Med anledning av motion om etableringskontroll

NU 1979/80:53

Näringsutskottets betänkande 1979/80:53

med anledning av motion om etableringskontroll Ärendet

I detta betänkande behandlas motionen 1979/80:1914 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet (1) att riksdagen skall hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om lagstiftning angående etableringskontroll i enlighet med vad som anförts i motionen.

Motionen har väckts med anledning av propositionen 1979/80:83 om ändring i konkurslagen (1921:225). Propositionen - och motionen 1979/ 80:1914 i övrigt - behandlas av lagutskottet (LU 1979/80:31). I propositionen föreslås nya regler om näringsförbud i samband med konkurs, s. k. konkurskarantän. Reformen är ett led i den fortgående revisionen av konkurslagstiftningen och i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Till grund för propositionen ligger ett delbetänkande av konkurslagskommittén (Ju 1971:06).

Motionen

I motionen anförs att den ekonomiska brottsligheten frodas i skuggan av den kapitalistiska marknadsekonomin i Sverige. Denna brottslighet utnyttjar de legala skatteflyktsmöjligheter som tillkommit i storkapitalismens intresse, anför motionärerna, samtidigt som den utnyttjar bristen på sanktioner och straffregler i systemet. För att man skall komma till rätta med detta problem krävs enligt motionärernas mening en långt gående etableringskontroll. En inriktning av lagstiftningen på denna typ av ”tillståndsgivning” vore att föredra, hävdar motionärerna, inte minst från rättsekonomisk synpunkt. Etableringskontrollen skulle lämpligen kunna införas branschvis och borde förenas med kännbara påföljder vid underlåten registreringsanmälan. Den i propositionen 1979/80:83 föreslagna lagstiftningen rörande ändring i konkurslagen (1921:225) bör enligt motionärerna kompletteras i enlighet med vad som anförts i motionen.

Allmänt om etableringskontroll

Huvudregeln i svensk etableringsrätt är att all näringsutövning är tillåten för svenska medborgare och svenska juridiska personer såvida inte annat är uttryckligen stadgat. En rad allmänna föreskrifter, betingade av ordnings-, säkerhets-, hälsovårds- och arbetarskyddshänsyn, medför dock begränsningar i näringsfriheten. Vidare finns generella inskränkningar som t. ex.

1 Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 53

NU 1979/80:53

bokföringsskyldighet och skyldigheter som skattesystemet lägger på näringsutövare. Dessutom krävs för vissa yrken speciellt tillstånd för att få utöva det - auktorisation.

Med etableringskontroll förstås någon form av kontroll av de personer eller företag som vill etablera sig inom en bransch. Det mest långtgående sättet är att införa rättsligt monopol. En annan typ av etableringskontroll är att viss näringsverksamhet får bedrivas endast efter särskilt tillstånd av statlig myndighet.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan om etableringskontroll

Frågan om etableringskontroll har flera gånger behandlats av näringsutskottet under senare år i samband med motioner i ämnet.

Utskottet var år 1973 inte berett att tillstyrka ett motionsförslag att branschkännedom och yrkeskunnighet skulle vara avgörande för rätten att etablera och driva rörelse (NU 1973:47). Inskränkningar i näringsfriheten som närmast skulle innebära en återgång till forna tiders skråväsen kunde, sade utskottet, knappast vara en ändamålsenlig metod för att komma till rätta med de missbruk av lagar som en begränsad grupp företagare utövade. Riksdagen avslog motionen.

Problem med etablering av icke seriösa företag, med mindre nogräknade entreprenadföretag, med ”okynnesföretagande” av skattetekniska skäl m. m. togs upp i motioner åren 1974-1976. Näringsutskottet konstaterade år 1974 (NU 1974:36) att vissa av de syften som motionärerna ville främja redan i större eller mindre utsträckning var tillgodosedda genom lagstiftning, bl. a. konkurrensbegränsningslagen, miljöskyddslagstiftningen och den fysiska riksplaneringen. Den då aktuella motionen avslogs.

Utskottet uttalade år 1975 (NU 1975:14) att det för sysselsättningen och över huvud taget för den ekonomiska utvecklingen är väsentligt att näringslivet fortlöpande får tillskott av nya företag. Detta ansågs av utskottet tala mot inskränkningar i den rådande etableringsfriheten. En samlad översyn av de problem som har med etableringsrätten att göra borde dock komma till stånd mot bakgrund av missförhållanden på detta område. Riksdagen anslöt sig till utskottets uttalande om en samlad översyn rörande rätten att etablera företag (rskr 1975:102). Etableringsfrågan är föremål för bevakning i industri- och handelsdepartementen.

