Konsumentskydd på låsområdet

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Konsument-

slgydd

pa

Iâsnmrädet

Statens offentliga utredningar W E% 1975: 19

w

Handelsdepartementet

Konsumentskydd

låsomrâdet

på

Betänkande avgivet av låsutredningen Stockholm 1975

Consumers Protection in the Field of Locks

Omslag Johan Hellbom ISBN 91-38-02222-2 Printed in Sweden LiberTryck Stockholm 1975

SOU 1975: 19

Till Statsrådet och chefen för

handelsdepartementet

Den 20 oktober 1972 bemyndigade Kungl. Majzt chefen för handelsdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att utreda behovet av utökat konsumentskydd beträffande lås och låsinstallation. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 15 november 1972 numera generaldirektören Lars Ag som utredningsman. Med stöd av samma bemyndigande tillkallade departementschefen den 23 mars 1973 såsom sakkunniga låssmedsmästaren Olle Nyberg och hovrättsrådet Olof Tranell samt förordnade såsom experter byrådirektören Olof Efraimsson, byrådirektören Åke Lundberg och fil. lic. Nils Ringstedt. Departementschefen förordnade Ag att vara de sakkunnigas ordförande. De sakkunniga har antagit namnet låsutredningen. Till sekreterare i utredningen förordnades den l februari 1974 numera förste byråsekreteraren Leif Lundberg. Förutom sekreteraren har i sekretariatet ingått experten Ringstedt. Bilagorna 1 och 4 har på uppdrag av utredningen utarbetats av rikspolisstyrelsen. Statens pris- och kartellnämnd har utarbetat bilaga 3.

Utredningen har nu slutfört sitt uppdrag och får härmed överlämna

betänkandet Konsumentskydd på låsområdet. Betänkandet innehåller förslag till lag om låsinstallation m. m. och förslag till ändring i byggnadsstadgan. Experterna Efraimsson, Lundberg och Ringstedt har anslutit sig till de sakkunnigas förslag.

Stockholm den 8 december 1975.

Lars Ag

Olle Nyberg Olof Tranell /Leif Lundberg

Nils Ringstedt

SOU 1975: 19

Innehåll

Förslag till lag om låsinstallation m.m. Förslag till förordning om ändring i byggnadsstadgan (SFS 1959: 612) 17

Kapitel 1 Utredningsuppdraget 19 1.1 Låsutredningens direktiv . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 1.2 Bakgrund till utredningsuppdraget 20 1.3 Avgränsning av utredningsuppdraget 29 1.4 Genomförande av uppdraget 29

Kapitel 2 Lås 31 2.1 Låstyper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 2.2 Egenskaper hos låskonstruktioner 35 2.3 Låssystem 35

Kapitel 3 Låsbranschens struktur och konkurrensförhållanden 39 3.1 Leverantörsledet 39 3.1.1 Marknaden 39 3.1.2 Varutyper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 3.1.3 Leverantörerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 3.1.4 Försäljning av lås och nyckelfräsmaskiner 41 3.1.5 Samarbete och restriktioner 42 3.1.6 Köpama . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42 3.1.7 Synpunkter på införande av auktorisation 42 3.1.8 Leveransvägran 43 3.2 Detaljistledet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 3.2.1 Marknaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 3.2.2 Nyckeltillverkning och låsmontering 44 3.2.3 Nyckelfräsmaskiner . . . . . . . . . . . . . . . . 44 3.3 Konkurrensförhållanden mellan SLR-medlemmar och övriga låssmeder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 Företagsstorlek . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46

6 Innehåll

3.3.2 Köpama . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 3.3.3 Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47

Kapitel 4 Organ och åtgärder för brottsförebyggande verksamhet - särskilt avseende lås och läsinstallation . . . . . . . . . . . . 49 4.1 Polisväsendet 49 4.1.1 Polisens rådgivning m.m 50 4.1.2 Rikspolisstyrelsens kampanjer mot bostadsinbrott 51 4.2 Försäkringsbolagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 4.2.1 Försäkringsbolagens villkor . . . . . . . . . . . . . 52 4.2.2 Försäkringsbranschens serviceaktiebolag (FSAB) 54 4.2.3 Svenska stöldskyddsföreningen . . . . . . . . . . . 56 4.3 Standardisering m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 58 4.4 Brottsförebyggande rådet m.m. . . . . . . . . . . . . . . 59

Kapitel 5 Inbrottsutvecklingen . . . . . . . . . . . . . . . . 61 5.1 Utvecklingen av inbrottsstölderibostäder . . . . . . . . . 61 5.2 Utvecklingen av stöldförsäkringsskador beträffande motorfordon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62 5.3 Undersökning av bostads- och affärsinbrott . . . . . . . . . 63 5.4 Behovet av bättre låsskydd . . . . . . . . . . . . . . . . 65

Kapitel 6 Komplettering av byggnadsstadgan . . . . . . . . . . 67 6.1 Utgångspunkter för överväganden . . . . . . . . . . . . . . 67 6.2 Synpunkter från organisationer och företag 68 6.3 Våra överväganden och förslag 72 6.3.1 Behovet av inbrottsskyddande åtgärder 72 6.3.2 Tidigare framställningar om föreskrifter . . . . . . . 74 6.3.3 Komplettering av byggnadsstadgan 75 6.3.4 Bättre låsskydd i äldre bostäder och affärer . . . . . . 76 6.3.5 Kostnadsfördelar genom ökat inbrottsskydd . . . . . 78

Kapitel 7 Auktorisation och tillstånd . . . . . . . . . . . . . 81 7.1 Översikt av olika auktorisationssystem . . . . . . . . . . . 81 7.1.1 Obligatoriska myndighetskontrollerade system 81 7.1.2 Frivilliga myndighetskontrollerade system . . . . . . 83 7.1.3 Vissa slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 7.2 Närings- och konsumentpolitiska aspekter på auktorisation 86 7.2.1 Principen om näringsfrihet 86 7.2.2 från konkurrensrättslig synpunkt 87

Auktorisation

7.2.3 Auktorisation från konsumentpolitisk synpunkt 88 7.3 Synpunkter från organisationer och företag avseende auktorisation av låsinstallatörer m. rn . . . . . . . . . . . . . . . . 90 7.4 Våra overväganden och förslag 91

SOU 1975: 19 Innehåll 7

7.5 Förslagens närmare utformning . . . . . . . . . . . . . . 94 7.5.1 Auktorisation av låssmed . . . . . . . . . . . . . . 94 7.5.2 Tillverkning av nycklar m. m. . . . . . . . . . . . . 96 7.5.3 Gemensamma bestämmelser . . . . . . . . . . . . . 98

Kapitel 8 Andra konsumentpolitiska åtgärder . . . . . . . . . 101

8.1 Utbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 101 8.1.1 Nuvarande utbildning . . . . . . . . . . . . . . . . 101 8.1.2 Förslag till låssmedsutbildning . . . . . . . . . . . . 103 8.2 Hemförsäkringsvillkor . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 8.3 Användning av benämningen polislås m.m. . . . . . . . . 105

Kapitel 9 Kostnader och resursbehov . . . . . . . . . .. . . . 107

Bilaga 1 Bestämmelser om polisregister (PM utarbetad av RPS) . . 109 1.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 1.2 Lagen om polisregister m.m. (PRL) . . . . . . . . . . . 109 1.3 Rikspolisstyrelsens register . . . . . . . . . . . . . . . 111 1.4 Lokala polisregister . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114 1.5 Rättelse av uppgift i polisregister . . . . . . . . . . . . 115 1.6 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l 15

2 Hearings och skriftliga yttranden . . . . . . . . . . . . 117 I Muntliga och skriftliga enkätsvar . . . . . . . . . . . . 117 Frågor vid hearing . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 18 2.1 Om byggnadstekniska föreskrifter m.m. (frågorna 1-4) . 119 2. l .l Sveriges trähusfabrikers riksförbund . . . . . . . . . . 119 2.1.2 Snickerifabrikernas riksförbund . . . . . . . . . . . . 119 2.1.3 Hyresgästernas riksförbund . . . . . . . . . . . . . . . 120 2.1.4 HSB: s riksförbund . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121 2.1.5 Sveriges allmännyttiga bostadsföregag, SABO . . . . . . 122 2.1.6 Byggandets Samordning AB . . . . . . . . . . . . . . 122 2.1.7 Sveriges fastighetsägareförbund . . . . . . . . . . . . . 123 2.1.8 Sveriges köpmannaförbund . . . . . . . . . . . . . . . 124 2.1.9 Företrädare för Stockholmskriminalen och rikspolisstyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 2.l.10 ER-nämnden (skriftligt svar den 14 november 1973) . . . 126 2.1.1 1 Svenska Arkitekters Riksförbund . . . . . . . . . . . . 127 2.2 Om extralås m.m. (frågorna 5-7) . . . . . . . . . . . . 129 2.2.1 Hyresgästernas riksförbund . . . . . . . . . . . . . . . 129 2.2.2 HSB: s riksförbund . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 2.2.3 Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, SABO . . . . . . 130 2.2.4 Sveriges fastighetsägareförbund . . . . . . . . . . . . . 131 2.2.5 Sveriges köpmannaförbund . . . . . . . . . . . . . . . 132 2.2.6 Företrädare för Stockholmskriminalen och rikspolisstyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132 2.2.7 ER-nämnden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133

8 Innehåll SOU 1975: 19

2.3 Om utveckling m.m. av lås och andra skyddsanordningar (fråga 8) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 2.3.1 Snickerifabrikernas riksförbund . . . . . . . . . . . . 133 2.3.2 Sveriges fastighetsägareförbund . . . . . . . . . . . . . 133 2.3.3 Sveriges köpmannaförbund . . . . . . . . . . . . . . . 134 2.3.4 Företrädare för Stockholmskriminalen och rikspolisstyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134 2.3.5 ER-nämnden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134 2.3.6 Svenska Arkitekters Riksförbund . . . . . . . . . . . . 134 2.4 Om auktorisation och kontroll m.m. (frågorna 9- 14) . . 134 2.4.1 Sveriges trähusfabrikers riksförbund . . . . . . . . . . 134 2.4.2 Hyresgästernas riksförbund . . . . . . . . . . . . . . . 13 5 2.4.3 HSB:sriksförbund . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135 2.4.4 Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, SABO . . . . . . 136 2.4.5 Byggandets Samordning AB . . . . . . . . . . . . . . 135 2.4.6 Sveriges fastighetsägareförbund . . . . . . . . . . . . . 136 2.4.7 Sveriges köpmannaförbund . . . . . . . . . . . . . . . 137 2.4.8 Företrädare för Stockholmskriminalen och rikspolisstyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138 2.4.9 ER-nämnden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 138 2.5 Om andra konsumentpolitiska åtgärder beträffande lås och låsskydd (fråga 15) . . . . . . . . . . . . . . . . . . 139 2.5.1 Snickerifabrikernas riksförbund . . . . . . . . . . . . 139 2.5.2 Hyresgästernas riksförbund . . . . . . . . . . . . . . . 139 2.5.3 Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, SABO . . . . . . 139 2.5.4 Sveriges fastighetsägareförbund . . . . . . . . . . . . . 140 2.5.5 Sveriges köpmannaförbund . . . . . . . . . . . . . . . 140 2.5.6 Företrädare för Stockholmskriminalen och rikspolisstyrelsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140 2.5.7 ER-nämnden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 140 2.5.8 Svenska Arkitekters Riksförbund . . . . . . . . . . . . 141

II Allmänna hearings . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141

2.6.1 Låsfabrikanter m. fl. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142 2.5.2 Polistekniska rådfrågningsbyrån . . . . . . . . . . . . 145 2.6.3 Sveriges låssmedsmästares riksförbund, SLR . . . . . . . 146 2.6.4 Sveriges mekanförbunds standardcentral och Byggstandardiseringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 155 2.6.5 Försäkringsbranschens Service AB, FSAB . . . . . . . . 158 2.6.6 Företrädare för polisen . . . . , . . . . . . . . . . . 158 2.6.7 Rikspolisstyrelsen, televerkets centralförvaltning, Polistekniska rådfrågningsbyrån, Sveriges industriförbund . . . . 161 2.6.8 Mister Minit Services AB . . . . . . . . . . . . . . . . 162 2.6.9 ABAB . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 164 2.7 Skriftliga svar från fastighetsägareorganisationer . . . . . 156

SOU 1975: 19 Innehåll 9

3 Försäljning av lås och låsartiklar samt Iåsinstallationer (PM utarbetad av SPK) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 3.1 Utredningens tillkomst . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 3.1.1 Bakgrund och syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 3.1.2 Genomförande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 3.2 Marknadsförutsättningar . . . . . . . . . . . . . . . . 169 3.2.1 Varufakta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 3.2.2 Marknadstillförsel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 170 3.3 Marknadens struktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171 3.3.1 Tillverkande företag . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171

3.3.2 Importföretag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 171

3.3.3 Grossister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172 3.3.4 Ägandeförhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . 172 3.3.5 Leverantöremas etableringsår . . . . . . . . . . . . . . 173 3.3.6 Leverantöremas sortimentstruktur . . . . . . . . . . . 173 3.3.7 Omsättning i leverantörsledet . . . . . . . . . . . . . . 173 3.3.8 Försäljning av olika låstyper . . . . . . . . . . . . . . 174 3.3.9 Koncentration i leverantörsledet för viktigare låstyper . . 175 3.3.l0 Försäljning av nyckelfräsmaskiner . . . . . . . . . . . 175 3.3.1 1 Samarbete mellan leverantörer . . . . . . . . . . . . . 175 3.3.l2 Restriktioner vid försäljning av lâsartiklar . . . . . . . . 176 3.3.13 Köparna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 176 3.3.14 Auktorisationskrav . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177 3.4 Låssektorns detaljistled . . . . . . . . . . . . . . . . 178 3.4.1 Urvalsram och omsättning per butiksgrupp . . . . . . . 178 3.4.2 Omsättning av lås, låsartiklar och låsservice . . . . . . . 179 3.4.3 Marknadsandelar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 179 3.4.4 Omsättning i företag med olika etableringsâr . . . . . . . 180 3.4.5 Nyckeltillverkning och låsmontering . . . . . . . . . . 181 3.4.6 Nyckelfräsmaskiner i detaljistledet . . . . . . . . . . . 181 3.4.7 Antal tillverkade nycklar . . . . . . . . . . . . . . . . 182 3.4.8 Sveriges låssmedsmästares riksförbund . . . . . . . . . 183 3.4.9 Förekomst av prisrekommendationer . . . . . . . . . . 184 3.4.10 Samarbete i detaljhandeln utanför organisationer . . . . 185 3.4.1] Leveransvägran . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 3.5 Särskild undersökning av låssmedsföretagen . . . . . . . 187 3.5.1 Låssmedsföretagens storlek . . . . . . . . . . . . . . . 187 3.5.2 Storleksfördelning och effektivitet hos medlemsföretagen i SLR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 3.5.3 Storleksfördelning och effektivitet hos låssmedsföretag utanför SLR . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 3.5.4 Låssmedsföretagens kunder . . . . . . . . . . . . . . 189 3.5.5 Låssmedsföretagens kostnader . . . . . . . . . . . . . 190 3.6 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 3 A Bestämning av urvalsram och redovisning av använda stickprovsförfaranden i samband med undersökningens detaljistled . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195

10 Innehåll SOU 1975: 19

3B Tillverkning, import och export av cylinderlås, hänglås, övriga lås och delar samt av nycklar och nyckelämnen 1967-1971, 1 000 kr. . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 3C Nyckelbarföretag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 3D Särskild undersökning av låssmedsföretagen . . . . . . . 201

Rikspolisstyrelsens undersökning av bostads- och affärsmbrott (PM utarbetad av RPS) . . . . . . . . . . . . . . 203 4.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 4.2 Undersökningens uppläggning . . . . . . . . . . . . . 204

Gällande ordning i vissa länder . . . . . . . . . . . . . 215 5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215 5.2 Auktorisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 215 5.3 Vandelkontroll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217 5.4 Straffbestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . 218 5.5

SOU 1975: 19

Sammanfattning

Låsutredningen har i enlighet med sina direktiv huvudsakligen bedömt huruvida byggnadstekniska föreskrifter till skydd mot inbrott bör utfärdas samt om auktorisering eller annan prövning erfordras av de yrkesutövare som arbetar inom låsområdet. Utredningen konstaterar att inbrott i lägenheter i flerfamiljshus och i småhus underlättas dels av att det på marknaden förekommer bristfälliga lås- och skyddsanordningar dels av att dörrar har brister när det gäller att stå emot inbrott. I vissa fall kan t. ex. dörrkonstruktionen vara så klen eller eljest så beskaffad att säkra lås inte kan installeras utan extra åtgärder och kostnader. Byggnadsstadgan innehåller f. n. ingen uttrycklig föreskrift om att byggnader skall uppfylla särskilda krav till skydd mot inbrott. Utredningen har därför föreslagit att byggnadsstadgan ändras så att ett effektivt inbrottsskydd kan tillskapas genom tvingande byggnormer. Behov av förbättrat låsskydd föreligger också i äldre bostäder Bostadshyresgäst torde, enligt utredningens uppfattning, med stöd av nyligen införda bestämmelser i hyreslagen äga rätt att på egen bekostnad förbättra sitt låsskydd. Ett gott låsskydd har en betydande preventiv verkan särskilt vad gäller tillfällighetsbrotten. Samhället har dock hittills inte kontrollerat de yrkesutövare som installerar låsanordningar, reparerar lås eller tillverkar nycklar. Utredningen finner detta av säkerhetsskäl otillfredsställande och föreslår att ett auktorisationssystem införs för låssmeder. Det bör t. v. vara frivilligt. En grundförutsättning för auktorisation föreslås vara att låssmeden bedriver sin verksamhet yrkesmässigt. Låssmed som auktoriseras bör dessutom prövas och godkännas med avseende på laglydnad och vandel. Han bör även dokumentera sin yrkeskunnighet. Auktoriserad låssmed föreslås få exklusiv rätt att kalla sig auktoriserad låssmed. Obehörigt användande av denna benämning bör sanktioneras genom straffrättsliga bestämmelser. För att komma till rätta med rådande problem på låsområdet bör nyckeltillverkning inte få ske utan särskilt tillstånd. Utredningen har även funnit att tillverkning och innehav av dyrkverktyg bör regleras. F. n. finns på marknaden ett flertal s. k. spärrade profiler avsedda för känsliga objekt. Utredningen har emellertid konstaterat att en stark

12 Sammanfattning SOU 1975: 19

begränsning av objekt för sådana låssystem är önskvärd. Rikspolisstyrelsen skall därför avgöra när sådana profiler bör användas. Utredningen föreslår en särskild lag om Iåsinstallation m. m. Den föreskriver att tillverkning och innehav av nyckelfräsmaskiner, dyrkverktyg och spärrade nyckelämnen inte får ske utan tillstånd av länsstyrelse. Samma lag möjliggör auktorisation av låssmed. För att möta efterfrågan på välutbildade yrkesutövare lämnar utredningen förslag till specialkurs i låsserviceteknik. I reklam förekommer ofta benämningen polislås. Därmed avses tillhållarlås av olika slag. Utredningen anser denna benämning vilseledande för konsumenterna eftersom polisen inte är engagerad i försäljningen av lås eller driver låsserviceverksamhet. Utredningen har även behandlat frågan om huvudnyckelsystem bör användas för bostadslägenheter. Enligt utredningens mening är det av säkerhetsskäl olämpligt att huvudnyckel används i vanliga bostadshus. Kostnaderna för att åstadkomma de förbättringar i låsskyddet som utredningen föreslår är ringa: boendekostnaden per månad och lägenhet beräknas öka med mindre än en krona. Vissa resursförstärkningar kommer att behövas hos rikspolisstyrelsen, konsumentverket och statens planverk.

SOU 1975: 19

Summary

In accordance with its terms of reference, the Locks Commission has mainly considered to what extent building regulations of a technical nature should be published to prevent breaking and entering, and whether or not official authorisation or some other form of test should be required of professional practitioners in the field of locks. The Commission notes that breaking and entering in multi-family buildings and private houses are made easier a) by the occurrence of inadequate looking and other protective devices on the market, and b) by the inadequacies of doors as regards resistance to illegal entry. In certain cases, for example, the construction of a door can be so weak or otherwise of such a nature as to preclude the installation of safe locks without additional measures and costs. The Building Ordinance contains at present no express stipulation that buildings shall meet special requirements as regards protection against illegal entry. The Commission has therefore proposed that the Building Ordinance be amended so that effective protection against breaking and entering can be created by mandatory building regulations. There is also a need for improved protection by locks in older buildings. In the Commissions opinion, a tenant would appear, on the basis of provisions recently introduced in the Rents Act, to be entitled to improve the protection afforded by his locks at his own cost. Good locks have a considerable protective effect, particularly against non-professional crime. So far, however, society exercises no check on those professional practitioners who install lock devices, repair locks, or make keys. From the standpoint of safety, the Commission finds this situation unsatisfactory and proposes that a system of authorisation be introduced for locksmiths. For the present, this should be voluntary. It is proposed that a basic condition for authorisation be that a locksmith operate on a professional basis. A locksmith who is authorised should also be investigated and approved in respect of his obedience to the law and general good conduct. He should also give evidence of his professional skill. It is proposed that an authorised locksmith be given the exclusive right to call himself an auhtorised locksmith. The improper use of this title should be subject to penal sanctions in law. To get to grips with the problems prevailing in the field of locks, the making of keys should be prohibited without special permission. The

14 Summary SOU 1975: 19

Commission also finds that the manufacture and possession of picklocks should be regulated. A number of what we term pawled for sensitive profiles designed objects are currently available on the market. The Commission, however, finds it desirable to curtail greatly the objects for lock systems of this kind. The National Swedish Police Board should therefore decide when such profiles are to be used. The Commission proposes a special Installation of Locks Act. This would prescribe that the manufacture and possession of key-cutting machines, picklocks, and pawled key blanks should be prohibited without permission of the County Council. The same act would provide for the authorisation of locksmiths. To meet the demand for well-trained the professional practitioners, Commission proposes a special course in lock service technique. The term police lock is often used in advertising. The term is used to cover various kinds of lever tumbler locks, The Commission considers this term misleading to the consumer, in that the police are not involved in the sale of locks, and do not provide any kind of lock service. The Commission has also considered whether the master key system should be used for private flats. In the Commissions it is opinion, unsuitable for reasons of safety that a master key should be used in ordinary residential buildings. The costs of achieving the improvements in lock protection proposed by the Commission are negligible: they would increase the dwelling cost by less than one krona per month per flat. Certain reinforcements would be needed to the resources of the National Swedish Police the Board, National Board of Consumer Policies, and the National Board of Physical Planning and Building.

SOU 1975: 19 15

Författningsförslag

Förslag till Lag om Iåsinstallation m.m.

Enligt riksdagens beslut föreskrives följande.

Inledande bestämmelser 1 § Med låssmed förstås i denna lag den som yrkesmässigt installerar och reparerar lås. I lagen förstås vidare med l. nyckelfräsmaskin, maskin eller liknande anordning avsedd för tillverkning av nycklar, 2. dyrkvertyg, verktyg avsedda att användas för att öppna lås utan nyckel samt 3. spärrat nyckelämne, sådant nyckelämne som upptages i ett särskilt av rikspolisstyrelsen fört register.

2 § Lagen gäller ej statlig myndighet.

Auktorisation av låssmed 3 § Auktorisation meddelas låssmed som blivit godkänd vid prövning med avseende på laglydnad, vandel och yrkeskunnighet.

4 § Fråga om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där sökanden är bosatt.

Hllverkning av nycklar m. m. 5 § Nyckelfräsmaskin, dyrkverktyg eller spärrat nyckelämne får ej tillverkas eller innehas utan tillstånd. Sådant tillstånd meddelas av länsstyrelsen i det län där sökanden är bosatt.

16 F örfattningsförslag SOU 1975: 19

6 § Tillstånd meddelas den som blivit godkänd vid prövning med avseende på laglydnad och vandel.

7 § Auktoriserad låssmed behöver ej tillstånd.

Gemensamma bestämmelser

8 § All personal hos auktoriserad låssmed eller innehavare av tillstånd enligt denna lag skall vara godkänd med avseende på laglydnad och vandel.

9 § Auktorisation eller tillstånd kan av länsstyrelsen återkallas när i denna lag angivna förutsättningar ej längre föreligger eller det i övrigt finns särskild anledning därtill.

10 § Länsstyrelsen skall inhämta rikspolisstyrelsens yttrande i ärende om auktorisation eller tillstånd enligt denna lag. Hos länsstyrelsen skall föras register över auktoriserade låssmeder och innehavare av tillstånd. Hos rikspolisstyrelsen skall föras register över de spärrade nyckelämnen som får tillhandahållas.

11 § Den som obehörigen utger sig för att vara auktoriserad låssmed eller som bryter mot 5 eller 8 §§ eller mot villkor som meddelats med stöd av denna lag dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

12 § Talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos regeringen genom besvär.

Ytterligare förskrifter

13 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagen. \ Denna lag träder i kraft den

SOU 1975: 19 Författningsförslag 17

Förslag till

förordning om ändring i byggnadsstadgan (1959: 612)

Regeringen föreskriver att 46 och 48 §§ byggnadsstadgan (1959: 612) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

46 §

Byggnad för stadigvarande Byggnad för stadigvarande bruk, vari inrymmes bostads- eller bruk, vari inrymmes bostads- eller arbetsrum, skall anordnas och in- arbetsrum, skall anordnas och inredas så, att den bereder möjlighet redas så, att den bereder möjlighet till trevnad och god hygien. Den till trevnad och god hygien. Den skall innehålla nödiga förvarings- skall innehålla nödiga förvaringsutrymmen samt vara försedd med utrymmen och vara försedd med behövlig Sanitär utrustning. behövlig sanitär utrustning samt fylla de särskilda krav som skäligen böra uppställas på skydd mot inbrott.

Särskilt skall beaktas följande där så erfordras finnas hiss.

48§

Byggnad för särskilt ändamål, Byggnad för särskilt ändamål, såsom industribyggnad, byggnad såsom industribyggnad, byggnad för undervisning, vårdanstalt, ho- för undervisning, vårdanstalt, hotell, pensionat, samlingslokal samt tell, pensionat, samlingslokal samt lokal för hantverk eller handel, lokal för hantverk eller handel, skall utöver vad förut är stadgat skall utöver vad förut är stadgat fylla de särskilda krav, som med fylla de särskilda krav, som med hänsyn till verksamhetens art skä- hänsyn till verksamhetens art skäligen böra uppställas på hygien, ligen böra uppställas på hygien, skydd mot ohälsa, olycksfall och skydd mot ohälsa, olycksfall, inbrandfara samt på trevnad och brott och brandfara samt på trevbekvämlighet för dem, som skola nad och bekvämlighet för dem, vistas i byggnaden. som skola vistas i byggnaden.

Särskilt skall iakttagas - - - utrymmen avses till personalrum.

Denna förordning träder i kraft den

SOU 1975: 19

Utredningsuppdraget

1.1 Låsutredningens direktiv

Med stöd av Kungl. Maj: ts bemyndiganden den 20 oktober 1972 och den 23 mars 1973 tillkallade chefen för handelsdepartementet sakkunniga för att utreda frågan om utökat konsumentskydd beträffande läs och låsinstallation m. m. I direktiven till utredningen anförde handelsministern bl. a. följande.

I motioner till 1972 års riksdag (mot. 1972: 574 och 1347) hemställdes, att frågan om auktorisation av låssmeder skulle utredas. Motionärerna hänvisade till det ökande antalet inbrottsstölder och till risken för att låssmedsverksamhet, för vilken tillstånd inte krävs, utnyttjas i brottsligt syfte. Rikspolisstyrelsen tillstyrkte i remissyttrande till näringsutskottet motionärernas förslag. Utskottet delade uppfattningen att frågan om sådan auktorisation borde utredas men anförde att de näringspolitiska argumenten mot ett auktorisationssystem borde prövas noga. Riksdagen har med godkännande av näringsutskottets betänkande begärt att frågan om offentlig auktorisation av låssmeder skall utredas (NU 1972: 41, rskr. 1972: 230). Det är en angelägen uppgift för samhället att skydda medborgarna mot inbrott. Brister i detta skydd kan föra med sig avsevärda ekonomiska förluster och andra olägenheter för enskilda medborgare. Även från social synpunkt är det angeläget att stärka skyddet mot inbrott. Sålunda kan bristfälliga lås- och skyddsanordningar locka till brott. Inbrott underlättas i flera fall av att ytterdörrar är försedda med enkla lås som lätt kan forceras. Ytterdörrar kan också ha sådan konstruktion att säkra lås inte kan installeras sätt. Ett problem är vidare att på ett tillfredsställande i många fall tillverkas utan någon egentlig kontroll. dubblettnycklar Detta gäller även s. k. huvudnycklar. Lås i bostäder och andra lokaler kan för närvarande utan särskilda restriktioner installeras av låssmeder och andra montörer samt av enskilda konsumenter. Erforderliga specialverktyg säljs fritt. Lås installeras också direkt vid tillverkning av dörrar. Kompetensen hos dem som installerar och reparerar lås och låsanordningar eller tillverkar nycklar kontrolleras inte av något offentligt organ. (1959: 612) innehåller ingen uttrycklig föreskrift om Byggnadsstadgan att byggnader skall uppfylla särskilda krav till skydd mot inbrott. Statens planverk, som utfärdar föreskrifter, råd och anvisningar till byggnadsstadgan, har i dessa inte ställt krav beträffande lås och låsinstallationer. Rikspolisstyrelsen har under år 1972 drivit en kampanj angående till skydd mot inbrott. Vissa dyrksäkra lås och övriga säkerhetsdetaljer försäkringsbolag ställer säkra lâsanordningar som villkor för att bevilja hemförsäkringar.

20 Utredningsuppdraget

SOU 1975: 19

Av vad jag här anfört framgår att frågan om utökat konsumentskydd beträffande lås och låsinstallation innefattar olika problem. Jag förordar att en särskild sakkunnig tillkallas för att utreda dessa frågor. Den sakkunnige bör pröva huruvida föreskrifter byggnadstekniska angående inbrottsförebyggande åtgärder bör utfärdas. Vid denna prövning bör de ekonomiska konsekvenserna härav beaktas och denna metod att komma till rätta med problemen även i övrigt vägas mot andra metoder. Vidare bör den sakkunnige överväga nödvändiga åtgärder för att främja utveckling, tillverkning och försäljning av säkra lås och andra skyddsanordningar i anslutning härtill. Det finns anledning att därvid pröva behovet av att i någon form kontrollera av och handel tillverkning med nycklar och specialverktyg. Behovet av kontroll hänger samman med frågan om hur allmänheten skall garanteras säkra installationer och reparationer av lås jämte rådgivning i lås- och hithörande säkerhetsfrågor. Den sakkunnige bör överväga, om det för att stärka konsumentskyddet är angeläget med någon form av auktorisation eller annan prövning av de yrkesutövare som arbetar inom detta område. Jag vill erinra om att statsmakterna hittills sökt undvika inskränkningar i näringsfriheten. önskemålet om näringsfrihet måste noga vägas mot behovet av att öka konsumentskyddet på området. Särskilt bör uppmärksammas ivad mån ett auktorisationsförfarande eller annan prövning kan medföra konkurrensbegränsning med ogynnsamma verkningar för konsumenterna. Finner den sakkunnige skäl tala för ett auktorisationsförfarande eller annan prövning bör han lämna förslag om hur det närmare skall utformas. = Den sakkunnige bör också kunna behovet pröva av ytterligare konsumentpolitiska och andra åtgärder beträffande lås och låsskydd. Jag erinrar om att en utredning angående lagstiftning om konsumentskydd vid privat serviceverksamhet nyligen tillsätts. Den sakkunnige bör samråda med denna och andra utredningar som berör uppdraget. I fråga om behovet av byggnadstekniska bestämmelser bör den sakkunnige samråda med statens planverk.

1.2 Bakgrund till utredningsuppdraget

Vi vill till en början erinra om att frågan om auktorisation av låssmeder har behandlats vid flera tillfällen av Kungl. Majzt och riksdag. Sålunda lämnades en hemställan av Sveriges låssmedsmästares riksförbund (SLR) om utredning angående former för auktorisation av låssmeder genom beslut år 1959 av Kungl. Maj: t utan åtgärd. Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) hemställde i december 1966 med hänvisning till lagen om polisregister m. m.1 om Konungens tillstånd för yrkesutövare inom låssmedsyrket att, vid ansökan om auktorisation för företag inom branschen, erhålla av utdrag det centrala polisregistret att utnyttjas i samband med behandlingen av ifrågavarande auktorisationsärende inom en särskild auktorisationsnämnd, benämnd auktorisationsnämnden för låssmeder. I andra hand Lagen (1965: 94) om hemställde organisationen med hänvisning till lagen om allmänt kriminalolisregister m. m. (PRL). om

registerz tillstånd för yrkesutövare inom branschen att för ovan

angivet ändamål erhålla utdrag av det allmänna För Lagen (1963: 197) om kriminalregistret. Llmänt kriminalregister. den händelse dessa framställningar icke kunde bifallas hemställde

SOU 1975: 19 21

Utredningsuppdraget

organisationen om en skyndsam utredning angående möjligheterna att anordna auktorisation av låssmeder genom länsstyrelsens och överståthållarämbetets försorg, i enlighet med vad som då gällde för enskilda

bevakningsföretag.3 Vid framställningen hade bilagts stadgar för auktori-

sationsnämnden för låssmeder, som utarbetats av organisationen i samarbete med SLR. l ärendet inhämtade Kungl. Maj: t utlåtanden från kriminalvârdsstyrelsen och rikspolisstyrelsen.

Kriminalvårdsstyrelsen anförde följande.

Det synes väl befogat att omgärda rekryteringen av ansvariga utövare av låssmedsyrket med vissa garantier för att den insikt i olika skyddsförhållanden som yrkesutövningen ger inte skall bli otillbörligt utnyttjad. De kontrollkrav beträffande nämnda yrkesutövare som berörs i framställningen måste därför anses beaktansvärda. Med hänsyn till det samhälleliga skyddsintresse som således får anses föreligga bör enligt kriminalvårdsstyrelsen accepteras att krav på tillförlitligt intyg om vederbörandens förhållanden uppställs och att den enskilde för att tillgodose nämnda krav bereds möjlighet att genom utdrag av centrala polisregistret eller allmänna kriminalregistret styrka sin tidigare vandel. Genom sådana utdrag erhålls också god garanti för enhetlighet och tillförlitlighet. Även om kriminalregistret framför allt måste tjäna rättskipningens intresse och dess användningsområde jämväl med hänsyn till arbetsbördan så vitt möjligt bör begränsas, finner sig styrelsen därför för sin del böra tillstyrka att enskild medges rätt att erhålla utdrag av kriminalregistret beträffande honom, för det ändamål som avses i den av hantverks- och industriorganisationen orda och med framställningen skyldighet för honom att styrka att utdraget är avsett för sådant ändamål. Prövningen härvidlag bör i de särskilda fallen ankomma på den myndighet som har att utfärda utdragen.

Rikspolisstyrelsen anförde följande.

De skäl som anförts i propositionen (l965:18) till och lagen kungörelsen den 9 april 1965 om polisregister m. m. mot utfärdande av utdrag av polisregister i samband med anställningsprövning har sådan styrka att avsteg från författningen ej synes böra ske annat än i utomordentliga fall. Med anledning av det anförda får rikspolisstyrelsen avstyrka bifall till framställningen i vad denna avser medgivande att erhålla av utdrag polisregister. Rikspolisstyrelsen har intet erinra mot att utredning verkställes om möjligheterna att meddela företag inom låssmedsyrket auktorisation i likhet med enskilda bevakningsföretag(SFS 640: 51 och 7: 61).

l beslut den l juni 1967 fann Kungl. Majzt ej skäl bifalla framställ-

ningen i vad den avsåg rätt att erhålla utdrag av polisregister eller

kriminalregistret. Framställningen föranledde i övrigt inte någon Kungl. Maj: ts åtgärd. (För en närmare redogörelse av bestämmelserna om utdrag av det allmänna kriminalregistret och polisregistren hänvisar vi till bilaga 1.) I skrivelse år 1966 till rikspolischefen anförde SLR bl. a. följande. Kungörelsen (1951: 640, ändrad 1961: 7) om auk- Sveriges låssmedsmästares riksförbund ser mycket allvarligt på den torisation av enskilda beutveckling som pågår beträffande allmänhetens, företagsinstitutioners vakningsföretag.

22 Utredningsuppdraget SOU 1975: 19

och fastigheters låssäkerhetsfrågor. Det torde vara allmänt bekant att nycklar med s. k. ”spärrade profiler numera kan erhållas även av tillverkare i varuhus och andra. Risken för otillbörlig nyckeltillverkning till serielås är påtaglig eftersom ingen kontroll över tillverkningen numera förekommer. En översyn av låssäkerhetsfrågor i allmänhet och tillverkning av nycklar med spärrade profiler i synnerhet bör gagna allmänheten. Största möjliga skydd då det gäller nycklar, lås och låsreparationer är en rättighet som allmänheten bör åtnjuta. Vid 1967 års riksdag väcktes motioner4 van hemställdes att riksdagen hos Kungl. Majzt måtte anhålla om förslag i syfte att öka möjligheterna till prövning och auktorisation av utövare av låssmedsyrket. Yttrande

över motionerna, vilka behandlades av första lagutskottets, avgavs av

kriminalvårdsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, överståthållarämbetet, SHIO och Stockholms handelskammare. Samtliga remissorgan uttalade sig för att anordna någon form av auktorisation för yrkesutövare inom låssmedsbranschen. Däremot var meningarna delade om, såsom motionärerna förordat, något organ för yrkesutövare inom låssmedsbranschen skulle kunna erhålla rätt till utdrag av kriminalregistret och polisregister. Remissyttrandena avgavs alla i tiden före Kungl. Majzts nyssnämnda beslut den l juni 1967. Kriminalvårdsstyrelsen anförde i sitt yttrande att bifall till SHIO:s ovan omnämnda framställning till Kungl. Maj:t borde medföra goda möjligheter för auktorisationsnämnden för låssmeder att vid auktorisation för låssmedsyrket ge tillfredsställande garantier för - utom tekniskt kunnande - även pålitlighet. Styrelsen yttrade vidare följande.

Därest tillräckliga skäl ej skulle anses föreligga att medge tillstånd för enskild att erhålla utdrag av polisregistret eller krirninalregistret för här avsett ändamål anser styrelsen det lämpligt att någon form av offentlig av låssmeder eller - i Stockholm auktorisation genom länsstyrelse överståthållarämbetet anordnas på motsvarande sätt som nu gäller för enskilda bevakningsföretag.

Rikspolisstyrelsen anförde följande.

Någon brottslighet av mera betydande omfattning, som kunnat sättas i samband med opålitliga låssmeder, har inte förekommit. Med hänsyn till brottslighetens utveckling mot allt större förslagenhet kan dock förväntas att kriminaliteten kommer att beröra även detta område. Det är uppenbarligen av stor vikt att personer, som arbetar i låssmedsyrket, är pålitliga och yrkesskickliga. Därest någon form av kontroll ska införas synes den lämpligaste formen vara auktorisation av polismyndighet. Den ifrågasatta auktorisationen utgör självfallet inte någon garanti för att brottslig verksamhet förhindras inom det område, varom nu här är fråga men den bör dock ge möjlighet att i viss mån förebygga sådan brottslighet.

Styrelsen ansåg sig emellertid icke, av skäl som anförts i ovan återgivna till Kungl. Maj: t, kunna förorda att yrkesutövare inom Fk 1967: 117, yttrande Ak 1967: 152. låssmedsbranschen fick rätt att erhålla utdrag av polisregister eller kriminalregister. Styrelsen att grunderna för offentlig reglering

tillstyrkte

5 lLU 1967:51. av verksamheten inom låssmedsbranschen närmare utreddes.

Utredningsuppdraget 23 SOU 1975: 19

Överståthållarämbetet yttrade följande.

om offentlig medverkan vid nyrekrytering av låssmeder har Frågan av överståthållarämbetet. I skrivelse till Kungl. tidigare uppmärksammats Majtt den 17 juli 1958 framhöll ämbetet bland annat, att allmänheten kunde ställa anspråk på att för så ömtåliga uppdrag som befogade insättning och reparation av lås ha tillgång till personer, vilkas pålitlighet av myndighet prövats. Ämbetet förklarade vidare att den kontrollmetoatt polismyndigheten utfärdade s. k. strafflösden syntes böra tillämpas (vandelsbevis). Eftersom frågan om de polisiära registren för hetsintyg det dåvarande var föremål för utredning sade sig överståthållarämbetet Maj: ts uppmärksamhet på angelägenheten att eventuellt vilja fästa Kungl. kommande föreskrifter om registren så utformades att det nämnda kontrollförfarandet inte förhindrades.

I utlåtande den 6 november 1959 till statsrådet och chefen för över en av Sveriges låssmeders riksförbund gjord handelsdepartementet om former för auktorisation av framställning utredning angående låssmeder anförde överståthållarämbetet bland annat följande. att starka skäl måste kunna I princip anser överståthållarämbetet, åberopas för att det allmänna skall engagera sig för auktorisationsförfavilkas innebörd lätt uppfattas så, att offentlig myndighet ikläder randen, sig viss garanti för yrkesutövamas pålitlighet. En prövning i detta hänseende måste nämligen, åtminstone i Stockholm, huvudsakligen finnes antecknat om vederbörande, och grundas på vad i olika register någon ingående personkännedom är följaktligen i regel icke möjlig att ernå. Den fortlöpande kontroll, som rätteligen borde vara en förutsättför bibehållandet av meddelad auktorisation, är vidare svår att ning Principiellt synes det för övrigt böra i första hand praktiskt genomföra. ankomma branschorganisation att söka komma till rätta på vederbörande med hithörande problem.

Överståthållarämbetet anser alltjämt att ett offentligt auktorisationsförfarande, liknande det som gäller för bevakningsföretag, bör tillgripas först om annan väg att komma till rätta med ifrågavarande kontrollproblem inte visar sig framkomlig.

Ämbetet utredning av frågan hur det allmänna skulle tillstyrkte medverka vid personkontroll av låssmeder och deras anställda. Sådan utredning torde enligt ämbetet lämpligen böra uppdras åt rikspolisstyrelsen i samråd med vederbörande branschorganisationer. Polismästaren i Stockholm anförde att det var ett viktigt allmänt att allmänheten vid behov av låsarbeten hade tillgång till intresse, vars pålitlighet prövats av myndighet. Prövning av låssmeyrkesutövare, ders pålitlighet kunde vidare antas ha en allmänt brottsförebyggande effekt. Av sekretesskäl borde dispens från polisregisterlagens begränsning av möjligheterna för enskilda att erhålla utdrag av polisens register undvikas. Polismästaren anförde.

