 % och i massaoch pappersindustnn drygt 3 %. Textilindustrin och verkstadsindustrin har de lägsta andelarna. Lantbrukskooperationen har sin tyngdpunkt inom livsmedelsindustrin, där nästan var tredje anställd finns inom lantbrukskooperationen. Går man ned till delar av livsmedelsindustrin, t. ex. slakteri- och charkuteri- eller mejeriindustri, blir lantbrukskooperationens dominans ännu mer markerad. Inom skogsbruket har man också en mycket stor andel, mer än var femte anställd finns inom lantbrukskooperationen. Massa- och pappersindustri är en annan viktig bransch och här har skogsägarnas industrier drygt 9 % av de anställda. I partihandeln har lantmännens organisationer en stark ställning inom jordbruksprodukternas och -förnödenheternas område. Fem procent av de anställda i branschen finns inom lantbrukskooperationen. Ungefär lika stor andel har man i trävaruindustrin, medan andelarna i verk-

stadsindustri och detaljhandel är obetydliga..

i

146 Omfattning - statistisk redovisning

3.4 Vissa finansiella uppgifter om de större

kooperativa företagen

3.4.1 Inledning Underlag till följande avsnitt har hämtats ur Statistiska centralbyråns finansstatistik för företag, som publiceras i SOS: Företagen. I denna statistik finns bl. a. för varje bransch finansiella data för företagen sammanställda i form av en resultaträkning och en balansräkning. Dessutom finns uppgifter om antal anställda, antal företag, forädlingsvärde, investeringar, lagerförändringar och arbetskraftskostnader. SCB har för utredningens räkning tagit fram några av dessa uppgifter för kooperativa företag med minst femtio anställda, fördelade på näringsgrenar. De data som redovisas är antal företag,

antal anställda, förädlingsvärdef bruttointäkter, rörelseresultat? totala ar-

betskraftskostnader3 och nettoinvestering i anläggningstillgångar. De luckor som finns i många av tabellerna beror i samtliga fall på att uppgifter inte finns tillgängliga. Detta beror i sin tur på de sekretessbestämmelser som SCB tillämpar, vilka bl. a. föreskriver att antalet företag i en viss näring skall vara minst tre. Data finns för åren 1975 och 1976. För 1975 redovisas dock för konsumentkooperationens del, förutom de hela näringar som medtagits, endast en delbransch inom industrin. Detta beror på att KF i statistiskt hänseende betraktades som ett enda företag. 1976 bröts de KF-ägda industriföretagen ut ur moderbolaget och redovisades som självständiga enheter. KF självt är dock fortfarande i sin helhet fört till tillverkningsindustrin, vilket bl. a. innebär att de ca 9000 anställda som sysslar med partihandel inom KF inte kommer med i statistiken för denna bransch. Nämnas bör också att termerna konsument- och producentkooperation här används i en vidare betydelse. Således ingår här företag som vanligen inte räknas till den egentliga konsument- och producentkooperationen. Till konsumentkooperationen räknas här även Scania-Vabis personalförening (varuhandel m. m.). Till producentkooperationen räknas Västkustfisk AB, Fiskebröderna AB, som båda är dotterbolag till ekonomiska föreningar (till-

verkningsindustri), Trädgårdshallen i Helsingborg ek. för., Östgöta träd-

gårdshall ek. för. och Gävlefrsk ek. för. (varuhandel m. m.). minst 50 anställda svarar totalt för 73 % av de anställda ‘ Här definierat som Företag med rörelseresultat före av- i samtliga näringar. Andelen i de olika näringarna varierar mellan 47 % skrivningar och lagerre- i jord- och skogsbruk och 83 % i tillverkningsindustri. 1 övriga näringar servförändringar med ligger andelarna mellan 55 % (fastighetsförvaltning m. m.) och 71 % (el-, tillägg för arbetskraftsgas-, värme- och vattenverk). För kooperationens del är andelen anställda kostnader och omkostnadsbokförda investe- i ”större” företag genomgående högre. 1 konsumentkooperationen svarar ringar. denna kategori för 94 % av de anställda och motsvarande siffra för proär 89 96. 2 Rörelseresultat före ducentkooperationen finansnetto Eftersom den i det följande redovisade statistiken gäller företag med minst avskrivning, och bokslutsdispositioner. 50 anställda, blir antalet företag i de mindre näringsgrenarna mycket beoch extraordinära händelser i ett enskilt får 3Arbetskraftskostnader = gränsat. Slumpfaktorer företag löner och andra ersätt- då ett kraftigt genomslag i siffrorna för hela branschen, och rättvisande ningar och arbetsgivarav- jämförelser blir omöjliga att göra. På grund av detta har endast de två största gifter. näringsgrenarna, tillverkningsindustri och varuhandel m. m., särredovisats.

Omfattning - statistisk redovisning 147

I dessa finns ca 85 96 av de kooperativt anställda. På grundval av materialet från SCB har fyra relationstal beräknats. För att få en uppfattning om företagens lönsamhet och personalkostnader i de olika branscherna har två relationstal beräknats, rörelseresultat före avskrivningar i procent av omsättningen och totala arbetskraftskostnader i procent av omsättningen. De två övriga relationstalen är förädlingsvärde per anställd och nettoinvestering per anställd, som tillsammans ger en bild av produktivitet och investeringsbenägenhet i de olika branscherna. En viss försiktighet i tolkningen av begreppen vinst och lönsamhet är nödvändig. I kooperativa företag framstår inte vinsten som ett självständigt ändamål. Det innebär att en större eller mindre del av överskotten kan utdelas till medlemmarna fortlöpande under året. Detta är framför allt tydligt inom vissa branscher av lantbrukskooperationen, framför allt inom mejerioch slakteriorganisationema. I dessa organisationer har överskottsutdelningen, som sker i form av efterlikvider, bokförts som en kostnad och således belastat det redovisade resultatet. Inom konsumentkooperationen däremot behandlas återbäringen genomgående som en utdelningspost efter bokslutsdispositioner; överskottet innefattar därför även återbäringen. Skilda resultatredovisningar påverkar självfallet också lönsamhetstalen. En allmän försiktighet både vad gäller jämförelser mellan kooperativa organisationer och mellan kooperationen och näringslivets enskilda sektorer är därför nödvändig. Eftersom statistiken omfattar endast två år, kan naturligtvis inga långtgående slutsatser dras beträffande de avvikelser från branschmedelvärden för de olika relationstalen som förekommer. Särskilt beträffande investeringar måste man hålla i minnet att dessa ofta är mycket ojämnt fördelade över en längre tidsperiod. De skillnader mellan olika företagsgrupper vad gäller investeringar som förekommer i detta material, kan alltså inte tolkas som någon grundläggande skillnad i investeringsbenägenhet. En annan faktor som måste beaktas är hur pass representativa de kooperativa företagen i en näring är för näringen som helhet. Skillnader i en viss bransch mellan kooperativa företag och branschen som helhet med avseende på lönsamhet, arbetskraftskostnader etc., kan mycket väl bero på att de kooperativa företagen finns i delbranscher, vars värden på de aktuella variablerna kraftigt avviker från genomsnittet. En viktig bakgrund till detta avsnitt är naturligtvis den ekonomiska situationen i stort åren 1975 och 1976. 1975 kulminerade den internationella lågkonjunkturen, den djupaste under hela efterkrigstiden. För Sveriges del medförde den låga internationella ekonomiska aktiviteten en vikande efterfrågan på svenska industrivaror. De kraftigaste minskningarna noterades för trävaror, papper och pappersmassa samt järnmalm. För verkstadsindustrin var utvecklingen däremot relativt gynnsam. Investeringarna i industrin stagnerade dock under 1975, medan handelns investeringar minskade med ca 7 96. Frånsett en tillfällig förbättring under första halvåret fortsatte lågkonjunkturen under 1976. En viss förbättring kunde noteras för skogsindustrins del, medan exporten av verkstadsprodukter minskade. Industrins investeringar ökade med endast någon procent under 1976. Massa- och pappersindustrins investeringar ökade kraftigt, medan verkstadsindustrins

148 Omfattning - statistisk redovisning

minskade något. Handelns investeringar ökade med 12,5 %. Den privata konsumtionen ökade med ca 4 %.

3.4.2 Relationstal i de olika näringarna

3.4.2.1 Samtliga näringar sammantagna

Totalt för alla näringar ser relationstalen rörelseresultat och arbetskraftskostnader i procent av omsättningen ut som tabell 3.4.1 visar. För alla tabeller gäller att totalkolumnen längst till höger avser samtliga företag i näringen.

Tabell 3.4.1 Rörelseresultat och arbetskraftskostnader i % av omsättningen för företag med minst 50 anställda. Samtliga näringar, 1975 och 1976

Konsumentkoop. Producentkoop. Totalt

1975 1976 1975 1976 1975 1976

Rörelseresultat i 96 av omsättningen 4,5 4,4 3,7 2,9 6,8 5,5 Arbetskraftskostnader i % av omsättningen 15,8 16,0 11,7 10,2 22,3 23,3

För både konsument- och producentkooperationen liksom för näringen

totalt har vinstprocenten sjunkit under 1975 och 1976. Producentkoope-

rationens lönsamhet är både 1975 och 1976 ungefär hälften så stor som lönsamheten för samtliga företag, medan konsumentkooperationen ligger ungefär mitt emellan producentkooperationen och branschen totalt. Arbetskraftskostnadema i procent av omsättningen har totalt sett ökat något mellan 1975 och 1976. Även konsumentkooperationens arbetskraftskostnader har ökat något litet, medan de för producentkooperationen har minskat. Förändringarna mellan de båda åren är dock små. Producentkooperationens arbetskraftskostnader ligger på en nivå som är mindre än hälften av det totala näringslivets. Konsumentkooperationen ligger även här ungefär mitt emellan. Producentkooperationens låga siffror, både när det gäller rörelseresultat och arbetskraftskostnader, förklaras till stor del av det faktum att dess verksamhet i så hög grad är koncentrerad till livsmedelsindustrin, där både vinster och arbetskraftskostnader ligger väsentligt lägre än i övrig industri. Konsumentkooperationens verksamhet är inte i lika stor utsträckning koncentrerad till livsmedelsindustrin utan är mera jämnt fördelad mellan olika delar av tillverkningsindustrin och varuhandel. Både vinster och arbetskraftskostnader ligger därför närmare genomsnittet for hela näringslivet. Förädlingsvärde per anställd är som framgår av nedanstående tabell lägre for både konsument- och producentkooperationen än lör näringslivet totalt. Konsumentkooperationen ligger lägst, ca 14 96 under värdet lör hela näringslivet och 10 % under producentkooperationen 1975 samt 15 % resp. l 12 96 under dessa 1976. Detta beror till största delen på att detaljhandeln, Vanlig benämning på rörelseresultat i procent av där törädlingsvärdet per anställd är förhållandevis lågt, väger mycket tungt omsättningen. inom konsumentkooperationen. Totalt sett ökade forädlingsvärdet per an-

- statistisk

Omfattning redovisning 149

Tabell 3.4.2 Förädlingsvârde och nettoinvesterlng per anställd för företag med minst 50 anställda. Samtliga näringar, 1975 och 1976. Tkr

Konsumentkoop. Producentkoop. Totalt

1975 1976 1975 1976 1975 1976

Förädlingsvärde/ anställd 67,1 75,2 75,9 83,9 79,1 87,8 Nettoinvestering/ anställd 12,7 13,3 13,2 17,4 14,8 17,6 Källa: SCB:s finansstatlstik.

ställd med ca 11 % mellan 1975 och 1976 och ungefär lika stor var ökningen for konsumentresp. producentkooperationens del. Vad gäller nettoinvestering per anställd, så ligger konsumentkooperationen lägst även här. 1975 låg man 4 96 under producentkooperationens och 14 % under totala näringslivets nivå. Motsvarande siffror för 1976 är 23 % resp. 24 %. Det totala näringslivets nettoinvestering per anställd ökade med ca 19 %. Producentkooperationens ökade med hela 32 %, medan ökningen för konsumentkooperationens del stannade vid 5 96. Det är de stora investeringarna i massa- och pappersindustrin som gör att producentkooperationens investeringsnivå ökat så kraftigt.

3.4.2.2 Tillverkningsindustri

1 tillverkningsindustrin finns både konsument- och producentkooperationen representerade. Producentkooperationen finns framför allt inom livsmedelsindustri och massa- och pappersindustri, medan konsumentkooperationens viktigaste branscher är livsmedelsindustri, Verkstadsindustri, kemisk industri, gummiindustri och massa- och appersindustri. De konsumentkooperativa företagen i tillverkningsindustrin svarade 1975 och 1976 för ca 4 96 av näringens totala omsättning. Motsvarande siffra för producentkooperationen är ca 10 96. Tillverkningsindustrin svarar för ca 30 % av konsumentkooperationens totala intäkter, medan andelen för producentkooperationen är ca 60 %. Att de kooperativa andelama av tillverkningsindustrin blir såpass stora beror på att en mycket stor del av kooperationens totala omsättning i näringen härrör från livsmedelsindustrin. I livsmedelsindustrin är nämligen omsättningen per anställd mer än dubbelt så stor som genomsnittet för hela industrin. Av producentkooperationens omsättning i tillverkningsindustrin kommer ca 75 96 från livsmedelsindustrin. Motsvarande andel för konsumentkooperationen är ca 45 96. Livsmedelsindustrins andel av den totala tillverkningsindustrins omsättning är endast ca 15 96. Nedanstående tabell visar lönsamheten i tillverkningsindustrin och några av dess delbranscher.

150 Omfattning - statistisk redovisning

3.4.3 Rörelseresultat i % av omsättningen för företag med minst 50 anställda

:Tabell

1 tlllverkningsindustrin och några av dess delbranscher, 1975 och 1976

Konsumentkoop. Producentkoop. Totalt

1975 1976 1975 1976 1975 1976

Tillverkningsindustri 5,0 5,34 5,3 3,7 8,6 5,7 Varav: Livsmedelsindustri . . 3,4 2,4 2,3 3,8 4,0 Trävaruindustri . . . . 8,2 4,4 8,6 7,4 Massa- och appersindustri . . 8,6° 19,2 9,7 15,7 10,5 Kemisk industri, gummi- och plastindustri 13,4 19,7 . . 8,8 10,8 Verkstadsindustri . . 11,2 . . . . 8,6 10,8

förekommer ej uppgift saknas “ 1 denna siffra ingår även KF:s partihandelsverksamhet. ” Hämtat ur KF:s årsredovisning 1976. Källa: SCB:s llnansstatistik.

Av tabellen att vinstprocenten i näringen sjönk mellan 1975 och framgår 1976. Även lönsamhet minskade, medan konsuproducentkooperationens mentkooperationens ökade något. Såväl konsument- som producentkoohar lägre lönsamhet än genomsnittet i näringen. Den relativt perationen lönsamhet beror till störskraftiga forsämringen av producentkooperationens ta delen på resultatforsämringen i massa- och pappersindustrin. Lönsamheten i livsmedelsindustrin är den lägsta av de delbranscher som redovisas här. Både 1975 och 1976 låg den långt under genomsnittet for Producentkooperationens lönsamhet i branschen är tillverkningsindustrin. lägre än konsumentkooperationens, som i sin tur är lägre än genomsnittet for branschen. I trävaruindustrin är vinstprocenten ungefär lika stor som genomsnittet Mellan 1975 och 1976 försämrades lönsamheten för tillverkningsindustrin. för branschen som helhet. Producentkooperationens trävaruindustri något fick dock vidkännas en avsevärd minskning av vinstprocenten; nästan en från 1975 till 1976. Ungefär samma bild uppvisar massa- och halvering Där minskade även lönsamheten totalt i branschen krafpappersindustrin. tigt. Den var dock fortfarande på en relativt hög nivå, betydligt över genomsnittet for tillverkningsindustrin. I den kemiska m. m. industrin förbättrades lönsamheten något från 1975 till 1976. Den konsumentkooperativa industrin ökade sin lönsamhet avsevärt och 1976 var den nästan dubbelt så hög som branschgenomsnittet. Verkstadsindustrin förbättrade också sin vinstprocent mellan 1975 och 1976. Konsumentkooperationens Verkstadsindustri hade 1976, som är det enda år som en lönsamhet som var något bättre än branschredovisas, genomsnittet. Vad arbetskraftskostnaderna i procent av omsättningen, så ökade gäller 1975 och 1976 för producentkooperationen och for nädessa något mellan ringen totalt.

- statistisk

Omfattning redovisning 151

Tabell 3.4.4 Arbetskraftskostnader i % av omsättningen för företag med minst 50 anställda i tlllverkningsindustrin och några av dess delbranscher, 1975 och 1976

Konsumentkoop. Producemkoop. Totalt

1975 1976 1975 1976 1975 1976

Tillverkningsindustri 17,0 16,7 11,8 12,5 27,7 29,2 därav: Livsmedelsindustri . . 11,3 8,9 8,9 12,2 12.2 Trävaruindustri . . . . 23,2 20,4 23,8 22,3 Massa- och pappersindustri . . . . 21,6 24,3 29,4 25,5 Kemisk industri, gummi- och plastindustri 29,9 27,4 . . 22,6 24,4 Verkstadsindustri . . 36,4 . . . . 32,8 30,8

Källa: SCB:s linansstatistik.

För konsumentkooperationens del minskade de i stället Produnågot. centkooperationens kostnader i procent av omsättningen ligger totalt sett mycket lågt. För hela tillverkningsindustrin är detta relationstal mer än dubbelt så högt. Den låga nivån inom producentkooperationen beror på att livsmedelsindustrins arbetskraftskostnader är låga i förhållande till omsättningen, och denna bransch är utan jämförelse den största i producentkooperationen. l de övriga delarna av tillverkningsindustrin är arbetskraftskostnaderna i förhållande till omsättningen väsentligt högre. I jämförelse med livsmedelsindustrin ligger de ungefär dubbelt så högt. Förändringarna mellan 1975 och 1976 är ganska små, med undantag av massa- och pappersindustrin, där en relativt kraftig minskning inträffade för näringsgrenen totalt. I den producentkooperativa delen av massa- och pappersindustrin steg emellertid arbetskraftskostnaderna i procent av omsättningen. Från att tidigare ha legat avsevärt lägre än branschen som helhet var man 1976 uppe i nivå med totalsitfran. I kemisk m. m. industri ökade kostnaderna 1975 och 1976 något mellan för branschen totalt, medan de i stället sjönk i den konsumentkooperativa delen av näringsgrenen. Konsumentkooperationen låg ändå på en något högre nivå 1976 än branschen totalt. Förädlingsvärdet per anställd ökade med ca 12 % i tillverkningsindustrin mellan 1975 och 1976. Som framgår av tabell 3.4.5 ökade även den kooperativa delen av industrin sitt förädlingsvärde per anställd, och 1976 var det praktiskt taget samma värde i konsument- och producentkooperationen som i näringen totalt.

152 Omfattning - statistisk redovisning sou 1979:62

Tabell 3.4.5 Förädlingsvärde per anställd för företag med minst 50 anställda i tillverknlngslndustrin och några av dess delbranscher. 1975 och 1976. Tkr

Konsumentkoop. Producentkoop. Totalt

1975 1976 1975 1976 1975 1976

Tillverkningsindustri 75,8 86,6 80,9 86,3 77,6 86,5 därav: Livsmedelsindustri . . 88,9 67,8 82,8 71,0 85,2 Trävaruindustri . . . . 72,8 74,5 70,7 79,1 Massa- och pappersindustri . . . . 117,1 97,7 98,0 98,4 Kemisk industri, gummi- och plastindustri 83,8 115,5 . . 84,3 97,5 Verkstadsindustri . . 88,3 . . . . 74,3 85,8

Källa: SCB:s finansstatistik.

I livsmedelsindustrin låg konsumentkooperationens förädlingsvärde per anställd något över branschgenomsnittet, medan producentkooperationens låg något under. Massa- och pappersindustrin är den bransch som har det högsta förädlingsvärdet per anställd. I producentkooperationens massa- och pappersindustri minskade forädlingsvärdet per anställd till en nivå något under branschgenomsnittet, efter att tidigare ha legat ca 20 % över detta. I den kemiska m. m. industrin ökade förädlingsvärdet per anställd med ca 16 % från 1975 till 1976. I den konsumentkooperativa delen av näringsblev ökningen ännu större, ca 38 %, vilket medförde att man 1976 grenen låg ca 18 % över värdet för hela branschen. För konsumentkooperationens Verkstadsindustri finns siffror endast för 1976, och man hade det året ett förädlingsvärde per anställd som var något högre än genomsnittet för branschen. Om man ser på nettoinvesteringarna per anställd, så finner man att dessa ökat med ca 28 % i tillverkningsindustrin mellan 1975 och 1976.

Tabell 3.4.6 Nettolnvestering per anställd för företag med minst 50 anställda i tillverkningslndustrln och några av dess delbranscher, 1975 och 1976. Tkr

Konsumentkoop. Producentkoop. Totalt

1975 1976 1975 1976 1975 1976

Tillverkningsindustri 21,7 14,0 18,8 23,9 12,7 16,3 därav: Livsmedelsindustri . . 10,5 15,3 18,5 13,2 13,5 Trävaruindustri . . . . 16,3 20,3 13,6 15,3 Massa- och pappersindustri . . . . 29,3 35,9 19,6 32,4 Kemisk industri, gummi- och plastindustri 87,3 17,3 . . 17,2 16,3 Verkstadsindustri . . 22,6 . . . . 8,4 10,1

Källa: SCB:s fmansstatistik.

Omfattning - statistisk redovisning 153

Av ungefär samma storleksordning blev ökningen i den producentkooperativa industrin. I konsumentkooperationen minskade däremot nettoinvesteringen per anställd med ca 35 %. Det är bl. a. de stora investeringarna i massa- och pappersindustrin som drar upp totalsilTrorna, både for näringen som helhet och for producentkooperationen. Totalt sett ökade nettoinvesteringen per anställd i massa- och pappersindustrin med ca 65 % från 1975 till 1976. För producentkooperationen blev ökningen ca 23 %. 1976 låg investeringsnivån i massa- och pappersindustrin ungefär dubbelt så högt som hela tillverkningsindustrins. Producentkooperationens nettoinvestering per anställd låg 1975 långt över genomsnittet for branschen, men 1976 var skillnaden i stort sett utjämnad. Även i trävaruindustrin ökade producentkooperationens investeringar relativt kraftigt, ca 25 %. För branschen totalt blev ökningen ungefär hälften så stor. 1 livsmedelsindustrin ökade producentkooperationens nettoinvestering per anställd med ca 21 %. Totalt sett blev ökningen ca 76 % högre än konsumentkooperationens och ca 37 96 högre än nivån för branschen totalt. Det är framför allt de stora investeringarna i mejeriindustrin som gör att producentkooperationens investeringsnivå ligger så högt. 1 kemisk m. m. industri minskade nettoinvesteringen per anställd med ca 5 %. Minskningen i konsumentkooperationens kemiska industri var hela 80 %. Detta beror emellertid på att OK-raffmaderiet vid Broljorden färdigställdes under 1975, och de mycket stora investeringarna som gjordes där under flera år sjönk under 1976 till en mera normal nivå. Verkstadsindustrins investeringar låg 1976 på en nivå klart under genomsnittet for hela industrin. l konsumentkooperationens Verkstadsindustri låg de däremot högre än genomsnittet och mer än dubbelt så högt som hela Verkstadsindustrins. Orsaken till detta är att söka i det faktum att endast

ett fåtal företag finns i konsumentkooperationens Verkstadsindustri och att

dessa råkar befinna sig i sektorer som har en högre investeringsnivå än genomsnittet.

3.4.2.3 Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse I denna näring finns ca 60 % av konsumentkooperationens anställda och ungefär 17-18 96 av producentkooperationens. Av den totala omsättningen i storleksgruppen ”minst 50 anställda” svarar enligt denna statistik konsumentkooperationen för ca 13 96 och producentkooperationen för ca 11 %. Man måste då hålla i minnet att KF:s partihandelsverksamhet inte ingår i konsumentkooperationens siffra. Med denna inräknad torde konsumentkooperationens andel ligga vid 18-20 96. Trots att antalet anställda i producentkooperationen i denna näring är mindre än en fjärdedel av konsumentkooperationens, har man alltså enligt denna statistik en omsättning som är i det närmaste lika stor. Detta beror till en del på att deras respektive tyngdpunkter i näringen ligger i olika delbranscher. Konsumentkooperationen finns huvudsakligen i detaljhandeln, medan producentkooperationens verksamhet är starkt koncentrerad till partihandel. I den sistnämnda delbranschen är omsättningen per anställd mellan 3 och 4 gånger så stor som i detaljhandeln och 7 gånger större än

154 Omfattning - statistisk redovisning

i restaurang- och hotellrörelse, där konsumentkooperationen har ca 5 % av sina anställda i näringen. Statistiken är emellertid också något missvisande i denna näring, eftersom KFzs partihandel, som tidigare nämnts, ingår i siffrorna iör tillverkningsindustrin. Tabell 3.4.7 nedan visar rörelseresultat i procent av omsättningen i varuhandel m. m. Tabell 3.4.7 Rörelseresultat i % av omsättningen för företag med minst 50 anställda i varuhandel, restaurang- och hotellrörelse, 1975 och 1976

Konsumentkoop. Producentkoop. Totalt

1975 1976 1975 1976 1975 1976

Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse 4,4 3,7 2,5 2,0 3,2 2,9 därav: Partihandel . . l,5“ . . . . 2,8 2,3 Detaljhandel . . 4,3 . . . . 3,6 3,8 Restaurang- och hotellrörelse . . 1,4 . . 3,5 3,7

Exkl. KF. Källa: SCB:s finansstatistik.

lönsamheten är som synes låg. Konsumentkooperationen har både 1975 och 1976 en lönsamhet som låg över genomsnittet för branschen. Vinstprocenten sjönk dock från 1975 till 1976, både för konsumentkooperationen och totalt. Producentkooperationens lönsamhet låg under branschgenomsnittet. Eftersom dess verksamhet i näringen är så gott som uteslutande häntörlig till partihandel, börjämförelsen emellertid i första hand göras med denna delbransch. I så fall hade producentkooperationen en lönsamhet som låg över konsumentkooperationens men något under branschgenomsnittet. Även partihandelns lönsamhet sjönk mellan 1975 och 1976. I detaljhandeln ökade den i stället något. Konsumentkooperationens lönsamhet var 1976 högre än genomsnittet för branschen. I restaurang- och hotellrörelse däremot låg konsumentkooperationens lönsamhet långt under genomsnittet för branschen. Vad beträtTar arbetskraftskostnader i procent av omsättningen, så var törändringarna mellan 1975 och 1976 obetydliga. Generellt sett ligger arbetskraftskostnaderna på en låg nivå jämfört med genomsnittet för samtliga näringar. Konsumentkooperationen låg ganska långt över branschgenomsnittet, beroende på att dess verksamhet är koncentrerad till detaljhandeln, där kostnaderna är störst. Producentkooperationen låg däremot mycket lägre än branschen totalt, vilket förklaras av det tidigare nämnda förhållandet att verksamheten i huvudsak ligger inom partihandeln, där arbetskraftskostnaderna i förhållande till omsättningen är lägst. I partihandeln låg konsumentkooperationen något lägre än genomsnittet. 1 detaljhandeln hade man i stort sett samma relation mellan arbetskraftskostnader och omsättning som näringen totalt, medan man i res-

Omfattning - statistisk redovisning

Tabell 3.4.8 Arbetskraftskostnader i % av omsättningen för företag med minst 50 anställda i varuhandel, restaurang- och hotellrörelse, 1975 och l976

Konsumentkoop. Producentkoop. Totalt

1975 l976 1975 1976 1975 l976

Varuhandel, restaurang-och hotellrörelse 14,5 14,9 5,0 5,3 10,7 10,9 därav: Partihandel . . 5,9“ . . . . 7,1 7,1 Detaljhandel 15,6 15,9 . . . . 15,1 16,0 Restaurang- och hotellrörelse . . 21,0 . . 36,0 38,0

“ Exkl. KF. Källa: SCB:s finansstatistik.

taurang- och hotellrörelse låg avsevärt lägre än genomsnittet för branschen. Förädlingsvärdet per anställd ökade mellan 1975 och 1976, vilket framgår av nedanstående tabell. Tabell 3.4.9 Förädllngsvärde per anställd för företag med minst 50 anställda l varuhandel, restaurang- och hotellrörelse, 1975 och 1976. Tkr

Konsumentkoop. Producentkoop. Totalt

1975 1976 1975 l976 1975 l976

Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse 59,9 66,9 85,9 88,0 72,6 8 l ,3 därav: Partihandel . . 89,9” . . . . 92,2 98,9 Detaljhandel 59,8 66,3 . . . . 62,6 71,5 Restaurang- och hotellrörelse . . 57,3 . . 50,3 60,5

Exkl. KF. Källa: SCB:s linansstatistik.

Det högsta forädlingsvärdet per anställd hade producentkooperationen, 31 % högre än konsumentkooperationen och 8 % högre än näringen totalt. Det beror återigen på att producentkooperationen huvudsakligen är verksam inom partihandel, som har det högsta förädlingsvärdet per anställd av de tre delbranscherna. För konsumentkooperationen är detaljhandel, som har ett avsevärt lägre värde, det viktigaste området. 1 partihandel låg konsumentkooperationens törädlingsvärde per anställd ca 10 96 lägre än genomsnittet för branschen. Producentkooperationens siffra kan i praktiken sägas vara häntörlig till partihandel och låg i så fall på ungefär samma nivå som konsumentkooperationens. 1 detaljhandeln ökade forädlingsvärdet per anställd med ca 14 % mellan 1975 och 1976. För konsumentkooperationen stannade ökningen vid 11 %. Både 1975 och 1976 låg konsumentkooperationens värde något lägre än branschgenomsnittet.

156 Omfattning - statistisk redovisning sou 1979:62

l restaurang- och hotellrörelse hade konsumentkooperationen ett förädlingsvärde per anställd som 1976 var något lägre än genomsnittet för näringsgrenen. Vad gäller nettoinvestering per anställd, så konstaterades i inledningen att handelns investeringar minskade under 1975 for att sedan öka relativt kraftigt under 1976. Detta kommer också till uttryck i nedanstående tabell. Tabell 3.4.10 Nettoinvestering per anställd för företag med minst 50 anställda i varuhandel, restaurang- och hotellrörelse, 1975 och 1976. Tkr

Konsumentkoop. Producentkoop. Totalt

1975 1976 1975 1976 1975 1976

Varuhandel, restaurang- och hotellrörelse 6,0 13,0 18,6 25,1 9,2 14,2 därav: Partihandel . . 82,6“ . . . . 13,3 18,5 Detaljhandel 5,9 10,2 . . . . 8,2 13,9 Restaurang- och hotellrörelse . . 4,4 . . 4,9 3,9

“ Exkl. KF. Källa: SCB:s tinansstatistik.

Nettoinvesteringar per anställd har ökat med ca 54 96 i hela näringen. I konsumentkooperationen ökade de med hela 117 96 och i producentkooperationen med 35 96. Värdet för konsumentkooperationen år 1976 forrycks kraftigt av den mycket stora nettoinvestering per anställd som man hade i partihandeln. Orsaken till den höga siffran var en investering av ”engångsnatur, som gällde två tankfartyg, beställda av OK. Totalt sett låg konsumentkooperationen ändå något under investeringsnivån i näringen totalt. Producentkooperationen låg långt över genomsnittet men bör även här jimföras med enbart partihandeln. Jämfört med denna delbransch låg man ca 35 96 högre. Partihandeln totalt ökade sin nettoinvestering per anställd med ca 38 %. I detaljhandeln ökade nettoinvesteringen per anställd med ca 70 96 för hela näringsgrenen och med ungefär lika mycket for konsumentkooperationen. 1976 låg genomsnittet för branschen ca 26 96 högre än konsumentkooperationens siffra. I restaurang- och hotellrörelse är investeringsnivån generellt sett mycket lägre än i de övriga delbranscherna. Konsumentkooperationen hade 1976 en nettoinvestering per anställd som var något större än branschgenomsnittet.

- statistisk

Omfattning redovisning 157

Tabellbilaga. Antal anställda i ekonomiska föreningar,

fördelade på branscher

Tabell l. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom skogsbruk, 1976

Antal 96 anställda

Lantbrukskoop. (skogsägareorg.) 6 619 21,6 Totalt 30 646 100,0 Källa: Centrala företagsregistret.

Tabell 2. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom livsmede1s-, dryckesvaruoch tobaksindustri, 1976

Antal 96 anställda

100,0 Källa: Centrala företagsregistret.

Tabell 3. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom mejeriindustri, 1976 Antal 96 anställda

100,0 Källa: Centrala företagsregistret.

Tabell 4. Antal anställda i ekonomiska inom slakteriföreningar och charkuteriindustri, 1976

Antal 96 anställda

i Sza ekonomiska föreningar 13 575 68,2 Totalt 19 919 100,0

I Källa: Centrala företagsregistret.

- statistisk

158 Omfattning redovisning

Tabell 5. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom livsmedels-, dryckesvaruoch tobaksindustri utom mejerlindustri och slakteri- och charkuteriindustri, 1976

Antal 96 anställda

Källa: Centrala foretagsregistret.

föreningar inom textil-, beklidnads-, lider- Tabell 6. Antal anställda i ekonomiska och lädervaruindustri, 1976

Antal 96 anställda

KF/Konsum 1 012 2,0 föreningar 71 0,1 Övr. ekonomiska föreningar 1083 2,1 Sza ekonomiska Totalt 51 762 100,0

Källa: Centrala foretagsregistret.

7. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom trävaruindustri, 1976 Tabell

Antal 96 anställda

Begravningsforeningama

Källa: Centrala foretagsregistret.

- statistisk

Omfattning redovisning 159

Tabell 8. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom massa-, pappers- och pappersvaruindustri, grafisk industri, 1976

Antal % anställda

100,0 Källa: Centrala foretagsregistret.

Tabell 9. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom massa- och pappersindustri, 1976

Antal 96 anställda

100,0 Källa: Centrala företagsregistret.

Tabell 10. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom kemisk industri, petroleum-, gummivaru-, plast- och plastvaruindustri, 1976 Antal 96 anställda

100,0 Källa: Centrala företagsregistret.

Tabell 11. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom kemikalie-, gödselmedelsoch plastindustri, 1976

Antal % anställda KF/Konsum 815 5,2 Totalt 15 540 100,0 Källa: Centrala företagsregistret.

160 Omfattning - statistisk redovisning

Tabell 12. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom petroleumraffinering, 1976 Antal % anställda OK 422 23,2 Totalt 1 816 100,0 Källa: Centrala företagsregistret. Tabell 13. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom gummivaruindustri, 1976 Antal % anställda KF/ Konsum l 368 10,1 Totalt 13 538 100,0 Källa: Centrala företagsregistret. Tabell 14. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom plastvaruindustri, 1976 Antal 96 anställda KF/ Konsum l 007 9,2 Totalt 10 937 100,0 Källa: Centrala fdretagsregistret. Tabell 15. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom jord- och stenvaruindustri, 1976 Antal 96 anställda

Källa: Centrala iöretagsregistret.

Omfattning - statistisk redovisning 161

Tabell 16. Antal anställda l ekonomiska föreningar lnom Verkstadsindustri, 1976 Antal 96 anställda

100,0 Källa: Centrala företagsregistret.

Tabell 17. Antal anställda i ekonomiska föreningar lnom partihandel och varuhandelsförmedling, 1976 Antal 96 anställda

100,0 Källa: Centrala fdretagsregistret. Tabell 18. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom detaljhandel, 1976 Antal 96 anställda

100,0 Källa: Centrala foretagsregistret.

162 Omfattning - statistisk redovisning

Tabell 19. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom drivmedelsdetaljhandel, 1976 Antal 96 anställda

Källa: Centrala företagsregistret. Tabell 20. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom restaurang- och hotellverksamhet, 1976 Antal 96 anställda

Källa: Centrala företagsregistret. Tabell 21. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom lastblls- och arman vägtransport, 1976 Antal % anställda Lastbilscentraler l 607 3,2 Totalt S0 368 100,0 Källa: Centrala företagsregistret. Tabell 22. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom personbllstransport, 1976 Antal 96 anställda Taxiföreningar 954 11,6 Totalt 8 232 100,0 Källa: Centrala företagsregistret.

Omfattning - statistisk redovisning 163

Tabell 23. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom fastighetsförvaltning och -förmedling, 1976 Antal 96 anställda

Källa: Centrala foretagsregistret. Tabell 24. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom näringsgrupperna uppdragsverksamhet och maskinuthyrning, 1976 Antal 96 anställda

Källa: Centrala foretagsregistret. Tabell 25. Antal anställda inom försäkringsverksamhet, 1976 Antal % anställda

Källa: Centrala foretagsregistret och Folksams årsredovisning for 1976.

Tabell 26. Antal anställda i ekonomiska föreningar inom bank- och annan finansverksamhet, 1976 Antal 96 anställda Lantbrukskoop. (Föreningsbanken) 2 478 6,6 Totalt 36 877 100,0 Källa: Centrala foretagsregistret.

sou 1979:62

4 De konsumentkooperativa organisationernas utveckling och struktur

4.1 Sammanfattning av den sektorn konsumentkooperativa

4.1.1 Grundtankar och grundsatser

Konsumentkooperation finns runt om i världen men koncentrationen till Europa är påtaglig. Den existerande kooperationen visar en stor Variationsrikedom i fråga om tillämpningar, även inom ramen för den konsumentkooperativa sektorn. Detta är naturligt, då tillämpningarna utformats i olika sociala och ekonomiska miljöer, inom olika ekonomisk/politiska system, i ekonomier på olika utvecklingsstadier osv. Bakom de olika tillämpningama finns vissa gemensamma grunder, som förenar de konsumentkooperativa organisationerna världen över. De kan uttryckas på följande sätt: D De som är medlemmar och i den egenskapen använder sig av företagets varor och tjänster skall också styra och kontrollera företaget. De skall ha det avgörande inflytandet. D Inflytande och kontroll skall bygga på principen ”en medlem - en röst”. Inflytande och kontroll skall därvid skiljas från kapitalägandet i företaget. D Det konsumentkooperativa företaget skall inte ge vinst eller fönnögenhet åt ett fåtal. Därför - måste företaget vara öppet för alla som vill använda sig av dessa tjänster

- måste företaget använda sig av kapitalbildningsprinciper, som inte in-

bjuder till vinstspekulation eller medför förmögenhetsuppbyggnad för fátalet - måste företaget använda sig av överskottsfördelningsprinciper, som inte innebär åt ett fåtal.

förmögenhetsuppbyggnad

4.1.2 Struktur och omfattning

Den svenska konsumentkooperativa sektorn har vuxit fram i sex huvudformer: D den allmänna konsumentkooperationen D bostadskooperationen D försäkringskooperationen D oljekooperationen D fritidskooperationen D begravningskooperationen

och struktur SOU 197962

166 Organisationernas utveckling

I detta avsnitt tas översiktligt upp nâgra drag i denna sektors strukturella mönster och omfattning. Organisationerna inom sektorn är följande:

D Konsumentföreningarna, Kooperativa förbundet (den allmänna kooperationen) med Reso (Fritidskooperationen) D Bostadsrättsföreningarna, HSB-föreningarna, HSB:s Riksförbund (bo-

stadskooperationen) lokalföreningar, Svenska Riks- D Bostadsrättsföreningarna, Riksbyggens byggen (bostadskooperationen) D Folksam försäkringsbolag (försäkringskooperationen) El OK-föreningarna, OK-förbundet (oljekooperationen) D Begravningsföreningarna, Begravningsföreningamas samorganisation

(begravningskooperationen).

har något olika form och uppbyggnad av bl. a. hi- Dessa organisationer skäl. Folksam har försäkringsbolagets form och storiska och juridiska Reso är fr. 0. m. 1977 ombildat till ett aktiebolag. De övriga är ekonomiska

föreningar. Organisationerna har också starka historiska, personella, organisatoriska av mål och och idémässiga samband. De har vidare en likartad inriktning

handlingsprogram.

Primärfdreningar och motsvarande

bostadsrättsföreningarna, HSB-föreningarna och Konsumentföreningarna, är renodlade primärföreningar i den meningen, att de OK-föreningarna har individer som medlemmar.

Tabell 4.1.1 Primär- och lokalföreningar 1977

Medlemmar Antal Primärförening föreningar (motsv.) Typ Antal

Individer 1 885 615 170 Konsumentföreningar ” 82 HSB-föreningar 342 745 ” 2 835 Bostadsrättsföreningar (HSB) Föreningar 69 Riksbygg. lokalfören. Bostadsrättsföreningar (Riksbyggenf Individer ” 28 801 621 OK-föreningar Föreningar 9 Begravningsföreningar

Riksbyggen förvaltar ca 990 bostadsrättsföreningar med 109 999 lägenheter, vilket är en del av de föreningar som startats av Riksbyggen. _ Källa: Verksamhetsberättelser.

är ideella föreningar. Medlemmarna är lokala Riksbyggens lokalföreningar och politiska föreningar, kooperativa föreningar och bostadsrättsfackliga föreningar. Även begravningsföreningarnas medlemmar är organisationer, arbetarkommuner, bobl. a. fackliga organisationer, pensionärsföreningar, stadsrättsföreningar och kooperativa föreningar. Folksam saknar egen medlemsorganisation.

Organisationerna utveckling och struktur 167

Sekundärfdreningar, förbund och motsvarande

Riksorganisationernas (sekundärföreningamas) medlemsmönster_ ser något olika ut på de konsumentkooperativa huvudområdena. HSB har den mest renodlade modellen med enbart primärföreningar som medlemmar. I övrigt se nedanstående tablå:

Riksorganisationens medlemmar

Riksorganisation Medlemmar

KF 170 konsumentföreningar OK Folksam Begravningsföreningarnas samorganisation 2 produktionsföreningar (charkuteriföreningar) HSB 82 HSB-föreningar Svenska Riksbyggen 15 fackförbund (LO-ornrådet) LO KF 47 fackföreningar 69 lokalföreningar 169 bostadsrättsföreningar OK 28 OK-föreningar Västkustfiskarnas Centraliörbund HSB KF Skånes Fiskareförbund Svenska Riksbyggen OK Danmark Svenska Sydkustfiskarnas lokalförbund Svenska Lantmännens Riksförbund Begravningsföreningarnas samorganisation 9 begravningsföreningar

Folksam har formellt försäkringstagarna som medlemmar. Dessa representeras av KF (hälften av platserna i stämman), LO (en tredjedel) och TCO (en sjättedel). Reso blev fr. o. m. 1977 aktiebolag och ägs till 91 % av KF. LO äger 3 %, Folksam 2 % och OK 2 %.

4.1.3 Den ekonomiska verksamheten

Till den helt övervägande delen finns den konsumentkooperativa sektorns industriella delar inom KF och konsumentföreningarna. Utanför finns endast HSB:s Borohus samt OKzs Scanraff och Termoindustrier. Även begravningsföreningarna har en mindre industri för tillverkning av kistor. Inom KF och konsumentföreningarna är vidare den helt dominerande delen av industriverksamheten förlagd till KF. Konsumentföreningama har ett antal smärre bagerier (43) och charkuterier (3), som producerar för föreningarnas eget behov. Av KF:s industrier finns två huvudtyper:

EI De industrier som säljer hela sin tillverkning inom konsumentkooperationen (s. k. helintegrerade industrier)

och struktur

168 Organisationernas utveckling

El De industrier som säljer delar av (ofta större delen av) sin tillverkning utanför konsumentkooperationen

Dessa senare icke-föreningsinriktade industrier var fram till 1979 administrativt sett en avdelning (sektor I) inom KF, men är numera samlade i ett särskilt bolag, KF Industri AB, som i sin helhet ägs av förbundet. Nedanstående tablå ger en sammanfattande bild av KF:s industriella verksamhet. I övrigt hänvisas till avsnittet om KF och konsumentföreningarna.

KF:s industrier

Helintegrerade industrier Livsmedelsindustrin Konsert/industrier Charkuterier Bagerier Kvarnar Chokladfabrik“

Specialvaruindustrier Textilindustrier Konfektionsindustrier Snickerier Trävaror KF Industri AB (tidigare benämnda Gummi- och Iäderindustri delintegrerade industrier) Byggnadsmaterialindustri Skogsindustrier Karlshamns Oljefabriker El- och verkstadsindustrier

KF och konsumentföreningarna är den helt dominerande delen av konsektorn, då vi mäter deras omfattning i antal anställda sumentkooperativa och årlig omsättning. Därefter kommer oljekooperationen (OK) och Forsäkringskooperationen (Folksam).

Tabell 4.1.2 Omsättning och antal anställda år 1977 (avrundade)

Omsättning Anställda Organisation (milj. kr)

KF + konsumentföreningama 19 300 72130 1200 4700 HSB + föreningarna 500 1850 Riksbyggen + föreningarna 4 800 6 280 OK + föreningarna 100 390 Begravningsföreningarna 1 950 2 850 Folksam

Summa 27 850 88 200

“Samägt med konsumentkooperationen i Norge och Danmark.

I dessa mått är den konsumentkooperativa sektorn en relativt liten del av samhällsekonomin och av arbetsmarknaden.

Organisationernas utveckling och struktur 169

Bilden av omfattningen blir något annorlunda, om vi mäter sektorn i andelar av marknaden på de huvudsakliga verksamhetsområdena. I detta sammanhang går vi inte in på mer detaljerade marknadsdelar, såsom exempelvis marknadsandelar för KF:s olika industriprodukter. Vi begränsar oss till konsumentledet.

Tabell 4.1.3 Marknadsandelar för de konsumentkooperativa organisationerna 1977 (96)

Organisation 96 KF och konsumentfdreningarna

Folksam - Andel av antal frivilliga grupplivsförsäkr. 58 - Andel av antal individuella liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar 17

Riksbyggen - Andel av färdiga lägenheter (i bostadsrätt) 3,5 - Andel av påbörjade lägenheter 7,3

HSB - Andel av färdiga lägenheter (i bostadsrätt) 8 - Andel av påbörjade lägenheter 12

ox - Andel av bensinkonsumtion 19 - Andel av dieselbrännoljekonsumtion 14 - Andel av eldningsolja 1 - Andel av eldningsolja 3-5 15

Begravningsfdreningarna - Andel av begravningsuppdrag 26

Källa: Verksamhetsberättelser, informationsblad.

Man kan således säga, att den konsumentkooperativa sektorn på respektive konsumentområden svarar för omkring 20 % av den privata konsumtionen. Folksam har på de kollektiva försäkringarnas område något större andelar.

4. 1.4 Medlemsorganisation

I detta avsnitt behandlas huvuddragen i den parlamentariska organisationen på sekundärföreningsnivå. Principen om demokratisk förvaltning, kontroll och styrning är grundläggande för all form av kooperation. Det betyder en person - en röst så länge det gäller primärorganisationen. Men problemen blir annorlunda i sekundärorganisationer, där det i stället för individer är organisationer som är medlemmar.

170 Organisationernas utveckling och struktur

Det här problemet har diskuterats intensivt inom den svenska konsumentkooperationen. Vi belyser kortfattat hur det har lösts inom olika delar av den konsumentkooperativa sektorn.

KF Eftersom de anslutna föreningarna har mellan 65000 och 330000 medlemmar har inte varje förening en röst i KF. I stället har varje region sin procentuella andel av platser på KF:s förbundsmässa, som är högsta beslutande organ.

HSB HSB har en organisation som liknar KF:s. Medlemmarna väljer fullmäktige till HSB-föreningarna som i sin tur väljer ombud till HSB-kongressen. Kongressen i sin tur väljer fullmäktige som är högsta beslutande organ mellan kongressema.

Riksbyggen

Ägare till Riksbyggen är LO, KF, 14 fackförbund inom LO, fackforeningar,

lokalföreningar och bostadsrättsföreningar. Lokalföreningama ute i landet är ideella föreningar och i mycket begränsad omfattning ägare till Riksbyggen centralt. Andelsägarna kallas till kongress vart tredje år och väljer då fullmäktige och styrelse som är högsta beslutande organ. En spärr finns ingen medlem får rösta för mer än en tredjedel av närvarande röster.

OK OK åter har en annan struktur med dels primärorganisationer med individuella medlemmar som i andra konsumentkooperativa föreningar, dels - - som medlemmar. Om andra organisationer köpare av OK:s produkter antalet medlemmar i de organisationer som är medlemmar i OK skulle vara bas för 0K:s demokrati skulle KF genast få majoritet. Därför väljer OK-föreningarna 25 ombud i förbundsstämman, KF också 25 och andra organisationer i förhållande till sina inköp hos OK.

Folksam Folksam består av tre ömsesidiga försäkringsbolag. De kooperativa och ?fackliga organisationerna utser stämman och representerar på så sätt foirsäkringstagarna. KF väljer 30 ombud, LO 20 och TCO-organisationer 10.

4.1.5 Samverkansformer

De konsumentkooperativa företagen har alltid haft ett omfattande :samarbete. Det finns i dag olika former av samarbete mellan de konsument-

sou 1979132 Organisationernas utveckling och struktur 171

kooperativa företagen. Det som är mest påtagligt är det rikt lörgrenade kontaktnätet mellan enskilda personer och mellan organisationer. Nedan har en sammanställning gjorts över den samverkan som sker. Sammanställningen är inte fullständig, men visar kontaktmönstret i stort.

Kontakt i form av medlemskap: Folksam är medlem i KF KF är medlem i Folksam, OK, Riksbyggen OK är medlem i KF Riksbyggen och HSB är medlemmar i OK

Samarbetskommittéer m. fl. . Folksams jörsäkringskommittéer HSB, konsumentföreningarna, Riksbyggen Folksams skadeprövningsnämnder HSB, Riksbyggen, OK Fal/moms sociala râd HSB, KF, OK, Riksbyggen Personalbank KF, OK, Riksbyggen Kooperativa institutet Sedan 1975 har de konsumentkooperativa företagen KF, HSB, Folksam, OK, Riksbyggen och Reso ett fast samarbete genom Kooperativa institutet, fr. o. m. 1979 ersätts Reso av Detta

Begravningsföreningarna. ska verka

för en samordning av konsumentkooperationens utveckling, långsiktig opinionsbildning och för ett ökat samarbete mellan de kooperativa rörelserna nationellt och internationellt. Under 1977 pågick följande projekt inom institutet: Kooperativa Kooperationen i skolan Formema for gemensamma utbildningsinsatser Konsumentkooperationen och löntagarfonderna Kooperativ forskning och utveckling

EIUDCIDDUUU

Samarbete om kapitalfrâgor Formema for ökad köptrohet Samarbete på marknadsföringsområdet Konsumentpolitik Lokalt kooperativt samarbete

4.2 KF och

konsumentföreningama

Antalet till KF anslutna var 1977 170 st. Dessa hade

konsumentforeningar

ca 1,9 milj. medlemmar och ca 40000 anställda. Omsättningen i detaljhandeln uppgick till ca 16 miljarder motsvarande kr, en marknadsandel på ungefär 20 96.

172 utveckling och struktur

Organisationernas

Kooperativa Förbundet, KF, hade 1977 ca 34 000 anställda och omsättningen var ca 14 miljarder kr. Något mindre än hälften av försäljningen härrör från egen produktion.

4.2.1 Konsumentföreningamas utveckling Tiden efter 1950 kan betecknas som strukturförändringarnas skede inom svensk konsumentkooperation. Den sammanfaller med stora förändringar i det svenska samhället: inflyttning till tätorter, fördubblad reallön, ökad rörlighet bl. a. på grund av den snabba ökningen av antalet bilar. Det är i huvudsak detta senare skede som behandlas i det följande.

Detaljhandel

1952 hade konsumentföreningarna sitt största antal butiker - 8 200. De stigande lönema, som inte helt kunde kompenseras med ökad produktivitet inom handeln, medförde att självbetjäningsbutiker introducerades i slutet av 40-talet. Utbyggnaden av varuhusnätet skedde under 50- och 60-talen, liksom av hallbutikerna i tätorter som inte har tillräckligt underlag för varuhus. Hallbutikerna för ett begränsat specialvarusortiment förutom livsmedel. Vidare har ett antal lågprisvaruhus samt möbelvaruhus etablerats.

Tabell 4.2.1 Butiksstrukturens förändringar 1952-1977

1952 1962 1972 1977 Varuhus 49 84 175 190 - - 188 242 Hallbutiker

Specialvarubutiker 162 205 79” 63“ Restauranger Övr. försäljningsställen 114 104 42 26

Summa 8 200 5 867 2 591 2 225

Utom varuhusrestauranger.

Som framgår av tabellen har antalet livsmedelsbutiker minskat starkt. Bilden är dock inte helt rättvisande. Under 20- och 30-talen hade livsmedelsbutiker ofta etablerats som särskilda speceri-, charkuteri- och mjölkbutiker, som låg intill varandra. Om dessa gruppbutiker sammanförs till en enhet hade konsumentföreningarna 1952 5 310 butiker. Trots denna omstrukturering har de mindre livsmedelsbutikerna svårt att klara kostnaderna. Under 70-talet har man försökt lösa småbutikernas problem på andra sätt, eftersom ytterligare nedläggningar inte är önskvärda från servicesynpunkt. Resultatet har blivit Servusbutiker och Närköp. Servus har ett begränsat sortiment och längre öppethållande, medan Närköp har normalt öppethållande men färre artikelvarianter. Resultatet av den förändrade butiksstrukturen framgår av följande tabell, som visar försäljningens fördelning på olika butikstyper 1977.

Organisationernas utveckling och struktur 173

Tabell 4.2.2 Försäljning i olika butikstyper 1977 Antal Försäljn., Procent milj. kr

“Exklusive föreningarnas partiförsäljning 152 milj. kr.

Av tabellen framgår klart varuhusens och hallbutikernas for betydelse föreningarnas försäljning. Detta framgår också när man ser på marknadsandelarnas utveckling under perioden. Om man mäter marknadsandelar som andelen av den privata konsumtionen av detaljhandelsvaror, finner man att den ökade från omkring 12,5 procent 1950 till 1960 14,5 procent och ytterligare till 18,0 procent 1970. Marknadsandelen har därefter varit i stort sett oförändrad.

Föreningsstruktur

Både samhällsutvecklingen och förändringarna i butiksstrukturen kom att ställa större krav på föreningarna än tidigare. Detta krävde bl. a. planering för större områden än vad de flesta föreningar hade. Även kraven på kapitalresurser kom in i bilden. Frågan om föreningsstrukturen aktualiserades därför under SO-talet. Vid KFts kongress 1960 behandlades frågan på grundval av en utredning med titeln ”Dynamisk struktur”. Man förutsåg ca 100 naturliga verksam-

hetsområden. Styrelsen fick i uppdrag att medverka vid och

utredningar överläggningar för att förändra föreningsstrukturen. Utvecklingen gick en något annan väg än vad som förutsågs 1960. Vid 1967 års kongress framlades en ny utredning som förutsåg att antalet föreningar skulle bli mellan 15 och 25, dvs. mycket större än vad föreningar som förutsågs vid 1960 års kongress. Man ansåg dock att många mindre föreningar borde behållas, särskilt i avfolkningsområden. Kongressbeslutet gick på utredningens linje. Föreningsstrukturens faktiska förändring mellan 1952 och 1977 framgår av tabellen nedan. Den första gruppen (större än 90 000 medlemmar) består av de tre storstadsföreningarna Stockholm, Malmö och Göteborg. Den andra gruppen i består av föreningar med relativt stora verksamhetsområden, regionföreningp_ar, ofta med länsformat. Tillsammans har dessa bägge grupper 84 96 av

i hela medlemskåren. Den följande gruppen (3 000-19 999) kan karakteriseras

l som stadsföreningar. De återstående

grupperna utgörs av småföreningar med l verksamheten begränsad till mindre tätorter och glesbygd.