Våren 1976 anförde utskottet (NU 1975/76:54) att behovet av åtgärder för att komma till rätta med det missbruk av konkursinstitut som påtalats i olika motioner var väl dokumenterat. Sådana åtgärder utgörs bl. a. av etableringskontroll och någon form av konkurskarantän. Den sist nämnda åtgärden var föremål för överväganden inom regeringskansliet, varför utskottet avstyrkte motionsyrkandena. Dessa avslogs av riksdagen.

Våren 1977 avslog riksdagen en motion om att konkurslagen skulle ses över mot bakgrund av förekommande konkursmissbruk. Näringsutskottet

NU 1979/80:53

(NU 1976/77:30) hänvisade till attkonkurslagskommittén (Ju 1971:06) hade i uppdrag att utreda frågan om missbruk av konkursinstitutet.

Förslag till lag om låsinstallation, med bl. a. bestämmelser om auktorisation av låssmeder, har lagts fram i motioner åren 1978 och 1979. Riksdagen har avslagit motionerna. Utskottet ansåg (NU 1977/78:46, 1979/80:9) att det var osannolikt att åtgärder som auktorisationssystem och tillståndsplikt skulle bli så effektiva att de skulle uppväga de nackdelar som de skulle medföra.

Vissa utredningar m. m.

Låsutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1975:19) Konsumentskydd på låsområdet att ett auktorisationssystem skulle införas i låssmedsbranschen. Regeringen har inte ansett att det finns tillräckliga skäl för ett sådant system, varför utredningens förslag inte lett till någon åtgärd från regeringens sida. Utredningens förslag har tagits upp i motioner, vilkas behandling redovisas i föregående avsnitt.

Distributionsutredningen behandlade i sitt betänkande (SOU 1975:69) Samhället och distributionen bl. a. etableringsfrågor. Utredningen föreslog att varuförsörjningsplaner skulle upprättas i varje kommun och att kommunal tillståndsprövning skulle införas. I propositionen 1977/78:8 om åtgärder på distributionsområdet har förslaget om tillståndsplikt för detaljhandeln avvisats.

Regeringen gav hösten 1974 i uppdrag åt statens industriverk att utreda vissa frågor om etablering och nedläggning av företag inom byggsektorn. I verkets rapport (SIND 1976:2) konstaterades att såväl konsumentpolitiska som industripolitiska skäl kunde åberopas för auktorisation inom byggnadsindustrin. Styrkan av dessa skäl motiverade dock inte något generellt auktorisationssystem. Selektiva åtgärder behövdes i stället för att effektivisera tillämpningen av lagar och avtal.

Hotell- och restaurangutredningen har i sitt betänkande (SOU 1978:37) Hotell- och restaurangbranschen behandlat etableringsförhållandena inom branschen. Utredningen har vid sin bedömning inte funnit behov av att det införs någon generell kontroll av antalet företag i branschen eller någon form av särskilda kompetenskrav för dem som vill etablera sig i branschen. Utredningens förslag har remissbehandlats. Beträffande allmän etableringskontroll har regeringen uttalat att någon sådan inte blir aktuell i branschen.

Skrothandelsutredningen föreslår i sitt betänkande (Ds H 1978:5) Handeln med skrot och handeln med begagnade varor att tillståndstvånget skall behållas för handeln med skrot. Beträffande handeln med begagnade varor föreslås att tillståndstvånget ersätts med ett registreringssystem, som skall administreras av polisen. Utredningens förslag har remissbehandlats och bereds inom regeringskansliet.

NU 1979/80:53

4 Konsumentverket tillsatte hösten 1974 en arbetsgrupp med syfte att granska innebörden och användningen av auktorisation i olika former och i olika branscher. I arbetsgruppen ingick representanter för konsumentverket, näringsfrihetsombudsmannen, statens industriverk, Sveriges hantverksoch industriorganisation (SHIO) och Svenska handelskammarförbundet. Projektet syftade till att mot bakgrund av den konsumentpolitiska utvecklingen bedöma i vilken utsträckning och i vilken form auktorisation av näringsidkare bör användas som medel att förbättra konsumenternas situation. Arbetsgruppen avlämnade år 1978 rapporten (KOV 1978:8-01) Auktorisation och konsumentskydd.