För att den önskvärda kontrollen synes därför endast åvägabringa återstå att tillgripa ett auktorisationsförfarande i likhet med vad som nu gäller för enskilda bevakningsföretag. l själva verket kan det knappast

24 Utredningsuppdraget SOU 1975: 19

anses råda någon större principiell skillnad mellan de uppgifter och det ansvar, som åvilar låssmederna å ena sidan och bevakningsföretag å den andra. l detta sammanhang bör framhållas att till bevakningsföretag i praxis även hänförs företag, vars huvudsakliga verksamhet utgjorts av montering, underhåll av alarmapparater samt bevakning med hjälp av dylika skyddsanordningar.

SHIO framhöll att låssmedens arbete med exempelvis installation av lås och låsanordningar, reparation av lås, nyckeltillverkning etc. byggde på visst förtroende mellan låssmeden och konsumenten/köparen. Den senare hade rätt att ställa berättigade krav på att vederbörande yrkesutövare dels besatt erforderliga kunskaper, dels inte i brottsligt syfte missbrukade kunskaperna genom att bereda sig tillträde till de lokaler som han genom sin yrkesutövning haft i uppdrag att skydda genom lås. Stockholms handelskammare, som var positivt inställd till auktorisation, framhöll att auktorisation likväl inte borde utgöra förutsättning för rätt att utöva låssmedsyrket utan endast tjäna som anvisning på sådana personer, vars pålitlighet och yrkesskicklighet blivit prövad av det auktoriserande organet. Som alternativ till auktorisation utfärdad av en nämnd ansåg handelskammaren att ett auktorisationsförfarande genom länsstyrelserna var lämpligt. Första lagutskottet biföll inte motionärernas förslag. Utskottet anförde.

I förevarande motioner anhålles om förslag i syfte att öka möjligheterna till prövning och auktorisation av utövare av låssmedsyrket. Motionärerna framhåller såsom otillfredsställande att garantier saknas för att dessa yrkesutövare har erforderliga tekniska kunskaper och att de icke genom brottslig verksamhet missbrukar uppdragsgivares förtroende, t. ex. genom att olovligen använda nyckelkopior och huvudnycklar. Utskottet har för sin del icke blivit övertygat om att anledning finnes att ifrågasätta låssmedernas pålitlighet. Av rikspolisstyrelsens yttrande över motionerna framgår också att någon mera betydande brottslighet, som kunnat sättas i samband med opålitliga låssmeder, hittills icke förekommit. Att under sådana förhållanden tillgripa kontroll eller auktorisation av låssmedsyrket, dvs. åtgärder som kan få följder som liknar tillståndsprövning och alltså inverka menligt på den fria konkurrensen inom yrket, anser inte utskottet vara tillräckligt motiverat. Sådana synpunkter har också i annat sammanhang av kommerskollegium, näringsfrihetsrådet och näringsfrihetsombudsmannen anförts som skäl mot auktorisation av yrket. Utskottet anser sig sålunda icke böra tillstyrka bifall till förevarande motioner. Frågan bör emellertid följas med uppmärksamhet och därest brottsutvecklingen skulle påkalla det torde någon form av ingripande från det allmänna få övervägas.

I en reservation av åtta ledamöter med hemställan om utredning rörande det allmännas medverkan vid kontroll av låssmeder och deras anställda uttalades följande.

Av remissyttrandena över motionerna och den i övrigt förebragta utredningen i ärendet framgår enligt utskottet att goda skäl kan anföras för motionärernas uppfattning att allmänheten vid behov av låsarbeten bör ha tillgång till yrkesutövare, vars pålitlighet ej behöver ifrågasättas, och att personkontroll rörande låssmederna och deras anställda kan ge

SOU 1975: 19 Utredningsuppdraget 25

viss möjlighet att förebygga brottslighet. Innan slutlig ställning tages till det av motionärerna väckta spörsmålet bör emellertid förhållandena inom låssmedsyrket underkastas en förutsättningslös utredning för att utröna om det är påkallat att det allmänna medverkar till att kontroll kan anordnas i någon form.

Riksdagen följde utskottet.

Vid 1968 års riksdag väcktes två motioners van hemställdes att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Majzt måtte anhålla om utredning av frågan om offentlig auktorisation av verksamheten inom låssmedsbranschen. Motionerna hänvisades till tredje lagutskottet. I motionerna framhölls att en vidsträckt näringsfrihet sedan lång tid gällde för svenska medborgare, innebärande att flertalet yrken och sysselsättningar inom bl. a. handel, hantverk och industri kunde utövas utan hinder av legala restriktioner. Undantag från denna väsentliga grundprincip hade stadgats i vissa sammanhang, där samhällets och medborgarnas intressen bedömts kräva särskilda garantier i fråga om näringsidkares utbildning, kvalitet på tillhandahållna varor och tjänster, offentlig kontroll och insyn i verksamheten m. m. Sådana garantier hade åstadkomrnits bl. a. genom speciallagstiftning med reglering av viss yrkesutövning och genom krav på auktorisation för vissa grupper av näringsidkare. För låssmedsyrket gällde, framhöll motionärerna, inga restriktioner av detta slag. Den som så önskade kunde när som helst etablera ett företag i branschen. Enligt motionärernas uppfattning måste detta förhållande betecknas som starkt otillfredsställande. I låssmedernas arbetsuppgifter ingick bl. a. installation av lås och låsanordningar i lägenheter och fastigheter, reparation av lås och låsstycken, nyckeltillverkning, rådgivning till allmänheten i lås- och skyddsfrågor etc. Bristen på offentlig kontroll av företag och företagare inom låssmedsyrket kunde enligt motionärerna medföra en otillfredsställande begränsning av medborgarnas skydd för personlig säkerhet och privat egendom. Under senare år

hade vid några tillfällen förekommit att personer i låssmedsföretag

missbrukat allmänhetens förtroende genom att utnyttja nyckelkopior och huvudnycklar för inbrott och annan brottslig verksamhet. Motionärerna ansåg att en effektiv kontroll av i branschen sysselsatt personal, inriktad främst på vederbörandes tidigare laglydnad och levnadsförhållanden, kunde förebygga sådana företeelser i väsentlig utsträckning. Också krav på hög yrkesteknisk standard kunde medföra en utveckling i denna riktning. Starka skäl syntes därför enligt motionärerna tala för att medborgarnas intressen i förevarande sammanhang tillgodosågs genom någon form av kontroll av företag och företagare inom låssmedsyrket. Enligt motionärerna hade användningen av vandelintyg starkt beskurits i samband med lagstiftning om polisregister m. m. Motionärerna hade ingen erinran mot principen att återanpassningen isamhället av personer med tidigare brottslig verksamhet inte borde motverkas genom omotiverade krav på strafflöshet för erhållande av olika anställningar i offentlig I eller privat verksamhet men ansåg att vissa sysselsättningar hade sådan Ak Fk1968:269, karaktär att personer med brottslig belastning först efter en viss tids 1968:337.

26 Utredningsuppdraget SOU 1975: 19

ådagalagd redbarhet borde anförtros dylika arbetsuppgifter. Till denna kategori borde enligt motionärerna utan tvekan hänföras yrken där vederbörande yrkesutövare direkt eller indirekt ansvarade för betydande förmögenhetsvärden. Motionärerna nämnde också att möjligheterna att omedelbart uppdaga och avslöja ett eventuellt brottsligt förfarande var särskilt små i fråga om låssmedernas verksamhet. Nyckelkopior och huvudnycklar kunde med största lätthet undangömmas och nytillverkas av den enskilde låssmeden för att senare utnyttjas ibrottslig verksamhet, kanske först sedan flera år förflutit. Sambandet mellan ett eventuellt brott och byte eller reparation av lås några år tidigare lät sig då svårligen fastslås. Tredje lagutskottet, som inte biföll motionäremas förslag, anförde

följande.7

Enligt näringsfrihetsförordningen råder här ilandet principiell näringsfrihet. Från denna princip har statsmakterna gjort undantag endast då särskilda skäl ansetts motivera detta. Den statliga regleringen har i många fall betingats av säkerhetssynpunkter, t. ex. i fråga om handeln med vapen och sprängämnen. I andra fall har anledningen varit sociala, Sanitära eller polisiära skäl. Regleringen har i huvudsak skett genom att krav på tillstånd av myndighet erfordrats för tillträde till vissa yrken. Dessutom förekommer inom olika områden, t. ex. beträffande bevakningsföretag, bestämmelser som föreskriver offentlig auktorisation. l förevarande motioner hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhälla om utredning av frågan om offentlig auktorisation av verksamheten inom låssmedsbranschen. Till stöd för yrkandet -anföres främst att garantier saknas för att låssmederna icke missbrukar uppdragsgivares förtroende, t. ex. genom att utnyttja nyckelkopior och huvudnycklar för brottslig verksamhet. Häijämte åberopas behovet av att få låssmedernas yrkesskicklighet prövad. I och för sig är det givetvis angeläget att låssmeder som anlitas av allmänheten besitter nödig yrkesskicklighet och att deras pålitlighet icke behöver ifrågasättas. Berättigade anspråk på yrkeskunnighet och hederlig vandel synes emellertid med i stort sett samma fog kunna ställas också på en rad andra yrkesutövare, i vilkas arbetsuppgifter ingår t. ex. att utföra reparationer och besiktningar i bostäder eller på arbetsplatser, utan att för den skull någon form av auktorisation ifrågasatts. Vid övervägande av förevarande spörsmål måste också beaktas att en offentlig auktorisation med det anvisande av vissa företagare, som ligger i ett sådant system, kan få verkningar liknande dem som följer av en tillståndsprövning och alltså menligt inverka på den fria konkurrensen inom yrket. Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att den av motionärerna väckta frågan behandlats så sent som vid 1967 års höstriksdag. Motioner som syftade till att öka möjligheterna till prövning och auktorisation av utövare inom lâssmedsyrket avslogs därvid av riksdagen. I sitt av riksdagen godkända utlåtande över motionerna anförde första lagutskottet att utredningen i ärendet visade att någon mera betydande brottslighet som kunde sättas i samband med opålitliga låssmeder icke förekommit, varför utskottet icke blivit övertygat om att anledning förelåg att ifrågasätta låssmedernas pålitlighet. Att under sådana förhållanden tillgripa kontroll eller auktorisation av yrket ansåg utskottet inte vara tillräckligt motiverat. Några omständigheter som nu bör föranleda ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida har icke inträffat under den korta tid som förflutit sedan frågan senast prövades. Utskottet kan därför 7 3LU 1968: 12. icke tillstyrka bifall till motionerna. Som uttalades vid fjolårets utskotts-

SOU 1975: 19 Utredningsuppdraget 27

behandling bör emellertid den av motionärerna aktualiserade frågan följas med uppmärksamhet och, därest brottsutvecklingen skulle påkalla det, torde någon form av ingripande från det allmänna få övervägas. Riksdagen följde utskottet. I anslutning till en uppvaktning hos inrikesministern iapril 1972 av företrädare för SLR och Lås- och beslagsgruppen inom Sveriges mekanförbund överlämnades en av organisationerna upprättad PM vari dessa hemställde om en utredning för att undersöka möjligheterna att införa någon form av offentlig kontroll av verksamheten inom låssmedsbranschen. I promemorian pâtalades bristen på kontroll av yrkesskicklighet och vandel hos de personer som utförde bl. a. installation av lås och låsanordningar i lägenheter och fastigheter, reparation av lås, nyckeltillverkning, rådgivning i lås- och skyddsfrågor. Vidare erinrade organisationerna om konsekvenserna av den okontrollerade tillverkning av nycklar, som ägde rum. Nyckelprofiler, som av svenska låsfabriker förklarats för spärrade, kunde utan några som helst restriktioner importeras från utlandet. Spärrade profiler användes främst för lås i försvarsanläggningar, lokaler för myndigheter, industrifastigheter och motsvarande. De starkt ökande inbrotten belyste enligt organisationerna på ett drastiskt sätt behovet av en förbättrad låssäkerhet och av ansvarskännande och yrkeskunniga låssmeder. Bristen på offentlig kontroll av företag och företagare inom låssmedsyrket medförde en allvarlig begränsning av allmänhetens möjligheter till skydd för personlig säkerhet och privat egendom. Promemorian överlämnades till handelsdepartementet i samband med att riksdagen, såsom framgår av direktiven, hos Kungl. Majzt år 1972 begärde utredning av frågan om auktorisation av låssmeder. Bakgrunden till riksdagens framställning är följande.

I motioner till 1972 års riksdags hemställdes att frågan om auktorisa-

tion av låssmeder skulle utredas. l motionen 1972: 574 påpekades inledningsvis att statsmakterna endast då särskilda skäl förelegat - t. ex. säkerhetsskäl, sociala skäl eller skäl - vidtagit åtgärder för att begränsa den näringsfrihet somi polisiära råder i vårt land. Tillstånd borde, menade motionären, krävas för princip verksamhet inom låssmedsbranschen, där för närvarande vem som helst kunde etablera sig som företagare. Bristen på offentlig kontroll av företag inom denna bransch kunde medföra en otillfredsställande begränsning av för personlig säkerhet och personlig egendom. Det medborgarnas skydd förekom att personer fick möjlighet att bedriva brottslig verksamhet till följd av lätthetem att komma över nycklar. Motionären underströk att de som bedrev låssmedsverksamhet till övervägande del fyllde allmänhetens krav redbarhet och pålitlighet. Vad som skulle på yrkesskicklighet, motivera ett samhällsingripande var inte antalet brott utan den betydelse som samhället tillmätte låssmedsverksamheten. Liknande synpunkter anfördes i motionen 1972: 1347. Om krav på auktorisation uppställdes var det, enligt motionärerna, väsentligt att det auktoriserande ett betydande allmänt förtroende och att organet åtnjöt , Mot_ 1972: 574 den undersökning som föregick auktorisationen i varje särskilt fall var så och 1347.

28 Utredningsuppdraget SOU 1975: 19

omfattande att en effektiv kontroll upprätthölls. Gällande bestämmelser om auktorisation av enskilda bevakningsföretag anfördes som förebild för ett auktorisationssystem inom låssmedsbranschen. Rikspolisstyrelsen (RPS) yttrade sig över motionerna och anförde att antalet inbrottsstölder i bostadslägenheter och villor från år 1967 till år 1971 hade ökat med över 70 % och att det år 1971 uppgick till närmare 15 000. Tillträde till bostäderna hade i många fall underlättats genom att ytterdörrama varit försedda med bristfälliga lås. Med anledning av den mycket kraftiga ökningen av antalet inbrottsstölder hade RPS haft överläggningar med bl. a. försäkringsbolag, organisationer för villa- och husägare samt hyresgästföreningar angående inbrottsskyddet med tonvikt på låsanordningarna. Brottsutvecklingen hade även väckt stor oro hos allmänheten och detta hade medfört bl. a. att polisen fått allt fler förfrågningar av personer som efterlyste uppgifter om låssmeder vilkas yrkesskicklighet och pålitlighet man inte behövde betvivla. RPS sade sig vara medveten om att det förelåg stora svårigheter att genomföra en lagstiftning på området. Brottsutvecklingen i vad gäller inbrottsstölder var emellertid skrämmande och det måste därför anses angeläget att alla utvägar som kunde bidra till en minskning av denna brottslighet prövades. Styrelsen tillstyrkte att en utredning tillsattes för att undersöka möjligheterna till auktorisation av verksamheten inom låssmedsbranschen.

Näringsutskottetg framhöll följande.

Unde.: hänvisning till det tilltagande antalet inbrottsstölder och till risken för att låssmedsverksamhet, för vilken tillstånd inte krävs, utnyttjas i brottsligt syfte föreslåsi motionerna att frågan om offentlig auktorisation av låssmeder skall utredas. Rikspolisstyrelsen har i remissyttrande till utskottet tillstyrkt motionärernas förslag. Utskottet delar uppfattningen att frågan om sådan auktorisation bör utredas. De näringspolitiska argument mot ett auktorisationssystem som anförts när motsvarande förslag behandlats tidigare bör härvid givetvis prövas noga. Att önskemålet om utredning inte får uppfattas som ett uttryck för generell misstro mot låssmedsyrkets utövare framstår som självklart. ° Riksdagen godkände näringsutskottets betänkande]

Riksdagens begäran om utredning måste, som framhålls av näringsutskottet och rikspolisstyrelsen, ses mot bakgrund av att inbrottsstölderna i landet, särskilt inbrott i bostäder och fritidshus, kraftigt ökat under år 1971. Under år 1972 skedde däremot endast en begränsad stegring av inbrotten i bostäder men en nedgång av inbrotten i fritidshus. Totalt sett minskade detta år inbrotten. I detta sammanhang bör närrmas den information som rikspolisstyrelsen, försäkringsbolag, låssmeder m. fl. sedan maj 1972 bedrivit om egendomsskydd. Informationen om säkrare lås, s. k. A 7-lås (sjutillhållarlås), ökade efterfrågan från konsumenterna beträffande installation av denna låstyp. Det på grund härav ökade behovet av låssmeder/låsinstallationer förde med sig en kraftig tillströmning av yrkesutövare, varav flera bedömdes sakna erforderlig lås- och ° NU 1972:41. installationserfarenhet. Enligt sakkunniga bedömare ökade härmed risken ° Rskr 1972: 230. för att nyetablerade installatörer bedrev brottslig verksamhet i anslutning

SOU 1975: 19 Utredningsuppdraget 29

till sin yrkesutövning. Vi återkommer senare i Betänkandet till denna fråga.

1.3 Avgränsning av utredningsuppdraget

Med konsument avser vi den som för enskilt bruk förvärvar vara för slutlig konsumtion. Det har varit en utgångspunkt för vårt arbete att i första hand åstadkomma ett bättre skydd för de enskilda konsumenterna när det gäller inbrott. Vi har därför vid våra överväganden koncentrerat oss på frågan vilka åtgärder som erfordras för att förbättra skyddet med avseende på ytterdörrar i bostäder (lägenheter och villor). Våra förslag fâr emellertid i vissa avseenden principiell räckvidd och gäller därmed övrigt egendomsskydd (t. ex. butiker). l enlighet med direktiven har vi sålunda ägnat väsentlig uppmärksamhet åt de principiella konsumentskyddsaspekter och näringsrättsliga spörsmål som gör sig gällande i samband med auktorisation. Behovet att utreda auktorisationsproblemet har visserligen varit den grundläggande orsaken till att denna utredning tillsätts. Motiv har emellertid också funnits att från en vidare konsumentskyddsaspekt åstadkomma säkrare inbrottsskydd. Vårt uppdrag har därför, så som framgår av direktiven, inte avgränsats till auktorisation utan också omfattat prövning av behovet att utfärda byggnadstekniska föreskrifter angående inbrottsförebyggande åtgärder. Vi har i vårt arbete också beaktat en av Kungl. Majzt överlämnad 1

riksdagsskrivelsel om utredning av frågan om auktorisation för tillverk-

ning av bilnycklar. l en motion” år 1973 anfördes att på de nya registreringsskyltarna för bilar fanns uppgift om bilens chassinummer. Denna uppgift skulle enligt motionären komma att öka möjligheterna för obehöriga att komma över nyckel till vederbörande bil. Det borde vara angeläget att så långt som möjligt eliminera denna risk. Motionären erinrade om att en utredning om auktorisation av låssmeder tillsätts och föreslog att denna utredning också skulle få till uppgift att pröva frågan om rätten att tillverka bilnycklar. Näringsutskottet uttalade i sitt betänkande” bl. a. att såvitt utskottet kunde bedöma låg det väl i linje med de direktiv som utfärdats att vi tog upp denna fråga. Utskottet fann det för sin del önskvärt att ett något vidare perspektiv anlades vid frågans behandling. Det syntes nämligen angeläget att även förutsättningarna för en allmän förbättring av låssystemet för bilar utreddes, något som borde kunna ske i detta sammanhang. ° Riksdagen beslöt i enlighet med utskottet!

Rskr 1973: 25

1.4 Genomförande av uppdraget N 1973: 1452.

l 8 . NU 1973 5 Vi har vid genomförandet av uppdraget inhämtat och beaktat synpunkter från statliga och halvstatliga organ och från konsument- och näringslivs- 4 Rskr 1973: 25. företrädare.

30 Utredningsuppdraget SOU 1975: 19

Vid studiebesök i Eskilstuna har utredningsfrågorna diskuterats med representanter för bl. a. låsfabriker och dörrtillverkare. l bilaga 2 till betänkandet redovisas skriftliga och muntliga synpunkter som lämnats vid vissa hearings. Statens pris- och kartellnämnd har för vår räkning genomfört en strukturundersökning av låsbranschen. Undersökningen, som redovisas i kapitel 3 samt i bilaga 3 till betänkandet, belyser rådande företagsstruktur inom låsbranschens olika led, pris- och konkurrensförhållanden m. m. I syfte att få underlag för överväganden och förslag har vi hos rikspolisstyrelsen begärt att få ta del av uppgifter i rikspolisregistraturets s. k. modus operandi-register. Den av rikspolisstyrelsen utförda undersökningen, som redovisas i kapitel 5 samt i bilaga 4, belyser olika sätt på vilka inbrott företagits, dvs. hur inbrottstjuvar tagit sig in i lokaler, under sista kvartalet 1972 och de tre första kvartalen 1973. Ibilaga I lämnas en redogörelse för bestämmelser om polisregister. Vi har vidare genom utrikesdepartementets försorg erhållit uppgifter om förhållanden i följande länder: Danmark, Norge, Finland, Västtyskland, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Storbritannien, Schweiz, Österrike, Italien, Japan samt USA, begränsat till delstaterna Califomien och Washington. Uppgifterna redovisas i bilaga 5 och avser förekomsten av och innehållet i författningar eller andra bestämmelser som avser auktorisation av låssmeder/låsinstallatörer, förbud mot fritt innehav av eller försäljning av dyrkverktyg eller nyckelfräsmaskiner samt reglering av handeln med nyckelämnen ellerrrätten att tillverka nycklar. Vi har disponerat betänkandet så att kapitel 2-4 ger en inledande redogörelse för lås- och låsinstallationsområdet samt pågående arbete för ökat inbrottsskydd. I kapitel 5-9 redovisas våra överväganden och förslag.

SOU 1975: 19 31

Med lås menas enligt svensk standard regleringsanordning försedd med en eller flera kolvar varav minst en kolv manövreras med nyckel eller annan anordning.

2. l Låstyper

Det finns många olika låstyper. Man kan dela in lås efter spärrfunktion och efter låsens montering eller slutliga placering. Man skiljer ifråga om spärrfunktion mellan tillhållarlås och cylinderlås. Med avseende på montering delas lås in i instickslås, utanpåliggande lås, infällda lås och

hänglås?

Såväl tillhållarlås som cylinderlås kan utföras för de fyra olika montexingssätten. instickslås är den mest förekommande lâstypen. Utanpåliggande lås används för närvarande i huvudsak på större förrådsdörrar och i gammal bostadsbebyggelse. lnfállda lås används numera sällan. Tillhållarlås och cylinderlås skiljer sig åt i fråga om bl. a. placeringen av låsets spärrande organ. Ett tillhållarlås har sina spärrar (tillhållare) placerade inuti låskistan medan däremot cylinderlåset har sin spärranordning (cylindern) utanför låskistan. Lâskistan är den del av låset som fälls in i dörren vid typ instickslås respektive infällslås eller som sätts fast utanpå dörrbladet på dörrens insida vid utanpåliggande lås. Låsstolpen är den skena på ett instickslås som är synlig i dörrens framkant sedan låskistan monterats. Låset fästs vid monteringen i dörren med skruvar genom stolpen. Stolpen styr även delvis låsets kolvar och bör vara så utförd att den motstår det tryck som uppkommer vid brytning i dörrspringan. Materialet och dimensionerna på stolpen är därför av största betydelse för låsets motståndskraft mot angrepp. Slutbleck är den låsdel som monteras i dörrens karm och i vilken låsets kolv eller kolvar skjuter in vid låsning. Det utgör en förstärkning av de hål

i karmen, som upptas för låskolvarna. Enligt ny svensk standardz skall l Se nomenklaturen enL

slutblecket dessutom vara försett med skyddande SMS 2218 respektive kåpa. Hållfasthetskra- 3079. vet för slutbleck är samma som för låsets stolpe. Kalv kallas den förskjutbara låsdel, som kvarhåller dörr m. m. i 7 SMS 3080.

32 Läs SOU 1975: 19

tillslutet läge. Den kan manövreras med dörrtrycke, nyckel eller vred. Med hänsyn till kolvens utförande och funktion skiljer man mellan fallkolv och regelkolv. Tillhållarlåsen har vanligtvis en regelkolv som manövreras med nyckel

och låset benämns då regellås. En del tillhâllarlås har förutom en

regelkolv även en fallkolv som manövreras med dörrtrycke. Dessa lås kallas fallregellås. Cylinderlâsen kan också utföras som regel- eller fallregellås. Dessutom kan de förses med en eller två fallkolvar och benämns då fallås respektive dubbelfallås. Utöver tillhållarlås och cylinderlås finns bl. a. kombinationslås, elekt- /riska låsanordningar, lås med s. k. fasta inrikten, varmed menas ett fast hinder i låset avpassat efter till låset avsedd nyckel, och magnetlås. Här berörs endast konstruktionsprinciper för tillhållarlås och cylinderlås. Principen för tillhållarlås framgår av figur 2: 1.

+7

Enturigt lås

Kolven inlåst, regelstiftet i

Tmhåuuare:

tillhållarens inre spärrläge Kolv Regelstift

C

_Flåitt nyckel i låset, tillhållaren

| ratt regelstiftet pas-

_Iage,

serar l regelstiftkanalen Kolven utlåst, regelstiftet i tillhållarens yttre spärrläge

Tvåturigt lås Tillhâllare

i:

50W Regelstift

Kolven inlåst, regelstiftet 4 i thå°°"s m” spåmâge

Fel nyckel i låset, tillhllaren

i fel läge, regelstiftet kan ej passera genom regelstiftkanalen

Figur 2: 1 Principen för Kolven utlåst en tur, regeltillhdllarlds. stiftet i tillhållarens mittre spärrläge

SOU 1975: 19 Läs 33

Tillhållarlåset har spärranordningar i form av tillhållare placerade inuti låskistan. Tillhållarna måste ställas in i visst läge för att regelkolven skall kunna förskjutas. Detta läge uppkommer när regelstiftet, som vanligtvis är fastnitat på kolvens förlängning inne i låset, kommer mitt för regelstiftkanalen i tillhållarna. Kolven förskjuts och tillhållarna ställs in då rätt nyckel förs in i låset och vrids om. När nyckeln tas ur låset förs tillhållarna åter i spårrläge av tillhållarfjädrarna. Höga krav måste ställas på låsets utförande, precision och arbetssätt för att ett tillhållarlås skall fungera på rätt sätt och samtidigt få en effektiv spämrerkan. Tillhållarlås finns i flera olika utföranden. Man skiljer å ena sidan mellan Symmetriska och osymmetriska lås och å andra sidan mellan lås med olika antal tillhållare. Symmetriska tillhållarlås, som är de vanligaste, öppnas och låses både utifrån och inifrån. Osymmetriska lås manövreras i regel bara från en sida. Med en extra, spegelvänd nyckel går det att låsa även från den andra sidan (se figur 2: 2). Tillhållarlås tillverkas med olika antal tillhållare. Det finns lås med tre, fyra, fem, sju eller flera tillhållare. Högre antal tillhållare ger större möjligheter att variera nyckeln. Vid osymmetriska lås erhålles betydligt fler nyckelvariationer än vid symmetriska. På dagens cylinderlås fästs cylinder och beslag med skruvar från dörrens insida. Genom denna fastsättningsmetod försvåras brytangrepp. Låscylindern består av en eller flera i ett hölje (cylinderhuset) placerade cylindriska kroppar (cylinderkärna eller cylindertrumma), vilka är vridbara i förhållande till höljet. Vridning är möjlig endast då ett antal i cylindern placerade rörliga spärrar (stift eller skivor) befinner sig i ett visst läge. Flera typer av cylinderlås finns. De spärrande organen är utförda på olika sätt. Två konstruktionsprinciper, stiftcylinarar och skivcylindrar, är vanligast (se figur 2: 3). I stiftcylindern finns ett antal cylindriska stift, i regel fem, sex eller sju stycken. Dessa stift, som löperi de s. k. stiftkanalema i cylinderhus och cylinderkäma, består av minst två delar, överstift och understift. När rätt

Nycklar till Symmetriska lås

3 tillhållare 5 tillhållare 7 tillhållare

Nycklar till osymmetriska lås Figur 2: 2 Tillhdllamyck- 5 tillhållare 7 tillhållare 7 tillhållare lar till symmetriska och spegelvänd osymmetriska lås.

34 Läs

Nyckel till stiftcylinderlås

Figur 2: 3 Konstruktions- Nyckel till skivcylinderlås principen för stift- resp. skivcylinderlâs. Skivcylinder nyckel är införd i cylinderkämans nyckelkanal ställer stiften in sig på så sätt, att stiftens delningspunkter mellan över- och understift sammanfaller med gränslinjen mellan cylinderhus och kärna varigenom kärnan utan hinder kan vridas om. När nyckeln dras ur förs stiften tillbaka av i kanalerna befintliga spiralfjädrar och överstiften kommer att befinna sig i kanalerna mitt för delningslinjen. Därvid binds cylinderkärna och cylinderhus samman och någon omvridning blir inte möjlig. Den omvridning av cylinderkärnan, som är möjlig med rätt nyckel, förs av en s. k. medbringare över till manöverorgan i lâskistan. Sedan rätt nyckel förts in iskivcylindem ställs - ibland också efter en viss omvridning ett antal (sju till tio stycken) i cylindertrumman befintliga skivor in i ett sådant läge att en bom släpper sitt spärrläge. Därvid kopplas cylindertrumman fri från cylinderhuset och fullständig omvridning kan ske. Även här förs rörelsen genom en medbringare över till organ i låskistan som i sin tur påverkar låsets kolvar. Cylinderlåset har som regel cylinder endast på dörrens utsida. Låset manövreras inifrån vanligtvis med ett låsvred. Vid de flesta låsfabrikaten kan cylinder monteras även på dörrens insida varvid nyckel erfordras vid

SOU 1975: 19 Läs 35

både ut- och inpassering. Låsets cylinderfallkolv har i utlåst läge ett utsprâng av 14 mm i de flesta fall. Nyligen har introducerats två-funktionslâs där det nya i konstruktionen består i att man i en och samma låskista har såväl cylinder- som tillhållarfunktion.

2.2 Egenskaper hos låskonstruktioner

En låsenhet (lås inkl. slutbleck) bedöms från säkerhetssynpunkt bl. a. med avseende på dess brytsäkerhet, slitstyrka, dyrksäkerhet och nyckelvariationstal. Brytsäkerheten på lås bedöms med avseende på låsstolpens, kolvens och reglingens hållfasthet. Slutbleckens hållfasthet bedöms dels på förmågan att motstå låsregelns sidotryck, dels på den skyddande kåpans motståndskraft samt dessutom på slutbleckets infästning i karm. Slitstyrkan hos ett lås är av stor betydelse och provas enligt ny svensk standard med avseende på sina olika funktioner. Dyrksäkerheten hos ett lås bedöms med avseende på flera olika säkerhetsfaktorer. Ju fler tillhållare, stift eller skivor ett lås har, desto större dyrksäkerhet uppnås. Således skall enligt den nya standarden ett

tillhållarlås ha minst sju dubbelverkande tillhållare,_ ett stiftcylindetlis

minst sex spärrstiftpar och ett skivcylinderlås minst sex variabla spärrskivor. Nyckelvariationstalet är av stor betydelse för låssäkerheten. Om ett vanligt förekommande lås har en konstruktion, som medger endast ett mindre antal nyckelvariationer, kan det ha till följd att det tillverkas Det innebär en ökad fara för forcering av många lås med lika nyckel. denna låstyp med falsk nyckel. Enligt den nya standarden är nyckelvariationstalet för tillhållarlås minst 2 000 per nyckelprofil samt för stiftrespektive skivcylinderlås minst 10 000. Vid val av lås måste man fastställa vilka säkerhetskrav som låset skall uppfylla. Med ledning av och kännedom om olika låskontruktioners egenskaper bör som regel kunna bestämmas vilket lås som lämpligen bör användas. Hänsyn måste också tas till det tekniska utförandet av dörrar, fönster och gångjärn. Ibland finns om vilka

försäkringsbestämmelser

låstyper som måste användas för att försäkring skall gälla. Brand- och byggnadslagstiftningens bestämmelser om utrymningsvägar måste även beaktas.

2.3 Låssystem

Olika Iåssystem kan tillämpas vid nyttjande av cylinderlås. I princip används tre låssystem (se figur 2:4) centrallåsning huvudnyckellåsning _ generalhuvudnyckellåsning.

36 Läs SOU 1975: 19

?§2

Twiâé üêiiig

Ãf

//QX

åêâå Centrallåsning Huvudnyckellåsning

SOU 1975: 19 Läs 37

Vid centrallåsning öppnar samtliga nycklar, förutom sina respektive cylindrar, dessutom en eller flera gemensamma cylindrar. Det innebär att samtliga lägenhetsnycklar i t. ex. ett hyreshus kan utföras så att de

förutom att öppna en speciell lägenhetsdörr även kan öppna alla lås till

fastighetens gemensamma utrymmen (port, källardörr, vindsdörr etc.). Nycklarna passar däremot inte till andra lägenhetsdörrar. Vid huvudnyckellåsning öppnas samtliga cylindrar i systemet, förutom av respektive nycklar, även av en särskild nyckel, huvudnyckeln. Inom t. ex. en industri kan en nyckel öppna alla lås inom samma system. Varje lås kan i sin tur öppnas med individuell nyckel. Centrallåsning och huvudnyckellåsning kan kombineras. Vid generalhuvudnyckellåsning (grupphuvudnyckellåsning) är flera huvudnyckellåsningar sammanförda till ett system, vars cylindrar öppnas av en nyckel. Systemet är avsett att användas i större inrättningar, industrier m. m. där flera byggnader bildar en enhet. Detta innebär att speciella huvudnycklar tillverkas för städerskor, verkmästare, avdelningschefer m. fl. Nyckelvariationstalet blir mindre då låssystem används. Vid användning av tillhållarlås finns inga möjligheter att anordna centrallåssystem. Endast i mindre omfattning kan huvudnyckelsystem förekomma, nämligen när en speciell låskonstruktion används. De s. k. AH-låsen, som har två nyckelhål på samma sida, kan utföras så att mindre huvudnyckelsystem blir möjliga. Låssystem innebär en säkerhetsrisk vid alla typer av cylinderlås. Dyrksäkerheten sjunker med systemets storlek, speciellt i de fall där många s. k. grupphuvudnycklar införs. Här må också nämnas att när låssystem skall upprättas sker detta i många fall med hjälp av särskilda nyckelscheman för systemlåsning. Cylindrar förses på fabrik med bokstavsoch sifferkod, som läggs upp särskilt för varje system och avser t. ex. viss ort och visst kvarter. Vid beställningar av låssystem måste därför byggnadsplats (kvarter och ort) anges i schemat m. m.

I olika avseenden ömtåliga objekt, t. ex. industrier med speciell

tillverkning, kan på begäran erhålla s. k. spärrad profil på sina nycklar till låssystem uppbyggt på cylinderlås. Innebörden av att en profil är spärrad är att låstillverkaren förbinder sig att inte sälja nyckelämnen till sådana annat än till behöriga. Extranycklar måste beställas direkt hos nycklar tillverkaren av behörig person eller hos av tillverkaren godkänd återförsäljare. Säkerhetsfaktom beträffande spärrade profiler har dock delvis satts ur funktion på grund av att det på marknaden förekommer nyckelämnen av utländskt ursprung hos vilka de spärrade profilerna plagierats.

SOU 1975: 19

3 Låsbranschens struktur och

konkurrensförhållanden

Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har på vårt uppdrag undersökt företagsstruktur och konkurrensförhållanden i låsbranschen. SPK har undersökt försäljningen av lås och låsartiklar samt låsinstallationer i såväl leverantörsledet som detaljistledet. Nämndens utredning återges i sin helhet ibilaga 3. Av undersökningen framgår att många låstyper förekommer på marknaden. Som regel existerar ett flertal fabrikat av de olika låstypema jämsides. Fabrikaten kan vara inbördes skiljaktiga. De skyddas oftast inte av tillverkningspatent. Med hänsyn till sin funktion kan de på marknaden vanligast förekommande låsen indelas i sju huvudgrupper, nämligen innerdörrlås, ytterdörrlås (vanligen s. k. cylinderlås), tillhållarlås, kassaskåpslås, möbellås, hänglås samt diverse billås. De värdemässigt dominerande låstyperna utgör innerdörrlås och ytterdörrlås.

3.1 Leverantörsledet

3.1.1 Marknaden Den officiella statistiken beskriver storleken av låsmarknaden. Enligt denna statistik uppgick marknadstillförseln av lås och låsartiklar till den svenska marknaden år 1971 till drygt 70 milj. kr., varav den inhemska marknaden svarade för ungefär två tredjedelar. Under femårsperioden 1967-1971 ökade marknaden med 58 procent. Den inhemska tillverkningens saluvärde ökade under samma period med 47 procent och irnportens med 89 procent. Försäljningen av importerade lås och nycklar uppgick år 1971 till ca 23 milj. kr. Huvudsakliga ursprungsländer för dessa produkter är Västtyskland och Finland. Dessa länder svarade samma år för ca 75 procent av den svenska importen. Exporten av lås och låsartiklar är av betydligt mindre omfattning än importen. Således exporterades år 1971 låsartiklar för ett värde av 5 milj. kr. Under sommaren 1974 har den officiella statistiken räknat fram preliminära siffror för år 1972 och enligt dessa var ökningen i inhemsk produktion 17 procent mellan år 1971 och år 1972. Exporten ökade med

40 Lásbranschens struktur och konkurrensförhállanden SOU 1975: 19

lika mycket och importen med 25 procent. Enligt statistiska centralbyråns preliminära siffror redovisas en ökning av marknadstillförseln med 19 procent.

3.1.2 Vamtyper Marknadsvärdet i leverantörspriser för lås och låsartiklar uppgick år 1972 till ca 88 milj. kr. Av detta värde utgjorde cylinderlåsen drygt hälften. De kompletta dörrlåsen av cylindertyp hade ca 31 procent av marknaden, medan - - hade en femtedel av övriga cylinderlås hänglås och billås marknaden. Sjutillhållarlåsen hade år 1972 tolv procents marknadsandel samt tre- och femtillhållarlåsen ca sex procent. Nycklar och nyckelämnen svarade separat för ca fem procent av marknadstillförseln.

3.1.3 Leverantörerna Lås, nycklar och nyckelämnen såldes år 1972 av ett femtontal tillverkan- de företag låstillverkare. Tillverkningen domineras av fyra företag i Eskilstuna. Dessa är ASSA-Stenman AB, Låsfabriks AB (Låsbolaget), AB F. A. Stenmans Låsfabrik (FAS) och AB Möbellås. Tillverkningen av de värdemässigt dominerande låstypema, byggnadslåsen, är i stort sett koncentrerad till de tre förstnämnda företagen. Av cylinderlåsens värde år 1972 kom 96 procent från dessa företag. Dessa svarade också för 62 procent av den totala försäljningen av lås och låsartiklar. Enbart försäljningen hos ASSA-Stenman, ca 45 milj. kr., svarade för halva totalmarknaden. Som framgår av vad ovan sagts är ASSA-Stenman ledande på marknaden. Detta gäller särskilt med avseende på cylinderdörrlås. FAS har specialiserat sin tillverkning på tillhållarlås och är störst på marknaden när det gäller sådana lås. Tillhållarlås tillverkas även av Låsbolaget och av ASSA-Stenman. Dessa tre företag svarade år 1972 för 70 procent av marknadstillförseln av sjutillhållarlås. AB Möbellås tillverkar, såsom framgår av namnet, främst möbellås,

men har även t. ex. båtlås på sitt tillverkningsprogram. Störst bland de

övriga låstillverkarna, och främst när det gäller tillverkning av hänglås, är AB Optimus. Övriga mindre företag tillverkar vartdera en eller flera olika låstyper. En tredjedel av den totala försäljningen av lås och nycklar år 1971 utgjordes av importvaror. Flertalet irnporterande företag har ett smalt produktsortiment och en jämförelsevis liten försäljning av låsartiklar. Ett tiotal importörer, av totalt omkring 25, sålde år 1972 låsartiklar för 2 milj. kr. eller mer. Det största importföretaget är Abloy AB, Stockholm, som representerar de finska Abloy-låsen. Därefter följer i storleksordning Björkboda Bruk AB, som representerar en annan finsk låstillverkare. FAS representerar det amerikanska Eaton Corporations Yale-lås på den svenska marknaden. Övriga importörer med en omsättning över 2 milj. kr. för lås har som regel specialiserat sig på någon speciell låstyp, såsom hänglås (AB Glabo, Göteborg) eller elektriska lås (AB Solidlås, Stockholm).

SOU 1975: 19 Ldsbranschens struktur och konkunensförhdllanden 41

Av den totala låsförsäljningen år 1972 gick ca 25 procent genom grossister eller samverkande inköpsgrupperi detaljhandeln. Vissa grossistföretag, främst Kåfs Industrier AB och Copiax AB, båda i Stockholm, har inriktat sin verksamhet på vidareförsäljning till låssmeder. AB Järnia i Ulricehamn bedriver en omfattande låsgrossiströrelse som är specialinriktad på järnhandeln. Dessa tre grossistföretag har även i viss utsträckning egen låsimport. Övriga grossister verksamma på låsmarknaden har ett grundsortiment som till övervägande delen består av byggnadsmaterial eller järnhandelsvaror. Fem leverantörer av lås och låsartiklar ägdes år 1972 till mer än 50 procent av annat företag. Två av dessa hade svenska och tre utländska moderföretag. De fem dotterföretagen hör till de ledande företagen inom låsbranschen och hade år 1972 en sammanlagd andel av den totala försäljningen av lås och låsartiklar om 66 procent. ASSA-Stenman är dotterföretag till GKN-Stenman i Eskilstuna, vilket i sin tur ingår i den engelska GKN-koncernen. FAS ägs sedan år 1973 till 50 procent av den amerikanska koncernen Eaton Corporation. Tre importföretag, nämligen Abloy AB, Mr Minit Service Center och AB Glabo ståri dotterbolagsförhållande till annat företag. Flertalet leverantörsföretag har varit verksamma på låsmarknaden under en längre tid. Av samtliga företag som var verksamma på marknaden år 1972 hade omkring två tredjedelar startat låsförsäljning före år 1950. Efter år 1970 har endast fyra företag tagit upp tillverkning eller import av låsartiklar. Dessa företag är alla av mindre storlek.