174 Organisationernas utveckling och struktur

Tabell 4.2.3 Föreningarnas storlek 1952-1977 Förenings- Antal föreningar Andel av medlemskåren i procent storlek 1000-tal 1952 -57 -62 -67 -72 -77 1952 -57 -62 -67 -72 -77 medl. 90,0 l l 1 2 3 3 14,7 15,6 17,8 24,9 32,3 34,0

Demokratisk organisation Under konsumentkooperationens uppbyggnadsskede var föreningarna i allmänhet mycket små och den demokratiska organisation som erfordrades var följaktligen mycket enkel. Den bestod av ett föreningssammanträde till vilket alla medlemmar kallades. Vid detta möte valdes styrelse och revisorer. Redan tidigt blev föreningarna emellertid for stora för att alla medlemmar skulle kunna kallas till föreningsstämma och välja styrelse. Medlemmarnas medverkan säkerställdes då genom att föreningarna delades upp i ett antal ; distrikt. l varje distrikt hölls distriktsmöte årligen. Där förbereddes de ärenden som skulle komma upp på föreningens årsmöte och dessutom valdes ombud till årsmötet samt ett medlemsråd för distriktet. Vid föreningens årsmöte, som utgjordes av valda ombud, behandlades verksamhetsberättelsen och förslag till fördelning av överskottet (återhäringen) samt eventuellt andra förslag från styrelse eller medlemmar. Vidare valde årsmötet ledamöter i förvaltningsrådet och revisorer. Förvaltningsrådet bestod av förtroendevalda. Det utsåg föreningens styrelse och följde styrelsens arbete. Styrelsen skulle bestå av i föreningen anställda chefer. Vid en genomgång av organisationen 1967 gjordes två viktigare förändringar. För det forsta blev förvaltningsrådet föreningarnas styrelse, där föreningschefen också ingick. Den andra ändringen var att distriktets ombud till föreningsstämman skulle bilda en grupp distriktsfullmäktige. Denna grupp skulle vara ett kontaktorgan mellan distriktets medlemmar och föreningsledningen och ersatte det tidigare medlemsrådet. Enligt mönsterstadgama blev således de stora föreningarnas organisation enligt följande:

Organisationernas utveckling och struktur 175

\ / \ \ I/

l

Styrelse

R

L Föreningsstämma 1

Distr. fullm. Distrikt Figur 4.2.1 De större föreningarnas organisation.

Föreningarna har dock stor frihet att utforma sina stadgar på det sätt de själva finner lämpligt. Det förekommer flera organisationsforrner bl. a. därför att föreningarna är så olika stora. Många har behållit den gamla organisationen eller gjort egna varianter. l mycket stora föreningar har ibland butiksråd knutits till butiker. När också distrikten blir stora kommer problemen med medlemskontakten igen. Ett butiksråd består av förtroendevalda och skall vara rådgivande beträffande butikens verksamhet. Förändringama i föreningsstrukturen har minskat antalet förtroendevalda. Mellan 1949 och 1977 minskade de med 70 procent. Totalt sett är nära 8900 förtroendevalda verksamma 1977.

Föreningarnas ekonomiska verksamhet

Verksamheten inom KF och konsumentföreningarna har expanderat snabbt under de senaste tre årtiondena. Från att från början ha sysslat nästan enbart med försäljning av livsmedel, har man utvecklats till ett industri- och handelsföretag av betydande omfattning. Detta avspeglar sig också tydligt i antalet sysselsatta inom organisationen. Föreningarnas försäljning har sålunda tiodubblats mellan 1950 och 1977, medan däremot personalen har ökat väsentligt långsammare. År 1950 hade man ca 36000 anställda och 1977 var antalet 40 000. Föreningarnas försäljning steg från 1,7 miljarder 1950 till 16 miljarder 1977, vilket i stort inneburit en fördubbling varje årtionde. Hur stor del som består av en volymökning och hur stor del som beror på det försämrade penningvärdet är svårt att beräkna, eftersom sammansättningen av varor förändrats. En överslagsberäkning visar dock att volymökningen på 50-talet blev någonstans omkring 20 procent, under 60-talet omkring 60 procent och under 70-talet mindre än 10 procent.

176 utveckling och struktur sou 197952

Organisationernas

Tabell 4.2.4 Föreningarnas omsättning 1950-1977

Sedan mitten av 60-talet har dessa försäljningssiffror motsvarat en mark- 20 % av dagligvaruhandeln och knappt hälften så nadsandel på omkring stor andel av den totala privata konsumtionen. Tabell 4.2.5 Föreningarnas marknadsandelar 1965-1977

År Andel i 96 av

perioden och 1977 var antalet 170 st. Detta tillsammans med den kraftiga omsätt-

har gjort att föreningarnas genomsnittliga försäljning ökat ningsökningen avsevärt, vilket nedanstående tabell visar.

Tabell 4.2.6 Föreningarnas storleksstruktur 1965-1977

1965 1970 1975 1977 Årsomsättning, milj. kl Antal 96 Antal 96 Antal 96 Antal %

138 94 40,5 59 31,4 42 24,7 0- 1,9 40,8 74 21,9 55 23,7 46 24,5 42 24,7 2,0- 4,9 34 10,0 20 8,6 26 13,8 26 15,3 5,0- 9,9 42 12,4 12 5,2 8 4,2 8 4,7 10,0- 19,9 31 9,2 18 7,7 13 6,9 14 8,2 20,0- 49,9 9 12 5,2 11 5,8 8 4,7 50,0- 99,9 2,7 8 2,4 8 3,4 6 3,2 8 4,7 100,0-199,9 2 13 5,6 19 10,1 22 12,9 200- 0,6

338 232 188 170 Summa

1965 var det bara 6 % av föreningarna som hade en omsättning på mer

än 50 milj. kr. Motsvarande andel 1977 var ca 23 96.

Den grundläggande principen för de konsumentkooperativa föreningarnas

är att verksamheten skall bedrivas så att intäkterna täcker kostekonomi

Organisationernas utveckling och struktur 177

naderna och därutöver ger ett överskott, som medger en kapitalbildning för fortsatt utveckling och utrymme för återbäring på gjorda köp. Till detta kommer kravet på att verksamheten skall drivas effektivt, dvs. till så låga kostnader som möjligt. Följande tabell visar storleken av bruttoöverskottet (det som återstår sedan inköpta varor betalats) i procent av försäljningen, exklusive skatt, och hur bruttoöverskottet fördelar sig på personalkostnader, övriga kostnader, avsättning till kapitalbildning och nettoöverskott.

Tabell 4.2.7 Bruttoöverskott, personal- och övriga kostnader, fondavsittningar och nettoöverskott i % av försäljningen 1950-1977

1950 1955 1960 1965 1970 1975 1977

Bruttoöverskott 16,4 18,6 20,7 21,8 22,3 25,0 24,9 Personalkostnader 8,7 10,2 10,5 l 1,3 12,3 16,2 17,5 Övriga kostnader 3,6 3,8 4,8 4,5 4,3 4,9 5,1 Avsättning till kapitalbildn. 0,9 1,2 1,5 2,6 2,2 1,7 1,2 Nettoöverskott 3,2 3,3 3,8 3,3 3,4 2,1 1,1

Tyvärr är tabellens siffror inte helt jämförbara. Före 1965 föreligger inga samlade uppgifter om de avsättningar till kapitalbildning som gjorts i form av ökning av de s. k. dolda reservema, dvs. genom nedskrivning av lager och extra avskrivningar av fastigheter. Om dessa uppskattades skulle det innebära att avsättningama till kapitalbildning 1950 skulle höjas med 0,2 procent, 1955 med 0,2 procent och 1960 med 0,4 procent. Det finns ett starkt samband mellan nettoöverskottet och avsättningen

till kapitalbildning. Nettoöverskottet har i ston sett disponerats så att hu-

vuddelen, omkring tre fjärdedelar, gått till återbäring och återstoden till

avsättning till reservfond och ränta på insatserna. Återbäringens

utveckling framgår av följande tabell, som visar försäljningens fördelning på olika återbäringsnivåer. Tabell 4.2.8 Återbäringens storlek 1950-1977

Återbärings- Procent av försäljningen procent 1950 1955 1960 1965 1970 1976 1977

0 0,1 0,5 0,1 0,4 43,8 0,1-l,9 0,6 66,5 43,2

3 procents återbäring betraktades som normal under 50- och 60-talen.

l Under 70-talet har det skett en försämring av föreningarnas ekonomi som

medfört en allmän sänkning av återbäringen. Till en del har den hållits 1 uppe på bekostnad av avsättningarna till kapitalbildning.

i

l 1

178 Organisationernas utveckling och struktur

Den ekonomiska krisen från 1975 och framåt drabbade föreningarna hårt. Stora kostnadsökningar, särskilt i fråga om personalkostnader, kunde inte kompenseras av ökade intäkter. Volymökningen förbyttes 1977 i en minskning. Konkurrensen med den privata handeln var hård. Denna försökte liksom föreningarna hålla uppe eller öka sin försäljningsvolym. 1977 fann sig ett stort antal föreningar (56 av 170) tvingade att slopa återbäringen. Trots detta blev avsättningen till kapitalbildning inte mer än 1,6 procent av försäljningen mot 2 procent under 60-talet och början av 70-talet.

Föreningarnas kapitalbildning

Grunden i föreningarnas kapital utgörs av medlemsinsatserna. Stadgarna säger att en ny medlem skall betala en minimisumma - i regel så låg som 10 kr till sitt insatskonto. Sedan skall hälften av återbäringen gå till insatskonto tills insatsen är fullt betald, i allmänhet upp till 200 kr. Då insatserna utbetalas till avgående medlemmar, kommer insatskapitalets relativa betydelse att minska, även vid en medlemsökning, särskilt som kapitalbehovet samtidigt ökar kraftigt. 1959 var insatskapitalet 14 % av det anskaffade kapitalet mot 61/2 96 1977. Om man räknar samman eget kapital, reserveringar och medlemsinlåning, kan man konstatera att andelen av av medlemmama ägt kapital sjunkit från 52,9 procent 1959 till 46,8 procent 1977. Andelen är fortfarande stor, men med hänsyn till återbäringens betydelse för det medlemsägda kapitalets tillväxt är konsekvenserna av återbäringspausen ett allvarligt problem i den fortsatta utvecklingen. Det ökade kapitalbehovet har således i betydande grad tillgodosetts genom en skuldökning. Medan de långfristiga skulderna ökat relativt långsamt, från 22,1 96 av det totala kapitalet 1959 till 24 96 1977, har de kortfristiga stigit starkt. Från 1959 till 1970 ökade andelen från 9,8 96 till 16,0 96 for att stiga till 20,4 96 1975 och 28,8 96 1977.

4.2.2 KF :s utveckling KF:s verksamhet kan i princip sägas bestå av två huvudgrenar partihandel och industriell produktion. Båda dessa verksamheter har vuxit snabbt sedan de upptogs, partihandeln under de forsta åren av 1900-talet och industriproduktionen i början av 20-talet. Detta framgår inte minst av utvecklingen av antalet anställda. År 1950 hade KF ca 14000 anställda, en siffra som hade ökat till 34000 1977. Av ökningen på totalt 20000 faller 1000 på KF:s centrala administration, 9000 på lagercentraler, bageriet och charkuterifabriker och 10000 på industriverksamheten.

Partihandel

Sedan KF 1904 började sin partihandelsverksamhet har förbundet varit den dominerande inköpskällan för föreningarna. De senaste decennierna har ett enhetligt system av regionala lagercentraler byggts upp. De ägs av KF men driften styrs av de till respektive lagercentral anslutna föreningarna. Antalet lagercentraler är nu 17 men en fortsatt koncentration kan förväntas.

Organisationernas utveckling och struktur 179

I början av 60-talet skapades ett rikssortiment för lagercentralerna på ca 3 450 dagligvaruartiklar, varav ca 650 utgör bassortiment, som finns på alla lagercentraler. En motsvarande utveckling har ägt rum på specialvamsidan i samband med varuhusnätets utbyggnad. En samordning av inköpen till KF har skett. KF:s sortiment är där 180000 artikelvarianter, bland vilka varuhusen kan välja sina ca 100000 artiklar. KF har således kommit att spela en allt större roll som varuanskaffare åt föreningarna. Om man tar hänsyn till den produktion av bröd och charkuterivaror, som tidigare bedrevs av lokala samorganisationer men som under 60- och 70-talen överförts till KF, och räknar in dem i KF:s verksamhet, finner man att KF 1950 anskaffade 50 procent av föreningarnas varor. 1960 hade andelen stigit till 60 procent för att under 70-talet nå 85 procent.

Produktion

Den konsumentkooperativa rörelsen har haft industrier ända sedan 20-talet, i första hand för produktion av konsumtionsvaror. Början gjordes med Margarinfabriken 1921, som gav upphov till ett våldsamt priskrig med den då existerande margarinkartellen (margarinstriden). 1924 köpte KF kvarnen Tre kronor och i samband härmed kom 20-talets andra stora kartellstrid. Även andra företag, t. ex. konservindustrin Björnekulla, tillkom under 20- och 30-talen förutom den produktion som bedrevs av lokala konsumtionsföreningar. På specialvaruområdet inleddes produktionen med köpet av Svensk Skoindustri 1925 och strax därefter Gislaved. Den gav upphov till en ny kartellstrid - den s. k. galoschstriden. På 30-talet övertog KF varuhuset PUB i Stockholm och några konfektionsfabriker. Luma etablerades 1931 och gav upphov till den sista stora kartellstriden (glödlampsstriden). Gustavsberg kom till 1937. Det var också på 30-talet som man gick in på andra områden än konsumtionsvaror. Dit hör Karlshamns oljefabrik, läderfabriken Elmo-Calf och startandet av Hugin kassaregister. Även Karlholms bruk som inte hade någon anknytning till detaljhandelsverksamheten inköptes då. Även under 40-talet inköptes och etablerades flera industrier, för både dagligvaror och specialvaror som möbelfabriken i Lammhult, llera konfektionsfabriker, Skandiakonserv och Kalmar chokladfabrik. 1948 köpte KF tyska Henkels anläggningar i Sverige. De heter numera Nordtend och ägs gemensamt av de nordiska ländernas konsumentkooperativa Centralorganisationer. Bland övriga industrier som inköptes eller etablerades under 40-talet kan nämnas Stathmos (vågar), Bygg- och Transportekonomi (tillsammans med HSB), Nike (domkrafter), Svenska Rayon AB (konstliber), Svenska Salpeterverken (konstgödsel), Fiskeby pappersbruk. För att ge en översikt av den kooperativa produktionen på livsmedelsområdet, som fattar ca 13 % av landets livsmedelsproduktion, ges här en lista över de viktigare företagen och deras produktion: Kvarn och Bageri AB Juvel (mjöl, gryn, mixer, makaroner, flingor, bröd) Karlshamns Oljefabriker (margarin, glass)

180 Organisationernas utveckling och struktur

Foodia (konserver, djupfryst) Nordhav (fisk, djupfryst och rökt fisk) Gotlandsprodukter (broiler) Charkutenfabriker och slakterier Bryggerier (öl och läskedrycker) Nordchoklad (choklad och konfektyrer)

Förutom de ovannämnda företagen finns också ett antal bagerier och charkuterifabriker, som ägs av Konsumentföreningar. Antalet foreningsägda bagerier uppgår f. n. till ett 40-tal, varav 8 är leveransbagerier och resten varuhusbagerier. Antalet charkuterifabriker är tre, varav två ägs av produktionsföreningar i Uppsala och Sundsvall och den tredje av Konsum Stockholm. Marknadsandelama for slakteri- och charkuteriindustrin är ca 7 96 resp. ca 22 %. Den konsumentkooperativa bageriindustrins andel torde utgöra ca 17-18 % medan bryggeriema har ca 10 % av öl- och läskedrycksmarknaden. På specialvaruområdet har beklädnadsindustrins svårigheter satt sina spår. Skofabriken lades ned 1967. Slitman fortsätter sin verksamhet, sedan konfektionsproduktionen upphört. En fabrik för underkläder har sålts. Däremot försiggår produktion av strumpor och strumpbyxor i Vinetta, som startades 1970. Denna fabrik forlades av lokaliseringspolitiska skäl till Östersund. Flera möbelfabriker har köpts, liksom bokförlaget Rabén och Sjögren. En översikt av produktionen på specialvaruområdet ser ut på följande sätt: Beklädnad Slitman (arbetskläder, fritidskläder) Flens konfektionsfabrik (skjortor) VVinetta (strumpor, strumpbyxor)

Inventarier Gustavsberg (hushållsporslin, konstgods) Luma (glödlampor) Lammhult (möbler) Trävaruind. B Johansson (sängar) Dala-Floda (köksinredningar) Hugin Hemmaskiner (dammsugare)

Övrigt

Nordtend (tvätt- och rengöringsmedel, kosmetika) Sanetta (blöjor, dambindor) Fiskeby (mjukpapper) Celloplast (wettexdukar) Rabén & Sjögren (böcker)

Engagemanget i konstgödselfabriken Salpeterverken avvecklades 1970, då den helt överlåts till lantbrukskooperationen. Kvar i KF:s ägo blev dotterbolaget De Förenade Kolsyrefabrikema.

Organisationernas utveckling och struktur 181

Nedanstående företag producerar varor, som i huvudsak användes för annan industriproduktion: Kvarn och Bageri AB Juvel (mjöl) Karlshamns Oljefabriker (vegetabiliska och animaliska oljor, fettsyror, bagerivaror, vegetabiliskt protein) De Förenade Kolsyrefabrikema (kolsyra, torris) Gislaved (bilgummi, industrigummi, plast) Elmo-Calf (läder) Fiskeby (pappersmassa, papper, skogsprodukter) Aminkemi (industrikemikalier bl. a. NTA) Svenska Rayon (ull, rayoncord, nylonsilke) Den kooperativa produktionen för detaljhandel, distribution och transporter ser ut på följande sätt: Gustavsberg (kyldiskar) Hugin Kassaregister (kassaregister, kassadiskar) Fiskeby (förpackningsmaterial) Bygg- och Transportekonomi (BT) (truckar, lyftvagnar, staplare, entreprenadmaskiner, städmaskiner, skogstraktorer) Nike (domkrafter, riktverktyg, industrihydraulik, ritbord) Slutligen har KF en betydande produktion av byggmaterial och produktionsstrukturen på detta område framgår av följande översikt: Gustavsberg (sanitetsporslin, badkar, rör, värmepannor) Perfecta-Silenta (oljebrännare, cirkulationspumpar) Mälardalens Tegelbruk (tegel) Karlholm (trä- och mineralfiberplattor) Karlit-Sesamverken (vikdörrar, interiörtak) Luma (lysrör, belysningsarmatur, ljusskyltar) Fram till 1979 var KF:s industrier i administrativt hänseende fördelade på tre sektorer, så att de som huvudsakligen avsatte sin produktion till föreningarna ingick i livsmedelssektom och specialvarusektom, medan de övriga fanns i industrisektom. I dag finns den icke-föreningsinriktade verksamheten samlad i ett särskilt bolag. Utvecklingen av KF:s försäljning och den egna produktionen framgår av följande tabell.

Tabell 4.2.9 KFzs försäljning och produktion 1950-1977, milj. kr

1950 1955 1960 1965 1970 1977 KF:s försäljning l 144 1 558 2 255 3 817 6 649 14 432 Härav egen produktion 552 834 1 156 l 834 3 102 6 531 Egen produktion i procent av försäljningen 48 54 51 48 47 45

Av de angivna åren visar 1955 den högsta andelen egen produktion av den totala försäljningen, varefter den sjunker från 54 procent 1955 till 45 procent 1977. Förklaringen härtill är i första hand panihandelns relativt ökade betydelse i samband med strukturförändringama och varuhusnätets utbyggnad.

182 Organisationernas utveckling och struktur

Uppbyggnaden och modemiseringen av industriema och partihandelsverksamheten har naturligtvis krävt att stora resurser avsatts till investeringar. KF:s investeringar i anläggningstillgångar under 70-talet framgår av nedanstående tabell. Tabell 4.2.10 KF:s investeringar 1970-1977, mil). kr 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 320 376 298 281 437 510 407 473

Det kan vara av intresse att se på försäljningen i de företag som ingår i KF Industri AB. Nedanstående tabell visar försäljning och antal anställda i de icke-föreningsinriktade företagen 1977.

Tabell 4.2.11 Fiirsilining och antal anställda 1 de icke-föreningsinriktade KF-ägda företagen 1977, milj. kr Försäljn. Varav extern Export Anställda inom landet industriföretag

Trävaru AB Moberg

Övriga företag

Annonsbyrån

”Avyttrat 31/ 12 1977.

och struktur

Organisationernas utveckling 183

KF :s ekonomi

KF:s försäljning steg från 1 144 milj. kr 1950 till 14 432 milj. kr 1977. Prisstegringarna spelar en väsentlig roll och några volymberäkningar är knappast möjliga att göra med hänsyn till förändringen i försäljningens sammansättning. _ Följande tabell visar rörelseresultatet i KF i procent av försäljningen (dvs. resultatet sedan försäljningen reducerats med samtliga kostnader utom finansiella nettokostnader) och hur detta fördelats på finansiella nettokostnader, självfmansiering och nettoöverskott under de angivna åren.

Tabell 4.2.12 Rörelseresultat, finansnetto, och nettoöverskott i självfinansiering procent av försäljningen 1950-1977

1950 1955 1959 1965 1970 1975 1977

0,3 0,2 0,2

Rörelseresultatet varierar men håller sig dock relativt stabilt och variationerna torde väsentligen kunna hänföras till

konjunkturförändringar. Detta

gäller även för 1977, då lågkonjunkturen medförde betydande förluster på industrisidan. De finansiella nettokostnadema, vilka inrymmer extraordiräntenettot, nära intäkter och kostnader samt skatter, domineras från 1970 och framåt helt av räntenettot. Under 50-talet är detta obetydligt och skatterna utgör den tunga posten. 60-talet karaktäriseras av ett efter hand stigande räntenetto. Överskotten varierade naturligtvis mellan men åren, nettoöverskottets storlek reglerades genom avskrivningar på fastigheter, maskiner och inventarier. Detta avspeglas i siffran för Det kan självfmansiering. dock vara värt att notera att med de omfattande investeringar som ägde rum under hela perioden steg de planenliga avskrivningarna. De har under hela perioden dominerat Detta

självfinansieringsposten. medförde bl. a. att KF -trots en

betydande

reservförbrukning 1977 - hade en självfinansiering motsvarande

1,7 procent av försäljningen. När det gäller KF:s kapitalförhållanden finns de dolda reservema redovisade först 1959. Uppställningen i tabell 4.2.l3 är därför begränsad till perioden 1959-1977. Huvuddelen av det disponerade kapitalet ligger i fastigheter, maskiner och inventarier samt vamlager, som 1950 tar 51 procent av kapitalet i anspråk och därefter i runt tal 60 procent. Posten likvida medel är stor, vilket beror på att KF sedan gammalt fyller ett slags bankfunktion gentemot föreningarna. De placerar sina intlutna medel på den s. k. kontokuranten hos KF och verkställer sina betalningar genom dragningar på denna. När försäljningen är hög i slutet på året har föreningarna stora tillgodohavanden hos KF. De minskar kraftigt under andra tidpunkter på året. Den stora ökningen 1977 beror på att föreningarna då ställde ett s. k. garantikapital till KF:s förfogande.

184 Organisationernas utveckling och struktur

Tabell 4.2.13 Sammandragsbalans för KF 1959-1977, milj. kr 1959 1965 1970 1975 1977 Disponerat kapital

Anskafla! kapital

Det egna kapitalet och reserveringarna har under de redovisade åren inte kunnat behålla sin andel av det anskaffade kapitalet. 1959 var det egna kapitalets andel 27,3 procent mot 12,6 procent 1977. Detta är en naturlig konsekvens av att inbetalningarna till insatskontot är knutna till den samlade insatsräntan. Detta räcker inte for att motsvara det genom expansion och prisstegringar ökade kapitalbehovet. - Detsamma gäller medlemsinlåningen huvudsakligen på KFzs sparkassa - som sjunkit från 25,0 procent 1959 till 13,3 procent 1977. - Totalt har det egna kapitalet, reserveringama och medlemsinlåningen - från dvs. av medlemmarna direkt eller indirekt tillskjutet kapital sjunkit 66,7 procent 1959 till 35,4 procent 1977. Då har ändå det egna kapitalet under 1977 förstärkts med ett s. k. garantikapital, som föreningarna tillskjutit på villkor som jämställer det med eget kapital. Resultatet har blivit att de långfristiga skuldernas andel vuxit från 13,6 procent 1959 till 36,8 procent 1977. En stor del av detta ligger dock inom den kooperativa ramen. Av 1977 års summa på 2 930 milj. kr utgörs 1 526 milj. kr av lån från kooperationens pensionsanstalter. Resten är kreditmarknadslån. Det regelsystem som styr den kooperativa kapitalbildningen gör det svårt att även med goda ekonomiska resultat erhålla en tillfredsställande ökning i av eget kapital och reserver vid stark teknisk utveckling och kraftiga prisstegringar. De regler som gäller for tillskott till insatser och fondavsättningar i KF är i praktiken knutna till räntan på insatserna. Denna är i lag maximerad till 5 procent, vilket när lagen infördes var en relativt hög räntesats. En följd av att det egna kapitalet ökar så långsamt är att Soliditeten sjunker och lånemöjlighetema försämras. Eftersom privata konkurrenter i regel är aktiebolag har de möjligheter att genom riktade emissioner öka det egna kapitalet. Denna möjlighet foreligger inte for det kooperativa företaget.

och struktur 185

Organisationernas utveckling

Utbildning och information

Personalutbildningen har sedan gammalt tillmätts stor betydelse i KF och föreningarna. KF var med bland grundarna av Brunnsviks folkhögskola. En studieavdelning och ett korrespondensinstitut inrättades tidigt. Studieavdelningen flyttade 1924 till Saltsjöbaden och är sedan dess känd som har utvecklats till vad som nu är känt Vår gård. Korrespondensinstitutet som Brevskolan. Den grundläggande tanken bakom Vår gårds kurssystem var att den anställde skulle bedriva studier jämsides med arbetet och efter hand skaffa sig kunskaper för mer kvalificerade uppgifter. Studiernas uppläggning gjorde att rörelsen till rimliga kostnader fick ett utbildningssystem med stor ka- Utbildningen var öppen för alla anställda och den medförde att pacitet. den svenska kooperationen i sin fortsatta utveckling kunde bemanna en stor del av sina mest betydelsefulla poster med personer, som gått ”den långa vägen” och hade en fast förankring i rörelsen. Vår gårds utbildningsprogram hade också den fördelen att det lätt kunde anpassas till utvecklingen och ständigt vara aktuellt. Det har därför bestått i sina huvuddrag och torde kunna göra så även i fortsättningen. Emellertid har förutsättningarna ändrats betydligt, särskilt genom skolväsendets utveckling under senare år, men också genom rörelsens egen tillväxt. En särskild utredning har därför nyligen gjort en översyn av det Utredningen avlämnade sin rapport 1973 kooperativa utbildningssystemet. och dess riktlinjer ligger nu till grund för verksamheten. de nya riktlinjerna svara för hela rörelsens utbild- Vår gård skall enligt ningspolitik och utbildningsplanering. Tidigare har Vår gårds arbete främst varit inriktat på föreningarnas behov och bara i mindre omfattning på behovet för KF och KF:s industrier. Vår gård samordnar också den egna verksamheten med den av samhället ordnade utbildningen. Ansvaret för sina anställdas utbildning har dock varje företagsenhet lo- Detta innebär att varje enhet skall ge information om utkalt/regionalt. bildning, ordna en individuell utbildningsplanering och följa upp utbildningen. Ett regionalt samarbete förutses också ske på utbildningsområdet i första hand mellan regionens Konsumentföreningar och de regionala lageroch produktionsenheterna, men även KF:s industrier kan i tillämpliga delar delta i detta samarbete. Den utbildning, som avses äga rum på lokal/ regional är introduktionsutbildning, bransch- och yrkesutbildning samt viss nivå, ledarutbildning. innebär också att all utbildning, som överenskommits mellan Riktlinjerna och anställd, skall vara kostnadsfri för den anställde. företag De här i korthet beskrivna riktlinjerna betyder således en fortsatt utveckling på grundval av de principer, som redan tidigare legat till grund för den kooperativa personalutbildningen. För att belysa utbildningens omfattning kan nämnas att Vår gård under 1977 hade 2 594 deltagare i 152 kurser och 1 271 deltagare i 33 konferenser. stadgarna skall KF också upplysa om den kooperativa rörelsens Enligt mål och verksamhet och om samhälls- och företagsekonomiska förhållanden samt bedriva konsumentinformation. För detta utger KF bl. a. tidningarna Vi och Kooperatören. Vidare framställer man material för information både i butiker och vid möten och träffar.

186 Organisationernas utveckling och struktur

Kooperatören vänder sig i huvudsak till förtroendevalda och anställda i ledande befattningar. Dess upplaga har minskat från 14000 år 1950 till 11 000 år 1977, bl. a. på grund av minskat antal förtroendevalda. Tidningen Vis upplaga har minskat från ca 650000 år 1950 till 320000 år 1977. Bidragande till detta har varit ett allt högre prenumerationspris, från 6:50 år 1950 till 65 kr. år 1977. Konsumentinformation ges bl. a. i serien ”Tjäna på att veta och ”Råd och recept”.

Demokratisk organisation och medlemsaktivitet 1950 tillämpades för första gången en ny demokratisk organisation för KF. Den viktigaste nyheten rörde KF:s högsta beslutande organ, kongressen. Före 1950 valde varje förening sina ombud till kongressen och antalet ombud steg med stigande medlemsantal. 1 slutet av 40-talet bestod kongressen av 1 200 ombud. I den nya organisationen begränsades antalet ombud till 400. Den direkta representationen slopades då och ombudsvalen skedde i 24 distrikt - i stort sett motsvarande länen. Vid rikskongressen 1968 antogs en del väsentliga ändringar i KF:s organisation. De 24 distrikten förändrades till 15 regioner. Till varje region hörde de föreningar som tillhörde samma lagercentral. Den tidigare distriktskongressen - då bl.,a. val till ombud till rikskongressen skedde -— ersattes med regionstämmor. Där förbereds ärenden som skall upp på förbundsstämman, som rikskongressen nu heter. Förbundsstämman har nu endast 200 ombud och den hålls två gånger om året. På våren hålls ordinarie stämma och då väljs styrelse och revisorer. Styrelsen väljs på grundval av nomineringar från regionstämmorna, som nominerar 26 ledamöter, och från förbundsrådet, som nominerar 5 ledamöter. Dessa 5 skall vara föreningschefer. Förbundsrådet var en ny institution 1968. Det utses av styrelsen och skall utgöras av föreningschefer. Antalet ledamöter är högst 35. Det skall genom ”samråd med KF:s VD och direktion effektivisera samverkan på regional och central nivå”. Den nya organisationen framgår av figur 4.2.2. När det betänkande som låg till grund för organisationsbesluten 1968 framlades år 1967 beslöt styrelsen att det skulle remissbehandlas på ett nytt sätt. Betänkandet försågs med en handledning och fördes ut som studiematerial under säsongen 1967-1968. Föreningarna anmodades att inkomma med yttranden över betänkandet till våren 1968 och att vid utarbetande av sina yttranden beakta de synpunkter som framfördes av de inom respektive förening verksamma studiegrupperna. Uppslutningen blev stor, 911 grupper med 8 111 deltagare. Betänkandet blev således föremål för en bred diskussion och i föreningarnas yttranden refererades ofta till synpunkter, som framförts från grupperna. På grundval av dessa yttranden utarbetades sedan förvaltningsrådets och styrelsens slutliga förslag. I de stadgar för KF, som beslutades 1968, fanns en paragraf som föreskrev att förbundsstyrelsen minst vart fjärde år skulle sammankalla en konsumentkongress för överläggningar kring problem, som är av betydelse för

T ?l

Organisationernas utveckling och struktur 187

\ / \ /

““““““““ \/D

I‘ ,, .. Forbundsfåd

l Fackliga orga- i Forbundsstyrelse

nisationer l 35

l

4 25 5

: — _ _ _ _ _ I

Å I I _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _| Revisorer Ã-“Ã-“l 5 Förbundsstämma 200

Förbundsstämmans beredningsutskott 15

Regionstyrelse 5 Siffrorna anger antalet ledamöter 1977. _ __ Streckad linje markerar Regionstammor nominering_

1 586 Regionstämmornas u

nominering av Iedamoter i förbundsstyrelsen har ej markerats. __ _ Heldragen linje markerar

l

Konsumentföreningar Val‘ ,

rörelsen och konsumenterna. Förbundsstyrelsen skulle för varje tillfälle fast- Figur 4.2.2 KF :s demo- ’“”5k“ ’g“’5“"°”ställa antalet deltagare, ämne och arbetsmetoder för kongressen. Motivet för denna institution var att man ansåg det föreligga ett behov av att kunna föra diskussioner i en vidare krets än i förbundsstämman. Den första konsumentkongressen ägde rum 1971. Med hänsyn till erfarenheterna från 1967-68 beslöts att den skulle föregås av studiearbete kring ett studiematerial, ”Konsumentdebatt 70-71”. Deltagarna uppmanades att sända in sina synpunkter och förslag till KF:s studieavdelning som grund för konsumentkongressen. 1 334 studieciklar med 12 775 deltagare var verksamma och de sände in 5 240 förslag. Under fyra dagars konsumentkongress bearbetades detta material av 450 kongressdeltagare, vilket resulterade i ett 40-tal resolutioner, som på olika sätt togs upp och påverkade arbetet i KF och föreningarna. På liknande sätt behandlades därefter förslaget till ett konsumentkooperativt handlingsprogram 1974-75 och förberedelserna inför konsumentkongressen 1975-1976.

188 Organisationernas utveckling och struktur

4.3 Bil- och oljekooperationen

Oljekooperationen började som en sammanslutning av yrkesverksamma bilister. Privatbilismens snabba tillväxt efter andra världskriget har gjort att också medlemsantalet i OK-föreningarna vuxit explosionsartat och nu uppgår till drygt 800 000. OK har omkring 20 % av bensinmarknaden och något mindre andel när det gäller eldningsolja. Sedan några år är OK hälftendelägare i raffmaderiet ScanrafT vid Brofjorden. OK har också trafikskolor, bilvårdsanläggningar och bilvaruhus. Omsättningen ligger på 4,8 miljarder kr. och antalet anställda är drygt 6000.

4.3.1 Organisation och utveckling

i

Enligt OK-föreningarnas och OK-forbundets ändamålsparagrafer skall ol- i

till sina medlemmar l jekooperationen anskaffa och tillhandahålla

oljepro- l

dukter och andra inom olje- och motorbranschen förekommande tjänster och förnödenheter. De konsumentbehov oljekooperationen skall tillgodose ; hänför sig således till bilar och fastigheter. p Tidigt konstaterades att det inte räckte med verksamhet i det sista distributionsledet. Då hamnade man ohjälpligt i händerna på sina leverantörer. Verksamheten måste gå bakåt i förädlingskedjan till partihandel, till transport- och lagringsverksamhet och till egen raffmering. Det har t. o. m. funnits planer hos kooperatörer - t. ex. Albin Johansson - att skaffa egna oljekällor. Samtidigt har en mängd nya konsumentbehov kommit till med den utvecklade bilismen och den ökande fastighetsuppvärmningen med olja. Det har ställt nya krav på verksamheten. Dit hör bensinstationernas utveckling till bilvårdsanläggningar, försäljning av reservdelar, värmeservice, etablering av bilskolor och hotell.

Struktur

Sedan 1960 har de kooperativa resurserna på oljeområdet varit samordnade i en organisation. Då slogs nämligen Bilägarnas lnköpscentral (IC) och OKförbundet samman. IC bildades 1926 och hade utvecklats till huvudorganisation for den kooperativa bensinhandeln. OK-förbundet bildades 1945 i första hand som importorganisation för kooperativa användare av petroleumprodukter. Den sammanslagna organisationen övertog namnet OK-förbundet. 1963 överlät KF sina sju bränsleföretag för försäljning av fasta och flytande bränslen till OK. Samtidigt tillkom HSB, Riksbyggen och konsumentkooperationen i Danmark och Norge som medlemmar. Alldeles efter andra världskriget fanns ca 140 IC-foreningar. Under 40och 50-talen nybildades ett 30-tal föreningar i landet för att 1960-61 nå sitt största antal, 171 föreningar. Därefter följde fusioneringens årtionde, som fortsatte under 1970-talet, om än i långsammare takt. Under början av 60-talet minskade efter en ”strukturutredning” antalet föreningar drastiskt, från 171 till 49.

Organisationernas utveckling och struktur 189

Tabell 4.3.1 Föreningsutveckling 1955-1977

1955 1960 1965 1970 1975 1977 Antal föreningar” 167 171 49 39 29 28

“Efter 1960 är vissa föreningar regionalföreningar, vissa lokalföreningar.

Utvecklingen efter 1960 avspeglar bildandet av en ny typ av föreningar, s. k. regionföreningar, som innefattade ett helt landskap eller län. Redan 1965 är närmare hälften sådana regionföreningar, en utveckling som sedan ytterligare förstärkts fram till 1977. 17 av de 28 föreningarna är regionföreningar, 11 är lokalföreningar. Ännu 1965 dominerade föreningar med medlemsantal under 5 000, medan de flesta föreningar år 1975 hade medlemsantal över 15 000. Den största är Stockholmsföreningen. Antal anläggningar har ökat något mellan 1965 och 1977, från 384 till 394. Fr. o. m. 1969 ändrade föreningarna namn. IC-beteckningen försvann och ersattes med beteckningen OK-föreningar. Tabell 4.3.2 Medlemsutvecklingen totalt 1955-1977 (avrundade l00-tal)

1955 1960 1965 1970 1975 1977 67 600 151 200 296 500 486 000 696 200 801 600

Denna medlemsutveckling, som varit likartad i hela landet, framtvingade förändringar i organisationsmönstret. De direkta formerna för medlemsinflytande ersattes alltmer med indirekta och representativa former. Verksamheten måste och kunde i allt högre grad utnyttja stordriftstekniska former. Huvudstrukturen i dagens oljekooperation består av tre delar: 1. Ca 800000 medlemmar 2. 28 OK-föreningar, varav 17 är regionalföreningar och 11 lokalföreningar 3. OK-förbundet, som förutom OK-föreningarna har andra konsumentorganisationer som medlemmar.

4.3.2 Den ekonomiska verksamheten Från början dominerades verksamheten av att skaffa och förmedla bensin - sådant som hörde till ”bilistsektorn” - det var IC:s och IC-föreningarnas huvuduppgift. Men från 50- och 60-talen började tyngdpunkten förskjutas i verksamheten. Detta avspeglas klart i 70-talets verksamhet: eldningsoljorna uppvärmningssektorn svarar för huvuddelen av varuanskaffning och försäljning i både pengar och volym. Omsättningen inom OK totalt framgår av tabellen nedan.

190 Organisationernas utveckling och struktur

Tabell 4.3.3 OK:s omsättning 1960-1977, milj. kr

1960 1965 1970 1975 1977

Totalt 411 626 1 474 3 408 4 798 varav: OK-föreningar 1 083 1 709 2 123 Motorhotell 12 57 74 Termo-industrier AB 5 7 12 19 21 Biva 261 361

Omsättningen har alltså mer än tredubblats mellan 1970 och 1977. Även antalet anställda har ökat kraftigt. 1965 hade OK 1 278 anställda, 1970 var antalet 4 562 och 1977 fanns det 6 286 anställda, alltså i stort sett en fyrdubbling under en tioårsperiod. OK:s varuanskaffning är i dag av betydande omfattning. Importen av råolja och raffinerade oljeprodukter förde tidigt med sig behov av depåer och tanktonnage. 1976/77 hade OK totalt 19 kustdepåer för lagring. En ny gemensam anläggning för OK och Gotlands Lantmän togs i bruk 1977. Vid årsskiftet 1977/78 disponerade OK över 550 810 dwt tanktonnage, av vilket 256 831 var långtidschartrat tonnage och resten eget. Flera gånger under OK:s tidigare verksamhetsperioder har frågan väckts om ett eget raffinaderi. Exempelvis var det aktuellt 1945, då OK bildades. l mitten av 70-talet togs också det steget genom tillkomsten av Scanraff vid Broijorden, som till 50 96 ägs av OK. Resterande 50 % ägs av Texaco.

Scanraff kan producera 9,5 milj. m3, vilket täcker ca 30 % av landets kon-

sumtion. OK äger sedan 50-talet Tenno-Industrier AB med fabrik i Eskilstuna. Företaget är en av landets största tillverkare av garage. OK är sedan några år tillbaka också delägare i Oljeprospektering AB (OPAB) med 11,25 %. Försäljningen har också utvecklats i nya verksamhetsformer. Redan 1951 började OK med Självbetjäning vid bensinförsäljning och 1977 fanns omkring 380 självbetjäningsstatiooner. I slutet av 50-talet började OK utveckla bensinstationerna till bilvårdsanläggningar, där kunderna kunde göra en del underhåll och reparationer

själva. Anläggningarna fick också stora butiker och ett utökat sortiment,

bl. a. reservdelar för bilar och andra varor i anslutning till bilism och fritid. Under 60-talet började OK-förbundet att bygga upp en kedja av mo- j År 1977 fanns 13 sådana. Dessutom finns ett tiotal 5 torhotell. serveringar i i anslutning till bilvårdsanläggningar. OK driver också ett antal trafikskolor för körkortsutbildning. På 60-talet startades landets forsta varuhus för bilförsäljning, Biva, i Stockholm. Biva har nu också en anläggning i Göteborg. .

l föreningsledet dominerar bensinförsäljningen klart, eftersom arbetsför- i

delningen är sådan inom organisationen. Denna förändring i Verksamhetsinriktning speglar också en förändring i inriktning på ”kundkategorier”. Från början var försäljningen naturligen koncentrerad direkt till medlemskretsen, ett mönster som har ändrats under efterkrigstiden; då oljekooperationen ses som en helhet.

Organisationernas utveckling och struktur 191

Tabell 4.3.4 OK-Förbundets försäljning på kundkategorier, milj. kr 1970 1977 Medlemmar

44,5 319,1 1 232,8 Andra köpare

År 1977 gick ca 38 % av försäljningen direkt till 0K:s medlemmar, medan resten gick till andra köpare. Bland dessa andra köpare kan emellertid även finnas medlemmar i OK-föreningarna. Även inom föreningarna har omsättningen ökat kraftigt. År 1968 var det endast 25 96 av föreningarna som hade en omsättning som översteg 20 miljoner kr, 1977 var motsvarande siffra något över 60 96.

Tabell 4.3.5 Föreningarnas storleksstruktur 1968-1977

1968 1973 1977

Antal 96 Antal 96 Antal 96

- - 2 6,7 6 21,5 100,0-l99,9 200- 1 2,3 1 3,3 2 7,1

43 30 28

Oljekooperationen har gradvis ökat sin andel av den svenska försäljningen av oljeprodukter. Andelen ligger således inemot 20 % för bensin och omkring 15 % totalt för flytande bränslen. På bensinomrádet är därmed OK störst i Sverige.

192 Organisationernas utveckling och struktur

Tabell 4.3.6 OK:s marknadsandelar 1955-1977 (% i volym) 1955 1960 1965 1970 1975 1976 1977

“ Uppgifl saknas. Den relativt snabba expansionen av verksamheten har naturligtvis krävt stora investeringar i anläggningstillgångar, vilket framgår av nedanstående tabell. Tabell 4.3.7 0K:s investeringar 1965-1977, mili. kr ; 1965 1970 1975 1976 1977 Milj.kr 19 89 366 307 129

De stora investeringsbeloppen 1975 och 1976 beror huvudsakligen på att i, rañinaderiet vid Brofjorden då färdigställdes, samtidigt som ett par nya tankfartyg togs i bruk. Soliditeten inom OK har utvecklats i olika riktningar för föreningar resp. förbund, vilket framgår av tabell 4.3.8. Tabell 4.3.8 Soliditet (eget kapitel + 50 % av obesk. reserveri % av balansomslutn.) 1970 1975 1977

Föreningarnas Soliditet har under 70-talet stadigt försämrats, medan förbundets i stället har förbättrats. Även totalt har en förbättring skett och Soliditeten var 1977 nära 20 96.

4.3.3 Utbildning och information

1 OK har sedan gammalt bedrivit utbildningsverksamhet för förtroendevalda och anställda. För den förstnämnda gruppen finns internatkurser, där den kooperativa företagsforrnen diskuteras, liksom OK:s organisatoriska uppbyggnad. Man har även kurser i informations- och kommunikationsteknik. _, För personalen vid bilvårdsanläggningarna finns olika kurser för de olika 1 kategorierna av anställda. För verkstadspersonal bedrivs utbildningen centralt vid anläggningari Norrtälje, medan kurser för hotellpersonal och annan ‘ personal förläggs till OKzs motorhotell. Under 1975 startades också en sär- 1 skild ledarutbildning.

Organisationernas utveckling och struktur 193

Vad gäller informationen till medlemmar och anställda finns tidningen Vi bilägare, som också vänder sig till en större allmänhet. För den mera interna informationen finns tidskriften OK-nytt.

4.3.4 Demokratisk organisation Det finns f. n. tre huvudtyper av OK-föreningar: D OK-förening utan distrikt och förvaltningsråd (typ A) El OK-förening med distrikt och förvaltningsråd (typ B) D OK-förening med distrikt utan förvaltningsråd (typ C). Föreningarna tillämpar principen en medlem - en röst och principen om begränsad insatsränta. Varje medlem skall bidra med en insats i föreningen (100 kr. i vanliga fall).

Förening typ A Den var vanlig förr i tiden, då föreningarna var små, men finns nu endast i några mindre lokalföreningar. Medlemmarna samlas varje år till förenings-

stämman - det högsta beslutande organet. Då väljs styrelse och revisorer

och då tas stora beslut om verksamheten.

Förening typ B Det är här fråga om större föreningar, regionföreningar. De är så stora, att de måste delas in i distrikt. Dessa har distriktsstämmor, dit alla medlemmar kan komma. Stämman utser fullmäktige till föreningsstämma. Dessutom som förbindelseled mellan distriktsmedlemmar och förväljs fortroenderåd eningsledning. Föreningsstämma hålls en gång om året och har till uppgift att utse förvaltningsråd, som i sin tur utser styrelsen.

Förening typ C Dessa är också så stora att de är indelade i distrikt. De har dock inte förvaltningsrâd utan styrelsen väljs direkt av stämman. Två stämmor hålls, varav höststämman behandlar allmänna utvecklingsfrågor för föreningen.

OK -förbundet Centralorganisationen har både OK-föreningar och andra kooperativa konsumentorganisationer som medlemmar. Förbundsstämman har 65 fullmäkhar olika antal ledamöter i förbundets fullmäktige, vilket tige. Medlemmarna i hög grad har historiska förklaringsgrunder. Det avspeglar i stort den ekonomiska betydelse resp. medlem haft och har i förbundet. KF väljer 25 ledamöter, OK-föreningarnas fem kretsar 25 ledamöter, HSB, Riksbyggen, Lantmännen, tre ñskarorganisationer och danska OK vardera tre ledamöter. Organisationens uppbyggnad framgår av fig. 4.3.1.

194 Organisationernas utveckling och struktur

KF O HSB O FISKARORG R|KSB_YGGEN O DANSKA OK Medlemmar OK-FÖRENINGAR O SLR

Samrádsorgan e Förbundsstämman 65 ledamöter Förtroenderád

l J 1

1 1-25 ledamöter

l

Förbundsstyrelse I

l Afiérschefsréfl l

Figur4.3.I OK-jörbun-

l

Direktion dets uppbyggnad.

Varje medlem i föreningarna skall bidra till kapitalbildningen med en insats på 100 kronor (föreningarna kan besluta om annat belopp). Det totala medlemsägda kapitalet, individuellt och kollektivt, var år 1975 ca 59 % av total kapitalanskalTning och 1976 ca 55 %. På förbundsnivan svarar det medlemsägda kapitalet för omkring 35 96 med ett insatskapital på omkring 9 96. Där skall då varje medlem ha en insats på minst 1 000 kr., insatser som inte kan sägas upp. Tabellen nedan visar insatskapitalets fördelning på de olika medlemmarna 1977.

Tabell 4.3.9 0K:s insatskapital 1977, tkr

OK-föreningar Kooperativa förbundet Hyresgästemas Sparkasse- och Byggnadsfören. Riksförbund Svenska Riksbyggen OK Olie A/S Svenska Lantmännens Riksförbund Svenska Västkustfiskarnas Centralförbund Bojen, ek. förening Sveriges Åkeriägares lnköps- och förvaltnings AB (SÅIFA) Skånes Fiskareförbund Svenska Sydkustiiskarnas Centralförbund

Organisationernas utveckling och struktur 195

4.4 HSB

HSB, som bildades 1923, bygger och förvaltar bostäder, både lägenheter och småhus. 1977 omsatte man ca 1 200 milj. kr (förbund + HSB-föreningar). Antalet anställda i förbundet och HSB-föreningarna uppgick år 1977 till ca 4 700. HSB:s andel av det totala bostadsbeståndet var år 1975 ca 8 %. Antalet medlemmar var 1977 ca 350 000.

4.4.1 Organisation och utveckling Målet för HSB-föreningarnas verksamhet är enligt stadgarna: ”Föreningen har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att bereda medlemmarna bostäder och lokaler och biträda med förvaltningen därav, att i övrigt verka för produktion av goda bostäder, att äga och förvalta fast egendom, att inom föreningen uppsamla medlemmarnas sparmedel samt att utöva annan härmed sammanhängande verksamhet.” Ett annat viktigt ändamål är enligt stadgarna för bostadsrättsföreningarna ”. .. att främja studie- och fritidsverksamhet inom föreningen”. Bostadskooperationen ville öka jämlikheten i boendet genom att höja kvaliteten på bostäderna och motverka det klassboende som man ansåg skulle bli en följd av att man byggde visserligen billiga men också sämre bostäder till hushåll med begränsade ekonomiska resurser. Genom att ta bort vinstmomentet och grunda boendet på självkostnad borde bostadens standard kunna höjas och ändå bli överkomlig i pris. HSB är organiserat i tre led - bostadsrättsföreningar, HSB-föreningar och riksförbundet. Bostadsrättsföreningama, som är ekonomiska föreningar, har till uppgift att upplåta bostäder åt medlemmarna och själva svara for förvaltningen av sina fastigheter. Dessutom är HSB-föreningen på orten samt styrelseledamöterna i HSB-föreningen medlemmar i bostadsrättsföreningen. Enligt avtal svarar HSB-föreningen för bl. a. bostadsrättsföreningens bokföring, medelsförvaltning och förmedling av lägenheter. HSB-föreningen svarar för nybyggnadsverksamheten. Den har även hand om den lokala sparverksamheten och biträder bostadsrättsföreningarna i deras förvaltning. HSB-föreningen är en ekonomisk förening. Såväl fysisk som juridisk person kan bli medlem. Varje medlem skall delta i föreningen med minst en andel. I HSB-föreningarna kan medlemmarna spara till insatsen, grundavgiften, genom deltagande i det s. k. bosparandet. ” Den som vill ”gå m i HSB blir först medlem i en HSB-förening. Varje medlem i en HSB-förening skall ha minst en andel på 50 kronor i föreningen. Dessutom betalar man en viss inträdesavgift och sedan en årlig medlemsavgift. De färdiga bostäderna fördelas bland medlemmarna med utgångspunkt i medlemstidens längd. Dessutom förutsätts som regel ett kontinuerligt deltagande i bostadssparandet. Riksförbundet är en sammanslutning av HSB-föreningarna. Förbundets uppgift är att bistå föreningarna i tekniska, administrativa, ekonomiska och

196 Organisationernas utveckling och struktur

Medlemmar som ej erhållit Medlemmar i bostadsrättsförbostadsrätt väljer vid möte ening väljer vid stämma i

U U U U

Distriktsstämma väljer* Styrelse Revisorer

I

i

HSB-föreningens

fullmäktige

Uombud

StyLrJelse

(j Revisorer [i Z

HsBzRiksförbund Kongress

U i

u u

I

Verkst direktör

Kansliavd Byggn.avd Industri- Pressektion HSB Bygg_ avdeln avdem lnf.sektion AB (AFB)

Figur 4.4.1 HSB-rörelsens juridiska frågor i anslutning till byggande och förvaltning, bedriva sparuppbyggnad. verksamhet bland föreningarnas medlemmar, svara för produktion och församt utföra revision av föreningarnas verk- 1 Endast vissa större medling av vissa byggnadsvaror HSB-föreningar har samhet. antagit stadgar med HSB har kongress vart tredje år. Denna väljer 50 fullmäktige, som utövar distriktsorganisation. I föreningsstämmans befogenheter. Två av fullmäktiges ledamöter skall föövriga HSB-föreningar föreslås av Hyresgästemas Riksförbund. Också en av styrelseledamöterna väljs HSB-föreningens fullmäktige direkt vid reslås av Hyresgästförbundet. bostadsrättsföreningamas Under 50-talet kunde HSB utveckla sin verksamhet mycket kraftigt. Det stämmor respektive av de i mitten av 50-talet lanserade insatssparandet betydde därvid mycket. HSBmedlemmar som ännu för ökat kampanjen för ett ökat sparande kombinerades med en kampanj inte fått bostadsrätt vid medlemsantal. Också på det området lyckades man tämligen väl med en särskilt möte för dessa. ökning från 67000 medlemmar år 1949 till 150000 år 1957. Under 1960-talet gick utvecklingen inom HSB-rörelsen mot minskat medlemsantal i förbundet (dvs. färre föreningar) och ökat medlemsantal i HSB-

föreningarna. antalet till det till ca 1963 uppgick HSB-föreningar 186; 1969 uppgick

Organisationerna utveckling och struktur 197

100. HSB-föreningarnas medlemsantal mer än fördubblades under 1960-talet - en ökning med nära 180 000. Under 1970-talet har antalet medlemmar i HSB-föreningarna stagnerar. Samtidigt har under senare år även sammanslagningar av föreningar blivit färre. Inom HSB-föreningarna finns två typer av medlemmar; dels de som förvärvat bostadsrättslägenhet, vilka i slutet av 1977 uppgick till 243 702, och dels medlemmar som ännu inte erhållit bostad och vilka som regel deltar i HSB:s bostadssparande (ofta kallade fria gruppen). Antalet medlemmar i denna senare kategori uppgick 1977 till 109 043, och totalt finns alltså 342 745 medlemmar. Beträffande bostadssparandet kan noteras att den sammanlagda behållningen på sparkontona uppgick till 165 milj. kr 1978, fördelad på ca 70000 konton. Den stagnation i medlemsutvecklingen, som under 1970-talet kunnat noteras, skall ses mot bakgrund av den allmänna nedgången i byggnadsverksamheten, som givetvis även berört HSB. Vid ett minskat utbud av HSBlägenheter minskar också rekryteringen av nya medlemmar i HSB-föreningarna. Den nuvarande fria gruppen (HSB:s bostadskö, om man så vill) är på många orter så stor att väntetiden för att få en ny bostad kan bli ganska lång. Det bör också framhållas att medlemskapet i HSB för varje år måste förnyas. Med stigande medlemsavgifter har under 70-talet antalet medlemmar i fria gruppen som inte förnyat sitt medlemskap ökat. En avgång sker också i medlemsgrupper av bostadsrättshavare i samband med att de överlåter sina lägenheter, kanske för att flytta till annan ort, till villa etc. När nu under de allra senaste åren verksamheten inom HSB ånyo ökar, vill det synas som om medlemsantalet i HSB-föreningarna åter kommer att växa. Nyrekryteringen av medlemmar var 1977, trots kraftiga avgiftshöjningar, den största som någonsin noterats i rörelsens historia. Avgången var också mycket stor, vilket inte hindrade att en nettoökning av medlemsantalet uppkom.