Vid sitt ställningstagande till auktorisation skiljer arbetsgruppen på tre olika former, nämligen obligatorisk auktorisation, frivillig myndighetskontrollerad auktorisation och frivillig näringslivskontrollerad auktorisation. Beträffande obligatorisk auktorisation saknas enligt arbetsgruppens mening skäl att frångå den i Sverige hittills förhärskande restriktiva synen på denna. De områden där obligatorisk auktorisation enligt arbetsgruppen kan komma i fråga är där liv, hälsa, säkerhet och personlig integritet samt större ekonomiska värden för den enskilde konsumenten står på spel. Beträffande frivilliga myndighetskontrollerade auktorisationssystem anser arbetsgruppen att man skall iakttaga mycket stor restriktivitet. Arbetsgruppen anser att det i princip får ankomma på näringslivets olika branscher att själva ta ställning till införande och tillämpning av frivilliga auktorisationssystem. Beträffande frivilliga näringslivskontrollerade auktorisationssystem har arbetsgruppen inte funnit skäl att göra något ståndpunktstagande av generell räckvidd angående lämpligheten därav.

Städbranschutredningen kommer i sitt betänkande (SOU 1979:88) Städbranschen till slutsatsen att de missförhållanden som framkommit under utredningsarbetet beträffande städentreprenadbranschen inte är av den omfattningen att en obligatorisk tillståndsprövning kan anses motiverad.

Ett antal utredningar arbetar med olika aspekter på skattelagstiftningen. Bland dessa märks utredningen (Fi 1973:01) om säkerhetsåtgärder m. m. i skatteprocessen, skattetilläggsutredningen (Fi 1975:06), realbeskattningsutredningen (B 1978:07), bruttoskattekommittén (B 1979:04) och kapitalvinstkommittén (B 1979:05).

Lagstiftningsarbetet för att motverka skatteflykt har, särskilt under senare år, varit mycket omfattande. En närmare redogörelse härför lämnas i skatteutskottets betänkanden 1978/79:2 och 1978/79:12.

I sammanhanget kan framhållas den verksamhet som brottsförebyggande rådet bedriver (se prop. 1979/80:100 bil. 5 s. 10 f.). Vidare kan nämnas att regeringen har föreslagit (prop. 1979/80:100 bil. lis. 36) att riksskatte verket skall genomföra en studie med syfte att kartlägga och mäta skatteundandragandet. Skatteutskottet har tillstyrkt regeringens förslag (SkU 1979/ 80:35).

NU 1979/80:53

5 Utskottet

Enligt den näringsfrihetsprincip som tillämpas i Sverige förekommer relativt få inskränkningar i rätten att etablera företag. Sådana inskränkningar är betingade av bl. a. ordnings-, säkerhets-, hälsovårds- och arbetarskyddshänsyn.

I motionen 1979/80:1914 begär vänsterpartiet kommunisterna bl. a. att regeringen snarast skall utarbeta förslag om lagstiftning angående etableringskontroll i syfte att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten. Kontrollen kan lämpligen införas branschvis, anför motionärerna.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att en genomgripande revision av konkurslagstiftningen pågår sedan ett antal år. Ändringar har genomförts beträffande den materiella konkursrätten och beträffande reglerna om förvaltning och tillsyn i konkurs, konkursgäldenärs rörelsefrihet samt tvångsmedel mot konkursgäldenär. I propositionen 1979/80:83 om ändring i konkurslagen (1921:225) föreslås-som ett led i den fortgående revisionen av konkurslagstiftningen och i kampen mot den ekonomiska brottsligheten - nya regler om näringsförbud i samband med konkurs. Propositionen behandlas av lagutskottet.

Frågan om etableringskontroll har, som framgår av redogörelsen i det föregående, behandlats av riksdagen flera gånger under senare år. Riksdagen har därvid inte funnit anledning att tillmötesgå motionsförslag om olika former av etableringskontroll. Även ett antal utredningar har haft uppe frågan till bedömning men inte föreslagit en etableringskontroll inom de särskilt studerade branscherna eller generellt.

Enligt utskottets mening är det väsentligt för den ekonomiska utvecklingen att näringslivet fortlöpande får tillskott av nya företag. Samtidigt är det angeläget att olika slags missförhållanden i företagens verksamhet så långt möjligt undanröjs och förebyggs. Bl. a. konkurs- och skattelagstiftning är

NU 1979/80:53

viktiga instrument för detta. Mot den angivna bakgrunden avstyrker utskottet motionsyrkandet om en allmän etableringskontroll.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1914 yrkandet 1.

Stockholm den 22 april 1980 •

På näringsutskottets vägnar INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c), Hugo Bengtsson (s), Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af Ugglas (m), Birgitta Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), Tage Adolfsson (m), Ingegärd Oskarsson (c), Sivert Andersson (s), Per Westerberg (m), Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp) och Sylvia Pettersson (s).

'

I

■

GOTAB 6498(1 Stockholm 1980