3.1.4 Försäljning av lás och nyckelfräsmaskiner Drygt en tredjedel av leverantörsföretagen var år 1972 verksamma på den försäljningsmässigt största delmarknaden, nämligen kompletta dörrlås av cylindertyp. Lösa nycklar tillverkades eller importerades samma år av drygt ett tiotal företag.

Totalt såldes år 1972 drygt 700 000 dörrlås av cylindertyp. Huvudde-

len av dessa levererades av ASSA-Stenman. AB Optimus var den största leverantören av hänglås av cylindertyp, som totalt såldes i drygt l milj. exemplar. Antalet sålda sjutillhållarlås uppgick till ca 300 000 stycken. FAS är dominerande på denna marknad, medan försäljningen av de enklare tillhållarlåsen - tre- och femtillhållarlås - helt domineras av ASSA-Stenman. Sådana lås såldesi ca 160 000 exemplar. Försäljningen av elektriska lås på den svenska marknaden uppgår årligen till omkring 10 000-15 000 stycken. Sex företag var år 1972 engagerade i försäljning eller uthyrning av nyckelfräsmaskiner. Dessa företag sålde detta år 175 och hyrde ut ca 140 maskiner. Merparten av de under året sålda eller uthyrda maskinerna levererades till låssmeder, medan 25 procent placerades hos kunder inom kategorin varuhuskedjor.

42 Lásbranschens struktur och konkurrensförhâllanden SOU 1975: 19

3.1.5 Samarbete och restriktioner Samarbete mellan leverantörer förekom år 1972 i viss omfattning. Sju företag medverkade i någon form av överenskommelser angående prissättning, rabattgivning m. m. Samarbetet avsåg i flertalet fall ensamförsäljningsavtal eller områdesuppdelning. Försäljningen hos dessa företag av lås och låsartiklar uppgick till 6 milj. kr. Drygt två tredjedelar av leverantörsföretagen tillämpade år 1972 någon form av kundprövning vid försäljning av lås och låsartiklar. De företag som tillämpade restriktioner vid försäljningen svarade för ca 96 procent av försäljningen av lås och låsartiklar. Prövning av köpare förekommer vanligast när det gäller försäljning av nycklar och nyckelämnen. ASSA- Stenman t. ex. tillämpar sedan ett 20-tal år ett selektivt systern vid försäljning av nycklar, nyckelämnen och låsdetaljer till låssmedsföretag. Efter en bedömning av låssmedens allmänna lämplighet, som särskilt beaktar att leverantören Önskar ha kontroll över spridningen av spärrade nycklar, upprättas ett licensavtal mellan ASSA-Stenman och låssmedsföretaget. Licensen kan omfatta antingen såväl nyckeltillverkning som service av ASSA-lås och cylindrar eller enbart nyckeltillverkning. Samtliga medlemmar i Sveriges låssmedsmästares riksförbund (SLR) är licenstagare till ASSA-Stenman. Härutöver har närmare 500 företag erhållit licenser från ASSA-Stenman för tillverkning av nycklar.

3.1.6 Köparna

Av den totala år 1972 av lås och låsartiklar svarade försäljningen kompletta lås för ca 80 procent. Av denna försäljning gick, som ovan sagts, omkring en fjärdedel till grossister, medan 19 procent såldes direkt till jämhandelsföretag. Drygt 14 procent gick som insatsvaror till tillverkare av produkter som skall förses med lås, t. ex. snickerifabriker. Bland övriga större köpare av lås märks bilfabriker tio procent),

(ca

byggnadsföretag, byggvaruhus och låssmeder. Direktförsäljningen till låssmeder år 1972 var 6,5 procent av omsättningen.

3.1.7 Synpunkter pâ införande av auktorisation Drygt två tredjedelar av leverantörsföretagen har uppgivit att de anser att särskilda krav i form av t. ex. auktorisation borde ställas på företag som är verksamma inom låsbranschen. Företagen önskar vanligen att någon form av kontroll införs såväl för tillverkning av nycklar som för installationer och service av lås. De företag som vill ha kontroll i någon form dominerar nästan helt marknaden och svarade år 1972 för närmare 90 procent av försäljningen av lås och låsartiklar. Flertalet av de företag som är positivt inställda till införande av kontroll i någon form har motiverat sin inställning med det ansvar som v åvilar företagen främst vad gäller kontrollen avatt huvudnycklar och låsscheman inte kommer i orätta händer samt att spärrade nycklar skyddas så att de inte kan kopieras av vem som helst. Vissa företag har

SOU 1975: 19 Lásbranschens struktur och konkurrensförháâllanden 43

även anfört att auktorisation kan behövas i kriminalpreventivt syfte. Leverantörsföretagen anser vidare vanligen att de företag som skall tillåtas verka på låsmarknaden skall ha viss minimiomsättning, ha god Soliditet samt bland sin personal ha anställda med speciell kompetens. De större företagen visar en påtagligt negativ inställning till s. k. källarföretag och uttalar vidare viss tveksamhet inför de senare årens branschspridning, vilken medfört att nycklar numera även kan köpas vid t. ex. vissa bensinstationer och i en del skomakerier. En form av auktorisation existerar f. n. på marknaden, nämligen ASSA-Stenmans licenssystem. Detta innebär att ASSA sluter avtal med kunder som vill engagera sig i nyckeltillverkning eller service som berör ASSA: s produkter.

3.1.8 Leveransvägran Som framgår av vad ovan sagts i avsnitt 3.1.5 prövar åtskilliga leverantörer sina kunder innan t. ex. nycklar eller nyckelämnen levereras. Leveransvägran bör enligt leverantörsföretagen i huvudsak ses som en säkerhetsåtgärd för att begränsa tillgången till spärrade nyckelserier. Sådan vägran uppges inte ske av konkurrensskäl. Under åren 1971-1973 berördes ca tre procent av företagen i detaljhandeln av 41 beslut om leveransvägran. Huvudparten av dessa företag var varav flertalet stod utanför SLR. Leveransvägran har i låssmedsföretag, flertalet av dessa fall avsett försäljning av nycklar och nyckelämnen. Vid tillfällen under har nyckelbarer vägrats leverans av lås, fyra perioden nycklar och låsdetaljer.

3.2 Detaljistledet

3.2.1 Marknaden verkar förutom de specialiserade låssmederna ett stort I låsdetaljhandeln Dessa utgörs bl. a. av byggvaruhus, jämhandlare, stormarkantal företag. och sporthandlare, bilhandlare och bilverkstänader, nyckelbarer, cykelder. Av pris- och kartellnämndens undersökning av detaljistledet framgår att den andel av företagens totala försäljning år 1972 som föll på av lås och låsartiklar samt omsättning av låsservice var försäljning - endast Jämhandeln svarade för över jämförelsevis låg 0,4 procent. hälften av totalförsäljningen räknat i värde. Låsförsäljningen utgjorde emellertid en mycket liten del av järnhandelns försäljning. De enda butiksgrupper för vilka lås och låsartiklar utgjorde en väsentlig var låssmederna, där försäljningen svarade för 53 del av omsättningen procent, och nyckelbarema, där den utgjorde 27 procent. Av den totala detaljhandelsförsäljningen år 1972 av lås m. m. om drygt

försäljning av lås och låsartiklar och 15

55 milj. kr. avsåg 85 procent omsättning från låsservice. Låssmedsföretagen svarade för knappt procent

44 Ldsbranschens struktur och konkunensförhállanden SOU 1975: 19

30 procent av försäljningen i detaljistledet, medan nyckelbarerna svarade för 4,5 procent. På delmarknaden för låsservice föll nästan hela omsättningen för dessa båda butiksgmpper på låssmedsföretagen. Drygt hälften av detaljhandelns försäljning av lås m. m. gick genom järnhandeln. Denna försäljning avsåg i första hand lås. Bilbranschens kompletta försäljning av bilnycklar samt byte och service av billås uppgick till tolv procent av den totala försäljningen i detaljistledet. När det gäller etableringsår för företagen i detaljhandeln kan konstateras att främst är sammansatt järnhandeln av äldre företag. Nästan hela järnhandelns försäljning föll på företag som etablerats före år 1950. Byggvaruhusen och nyckelbarerna är däremot jämförelsevis unga företag som vuxit fram på 1960- och l970-talen. Av försäljningen hos låssmedsföretagen såväl inom som utom SLR föll år 1972 ungefär lika delar av försäljningen på företag etablerade före år 1950 respektive efter år 1961.

3.2.2 Nyckeltillverkning och Iásmontering

Egen nyckeltillverkning och montering av lås utgjorde en tredjedel av detaljhandelns försäljning av lås, låsartiklar och service år 197 2. Resterande två tredjedelar avsåg försäljning av övriga låsartiklar och annan låsservice. Hos SLR-medlemmar svarade däremot egen nyckeltillverkning och montering av lås för huvuddelen av försäljningen, 65 nämligen procent. För övriga lässmedsföretag utanför SLR uppgick motsvarande andel till knappt hälften av låsförsäljningen. Hos nyckelbarerna utgjorde nyckeltillverkning och ca 94 procent låsmontering av försäljningen. Andelen för nyckeltillverkning inom bilbranschen uppgick till omkring hälften av försäljningen av lås och låsartiklar.

3.2.3 Nyckelfräsmaskiner

Företagen i detaljhandeln disponerade år 1972 omkring l 900 nyckelfräsmaskiner. Av dessa fanns mellan 35 och 40 procent hos specialiserade låssmedsföretag. Lika många var placerade hos bilhandlare och bilverkstäi der som grupp. En femtedel av maskinerna fanns i järnaffärer, sju procent i nyckelbarer och ca en procent i cykel- och sportaffärer. Även i andra företag, t. ex. på några bensinstationer, fanns sådana maskiner. Dessutom torde en eller annan maskin finnas hos privatpersoner som är verksamma i låsbranschen utan att annonsera om sin verksamhet. Av undersökningen framgår vidare att det inte gått att lokalisera 46 av de 175 nyckelfräsmaskiner som såldes år 1972. De företag som år 1972 hade en eller flera nyckelfräsmaskiner tillverkade omkring 1,4 milj. nycklar detta år. Specialiserade låssmedsföretag svarade för omkring hälften av denna tillverkning. Nyckelbarer i varuhus svarade samma år för en femtedel av nyckeltillverkningen. Genomsnittligt tillverkades ca 6 000 nycklar av låssmedsföretag som var medlemmar i SLR. Övriga låssmedsföretag tillverkade i genomsnitt ca 4 000 nycklar. Nyckelbarernas av till tillverkning nycklar uppgick 2 000-3 000 stycken, medan järnhandelsföretagen framställde omkring 1 000 nycklar i genomsnitt.

SOU 1975: 19 Ldsbranschens struktur och konkurrensförhdllanden 45

Vid en jämförelse mellan låssmedsföretag inom och utanför SLR av antalet tillverkade nycklar fördelat på företag av olika storlek framgår att skillnaden år 1972 var i det närmaste obetydlig beträffande enmansföretagen. Däremot tillverkade SLR-företag med två till fyra anställda i genomsnitt 60 procent fler nycklar än motsvarande företag utanför SLR. Framställningen av nycklar var emellertid något större hos företag med fem eller flera anställda utanför förbundet. Inget SLR-anslutet företag bedrevs på deltid, vilket däremot iviss utsträckning var förhållandet med företag utanför förbundet.

3.3 Konkurrensförhållanden mellan SLR-medlemmar och

övriga lâssmeder

För närvarande ingår i SPK: s kartellregister tre organisationer verksamma inom låssektorn. Branschorganisation är Sveriges låssmedsmästares riksförbund (SLR). I Göteborg och Stockholm finns lokalavdelningar till det centrala förbundet - låssmeders och Stockholms Göteborgs förening låssmedsmästares förening. SLR har enligt sina stadgar bl. a. till ändamål att till främjande av låssmedsyrket upprätthålla en yrkesskicklig kår av låssmeder, att tillvarata låssmedsmästarnas allmänna yrkesintressen, att verka för sammanhållningen och samförståndet mellan låssmedsmästarna samt att arbeta för ordnade förhållanden beträffande lärlingsutbildning och yrkesutbildning i branschen. Enligt SLR: s stadgar kan som medlem i förbundet endast antas egen företagare som bedriver låssmedsverksamhet och har förvärvat för en självständig utövare av yrket erforderlig skicklighet erfarenhet samt

och

gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt befinns lämplig att utöva låssmedsyrket. Förbundet hade 97 medlemmar i juli 1974, av vilka i Stockholm ca 50 och i Göteborg ca tio var anslutna till lokalavdelningarna. Riksförbundet, dess två lokalavdelningar samt bl. a. Sveriges järnhandlarförbund och vissa leverantörsföretag gav under våren 1974 ut cirkaprislistor, kalkylregler, rabattnormer m. m. för försäljning av lås och låsartiklar. Samtliga SLR-medlemmar och flertalet järnhandelsföretag fick då cirkaprislistor från sitt centralförbund. Några iärnhandelsföretag erhöll dessutom prisrekommendationer från sina leverantörer. Inom motorbranschen erhöll huvudparten bilhandlare och bilverkstäder prisrekommendationer från den biltillverkare eller importör vars märke företaget representerade. Generellt var rabattrekommendationer betydligt mindre förekommande än cirkaprisrekommendationer. Ett fåtal SLRmedlemmar fick våren 1974 rabattrekommendationer från leverantörsföretag. Ungefär en femtedel av låssmedsföretagen samarbetade år 1972, förutom med SLR och andra centrala eller lokala organisationer, regionalt eller lokalt beträffande kalkylering och prissättning av lås och låsartiklar. Dessa företag svarade för ungefär en fjärdedel av låssmedsföretagens totalförsäljning av lås och låsartiklar.

46 Lásbranschens struktur och konkurrensförhâllanden SOU 1975: 19

3.3.1 Företagsstorlek De låssmedsföretag som år 1972 var verksamma i branschen var förhållandevis små företagsenheter. I genomsnitt var 2,8 personer sysselsatta hos SLR-företagen och 2,3 hos företag utanför förbundet. Den genomsnittliga totalförsäljningen var under samma år något högre för de företag som tillhörde förbundet. Däremot var försäljningen per sysselsatt av nycklar, lås och låsdetaljer betydligt högre hos medlemsföretag, 48 500 kr. respektive 28 000 kr. Omkring tvål tredjedelar av medlemsföretagen i SLR hade år 1972 två till fyra personer sysselsa_tta. På dessa företag föll ca 64 procent av förbundsmedlemmarnas försäljning av lås, låsartiklar och låsservice. De

största medlemsföretagen, dvs. sådana med fem eller fler sysselsatta,

utgjorde 13 procent av medlemsantalet. Dessa företag svarade för ca 28 procent av försäljningen, medan enmansföretagen som utgjorde ungefär en femtedel av medlemsföretagen svarade för åtta procent av försäljningen. Försäljningen av lås, låsartiklar och låsservice per sysselsatt var - högst hos enmansföretagen ca 56000 kr. medan motsvarande försäljning per sysselsatt vid de största företagen uppgick till ca 40 000 kr. Även inom den fristående låssmedsbranschen kännetecknas företagen av att de endast har en eller ett fåtal sysselsatta. Till skillnad mot vad som gäller inom SLR-företagen drevs år 1972 ca tolv procent som deltidsföretag. Denna verksamhetsform förekom inte alls bland medlemsföretagen. Årsomsättningen för dessa företag var emellertid liten. En betydande skillnad i jämförelse med SLR-företagen förelåg även vad avserden procentuella fördelningen på enmansföretag och företag med tvâ till fyra sysselsatta. Båda dessa företagskategorier drevs av 37 procent av företagen. Omkring 15 procent av företagen hade fem eller flera sysselsatta. Vid dessa företag, som genomsnittligt var något större än medlemsföretagen, sysselsattes i genomsnitt sju personer. Närmare

hälften av de fristående låssmedsföretagens försäljning kom från de nio

största företagen. De mellanstora företagen svarade för 34 procent av försäljningen och enmansföretagen för 16 procent. Om hänsyn endast tas till den genomsnittliga försäljningen av lås, låsartiklar och låsservice visar

det sig att försäljningen av dessa varor och tjänster klart understiger

motsvarande omsättning hos SLR-företagen.

3.3.2 Köpama Låssmedsföretagens försäljning av lås m. m. gick i stort sett till tre kundkategorier. Den största försäljningsandelen gick till byggnadsföretag och andra företag samt till allmänna köpare som stat och kommun. Knappt en tredjedel av produkterna köptes av enskilda konsumenter,

medan ägare av hyresfastigheter svarade för 27 procent av företagens

försäljning. Enskilda konsumenter och ägare av hyresfastigheter anlitade år 1972 i högre grad SLR-anslutna företag än fristående låssmedsföretag. Den

SOU 1975: 19 Lásbranschens struktur och konkurrensförhállanden 47

största skillnaden avsåg försäljningen till hyresfastighetsägare. Dessa båda kundkategoriers inköp utgjorde ca 63 procent av medlemsföretagens försäljning av lås m. m. Motsvarande andel för de fristående företagen var 43 procent. Dessa företag hade som kunder främst företag av olika slag och enskilda konsumenter, därav gick 29 procent till enskilda konsumenter.

3.3.3 Kostnader För låssmedsföretagen svarade år 1972 lönerna för ca 65 procent av företagens samtliga kostnader. Lönekostnademas andel av försäljningen var ca tio procent lägre hos de fristående företagen än hos SLR-anslutna låssmedsföretag. Kostnadsuppskattningarna beträffande de fristående

företagen är emellertid något osäkra till följd av verksamhetsstrukturen

hos vissa av dessa företag.

SOU 1975: 19 49

4 Organ och åtgärder för brottsförebyggande

- avseende och verksamhet särskilt lås

lâsinstallation

Som bakgrund till våra överväganden presenteras i det följande en översikt över vad som uträttats inom rikspolisstyrelsen, försäkringsbolagen och andra organ i fråga om inbrottsprevention avseende bl.a. lås och lâsinstallation.

4.1 Polisväsendet

Det svenska polisväsendet förstatligades den l januari 1965 och en ny organisation tillskapades. Reformen medförde att antalet polisdistrikt minskades från 554 till 119. Numera är antalet distrikt 118. En brist idet tidigare systemet var att man saknade ett centralt organ som kunde ta tillvara polisväsendets samlade intressen, skaffa fram resurser, genomföra enhetliga rutiner, meddela föreskrifter och anvisningar m.m. Det centrala polisorganet, rikspolisstyrelsen (RPS), har att under justitiedepartementet utöva inseendet över polisväsendet i landet. RPS är chefsmyndighet för statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) samt ansvarar för stora centrala register, t.ex. polisregistren. [nom sekretariatets informationsenhet produceras bl.a. informationsmaterial om polisens arbete. Andra enheter biträds av sekretariatet vid genomförande av informationskampanjer mot exempelvis bostadsinbrott, bil- och fordonsstölder, åldringsrån etc. Ett nytt person- och belastningsregister som utgör en teknisk samordning av allmänna kriminalregistret och rikspolisstyrelsens personregister har tagits i bruk under år 1973. Kontrollsektionen svarar för att detta register tillförs uppgifter om brott och brottslingar. Vid registersektionen förs RPS:s polisregister, bestående av flera delregister baserade på ADB-teknik. Personregistret innehåller uppgifter om personer som dömts eller misstänkts för brott och grundas på de personblad som upprättas ute i polisdistrikten. Registercentralen svarar för utdrag av centrala polisregistret. Beträffande regional och lokal polisorganisation gäller följande. Läns- Källa: styrelsen är högsta polismyndighet i länet. Inom länsstyrelsen utövar Sveriges Polisväsende rörande verksamhets- Organisation och verklänspolischefen ensam beslutanderätten polisens samhet. En information former samt har ansvaret för och ledningen av polisverksamheten i länet. från rikspolisstyrelsen, Denna funktion fullgörs främst genom att föreskrifter och anvisningar december 1972.

50 Organ och åtgärder för brottsförebyggande verksamhet SOU 1975: 19

utfärdas till polisdistrikten samt genom att polisverksamheten samordnas mellan polisdistrikten i länet. När särskilda förhållanden föranleder det eller då kravet på enhetlig ledning inom länet är särskilt framträdande äger länsstyrelsen helt eller delvis överta ledningen av polisdistriktens polisstyrkor. lndelningsgrunden för de l 18 polisdistrikten är kommunblocksgränserna, varvid ett antal kommunblock utgör ett polisdistrikt. Målsättningen är att ett polisdistrikt bör ha en så stor befolkning och en sådan struktur att polisarbetet inom distriktet sysselsätter en poliskår om minst 20 och helst 50 ordinarie polismän. Vissa avsteg finns från denna princip. Inom varje polisdistrikt finns en spaningsrotel/spaningsenhet. Det kan nämnas att i spaningsrotelns arbetsuppgifter ingår brottsförebyggande verksamhet, exempelvis medverkan i skolundervisningen i ämnet lag och rätt samt samordnande åtgärder för att öka allmänhetens egenskydd mot brott. Avsikten är att påverka beteenden och attityder för att förhindra eller försvåra brott och att få till stånd tekniska skyddsåtgärder. Fr.o.m. år 1975 finns en eller flera polismän permanent avdelade inom distrikten för planmässig rådgivningsverksamhet i brottsförebyggande syfte. Dessa inriktar f.n. sin verksamhet på åtgärder mot iförsta hand bostadsinbrott, häleri, fick- och väskstölder, fordonsstölder och brott mot åldringar.

4.1 .l Polisens rådgivning m.m.- Polisens rådgivning till enskilda personer om bättre egenskydd mot brott har bl.a. omfattat följande områden. - tekniskt stöldskydd på motorfordon och vikten- av att skyddet konsekvent sätts i funktion, - stöldskydd etc. för att förhindra båtstölder, - effektiv låsning, annat tekniskt inbrottsskydd och allmän aktsamhet för att försvåra inbrottsstölder i bostäder och fritidshus, affärer m.m. Sedan år 1968 har RPS två gånger per år i ett samarbetsorgan för stöldoch inbrottsförebyggande åtgärder diskuterat frågor om extralås m.m. med representanter för försäkringsbolag, låssmeder, låstillverkare m.fl. Med de senare har bl.a. diskuterats förbättringar av låskonstruktioner och annat tekniskt inbrottsskydd. Med försäkringsbolagen har polisen samarbetat i fråga om förebyggande åtgärder mot fordons- och båtstölder, för bättre inbrottsskydd i bostäder, butiker, kontor, banker m.fl. lokaler. Polisen har vidare samverkat med bl.a. industrins organisationer angående inbrotts-, brand- och sabotageskydd, fastighetsägares och hyresgästers organisationer angående inbrottsskydd i bostäder, köpmännens och handelsanställdas organisationer för åtgärder mot t.ex. butiksstölder, byggnadsföretag och deras organisationer för åtgärder mot inbrott och stöld på byggnadsplatser, motororganisationer samt bil- och bensinhandelns företagare för insatser mot fordonsstölder, båtsportorganisationer och pensionärsorganisationer.

brottsförebyggande verksamhet 51 SOU 1975: 19 Organ och åtgärder för

4.1.2 Rikspolisstyrelsens kampanjer mot bostadsinbrott

Redan år 1967 gav rikspolisstyrelsen ut en broschyr i miljonupplaga med inbrottsförebyggande råd. Broschyren distribuerades till polisdistrikten, m.fl. och introducerades medelst pressmeddelande till försäkringsbolagen massmedia. Inför sommarsemestrarna har härefter liknande pressinformation lämnats. Syftet har varit att göra allmänheten uppmärksam på ökade risker för inbrott när bostäder står tomma. Av informationen har bl.a. att brister beträffande lås i ytterdörren underlättar inbrott framgått som sker med enkla metoder. Man har sagt att orutinerade gärningsmän har funnit det lätt att t.ex. bryta låskolv med vanlig mejsel, peta låskolv när förreglingen är ur funktion, dyrka med speciella verktyg och påverka låsvred via brevlådeöppningar. Från polisens sida har allmänheten därför rekommenderats förstärka låsning av ytterdörrar genom att komplettera existerande med ett s.k. sjutillhållarlås som bedömts ha cylinderlås erforderlig hållfasthet och dyrksäkerhet. För att forcera ett sjutillhållarlås blir har man sagt, nödvändigt att bryta sönder dörr, karm, slutbleck det, och lås. Detta medför betydande risker för att gärningsmannen ertappas. Många avstår från inbrott på grund härav, anser man. Vid en i Stockholm arrangerad våren 1971 av AB utställning informerade RPS representanter för byggnadsbranschen, Byggtjänst låssmederna, försäkringsbolagen, statens planverk m.fl. låstillverkarna, om att ytterdörrar i butiker och bostäder borde polisens uppfattning kompletteras med sjutillhållarlås. Ökningen av bostadsinbrotten under år 1971 (se härom kapitel5) låg till grund för RPS:s beslut år 1972 att starta en informationskampanj om åtgärder. Kampanjen genomfördes medelst annoninbrottsförebyggande för att skydda inbrott och genom sering i dagspress om metoder sig mot framställda diabilder m.m. Ca 300 000 broschyrer distribuerades genom polisdistriktens försorg. Försäkringsbolagen delade ut ca 600 000 ex. till försäkringstagare. Låssmeder och järnhandlare medverkade dessutom vid distributionen. En av den nyssnämnda broschyren trycktes i 300 000 ex. och ny upplaga sändes i maj 1973 till de olika polisdistrikten. Enligt RPS ökade rådfrågningen betydligt hos låssmederna, polisen, och Polistekniska rådfrågningsbyrån efter 1972 års försäkringsbolagen Låstillverkarna - särskilt Låsfabriks AB och AB FAS Låsfabrik kampanj. - sjutillhållarlås. RPS liksom fick en betydande efterfrågan på företrädare för i övrigt anser att allmänhetens kunskaper polisväsendet och intresse mot bostadsinbrott förbättrades avsevärt för ökad beredskap år 1972. RPS har även förhandlat med med anledning av kampanjen Radio om att få till stånd TV-information om inbrottsskydd. Sveriges må redan här också framhållas att RPS i skrivelser till statens Det behovet av att byggnadsstadgan ändras så att planverket planverk påtalat att utfärda tillämpningsbestämmelser om bereds möjlighet erforderliga och nybyggnad av hus. tekniskt inbrottsskydd vid projektering

52 Organ och åtgärder för brottsförebyggande verksamhet SOU 1975: 19

4.2 F örsäkringsbolagen

4.2.1 försákringsbolagens villkor

År 1969 beslöt försäkringsbolagen efter samråd med företrädare för polisväsendet att höja kraven på inbrottsskydd i butiker. Särskilda krav har senare också ställts upp för företag och bostäder. I det följande lämnas en kort översikt av bolagens villkor, varvid tablå 4:1 redovisar vissa bestämmelser vad gäller låsning av dörrar. För företagsförsákring har bolagen utfärdat allmänna föreskrifter för inbrottsskydd. Av dessa framgår bl.a. att försäkringslokalens omslutningsväggar skall vara utförda av sådant material, t.ex. betong, tegel, plank eller liknande, som med hänsyn till förhållandena har godtagbar motståndskraft mot inbrott. Dörr i omslutningsvägg skall, som framgår av

Tablå 4:1 Föreskrifter om dörrlåsning enligt försäkringsvillkor

Företags- Affars- Hem- och försäkring försäkring villa försäkring

Grundvillkor Grundvillkor Grundvillkor

Dörr i omslutningsvägg Dörr i omslutningsvägg Dörr i omslutningsvägg skall ha godtagbar mot- skall ha med hänsyn till skall vara låst. ståndskraft mot inbrott förhållandena godtagbar och vara låst med 7-till- motståndskraft mot inhållarlåsa eller annat lås brott och under annan tid eller låsanordning som än affärstid eller ordinarie med hänsyn till förhål- arbetstid vara låst med av landena har godtagbar försäkringsbolagen godkänt motståndskraft mot in- 7-tillhållarlåsa, helst med brott. Nyckeln får inte osymmetrisk låsning, eller kvarlämnasilåset. annat av försäkringsbolagen godkänt lås. Nyckeln får inte kvarlämnas i låset.

C-villkor

l princip lika grundvillkoret i fråga om Särskilt villkor då värdet dörrlåsning. av lösöre överstiger visst belopp (bolagen har olika värdegränser.)

A-villkor Vissa bolag kräver att alla B Dörr i omslutningsvägg skall under annan ytterdörrar skall vara tid än affärstid eller ordinarie arbetstid vara låsta med av försäkringslåst med två av försäkringsbolagen godkända bolagen godkänt lås med 7-tillhållarlåsa, helst med osymmetrisk lås- slutbleck enligt bolagens ning, eller andra av försäkringsbolagen god- anvisningar eller med ankända lås, placerade minst 40 cm från nan av bolagen godkänd varandra. låsenhet.

a en Begreppet Ttillhållarlås kommer successivt att ersättas med godkänt las resp. ”godkänd låsenhet.

SOU 1975: 19 Organ och åtgärder för brottsförebyggande verksamhet 53

tablån, vara försedd med lås eller låsanordning, som har godtagbar motståndskraft mot inbrott. Om godkända lås ej kan användas bedömer försäkringsbolaget i samråd med försäkringstagaren vilket lås som kan vara lämpligt. För viss s.k. stöldbegärlig egendom tillämpas särskilda villkor, littera A och C, varav A-villkoret är det strängaste. För affärsförsäkring gäller för alla affärer vissa allmänna villkor, som är mer preciserade än företagsförsäkringens grundvillkor. Beträffande dörrlåsning anges endast alternativet av försäkringsbolagen godkänt sjutillhållarlås. Också för affärsförsäkringar finns särskilda villkor, littera A och C. De strängare A-villkoren gäller exempelvis för fotoaffärer, guldsmedsaffärer och liknande. Dörrar skall låsas med två godkända lås. C-villkoren gäller för t. ex. cykel-, hushållsmaskins-, herrkonfektions- och tobaksaffärer samt för kiosker.: Beträffande hem- och villaförsäkring gäller att försäkringsbolagen inte kräver extra låsskydd om lösörets värde understiger visst belopp. Folksam har 150 000 kr. som gränsvärde, Trygg-Hansa, Allmänna Brand och Vegete har satt gränsen vid 300 000 kr. Skandia har en gräns för dörrlås vid 180 000 kr och en för fönsterlås vid 380 000 kr. Följande är ett exempel på ett särskilt villkor som gäller vid högre lösöresvärden. Mindre olikheter förekommer hos de olika bolagen. ”Med tillämpning av försäkringsvillkoret i övrigt gäller för denna försäkring under tid då någon försäkrad eller annan person med uppgift att tillse bostadslägenheten inte vistasi denna: 1. Alla ytterdörrar till bostadslägenheten, exklusive balkong- och terrassdörrar, skall vara låsta med av försäkringsbolaget godkänt 7-tillhållarlås med slutbleck enligt försäkringsbolagets anvisningar eller med annan av försäkringsbolaget godkänd låsenhet. 2. Balkong- och terrassdörr, vars nedre kant är belägen lägre än 4 m över markplan eller annat ståplan av vad slag det vara må, skall vara låst på samma sätt som anges i 1 ovan eller med godkänt låsbart spanjoletthandtag. 3. Utåtgående dörrar enl l och 2 ovan skall vara försedda med tappbärande gångjärn för att förhindra utslagning av sprint eller vara stiftade, varmed förstås att idörrkarmen skall finnas minst två härdade dubbar - en vid varje gångjärn - som vid dörrens stängning griper in i hål i dörrens bakkant. Dubbarna skall skjuta ut minst 12 mm. 4. Pardörrar enl l och 2 ovan skall upptill och nedtill vara säkrade med godkänd hävarmskantregel eller med annan av försäkringsbolaget godkänd låsanordning. 5. Öppningsbart fönster, vars nedre kant är belägen lägre än 4 m över markplan eller annat ståplan av vad slag det vara må, skall vara låst med nyckellås eller med annan av försäkringsbolaget godkänd låsenhet. Om ovanstående skyddsanordningar inte är vidtagna, tillämpas bestäm- 2 . melserna i

försäkringsavtalslagen.”- n . N u . ”äilâiå inbmttsskydd.

En del bolag har som pafoljd i stallet infort en hogre sjalvrisk, t.ex. En säker affárgutgiven l 000 kr. En utveckling mot likformighet ivillkoren pågår. I en broschyr av försäkringsbolagen.

54 verksamhet SOU 1975: 19 Organ och åtgärder för brottsförebyggande

Lås ute tjuven”, utgiven år 1974, har försäkringsbolagen lämnat information om inbrottsskydd för hem och villa.

4.2.2 Försäkringsbranschens serviceaktiebolag (FSAB) Vid sidan av Svenska försäkringsbolags riksförbund (SFR) som företräder branschen i in- och utländska officiella sammanhang är FSAB ett år 1972 bildat serviceorgan. FSAB och SFR har gemensamt kansli. I SFR är inte alla bolag medlemmar men däremot i FSAB. Inom FSAB sker arbetet på fyra sektioner (allmän, person, sak och statistik). FSAB arbetar med branschtekniska frågor, skadeförebyggande verksamhet, extern och intern information. FSAB: s saksektion samordnar branschens aktiviteter inom det skadeförebyggande verksamhetsområdet och utarbetar sådana villkor, klausuler och rekommendationer som bolagen önskar få utarbetade i gemensam regi. Inom FSAB-sak finns flera kommittéer. Med avseende på inbrottsskydd är det av intresse att notera arbetet inom bl. a. en teknisk kommitté (TK) och en bilklassningskommitté (BKK). Under den tekniska kommittén sorterar bl.a. en prövningsnämnd för mekaniskt inbrottsskydd. I nämnden ingår företrädare för försäkringsbolagen och Svenska stöldskyddsföreningen. En låssmed och företrädare för rikspolisstyrelsen deltar med konsultfunktion. Vid nämndens tillsättande har den principen följts att producentledet, vars produkter nämnden skall pröva, inte skall vara representerat i densamma. Nämndens arbetsområde anges vara mekaniskt inbrottsskydd inom området allmän egendomsförsäkring (t.ex. vägg-, dörr- och fönsterkonstruktioner, lås, reglar och galler). I första hand uppges arbetet vara inriktat på sådana inbrottsskydd som föreskrivs i försäkringsvillkor. Följande arbetsuppgifter anges i en av FSAB i mars 1973 upprättad PM: Att inom arbetsområdet vara sakkunnigt organ till TK och till TK avge förslag och rekommendationer beträffande l. Förteckningar över godtagbara tekniska lösningar till skyddsföreskrifter. 2. Tolkning av skyddsföreskrifter. I samband härmed har nämnden att utreda frågor och avge förslag angående 3. Egenskapsnormer för materiel och anordningar ur inbrottsskyddssynpunkt. 4. Provningsmetoder och provningsföreskrifter för materiel och anordningar. 5. Provningsresurser. 6. Ansökningar från företag om typgodkännande av materiel och anordningar.” För närvarande en förteckning över dörrlås som godkänts av föreligger försäkringsbolagen för användning i sådana fall där enligt försäkringsvillkoren lås skall finnas. Det föreligger också en förteckning godkända avseende provisoriskt godkända övriga lås och beslag (fönsterlås, spanjo-

SOU 1975: 19 Organ och åtgärder för brottsförebyggande verksamhet 55

letthandtag, hävarmskantreglar). Även andra låstyper kan komma att godkännas om och när de fyller de krav försäkringsbolagen anser man bör kunna ställa. Under våren 1975 har dörrlås provats enligt de metoder som föreslagits av SMS och fr. o. m. den l juli 1975 ersattes tidigare förteckning av en ny som upptar de lås som uppfyller standarden. Eventuella ändringar måste anmälas av tillverkarna, som måste märka produkterna med minst firmabeteckning (eller symbol) och entydigt typnummer. Varje tillverkare (eller representant för tillverkare) som önskar få produkter upptagna i förteckningarna måste avge en förbindelse. Ett allmänt villkor för att godkännandet skall gälla är att låsen inte används i samband med systemlåsning. lnom FSAB strävar man efter att introducera begreppet godkänd låsenhet”, omfattande låskista, spärrmekanism och slutbleck. Det bör i sammanhanget nämnas att beslut om godkännande av mekaniskt inbrottsskydd fattas inom TK. En speciell uppgift för försäkringsbolagen är att svara för gemensamma åtgärder i syfte att begränsa motorfordonsstölder. Försäkringsbolagens bilklassningskommittê uppdrog våren 1972 åt en arbetsgrupp att utreda problem kring åtkomst av dubblettnycklar till bilar och tillgrepp av bilar med hjälp av orättmätigt åtkomna nycklar. I gruppen ingick företrädare för Larmtjänst AB, Vegete, Skandia och FSAB. Sammanträden hölls med rikspolisstyrelsen, Motorbranschens riksförbund (MRF), Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening samt Svenska stöldskyddsföreningen genom företrädare för Polistekniska rådfrågningsbyrån, Stockholm. Gruppen redovisade våren 1973 sina resultat och förslag för bilklassningskommittén. Enligt FSAB framgick av undersökningen bl.a. att antalet till försäkringsbolagen anmälda stöldförsäkringsskador för bilar utvecklats som framgår av tabell 4: 1.3

Tabell4:l

” 1971 61 300

I syfte att få en bättre inblick ifråga om biltillbehörsstölder hade inom Folksam utretts stöldskador för år 1970. Även om problemet med falska inte särskilt studerades hade utredaren inte fått intrycket att nycklar falska nycklar förekommit i de undersökta fallen. Någon säker uppgift om andel bilstölder som utförts med hjälp av orättmätigt åtkomna nycklar kunde inte redovisas. Undersökningen visade att antalet stulna ej återfunna fordon motsvarade ca två procent av totala antalet stöldskador 3 _ _ o _ __ Enligt uppgift fran och att kostnaden utgjorde ca 13 procent av totala kostnaden for FSAB uppgick mot_ samtliga stöldskador. antal anmäl-

svarande

Med denna mätningsgrund skulle enligt FSAB antalet inte återfunna 1“33_åe“1971_°°h

.. . .. . .. .. . .. 1973 till respektive for ar ca l 200 fordon 1971 for samtliga forsakrmgsbolag utgora 59 850 och 49 888 l 300. stycken.

56 Organ och åtgärder för brottsförebyggande verksamhet SOU 1975: 19

Enligt polisen saknades vid uppgiftstillfället från perioden 1966-01-01 - 1971-12-01 fortfarande 6 422 bilar varav l 631 från 1971-01-01 - 1971-12-01. Ca 80-90 av tidsperioden procent tillrättakomna bilar (värda över 10 000 kr.) saknade åverkan på stöldlåset. Arbetsgruppen konstaterade vidare att bilföretagen saknade säkra och enhetliga rutiner kring utlämnadet av dubblettnycklar men att företagen var införstådda med problemet och var intresserade av förslag till användbara rutiner som försvårar missbruk. Man föreslog därför att likformiga regler för utlämnande av nycklar utformades i samarbete med MRF och rikspolisstyrelsen. I dessa regler borde ingå: a) Uppvisande av behörighets/äganderättshandling, t. ex. besiktningsinstrument eller försäkringsbrevets servicekupong b) Avhämtarens legitimation, t.ex. körkort eller ID-kort c) Avhämtarens kvittens d) Utlämnarens signum e) Datum för utlämnande f) Journalblad eller registerkort upplagda på registreringsnummer. Man föreslog vidare att allmänheten genom försäkringsbranschen och rikspolisstyrelsen informerades om nödvändigheten av att låsa fordonen och förvara nycklarna på ett tillförlitligt sätt samt om innebörden i gällande försäkringsvillkor vid stöld. Bilklassningskommittén hade i princip intet att erinra mot de tankegångar om enhetligare rutiner resp. information som förts fram. Arbetsgruppen diskuterade därför sitt förslag vid ett sammanträde med rikspolisstyrelsen, MRF, Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening och Försäkringsbolagens upplysningstjänst (FU). Ingen hade därvid något att erinra mot förslaget. Sedan arbetsgruppen redovisat sina kontakter för bilklassningskommittén uppdrog kommittén åt FSAB att anmoda MRF och bilindustriföreningen att verka för förslaget. Beträffande Stöldskydd har FSAB för bilklassningskommitténs räkning utgivit en förteckning över av Polistekniska rådfrågningsbyrån godkända Stöldskydd för motorfordon. Stöldskydd kan vara rattlås, tändningslås, larmanordning o.d. FSAB har bl.a. prövningsnämnd också inom området för inbrottslarm.

Särskilda regler4 för utförande och skötsel av inbrottslarmanläggning har

utfärdats. Den som överväger att skaffa inbrottslarmanläggning skall låta

en av försäkringsbolagen godkänd anläggarfirma installera anläggningen.

FSAB har bl.a. utgivit förteckning över av försäkringsbolagen godkända anläggarfirmor (f .n. elva st.).