Tabell 4.4.1 Antal bostadsrättsföreningar och HSB-föreningar, 1950-1977

1950 1960 1970 1975 1977 Antal bostadsrättsföreningar 884 1769 2780 2 774 2835 Antal HSB-föreningar 149 187 96 84 82

4.4.2 Den ekonomiska verksamheten Den primära verksamheten inom HSB-rörelsen är produktion och förvaltning av bostäcler. Det är HSB-föreningarna som svarar för produktionen med bistånid från förbundet, medan bostadsrättsföreningarna,svarar för förvaltningen av de färdiga bostäderna med bistånd från HSB-föreningen. HSB lämmar totalservice då det gäller bostadsprojekteringen. Ett program för projekteringen utarbetas av beställaren och produktionsavdelningen inom HSB:s Riksförbund. I detta program ingår en förstudie från bl. a. arkitekten och en lönsamhetsbedömning av projektet. Konsulterna följer i sitt arbete detta program

198 Organisationernas utveckling och struktur

HSB bygger endast i begränsad utsträckning i egen regi. För varje byggnadsprojekt engageras i stället erforderliga entreprenörer. Totalt har HSB under perioden 1924-1977 uppfört 373 765 lägenheter. Därav har 243 702 uppförts direkt för medlemmarna i bostadsrättshus. Under 1920-talet och början av 30-talet uppförde HSB praktiskt taget enbart bostadsrättslägenheter. l mitten av 30-talet beslutade statsmakterna om program för dels bostäder för mindre bemedlade barnrika familjer, dels pensionärslägenheter. HSB engagerade sig i denna verksamhet och svarade till en början för den dominerande delen av det sociala byggandet i Sverige. Särskilda stiftelser bildades av HSB tillsammans med kommunerna. Efter kriget utvidgade HSB sitt samarbete med kommunerna för byggandet av hyreshus. Totalt har HSB uppfört 109 410 hyreslägenheter för kommuner och allmännyttiga företag. 1977 uppgick antalet allmännyttiga företag som HSB har samarbetsavtal med till l13. I slutet av 1977 förvaltade HSB-föreningarna 77 581 av dessa bostäder. HSB-föreningarna har också köpt eller uppfört en del hyresfastigheter, som regel i saneringsomréden. Dessa fastigheter ägs och förvaltas av HSB-föreningarna. Under senare år har HSB förvärvat hyreslägenheter med avsikt att omvandla dem till bostadsrätt. Under 1976-1977 förvärvades i detta syfte 6 500 lägenheter i hyreshus. Med stöd av särskilda statliga förvärvslån har dessa

lägenheter börjat omvandlas till bostadsrätt för dem som så vill. Övriga

kan bo kvar med hyresrätt. För det största projektet, Hallunda i Botkyrka kommun, har ca 98 % av de boende valt att övergå till bostadsrätt. HSB har också under mer än 40 år uppfört småhus, både med äganderätt och med bostadsrätt. Vid slutet av 1977 hade genom HSB-föreningarna uppförts 20 644 egna hem. Därtill kommer ca 10 000 småhus med bostadsrätt och ytterligare ca 30 000-40 000 småhus, som levererats direkt till enskilda köpare från HSB:s husfabrik Borohus i Landsbro, som köptes av HSB 1936. Slutligen har HSB uppfört ett stort antal fritidshus, de första redan i slutet av 20-talet vid Årsta havsbad. Denna verksamhet har under senare år kraftigt utvecklats i samband med att övrigt bostadsbyggande minskat starkt. Fritidshusen, som regelmässigt upplåts med äganderätt, kan i framtiden komma att upplåtas i nya former, bl. a. i samband med exploateringen i fjällområdena. HSB:s andel av bostadsbyggandet under perioden 1950-1977 framgår av tabellerna 4.4.2 och 4.4.3.

Organisationernas utveckling och struktur 199 Tabell 4.4.2 Färdigstâllda lägenheter i Sverige, fördelat på byggherrar

Tabell 4.4.3 HSB:s andelar av bostadsbyggandet

6,1

Genom den successivt växande HSB-produktionen har HSB:s andel av det totala bostadsbeståndet oavbrutet ökat från 1,6 % 1945 till 3,9 % 1960 och 6,8 % 1975. 1 tätorterna, där HSB huvudsakligen haft sin verksamhet förlagd, har organisationens andel av det totala fastighetsbeståndet ökat från 2,4 % 1945 till 8,0 96 1975. Ser man sedan på HSB:s andel av det totala beståndet av bostadsrättslägenheter har denna ökat från 36,7 % 1945 till 47,2 % 1975. Bostadsbyggandets kraftiga expansion under 1960-talet avspeglas också i förbundets t omsättnings- och sysselsättningssiffror.

Tabell 4.4.4 Antal anställda och omsättning i HSB:s Riksförbund inkl. industrier, = milj. kr

1950 1960 1970 1975 1976 1977

Anställda 1868 2980 2211 2054 1895 Omsättning 46,1 91,5 366,5 504,8 575,0 661,0

och struktur

200 Organisationemas utveckling

Utöver dessa tal för omsättning och anställda, tillkommer de som härrör från HSB-föreningarna och bostadsrättsföreningarna. Om HSB-föreningarna inkluderas blir omsättningen ungefär dubbelt så stor år 1977 eller ca 1 200 milj. kr. Antalet anställda ökar med ca 3 200 till något över 5 000. Dessutom finns i de 2 800 bostadsrättsföreningama ytterligare omkring 4 000 anställda, varav de flesta på deltid. I samband med nedgången av byggnadsverksamheten under 1970-talet, som även berörde HSB, blev det nödvändigt att genomföra vissa kapavid HSB-industrierna samt vid förbundskontoret. År 1974 citetsreduceringar försáldes HSB:s snickerifabrik i Nässjö, som i slutet av 1973 hade 470 anställda. Även vid de tre övriga snickerifabrikema, i Ryssby, Sparreholm och Uddevalla, samt vid husfabriken i Landsbro har vissa personalredu- Snicke-

ceringar genomförts liksom en ytterligare produktionskoncentration.

som tidigare tillverkade bl. a. kökssnickerier och dörrar, är nu rifabrikema, i huvudsak inriktade på fönster genom ett gemensamt bolag, HSB Fönster AB.‘ Vid huvudkontoret i Stockholm har vid skilda tillfällen även genomförts en anpassning av personalstyrkan, framför allt på det tekniska kontoret, i samband med de minskade arbetsuppgifterna på grund av nedgången i

bostadsbyggandet.

Tabell 4.4.5 HSB:s industriella verksamhet 1950-1977

Antal Omsättning Anställda År fabriker milj. kr Kollektiv Tjänstemän

1950 4 31,3 7 91,5 1 023 230 1960 7 154,0 1 490 293 1970 6 1 036 237 1975 171,0 4 175,7 873 220 1976 4 760 200 1977 197,4

omfattade år 1977 snickerifabriker i Ryssby, Spar- Industriverksamheten och Uddevalla samt husfabrik i Landsbro. reholm

Varujörmedling

Vid 30-talets mitt ägde HSB Stockholm grossistföretaget Allt för Byggnadsexpanderade också på varuförmedfacket (AFB). När HSB:s Riksförbund tabell visar lingens område, övertog förbundet företaget 1938. Nedanstående verksamhetens omfattning. Tabell 4.4.6 AFB:s varuförmedling 1950-1977

1950 1960 1970 1975 1976 1977

Fakturerat belopp 21,5 70,4 179,7 167,0 165,3 183,9 Total omsättning (inkl. förmedlade varor och försäljning till utbytes- 1 Avyttrat till staten under marknaden) 252,5 279,1 256,5 1979.

Organisationernas utveckling och struktur 201

4.4.3 Utbildning och information

För den centrala utbildningen av såväl anställda som förtroendevalda svarar HSB:s Riksförbunds studieavdelning, HSB-skolan. Vid denna finns förvaltningskurser, som är avsedda för både anställda och förtroendevalda. HSBskolan framställer också i samarbete med Brevskolan studiematerial for den lokala kursverksamheten som bedrivs av föreningarna. I varje HSB-förening skall finnas en informations- och utbildningsansvarig som har att handlägga lokala utbildningsfrågor. Föreningarnas kursverksamhet består av kvällskurser och 2-dagars intematkurser. År 1977 deltog närmare 6000 medlemmar i studiecirklar av olika slag. l kurser för anställda deltog ca 350 personer, medan antalet deltagare i kurser för förtroendevalda var ca 15 000. Av dessa deltog ca 350 i centrala kurser och övriga i lokal och regional studieverksamhet. Informationen syftar till att sprida ökad kunskap bland medlemmar och allmänhet om den bostadskooperativa idén samt om HSB:s verksamhet och byggplaner. Genom en vidgad information om boendet och bostaden vill man också förmå hushållen att i ökad utsträckning prioritera en god bostad framför annan ”form av konsumtion. HSB medverkar också i den opinionsbildande verksamheten på det bostadspolitiska området. Utöver den regelbundet återkommande Bostadsriksdagen tar HSB initiativ till regionala konferenser, till viss del riktade direkt till vissa grupper som kommunalpolitiker, fackliga och politiska organisationer, vissa ungdomsgrupper etc. HSB-rörelsen utger sedan 1924 .tillsammans med hyresgäströrelsen tidskriften Vâr Bostad, som sänds ut till alla medlemmar en gång i månaden. Den har en upplaga på 660 000 exemplar (1977) och är ett viktigt opinionsbildande organ för båda rörelserna. HSB utger även Att bo, tidskrift för bostadspolitik och samhällsdebatt samt HSB-Journalen för anställda och förtroendevalda.

4.4.4 Den demokratiska styrningen I HSB-föreningen skall medlemmarna bestämma i enlighet med demokratiska principer. Endast ett fåtal HSB-föreningar är emellertid i dag så små, att det är praktiskt möjligt att samla alla medlemmar till ett arbetsdugligt möte. Följaktligen måste det ske genom ett representativt system. Detta blir dock något mer komplicerat än i andra organisationer, dels därför att man har två kategorier medlemmar (de som har och de som ännu ej fått HSB-bostad) med olika förutsättningar att deltaga i organisationsarbetet, dels därför att det är avsevärda skillnader mellan HSB-föreningarna beträffande storlek och geografisk spridning. Bostadsrättsföreningarnas medlemmar utövar sitt inflytande i HSB-föreningen genom att de vid årsstämma utser ombud till HSB-föreningens fullmäktige (där distriktsorgan finns väljs i stället representanter till dessa, som i sin tur väljer fullmäktige). För de medlemmar som inte fått bostad sker val vid särskilda möten, till vilka alla kallas. Distrikts- och kretsorgan utgör ett mellanled som rent parlamentariskt

202 Organisaronernas och struktur

utveckling

fungerar som valinstans, men kan därutöver också ha många betydelsefulla informations- och serviceuppgifter. Sin största betydelse får de i storstadsregioner och i föreningar, som omfattar geografiskt vidsträckta regioner med verksamhet på flera platser. HSB-föreningens fullmäktige väljs alltså antingen direkt av bostadsrättsföreningar respektive övriga medlemmar eller av den distriktsstämma som dessa grupper valt ledamöter till. Fullmäktiges uppgift är enligt stadgarna att fungera som årsstämma för HSB-föreningen. Det innebär att man väljer styrelse och revisorer. Vidare behandlar man styrelsens årsredovisning och beslutar om ansvarsfrihet för styrelsen. l styrelsen liksom i fullmäktige förekommer kommunal representation i de flesta fall. Bakgrunden härtill är främst bostadslånebestämmelserna. Fullmäktige kan också på förslag av styrelsen utse ett förtroenderåd, som främst fungerar som ett informellt kontakt- och planeringsorgan, men som numera inte har någon direkt uppgift i den parlamentariska organisationen. Antalet förtroendevalda i fullmäktige, styrelse, förtroenderåd, olika kommittéer och bostadsrättsföreningar ‘air stort i HSB-rörelsen. För närvarande är antalet ca 30 000, varav 17 % är kvinnor.

4.5 Riksbyggen

Till bostadskooperationen hör, förutom HSB, också Riksbyggen, som tillkom 1940, då 40 96 av alla organiserade byggnadsarbetare var arbetslösa. Det

var två fackförbund inom byggbranschen som startade Riksbyggen. Ägare

är nu 14 fackförbund, LO och KF samt ett stort antal fäckförbundsavdelningar. Riksbyggen inriktade sig i början helt på att bygga bostäder i form av bostadsrättsföreningar. Numera åtar man sig projektering av hela bostadsområden med centrum, skolor etc., leder projekten samt förvaltar bostäder. Riksbyggens omsättning 1977 var 492 milj. kr, varav nästan hälften utgjordes av egnahemsförsäljning. Antalet anställda uppgick till 1 860.

4.5.1 Organisation och utveckling Riksbyggen har liksom andra folkrörelseföretag tillkommit på grund av ett uppenbart behov, och dess bostadssociala profil har stått i nära samklang med de bostadspolitiska värderingar som utvecklats inom svensk fackföreningsrörelse. Under 1940 och 1941 sjönk bostadsproduktionen kraftigt, trots att bostadsbristen var påtaglig. Denna visade sig emellertid inte i efterfrågan på marknaden. l stället stod många lägenheter tomma, därför att de helt enkelt var för dyra. Trots ogynnsamma förutsättningar för att bilda nya företag inom byggbranschen startades Svenska Riksbyggen förening u. p. a. 1940 av två byggfackförbund, Byggnadsträarbetareförbundet och Murareförbundet. Första året byggdes 195 bostadsrättslägenheter och året därpå över 1000. Målsättningen var att skapa sysselsättning för byggnadsarbetarna och att bereda medlemmar i egna och andra organisationer tillgång till moderna lägenheter till rimliga priser.

Organisationernas utveckling ock struktur 203

Eftersom arbetslösheten förbyttes till motsatsen, så ändrades inriktningen till att bygga goda bostäder till rimliga priser, bilda bostadsrättsföreningar, förvalta fastigheter och anläggningar i samarbete med allmännyttiga företag. Utöver de ursprungliga ägarna har som andelsägare ingått ett stort antal fackförbund, även utanför byggfacken, 47 fackförbundsavdelningar, samtliga Riksbyggens 69 lokalföreningar samt LO och KF. Av de 990 bostadsrättsföreningar som Riksbyggen bildat och vilkas fastigheter förvaltas av Riksbyggen är 200 direkt anslutna till Riksbyggen. Ca 600 är anslutna till någon av Riksbyggens lokalföreningar och därmed indirekt medlemmar i Riksbyggen.

Tabell 4.5.1 Riksbyggens medlemmar, 1950-1977

1950 1955 1960 1965 1970 1975 1976 1977

Bostadsrättsföreningar 97 96 91 116 123 150 170 169 Andelskapital, tkr. l 075 l 080 l 792 2 400 2 211 2 266 2 278 2 278

Andelsägarna har representation vid kongressen, som samlas vart tredje år. Även de bostadsrättsföreningar som inte är andelsägare kan genom medlemskapet i en lokalförening vinna representation vid kongressen. Alla medlemsorganisationer, dvs. andelsägare, har rätt att delta med en representant vid kongressen. De medlemsorganisationer som betalar in mer än fem för varje fullt femtal andelar.

andelar äger rätt att sända en representant

Röstantalet för varje ägarorganisation är dock begränsat till maximalt 1/3 av antalet representanter vid kongressen. Riksbyggen arbetar organisatoriskt i fem avdelningar: marknadsavdelning, projekteringsavdelning, byggavdelning, förvaltningsavdelning och administrativ avdelning. Personalfunktion, informationssekreterare och pressombudsman är knutna direkt till VD, som tillsammans med vice VD och cheferna for de fem avdelningarna bildar företagets direktion. Regionalt är Riksbyggen uppdelat i 16 distrikt, som består av 31 Riksbyggekontor samt ett antal lokalkontor. Varje Riksbyggekontor leds av en ombudsman. Ombudsmannen är direkt underställda VD. Den organisatoriska uppbyggnaden framgår av figur 4.5.1. På de platser där ett mer kontinuerligt byggande skett har Riksbyggen bildat lokalföreningar. För närvarande är 68 lokalföreningar verksamma. Lokalföreningarna skall i enlighet med sin målsättning bevaka att arbetarrörelsens krav tillgodoses på bostads- och byggnadssektorn. De skall också bevaka frågor av intresse för Riksbyggen, bl. a. marktilldelning. Framför allt har dock lokalföreningamas uppgift varit att bilda bostadsrättsföreningar. De har utgjort styrelse för dessa, till dess att bostadsrättsforeningarna själva tagit över huvudmannaskapet. Lokalföreningarna är ideella organisationer. Medlemskap kan förvärvas

204 0/ganisationemas utveckling och struktur

.. Lokal- Bostadsrätts- LO KF Fackfmbund föreningar föreningar _J

Kongress Fullmäktige Revisorer

Styrelse

.. |

á?;:få;:°°°

_ Jl

Pressombudsman P es°a |

Marknad Projektering Byggande Administration Förvaltning

Projekteringskontor . . . Stockholm, 15

Göteborg, k$bY99°dS"“

Malmt-5 och sundsva med 30 nksbyggekontor

Figur 4.5.1 Riksbyggens av fackfdreningar, organisationer med anknytning till arbetarrörelsen, bo- 0’8“’5“’0”5“ “PPbJ’88 stadsrättstöreningar som bildats genom Riksbyggen och Svenska Riksbyggen ”ad” förening u. p. a. Drygt 900 lokala organisationer är f. n. anslutna till någon lokalförening.

4.5.2 Den ekonomiska verksamheten

Riksbyggens omsättning var 1977 492 milj. kr. och antalet anställda uppgick till 1 860. Verksamheten är uppdelad på projektering (12 96 av omsättningen), byggadministration (5 96), smähusförsäljning (48 %), förvaltning (27 %) och övrigt (8 %). i i Såväl i anslutning till byggadministrationen som i anslutning till förvaltningsverksamheten förekommer en relativt omfattande utlåning till bostadsrättsföreningar och andra av Riksbyggen förvaltade bostadsföretag. Utlåningen motsvaras av inlåning från andra forvaltade bostadsforetag. Verksamhetens totala omfattning har utvecklats på följande sätt:

Organisationernas utveckling och struktur 205

Tabell 4.5.2 Omsättningen fördelad på verksamhetsgrenar 1965-1977, tkr 1965 1970 1975 1976 1977

Projekteringsverksamheten omfattar förutom bostäder projektering av olika slag av bostadskomplement som bamstugor, skolor m. m. samt projektering av Folkets Hus-byggnader, vårdanläggningar, förvaltningsbyggnader m. m. Antal fárdigställda lägenheter 1955-1977 och andelen av det totala antalet fardigställda lägenheter framgår av tabell 4.5.3 nedan. Tabell 4.5.3 Antal och andel av fârdigstiillda lägenheter i % 1955-1977

1955 1960 1965 1970 1975 1977 Antal 6101 5 911 10 257 10 366 6 458 6005 96 av tot. antal 8,6 8,6 10,6 9,6 8,6 10,7

Sedan starten har ca 20000 bostäder i typhus projekterats och byggts runt om i landet och under de senaste åren har omkring hälften av Riksbyggens volym av bostäder utgiorts av typhus. Byggadministration omfattar projektledning, upphandling, byggledning och kontrollverksamhet. Projektberedningen blir i allt högre grad inriktad på att klarlägga projektens ekonomiska förutsättningar samt att begränsa kostnaderna. Här spelar uppgörelserna med kommunerna om exploateringstörutsättningarna en central roll. Fastighetsförvaltningen omfattar dels ekonomitjänster såsom redovisning, hyres- och avgiftsuppbörd, löneredovisning o.d., dels tekniska tjänster såsom underhållsplanering, teknisk rådgivning, vicevärdsuppdrag, fastighetsskötsel, värmekontroll m. m. Den ekonomiska förvaltningen omfattar ca 175 000 bostadslägenheter och 120 000 andra förvaltningsobjekt för 1 171 uppdragsgivare. Flertalet förvaltade lägenheter tillhör allmännyttiga företag. Den tekniska förvaltningen är ett expansivt område, som omfattar ca 120000 lägenheter. De flesta uppdragsgivarna är bostadsrättsföreningar. Den sektor som expanderat mest är småhusförsäljningen. År 1977 svarade denna verksamhet, som tidigare nämnts, för 48 96 av omsättningen. År 1965 var andelen endast 11 %.

4.5.3 Utbildning och information

y För att sprida kännedom om och förståelse för sina bostadssociala värderingar publicerar Riksbyggen årligen ett omfattande informationsmaterial och anordnar upplysningskampanjer. Sålunda sprids årligen en sammanställning

206 Organisationernas utveckling och struktur

kallad Fakta i Bostadsfrågan i närmare 100000 exemplar. Dessutom utges tidskriften Bygge och bostad, som i första hand är avsedd som personaltidning. Systematisk utbildningsverksamhet bedrivs på tre plan. D För den egna personalen anordnas eller bekostas fortbildningskurser inom olika ämnen. Mer än 1/3 av personalen berörs av någon utbildningsaktivitet varje år. El För funktionärer i bostadsrättsföreningarnas styrelser ordnas årligen konferenser för fortbildning och erfarenhetsutbyte. För funktionärernas grundutbildning finns ett internt utarbetat utbildningsmaterial som företrädesvis används i studiecirklar. Cl För att ge de enskilda medlemmarna medlemmarna ökad möjlighet att följa verksamheten i bostadsrättsföreningen anordnas, ofta i samarbete med andra folkrörelseorganisationer såsom ABF och hyresgäströrelsen, olika former av studie- och fritidsaktiviteter. Denna verksamhet torde f. n. nå något 10 000-tal medlemmar årligen.

Övergripande riktlinjer för Riksbyggens engagemang inom bostadsför-

sörj ningen liksom för den inlormationsverksamhet som sammanhänger därmed utarbetas i nära samarbete med Riksbyggens konsumentråd. Konsumentrådet består av företrädare för KF, LO, PRO, SAP, SSU, TCO, Folksam, Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoforbund, Kooperativa Gillesförbundet,

Unga Örnar, Svenska Sparbanksföreningen. Dessutom ingår i rådet person-

liga ledamöter hos De Handikappades Riksförbund, konsumentverket och bostadsstyrelsen. Rådets uppgifter är i korthet att verka for upplysning och opinionsbildning kring samhällsbyggandet att vara idégivare i frågor som rör boendets funktionella, sociala och estetiska kvaliteter att på olika sätt bidra till att ge de bostadskooperativa idéerna ett reellt innehåll och verka för deras spridning, och att genom en fast förankring i fblkrörelserna utgöra en bas för Riksbyggens allmänna policy och verksamhet.

4.5.4 Medlemsstruktur och demokratisk styrning På grund av Riksbyggens speciella organisationsstruktur finns det anledning att redovisa medlemsstrukturen på två plan. Medlemmar i Svenska Riksbyggen förening u. p. a. är endast juridiska personer. Medlemsstocken domineras antalsmässigt av ett antal (ca 1/5) l av de bostadsrättsföreningar som bildats genom Riksbyggens försorg. I kraft av antalet andelar och därmed röststyrkan vid kongressen är dock ett antal fackliga organisationer tillsammans med Kooperativa Förbundet de dominerande medlemsgrupperna (jfr. andelsägamppställningen i tablån). lndividuella medlemmar finns i bostadsrättsföreningarna. Medlemsstockens sociala struktur torde i stort sett motsvara den för samhället i dess helhet. Sannolikt är dock extremgrupperna klart underrepresenterade. Rörligheten bland medlemmarna i bostadsrättsföreningarna ligger lägre än 10 96 jper år. p

Organisationemas utveckling och struktur 207

Den demokratiska styrningen är direkt i bostadsrättsföreningarna, där en stämmovald styrelse svarar för de beslut som krävs i den dagliga förvaltningen. l Svenska Riksbyggen förening u. p. a. förfogar de enskilda bostadsrättshavarna genom sin representation via ett antal föreningar och indirekt via lokalföreningarna över en förhållandevis blygsam andel av det totala inflytandet. Stickprov visar att mellan 10 och 20 % av medlemmarna deltar aktivt i föreningarnas sammanträden och aktiviteter. Då det är sannolikt att det inte alltid är samma personer som deltar, kan i stort sägas att omkring 25 000 medlemmar i bostadsrättsföreningarna deltar förhållandevis aktivt i föreningarnas verksamhet. Antalet förtroendeuppdrag i bostadsrättsföreningarnas styrelser kan beräknas till ca 4000, vartill kommer omkring 3000 suppleanter för dessa. Därutöver finns ca 1000 kommunalt valda förtroendemän, som är verksamma inom föreningsstyrelserna. Ytterligare 1 000-talet personer är engagerade i förtroendeuppdrag inom lokalföreningarna och Riksbyggen oentralt.

4.6 Begravningsföreningarna

Fonus är konsumentkooperationens och folkrörelsernas begravningsorganisation. År 1977 hade den 2 116 medlemmar och en omsättning på 97,7 miljoner kr. Fonus del av begravningama i landet var samma år ca 25 96.

4.6.1 Organisation och utveckling

Svensk begravningskooperation är den yngsta organisationen inom den kooperativa familjen. Den började sin verksamhet i Stockholm år 1945 på initiativ av dels konsumentkooperationen och dels av övriga folkrörelseförankrade föreningar. Orsaken var närmast att folkrörelserna skulle få ett instrument för ökad insyn i begravningsfacket och ett incitament till fortgående rationalisering av branschen samt ett alternativ till den privata begravningsbyråverksamheten. Begravningskooperationen har som ändamål att till allmänhetens tjänst på kooperativ grund driva begravningsrörelse och annan därmed sammanhängande verksamhet samt att främja god begravningssed. Man skall alltså verka för att till lägsta möjliga kostnad bistå med alla detaljer som kan komma i fråga vid dödsfall, samt verka för att förenkla formerna kring begravningen, men också tillvarata det som är vackert och värdigt i gamla seder och bruk. Under första hälften av 50-talet omfattades begravningskooperationen av 22 lokalt förankrade föreningar i landet, där etableringen av verksamheten var förlagd till de större och medelstora städerna. Varje förening var helt suverän med egen styrelse och egen administration. Denna föreningsbildning var ej tillfyllest, då de mindre befolkningstäta orterna inte kunde utnyttja föreningarnas tjänster. Därför genomgick begravningskooperationen under senare hälften av år-

208 Organisationerna.: utveckling och struktur

tiondet en omstrukturering till större enheter, dvs. verksamheten fick då en länsomfattande struktur, och befolkningen på mindre orter kunde dänned erhålla samma service som där verksamheten redan var etablerad. Föreningarna kunde då också utnyttja såväl maskinella som personella resurser på effektivare sätt och därmed hålla begravningskostnaderna inom rimliga gränser. Under denna tidsperiod bildades även Begravningsföreningarnas Samorganisation, vars syfte var att som rådgivande organ bistå och samordna samtliga föreningars gemensamma intressen. Under de första åren handhades denna organisation av en från Kooperativa Förbundet utsedd tjänsteman, för att senare ersättas av från föreningarna utsedd branschkunnig personal. Numera är denna tjänst förlagd till Fonus Stockholm och dess direktion. I slutet av 60-talet och början av 70-talet var det återigen befogat med en omorganisation, enär det visade sig att länsföreningarna var for små för att effektivt möta de ofrånkomliga kostnadsökningarna. Länsförening-

arna i Stockholm, Västmanland, Örebro, Dalarna och Gävleborg gick genom

fusion tillsammans i en enda förening och antog namnet Fonus. Under de nästkommande åren har föreningarna i Småland, Skåne, Blekinge och Övre Norrland anslutit sig och nyetablering har skett i Skaraborgs, Värmlands, Gotlands och Hallands län. Därmed är Fonus representerat i samtliga län i landet och utanför står endast två föreningar (i fortsättningen avses med Fonus hela begravningskooperationen). Denna period har präglats av en snabb utveckling även på andra områden inom svensk begravningskooperation och bl. a. bildades Fonus Produktionsförening, som tillverkar och levererar samtliga varor till föreningarnas kontor. Dänned fick Fonus ett instrument för att redan i tillverkningsledet vara den prisdämpande faktor som är en av de väsentligaste uppgifterna inom begravningskooperationen. Fonus verksamhetsområde år indelat i 9 regioner, nämligen:

Stockholm, Örebro-Västmanland, Gävleborg, Dalarna, Skaraborg, Små-

land, Sydsverige, Värmland och Övre Norrland. Regionerna är indelade i distrikt och i varje distrikt är utsett distriktsråd, som väljs på ordinarie distriktsstämman, vilken i regel hålles under april månad. Då utses även ombud till föreningsstämman, som enligt stadgarna hålls senast under maj månad. Distriktsrådets uppgift är att företräda medlemmarna i distriktet och, då anledning härtill föreligger, till föreningsstyrelsen framföra önskemål och synpunkter på verksamheten i distriktet samt att medverka vid planering av och deltaga i upplysnings- och kontaktverksamheten i distriktet. Rådet väljs för en tid av ett år, liksom även suppleanter. På föreningsstämman väljs, för en tid av två år, föreningsstyrelse, som består av 5-15 ledamöter. Dessa avgår växelvis vartannat år. På stämman väljs även 3-5 suppleanter för en tid av ett år. Styrelsen utser verkställande direktör jämte de chefer som tillsammans med VD utgör föreningsledning. Föreningsstämman utser revisorer och suppleanter till dessa. KF:s föreningsrevision äger därjämte rätt att utse en revisor.

Organisationemas utveckling och struktur 209

Begravningsföreningen Fonus Parlamentarisk organisation

Lokala medlems- Lokala medlems- Lokala medlems-

organisationer organisationer 09353°“9"

Distrikts— Distrikts-

Di§trikts-

stämmor stämmor stammor

Distrikts- Distrikts- Distriktsrád råd råd

Föreningsstämma ä

Styrelse 5-15 ledamöter samt 2 representanter för de anställda

Direktion 4 ledamöter

I Fonus kan endast organisationer och föreningar bli medlemmar och Figur 4-61. dessa skall verka i överensstämmelse med stadgarna för att främja föreningens syfte. Enligt medlemskap finns således inte. Varje medlem deltar i föreningen med minst en andel lydande på 100 kr. Antalet medlemmar, som består av konsumentföreningar, bostadskooperativa föreningar, OKföreningar, LO-organisationer, tjänstemannaorganisationer, sjuk- och begravningskassor, Eldbegängelseföreningens lokalavdelningar, Folksam och övriga organisationer såsom arbetarekommuner, kvinnoorganisationer, religiösa föreningar m. m., utgjorde 2 116 vid årsskiftet 1977 och insatskapitalet uppgick till 1578 693 kr.

Tabell 4.6.1 Medlemmar och insatskapital 1970-1977

210 Organisationerna utveckling och struktur

4.6.2 Afliirsverksamheten och dess utveckling Den primära verksamheten inom Fonus är begravningsverksamhet, dvs. att, då dödsfall inträffar, bistå de anhöriga med allt som kan komma i fråga for anordnandet av begravningen och därmed sammanhängande Förfrågor. utom försäljning av förekommande varor, utförs alla tjänster såsom annons och dess formulering, sorgbrev, program, tackkort, utanordning av ev. försäkringar, begravningskassor o. d. Dessutom skall Fonus hjälpa till med beställning av restaurang, officiant, organist, ev. solist, vaktmästare, gravplats och gravöppning samt beställning av alla förekommande blommor såsom kistdekoration, kransar och buketter o. d. Begravningsuppdragens utveckling framgår av nedanstående tabell. Tabell 4.6.2 Marknadsandel och omsättning 1960-1977

Fonus står också till tjänst for att åt uppdragsgivarna lösa de familjerättsliga frågor som uppkommer då dödsfall inträffat, såsom upprättande av bouppteckningar, boutredningar, fastighetsförsäljningar, arvskiften och övrigjuridisk service, som kan komma i fråga. Fonus lämnar även sakkunnig hjälp med upprättande av testamenten och äktenskapsförord m. m. Fonus hjälper även till med råd och anvisningar samt försäljning av vårdar och vidare med reparationer och kompletteringar av ny text på redan befintliga anläggningar. Utvecklingen av alfársverksamheten framgår av tabellen nedan.

Tabell 4.6.3 Antal boupptecknlngar och försålda gravvárdar 1960-1977

“ Antalsminskningen är helt beroende på lagen om dödsboanmälan, dvs. om dödsboets tillgångar inte överskrider begravningskostnaderna är bouppteckning ej obligatorisk.

Depositioner till särskilda bankkonton för täckande av kostnader för den egna begravningen jämte önskemål om arrangemang kring akten introducerades i verksamheten under 60-talet. Genom ett sådant forfarande kunde vederbörande avlasta de efterlevande en del av de ofrånkomliga praktiska och känslomässiga problem som uppstod vid deponentens frånfálle. I första

Organisationernas utveckling och struktur 211

hand var detta riktat till ensamstående, men det visade sig ganska snart att allmänheten i gemen utnyttjade denna möjlighet. De medel som avses täcka begravningskostnaderna insätts på personliga konton i bank och högsta gällande bankränta gottgöres kontot. Medlen jämte ränta lyfts av Fonus vid foreteende av dödsbevis för vederbörande deponent. Om tillgångarna överstiger begravningskostnaderna återbetalas överskottet till dödsbodelägarna. År 1970 uppgick dessa banktillgångar till 4 815 000 kr., för att 1975 fördubblas till 10 532 0()0 kr. Under 1976 ökade deponeringarna till 12 977 000 kr. for att vid årsskiftet 1977/78 uppgå till 16 392400 kr. Svensk begravningskooperation beslutade om och igångsatte egen tillverkning av kistor och tillbehör år 1970. Fabriken är förlagd till Falköping och årligen levereras till Fonus ca 27000 kistor, 7000 umor samt svepningstillbehör, gravlyktor, gravvaser m. m. Omsättning och anställda i kistfabriken och medlemmar och insatskapital i produktionsföreningen framgår av tabellerna 4.6.4 och 4.6.5.

Tabell 4.6.4 Omsättning och anställda i kistfabriken 1975-1977

År Kronor Antal anställda 1975 9 200 000 54 1976 10 537 000 53 1977 l 1 364 000 53

Tabell 4.6.5 Medlemmar i produktionsfireningen och deras insatskapital

4.6.3 Utbildning och information

För att möta den expansiva utvecklingen samt det ständigt ökade kravet om god service ställs mycket stora krav på all personal och dess utbildning. Fonus har i samarbete med ”Vår gård” iordningställt brevkursen ”Vi och vår uppgift”, vilken utgör grundstommen for all vidareutbildning och som i stort behandlar de teoretiska och praktiska detaljerna i det dagliga arbetet. Inom den familjerättsliga verksamheten är det av allra största vikt med

212 Organisationernas utveckling och struktur

kunnig och ansvarskännande personal. Därför anordnas årligen en veckokurs för juristerna inom Fonus och som lärare anlitas då jurister, vilka är specialiserade inom familjerätten. Därutöver anordnas utbildningskurser lokalt ute i landet och dessa berör i forsta hand lagändringar m. m. Grundutbildningen sker genom en av Hermodsinstitutet utarbetad korrespondenskurs. För den personal som handhar försäljning av gravvårdar anordnas både central och lokal utbildning och i regel i samarbete med företrädare för den svenska gravvårdsindustrin. Där behandlas de olika materialen, dessas bearbetning och formgivning, som är en viktig del vid rådgivningen till allmänheten. I samarbete med ”Vår gård” anordnas speciella kurser för föreningsledare, regionchefer och avdelningsföreståndare. Då rekryteringen av ledare oftast sker från egna led, anordnas aspirantutbildning för intresserade medarbetare inom Fonus. Genom annonsering och artiklar i dagspressen och andra publikationer sprider Fonus information om sin verksamhet till allmänheten. Man producerar även stillfrlmer och utställningsmaterial, som visas vid möten och sammankomster av skilda slag, ofta i samarbete med ABF, Folkets Husföreningar, Domusvaruhus etc. l samband med ”Folkrörelsernas dag” informerar Fonus varje år om verksamheten på ett stort antal platser i landet. Man har även kallats att redogöra för sitt arbete vid företag och myndigheter samt vid skolor. I samband med konsumentkongressen bedrivs studie- och debattverksamhet i cirkelform, vilket har rönt ett stort intresse. Som en mera intern informationskälla finns också tidningen Fonusbladet, som i första hand vänder sig till personal och förtroendevalda. Begravningskooperationens tillkomst har otvivelaktigt medfört att en viss sanering av begravningsbranschen ägt rum. Detta har skett genom förenkling av sederna och genom att arrangemangen gjorts mindre kostsamma. Priskontrollnämnden (föregångare till SPK) konstaterade också i en undersökning år 1953 att begravningskooperationens verksamhet bidragit till att en viss sanering skett inom begravningsverksamheten.

4.7 Folksam

Folksam är ett ömsesidigt försäkringsbolag med kooperativ inriktning. Konsumentkooperationen och den fackliga rörelsen utser bolagets styrelse och andra beslutande organ. Folksams totala premieinkomst var ca 1,9 miljarder kr. år 1977. Bolaget hade samma år ca 2800 anställda.

4.7.1 Organisation och utveckling

Kooperativa Förbundet beslöt 1905 att bilda ett brandförsäkringsbolag kallat Samarbete. Några år senare - 1913 - bildades Livförsäkringsanstalten Folket med KF som en av garanterna. 1925 fick Folket och Samarbete en gemensam företagsledning och började utåt framstå som en enhet. De blev därmed

Organisationernas utveckling och struktur 213

den första lörsäkringskoncernen i landet. Namnet Folksam antog man 1947. I lagstiftningen som rör försäkringsbolag nämns ingenting om kooperativa företagsbildningar. I stället talar man om ömsesidiga bolag och aktiebolag. Folksam är ett ömsesidigt bolag. Från början fick Samarbete bara försäkra lösegendom, men fr. o. m. 1925 fick man tillstånd att bedriva verksamhet inom praktiskt taget alla branscher. Det året introducerades också den kollektiva olycksfallsförsäkringen - då något nytt inom enskild försäkring. I början av 50-talet lanserade Folksam nya försäkringsformer: hemförsäkringen, villahemförsäkringen, fritidshusförsäkringen och fastighetsförsäkringen. På 60-talet infördes rättsskyddet i hemförsäkringen. Den mest expansiva branschen i Folksam under efterkrigstiden har blivit bilförsäkringen. 1947 hade Folksam 33000 trafikförsäkrade fordon. Fem år senare var antalet uppe i 90 000. 1978 hade Folksam över 900 000 motorfordon försäkrade. 1964 startade Folksam en bilverkstad i Växjö, där man utvecklade nya, kostnadssänkande metoder för reparations- och lackeringsarbeten. Även trafiksäkerhetsforskning, inriktad på den inre säkerheten i bilarna, bedrivs i Växjö. På personförsäkringssidan är det främst inom kollektiv försäkring som Folksam har sin betydelse. Den första kollektiva olycksfallsförsäkringen tillkom redan 1925 och utarbetades av Folksam i samråd med fackföreningsrörelsen. De första grupplivsförsäkringarna i Folksam började gälla 1949. Från början var det främst lokala grupper som tog försäkringen, men efter hand kom förbundsvisa lösningar för LO, TCO och andra folkrörelser. Folksams gruppliv hade 1977 ca 2,5 milj. försäkrade. Omkring 5 milj. var sjukoch olycksfallsförsäkrade. Ett väsentligt motiv i uppbyggnaden och utformningenav den kollektiva personförsäkringen var att den skulle utgöra en komplettering till samhällets socialförsäkringsskydd. Med Folksams kollektiva försäkringar lades också grunden för den nya arbetsmarknadsförsäkring som kom på 70-talet. 1974 träffades en överenskommelse mellan SAF/ LO/PTK om en trygghetsförsäkring vid arbetsskada (TFA). Försäkringslösningen innebar i korthet att löntagarna skulle få full ekonomisk trygghet vid skador i arbetet genom att kompensation för inkomstbortfall lämnas utan krav på bevisad vårdslöshet. Efter förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter blev det ett konsortium som fick i uppgift att förvalta försäkringen. Detta konsortium består av Folksam, Skandia och Trygg-Hansa. 50 % av förvaltningen kommer på Folksam.

4.7.2 Verksamhetens omfattning Folksam är främst inriktat på att täcka hushållens försäkringsbehov. 70 96 av Folksams premieinkomst kommer från sakförsäkring inom dessa branscher (livförsäkringar, sjuk- och olycksfallsförsäkringar, hem-, villahem-,

fritids-, hus-, bil- och båtförsäkringar). Motsvarande siffra för Trygg-Hansa

är 40 96 och för Skandia 20 96. På de nya avtalsförsäkringarnas område dominerar Folksam marknaden. Det har inneburit en förändring av Folksams premiestruktur. 1972 kom

214 Organisationernas utveckling och struktur

25 % av Folksams premieintäkt från kollektiva försäkringar. 1 dag kommer över hälften av den premieinkomst Folksam förvaltar från denna typ av försäkringar. Folksams marknadsandelar ökade kraftigt under hela 50- och 60-talen. Utvecklingen har dämpats under 70-talet, om vi bortser från de kollektiva försäkringarna. Detta beror på att länsbolagen varit mycket framgångsrika och tagit bestånd från riksbolagen. I grova drag kan man säga att Folksam har runt 27 96 av marknaden, när det gäller de vanliga hushållens försäk- - villaringar bilförsäkring, hemförsäkring, fritidshus-, och fastighetsförsäkring. Marknadsandelarnas utveckling framgår av tabell 4.7. l. Den kraftiga nedgången i andel för kollektiv sjuk- och olycksfall mellan 1960 och 1965 beror huvudsakligen på ändrade beräkningsgrunder och statistikmetoder.

Tabell 4.7.1 Folksams marknadsandelar 1960-1977 i % av premieinkomsten

1960 1965 1970 1976 1977

“I 96 av antalet försäkringar.

Folksams totala premieinkomst var 31/12 1977 1948 milj. kr. Av den l

totala premieinkomsten svarade Folksams försäkringstagare for 1 814 milj. kr. (direkt försäkring), medan återstående 134 milj. kr. är vad andra försäkringsbolag betalde för återförsäkring i Folksam (indirekt försäkring eller mottagen âterförsäkring). Premievolymen for den AGS-försäkring som Folksam förvaltar åt AMFsjukförsäkring uppgick till 1045 milj. kr. Sammanlagt administrerade foljaktligen Folksam under 1977 en verksamhet vars premievolym utgjorde nära 3000 milj. kr. Kapitalplaceringarnas fördelning på olika samhällssektorer görs efter givna rekommendationer från Riksbanken, varvid bostadsfinansieringen regelmässigt ges en stark betoning. För försäkringsbolagen gäller det att i detta samråd företräda en linje som inte bara beaktar kapitalmarknadens behov utan också de egna intressenternas, dvs. försäkringstagarnas, rätt att kräva att kapitalet ger god avkastning. Folksam förvaltade vid 1977 års utgång 4 638 milj. kr för den egna verksamheten och 3 277 milj. kr för AMF-sjuk. År 1977 var Folksams nettoutlåning 1600 milj. kr. (häri ingår de 896 milj. kr. som Folksams fmansforvaltning placerat for AMF-sjuks räkning) och 1978 blev den bortåt 2000 milj. kr.

Organisationernas utveckling och struktur 215

Tabell 4.7.2 Folksams placeringsobjekt 31/12 1977 (nominella belopp) Folksam Riksbolagen Milj. kr 96 Milj. kr 96

godohavanden 4 304 100,0 68 221 100,0

Taxeringsvärdet. ”Börsvärde 242 milj. kr. Börsvärde 1827 milj. kr.

Som framgår av ovanstående tabell är relationerna mellan objekten något annorlunda än riksbolagens. El Folksam har relativt större innehav av fastigheter. Folksam har större utlåning mot säkerhet i inteckningar. Aktie- och obligationsportföljerna är däremot mindre.

EIEIU avser till över 50 % allmännyttiga

lnteckningslånen bostadsföretag, konsument- och bilkooperationen, Folkets Hus och tidningar (A-pressen). E] Folksams utlåning går i större utsträckning till bostäder (53 %) jämfört med riksbolagens (47 %). El Samtidigt får näringslivet en mindre andel av Folksam (30 96) än av riksbolagen totalt (35 96). E1 I Folksams sektor för näringslivet ingår 92 milj. kr. till KF och konsumtionsföreningarna. Om hänsyn tas till att avsättningen för Folksams anställda i kooperationens pensionsanstalt ställs till KF:s förfogande, uppgår denna utlåning till sammanlagt 250 milj. kr. Det totala antalet anställda har i stort sett varit oförändrat under de senaste fem åren. Fördelningen på olika kategorier framgår av nedanstående tabell.

Tabell 4.7.3 Antal anställda i Folksam 31/12 1977

Huvudkontor Fältkontor Totalt

216 Organisationernas utveckling och struktur sou 1979:62

4.7.3 Folksams parlamentariska organisation Folksam har en parlamentarisk organisation, grundad på representativ demokrati. De förtroendevalda i stämma och styrelse beslutar på uppdrag av medlemmarna. Folksams stämma består i dag av 60 ledamöter. Kooperationen utser 30 platser, LO 20 och TCO:s styrelse 10 platser. Folksams styrelse har 15 ledamöter, varav två är personalrepresentanter. Förutom VD ingår dessutom 6 ledamöter, valda från KF-sidan, 4 från LO och 2 från TCO-sidan. Dessa ledamöter skall i stämma och styrelse föra talan - inte eller fackförförsäkringstagarnas konsumentkooperationens eningsrörelsens. Folksams stämma och olika riksorganisationer utser dessutom ledamöter i Folksams olika nämnder och råd; som exempel kan nämnas Folksams prövningsnämnd, sociala och vetenskapliga råden och nämnden för avtalsgruppliv- och avgångsbidragsförsäkring. Lokalt och centralt finns dessutom ett större antal försäkringskommittéer med representanter för LO, TCO, idrottsrörelsen, KF, HSB, yrkesbilismen, lantbrukskooperationen etc. Dessa organ kompletterar den parlamentariska organisationen och har till uppgift att ge försäkringstagarna inflytande på skaderegleringen, försäkringarnas utformning och Folksams sociala verksamhet.

Folksams konsumenttjänst 1974 fattades beslut om att inrätta en nämnd för Försäkringsfrågor, Folksams prövningsnämnd, samt Folksams Konsumenttjänst under ledning av Ombudsmannen för Försäkringsfrågor (Kundombudsmannen). Prövningsnämnden skall på begäran av försäkringstagare avge yttranden i frågor som rör omfattning av försäkring och tolkning av försäkringsvillkor och därmed sammanhängande rättsfrågor. Nämnden består av ordförande (jurist-läkare) och sex representanter för försäkringstagarna. Kundombudsmannen och Konsumenttjänsten behandlar inkomna klagomål och besvarar frågor som rör Folksams försäkringsverksamhet i vid mening. Det betyder att Folksams försäkringstagare kan vända sig till Konsumenttjänsten i alla slags frågor som rör den egna försäkringen. Det kan gälla prövning av skadeärenden, innehållet i försäkringen eller klagomål, t. ex. mot bristfällig kundservice. Dit vänder man sig också, om man har synpunkter på eller kritik mot Folksams marknadsföring och reklam.

sou 1979:62 217

5 De lantbrukskooperativa organisationernas

och struktur

utveckling

5.1 Lantbruket och lantbrukskooperationen i sammanfattning

5.1.-1 Lantbruket lantbruket har sedan gammalt haft benämningen ”modernäring. Det har varit ett uttryck för den centrala ställning som lantbruket sedan länge intagit inom det svenska näringslivet. Flest bönder hade vi omkring 1880 med drygt 3 miljoner personer inom näringen, vilket då motsvarade mer än 2/3 av landets hela befolkning. Det dröjde till 1934 innan gruppen industri och hantverk gick förbi lantbruket. befolkningsmässigt. Sin största omvandling genomgick svenskt lantbruk under perioden 1950-1970. Under den tiden minskade arbetsinsatsen från över 490 000 helårsarbetande till 165 000. Åkerarealen sjönk med cirka 600 000 ha, ned till 3 miljoner ha år 1970. Antalet brukningsenheter med mer än 2 ha åker

minskade från 280000 till 155 0()0 under samma period. Årligen försvann

under perioden 1951-1956 2800 brukningsenheter och under perioden 1961-1968 - som visade den högsta minskningen - 8 700 enheter eller 24 övergavs lantbruksnäringen av cirka gårdar per dag. Under en 20-årsperiod 1,3 miljoner människor, en folkvandring som lämpligen kan jämföras med 1800-talets emigration, då 1 miljon människor lämnade vårt land under loppet av 50 år. Viktiga förändringar av produktionsmönstret skedde också inom husdjursskötseln. Medan år 1951 drygt 1,5 miljoner mjölkkor fanns i landet hade detta antal 20 år senare minskat till nära 730000. Samtidigt hade svinantalet ökat från 1,2 miljoner till 2,3 miljoner. Parallellt dänned skedde betydelsefulla tekniska förändringar. Användning av handelsgödsel ökade markant. Mekaniseringen och specialiseringen gjorde sitt intåg. Så kallade animaliefabriker för svin, höns och broiler växte fram och i slättbygdema blev specialiserad spannmålsodling tämligen vanlig. Fortfarande sker dock den övervägande delen av produktionen i fadvs. lantbruk som sysselsätter brukaren och medlemmar av miljeföretag, dennes familj. En stor del av familjelantbruken är kombinerade jord- och skogsföretag. En kategori lantbruk som ökar är deltids- och fritidslantbruken, som beräknas uppgå till cirka 55000 av totalt cirka 130000 lantbruk. Åkerarealen antages minska endast marginellt och effektiviteten förutsätts fortsätta att öka. En allt högre effektivitet kräver ytterligare kapitalinsatser. Utmärkande

218 De Iantbrukskooperativa . . .

för lantbruket i Sverige är den goda soliditeten. Andelen lånat kapital uppgår till endast cirka 34 % av tillgångamas bokförda värde. Bryter man ned denna totalsiffra så finner man emellertid att de verkligt solida delarna gäller den kategori lantbrukare som är på väg ut ur yrket och då främst de småbrukare som var uppväxta med idealet att lä gården gravationsfri. För de yngre lantbrukarna är situationen en helt annan. För att som ägare starta ett utvecklingsban företag i dag är det önskvärt med ett eget kapital av 200 000-300 000 kronor, ofta mer, plus en mångdubbelt högre skuldsättning. Lantbrukets investeringar och därmed kreditbehov har därför ökat mycket snabbt under de allra senaste åren. Investeringarna var cirka 1 miljard 1970 och har 1977 vuxit till omkring cirka 3 miljarder. Totalt var lantbrukets andel av landets samlade investeringar 5,2 % 1976, en siffra som är högre än lantbrukets andel av BNP. Den störste kreditgivaren till lantbruket är föreningsbankema. Av stor betydelse är Hypoteksbankens obligationsutgivning. Investeringsbehovet har efterfrågat kapital i en sådan omfattning att Hypoteksbankens s. k. lånekö vuxit till 5,0 miljarder och nu omfattar en längd om över 5 år. För närvarande beräknas de i själva jordbruket sysselsatta utgöra mindre än 5 96 av vån lands yrkesverksamma. Produktionen motsvarar självförsörjning med samtliga baslivsmedel och därtill överskott till exportmarknaden, främst av spannmål och fläsk. Jämsides med lantbruksbefolkningens minskning har lantbrukets kringnäringar fått ökad betydelse. Medräknas alla de som arbetar i näringar som förser jordbruket med förnödenheter av olika slag, dvs. handelsgödsel, maskiner, foder, drivmedel etc. och även de som arbetar med produkternas förädling i livsmedelsindustrin, framträder en “agribusiness”-sektor i svenskt näringsliv som utgör försörjningsdelen for cirka 15 96 av den yrkesverksamma befolkningen.

Tabell 5.1.1 Olika förändringar inom lantbruket 1960-1977

1960 1977 Antalet sysselsatta 450000 250000 Medelareal åker per brukningsenhet 14 ha 23 ha Skörd av höstvete 3030 kg/ha 4630 kg/ha

5. 1 .2 Lantbrukskooperationen

Lantbrukskooperationens uppgift är att genom aktiv marknadsföring av lantbrukets produkter och gemensamma inköp ge medlemmarna-lantbrukarna högsta möjliga inkomster inom de ramar som jordbrukspolitiken anvisar. Med en total årsomsättning 1977 av cirka 30 miljarder kronor, cirka 850 O()0 medlemskap, cirka 62 000 anställda, en dominerande ställning inom par-

De lantbrukskooperativa . . . 219

tihandel och industri när det gäller jordbrukets produkter jämte betydande skogsindustrier samt kreditinstitut bildar lantbrukskooperationen en betydelsefull grupp inom svenskt näringsliv. Organisationen är ensam i världen om samordningen av den s. k. fackliga intressebevakningen med den kooperativa rörelsen. Som facklig organisation har LRF konkreta näringspolitiska och lantbrukspolitiska målsättningar. Förbundet betraktar sig som språkrör för både lantbruksbefolkningen, lantbrukskooperationen och landsbygdsbefolkningen. För lantbruksföretagen eftersträvas fullgod företagsekonomisk lönsamhet, för glesbygder en samhällsservice som är likvärdig den som lämnas andra människor.

5.1.2.1 Organisation Figur 5.1.1 visar de 1977 till LRF anslutna kooperativa föreningarna. De utgjordes av 15 riksorganisationer, 25 mejeriföreningar, 10 slakteri föreningar, 9 skogsägareföreningar, 12 regionala föreningsbanker och 10 hypoteksför-

eningar. Övriga medlemmar i LRF är alltså riksorganisationer utan att dem

tillhöriga primärföreningama är direktmedlemmar i LRF. Flera av branscherna består av primär- och sekundärföreningar (treledssystem). En koncentration genom fusioner har under perioden 1950-70 skett inom dessa. I första hand är det antalet mejeriföreningar som minskat drastiskt under perioden. Inom Lantmännenorganisationen finns i dag systemet med lokalföreningar kvar endast inom Skånska Lantmännen och Hallands Lantmän. Antalet lokala föreningsbanker är fortfarande stort. I dag svarar 2 mejeriföreningar, Arla och Skånemejerier, lör över 70 % av all mjölkinvägning. Fyra slakteriföreningar, Skanek, KBS, Scan Väst och Farmek, svarar för över 65 96 av all slakt. Bland Lantmännenföreningarna har Skånska Lantmännen, Västsvenska Lantmän och Göta Lantmän tillsammans cirka 40 %. Inom skogsägarerörelsen dominerar Södra Skogsägarna, Vänerskog och det av skogsägareföreningarna i Norrland ägda Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (NCB). LRF är samarbetsorganet för svensk lantbrukskooperation. Betoning skall ges åt orden samarbete och samordning. Förbundet har inte några befogenheter att vara aifärsledare för lantbrukskooperationen. Varje enskild förening är självständig i sina beslut vad gäller investeringar, försäljningar och inköp. De ekonomiska resurserna finns i huvudsak samlade hos de stora regionala föreningarna, som ovan är nämnda. Den stora självständighet som en enskild förening äger mot sin riksorganisation och LRF är en demokratiskt viktig del i rörelsen. Endast en branschblandad förening ingår i LRF. Det är Nedre Norrlands Producentförening, NNP, som innefattar både mejeri, slakteri och Lantmän. NNP bildades 1970.