4.2.3 Svenska stöldskyddsföreningen 4 Försäkringsbransehens År 1942 etablerades samarbete mellan ledande polis- och försäkringsmän serviceaktiebolag, Regler i syfte att gemensamt söka begränsa brottsligheten främst på inbrottsför inbrottslarmanläggning, Nyköping 1972. sidan. Samma år startades Polisens tekniska rådfrågningsbyrå i Stock-

SOU 1975: 19 Organ och åtgärder för brottsförebyggande verksamhet 57

holm. Denna fick senare efterföljare i Göteborg och Malmö. Samarbetet tog fastare former år 1946. Då bildades Föreningen Front mot tjuven som i början av 1960-talet ändrade namn till Svenska stöldskyddsföreningen samtidigt som rådfrågningsbyråemas namn ändrades till Polistekniska för att understryka att det inte råder något Orrådfrågningsbyrån ganisatoriskt samband mellan rådfrågningsbyråerna och polisväsendet. Föreningens verksamhet uppges bedrivas utan vinstintresse. Verksamheten finansieras i huvudsak genom bidrag från medlemmarna, varvid försäkringsbolagen svarar för huvudparten. Medlemmar i föreningen är dessutom affärs- och sparbankerna genom sina organisationer, poststyrel- Sveriges låssmedsmästares riksförbund och låsfabrikanter, kassasen, skåpstillverkare samt larm- och bevakningsföretag. Föreningen har till ändamål att genom propaganda, upplysning och annorledes verka för goda säkerhetsanordningar till skydd mot tjuvnadsbrott samt att iövrigt bedriva brottsförebyggande verksamhet. Föreningen lämnar vid de polistekniska rådfrågningsbyråerna i Stockholm, Göteborg och Malmö kostnadsfri rådgivning om lås och lâsinstallation åt allmänheten. Vidare utförs provning av Stöldskydd av olika slag för affärslokaler, bostäder, motorfordon, båtmotorer m.m. I början av innevarande år inrättade föreningen ett provningscenter i Stockholm. Därmed förbättrades såväl de lokala som tekniska resurserna väsentligt. År 1947 upprättades ett s.k. nyckelregister i samband med att man började sälja numrerade nyckelbrickor som underlättar för den som tappat sina nycklar att snabbt återfå dem. Föreningen anordnar för allmänheten utställningar avseende lås, nycklar, larmanordningar m.m. Hembesök med rådgivning kan företas på särskild begäran av konsumenter under förutsättning att försäkringsgivare önskar inspektion på grund av krav på högt försäkringsvärde. Byrån ger råd och service om lås och låsinstallationer också till statliga myndigheter samt till industri och handel. Byrån prövar i begränsad omfattning också vanliga lägenhetsdörrar samt motståndskraften hos de lås som finns på den svenska marknaden. I den verksamheten skall ingå provning av om- och nykonstruktioner av låsanordningar av olika slag. Svenska stöldskyddsföreningen medverkar i standardiseringsarbete avseende inbrottsskydd och deltar bl.a. även i rikspolisstyrelsens samarbetskommitté samt i kommittéer som bildas i samband med byggandet av affärscentra. Föreningen bistår också vid undervisning om inbrottsnya skydd av polis-, försäkrings- och fackhandelspersonal m.m. Med grossistföretagen AB Kåfs Industrier och Copiax AB har Polistekniska rådfrågningsbyrån i Stockholm en överenskommelse att företagen inte skall sälja s.k. låspistoler för dyrkning utan att först hos byrån förvissa sig om huruvida vederbörande kund bör få köpa eller inte. Hösten 1975 har föreningen startat en kampanj Operation Märkning som bedrivs i samarbete med försäkringsbolagen och rikspolisstyrelsen. Kampanjen avser identifikationsmärkning av stöldbegärlig egendom. Kampanjen sägs bl.a. gå ut på att allmänheten skall märka sina tillhörigheter med sitt personnummer, enligt förebild från USA, vilket

58 Organ och åtgärder för brottsförebyggande verksamhet SOU 1975: 19

medför att stöldgods lätt kan identifieras hos en tjuv eller hälare. Detta tillsammans med en särskild dekal om märkning som anbringas vid ingångsdörren räknar man med skall ha preventiv effekt.

4.3 Standardisering m.m.

Sveriges standardiseringskommission (SIS) svarar för den nationella standardiseringsverksamheten i Sverige och företräder denna i det internationella standardiseringsarbetet. För vissa specialomräden existerar särskilda organ. Sveriges mekanstandardisering (SMS) har bl. a. ansvar för mekaniskt-tekniskt inbrottsskydd. Byggstandardiseringen (BST) har bl. a. ansvar för byggtekniskt inbrottsskydd. l början av 1970-talet fann man det nödvändigt att ta fram ny standard på grund av att existerande lås hade bedömts ge alltför dåligt skydd mot inbrott. Tillämpningen av gällande standard hade vidare varit dålig. Inbrottsfrekvensen hade ökat. I detta läge tillsattes år 1971 inom SMS Tekniska kommitté 96, Lås och beslag, en arbetsgrupp med uppdrag att revidera gällande låsstandard under beaktande av de nya förutsättningar som ett noggrant studium av ett stort antal praktikfall lagt i dagen. Det klart uttryckta målet för arbetsgruppens och kommitténs arbete har varit att skapa en svensk låsstandard, som genom en bred tillämpning av alla parter skall bli ett värdefullt verktyg i samhällets brottsförebyggande verksamhet. Målet har varit att samla alla parter, såväl tillverkare, förbrukare, försäkringsbolag, polis som myndigheter kring en för alla godtagbar lösning. Denna översyn har gått ut på att få fram bättre lås med starkare slutbleck och säkrare infästning av dessa. Kontinuerliga kontakter har tagits med statens planverk. Företrädare för Norge och Finland har deltagit i arbetet. Arbetsgruppen har numera slutfört sitt arbete. Ny svensk standard för dörrlås har fastställts och gäller fr.o.m. den 15 september 1975.5 Under arbetet har gruppen funnit att också byggtekniska frågor borde beaktas. En arbetsgrupp inom BST: s dörrkommitté, Tk 9/AG 6 Intrångsskydd, har arbetat för att åstadkomma ett bättre skydd mot lägenhetsinbrottf Gruppen har studerat hela dörrenheten med dörrblad, karm och lås, beslag samt dörrkarmens fastsättning i vägg. Nordiskt samarbete har ägt rum för att få enighet på detta område. Provningar av lås och slutbleck har utförts av Polistekniska samt av rådfrågningsbyrån de större låstillverkarna. Dörrelement med beslag har provats på Norges 5 SMS 3078, SMS byggforskningsinstitut. 3079 och SMS 3080. Förslag till standard för inbrottsskyddande dörrar har fastställts av ° Se Kontakt med BST SIS7 och gäller fr. 0. m. den l juli 1975 som svensk standard. - information från bygg- Statens planverk kräver f.n. att dörrar skall fylla vissa krav med hänsyn standardiseringen 1973: 2. till brand och ljud. Vidare typgodkänner planverket entrédörrar till , ”SIS 817314, 817315. lägenheter på grundval av prov utförda vid officiell provningsanstalt. I samarbete med ER-nämnden har Svensk byggkatalog utarbetat en Svensk byggkatalog, ERs.k. ER-översikta avseende låsanordningar. översikten innehåller bl.a. översikt. Låsanordningar. 197 1 . orientering om lås med hänsyn till materialsammansättning, mått,

Organ och åtgärder för brottsförebyggande verksamhet 59 SOU 1975: 19

och kemiska egenskaper, beständighet, tekniska utseende, fysikaliska hos byggnadsdelar där varan ingår, vägledning vid egenskaper, egenskaper och fel vid projektering och byggande, arbetsinprojektering, misstag struktiou samt instruktion för underhåll.

4.4 Brottsförebyggande rådet m.m.

rådet sin verksamhet den l juli 1973. I Brottsförebyggande började avvaktan på riksdagens beslut om rådets framtida ställning och organisation bedrev rådet arbetet i kommittéform under det första verksamhetsden är brottsförebyggande rådet (BRÅ) en året. Fr.o.m. l juli 1974 statlig myndighet under justitiedepartementet. sin instruktion (SFS 1974:400) skall rådet främja brottsföre- Enligt insatser inom olika områden av samhällsverksamheten och byggande verka för att samhällets och enskildas insatser mot brott samordnas. Därvid skall rådet bl.a.

- följa och analysera brottsutvecklingen samt göra prognoser om denna,

- följa, stödja och ta initiativ till forsknings- och utvecklingsarbete om

kriminalitetens orsaker och hur den skall förebyggas samt utvärdera och sprida resultaten av sådant arbete, - verka för att forsknings- och utvecklingsarbetet på det kriminalpolitiska området samordnas, samt - medverka i det arbetet genom utredningar och kriminalpolitiska initiativ.

Det löpande utredningsarbetet utförs i kansliet och i olika arbetsgrup-

per.

Bro ttsskydd och företagen vidtar åtgärder för Gruppen ,skall verka för att samhället att begränsa eller förhindra möjligheterna att begå brott. Det gäller brott både mot enskilda och mot det allmänna, t.ex. trafik-, miljö-, valuta- och Mindre arbetar f.n. med skatte- och valutaskattebrott. projektgrupper konst- och antikförfalskningar, miljöbrott och tillgrepp i affärsbrott, lokaler (t.ex. butikssnatteri).

Brottsutveckling och göra prognoser över den. Gruppen skall analysera brottsutvecklingen Den utreder f.n. olika prognosmetoder som kan ge en djupare förståelse utvecklas. Brottsligheten sätts därvid i samband av hur brottsligheten med utvecklingen på andra områden i samhället. lade förra året fram en rapport med prognoser över Gruppen 9 Ds JU 1973: 5, Åtgärder brottsutvecklingen 1974-1979. för att bekämpa brottslig-

om att br0ttsk0mmissi0nen9 i ett särskilt avsnitt

Vi vill även erinra heten och förbättra den insatser av företag och enskilda. Kommis- allmänna ordningen. behandlade brottsförebyggande

60 Organ och åtgärder för brottsförebyggande verksamhet SOU 1975: 19

sionen föreslog bl.a. märkning av stöldbegärligt gods med tillverkningsnummer eller annan identitetsbeteckning. Den enskildes möjligheter att skydda sig mot brott bestod enligt kommissionen främst i att i ökad omfattning skaffa sig mekaniska inbrottsskydd av olika slag som lås och galler. Kommissionen erinrade om låsutredningens och om att uppdrag inom statens planverk arbete pågick med att utforma särskilda byggnormer rörande inbrottsskydd. Det borde kommissionens enligt mening övervägas att på sikt göra dessa xbyggnormer tvingande genom att i byggnadsstadgan införa uttrycklig föreskrift om att skulle byggnad uppfylla särskilda krav till skydd mot inbrott. Näringslivets säkerhetsdelegation inom industrins försvarsbyrå (som hör till Svenska arbetsgivareföreningen, SAF) består av representanter för ett tjugotal större företag inom olika branscher. Delegationen handlägger säkerhetsfrågor inom industri och handel. Frågor om lås och auktorisation av låssmeder har av delegationen tagits upp i olika sammanhang. Bl.a. har delegationen beträffande förvaring, utlämning och försändning av nycklar utgivit allmänna anvisningar om sekretess- och säkerhetsskydd vid enskilda företag. Slutligen bör nämnas att det internationellt äger rum samarbete i vissa brottsförebyggande frågor.

SOU 1975: 19 61

5 Inbrottsutvec

klingen

5.1 Utvecklingen av inbrottsstölder i bostäder

År 1967 var totala antalet inbrottsstölder enligt rikspolisstyrelsen 85 469, varav i bostad 8 535 och i fritidshus l1 450. Antalet inbrottsstölder år 1968 var 97 493 eller 14,1 procent fler än föregående år. Av inbrottsstölderna hade de som företagits i bostäder ökat med sex procent till 9 045 men beträffande fritidshus minskat med 7,6 procent till 10 581. En viss nedgång i inbrottsstölderna skedde år 1969. För detta år redovisas 90 154 inbrott, dvs. 7,5 procent färre än år 1968. Av tabell 5. 1 framgår att inbrottsstölderna följande år ökade starkt. Enligt polis och försäkringsbolag torde de ökade bostadsinbrotten bero på att det är lätt att utföra sådana inbrott. Detta har bl. a. konstaterats vid polisens brottsplatsundersökningar. I flera fall har lås, reglar, dörrar och annat skydd lätt forcerats. Inbrotten har skett snabbt och utan buller. I avsnitt 5.3 redovisar vi en av RPS utförd undersökning om tillvägagångssätt vid inbrottsstölder i bostäder och affärer. Det framgår av tabellen att en viss förbättring i inbrottsutvecklingen inträffat åren 1972-1974. Under år 1975 har emellertid enligt den preliminära brotrsstatistiken en påtaglig ökning skett beträffande inbrottsstölder jämfört med september 1974. Samtliga typer av inbrottsstölder har ökat med 15,1 procent Tabell 5.1 lnbrottsstölderna åren 1970-1974.

1970 1971 Wii-kn. % 1972 ökn. % 1973 ökn. % 1974 ökn. %

(70-71) (71-72) (72-73) (73-74) 1 1 i i

S-am-tliga

inbrott 104 874 130 808 + 24,7 124199 - 5,1 111573 - 10,2 111541 2 0

Bostadsinbrott 10 771 14 536 + 34,9 15 788 + 8,7 14 518 - 15 441 + 6,4 Fritidshusinbrott 9 906 13 266 + 33,9 13 045 - 1,7 12 004 - 8,0 11421 - 4,9

Butiksinbrott 13 227 14 377 + 8,7 13 057 - 9,2 11 357 - 13,0 11557 + 1,8

(Källa: Rikspolisstyrelsen har ställt samman uppgifterna på grundval av SCB-statistik).

62 SOU 1975: 19 Inbrottsutvecklingen

och bostadsinbrotten med inte mindre än 27,2 procent. Butiksinbrattens är för samma tid 9,0 procent. Den konkreta orsaken till :lenna ökning ökning under år 1975 har ännu inte kunnat klarläggas. beträffande butiksinbrott återspeglar sannolikt i viss mån Utvecklingen de brottsförebyggande insatser som ägt rum i samarbete mellan köpmän, försäkringsbolag och polis. År 1969 höjde försäkringsbolagen kraxen på i butiker (se kapitel 4). Förutom att alla ytterdörrar skulle inbrottsskydd förses med starkare och dyrksäkrare lås, skulle vissa dörrar försärkas med stålplåt och brytskydd, fönster gallerskyddas m. m. De sxärpta kraven berörde ca 60 000 försäkringstagare. För den enskilde medborgaren liksom för försäkringsbolagen medför inbrottsskador stora ekonomiska förluster och andra olägenheter. Enligt uppgift betalade försäkringsbolagen enbart under år 1971 ut ca 110 milj. kr. för reglering av inbrottsskador. Motsvarande uppgifter var för år 1968 ca 50, år 1969 ca 60 samt år 1970 ca 80 milj. kr. Till detta kommer försäkringstagarnas självrisker och de skador för vilka försäkring inte tecknats.

5.2 Utvecklingen av stöldförsäkringsskador beträffande mo-

torfordon

Det finns anledning att något beröra stöldförsäkringsskador i fråga om motorfordon. uppgift från Trafikförsäkringsföreningen var antalet Enligt anmälda stöldförsäkringsskador för bilar år 1950 blott 2 794. Ersättuppgick till l 079 287 kronor. År 1960 var antalet ningsbeloppet anmälda skador 25 285 och det utbetalade beloppet 8 927 337 kronor. Utvecklingen åren 1970-1973 framgår av tabell 5: 2.

Statistiken avser inte de skador som orsakas tredje man vid vårdslös

körning av s. k. billånare. Det kan antas att skadorna är många och föranleder avsevärda ersättningsbelopp. Som framgår av tabellen har stöldförsäkringsskadorna antalsmässigt minskat om risken för ökat antal bilstölder när något år 1973. Vi erinrar för motorfordon blir allmänt förekommande nya registreringsskyltarna de (se kapitel 1.3).

Tabell 5.2 Motorfordon - stöldförsäkringsskador åren 1970-1973.

(Källa: Trafilcförsälcringsföreningen).

SOU 1975: 19 Inbrottsutvecklingen 63

5.3 Undersökning av bostads- och affarsinbrott

På vårt uppdrag har rikspolisstyrelsen (RPS) undersökt olika tillvägagångssätt vid inbrottsstölder i bostäder (lägenheter, villor och radhus) och i affärer. Syftet med undersökningen har sålunda varit att ge oss underlag för överväganden och förslag. Undersökningen som redovisas närmare i bilaga 4 avser sista kvartalet 1972 och de tre första kvartalen 1973. Därmed finns möjlighet att i någon mån studera skillnader mellan olika säsonger. Av undersökningen framgår att antalet lägenhetsinbrott (inklusive försöksinbrott) under den studerade tiden uppgår till 8 687. En hög notering, 2 456 brott, kan noteras under tredje kvartalet (dvs. sommarmånaderna juli, augusti, september) och en låg notering l 984, under första kvartalet (dvs. vintermånaderna januari, februari, mars). Antal inbrott i villor/radhus uppgick för tidsperioden till 5 146 med högsta notering tredje kvartalet, 1 410 brott, och lägsta notering, 1 116, under första kvartalet. För affärer var antalet brott sammanlagt 10 959 med högsta notering för fjärde kvartalet 1972 (oktober, november, december), 2965, och lägsta notering första kvartalet 1973, 2 549. Som framgår av undersökningen uppgick tillgripna godsvärden till ansenliga belopp: Lägenheter kr 16 779 040:- Villor/radhus kr 9 452 490:- Affärer kr 18 819 340:-

Totalt kr 45 050 870:- Det bör därvid anmärkas att godsvärden endast föreligger för ett begränsat antal brott. När det gäller lägenheter ger undersökningen följande resultat beträffande tillvägagångssätt som använts vid inbrotten. Dörrar är mest utsatta för angrepp. Inbrott sker exempelvis via dörrar i trappuppgångar, särskilt i de fall lägenheterna är högt belägna. Altan- och balkongdörrar synes vara mer utsatta för angrepp under sommarmånaderna än under övriga årstider. Beträffande angreppsmetod förefaller det vara vanligt att tjuvarna söker bryta upp dörrar. Nyttjande av dyrk eller falsk nyckel samt petning av låskolv är också frekventa företeelser. Företrädare för polisen har kommenterat detta förhållande med att det i de flesta fallen erfarenhetsmässigt rör sig om stiftcylinderlås. Inte något fall sägs vara känt av dyrkning av sjutillhållarlås eller nyttjande av falsk nyckel vid sådant lås. Det är f. ö. inte möjligt att peta låskolv vid sådant lås. Här fordras, menar man, en kraftig åverkan på kolv och låsmekanism för att med våld föra undan kolven. (Polisens synpunkter beträffande lås gäller även villor/radhus och butiker.) Det synes av undersökningen vidare uppenbart att tjuvar i ökad utsträckning söker ta sig in bl. a. genom att företa angrepp mot dörrkarmar invid lås. De höga siffrorna för angrepp mot brevlådeinkast för att påverka låsvreden är också anmärkningsvärda. - och över huvud taget mot glasrutor - Också angrepp mot fönster

64 Inbrottsutvecklingen

synes vanliga enligt undersökningen. l de fall angreppen avser källarfönster, övriga fönster samt glasrutor, varvid rutorna krossas, är krossningen enligt företrädare för polisen ofta ett led isträvanden att komma åt fönsterreglar eller -hakar på insidan så att fönstret skall kunna öppnas. Krossningen lär mera sällan syfta till att tjuven skall krypa in genom en söndrig ruta i fönsterbågen. En sådan metod sägs vara bullersam och riskfylld. Den ger nämligen risk för skärsår, fingeravtryck osv. Beträffande inbrott i villor/radhus är enligt undersökningen angrepp mot fönster och över huvud taget mot glasrutor vanligare än mot dörrar, som dock visar stor angreppsfrekvens. Det synes naturligt anta att tjuvar många gånger söker ta sig in genom fönster och dörrar på baksidan av villorna/radhusen. Angreppen mot altan- och balkongdörrar är också många, särskilt under sommarmånaderna. Petning av låskolv i cylinderlås för att ta sig in genom en dörr är uppenbarligen en relativt ofta förekommande inbrottsmetod. Däremot sker inte angrepp via brevlådeinkast, sannolikt på grund av att brevlådan i princip placeras vid tomtgräns eller liknande. När det gäller inbrott i affärer är, framgår det av undersökningen, uppenbarligen fönster och över huvud taget glasrutor svaga punkter. Glas i fönster och dörrar som är skyddade från insyn - de vetter t. ex. mot bakgårdar - krossas stundom helt. öppningen används enligt polisen som ingångsväg i de fall lås och reglar inte går att öppna från insidan. Butiksinbrott sker dessutom så gott som uteslutande nattetid och i skydd av mörker. Detta minskar risken för upptäckt. Glasrutor i butiksdörrar tas ibland bort utan att rutan krossas. Det sker t. ex. genom att listen runt rutan avlägsnas. Angreppen mot dörrar synes enligt undersökningen ha visat en stigande tendens under undersökningsperioden. Särskilt butikernas* bakdörrar är enligt företrädare för polisen kvalitetsmässigt svaga - även beträffande låsen. Detta gäller t. ex. varuintagens dörrar. De lättmetallkarmar och dörrkarmar av metall som finns i moderna butiker är enligt polisen ofta svaga samt sviktar lätt vid brytning. Därvid släpper låskolvarna i sina urtag och slutbleck. Petning av låskolv, nyttjande av dyrk eller falsk nyckel synes, framgår det av undersökningen, relativt sett inte vara lika vanliga angreppssätt vid affärer som vid lägenheter och villor/radhus. Angrepp förekommer uppenbarligen även mot väggar och takluckor. De senare lär enligt uppgift ofta vara bristfälligt låsta och säkrade från insidan. Vissa affärer har strängare försäkringsvillkor. Undersökningen visar antal inbrott för guldsmeds-, ur-, pälsvaru-, TV- och radio- samt fotoaffärer under den studerade perioden. Särskilt utsatta för inbrott synes vara TV- och radioaffärer med högsta angreppsnotering månaderna oktober-december. Godsvärdet för inbrott i uraffärer förefaller dock för den studerade perioden vara högre än för övriga butikskategorier.

SOU 1975: 19 Inbrottsutvecklingen 65

5.4 Behovet av bättre låsskydd

För närvarande installeras lås utan restriktioner i bostäder. Det föreligger inga samhälleliga krav på att yrkesutövare skall äga särskild kompetens för att driva verksamhet som låssmed, reparera och kontrollera lås och låsanordningar eller tillverka nycklar. Olika sinsemellan konkurrerande företagsformer förekommer inom låsbranschen. Till följd härav varierar priser och arbetskvalitet. Vissa yrkesutövare saknar såväl erforderlig yrkeskunskap som fast försäljningsställe. Nuvarande situation är från konsumentsynpunkt intetillfredsställande. Den enskilde konsumenten har visserligen möjlighet att fritt välja mellan skilda yrkesutövare. Samtidigt utsätts dock konsumenten för risken att dels få en installation bristfälligt utförd, dels få betala ett högt pris för installationen. Vidare riskerar konsumenten att låssmeden utnyttjar sin låskunskap och platskännedom i brottsligt syfte när installationen är klar. Genom att nycklar, dyrkverktyg och specialverktyg för nyckeltillverkning fritt kan tillverkas och säljas förstärks risken för att nycklar kommer i orätta händer, att ungdomar och lättpåverkade personer lockas att utföra tillfállighetsbrott. Konsumenterna har svårt att bedöma yrkesutövaren beträffande hans yrkeskunnande och pålitlighet. Inbrott underlättas dessutom f. n. dels av att det förekommer bristfälliga lås- och skyddsanordningar, dels av att dörrar i framför allt moderna bostadsområden har brister när det gäller att stå emot angrepp i brottssyfte. Dörrkonstruktionen kan i vissa fall vara så klen eller eljest så beskaffad att säkra lås inte utan extra åtgärder och kostnader kan installeras. Byggnadsstadgan innehåller ingen föreskrift om att byggnader skall uppfylla särskilda krav till skydd mot inbrott. Därför har inte statens planverk i föreskrifter, råd och anvisningar till byggnadsstadgan kunnat ställa krav beträffande lås och låsinstallationer.

SOU 1975: 19

6 Komplettering av byggnadsstadgan

6.1 Utgångspunkter för överväganden

Vi erinrar om att vi enligt direktiven skall pröva om byggnadstekniska föreskrifter angående inbrottsförebyggande åtgärder bör utfärdas. Vid prövningen bör de ekonomiska konsekvenserna härav beaktas och denna metod att komma till rätta med problemen i övrigt vägas mot andra metoder. Vad gäller byggnadstekniska bestämmelser bör framhållas att byggandet regleras offentligrättsligt genom byggnadslagstiftningen som består av

en byggnadslag (BL)1 och en byggnadsstadga (BS)2 .

Byggnadslagen innehåller främst regler om bebyggelseplanering. I byggnadsstadgan ges primära krav på säkerhet, hygien och trevnad samt regleras hur tillsynen och kontrollen över byggverksamheten skall ske. Byggnadsstadgan innehåller vidare, förutom vissa tillämpningsföreskrifter till lagen, bestämmelser om kontroll över byggnaders utförande, tomts

ordnande, anordningar av olika slag m. m. Stadgan gäller sålunda för åtgärder som företas beträffande nya bostäder, butikslokaler m. m. Den

avser däremot inte det äldre bostadsbeståndet och kan inte tillämpas

retroaktivt. Tillämpningsföreskriftera rörande vissa bestämmelser i stad-

gan samt rörande byggnadsarbeten meddelas av statens planverk (76 § BS), som har hand om den allmänna uppsikten över planläggningen och byggnadsväsendet inom riket samt samrådet med andra myndigheter som har anvisningsverksamhet berörande byggnadsväsendet. Föreskrift som är av icke oväsentlig ekonomisk betydelse eller av annan orsak är av större vikt, skall dock fastställas av Kungl. Majzt för att bli gällande. Enligt 76 §

skall planverket även utfärda de ytterligare råd och anvisningar4 som

l Lag den 30 juni 1947 (1947: 385, omtryckt 1972: 775). 2 SFS 1959: 612 (omtryckt 1972: 776). 3 innehåller krav och är bindande för såväl de byggande som för Föreskrifter byggmyndigheterna. Föreskrifter får inte skärpas av byggnadsnämnd eller annan tillståndsmyndighet. 4 Råd och an visningar innehåller exempel på lösningar m. m. som prövats uppfylla föreskrifternas krav, godtagna veriñkationsmetoder (beräknings-, provningsmetoder m. m.) och godtagna förutsättningar (materialegenskaper, arbetsutförande, uteklimat m. m.). Råd och anvisningar är inte bindande för de byggande. Råd och anvisningar innehåller även vissa förtydliganden till föreskrifterna. I sammanhanget bör även nämnas kommentarer som innehåller motiveringar, förklaringar, upplysningar, litteraturhänvisningar m. m. i anslutning till bestämmelserna. Kommentarerna är inte bindande för byggande eller byggmyndigheter.

68 Komplettering av byggnadsstadgan SOU 1975: 19

erfordras för tillämpning av stadgan. Planverket äger medge dispens från föreskrifterna. Svensk Byggnorm (SBN 1975) innehåller planverkets föreskrifter, råd och anvisningar. I anslutning till nämnda byggbestäm-

melser bedriver planverket också typgodkánnandeverksamhets Förutom den egentliga byggnadslagstiftningen finns andra författ-

ningar som skall beaktas vid byggnadsverksamhet. Uppgift om dessa erhålls i Svensk Byggnorm-register (SBN-R). Information om gällande byggnadslagstiftning lämnas av planverket till byggnadsnämnder, länsstyrelser, myndigheter, entreprenörer, arkitekter, byggmaterialindustri, allmänhet m. fl.

6.2 Synpunkter från organisationer och företag

Ett antal organisationer och institutioner har hörts i syfte att få synpunkter inom ramen för utredningsarbetet. Dessa synpunkter redovisas i bilaga 2 som omfattar dels en begränsad enkät, dels vissa hearings. I detta avsnitt sammanfattas uttalanden om byggnadstekniska frågor och behovet av extralås m. m., som förts fram av företrädare för hyresgäster, fastighetsägare, byggare, köpmän, polisen m. fl. När det gäller brister beträffande inbrottsskyddet i bostäder har man pekat på följande förhållanden. Lås och slutbleck är i vissa fall för svaga. Standardiseringsarbete pågår emellertid. Dörrar är klent konstruerade för närvarande och består ofta av tunna ytskikt som omger ett poröst isoleringsmaterial. Pågående standardiseringsarbete beaktar de brister som föreligger. Också dörrkarmar uppvisar brister. Ofta utnyttjar tillverkarna virket så sparsamt att karmar skarvas, vilket bedöms vara en nackdel från hållfasthetssynpunkt. Till detta kommer att karmarnas infästning i kringliggande väggar inte är tillfredsställande. Träkilar, som fästs bakom

dörrkarmen, sitter inte kvar på bestämd plats när virket har torkat.

Springan mellan dörr och karm ökar därvid. Detta gör det lättare att bryta upp en dörr t. ex. genom att peta in låskolven. Träfoder omkring en dörr kan ibland lätt tas bort. Väggar som omsluter en dörr är i många 5 Typgodkännzznde med- fall svaga. De är t. ex. konstruerade av gipsskivor, glas eller annat ömtåligt delas av planverket efter material. Det förekommer gångjärn med utslagbara sprintar, gångjärn framställning från sökan- med felkonstruerade och dålig infästning i karm samt felplacerade de. Godkännandet kan avse produkter, konstruk- brevlådeinkast som underlättar för inbrottstjuvarna att komma åt låsvred tioner, metoder m. m. på insidan av en ytterdörr. Terrassdörrar och fönster saknar i regel lås och som bedöms uppfylla är därmed lätta att bryta upp. l vinds- och källarutrymmen förvaras ofta byggnadsstadgans krav. Typgodkännande medde- stöldbegärligt gods bakom nät och enkla grindar som inte kan låsas på ett las i bevis vari anges i betryggande sätt. För närvarande är det alltför lätt för obehöriga att få vilka avseenden och på tillgång till nycklar. vilka villkor godkännandet gäller. Byggmyndig- På affärssidan gäller att kollision ofta uppstår mellan intresset att få en heter skall godta typgod- exteriör och behovet av att ha effektiva låsanordningar. j. säljande V kännanden. Ansökan om Tillgodoser man det förra önskemålet blir fasaden ofta öppen och glasad, typgodkännande är frivilligt. vilket i sin tur för med sig säkerhetsrisker.

SOU 1975: 19 Komplettering av byggnadsstadgan 69

Flera åtgärder kan tekniskt sett vidtas för att förbättra situationen, har man anfört. Hela problemkomplexet inklusive ljud- och brandisolering bör ses över. Man bör få överensstämmelse mellan mekanisk påfrestning på dörrar och ökat låstekniskt inbrottsskydd. En väg är att installera bättre lås och slutbleck. Så sker enligt uppgift i många fastigheter sedan hyresgäster uppmärksammats på inbrottsproblemet genom bl. a. försäkringsbolagens information. Minimikrav för hållfasthet kan tas fram för lås med tillhörande beslag. Arbete härpå sker för övrigt inom en särskild arbetsgrupp inom SMS. Också minimikrav beträffande dörrenhetens hållfasthet inklusive karm, lås och gångjärn samt infästning i omslutande vägg kan tänkas. Sådana krav övervägs intemordiskt i en arbetsgrupp inom Byggstandardiseringen. Flera instanser har framhållit att man bör pröva ändrad placering eller utformning av brevlådeinkast -- t. ex. placering i fastighetsentréer. Terrass- och balkongdörrar kan förses med bättre spanjoletthandtag och ha låsbara handtag på insidan. Fasta fönsterpartier såsom hålglasblock eller liknande anses vara att föredra framför t. ex. öppningsbara källarfönster. Isolerglas bör, menar man, monteras i fönster och fönsterdörrar. Säkrare lås och beslag kan då monteras eftersom ramkonstruktionen av trä är kraftigare i sådana konstruktioner. I stället för att göra fönster öppningsbara kan de förses med smala öppningsbara vädringsluckor. Glasfönster i entrédörrar m. m. bör undvikas. Vad gäller frågan om ökad låssäkerhet för med sig högre kostnader anför man bl. a. följande. Om ökad säkerhet fördyrar en dörr med något hundratal kronor, har detta från kostnadssynpunkt knappast någon avgörande betydelse. Det blir nämligen mindre kostsamt att montera säkra lås redan i dörrfabriken. Åtgärder som företas vid nyproduktion medför, menar man, sannolikt lägre kostnader än vid ingrepp som skeri äldre bostäder. Nya låsanordningar bör f. ö. inte få till följd stora kostnadshöjningar och påverkar knappast boendekostnaderna. En viss rimlig höjning av kostnadsnivån till följd av installation av förbättrade byggkomponenter får accepteras, om resultatet blir bättre inbrottsprevention som får till följd lägre försäkringspremier. Däremot kan inte uteslutas att kostnaderna blir höga om helt nya, komplicerade konstruktioner kommer fram. Föreskrifter om ökat inbrottsskydd som för med sig kostnadshöjningar måste leda till att gränsen för statligt belåningsvärde höjs. I och för sig kan det synas möjligt att slopa lås i mellandörrar för att spara kostnader. Å andra sidan är kostnaden för sådana lås ringa. Vidare föredrar många - inte minst från psykologisk synpunkt - att kunna låsa också innerdörrar, har man anfört. Något slags dörrspärr fordras under alla omständigheter även i mellandörrar. Meningarna synes delade i frågan om det finns behov av byggnadstekniska föreskrifter om inbrottsskydd för nya bostäder och affärer. Flera av de intervjuade motsätter sig inte eller har någonting att erinra mot förslag om att ändra byggnadsstadgan så att planverket kan utfärda bindande föreskrifter om inbrottsskydd. Från sakkunnigt håll anses ett klart behov föreligga av föreskrifter. Någon har dock anfört att till en början viss försiktighet bör iakttas och begränsning ske till dörrar och lås. Då blir

70 Komplettering av byggnadsstadgan SOU 1975: 19

sannolikt kostnadsökningarna måttliga. Byggnadstekniska föreskrifter som för med sig säkrare inbrottsskydd och därmed minskade försäkringspremier är angelägna, sägs det från något håll. Kostnaderna för hemförsäkringar är höga. Det händer därför att konsumenter i vissa fall avstår från att försäkra sina hem. Vid en ändring av byggnadsstadgan som gör det möjligt för planverket att utfärda föreskrifter om inbrottsskydd är det angelägen att planverket beaktar de minimikrav som försäkringsbolagen ställer upp. Försäkringsbolagen bör, sägs det, därefter inte gå utöver kraven. Vid utformningen av föreskrifterna måste brandtekniska aspekter beaktas så att kollision inte uppstår med hänsyn till brandsäkerheten. Några intervjuade ställer sig tveksamma till bindande förskrifter. Från hyresgästhåll anförs t. ex. att sådana föreskrifter bör finnas i så liten utsträckning som möjligt. Om en ändring i byggnadsstadgan bedöms nödvändig motsätter man sig dock inte en sådan. Från arkitekthåll sägs att föreskrifter måste vara allmängiltiga och flexibla så att förändringari utvecklingen kan beaktas. l princip finns alltid risk för att föreskrifter i någon mån kan hindra utvecklingen. Om krav uppställs så att många kan konkurrera är detta att föredra, menar man. I vart fall är det viktigt att husens kvalitet inte försämras. Vissa risker föreligger också beträffande råd och anvisningar eftersom byggnadsnämnderna kan ha olika tolkning av råd och anvisningar. Från fastighetsägarhåll menar man att byggnadstekniska föreskrifter om möjligt bör undvikas. En frivillig anpassning bör ske till modern standard. Man anser det inte utan vidare klart att kommande svensk standard skall göras tvingande. Visserligen kan statens planverk kräva att det skall finnas visst intrångsskydd men verket kan inte i detalj fastställa hur detta skydd skall se ut. Några anser att det i och för sig är tänkbart att ha typgodkännande för låsprodukter. Eftersom obligatoriskt godkännande innebär säljförbud i Sverige av icke godkända lås uppstår inte några nackdelar från konkurrenssynpunkt. Samtliga företag som säljer lås i Sverige får då konkurrera med produkter som fyller grundkraven enligt typgodkännandet. Godtagbara lösningar bör om möjligt vara knutna till svensk standard och/eller vara typgodkända av planverket, varvid svensk standard bör göras tvingande, menar man. Andra anser det diskutabelt med typgodkännande. Antalet varianter riskerar t. ex. att begränsas. Detta gör det möjligt för eventuella tjuvar att lättare komma underfund med hur lås skall forceras. Från något håll anförs att problemen i stort löses och andra åtgärder knappast är erforderliga, om ny svensk standard tas fram inom området dörrar, fönster och lås. Svensk standard bör därvid görastvingande. Från arkitekthåll förs liknande synpunkter fram. Vidare erinrar man om att statliga bostadslån inte lämnas om inte vissa

standardkrav uppfylls enligt bostadslånekungörelsenö. Till dessa stan-

dardkrav kan exempelvis i framtiden föras krav på viss låsstandard. När det gäller åtgärder för att öka inbrottsskyddet iäldre bostäder har man bl. a. anfört följande. Formellt sett har hyresgäst inte någon juridisk rätt att installera eller låta installera extralås - t. ex. på egen hand A7-lås i ytterdörr. Överenskommelse med hyresvärden fordras. Från ° KK 1967:552. representanter för bostadsföretag och fastighetsägare anförs att man i

SOU 1975: 19 Komplettering av byggnadsstadgan 71

princip inte motsätter sig hyresgästers önskemål om att montera extralås i ytterdörr. Hyresgäst är emellertid skyldig att återställa dörr i ursprungom extralås monteras utan tillstånd. Något rättsfall i saken ligt skick föreligger inte. Äganderätt till extralås bör gå över till hyresvärd även om hyresgäst köper ett lås, sägs det även. Vid flyttning är det i varje fall angeläget att hyresgäst lämnar ifrån sig alla nycklar till det inmonterade extralåset. Bostadsrättsinnehavare har särskild nyttjanderätt till fast egendom och har därför utan vidare rätt att installera extralås. Från polisen hävdas att antalet inbrott i bostäder sjunkit sedan rikspolisstyrelsen drivit en kampanj om A 7-lås. Om en dörr låses med extralås och därför måste brytas upp, blir hyresgäst skadeståndsskyldig, sägs det från hyresgästhåll. Hemförsäkringen gäller därvid inte. Frågan om montering av extralås måste, menar man, bedömas mot bakgrund av huvudnyckelsystemet. Olika för- och nackdelar med sådant måste t. ex. i vissa situationer - vid system föreligger. Fastighetsägare brand- och vattenskador - kunna ta sig in i en lägenhet. Detta är möjligt med huvudnyckel, vilket är en fördel. Risken för missbruk av huvudär inte stor om nyckeln förvaras betryggande, anför man. nyckel Företrädare för bostadsföretag menar att det finns fördelar med särskilt när service av något slag skall utföras i huvudnyckelsystem Slopas huvudnyckelsystemet måste lägenhetshavare lämna lägenheten. från sig de individuella nycklarna till fastighetsskötarna när åtgärder måste företas i lägenheterna. Detta är besvärligt för alla parter. Kostnaderna ökar t. ex. genom upprepade servicebesök. Skaffar sig alla hyresgäster extralås kan kostnadsfördyringen för upprepade besök bli så stor att bostadsföretagen sannolikt får kompensera sig genom att höja hyrorna. Något annorlunda ställer det sig om en kombinerad låskonstruktion kommer fram. Då finns låstrygghet alla dagar utom den när service utförs, varvid extranyckeln kan deponeras hos t. ex. fastighetsskötaren. En bostadsstiftelse låter hyresgäst med extralås lägga sin nyckel i särskild låda utplacerad på lämplig plats. Lådan är så konstruerad att nycklar inte kan tillgripas av obehöriga. Huvudnyckelsystem för bostäder för med sig vissa nackdelar. Nyckel kan tappas eller stjälas, varigenom inbrott möjliggörs. Från fastighetsägarhåll antyds att det är en tendens att man beträffande privata bostäder alltmer upphör att använda huvudnyckel. De privata fastighetsägarna säger sig därför sannolikt inte komma att föra fram allvarliga erinringar mot ett förslag att slopa huvudnyckelsystem för bostäder. föreskrifter bör också gälla för gamla bostäder och Byggnadsstadgans affärer, menar man på köpmannahåll. Kostnader till följd av ändrad säkerhetsstandard kan slås ut på hyran. Det bör åligga fastighetsägare att hålla lokaler såsom lägenheter och affärer i brukbart skick även med hänsyn till inbrottsskydd. Enligt vad vi erfarit har hyresvärd inte någon särskild skyldighet att se över låsbeståndet i sina fastigheter. Betydelsen av sådan översyn har dock alltmer uppmärksammats. Vissa bostadsföretag granskar ibland låsen i samband med lägenhetsbesiktningar, som kan ske med vissa intervall, exempelvis vart tionde år. Från ER-håll anförs att en regelbunden

72 Komplettering av byggnadsstadgan SOU 1975: 19

av låsbeståndet översyn i ett hyreshus kan avvärja många illegala intrång. Om översyn utförs av sådana som inte är fackkunniga fördärvas låsen. Man anför även att om försäkringsbolag utfärdar ändrade bestämmelser om säkerhet får t. ex. butiker själva svara för kostnaderna för de nya säkerhetsanordningarna. Från en organisation som företräder allmännyttiga bostadsföretag föreslås att byggföretag bör ha en extra upplaga av egna låscylindrar med härtill hörande nycklar. Dessa cylindrar kan vara installerade till dess att bygget är klart. Då beställaren tar över fastigheten kan de extra cylindrarna bytas ut mot permanenta. Vid ett sådant förfarande riskerar man inte att nycklar kommer på avvägar. Man kan vidare tänka sig, sägs det, att hyresvärd skaffar ett antal reservcylindrar att byta ut mot gamla cylindrar när hyresgäster flyttar. Vi har också sökt få fram synpunkter på åtgärder för att främja utveckling, tillverkning och försäljning av säkra lås och andra skyddsanordningar i anslutning härtill. Av de uppgifter som inhämtats framgår att kontinuerlig forskning bedrivs av låstillverkare och att också förbättrade typer av lås kommer ut på marknaden. Standardiseringsarbete sker även. Det finns enligt företrädare för polisen en klar strävan hos tillverkarna att få fram bättre lås, som kan stå emot olika nya angreppsmetoder. Särskilda samhälleliga åtgärder för att främja tillverkning m. m. av lås och skyddsanordningar anses därför inte erforderliga. Man kan dock tänka sig få till stånd från fabrikanterna fristående provning och därmed även eventuella förslag till produktutveckling. I detta sammanhang har från köpmannahåll föreslagits att man bör åstadkomma en positiv motivation hos konsumenter/butiker att ökat att uppnå inbrottsskydd genom exempelvis se till att försäkringsbolagen lämnar rabatt på försäkring om vissa skyddsåtgärder företas.

6.3 Våra överväganden och

förslag

6.3.1 Behovet av inbrottsskyddande åtgärder

Till en början konstaterar vi att vissa byggnadstekniska brister underlättar inbrott i bostäder och affärer. Exempel på förebyggande åtgärder med inbrottsskyddande verkan redovisas i det följande. Eftersom inbrott genom källarfönster ofta kan ske mer riskfritt och utan insyn, på grund av att det är nära till marken eller att intrånget sker på husets baksida, synes källarfönster i t. ex. villor/radhus böra vara av okrossbart glas. Då man vidare ofta glömmer stänga källarfönster som öppnats i vädringssyfte förefaller det som om bättre ventilationssystem borde ordnas i källarutrymmen. Samtliga fönster i en källare skulle då kunna hållas stängda och låsta från insidan. Av det material som vi redovisat i det föregående torde vidare slutsatsen kunna dras att dörrar till lägenheter, villor/radhus bör förses med lås som bl. a. är bryt- och dyrksäkra. Dörrbladen bör kunna stå emot åverkan. Särskilda träförstärkningar bör finnas där lås skall monteras. Karmträet bör vara stabilt.