5.1.2.2 Branscherna Nedan beskrivs kortfattat dagsläget i lantbrukskooperationens viktigaste branscher. De som här lämnas utanför redogörelsen företräds av riksor-

ganisationerna Svenska Ågghandelsförbundet, Sveriges Allmänna Hypo-

220 De Iantbrukskooperativa . . . SOU 1979 :62

com

-Emmcoz

u§e£e._¢

-asså -måne .umeå mmEm__uo

3 “Ev.

29.0_ .~xm

å.: å?

N

_

8:

m_

.mmsco

$m_§,m

-_28 inc cm

.m.m__uo vegas...

-ot .ai

.

.cam

$5353

omm

mom:ww .m._=._bm_ma

m_

..mmc_cm

28.0. -min -m..:.__u -8: .92 Em

-oäuâ

L9 F ._m_o LE mcEø

F

.uEwm

mom:om -:o:c.m...m

83 -små -mo=c_

:m: .mm

con n

mmm_..ow

-8_ox..m.m

?på

;Em

.umeå möäøo

-8_9_ mmm

-..voi

N -..oh

8.5_

n

mom_.ow

omm

._amc_cm m9m=...o -_2200 9._..w_e

-En

-_28

3.9 ;om

809 .mmcEm mwm_..aw mo._n_Uo

-..au__o -_e§o mc_c.w..n.z

uom

C

-..sno

-o.__o å? LE

com an: -Em

xmcmw

-m.:__U.o.:I

m2s_Bom.2

-m_wm mzm

.EEmm -__o.:cox .._mmc_cm ._mmc_cu ._5392 coma...»

.m_om _omöxm

om :oo L8 LE å.:

Nm 0 .9

w

con

mom_..ow uccmE__

...än xm

o_

.mmsâ

Nv :OQ£ -§2 -..mä

&

L9 vmv SK _

088m

-mmc_:m._m£

-mco_m2 mom_..ow m..9_cmn 952$

u_

-mmscø §23 -mmcEø .også .589.

m_8.o_ tm

-5.

m_

vac. ...oo

omm & omm fic_.E

.§5

-2mm.m.mm9_m

5:Emm

m._mmE:29

-Emma mom_._ww

mmm

m

-mmoxm .music .ømäñ

in.:

S_ 8 m

_uøE _uøE &

m N

oo_ v j

-minnas

...woman

-mxoma .masa

$_mcwm

§0: än,...

.ot .mm

m UoE coo

nu

00m

uc:n._Qm._E

.uwcm

03m: -coccmE mcmccwE

noe Sm

.mmscm

uøE

.Ew9_.m

~mc_E

m.

.omäa

9_m:wm

.E2 -..må -E3

E; mu m

mm

-..Eu

83: .mmcEm ucsnkz

o.

-cmism -mini mmm_..wm -coisw

mm

€ ._58 93.

Ja: ...at ö..

_umE R

so.

omm

mxmcow

mm.:o:o..o§ mc_c9Qm.._m .E.T=u.:

-:m_mE .mmEcw

mm

-w£._u .ømäñ

om LE 52m

vac.

De lantbrukskooperativa . . . 221

teksbank, Svensk Husdjursskötsel, Sveriges Bränneriintressenter, Sveriges Stärkelseproducenter, Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund, Sveriges Oljeväxtodlares Centralförening, Sveriges Fröodlareförbund, Sveriges Betodlares Centralförening samt Konservväxtodlamas Riksförbund. Samordning, forskning, produktutveckling och försäljning hör till riksorganisationernas uppgifter, liksom allmänt rationaliseringsarbete inom branschen. De ekonomiska föreningarna förädlar och säljer medlemmarnas produkter, skallar fram förnödenheter och krediter samt bistår medlemmarna även på en rad andra områden.

Mejeriorganisationen Svenska Mejeriernas Riksförening (SMR) är mejeriernas riksorganisation och består f. n. av 25 mejeriföreningar med 107 mejerier (driftsplatser) och 61 000 medlemmar. Organisationen har hand om och förädlar nära nog 100 % av den svenska mjölkproduktionen. Den största mejeriföreningen är Mjölkcentralen Arla som svarar för cirka 60 % av den invägda mjölken. Riksost är mejeriindustrins gemensamma organ för marknadsföring av 0st. Semper AB, som ägs av Arla, tillverkar bl. a. barnmat och välling. Den största tillverkaren av glass i landet, Glace-Bolaget AB, ägs till cirka 70 96 av mejeriorganisationen. Mjölkpulver marknadsförs genom Scandmilk AB. Wedholms AB tillverkar bl. a. gårdstankar och andra förvaringstankar för mjölk. Mejeriorganisationen (inkl. dotterföretag) hade 1977 en omsättning på 6400 mkr. och antalet anställda var drygt 11000.

Slakteriorganisationen

Till Sveriges Slakteriförbund (SS) är 10 affärsdrivande slakteriföreningar anslutna. Organisationen har cirka 117000 medlemmar. Slakteriorganisationen omhändertar cirka 80 % av den svenska gris- och nötköttsproduktionen. 36 % av landets charkuteritillverkning sker inom organisationen, som har 29 slakterier och 25 charkuterifabriker. Slakteriet har blivit en livsmedelsindustri, där råvaran undergår långtgående förädlingsprocesser. Charkuteri- och konservanläggningar samt storkök för färdiglagad mat är viktiga avdelningar. Organisationens produkter marknadsförs under märkena Scan och Essman. Konservproduktionen marknadsförs i huvudsak under märket Tre Kök. Till organisationen är knutna bl. a. Köttforskningsinstitutet i Kävlinge och Kontrollhudar ek för. 1977 hade organisationen en omsättning på cirka 6 400 mkr. och antalet anställda uppgick till 11 300.

222 De lantbrukskooperativa . . .

Lantmännen 19 lantmännenföreningar är anslutna till Svenska Lantmännens Riksförbund (SLR). Cirka 112 000 lantbrukare med cirka 80 % av landets totala åkerareal är medlemmar i och ägare till dessa föreningar. Lantmännen tillhandahåller varor och tjänster för praktiskt taget alla delar av produktionen: foder, gödsel, utsäde, växtskyddsmedel, petroleumprodukter, maskiner och byggvaror. Organisationen tar emot och marknadsför spannmål, utsäde, fröer, oljeväxter, foderväxter och potatis. SLR är genom dotterföretaget Kungsörnen AB ägare till den största kvarngruppen i landet. Via organisationens gemensamma företag Solanum AB marknadsförs potatis. Landsbygge AB, som bl. a. bygger silor och fodermedelsfabriker, är helägt dotterbolag till SLR. Vidare ingår Allmänna Svenska Utsädes AB. SLR har även stora intressen i den svenska gödselindustrin. Lantmännens totala omsättning uppgick 1977 till cirka 7 800 mkr. och antalet anställda var cirka 9100.

Skogsägareorganisationen I Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund (SSR) samarbetar 9 skogsägareföreningar. Dessa har 131 000 medlemmar, som äger 7,3 miljoner hektar skogsmark eller ca 60 96 av Sveriges privatskogar. Föreningarnas viktigaste uppgift är att samla ihop och sälja medlemmarnas

virke. Totalt tog föreningarna emot 17 miljoner m3 (m3 räknat som fast

volym under bark) 1977. Det utgjorde cirka 50 % av allt virke som avverkades i privatskogarna. Skogsägarrörelsen har byggt upp en omfattande gen industri varav de största företagen är Södra Skogsägarna AB, Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (NCB) och Vänerskog AB. Den industriella verksamheten inom skogsägareorganisationen omfattade 1977 nedanstående driftsenheter. Tabell 5.1.2 Antal driftsenheter och fysisk produktion inom skogsägareorganisationen 1977

Produktion 1977

55 sågverk 1,7 miljoner m3 15 massafabriker 1,1 miljoner ton 15 pappersbruk 700000 ton 6 spånskive» och plywoodfabriker 460000 m3 3 plywoodfabriker 70000 m3 4 husfabriker 4000 enheter

Skogäsgareorganisationens omsättning uppgick 1977 till cirka 7 100 mkr och antalet anställda var 24 500. Skogsägarrörelsen brottas för närvarande med betydande finansiella och strukturella problem. Kapitalbehovet blir beroende av vilken utvecklingsväg som kommer att väljas, men är sannolikt av en sådan storleksordning att

De lambrukskooperativa . . .

det måste tillgodoses i ett särskilt sammanhang. Dessa frågor övervägs for närvarande, bl. a. i samarbete med statsmakterna.

F öreningsbankema

Föreningsbanksrörelsen, tidigare benämnd jordbrukskasserörelsen, är uppbyggd i tre led: föreningsbanker på lokalplanet, regionbanker på regionplanet samt riksorganet Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF). Vidare ingår i organisationen Föreningsbankernas Bank (FBB). Föreningsbanksrörelsens ändamål är att tillgodose främst lantbrukets kreditbehov samt att främja sparande. Sedan 1969 lyder föreningsbankerna under en lag, som jämställer dem med andra banker. Föreningsbankerna hade 1977 en total in- och utlåning på ca 13 500 milj. kr. respektive ca 10 700 milj. kr. och antalet anställda var ca 2500.

5.1.2.3 Primärmedlemmar i lantbrukskooperationen Inom LRF fanns 1977 cirka 852 000 medlemskap. Minskningen sedan 1950 är 22 % . En heltidslantbrukare har givetvis flera medlemskap. Om vi placerar en mjölkproducent i västra Uppland finner vi att han leverar mjölk till Arla, slakt till Farmek, köper foder, utsäde, maskiner m. m. av Mälardalens Lantmän, säljer skog till Mälarskog, har checkräkning hos Mälarprovinsernas Föreningsbank samt bottenlån hos Mälarprovinsernas Hypoteksforening. Således finns naturligt sex olika medlemskap med därtill hörande insatsskyldigheter. Inom de olika branschorganisationerna har medlemsantalet utvecklats helt olika. Under perioden 1955-77 minskade antalet medlemmar i mejeriorganisationen med 74 %. Under hittillsvarande del av 70-talet har medlemsantalet halverats. Inom slakteriorganisationen är minskningen sedan 1955 58 96. För de båda nämnda organisationerna har effekterna av ökad specialisering och minskat antal lantbrukare varit kraftiga. För Lantmännens del stannar minskningen på 22 96. Detta sammanhänger till en del med en ökad koncentration av spannmålshandel och fodertillverkning. Inom skogsägareorganisationen ökade medlemsantalet under perioden 1955-65 med 9 96 för att därefter vara ganska konstant. Inom foreningsbankerna har antalet medlemmar under perioden 1955-77 ökat med cirka 80 %. I samband med 1969 års kreditlagstiftning har medlemsbasen breddats utanför jordbruket.

5.1.2.4 Anställda i lantbrukskooperationen

Antalet anställda inom lantbrukskooperationen uppgick 1977 till 62 500. En ökning under studerad period har framför allt skett inom skogsägareorganisationen. Antalet anställda inom mejeri och slakt är i sjunkande. Relationen mellan antalet medlemmar och antalet anställda visar stora skillnader mellan branscherna. l mejeri- och skogsägareorganisationerna går det mellan 5 och 6 medlemmar på varje anställd, i slakteriorganisationen ligger relationstalet på 11, hos Lantmännen på 13 och för föreningsbankerna är det ungefär 120.

224 De . . . Iantbrukskooperativa

Tabell 5.1.3 Antal anställda i vissa organisationer 1977 (Avrundade tal, inkluderar dotterbolag och riksorganisationer.)

Mejeri- Slakteri- Lant- Skogs- Alla LRF-anslutna A, org. org. männen ägarna företag

3100 4200 6000 21700 1977 tjm 3600 koll 7 600 8 300 4 800 18 600 40 800

Summa 11 100 11 300 9 100 24 500 62 500

Med fusioner följer att antalet anställda i företag med mer genomförda har varit Av tabell 5.1.4 att 78 % av än 500 anställda i stigande. framgår alla anställda finns i dessa företag.

Tabell 5.1.4 Företag med över 500 anställda 1976

Antal Anställda 96 av alla anst.

5 8 898 81 Mejeriorg. 7 10 192 93 Slakteriorg. Lantmännen 4 4 861 54 l 610 99 Ägghandelsorg 8 23 951 97 Skogsägareorg

Totalt 25 48 512 78

Anm. Av ovan angivna 25 företag är 13 föreningar och 12 dotteraktiebolag. De sistnämnda sysselsätter tillsammans 17000 anställda.

5.1.3 Den ekonomiska verksamheten

Jämförbara värden för den samlade lantbrukskooperationens externa om-

endast för 1970-talet. Ökningen har totalt varit 140 %

sättning föreligger eller från 1970 till 29,7 miljarder 1977. 12,4 miljarder kan den externa omsättningen visas För de större branschorganisationerna har dock ej interna transaktioner för längre tid. För mejeriorganisationen kunnat rensas före 1965. Om man ser på hela den period som tabell 5.1.5 omfattar i extern varit kraftigast inom skogshar utvecklingen omsättning ägareorganisationen. Omsättningsökningen ligger där på över 1 000 %. Ökinom Lantmännenorganisationen har varit över 600 % medan ningstakten och stannar under 500 %. mejeri- slakteriorganisationerna

Tabell 5.1.5 Extern omsättning inom olika branscher (milj kr)

De . . . 225

Iantbrukskooperativa

Föreningsbankernas inlåning har under perioden ökat mycket kraftigt. Under 1970-talet är inläningen nära tredubblad. Denna kraftiga ökning har möjliggjorts genom 1969 års kreditlagstiftning som praktiskt taget i alla avseenden jämställde föreningsbankerna med afTárs- och sparbanker. Hypoteksförennigarnas utlåning har under 1955-77 nära femdubblats. Trots detta finns i dag en lånekö nästan av samma storlek som den totala utlåningen.

Tabell 5.1.6 Kreditorganisationernas utveckling (milj kr)

”Exkl. Föreningsbankernas Bank. Det totala omsättningsvärdet med producent uppgick 1977 för de affairsdrivande föreningarna (exkl. banker) till 19,2 miljarder kr. Under 1970-talet har ökningen varit cirka 120 %. Tabell 5.1.7 Omsättningsvärde med producenterna 1955-77 (milj kr)

Söker man med hjälp av konsumentprisindex räkna fram realvärden finner man att omsättningen med producenterna har ökat något inom mejeri-, skogsägar- och slakteriorganisationerna, medan en kraftig ökning har skett inom Lantmännenorganisationen. Ett studium av en sammanställning av lantbrukskooperationens balansräkningar (exkl. bankerna) visar att tillgångarna under 1970-talet ökat med 145 96 , vilket skall ställas i relation till ökningen av den externa omsättningen 140 96. Vidare kan anmärkas att: El Värdet av lager har ökat med över 200 %. En kraftig påverkan finns dock här genom lageruppbyggnad hos Skogsägarna. D De kortfristiga fordringarna har ökat i linje med tillgångarna. Krediter till medlemmar har ökat i än snabbare takt till följd av svårigheter att anskaffa kapital. El Omsättningstillgångama utgör 1977 62 % av totala tillgångar.

226 De lantbrukskooperativa . . .

D Värdet av inventarier och fastigheter har ökat med 118 %. Bakom denna siffra ligger framför allt investeringar på skogssidan och i nya siloanläggningar. D De kortfristiga skulderna har ökat i något snabbare takt än omsättningstillgångarna. D De långfristiga skulderna har ungefär oförändrad andel av balansomslutningen. D De inbetalda insatserna har under hittillsvarande delen av 70-talet ökat med endast 30 %. D Den öppna fonderingen har under tidsperioden ökat med 100 %, vilket dock ej varit tillräckligt för att kompensera den lägre tillväxten av insatser. D Andelen eget kapital i form av insatser och beskattade fonder har minskat från 16,4 96 1970 till 10,2% 1977. Till föreningarnas finansiering har medlemmarna förutom insatser bidragit med dels kortfristiga medlemslån - 540 milj. kr. år 1977 - dels inom skogsägareorganisationen, med långfristiga industrilån vilka 1977 uppgick till 398 milj. kr. Flertalet föreningar anger i sina stadgar att insatserna kan tas från löpande avräkningsvärden med medlemmarna. Vanligast har dock blivit att till medlemmens insatskonto överföra del av efterlikvider och återbäringar. Under 70-talet har efterlikvider och återbäringar varit av storleksordningen 1,5 96 av totalt försäljningsvärde. Det förtjänar att betonas att inom lantbrukskooperationen erhålles normalt ingen ränta på insatskapital. I de i tabell 5.1.9 uppställda fmansieringsanalyserna visas att ökningen Relativt av insatskapitalet har liten betydelse från fmansieringssynpunkt. stora svängningar finns mellan de tre uppställda åren. I totalvärdet för 1977 sätter de kraftiga förlusterna inom skogsägareföreningama sina tydliga spår och de internt tillförda medlen svarar endast för 45 % av totalt tillförda medel, mot för perioden normalt cirka 60 96. Av den långfristiga upplåningen har skogsägareorganisationen svarat för den dominerande delen. Om man med självfmansieringsgrad menar hur stor andel internt tillförda medel täcker av investeringar i inventarier och fastigheter erhålles för de olika åren 70, 97 resp. 43 %. Mellan branscherna finns dock stora skillnader. För hela perioden 1970-77 uppgår mejeriorganisationens självfinansieringsgrad till över 90 96, Lantmännens till cirka 110 %, medan den för skogsägareorganisationen stannar på cirka 50 96. De lantbrukskooperativa föreningarna tillsammans har sedan 1955 legat på en lägre soliditetsnivå än t. ex. genomsnittet för börsnoterade företag. Endast inom en betydande bransch - Lantmännen - har Soliditeten kunnat bibehållas på oförändrad nivå. Inom skogsägareorganisationen har under perioden Soliditeten minskat med 72 %. Den största sänkningen inom 0rganisationen ägde rum under 60-talet då en mycket kraftig expansion skedde på industrisidan. Soliditetsförsämringen inom mejeriorganisationen uppgår under tidsperioden till 34 % medan värdet för slakteriorganisationen är 43 %. Under 70-talet har värdet för hela föreningsrörelsen försämrats med 25 96.

De . . . 227

lantbrukskooperativa

Tabell 5.1.8 Lantbrukskooperationens Soliditet 1955-1977 (eget kapital + 50 % av obeskattade reserver i % av balansomslutningen) 1955 1960 1970 1975 1977

Tabell 5.1.9 Lantbrukskooperationens finansieringsanlyser 1970, 1975 och 1977 (milj kr) 1970 1975 1977 Tillfdrda medel

Försäljning

Använda medel Investeringar i maskiner och inventarier 550 890 1 168 Investering i aktier och andra värdepapper 27 37 1 Investering i byggnader, mark och markanläggningar 45 146 371 fordringar 8 - 34 Ökning av långfristiga av minoritetsintressen - - 5 Minskning Ökning av dotterföretagsvärden 13 - 8

643 1 073 1 587

Förändring av rörelsekapiral + 128 + 472 - 61 varav: Förändring av likvida medel + 20 - 143 - 21 Förändring av kortfristiga fordringar + 215 + 338 + 761 Förändring av lager och pågående arbeten + 264 + 821 + 361 Förändring av kortfristiga skulder - 371 - 544 - 1 162

Summa förändring + 128 + 472 - 61

Som tidigare nämnts har insatskapitalet reellt minskat till följd av sjunp kande antal medlemmar. Som exempel kan nämnas att inom slakterior- , ganisationen var insatskapitalet 1977 ungefär av samma storlek som 1970. Kompensation har till en del kunnat ske genom ökad fondering, men en extern långfristig upplåning har skett i stigande omfattning. Kapitalförsörjningsfrågan kommer att vara ett nyckelproblem för lantbrukskooperationen. En god uppfattning om de principer för kapitaluppbyggnad som gäller inom lantbrukskooperationen får man om man studerar följande av Sveriges

228 De lantbrukskooperativa . . .

Lantbruksförbunds styrelse 1965 antagna rekommendationer: a) för medlemmen i allmänhet är det fördelaktigare med prisfönnåner i samband med leveranser till eller inköp från föreningarna än med ränteutbetalning på insatskapitalet, b) beträffande konsolidering, dvs. avvägning mellan eget och lånat kapital, bör som allmän norm gälla att det i balansräkning redovisade egna kapitalet borde täcka vad som återstår att täcka sedan avskrivningsmöjligheterna fullt utnyttjats och belåning skett motsvarande 65 96 av fastigheternas taxeringsvärde, c) flera skäl talar för att en ökad fondering genom öppen vinstredovisning kommer till stånd. Först bör givetvis som konsolideringsåtgärd de inom ramen för gällande skattelagstiftning tillåtna av- och nedskrivningarna utnyttjas, d) beträffande insatsskyldigheten rekommenderas för samtliga affärsdrivande branscher utom för skogsägareföreningarna att man beräknar den efter p avräkningsvärdet och vad beträffar centralföreningar (lantmännenföreningar) omsättningsvärdet med föreningarna. För skogsägareföreningarna rekommenderas av särskilda skäl det taxerade skogsvärdet, e) för de årliga inbetalningarna fastställes i stadgarna ett högsta procentavdrag på avräknings- eller omsättningsvärdena. Vid beräkning av detta z årliga avdrags storlek bör man i princip utgå ifrån en 15-årig inbetalningstid, f) återbetalning av insatser skall ske utan särskild inskränkning, dvs. 6 månader efter utträdet, när medlemmen antingen upphör med lantbruket eller varaktigt upphör med en produktionsgren för vilken han varit medlem. Då medlemsutträdet sker av andra orsaker än de nämnda skall återbetalning ske med viss tidsfrist, g) insatsskyldigheten bör för mejeriföreningar vara högst 22:50 och för slakteriföreningar högst 30 kronor per 100 kronor avräkningsvärde; För centralföreningar bör insatsskyldigheten vara högst 20 kronor per 100 kronors omsättningsvärde. För äggcentraler bör insatsskyldigheten vara högst 10 kronor per 100 kronors avräkningsvärde. För skogsägareföreningarna bör insatsskyldigheten i Götaland och Svealand vara högst 14 kronor per 100 kronors taxerade skogsvärde och i övre Norrland högst 40 kronor per 100 kronors taxerade skogsvärde.

h xx insatsskyldigheten maximeras till 22 500 kronor för mejeriföreningarna,

30 000 kronor för slakteriföreningar, 20 000 kronor för centralföreningar, 30 000 kronor eller under vissa förutsättningar 40 000 kronor för skogsägareföreningar samt 7 500 kronor för äggcentralerna; Insatsskyldigheten och den årliga inbetalningen avtrappas på så sätt att full insats beräknas upp till värdet 50 000 kronor. Halv insats beräknas på värden mellan 50000 och 100000 samt tjärdedels insats på värden som ligger mellan 100000 och 200000 kronor, då taket uppnås. Tak- och avtrappningsgränserna föreslogs bli indexreglerade med prisläget produktionsår 1962/63 som utgångspunkt.

De Iantbrukskøoperativa . . . 229

5.1.4 Lantbrukarnas Riksförbund och dess föregångare

Sveriges Lantbruksförbund (SL) bildades som ideell förening 1940 efter en omorganisation av det tidigare samarbetsorganet Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap (SAL). SL:s ändamålsparagraf såg ut på följande sätt:

“Förbundet som är en opolitisk organisation, har till ändamål att främja jordbrukarnas ekonomiska och sociala intressen och skall till fullföljande därav 1. företräda jordbruket i frågor, som för detsamma äro av allmän betydelse; 2. utföra uppgifter, som äro gemensamma för jordbrukets ekonomiska organisationer; 3. ordna ett fast samarbete såväl mellan jordbrukets ekonomiska organisationer som mellan jordbrukets ekonomiska och fackliga organisationer.

Förbundets organ blev fullmäktige, styrelse och revisorer. Det beslutande - - skulle utses direkt av förbundets medlemmar och organet fullmäktige sammanträde årligen före juni månads utgång. Varje fullmäktig hade en röst. SL var till skillnad från SAL en ren föreningssammanslutning, vilket innebar att enskilda personers medlemskap upphörde. SL bildades som en ideell förening. I samband med att en investeringsfond inrättades 1945-46 ombildades emellertid förbundet till ekonomisk förening.

Stadgemässigt gjordes därvid en del förändringar. Ändamålsparagrafens in-

gress formulerades som följer:

Förbundet, som är en opolitisk organisation, har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen samt jordbrukarnas ekonomiska och sociala intressen i allmänhet och skall. .

Därefter följde samma tre punkter som tidigare till vilka — som en följd av övergången till den ekonomiska föreningsformen fogades en fjärde med följande lydelse:

“4. för medlemmarnas räkning bedriva ekonomisk verksamhet, som är av betydelse för medlemmarna och jordbruket.

Medlemskategorierna blev följande:

Till medlemmar i förbundet äger styrelsen, då sökandens anslutning kan förväntas komma att bidraga till förverkligandet av förbundets ändamål, antaga följande politiskt neutrala sammanslutningar av jordbrukare: 1. ekonomiska rikssammanslumingar, vilkas verksamhet omfattar hela landet och avser ett allmänt tillvaratagande av jordbrukarnas intressen; a) vid avsättning av sådana jordbruks- och skogsprodukter, som produceras av flertalet av landets jordbrukare, b) vid anskaffningen av för jordbrukets bedrivande i allmänhet erforderliga förnödenheter, c) vid anskaffningen av för jordbruket erforderligt kapital; N 2. icke ekonomiska rikssammanslutningar, vilkas verksamhet omfattar hela landet och avser ett allmänt befrämjande av jordbrukarnas ekonomiska och sociala intressen; 3. ekonomiska sammanslutningar, jämställda med ovan under punkt 1 angivna rikssammanslutningar, vilka med hänsyn till sin verksamhets omfattning och karaktär icke äro hänförliga till punkt l; 4. medlemmar i under punkt 1 angivna organisationer.”

230 De lantbrukskoøperativa . . .

Ändringarna var en logisk följd av övergången till den ekonomiska lör-

eningsformen. Värt att notera är emellertid att de många enskilda föreningarna, som tidigare genom sina riksorganisationer indirekt varit anslutna till SL, nu skulle kunna gå in som medlemmar liksom att man höll dörren öppen för icke-ekonomiska rikssammanslutningar. Samgåendet mellan SL och lantbrukets fackliga organisation Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF) fr. o. m. 1971 som resulterade i Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) innebar centralt en sammanslagning av de båda riksorganen i form av en kombination bestående av både en ideell och en ekonomisk förening, den senare kompletterad med ett helägt dotterbolag (Lantbrukamas Ekonomi-AB) för den ekonomiska och serviceinriktade verksamheten. De tre juridiska personerna har gemensam stämma, styrelse och verkställande direktör. När det gällde ändamålsparagrafen i den nya ekonomiska föreningens stadgar följde man exakt skrivningen från 1946 och tillfogade endast följande kommentar: Med jordbruk avses jämväl dess binäringar samt det enskilda skogsbruket.” Detsamma gäller medlemskapsparagrafen men också där

om gjordes ett tillägg i form av en femte punkt:

5. länsförbund som avses i 3 §, i stadgarna för Lantbrukarnas Riksförbund, ideell förening.” I LRF, ideell förening har ändamåls- och medlemskapsparagrafema föl- l jande lydelse:

Uppgifl 1 § Lantbrukamas Riksförbund, ideell förening, är en partipolitiskt obunden, facklig organisation med uppgift att tillvarata den jordbrukande befolkningens intressen. Till fullföljande härav skall riksförbundet: verka för en fast sammanhållning mellan landets jordbrukare; företräda jordbruket och dess befolkning i förhållande till statsmakterna, övriga samhällsgrupper och eljest då så finns påkallat; främja jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse och slå vakt om dennas frihet; föranstalta om utredningar rörande frågor av allmän betydelse for jordbruket; sprida upplysning rörande jordbrukets förhållanden; främja den jordbrukande befolkningens kulturella strävanden; samt verka för jordbmkarnas internationella samarbete. Med jordbruk avses i dessa stadgar jämväl dess binäringar samt det enskilda skogsbruket.

Medlemskap 5 § Till medlem må efter vederbörande styrelses prövning antas l. envar som äger eller brukar lantbruksfastighet eller eljest bedriver produktion inom lantbruket (lantbruksmedlem); 2. annan enskild person som är sysselsatt inom lantbruket eller dess organisationer eller som eljest stöder organisationens allmänna syfte (personmedlem); 3. organisation som är verksam inom jordbruksnäringen och ej är att hänföra till annan punkt; 4. medlem i Lantbrukarnas Riksförbund, förening upa., jämlikt 5 § l, 2, 3 eller 4 mom. nyssnämnda förenings stadgar (organisationsmedlem).

De Iantbrukskoøperativa . . . 231

Sammanfattningsvis: LRF:s och dess föregångares syfte och inriktning vad avser den verksamhet som bedrivs i den ekonomiska föreningens form reglerades stadgemässigt vid ombildningen till ekonomisk förening 1945-46

och anslöt då i allt väsentligt till tidigare målsättningar. Ändamålsparagrafen

har därefter inte ändrats. Endast en förklarande kommentar tillfogades i samband med samgåendet med RLF 1971. Detsamma gäller medlemskapet med undantag av att LRF:s länsförbund bereddes inträde i den ekonomiska föreningen 1971. Samgåendet mellan Lantbruksförbundet och RLF 1971 innebar centralt en fullständig sammanslagning av de båda riksorganen i form av en kombination bestående av både en ideell och en ekonomisk förening, den senare kompletterad med ett helägt dotterbolag för ekonomisk och serviceinriktad verksamhet. Genom att på detta sätt skilja på de fackliga och kapitalförvaltande funktionerna bevarades möjligheterna till fackliga åtgärder intakta. Arrangemanget innebar vidare föreningsjuridiska fördelar. Det var också möjligt att via ömsesidiga medlemskap låta de tre juridiska personerna ha gemensam stämma, styrelse och verkställande direktör och på så sätt skapa en enhetlig organisation. En nyhet var att ett avtalsråd tillkom som rådgivande organ till riksförbundsstyrelsen i samband med prisförhandlingar och andra väsentliga frågor. Organisatoriskt avsåg man att dela upp verksamheten i en policydel (näringspolitik, prisfrågor, medlems- och organisationsfrågor, information, utbildning, kooperativ samordning och utveckling) och en servicedel (revisionsbyrå, skatteavdelning, driftsbyrå, ADO, juridisk byrå). Hushållningssällskapens Förbund samordnades administrativt med den nya riksorganisationen. LRF:s organisation vid årsskiftet 1978/79 framgår av figur 5.1.2. All personal vid själva förbundet (de heldragna linjerna) är anställda i ekonomibolaget, som svarar för förvaltningen. Under 1977 var antalet anställda i den centrala organisationen i medeltal 369. I det följande redovisas verksamheten vid de viktigare operativa avdelningarna. Näringspoliriska avdelningen har till uppgift att åstadkomma en allsidig bevakning av olika sektorer inom näringspolitiken. Till dessa hör allmän närings- och ekonomisk politik, regionalpolitik, samhällsplanering, trafikpolitik och kommunikationsfrågor, arbetsmarknads- och socialpolitiska frågor, lantbrukets rationalisering och markpolitik samt miljö- och naturvårdsfrågor. Prispølitiska avdelningens huvuduppgifter är att planera och delta i förhandlingarna om prissättningen på jordbrukets produkter, att följa upp jordbrukspolitiska beslut och medverka i den löpande regleringsverksamheten på jordbrukets område samt att bevaka jordbrukets intressen genom deltagande i statliga utredningar och samarbetsorgan. Såväl ingåendet av nya avtal som tillämpningen av de halvårsvisa regelutlösningarna förutsätter omfattande förhandlingsförberedelser vilka åvilar prispolitiska avdelningen. Avdelningen tjänstgör härvid bl. a. som ex-

232 De Iantbrukskooperativa . . .

— ä

r

m m

m

mmE8_E£cm4

m

mñcm.

an

€ E2o_.a._$m

m

cmm:_:w.£m8;m:m...£

a

onto.

c8_2e_ae=3

5:m.Em§n

m~6xD._DuC@.._

m

...omm

cm.nm:occ

m...

:9m:...fi

ä

macaw Emmflsx

m..

+ I T L. x

u _ul I I .I I 1

n_ 3 . l_ k I_ _ . _ I_ fl _ I. _ k I_ u I” F

O0

:få

SE9.

aflemm

SE9.

cmäâcco :mänozmxw

cmänzamcov.

9_m_n_s_.

m_mxo._ 0.8.0.

ä.

o

.3_~wc_mm.:_c

-w:o_5m_cmm._O

cmmc_c_oUm

s_m_.__o%mc_.mz ._o:o_§muo._8_3

§m=__o%E

._oEoxmucm.5

:mm:_:_mum m_:..._oaoov_ ucaeemcfl cmmc_c_oum

cmm:_:_wum

-mmc_cu:.

cwmc_:_2um mSu_=..£u._o_,

U053

mo =39.

-..SMS

Emcsoiom

:omc_c_oum_Eoc9_m cmm:_c_mum_mcom.on_

H5:

N46

...ME .§22

De lantbrukskooperativa . . . 233

pertorgan åt lantbrukets förhandlingsdelegation. Uppföljningen av produktionskostnaderna i jordbruket utgör ett annat viktigt område i bevakningen av prisavtalet. Kooperativa avdelningen är i första hand inriktad på frågeställningar som berör de ekonomiska föreningarna. Bland de uppgifter avdelningen enligt sin arbetsordning skall bevaka kan nämnas kapital- och tinansieringsfrågor, strukturutveckling inom lantbrukskooperationen, relationerna till utomstående livsmedelsindustri och -handel Avdelningen har vidare bevakningsuppgifter vad gäller datateknikens utnyttjande, gemensamma oljeinköp, befraktningsfrågor och reklamfrågor. Även vissa frågor som direkt berör råvaruproduktionen handläggs av avdelningen. Här avses produktionsrådgivningen, veterinärfrågoma och utsädesfrågorna. Utrikessektionen svarar för bevakningen av utrikesfrágorna. Verksamheten syftar bl. a. till att ge underlag för ställningstaganden i jordbrukspolitiska och handelspolitiska frågor samt att förbättra avsättningsmöjligheterna utomlands för varor och det kunnande som finns inom lantbrukskooperationen. Lantbrukets representationskontor i Bryssel inrättades 1975 och har till uppgift att bevaka livsmedelsmarknaden och jordbrukspolitiken inom EG-området. Organisationsavdelningen består av tre sektioner, nämligen Medlems-, Utbildnings- och Informationssektionen. Medlemssektionens arbetsuppgifter sammanhänger med dess uppgift som riksförbundets kontakt- och serviceorgan gentemot länsförbund och lokalavdelningar och i administrativa ärenden även gentemot branschorganisationer och ekonomiska föreningar. Från dessa utgångspunkter har arbetsuppgifterna delats in i olika områden. Lokala och regionala aktiviteter. En viktig del av Medlemssektionens arbete består av att samordna och tillhandahålla hjälpmedel och material för de lokala och regionala aktiviteterna. Medlemsrekrytering och medlemsrådgivning tillhör de aktiviteter som fordrar en relativt omfattande materialproduktion. Service at länsförbunden. Sektionen svarar för den administrativa samordningen av länsförbunden (servicefilialerna) samt tillhandahåller löpande hjälp och service. Information. l LRF-infonnation har sektionen en viktig kanal för kontinuerlig direktkontakt med förtroendevalda i lokalavdelningarna. Medlemsservice. Sektionens personal följer arrendesektorns utveckling från såväl arrendatorers som jordägares synpunkt. Som ett ytterligare led i den ökade satsningen på arrendeområdet tillkom under 1975 LRF:s arrenderåd. Bland övriga avdelningar kan nämnas: Tidningsavdelningen (se 5.1.7). Driftsbyrân har till huvudsaklig uppgift att hjälpa lantbrukare i frågor som ‘ rör deklaration, skatter och bokföring. Behovet av rådgivning och service i juridiska och driftsekonomiska frågor har vuxit mycket starkt. Driftsbyrân handlade l977cirka 116000 uppdrag. Antalet lokalkontor 135 och antalet anställda 1700, varav cirka 500 på deltid. Juridiska byrån har större delen av sina arbetsuppgifter med anknytning till fastighetsrätt. Byrån biträder lantbrukare i olika frågor - vid förberedelse, förhandlingar och inför domstol.

234 De lantbrukskooperativa . . .

Skattebyrån har centralt bevakning av hela skatteområdet samt driver en omfattande informations- och konsultativ verksamhet. Lantbrukets Utredningsinstitut (LUI) är en sammanslagning av Jordbrukets Utredningsinstitut (JU) och ADO. Från början var JU inriktat på den information som behövdes som underlag vid jordbrukets prisförhandlingar, men fick efter hand alltmer vidgade utredningsuppgifter inom lantbrukssektorn. Konsultbyrån ADO:s service åt de lantbrukskooperativa företagen har syftat till ökad effektivitet i en rad olika avseende, t. ex. ekonomisk plnering och kontroll, organisation, administrativ rationalisering och datafrågor. Organiserade som dotterbolag till LRF är: LRF-s revisionsbyrâ AB lämnar service till lantbrukskooperationen genom fackutbildade revisorer. Lantbrukets Avbytartjcmst AB är under uppbyggnad med målsättning att nå ett landsomfattande avbytarsystem, som i första hand skall förbättra mjölkproducentemas sociala situation. Lantbrukshälsan AB har som målsättning att organisera en fortlöpande hälsokontroll av lantbrukare, familjemedlemmar och anställda inom lantbruket. Verksamheten är samordnad med Jordbrukets Skyddspropaganda. Slutligen finns också ett antal delägda, närstående företag. Lantbruksdata AB har utvecklats till ett av landets största dataföretag för service huvudsakligen åt lantbrukskooperationen. AB Svensk Laboratorietjänst (Svelab) med uppgift att driva veterinärmedicinsk laboratorieverksamhet samt livsmedels-, fodermedels- och vattenhygieniska undersökningar. Företaget ägs till 52 % av staten, 24 % av LRF och till vardera 12 % av KF och Industrins Livsmedelsgrupp. Lantbrukarnas Borgen AB skall genom borgensåtaganden säkra dels krediter till lantbrukare för förvärv och drift av jord- och skogsfastigheter, dels teckna borgen för jordbruksarrenden. Borgensåtaganden för driftslån samordnas med banker och lantbrukskooperativa föreningar. Agro Oil AB samordnar lantbrukskooperationens oljeförsörj ning samt följer utvecklingen inom energiområdet. Agro Shipping AB har till uppgift att samordna transporter för lantbrukskooperationen samt medverka inom den materialadministrativa sektorn. Driftsbyrån, Skattebyrån och konsultbyrån ADO tillkom alla på 40-talet. Driftsbyrån sysslar med rådgivning och hjälp åt lantbrukare i bokföringsoch deklarationsfrågor. Skattebyrån tillhandahåller juridisk expertis, specialiserad på skattefrågor. Konsultbyrån ADO (Administration, Distribution, Organisation) har till uppgift att hjälpa företag och föreningar med utredningar av olika slag. Det kan gälla allt från enklare rationaliseringsuppgifter till stora organisationsutredningar för en hel bransch. Lantbrukets producenttjänst tillkom i slutet av 60-talet och har till huvuduppgift att sköta rådgivning och information i produktionsfrågor. Antalet anställda i LRF och dess olika bolag framgår av tabell 5.1.lO.

De Iantbrukskøoperativa . . . 235

Tabell 5.l.10 Antalet anställda i LRF 1977/78 Företag Stockholms kommun Övriga kommuner Summa Heltid Deltid Heltid Deltid Lantbrukarnas Ekonomi AB 326 61 1022 211 1620 LRF:s Revisions-

Sånga-Säby AB LT:s förlag AB 27 12 16 - 55 Lantbrukshälsan AB 2 l - - 3 Lantbrukets AB - - 245 284 529 Avbytartjänst 415 84 1392 513 2404

Några större förändringar i den organisation av LRF:s förbundskansli, som fastställdes inför starten 1971, aktualiserades inte förrän 1978. En av orsakerna var den då förestående samordningen mellan LRF och SSR, en

annan personförändringar på ledande poster inom organisationen. Samtidigt

övervägdes inom LRF:s servicesektor andra organisatoriska former för ADO/JU och Driftsbyrån/Juridiska byrån. Under 1978 har en organisationsutredning arbetat. Resultatet av dess verksamhet blir en ny organisation av centrala LRF, som kan träda i funktion fr. o. m. 1980.

5.1.5 LRF:s parlamentariska organisation Den årliga förbundsstämman är det högsta beslutande organet i både den ideella och den ekonomiska föreningen på riksplanet. Länsförbunden och de ekonomiska föreningarna inklusive riksorganisationema utser hälften var av ombuden till stämman. Detta tillgår i princip på följande sätt: a. länsförbunden utser ett ombud per påbörjat 1000-tal medlemmar b. riksorganisationer utser ett ombud per påbörjat 100 OOO-tal anknutna fysiska medlemmar c. föreningar och riksorganisationer utser ett ombud per påbörjat 15 OOO-tal insatser. För att uppnå lika representation mellan den fackliga och den kooperativa sidan skall den som fått minst antal tilldelas extra ombud. Stämman omfattar för närvarande cirka 320 ombud. För att kunna lösa frågan om en gemensam stämma beslutades ett s. k. ömsesidigt medlemskap i centralorganets båda föreningar. För de ekonomiska föreningarna innebar detta att de, förutom att vara medlemmar i den ekonomiska föreningen - f. d. Lantbruksförbundet - också skulle vara medlemmar i den ideella föreningen på centralt plan - f. d. RLF. Samma förhållande blev också gällande för medlemmarna i f. d. RLF, varvid länsförbunden ingick som medlemmar i den ekonomiska föreningen. Styrelsen består av 24 personer. Hälften av styrelseledamöterna kommer

236 De lantbrukskooperativa . . .

från den fackliga intressesidan och hälften från den kooperativa. Hela styrelsen väljs av stämman, men det förutsätts att de större riksorganisationerna Figur 5.1.3 LRF:s parlamentariska organisation. skall vara representerade med styrelseledamot i LRF:s styrelse.

Medlemmarna Ca 30 000 förtroendevalda

l ll

Kretsar 1 700 Distrikt Iokalavd.

I

Ca 350 26 ek.föreningar länsoch företag” förbund

15 riksorganisationer

ca 160 ca 150 °‘b“d °“b“d Ekonomisk Ekonomi bolag ldeell förening förening

l

Styrelse

Riksförbundsstämma ca 320 ombud

De . . .

lantbrukskooperativa 237

Vid sammanslagningen 1970 inrättades ett särskilt avtalsråd. Dess uppgift är att vara rådgivande organ till styrelsen i jordbrukspolitiska frågor, i första hand avtalsfrågor. Avtalsrådet väljs av länsförbundens stämmor på förslag av den gemensamma valberedningen inom länsorganet. Varje länslörbund erhåller en ledamot per påbörjat 2000-tal medlemmar, dock minst 2 ledamöter per län. Varje länsförbund bör utse minst 1 ledamot bland dem som är valda som ombud för de ekonomiska föreningarna till centralorganets stämma.

LRF lokalt

År 1970 vid sammanslagning mellan SL och RLF fanns över l 800 lokalföreningar. Antalet hade 1977 minskat till 1 700. Även om en del av dessa avdelningar driver en ganska blygsam verksamhet bildar de ett nät av kontaktpunkter. Det finns på så sätt förtroendemän inom föreningsrörelsen i varje by genom avdelningsstyrelser, studieorganisatörer och kontaktmän för olika uppgifter. Inom avdelningarna diskuteras aktuella problem inom lantbruket och dess löreningsrörelse. Även frågor som rör samhällsservice ute i bygderna är ofta föremål för debatt och framstötar från avdelningarna. Som ett mått på lokala aktiviteter kan nämnas att det årligen väcks mellan 600 och 700 motioner ute i Iokalavdelningarna. Av dem går i runt tal 10 procent vidare till rikslörbundsstämman och ytterligare 10 procent resulterar i skrivelser direkt till kansliet i Stockholm. Som samordnare av den lokala verksamheten står för närvarande 26 Iänsförbund. Deras beslutande organ är länsförbundsstämman som utgörs av ombud från lokalavdelningarna samt, inom områden där ortsförbund finns, även av representant för dessa. Inom länsförbunden finns ett antal specialsektioner eller kommittéer för vissa grenar av verksamheten. Inom varje länsförbund finns en länsförbundsexpedition med en eller flera anställda ombudsmän samt kontorspersonal. LRF :s länsförbund är en sammanslagning av RLF :s länslörbund och föreningsnämnderna. Länsorganets styrelse väljs i sin helhet av stämman, men av styrelseledamöterna skall minst 2/5 representera de ekonomiska Kvalifikationsföreningarna. grunderna för foreningsrepresentant skall vara att denne skall vara vald av föreningens stämma för uppdrag inom föreningen och bosatt inom länet. De medlemsmässigt fyra största branscher, som verkar inom länet, skall vara representerade i länsorganets styrelse. Antalet personmedlemmar i LRF ideell förening framgår av tabell 5.l.ll. Under perioden 1950-77 har antalet medlemmar minskat med ca 50000 eller med 25 %. Antalet lokalavdelningar har minskat med 660 eller 28 %. 1977 var anslutningsgraden ca 90 % för familjelantbrukare och större brukningsenheter.

238 De Iantbrukskooperativa . . . Tabell 5.1.11 RLF/LRF - personmedlemmar

“Personmedlemmar utan arealanknytning.

5.1.6 LRF :s ekonomi

Insatssystem

LRF:s medlemmar erlägger insatser, vars storlek är beroende av vilket slags verksamhet medlemmen bedriver och omfattningen av densamma. En insats lyder på 300 kr och varje medlem erlägger en eller flera insatser. Det totala insatsbeloppets storlek framgår av nedanstående tabell.

Tabell 5.1.l2 Anslutna föreningars insatser l LRF

perioden nära 300 milj kr. Av detta belopp är ca 200 milj kr inbetalt.

lnkomstkällor För att finansiera sina arbetsuppgifter har RLF huvudsakligen fem inkomstkällor: a. Förvaltningsbidrag erläggs av riksorganisationerna i relation till omsättningen inom branschen. b. Serviceersättningar från medlemslöreningama bygger på omsättningen med producenterna inom den egna föreningen. c. Lantbrukaravgifterna består dels av årsavgifter, dels av serviceersättningar som varierar med den brukade arealen,

De . . .

lantbrukskøoperativa 239

d. Räntor och utdelningar utgör avkastningen från LRF:s kapital. e. Sålda varor och tjänster är lika med intäkterna från den verksamhetsdrivande och konsultativa verksamheten. Denna har som mål att vara ekonomiskt självbärande med viss egen resultatutjämning år från år. LRF:s intäkter for de två senaste åren framgår av tabell 5.1.13.

Tabell 5.l.13 LRF:s intäkter åren 1976 och 1977

e. Intäkter från affärsdrivande och konsultativ verksamhet 2108 247,0 f. Land: föreningsabonnemanget 20,9 23,2

Summa 285,8 339,0

Kapitalanskaffning och kapitalanviinding

Med utgångspunkt i tabell S.1.14 och 5.1.lS kan konstateras rörande kapitalanskaffning att: E1 Insatskapitalets relativa andel av totala kapitalanskaffningen minskade under perioden 1962-1977 från 75 till 33 96. Denna utveckling förstärks om hänsyn tas till LRF:s två senaste förlagslån 1978, om tillsammans 150 milj kr. D Den långfristiga inlåningen ökade från 14 96 1962 till 26 % 1977. Om två nya förlagslån, utgivna 1978 om 150 milj kr, medräknas, blir andelen långfristiga skulder ca 40 96. Av sammanställningen över kapitalanvändningen framgår att: U Både den kort- och långfristiga utlåningen ökat betydligt under perioden, från 10% andel av omslutningen till 44%. El Kapitalanvändningen ökat från 90 milj. kr. till 612 milj. kr., vilket innebär en sjudubbling under en IS-årsperiod.

Den ökade kapitalanvändningen skall ses mot bakgrund av en växande central serviceverksamhet med behov av rörelsekapital. 1977 var LRF-gruppens omsättning 410 milj kr och frnansnettot var + 19,7 milj kr.

240 De . . . lantbrukskooperativa Tabell 5.1.14 LRF:s kapitalanskaffning (Mkr)

Övriga långa skulder Delsumma 12,6 ( 14,2 96) 69,0 ( 23,8 %) 159,7 ( 26,2 96) Obeskattade reserver (netto) 25,4 Minoritetsintressen 0,5 0,4 Parivärde - 0,1 0,0 Delsumma 0,4 ( 0,2 %) 25,8 ( 4,2 96) (tecknat) (l68,8) ( 57,6 96) (296,2) ( 48,4 %) Insatskapital Insatskapital (oguldet) (-39,4) (-13,4 96) (-94,8) (-15,5 96) Delsumma 67,3 ( 74,9 96) 129,4 ( 44,2 %) 201,4 ( 32,9 96) Aktie- och övrigt kapital 2,3 7,0 4,0 Reserver 1,O 2,6 7,5 Delsumma 3,3 ( 3,7 96) 9,6 ( 3,3 %) 11,5 ( 1,8 96) Beredskapsfonden 5,8 ( 6,4 %) 44,4 ( 15,2 96) 59,0 ( 9,6 96) Summa totalt 89,8 (100,0 96) 291,8 (100,0 %) 612,5 (100,0 96) “Värdena för 1962 bygger på intern sammanställning.

De Iantbrukskooperativa . . . 241

Tabell 5.l.l5 LRF:s kapitalanvändning (Mkr) 1962 1970 1977 Tillgångar

291,8 (l00,0 96) 612,5 (l00,0 96)

Ansvarsfdrbindelser Borgensförbindelser 126,5 78,9 195,1 —

Summa tillgångar och ansvarsförbindelser 216,5 384,2 811,0

Nedanstående tabell visar LRF:s låne- och borgensåtaganden gentemot medlemsorganisationema samt dessas insatskapital.

Tabell 5.l.l6 LRF-lån och borgen/insatskapital. Fördelning 1977

Lån och borgen lnsatskapital

Milj kr 96 Milj kr 96

SMR 42 9 62 31 SS 85 18 65 32 SLR 66 14 30 15

Enskilda föreningsföretag bör i första hand för sin finansiering utnyttja de kreditgivare som företagen själva direkt kan nå. De krediter som söks hos LRF blir naturligen då toppengagemang. Företagens primärsäkerheter kommer således att tagas i anspråk av annan kreditgivare. Tänkbara säkerheter for förbundets del kan då vara toppinteckningar i fastigheter och ä företag, överhypotek, borgen från närstående företag, dotterbolagsaktier etc. Det lägre säkerhetskravet bör kompenseras av större insyn och direkt kontroll av låntagarnas verksamhet.

. . . 242 De Iantbrukskooperativa

Av tabell 5.1.16 framgår att LRF:s största engagemang med föreningarna för närvarande finns på skogssidan, som ianspråktager cirka 45 % av tillgängliga lån och borgen.

Ägarintressen i externa bolag

Förutom de ägarintressen som angetts tidigare bör nämnas Lantbruksförbundets intressen inom gödselmedelsindustrin. Fram till 1970 ägde SL tillsammans med KF AB Svenska Salpeterverken. Nämnda år såldes bolaget med detta företag till ägama av AB Förenade Superfosfat och fusionerades och Kväveverket i Landskrona. Det nya företaget ägs till 32 96 av SLR, 18 96 av Kema Nord AB och 50 % av Boliden AB. Kommersiell har stor betydelse för svenskt lantbruk. växtförädling SL köpa aktier i Allmänna Svenska Ut- Under 1950-talet började därför såldes sädes AB. Detta bolag blev av LRF helägt i början av 1970-talet och 1975 till SLR. Aktier SL var redan på 50-talet engagerad som ägare av skogsindustrier. Skogsägares Cellulosa AB har i Skogsägarnas Cellulosa AB och Norrlands efter hand avyttrats till skogsägareföreningar. I Jordbrukets bank, sedermera Föreningsbankemas Bank, har SL/LRF viktiga melsedan starten haft ett intresse. I de för lantbrukskooperationen lanhandsinstituten, lantbruksnäringarnas Primärkredit AB och Sekundärkredit AB har ett delägarskap funnits från tillkomsten. Det totala ägarintresset i NK/Åhlens uppgick 1977 till 14,5 %. Aktieinnehavet har uppkommit genom en önskan att ha kontakt med och insyn i det tredje stora handelsblocket. i AB Aritmos uppgick 1977 till 28,2,%. Ett engagemang

Ägarintresset

från LRF:s sida motiverades med att forskning och utveckling kring svensk oljeväxtodling och -produktion är av stor betydelse för jordbruket.

5.1.7 Utbildning och Information

Huvudansvaret för utbildningen av förtroendevalda inom jordbrukskooperationen ligger på LRF. Utbildningsansvariga utses bland styrelsemedlemmarna i de ekonomiska föreningarna och länsförbunden. Det finns både och påbyggnadsutbildning. Under 1977 genomgrundläggande utbildning fördes 32 centrala kurser med 513 deltagare. 90 yngre deltagare var med på 8-veckorskurser. Ute i länen var ca 2 800 deltagare med på olika kurser för förtroendevalda. 30 procent av de aktiva jordbrukarna är varje år med i någon Omkring eller föreningsfrågor. Dessa kurser hålls i form av stukurs i produktionsdiecirklar. * eller rekryteringsutbildning sker genom ungdoms- Ungdomsutbildning kontakten. Det sker via ungdomsorganisationerna på landsbygden, vid ungdomskurser och föreningsseminarier, vid lantbruks- och skogsbruksskolor vid de högre utbildningsanstaltema för jord- och och genom information lämnar också infomiation till den allmänna skogsbruk. Föreningsrörelsen skolan.

sou 1979:62 De

Iantbrukskøoperativa . . . 243

När det gäller personalutbildningen ligger ansvaret hos respektive företag och riksorganisation. LRF svarar för samordning, övergripande utbildning och konsultverksamhet. SoL-film ingår i utbildningssektionen och har den största marknadsandelen för undervisningsfilm och bildserier i landet. Lantbrukarnas kursgård Sånga-Säby hyser de flesta av föreningsrörelsens kurser, högre seminarier och kontaktkonferenser. Under 1977 mottogs här ca 6 800 kursgäster och ca 1700 endagsgäster. LT:s förlag konstituerades 1934. Här producerades under 1977 118 böcker och 62 studieplaner/handledningar. Nettofaktureringen uppgick till 21,6 milj kr. 52 personer var anställda vid förlaget. Tidningen Land är lantbrukskooperationens gemensamma medlemsorgan. Den består av en riksdel och lokalupplagor av vilka den förra innehåller allmänt material av intresse kanske framför allt för landsbygdens läsare och de senare information och debattmaterial om lantbrukskooperationen. Den TS-kontrollerade upplagan uppgick under 1977 för den allmänna delen (del l) till 416 548 ex. och för lantbruksdelen (del 2) till 298 028 ex. Detta innebar en ökning jämfört med 1976 med 15 941 resp. 3438 ex. Land låg därmed upplagemässigt på femte plats bland landets fack- och Veckotidningar samt på åttonde plats när det gäller all tidningspress inklusive dagstidningarna. Ca 50 personer var anställda på redaktionen. Annonsbladet till Tidskrift för Lantmän utkom under 1977 med 52 nummer, varav ett dubbelnummer, om sammanlagt 1224 sidor. Annonsbladets TS-kontrollerade upplaga för helåret var 35 106 exemplar. Antal anställda: 7 varav 5 deltid. Lantmännen utkom under 1977 med 21 nummer om sammanlagt 1 032 sidor. TS-kontrollerad upplaga var 18 995 exemplar. Redaktionen bestod av 3 personer. Nya Perspektiv, Lantbrukarnas idé- och debattidskrift hade 1977 en upplaga på 6 654 exemplar. Tidskriften används i bl. a. kurser och konferenser och sprids till skolor, banker, myndigheter, organisationer, företag och utlandsbeskickningar. Nordisk Lantbruksekonomisk tidskrift hade samma år en upplaga på 2 900 exemplar. De av LRF utgivna publikationerna, liksom tidskrifterna Husdjur, Skogsägaren och Föreningsbankerna betjänas av en enhet på tillsammans 44 anställda. Informationssektionen har till uppgift att främja ett gott opinionsklimat för lantbruket och föreningsrörelsen. Det skeri huvudsak genom fortlöpande nyhetsförmedling, målinriktad information till opinionsledande grupper och informationsuppdrag på konsultbasis från LRF:s medlemsorganisationer. Informationssektionen hade 1977 14 anställda. För att främja en god kooperativ redovisningssed inrättade 1977 en speciell redovisningsnämnd inom LRF. Syftet är att åstadkomma en bättre öppenhet, läsbarhet och beskrivning av kooperativa poster i årsredovisningar. Mera enhetlig terminologi och jämförbara sifferuppställningar inom lantbrukskooperationen eftersträvas.

. . . sou 1979:62 244 De lantbrukskooperativa

Under 1930-talet blev fritidsfrågorna för första gången på allvar aktuella i vårt land. För att bereda folkrörelsernas medlemmar möjligheter att väl fritid och semester bildades 1937 Folkrörelsernas rese- och semesutnyttja Reso, med bl. a. lantbrukets organisationer som medlemterorganisation, har bestått ända fram till Kooperativa Förbundets mar. LRF:s medlemskap Övertagande av Reso (1977). Land har sedan 50-talets början haft egen resetjänst, LAND- Tidningen resor, som arrangerar ca 30 resor per år med sammanlagt ca l 200 deltagare. 1942 fattade beslut om statligt stöd till allmänna sam- När riksdagen fanns redan över 400 bygdegårdar i landet. Riksdagsbeslutet lingslokaler till bygdegårdsföreningarna i ställde emellertid ökade krav på rådgivning projektering m. m. och 1944 bildades Bygdegårdarnas fråga om finansiering, Riksförbund serviceorgan. Ekonomiskt huvudansva- (BR), som gemensamt och RLF och därefter riga för BR var fram till 1971 Lantbruksförbundet BR har förutom ekonomisk och teknisk rådgivning bedrivit kurs- LRF. och upplysningsverksamhet i programfrågor, inköpt (med bidrag ur Lotoch utlånat konstkollektioner, i samarbete med Riksteaterimedelsfonden) tern och Svenska Teatern förmedlat teaterföreställningar och tillsammans

med Sveriges Folkbiografer och Folkets Husföreningarnas Riksorganisation Till BR har som mest 542 bygdegårdsföreningar varit arrangerat biografdrift. anslutna (1960), 1977 var antalet medlemmar 473.

5.2 Skogsägareorganisationen

består av 9 föreningar med 132 000 medlemmar, Skogsägareorganisationen motsvarande ca 1/3 av den totala skogsägare till 7,3 milj ha skogsmark, och deras industrier omsatte 1977 något arealen i Sverige. Föreningarna kr och antalet anställda samma år till ca 25 000. över 7 miljarder uppgick

5.2.1 Organisation och utveckling

Syfte och inriktning

bildades under 1910-talet. Det var ideella De första skogsägareföreningarna som hade till ändamål ”att genom sammanslutning mellan skogsföreningar bättre skötsel av skogen och en ändamålsenligare husägare möjliggöra hållning med dess produkter”, som paragrafen löd i den första skogsäga- Södra Unnaryds Skogsandelsförening, bildad 1913. reföreningen, Under 1920- och 1930-talen växte antalet skogsägareföreningar snabbt,

nu som ekonomiska föreningar. Under denna period fick skogsägarrörelsen den ideologiska och stadgemässiga inriktning som i stort gäller än i dag. Den exemplifieras här med texten i ändamålsparagrafen ur Södra Skogs-

ägarnas stadgar: har till ändamål att i samarbete med lantbrukets ekonomiska ”Föreningen i övrigt främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom föreningsrörelse att bl. a.

De lantbrukskooperativa . . . 245

1 driva handel med och förädling av skog och skogsprodukter från huvudsakligen föreningens medlemmar samt idka annan därmed förenlig verksamhet; 2 söka åstadkomma en tryggad och ändamålsenlig avsättning till tillfredsställande priser for medlemmarnas hela skogsproduktion; 3 lämna medlemmarna upplysning och biträde för en ökad lönsamhet hos deras skogsproduktion; 4 bevaka och främja medlemmarnas intressen inför myndigheter och andra sammanslutningar, samt 5 söka bevara och utveckla medlemmarnas enskilda och gemensamma äganderätt till och drift av jord- och skogsbruk med tillhörande förädlingsoch distributionsled.”

1932 bildades Skogsägareföreningarnas Riksförbund som 1938 ombildades till ekonomisk förening, Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, vars nuvarande ändamålsparagraf lyder: ”Förbundet har till ändamål att, i samarbete med övriga organisationer inom lantbrukets föreningsrörelse, främja medlemmarnas ekonomiska och näringspolitiska intressen genom 1 att arbeta som en för skogsägarrörelsen samlande organisation och föra dess talan inför statsmakterna och andra centrala myndigheter och sammanslutningar, 2 att tillhandahålla kunskaper och erfarenheter i skogliga och därmed sammanhängande frågor, 3 att verka för hög medlemsanslutning och god leveranstrohet bland skogsägare samt samverkan och utveckling inom skogsägarrörelsen samt 4 att driva sådan affársrörelse, som kan motiveras av arbetet enligt punkterna 1—3.” Antalet skogsägareföreningar har genom sammanslagningar minskat från 29 st 1950 till 9 st 1977. Antalet medlemmar har under samma period ökat från ca 110000 till ca 130 000, och den anslutna arealen från ca 6 milj ha till ca 7 milj ha.

Tabell 5.2.1 Antal föreningar och medlemmar samt ansluten areal 1950-1977

1950 1955 1960 1965 1970 1975 1977 Antal fören. 29 25 24 21 12° 9 9 Antal medl. 112 473 123 681 127 607 134 912 131224 133 852 131667 Ansluten areal tusen ha 5 950 6 408 56 580 6 921 6 869 7 043 7 283

Därav två föreningar som inte bedrivit någon affärsverksamhet under året. ” Norrskog räknas som en förening men är egentligen förvaltningsförening för tre föreningar.

246 De Iantbrukskooperativa . . . 1977 var nedanstående föreningar anslutna till Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund: Tabell 5.2.2 Antal medlemmar och ansluten areal i skogsâgareföreningarna

De främsta motiven till koncentrationen av föreningarna var att man ville erhålla en förstärkning och en förbättring av möjligheterna till en bevakning av medlemmarnas intressen, dvs. en starkare förhandlingsposition. Vad som påskyndade blockbildningen under 1960-talet var dock den ekonomiska och tekniska utvecklingen som drev fram allt större företagsenheter inom den skogliga och skogsindustriella sektorn. En fördelning av medlemmarna efter arealen skogsmark visar i stort sett oförändrade andelar under perioden 1962-1973: ca 15 % av medlemmarna har mindre än 10 ha, ungefär 28 96 har 11-25 ha, 28 % har 25-50 ha, 18 % har 50-100 ha samt 10 % har mer än 100 ha skog. Man kan dock konstatera en nedgång av andelen brukare i den minsta arealklassen under de sista åren av 1960-talet och i början av 1970-talet. Efter 1972 har dock andelarna i de små arealklasserna återigen ökat. Genomsnittsarealen bland medlemmarna ligger vid ca 50 ha. Man kan konstatera att anslutningsgraden i regel är högre bland de sydliga i föreningarna än för de övriga. Detta gäller för så gott som alla skogsklasser, vilket är intressant, eftersom det är stor skillnad från produktionssynpunkt l mellan en hektar skogsmark i Skåne och i Norrbotten. Södra Skogsägarna j

är den förening som har högst andel bland skogsägama i den lägsta are- l

V* alklassen, 65 96 jämfört med 27 96 i Norrbottens läns Skogsägareförening.

5.2.2 Den ekonomiska verksamheten och dess utveckling (1950-1977)

Skogsägareföreningarnas affärsmässiga verksamhet är ett av de medel skogsägarrörelsen utnyttjar för att förbättra den ekonomiska avkastningen i medlemmarnas skogsbruk. Den affärsmässiga verksamheten kan grovt indelas i tre grenar: A. Rundvirkeshandel B. Skogsbruksverksamhet C. Skogsindustriell verksamhet

De Iantbrukskooperativa . . . 247

Den affärsmässiga verksamheten har organiserats på olika sätt i föreningarna, framför allt när det gäller industriverksamheten. Samtliga föreningar bedriver rundvirkeshandel både inom Sverige och i internationell handel. Några föreningar har t. ex. en väl utvecklad försäljningsorganisation utanför Sverige. Rundvirkeshandeln är av självklara skäl nära samordnad med föreningarnas skogsbruksverksamhet, som t. ex. omfattar avverknings-, skogsvårdsoch körningsuppdrag. Föreningen svarar även i ganska stor omfattning för förvaltning av hela fastigheter. En viktig del av skogsbruksverksamheten är att lägga upp skogsbruksplaner, svara for rådgivning och utbildning. Skogsbruksverksamheten är i allmänhet organiserad i regioner med en regionchef som ansvarig. Regionema är i sin tur indelade i skogsbruksområden, med en (skogs)inspektor som ansvarig. 1 några av de mindre föreningarna har man ingen regionindelning utan hela föreningens område är direkt indelat i skogsbmksområden. lndustriverksamheten är organiserad som dotterbolag till föreningen. Dotterbolagen är aktiebolag. Dotterbolagen är antingen enskilda industrienheter eller så är dessa samlade i ett gemensamt dotterbolag, t. ex. Broby Industrier

AB (Skåneskog), Södra Skogsägarna AB, Vänerskog AB och NCB (Norrlands

Skogsägares Cellulosa AB). NCB ägs för övrigt av de fem nordligaste föreningarna gemensamt. Skogsägarrörelsens industrier omfattar sågverk, massafabriker, pappersbruk, spånskive- och plywoodfabriker samt husfabriker. Antal enheter och fysisk produktion framgår av nedanstående tabell.

Tabell 5.2.3 Skogsägarrörelsens industrier 1977

Produktion 55 sågverk 1,7 milj m3 15 massafabriker 1,1 milj ton 15 pappersbruk 0,7 milj ton 6 spånskivefabriker 0,5 milj m3 3 plywoodfabriker 0,1 milj m3 4 husfabriker 4000 hus

Omräknat i andelar av den totala produktionen i Sverige innebär ovanstående siffror att de föreningsägda företagen svarade för ca 16 % av produktionen av sågade trävaror och för ca 14 % av vardera massa- och pappersproduktionen. Den externa omsättningen i den samlade skogsägarrörelsen framgår av tabell 5.2.4.

Tabell 5.2.4 Extern omsättning 1955-1977, milj kr

1955 1960 1965 1970 1975 1977 605 656 1 235 2 345 5 547 7 109

248 De Iantbrukskooperativa . . .

Räknat i löpande priser har omsättningen mer än tiodubblats under en ZO-årsperiod. Av omsättningen på något över 7 miljarder kr 1977 svarade de tre största föreningsägda industrigrupperna, Södra Skogsägarna AB, NCB och Vänerskog AB, för ca 5,5 miljarder kr. Expansionen kan också avläsas i utvecklingen av antalet anställda i föreningarna och företagen.

Tabell 5.2.5 Antal anställda 1955-1977

1955 1965 1970 1977 6300 13100 16600 24500

Den mycket kraftiga expansionen i skogsägarrörelsens industrier har fört med sig en sjunkande soliditet i företagen, som i sin tur varit en av orsakerna till de problem föreningarna brottas med i dag. Soliditetens utveckling 1955-1977 framgår av tabell 5.2.6.

Tabell 5.2.6 Soliditet (eget kapital + 50 96 av obesk. reserveri 96 av balansomslutn.)

1955 1960 1970 1975 1977

24,5 27,5 10,8 14,2 6,9

Förutom en tillfällig förbättring under högkonjunkturåren 1974-75 har Soliditeten trendmässigt försämrats sedan 1960.

Utveckling 1978-79 Den svenska skogsindustrin har under de senaste åren utsatts för hårda påfrestningar. Lönsamheten har utvecklats i starkt negativ riktning, vilket resulterat i markant försämring av såväl likviditet som soliditet för ett stort antal företag. Inom skogsägareorganisationen har föreningar med omfattande egen industriverksamhet drabbats av akut ekonomisk kris. Den kraftiga industriexpansion som ägt rum inom skogsägarerörelsen har i hög grad finansierats med främmande kapital. Räntekostnaderna har därvid blivit en mycket tung belastning under den långvariga lågkonjunkturen. Följande väsentliga händelser har under perioden inträffat: I november 1978 begärde sig Skåneskog i konkurs. I februari stod Mälarskog inför ett konkurshot. Förutsättningar för stabilitet har emellertid skapats bl. a. genom en uppgörelse mellan Mälarskog, företagets bankförbindelser, LRF och staten. Uppgörelsen innebär att samtliga parter ekonomiskt bidrar till att stärka företagets likviditet och soliditet. Södra Skogsägarna och NCB har varit i en svår ekonomisk situation under hela perioden. Lånegarantier resp. s. k. villkorslån har erhållits av staten. I april 1979 framlade regeringen en proposition som bl. a. innebär att staten övertar 40 96 av aktierna i Södra Skogsägarna AB och 74 % av aktierna i NCB for 500 resp. 600 milj. kr. I detta sammanhang har avtal ingåtts mellan

De . . .

lantbrukskooperativa 249

staten och Södra Skogsägarna samt mellan staten och de 7 skogsägareföreningar som äger NCB.

5.2.3 Utbildning och information

Skogsägareföreningarna bedriver tillsammans med SSR kontinuerlig utbildning i form av kurser för medlemmarna. Under senare år har föreningarna deltagit i kampanjen ”Skogsbonden”, en serie kurser som sammanställts av SSR. Kurserna riktar sig till de medlemmar som arbetar i eget skogsbruk. len av kurserna har syftet varit att öka kunskapen om skydd mot olycksfall samt att informera om rätt teknik och utrustning vid huggning och körning. I en annan kurs är ändamålet att ge medlemmarna ett praktiskt och lätttillgängligt handlingsprogram för återväxt och röjning. Under 1977 har skogsägarrörelsen fortsatt Skogsbondeverksamheten med en kurs i gallring och en i gödsling. Totalt har de första Skogsbondekurserna gått ut till 50 000- 60 000 mottagare vardera. Ca 30 000 skogsbrukare vid sammanlagt ca 6 000 sammankomster har ökat sina kunskaper om modern skogsskötsel. Det motsvarar omkring 18 000 kvällssammankomster och skogsdagar. Kursledare har varit föreningarnas inspektorer. En annan viktig verksamhet är förtroendemannautbildningen och föreningarna satsar löpande resurser på sådan, ofta i samverkan med SSR och/eller LRF. Ett exempel från 1977 är Vi i Vänerskog”, en omfattande utbildning av Vänerskogs 300 kretsrådsledamöter. Den utbildningsfonn som då utvecklades av SSR och Vänerskog kommer under kommande år att användas av andra skogsägareföreningar. Totalt finns ca 5100 förtroendeuppdrag i skogsägarrörelsen.

5.2.4 Medlemsstruktur och demokratisk styrning Om man jämför den grupp av privata skogsägare i Sverige som är medlem i en skogsägareförening med gruppen privata skogsägare som helhet, så kan vissa skillnader mellan grupperna konstateras: D medlemmar har lägre genomsnittsålder (f. n. ca 58 år) medlemmar bor i större utsträckning på sina fastigheter (åbor) medlemmar är oftare kombinerade företagare

EJEIEICI

medlemmar är i större utsträckning själva verksamma medlemmar har ett större genomsnittligt skogsinnehav Dessa fakta kan till en del illustreras med figur 5.2. l. I figuren anges antalet inom parentes. Kombinerade företagare kan anses vara åbor till nära 100 %. Vid sammankomster i distrikt eller kretsar diskuterar och beslutar medlemmarna i aktuella föreningsfrågor. På dessa möten utser man sina representanter till stämman, föreningens högsta beslutande organ, som i sin tur utser styrelse och revisorer. Föreningsstämmorna utser också ombud till SSR:s stämma. Under 1977 har 22000 medlemmar deltagit i ca 350 sådana valmöten. Därutöver har ca 40 000 medlemmar deltagit i andra sammankomster, t. ex. skogsdagar och exkursioner.

De . . . SOU 1979262 250 lantbrukskooperativa

Komb företagare 45 % (1 10 000)

Samtliga skogs- Åbo, ägare 55 % (240 000) (70 000)

Skogsgârdsägare 55 % (130 000)

Utbor 45 96 (60 000)

Komb företagare 55 96 (70 000)

ÅbOT Säf-med|emmar 55% (130 000) (33 000)

Skogsgárdsägare 45 % 60 000

Utbor 45 % (27 000) Firgur 5.2.1. ä l l Den demokratiska styrningen i en skogsägareförening kan exemplifieras i . l med Mälarskogs modell (se fig. 5.2.2). Regionråd finns inte i alla föreningar. a t. ex. Södra Skogsägarna, andra l Vissa föreningar har s. k. forvaltningsråd, i t. ex. Vänerskog. Både regionråden har både regionråd och förvaltningsråd, I . och förvaltningsråden är remissinstanser for styrelsen och foreningsledning- i I en i frågor som är väsentliga för medlemmarna. Kretsen eller distriktet är i allmänhet den formellt ”minsta” demokratiska

enheten. I Södra Skogsägarna är emellertid skogsbruksområdet i praktiken g

enheten. Kretsråd eller fortroenderåd finns i den minsta demokratiska och är viktiga instanser. De skall arbeta for: alla föreningar,

- av landsbygdens och lantbruideologisk och skogspolitisk bevakning karnas intressen, - av så stort antal som möjligt av de v uppslutning genom medlemskap w V privata Skogsägarna, - av skogsproduktion, avverkleveranssolidaritet och fomuftig utformning

ning och transporter, - förståelse för föreningens målsättning och åtgärder.

skall här visas den foreningsdemokratiska organisationen i Mä- Slutligen i larskog.

De . . . 251

lantbrukskooperativa

l

Sbo Sbo Sbo Sbo Sbo Sbo

I

Distrikt Distrikt

Distlrikt

r————¢ Sbo— Sbo- Sbo- Sbo— Sbo- Sboårsmöte årsmöte årsmöte årsmöte årsmöte årsmöte

r-L-“i Förtr. VJ“: Förtr. r“..J“: Fortr. | *L* *L* l I Fortr. I r-L-a l Förtr. I

| | | | | Fortr. I råd I l I råd I l råd I , råd . . råd l i råd

L_.l,..__l L_._.|,__ I.___[__I n__1,__ L___[..J

__.[__|

r‘”?‘“** r

Regionråd i

Valberedning Valberedning Van),

_ _ _, . . .. Distr. Distnktsmote Distriktsmote möte

_____J

Valbered.

Föreningsstämma

Figur 5.2.2 Mälarskøgs 1. Regionen är indelad i distrikt. Ett distrikt kan omfatta ett eller flera skogsföreningsdemokratiska bruksområden. l vissa fall utgör hela regionen ett distrikt. organisation. 2. Inom skogsbruksområdet hålls årsmöte. 3. På årsmötet väljs fönroenderád samt ledamöter i valberedning till distriktsmäte. 4. Förtroenderádens ordförande inom regionen utgör regionråd. 5. På distriktsmöte utses ful/mäktige till föreningsstämman samt suppleanter för dessa. Dessutom utses en ledamot i valberedningen till föreningsstämman. 6. Fullmäktige och suppleanter inom en rregion samt regionråd utgör regionmöte.

252 De lantbrukskooperativa . . . sou1979;52

5.3 Lantmännenorganisationen

19 Lantmännenföreningar är anslutna till Svenska Lantmännens Riksförbund (SLR). Omkring 112 000 medlemmar med ca 80 96 av landets totala åkerareal är medlemmar i och ägare till dessa föreningar. Lantmännenföreningarna omsatte 1977 7 609 milj. kr. Ca 9100 personer var anställda inom organisationen.

5.3.1 Organisation och utveckling

Svenska Lantmännens Riksförbund bildades 1905 av sju länsorganisationer. Aflärsverksamheten var i starten enbart inriktad på att skaffa förnödenheter till medlemmarna, och det var först långt senare Försäljningen av jordbrukarnas vegetabilieproduktion blev den viktigaste uppgiften. Riksförbundets ändamål angavs i dess första stadgar vara att “1 anskaffa för medlemmarnas räkning fodermedel, gödselmedel, utsäde och frö ävensom andra viktigare lantmannaförnödenheter, allt av bästa beskaffenhet och till billigaste pris; 2 verka för avsättning av medlemmarnas lantbruksprodukter, samt 3 främja i övrigt medlemmarnas ekonomiska intressen.” Denna ändamålsparagraf har i sak varit oförändrad allt sedan förbundets tillkomst även om formuleringarna ändrats och anpassats. Föreningarnas motsvarande paragraf har samma sakliga innehåll anpassat till de direkta kontakterna med primärmedlemmarna. Verksamheten under perioden 1950-1977 har som tidigare varit baserad på organisationens dubbla roll (till skillnad från de övriga affärsdrivande branscherna inom lantbrukskooperationen), men successivt har förändringar i verksamhetens omfattning och inriktning ägt rum under inflytande av olika förändringar i jordbruket (strukturella, nya tekniker, t. ex. skördetröskningen, arbetskraftssituationen, kostnadsutvecklingen och kapitalförhållandena). En effekt av dessa förändringar har varit behovet av ökade satsningar på centrala anläggningar för mottagning, torkning och lagring av spannmål, en annan det ökade behovet av serviceanläggningar för jordbruksmaskiner. Ett annat område som successivt blivit allt viktigare är rådgivning och service i olika former, liksom utveckling av nya produkter inom t. ex. foderområdet. Verksamheten i riksorganisationen SLR har successivt breddats och omfattade redan 1950 både de affärsmässiga uppgifterna (upphandling, inköp och förmedling), och uppgifter av servicekaraktär, t. ex. utbildning och utredningsverksamhet. I särskilda dotterföretag bedrevs tillverkning av lantbruksmaskiner och -redskap (AB Slöörs Maskiner med industrier i Tierp

och Örbyhus) och vidare bedrevs entreprenad- och byggnadsverksamhet

genom dotterbolaget Lantmännens Byggnads AB. Organisationen har därefter successivt anpassats till förbundets vidgade uppgifter inom bl. a. serviceområdet och de ökande uppgifterna som branschföreträdare. Även de ökande engagemangen i dotterföretag liksom industriengagemangen, t. ex. i Supra, har påverkat arbetsforrnema. arbetar förbundet i I 1977 års organisationsplan med fem aflärsavdelningar

sou 1979:62 De lantbrukskooperativa . . . 253

(foder, maskiner, olja, produkter (spannmål) samt växtodling) och vidare återfinns en organisations- och en administrationsavdelning. Särskilda enheter finns för de internationella affärerna med i första hand spannmål samt för den gemensamma utvecklingen på ADB-området. Vissa övergripande och strukturella förändringar kan registreras sedan 1950: C1 maskintillverkningen i egen regi utökades i början av 60-talet genom

förvärvet av AB Skurup-Verken (tillverkade i första hand gödselspridare

och såmaskiner). Den därigenom relativt omfattande maskintillverkningen i egen regi avvecklades dock successivt och genom försäljningen 1975 av Skurup-Verken till Överums Bruk upphörde den helt. D det direkta engagemanget i kvarnindustrin blev successivt av större omfattning och sedan 1967 är SLR ensam ägare till Kungsörnen AB. Detta dotterbolag har i sin tur senare engagerat sig i bageriindustrin och äger bageriföretaget Skogaholms Bröd. Detta företag har de senaste åren förvärvat ett antal bagerier och bl. a. övertogs vid årsskiftet 1977/78 Mästerbagarna från Nedre Norrlands Producentförening, NNP. CI huvudparten av organisationens potatisverksamhet samlades under 1975

i ett särskilt bolag, Lantmännens Försäljpingsaktiebolag Solanum. Detta

bolag ägs gemensamt av SLR och ett 10-tal Lantmännenföreningar. D under 1976 förvärvade SLR samtliga aktier i Allmänna Svenska Utsädes AB, Svalöfsbolaget, med dotterföretaget Hammenhögs Frö, av LRF. Ett samgående utreds mellan Svalöfsbolaget och Sveriges Utsädesförening, ägt av staten. E1 samma år förvärvades International Harvesters svenska dotterbolag (senare namnändrat till Agrima Produkt AB). Sedan detta förvärv är SLR ensamimportör i Sverige av 1H:s lantbrukstraktorer och övriga lantbruksmaskiner. Detta innebär i första hand en komplettering av det tidigare traktorprogrammet. Bilden över helägda dotterföretag samt övriga engagemang i externa företag och organisationer framgår av figur 5.3.1. Utvecklingen vad gäller antalet föreningar och medlemmar i dessa kan illustreras med hjälp av tabell 5.3.1.

Tabell 5.3.1 SLR:s medlemsutveckling 1950-1977

1950 1960 1970 1975 1977

Medlemmarnas brukade areal ha (delvis uppskattade värden) 1 975 000 2 100 000 2 250 000 2 380 000 2 410 000

254 De Iantbrukskooperativa . . .

Såsom framgår av tabellen har antalet medlemsföreningar i SLR reducerats från 23 st. år 1950 till 19 st. år 1977. Förändringarna är följande: D de två föreningar som verkade i Blekinge och Kronoberg bildade tillsammans Blekinge-Kronobergs Centralföreningars förbund, numera Blekinge Kronobergs Lantmän, BKL. Detta skedde 1951. D Västerviksföreningen fusionerade med Göta Lantmän 1961. D Göteborgsföreningen gick upp i Skaraborgsföreningen 1970 (i samband därmed ändrades namnet på den sistnämnda föreningen till Västsvenska Lantmän). D Sundsvalls Mjölkcentral liksom Jämtlandsföreningen gick upp i den nya branschblandade organisationen Nedre Norrlands Producentförening NNP (tillkom 1970). 5. i å a Även inom andra delar av landet har överläggningar ägt rum för att när- .i l J mare analysera för- resp. nackdelar med sammanslagningar mellan föreningar, men hittills har inga konkreta åtgärder vidtagits i form av formella fusioner. Däremot har i flera fall ett utvecklat och mera omfattande samarbete inom vissa områden/funktioner genomförts över föreningsgränsema.

5.3.2 Den ekonomiska verksamheten

Förändringarna i jordbruket har också inneburit förändringar inom Lantmännenorganisationen. Den nya skördetekniken och satsningama på speciell produktion i stor skala (svin, broiler t. ex.) har medfört stort investeringsbehov i siloanläggningar och foderfabriker. Den ökade mekaniseringen har också medfört en kraftig ökning av maskinverksamheten inom organisationen, vad gäller både försäljning och service. lnom vissa Lantmännenföreningar är maskinverksamheten halva omsättningen i dag (Norrlandsföreningarna). Organisationens affärsmässiga verksamhet har successivt ökat till följd av både ökade marknadsandelar och ”breddat sortiment”. Därjämte har de fortgående prishöjningarna på både förnödenheterna till jordbruket och produkterna från jordbruket lett fram till mycket kraftiga omsättningsökningar i pengar räknat.

Tabell 5.3.2 Omsatt volym inom Lantmännenföreningarna (tusen ton)

1950 1960 1970 1975 1977

Spannmål 636 915 1 341 2 136 2 190

De . . . 255

lantbrukskooperativa

Tabell 5.3.3 Omsättning 1 milj kr inom Lantmñnnenförenlngama 1950 1960 1970 1975 1977

“Åren 1950 och 1960 linns ej maskinhandeln särredovisad. Antalet anställda har sedan 1955 i det närmaste fördubblats och uppgick 1977 till 9 100. Likaså har investeringarna ökat kraftigt i takt med att verksamheten vuxit i omfattning. Tabell 5.3.4 Antal anställda 1950-1977 1955 1960 1965 1970 1975 1977 4900 5800 7400 7400 8200 9100 Tabell 5.3.5 Investeringar 1965-1977, milj kr 1965 1970 1975 1977 74 79 156 226 En uppfattning om hur mycket verksamheten ökat kan man få om man studerar hur föreningarnas storleksstruktur har förändrats sedan 1965. Tabell 5.3.6 Föreningarnas storleksstruktur 1965-1977

Årsomsättning, 1965 1970 1975 1977

milj. kr. Antal 96 Antal 96 Antal 96 Antal 96 0 - 49 5 25,0 l 5,3 - - - - 50 - 99 6 30,0 8 42,1 1 5,3 1 5,3 100 - 299 9 45,0 8 42,1 12 63,2 9 47,4

År 1965 var det ingen förening som omsatte mer än 300 milj kr. 1970 hade två föreningar en omsättning som översteg 300 milj kr. och 1977 var det inte mindre än 9 föreningar av totalt 19 som nådde över 300-milj0nerstrecket. Beträffande Soliditeten inom Lantmännenorganisationen, mätt som eget kapital plus 50 96 av obeskattade reserver i procent av balansomslutningen,

256 De . . . : lantbrukskooperativa

så har den under den senaste ZO-årsperioden legat konstant på em nvå strax över 20 %. Tabell 5.3.7 Soliditet (eget kapital + 50 % av obesk. reserver i % av bilansomslutningen) 1955-1977 1955 1960 1970 1975 19777 21,5 23,7 21,3 23,3 21,8 SLR har fem helägda dotterföretag, som tillsammans omsätter ca1,7 miljarder kr och sysselsätter ca 1200 personer. Tabell 5.3.8 Omsättning och anställda i dotterbolag, 1977 Omsättning, Anställda milj kr.

Kungsörnen AB svarar för något mer än hälften av all förmalning av spannmål i landet och har också, som tidigare nämnts, stora ägarintressen i bageriindustrin (Skogaholms Bröd, Kåkå AB) och i Old London Wasa AB, som bl. a. tillverkar s. k. snacks. Allmänna Svenska Utsädes AB (Svalöfsbolaget) producerar och marknadsför utsäde, spannmål och frö. Lands-Bygge AB är ett företag i byggnadsbranschen och Agrima Produkt AB samt AB Slöörs Maskiner sysslar båda med försäljning och service av traktorer och lantbruksmaskiner. 1 figur 5.3.1 ges en schematisk översikt över SLR:s dotterföretag. verksamhet är starkt decentraliserad, vilket har ett direkt Organisationens samband med jordbrukarnas behov av anläggningsresurser på inte alltför långa avstånd (detta gäller t. ex. möjligheterna att kunna köra in spannmål till en siloanläggning i direkt anslutning till pågående skörd). Enligt en under 1976 genomförd kartläggning verkade Lantmännenorganisationen på 229 driftorter (med mer än fem anställda).

5.3.3 Utbildning och information

Under de senaste decennierna kan registreras en utvidgning av medlemsaktiviteterna samtidigt som problemställningarna delvis ändrat karaktär. Tidigare gällde det att bygga upp och utvidga verksamheten, dvs. det gällde att fatta ”positiva” beslut, men så småningom har det alltmer blivit fråga om att reducera och begränsa exempelvis antalet lokala magasin och andra småanläggningar, vilket innebär att ”negativa” beslut har måst fattas.

De . . .

lantbrukskooperativa 257

co.u:o._

m

E0 www»

x mm

a? mmm

.om RON

män

*om

mcom_.._O

m2

m.. 9.5

$3.3

.to

-_£ Figur5.3.1 SLRzs dotter-

anwa:

ö;

mSw

,ç företag och övriga externa engagemang.

258 De Iantbrukskooperativa . . .

Dessa ändrade förhållanden och förutsättningar har lett fram till att beslutsprocessen kommit att ändras på så sätt att styrelserna allt oftare gått ut till samtliga medlemmar för diskussion och överväganden innan definitiva beslut fattas. Denna utveckling har under främst de senaste 10-15 åren medfört att informations- och utbildningsverksamheten för medlemmar och förtroendevalda ökat kraftigt. En annan orsak till ökningen är att kooperationen för dagens yngre lantbrukare inte alltid upplevs som lika självklar som för dem som byggde upp den. Intresset för en ökad information och diskussion om föreningens historia, idé och verksamhet är därför stort bland dessa lantbrukare. Föreningarna säljer förnödenheter till jordbrukarna och skall i alla lägen verka för medlemmarnas ekonomiska bästa. Härigenom är det naturligt för föreningarna att utöver den rena affársverksamheten också engagera sig i betydande grad i produktionsrådgivning till i första hand sina medlemmar. SLR samordnar rådgivningen bl. a. genom fortlöpande kontakter med Lantbruksuniversitetet. Vidare ges varuinformation till föreningarnas kontaktpersonal, och broschyrer och annat skriftligt material tas fram gemensamt av SLR. De lokala kontoren spelar en stor roll för rådgivningen till jordbrukarna. Där finns ett omfattande broschyr- och rådgivningsmaterial och där finns också utbildad personal.

5.3.4 Medlemsstruktur och medlemsaktivitet Lantmännenföreningarna är till för jordbrukarna och skall främja jordbrukarnas och jordbrukets villkor. Därför är i stort sett alla medlemmar aktiva jordbrukare. I grova drag kan medlemsstrukturen därigenom sägas spegla den svenska jordbrukarkårens struktur. D De flesta medlemmar är heltidsjordbrukare, men en relativt stor minoritet - totalt kanske 30 % - brukar jordbruket på deltid eller fritid (denna andel ökar successivt). D De flesta medlemmar är självägande jordbrukare, men uppemot 40 % är arrendatorer (sidoarrenden ej inräknade). D Ca 3-4 96 av medlemmarna utträder varje år ur föreningen. Nästan lika många inträder samtidigt som nya medlemmar. En viss reduktion sker dock successivt genom att antalet brukningsenheter minskar. D Medelmedlemmen är omkring 50 år gammal. Få är under 30 år, medan däremot många är över 60 år. D 85-90 % av lantbrukarna är regelmässigt medlemmar. Inom vissa föreningar är anslutningen ännu större. Marknadsandelarna för ”de tunga” förnödenheterna ligger genomsnittligt kring 70-80 %. I medelforeningen representerar varje ordinarie fullmäktig ca 75-100 medlemmar. En del mindre och medelstora föreningar väljer en fullmäktig för varje påbörjat 25-tal eller 50-tal medlemmar, medan några större föreningar väljer en fullmäktig för varje påbörjat 150-tal eller 200-tal medlemmar.

De

Iantbrukskooperativa . . . 259

- inräknat fullmäktige, sty- Antalet förtroendeuppdrag i medelföreningen relse, valberedning och revisorer — är ca ett per 30 medlemmar eller 3 % av medlemskåren. Antalet förtroendevalda är endast något mindre, då dubbla uppdrag sällan förekommer inom samma förening. Föreningsdemokratin i föreningarna är således väl förankrad nära medlemmarna. Vid årsstämman är regelmässigt så gott som samtliga fullmäktige- och styrelseledamöter närvarande. Vid fullmäktiges inforrnations-och samrådsdagar är också närvaron mycket god, regelmässigt över 80 %. De lokala distriktsmötena är för medlemmar och förening årets viktigaste föreningsdemokratiska händelse. Vid medelföreningens distriktsmöten deltar - förutom affársledning, styrelseledamöter och vissa anställda - ca 10 96 av medlemmarna. Olika åtgärder vidtages för att förnya mötesfonnerna och öka deltagarfrekvensen. Detta tillsammans med det ökade intresset hos medlemmama har gjort att medlemsnäxvaron vid distriktsmötena successivt ökat under 1970-talet.

5.4 Slakteriorganisationen

Sveriges Slakteriförbund (SS) består av tio slakteriföreningar med ca 122 000 medlemmar. Organisationen omhändertar ca 80 procent av den svenska gris- och nötköttsproduktionen. 1977 hade SS en omsättning på ca 6400 milj. kr. och ll 300 personer var anställda inom organisationen.

5.4.1 Organisation och utveckling

Slakteriorganisationen är en sammanslutning av slaktdjursproducenter i kooperativ form, vars huvuduppgift är att inom av statsmakterna givna ramar tillvarata medlemmarnas ekonomiska intressen så att högsta möjliga del av konsumentpriset kan tillföras bonden som ersättning för levererade slaktdjur. Detta har alltsedan det första andelsslakteriet startades i Halland 1899 varit målsättningen. En omfattande vidareförädling ger producenterna också i detta inflytande led. Råvarorna forädlas till styckat kött, charkuterivaror och färdiga måltider. Biprodukterna tas om hand och vidareforädlas. Eget företag omhändertar och säljer också hudar från de slaktade djuren. Under de senaste åren har en omfattande centraltillverkning av charkvaror organiserats. Detta innebär bl. a. att tillverkningen av enskilda produkter i Slakteriförbundets regi koncentrerats till enskilda anläggningar för att få en så rationell produktion som möjligt. Också på styckningssidan har en samordning skett där vissa anläggningar på kontrakt styckar omfattande kvantiteter för de större avsättningsmarknadema för Slakteriförbundets räkning. Denna integrationsdel framåt mot förädlingssidan har utvidgats sedan l950-talet. Marknadsforingen av produkterna sker sedan 1970 gemensamt för samtliga föreningar under varumärket Scan. Tidigare sålde varje förening under sitt eget märke. Genom ett samlat uppträdande från producenterna inom Slakteriorganisationen kunde marknadsföringen göras effektivare. En viktig uppgift är att organisera och reglera tillförseln av kött på mark-

260 . . . De Iantbrukskooperativa

naden. Genom att ha en samlad översikt över hela den svenska köttmarknaden kan utbudet styras så att avsättningsförhållandena på de sämsta marknaderna inte kommer att bestämma producentprisnivån. Jordbruksavtalen ger bestämda gränser inom vilka priserna på kött får röra sig. Inom dessa det på bl. a. slakteriorganisationen att verka för att största gränser ankommer möjliga del av priset tillföres producenten. Slakteriorganisationen har också en omfattande medlemsservice. Organisationen bedriver bl. a. livdjurs- och smågrisförrnedling, produktionsrådgivning, djurhälsovård, kreditgivning och nödslakt. Förhållandet mellan medlemmen och hans förening regleras förutom i föreningar också i stadgarna. I dessa finns bl. a. lelagen om ekonomiska veransåtagandet fastslaget. Detta innebär att medlemmens hela slaktdjursproduktion måste levereras till föreningen så länge han på eget initiativ vill vara medlem i föreningen. Mot medlemmens leveransåtagande svarar emellertid för föreningen att ta emot alla slaktdjur från medskyldigheten lemmen. Leveransåtagandet och mottagningsplikten är således ett ömseavtal mellan medlemmen och föreningen. Avtalet är tillkommet sidigt för slaktdjuren när dessa är dels i syfte att säkerställa bondens avsättning slaktmogna, dels för att slakteriföreningen skall kunna planera kapaciteten för en viss slaktvolym. Leveransplikten har funnits införd i stadgarna alltsedan Slakteriförbundets tillkomst. Föreningarnas kapitalbehov tillgodoses till viss del genom att producenterna själva tillskjuter kapital i form av s. k. insatser. På senare år har denna andel av den totala kapitalförsörjningen minskat trots att totala insatskaökat. Medlemmarnas insatser beräknas antingen i förhållande till pitalet antalet kvantitet eller värdet av leveranserna. Insatsinbetalkg levererad ningen sker i regel i form av avdrag på slutlikviden. respektive indirekt re- Slakteriorganisationen bygger i olika led på direkt l ca 125 distrikt utses fullmäktige till föreningsstämman. l presentation. för hela landet representerar varje fullmäktig ca 120 medlemgenomsnitt är föreningens högsta beslutande organ. På mar. Föreningsstämman utses bl. a. fullmäktige till Slakteriförbundets stämma. föreningsstämman Antalet till Slakteriförbundet anslutna medlemsföreningar har genom fusioneringar minskat successivt sedan 1950-talet. Som medlemmar ingår både affärsdrivande och icke affärsdrivande föreningar. 1955 bedrevs verksamheten i 25 affärsdrivande enheter, idag är antalet 10 st. Totala antalet medlemmar i Slakteriförbundet var 1955 36 st och är idag nere i 12 st. De största förändringarna skedde i början av 70-talet. Genom fusion av de sju föreningarna i östra Sverige startade Farmek som 1971/72, och de fyra föreningarna i affärsdrivande enhet vid årsskiftet västra Sverige bildade 1973 Scan Väst. Antalet medlemmar i Slakteriorganisationen ökade till följd av ökad anfram till 1952 då 284000 medlemmar var anslutna till orslutningsgrad Därefter har medlemsantalet successivt minskat och uppgick ganisationen. vid årsskiftet 1977/78 till 122 000. Det minskade medlemsantalet sammannedgången i antalet brukningsenheter i landet. hänger med den kraftiga Produktion och konsumtion är ojämnt fördelade i landet. Överskottsförlevererar sitt överskott till Slakteriförbundet som sedan förmedlar eningarna varorna vidare till de områden som har underskott. Försäljningen av hela

De . . .

Iantbrukskooperativa 261

Slakteriförbund 1 1

Å 1O1afférsdriv;nde slakteriföreningar

f 1 f 1 f 1 f l f l f 1 f i f l f \

Ca (i vissa fall uppdelade

U I: ÖB düikt ;:i_|kret[_s_]ar) m :I E] D I: E

:1L1111J111111111111111111111111111111

117 000 enskilda medlemmar

] 1

Förbundsstämma

1 j Ombud_

Föreningsstämma

I

1 1 J f Ombud

Distriktsmöte

11111111111 Enskild djurproducent

och styckade varor på Stockholms- och Göteborgsmarknaderna administre- Figur 5.4.1 SIak!erIforras av Slakteriforbundet. Anledningen till detta har varit att de enskilda bundets uppbyggnad. föreningarna haft svårt att garantera tillgången på dessa stora marknader. När produktionen i landet överstiger konsumtionen måste överskottet avlastas marknaden för att i möjligaste mån förhindra kaos på marknaden. De marknadsreglerande åtgärder Slakteriförbundet då kan tillgripa är lagring och/eller expon. Utrikeshandeln inom organisationen handhas helt av förbundet. Huvuddelen av de marknadsreglerande åtgärderna betalas av samtliga slaktdjursproducenter i landet från Svensk Kötthandels regleringskassa. För att ytterligare förbättra den marknadsreglerande verksamheten driver Slakteriförbundet dessutom en intern regleringskassa. Andra åtgärder som faller inom Slakteriförbundets verksamhetsområde är exempelvis gemensamma marknadsföringsåtgärder, marknadsundersökningar, branschstatistik, juridiska frågor, utbildning och inköp av vissa förnödenheter. Inom producentavdelningen på Slakteriförbundet samordnas frågor rörande uppfödning, djurhälsoyård m. m. samt smågris- och livkalvförmedling. Köttforskningsinstitutet är även knutet till Slakteriförbundet och tillsammans med övriga producentkooperativa branscher drivs Jordbrukets Provkök. Dotterbolaget Swedish Livestock handhar import och export av avelsdjur för hela organisationen.

5.4.2 Den ekonomiska verksamheten Strukturen inom slakteriorganisationen har förändrats betydligt under de senaste årtiondena. Ny teknik vid slakterier och förädlingsanläggningar har lett till en koncentration av verksamheten. I tabellen visas gjorda fusioner

262 De Iantbrukskooperativa . . .

Tabell 5.4.1 F usioner inom slakteriorganlsationen åren 1950-1977

År Bildad Andel av Fusionerade Andel av lör- slakteri- föreningar slakteriening org org slakt 96 slakt 96

1960 Västerbottens sl. f. 2,7 Västerbottens sl. f. 2,5 Övikortens sl. f. 0,2 1961 Västra Sveriges sl. f. 8,0 Västra Sveriges sl. f. 6,4 S. Älvsborgs sl. f. 1,6 1961 Scan 29,8 Scan ek för 23,7 Halmstads sl. t. 6,1 1964 Sl. f. Sörmland 2,6 Lantmännens sl. f. Nyköping 1,3 N. Sörmlands andelss1.f. 1,3 1969 Stockholm-Gotlands sl. f. 7,7 Stockholm-Gävles sl. f. 4,8 Gotlands sl. f. 2,9 1969 Norrlands sl. f. 3,3 Västerbottens sl. t. 2,1 Nedre Norrlands sl. f. 1,2 1972 Farmek 19,9 Östergötlands andelssl. f. 4,0 Örebro läns sl. f. 2,4 Västernorrlands läns andelsslakterif 1,8 Stockholm-Gotlands

Kopparbergs läns

åren 1950-1977. De största förändringarna skedde 1971 och 1972 under då Farmek och Scan Väst bildades. Båda dessa föreningar har ca 20 96 av slakt eller drygt 40 % tillsammans. organisationens Antalet anställda i slakteriorganisationen har varit relativt stabilt under År 1955 hade man ca 10 600 anställda och 1977 den senaste ZO-årsperioden. var antalet ca 11 300. Omsättningen i organisationen har däremot ökat bevilket framgår av nedanstående tabell. tydligt,

Tabell 5.4.2 Omsättning 1955-1977, milj kr

1955 1960 1965 1970 1975 1977

1313 1 889 2 741 3 628 2 849 6 376

har undergátt betydande för- Slakteriorganisationens anläggningsstruktur under den senaste ZO-årsperioden. Antalet slakterier har i stort ändringar

De . . . 263

Iantbrukskooperativa

sett halverats sedan 1958 och 1977 fanns 29 st. Även antalet charkuterifabriker har minskat och uppgick 1977 till 25 st. Den största förändringen gäller dock butiksverksamheten. På 50-talet och även långt in på 60-talet var detta en omfattande verksamhet med ca 500 butiker i drift i slutet av SO-talet. Mot slutet av 60-talet var antalet nere i ca 50 och 1975 var verksamheten helt avvecklad. Butikerna var ursprungligen rena köttbutiker men utvecklades med tiden till fullsortimentsbutiker. När det gäller slakteriorganisationens andelar av den totala slakten, styckningen och charkuteriproduktionen i landet så framgår dessa av nedanstående tre tabeller.

Tabell 5.4.3 Organisationens slakt och andel av totalt beslktigad slakt 1955-1977

1955 1960 1968 1972 1977

Organisationens slakt, milj kg 254,5 278,5 328,1 336,0 367,1 Andel av slakten 96

Tabell 5.4.4 Slakteriorganisationens styckning 1967-1977

1967” 1974 1977 Milj kg 117,0 137,0 156,0 Andel av totalt styckat,% 32 35 37

Uppgiften lör 1967 är något osäker.

Tabell 5.4.5 Slakteriorganisationens prdouktion av charkuterivaror 1964-1976, milj kg.

1964 1966 1968 1972“ 1976 Milj kg 51,6 55,8 58,6 58,7 67,5 Andel av totalproduktionen, 96 33 34 36 35 36 Exkl. Essman.

Slakten har ökat med 44 96 sedan 1955 och var 1977 367,1 milj kg. Andelen av slakten ökade från 78,9 % 1955 till 81,0 % 1977. Under 1970-talet har dock andelen minskat. Mellan 1969 och 1977 sjönk andelen från 85,0 96 till 81,0%. Lägst är andelen i region syd (föreningarna Skanek, KBS, KLS, JLS och Kalmar läns) med 78,5 %. Andelen har här sjunkit med 4 procentenheter sedan 1972. Slakteriorganisationens styckning har ökat betydligt under den senaste IO-årsperioden. Orsaken är att organisationen i början hade en mycket liten

264 De lantbrukskøoperativa . . .

egen styckning. Först på senare år har man byggt upp en egen styckningsverksamhet. Även charkuteriproduktionen har ökat betydligt eller med 30 96 mellan 1964 och 1976. Marknadsandelen ökade under samma period från 33 till 36 96. Slakteriorganisationen har en relativt stor produktion av djupfryst och humankonserver. 1977 var produktionen av djupfryst 4,9 milj kg och av humankonserver 8,5 milj kg. Den allmänna expansionen av verksamheten tillsammans med föreningsfusionema, har gjort att den genomsnittliga omsättningen i föreningarna har ökat kraftigt.

Tabell 5.4.6 Föreningarnas storleksstruktur 1965-1977

Årsomsättning 1965 1970 1975 1977 milj. kr. Antal 96 Antal % Antal 96 Antal 96

100 - 299 8 38,1 8 44,4 4 44,4 3 33,3 300 — 499 — - 3 — — 2 16,7 22,2 S00 - 999 1 - - 1 11,1 1 11,1 4,8 1000 — — — 1 5,6 3 33,3 3 33,3

1965 hade mer än hälften av föreningarna mindre än 100 miljoner kr i årsomsättning, medan 1977 samtliga föreningar hade mer än 100 milj i omsättning och en tredjedel hade en omsättning på mer än en miljard kronor. I tabellen ingår ej den branschblandade föreningen NNP. Omstruktureringen av anläggningarna till större och rationellare enheter har nödvändiggjort stora investeringar. 1970 uppgick dessa till ca 60 milj kr, 1973 till ca 100 milj kr och 1977 till ca 150 milj kr. Soliditeten i föreningarna har under den senaste 20-årsperioden sjunkit markant.

Tabell 5.4.7 Soliditet 1955-1977 (eget kapital + 50 % av obesk. reserver i procent av balansomslutn.)

1955 1960 1970 1975 1977

42,1 48,0 33,9 25,4 24,0

Mellan 1960 och 1977 har Soliditeten halverats, men den ligger ändå på en förhållandevis hög nivå. Slakteriförbundet har tre dotterbolag. Omsättning och anställda i dessa framgår av tabell 5.4.8.

De lantbrukskooperativa . . . 265

Tabell 5.4.8 Omsättning och anställda l dotterbolag, 1977 Omsättning, Anställda milj. kr.

AB Kronfågel ägs tillsammans med Svenska Ägghandelsförbundet för

att samordna fjäderfáslakt och marknadsföring av fägelprodukter. Tre Kök sysslar med försäljning av kött- och fläskkonserver. Simrishamns gjuteri tillverkar utrustning till slakterier. Den geografiska lokaliseringen av föreningarna och deras produktionsanläggningar framgår av figur 5.4.2.

5.4.3 Utbildning och information

Slakteriorganisationens huvudsakliga ”inforrnations- och utbildningsinsatser gentemot konsumenterna sker via olika opinionsbildare, såsom enskilda individer, grupper, institutioner och massmedia. Via dietister, hushållslärare, konsumentrådgivare, sjukhus m. fl. sprids information om produkter till människor som är intoleranta mot gluten, laktos och komjölksprotein. Kostrekommenderande myndigheter förses med fakta om den svenska köttvarumarknaden. Huvuddelen av slakteriorganisationens tryckta information till medlemmarna kanaliseras via tidningen Land. Det gäller t. ex. avräkningsprisnoteringar, smågrisnotering, livkalvspriser, tider och telefon för nödslaktsservice osv. Land och den övriga lantbruksfackpressen utnyttjas också för att beskriva olika aktuella problem och händelser.

För personlig rådgivning och information till medlemmarna svarar i första

hand föreningarnas producenttjänst. Ca 70 serviceassistenter, 50 livdjursförmedlare, 30 smågrisfönnedlare och 40 allmänrådgivare är anställda inom organisationen. Denna verksamhet är i princip självbärande genom provisioner och taxor. Slakteriföreningarna ordnar också kontinuerligt speciella informationsoch utbildningssammankomster för olika producentgrupper som t. ex. smågris-, slaktsvins- och ungnötsproducenter. Föreningarna och förbundet ordnar med jämna mellanrum producentoch förtroendemannaseminarier för att öka kunskaperna om den egna organisationen. Förtroendemännen går som regel också ”föreningskurser” anordnade av LRF.

266 De Iantbrukskøoperativa . . .

Norrbotens Slakteriförenlng

Slakteriföreningar anläggningar

u

linkl. dotterföretag) Luleå (29 st)

:I

Slakteri Norrlands Slakteriförening . Charkuterifabrik (25 st)

Vilhelmina Norlands-

n Umeå

producent- “”e””9 Sollefteå

El ‘

“ä Östersund Härnösand

Sundsvall

Uppsah Borlänge

E Farmek

fierés

Scanväst st oc khl om

Uddevalla

n

Göteborg

l

v Immer y b

. g El

Jön- Sävsjö Visby Varberg . köping !

lr(na|- ar

u läns

Halmstad I

u /

“ Ä |h | Kalmar “ge Om

n K33 V JLS Jönköpings Läns Slakteriförening

Kalmar Läns Kalmar Läns Slakterier Skanek Sa"-“ad u _ KBS Kristianstad-Blekinge Slakteriförening

KâVllnge u _ KLS Kronobergs Läns Slakteriförening

E] T°mea Skanek Skånska Andelsslakterier

Fig“, 5_4_2.

De lantbrukskooperativa . . . 267

5.4.4 Medlemsstruktur och medlemsaktivitet Föreningamas parlamentariska uppbyggnad illustreras bäst genom nedanstående översikt. Tabell 5.4.9 Föreningarnas medlemsdemokratiska organisation 1977/78 Antal Antal Antal Antal Antal med- Antal meddistrikt kretsar full- med- lemmar per lemmar per

Flertalet föreningar har enbart distriktsindelning medan Scan Väst, Farmek och NNP har både krets- och distriktsindelning. Antalet medlemmar per primärenhet (krets eller distrikt) är_i genomsnitt 500 st. Antalet varierar från 1 800 i Skanek till 200 i Norrbottens slakteriförening. En viss skillnad föreligger mellan de större och mindre föreningarna vad gäller antalet medlemmar per fullmäktig. I de fyra medlemsmässigt största föreningarna är antalet medlemmar per fullmäktig över 100, medan de övriga föreningarna har under 100 medlemmar per fullmäktig. Som exempel på hur organisationen ser ut i en stor och en liten förening redogörs helt kort för medlemsorganisationen i Farmek resp. Jönköpings läns slakteriförening. Farmek bildades 1972 genom fusion mellan sju föreningar. Föreningen har drygt 20 % av slakteriorganisationens medlemmar och är den näst största föreningen till antalet medlemmar. l tabell 5.4.10 visas utvecklingen av medlemsorganisationen från 1970, dvs. före fusionen, och fram till 1977.