Kompletteringav byggnadsstadgan 73

Karmen måste säkras invid låset. Om den sviktar, glider den utlåsta låskolven ur slutblecket och dörren kan öppnas. Det är en ökande tendens att använda denna inbrottsmetod. Slutbleck bör med avseende på konstruktion och montering ge samma brytmotstånd som låset. Brevlådsöppningar synes böra placeras så långt från låset att eventuella låsvred på dörrens insida inte kan öppnas via brevlådsöppningen. Så sker nu medelst särskilda redskap. Förutom med cylinderlås bör en dörr kunna utrustas med regellås-sjutillhållarlås. Sådant lås kan öppnas endast med nyckel. Därmed neutraliseras rådande svaghet hos låsvreden. Altan- och balkongdörrar som kan nås från marken bör låsas med motståndskraftiga lås från insidan. Därvid torde det inte räcka med enkla reglar som en tjuv kan nå från utsidan via ett krosshål i glasrutan. Syftet med motståndskraftiga lås är att tvinga tjuven att krypa in genom den sönderslagna rutan med de risker för buller och skärsår som följer. Enligt har ertappade tjuvar ansett sig ogärna nyttja detta förfaringssätt i polisen vart fall beträffande bostadshus som ligger i närheten av grannar som har insyn. Beträffande fönster i affärer, lager m. m. synes slagtåligt - okrossbart - Alternativt kan järn- eller stålgaller glas vara inbrottsförebyggande. monteras såsom för övrigt försäkringsbolagen föreskriver i på insidan, vissa fall. Det förefaller också nödvändigt att se till att lister runt glas sätts fast säkrare. Slutligen bör också takluckor i butiker förses med larmanordning, om inbrottslarm dras in i en butik. Exempel på åtgärder kan anföras. Vi vill emellertid här ytterligare förebyggande endast hänvisa till de anvisningar som redan utfärdats av försäkringsbola- Svenska stöldskyddsföreningen. Det synes angeläget att de gen och erfarenheter och idéer som finns hos försäkringsbolagen tas tillvara av ansvariga byggmyndigheter. Det är vår uppfattning att ett genomtänkt och effektivt inbrottsskydd måste baseras.på tvingande byggnormer. Det är såväl ett konsument- som ett samhällsintresse att dyrbara och mindre effektiva kompletteringar ersätts av ett utprovat och vid projekteringen beaktat inbrottsskydd som inte behöver kompletteras utan endast underhållas. För byggande av nya bostäder och affärer kan t. ex. särskilda byggnadstekniska föreskrifter, råd och anvisningar utfärdas av planverket om vissa ändringar sker i Vid reparation och översyn av äldre hus kan andra byggnadsstadgan. vidtas, t. ex. komplettering med extralås. Det är otillfredsåtgärder ställande att enskilda medborgare och företagare skall tvingas att - för att få säkerhet beträffande person och egendom - själva vidta sådana inbrottsskyddande åtgärder som det borde ankomma på fastighetsägare m. fl. att svara för. Vad slutligen att företa ändringar i BS vill vi anföra gäller möjligheten följande. Bygglagutredningen har i sitt principbetänkande (SOU och byggande för 1974: 21) Markanvändning dragit upp vissa riktlinjer hur en bör konstrueras. Det fortsatta arbetet med ny byggnadslag lagtekniska lösningar sker på departementsnivå. En ny byggnadslag torde dock inte träda i kraft förrän tidigast år 1978. Att innan en ny lag ändringar i stadgan synes därför inte föreligger genomföra väsentliga

74 Komplettering av byggnadsstadgan SOU 1975: 19

lämpligt. Däremot bör det vara möjligt att företa befogade, smärre justeringar. Vi finner att bestämmelser om inbrottsskydd har sådan allmän betydelse för konsumenterna att regler redan nu bör kunna föras in i byggnadsstadgan. Frågan om möjligheten att få retroaktiv tillämpning av sådana regler på äldre bostäder m. m. bör tas upp i samband med lagstiftningsarbetet.

6.3.2 Tidigare framställningar om föreskrifter

Vi vill erinra om att framställningar om föreskrifter för att öka inbrottsskyddet vid flera tillfällen har gjorts hos byggnadsstyrelsen, sedermera statens planverk. Svenska skadeförsäkringsföreningen framhöll sålunda redan år 1966 att byggnadsstyrelsens anvisningar till BS (BABS 60) borde omfatta sådant som syftade till att minska riskerna för inbrottsskador. Särskilt betonades vikten av inbrottsskydd när det gällde affärslokalers utformning. Byggnadsstyrelsen ansåg att det borde övervägas att komplettera stadgan i detta avseende och begärde synpunkter i frågan från rikspolisstyrelsen. Svenska stöldskyddsföreningen anförde i skrivelse till rikspolisstyrelsen år 1966 att arkitekter, konstruktörer och byggherrar ägnade föga intresse åt frågan om goda låsanordningar och andra byggnadstekniska åtgärder för att minska riskerna för inbrottsstölder. Detta berodde enligt föreningen delvis på bristande anvisningar i ämnet i byggnadsstyrelsens anvisningar till byggnadsstadgan. Erforderlig hänsyn hade vidare inte tagits till undervisning om inbrottsskydd vid den högre tekniska utbildningen i riket. Föreningen framhöll därför att rikspolisstyrelsen borde överväga att göra en framställning till byggnadsstyrelsen om att införa sådana bestämmelser i byggnadsstadgan att riskerna för inbrott minskades genom byggnadstekniska åtgärder. Vidare anhöll föreningen att rikspolisstyrelsen borde verka för information om inbrottsskydd till elever vid tekniska högskolor och läroverk. I skrivelse år 1968 till statens planverk påtalade rikspolisstyrelsen behovet av byggnadstekniska föreskrifter till förebyggande av inbrottsstölder. I handlingar som åtföljde skrivelsen till planverket lämnades vissa synpunkter som underlag för arbetet med anvisningar på inbrottsskyddsområdet. Därvid gavs synpunkter på speciella konstruktioner - dörrar och fönster med tillhörande beslag - samt synpunkter på speciella objekt hyreshus, villor och vissa butikstyper - varvid vissa planeringstekniska åtgärder behandlades. Förslag till lösningar på problemen presenterades. Lösningarna inriktades mer på att ange speciella regler än på att ange funktionskrav. Vid bedömningen av rikspolisstyrelsens promemoria fann emellertid planverket att det var mer realistiskt att regler för byggtekniskt inbrottsskydd meddelades av rikspolisstyrelsen i form av rekommendationer - förslagsvis i samråd med planverket, försäkringsbolagen och andra berörda institutioner. Senare år 1968 anförde planverket i ett yttrande till justitiedepartementet över promemoria angående viss översyn av vapenförordningen m. m. att frågan om inbrottsskydd ibyggnader torde

SOU 1975: 19 Komplettering av byggnadsstadgan 75

behandlas med rikspolisstyrelsen i annat sammanhang. Vissa föreskrifter och anvisningar syntes erforderliga för byggnader för att trygga dessa mot inbrott. Innan sådana bestämmelser utfärdas torde samråd böra ske med försäkriigsinspektionen för att om möjligt åstadkomma samordning med föreskrifter på försäkringssidan. I skrivelse till planverket år 1971 redogjorde rikspolisstyrelsen för utvecklingen av inbrottsstölder, påtalade brister i inbrottsskyddet, erinrade om olika insatser som företagits för att förbättra situationen samt framhöll att inbrottsskyddet hittills inte utformats och projekterats på ett planmässigt och effektivt sätt. De skyddstekniska säkerhetsanordningarna mot inbrott hade ofta fått en tämligen slumpmässig utformning och därför inte gett tillfredsställande skydd. När man efter ett inbrott sökt råda bot på bristerna hade åtgärderna ofta blivit kostsamma och ofullständiga, eftersom de skyddstekniska grundförutsättningarna saknats. Inbrottsskyddet borde därför enligt rikspolisstyrelsen få en mer planmässig utformning och anpassas till de olika typer av utrymmen bostäder, kontor, affärslokaler - som skulle finnas i det projekterade huset. Rikspolisstyrelsen hemställde därför att statens planverk snarast verkade för att det tekniska inbrottsskyddet i hus, projekterade för olika ändamål, fick en enhetlig och författningsenlig styrning i bl. a. anvisningarna till byggnadsstadgan samt att stadgan erhöll tillägg avseende föreskrift om inbrottsskydd. En sådan åtgärd var enligt rikspolisstyrelsen av väsentlig betydelse för att bekämpa de alltmer omfattande inbrottsstölderna och tjänade både allmänhetens och polisens brottsförebyggande intressen. Vi vill också framhålla att Svenska stöldskyddsföreningen i januari

1971 publicerade en broschyr om inbrottsskydd7 efter samråd med

rikspolisstyrelsen och försäkringsbolagen. I förordet anfördes att brovar avsedd att i avvaktan på normer av officiell karaktär ge i schyren första hand arkitekter och byggfolk råd och vägledning i frågor som rör inbrottsskydd”. I broschyren framhölls att inbrottsskyddet torde beaktas redan då en byggnad befann sig i projekteringsstadiet. Vidare har försäkringsbolaget Skandia utformat och tillställt planverket ett utkast till inbrottsskyddsbestämmelser för Svensk Byggnorm. Bestämmelserna tar upp krav på effektiva lås- och stängningsanordningar m. m. för bostäder, kontor och skolor, butikslokaler, fabriker, verkstäder och lager.

Det kan erinras om brottskommissionensa förslag om att göra

byggnormer rörande inbrottsskydd tvingande genom att i byggnads- 7Svenska stöldskydds-

stadgan införa uttrycklig föreskrift om att byggnad skall uppfylla fÖei3-°_"° ÃQbmm

.. . . . . skydd. Riktlinjer avseen» sarskilda krav till skydd mot inbrott (se kapitel 4). de bostäder, kontor, Sko_ lor, industrier, butiker, skåp, arkiv, valv. Halm- 6.3.3 Komplettering av byggnadsstadgan stad 1970, För att åstadkomma förutsättningar för bättre inbrottsskydd föreslår vi Ds JU 1973: 5, Åtgäratt två paragrafer i byggnadsstadgan - 46 och 48 §§ - ges ny lydelse (se

gfåáäaáåâäüåtâöi_ din

härom förslag till förordning om ändring i byggnadsstadgan). I bifogat bättra allmänna om_ för stadigvarande bruk, vari 46 § bör sålunda anges bl. a. att byggnad ningen (s. 234).

76 Komplettering av byggnadsstadgan SOU 1975: 19

inrymmes bostads- eller arbetsrum, skall “fylla de särskilda krav som skäligen bära uppställas på skydd mot inbrott. Därmed erhålls en utformning som nära ansluter till vad som sägs i 48 §. I denna paragraf stadgas för närvarande att bl. a. lokaler för hantverk eller handel skall fylla de särskilda krav, som med hänsyn till verksamhetens art skäligen böra uppställas på hygien, skydd mot ohälsa, olycksfall och brandfara samt på trevnad och bekvämlighet för dem, som skola vistas i byggnaden”. Genom att föra in ordet inbrott efter olycksfall ges förutsättningar för ansvarig myndighet att föreskriva att lokaler varom stadgas i 48 § förses med erforderligt inbrottsskydd. Om vårt förslag genomförs, erhåller planverket möjligheter att utfärda de föreskrifter, råd och anvisningar som verket kan finna erforderliga för att öka inbrottsskyddet i nya bostäder, butiker m. m. Enligt vår uppfattning ankommer det på planverket att närmare pröva vilka åtgärder som är nödvändiga i detta sammanhang. Det material som redovisas i föreliggande betänkande bör kunna ge verket viss vägledning i fråga om vad som bedöms angeläget. Vi vill dock erinra om att det är viktigt att den tekniska utvecklingen inte hindras när krav utvecklas på inbrottsskyddande åtgärder. Kraven i Svensk Byggnorm måste därför i möjlig mån utformas som funktionskrav. Sådana binds inte till särskilda tekniska lösningar eller produkter. Där så erfordras kan emellertid kraven kompletteras med exempel på generella godtagbara lösningar. I anslutning till kraven kan meddelas metoder för att verifiera att kraven uppfylls i den färdiga byggnaden. Planverket kan vidare i sina råd och anvisningar om inbrottsskydd som godtagbart exempel ange den standard som kommer att föreligga för lås och dörrar. Verket kan vidare överväga typgodkännandeförfarande för produkter inom området låsskydd, särskild klassning av produkter med hänsyn till säkerhet m. m. Det finns inte anledning för oss att närmare gå in på frågor av här berört tekniskt slag.

6.3.4 Bättre låsskydd iäldre bostäder och affärer Vad vi anför i det föregående visar att behov föreligger av extralås och annat inbrottsskydd också i äldre bostäder och affärer. Här saknas ofta ett genomtänkt inbrottsskydd. Av de synpunkter vi erhållit från konsumenter, organisationer och företag framgår att varierande praxis råder när det gäller rätten att sätta in extralås. Krav på inmontering av sådana lås ställs i vissa fall upp av försäkringsbolagen, såsom berörts i kapitel 4.

Den allmänna hyreslageng innehåller ej särskilda bestämmelser om

inbrottsskydd. Frågan om lägenhetens skick regleras emellertid i 9-19 §§. Enligt dessa bestämmelser skall lägenhet tillhandahållas i sådant skick att den enligt den allmänna uppfattningen på orten är fullt brukbar för det avsedda ändamålet. I princip synes hyresgäst därför kunna kräva åtminstone att låsanordningar av normal beskaffenhet finns. Med

detta_

- 9 Se jordabalken, kapitel betraktelsesätt skulle om sådana låsanordningar saknas eller är 12. -

bristfälliga hyresgästen i princip kunna avhjälpa bristen på hyresvär-

SOU 1975: 19 Komplettering av byggnadsstadgan 77

dens bekostnad, om hyresvärd underlåter att på tillsägelse ombesörja åtgärden så snart det kan ske. För den tid lägenhet är i bristfälligt skick har hyresgäst rätt till skälig nedsättning i hyran och har även rätt till skadestånd om hyresvärden inte visar, att bristen inte beror på hans försummelse (ll och 16 §§). När det gäller tillämpning av hyreslagen på låsanordningar saknas såvitt bekant avgöranden i högsta domstolen. Av rättsfall berörande andra bristfälligheter hos lägenhet än som här avses framgår emellertid att hyresvärden principiellt blir skadeståndsskyldig för skada som uppkommit på grund av bristerna. Vi drar därav slutsatsen att « om skada för hyresgäst uppkommer i anledning av bristfällighet i låsanordning hyresvärd blir skadeståndsskyldig, åtminstone om bristen är så väsentlig att låsanordningen kan anses avvika från sedvanlig minimistandard. Numera äger bostadshyresgäst med stöd av 24 a § hyreslagen på egen bekostnad utföra målning, tapetsering och därmed jämförlig åtgärd. Av prop. 1974: 150 framgår att paragrafen inte gäller i fråga om större ingrepp i lägenheten eller dess inredning. Hyresgästen får t. ex. inte ändra lägenhetens planlösning genom att ta bort en vägg. Däremot bör han med stöd av paragrafen kunna byta ut innerdörrar eller vred till sådana. Enligt vår mening bör hyresgästen med stöd av nämnda paragraf också ha rätt att förbättra sitt låsskydd. Denna uppfattning delas med ett undantag av de fastighetsägareorganisationer vi har hört (se bilaga 2, avsnitt 2.7). Inmontering och placering av låsskyddet bör dock ske efter samråd med hyresvärden. Vi vill i övrigt hänvisa till möjligheten för hyresvärdar att byta cylindrar i lås i samband med att nya hyresgäster tillträder sina lägenheter. Härigenom minskas risken för att nycklar, som tagits med av de tidigare hyresgästerna, senare nyttjas i inbrottssyfte. Såsom framgått av uppgifter till oss saknas uppenbarligen regelbundna kontroller av låsi fastigheter. Vi finner det angeläget att sådana kontroller företas och anser det vara en uppgift för hyresgäster och företrädare för hyresgästorganisationer att ta upp denna fråga vid överläggningar med fastighetsägare. Slutligen vill vi något beröra frågan om huvudnyckelsystem för bostäder bör förekomma eller inte. Som framgått av det föregående talar argument såväl för som mot huvudnyckelsystem. Oavsett dessa argument torde likväl gälla att vid lägenhetsbrand vem som helst torde ha rätt att med eller utan huvudnyckel på lämpligaste sätt bereda sig tillträde till den drabbades lägenhet. Fråga är även om inte hyresgäst har laglig rätt att vägra hyresvärden använda huvudnyckel för tillträde till lägenhet som gästen har besittningsrätt till om det inte är fråga om någon form av katastrofhot. Vi har med hänsyn till behovet av att skydda konsumenterna mot inbrott funnit övervägande skäl tala för att huvudnyckelsystem i framtiden bör undvikas för bostäder. Vi är dock inte beredda att lagstiftningsvägen föreslå en sådan åtgärd. Det bör i stället ankomma på fastighetsägarna att med hyresgästerna i varje särskilt fall lösa denna fråga. Blir förekomsten av extralås utbredd minskar för övrigt värdet av huvudnyckelsystem automatiskt. Serviceåtgärder får då i stället förbere-

78 Komplettering av byggnadsstadgan SOU 1975: 19

das så att de - efter avtal mellan fastighetsägare och hyresgäster i de enskilda fastigheterna kan genomföras på överenskomna tider. Hyresgästen fär därvid se till att förekommande extranyckel lämnas till fastighetsskötare, exempelvis genom att nyckeln deponeras i särskilt nyckelförvaringsskåp vars låskombination endast fastighetsskötaren känner till. Vi återkommer i kapitel 8 till vissa andra åtgärder som är tänkbara i syfte att främja inbrottsskyddet i bostäder och affärer.

6.3.5 Kostnadsfördelar genom Ökat inbrottsskydd Vi är medvetna om att åtgärder för att öka inbrottsskyddet för med sig vissa ökade kostnader. Sådana kan uppkomma genom att lås görs mer motståndskraftiga och tekniskt komplicerade, genom konstruktion av starkare dörrar, karmar m. m. Kostnadernas höjd beror bl. a. på vilken seriestorlek som uppnås beträffande förbättrade lås, dörrar m. m. Stordriftsfördelar kan inte uteslutas. Redan nu lägger t. ex. dörrtillverkare så mycken omsorg på att förbättra brand- och ljudisolering att extra kostnader för inbrottsskydd torde bli av måttlig storlek. Vidare behöver kostnadsfördyringen inte bli alltför stor om de inbrottsskyddande åtgärderna beaktas redan på planeringsstadiet samt företas vid nybyggande. Att i efterhand göra omfattande ingrepp i bostäder och affärer kan däremot ställa sig dyrbart. Vi har försökt uppskatta de kostnadsökningar som blir följden i tillverkningsledet när ny standard för lås och dörrar börjar tillämpas. Uppskattningen återfinns i kapitel 9. Däremot är det svårare att beräkna de slutliga kostnadsökningarna för konsumenten genom att prisbildningen i senare led varierar. En ökning av kostnaderna för bättre inbrottsskydd får emellertid antas motsvaras av en viss reducering av kostnaderna till följd av inbrott. Sådana kostnader är t. ex. försäkringsbolagens skadeersättningar (se kapitel 5), kostnader för icke försäkrat gods samt samhällets kostnader för att utreda och åtgärda inbrottsfall. Till detta kommer ej mätbara effekter av att konsumenterna känner ökad trygghet när inbrottsskyddet ökar. Vi har inte uppgift om eller på grund av tillgängligt material för övrigt kunnat beräkna den eventuella kostnadsreducering som kan följa av ökat inbrottsskydd. Från polisens sida har gjorts försök att beräkna kostnaderna för att utreda tillgreppsbrott i syfte att ange genomsnittskostnaden per tillgreppsärende. Av försöken torde slutsatsen kunna dras att om tillgreppsbrotten minskar i antal - t. ex. på grund av samhällsåt- gärder för brottsprevention frigörs personalresurser som kan nyttjas för andra polisiära ändamål. De samhällsekonomiska vinster som kan uppnås med brottspreventiva åtgärder gör sig alltså gällande i form av ökad effektivitet - - med existerande resurser. prestationsförmåga Att vissa inbrottsförebyggande åtgärder har effekt torde slutligen stå klart. Som exempel må nämnas att AB Familjebostäder gjort en undersökning av effekten att installera sjutillhållarlås. Av undersökningen, som redovisats för försäkringsbolaget Folksam, framgår att

SOU 1975: 19 Kompletteringav byggnadsstadgan 79

inbrottsfrekvensen har sjunkit kraftigt sedan dylika lås har satts in. Enligt Familjebostäder har de skadeförebyggande åtgärderna lett till minskade kostnader för reparationer av lägenhetsdörrar. Däremot har inbrott i källare ökat sedan sjutillhållarlås monterats i lägenhetsdörrar.

SOU 1975: 19 81

7 Auktorisation och tillstånd

Till grund för våra överväganden om behov att på visst sätt kontrollera yrkesutövare inom låsbranschen lämnas i det följande en översikt av olika auktorisationssystem. Vidare behandlar vi för- och nackdelar med auktorisation sett ur näringspolitisk och konsumentpolitisk synpunkt.

7.1 Översikt av olika auktorisationssystem

För närvarande existerar i samhället ett stort antal auktorisationssystem eller liknande ordningar. En del auktorisationssystem administreras av näringslivet, en del av offentliga organ. De senare - till vilka redovis- - benämns ningen begränsas i det följande myndighetskontrollerade. Sådana system kan vara antingen obligatoriska eller frivilliga. Till grund för obligatoriska system kan exempelvis ligga författningsmässigt bestämd kompetens. Sådan kompetens kan utgöra förutsättning för att utöva yrket eller verksamheten i fråga. Till grund för frivilliga system kan det ivissa fall finnas författningsmässiga kompetenskrav som dock inte är obligatoriska för att utöva verksamheten i fråga.

7.1.1 Obligatoriska myndighetskontrollerade system

En översiktlig genomgång utvisar att till obligatoriska myndighets-

kontrollerade system kan föras bl.a. anvisningslaboratorier, större kontrollslakteriers laboratorier, laboratorier för analys av vattenledningsvatten, elinstallatörer, rörinstallatörer (i egenskap av ansvarig arbetsledare), skorstensfejarmästare, plantskolor, trafikskolor, arbetsförmedling, skeppsklarerare, bevakningsföretag och skrothandlare. Anvisningslaboratorier (livsmedelslaboratorier) auktoriseras av statens livsmedelsverk enligt livsmedelskungörelsen. Såväl frivilligt som obligatoriskt förfarande finns. Kontrollbesiktning är frivillig. Anvisningslaboratorier kan de myndigheter anlita som har att utöva tillsyn över någon del av livsmedelsområdet. Det ankommer på livsmedelsverket att ställa upp auktorisationsvillkor för laboratorierna som skall ha en tillfredsställande oberoende, offentlig ställning. Livsmedelsverket kräver också att få kontrollera större kontrollslakteriers laboratorier. Laboratorier för Genomgången grundar sig bl. a. på material som analys av vattenledningsvatten skall ha obligatoriskt tillstånd till sin ställts samman inom konverksamhet av socialstyrelsen. Tillståndet är personanknutet. sumentverket.

82 Auktorisation och tillstånd SOU 1975: 19

Elinstallatörer beviljas behörighet av industriverket, tidigare av kommerskollegium. Behörigheten varierar beroende på kompeens och verksamhetens omfattning och art. Rörledningsentreprenörer kan av planverket få behörighet som ansvarig arbetsledare för at utföra byggnadslovpliktig vatten- och avloppsinstallation. Skorstensfejarmästare som avlagt mästarexamen vid statens bnndskola auktoriseras av brandstyrelsen i varje kommun. Skorstensfejamästare skall vara bosatt inom det sotningsdistrikt eller den kommun får vilken hans auktorisation gäller. Obligatorisk s.k. sundhetskontroll utövas av statens plantskdenämnd beträffande plantskolor, som odlar frukt- och bärväxter. Statens trafiksäkerhetsverk auktoriserar trafikskolor. Bl.a. gäller att skolföreståndare skall ha godkänts med avseende på körskcklighet, motorkompetens, kännedom om gällande trafikföreskrifter, pcdagogisk förmåga och erfarenhet som billärare. Övningsbilarna skall besiktigas och godkännas. Arbetsmarknadsstyrelsen kan ge sammanslutning av arbetsgbare eller av arbetstagare tillstånd till avgiftskrävande arbetsförmedling, s.k. organisationsförmedling, utan förvärvssyfte. Tillståndet begränsas i regel till att avse förmedling för medlemmarnas räkning. Arbetsmarknadstyrelsen skall godkänna den personal som tillståndshavaren anlitar för förmedlingsarbetet. Skeppsklarerare auktoriseras av sjöfartsverket. Auktorisationen utgör ett krav för att klarera större fartyg än de som uppgår till 20 nettoregisterton. Utanför område där auktoriserad klareraxe driver verksamhet får skeppsklarering utföras utan särskilt tillstånd. Skrothandlare måste enligt skrothandelsförordningen ha tilstånd av polismyndighet för att få driva verksamhet. För att få tillstånd fcrdras att sökande gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet samt iåviigt anses lämplig. Auktoriserad skrothandlare är skyldig att föra vissa böcker och anteckningar, så att företagna köp och försäljningar kan ;dentifieras Polismyndighet inspekterar och godkänner fast handlares criftställe (skrotgård). Åtskilliga former av näringsverksamhet får bara drivas efte: särskilt tillstånd (koncession) av statlig myndighet. Detta gäller t.ex. bank- och försäkringsverksamhet, yrkesmässig biltrafik (taxi, åkeri, busstrafik och biluthyrning), tillfällig handel samt pantlånerörelse. För bank- och försäkringsverksamhet gäller att regeringen utfärdar s.k. koncession, dvs. tillstånd som föregås av myndighets prövning med beaktande bl.a. av verksamhetens ändamålsenlighet och behövlighet., Också för luftfart i förvärvssyfte fordras koncession. Regler av koncessionskaraktär finns dessutom på flera andra områden. För att driva yrkesmässig biltrafik (taxi, åkeri, busitrafik och biluthyrning) krävs i princip godkännande. Ansökan om tillstånd prövasi allmänhet av länsstyrelse, i vissa fall av trafiknämnd eller av regeringen. Behovsprövning sker. Sökande prövas med avseende på erfarenhet, vederhäftighet, ekonomi och andra omständigheter. För att driva tillfällig handel krävs f.n. tillstånd av polirmyndighet.

SOU 1975: 19 Auktorisation och tillstånd 83

Vissa undantag gäller. Problem i samband med tillfällig handel har utretts inom handelsdepartementet. Regeringen lade för 1975 års höstriksdag fram en proposition med förslag till lag om tillfällig handel. Riksdagen biföll propositionen. En skärpt reglering av tillfällig handel kommer att införas. Denna handelsform kommer att starkt begränsas. Den nuvarande rätten att inomhus bedriva handel utan tillstånd upphör. Vidare skall tillstånd endast meddelas om särskilda skäl föreligger. Vid bedömningen skall främst beaktas om den avsedda handeln har väsentlig betydelse från konsumentsynpunkt. Tillståndsprövningen flyttas från polismyndighet till länsstyrelse. Slutligen bör nämnas att rörelse i vilken lösören mottas som pant icke får utövas utan tillstånd av länsstyrelsen. En lag om bevakningsföretag gäller från den l juli 1974.4 Alla som yrkesmässigt ägnar sig åt att utföra bevakningsuppgifter åt andra måste vara auktoriserade. All personal hos auktoriserat bevakningsföretag skall vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad, medborgerlig pålitlighet samt lämplighet i övrigt för anställning i sådant företag. Detsamma gäller föreståndaren för verksamheten samt ledamöter i bevakningsföretags styrelse. Fråga om auktorisation prövas av länsstyrelsen i det län där företagets ledning har sitt säte. Länsstyrelsen skall inhämta rikspolisstyrelsens yttrande i ärende om auktorisation. Systemet innefattar även andra bestämmelser som är ägnade att förbättra samhällets insyn i och kontroll över bevakningsverksamheten. För inkassoverksamhet gäller att verksamhets som avser indrivning av fordringar för annans räkning eller fordringar som övertagits för indrivning endast får bedrivas av den som fått särskilt tillstånd. Tillståndsprövning anförtros åt datainspektionen. För några år sedan väcktes förslag om att bilskrotare som uppfyller tillämpliga krav i lagar och förordningar skall kunna auktoriseras. Syftet skulle vara att driva fram välskötta skrotupplag och från samhällets synpunkt riktig slutskrotning. Riksdagen antog under våren 1975 en

bilskrotningslagö som trädde i kraft den l juli 1975. Med stöd av lagen har regeringen i en bilskrotningsförordning7 föreskrivit att auktorisation

av bilskrotaren meddelas av länsstyrelsen i det län där bilskrotningen huvudsakligen skall ske. Efter ansökan äger bilskrotare erhålla auktorisation om de i förordningen uppställda kraven prövas vara uppfyllda. 2 Ds H 1973: 3 Promemoria om tillfällig handel- 7.l.2 Frivilliga myndighetskontrollerade system för bl.a. °PI°P-1975=52- Frivilliga myndighetskontrollerade system gäller godkända livsmedelslaboratorier, fjäderfäslakterier och vissa andra slakterier, plant- 4 SFS 1974:191_ skolor (kvalitets- och sortäkthetskontroll), färg-TV-tekniker, legitimation kontroll- och prov- (SFS av läkare, optiker, sjukgymnaster, sjuksköterskor,

:glálåflâsâåâg

samt revisorer. Genom frivillig auktorisation avses konsuningsanstalter ° menterna få tillgång till en kår av yrkesutövare med prövad kompetens på Bilskrotningslag (SFS 19755 343) sitt område. Enskilda laboratorier kan frivilligt auktoriseras som godkända livs- 7 Bilskmmingsförord_ medelslaboratorier av statens livsmedelsverk. ning (SFS 1975: 348).

84 Auktorisation och tillstånd

Fjäderfäslakterier kan ansöka hos statens livsmedelsverk om frivillig auktorisation. Om de uppfyller vissa krav får de kalla sig kontrollslakterier samt är skyldiga att använda särskilt märke på produkterna som tecken på sin behörighet. Efter ansökan av vederbörande innehavare kan även andra slakterier än fjäderfäslakterier ställa sig under frivillig kontroll av livsmedelsverket. Statens plantskolenämnd handhar frivillig auktorisation av plantskolor med avseende på kvalitets- och sortäkthetskontroll. Färg-TV-tekniker legitimeras frivilligt med avseende på kompetens. Legitimationshandlingar utfärdas av radio-TV-branschens tekniska legitimationsnämnd, vari ingår bl. a. SIFU-enheten vid statens industriverk och televerket. För medicinalpersonal (läkare, tandläkare, apotekare, sjuksköterskor, barnmorskor, sjukgymnaster, optiker, receptarier, operations- och röntgenassistenter, vissa laboratoriebiträden, skötare vid mentalsjukhus och kuratorer, tandsköterskor, tandtekniker, hälsovårdsinspektörer och desinfektörer) gäller särskilda regler. Socialstyrelsen, som har överinseende över medicinalpersonalens yrkesutövning, kan utdela varning m. m. Läkare legitimeras av socialstyrelsen. Legitimation är ej obligatorisk men krävs för den som i fråga om vissa sjukdomar avser att ge en behandling eller göra en undersökning m. m. Optiker auktoriseras av socialstyrelsen. Auktorisationen, som är frivillig, kallas legitimation. Viss grundutbildning och vissa kurser måste ha genomgåtts. Regeringen utfärdar instruktion. Sjukgymnaster legitimeras av socialstyrelsen. Examen från godkänt institut krävs. Legitimation fordras här för att få anställning som sjukgymnast vid sjukhus. Systemet torde dock enligt socialstyrelsen anses

tillhöra den frivilliga kategorin. Socialstyrelsen .legitimerar sjuk-

sköterskor. För att vara barnmorska krävs alltid legitimation. För legitimation av sköterskor gäller bl. a. krav på genomgången statlig sjuksköterskeskola eller motsvarande utbildning. Legitimationssystemet

får enligt socialstyrelsen betraktas som frivilligt.

Ett frivilligt auktorisationssystem gäller för kontroll- och provningsanstalter. Statens provningsanstalt svarar för auktorisationen. Kommerskollegium auktoriserar revisorer. Förfarandet får betraktas som en yrkeskompetensförklaring. Auktorisationen är frivillig. Icke auktoriserad revisor får dock inte använda beteckningen ”auktoriserad. Översättare och tolkar registreras f.n. vid länsstyrelsen vid vilken ett tolkregister skall finnas upprättat. l registret införs efter anmälan personer som är beredda att motta uppdrag som tolk eller översättare. Någon prövning av kvalifikationerna förekommer inte. From. den l januari 1976 gäller nya bestämmelsera på Området. Således kommer tolk att kunna godkännas och översättare att kunna auktoriseras. Fråga om godkännande av tolk eller auktorisation av översättare skall prövas av kommerskollegium. Som krav för godkännande respektive auktorisation 3 Förordning om godgäller att tolk eller översättare skall vara bosatt här i riket, vara myndig, kännande av tolkar och auktorisation av över- ha fullgjort av kommerskollegium föreskrivna kunskapsprov samt vara sättare (SFS 1975: 590). känd för redbarhet och även i övrigt finnas lämplig att vara verksam som

SOU 1975: 19 Auktorisation och tillstånd 85

tolk eller översättare. Översättare som får auktorisation kommer att benämnas auktoriserad translator. Auktorisation som grundar sig på vissa samhälleliga krav men som beviljas av organisation eller liknande utgör en särskild form. På uppdrag av regeringen auktoriserar sålunda handelskamrarna fastighetsmäklare. Till grund för auktorisation ligger kompetens, redbarhet, lämplighet, viss praktik, ålder samt viss ekonomisk säkerhet. Under våren 1975 tillkallades en utredning om förbättrat konsumentskydd vid förvärv av småhus m.m.= Enligt sina direktiv skall utredningen bl.a. överväga vilka krav som bör ställas på fastighetsmäklare och hur samhällets kontroll av fastighetsmäklarverksamheten bör konstrueras. Jurister som uppfyller vissa i rättegångsbalken angivna krav kan av Sveriges advokatsamfunds styrelse beviljas medlemskap i advokatsamfundet och får därmed rätt att kalla sig advokat.

7.1 .3 Vissa slutsatser De existerande auktorisationssystemen eller tillståndskraven synes såväl till uppbyggnad som innehåll vara heterogena. Granskar man de obligatoriska systemen tar de i regel formen av tillslåndskrav. Tillstånd att utöva viss verksamhet (eller auktorisation t.ex. i fråga om bevakningsföretag) motiveras ofta av ordnings- och säkerhetsskäl samt förenas med krav på kompetens av varierande omfattning. Säkerhetsaspekten är framträdande i fråga om yrken som t. ex. elinstallatörer, trafikskolor, skorstensfejarmästare. Från polisiär synpunkt anses samhällskontroll vara befogad t. ex. beträffande bevakningsföretag, skrothandel, pantlånekontor och även vapenhandel. Hälsovårdsaspekter utgör grund för livsmedelsstadgans och livsmedelskungörelsens bestämmelser. Också ekonomiska säkerhetskrav kan spåras i vissa system. De olika tillståndssystemen karaktäriseras vidare av att en tillsynsmyndighet har mer eller mindre långtgående kontrollbefogenheter, att särskilda register i vissa fall förekommer samt att sanktioner i olika former förenas med tillståndet. Vidare förekommer i vissa system att regionala eller lokala organ har tillsynsuppgifter (t.ex. länsstyrelse, polismyndighet). De frivilliga systemen innebär att såväl auktoriserade som oauktoriserade yrkesutövare kan utöva verksamhet. Legitimerad medicinalpersonal utgör ett exempel. Legitimation meddelas på grundval av viss kompetens m. m. men är enligt socialstyrelsen inte nödvändig för att driva - om än - verksamhet området. De som inte är begränsad på det medicinska legitimerade är dock inte berättigade till titeln legitimerad. Samma förhållande gäller auktoriserade revisorer. Det föreligger inte något hinder att verka som revisor, men auktoriserad är endast den som kommerskollegium godkänt på grundval av vissa krav. I ett frivilligt system ställs följaktligen upp vissa kvalitetskriterier, som skall fyllas för att den sökande skall godtas. Också de frivilliga systemen karaktäriseras av att något organ utövar tillsyn över de auktoriserade, att en viss auktorisationsprocedur äger ruin, att registrering och kompetensbevis förekommer

86 Auktorisation och tillstånd SOU L975: 19

samt att kontroll och sanktioner av olika förenas med omfattning systemet. Det bör även anmärkas att i en av statens institut för företagsutveckling

publicerad rapportg föreslås att en speciell kompetensnämnd ;nrättas.

Nämnden föreslås administrera en fullmaktslag. Beslut om vilka branscher som skall ha obligatorisk kompetens skall fattas med stöd av lagen. Enligt förslaget skall vidare kompetensnämnden i samarbeie med respektive branschorganisation fastställa de krav som tjänsteutövare skall uppfylla. Särskild prövning av kompetensen föreslås m.m.

7.2 Närings- och konsumentpolitiska aspekter på auktorisation

7.2.1 Principen om näringsfrihet

- I Sverige råder i princip näringsfrihet. Det innebär om inte annat särskilt är stadgat - att svensk medborgare har rätt att starta företag eller på annat sätt utöva näring. Redan i 1864 års näringsfrihetsförordning fastslogs uttryckligt att svensk medborgare var berättigad att driva näring utan att det från statsmakternas sida uppställdes andra inskränkningar än förordningen angav. I huvudsak innebar dessa inskränkningar att förbud gällde i vissa fall mot att driva viss rörelse eller att tillstånd fordrades av myndighet för rätt till näringsutövningen. Näringsfrihetsförordningen, som i stora delar var föråldrad, upphävdes år 1968. Då övervägdes om det fanns behov att inta en allmän näringsfrihetsförklaring ien ny näringsrättslig lagstiftning. ° å

Departementschefen yttrade:)

Om näringsfrihetsförordningen nu upphävs, kommer alltså principen om allmän näringsfrihet för samtliga medborgare icke, i varje fall tills vidare, att vara uttryckligen angiven i författning. Det bör här framhållas, att denna princip närmast avser förhållandet mellan det allmänna och näringsidkarna. I förevarande sammanhang är alltså inte fråga om begränsningar i näringsidkarens handlingsfrihet genom åtgärder av enskilda - organisationer eller andra - i exempelvis konkurrensbegränsande syfte. Beträffande dylika konkurrensbegränsningar inom näringslivet gäller särskild lagstiftning. Det bör vidare påpekas, att principen om näringsfrihet inte innebär att näring skall kunna utövas i strid mot särskilt utfärdade bestämmelser. Tvekan kan emellertid inte råda om att svenska medborgare har full frihet att idka näring, om ej annat gäller som tillkommit i grundlagsenlig ordning. Som den sakkunnige framhållit följer vidare av konstitutionell praxis, att väsentliga ingrepp i näringsfriheten icke kan ske genom författning som tillkommer utan riksdagens 9 SIFU, Kompetens och Ett medgivande. upphävande av näringsfrihetsförordningens regel om behörighet, 1973. allmän näringsfrihet kan inte anses innebära någon ändring i vad sålunda ° gäller. Kungl. Maj: ts prop. 1968: 98 med förslag Någon ny näringsrättslagstiftning ersatte inte näringsfrihetsförordtill lag om upphävande av förordningen den ningen. I stället återfinns näringsrättsliga bestämmelser avseende olika 18juni 1864 (nr 41 branscher i en mängd fristående lagar och förordningar (se 7.1). En rad s. l) angående utvidallmänna föreskrifter betingade av ordnings-, säkerhets-, hälsovårds-,. gad näringsfrihet m. m. (s. 35). arbetarskydds-, beskattningssynpunkter m.m. begränsar dessutom nä-

SOU 1975: 19 Auktorisation och tillstånd 87

ringsidkarnas frihet vid näringsutövning. Principen om näringsfrihet är ägnad att främja konkurrens mellan olika näringsutövare. Den ingår som ett naturligt led i den nuvarande konkurrensfrämjande näringspolitiken. Man har därför i Sverige strävat efter att såvitt möjligt ha en obunden konkurrens i syfte att främja konsumenternas intressen. Lagen (1953:603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet, vilken förbjuder fasta bruttopriser och vissa anbudskarteller, syftar till att genom förhandlingar, i sista hand inför marknadsdomstolen, motverka från allmän synpunkt skadlig verkan av konkurrensbegränsning. Etableringskontroll är en form av konkurrensbegränsning. Regeringen tillsatte i september 1974 en utredning med uppdrag att företa en genomgripande översyn av konkurrensbegränsningslagen. Av direktiven framgår att de sakkunniga bör ha möjlighet att förutsättningslöst diskutera vad som eftersträvas med lagstiftningen. En sådan diskussion kan - sägs det - ge de sakkunniga anledning att överväga om lagstiftningen skall bygga på begreppen konkurrens och konkurrensbegränsning eller om andra utgångspunkter bör anges. De sakkunniga bör vidare utgå från att konkurrensbegränsningslagstiftningen är ett medel inom samhällets näringspolitik. Ett huvudsyfte med lagstiftningen måste vara att motverka förhållanden inom näringslivet som medför väsentliga olägenheter för konsumenterna.

7.2.2 Auktorisation från konkurrensráttslig synpunkt Om man upprättar legala hinder för tillträde till viss marknad kan redan etablerade företag få en alltför skyddad position. Effektiviteten i branschen kan då hämmas med påföljd att eventuella rationaliseringsåtgärder hindras eller eljest inte kommer konsumenterna till godo. Särskilt blir detta följden om behovsprövning också äger rum. l svensk rätt har man varit återhållsam med att som förutsättning för att utöva vissa yrken uppställa legala krav på kompetens - eller kräva auktorisation - som begränsar medborgarnas möjlighet (godkännande) 1

till näringsutövning]

Det har t.ex. ansetts medföra olämpliga konkurrenshämmande verkningar att i Sverige införa legala kompetensvillkor med generell räckvidd i detaljhandel och hantverk, såsom krav på vissa kunskaper och viss utbildning. Till skillnad från vad som gäller i Norge innebär avsaknad av mästarbrev iSverige ingen inskränkning i möjligheterna att utöva en näring (jfr mästarbrevskungörelsen SFS 1973: 596). Auktorisation, som får verkan av etableringskontroll, kan vidare i en bransch få konkurrensbegränsande effekter som kan leda till minskad rationaliseringsbenägenhet och högre prisnivå. Också vissa andra krav, som ibland ställs i samband med auktorisation, t.ex. krav på lokal av viss beskaffenhet eller prövning av ekonomiska förutsättningar, kan verka konkurrensbegränsande genom att utesluta eljest kompetenta yrkesut- Bemitz, Ulf. Svensk ovare. . _ . _ och internationell mark- Av de uttalanden NO gjort framgår att varje form av auktorisation, nadsrätnz upplq offentlig eller är en konkurrensbegränsning som medför risk för Stockholm 1973.

privat,

88 Auktorisation och tillstånd SOU 1975: 19

skadeverkningar i den praktiska tillämpningen, men att de positiva effekterna av auktorisation på vissa områden med starka säkerhetskrav kan väga tyngre. Auktorisation i allmänhet torde t.ex. innebära en ökad goodwill för ett företag. I vissa fall får därmed den företagare som auktoriseras ett oförtjänt försteg i konkurrensen, vilket kan få negativa effekter från prisoch effektivitetssynpunkt. NO har därför i olika sammanhang ställt sig avvisande till auktorisationssystem som inte kunnat motiveras m_ed starka allmänna intressen, främst olika säkerhetssynpunkter. När auktorisationssystem i sådana fall kunnat godtas har NO ansett det från konkurrenssynpunkt väsentligt att kompetensen hos den sökande är avgörande för auktorisationen och inte behovet av ytterligare företag eller anställda i en bransch. Kompetenskraven bör dock enligt NO inte sättas högre än erforderligt från säkerhetssynpunkt. Det är vidare önskvärt att auktorisationsbestämmelser innebär enhetlig bedömning, riksgiltighet och besvärsmöjlighet. Olika företagstyper bör enligt NO oberoende av ägarförhållanden i möjligaste mån beredas lika villkor i konkurrensen att genom underkastas samma regler. Med hänsyn till de säkerhetsaspekter som gör sig gällande i samband med att enskilda företag utför yrkesmässigt bevakning åt andra har NO inte motsatt sig en ordning med obligatorisk auktorisation av bevakningsföretag.

7.2.3 Auktorisation frân konsumentpolitisk synpunkt

Från konsumentpolitisk synpunkt kan hävdas att vissa förhållanden motiverar någon form av samhällelig kontroll eller av godkännande yrkesutövare. Verksamhet som har betydelse för konsumenterna med hänsyn till liv, hälsa och säkerhet kan sålunda behöva övervakas. Motiv för offentlig auktorisation kan även finnas om behov föreligger från konsumentsynpunkt att sanera en bransch från olämpliga yrkesutövare. Detta innebär att skydd skapas mot företagare som tillämpar mindre nogräknade affärsmetoder eller brister i kompetens eller ansvarstagande. statsmakterna har därför i flera fall (se 7.1.) inte ställt sig främmande för att gripa in i näringsfriheten för att motverka missförhållanden inom vissa branscher när konsumenterna ansetts vara i speciellt behov av skydd. Därvid har man sökt avväga fördelen av konkurrens och styrkan i de särskilda skälen för en reglering. En arbetsgrupp inom Nordiska kommittén för konsumentfrâgor har i 2

en rapport om konsumenttjänster bl. a. uttalat sig om legitimation och

auktorisation från konsumentpolitisk synpunkt. Med legitimation avser gruppen ett personbundet bevis om behörighet att utöva ett visst yrke,i regel kopplat till en viss utbildning och/eller erfarenhet. En legiti.mation innebär i och för sig inte ett tillstånd att bedriva en bestämd verksamhet. 1 Nordiska kommit- Legitimation kan vara en förutsättning för ett sådant tillstånd i de fall tén för konsument- verksamheten är reglerad i lag. Med auktorisation däremot avses ett frågor, Konsumentbemyndigande eller tillstånd att bedriva viss verksamhet. Auktorisation tjänster, Nordisk utredningsserie 16/74. avser således i regel en hel rörelse i stället för en person. Bland

SOU 1975: 19 Auktorisation och tillstånd 89

auktorisationsvillkoren kan enligt gruppen finnas krav på utbildning för en eller flera personer sysselsatta iverksamheten i fråga. Arbetsgruppen menar att det i många fall kan vara lämpligt att kräva legitimation som är bunden till bestämda utbildningskrav. För att legitimation skall vara meningsfull är det, säger man, nödvändigt att legitimationskravet gäller varje yrk_esutövare med undantag för lärlingar och praktikanter som inte självständigt får utföra arbetet. När det gäller auktorisation av hela företag är enligt arbetsgruppen krav på ställande av ekonomisk säkerhet av den typ som framgår av sällskapsreselagen en bra metod att tillgodose konsumentintresset i branscher i vilka konsumenterna löper betydande risker. Enligt gruppen är krav på teknisk utrustning för att genomföra vissa arbeten också relevanta. Arbetsgruppen framhåller att den bara kan förorda sådana i lag reglerade auktorisations- och legitimationsordningar i vilka kraven är möjliga att exakt definiera och kontrollera och som är relevanta från konsumentsynpunkt. Det är, säger man, självklart att man därvid i särskilt hög grad bör beakta olika typer av säkerhets- och hälsorisker. Frivilliga legitimations- och auktorisationssystem är enligt gruppen många gånger svåra att överblicka och följa. Också för de frivilliga legitimationsoch auktorisationssystemen gäller att villkoren måste vara klart definierade och kontrollerbara samt relevanta från konsumenternas synpunkt. Arbetsgruppen menar emellertid att ett frivilligt systern ställer de svagare konsumenterna i ett relativt sett sämre läge än övriga. De konsumenter som utnyttjar en icke legitimerad yrkesman eller ett icke auktoriserat företag tar en risk. Konsumenterna bör genom information varnas för risken. Informationen måste emellertid vara av betydande omfattning. Erfarenhetsmässigt når den enligt gruppen i alla fall endast en del av konsumenterna -- i regel inte de ekonomiskt eller i övrigt svaga konsumenterna. En annan svårighet med frivilliga system är, säger man, att när ett sådant förfarande blivit känt och accepterat av allmänheten det ofta uppstår alternativa, mindre seriösa system. Dessa kan konsumenten lätt förväxla med det ursprungliga systemet. Också här drabbas främst de svaga konsumenterna. Arbetsgruppen menar att det finns skäl att fråga vilka system som innebär större ingrepp i konkurrensfriheten, de frivilliga eller de Ett obligatorium medför lika förhållanden för alla som obligatoriska. verkar i branschen även om en del utesluts från verksamhet. Ett frivilligt system kan försvåra verksamheten för icke legitimerade eller auktoriserade. Gruppen förordar som nämnts därför obligatoriska system men utesluter inte möjligheten att det i vissa branscher kan finnas skäl att pröva frivilliga ordningar. Därvid är det särskilt angeläget att konsumentsynpunkterna beaktas i samband med uppbyggnad av systemen. Också konsumenttjänstutredningen har från konsumentpolitisk synpunkt behandlat auktorisationsfrågor. I yttrande över varudeklarationsutredningens betänkande” har konsumenttjänstutredningen ansett att det finns anledning överväga att införa en ramlag om frivillig och H . . . . . . . ., SOU 1973:20 Varumyndighetskontrollerad auktorisation inriktad pa kompetens- V obligatorisk deklaration _ ett medel i kontroll. Med stöd av ramlagen skulle enligt konsumenttjänstutredningen ikonsumentpolitiken.

90 Auktorisation och tillstånd SOL 1975: 19

specialförfattningar kunna utfärdas. Konsumentverket arbetar vidare med utredningens tankar.

7.3 Synpunkter från organisationer och företag avseende

auktorisation av låsinstallatörer m. m.

Från olika håll har vi fått synpunkter angående dels auktorisation av låsinstallatörer, dels övrig erforderlig kontroll av handeln med nyckelämnen, nycklar, nyckelfräsmaskiner och dyrkverktyg (bilaga 2). I allmänhet ställer sig de tillfrågade positiva till eller säger sig inte ha något att erinra mot auktorisation eller något slags kontroll på låsområdet. I flera fall betonas vikten av att vandeln hos yrkesutövare på låsområdet är god. De konkurrensrättsliga aspekterna på auktorisation bör i detta fall inte få någon avgörande betydelse eftersom viktiga säkerhetsaspekter berörs, säger man. Emellertid anser man det angeläget att en reglering utformas så att vem som helst som fyller vissa krav beträffande vandel och underkastar sig vissa regler kan få auktorisation. En tillsynsmyndighet bör, säger man, utöva erforderlig kontroll samt utfärda tillämpningsbestämmelser om kompetens för låsinstallatörer. Anlitar man visst låsföretag för installation m.m. bör någon tveksamhet inte råda avseende kompetens. Man bör kunna vara säker på att ett av auktoriserad låssmed utfört arbete innebär en garanti för att vissa minimikrav uppfylls. Därefter bör man gentemot försäkringsbolag kunna åberopa att man anlitat auktoriserat företag. Enskild person eller företagare bör, menar man, vara bättre ställd i försäkringshänseende om ett auktoriserat företag anlitats. En viss minimiutbildning bör stå öppen för var och en, eftersom oskickliga låshantverkare kan spoliera skyddsvärdet hos lås. Från tillverkarhåll menar man att en auktorisation bör skapa vissa garantier för handhavande av nyckelämnen, rätt rätt tillverkning av nycklar samt sakkunnig genomgång av lås och låsinstallationer. Vidare betonas vikten av att tillverkningen av nyckelkopior kontrolleras. För närvarande är det alltför lätt att göra k0pi0r,säger man. De som tillverkar nycklar bör ha tillstånd. Föreskrifter för verksamheten bör finnas. Särskilt viktigt är att se till att huvudnycklar inte kopieras. Tillverkare av nycklar m.m. bör, säger man, på något sätt göras redovisningsskyldiga med avseende på hur man nyttjar de nyckelämnen man köper. Å andra sidan förekommer uttalanden om att nycklar bör få tillverkas fritt. Brottsligheten ökas om på en reglering följer illegal tillverkning av nycklar. Det är vidare angeläget att se till att nyckelbarer som tillverkar nycklar och som nödgas kassera felskurna nycklar åtminstone förstör nyckelämnena i kundens åsyn, menar man. Kunden måste kunna lita på att de kasserade ämnena inte senare utnyttjas i brottsligt syfte. Några menar att spärrade nyckelämnen inte bör få säljas fritt. I undantagsfall bör importlicens kunna tilldelas auktoriserade företag.

SOU 1975: 19 Auktorisation och tillstånd 91

Sådan licens bör avse ämnen som hör till lås och nyckelfräsmaskiner som importerats till Sverige. Flera säger sig inte ha något emot att kontroll i någon form etableras avseende försäljning av dyrkverktyg.

7.4 Våra överväganden och förslag

Från såväl samhällets som den enskildes synpunkt är det angeläget att medborgarna kan känna största möjliga trygghet både till person och egendom. De åtgärder som kan komma ifråga för detta ändamål är i första hand av social- och kriminalpolitisk natur. Vissa förebyggande åtgärder kan dock vidtas med konsumentpolitiska och andra medel. När det gäller inbrott måste ett gott låsskydd antas ha en betydande preventiv verkan. Det kan också antas ha en viss positiv verkan genom att den organiserade brottsligheten försvåras. Med hänsyn till vad ovan i kap. 5 anförts om utvecklingen av antalet inbrott i lägenheter och villor samt den nuvarande situationen beträffande lås och låsinstallation anser vi att - utöver de i kap. 6 föreslagna byggnadstekniska åtgärderna - vissa konsumentpolitiska insatser måste göras för att förbättra låsskyddet. Vid många inbrott skadas eller förstörs egendom som uppgår till stora ekonomiska värden. Sådan skadegörelse har ofta samband med tillfällighetsinbrott. Visserligen kan man genom försäkring skydda sig mot ekonomiska förluster till följd av inbrott men trots detta är det, även för den enskilde individen, av stor vikt med ett gott låsskydd, eftersom ett inbrott alltid - utöver ekonomiska konsekvenser - medför stora obehag av personlig karaktär såsom otrygghet och förstöring av affektionsvärden. Från samhällssynpunkt medför inbrotten betydande ekonomiska förluster, varför även begränsade insatser för att förbättra de enskildas skydd kan medföra stora samhällsekonomiska fördelar. Visserligen visar inte den av rikspolisstyrelsen utförda undersökningen (bilaga 4) att antalet inbrott med hjälp av dyrk eller falsk nyckel är anmärkningsvärt stort. Emellertid finns det många inbrott i bostäder med stiftcylinderlås, där det inte gått att konstatera hur inbrottstjuven berett sig tillträde till bostaden. Det är sannolikt att dessa inbrott i många fall utförts med falsk nyckel eller dyrk. Även om det inte kan påvisas att brottsliga handlingar begåtts i direkt anslutning till låsinstallation och nyckeltillverkning måste redan det förhållandet att brottslingar eller tidigare brottslingar utan kontroll kan idka sådan verksamhet anses klart otillfredsställande. Som situationen är idag kan en från kriminalvård frigiven person omedelbart börja driva låssmedsverksamhet och nyckeltillverkning. Vidare finner vi det otillfredsställande att det i dagens läge hos vissa låssmeder och nyckeltillverkare går att utan kontroll kopiera nycklar, bl. a. även huvudnycklar. Enligt avtal mellan nyckelämnestillverkaren och vissa låssmeder skall dock kontrolleras att den kund som önskar få kopia av s. k. spärrad nyckel verkligen är behörig att kopiera nyckeln. Inte sällan blir kopia av nyckel till sjutillhållarlås på grund av bristande

92 Auktorisation och tillstånd SOU S975: 19

kompetens hos nyckeltillverkaren så bristfällig att låset inte fungerar på avsett sätt genom att nyckeln inte påverkar samtliga funktione i låset och regeln därmed inte blir fullt utvriden. Vid reparation kan ett lås sättas ur funktion om ingreppet utfö-s av en okunnig person. Såväl montering av ett nytt lås som reparatioi av ett befintligt lås kräver yrkeskunnighet hos den som utför åtgärden. f. n. har inte konsumenten någon garanti för att låssmeden besitter erf›rderlig kompetens för att på ett för konsumenten från säkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt kunna fullgöra sitt uppdrag. Mot denna bakgrund och eftersom låsinstallation har karactär av förtroendeuppdrag gentemot konsumenterna bör dessa få möjlighet att vända sig till låssmeder vars vandel och yrkeskunnighet objektivt prövats av myndighet. Vi anser således att ett auktorisationsförfarande bör införas i låssmedsbranschen. Av samma skäl som nyss redovisats inser vi att personer som sysslar med tillverkning av och handel med nycklar inte bör få göra detta utan tillstånd. I det senare fallet är det dock inte möjligt att för tillstånd kräva särskild yrkeskunnighet. Vad som erfordras är endast prövning av laglydnad och vandel. Vi är medvetna om att varje form av auktorisation inneaär att konkurrensen i större eller mindre omfattning begränsas. Inom .åsbranschen är dock säkerhetssynpunkterna så framträdande att de nackdelar som från mer uppkommer konkurrenssynpunkt än väl uppvägs av fördelar i säkerhetshänseende. Vad gäller auktorisationen av låssmeder, varmed vi menar dem som yrkesmässigt installerar och reparerar lås samt tillverkar nycklar, vore det enligt vår mening av säkerhetsskäl lämpligast att göra den obligatorisk. Enligt de undersökningar vi gjort är det emellertid för närvarande och under en rimlig övergångstid inte möjligt att erhålla ett rikstäckande nät av auktoriserade låssmeder, särskilt inte i glesbebyggda delar av landet. Obligatorisk auktorisation skulle således få till följd att konsumenteri vissa delar av landet skulle få sämre möjligheter till med hjälp låsinstallationer och reparationer av lås än de för närvarande har. (Figur 7. 1 visar i vilka orter det f. n. finns låssmedsföretag som är medlemmari Sveriges låssmedsmästares riksförbund - SLR). Redan av denna anledning anser vi det inte möjligt att nu införa en obligatorisk auktorisation av låssmeder. Vidare är det svårt att avgränsa låssmedsarbete från annat liknande arbete. T. ex. får inte snickare och andra yrkesutövare som isitt dagliga arbete hanterar och installerar lås hindras från att utöva sådan verksamhet. Ett obligatoriskt system kan visserligen sägas vara konkurrensneutralt i förhållandet mellan godkända låssmeder men från allmän synpunkt är de konkurrensbegränsande effekterna mindre med ett frivilligt system. Vi föreslår därför en frivillig myndighetskontrollerad auktorisation av låssmeder. Ett sådant frivilligt system gör det möjligt för konsumenten att- om han så vill - en låssmed välja som undergått viss säkerhets- och kompetenskontroll. Polisen och försäkringsbolagen får därigenom en yrkeskår att hänvisa till i sin brottsförebyggande information.

SOU 1975: 19 Auktorisation och tillstånd 93

S|I

8 I

I

Figur 7. 1 Lokalisering av medlemsföretag i Sveriges låssmedsmästares riksförbund. (ânnønønøunuøwn

94 Auktorisation och tillstånd SOU 1975: 19

För att underlätta för konsumenten att träffa ett riktigt val bör systemet också kompletteras med särskilda insatser i fråga om information till konsumenterna. Erfarenheterna av frivillig auktorisation får sedan utvisa om det är lämpligt och möjligt att göra den obligatorisk. Vi föreslår vidare att den frivilliga auktorisationen, som bör regleras i en lag om låsinstallation m. m., meddelas av länsstyrelserna, att särskilda bestämmelser införs för yrkesutövare som enbart tillverkar nycklar samt att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över lagen och meddelar ytterligare föreskrifter för verkställighet av lagen. Auktorisationen bör tillgodose krav på enhetlig bedömning, riksgiltighet och besvärsmöjlighet.

7.5 Förslagens närmare utformning

7.5.1 Auktorisation av låssmed

Med låssmed menar vi i det följande den som yrkesmässigt installerar och reparerar lås och låsanordningar samt tillverkar nycklar. Detta innebär att auktorisation knyts till person och inte till ett företag. Därigenom vinner man den fördelen att ett företag kan ha flera auktoriserade låssmeder anställda. Från konkurrenssynpunkt innebär förfarandet fördelen att auktorisationen inte begränsas till viss kategori av företag. En grundförutsättning för auktorisation bör vara att låssmeden bedriver sin verksamhet yrkesmässigt. Verksamheten skall utgöra låssmedens huvudsakliga sysselsättning. En låssmed som vid sidan av sitt ordinarie arbete på sin fritid installerar och reparerar lås eller tillverkar nycklar bör således inte få meddelas auktorisation även om övriga förutsättningar för auktorisation skulle vara uppfyllda. Mot bakgrund av vad vi har lagt in i definitionen av begreppet låssmed följer att en person som endast sysslar med nyckeltillverkning inte kan auktoriseras. Våra ställningstaganden beträffande yrkesmässighet i verksamheten beror på att vi bedömt det angeläget att en auktoriserad låssmed skall behärska samtliga de arbetsuppgifter som avser låsskydd och installationer av lås, nyckeltillverkning m. m. För att kunna meddelas auktorisation bör låssmed dokumentera sin yrkeskunnighet, lämpligen genom betyg från genomgången utbildning, t. ex. mästarbrev och praktik i yrket eller styrkas på annat godtagbart sätt. Låssmedsverksamhet utgör en näringsutövning i vilken yrkesmannen genom sina kontakter med konsumenterna kommer till insikt om förhållanden som rör personliga säkerhets- och skyddsintressen. lalkttagelser i samband med åtaganden beträffande lås och låsskydd eller nyckeltillverkning kan av en ohederlig låssmed utnyttjas i brottsligt syfte vid senare lämplig tidpunkt. Sådant agerande kan föra med sig ekonomiska förluster och avsevärda olägenheter från trygghetssynpumkt för enskilda medborgare även om man genom försäkring kan skydda :sig mot ekonomiska förluster. Därför finner vi det nödvändigt att en auktoriserad

SOU 1975: 19 Auktorisation och tillstånd 95

låssmed bör prövas och godkännas med avseende på laglydnad och vandel. - För sådan prövning erfordras att den auktoriserande myndigheten enligt vårt förslag länsstyrelsen - får tillstånd att inhämta utdrag av de polisiära registren, som finns hos rikspolisstyrelsen (RPS) eller annan polismyndighet. Dessa register är nämligen de viktigaste upplysningskälloma beträffande någons laglydnad och vandel iövrigt. [bilaga 1 lämnas en redogörelse för bestämmelserna om polisregister och utdrag av dessa. Sedan år 1951 prövar länsstyrelsen fråga om auktorisation av bevakningsföretag. Under den tid som frivillig auktorisation meddelades bevakningsföretagen fullgiorde länsstyrelserna dessa uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Vid utarbetandet av förslag till lag om obligatorisk auktorisation av sådana företag föreslogs att auktorisationsprövningen skulle överflyttas till rikspolisstyrelsen (RPS). Iprop. 1974: 39 med förslag till lag om bevakningsföretag konstaterade emellertid föredragande departementschef att RPS inte handlägger ärenden ivilka enskild rättssökande är part, utan förordade att länsstyrelserna även i fortsättningen skulle handlägga frågor om auktorisation av bevakningsföretag. För att i görligaste mån ändå undvika de olägenheter som en decentralicerad prövning kan medföra samt för att säkerställa att den erfarenhet och sakkunskap som finns representerad hos RPS kan tillgodogöras, förordade departementschefen att RPS: s yttrande i ärenden om bevakningsföretag skulle inhämtas. Riksdagen beslöt i enlighet med dessa förslag. Mot bakgrund av vad som gäller för bevakningsföretag finner vi det lämpligt att likartade bestämmelser införs för prövning av låssmed som vill bli auktoriserad. Analogt med vad som gäller auktorisation av bevakningsföretag bör fråga om auktorisation av låssmed prövas i det län där sökanden är bosatt. Ansökningsförfarandet bör av praktiska skäl vara skriftligt. Förutom ansökningshandling bör låssmeden inge de handlingar han i övrigt önskar åberopa i ärendet. Dessa handlingar kan utgöras av dokumentation beträffande utbildning, praktiktjänstgöring, yrkesverksamhet m. m. I vårt förslag till lag om låsinstallation m. m. har vi avstått från att gå närmare in i detalj på hur ansökningsförfarandet bör administreras. Sådana rutiner bör lämpligen utarbetas av den myndighet, som kommer att utöva tillsynen över lagen, i samråd med länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON). Från konsumentsynpunkt anser vi det angeläget att all personal hos auktoriserad låssmed som direkt sysslar med låsfrågor bör vara prövad och godkänd med avseende på laglydnad och vandel. Motivet härför är att konsumenten med förtroende skall kunna vända sig till vem som helst hos låssmeden för att få råd och information eller för att få någon åtgärd uträttad. Vi förutsätter att låssmed som meddelats auktorisation i eget intresse själv verkställer prövning av de anställdas kompetens. Ett godkännande av personal hos auktoriserad låssmed med avseende på laglydnad och vandel bör återkallas om anställningen upphör. Om ny anställning söks hos annan låssmed torde skäl saknas att inte godkänna

96 Auktorisation och tillstånd SOU 1975: 19

den sökande, såvida inte ändrade förutsättningar inträffat. Auktorisationen bör gälla i hela riket. För att länsstyrelserna skall kunna kontrollera att den som utger sig för att vara auktoriserad låssmed verkligen är auktoriserad, erfordras att länsstyrelserna för register över vilka låssmeder som meddelats auktorisation. Uppgift om att auktorisation meddelats låssmed eller att auktorisationen återkallats bör därför tillställas övriga länsstyrelser. Vi har inte funnit det motiverat att föreslå någon tidsbegränsning av auktorisationen. Så snart något förhållande inträffat som ger anledning ifrågasätta huruvida viss låssmed längre uppfyller de krav som utgör förutsättningar för auktorisationen, bör en närmare kontroll av låssmeden företas. Även utan särskild anledning synes det lämpligt att kontroll sker av att verksamheten bedrivs på ett godtagbart sätt. Föreligger inte längre förutsättning för auktorisation eller finns det i övrigt anledning därtill - låssmeden kan t. ex. ha blivit försatt i konkurs bör auktorisationen självfallet kunna återkallas. Fråga om återkallelse prövas lämpligen av den myndighet som meddelat auktorisationen, dvs. länsstyrelsen. En låssmed som meddelats auktorisation bör få exklusiv rätt att kalla sig auktoriserad låssmed. Ett obehörigt användande av denna benämning bör sanktioneras straffrättsligt.

7.5.2 Tillverkning av nycklar m. m.

För att tillverka nycklar av någorlunda komplicerat slag erfordras i regel tillgång till nyckelfräsmaskin. Med nyckelfräsmaskin avser vi maskin eller liknande anordning avsedd för nyckeltillverkning. På marknaden förekommer f. n. två huvudtyper av sådana maskiner, nämligen kopieringsmaskiner och kodmaskiner. Kopia av nyckel till cylinderlås och nyckel till tillhållarlås kan framställas i kopieringsmaskin genom att nyckelprovet avläses av maskinen vid tillverkningen. Har nyckeltillverkaren tillgång till s. k. kod- eller mallnyckel kan framställning av cylinderlås- och tillhållarlåsnycklar även ske efter kod i kopieringsmaskin. I kodmaskin sker tillverkningen genom att vissa värden ställs in. På marknaden förekommer även nyckeltillverkningsmaskiner som man klipper nycklar med. Dessa maskiner är avsedda för tillverkning av nycklar efter kod. För närvarande finns inga bestämmelser som reglerar tillverkning, innehav eller utnyttjande av nyckelfräsmaskiner. Av SPK-undersökningen har vi konstaterat att det är omöjligt att lokalisera ett stort antal nyckelfräsmaskiner (se kapitel 3 och bilaga 3). En del av dessa maskiner finns med stor sannolikhet hos företag eller enskilda som inte yrkesmässigt behöver dessa. Nycklar kan delas in i fyra grupper. Därvid fäster vi vikt vid dels antalet tillhållare, dels vilka funktioner låsen har att fylla i säkerhetssammanhang. Nycklar avsedda för lås med högst tre tillhållningar är ointressanta i detta sammanhang, eftersom sådana lås har för lågt variationstal. Till en annan grupp kan hänföras nycklar till cylinderlås

sou 1975:19 Auktorisation och tillstånd 97

med minst fyra tillhållningar - som inte är spärrade - och som kan framställas i kopieringsmaskin. En tredje kategori utgörs av nycklar avsedda för tillhållarlås med fler än tre tillhållare och cylinderlåsnycklar som tillverkas i kodmaskin. Den från låssäkerhetssynpunkt viktigaste gruppen omfattar nycklar som går till spärrade låssystem samt huvudnycklar och därmed likvärdiga nycklar. I olika avseenden särskilt ömtåliga objekt kan på begäran få spärrad profil på sina nycklar till låssystem som byggs upp på cylinderlås. System med spärrad profil innebär att låstillverkaren förbinder sig att inte sälja nyckelämnen till sådana nycklar. Dubblettnyckel måste därför beställas direkt hos tillverkaren av behörig person. Om detta system i praktiken hade fungerat på avsett sätt, skulle en effektiv nyckelkontroll ha kunnat upprätthållas. Den goda idén har emellertid missbrukats, bl. a. därigenom att utländska nyckelämnestillverkare har tillhandahållit ämnen till spärrade profiler samt genom att många låssmeder och nyckeltillverkare tillverkar dubblettnycklar utan att iaktta här nämnda regler. Därför är det numera i praktiken ingen större fördel att ha spärrad profil på nycklar till låssystem som byggts upp på cylinderlås. Om spärrade profiler i framtiden skall ha någon funktion att fylla, erfordras en stark begränsning av objekten för sådana låssystem och krav på innehav av tillstånd för den som skall få tillverka nycklar till sådant låssystem. Spärrade profiler bör i så fall endast komma till användning, när det från låssäkerhetssynpunkt bedöms oundgängligen nödvändigt att låssystemet är spärrat. Detta kan t. ex. vara fallet för vissa särskilda ändamål i totalförsvaret. Vi anser att RPS är bäst lämpad myndighet att svara för denna bedömning, emedan RPS har stor erfarenhet och sakkunskap på området. RPS bör därför lämpligen föra register över vilka spärrade nyckelämnen som får tillhandahållas. För närvarande säljs eller uthyrs nyckelfräsmaskiner av ett fåtal tillverkare och importörer. Företagen i detaljistledet disponerade år 1972 omkring l 960 nyckelfräsmaskiner. Mellan 30 och 40 procent av dessa var placerade hos specialiserade låssmedsföretag och ungefär lika många hos bilhandlare och bilverkstäder. En förutsättning för att samhället skall kunna komma till rätta med rådande problem på låsområdet vad avser nyckeltillverkning är att tillstånd krävs för tillverkning och innehav av nyckelfräsmaskiner. Lämnas detta område oreglerat även i fortsättningen torde inte mycket vara vunnet genom frivillig auktorisation av låssmeder. På marknaden finns åtskilliga verktyg som kan användas för att öppna låst dörr. I första hand är dessa verktyg emellertid avsedda för andra ändamål. Effektiva dyrkverktyg kan också egenhändigt tillverkas på ett “ av lås får f. n. enkelt sätt. Dyrkverktyg avsedda enbart för uppdyrkning tillverkas och försäljas utan tillstånd. Sådana verktyg kan även importeras från t. ex. postorderfirmor. Dessa tillämpar i regel inga restriktioner vid av dyrkverktyg. Från säkerhetssynpunkt är dessa förhållanförsäljningen den otillfredsställande. . eller innehav av nyckelfräsmaskin eller dyrkverktyg får Tillverkning därför enligt vårt förslag inte ske utan särskilt tillstånd. Analogt med vad

98 Auktorisation och tillstånd SOU 1975: 19

som föreslås gälla vid auktorisationsprövning av låssmeder finner vi det lämpligt att tillståndsprövningen verkställs av länsstyrelsen i det län där den sökande är bosatt. Om verksamheten bedrivs av juridisk person bör tillståndet avse den fysiska person som är närmast ansvarig för verksamheten. Mot bakgrund av den betydelse som nyckelfräsmaskiner har i nyckeltillverkningsproceduren anser vi att den sökande bör prövas och godkännas med avseende på laglydnad och vandel. Vi finner det dock inte möjligt att även för tillstånd kräva särskild yrkeskunnighet hos innehavare av tillstånd. i 1 Auktoriserad låssmed har underkastats mer ingående prövning vid 4 ansökan om auktorisation än vad som är fallet med den som söker tillstånd. Vi bedömer det därför lämpligt att den auktoriserade låssmeden undantas från bestämmelserna om särskilt tillstånd. ] Som förutsättning för att tillstånd skall meddelas bör gälla att den enskilde sökanden, förutom att kravet på laglydnad och vandel är uppfyllt, visar att verksamheten kommer att bedrivas yrkesmässigt. I samband med att tillstånd meddelas är det väsentligt att innehavaren av tillståndet förbinder sig att inte överlåta eller hyra ut nyckelfräsmaskin till annan än den som kan styrka att tillstånd till innehav av sådan maskin finns. Missbruk härvidlag bör föranleda att tillståndet kan återkallas. I likhet med vad vi föreslår beträffande personal hos en auktoriserad låssmed, finner vi det angeläget att personal hos innehavare av tillstånd är godkänd med avseende på laglydnad och vandel. Detta krav är speciellt viktigt när nyckeltillverkning avses ske hos t. ex. nyckelbarskedja. Ett sådant företag kan bedriva nyckeltillverkning på åtskilliga olika platser, varför det är av största vikt att all personal som kommer att tillverka nycklar fyller kravet på laglydnad och vandel.

7.5.3 Gemensamma bestämmelser

Ett frivilligt auktorisationssystem kan försvåra verksamheten för icke auktoriserade yrkesutövare, eftersom auktorisationen ger vissa fördelar för den auktoriserade yrkesmannen. Vi anser det därför skäligt att låssmed som får avslag på ansökan om auktorisation skall äga rätt att besvära sig hos regeringen över länsstyrelsens beslut. Även den som söker tillstånd för tillverkning eller innehav av nyckelfräsmaskin, dyrkverktyg eller spärrat nyckelämne bör medges besvärsrätt vid avslag på sådan ansökan. För den sökande kan ett avslag nämligen innebära betydande konsekvenser till följd av att han blir tvungen att upphöra med redan etablerad verksamhet. Den direkta tillsynen över de frågor som regleras av lagen bör lämpligen åläggas den regionala myndighet som meddelat auktorisation eller tillstånd, dvs. länsstyrelsen. Vi anser emellertid att en central myndighet bör ha överinseende över lagens efterlevnad. Denna myndighet bör meddela de ytterligare föreskrifter som erfordras för verkställighet av lagen. Sådana föreskrifter avser ansökningsförfarande, registerrutiner, samrådsförfarande, utbildningsfrågor m. m. Enligt vår uppfattning

SOU 1975: 19 Auktorisation och tillstånd 99

är rikspolisstyrelsen bäst lämpad för dessa uppgifter. Vi anser det dock väsentligt att rikspolisstyrelsen, speciellt vad avser utbildningsfrågorna, samrådet med de myndigheter som berörs av lagstiftningen. Förutom med länsstyrelserna bör samråd framförallt ske med t. ex. konsumentverket, statens planverk och branschorganisationerna samt med NO. För närvarande förekommer det ofta att låssmeder utger sig för att vara legitimerade eller auktoriserade av antingen någon myndighet eller organisation. Detta har i hög grad bidragit till rådande förhållanden på låsområdet. Därför anser vi att det lagförslag som vi utarbetat är från konsumentskyddssynpunkt utan värde såvida inte sådant förfarande beivras av samhället. Enligt vårt förslag bör obehörigt användande av titeln auktoriserad låssmed bestraffas med böter eller i svåra fall fängelse i högst sex månader. Från säkerhets- och konsumentskyddssynpunkt är det lika angeläget att tillverkning eller innehav av nyckelfräsmaskin, dyrkverktyg eller spärrat nyckelämne beivras på samma sätt.

SOU 1975: 19 101

8 Andra konsumentpolitiska åtgärder

8.1 Utbildning

8.1.1 Nuvarande utbildning

Till grund för den utbildning som för närvarande kan erbjudas dem som önskar verka inom låssmedsyrket ligger en av Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) år 1964 fastställd utbildningsplan för låssmedsyrket. Utbildningen är upplagd på en tid av tre år, inledd med sex månaders prövotid. Minimiålder för inträde i yrket har fastställts till 16 år. Utbildningen sker vanligtvis hos låssmed som är medlem i Sveriges låssmedsmästares riksförbund (SLR). Under det första året av utbildningen skall lärlingen vara behjälplig genom handräckningsarbete samt iordningställande av material och verktyg. Han skall vidare lära sig verktygens benämning och hur de skall vårdas. Bland de arbetsuppgifter som lärlingen under första året får ta sig an kan nämnas slipning av borrar och stämjäm. Han får vidare lära sig tillverka nycklar efter såväl nyckel- som låsprov. Även tillverkning av nycklar efter koder liksom nyckeltillverkning i maskin och för hand skall förekomma. Vissa enklare reparationsarbeten och kundmottagning ingår också i grundutbildningen. Under utbildningens andra år skall lärlingen ha liknande arbetsuppgifter som under det första året. Låssmeden skall emellertid iaktta att blir mer kvalificerade. Vissa enklare svarvningsarbeten skall uppgifterna utföras. Om verkstaden saknar egen svarv bör lärlingen beredas tillfälle att inhämta dessa kunskaper vid yrkesskola. Han skall också lära sig och hårdlödning. Omläggning av låsning i såväl skiv- som svetsning stifttillhållarlås liksom montering av låssystem enligt låsplan ingår i den fortsatta utbildningen. Förmåga att rätt läsa och tyda ett låssystem enligt systemplan skall inhämtas. Detta gäller även beträffande föreliggande och serielåsningar. Vissa enklare ilagningar i trä samt huvudnyckelinfällningar av lås och beslag i trä och metall skall utföras. Lärlingen skall även tillverka och förstärkningsbeslag samt enklare dyrkar och brytskydd hjälpverktyg. Uppdyrkning av lås skall även förekomma. Under utbildningens tredje och sista år skall lärlingen åläggas samma som under föregående år, dock med iakttagande av att arbetsuppgifter uppgifterna skall vara mer krävande och komplicerade. Montageutbild-

102 Andra konsumentpolitiska åtgärder SOU l975: 19

i ningen fortsätter med krav på större snabbhet i arbetet. Under hand bör lärlingen tilldelas självständiga arbetsuppgifter. Han bör därvid lära sig att själv beräkna det material som behövs för dessa arbeten samt färd.gställda Å detta för användning. Under senare delen av det sista utbildningsiret bör Ã

lärlingen få undervisning i tillverkning och användning av mera komplice-

rade dyrkverktyg samt i planering och tillverkning av enklare låssystem. Han bör även få utföra typiska yrkesarbeten inom verkstaden och inte endast eller huvudsakligen syssla med nyckeltillverkning, låsöppmng eller nymontering av lås. Tredje året skall utgöra praktisk tillämpning av de båda föregående årens utbildning. Efter tre års utbildning skall lärlingen beredas tillfälle att utföra gesällprov. Provet kontrolleras av yrkets centrala examensnämrd inom SLR. Genom gesällprovet kontrolleras att lärlingen tillägnat sig erforderliga kunskaper för att

självständigt välja låstyp enligt olika fordringar montera lås i dels metalldörr, dels i trädörr utföra erforderliga förstärkningsarbeten

GDGDUD

kunna upplägga låssystem för såväl platt- som stiftillhållarlås självständigt kunna byta frässkiva och inställa nyckelfräsmaskin känna till och kunna tillämpa låssäkerhetsföreförsäkringsbolagens skrifter kunna lägga om läsningen i skiv- och stifttillhållarlås och efter låsen tillverka nya nycklar kunna tillverka dyrk- och hjälpverktyg samt underhålla dessa kunna uppgöra enklare skisser för låsinsättningar och låsförstärkningar i såväl metall- som trädörrar känna till för och konstruktionen principerna av de vanligaste kassaskåps- och valvdörrlåsen. Utbildningsplanen från år 1964 har inte reviderats med anledning av den tekniska utvecklingen. Inte heller har fordringarna för gesällprovet skärpts under senare år. Särskilt förtjänta och skickliga hantverkare inom låssmedsyrket kan enligt Kungl. Majzts kungörelse om mästarbrev för hantverksutövare (SFS 1973: 596) efter uppfyllande av vissa ikungörelsen fastställda krav tilldelas mästarbrev av SHIO. Kungörelsen trädde i kraft den 1 juli 1973 och ersatte därmed kungörelsen (SFS 1940: 873) angående mästarbrev för hantverksutövare. Som grundkrav för att erhålla mästarbrev gäller att sökanden dels är myndig, dels minst sex år arbetat idet yrket som mästarbrevet skall avse eller i närbesläktat yrke, är verksam i detta och förvärvat för en självständig utövare av yrket erforderlig skicklighet och erfarenhet, och dels har för en företagsledare i yrket erforderliga insikter i kalkylation och bokföring. Erforderlig skicklighet skall styrkas genom avläggande av prov. SHIO fastställer fordringarna för detta. SHIO har i december 1973 efter hemställan från mästarbrevsnämnden fastställt nu gällande provbestämmelser med tillhörande tillämpningsbestämmelser för låssmedsyrket. Enligt provbestämmelserna skall provet

SOU 1975: 19 Andra konsumentpolitiska åtgärder 103

vara av sådan art att därav framgår att sökanden är väl insatt och kunnig i yrkets praktiska arbetsmoment, speciellt brukandet av hand- och maskinverktyg vid reparations- och monteringsarbeten av lås och förstärkningsbeslag, systemläggning och nyckeltillverkning. Enligt de fastställda tillämpningsföreskrifterna skall provet avse D kännedom om gängse låsfabrikat och låstyper, såväl elektriska som mekaniska konstruktioner, nycklar och nyckelämnen samt dyrkverk- WS C] utförande av reparation av lås samt uppläggande av systemcylinder nyckeltillverkning efter lås, såväl stiftcylinderlås som plattillhållarlås

kunnigliet i svetsning och hårdlödning

utförande av reparation av lås samt uppläggande av systemcylinder

DEIDDD

nyckeltillverkning efter lås, såväl stiftcylinderlås som plattillhållarlås kunnighet i svetsning och hårdlödning kännedom om myndigheters och försäkringsbolags gällande krav på intrångsskydd samt gällande bestämmelser om s. k. spärrade nycklar E1 kännedom om vad i lag eller förordning kan vara föreskrivet om låssmedsyrkets utövande. Enligt tillämpningsföreskriftema skall vidare största avseende fästas vid sökandens vandel. Vidare gäller att den som avlagt gesällprov kan befrias från praktiskt arbetsprov.

8.1.2 Förslag till låssmedsu tbildning SLR har utarbetat ett utkast till förslag gällande kursplan och anvisningar för en högre specialkurs på 39 veckor i låsserviceteknik med tolv veckors företagspraktik. Riksförbundet önskar att låssmedsutbildningen insprängd i fortsättningen skall ske inom gymnasieskolans ram. Om låssmederna får samhällets och konsumenternas stöd genom lagstiftning är de nuvarande SLR-medlemmarna beredda att ställa sina resurser som yrkesmän till förfogande vid en sådan utbildning. Förslaget förutsätter att den sökande har gått igenom tvåårig gymnasial kurs för Verkstadsmekaniker. Förslaget innehåller 15 huvudmoment. Inledningsvis avses eleven få i produktkännedom. l detta moment skall eleven få undervisning utbildning i vilka branschprodukter som finns att tillgå på marknaden. är därvid att poängtera vilket ändamål respektive produkt är Viktigt avsedd för. Orientering skall också ges om vilka olika fabrikat, såväl inhemska som utländska, som finns på den svenska marknaden. En så bred information som möjligt skall lämnas om produkterna. Särskilt skall vikten av och möjligheten till märkning och förvaring av nycklar på betryggande sätt framhållas. Eleven får därefter lära sig principerna för de olika låstypernas konstruktion och funktion. De olika konstruktionernas värde från inbrottssynpunkt skall framhållas. l avsnittet metallbearbetning skall bl. a. ingå tillverkning av täck- och för lås och slutbleck, tillverkning av nycklar - alla förstärkningsbeslag olika typer av nycklar skall förekomma - och reparationsarbeten på lås,

i lO4 Andra konsumentpolitiska åtgärder

i

byte av felaktiga delar eller förslitna detaljer i låset. Eleven skall också få lära sig träbearbetning. Han ges därvid orientering

om olika träslag som han i yrket kan komma i beröring med. i

a

Viss undervisning i elektronik skall förekomma. Ämnet omfattar de elektriska komponenter som eleven kommer i kontakt med beträffande

i

elektriska lås - slutbleck och dörrmaskinerier. Under så verklighetslika former som möjligt skall eleven installera lås och beslag av de typer som förekommer i branschen. Tyngdpunkten skall läggas vid själva monteringsarbetet och vad som kan inträffa beträffande produktens funktionering vid felaktig montering. Med hjälp av sin kännedom om en dörrs konstruktion skall eleven välja den produkttyp av lås och beslag som ger dörren bästa styrka mot inbrott. Eleven skall vidare få kunskap om alla inom yrket vanligen förekommande handverktyg och hur dessa skall skötas. För att tillverka nycklar erfordras nyckeltillverkningsmaskiner nyckelfräsmaskiner. Eleven skall få kännedom om samtliga inom låsservicebranschen förekommande metoder och maskintyper för tillverkning av nycklar. Han skall lära sig arbeta med de maskintyper som är representativa för den maskinpark som brukas inom branschen. Som moment i utbildningen avses även ingå specialverktyg (bl. a. dyrkverktyg), ritnings- och schemateknik, marknadsföring, kalkylation och bokföring, arbetarskydd/arbetsmiljä och låshistorik. Ett viktigt moment i utbildningen är kännedom om bestämmelser och föreskrifter på låsområdet. Eleven skall inhämta kunskap om de myndighetsbestämmelser som reglerar verksamheten i branschen. Genomgång skall ske av de överenskommelser som finns inom branschorganisationen samt mellan branschföretag och fabrikanter, s. k. tillverkningsoch servicelicenser m. m. Försäkringsbolagens krav på låsanordningar för att försäkring skall gälla skall behandlas noggrant. Redogörelse för den provningsverksamhet som försäkringsbolagen bygger sina krav på skall ingå. Eleven skall vidare få lära sig vilka standarder som gäller på låsområdet. Det utarbetade utbildningsförslaget förefaller, enligt vår mening, väl ägnat att ligga till grund för utbildning av blivande låssmeder. Utbild-

ningen bör lämpligen administreras av skolöverstyrelsen. Nyrekrytering-

en till yrket kan f. n. beräknas till ca ett tjugotal elever årligen. Vi har vidare funnit att branschen f. n. sysselsätter många personer utan underbyggd låssmedsutbildning. För att möta kravet på kunniga yrkesutövare över hela landet bör därför stora insatser göras för fortbildning.