Tabell 5.4.10 Medlemsorganisationen i Farmek före och efter fusionen 1971/72

År Antal Antal Antal Antal Antal Antal

Kretsarna var delade på sju föreningar.

268 De Iantbrukskoøperativa . . .

Efter fusionen tillkom en nivå (distriktsmöte) mellan kretsmöte och föreningsstämma. Antalet fullmäktige minskade betydligt och antalet medlemmar per fullmäktig har mer än fördubblats. Genom att kretsindelningen i stort sett bibehållits har antalet medlemmar per krets varit relativt oförändrad och ligger på en förhållandevis låg siffra. Medlemskapet i föreningen varar i genomsnitt ca 22 år. Medlemskapet är alltså mycket stabilt och varar normalt under lantbrukarens hela verksamhetsperiod. Jönköpings läns slakteriförening, JLS, är en liten Förening med 6 % av slakteriorganisationens totala antal medlemmar. Antalet medlemmar är 6 577 vilka är delade på sex distrikt. Någon kretsindelning förekommer ej. Förutom föreningsstämman och ordinarie distriktsmöten anordnas ett extra möte årligen i varje distrikt. Dessutom samlas de förtroendevalda en extra gång per år. Besöksfrekvensen på distriktsmötena är ca 15 %. Besöksfrekvensen anses ha ökat under senare år. Även JLS arbetar med ett förvaltningsråd vid sidan om styrelsen. Här har dock rådet en relativt begränsad betydelse. Rådet består av distriktsordförandena och sammanträder endast en gång per år.

5.5 Mejeriorganisationen

Svenska Mejeriernas Riksförening (SMR) är mejeriemas riksorganisation och består av 26 mejeriföreningar med ungefär 58 000 medlemmar. Organisationen hanterar och förädlar nära nog 100 procent av den svenska mjölkproduktionen. SMR (inkl. dotterbolag) hade 1977 en omsättning på ca 6 400 milj kr och ca 11000 personer var anställda inom organisationen.

5.5.1 Organisation och utveckling

Bildandet av mejeriföreningar tog verklig fart i Sverige under 1890-talet. Samtidigt minskade andelen privata mejerier. 1 mitten av 30-talet stod andelsmejerierna för 80 procent av den invägda mjölken. Svenska Mejeriernas Riksförening (SMR) bildades 1932. Två år tidigare hade mejerisektionen inom Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap (senare Sveriges Lantbruksförbund) utarbetat grundlinjer för den svenska mejerihanteringens organisation. Där talade man om ett organiserat samarbete mellan för att skapa starka mejerisammanslutningar. Det mejeriföretagen kunde ske genom mejerifusioner, dvs. genom att alla mejeriföretag inom ett område sammanfördes till en ekonomisk enhet, eller genom bildandet av distriktsvisa mejeriförbund, där föreningarna fortsatte att vara driftsekonomiska enheter men med gemensam försäljning av produkter och inköp av driftsförnödenheter för de anslutna föreningarna. kom att direktanslutas till SMR medan de mindre me- Mejerifusionerna jeriföreningarna blev anslutna till organisationen via mejeriförbunden. Uthar sedan gått mot att mejeriförbunden försvunnit i takt med vecklingen att de flesta mindre mejeriföreningarna fusionerat eller upphört med verksamheten.

De . . . 269

Iantbrukskøoperativa

Mejeriföreningar eller de primära mejeriföretagen utgör en sammanslutning av mjölkproducenterna inom ett visst område. Föreningarna är uppbyggda enligt andelsprincipen och öppna för alla mjölkproducenter inom området, som vill ingå som medlemmar och åta sig att leverera all sin för avsalu avsedda mjölk till föreningarna. Kapitalbehovet tillgodoses i första hand genom att medlemmarna erlägger insatser i förhållande till värdet av mjöl kleveransen. Gentemot medlemmarna tillämpas inte fasta priser utan de tillgodoräknas vad som influtit vid försäljning av produkterna och efter det att föreningens kostnader och beslutade fondavsättningar täckts. Beslutanderätten tillkommer föreningens stämma enligt principen en medlem -en röst. Stämman väljer styrelse och revisorer. Dessa för mejeriföreningarna viktiga principer fastslogs redan i vissa av de första föreningarnas stadgar

och finns numera i samtliga föreningars stadgar.

SMR är till sin uppbyggnad en ekonomisk förening med den skillnaden att medlemmarna i SMR är mejeriföreningar. Medlemmarna i SMR har alltså tillskjutit det för verksamheten erforderliga kapitalet och utövar genom valda ombud såväl beslutanderätten som kontrollen i SMR. Huvudprinciperna i den organisatoriska uppbyggnaden är sålunda: beslutanderätten från primärföreningen upp till och i SMR utövas av mjölkproducenterna själva. Mjölkproducentema är ensamma ägare till företagen. Mejeriorganisationens syfte har också forrnulerats i ett betänkande från SMR:s samordningskommitté i juni 1969:

”(1) Organiserad samverkan mellan största möjliga antal svenska mjölkproducenter skall främjas. (2) Mellan olika delar av den SMR-anslutna mejeriindustrin måste eftersträvas en i möjligaste mån konfliktfri samverkan och en noggrant avvägd arbetsfördelning. (3) Skillnader i bruttoöverskott per kg invägd mjölk mellan olika mejeriföreningar, bortsett från statliga stödåtgärder, skall i princip endast motsvara etfektivitetsskillnader i de funktioner föreningarna påverkar genom sitt arbete och de skillnader som sammanhänger med variationerna i leverantörsstruktur, däremot ej av marknadsförhållandena betingade skillnader. (4) Fördelning av bruttoöverskottet mellan mjölklikvid och mejeriindustrins kapitalbildning skall ske så att industrins utvecklingsbehov och därmed mjölkproducenternas långsiktiga avsättningstrygghet tillgodoses. (5) Samverkan mellan mejeriindustrin och mjölkproducenterna skall utformas så att bruttoöverskottet maximeras utan att kostnader överföres från industrin till producenterna i den mån de härigenom blir högre. (6) En effektiv uppsamling, förädling och marknadsföring skall främjas. (7) Organisationen bör utformas så att den flexibelt kan anpassas för förändrade behov.”

Som framgått av tidigare avsnitt utgörs företagsstrukturen inom mejeriorganisationen av en blandad 2- och 3-ledsorganisation. S-ledsorganisationen med mejeriförbund avvecklades dock helt i början av år 1979. Strukturomvandlingen var omfattande under framför allt 1960-talet. Den vikande mjölkproduktionen i förening med ökade krav på rationalisering av mejeridriften samt införande av tankhämtning påskyndade processen mot färre och större föreningar. 1959 tillsattes SMR:s Planeringsutredning med uppgift att utreda den framtida organisatoriska uppbyggnaden av mejeriindustrin. Utredningen ledde till att SMR:s stämma 1966 beslöt att anta

270 De Iantbrukskooperativa . . .

SMR

L J

18 mejeriföreningar 3 mejeriförbund

K

8 mejeriföreningar

Figur 5.5.1 SMR:s upp- 48OOOmjöIkpr0ducenter

byggnad fram till 1979. L J

den s. k. 5-regionplanen. Denna innebar att en 2-ledsorganisation skulle eftersträvas bestående av 5 regionala mejerifusioner anslutna till en centralorganisation for hela den föreningsägda mejeriindustrin. Organisationsarbetet inriktades därefter mot att genom successiva fusioneringar bygga upp de regionala företagen. Antalet mejeriföreningar var vid tidpunkten för stämmobeslutet ca 150 och antalet mejerier ca 300. 1 juni 1969 framlade SMR:s samordningskommitté sitt betänkande rörande den organisatoriska målsättningen för den SMR-anslutna mejeriindustrin, vilket utmynnade i förslag om bildande av ett landsomfattande mejeriföretag. I januari 1970 antog SMR:s stämma förslaget såsom organisatorisk målsättning för den SMR-anslutna mejeriindustrin. Organisationsarbetet bedrevs därefter genom fusionering av mejeriföreningar i södra och mellersta Sverige med Mjölkcentralen såsom varande den största föreningen och lämplig att utgöra stommen för det landsomfattande företaget. 1973 var ca 60 96 av den invägda mjölken och ungefär lika stor del av landets samlade i Mjölkcentralen, som 1975 fick namnet Mjölkmjölkproducenter centralen Arla. Målsättningen att bilda ett landsomfattande mejeriföretag har kvarstått till 1978 års SMR-stämma då beslut fattades att upphäva ettföretagsbeslutet. Organisationsarbetet skall emellertid fortsätta och en plan för den framtida anläggningsstrukturen kommer att utarbetas.

5.5.2 Den ekonomiska verksamheten och dess utveckling 1950-1977

Som framgått växlar mejeriföreningarna ifråga om storlek, driftsinriktning m. m. Gemensamt för dem alla är emellertid ändamålet med verksamheten, vilket uttryckts på följande sätt i normalstadgarna: Föreningarna har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom att med mjölk, som medlemmarna levererar till föreningen bedriva mejerirörelse och annan därmed förenlig verksamhet, att i den mån styrelsen finner lämpligt tillhandahålla specialförnödenheter för medlemmarnas mjölkhantering, att söka befordra mjölkproduktionens tekniska och ekonomiska utveckling hos medlemmarna, samt att främja jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Det finns härutöver en rad andra gemensamma drag som framgår av normalstadgarna. Avvikelsema från dessa och från gängse uppläggning i

De . . .

Iantbrukskooperativa 271

organisationen blir i allmänhet större ju mer omfattande en förenings verksamhet är och ju fler nya moment som tillkommer. Vissa mejeriföreningar har upptagit verksamhet utanför den som direkt anknyter till mejeridrift och försäljning av mejeriprodukter. Nedre Norrlands Producentförening (NNP) är en s. k. branschblandad förening med verksamhet inom såväl slakteri-, Iantmanna- som mejeribranschen. Södra Hälsinglands mejeriförening driver butiksrörelse och bageriverksamhet. Exempel på annan typ av sekundär verksamhet är den som bedrives av till mejeriorganisationen knutna dotterbolag som Semper och Wedholms. Den fysiska produktionen vid mejerierna var 1977 följande: K-mjölk 1 501 Mkg, mjölkprodukter till annan livsmedelsindustri 36 Mkg, grädde 59 Mkg, ost 87 Mkg, smör och smörprodukter 65 Mkg, mjölkpulver 44 Mkg och vasslepulver 19 Mkg. Den värdemässiga omsättningen inom mejeriorganisationen 1965-1977 framgår av tabell 5.5.1.

Tabell 5.5.1 Omsättning 1965-1977, milj. kr.

1965 1970 1975 1977

2 568 2 800 4 136 6 355

Det är en betydande omsättningsökning som ägt rum under den senaste IO-årsperioden, räknat i löpande priser. Antalet anställda har varit relativt stabilt sedan mitten av 60-talet och är för närvarande något över ll 000. 1955 låg antalet anställda något över 13 0()0. Liksom i övriga organisationer har verksamhetens och förexpansion eningsfusionerna medfört att föreningarnas storlek ökat genomsnittliga markant under 70-talet. För mejeriorganisationens del föreligger emellertid p. g. a. den organisatoriska utvecklingen stora svårigheter att få fram sifferuppgifter som är direkt jämförbara, och uppgifter om antal föreningar i olika omsättningsintervall finns egentligen bara från 1975 och framåt. Här redovisas endast uppgifter från 1977. Av tabellen nedan framgår bl. a. att det 1977 fanns två föreningar som omsatte mer än 500 milj. kr., av vilka den ena också passerat miljardstrecket i omsättning.

Tabell 5.5.2 Föreningarnas storleksstruktur 1977

Årsomsättning 1977

milj kr

272 De . . . Iantbrukskøoperativa

i mejeriorganisationen har varit betydande under senare Investeringarna delen av 70-talet. 1975 uppgick dessa till ca 208 milj kr och 1977 till ca 248 milj kr. Detta är en avspegling av den modernisering av produktionsapparaten som äger rum. Soliditeten inom organisationen har minskat relativt kraftigt under den senaste ZO-årsperioden och speciellt under 70-talet.

Tabell 5.5.3 Soliditet 1955-1977 (eget kapital + 50 96 av obesk. reserver l procent av balansomslutn.) 1955 1960 1970 1975 1977 38,5 37,5 31,4 26,3 25,6

Liksom i många andra företag och organisationer är detta till stor del använts för att finansiera en följd av att en allt större andel lånekapital utbyggnaden av den industriella kapaciteten. SMR och dess största medlemsforening, Arla, har båda ett antal helägda dotterbolag. Omsättning och antal anställda i dessa framgår av tabellerna nedan. Tabell 5.5.4 Omsättning och anställda i dotterbolag till SMR, 1977

Omsättning, Anställda milj. kr.

Falbygdens ostnederlag

Summa 444 499

- av mjölkpulver- Scandmilk handlägger regleringen marknaden under statens jordbruksnämnds överinseende. Personalen finns i SMR:s Ekonomi-Aktiebolag. - av fodermedel och mjölkpul-

Milkfood tillverkning

ver - samt rostfri ut- Wedholms tillverkning av gârdstankar rustning för livsmedelsindustri - och tillverkning av mejerifor- Kemikalia försäljning nödenheter - och detaljhandel med ost Falbygdens 0st parti-

De

lantbmkskooperativa . . . 273

Tabell 5.5.5 Omsättning och anställda i dotterbolag till Arla, 1977

Omsättning Anställda milj kr

derprodukter samt förnödenheter till bageri- och glassindustri Frödinge mejeri AB - och tillverkning försäljning av ostkakor, pajer, gräddtårtor m. m. Semper AB tillverkning och försäljning av barnmat och färdigprodukter av livsmedel

Förutom nämnda dotterföretag har Arla ägarintresse i följande företag: Kâkâ AB, som bedriver grossiströrelse inom bageri- och konditoribranschen. Arlas ägarintresse uppgår 1978 till 67 %. Glacebolaget AB med tillverkning och försäljning av glassprodukter. Företaget ägs till 72 96 av mejeriföreningen och till 28 96 av AB Trollhätteglass, som ingår i Unileverkoncernen. Arla mer än 50 96. äger något De osttillverkande mejeriema har en egen ekonomisk förening, Riksost, som är en marknadsorganisation för ost. Omsättningen 1977/78 var 880 milj kr. Antalet anställda var 449. I en bilaga till detta avsnitt finns en uppställning över där mejerierna, företagen och deras driftsinriktning redovisas tillsammans med antal medlemmar och mjölkleverantörer.

5.5.3 Utbildning och information

De större föreningarna har i sin organisation en medlemsavdelning med uppgift att svara för medlemskontakt, information, utbildning av förtroendemän m. m. Föreningarna har i allmänhet form någon av tryckt medlemsinformation som utsändes tillsammans med en avräkningsbeskedet gång per månad. Tidningen Land utgör för mejeriorganisationen liksom for alla organisationer inom lantbrukskooperationen en viktig informationskanal. Dessutom anordnas producentdagar ofta i samarbete med husdjursorganisationen, LRF och lantbruksnämnden. Vid dessa kan utöver produktionstekniska frågor förekomma information och diskussion om föreningsangelägenheter. Inom mejeriorganisationen finns ca 1 200 förtroendemän, dvs. förtroendevalda styrelseledamöter, revisorer, fullmäktige och suppleanter för dessa.

Förtroendemannautbildningen bedrives i samarbete mellan föreningarna och

LRF. De större föreningarna har sina områden indelade i kretsar. Varje år avhålles kretsmöten, vid vilka ärenden stadgeenliga skall förekomma, såsom

De . . . 274 Iantbrukskooperativa

val av fullmäktige, överläggning om styrelse, redovisningshandlingar m. m. Vid dessa möten förekommer även infonnation om och diskussion av frågor av betydelse för såväl föreningen som medlemmen.

5.5.4 Medlemsstruktur och medlemsaktiviteter

Under strukturomvandlingen på 50-, 60- och delvis på 70-talet minskade antalet mjölkproducenter från 268 000 (1950) till 48 000 1977. Vissa mjölkproducenter står kvar som medlemmar i föreningen någon tid efter sin aktiva i föreningarna 60 000 samma period och därför var antalet primärmedlemmar år (1977). per påbörjat 500-tal aktiva SMR:s föreningsstämma utgörs av 1 fullmäktig leverantörer från varje SMR-medlem. Förvaltningsrådet har numera ersatts med en valberedning, bestående av representanter från Arla, representanter från södra Sverige och representanter från norra Sverige. Styrelsen består av 13 ledamöter samt 2 arbetstagarrepresentanter (endast för SMR AB). Dessutom LRF:s förbundsordförande som adjungerad ledamot. ingår

Medlemsorganisationen är uppbyggd på olika sätt beroende på föreningens storlek. Nedanstående tre typer kan urskiljas.

l. M edlemsorganisatiønen iden mindre megieri/‘dreningen Ett mindre antal mejeriföreningar har direktstämma, dvs. alla medlemmar får delta i stämman. Stämman väljer styrelse och revisorer, vilkas uppgifter och ansvar finns preciserade i föreningslag och stadgar. 2. Medlemsorganisationen iföreningar med fullmäktige har sina områden indelade i kretsar/distrikt

,De större mejeriföreningarna

och har ett system med indirekt demokrati, dvs. fullmäktigesystem. 3. Medlemsorganisationen inom [Mjölkcentralen Arla Arlas förändrades som en följd av Mjölkcentralen medlemsorganisation de stora fusionema i början av 70-talet och fastställdes av föreningsstämman år 1971. Organisationen framgår av figur 5.5.2. Arlas verksamhetsområde är indelat i 51 kretsar med i genomsnitt ca 500 medlemmar i varje, med en spridning i storlek från 300 till 850 medtill bl. a. tidigare kretsinlemmar. Kretsindelningen är gjord med hänsyn struktur, kretdelning och indelning i mejeriområden, mjölkproduktionens kommunikationerna inom kretsen samt till sens geografiska utbredning, läns- och kommunindelningen. Kretsama är sammanförda till sex regioner. En region motsvarar i stora drag en affársorganisatorisk enhet (förvaltning). Arlas medlemsorganisation kan sålunda sägas vara uppbyggd på tre nivåer: Under senare den lokala (kretsarna), regionala (regionen) och föreningsnivån. en närvaro vid kretsmötena på i medeltal 20 96. år har Arla registrerat

De

lantbrulcskoøperativa . . . 275

Styrelse

Föreningsnivå _ .. . .. F örva tnmgs- | Forenmgsstamma råd

__-

I . . I Reglonråd _ _ —-— ~—— — — — — — J Regnonréd I

I

Regio- I nal I nivå |

Regionstämma Regionstämma |

I

I I .e I I

Lo- Kretsråd Kretsråd Kretsrád Kretsråd

E

kal Nå Ordf--— ——————Ordf—— ——— — — —— — - -Ordf—— —— - — Ordf ~ --J

Medlemmar

Figur 5.5.2 Arlas organisatoriska uppbyggnad.

276 De . . . lantbrukskooperativa

Bilaga: (driftsplatser) och mjölkleveramörer jöretagsvis 1977

Mejerifiretag, mejerier

Antal Antal mejerier (driftsplatser) den 31 dec. 1977 Antal Företag

Göteborgslörvaltningen 1 2 1 2 1 977 1 956 Göteneförvaltningen 2 6 - 8 3 248 3 146 Jönköpingsförvaltningen

Örebrolörvaltningen 1 4 l 4 1 263 1 242 Visbyförvaltningen

Falköpingsortens amf. 1 1 - 1 383 389 Skövde amf. 1 1 1 - - l 482 380 Västra Dals mf.

Norra Dals Mejerier

Skånemejerier 1 1 3 l 6 1 1798 1 470 Helsingborgs MC 1 - - - 1 71 65° Kågerödsortens Mlf.

Örkelljunga amf. 1 3 2 - 4 2 575 2 127 Värmlandsmejerier 1 3 — — 3 1 768 1 626 Dalarnas mf.

Ångermanlands mf.

Inkl. Engelholms pdf. Anm. Inom parentes har angivits oanslutna företag, mejerier och leverantörer som ingår i uppgiften.

De Iantbrukskooperativa . . . 277

5.6 Sveriges Föreningsbankers förbund

Bankrörelse på kooperativ grund har förekommit i Europa i mer än 100 år. Tyskland var ursprungslandet. l Västtyskland, Holland och Frankrike är den kooperativa bankrörelsen mycket stor. Även i Finland har de kooperativa bankerna en marknadsandel i storleksordningen 20 %. I Sverige kom föreningsbankrörelsen i gång först 1916. Den hade länge en andel kring 2 96 av den totala bankinlåningen. Efter 1969, då banklagstiftningen jämställde olika typer av banker har utvecklingen gått snabbt och marknadsandelen är nu 7 %. Antalet medlemmar var vid 1977 års utgång ca 296 000.

5.6.1 Organisation och utveckling

Föreningsbankernas verksamhet regleras av 1956 års jordbrukskasselag jämte vissa ändringar år 1968. Enligt lagen har föreningsbankema till ändamål att tillgodose jordbrukets kreditbehov samt främja sparverksamhet. Detta preciseras närmare i stadgarna for lokal föreningsbank, vars ändamâlsbestämmelse lyder: Föreningsbanken ingår i en kooperativ rörelse som bedriver bankrörelse med uppgift att främja sina medlemmars ekonomiska intressen genom att tillgodose främst lantbrukets kreditbehov och främja sparandet. Medlemskap står öppet för envar. Verksamheten är med lantbruket som grund inriktad på såväl landsbygdens som tätorternas befolkning och näringsliv. Föreningsbanken skall för detta ändamål: 1 På effektivt sätt främja och emotta inlåning och tillhandahålla krediter. 2 Tillhandahålla sådan information och sådan tjänster som underlättar för medlemmarna att organisera och planera sin ekonomi. 3 Bland medlemmar och allmänhet sprida upplysning om sådana allmänekonomiska förhållanden, som är av betydelse för hushållens och företagens ekonomi och om en kooperativ rörelses grundsatser, uppbyggnad, stadgar och arbete. 4 Bedriva verksamhet så att rörelsens utveckling och oberoende säkras genom en tillräcklig kapitalbildning.” Föreningsbanksrörelsen är sedan grundandet uppbyggd av självständiga lokala och regionala enheter som bedriver sin verksamhet i den ekonomiska föreningens form. Utmärkande i en sådan förening är att medlemmarna E! äger föreningen I:I väljer de beslutande organen D lär del av verksamhetens ekonomiska resultat Till en början bestod organisationen av enbart jordbrukskassor och centralkassor, men 1930 tillkom en riksorganisation, Svenska Jordbrukskreditkassan. Denna Organisationsform bibehölls vid 1956 års jordbrukskassereform, varvid dock riksorganisationens bankmässiga uppgifter överfördes på en av rörelsen bildad affärsbank, Jordbrukets Bank, med uppgift att bl. a. förvalta rörelsens likvida reserver, ombesörja deras valutaaffärer samt funge-

278 De Iantbrukskooperativa . . .

ra som rörelsens servicebank och clearinginstitut. Riksorganisationen, som därvid antog namnet Sveriges Jordbrukskasseforbund, fick som ändamål att leda, samordna och kontrollera kreditkassomas verksamhet. Efter lagändring 1973 ändrades namnen jordbrukskassor och centralkassor till föreningsbanker (lokala och regionala). I samband därmed ändrade Jordbrukets Bank sitt namn till Föreningsbankemas Bank (FBB) och Sveriges Jordbrukskasseforbund sitt till Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF). Föreningsbanksrörelsens organisation av i dag framgår av figur 5.6.1.

Ca 434 Föreningsbanker

12 Regionbanker Föreningsbankernas bank

Sveriges Förenings- Figur 5.6.1 Föreningsbankers förbund bankernas organisation.

Föreningsbankema skall vara medlemmar i den regionala föreningsbank inom vars område de ligger och regionbankema i sin tur anslutna till Sveriges Förbund. Regionbanksområdena är för närvarande tolv Föreningsbankers till antalet. Rörelsens strukturella utveckling totalt redovisas i nedanstående tabell.

Tabell 5.6.1 Förenlngsbankemas strukturella utveckling 1950-1977

Antalet föreningsbanker visar en fortgående minskning på grund av fusioner till större enheter: Antalet kontor däremot ökade starkt fram till mitten av 1960-talet, men har därefter minskat något till följd av rationaliseringssträvanden. Antalet anställda var 1977 ca 2500. Den regionala fördelningen av antalet foreningsbanker och kontor 1977 framgår av tabell 5.6.2.

De Iantbrukskooperativa . . . 279 Tabell 5.6.2 Föreningsbankemas geografiska struktur

1 Mälarprovinsemas region tillämpas en speciell organisation där löreningsbankema ersätts med distrikt.

Nedanstående sammanställningar belyser den totala utvecklingen av löreningsbankemas storlek 1954-77. Siffroma återspeglar också de strukturförändringar som skett.

Tabell 5.6.3 Föreningsbankemas storleksfirdelning

Storleksgrupper 1954 1964 1969 1974 1977 efter inlåning, mkr Antal 96 Antal % Antal 96 Antal 96 Antal 96

605 100 545 100 494 100 444 100 434 _100

5.6.2 Ekonomisk utveckling Rörelsens utveckling vad gäller in- och utlåning visas i nedanstående tabell. Tabell 5.6.4 Föreningsbankernas utveckling 1950-1977

280 De Iantbrukskooperativa . . .

Som framgår av tabellen har rörelsen visat en stadig tillväxt. Utvecklingstakten är mätt i relativa tal gynnsammare än for övriga bankgrupper. Detta kommer till uttryck i en ökande andel av den totala bankinlåningen. Marknadsandelen som var 2 % 1950 steg 1960 till 2,9 96 och var vid 1977 års utgång 7,1 %. Marknadsandelarna för de olika bankgrupperna under perioden 1950-1977 framgår av tabell 5.6.4.

Tabell 5.6.5 Låningsutvecklingen i bankinstituten åren 1950-1977 (uppgifter per 31 december inkl. ränlegottgörelser)

År Postbanken“ Affársbanker* Sparbanker Föreningsban- Total bank- (fr. 0. m. 1974 inkl. Spar- ker inkl. För- inlåning PK-banken) bankernas eningsbanker- Bank nas Bank

Milj kr 96 Milj kr 96 Milj kr 96 Milj kr 96 Milj kr 96

1950 3 625 17,5 8 943 43,3 7 685 37,2 404 20 657 100 2,0 1960 7 439 17,3 18 727 43,7 15 477 36,1 1 246 2 9 42 889 100 1970 15 424 15,7 44 654 45,6 33 120 33,8 4 804 98 002 100 4,9 1975 36 286 21,8 65 709 39,6 53 373 32,2 10 605 165 973 100 6,4 1977 42 670 22,3 71 776 37,5 63 527 33,1 13 636 7,1 191 609 100

P. g. a. fusionen den 1 juli 1974 mellan Sveriges Kreditbank och Postbanken har möjligheten till direkt jämförelse mellan institutgruppema tyvärr gått förlorad. Inlåningen för den ”totala affarsbankssektom” 1974 (affársbanker och PK-banken) kan således inte direkt ställas mot inlåningen för affársbanker och Postbanken 1973. b Exkl. Sparbankernas Bank och Föreningsbankemas Bank.

Vid bedömningen av föreningsbankemas andel i bankinlåningen bör man ta hänsyn till rörelsens mycket begränsade representation i storstäderna som svarar för en betydande del av landets inlåning. Föreningsbankernas marknadsandel i storstadskommunema Stockholm, Göteborg och Malmö stannar också vid ca 1 %, medan dessa kommuners andel av totalinlåningen uppgår till 30 96. Fram till lagändringen 1969 dominerades föreningsbankemas kreditgivning helt av lantbruket. I takt med den ökade tillströmningen av medlemmar från andra sektorer har kreditgivningen till dessa ökat kraftigt. Fortfarande utgör dock kreditema till lantbruket ungefär hälften av den totala utlåningen. Av övrig utlåning har bostadskreditema ökat mest och utgjorde 1977 ca 30 96 av hela utlåningen. Anledningen till den kraftiga ökningen är främst ökad efterfrågan från de nya medlemsgruppemas sida men också anspråk från bostadsmyndigheter, riksbanken och övriga banker om ökat deltagande från föreningsbankema i bostadsfinansieringen. Även utlåningen till företagssektom - företrädesvis småföretag på mindre och medelstora orter uppvisar en jämn stegring. 1 nedanstående tabell visas utvecklingen av lantbrukskrediter under perioden 1960-1977.

De Iantbrukskooperativa . . . 281

Tabell 5.6.6 Lantbrukskrediter till enskilda 1960-1977, mkr.

År Förenings- Hypoteks- Spar- Aflärs- Försäk- Staten Summa banker för- banker banker ringsjordbruks- eningar bolag kassör

Endast inteckning och statlig kreditgranti.

Föreningsbankernas andel i lantbrukskrediterna till enskilda kan alltså uppskattas till 40 96. Tillsammans svarar de båda lantbrukarägda kreditinstituten, föreningsbanker och hypoteksföreningar, för ungefär 75 96 av lantbrukskrediterna till enskilda. En betydande del av de krediter som ingår i hypoteksföreningamas volymökning utgör avlyft av krediter som föreningsbankerna tidigare lämnat i avvaktan på att föreningarna genom Hypoteksbankens obligationsutgivning erhållit medel härför. I detta sammanhang kan erinras om att låneköerna i hypoteksföreningarna uppgår till ca 4 500 milj. kr., motsvarande en beräknad väntetid på ca 5 år. Den direkta utlåningen från staten till enskilda jordbrukare har minskat för varje år och i dag är praktiskt taget samtliga statliga lantbrukskrediter avvecklade. Det statliga kreditstödet utgår numera så gott som helt i form av statlig garantigivning för lantbrukslån. Av denna särskilt för yngre lantbrukare viktiga kreditgivning står lantbrukets båda kreditinrättningar för 85 96. Föreningsbankema svarar ensamma för mer än hälften av dessa lån, som vid utgången av budgetåret 1977/78 sammanlagt uppgick till 1985 milj kr.

Övrig verksamhet

En breddning av verksamheten har åstadkommits under l970-talet. Ett omfattande sortiment av tjänster har byggts upp, t. ex. likvidförmedling, betalningsförmedling och fastighetsförmedling (genom Sverigefastigheter) samt juridisk och ekonomisk rådgivnig. Vidare kan nämnas den verksamhet som utövas av det helägda dotterbolaget Agro Finans AB. Samarbete med andra banker förekommer i fråga om bankgiro, bankomat samt kreditupplysningar. Rörelsens affärsbank, Föreningsbankernas bank, spelar en betydelsefull roll genom sin fond-, notariat- och utlandsverksamhet. Tillsammans med systerorganisationer i Europa har föreningsbankerna ingått som delägare i London & Continental Bankers Ltd i London. Dessutom förekommer självfallet ett omfattande samarbete inom lantbrukskooperationen, t. ex. med LRF :s driftbyrå och Lantbrukarnas Borgens AB.

282 De lantbrukskooperativa . . . SOL 1979:62

Kapitalbildning och lönsamhet

Föreningsbankemas kapitalbildning sker huvudsakligen genom att vinstmedel hålls kvar i banken. Av rörelseöverskottet före bokslutsdisptsitioner och skatt avsätts en betydande del till värderegleringskonton för utlåning och obligationer. Dessa avsättningar är skattemässigt avdragsgilla, Vidare görs avsättningar i form av återbäring till medlemmar. Dessa avsättningar är också avdragsgilla för banken men beskattas i stället hos medlemmen.

Återbäring används till övervägande del för ökning av insatskapitaet. Det

resultat som återstår efter avdragsgilla avsättningar blir föremål för ›eskattning, varefter ett nettoresultat uppkommer. Av detta används en mycket liten del till ränta på medlemmarnas insatskapital, medan återstoder avsätts till reservfond. lnsatskapitalets ökning har till övervägande del uppkommit gerom avsättning till återbäring i resultaträkningen. Medlemmarnas inbetalning av insatser spelar alltså en ganska liten roll för insatskapitalets tillxäxt. Under 1970-talet har föreningsbankema liksom övriga banker fått vidkännas en kontinuerlig nedgång i soliditeten. Eget kapital, dvs. insatskapital, reservfond och balanserade vinstmedel, i procent av balansomslttningen har för föreningsbankema totalt sjunkit från 2,22 % 1970 till 1,60 *6 1977. Om man inkluderar obeskattade reserver, dvs. värderegleringskonto för utlåning och värderegleringsreserv för obligationer, i det egna kapitalet har relationstalet minskat från 4,05 96 1970 till 3,13 96 1977. En liknande utveckling har skett beträffande faktisk kapitaltäckning i förhållande till det lagfásta kapitaltäckningskravet. Vid beräkning av kapitaltäckningskravet delas bankens placeringar in i fyra olika riskklasser med olika kapitaltäckningskrav, nämligen 0 %, l 96, 4 % och 8 % av placeringarna i resp. riskklass. Det totala kravet erhålls som summan av kraven i de olika riskklasserna. Som kapitaltäckningsgrundande kapital får de regionala föreningsbankema räkna eget kapital samt förlagslån intill ett belopp lika med eget kapital. År 1970 var det egna kapitalet 20 96 större än kapitaltäckningskravet medan det 1976 sjunkit till en nivå som låg 6 $6 under kravet. (Fr. 0. m. 1977 sänktes kapitaltäckningskravet temporärt med ca 10 % varför jämförbarhet saknas.) Eget kapital inklusive forlagslån översteg kravet med 40 96 1970; 1976 hade marginalen minskat till 17 95. Skälet till att soliditet och kapitaltäckning i föreningsbankerna sjunkit är att rörelseresultatet inte varit tillräckligt stort för att bygga upp beskattade och obeskattade reserver i takt med den snabba volymexpansioner.. En bibehållen relation mellan eget kapital inkl. obeskattade reserver oclt balansomslutning under perioden 1970-1977 skulle ha krävt ett resultat som varit drygt 50 % större än det faktiska resultatet under dessa å: För att återställa den soliditet som rådde vid 1970-talets början krävs ytterligare resultatförbättringar. Föreningsbankernas möjligheter att åstadkomma erforderliga resultatförbättringar är dock i flera avseenden begränsade. Den genomsnittliga förräntningen på utlåningen får enligt direktiv från riksbanken inte överstiga en viss gräns. Prissättningen på banfctjänster är föremål för noggrann övervakning från bankinspektionens sida. Möjligheterna att påverka rörelsekostnadema begränsas av bl. a. bankverksamhetens personalintensiva karaktär, kundernas krav på service, koncurrenssituationen bankerna emellan samt ökade resursbehov i olika avseenden.

De lantbrukskooperativa . . . 283

5.6.3 Utbildning och information

Den tidigare redovisade mycket kraftiga expansionen som föreningsbankrörelsen kunnat registrera har ställt och ställer stora krav på rörelsens utbildning och information såväl banktekniskt som ideologiskt. Inom riksorganisationen arbetar en särskild utbildningsavdelning. Som ett rådgivande och initierande organ fungerar Föreningsbankemas Personalråd som är partsammansatt. En stor del av Personalrådets arbete ägnas åt utbildning och övrig personalutveckling men även övriga personaladministrativa områden - förutom rena arbetsgivarfrågor - faller inom rådets verksamhetsfält. Utbildningsavdelningen analyserar utbildningsbehov, producerar, genomfor och utvärderar utbildning, utarbetar planer och hjälpmedel, utför konsultuppdrag för regionbankema samt upprätthåller interna och externa kontakter. Regionbankerna genomför viss utbildning, mestadels av fotbildningskaraktär, rättar insändningsuppgifter och fullgör liknande handledarfunktioner vid korrespondensundervisning. Man upprättar även individuella utbildningsplaner för de anställda. I det lokala ledet framkommer utbildningsbehovet för varje anställd genom planeringssamtal eller annat samråd. Föreningsbankschefema vidarebefordrar sedan dessa uppgifter till regionbankema. Lokalt arbetande tjänstemän anlitas vidare i stor utsträckning som handledare/lärare vid såväl regionalt som centralt anordnad utbildning. För de förtroendevalda finns ett utbildningsprogram tillgängligt genom LRF:s utbildningsavdelning. Däri ägnas stor uppmärksamhet åt de föreningsmässiga och kooperativa aspekterna. LRF i samarbete med SFF anordnar - som ett led i denna utbildningsverksamhet - en central kurs årligen för förtroendevalda i föreningsbanks- och landshypoteksrörelsen. Inom varje regionbanksområde anordnas vidare utbildnings- och informationsverksamhet av olika slag för de förtroendevalda, såsom t. ex. ”nyvaldas dag”, konferenser om det ekonomiska läget, om bankens verksamhet, planeringsfrågor m. m. Förutom de mera bankmässiga ämnena ägnas därvid stort utrymme åt kooperativa/ideologiska frågor. Under 1977 deltog sammanlagt 685 tjänstemän i grund-och vidareutbildning, inkl. chefsutveckling i central regi, vilket motsvarar ca 28 96 av antalet anställda. Därtill kommer den regionala utbildningen.

5.6.4 Medlemsutveckling och demokratisk styrning

Medlemsutvecklingen i föreningsbankema framgår av följande tabell:

Tabell 5.6.7 Medlemsutvecklingen 1950-1977

284 De lantbrukskooperativa . . .

Fram till 1970 är medlemsökningen relativt måttlig. Därefter har ökningen skett i betydligt snabbare takt, vilket givetvis sammanhänger med det i princip öppna medlemskap som infördes till följd av 1969 års lagändring. Föreningsbankerna uppvisar härvid en annan utveckling än övriga inom lantbrukskooperationen verksamma föreningar, som är renodlade intresseföreningar som värvar medlemmar endast bland aktiva lantbrukare. Även om huvudparten av de nya medlemmarna uppskattnigsvis 80 % - kommer från grupper utanför lantbruket är dock töreningsbankernas primära uppgift att tillgodose lantbrukets kreditbehov. Det är emellertid uppenbart att dessa nya medlemmar i enlighet med likarättsprincipen har berättigade krav på att få sina kreditanspråk tillgodosedda. Som nämnts tidigare är dock lantbruket i fråga om kreditgivning den dominerande sektorn. Av stor betydelse för den starka medlemsökningen är den omläggning

av vinståterbäringssystemet som skett under senare år. Återbäringen utgick

tidigare endast till låntagare i form av ränterabatt. Numera läggs i regel inlåningen till grund för återbäringen. Medlemskapet kan därför vara av intresse även för inlåningskunder utan eller med ringa kreditbehov, eftersom det endast är medlemmar som får återbäring. I likhet med övriga organisationer inom lantbrukskooperationen är föreningsbankema uppbyggda enligt demokratiska principer. Medlemmarnas inflytande utövas på den lokala bankens stämma efter principen en medlem - en röst. Medlemmarna utser styrelse och beslutar i viktiga övergripande frågor samt utser ombud till regionbankens stämma. Vid dessa utses styrelse för regionbanken och ombud till förbundets årsstämma, som i sin tur utser styrelse för förbundet. Härigenom har medlemmarna, låntagare eller insättare, ett direkt och indirekt inflytande på hela organisationen och dess verksamhet.

5.7 Övriga LRF-anslutna organisationer

5.7.1 Sveriges Allmänna Hypoteksbank

Landshypoteksorganisatonen har en mycket betydelsefull uppgift i lantbrukets kapitalförsörjning. De medel som behövs för utlåning skatfas till stor del från källor utanför lantbruket. Köp av obligationer utgivna av Hypoteksbanken sker till övervägande del av AP-fonden, försäkringsbolag och andra penningtörvaltande inrättningar samt banker. Samarbetet på kreditområdet startade redan på 1830-talet, i och med bildandet av Skånska Hypoteksföreningen. Under 1840- och 1850-talen stiftades sex nya hypoteksföreningar. 1861 bildades den för samtliga hypoteksföreningar gemensamma Hypoteksbanken och samma år tillkom tre nya föreningar, så att hela landet täcktes av de tio fortfarande verksamma hypoteksföreningarna. Hypotekslån beviljas huvudsakligen som långa amorteringslån med fasta annuiteter, dvs. ränta och amortering, och i mindre utsträckning som amorteringsfria lån med återbetalning efter viss tid. Lånens löptid är för närvarande 20 år. Amorteringslånen amorteras med 0,5 % , 1,0 % eller 2,0 % per år. Utöver dessa bottenlån, mot säkerhet i inteckning inom 75 96 av

De . . . 285

lantbrukskooperativa

belåningsvärdet, lämnar hypoteksföreningen även lån mot statlig garanti, s. k. garantilån, med av lantbruksnämnd fastställd amorteringstid. Hypoteksbanken anskallär pengar genom försäljning av obligationer till fasta räntesatser. Därigenom kan lantbrukare erhålla lån från föreningarna till bundna räntor. Räntan kan emellertid ändras efter 5, 10 resp. 15 år av löptiden med hänsyn till det då aktuella ränteläget. Lantbrukare betalar samma ränta som obligationsköparen får, men skall dessutom ersätta organisationen genom ett förvaltningsbidrag som är l,10-10,25 96 av lånesumman. Antalet medlemmar i hypoteksföreningarna är lika med antalet belånade egendomar. Vid slutet av år 1978 var det utlånade beloppet ca 6 miljarder kr. Behovet av långfristiga krediter till Sveriges lantbrukare har de senaste åren varit kraftigt stigande, och den totala lånekön inom hypoteksföreningarna uppgick vid sistnämnda tid till 5,0 miljarder kr. Rätten att utge obligationer tillkommer endast Sveriges Allmänna Hypoteksbank, som sedan fördelar lånemedel genom utlåning till hypoteksföreningarna. Hypoteksbankens och hypoteksföreningarnas verksamhet regleras genom lagstiftning (lag den 6 mars 1970 m. ll). Som grundfond för banken ställer staten till förfogande en av riksgäldsfullmäktige utfärdad garantiförbindelse på 900 milj. kr. Banken förvaltas av en styrelse, bestående av sex ledamöter. Regeringen utser en ledamot som är styrelsens ordförande, jämte suppleant. Fullmäktige i riksgäldskontoret utser en ledamot som är vice ordförande, jämte suppleant. Tre ledamöter och tre suppleanter för dem väljs på ordinarie delägarsammankomst. Som sjätte ledamot i styrelsen ingår bankens verkställande direktör. För revision av styrelsens förvaltning och bankens räkenskaper utses årligen fem revisorer, varav riksgäldskontoret och bankinspektionen utser vardera en. Bankens behållna årsvinst skall normalt avsättas till en reservfond. Denna reservfond skall uppgå till lägst ett belopp som motsvarar 1 % av bankens skulder. Hypoteksbanken handhar även kontorsadministrationen för Lantbruksnäringarnas Primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit AB enligt avtal, alltsedan de inrättades 1964. Verkställande direktören i SAH är också direktör i dessa kreditinstitut. Organen har bildats med statlig medverkan för att lämna långfristiga krediter till distributions- och törädlingsföretag med anknytning till produkter från jord- eller skogsbruk. Hypoteksbanken med hypoteksföreningarna hade 73 personer anställda år 1977.

5.7.2 Svenska Ägghandelsfárbundet

Svenska Ägghandelsförbundet (SÄ) bildades 1932 som riksorganisation för

regionala affärsdrivande äggcentraler med lokala äggföreningar, som fungerade som uppsamlingsorgan. Sedan början av 1950-talet har organisationen genomgått stora förändringar med genomgripande fusioner. Orsaken till denna utveckling är en strukturförändring inom äggproduktionen i landet. 1953 fanns inom organisationen 71850 primärmedlemmar. Motsvarande siffra vid utgången av 1977 var 5400.

286 De lantbrukskooperativa . . .

Några enstaka regionalföreningar (äggcentraler) hade i början av 50-talet såväl enskilda personer som lokalföreningar (äggföreningar) som medlem-

mar. Äggföreningama hade emellertid vid denna tid mist sin praktiska be-

tydelse för verksamheten och uppgick efter hand i respektive regionalförening. Som medlemsorgan har äggföreningama ersatts av distrikt. 1955 fanns 22 regionalföreningar. Deras antal hade 1975 minskat till 12 st. Under 1977-78 gick 9 föreningar, som svarade för ca 95 % av organisationens tillförsel av ägg, upp i förbundet, som därigenom för forsta gången fick direktanslutna producenter. Medlemsorganisationen grundades på en kretsindelning med 10 kretsar. Antalet enskilda medlemmar i SÄ var 1977 5 100. Medlemmar med regelbundna äggleveranser har fortsatt att minska i takt med den fongående strukturomvandlingen inom äggproduktionen. Under 1977 hade antalet ständiga leverantörer” minskat till knappt 2 000. Av dessa svarade ca 700 medlemmar för ca 90 96 av äggleveransema. Huvudpiincipen för ägghandelsorganisationens affärsverksamhet har från bildandet av förbundet varit att regionalföreningarna haft hand om den lokala marknaden och levererat eventuellt överskott till riksorganisationen. Som lokal marknad har räknats området till vilket föreningen rekryterat sina medlemmar. Riksorganisationen förmedlade överskotten till föreningar med underskott (främst i Norrland) samt Stockholmsmarknaden och svarade för all export och import. Från 1975 har förbundet övertagit all affärsverksamhet med undantag

för de nordligaste länen. Äggpackeriverksamheten har koncentrerats från

30 företag 1962 till 8 företag 1977. SÄ driver, som helägt dotterbolag, AB

Svenska Äggprodukter för tillverkning av olika äggprodukter och färdiglagad

mat. Detta bolag har en egen marknadsorganisation, medan SÄ administrerar 9 försäljningskontor. Under 1977 har övergången från direkt- till grossistdistribution av ägg i huvudsak slutförts. Endast i fråga om varuhus, restauranger etc. förekommer ännu en distribution i egen regi i nämnvärd omfattning. 1970 bildade SÄ tillsammans med Sveriges Slakteriförbund AB Kronlågel, för att inom lantbrukskooperationen samordna fjäderfáslakt och marknadsföring av fågelprodukter. Produktionen inom detta företag uppgick 1977 till ca 14000 ton, med ett omsättningsvärde av ca 160 milj kr. Organisationens ägginvägning uppgick 1977 till ca 43 000 ton, vilket motsvarar ca 75 % av partihandeln med ägg. Omsättningen inom ägghandelsorganisationen uppgick 1977 till ca 320 milj kr och antalet sysselsatta var ca 600.

5.7.3 Svensk Husdjursskötsel

En förbättrad animalieproduktion har utgjort en mycket väsentlig komponent i utvecklingen av svenskt lantbruk. På detta område har föreningsrörelsen gamla traditioner genom avels- och kontrollföreningarna, av vilka de äldsta bildades redan på 1890-talet. Avelsföreningarnas viktigaste uppgifter var stambokföring - dvs. registrering av djurens härstamningar —-och avelsdjursförmedling, medan kontrollföreningarna huvudsakligen sysslade med avkastningskontroll, utfodringsrådgivning och husdjursekonomi. De-

De lantbrukskoøperativa . . . 287

ras verksamhet fann tämligen snabbt sin form och ändrades sedan mycket litet. År 1943 introducerades semintekniken på allvar i Sverige, vilket innebar ett avgörande genombrott för förbättring av boskapsbeståndets kvalitet. De första seminföreningama startade redan samma år och därefter utvecklades verksamheten snabbt på kooperativ basis. För att tillvarata sina gemensamma intressen bildade de nystartade seminföreningarna 1944 Riksorganisationen Sveriges Seminföreningar (RSS). Flertalet av till riksorganisationen anslutna föreningar hade ideell form men övergick efter hand till ekonomiska föreningar. RSS ombildades 1959 till Svensk Husdjursskötsel (SHS). Då denna organisation blev medlem i Lantbruksförbundet 1962 bestod den av sex avelsföreningar för mjölkboskap med ca 8 000 anslutna besättningar, 26 kontrollföreningar med ca 33 000 besättningar sammanslutna i Svenska Kontrollföreningarnas Riksförbund och 31 seminföreningar med närmare 90 000 besättningar, vilket innebar drygt hälften av landets kor. Antalet medlemmar var ca 95 000. 1967 anlöts Nordiska Avelsföreningen för Biffraser och Svenska Svinavelsföreningen. 1977 tillkom den nybildade Sveriges Ayrshireförening. Sistnämnda år bestod SHS av 20 husdjursföreningar och 7 avelsföreningar för nötkreatur och svin. Antalet primärmedlemmar uppgick till ca 53 000. Till organisationen hör också fem tjurcentraler som är bildade av ett antal husdjursföreningar för sperrnaproduktion och avelsarbete. Anslutningen till kontrollverksamheten har ökat från 23 96 1950 till 59 % 1977 av antalet kor. Under samma tidsperiod har antalet djur som inseminerats ökat från 14 till 80 %. SHS har efter hand blivit ett näringens utvecklings- och serviceorgan inom animalieproduktionen. SHS-organisationen verkar för effektivisering av animalieproduktionen genom att i samverkan med medlemsföreningarna tillhandahålla tjänster, t. ex. seminverksamhet, kontrollverksamhet, produktionsrådgivning och hälsokontroll. Riksorganisationens uppgift är vidare att lämna tjänster till medlemsföreningarna för att underlätta deras verksamhet, t. ex. databehandling, undervisning och rådgivning. Organisationen arbetar även med produktionsprognoser, statistik, värdering av avelsdjur och varulörmedling. l samarbete med medlemsföreningama och andra institutioner åligger SHS att bedriva ett utvecklingsarbete. Via lantbrukskooperationens samarbetsorgan SwedFarm och SIDA kanaliseras kunskaper inom SHS i seminfrågor m. m. till utvecklingsländer. Finansieringen av hela producenttjänsten inom animaliesektorn sker till nära 90 % genom avgifter från medlemmarna. Resterande del täcks upp via regleringsmedel. Motivet för att regleringsmedel får användas för produktionsservice är att verksamheten är till nytta för hela produktionen genom att uppgifter härifrån används för att möjliggöra snabb framstegstakt i animalieproduktionen. Serviceaktivitetema syftar emellertid inte enbart till en avkastningsstegring. De inriktas också på ett förbättrat foderutnyttjande och minskade produktionsstörningar genom sjukdomar. Under regleringsåret 1977/78 beräknas kostnaden för den serviceverksamhet som SHS står som huvudman för att uppgå till ca 135 milj kr. Antalet anställda inom SHS och samtliga husdjursföreningar uppgick till 900.

288 De Iantbrukskooperariva . . .

De 53000 medlemmarna representeras i olika styrelser av ca 400 förtroendevalda ledamöter och revisorer. Var och en av föreningarna är uppdelad i ett antal kretsar. Sammanlagt finns ca 115 kretsar. Vid dessa förekommer minst ett årligt sammanträde. Varje krets består av ett kretsråd på 4 â 5 personer. Totala antalet fullmäktige inom de lokala föreningarna samt SHS uppgår till omkring 800 personer.

5.7.4 Sveriges Oljeväxtodlares Centralfdrening

Sveriges Oljeväxtodlares Centralförening är en ekonomisk förening u. p. a. som bildades 1943. Föreningen är ett samlat organ för de svenska oljeväxtodlarna. Medlemmarna, för närvarande 17 st, utgörs dels av rena oljeväxtodlarforeningar, dels kombinerade frö- och oljeväxtodlarföreningar, i de flesta fall med länet som verksamhetsområde. Under verksamhetsåret 1976/77 var totalt 16000 enskilda odlare anslutna till organisationen. SOC företräder odlarna vid förhandlingar om priser och utväxlar odlingskontrakt med odlare under medverkan av det halvstatliga regleringsorganet Sveriges Oljeväxtintressenter, som på uppdrag av statsmakterna och odlarorganisationen svarar för mottagande, behandling och försäljning av oljeväxtfrö. Genom betydande anslag till förädlings- och försöksverksamhet medverkar centralföreningen fortlöpande till förbättring av sorter och odlingsteknik. Verksamheten finansieras genom avgifter, som tas ut från odlarnas avräkning vid leveransen av oljeväxtfrö. Varje medlemsforening äger utse en fullmäktig jämte en suppleant for denne for varje påbörjat 300-tal av det högsta antalet av dess medlemmar, som odlat oljeväxter under de senaste åren. Varje fullmäktig har en röst på föreningsstämman. SOC:s styrelse har högst 11 ledamöter med personliga suppleanter. På uppdrag av föreningen ombesörjer Sveriges Oljeväxtintressenter, S01, all kontraktsteckning och svarar även för mottagning och vidareleverans av frö samt likvidering av odlarnas leveranser. Ombudsfirmor som tar emot frö från odlarna är mellanhänder som skall leverera allt oljeväxtfrö till plats som bestämts av SOI. Utsäde får varje odlare själv inskaffa. Normalt medges endast odling av sådana sorter, som godkänts av föreningen, Växtsortnämnden och Statens Utsädeskontroll. Föreningen lämnar betydande anslag för förädlingsarbete med oljeväxter såväl vid Sveriges Utsädesförening i Svalöv som vid Weibullsholms växt-

förädlingsanstalt i Landskrona. Parallellt med arbete för förbättring av oljans

och mjölets kvalitet bedrivs ett omfattande forädlingsarbete för att förbättra olika odlingsegenskaper och höja avkastningen. Arbetet är koncentrerat till raps och rybs men samtidigt söker man förbättra odlingsvärdet hos vallmo och solros. 1 föreningens regi bedrivs via medlemsföreningarna en försöksverksamhet som omfattar ca 200 fältförsök. Ett viktigt led i föreningens verksamhet är att odlarkåren snabbt får kännedom om nya rön i fråga om oljeväxtemas odlingsteknik. Från och med 1977 har föreningen egen konsultverksamhet.

l l l De Iantbrukskooperativa . . . 289

Svensk frötidning utgör ett annat viktigt led i informationsverksamheten. Tidningen är ett gemensamt medlemsorgan för Sveriges Oljeväxtodlares Centralförening och Sveriges Fröodlarförbund. Upplagan var 1977 ca 22 000 ex. Avräkningsvärdet för den totala oljeväxtproduktionen i Sverige var 1977 ca 390 milj. kr. Centralföreningens intäkter i form av fröavgifter från odlama uppgår till ca 2 milj. kr.