8.2 Hemförsäkringsvillkor

Försäkringsbolagen ställer f. n. upp preciserade låskrav för att de skall teckna lösöreförsäkringar (hemförsäkringar) som överstiger vissa gränsvärden. Dessa värden varierar mellan olika bolag. Det stora flertalet försäkringstagare ligger under gränsen, varför särskilda låskrav inte gäller

SOU 1975: 19 Andra konsumentpolitiska åtgärder 105

för dem. Vad gäller försäkringstagare med högre lösörevärden anser vi att det skulle vara värdefullt för konsumenterna om bolagen kunde enas om enhetliga värdegränser. Om så kan ske vet konsumenterna vad de har att rätta sig efter när det gäller sitt låsskydd. Under rådande förhållanden är kravet på låsskydd beroende av vilket bolag som anlitas. Vi finner det vidare mycket angeläget att försäkringsbolagen i framtiden i de fall där värdegränsen inte är uppnådd inte uppställer krav utöver de lås- och dörrstandarder som gäller fr. o. m. hösten 1975. Sådana villkor skulle endast komma att skapa förvirring och osäkerhet för försäkringstagarna och fabrikantsidan. Likaså är det viktigt att försäkringsbolagens villkor anpassas till de bestämmelser av byggnadsteknisk art som statens planverk kan komma att meddela, om våra förslag till ändring av byggnadsstadgan genomförs. Vad gäller hemförsäkringar av lösören understigande de värden som kräver extra låsskydd anser vi att försäkringstagare som låter montera in - utan att vara kompletterande låsskydd enligt försäkringsvillkoren tvungen därtill - bör kunna få någon ekonomisk fördel av försäkringsgivaren.

8.3 Användning av benämningen ”polislås” m. m.

Polis och försäkringsbolag rekommenderade för flera år sedan allmänheten att som entrédörrlås låta montera lås med sju eller flera tillhållare. De rekommenderade låsen ansågs ge tillfredsställande intrångsskydd. När denna rekommendation gjordes för första gången kunde de anvisade låsen med fog anses som något utöver det vanliga. Vissa försäkringsbolag krävde installation av de rekommenderade låsen i entrédörrar för att teckna hemförsäkring om lösörevärdet översteg vissa högre gränser. Företagare med mindre branschkännedom kallade i sin annonsering de rekommenderade låsen för polislås. Istället för att benämna varan vid sitt rätta namn, tillhållarlås, försökte dessa företagare genom tillägget av epitetet polis” till ordet lås få konsumenten att uppfatta låset som synnerligen säkert och dyrkfritt. Detta förstärktes genom att företagarna i vissa fall för konsumenten påstod att polisen godkänt låsen. Vi har fått skrivelser från Sveriges mekanstandardisering och Sveriges mekanförbund angående användningen av benämningen polislås. Ilikhet med dessa organ anser vi benämningama polislås och polislåsservice vara vilseledande för konsumenterna, eftersom polisen inte är engagerad i försäljning av lås eller ilåsservice. Polisen har vid ett flertal tillfällen tagit avstånd från användningen av ordet polis i låssammanhang. Det synes därför otillbörligt att denna beteckning används vid marknadsföring.

SOU 1975: 19 107

9 Kostnader och resursbehov

De nya lås- och dörrstandarderna avses ge tillfredsställande låsskydd för de ca 95 procent av konsumenterna som inte behöver ha kompletterande låsskydd för att uppfylla försäkringsbolagens villkor för hemförsäkring. Vi har i vår uppskattning av kostnaderna utgått från en årlig nyproduktion av 40 000 småhus och 20 000 lägenheter i flerfamiljshus. lnmontering av lås som uppfyller den nya låsstandarden uppskattar vi medför en kostnadsökning om 15 kr. per lägenhet, dvs. 0,9 milj. kr. Dörrarna i de nyproducerade lägenheterna i flerfamiljshus behöver förbättras för att anpassas efter låsen. Kostnaden per dörr som behöver förbättras beräknar vi till 40 kr., dvs. 0,8 milj. kr. Den totala kostnadsökningen per år skulle således uppgå till ca 1,7 milj. kr. om låsstandarden tillämpas. Införsi byggbestämmelserna krav på kompletterande låsskydd i form av tillhållarlås kommer den årliga kostnaden att uppgå till 3,3 milj. kr., beräknat efter 55 kr. per lås. Totalt skulle således den årliga kostnaden för förbättrat låsskydd i nyproducerade lägenheter med tillhållarlås uppgå till omkring 5 milj. kr. Om denna kostnadsökning slås ut per småhus respektive lägenhet i flerfamiljshus blir den ökade boendekostnaden per månad kr. 0: 60 och kr. 0: 90. Den föreslagna lagstiftningen om konsumentskydd på låsområdet är av väsentlig betydelse för den enskilde konsumenten. För att denna lagstiftning skall ge konsumenterna det skydd som lagstiftningen syftar till är det viktigt att allmänheten informeras om dessa regler. Skillnaden mellan auktoriserad och icke auktoriserad låssmed måste särskilt framhävas för konsumenterna. Detta motiverar speciella insatser. Informationen bör i första hand inriktas på att nå så många konsumenter som möjligt. Dessa åtgärder kan genomföras som TV-inslag samt annonskampanj riktad till selektiva målgrupper. Annonskampanjen bör kompletteras med andra informativa åtgärder. De masskornmunikativa åtgärderna bör åtföljas av detaljerad information om innebörden av konsumentskyddet på låsområdet. Sådan information kan förmedlas till konsumenterna genom folder och affisch. För att nå relevanta målgrupper bör folder och affisch distribueras dels genom butiker som bedriver försäljning av lås och låsartiklar såsom låssmedsföretag, byggvaruhus, järnhandlare, stormarknader, nyckelbarer, cykel- och sportaffärer, bilhandlare och bilverkstäder, dels genom kommunala konsumentsekreterare och hemkonsulenter.

108 Kostnader och resursbehov SOU 1975: 19

Enligt preliminära beräkningar omfattar nämnda butiksgrupper Cl l 500 försäljningsställen. Enligt inhämtade preliminära offerter skulle kostnaden för produktion och distribution av en folder (100 000 ex.) samt en affisch belöpi sig på ca 35 000 kr. Härtill kommer kostnader för fyra TV-inslag, beräkrade till sammanlagt 60 000 kr. samt kostnader för annonskampanj inkluderande informativa åtgärder, beräknad till 60 000 kr. Sistnämnda belopp förutsätter en annonskampanj med annonser huvudsakligen i småformat med budskap av högt uppmärksamhetsvärde. Kostnaden för dessa informationsinsatser skulle således uppskattningsvis belöpa sig på sammanlagt 155 000 kr. Konsumentverket har enligt sin instruktion att förse allmänheten med information om lagstiftningen på det konsumentpolitiska område:. Inom verket organisatoriska förutsättningar för att genomföra sådana

finns

informationsinsatser. Det bör därför ankomma på konsumentverket att svara för informationen om den föreslagna lagstiftningen. För detta ändamål bör verket beviljas ett engångsbelopp på 155 000 kr. Planläggning och genomförande av informationsinsatserna bör få ske i den omfattning konsumentverket finner lämpligt med hänsyn till den önskvärda informationseffekten. Konsumentverket bör vid verkets årliga anslagsframställning bedöma i vad mån ytterligare informationsinsatser erfordras. Enligt vårt förslag bör fråga om auktorisation av låssmed och ärende rörande tillstånd för tillverkning eller innehav av nyckelfräsmaskin, dyrkverktyg eller spärrat nyckelämne prövas av länsstyrelsen. Enligt uppgift från länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) bör dessa ärendetyper lämpligen handläggas inom länspolischefens expedition. Inom expeditionen handläggs f. n. ärenden angående auktorisation av bevakningsföretag, och det har bedömts praktiskt att även nu aktuella ärenden handläggs där. Resursförstärkningar torde ej komma att erfordras för de nya arbetsuppgifterna. Om enligt vårt förslag till lag om låsinstallation m. m. rikspolisstyrelsen får tillsynen över lagen behöver enligt vår uppskattning RPS för dessa nya arbetsuppgifter förstärkas med en tjänst för handläggare. Befattningshavarens arbetsuppgifter kommer att bestå i att utarbeta rutiner för samrådsförfarandet med länsstyrelserna i ärenden om auktorisation och tillstånd. Uppläggning av registret över spärrade nyckelämnen bör även handhas av denne. Till sin hjälp behöver tjänstemännen förslagsvis ett kvalificerat biträde på halvtid. Den årliga kostnaden för dessa tjänster uppskattar vi till ca 150 000 kr. Om planverket åläggs att meddela tillämpningsbestämmelser till byggnadsstadgan om inbrottsskydd behöver verkets expertanslag tillföras ytterligare l0O 000 kr. Verket saknar nämligen erforderlig sakkunskap på detta område, varför utomstående experter behöver anlitas för att delta i arbetet att ta fram ett nytt kapitel i Svensk Byggnorm 1975. Sammanfattningsvis blir således kostnaderna för statsverket ringa för att genomföra i betänkandet föreslagna reformer. Den årliga kostnaden torde delvis kunna täckas om förfarandet för auktorisation och tillstånd avgiftsbeläggs.

SOU 1975: 19 109

Bilaga 1 Bestämmelser om polisregister

PM utarbetad av RPS

l. l Inledning

I lagar, förordningar och med stöd därav meddelade bestämmelser, som reglerar offentlig verksamhet eller annan verksamhet som berör allmänheten, återfinns ofta föreskrifter om vad myndighet, som har att bevilja tillstånd till eller utöva tillsyn över sådan verksamhet, har att iaktta till tryggande av allmän ordning och säkerhet. Sådana föreskrifter avser särskilt frågan vilka kvalifikationskrav som skall uppställas beträffande ansvariga utövare av verksamheten och deras medhjälpare. Ibland är dessa kvalifikationskrav noggrant specificerade. I andra fall åter anges endast krav på lämplighet. För åtskilliga områden av ifrågavarande verksamhet finns kvalifikationskrav inte alls angivna, trots att det är uppenbart att från ordnings- och säkerhetssynpunkt tillstånds- eller tillsynsmyndigheten inte kan underlåta att ingå på en lämplighetsprövning. För att kunna verkställa den lämplighetsprövning, varom här är fråga, måste vederbörande myndighet företa viss utredning. Denna kan allmänt sägas gå ut på att söka få svar på frågan om vederbörande är lämplig att utöva verksamheten eller inte. Härvid är det oftast ofrånkomligt att undersöka vederbörandes laglydnad och vandel. De polisiära registren innehåller uppgifter som kan vara till vägledning i detta avseende. Upplysningar beträffande en persons laglydnad och vandel får emellertid inhämtas från dessa register endast iden mån bestämmelser i lag eller annan författning så medger. Bestämmelser om registrens innehåll och om utlämnande av uppgifter ur registren finns i lag (l965:94) om polisregister m. m. samt i polisregisterkungörelsen ( 1969: 38). Det centrala polisregistret, som förs hos rikspolisstyrelsen (RPS), är tekniskt samordnat med allmänna kriminalregistret i ett ADB-system. Från kriminalregistret får emellertid upplysningar inte meddelas för anställningsändamål.

1.2 Lagen om polisregister m. m. (PRL)

Med polisregister förstås register som förs hos RPS eller annan polismyndighet för att tjäna till upplysning om brott för vilka någon

1 10 Bilaga 1 SOU 1975: 19

misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons vandel i övrigt. Som polisregister räknas inte det allmänna kriminalregistret (l § PRL). Enligt 2 § PRL skall innehållet i polisregister begränsas till uppgifter som polisen behöver för att kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt. Närmare föreskrifter om innehållet i polisregister och om uppgifter till sådant register meddelas av regeringen (så har skett genom polisregisterkungörelsen, PRK) eller, efter regeringens bemyndigande, av RPS. Utdrag av eller upplysning om innehållet i polisregister skall enligt 3 § i meddelas, när framställning därom görs av

l. justitiekanslern, riksdagens ombudsmän, rikspolisstyrelsen, den centra-

la utlänningsmyndigheten, länsstyrelse, länsrätt, polischef eller allmän

åklagare; 2. annan myndighet, om och i den mån regeringen för visst slag av ärenden eller för särskilt fall ger tillstånd därtill; 3. enskild, om regeringen medger att utdrag meddelas för visst ändamål och den enskilde styrker att utdraget avses för sådant ändamål eller om i annat fall, där den enskilde styrker att hans rätt är beroende av upplysning ur registret, regeringen medger att upplysningen meddelas.

I 6 § föreskrivs viss begränsning när det gäller utlämning av uppgift om misstanke för brott och uppgift om åtalad gärning efter frikännande dom. Enligt 6 § l stycket får i uppgift från polisregister till bland annat enskild anteckning om misstanke för brott medtagas endast om åtal väckts för brottet. i I 6 § 2 stycket stadgas, att om någon frikänts för åtalad gärning genom dom eller beslut, som vunnit laga kraft, uppgift om gärningen ej må meddelas annan än justitiekanslern, riksdagens ombudsmän, rikspolisstyrelsen, länspolischef, polischef eller allmän åklagare. 7 § innehåller s. k. rehabiliteringsregler. l den mån inte annat följer av 7 a § får sålunda inte medtas anteckning om

1. böter, sedan fem år förflutit från dom, beslut eller godkännande av strafföreläggande; 2. villkorlig dom, skyddstillsyn, överlämnande till särskild vård, dom varigenom någon enligt 33 kap. 2 § brottsbalken förklarats fri från påföljd, dom vari förordnats om villkorligt anstånd med intagningi arbetsanstalt, beslut av åklagare att icke tala å brott eller beslut om förpassning eller utvisning, sedan tio år förflutit från dom eller beslut; 3. fängelse, ungdomsfängelse, internering eller intagning i arbetsanstalt, sedan tio år förflutit från frigivningen eller övergången till vård utom anstalt; 4. vandel i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett anteckningen. Anteckning om förvisning medtas under tid, som är föreskriven för brottspåföljd vilken ådömts jämte förvisningen. Har före utgången av tid

SOU 1975: 19 Bilaga 1 lll

som sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut eller förekommit händelse, som antecknats i registret och icke endast förändring av påföljd eller verkställighet av tidigare dom eller beslut, må båda anteckningarna medtas så länge någondera må medtas enligt första eller andra stycket. Förekomma flera anteckningar, äger vad nu sagts motsvarande tillämpning. Enligt 7 a § skall begränsning som anges i 7 § ej iakttas, om för särskilt fall fullständiga uppgifter begärs av myndighet som sägs i 3 § l eller av myndighet som av regeringen fått tillstånd att erhålla utdrag eller upplysning utan begränsning enligt 7 §. Även om fullständiga uppgifter ej begärts enligt första stycket, skall till myndighet som sägs i 3 § l lämnas uppgift om dom eller beslut varigenom någon ådömts förvisning med sådant förbud att återvända till riket som icke är begränsat till att gälla viss tid. I utdrag eller upplysning till åklagare lämnas alltid uppgift om verkställd sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk undersökning. Enligt 8 § får polischef utfärda intyg eller utlåtande om någons vandel, redbarhet eller lämplighet för viss verksamhet eller om annan liknande omständighet till l. myndighet som sägs i 3 § 1; 2. annan myndighet, när skyldighet därtill föreligger enligt lag eller författning; b) . enskild i de fall och den ordning lag eller författning särskilt anger; 4. myndighet eller enskild i annat fall, om regeringen ger tillstånd därtill.

1.3 Rikspolisstyrelsens register

Innehållet i rikspolisstyrelsens polisregister regleras av polisregisterkungörelsen (PRK). 2§ I polisregister får rikspolisstyrelsen, i den omfattning det behövs för ändamål som anges i 2 § första stycket PRL anteckna uppgifter om den som 1. ådömts påföljd eller genom godkänt bötstrafföreläggande fällts förbrott mot a) brottsbalken, b) valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264), förordningen den 26 maj 1961 (nr 180) om tillverkning av sprit och vin, narkotikaförordningen den 14 december 1962 (nr 704) och narkotikastrafflagen den 8 mars 1968 (nr 64), c) l § andra stycket eller 3-5 §§ lagen den 28 september 1951 (nr 649) om straff för vissa trafikbrott eller d) l § första stycket eller 2 § sistnämnda lag eller bestämmelse i annan lag eller författning, om påföljden är dagsböter, lägst tjugofem, eller normerade böter, lägst ettusen kronor, eller om annan påföljd än böter ådömts, 2. blivit med tillämpning av 33 kap. 2 § brottsbalken förklarad

f*

l

112 Bilaga I

fri från påföljd eller dömd till lägre bötesstraff än sådant som får antecknas enligt 1 d, S” ålagts förvandlingsstraff för böter, 4. dömts till intagning i arbetsanstalt enligt lagen den 4 juni 1964 (nr 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet, 5. på grund av åklagares beslut enligt 20 kap. 7 § första stycket 4 rättegångsbalken, 1 § lagen den 20 mars 1964 (nr 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, 69§ barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) eller 57 § lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård ej åtalats för brott, som enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till påföljd som nämnes i 2 § lagen den 22 maj 1963 (nr 197) om allmänt kriminalregister, 6. enligt dom eller beslut skall förvisas eller utvisas ur riket eller förpassas med förbud att återvända till riket eller 7. blivit för brott utlämnad till annan stat. 3§ Anteckning enligt 2 § 1 får icke ske, om endast disciplinstraff för krigsmän ådömts för brottet, den dömde överlämnats till vård enligt lagen om nykterhetsvård och fängelse ej är stadgat för brottet eller påföljden ej ådömts för annat brott än sådant som avses i 16 kap. 15 eller 16 § eller 21 kap. 15 eller 16 § brottsbalken. 4§ I fråga om dom eller beslut, som antecknats enligt 2 §, skall särskilt anmärkas om brott, för vilket dömts till skyddstillsyn eller böter, enligt domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2§ brottsbalken, om förordnande meddelats om omedelbar verkställighet eller om sådan avräkning som avses i 33 kap. 3 § brottsbalken, om överrätt undanröjt domen eller beslutet och visat målet åter till lägre rätt. 5§ Beträffande den som antecknats enligt 2 § skall även intagas uppgift om l. förhållande som avses i 3-5 §§ lagen om allmänt kriminalregister. 2. anstaltsvårdens början, utskrivning från eller återintagning i anstalt för den som dömts till intagning i arbetsanstalt., 3. intagning i eller utskrivning från sjukhus av den som domstol överlämnat till sluten psykiatrisk vård eller till vård i specialsjukhus för psykisktutvecklingsstörda eller av dien som varit intagen ifångvårdsanstalt för undergående av påföljd för brott och under tiden för anstaltsvården eller i samband med att denna upphört intagits med stöd av lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda och icke skall återföras till anstalten. Oavsett om anteckningen enligt 2 § skett får uppgift noteras om intagning i eller utskrivning från sjukhus av den som under inflytande av

SOU 1975: 19 Bilaga 1 113

psykisk sjukdom eller utvecklingsstörning begått brott mot annans personliga säkerhet, för vilka åtal icke väckts, om intagning skett med stöd av lag som anges iförsta stycket 3. I den mån rikspolisstyrelsen finner det behövligt får i polisregister intagas uppgift om avbrott i sådan anstaltsvistelse eller vård som antecknas enligt första eller andra stycket. 6§ Rikspolisstyrelsen får i polisregister införa uppgift om den som är misstänkt för brott, vars registrering är av särskild betydelse för brottsspaning, och om den mot vilken åklagare inlett utredningi mål om förvandling av böter eller intagning i arbetsanstalt. 7§ Uppgift som inkommit till rikspolisstyrelsen från myndighet i Danmark, Finland, Island, Norge eller stat ansluten till internationella kriminalpolisorganisationen eller från denna organisation får antecknas i polisregister, såvitt uppgiftens innehåll motsvarar vad som avses i 2-6 §§. I 14 och 15 §§ finns bestämmelser om registerföring m. m. l4§ Uppgift som intagits i polisregister skall utgå ur registret, om det kan ske med hänsyn till registrets tekniska beskaffenhet och om l. misstanke som antecknats ej längre föreligger, 2. domstol genom dom eller beslut, som vunnit laga kraft, frikänt för åtalad gärning eller funnit den tilltalade skyldig till denna men icke dömt honom till påföljd, som skall antecknas iregistret, och den tilltalade ej skall vara registrerad som misstänkt, 3. strafföreläggande undanröjts, förvandlingsstraff bortfallit eller förordnande att någon skall intagas i arbetsanstalt upphävts genom dom eller beslut, som vunnit laga kraft, 4. domstol efter resning meddelat dom eller beslut som avses i 2 eller 3, 5. framställning om utlämning för brott ej bifallits, 6. åttio år förflutit från den registrerades födelseår eller 7. uppgiften iannat fall ej behövs för registret. l5§ Polisregister med därtill hörande handlingar skall hållas under sådan vård att obehörig ej får tillgång till dem.

Utdrag av rikspolisstyrelsens polisregister meddelas enligt

l7§ på framställning av l. kriminalvårdsstyrelsen i fråga om den som söker anställning

inom kriminalvården,

2. poststyrelsen eller postdirektör i fråga om den som söker anställning inom postverket, 3. statlig, kommunal eller landstingskommunal myndighet eller enskild sammanslutning eller person som beslutar om anställning av personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av psykiskt utvecklingsstörda eller vård av barn och ungdom, i fråga om den som söker sådan anställning,

114 Bilaga 1 SOU 1975: 19

4. chefen för armén i fråga om den som söker anställning vid avdelning organiserad inom försvarsmakten för att ställas till Förenta nationernas förfogande, 5. enskild, om han genom intyg av svensk beskickning eller svenskt konsulat eller genom egen på heder och samvete avgiven skriftlig försäkran styrker att han för sin rätt i främmande stat är beroende av utdrag av polisregister eller att han ämnar inresa, vistas, arbeta eller bosätta sig i främmande stat och det för rikspolisstyrelsen är känt att den statens myndigheter kräver sådant registerutdrag för att bevilja inrese-, uppehålls-, arbets- eller bosättningstillstånd.

Enligt 18 § får framställning om utdrag enligt 17 § 1-3 göras av myndighet endast om tillfredsställande utredning om sökandens lämplighet för den sökta befattningen inte utan avsevärd olägenhet kan vinnas på annat sätt. RPS prövar om utdrag bör meddelas. 19 § I utdrag enligt 17 § l-3 får ej medtagas uppgift om annan enligt 2 § l antecknad påföljd än l. fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller internering, 2. överlämnande till särskild vård enligt 31 kap. brottsbalken, beträffande vård enligt lagen om nykterhetsvård dock endast om fängelse är stadgat för brottet, 3. dagsböter över fyrtio för brott mot bestämmelse i 8, 9 eller 14 kap. brottsbalken, för misshandelsbrott eller för annat brott som innefattar våld på person eller hot om sådant våld, 4. böter ådömda med tillämpning av 6 kap. 6§ eller 16 kap. l1 § brottsbalken eller för brott som avses i 2 § l b, 5. böter som med tillämpning av 33 kap. 2 § brottsbalken ådömts för brott för vilket är stadgat fängelse. l utdrag enligt l7§ skall anmärkas om brott, som medtagits i utdraget och för vilket dömts till skyddstillsyn eller böter, enligt domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken. Utdrag enligt 17 § l-3 och 5 skall begränsas enligt 6 och 7 §§ PRL även när det lämnas till myndighet som avsesi 17 § l-3.

Utdrag enligt l7§ 4 skall begränsas enligt 6 § andra stycket och

7 § PRL. På utdrag till enskild skall antecknas det ändamål för vilket det utfärdas. * l3§ bemyndigar RPS att lämna närmare föreskrifter om innehållet i polischefens register (lokala polisregister).

1.4 Lokala polisregister I

FAP = Föreskrifter i

Med stöd av 13 § PRK jämförd med 2 § PRL har RPS lämnat föreskrifter l och anvisningar för 1

n

polisväsendet. om innehållet i polischefs register genom FAP 441 -l .

:SOU 1975: 19 Bilaga 1 ll5

Den väsentliga skillnaden mellan innehållet i RPS:s register och i polischefs register är att anteckningarna i de senare registren huvudsakligen begränsar sig till ärenden som handlagts inom respektive polisdistrikt. Utdrag av eller upplysning om innehållet i polischefs register får enligt 21 § PRK lämnas efter framställning från myndighet i följande fall.

Myndighet Ärende om

Övervakningsnämnd eller skydds- Övervakning av dem som villkorligt konsulent frigivits, dömts till skyddstillsyn eller överförts till vård utom anstalt Den som är intagen på anstalt men erhållit tillstånd att vistas utom denna Socialstyrelsen eller barnavårds- Adoption eller vårdnad om barn nämnd Åtgärd enligt 4 eller 7 kap. bamavårdslagen Socialstyrelsen, länsnykterhets- Öppen vård eller tvångsintagning på nämnd eller kommunal nykter- vårdanstalt enligt lagen om nykterhetsnämnd hetsvård Luftfartsverket Lämplighetsprövning enligt luftfartskungörelsen (1961: 558).

Tidigare nämnda begränsningar vid uppgiftslämnande enligt 6 § 2 stycket och 7 § PRL gäller även vid utlämnande av uppgifter från lokalt polisregister.

1.5 Rättelse av uppgift i polisregister

25 § innehåller en särskild bestämmelse om vad som skall iakttas av den som i tjänsten tar befattning med uppgift från polisregister. Finner denne anledning anta att uppgiften är oriktig, skall detta genast anmälas till den myndighet som för registret.

1.6 Sammanfattning

för att myndighet eller enskild skall få upplysningar om Förutsättningen innehållet i eller utdrag av polisregister är att föreskrift därom finns ilag eller annan Detsamma gäller intyg eller utlåtande som författning. grundar sig på uppgifter i polisregister. Utöver vad som tidigare redogjorts för kan enligt nu gällande bestämmelser varken arbetsgivare eller enskild få upplysningar/utdrag eller intyg/utlåtande för prövning respektive sökande av anställning. Detsamma gäller exempelvis beträffande sökande till av skolöverstyrelsen ordnade kurser, utfárdande av mästarbrev för hantverkare, godkännande av låssmed, stadsbud etc. All personal hos auktoriserat bevakningsföretag skall emellertid vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad,

116 Bilaga I SOU 1975: 19 ,

ä medborgerlig pålitlighet samt lämplighet i övrigt. Prövningen ankommer på länsstyrelse eller beträffande den som har hemvist i Stockholms, _: Göteborgs, Malmö eller Visby polisdistrikt på polisstyrelsen (lag 1974: 191 om bevakningsföretag).

SOU 1975: 19 117

Bilaga 2 Hearings och skriftliga yttranden

Utredningen har hört ett antal organisationer och institutioner i syfte att få synpunkter inom ramen för utredningsarbetet. Vi redovisar synpunkterna i två avdelningar, I och II. Avdelning I omfattar för utredningen väsentliga utdrag ur justerade intervjuer och skriftliga svar på en begränsad enkät. Avdelning Il innehåller för utredningen väsentliga utdrag ur justerade synpunkter som framkommit vid andra hearings. De synpunkter som redovisasi bilagan har sålunda - förutom annat material utgjort underlag vid utredningens behandling och lösning av förelagda problem.

I Muntliga och skriftliga enkätsvar

Datum Organisation Företrädare i

1973-09-177 Sveriges trähusfabri- O. Landberg

kanters riksförbund 1973-09-17 Snickerifabrikernas Dir. Sten Cassel och riksförbund ombudsman Söderberg 197 3-09-1 8 Hyresgästernas Förbundsordf. Erik riksförbund Svensson och utredningssekreterare Claes Engelstam 1973-09-19 HSB: s riksförbund Förbundsjurist G. Printz och förvaltningschef M. Carlsson 1973-09-20 Sveriges allmännyttiga Dir. Björn S. Björnström och bostadsföretag, SABO ingenjör Tage Kruse 1973-09-21 Byggandets Samordning AB Ingenjör Enar Törnkvist 1973-09-21 Sveriges villa- Förbundsjurist S. Rietz ägareförbun 197 3-09-31 Sveriges fastighets- Dir. B. Tallberg och dir. T. Danielsägareförbund son båda representerande Sthlms fastighetsägareförening 1973-09-24 Sveriges köpmannaförbund Dir. B. Sundewall 1973-09-27 Stockholms kriminal- Kriminalkommissarie E. Carlgardt, avdelning och rikspolis- kriminalkommissarie B. Johansson, styrelsen kriminalinspektör N. Tufvesson, ing. O. Swensson

118 Bilaga 2 SOU 1975: 19

Datum Organisation Företrädare

197 3-10-05 ER-nämnden Ingenjör Blomberg 1973-10-15 Svenska arkitekters Arkitekt L. Wahlman och riksförbund, SAR byggnadsing. A. Forssén a Sveriges villaägareförbund har inte besvarat frågorna men vid sitt styrelsemöte den ll november 1973 uttalat att förbundet hälsar med tillfredsställelse varje förslag till åtgärd som kan bidraga till att öka villaägarnas konsumentskydd. .

l

Frågor vid hearing

1. Vilket behov föreligger av att utfärda byggnadstekniska föreskrifter 1 Anser ni att en sådan l angående inbrottsförebyggande åtgärder? l - som gör det möjligt ändring i byggnadsstadgan för planverket utfärda tvingande föreskrifter samt råd och anvisningar - är en angelägen uppgift i inbrottspreventivt syfte? 2. Vad år det som nu närmast brister om man ser på inbrottsskydd i bostäder? 3. Vad kan tekniskt göras för att förbättra situationen? 4. Bör produkter för intrångsskydd kontrolleras, klassas eller godkännas i någon form - t. ex. genom att kommande svensk standard görs tvingande? S. Skall t. ex. extralås (A-7) få sättas in också i lägenheter (gamla som nya)? Vilken juridisk rätt har hyresgäst att sätta in extralås i lägenhet? 6. Vad har det för förvaltningsmässiga konsekvenser (t. ex. med

avseende på användning av huvudnyckel)? Vilka skäl för och emot

huvudnyckelsystem kan anföras? 7. Ser hyresvärdar kontinuerligt över låsbeståndet i fastigheter? Finns någon bestämmelse härom? 8. Vad kan göras för att främja utveckling, tillverkning och försäljning av säkra lås och andra skyddsanordningar i anslutning härtill? 9. Anser ni att vandeln hos den som arbetar med lås och nycklar har betydelse för låssäkerhet? 10. Har yrkeskunnigheten betydelse för låssäkerhet? 11. Vad anser ni om behovet av auktorisation eller annan prövning (t. ex. tillstånd) för att driva låsinstallationsverksamhet? Principiella aspekter? 12. Hur kan man komma till rätta med det förhållandet att numera ämnen till spärrade profiler tillhandahålls av utländska nyckelämnestillverkare? 13. Hur kan man komma till rätta med det förhållandet att nycklar och nyckelskärmaskiner tillverkas och säljs utan kontroll i landet? 14. Bör kontroll i någon form etableras avseende försäljning av dyrkverktyg? Hur? 15. Finns det andra tänkbara konsumentpolitiska m. fl. åtgärder beträffande lås och låsskydd (utbildning? av vilka?).

SOU 1975: 19 Bilaga 2 119

;2.1 Om byggnadstekniska föreskrifter m. m. (frågorna 1-4)

2.1.1 Sveriges trähusfabrikers riksförbund

Fråga 1 -4 Förbundet skulle inte motsätta sig ett förslag om ändring av byggnadsgavs möjligheter att utfärda tvingande föreskrifstadgan så att planverket ter om inbrottsskydd. Brottsligheten ökade. Det var angeläget förebygga s. k. tillfällighetsbrott. För närvarande var dörrkvaliteten mycket varierande. Nuvarande dörrar var i flera fall lätta att bryta upp eller slå sönder. - de statsbelånade - med exklusivt Ofta förseddes småhus även utformade ytterdörrar. Priset för en sådan dörr kunde många gånger vara Om ökad säkerhet fördyrade dörren med något hundratal kronor högt. hade dessa kostnader knappast någon avgörande betydelse. Om sjutillhållarlås monterades redan på dörrfabriken torde det bli mindre kostsamt än när det skedde hos konsumenten. Frågan om mellandörrslås borde ökade kostnader för säkrare ytterdörrar torde i slopas för att uppväga och för sig kunna prövas. Skäl kunde dock anföras för att ha kvar mellandörrslås. Något slags dörrspärr fordrades under alla omständigheter även beträffande mellandörrar. Fönster var en produkt som var utsatt för åverkan. Här förelåg dock svårigheter att åstadkomma ett adekvat skydd.

2.1.2 Snickerzfabrikemas riksförbund

Fråga 1 Förbundet hade inte någonting att erinra mot ett förslag att ändra så att planverket kunde utfärda tvingande föreskrifter byggnadsstadgan om inbrottsskydd. Behov förelåg av sådana byggnadstekniska föreskrifter. En förutsättning för att ändra byggnadsstadgan var att standard tillskapades så att hänvisning till standard kunde ske av ansvarig instans. Från branschen på nuvarande typgodkännande av såg man positivt planverket med tillverkningskontroll hos t. ex. statens provningsanstalt.

Fråga 2 Bristerna beträffande dörrar hade nu utretts genom byggstandardise- Däremot återstod utredningsarbete på fönster- och beslagsidan. ringen. Det att också beträffande dessa var angeläget byggstandardiseringen produkter tog upp frågan om svensk standard.

Fråga 3 För att förbättra situationen fick man se över hela problemkomplexet inklusive ljud- och brandisolering. Brevlådeinkast kunde t. ex. slopas och särskilda installeras vid fastighetsentrén. Ny standard beträffanpostfack de t. ex. dörrar torde medföra ökade kostnader för konsumenten. Men

i 120 Bilaga 2 sou 1975: 19

redan i dag fyllde flera tillverkare de krav som sannolikt skulle komma att fastställas i svensk standard. Kvaliteten hade även ökat beträffande lås och beslag under det senaste halvåret. Några uppskattningar fanns ej om vilka merkostnader högre standard förde med sig. Det torde dock inte röra sig om särskilt stora fördyringar. Det var viktigt att man fick överensstämmelse mellan mekanisk påfrestning på dörrar och ökat låstekniskt inbrottsskydd. Det kunde diskuteras om mellandörrslås kunde slopas. Även om så skedde generellt uppstod senare risk för enskilda önskemål om lås i mellandörrar. Detta skulle medföra att serieproduktionen bröts och leda till högre kostnader. För övrigt torde f. n. kostnaden för mellandörrslås vara relativt ringa. Under alla omständigheter behövdes någon anordning för att stänga en dörr.

Fråga 4 Det var inte utan vidare klart att kommande svensk standard skulle göras tvingande. Statens planverk kunde visserligen kräva att det skulle finnas visst intrångsskydd men inte i detalj fastställa hur detta skydd skulle se ut. Dörrtillverkarna hade uttalat förhoppningen att kommande föreskrifter byggde på svensk standard. Det viktiga var att provningsmetoder fastställdes. Enskild företagsstandard måste undvikas.

2.1.3 Hyresgästemas riksförbund

Fråga 1 Förbundet hade principiellt inställningen att tvingande föreskrifter borde finnas i så liten utsträckning som möjligt. Av den anledningen var förbundet tveksamt till en åtgärd av det slag som utredningen övervägde. Å andra sidan torde förbundet inte komma att motsätta sig en ändring av byggnadsstadgan om en sådan ändring bedömdes nödvändig. I första hand borde dock inbrottsskyddet ombesörjas med andra medel.

Fråga 2 Brister förekom på flera områden. Det var för lätt t. ex. att få tillgång till nycklar på ett orättmätigt sätt. Vidare fanns det konstruktionsbrister i dörrar vid entréer, fönster, väggkonstruktioner. Detta gjorde det ofta lätt för inbrottstjuvar att ta sig in i bostäder. I vart fall för villor borde det dock vara svårt att komma fram till säkert skydd utan höga kostnader och andra nackdelar som kunde inträffa.

Fråga 3 Det var svårt uttala sig om vad som borde göras för att förbättra situationen. Förbundet ville inte förorda att brevlådor sattes upp i fastighetsentrén. Detta innebar dels standardsänkning, dels risk för att

SOU 1975: 19 Bilaga 2 121

värdeförsändelser m. m. tillgreps. I sin tur krävdes då särskilt skydd av brevlådorna. Det var bättre att söka få fram en mer tillförlitlig brevlådekonstruktion, så beskaffad att den ej kunde nyttjas för att komma åt dörrvredet på insidan av dörren. Förbundets principinställning är att söka bromsa kostnadshöjningar för bostäder. Men mycket beror på vad slags kostnader det gäller. Nya låsanordningar borde t. ex. inte medföra så stora kostnadshöjningar och torde därmed knappast påverka boendekostnaderna. Däremot kunde kostnaderna bli höga om helt nya, komplicerade konstruktioner kom fram. Om det blev föreskrifter om ökat inbrottsskydd och därav följde kostnadshöjningar, måste också gränsen för statligt belåningsvärde omprövas.

2.1.4 HSB: s riksförbundl

Fråga 1 Företrädama för HSB ansåg att HSB inte skulle motsätta sig ändring av byggnadsstadgan så att planverket därefter kunde utfärda råd och anvisningar. Sådana är inte tvingande och medför större flexibilitet för bostadsföretagen. Däremot var det knappast angeläget att föreskrifter av tvingande karaktär utfärdades. Inom HSB hade man inte upplevt att inbrottsfrågoma utgjorde något stort problem. Företrädama för HSB hänvisade till Jordabalken, kap. 12 (hyreslagen), 9 §. Denna paragraf kunde tolkas så att lägenheten inte var fullt brukbar om låset var undermåligt. Det var dock tveksamt om detta lagrum kunde åberopas för att åstadkomma ändringar i låsskydd för lägenhetshavare som en tid bott ilägenheter.

Fråga 2-3 Problemet med nuvarande cylinderlås var närmast att förreglingen inte fungerade om springan mellan karm och dörr var för stor. Brister fannsi karmkonstruktionen. Kraftigare slutbleck behövdes liksom stiftade dörrar. Om bättre lås och slutbleck installerades löstes säkerligen många problem utan att kostnaderna blev för höga. Det var i första hand den vägen som måste följas. Nu förelåg för övrigt lås som i samma kista förenade cylinderlås och sjutillhållarlås. Åtgärder av detta slag som företogs vid nyproduktion av bostäder medförde sannolikt lägre kostnader än om ingrepp företogs i det äldre bostadsbeståndet. I och för sig kunde väl tänkas att låsen i en bostads innerdörrar slopades och att man därigenom något reducerade kostnaderna. Å andra sidan var sådana Lämnade synpunkter innerdörrlås bra i vissa situationer, t. ex. vid uthyrning av rum. i den utsträckning de inte givit uttryck för gällande rätt eller HSB: s praxis rörande förvaltning av Fråga 4 flerfamiljsfastigheter uttrycker endast Printz Typgodkännande för låsskyddsprodukter var något som i och för sig och Karlssons uppfattkunde synas tilltalande. HSB skulle sannolikt inte reagera negativt om ning.

122 Bilaga 2 SOU 1975: 19

bestämmelser om obligatoriskt typgodkännande av lås infördesfön nyproduktion.

2.1.5 Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, SABO

Fråga 1 -3 Det var svårt att sätta in extralås f. n. med hänsyn till att moderna dörrar hade en bräcklig konstruktion och saknade träkloss med urtag för extralås. Därför borde dörrar från början konstrueras så att extralås kunde installeras och samtidigt borde de nya såkerhetsslutblecken monteras. SABO hade ingenting emot att byggnadsstadgan ändrades så att planverket kunde utfärda föreskrifter. Men dessa föreskrifter borde inte göras för omfattande. Till en början syntes viss försiktighet böra iakttas och begränsning ske till dörr- och låssidan. Då blev kostnadsökningarna sannolikt måttliga. Generellt kunde dock sägas att byggnadstekniska föreskrifter som medförde säkrare inbrottsskydd och därmed minskade försäkringspremier var angelägna. Kostnaderna för hemförsäkring var i dag höga och hade till följd att konsumenterna i vissa fall avstod från att försäkra sina hem. Innerdörrlås var värdelösa men hade viss psykologisk betydelse för en del personer som kände ökad trygghet genom att låsa sådana dörrar. Å andra sidan kunde man tänka sig ersätta dessa lås med en enkel anordning som höll innerdörren i rätt läge. Dörrarna kunde exempelvis också förberedas så att låskista skulle kunna monteras om det uppstod behov därav.

Fråga 4 Någon form av typgodkännande av lås skulle kunna tänkas. Eftersom obligatoriskt godkännande innebar försäljningsförbud av icke godkända lås på den svenska marknaden uppstod ej några nackdelar från konkurrenssynpunkt. Samtliga företag som sålde lås i Sverige skulle då konkurrera med produkter som fyllde grundkraven enligt typgodkännandet.