5.7.5 Sveriges Betodlares Centralförening

Sveriges Betodlares Centralförening (SBC) har sitt ursprung i Skånes Betodlarförening, grundad 1899. Sitt nuvarande namn fick föreningen 1937, då den blev topporgan för samtliga betodlarföreningar i landet. 1 dag odlas sockerbetor endast i de sydligaste delama av vårt land samt på Öland och Gotland. Odlingen är helt kontraktsbunden och arealen bestäms inom_ ett regleringssystem, som omfattar hela förädlingskedjan från råvara till det färdiga sockret. l anslutning till vart och ett av de 7 befintliga sockerbruken arbetar till SBC anslutna, lokala betodlarföreningar. All förädling av sockerbetor sker inom Svenska Sockerfabriks AB (SSA), ett dotterbolag till AB Cardo. De lokala betodlarföreningarna har till uppgift att med bruksledningen förhandla om arealfördelning vid överteckning, mottagningsanordningar, lokala kontrollfrågor etc, samt i förekommande fall bevaka enskild medlemsrätt. Lokalföreningarna utser fullmäktige, som i sin tur utser styrelse för SBC, bestående av 9 ledamöter med personliga suppleanter. Till det rådgivande avtalsrådet utses 3 representanter från varje odlarförenings styrelse. Kontrollverksamhet samt försöks- och rådgivningsverksamhet sker inom Betodlarnas Service AB. Kostnaderna för verksamheten bestrids genom särskilda avgifter från odlama. SBC utger en egen tidskrift, Betodlaren, vari bl. a. lämnas information i odlingstekniska frågor. Sockernäringens samarbetskommitté är ett gemensamt organ för SBC och Sockerbolaget under ledning av opartisk ordförande. Kommittén har som uppgift att främja betodlingens rationalisering, så att tillgängliga produktionsfaktorer bäst kan utnyttjas. Kostnaden för verksamheten delas lika mellan odlama och bolaget. Inom detta pågår en omfattande försöksverksamhet för att följa upp nuvarande och ny odlingsteknik - en viktig och absolut förutsättning för den dynamiska utveckling som svensk sockerbetsodling alltsedan 1950-talet genomgår. Den svenska odlingen av sockerbetor nådde sin hittills största omfattning, ca 60000 ha, under 1950-talet. Den år 1977 odlade arealen, ca 53 600 ha, beräknas vid normal skörd ge en mängd socker som motsvarar knappt 90 % av konsumtionen i landet. Sedan 50-talets början har emellertid antalet odlingar, och därmed till SBC anslutna primärmedlemmar, minskat med nära 2/3 och uppgick 1977 till 10 800. Avräkningsvärdet mellan odlare och fabrik uppgick under 1977/78 till ca 390 milj kr.

290 De lantbrukskooperativa . . .

5.7.6 Sveriges Stiirkelseproducenters Förening Sveriges Stärkelseproducenters Förening u. p. a. bildades 1927. Föreningen har som första ändamål att avsätta den potatisstärkelse som produceras av medlemmarna. Produktionen av denna stärkelse baseras på fabrikspotatisodling koncentrerad till Skåne, Blekinge och Sza Kalmar län. Den odlade arealen minskade under 1960-talet med över 30 %, men har under 70-talet varit närmast konstant och omfattar f. n. ca 12000 ha. Antalet medlemsföreningar har minskat från 96 st 1955 till 6 st föreningar 1977. Antalet primärmedlemmar har under samma tid ökat från 2 500 till 2 700. Under åren 1958-1964 rationaliserades hela stärkelseindustrin. Sex nya primärföreningar bildades successivt. Var och en av dessa uppförde en stärkelsefabrik, varvid inom regionen befintliga fabriker lades ned. I de gamla primärföreningarna hade medlemmarna rösträtt i förhållande till insatsinnehav. De nya föreningarna tillämpar principen en man - en röst. Primärföreningarnas rösträtt i huvudorganisationen SSF är en röst per insats. Varje primärförening har minst en representant i SSF:s styrelse. Stärkelseproduktionen har under den senaste ZO-årsperioden i det närmaste fördubblats till följd av högre arealskördar, högre stärkelsehalter i potatisen samt bättre tekniskt utbyte i fabrikerna. Inom organisationens ram sker all tillverkning i landet av potatisstärkelse. För att utnyttja berörda fabrikers totala produktionskapacitet åtgår en potatismängd om ca 250 000 ton. Den inhemska potatisstärkelsen säljs dels till derivatindustrin och pappoch pappersindustrin, dels till förbrukning i hushåll, livsmedels- och glykosindustrin. Avsättningen till de sistnämnda ändamålen sker till priser

som tas ut i skydd av gällande införselavgift. Övrig industri kan erhålla prisutjämningsbidrag vid inköp av stärkelse. Årligen försäljs ca 22 000 ton

stärkelse till ett inhemskt marknadspris. Derivat-, papp- och pappersindustrin köper inom ramen för ett särskilt kvoteringssystem återstoden av potatisstärkelsen. Under senare år har närmare hälften av stärkelsebehovet importerats i form av stärkelse eller färdiga derivat. Förbrukningen av stärkelse uppgår f. n. till 100000 ton. Den svenska normalproduktionen beräknas till ca 40 000 ton, vilket motsvarar ca 200 000 ton fabrikspotatis. All odling sker mot leveranskontrakt. Förutom att allmänna införselavgiftsmedel används för regleringsverksamhet bidrar odlingen med såväl arealavgifter som leveransavgifter.

övervägande delen av det utsäde som säljs till fabrikspotatisodlingen (inkl.

produktion för bränneri) hanteras av SSF . Kvantiteten uppgår till ca 13 000 ton. Försöksverksamhet bedrivs inom fabrikspotatiskommittén, som årligen genomför ca 30 försök. Föreningen har egen rådgivningsverksamhet för odlingen och anordnar kurser och odlaredagar såväl i egen regi som tillsammans med officiell rådgivning. Den totala omsättningen inom Stärkelseproducenternas organisation uppgick 1977 till 165 milj kr. Antalet anställda var ca 250. SSF har tre helägda dotterbolag. Inom Lyckeby Stärkelseförädling AB tillverkas stärkelsederivat till papp- och pappersindustrin samt stärkelsesirap

De Iantbrukskooperativa . . . 291

(glykos) till konfektyrindustrin. Lim för olika ändamål tillverkas av stärkelse vid Svenska Limfabriken Landora AB. Kryddblandningar till charkuteriindustrin är den huvudsakliga tillverkningen i Nya AB Culinar.

5.7.7 Sveriges Bränneriintressenter Den svenska brännerinäringen är förmodligen landets mest strukturrationaliserade bransch. På 1700-talet fanns 200000 brännvinspannor, på 1860talet knappt 600 ångbrännerier, 1970 40 brännerier och i dag består denna industri av endast en fabrik - Gärdsbränneriet utanför Kristianstad. Rationaliseringen har innebirit en betydande produktivitetsökning per anställd. År 1950 fanns 93 brännerier med sammanlagt 474 anställda, som totalt producerade 27 milj liter sprit. Det blir 56 900 liter per anställd. I dag finns ett bränneri i landet med 33 anställda, som tillverkar 33 milj liter sprit, vilket gör 1000000 liter per anställd. Den period Gärdsbränneriet är i gång kallas för en kampanj och en sådan sträcker sig från potatisskördens start på eftersommaren till fram på försommaren följande år. Fabriken avverkar vid full drift dagligen 1 000 ton potatis, som ger 250000 liter 50 %-ig sprit. Tillverkningsvärdet är ca 70 milj kr per kampanj. Sveriges Bränneriidkareförening u. p. a. bildades år 1907 som en intresseorganisation för landets samtliga 122 potatisbrännerier. År 1971 ändrades föreningens namn till Sveriges Bränneriintressenter ek. för. Sveriges Bränneriintressenter (SBI) hade 1977 1347 medlemmar/andelsägare. Tillsammans med AB Vin- & Spritcentralen driver SBI på hälften/ hälftenbasis AB Skånebrännerier, vars produktionsenhet utgörs av Gärdsbränneriet. Detta bolag tillverkar all råsprit Spritcentralen behöver. I styrelsen sitter två representanter från Spritcentralen och tre från SBI inkl. SBI:s och Skå-

nebränneriers gemensamme VD.

AB Skånebrännerier har förbundit sig att inköpa erforderlig mängd potatis och spannmål från SBI. Brännerihanteringens råvara erhålles från ca 4 500 ha potatisodling och ca 500 ha maltsädsodling. Enligt riksdagsbeslut 1934 skall AB Vin- & Spritcentralen använda i första hand potatis för så stor del av sin tillverkning som anses motsvara den inhemska konsumtionen av brännvin. 1977 års riksdagsbeslut om nya riktlinjer för jordbrukspolitiken innebär att fabrikspotatisodlingen bör bibehållas vid ungefär nuvarande omfattning samt att 1934 års riksdagsbeslut om användningen av potatis för tillverkning av sprit skall äga fortsatt giltighet.

5.7.8 Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund

SPR grundades 1926 av ett 20-tal rävuppfödare. Under 30-talet började den ökande minkuppfödningen göra sig gällande och så småningom forsköts tyngdpunkten bland medlemskåren från rävuppfödarna till minkuppfödarna. För närvarande dominerar minkuppfödningen ston inom medlemskåren. Under senare tid har chincillauppfödningen fått en viss spridning. Trots att antalet uppfödare är betydande, har produktionen en mindre omfattnng, då verksamheten i regel drivs som bisyssla i mycket små enheter.

292 De Iantbrukskooperativa . . .

SPR är en kooperativ sammanslutning av pälsdjursuppfödarna i Sverige med följande syften: att marknadsföra medlemmarnas produktion att organisera och samordna inköp av foder och förnödenheter att främja uppfödningen genom rådgivning och hjälp i uppfödnings- och avelsfrågor samt sprida kunskap om förbättrad skinnbehandling att lämna bidrag till vetenskaplig forsknings- och försöksverksamhet i frågor som rör pälsdjursuppfödning. Från grundandet fram till 1938 var verksamheten mest inriktad på upp- 1938 upprättades avtal om försäljning av ett nybildat, norskfödningsfrågor. ägt företag -— AB Nordiske Skinnauktioner. Avtalet försäkrade SPR viss del av försäljningsinkomstema och insikt i och inflytande över affärsverksamheten. 1959 köpte SPR AB Nordiske Skinnauktioner och har sedan dess självt genom detta bolag marknadsfört medlemmarnas produkter. Under senare är har SPR startat dels ett dotterbolag för foder- och förnödenhetsanskaffning (AB SPR-Foder) och dels ett bolag för kreditgivning till uppfödare (AB SPRfinans). För att hålla kontakt med vetenskapliga institutioner samt understödja forsknings- och försöksverksamheten har genom SPR:s försorg en stiftelse bildats för detta ändamål - Stiftelsen Svensk Pälsdjursforskning. Medlemmarna i SPR är dels anslutna direkt till SPR och dels till den lokalförening, inom vars område medlemmen bedriver sin verksamhet av mink- eller rävuppfödning. För chincillauppfödarna sker anslutning till en riksomfattande specialförening. Medlemmarna utövar sin rösträtt på lokalförenings- (specialförenings-) stämmor genom val av delegater till SPR:s förbundsstämma. 1977 var lokalföreningarnas antal 15. Minkuppfödningen passerade miljonstrecket under början av 60-talet och

nådde maximum med nära det dubbla antalet under senare delen av år-

tiondet, varefter en tillbakagång skedde med en Stabilisering under senare år till omkring 1,3 milj skinn. Rävproduktionen kulminerade under 40-talet med ett antal överstigande 50 000, med stark övervikt för silverräv. Sedermera gick produktionen starkt tillbaka, varvid tyngdpunkten övergick till blårävsuppfödning. Under 60talet var produktionen nere i några få tusen skinn,men har under 70-talet åter stigit. Av den totala mink- och rävskinnsproduktionens kommersiellt saluförda kvantiteter torde SPR ha uppåt 90 96. Försäljningsbolagets omsättning har utvecklats från 40 milj kr 1959/60 till 130 milj kr 1976/77. Produktionsenheterna är som tidigare nämnts oftast mycket små. Endast 10 % av uppfödarna har fler än 1 500 avelshonor, medan över hälften har färre än 500 djur. Pälsdjursuppfödning förekommer i hela landet men koncentrationen till Sydsverige är påtaglig. I synnerhet Blekinge har ett stort antal uppfödare, med tillsammans närmare 25 96 av antalet minkhonor. Utbildning och information bedrivs genom lokala kurser och informationsmöten, delvis i samarbete med lokalföreningarna, delvis centralt genom konsulentverksamheten och den egna tidskriften Våra Pälsdjur, som utkommer med 10 nummer per år.

De Iantbrukskooperativa . . . 293

5.7.9 Sveriges Fröodlareförbund

Sveriges Fröodlareförbund, bildat 1914, är en ideell förening och utgör det samlande organet för 16 lokala, i regel länsomfattande fröodlareföreningar. Huvudparten av landets fröodlare, ca l 700, är anslutna i organisationen. I F röodlareförbundet ingår dessutom 3 passiva stödjande medlemmar, i form av hushållningssällskap och utsädesföretag. Förbundet är sedan 1971 anslutet till LRF. Med målsättningen att utveckla svensk utsädesodling bedriver, stöder och initierar förbund och medlemsföreningar undersökningar, fältförsök, rådgivning etc. Denna verksamhet är angelägen i synnerhet när det gäller vallfröodling, som arealmässigt utgör en liten produktionsgren men samtidigt kräver en avancerad odlingsteknik. Fackligt utgör organisationen en värdefull instans för fröodlarna i fråga om affärsmässiga problem gentemot de frököpande utsädesföretagen. Förbundet företräder odlarsidan vid prisförhandlingar, utformande av odlingskontrakt för ett rättvist och kvalitetsstimulerande betalningssystem m. m. Verksamheten finansieras genom anslag, medlemsavgifter samt avgifter som tas ut av odlarnas avräkningsbelopp vid försäljning av frö. Förbundet har en styrelse, bestående av 9 ledamöter med personliga suppleanter. 1 föreningens regi i samarbete med Lantbruksuniversitetet bedrivs en omfattande fáltförsöksverksamhet, huvudsakligen rörande fröavkastningsförmåga, frövallsetablering, ogräsbekämpning och växtnäringsfrågor. Från och med 1977 har Fröodlareförbundets konsulentverksamhet bedrivits i samarrangemang med Sveriges Oljeväxtodlares Centralförening. Svensk Frötidning utgör ett viktigt led i informationsverksamheten. Tidningen är ett gemensamt medlemsorgan för Sveriges Fröodlareförbund och Sveriges Oljeväxtodlares Centralförening. Fröavgifter, medlemsavgifter och anslag till förbundet uppgick 1977 till ca 400000 kr.

5.7.lO Konservväxtodlamas Riksförbund

Avspärrningen från import medförde under andra världskriget ökade expansionsmöjligheter för svensk konservindustri. Den kontraktsodlade arealen var 1950 ca 1000 ha. 1950 bildades de första odlareföreningarna för att ta tillvara medlemmarnas intresse vid förhandlingar med industrin. Under de första åren var arealerna små och allt skördades för hand. Det innebar att odlingarna kom att ligga nära industrierna eller kanske rättare att fabrikerna placerades mitt i lämpliga odlingsområden. Inte sällan var det fabriker som under en del av året konserverade fisk och som sökte få en jämnare arbetsfördelning genom konservering av grönsaker. Odlingen och fabrikerna var förlagda utefter kusterna från Bohuslän till Gotland och Mälardalen. I början på 50-talet började man pröva djupfrysning som konserveringsmetod. I takt med utbyggnaden av frysdistribution och hemfrysar har försäljningen av frysta produkter sedan ökat. Redan tidigt blev RLF den sammanhållande kraften mellan enskilda odlare och mellan odlareföreningarna. RLF ställde personal till förfogande vid förhandlingarna och sökte samordna förhandlingarna så att kontrakten skulle

294 De lantbrukskooperativa . . .

bli likvärdiga för medlemmarna. 1962 anställdes på RLF en tjänsteman med uppgift att bevaka utvecklingen på den fáltmässiga bär- och köksväxtodlingens område. 1963 tog samarbetet mellan föreningarna fastare former genom att representanter för 15 föreningar beslöt bilda Sveriges Konservväxtodlares Samorganisation. 1976 ändrade organisationen namn till Konservväxtodlarnas Riksförbund, KRF. Organisationens syfte har hela tiden varit att främja den fáltmässiga bäroch grönsaksodlingen och då främst genom förhandlingar med livsmedelsindustrin. Odlarna skulle tillförsäkras trygghet genom att odlingen bedrivs på kontrakt och organisationen skall ta fram faktaunderlag som vid förhandlingarna kan medverka till rimliga priser och övriga odlingsvillkor. En lika behandling av odlarna skall eftersträvas, oberoende av vem som är köpare, och det gäller även eventuell tolkning av kontrakten samt lösande av tvister. I de flesta fall finns enbart en förening per fabrik, men vid stora industrier som köper flera växtslag har odlarna bildat flera föreningar. Däremot har sällan en förening odlare som levererar till flera fabriker. Odlare kan vara kvar som medlemmar i en odlareförening högst två år efter odling. Det beror på att odlaren kan sakna lämpliga fält i växtföljden eller på att köparen tillfälligt minskat arealema. Odlareföreningarna är medlemmar i riksorganisationen, som sedan 1972 i sin tur är medlem i LRF. Antalet medlemmar var 1977 2 200 och antalet föreningar 14. Den odlade arealen har ökat från ca 1 000 ha år 1950 till ca 11 700 ha år 1977. Genom ökade arealskördar och ökad areal per odlare har antalet odlare minskat. Härtill har också bidragit att antalet fabriker minskat och detta har givetvis även påverkat antalet odlareföreningar. Föreningarna är i de flesta fall ideella men två är ekonomiska. Deras ekonomiska engagemang hänför sig till leveranser till fárskvarumarknaden. Leveransemas värde är inte känt för tiden före riksorganisationens bildande, men var 1962 18,7 milj kr, 1970 26,5 milj kr och 1977 51,2 milj kr. Många av konservväxtgrödorna är mycket arbetsintensiva, vilket också tidigare var anledning till att de var eftertraktade. Med en mekanisering av främst skörden har följt att arealerna per brukningsenhet kunnat ökas och odlingarna flyttas från skogs- och mellanbygder till slättbygderna. Detta har i synnerhet varit fallet när fabrikerna helt övertagit skördearbetet, vilket har skett för ärtor, spenat, morötter, rödbetor och nu även brytbönor, gurkor, svarta vinbär. Utbildningen har främst skett genom dagskurser som hållits av fabrikemas odlingsrådgivare och lantbruksnämndernas konsulter. Fältvandringar är i de flesta fall årligen återkommande ”vidareutbildning”. Information från riksförbundet sker genom månadsmeddelande till föreningarna. Inom föreningarna lämnas information för det mesta genom rundskrivelser samt årsmötet.

sou 1979:62 295

6 i världen

Kooperationen

6.1 Världskooperationens huvudformer och omfattning

6.1.1 Sammanfattning En kooperativ förening skall främja sina medlemmars ekonomiska intressen. Inom konsumentkoøperatiønen är medlemmarnas hushållsintresse drivkraften. Konsumentintresset tar sig också uttryck, förutom i konsumentföreningar, även i bostadskooperation och försäkringskooperation samt en rad specialföreningar. Inom producentkooperationen är medlemmarnas inkomstintresse drivkraften. Förutom den stora gruppen jordbrukskooperation finns också arbetarproduktionsföreningar och fiskekooperation representerade. Emellertid är få, om ens någon kooperativ rörelse av betydande storlek i sin verksamhet, uteslutande producent- eller konsumentkooperativ. 1 vissa fall kan branschblandade föreningar innehålla såväl producentsom konsumentkooperativa enheter. Så är t. ex. fallet med de kooperativa föreningarna på landsbygden i många u-länder. l statistisk redovisning av kooperationen är det ibland naturligt att konsument- och producentkooperativa föreningar kommer under samma huvudrubrik. Som framgår av följande IKA-statistik är kreditkooperationen den näst största gruppen. Huvuddelen av den kooperation som där redovisas är kreditforeningar på landsbygden i Asien. Dessutom ingår spar- och kreditföreningar för löntagare, föreningar som hör till den kooperativa sektorn. Tabell 6.1.1 Internationella Kooperativa Alliansen (IKA). Antal medlemshushill 1976 och förändringar under 6-årsperioden 1970-1976, fördelade på olika typer av kooperativer

296 Kooperationen i världen EOUT 1979:62

Som framgår av tabell 6.1.1 uppgick antalet medlemshushåll iföreningar anslutna till IKA till 346 miljoner. Av tabell 6.1.2 framgår det regionala fördelningen. Tabell 6.1.2 Internationella Kooperativa Alliansen (IKA). Antal medemshushâll 1976, fördelade på Världsdelar

Även om IKA har medlemmar i samtliga Världsdelar, finns (et, särskilt i tredje världen, åtskilliga kooperativa organisationer, som inte ir anslutna till alliansen. Trots detta är IKA en av världens största mellanstatliga samarbetsorganisationer och den enda av någon betydelse som överlevt de två världskrigen.

6. l .2 K onsumentkooperationen 6.1.2.1 Uppkomst och tidigare utveckling I samhällstyper där penningshushållen är dominerande är det vanligt att familjerna försöker att minska sina hushållsutgifter genom olika former av samköp. l sin enklaste form är samköpet ett delningslag. Ett antal familjer gör tillsammans ett storköp till partipris och eftersom de inte får några ytterligare distributionskostnader, så får de sitt eget behov av varan till lägre pris än i vanliga butiker. Men metoden är omständlig, den gäller i regel ett fåtal varuslag och har flera andra avigsidor. Det är sällan som delningslagen har utvecklats till konsumentfdreningar, men när förslag om bildandet av en konsumentförening har ställts, så har erfarenheterna av delningslag varit värdefulla för förståelsen och utvecklingen av en konsumentförening. Som så ofta finns olika uppfattningar även om vilken som egentligen var den första konsumentföreningen. Föreningar med inslag från både delningslag och vad som nu betecknas som konsumentföreningar, har tidigt funnits i olika länder. Den förening som bildades i Rochdale, England, år 1844, anses som den första moderna konsumentföreningen, eftersom de regler som där tillämpades blev allmänt vedertagna och dessutom visade sig möjliga att tillämpa för olika typer av kooperativa föreningar, i olika samhällsformer och med få ändringar under mer än ett sekel. Rochdalegrundsatsernas innebörd behandlas i kapitel 2 och skall därför förbigås här. Den konsumentkooperativa utvecklingen i Storbritannien blev länge mönsterbildande och det är först efter sekelskiftet som olika uppfattningar i vissa praktiska och ideologiska frågor möjligen kan urskiljas inom europeisk konsumentkooperation. Sålunda bildades i Storbritannien ett nationellt ko-

Kooperationen i världen 297

operativt förbund, främst med uppgiften att sköta publicitet, information och utbildning, under det att partihandel och produktion organiserades i en separat Centralorganisation, vilken i sin tur var medlem av det nationella förbundet. Sådana partihandelsorganisationer, anslutna til det brittiska kooperativa förbundet, har funnits såväl för England som för Skottland, men de båda partihandelsorganisationerna har nu sammanslagits. I åtskilliga länder, t. ex. IDanmark, Norge och Sverige, har det ansetts betydelsefullt att det nationella förbundet och partihandelsorganisationen ingår i samma riksorganisation. Beträffande syftet med konsumentföreningarna förekom i Storbritannien ända fram till 1800-talets slut dels åsikten att målet var att uppnå ett kooperativt samhälle, dels att konsumentföreningarna och centralorganisationema skulle begränsa sig till sådan ekonomisk verksamhet som var av betydelse för medlemmarnas konsumentintresse. Den senare åsikten blev den dominerande på kontinenten och kanske särskilt i den nordiska konsumentkooperationen. Betydelsen av vertikal integration underströks; om de organiserade konsumenterna på ett avgörande sätt genom konsumentkooperationen skulle kunna påverka varupriser och kvaliteter och dessutom andra faktorer i handel och distribution, måste först och främst ett systematiskt samarbete mellan föreningarna och riksorganisationen äga rum på regional och nationell nivå, beträffande såväl partihandel som egen produktion. Denna tanke har även utvecklats till att gälla ett internationellt affärssamarbete mellan de kooperativa förbunden. Det kan möjligen sägas att i de länder där konsumentkooperationen starkt hävdat den vertikala integrationens betydelse för konsumentintresset, har konkurrensfrågoma och striden med karteller och monopol varit av stor betydelse för rörelserna. Den brittiska konsumentkooperationen bildade vid första världskrigets slut ett kooperativt parti. Frågan om detta var förenligt med den partipolitiska obundenheten blev särskilt aktuell när samverkan på 1920-talet inleddes med arbetarpartiet. Särskilt i Belgien, Frankrike och Italien har den socialistiska rörelsen och den katolska kyrkan var för sig ställt sig bakom bildandet av konsumentföreningar, som därigenom, även om de tillämpat öppenhetsprincipen, kommit att framstå som bundna. Till detta har bidragit att de bildat separata riksorganisationer. En särskild bakgrund har den delning av finsk kooperation, som blev följden av frihetskriget 1918. De flesta länders konsumentkooperation har dock hävdat regeln om öppenhet och partipolitisk och religiös obundenhet med motiveringen att konsumentintresset i grunden är gemensamt för alla hushåll, även om inkomsterna är olika.

6.1.2.2 De nordiska länderna Till de nordiska länderna kom kooperativa impulserna under andra delen

de

av l800-talet och då från såväli Storbritannien som kontinenten. Följande årtal för riksorganisationemas bildande ger en uppfattning om när rörelsen vunnit allmän spridning och såg en möjlighet till lösning på nationell nivå av vissa gemensamma problem.

298 Kooperationen i världen

Danmark I Danmark bildades så småningom närmare 2000 ”brugsforeninger” på landsbygden. Dessa föreningar, som vardera hade en butik, skilde sig i flera avseenden från konsumentföreningar i städer och tätorter. Medlemmarna, som huvudsakligen utgjordes av lantbrukare, var solidariskt ansvariga för föreningens ekonomiska verksamhet och sålunda inte endast med inbetalade insatser. Föreningarnas sortiment och hela verksamhet var helt dominerad av den jordbrukande befolkningens behov. Handel med jordbruksprodukter hade därför större omfattning där än i kooperativa landsbygdsbutiker i övriga nordiska länder, möjligen med undantag för SOK-rörelsen i Finland. Samtidigt utvecklades stadsföreningarna, men efter ett mera allmänt bekant mönster. Föreningarnas omfattning bestämdes givetvis av stadens storlek, men av betydelse för stadsföreningarnas arbete var bl. a. den lagstiftning som bestämde att föreningen endast kunde sälja till medlemmar om den hade mer än en butik i samma kommun. Föreningarna i städerna hade visst samarbete med övrig konsumentkooperativ verksamhet genom Det Kooperative Faellesforbund. Samtidigt samverkade alla konsumentföreningar i FDB som på affárssidan utvecklades på sedvanligt sätt genom att bygga ut partihandeln och starta egen produktion. Utvecklingen under efterkrigstiden har också i Danmark framtvingat strukturrationaliseringar för konsumentkooperationen. Såväl föreningarna på landsbygden som i städerna har sökt sig nya former för verksamheten. Sedan 1962 har diskussioner förts om en enda konsumentförening för landet - Danmarks Brugsforening (DB). Resultatet har blivit att FDB år 1971 ändrade sina stadgar så att det blev möjligt för centralorganisationen att också driva detaljhandel. Som en direkt följd av detta beslut fusionerades HB (Brugsforeningen HB) med FDB vid årsskiftet 1972-73. HB omfattade vid denna tid Köpenhamn och de flesta större städer och tätorter i landet med tillsammans ca 400 000 medlemmar. Fram till år 1977 hade ytterligare ett 80-tal föreningar valt att överlämna sin verksamhet till FDB. . Situationen var 1973 att DB driver drygt 300 butiker och varuhus, medan de övriga 1414 föreningarna står för 1448 försäljningsenheter. Det torde dröja ganska länge innan en total integration av dansk konsumentkooperation blir verklighet - och därmed Konsum Danmark.

Kooperationen i världen 299

Finland Bildandet av Konsumentföreningar i Finland började åren före sekelskiftet och fortsatte med stor intensitet. Redan omkring 1920 kan föreningsbildningen sägas vara avslutad, i den meningen att föreningar organiserats i alla delar av landet. Riksorganisationen SOK, som tillkom 1904, kom emellertid att delas 1916/17, bl. a. i samband med de politiska motsättningar, som låg bakom det finska frihetskriget 1918. De av arbetarna dominerade föreningarna i städer och tätorter bröt sig ut ur SOK och bildade två centralorganisationer: ett nationellt förbund, KK, och en partihandels- och industriorganisation, OTK. Denna del av den finska konsumentkooperationen är i dag känd som ”den framstegsvänliga rörelsen eller ”E-rörelsen”. De föreningar som 1916 kvarstod i SOK var huvudsakligen landsbygdsföreningar. SOK-rörelsen har alltsedan 1916 framträtt som ”den neutrala handelslagsrörelsen”. Karaktären av stad och land har med åren kommit att allt mindre gälla de båda finska rörelserna. Den neutrala handelslagsrörelsen startade snart föreningar i städerna och E-rörelsen på landsbygden. Detta har lett till dubbelmedlemskap, som brukar antas utgöra 10 96. Inte desto mindre är den finska konsumentkooperationens gemensamma resultat av den storleksordningen att den t. ex. beträffande marknadsandel är bland de främsta i världen:

Den omständigheten, att två konsumentkooperativa rörelser befinner sig i öppen konkurrens med varandra i Finland och att den gemensamma insatsen är så betydande, tillhör de ständiga diskussionsämnena i den internationella kooperativa debatten. Det är emellertid naturligt att den finska kooperationens utveckling inte har varit eller är problemfri. Båda rörelserna började rätt tidigt egen industriproduktion och det har i flera fall varit svårt att finna tillräckligt stor marknad inom den egna rörelsen för vissa industrier, vare sig de tillhör SOK eller OTK. De olika problem som inflationen medfört har varit mycket kännbara i Finland och inte minst en gemensam lösning på kapitalfrågan vore angelägen för finsk kooperation.

Island

Sedan centralorganisationen SIS år 1917 började med partihandel har den isländska kooperationen haft en stark utveckling i olika hänseenden. Den egna produktionen har ett värde av drygt 700 milj. skr. Särskilt bör uppmärksammas att SIS har egetrederi med ett tiotal fartyg och t. ex. kontor för utrikeshandeln i London, Hamburg och USA. De 50 konsumentföreningarna har omkring 40000 medlemmar och är verksamma på

300 Kooperationen i världen

en rad områden. Varuhus har på senare tid byggts i de två största städerna, Reykjavik och Akureyri. SIS driver också en kooperativ skola i Bifröst på västra Island. Med sin höga marknadsandel (33 % livsmedel), intar den isländska kooperationen, jämte den finländska, en ledande plats i världen.

Norge Bildandet av konsumentforeningar i Norge har avslutats först efter andra världskriget. Landets geografi och kommunikationsproblem har länge medfört svårigheter for ett fullständigt genomförande av olika system från centralorganisationens, NKL, sida. Till bilden hör också att kooperativt arbete i Norge var beroende av samverkan mellan jordbruksbefolkning, fiskare och stadsbefolkning och inte, som i de övriga nordiska länderna, huvudsakligen landsbygds- och stadsbefolkning. Lagstiftningen - efter dansk modell - gynnade uppkomsten av enbutiksföreningar (en butik i varje kommun om man ville sälja till andra än medlemmar). Även i dag finns det över 400 enbutiksforeningar av totalt 675. Under 1970-talet har konsumentkooperationen i Norge haft en mycket gynnsam utveckling. Sålunda har de norska konsumentföreningarna registrerat en mycket stor marknadsandel inom livsmedelshandeln, nämligen drygt 25 96. En ny varuhuskedja har byggts, liksom stormarknader och interiörvaruhus. Sedan länge är medlemssparandet i norsk konsumentkooperation av stor omfattning. Följande tabell är belysande:

År 1976 hade de norska konsumentforeningarna sammanlagt 480000 medlemmar. Det innebär att varje norsk konsumentmedlem i medeltal hade 3 500 nkr på medlemskontot. Den norska konsumentkooperationen är ekonomiskt mycket välkonsoliderad och även om man emotser några år av dämpad efterfrågan, inflation och svårigheter for näringslivet, så är man väl rustad inför framtiden.

6.1.2.3 Övriga Västeuropa

Storbritannien Före andra världskriget var den brittiska konsumentkooperationen en i de flesta avseenden stark och välutbyggd rörelse. Efter kriget har den brittiska kooperationen haft svårigheter att anpassa sig till de rationaliseringssträvanden som allmänt karakteriserat detalj- och panihandeln i Europa och som, liksom den tekniska utvecklingen i övrigt, framtvingat en betydande

Kooperationen i världen 301

strukturrationalisering inom de övriga europeiska rörelserna. En av de grund- V läggande frågorna har gällt sammanslagningen av det nationella förbundet v (CU) och partihandelsorganisationen (CWS). 1977 års kongress röstade ned ett förslag om sammanslagning, men frågan kommer säkert att fortsättningsvis uppta intresset inom den brittiska rörelsen. Ett viktigt skäl till den brittiska konsumentkooperationens svårigheter är föreningarnas klena köptrohet gentemot CWS. Efter andra världskriget och fram till 1970 har föreningarna haft en sjunkande marknadsandel. Många konsumentföreningar har stora svårigheter, men å andra sidan finns ett antal föreningar som är stadda i stark expansion. Det är dels några äldre storföreningar, som under ett antal år rationaliserat butiksstrukturen och övrig verksamhet, dels regionföreningar, som tillkommit genom fusioner. Det bör noteras att en av dessa föreningar, CRS, är en nationell detaljhandelsorganisation bildad för ett antal år sedan och med uppgift att överta verksamheten inom branscher eller från föreningar med särskilt stora svårigheter. På det hela taget har den brittiska kooperationen på senare år haft framgång inom dagligvaruhandeln men fortfarande finns svårigheter inom flera specialbranscher.

Benelux Det som under 1970-talet tilldragit sig det största intresset i den europeiska konsumentkooperationens utveckling är den nederländska kooperationens sammanbrott. I Holland genomfördes under 1960-talet ett antal fusioner av Konsumentföreningar och stor möda lades ned på rationaliseringen av detalj- och partihandelsfunktionen. Som första land strävade man emot en enda nationell förening, Co-op Nederland. Men utgångsläget var för svagt, kooperationen kom i starkt beroende av utomstående långivare och de starkaste konsumentföreningarna ville inte delta i rationaliseringssträvandena. När den ekonomiska katastrofen för Co-op Nederland var ett faktum år 1975, innebar det att endast några få konsumentföreningar återstod av den nederländska konsumentkooperationen. Konsumentkooperationen i Belgien är sannolikt den mest splittrade i Europa med en socialistisk och två kristliga riktningar. Totalt sett har rörelsen dessutom ett tämligen begränsat inflytande med multinationella varuhus och andra detaljhandelsföretag som konkurrenter. Den socialistiska rörelsen är den största av de tre; genom dess gemensamma organ SGC (Société Générale Coopérative) drivs även bank- och försäkringsrörelse samt ett hundratal apotek. Federation Nationale des Coopératives Chretiennes (FNCC), med livsmedelsbutiker under namnet Bien-Etre, och ?Economic Populaire de Ciney (EPECE) är de båda kristliga rörelserna, som dock ej konkurrerar inbördes, eftersom de arbetar inom skilda geografiska områden. Deras detaljhandelsverksamhet är, liksom i fråga om SGC, helt koncentrerad på små kvartersbutiker med full betjäning samt på apotek. Uppsplittringen på motstridiga riktningar har försvårat den belgiska konsumentkooperationens möjligheter till expansion. Någon lösning på detta problem tycks f. n. heller inte vara i sikte. Det totala antalet medlemmar

302 Kooperationen i världen i

i belgisk konsumentkooperation är 620 000. Omsättningsökningen under 1977 var 4 %. I Luxemburg finns en mycket livaktig konsumentkooperativ verksamhet. Den största livsmedelshallen i hela furstendömet drivs av en kooperativ å förening, som därmed också har en betydande marknadsandel. l Konsumentkooperationen i Frankrike har under de senaste åren haft en gynnsam utveckling. Utbyggnaden av en stormarknadskedja med 34 enheter 3 är en av de åtgärder som gjort det möjligt att möta konkurrensen från s de stora privata kedjeföretagen. En särskild hjälporganisation för svaga föreningar har fått utökade resurser men fonnerna för dess arbete är under diskussion. . Även i Frankrike har konsumentkooperationen två centralorganisationer, ett nationellt förbund (FNCC) och en partihandelscentral (SGCC). Föreningarnas köptrohet mot SGCC är låg. Ett annat problem är att den egna produktionen är begränsad. År 1977 hade SGCC 14 industrier med ett produktionsvärde av drygt 800 milj. skr. Det förtjänar påpekas att den franska i driver en omfattande postorderförsäljning. Dess

konsumentkooperationen

omsättning 1977 var ca 1 000 milj. skr. Med en omsättningsökning på 21,3 96 för 1977 är de franska föreningarna ledande i Europa. Emellertid bör en sådan procentuell ökning ses mot den relativt blygsamma roll som den franska rörelsen tidigare spelat. Även under Francotiden fanns det i Spanien några konsumentföreningar, i och efter frigörelsen från fascismen har de spanska kooperatörema tagit en rad kontakter med andra europeiska rörelser för att få råd och bistånd för den fortsatta utvecklingen. Situationen i Portugal liknar den i Spanien. Efter frigörelsen har mycket arbete lagts ned på att finna de former inom vilka den portugisiska kooperationen skall arbeta för framtiden. Verksamheten i de Konsumentföreningar som fanns redan under Salazardiktaturen är därvid en viss grundval för den diskussion som förs, t. ex. om det är lämpligt med små enbutiksföreningar eller om man direkt skall gå in för storföreningar i de större städerna. I Italien har sedan länge konsumentkooperationen varit delad i en socialistisk och en katolsk rörelse. Sedan 1969 har dessa båda rörelser lyckats ena sig i en samverkan i en gemensam organisation Co-op ltalia. Koncentrationen av krafterna har lett till en expansion så att de italienska föreningarna med 20,7 procents omsättningsökning för 1977 visar den näst bästa utvecklingen i Europa. Även i Italien sker emellertid den största ökningen de senaste åren från en låg nivå. Konsumentkooperationen i Västtyskland har under 1970-talet haft stora svårigheter. Såväl det nationella förbundet som partihandelsorganisationen och ett antal konsumentföreningar lades ned. Bakom denna kris ligger kerligen flera historiska förhållanden, som t. ex. att kooperationen direkt förbjöds och stoppades under slutet av Hitlertiden, att rörelsen hade svårt att komma i gång efter kriget och t. ex. återfå sina tidigare tillgångar, samt att lagstiftningen i vissa hänseenden gjorde och gör det komplicerat att driva ekonomiska föreningar. Härtill kommer en del problem som är gemensamma för flera västeuropeiska rörelser, såsom svårigheterna att bygga ut en rationell och effektiv detalj- och partihandel i konkurrens med pri-

i världen

Kooperationen 303

vatkapitalistiska, nationella och multinationella detaljhandelsföretag. 1 den rekonstruktion av västtysk konsumentkooperation som ägde rum 1975, spelade den huvudsakligen fackföreningsägda Bank für Gemeinwirtschaft en avgörande roll. I det nybildade bolaget Coop Zentrale, som har ett avgörande inflytande i de föreningar eller bolag som hör till gruppen, har även det danska FDB och det svenska KF mindre ägarandelar och representation i styrelsen. Vissa föreningar har ställt sig utanför samarbetet i Coop Zentrale och av dessa är storföreningen i Dortmund mest känd. Med en omsättningsökning på 7,6 96 och en total detaljhandelsomsättning på 19 600 milj. skr, har dock den tyska kooperationen under 1977 haft en god utveckling. 1 Österrike beslutades i juni 1978 att bilda ett helintegrerat företag, Konsum Österrike. Därmed sammanslogs 40 konsumentföreningar och en centralorganisation till ett helintegrerat företag. Beslutet är resultatet av en flerårig diskussion och ett ingående utredningsarbete. Coop Schweiz, som centralorganisationen heter, blev resultatet av ett omfattande rationaliseringsarbete inom den schweiziska kooperationen, som företogs tidigare under 1970-talet. Bl. a. infördes då nettoprissystem och återbäringen slopades i föreningarna. Utbyggnaden av varuhus och stormarknader fortsätter. Nationella detaljhandelskedjor erbjuder emellertid en stark konkurrens och konsumentföreningarna visar med 6,2 % en svag omsättningsökning för 1977. 1 Grekland bildades på 1950-talet en modern i Teskonsumentförening saloniki. Efter frigörelsen har andra föreningar kommit till och även ett nationellt förbund har skapats. Den konsumentkooperativa rörelsens andel av detaljhandeln är självfallet av betydelse för bedömning av dess konkurrenskraft. Av stor betydelse är tendensen i utvecklingen. Som nedanstående tabell visar, var utvecklingen positiv i Norge och Frankrike med stagnerande andelar i Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Konsumentkooperationen tappade marknadsandelar i Belgien och Holland. I Finland är utvecklingen ojämn, men det förefaller som om kooperationen har en tendens att gå tillbaka. Tabell 6.1.3 kooperativa marknadsandelar inom detaljhandeln i %

304 Kooperationen i världen

6.1.2.4 Konsumentkooperationen i öststaterna

Sovjetunionen Konsumentkooperationen har sin egentliga förankring på landsbygden. Antalet medlemmar i de till Centralorganisation Centrosoyus anslutna föreningarna anges till omkring 64 miljoner. Omsättningen for 1976 var 63,8 miljarder rubel eller omkring 424,3 miljarder kr. Finansieringen av verksamheten grundar sig till stor del på korta och långa krediter från en statlig bank. Andelen konsumtionskapitalvaror anges till 21,2 % och omfattar även bilar. Även i Sovjetunionens konsumentkooperation har förekommit en koncentration till större enheter. År 1940 fanns 32 422 föreningar, men antalet har för 1976 minskat till 7 510. Samtidigt redovisas en våldsam ökning under perioden för alla verksamhetsgrenar. Antalet försäljningsställen är 371 000, kaféer och restauranger 88 000 och de produktionsenheter av olika slag och omfattning som finns uppgår till 25 000. Den konsumentkooperativa förädlingsindustrin, som huvudsakligen arbetar med råvaror från jordbruk, trädgårdsodling, fiske osv, har stora marknadsandelar på en rad områden. Export till 45 olika länder förekommer. En betydande utbildningsverksamhet for ,personal och medlemmar förekommer i ett stort antal institutioner. Liksom i några andra öststater forekommer även utbildning av kooperatörer från u-länderna.

Polen Spolem, oentralorganisationen för konsumentkooperationen i Polen, bildades redan 191 l. Enligt en överenskommelse som gjordes efter andra världskriget mellan konsument- och jordbrukskooperationen skulle konsumentföreningarna arbeta i städer och andra tätorter med mera än 5 000 invånare. Utvecklingen har sedermera gjort att denna gränsdragning inte så noga har följts, men den innebär att konsumentkooperationen är en organisation i tätorterna, där den för övrigt år 1975 hade 32 % av den totala detaljhandeln. År 1975 fanns 49 regionföreningar (voivod = region) och dessa hade 2,8 milj. medlemmar. Förutom 23 000 försäljningsställen och över 2 000 produktionsanläggningar hade föreningarna också 2 200 restauranger och kaféer samt dessutom 9000 andra olika serviceanläggningar. Den totala detaljhandelsomsättningen var 148 miljarder zloty eller ca 21 miljarder skr. År 1976 överfördes till Spolems olika föreningar 50000 statliga livsmedelsbutiker i städer och tätorter. Denna ofantliga utvidgning av konsumentkooperationens ansvarsområde innebär självfallet en mycket stor ansträngning för organisationen. Den visar hur snabbt kooperationens uppgift kan ändras i öststaterna men den innebär också en positiv uppskattning från statsmakten av konsumentkooperationens arbete.

Tjeckoslovakien Konsumentkooperationen i Tjeckoslovakien har liksom i flera andra öststater en tidig historia. Som mycket annat i landet har konsumentkooperationen två centralorganisationer, en tjeckisk och en slovakisk. Tillsammans fanns

Kooperationen i världen 305

år 1973 110 Konsumentföreningar med 2,1 milj. medlemmar. Antalet butiker var ca 28 000 samt kaféer och restauranger 11 000. Dessutom drev föreningarna hotell och pensionat. Den totala detaljhandelsomsättningen var 49 miljarder Kcs eller omkring 41 miljarder kr. Konsumentföreningarnas andel av den totala detaljhandeln var 25,7 96 med en högre andel för föreningarna i Slovakien.

Östtyskland

Konsumentkooperationen i Östtyskland har sedan andra världskrigets slut

haft en mycket betydande utveckling. Centralorganisationen, Verband der Konsumgenossenschaften der DDR (VdK) hade år 1975 198 anslutna foreningar med 4,3 milj. medlemmar, representerande 33 % av befolkningen över 16 år. Detaljhandelsomsättningen var 28 miljarder mark eller omkring 63,7 miljarder kr. Antalet föreningsställen var över 32000 och föreningarna drev dessutom 6 300 pensionat och hotell. Konsumentföreningarnas andel av den totala detaljhandelsomsättningen var 34 %. Liksom i andra östländer bedriver lokalföreningarna även industriproduktion på flera områden och dess totala värde var år 1975 4,4 miljarder mark. Av de övriga öststaterna är konsumentkooperationen kanske mest utvecklad i Ungern och Rumänien och mindre i Bulgarien. Två frågor förefaller att vara gemensamma för konsumentkooperationen i öststaterna; dels vilken uppgift som i en planekonomi tilldelas kooperationen som helhet och inom vilka ramar kooperationen kan besluta, dels hur en fördelning sker av arbetsuppgifter inom kooperationen själv, och vilken roll konsumentkooperationen skall spela där. Lösningarna är något olika i olika länder, men åtminstone i fråga om lösningen av de tekniska problemen sker ett betydande samarbete t. ex. med västeuropeisk konsumentkooperation.

6.1.2.5 Konsumentkooperationen i övriga världen USA

Co-operative League of the United States bildades år 1916. Det fungerar som ett nationellt förbund för alla slag av kooperativa föreningar och någon gemensam partihandel eller produktion finns inte. Delningslag och mindre konsumentföreningar, ofta begränsade till en viss grupp medlemmar, förekommer också. De jordbrukskooperativa organisationernas verksamhet är mycket välutvecklad och omfattar ofta detaljhandel med ett brett dagligvarusortiment. Den sammanlagda försäljningen inom de ca 140 konsumentforeningarna i USA uppgick 1976 till 570 milj. dollar. Ca 640 000 medlemmar hade anslutit sig. Utvecklingen har snarare stagnerat än ökat, även om en animerad diskussion inom den livaktiga Consumers Union-rörelsen förekommit om skapande av alternativa företagsformer till de stora privatkapitalistiska detaljhandelskedjorna. Konsumentkooperationen i USA har beskrivits som ”kobbar i en ocean av privata företag”.

306 Kooperationen i världen

Kanada Konsumentkooperativ verksamhet i större skala står att finna huvudsakligen i västra Kanada och i Ontario, där även partihandelscentraler och egen produktion i begränsad omfattning finns. Vissa större präriestäder har dessutom fristående konsumentföreningar. I Quebecområdet har på senare år en viss utveckling skett, och där har även nya distributionsformer prövats. Till skillnad från jordbrukskooperationen är konsumentkooperationens marknadsandel blygsam, under 1/2 %, och de ca 650 föreningarna, omslutande ca 750000 medlemshushåll, omsatte 1976 ca 2 miljarder dollar.

Övriga länder

Om Latinamerika kan sägas att konsumentföreningarna huvudsakligen har tillkommit som ett led i biståndsarbetet och dänned följer det utvecklingsmönster som gäller för kooperationen i u-land. I Asien är Israel ett av de länder, där konsumentkooperationen är starkast utvecklad. Liksom samhällsstrukturen i allmänhet är mycket unik för Israel jämfört med andra länder, skiljer sig även uppbyggande av och verksamheten hos kooperationen en hel del från det mönster vi möter i Västeuropa. Den kooperativa rörelsen är nära förbunden med den fackligt/politiska arbetarrörelsen och det finns en långtgående integration även i ekonomiskt kommersiellt avseende mellan denna rörelse och kooperationen. Den konsumentkooperativa grenen har kunnat notera försäljningsmässig volymtillväxt under 70-talet, som präglats av omstrukturering och koncentration av såväl butiks- som föreningsnätet. Konsumentkooperationen omsatte i detaljhandelsledet år 1977 ca 800 milj. skr och i partihandels- och importcentralen Hamashbir-Hamerkazi (HH) närmare 2 miljarder skr. Den höga omsättningssiffran i HH förklaras av att denna är den enda importören av vissa varor till landet. Dessa säljs huvudsakligen till privata företag samt till stat och kommun. Utvecklingen av konsumentkooperativ verksamhet iJapan har i huvudsak skett efter andra världskriget. Verksamheten bedrivs dels i öppna föreningar, vilka omfattar ett visst geografisk område, dels i slutna och till en viss yrkesgrupp eller företag orienterade föreningar. Föreningarna kan ha endast en Verksamhetsgren, vanligtvis livsmedel, men har i vissa fall andra grenar, såsom försäkring, social service, restauration osv. Inom den starka jordbrukskooperationen bedrivs dessutom en växande detaljhandel med livsmedel i allt större enheter. Den konsumentkooperativa verksamheten är organiserad i ca 600 föreningar, innefattande ca 5,6 milj. medlemmar. Omsättningen i de ca 1 800 butikerna, sysselsättande ca 70 000 personer, uppgick 1976 till ca 12 miljarder skr. Marknadsandelen var 1976 ca 1,6 % och har under 70-talet ökat med fyra tiondels procentenheter. Konsumentkooperationen i u-länderna har ett antal särdrag som är gemensamma, oavsett om föreningarna är verksamma i Asien, Afrika eller Latinamerika. På landsbygden är den kooperativa butiken en del av verksamheten i

Kooperationen i världen 307

en branschblandad kooperativ förening, där de lantbrukskooperativa inköpsoch försäljningsenheterna är dominerande. I städerna leder Konsumentföreningen ofta sitt ursprung till initiativ från en eller annan organisation, en spar- och kreditförening, en missionsstation eller en fackförening. Om konsumentföreningen från början vänder sig till en begränsad krets, t. ex. en yrkeskår, blir det senare svårt att öppna den för alla medborgare och om föreningen från början varit öppen för alla, så har den för sin framgång tvingats lita till de medlemmar som kan läsa, skriva och räkna för att finna lämpliga förtroendevalda och en i övrigt insiktsfull medlemselit. Det krävs av denna medlemselit att den skall vara starkt intresserad av informations- och upplysningsarbete. Föreningen kan i detta avseende få betydande stöd genom biståndsinsatser, men det är betydelsefullt att de välutbildade medlemmarna verkligen är inställda på att verka för att de fattiga och illiterata dels blir medlemmar, dels får en grundlig kunskap i de olika frågor som är väsentliga för medlemmarna. För konsumentkooperationen i u-land, liksom för annan kooperation, gäller att flera regeringar uppgjort planer för att täcka landet med konsumentföreningar, från ”toppen”. Syftet har i regel varit att motverka inflation. I de flesta fall har sådana projekt helt misslyckats, i andra har de efterlämnat enstaka föreningar, som funnit former för att leva vidare.

6. 1 .3 Bostadskooperationen

De bostadskooperativa föreningarna har olika primäruppgifter. Föreningar för eget byggande förekommer i många länder, t. ex. i Frankrike och Kanada. Där, liksom i många u-länder, deltar medlemmarna i produktionen av bostaden. l vissa länder kvarstår en lokal byggnadskooperativ förening som servicekooperativ, även sedan ett område är bebyggt, för reparationer och för om- eller utbyggnad av fastigheterna. Den enklaste formen av bostadskooperativa föreningar är de som lämnar kredit för byggnation. Mest kända är de ”building societies” som förekommer i Storbritannien och i den övriga engelskspråkiga världen. l Sverige har inom HSB byggande och sparande förenats i samma kooperativa medlemsorganisation, vilket är förhållandevis ovanligt. Framför allt i fråga om flerfamiljshus förekommer olika lösningar beträffande medlemmens ägande i föreningen. Mest praktisk förefaller den svenska formen av bostadsrätt vara. Den möjliggör både gemensamt ägande med demokratiskt inflytande över ekonomi och förvaltning och individuell nyttjanderätt till den egna bostaden med stora möjligheter att själv bestämma över sitt boende. Finansieringen av bostadskooperationen är i hög grad beroende av inställningen från stat och kommun och de regler för lån och räntesatser som tillämpas. Bostadskooperationens verksamhet i ett land påverkas också i hög grad av hur skattepolitiken utformas i förhållande till bostadsrätt och enskilt = ägande av bostaden. Bostadskooperationen verkar på ett område, där det är svårt att uppnå likhet och neutralitet i konkurrensförutsättningarna mellan olika företagsformer. Planering av nya områden, tilldelning av tomtmark, fördelning av resurser för byggande är endast några exempel på betydelsen av att privata, kooperativa och offentliga byggnadsföretag och fastighetsägare behandlas lika, för att kostnaderna för boendet skall bli rättvist fördelade.

308 Kooperationen i världen

Tolv bostads- och byggnadsforetag i Danmark, Finland, Norge och Sverige samverkar sedan 1950 i Nordiska Kooperativa och Allmännyttiga Bostadsföretags Organisation (NBO). I detta nordiska samarbete representeras Danmark med Boligselskabernes Landsforening (BL), i vars föreningar finns 260 000 bostäder och Byggefagenes Kooperative Landssammenslutning (BKL) som produktionsforetag. Till riksorganisationen (KK) för den konsumentkooperativa E-rörelsen är i Finland genom HAKA-foretagen foreningar med 60 000 bostäder anslutna, samt dessutom Bostadsstiftelsen med ca 6 000 lägenheter. Norske Boligbyggelags Landsforbund (NBBL), vars foreningar har omkring 145 000 lägenheter, är anslutet, liksom produktionsföretaget Fagbygg i Norge. Medlemmar från Sverige är HSB med ca 350 000 och Svenska Riksbyggen med ca 200000 bostäder och Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) representerande 570 000 forvaltade bostäder i de svenska allmännyttiga bostadsföretagen. Även byggnadsproduktionsföretaget BPA är medlem i NBO. Detta nordiska samarbete på bostadskooperationens område avspeglar en samverkan som började redan när bostadsrättsforeningarna bildades på 20och 30-talen. Erfarenhetsutbytet blev av stor betydelse på en rad områden och samarbetet i NBO har bl. a. gett underlag for en debatt om bostadspolitikens villkor i de fyra nordiska länderna. Det enorma återuppbyggnadsarbete som världen stod infor efter andra världskriget gällde särskilt bostäderna i Europa och i ett flertal asiatiska länder. Bostadskooperativa organisationer återuppstod och utvecklades på kontinenten i Europa och fick efter hand en stark ställning. Bostadskooperationen i Storbritannien domineras av ”building societies”, vars syfte är att ge medlemmarna möjlighet att spara till en egen bostad och att i fortsättningen avbetala det lån på fastigheten som föreningen ger. Det är sålunda numera närmast fråga om kreditkooperation, men i början ingick i dessa byggnadsforeningars verksamhet även att organisera medlemmarna i grupper for eget byggande. Vid slutet av 1974 var 416 byggnadsforeningar registrerade i Storbritannien och de kontrollerade tillgångar på 210()0 milj. pund. På senare tid har olika former for kooperativa bostadsforeningar for familjehus introducerats i Storbritannien, men de är ännu så länge av mindre betydelse. I Västtysldand har bostadskooperationen anor sedan mitten av förra seklet. I början av 1900-talet hade byggnadsforeningarna stor betydelse för att finansiera och organisera byggandet av egna hem for industristädernas arbetare. Efter forsta världskriget utvecklades bostadskooperationen ytterligare, men dess stora betydelse kom med återuppbyggnadsarbetet efter andra världskriget. I den samorganisation som finns for bostadskooperationen och de allmännyttiga bostadsforetagen (Gesamtverband Gemeinnutziger Wohnungsunternehmen) finns 1 246 kooperativa organisationer anslutna. Sedan 1949 har de kooperativa och allmännyttiga bostadsforetagen byggt 4,3 milj. bostadsenheter. Det totala antalet bostadslägenheter i forbundsrepubliken är 24 milj. Gesamtverband bildade år 1969 en organisation, DESWOS, for att främja utvecklingen av bostadskooperationen i u-länderna.

Kooperationen i världen 309

Bostadskooperativa organisationer av skilda slag är i Frankrike anslutna till en gemensam intresseorganisation, PROMOCOOP. Samverkan mellan arbetarkooperativa produktionsföreningar verksamma inom byggbranschen och bostadskooperationen förekommer i Italien. Bland de olika kooperativa organisationerna i Israel, som både varit verksamma under lång tid och fått stor omfattning, märks Shikun Ovdim. Shikun Ovdim, som är den största icke-statliga bostadsorganisationen i Israel, har under sin verksamhet sedan 1931 byggt över 400000 bostadsenheter. I öststaterna är bostadskooperationen särskilt utvecklad i Polen och Tjeckoslovakien. Närmare 1 000 föreningar är anslutna till en Centralorganisation för bostadskooperativer i Polen och de representerar 65 % av bostadsbeståndet i städerna. Antalet medlemmar var 1977 2,2 milj. Såväl hyresfastigheter som bostadsrätt Förekommer och antalet nya lägenheter som fárdigställts under 1977 var 153 000. l Tjeckoslovakien bildades bostads- och byggnadskooperationen år 1959 och har sedan haft en betydande utveckling. Tre huvudorganisationer är verksamma, varav två i städerna. Genom dem har närmare en halv miljon bostäder byggts eller renoverats. Den organisation som är verksam på landsbygden har framför allt till uppgift att förse dem som är verksamma i skogsoch jordbruk med bostäder. Ca 35000 sådana bostäder har byggts. Sammanlagt anges att ca 30 % av alla bostäder i Tjeckoslovakien har konstruerats av byggnadskooperativa företag. The USA Foundation for Co-operative Housing (FCH) bildades 1950 för att främja bostadskooperationens utveckling i USA. Genom FCH har 75 000 bostäder byggts och FCH är därmed den största bostadskooperativa organisationen i USA. FCH är dessutom verksam i u-länderna som rådgivare i planerings- och byggnadsfrågor. International Co-operative Housing Committee är bostads- och byggnadskooperationens specialkommitté inom IKA. Denna kommitté har nu 27 ordinarie och 7 stödjande medlemsorganisationer. Flera betydande initiativ har tagits av kommittén sedan dess bildande 1952. En viktig uppgift var att inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECB) bevaka bostadskooperationens intressen i frågor som bl.a. sammanhängde med planering, utveckling och lagstiftning i samband med återuppbyggnaden av Europas krigshärjade städer. Bostadskommittén var också tidigt inriktad på u-landsfrågorna. År 1966 bildades genom kommitténs initiativ International Co-operative Housing Development Association (ICHDA). Medlemmar i ICHDA representerar 17 organisationer i 13 olika länder, de flesta även medlemmar av bostadskommittén. Genom ICHDA har den internationella bostadskooperationen framför allt fått ett instrument i Förenta Nationema för att bevaka och driva kravet på människovärdiga bostäder för u-ländemas invånare. Ett flertal utredningar och pilotprojekt i samverkan mellan ICHDA och FN:s specialorgan har kommit till stånd med syfte att finna lösningar på låginkomstgruppernas bostadsproblem, såväl i städerna som på landsbygden. Världsomfattande konferenser i samverkan med FN har syftat till att skapa allmän förståelse för bostadsfrågans betydelse, inte minst i u-länderna. En FN-resolution är därvid av stor betydelse för det fortsatta praktiska arbetet.

310 Kooperationen i världen

6. 1.4 F örsäkringskooperationen Försäkringskooperativa företag har i regel startats antingen i anslutning till redan existerande konsumentkooperation eller jordbrukskooperation. Det sannolikt äldsta av de internationellt kända kooperativa försäkringsföretagen är Coop. Insurance Society i Storbritannien, som startades redan 1867. Som bildare stod då ett antal konsumentföreningar och CIS:s beslutande organ domineras nu av den brittiska partihandelsorganisationen. Organisationsmönstret från CIS har sedan följts i andra engelskspråkiga länder. Försäkringskooperativa företag finns i alla de fem nordiska länderna och startades i regel under de forsta decennierna av 1900-talet. Sedan 1935 sammanträder vart tredje eller vart fjärde år den Nordiska kooperativa forsäkringskonferensen. Den 12:e konferensen hölls i Reykjavik 1977. Från Danmark deltog representanter från Alka, vars moderorganisation är Det Kooperative Faellesforbund (DKF), där bl. a. konsumentföreningarna i städerna är medlemmar. Dessutom deltog representanter från Tryg, som är ett av försäkringsföretagen inom dansk jordbrukskooperation. Från Finland fanns representanter från Kansa, vars moderorganisation är E-rörelsen (KK). På motsvarande sätt representerar Pohja SOK-rörelsen i Finland. Efter andra världskriget bildades Samvinnutryggingar på Island, vars moderorganisation är konsumentkooperationen (SIS). Från Norge deltog representanter från Samvirke, vars moderorganisation också är konsumentkooperationen (N KL) och från Sverige representanter från Folksam. Dessutom var kooperationens pensionsanstalter i Finland och Sverige representerade. Det nordiska samarbetet är sålunda välorganiserat även på försäkringsområdet. Försäkringskooperationen i övriga Europa har beträffande Västtyskland, Österrike och Schweiz i regel en tidig bakgrund som sammanhänger med behovet av såväl social- som livförsäkringar. Sålunda registrerades det kanske mest kända företaget i Västtyskland, Alte Volksfürsorge, år 1912. Dessa försäkringsföretag har sin bakgrund i konsumentkooperationen och fackföreningsrörelsen. I Västtyskland ingår i Raiffeisen-gruppen (jordbrukskooperationen) flera kooperativa forsäkringsföretag, representerande såväl person- som sakförsäkringar. I Belgien är försäkringskooperationen delad i en socialistisk och en kristligt orienterad riktning. Det mest kända försäkringsföretaget i USA är Nationwide, som har sin bakgrund i jordbrukskooperationen, nämligen Ohio Farm Bureau. Flera försäkringslöretag, såväl i USA som i Kanada har sin bakgrund i spar- och kreditföreningar (Credit Unions). Credit Unions har framför allt ett behov av att försäkra medlemmarnas lån för att få trygghet beträffande återbetalning. I den övriga världen finns kooperativa försäkringsföretag av stor betydelse bl. a. i Australien, Israel och Japan samt i vissa latinamerikanska länder. Det lörsäkringsbehov som de kooperativa företagen avser att täcka varierar självfallet från land till land. Ofta börjar rörelsen tillgodose behovet av personförsäkringar och sedermera tillkommer sakförsäkringar. Genom anknytning till andra organisationer kan ibland speciella former av försäkringar utvecklas, som t. ex. grupplivförsäkring i Sverige. Beträffande behovet av och förutsättningarna för försäkringskooperationen i u-länderna bör observeras att privata försäkringsbolag i de tidigare kolonialländerna byggde upp

Kooperationen i världen 311

ett system av försäkringsfilialer i koloniema, som ibland fick monopol på försäkringen där. Även om statsmakterna i ett land, som nu fått sin frihet, förstatligar försäkringsväsendet, är det naturligt att organisation, system och t. ex. återförsäkringsfrågor löses i samverkan med det tidigare moderbolaget. Även om befolkningen i ett u-land inte på långt när har samma möjligheter att teckna person- och Sakförsäkringar som befolkningen i industriländerna, skapar kooperationens utveckling i u-länderna dels behov av försäkringar inom kooperationen, t. ex. inom jordbrukskooperationen och spar- och kreditföreningarna, dels behov av försäkringar för vissa grupper av medlemmar. Hur det kooperativa försäkringsbehovet kommer att lösas i ett u-land är givetvis beroende på de nationella förhållandena. Antingen kan den kooperativa riksorganisationen öppna en agentur för det statliga försäkringsbolaget eller också kan ett kooperativt försäkringsforetag bildas. Kooperativa försäkringsföretag finns t. ex. i Malaysia och i delstatema Bombay och Hyderabad i Indien. Det är betecknande för de båda indiska företagen att de inte får syssla med livförsäkringar, eftersom det är ett statligt monopol. Försäkringsområdet är kanske särskilt väl lämpat för internationellt kooperativt samarbete, eftersom goda tekniska lösningar är en förutsättning för framgång. Det finns därför skäl att skildra det samarbete som förekommer inom IKA. Försäkringskooperationens samarbetsorgan inom IKA är den Internationella Kooperativa Försäkringsfederationen, som bildades redan 1922. Federationen har i dag 70 medlemsföretag i 29 länder. Dess sekretariat finns i Manchester, England. Federationens verksamhet kan delas upp i två huvudområden: samarbete mellan medlemsföretagen (t. ex. gemensamma utredningar, gemensamma handlingsprogram, återförsäkringsutbyte, informations- och personalutbyte) samt bistånd till kooperativa- och fackföreningsrörelser, som önskar etablera egen kooperativ försäkringsverksamhet. Federationens högsta beslutande organ är konferensen, som hålls vart fjärde år, i samband med IKA:s kongress. Konferensen väljer exekutivkommittén, som är federationens verkställande utskott. Exekutivkommittén består av åtta ledamöter och sammanträder minst en gång per år. För närvarande är följande länder representerade i exekutivkommittén: Belgien, Storbritannien, Japan, Kanada, Malaysia, Sverige, USA och Västtyskland. Under de senaste åren har försäkringsfederationen bl. a. behandlat följande frågor: ansvarsförsäkring, inflation och försäkring, ledarskapsfrågor, personalutveckling och produktutveckling. Federationen har tre permanenta underorgan:

Återjörsäkringsbyrân bildades 1949 och har till uppgift att främja och ut-

veckla återförsäkringsförbindelser mellan federationens medlemsbolag samt att bistå nyetablerade företag med att bygga upp en rationell återförsäk-

ringsverksamhet. Återförsäkringsbyrån har fyra ledamöter. Byråns sekre-

tariat finns i Manchester, England. Urvecklingsbyrân bildades 1963 och handlägger frågor som rör tekniskt bistånd till kopperativa eller fackföreningsrörelser, som önskar etablera egen kooperativ försäkringsverksamhet. Byrån har 10 ledamöter. sekretariatet finns på Folksam. Allnations Inc är ett gemensamt holdingbolag och bildades 1966. Aktieägare

312 Kooperationen i världen

i Allnations är federationens medlemsföretag. Allnations har till uppgift att lämna lånegarantier i samband med kooperativ försäkringsetablering. Styrelse för företaget är federationens exekutiv. Allnations är förlagt till Ohio, USA.

6. 1 .5 Jordbrukskooperationen Jordbrukskooperation i nutida mening har förekommit i över hundra år och finns i någon form i närmare ett hundratal länder. Nedanstående beskrivning kan därför självklart endast bli summarisk och beröra endast ett urval av länder. För varje grupp, i vissa fall for enskilda länder, anges viktiga utvecklingstendenser samt nuvarande omfattning av jordbrukskooperationen, till vilken här föres även kreditorganisationer.

6.1.5.1 Uppkomst och tidig utveckling Samverkan mellan bönder i former med anknytning till kooperationens idéer och principer uppstod på olika håll i Europa under 1800-talet. En av de äldsta formerna är den typ av föreningar, som fr. o. m. 1849 grundades i Tyskland med F WRaifl”eisen som pionjär. De hade från början till uppgift att ta emot sparmedel och ge kredit åt fattiga småbönder och hantverkare, men de bondebetonade av dem började snart även med anskaffning av förnödenheter. I flera andra länder uppstod jordbrukskooperativa föreningar under 1800talets senare hälft, under inspiration från de kooperativa ideér som började spridas vid denna tid. Andelsmejerier, som de oftast kallades, grundades på 1880-talet i bl. a. Danmark och Frankrike, liksom i Sverige. I bl. a. dessa tre länder gav de första mejerierna upphov till ett stort antal efterföljare. Andelsidén spred sig till andra områden, främst anskaffning av produktionsmedel såsom utsäde, gödsel och foder. Också i Storbritannien utvecklades jordbrukskooperation i mindre skala kring sekelskiftet. Jordbrukskooperationen i Storbritannien var väl knappast den bäst utvecklade i Europa, men den kom att få stor betydelse som ”brohuvud” till de många områden i olika delar av världen som vid denna tid tillhörde brittiska imperiet. I många av dessa länder - Indien, Ceylon, Kenya m. fl. — grundades föreningar efter brittiskt mönster, till en början i många fall endast för vita farmare, men senare i växande grad med anslutning av landets egna bönder. Också i Kanada och USA fick jordbrukskooperationen spridning kring sekelskiftet och vann i Kanada betydande framgång, särskilt för avsättning av spannmål. Också i många andra utomeuropeiska länder har jordbrukskooperationen fått betydande spridning. Främst bör nämnas Japan, Israel och i någon mån Argentina, Chile och flera andra länder i Sydamerika. Slutligen bör här nämnas att även vissa av länderna med Socialistisk regim har rörelser som bör räknas till jordbrukskooperationen, främst Polen, Ungern och Jugoslavien. Till s. k. tredje världen, frånsett brittiska kolonier, kom kooperationen sent, men har blivit föremål för betydande intresse.

Kooperationen i världen 313

6.1.5.2 De nordiska länderna Här behandlas Danmark, Finland och Norge. Situationen i Norge är den som mest liknar den svenska. 1 Finland kompliceras bilden av samröre mellan lantbruks- och konsumentkooperation samt genom skilda organisationer för de båda språkområdena och i Danmark präglas rörelsen av den starka inriktningen på export. De viktigaste gemensamma dragen är höga marknadsandelar för avsättning av produkter och inköp av förnödenheter, grundade på stor procentuell anslutning, samt starka riksorganisationer och därigenom stark ställning på marknaden och gentemot staten. Länderna behandlas nedan vart för sig.

Danmark Den danska andelsrörelsen blev redan före första världskriget en självklar del av den danska ekonomin och den danska livsstilen, främst av allt inom jordbruket. Samtidigt har dock konkurrensen från den privata handeln på flera områden hela tiden varit hård. Från början hade i de flesta föreningarna medlemmarna gemensamt och fullt ansvar för föreningens skulder, och endast småningom har systemet med ”begränsad ansvarsfrihet” kommit in. 1 majoriteten av föreningar kvarstår detta alltjämt, även om det ytterst sällan utkräves. Antalet småföreningar var länge mycket stort, men på senare år har fusioneringen varit kraftig, i vissa fall jämförbar med den svenska, men i andra fall mycket begränsad. Tabell 6.1.4 Marknadsandelar och föreningsantal för olika branscher

Branscher Marknadsandel Antal föreningar 96 1975, ca 1960 1970 1975

Observeras bör att en stor del av produktionsmedlen köps i ”brugsforeningerne” (konsumentkooperationen), där bönderna som regel är medlemmar. Denna rörelse omfattade i Danmark till en början främst bönder, och handeln med produktionsmedel var lika viktig som den med övriga varor. Det finns en rik flora av riksorganisationer för olika jordbrukskooperativa branscher, jämte till dem knutna bolag för olika uppgifter. På toppen finns De samvirkende danske andelsforeninger, vari 29 organisationer och bolag är representerade. Organisationen började som en samarbetskommitté, Andelsudvalget, och går alltjämt mest under detta namn. Fram till 1971 var också FDB (= svenska KF) medlem av Andelsudvalget och fortfarande finns många band mellan de båda rörelserna. Det finns även exempel på att samverkan ökat, efter tillkomsten av DANMILK 1977, där FDB och mejeriorganisationen ingår.

314 Kooperationen i världen

Andelsudvalget tillsätter i sin tur medlemmar i Landbrugsrådet, vari landbolöreningarna (ungefär = hushållningssällskapen i Sverige, men långt viktigare) även ingår. Med sitt stora sekretariat motsvarar Landbrugsrådet ungefär vårt tidigare Sveriges Lantbruksförbund, fast med huvudinriktning på avtals- och exportfrågor. Någon organisation fullt motsvarande vårt tidigare RLF eller nuvarande LRF finns ej i Danmark.

Norge Jordbrukskooperationen i Norge är till sitt ursprung ungefär jämngammal med den danska och svenska. Liksom i Sverige var den tämligen svag och splittrad fram till början av 1930-talet. Delvis med hjälp av en lag av 1930, som lade en avgift på all försäljning av jordbruksprodukter, uppbyggdes starka organisationer på samma sätt som i Sverige. Ett undantag är handeln med spannmål, som i Norge är statsmonopol. Antalet föreningar är relativt stort och fusioneringen har varit måttlig, bl. a. beroende på geografiska förhållanden. Föreningarna ombesörjer, i högre grad än i Sverige, marknadsreglerande uppgifter å statens vägnar, finansierade genom nämnd avgift plus en senare införd avgift på handeln med fodermedel. Ett samarbetsavtal mellan Lantbrukets Sentralforbund, LS och NKL (norska KF) har nyligen ingåtts. Man har 9 stora riksorganisationer plus 8 mindre. Topporganisationen är Lantbrukets Sentralforbund, ungefär motsvarande tidigare Sveriges Lantbruksförbund i Sverige. Diskussioner om sammanslagning med den allmänna och fackliga jordbruksorganisationen Norges Bondelag pågår sedan en tid. Tabell 6.1.5 Marknadsandelar och föreningsantal för olika branscher

Foder, gödselmedel etc.

Finland

Jordbrukskooperationen i Finland startade kring sekelskiftet 1900, då Sällskapet Pellervo bildades med avsikt att främja uppkomsten av jordbrukskooperativa föreningar. Till skillnad från i de övriga nordiska länderna bildades alltså här en central organisation förstl Den har alltjämt denna funktion för den fmsktalande delen. Motsvarande på svenska sidan är Finlands Svenska Andelsförbund. Ett annat särdrag är att kreditorganisationer, jordbrukskassor/ banker, växte fram tidigt, redan från omkring 1902. De har hela tiden varit mycket

Kooperationen i världen 315

viktiga för Finlands bönder och har dessutom ett stort antal medlemmar inom andra samhällsklasser. F. ö. finns föreningar för olika branscher, mejeri, slakt, ägg, skogsprodukter, men bilden är dock mera varierad än i de övriga nordiska länderna. Så har t. ex. hela tiden endast undantagsvis funnits mellanled mellan primärföreningar och riksorganisationer. På skogssidan har aldrig ens funnits primärföreningar; skogsägama är i stället medlemmar direkt i riksorganisationen. Störst är dock skillnaden i fråga om handeln med förnödenheter och avsättningen av växtprodukter. Dessa uppgifter bedrivs i Finland av ett flertal typer av föreningar, men främst av de kooperativa butikerna, som också säljer konsumtionsvaror. På detta område finns av historiska orsaker två grenar av kooperation, den ena knuten till arbetarrörelsen (riksorganisationen KK), den andra från början mera landsbygdsbetonad (riksorganisationen SOK). Genom SOK:s föreningar går huvuddelen av den producentkooperativa handeln med växtprodukter och förnödenheter, de senare dock till stor del levererade från centralorganisationen Hankkija - som hör till Pellervo, men har som medlemmar dels kooperativa butiker, dels mejerier, slakterier m. fl. På senare år har därtill också Hankkija öppnat försäljningsställen på landsbygden i konkurrens med SOK. Det finns alltså här en samverkan mellan konsument- och producentkooperation, som länge funnits även i Danmark och nu börjat i Norge, men i stort sett helt saknats i Sverige. I Finland är, liksom alltjämt i Danmark, jordbrukarna i allmänhet medlemmar i kooperativa ”butiksföreningar”, vilka i båda länderna på landsbygden är blandat konsument- och producentkooperativa. Tabell 6.1.6 Marknadsandelar och föreningsantal för några branscher

“Av samtliga insättningar i landet.

6.1.5.3 Övriga Västeuropa

En viktig grupp av länder utgör nuvarande Västtyskland och de länder vilkas jordbrukskooperation haft de tyska Raiffeisenföreningarna som förebild, främst Österrike och Schweiz. Även Frankrike är av stort intresse i detta sammanhang. EG-samarbetet har haft viss betydelse för jordbrukskooperationen, varför den nämnes något här. l Västtyskland har jordbrukskooperationen utvecklats från den tidigare tyska Raiffeisenmodellen, där kreditorganisationerna utgjorde basen för en påbyggnad med avdelningar för anskaffning av förnödenheter och senare avsättning av produkter. Dels på grund av den federala strukturen hos landet, dels på grund av den gradvisa framväxten ur kreditforeningarna, har or-

316 Kooperationen i världen

ganisationens uppbyggnad länge varit komplicerad. Efter tillkomsten av det gemensamma Raiffeisenverband har den dock förenklats coh stabiliserats. Sammanlagt fanns 1976 ca 9 000 föreningar, till stor del branschblandade, varav ca 3 000 var ursprungliga kreditföreningar som påbyggts. Föreningarna samarbetade i ett 60-tal centralorganisationer av varierande slag. Jordbrukskooperationen hade 1976 ca 53 96 av den totala marknaden inom jordbruket, varav för mjölk 85 %, spannmål 52 %, fodermedel 35 96, vindruvor 30 %, kött ca 20 %. Också här har fusionering förekommit på senare år, dock ej speciellt snabbt. 1956 fanns ca 21 0()0 föreningar, 1976 ca 9 000 (mejeriföreningar ned från 5 300 till 1 900). Även om marknadsandelen ligger obetydligt över hälften

av jordbrukets handel, är det rätt att säga att kooperationen hanen do-

minerande ställning inom det tyska jordbruket i dag. I Österrike har utvecklingen liknat den tyska med utgångspunkt i kreditföreningar. F. n. finns ca 3 000 föreningar varav 1 300 är jordbrukskassor. På mjölkområdet svarar mer än 900 föreningar för över 90 96 av produktionen. Även här har jordbrukskooperationen en allmänt stark ställning och stort inflytande. Man kan dock säga att den i Österrike har en mera politiskt konservativ inriktning än i många andra länder. [Frankrike har jordbrukskooperationen gamla anor och har gjort speciellt stora framsteg på senare tid, vilket visas av att kooperationens marknadsandel mellan 1965 och 1975 ökade från 48 till 68 96. Marknadsandelarna för olika områden var 1974 följande: Tabell 6.1.7 Marknadsandelar för den franska jordbrukskooperationens olika produkter inom jordbruksområdet 1974

96 96 96 Mjölk 46 Spannmål 69 Handelsgödsel 50 Fläsk 50 Oljeväxter 70 Fodermedel 32 Kött 16 Vindruvor 50 Kemiska medel 55 Ull 42 Frukt/ grönsaker 35 Utsäden 70

Härav framgår att kooperationen har en klart dominerande ställning inom såväl avsättning som anskaffning. F. n. uppges så gott som alla franska bönder vara medlemmar av minst en kooperativ förening. Fransk jordbrukskooperation har även visat intresse för att pröva nya vägar. Så förekommer t. ex. organiserad gemensam maskinanvändning mer än i de flesta europeiska länder. S. k. producentgrupper är f. n. mycket aktuella (se nedan). En annan samarbetsform är de s. k. SICA-föreningarna, vilka söker lösa frågor av gemensamt intresse för en hel bygd och i vilka kooperativa organisationer ofta ingår. I Storbritannien har -ju kooperationen gamla anor och även jordbrukskooperativa föreningar bildades tidigt. När de sökte utvidga sin verksamhet under 1920-talet blev det många misslyckanden, och 1931 kom en lag om statliga Marketing Boards, där producenterna fick majoriteten av styrelseplatserna. På mjölksidan blev Milk Marketing Board (MMB) i stort sett framgångsrikt och består alltjämt för uppköp, kontroll m. m., samt distribution till privata mejerier och distributörer. MMB bedriver också viss egen förädling. Marketing Boards bildades för en mängd branscher, men de allra flesta har efter hand lagts ned igen.

Kooperationen i världen 317

På avsättningssidan är kooperationen inom Storbritannien mycket svag och har ca 11 % av produktionen, varav lör ull 31 %, för ägg 17 96 och spannmål 12 %. Man försöker nu få fram en starkare organisation för köttproducenter. Anskaffningsföreningarna är något starkare och har ca 200 000 medlemmar mot 100000 i avsättningsforeningama. Sedan Storbritannien kom med i EG har emellertid aktiviteten ökat betydligt, bl. a. genom tillkomsten av en federation lör hela jordbrukskooperationen, där märkligt nog även MMB ingår, samt av British Agricultural Council, som avses representera hela det brittiska jordbruket. Förberedelser pågår även för en ny kooperativ lag. Som ett betydande hinder för snabb tillväxt av föreningarna ser man svårigheten att få loss kapital från medlemmarna.

EG och jordbrukskooperationen lnom EG har som bekant den gemensamma jordbrukspolitiken varit svårbemästrad, men dock kunnat bibehållas. Kooperationens marknadsandelar i de anslutna länderna har varit i stort sett oberörda av EG:s tillkomst. EG kan sägas ha varit omväxlande försiktigt välvilligt och neutralt till jordbrukskooperationen; tydligt är att det finns andra affársintressen, starka nog att bromsa de försök att gynna kooperationen, vilka då och då gjorts. Kooperationen har hittills endast med nöd kunnat undgå att drabbas av konkurrensbefrämjande lagstiftning. EG:s kooperativa samarbetsorganisation COGECA har vidare föreslagit att möjlighet skulle ges att bilda kooperativa organisationer gemensamma för hela EG, men detta har ej gått igenom. Ökning av inter-kooperativ handel inom EG tycks vara mera lovande. Även konsumentkooperativa EUROCOP har uttryckt intresse lör direkt handel med jordbrukskooperationen. En tendens av intresse f. n. är bildandet av s. k. producentgrupper, dvs. mindre grupper av jordbrukare som binder sig för leverans av vissa produkter under visst antal år. På några få områden kan de innebära en risk för splittring av den hittillsvarande kooperationen. EG-organens inställning till grupperna är tills vidare något avvaktande.

6.1.5.4 Lantbrukskooperationen i öststaterna Utforskningen av ägande och produktion inom jordbruket i dessa länder erbjuder en rik skala av vägar att lösa frågan om samverkan inom jordbruket. Med traditionell definition av kooperation hör flera av dem ej till området för denna framställning, men problemen och lösningarna är dock så närliggande att de rimligen ej kan förbigås här. Om man utelämnar vissa av de klassiska principerna lör kooperation, kan man möjligen säga att de dominerande socialistiska formerna, kollektivjordbruket och folkkommunen, ändå är ett slags kooperation: de främjar medlemmarnas ekonomiska intressen genom samverkan, och medlemmarna är likställda och till stor del självstyrande. De har däremot ej öppet

318 Kooperationen i världen

och frivilligt medlemskap och medlemmarna är ej självständiga företagare. Även den som ej anser att man här har en Kooperation, torde medge att dessa former är av största intresse vid diskussion av samverkansforrnerna inom jordbruket. Med Sovjets nästan helt kollektiviserade jordbruk som utgångspunkt och modell har de socialistiska länderna utvecklat sin jordbruksstruktur på varierande sätt. Sovjet självt har omkring 60 % av arealen i statsjordbruk och alltså endast 40 96 i kollektivjordbruk, vilka dock ej minskat absolut sett; i stället har statsjordbruken ökat genom nyodling. Tjeckoslovakien och Rumänien har ca 1/4 i statsjordbruk, resten i kollektiva former. 1 DDR, Ungern, Bulgarien och Albanien är kollektivjordbruken dominerande. Mest avvikande är Jugoslavien och Polen med 12-15 % i statsjordbruk, medan resten brukas av självägande bönder, i båda fallen efter en misslyckad start med kollektivjordbruk.

Traditionell jordbrukskooperation kan alltså i Östeuropa fmnas endast i

de två senare länderna. [Jugoslavien tycks jordbrukskooperation av närmast västeuropeisk modell ha en stor och troligen växande betydelse, speciellt från 1970, då delstaterna fick ansvar for sin egen jordbrukspolitik. Avsättning, inköp, kredit, maskinuthyrning och rådgivning står på programmet. Den statliga styrningen torde vara större än i väst, men den kooperativa karaktären förefaller dock fullt klar. 1 Polen har jordbrukskooperation av närmast nordisk karaktär stor betydelse. Efter det helt misslyckade försöket under 50-talet att kollektivisera jordbruket är Polen alltjämt ett småbruksland, och stats- och kollektivjordbruk gör endast långsamma framsteg. Kooperationens betydelse har ökat under senare år, och den svarar helt för avsättning och inköp, varjämte speciella ”cirklar” spelar stor roll för gemensam maskinanvändning. Kooperationen har ett mycket stort antal anställda, vilka skolas genom ett imponerande utbildningsprogram. Även kollektivjordbruken inom de östeuropeiska länderna har förändrats åtskilligt sedan Stalins dagar. Graden av självstyre och medlemsinflytande har uppenbarligen ökat kraftigt på många håll, kanske speciellt i Ungern, men tydligen även i Sovjet. Statsjordbruken torde däremot ha mycket litet av kooperativa drag: som nämnts har de ökat sin andel, särskilt i Sovjet och Rumänien.

6.1.5.5 Lantbrukskooperationen i övriga världen

USA är ju av gammalt ett land med stark dominans för privat företagande, men trots detta har jordbrukskooperationen kunnat nå stora framgångar och spelar en viktig roll. Speciellt snabb har utvecklingen varit sedan 1950, särskilt i Mellanvästern. De marknadsandelar som anges nedan är för hela USA och kan vara betydligt högre i vissa stater: Dessa andelar måste anses imponerande och innebär väldiga omsättningssiffror. F. n. beräknas över 80 % av alla farmare vara medlemmar i någon kooperativ förening.

Ökningen av jordbrukskooperationen under de senaste 10 åren har varit

så stark att den nu beräknas omfatta ca 43 % av hela ”agribusiness” i USA. Många privata koncerner anser sig nu hotade av kooperationen och

Kooperationen i världen 319 Tabell 6.1.8 Kooperativa marknadsandelar för USA

Mjölkförädling (mejeri)

söker få den bromsad genom lagstiftning. Som orsaker till denna framgång anger tidskriften Business Week bl. a. möjligheten att skapa stora företag med bevarande av mängder av små distributions- och uppsamlingsplatser, fusionering och samarbete mellan branscher och regioner samt en stark satsning på utbildning och ledarurval. Jordbrukskooperationen i USA torde f. n. vara främsta exemplet på viss framgång för kooperationen i konkurrens med multinationella storföretag, vilka dock alltjämt dominerar i USA, speciellt på spannmålsområdet, där 4 familjelirmor behärskar marknaden. Även i Kanada har jordbrukskooperationen en stark ställning sedan länge. Den har f. n. över 80 % av omsättningen av spannmål, 50 96 av försäljningen av slaktboskap (ej egna slakterier) samt en dominerande ställning i fråga om mejeriprodukter och handel med produktionsmedel. Därtill är farmarna i stor utsträckning medlemmar i kreditkassor (Credit Unions), vilka omfattar mer än 1/3 av hela befolkningen i Kanada. (Se avsnitt 6.1.6). 1 Australien har det från Storbritannien lånade systemet med Marketing Boards hindrat jordbrukskooperationen från full utveckling, men den är dock omfattande, delvis som agent för Marketing Boards. Marknadsandelama är f. n. för mjölk ca 50 96, socker 50 %, bomull 70 %, grönsaker 40 96 och ull 20 96. På senare år har kooperativ samverkan i själva produktionsledet blivit viktig, trots de arealmässigt mycket stora jordbruken. Man hari vissa fall integrerat hela driften efter att ägarna överlämnat jorden ”on lease” till en kooperativ förening. I Japan spelar jordbrukskooperationen sedan länge en viktig roll, såväl i landets ekonomi som, framför allt, i bonde- och landsbygdsbefolkningens dagliga liv. Landsbygden är täckt av ett nät av över 5 000 branschblandade föreningar med i genomsnitt ca 1 000 medlemmar och med underavdelningar på bynivå. De har mycket mångskiftande uppgifter, som avsättning av produkter, handel med produktionsmedel och konsumtionsvaror, maskinservice och produktionsrådgivning samt därtill social service inom mycket vida fält. Länsvis finns unioner, vilka ej är affärsdrivande, och på riksplanet en central union med uppgifter som erinrar om nuvarande svenska LRF. Affarerna går genom de nämnda lokalföreningarna plus specialiserade lokalföreningar. Länsvis finns branschforeningar, i sin tur organiserade i nationella federationer. Över huvud har den japanska organisationen och verksamheten, trots alla djupgående skillnader mellan länderna, många likheter

320 Kooperationen i världen

med den nuvarande svenska jordbrukskooperationen i dess kombination med fackliga uppgifter. På grund av de snabba ekonomiska och kulturella förändringarna i Japan f. n. är kooperationen föremål för intensiv omstrukturering och utveckling, vilket bidrar till att göra den av intresse för oss i Sverige. I Israel, med dess av historiska orsaker särpräglade och komplexa sociala och ekonomiska struktur, har också kooperationen, ej minst jordbrukskooperationen, en helt unik och mycket viktig roll. Det viktigaste särdraget är att kooperationen växt fram tillsammans med fackföreningsrörelsen, båda nu samlade i den mäktiga Histradut, som beräknas omfatta över 60 96 av befolkningen och som i bredd och betydelse skiljer sig från sina motsvarigheter i praktiskt taget alla andra länder. Till Histraduts ekonomiska gren hör bl. a. jordbrukskollektiven (kibbutzer) och de kooperativa jordbruksbyarna (moshaver). Kibbutzen får anses som den ”mest kollektiva” form för jordbruksdrift som existerar i nutiden. De ingående familjerna delar allt: ägande, arbete, sociala funktioner, bostad och dagligt liv. Kibbutzema började sin pionjärinsats i staten Israels uppbyggnad som rena jordbruksföretag, men har nu i växande grad också tagit upp industriproduktion i mellanstor skala. 1975 fanns 230 kibbutzer med ca 95 000 medlemmar, alltså i medeltal ca 400 medlemmar per kibbutz. I moshaven lever familjerna var för sig i byforrn och brukar jämstora, arrenderade arealer, medan nästan alla fonner av service organiseras kooperativt, såsom kredit, inköp, försäljning, maskinhyra, bevattning men ocksåhälsovård,utbildning,kulturella aktiviteteretc. Endelmoshavbyarharbörjat slå samman jorden för gemensamt bruk, liksom i kibbutzerna, dock utan att leva kollektivt. (Denna form kommer nära den nuvarande kinesiska modellen.) 1975 fanns ca 380 moshavbyar, med nära 140 000 medlemmar. Tillsammans med kibbutzerna svarar moshavbyarna för ca hälften av jordbrukskooperationen, av vissa produkter för långt mer. För samlad avsättning och gemensamma inköp har de bildat riksorganisationerna TNUVA för marknadsföring (delvis fram till konsumenterna) och HH för förnödenheter (samtidigt för konsumtionsvaror till konsumentkooperationen). De delvis motstridiga intressena hos producenter och konsumenter av livsmedel finns alltså hela vägen inom samma organisationer. Detta skapar många svåra balansproblem, vilka ofta får lösas av Histradut eller av regeringen. Kuba har ca 3/4 av arealen i statliga jordbruk av plantagetyp, medan resten är privatägd. Kollektivjordbruk har ej haft framgång på Kuba; kooperation för avsättning av produkter finns i mindre omfattning. Kina är givetvis det främsta exemplet på en total omstrukturering av vilken nu alla bedömare torde erkänna som framgångsrik. Det jordbruket, kinesiska småbrukslandet med en medelareal av 2 ha och en femtedel av jordens befolkning överfördes på den korta tiden av 10-15 år till 70 000 folkkommuner med i medeltal 1 500 ha åker och 10 000-15 000 människor vardera. Vägen gick över ”arbetslag för ömsesidig hjälp” från 1950, ”preliminära produktionskooperativ” från 1953, kollektivjordbruk från 1956 och folkkommuner från 1958 (alla etablerade inom fyra månader). Till en början var de ca 25 000, men visade sig för stora och delades upp till att bli ca 75 000. Nu tycks utvecklingen gå mot viss sammanläggning igen, och siffran 50000 har nämnts.

Kooperationen i världen 321

Folkkommunen får väl, vid sidan av kibbutzen, anses som den ”mest kooperativa” form för arbets- och ekonomisk organisation som existerar i nutiden. Orsakerna till dess uppenbara framgångar - bl. a. har de befriat Kina från svält - är svårutredda, men två förefaller tydliga. För det första är kommunen en total organisation, som äger produktionsmedlen och organiserar jordbruks- och industriproduktionen, svarar för vägar, byggnadsverksamhet, social service, undervisning och lokalförsvar, alltså en närmast total decentralisering (ett ”lokalsamhälle). För det andra bedrivs jordbruksproduktionen av små ekonomiskt ansvariga, självstyrande enheter om 30-40 hushåll, förenade till brigader för större arbeten. Om denna organisations- och arbetsform skall kallas kooperativ är igen en defmitionsfråga. Alldeles klart är att den är ett av vår tids väldigaste samhällsexperiment, och dess otvetydiga framgångar gör att den förtjänar all den uppmärksamhet som den nu får, även hos oss.

Vissa u-länder Här ges endast en mycket summarisk översikt över kooperationens betydelse i några av dessa länder. Inom Asien hör Indien, Bangladesh och Sri Lanka till de länder, där brittisk typ av kooperation tidigt fick insteg, byggd på av britterna införd lagstiftning. Föreningar för kreditgivning blev dominerande i Indien, och först efter hand har de tagit upp handel med produkter och förnödenheter, nu med viss framgång. Även om det finns många exempel på föreningar som fungerar, har de ej hittills visat sig vara något särskilt verksamt medel att höja bondebefolkningens standard och ännu mindre att bidra till någon social utjämning. I länder som Indonesien, Filippinerna och Malaysia görs f. n. relativt ambitiösa försök att bygga upp starkt statligt influerade former av jordbrukskooperationen, men framgångarna är svåra att bedöma. En del av dessa företeelser kan närmast betecknas som forkooperativa, dvs. förstadier till verklig kooperation.

I Afrika är Kenya, Tanzania, Zambia och Botswana de främsta ex-

emplen på jordbrukskooperation av verklig betydelse för böndernas och ländernas ekonomi. Kenya har en jordbrukskooperation av europeisk typ i en kapitalistisk ekonomi, Tanzania satsar nu på en statsdominerad, närmast kinesisk modell, efter en start med traditionell kooperation, medan Zambia intar en mellanställning men lutar mest åt den kenyanska typen. I samtliga dessa länder har nordiskt kooperativt bistånd spelat en ej oväsentlig roll för utvecklingen. Även i Valsiafrika finns exempel på viss framgång för jordbrukskooperation eller för kooperativa rörelser, i länder som Ghana, Nigeria och Kamerun. I Latinamerika har jordbrukskooperation hittills varit föga framgångsrik. Ansatser finns i Argentina, Chile och Peru m. fl. länder, men den heleller halvfeodala karaktären av världsdelens jordbruk gör jordmånen för verkliga kooperativa rörelser ytterst ogynnsam. Kooperationen är ej en tillräckligt stark kraft för att ändra på denna situation, i varje fall har den ej hittills varit det. Säkerligen behövs politiska förändringar for att kooperationen skall ha en chans.

322 Kooperationen i världen

6.1.6 Kredit- och spar/cooperation utanför jordbruket Roten till bildandet av kreditföreningar har oftast varit behovet att befria sig från beroendet av ockrare. Man förstod att endast genom att samla sina egna resurser genom sparande i samarbete kunde man bli oberoende av alla slag av utanförstående kapitalintressen. På så sätt växte kreditkooperation/sparkassor fram i många delar av världen, delvis utan särskild påverkan från varandra. För jordbrukare med deras stora behov av kredit för investeringar i produktionen, både korttids- och långtids-, visade sig dock efter hand de små sparkassorna otillräckliga, varför man alltmer har sökt ordna sin kredit i samarbete med övrig jordbrukskooperation. Regelbundet sparande månadsvis, som är regel i sparkassoma, är ju heller ingenting som passar för bönderna som får sina inkomster mycket oregelbundet. Raifleisenfireningarna i Tyskland började som nämnts (sid. 312) som kreditföreningar, av vilka många efter hand utvecklades till jordbrukskooperativa föreningar. Typiskt för Raiffeisenföreningarna var att de hade principen om full personlig ansvarsfrihet för medlemmarna. Med utgångspunkt i en annan pionjär, Schulze-Delitsch, framväxte en annan form av kreditföreningar, som använde begränsad ansvarsfrihet” som regel. Spar- och kreditföreningar har alltjämt en mycket stor omfattning i Västtyskland, som 1976 hade 5 000 folkbanker och Raiffeisenbanker. I flera andra europeiska länder har liknande former avsevärd utbredning. Så hade 1975 Frankrike 3 700 spar- och kreditföreningar. En annan form av spar- och kreditkooperation har utvecklats med sina rötter i Kanada och USA. En av dess grundidéer är att det måste finnas ett common bond”, dvs. medlemmarna bör ha något som binder dem samman för att föreningen skall bli stark: boplats, yrke, arbetsplats etc. Sparandet skall ske regelbundet, varför fonnen passar bäst för löntagare. Lån lämnas för privata ändamål, men i regel ej för produktion eller större investeringar. l de flesta fall samlas föreningarna i regional- och riksorganisationer, ibland i form av eller med anslutning till kooperativa banker. I Kanada och USA har dessa föreningar oftast namnet Credit Unions och har länge haft stor betydelse, speciellt för arbetare och tjänstemän. l USA har 80 96 av dem medlemmar som alla arbetar hos samma arbetsgivare. Riksorganisationen CUNA arbetar också för utbredning i andra länder. I Kanada .har Credit Unions stor betydelse även på landsbygden, inte minst i avlägsna trakter, där de ofta kunnat bidraga till att samla en trakts ekonomiska resurser för förbättring av levnadsförhållandena. Ännu tidigare än Credit Unions utvecklades i franskspråkiga Kanada på initiativ av A Desjardins en typ av ”folkkreditkassor” med begränsad ansvarsfrihet, till en början starkt knutna till katolska kyrkan. Senare kom även här sparkassor byggda på idén om ”common bond”. 1974 fanns i USA ca 22000 föreningar med nära 30 milj. medlemmar. Kanada hade ca 4000 föreningar med över 6 milj. medlemmar. Inom tredje världen har Credit Union (CUNA)-typen betydande utbredning, speciellt i Latinamerika, samt i en del afrikanska länder, där de ibland uppträder i visst konkurrensförhållande till jordbrukskooperationen. I många länder har de lanserats och gynnats av den katolska missionen. Denna typ

Kooperationen i världen 323

av kreditkooperation har sin egen världsorganisation. WOCCU, med säte i USA, och som nyligen erhållit medlemskap i IKA.

6. 1 .7 F iskekooperatiønen Samarbete i kooperativa, eller i kooperationen närstående, former kan tyckas ligga väl till för yrkesverksamma fiskare. De som arbetar på samma båt bildar ett naturligt arbetslag, båtar och redskap är kostnadskrävande, fångsten är ojämn och avsättningen bl. a. därför besvärlig etc. Kooperativt samarbete bland fiskare har också prövats i ett flertal länder. Det är dock tydligt att svårigheterna för framgång med fiskekooperation är relativt stora, t. ex. om man jämför med jordbrukskooperationen. En orsak kan vara att fiskare av naturliga skäl sällan bildar samma slag av stabila samhällen som bondesamhället oftast är. I nutiden har vidare teknikens utveckling och konkurrensen drivit näringen till en situation, där fiske i liten eller medelstor skala har svårt att hävda sig - det blir då stora bolag och stora fiskeflottor som tar över. Detta har i vissa fall lett till att fackliga organisationer blivit de viktigaste, i andra fall till att staten medverkat i att ge organisationer ensamrätt till försäljning av alla eller vissa slag av fångst. Bilden av den internationella fiskekooperationen är, beroende på ovan nämnda omständigheter, tämligen komplex och svåröverskådlig. Här kan endast nämnas några av de viktigaste länderna, med viss övervikt för Norge och Japan, där de mest uvecklade formerna för kooperativt samarbete inom fiskenäringen finns. Först skall här lämnas en kort beskrivning av fiskekooperationens struktur och viktigaste uppgifter. Deltagarna i kooperativt samarbete kan vara av tre typer: a) båtägare, b) båtägare/fiskare, c) fiskare/besättningsmän. l de fall där kooperationen inom fisket har lyckats, tycks det vara vanligast att alla tre kategorierna ingår som medlemmar. De funktioner som fiskekooperation kan ha hand om är av många slag: sparande och kreditgivning marknadsföring och förädling

EIClElUDEl

anskaffning av förnödenheter försäkring av båtar och redskap gemensamt ägande av båtar servicefunktioner (reparationer, bostäder, utbildning, pensioner m. m.)

Uppgifter om jiskekooperation i nâgra länder (hänför sig till 1972).

Norge l Norge har avsättningskooperationen fått en mycket stark ställning, fullt med —— jämförbar och starkare än vad jordbrukskooperationen har i något land, i varje fall i västvärlden. Själva ”fiskandet” sker av tradition också i former, som egentligen kan kallas kooperativa, genom att halva fångsten går till båten”, ägd av en skeppare, och andra hälften delas lika mellan alla i besättningen, inkl. skepparen.

324 Kooperationen i världen

Samlade i en riksorganisation har de norska fiskförsäljningsföreningarna blivit allt starkare. Antalet var länge 14 stycken, vilket dock reducerats genom sammanslagningar. En del av dem är regionala, en del för speciella slag av fångst. I regel är det hela besättningarna som direkt eller indirekt är medlemmar. Föreningarna har begränsad ansvarighet, är demokratiskt styrda och i huvudsak själviinansierande. De sysslar ej med kredit och försäkringar. Genom en serie lagar, den senaste av 1951, har föreningarna fått fullständig ensamrätt, på så sätt att all fisk som distribueras, förädlas eller exponeras, måste ”i första omgången” ha sålts genom en fiskförsäljningsförening. Föreningarna har laglig rätt att uppta en avgift på all försåld fisk för täckande av kostnader. Vissa av föreningarna bedriver fabrikation av fiskolja, fiskmjöl etc., men de är ej dominerande på detta område. De behärskar i stort sett prisbildningen och kan kontrollera mängden ilandförd fisk i stora drag. Därtill finns, huvudsakligen i norra delen av landet, ett antal små fiskekooperativa föreningar, med huvudsaklig uppgift att anskaffa förnödenheter till sina medlemmar. I vissa fall är de kombinerade med konsumentkooperation. Några av dessa föreningar bedriver försäljning och förädling i mindre omfattning. Staten hjälper dessa föreningar med rådgivning och viss service.

Danmark Allt fiske i Danmark sker i relativt liten skala, med båtar ägda av skeppare, familjegrupper eller besättningar. Fiskekooperationen har, liksom annan kooperation i Danmark, att arbeta i intensiv konkurrens med privat handel, utan några förmåner eller regleringar till hjälp - med undantag av stöd till den fiskekooperativa banken. Kooperativa föreningar för marknadsföring, ca 30 stycken, mest på Bornholm, har bildat Andelslisk, som har ca 20 96 av marknaden och driver lagerhus, packcentraler och fabriker. Därtill finns fristående föreningar på Jylland med fiskmjölsfabrik i Esbjerg. Många av föreningarna tillhandahåller förnödenheter för sina medlemmar, ofta även konsumtionsvaror. För försäkring av båtarna har man bildat speciella kooperativa organisationer. Den kooperativa banken lämnar lån till båtar.

Japan

För denna den näst största fiskenationen i världen, spelar fisket en utomordentligt stor roll och sysselsätter över l milj. människor. Nästan allt fiske utom djuphavsfisket är kooperativt organiserat. Båtarna ägs av familjer, besättningar eller små lokala bolag eller ”partnerships”. Fiskekooperationen är i många avseenden likadant organiserad som jordi Japan. Det finns ett stort antal små föreningar, med brukskooperationen några hundra upp till flera tusen medlemmar, vilka sysslar med anskaffning, försäljning samt spar- och kreditfunktioner. Många har butiker, hamnar och olika slag av service till medlemmarna. På länsnivå finns federationer, som även de bedriver marknadsföring och anskaffning, ej minst av olja.

Kooperationen i världen 325

På toppen finns en nationell federation, som mycket liknar den jordbrukskooperativa, med en enorm bredd i sin verksamhet, som omfattar bl. a. finansiering, utbildning och tidningsutgivning. 1972 fanns 3 700 primärföreningar med ca l milj medlemmar, och 37 länsfederationer; därtill l 200 kvinnogrupper med över 200 000 medlemmar. Som förklaring till den stora framgången för fiskekooperationen har angetts att den bygger på ett traditionellt samarbete och att den konsekvent har satsat på rådgivning och utbildning till medlemmarna. F. n. diskuteras bl. a. om man eventuellt borde ha ett närmare samarbete mellan jordbruks- och fiskekooperationen, ej minst därför att många är medlemmar i båda slagen av föreningar genom att de bedriver en kombination av jordbruk och fiske.

Övriga länder

Fiskekooperation förekommer i många andra länder, men ej någonstans i en omfattning jämförbar med Norge eller Japan. Bland i-länderna finner man den bl. a. i Frankrike huvudsakligen för kredit och förnödenheter, i Kanada för marknadsföring, förnödenheter och kredit, samt i Storbritannien för marknadsföring. Bland u-ländema finner man fungerande fiskekooperation bl. a. i Ghana, Pakistan, Guyana och Brittiska Honduras. Det s. k. Kerala-projektet i Indien. där norska rådgivare stimulerat fiskekooperationen, har fått blandade omdömen och tycks i varje fall visa att området fiske är känsligt för ingripanden som ej tar tillräcklig hänsyn till de lokala traditionerna och förutsättningarna.

6. 1 .8 A rbetarproduktionwreningar

Kooperativa föreningar, som ägs och drivs av de anställda, ingick i 1880-talets kooperativa debatt som en viktig form för att utveckla den kooperativa rörelsen. En viktig synpunkt var att införandet av näringsfriheten kunde leda till att hantverksskickligheten gick förlorad och arbetarproduktionsföreningar kunde därför vara ett sätt att lösa olika problem i sammanhanget förutsatt att även kreditmöjligheter ordnades för föreningarna. I Storbritannien bildades ett stort antal arbetarproduktionsföreningar kring sekelskiftet med en centralorganisation. De har emellertid haft betydande svårigheter efter andra världskriget och år 1973 fanns 20 föreningar med totalt omkring 1 800 anställda/ medlemmar. Liksom i flera andra länder har ett förnyat intresse för arbetarproduktionsföreningarna kommit i mitten av 1970-talet, huvudsakligen som en följd av lågkonjunkturen. Det nya intresset

har i första hand varit inriktat på att de anställda ”tar över” verksamheten

i företag som direkt hotas av nedläggning och mindre på de kooperativa föreningarnas problem. För vissa små, gemensamt ägda företag har bildats en särskild organisation International Common Ownership Movement, ICOM. De statliga lånen till de gemensamt ägda företagen har varit föremål för stor diskussion. På senare tiden har kommunerna i Storbritannien främjat tillkomsten av kooperativa eller i övrigt gemensamt ägda företagen som ett medel att motverka nedläggning av företag och att minska arbetslösheten inom vissa områden.

326 Kooperationen i världen

l Västeuropa är arbetarproduktionsföreningarna mest utbredda i Frankrike, där det finns omkring 600 föreningar med 35 000 medlemmar. En ny lag för sådana föreningar tillkom 1977. Finansieringen av arbetarproduktionsföreningarna stöds av den franska staten genom en särskild institution. I Belgien och Italien är arbetarkooperationen sedan länge utvecklad med föreningar på skilda områden. Det är emellertid utvecklingen i Spanien, och då särskilt området Mondragon i Baskien, som blivit av allmänt intresse. Verksamheten bedrivs där inom 58 industriella producentkooperativa företag med omkring 13 000 medlemmar. Dessa företags samverkan på olika områden och deras tillämpning av de kooperativa principerna har gjort dem uppmärksammade i den internationella diskussionen om en förnyelse av arbetarproduktionsföreningarna. I Norden är arbetarkooperationen mest utbredd i Danmark. Omkring 70 arbetarkooperativa producentföretag ingår i det Danske Kooperative Faellesforbund, en organisation som har omkring 700 medlemsföretag. Bland dem märks bostadskooperativa företag, byggnadsföretag, matsalar, skolkooperativer, andelsbagerier, databolag, arkitektkontor, revisionsbyråer, tryckerier osv. Den mest anmärkningsvärda utvecklingen av arbetarproduktionsföreningarna har ägt rum i östländerna. Särskilt bör kanske nämnas Polen och Ungern. I Polen anges antalet medlemmar/ anställda till omkring 800 000. Betydelsen av stark eentralorganisation, som är de olika föreningarna till tjänst på skilda områden, är uppenbar vid ett studium av t. ex. den polska kooperationen. l u-Iänderna finns ett mycket starkt intresse för hantverkskooperativa föreningar, liksom även för mera industriellt inriktade företag. De hantverkskooperativa föreningarna har ofta bildats för att skapa sysselsättning och behålla hantverksskickligheten i en tid, då stora förändringar sker i näringslivet. De problem som möter de hantverkskooperativa föreningarna tycks vara desamma som i de flesta andra länder; behovet av en stark riksorganisation som kan ge råd och dessutom samordna verksamheten i föreningarna.

6.1.9 Övriga former av kooperation

Världskooperationens huvudformer kan sägas vara de som redovisas av Internationella Kooperativa Alliansen i dess statistik (bilaga 1). Inom varje grupp finns, som ibland påpekats, nationella särformer av kooperativa föreningar som kanske har få likheter i andra länder. Den svenska bilägarkooperationen är kanske ett gott exempel. Såväl konsument- som producentföreningar driver i flera länder bensinstationer, försäljning av bilar och biltillbehör, men en specialorganisation som OK-rörelsen har sin egen unika historia. I många länder har kooperativa föreningar bildats som föregångare till samhällelig verksamhet. l Sverige var t. ex. sjukkasserörelsen en av de aktiviteter som arbetaiföreningama på 1860-talet startade, konsumbutiken var en annan. Kooperativa föreningar för att lösa skolproblem har förekommit i ilera länder, t. ex. Frankrike. Det kan vara fråga om ett yrkesutbildningsproblem, men kooperativa föreningar förekommer ofta för att bidra till att föra skolans undervisning och det praktiska arbetslivet närmare varandra. På landsbygden är t. ex. i USA kooperativa elektricitetsföreningar

Kooperationen i världen 327

fortfarande vanliga, och vattenlednings- och vägföreningar förekommer i många länder. För de kooperativa föreningar som har bildats for att tillgodose behovet av sådana allmänna nyttigheter, i en situation där samhället inte kunnat träda in, uppstår förr eller senare problemet med nya medlemmar. Ofta är det just villkoren för nya medlemmar som gör det svårt för en sådan förening att arbeta vidare och som därför gör ett samhälleligt övertagande aktuellt. Det skall också erinras om att i utvecklade industrisamhällen är behovet av samverkan, helst på nationell nivå, mellan lokala föreningar av stor betydelse för framgång. Det blir därför i dessa länder naturligare att fråga sig om en ny typ av kooperativ verksamhet kan anslutas till en existerande kooperativ rörelse, än till en helt ny organisation.