2.1.6 Byggandets Samordning AB?

Fråga 1 Stor tveksamhet råder om myndigheterna skall ge ut föreskrifter om “ BSAB är ett för bran- inbrottsskydd. Sådana krav bör kunna föras fram genom ändring av schen gemensamt organ aktuella svenska standarder. som ägs av 17 st. intresseorganisationer. Bolaget har till föremål för sin verksamhet att verka för sam- Fråga 2-3 ordning, kommunikation Det är väsentligt att känna till hur tjuvar tar sig in i lägenheter. och information inom byggandet. Nuvarande cylinderlås med snedkolv och ofta dåligt fungerande förreg-

SOU 1975: 19 Bilaga 2 123

ling är i många fall lätta att forcera genom brytning. A 7-lås bör kunna öka inbrottsskyddet men nuvarande dörrar är i de flesta fall inte konstruerade för att extra lås skall kunna monteras. Vidare kan gångjärnssprintar lätt slås ur. Altandörrar är vidare lätta att bryta upp. Kanske bör sådana dörrar göras lika starka och få samma utseende som ytterdörrar. Fönster är en annan svag punkt. Att förse fönster med lås är emellertid En förbättring kan ske om fönster inte görs öppningsbara utani dyrbart. stället förses med en smal öppningsbar vädringslucka. Åtgärder av detta slag kan företas vid nyproduktionen av bostäder.

Fråga 4 Om nya svenska standarder inom området dörrar, fönster och lås kom fram torde problemen i stort vara lösta och andra åtgärder knappast vara erforderliga.

2 .l .7 Sveriges fastighetsägareförbunds

Fråga 1 Byggnadstekniska föreskrifter borde om möjligt undvikas och frivillig anpassning till modernare standard i stället vara det primära. För övrigt skedde i regel vid sanering av äldre hus sådan upprustning att också bättre inbrottsskydd åstadkoms. Låsfrågorna hade under senare år aktualiserats och beaktats mycket på grund av insatser från polisen och försäkringsbolagen.

Fråga 2 I särskilt äldre hus var dörrarna (dörrspeglarna) dåliga och behövde i många fall bytas.

Fråga 3 I många fastigheter sattes sjutillhållarlås in efter det att hyresgäster genom försäkringsbolagens information uppmärksammats på inbrottsproblemet.

Fråga 4 3 Typgodkännande av t. ex. lås var en tveksam utväg att lösa inbrotts- Fastighetsägareförbundet representerar privata skyddet. Antalet varianter riskerade då att begränsas och detta möjligfastighetsägare med såväl gjorde för ev. tjuvar att lättare komma underfund med hur låsen skulle äldre som nybyggda fasforceras. tigheter.

124 Bilaga 2 SOU 1975: 19

2.1.8 Sveriges köpmannaförbund

Fråga 1 För närvarande byggdes hus med låsanordningar av varierande slag. Köpmannaförbundet hade vid flera tillfällen kritiserat den otillfredsställande situationen som rådde beträffande lås. Förbundet hade därrid bl. a. anfört att försäkringsbolagen bättre borde informera och påverka arkitekterna. Detta kunde ske redan under utbildningen. På det sättet kunde man redan på planeringsstadiet ta hänsyn till kända säkerhetskrav. Många gånger godkändes säkerhetsanordningarna inte av försäkringsbolagen. Man borde kunna begära en miniminivå av säkerhet betäffande låsanordningar. Mot denna bakgrund ville köpmannaförbundet ställa sig positivt till en ändring av byggnadsstadgan som gjorde det möjligt för planverket utfärda föreskrifter angående inbrottsförebyggande åtgärder. Det var då angeläget att planverket beaktade de minimikrav som försäkringsbolagen ställde upp. Försäkringsbolagen fick inte därefter gå utöver de krav som ställdes upp från planverkets sida. Situationen skulle då inte bli bättre. Köpmannaförbundet hade för övrigt redan tidigare sökt påverka situationen genom rikspolisstyrelsen.

Fråga 2 I butikerna uppstod ofta kollision mellan intresset att få en säljande exteriör och behovet av att ha effektiva låsanordningar. man Tillgodosåg det förra önskemålet blev ofta fasaden öppen och glasad vilket i sin tur förde med sig säkerhetsrisker.

Fråga 3 Kostnaderna i anledning av säkrare låsskydd torde inte bli så stora om man beaktade Säkerhetsfrågan redan i planeringsskedet. Det torde ställa sig dyrare om säkerheten beaktades först iefterhand. Serieproduktionen hade fördelar som kunde utnyttjas också när det gällde bättre låssäkerhet.

Fråga 4 Köpmannaförbundet torde knappast sätta sig emot om tvingande standard ställdes upp på låsområdet. För närvarande utgjorde skyltfönstren extraordinära risker. Här fanns ett svårlöst problem i säkerhetshänseende. Även från glasförsäkringssynpunkt var förhållandena otillfredsställande. Oklarheter i kontraktsförhållanden mellan hyresgäst och hyresvärd innebar att vissa fönster var dubbelförsäkrade, vilket innebar att skador inifrån betalades av hyresgästen och skador utifrån av fastighetsägaren.

SOU 1975: 19 Bilaga 2 125

2.1.9 Företrädare för Stockholmskriminalen och rikspolisstyrelsen g Fråga 1 -4 i Polisen ansåg det angeläget att byggnadstekniska föreskrifter utfärdades angående inbrottsförebyggande åtgärder och tillstyrkte ändring av byggnadsstadgan. Därvid måste brandtekniska aspekter beaktas. Det var viktigt att inte kollision uppstod med hänsyn till brandsäkerheten. De moderna dörrarna uppvisade f. n. stora brister. Vidare var de s. k. utrymningslåsen dåliga. Tjuvar kunde ta sig in på ett ställe men ut på ett annat. I princip borde tjuvar förhindras att ta sig ut på annat ställe än där de brutit sig in. Nuvarande byggmetoder har inte tillfredsställande löst frågan om p ordentlig infästning av dörrar i kringliggande vägg. Krav borde utfärdas på fast infästning av dörrar i murkonstruktion m. m. Gipsväggar, glas eller annat ömtåligt material borde inte få förekomma runt dörrkarmen. Tjuvarna borde sålunda förhindras att ta sig in genom vägg bredvid en dörr. Nuvarande moderna dörrar skyddade visserligen i viss utsträckning mot brand och buller, men utgjorde inte tillräckligt skydd mot inbrott. Ofta var de konstruerade så att tunna träfiberskivor omgav något slags fyllning t. ex. aluminiumfolie för brandskydd och halmplattor eller liknande material för bullerskydd. Dörrkarmama uppvisade även brister. Ofta ville fabrikanterna utnyttja trävirket noggrant. Därför kunde mani många fall finna skarvar i karmarna. Från hållfasthetssynpunkt var detta förfarande förkastligt. Det ersatte inte den naturliga hållbarheten hos trä. Skarvarna var i vissa fall starkare än själva träkonstruktionen. Här berodde det mycket på den teknik som utnyttjats vid tillverkningen. Det krävdes följaktligen att limtekniken kontrollerades. Inbrottstjuvar kunde enbart genom att knacka på väggen känna var den svaga punkten var. Kunde man ställa krav på ljud- och brandisolering kunde man lika gärna ställa krav på inbrottsskydd. De enskilda hyresgästerna måste av fastighetsägarna kräva bättre inbrottsskydd. Sjutillhållarlåsen var bra, men också de moderna cylinderlåsen var tillfredsställande med hänsyn till konstruktion. Situationen skulle vara sämre om inte försäkringsbolagen nu ställde vissa krav på inbrottsskydd för att bevilja hemförsäkring vid visst belopp. Genom att säkerhetsaspekterna hölls tillbaka i dag kunde visserligen byggkostnaderna pressas ned. Men även om en bra dörr kostade ca 350 å 400 kronor och också övrigt låsskydd innebar fördyringar skulle detta vara acceptabelt med hänsyn till den ökade säkerhet som uppnåddes. Visserligen följde höjda kostnader om bättre inbrottsskydd skapades men kostnaderna fördelas på ett stort antal år och innebär därför mycket måttliga hyreshöjningar. Brytning på dörren ökade springan mellan dörr och karm vilket många gånger medförde att kolven vek sig. Om låskolven gjordes något längre skulle ökat motstånd bli följden. Det skulle bli svårare att bryta eftersom den känsliga punkten på låskolven skulle flyttas in i kistan. Detta gällde cylinderlås. Men också sjutillhållarlås hade brister. Kolvlängden för

126 Bilaga2

sådana lås kunde också ökas något. Genom att låskistan nu i två

gjordes

delar reducerades för övrigt hållbarheten, något som underlättade brytning. Om dörrens passning till karmen var bra utgjorde emellertid sjutillhållarlås en utomordentlig komplettering till cylinderlåsen.

2.1 .10 ER-nämnden (skriftligt svar den 14 november 1973)*

Fråga 1 Det föreligger ett klart behov av att utfärda byggnadstekniska föreskrifter angående inbrottsförebyggande åtgärder. En ändring i byggnadsstadgan med införande av tvingande föreskrifter, samt råd och anvisningar beträffande entrédörrar (inkl. terrass- och balkongdörrar), fönster samt omslutningsväggar måste anses som en mycket angelägen uppgift i inbrottspreventivt syfte.

Fråga 2 Vad som brister hos befintliga bostäder beträffande inbrottsskydd är: a) att lås och slutbleck är för svaga b) att dörrar är för klent konstruerade c) att dörrkarmarna inte håller d) att det förekommer gångjärn med utslagbara sprintar e) att gånärnen har dålig infästning i karmen f) att brevlådsinkasten är felkonstruerade och felplacerade g) att karmarnas infästning är för svag h) att dörrens omslutande vägg är för svag i) att terrassdörrar inte har låsbara handtag på insidan j) att fönsterhaspar respektive äggvred är för lätta att peta upp utifrån k) att i till bostäder i hyreshus hörande vinds- och källarutrymmen förvaras ofta stöldbegärligt gods bakom s. k. hönsnät och enkla grindar utan möjlighet att låsa betryggande l) att nycklar är alltför lätt tillgängliga för obehöriga. Kontroll av nyckeltillverkning bör åstadkommas samt försök till disciplin hos behöriga nyckelinnehavare.

Fråga 3. 4 situationen kan man: ERq-lämnden, dvs. namn. För att förbättra den för egenskapsredovis- .. . . . . . .. . . .. . a) utfarda minimikrav pa hallfasthet for las med tillhorande beslag sasom ning inom byggfacket, ha, en rådgivande grupp för slutbleck, tryckes- och nyckelhålsskyltar m. m. med genomgående projektet lås. Gruppen har Skruv d n trd - . inklusive

ägejdefåäfhfdåâut_

b) utfärda minimikrav på hela dörrenhetens hållfasthet karm, redningen framställda lås och gångjärn samt infästning i omslutande vägg 353mm Samt h” “u “ämn” c) utfärda minimikrav på hållfasthet av till dörr omslutande vägg den avgett detta yttrande . . . .. .. . . .. d) brevmkast l eller bredvid dorren bor om moJligt inte förekomma. Se som överlämnats till låsutredningen. även fråga 2f. (Utredning pågår inom Generalpoststyrelsen)

SOU 1975: 19 Bilaga 2 127

e) förbättra spanjolettbeslagen till terrass- och balkongdörrar samt som standard förse dem med låsbara handtag på insidan f) förbättra fönsterlåsen genom att som standard införa spanjolettbeslag, helst med möjlighet till låsning g) undvika för många öppningsbara källarfönster och istället gå in för fasta fönsterpartier (hålglasblock eller liknande) h) i villor och radhus gå in för fasta fönsterpartier i sådana rum där terrass- eller balkongdörr finns i) i större utsträckning montera isolerglas i fönster och fönsterdörrar. Härigenom erhålles bättre förutsättningar (kraftigare ramkonstruktion av trä) för att inmontera säkrare lås och beslag. Dock må påpekas att s. k. metallpartier skall utformas så att lås med erforderligt montagedjup kan inmonteras glasfönster i entrédörrar samt ljusöppningar intill dessa j) undvika dörrar. Om ljusöppning krävs bör betongglas eller liknande användas.

Fråga 4. Bestämmelser i byggnadsstadgan bör kompletteras med av planverket utfärdade föreskrifter, råd och anvisningar ingående i Svensk Byggnorm. Dessa föreskrifter bör vara formulerade för att bl. a. underlätta produktutvecklingen. Godtagbara tekniska lösningar bör om möjligt vara anknutna till svensk standard, och/eller vara typgodkända av planverket, varvid svensk standard bör göras tvingande.

2.1.1 1 Svenska Arkitekters Riksförbund

Fråga 1 Generellt gällde att eventuella föreskrifter måste vara allmängiltiga och flexibla så att förändringar i utvecklingen kunde beaktas. Det förelåg i alltid en viss risk för att föreskrifter kunde verka hindrande i princip någon mån på utvecklingen. Om krav uppställdes så att många kunde konkurrera var detta att föredra. Mot denna bakgrund fanns anledning ställa sig tveksam till att utfärda tvingande föreskrifter. Ivart fall var det viktigt att man såg till att husens kvalitet inte försämrades. Kravet på flexibilitet framställs ofta från beställarsidan som viktig vid projektering av affärscentra. Detta innebär att man eftersträvar byggkonstruktioner som är lätta att flytta, demontera eller riva. I sådana sammanhang kan kravet på inbrottsskydd medföra tunga väggar av betong vilket kan innebära en lägre grad av flexibilitet och därmed försvåra framtida omdisponeringar. Det förelåg också vissa risker med råd och anvisningar. Byggnadsnämnderna kunde t. ex. komma att skilja sig åt i fråga om tolkning av dessa råd och anvisningar.

128 Bilaga 2 SOU 1975: 19

Fråga 2 I första hand var dörrar och fönster s. k. svaga punkter från inbrottssynpunkt. För markbostäder var det såväl dörrar som fönster som utorde riskmoment, för höghus i regel endast dörrar. Dörrar i moderna fastigheter fick i princip anses vara relativt svårare att forcera än dörrari äldre fastigheter. Inte bara dörrar utan också lås, beslag, gångjärn, infästning av karmar m. m. utgjorde riskmoment. Brevinkastens utformning föranledde sannolikt att intrång kunde ske i vissa fall. Från inbrottssynpunkt kunde det synas vara till fördel att ta bort brevinkasten och arrangera brevlådor i flerfamiljshusens entréer. Å andra sidan kunde man i och för sig tänka sig att särskilt stabila plåtbrevlådor installerades på insidan av ytterdörrar så att brevinkastet inte kunde nyttjas för intrång.

Fråga 3 För att förbättra situationen förelåg sannolikt många möjligheter. Balkongdörrar kunde förses med tillfredsställande lås. Även om glasrutan slogs sönder var det svårt för tjuven att ta sig in och ut ur huset eftersom dörrarna var låsta. Vid projektering av nya markbostäder försågs ytterdörr numera ofta med sjutillhållarlås. Vid krav på huvudnyckelsystem var det i dagens läge icke möjligt att använda sjutillhållarlås. Att se till att klossar bakom dörrkarmar inte föll bort sedan virket torkat var i princip endast en kontrollfråga. För att undvika petning av låskolvar kunde dörrkarmar göras kraftigare och infästningen förbättras. Det fanns knappast anledning att spara kostnader genom att slopa låsen i innerdörrar. Kostnadsmässigt sett hade sådana lås ytterst ringa betydelse. Även om många människor inte låste innerdörrar (delvis på grund av att nycklar snabbt tappades) fanns det personer som fann det önskvärt att kunna låsa innerdörrar. En viss rimlig höjning av kostnadsnivån i samband med förbättrade byggkomponenter fick accepteras om resultatet blev bättre inbrottsprevention som kunde leda till lägre försäkringspremier. Det var för övrigt inte säkert att en förbättrad standard skulle föra med sig merkostnader. Om standardkraven drogs upp så att konkurrens blev följden torde konsumenterna kunna få fördelar prismässigt sett.

Fråga 4 Statliga bostadslån lämnades inte om inte vissa standardkrav uppfylldes (bostadslånekungörelsen). Till dessa standardkrav skulle man i framtiden också kunna föra krav på viss låsstandard. För närvarande var större delen av bostadsproduktionen statligt belånad. Produkter för intrångsskydd borde kunna kontrolleras, klassas eller godkännas i någon form. I övrigt kunde standard för sådana produkter göras tvingande i den utsträckning som gällde för övrig svensk sttandard för närvarande.

SOU 1975: 19 Bilaga 2 129

2.2 Om extralås m. m. (frågorna 5-7)

2.2.1 Hyresgåsternas riksförbund

Fråga 5 Hyresgäst hade ingen juridisk rätt att sätta in t. ex. sjutillhållarlås i ytterdörren. Överenskommelse fordrades med hyresvärden. Hyresgäst var skyldig återställa dörr i ursprungligt skick om extralås monterats utan tillstånd. Något rättsfall i saken torde inte föreligga.

Fråga 6 Huvudnycklar för bostäder innebar alltid risker. Men fastighetsägaren måste i vissa situationer (t. ex. vid brand- och vattenskador) kunna ta sig in i lägenheten. Detta var möjligt med huvudnyckel. För den händelse hyresgäst låst dörr med extralås, vilket nödvändiggiort uppbrytning av dörr, var hyresgästen skadeståndsskyldig. Hemförsäkringen gällde inte i detta fall. Förbundet hade inte någon gång motsatt sig fastighetsägarens rätt att få tillträde till lägenheter. Men fastighetsskötare fick givetvis inte ta sig in i lägenheter om inte särskilda situationer förelåg, som utan vidare gav fastighetsskötaren rätt att ta sig in. Huvudnyckel var bra att ha om hyresgäst låste sig ute, tappade sin nyckel m. m. En möjlighet skulle vara att på något sätt försvåra att nyckelkopior såldes fritt.

Fråga 7 Någon bestämmelse fanns inte. Sådan genomgång torde knappast ske.

2.2.2 HSB: s riksförbund

Fråga 5 Hyresgäst hade rent formellt enligt hyreslagen inte rätt att utan vidare sätta in extralås. Men HSB hade alltid medgivit hyresgäst sådan rätt. Bostadsrättshavare hade särskild nyttjanderätt till fast egendom och hade därför rätt att installera extralås. Enligt hyreslagen 11 § kunde - om lägenhet t. ex. på tillträdesdagen inte var i det skick hade rätt att fordra hyresgästen hyresgästen

avhjälpa bristen på hyresvärdens bekostnad om hyresvärden underlät att

efter tillsägelse ombesörja åtgärden så snart det kunde ske. Detta gällde enligt HSB givetvis även brister i lås. Något fall hade dock aldrig varit uppe till prövning i fråga om lås. Man fäste även uppmärksamheten på 15 § enligt vilken hyresvärden under hyrestiden skulle hålla lägenheten i sådant skick som angavs i 9 §.

130 Bilaga 2 SOU 1975: 19

Fråga 6 Förvaltningssidan i HSB ansåg i princip att det fanns fördelar med huvudnyckelsystem. I regel utfördes underhåll genom fastighetsförvaltningens försorg. För att utföra service måste man ha tillträde till lägenheterna. Service kunde med fördel utföras när lägenhetshavaren inte var hemma. Huvudnyckel gjorde det möjligt få tillträde till lägenhet. Sådan service försvårades om huvudnyckelsystemet slopades. Då måste ju lägenhetshavaren lämna ifrån sig sin nyckel till fastighetsskötare när åtgärd av något slag måste företas i lägenheten. Givetvis var detta förfarande möjligt men det medförde dock besvär för alla parter. Saken ställde sig något annorlunda om en kombinerad låskonstruktion kom fram. Då fanns låstrygghet under alla dagar utom den dag då service måste utföras och då sjutillhållamyckeln kunde deponeras hos t. ex. fastighetsskötaren. Företrädarna för HSB ansåg dock att risken för missbruk av huvudnyckel inte var stor om nyckeln förvarades på ett tillfredsställande sätt. Men det var givet att ett begränsat antal personer skulle ha ansvar för förvar av huvudnyckel.

Fråga 7 Det fanns ej någon särskild skyldighet för hyresvärd att se över låsbeståndet i en fastighet. Betydelsen av att man såg över låsen hade dock uppmärksammats mer och mer under de senaste åren. Någon rutin för genomgång var dock inte fastlagd inom HSB även om låsen ofta granskades i samband med årlig lägenhetsbesiktning. Styrelsen i en bostadsrättsförening hade att ta ställning till översyn utan någon central rekommendation från HSB.

2.2.3 Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, SABO

Fråga 5 Hyresgäst ägde f. n. inte rätt att utan vidare sätta in extra lås. övervägande delen av SABO-företagen hade dock inte motsatt sig hyresgästers önskemål om att få montera extralås. Vad beträffade frågan om hyresgäst kunde byta ut de ursprungliga låsen i en lägenhet så gällde att sådana krav inte kunde framställas om inte låset var förslitet. Hyresvärden å sin sida kunde ibland finna det angeläget byta ut lås för att förbättra låsbeståndet. Ett av de problem som måste beaktas när hyresgäst monterade extralås var att vederbörande okontrollerat kunde låta tillverka extranycklar vilket en hyresgäst inte hade rätt att göra. Någon form av kontroll från hyresvärdens sida över nyckeltillverkningen erfordrades följaktligen. Hyresgäst som lät installera sjutillhållarlås måste till hyresvärden avhända sig rätten att låta göra nyckelkopior. Med andra ord borde äganderätten till låset övergå till hyresvärden även om hyresgästen köpte låset.

SOU 1975: 19 Bilaga 2 131

Fråga 6 Huvudnyckelsystemet förde med sig stora fördelar. Vid besiktning behövdes huvudnyckel. Det var vidare lätt att samordnat utföra servicei en fastighet. Allteftersom fastighetsskötandet rationaliserades och fördes samman till större distrikt måste förebyggande serviceåtgärder vidtas för att bringa ned kostnaderna. Det var exempelvis lämpligt att byta alla packningar samtidigt ien fastighet, vilket sparade flera arbetsmoment. En sådan serviceåtgärd försvårades om flera lägenhetshavare installerat sjutillhållarlås. Kostnaderna ökade genom att förnyade servicebesök fick ske. F. n. fick bostadsföretagen bära dessa kostnader. Om alla lägenhetshavare skaffade extralås torde kostnadsfördyringen för upprepade besök bli så stor att bostadsföretagen sannolikt fick kompensera sig genom att höja hyrorna. Huvudnyckelsystemet hade emellertid också nackdelar. En sådan var att fastighetsskötaren måste bära huvudnyckeln, vilket kunde innebära risk för att den tappades. Kassaskåp där huvudnyckel förvarades kunde stjälas m. m. Stiftelsen Sollentunahem m. fl. hade ett system enligt vilket hyresgäst med extralås kunde stoppa extralåsnyckeln i särskild låda utplacerad på bostadsområdena. Lådan var så konstruerad att nycklarna inte kunde tillgripas av obehörig.

Fråga 7 SABO-företagen lät se över låsbeståndet vid de besiktningar som skedde med 10-års intervall. Det var emellertid svårt att avgöra om ett lås var i dåligt skick eller inte. Vissa företag hade diskuterat möjligheten att med 10- eller 15-års intervaller byta ut låscylindrarna.

2.2.4 Sveriges fastighetsägareförbund

Fråga 5 I princip hade inte hyresgäster rätt att utan vidare installera extralås. Men i fall hyresgäst utan att kontakta värden ändå lät installera lås torde inte fastighetsägaren kunna sätta sig emot detta. Efter installation av extralås var det angeläget se till att hyresgäst vid flyttning lämnade ifrån sig alla nycklar till detta lås. De ökade kostnader hyresvärd åsamkades vid installation av extralås var i och för sig inte så höga. Förbättringskostnader fick emellertid slå igenom i form av att hyran något höjdes.

Fråga 6 Frekvent installation av extralås kunde medföra vissa förvaltningsmässiga svårigheter bortsett från problem i samband med att ta sig in i lägenheter l vid nödsituationer. Å andra sidan var det en tendens att alltmer gå ifrån huvudnyckelsystem - i vart fall beträffande det privata bostadsbeståndet. De privata fastighetsägarna skulle sannolikt inte föra fram allvarliga erinringar mot ett förslag att slopa huvudnyckelsystem för bostäder.

132 Bilaga 2 SOU 1975: 19

Fråga 7 Någon bestämmelse fanns inte. Översyn av lås var ett led i det underhåll som fastighetsägare ägnade åt sina fastigheter. Här varierade praxis mellan de olika företagen.

2.2.5 Sveriges köpmannaförbund

Fråga 6 Man kunde se till att byggnadsstadgans föreskrifter också följdes för gamla bostäder och affärer. På hyran kunde sedan de kostnader slås ut som blev följden av förändrad säkerhetsstandard. I dag hade man ofta en snäv syn på bestämmelserna i hyreslagen. Det borde åligga fastighetsägaren att hålla lokaler (lägenheter, affärer) i brukbart skick även med hänsyn till inbrottsskyddet. Standardförbättringar brukade i regel tas ut i högre hyror. I och för sig kunde man tänka sig regresskrav från hyresgästers sida gentemot fastighetsägare om försäkringsbolag inte ersatte skador till följd av att sjutillhållarlås inte monterats. Det var rimligt att komma fram med en säkerhetsstandard för bostäder och en säkerhetsstandard för affärer.

Fråga 7 Nej. Om försäkringsbolagen utfärdade ändrade bestämmelser angående säkerhet var det i dag butikerna som fick ordna och betala de nya säkerhetsanordningarna.

2.2.6 Företrädare för Stockholmskriminalen och rikspolisstyrelsen

Fråga 5 Efter det att rikspolisstyrelsen hade börjat med sin informationskampanj angående sjutillltållarlås hade inbrotten i bostäder minskat. År 1971 betalade försäkringsbolagen ut totalt ca 80 milj. kronor som ersättning för bostadsinbrott. Enbart i Stockholm torde utbetalningarna från försäkringsbolagen för bostadsinbrott per år uppgå till totalt ca 20 milj. kronor. Betydelsen av sjutillhållarlås betonades. Många dörrförsäljare kunde t. ex. genom blockering av låskolven lätt företa inbrott när lägenhetsinnehavarna inte var hemma. I sådana fall kunde man inte spåra någon skadegörelse på låsen. Det var därför svårt att få ut ersättning från försäkringsbolagen och många av dessa brott anmäldes följaktligen inte. Lägenhetsinnehavaren trodde att dörren varit olåst på grund av egen oaktsamhet. Det var helt klart att extralâsen haft positiv effekt från inbrottsskyddssynpunkt. Polisen borde fortsätta på denna väg och intensifiera upplysningen. Också konsumentorganen borde engageras i denna informationsverksamhet. Det föreföll vara mycket lätt för ungdomsbrottslingar att forcera dörrar. Under år 1972 hördes 540 ungdomar under 17 år misstänkta för

SOU 1975: 19 Bilaga 2 133

inbrott. Av dessa var 71 ungdomar under 15 år. Fördelen med sjutillhållarlåsen från inbrottssynpunkt var att det tog tid att bryta sig igenom dylika lås.

Fråga 6 Huvudnyckelsystemet möjliggjorde inbrott. Endast Riksbyggen och HSB hade slopat huvudnyckelsystemet i nya fastigheter. Låsfabrikema borde föreslås undvika huvudnyckelsystem för bostäder. Det var sålunda önskvärt med lagstiftning om förbud att använda huvudnyckel. Närvarande representanter för polisen ansåg att huvudnyckelsystem för bostäder inte borde förekomma. De ansåg också att bakkantssäkring (stiftning m. m.) borde finnas och att krav borde ställas på utformningen av sådan säkring. Gångiämen borde ha samma brytmotstånd som dörrar.

2.2.7 ER-nämnden Fråga 5 Extralås eller byte av befintligt lås bör vidtas i dörr till lägenhetsentré. För närvarande kan hyresvärd kräva att hyresgäst återställer dörren till sitt ursprungliga skick, vilket kan innebära att hyresgäst vid avflyttning måste kosta på helt ny dörr. Frågan borde juridiskt behandlas.

Fråga 6 ER-nämndens bedömning av centrallåssystems vara eller icke vara bör hänskjutas till de förvaltande bostadsföretagen.

Fråga 7 Tyvärr icke. Bestämmelse finns icke. En regelbunden översyn av låsbeståndet i ett hyreshus skulle redan det avvärja många illegala intrång, och om översyn utförs av icke fackfolk, har det visat sig att lås kan bli fördärvade.

2.3 Om utveckling m. m. av lås och andra skyddsanordningar

(fråga 8)

2.3.1 Snickenfabrikemas riksförbund

Brytskydd var en tvivelaktig skyddsanordning som kunde göra det lättare för inbrottstjuven att bräcka upp en dörr.

2.3.2 Sveriges fastighetsägareförbund Målinriktad information torde på sikt driva utvecklingen i positiv riktning.

134 Bilaga 2 SOU 1975: 19

2.3.3 Sveriges köpmannaförbund Försäkringsbolagen borde övertalas att lämna rabatt på försäkringen om hyresgästen/butiken anordnade säkert skydd som dokumenterades genom intyg av något slag. Det skulle ge motivation hos konsumenterna] butikerna att uppnå ökad säkerhet.

2.3.4 Företrädare för Stockholmskriminalen och rikspolisstyrelsen Det fanns en klar strävan hos tillverkarna att få fram bättre lås som kunde stå emot olika nya angreppsmetoder. Oavsett om standard fastställdes skulle utvecklingen gå framåt och kunskapsnivån inte ligga kvar på den nivå som en standard drog upp. Från fabrikantintressen helt fristående provning och därmed även ev. förslag till produktutveckling borde dock - trots det ovan relaterade - komma i fråga. En kontroll av att standarden följdes var dock nödvändig.

2.3.5 ER-nämnden Se svar på fråga 4. Härutöver krävs bl. a. en effektiv information till allmänheten om behovet av inbrottsskydd samt ett intimt samarbete mellan olika intressenter inom området, t. ex. byggnadsmaterialtillverkare, arkitekter, byggnadsentreprenörer, lås- och nyckeltillverkare, låssmeder, försäkringsbolag, polismyndigheter med flera.

2.3.6 Svenska Arkitekters Riksförbund Kvalitetskraven formulerade så att tillverkarna borde vara allmängiltigt nationellt som internationellt - kunde konkurrera bättre. Särskilt beträffande lås var det angeläget formulera krav så att låsen blev bättre. Att ha lagstiftning om sjutillhållarlås kunde dock inte anses vara lämpligt.

2.4 Om auktorisation och kontroll m. m. (frågorna 9-14)

2.4.1 Sveriges trähusfabrikers riksförbund

Fråga 1 0 Yrkeskunnighet hos installatörer fick otvivelaktigt sägas ha stor betydelse för att låssäkerhet skulle uppnås.

Fråga 11 -14 Förbundet skulle inte motsätta sig sådan statlig reglering av handeln med nyckelämnen, nycklar, nyckelskärmaskiner och dyrkverktyg som ägde rum med syfte att öka inbrottsskyddet.

Bilaga 2 135 SOU 1975: 19

2.4.2 Hyresgästemas riksförbund

Fråga 11 Vid förbundets för något år sedan motionerades om att kongress låssmeder borde auktoriseras. Kongressen biföll motionen på förslag av förbundsstyrelsen som lämnade följande uttalande: ”Motionen aktualiserar ett framför allt på de större tätorterna aktuellt problem. Antalet stölder och inbrott ökar starkt och har på kort tid lett till mycket kraftiga höjningar av premierna för bl. a. hemförsäkringar. har visst samband med huvudnycklars försvinnande. Denna utveckling Förbundet har i ärendet haft överläggningar med företrädare för

försäkringsbranschen. förses med lås av En lösning synes vara att lägenheternas ytterdörrar Dessa lås betyder emellertid relativt höga kostnader. ny konstruktion. En annan åtgärd är att auktorisera låssmederna. föreslår kongressen att motionen bifalles. Förbundsstyrelsen Förbundet hade haft överläggningar med försäkringsbolag och fastigom auktorisationsfrågorna. Därvid hade risken för hetsägareförbundet av låsinstallationsverksamhet berörts. monopolisering

Fråga 12-14 Förbundet torde komma att motsätta sig att handeln med knappast nyckelämnen, tillverkning och försäljning av nycklar och nyckelskärmaskiner samt av dyrkverktyg reglerades i någon form. försäljning Emellertid borde därvid beaktas risken för prisuppgång och begränsning av konkurrensen.

2.4.3 HSB: s riksförbund

Fråga 9-13

Oavsett om låsen var bra kunde risker uppstå om vem som helst hade rätt att installera lås. F. n. var det också för lätt att låta göra nyckelkopior. Särskilt var att se till att huvudnycklar inte utan vidare viktigt kopierades. Sådana nycklar lånades nämligen ibland ut för vissa ändamål. Därför behövdes kontroll av kopieringsverksamheten. Vandeln hos yrkesutövare på låsområdet borde vara god. HSB skulle inte motsätta sig form av tillståndsgivning för att driva yrkesverksamhet på någon fick i detta sammanhang inte låsområdet. De näringsrättsliga aspekterna eftersom man här hade en viktig säkerhetstillmätas för stor betydelse att beakta. var att man måste sträva efter att aspekt Självklart administrationen av tillståndsgivningen inte blev för otymplig.

Fråga 14 HSB hade ingenting att erinra mot att kontroll etablerades i någon form avseende försäljning av dyrkverktyg.

136 Bilaga 2 SOU 1975: 19

2.4.4 Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, SABO

Fråga 9-13 SABO ansåg det i princip riktigt att någon form av auktorisat.0n/tillståndsgivning ägde rum såväl vad avsåg låsinstallationsverksamhet som enbart nyckeltillverkning. Beträffande var det f. n. nyckeltillverkning alltför lätt att göra kopior och hyresgäst gick därför inte alltid till värden för att få en extranyckel. De som tillverkade nycklar borde därför ha tillstånd och kontrolleras. De auktoriserade skulle sålunda att uppmanas inte ta befattning med huvudnycklar utan att klart ha tagit reda på om kunden hade rätt att kopiera sådan nyckel. Det var angeläget utfcrma en reglering så att vem som helst som fyllde vissa krav beträffande vandel och underkastade sig vissa regler kunde få auktorisation. En tillsynsmyndighet borde utöva erforderlig kontroll samt utfärda tillämpningsföreskrifter t. ex. om kompetens. SABO hade inte någonting att erinra om t. ex. rikspolisstyrelsen och lokala polismyndigheter tilldelades sådana kontrolluppgifter. Oaktat kontroll fanns riskerade man likväl brott. SABO höll dock för troligt att en reglering kunde leda till en minskning av tillfällighetsbrotten. I en eventuell reglering kunde bestämmelser tas in avseende dels nyckeltillverkning, dels installation.

Fråga I 4 Ja. Frågan borde lösas i samband med en auktorisation av yrkesutövare “ på låsområdet.

2.4. 5 Byggandets Samordning AB

Fråga 9-14 Rent principiellt synes det viktigt att det finns auktoriserade yrkesutövare på låsområdet. För att behärska låstekniken krävs viss utbildning. Spärrade ämnen bör inte få säljas fritt. Samtidigt bör med hänsyn till vandeln beaktas att straffade personer som bättrat sig inte utan vidare ställs utanför yrket. Vederbörande kan vara skicklig och pålitlig även om han tidigare begått något brott. Över huvud taget är det angeläget att med olika medel uppmuntra den reguljära låssmedsverksamheten. Den borde stödjas med tanke på konkurrensen från den okontrollerade nyckeltillverkningen.

2.4.6 Sveriges fastighetsägareförbund

Fråga 9-13 Vandeln hos de som installerade lås - liksom yrkeskunnigheten - fick tillmätas stor betydelse. Någon form av kontroll erfordrades. F. n. var det för lätt att kopiera nycklar. Förbundet skulle sannolikt inte motsätta sig att något slags reglering av verksamheten gjordes. Även om auktorisation generellt sett var en tveksam företeelse fanns dock områden - bl. a. låsområdet - där sådan prövning kunde tänkas.

SOU 1975: 19 Bilaga 2 137

Fråga 14 Förbundet skulle inte motsätta sig kontroll över denna marknad.

2.4.7 Sveriges köpmannaförbund

Fråga 9-12 Från förbundets sida önskade man dra en parallell med vad som gällde beträffande bevakningsföretagen. Förbundet ställde sig positivt till något slags auktorisation för låsinstallatörer. Anlitade man visst låsföretag för installation m. m. borde någon tveksamhet inte råda avseende kompetens. Man borde vara förvissad om att, om auktoriserad låssmed utförde visst arbete hos konsument eller företag, detta samtidigt borde innebära en garanti för att minimikraven var genomförda. Därefter borde man gentemot försäkringsbolagen kunna åberopa det förhållandet att man anlitat auktoriserat företag. Den tekniska kompetensen var det väsentligaste kravet. Det skulle kunna röra sig om något slags yrkeskompetensförklaring som borde vara giltig i relation till försäkringsbolagen. En enskild eller företagare borde vara försäkringsrättsligt skyddad om ett auktoriserat företag anlitats. Systemet förutsatte att man på något sätt anordnade en minimiutbildning som stod öppen för var och en. Därigenom var också auktorisationssystemet öppet för de som genomgått utbildningen.

Fråga 13 I och för sig fick man se positivt på det förhållandet att man var som helst kunde få nycklar kopierade. Förbundet var inte negativt mot tanken att på något sätt komma till rätta med den oreglerade nyckeltillverkningen i landet. Tillverkare av nycklar m. m. borde på något sätt göras redovisningsskyldiga med avseende på hur man nyttjade de nyckelämnen man köpt. Det var följaktligen tänkbart att införa något slags tillstånd för nyckeltillverkning med föreskrifter för hur verksamheten borde bedrivas. Företagare måste i princip acceptera viss kontroll i branscher där liv, hälsa och säkerhetsaspekter orde sig gällande. Mot detta borde t. ex. nyckelbarerna inte ha något att invända. Särskilt beträffande nyttjandet av huvudnyckel borde särskilda krav ställas upp.

Fråga 14 Förbundet torde inte ha någonting emot en reglering innebärande att dyrkverktyg endast tillhandahölls sådana som behövde verktyg för sin yrkesutövning, exempelvis polis, låssmeder, bevakningsföretag. Givetvis kunde man inte bortse från att en sådan reglering skulle kunna få följdeffekter beträffande andra områden. Det var därför mycket viktigt att klart definiera vad som innefattades i begreppet dyrkverktyg så att inte andra apparater, typ svetsapparater, drabbades av en reglering.

138 Bilaga 2 SOU 1975: 19

2.4.8 Företrädare för Stockholmskriminalen och rikspolisstyrelsen

Fråga 9-14 De närvarande ansåg att något slags prövning eller auktorisation av låsinstallatörer var nödvändig. Det var speciellt viktigt att vandeln kontrollerades. Särskilt borde en låsinstallatör ta reda på vandeln hos de personer som anställdes i företaget. Man borde komma ihåg att det fanns inbrottstjuvar som också var etablerade låssmeder. Det var angeläget med en ordning enligt vilken polisen kunde rekommendera allmänheten vilka låssmeder som borde anlitas. Av medlemmarna iSveriges låssmedsmästares riksförbund krävdes i dag speciell yrkeskunnighet. Förbundet hade bestämmelser som innebar att medlemmarna fick betraktas som seriösa företag. Det var angeläget att också personer som var anställda hos jämhandlare hade kunskaper om låsinstallation. Åtminstone borde en person i varje jämhandel ha kunskap om lås. Spärrade profiler existerade de facto inte i dag. Man kunde iutländska kataloger finna profiler som de svenska låstillverkarna tagit fram. Spärrade profiler borde för övrigt förbehållas totalförsvaret. Denna distinktion hade endast FAS följt. Det gick inte att utöva någon kontroll beträffande spärrade profiler eftersom vem som helst skulle kunna tillverka sådana. [nte heller skulle man kunna av utländska profiler. över huvud taget borde ansvaret förbjuda import läggas på den person som mottog samt förvarade en nyckel. Spärrade man försäljningen av nyckelskärmaskiner skulle sannolikt stöldfrekvensen öka av sådana maskiner. Därigenom fick man ännu sämre kontroll än vad som för närvarande förekom. Det var följaktligen fel att reglera Nycklar borde därför få tillverkas fritt. Brottslighe nyckeltillverkningen. ten skulle komma att öka om illegal tillverkning av nycklar blev följden av en reglering. Det var angeläget att se till att nyckelbarer som tillverkade nycldar och som nödgades kassera sådana som i något avseende blev felskuma åtminstone förstörde nyckelämnena i kunden måste vara övertygad om att de kasserade ämnena int åsyn. Kunden senare utnyttjades i brottsligt syfte. Vad utredningen främst borde pröv att få fram en kader av auktoriserade smeder so var möjligheten konsumenterna med förtroende kunde vända sig till. Man fick dock h klart för sig att piratsmedernas verksamhet kunde man aldrig helt hindra.

2.4.9 ER-närrmden

Fråga 9 Kriminella intentioner hos låshantverkare kan fullständigt eliminer skyddsvärdet hos det lås som bearbetas.

Fråga 1 0 En oskicklig låshantverkare kan fullständigt eliminera skyddsvärdet ho lås.

SOU 1975: 19 Bilaga 2 139

Fråga 1 I De sammankallade delegaterna av ER-nämndens låsgrupp ansluter sig enhälligt till förslaget auktorisation av låssmeder med prövning, eller någon form av legitimation av yrket som fortlöpande kan kontrolleras.

Fråga 12, 13 och 14 Importlicens bör i vissa undantagsfall kunna tilldelas auktoriserade firmor för nyckelämnen som tillhör till Sverige importerade lås samt nyckelfräsmaskiner.

2.5 Om andra konsumentpolitiska åtgärder beträffande lås

och låsskydd (fråga 15)

2.5.1 Snickenfabrikemas riksförbund

Det fanns i dag för litet information om svensk standard beträffande dörrar och lås och hithörande frågor. Det var angeläget ordna utbildningskurser om krav enligt svensk standard. Särskilt byggnadskontrollanter var många gånger dåligt insatta i frågor om svensk standard. Också byggmaterialhandeln borde delta i dylika kurser.

2.5.2 Hyresgästemas riksförbund Man kunde kanske se till att någon person var auktoriserad installatör i större bostadsföretag så att därigenom vissa regioner i landet inte saknade kunniga hantverkare. En utväg kunde vara att personal i förvaltnings- och större fastighetsbolag auktoriserades.

2.5.3 Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, SABO Byggkontrollanter granskade i dag inte låsen i nya lägenheter. Det var lämpligt att byggföretaget hade en omgång egna låscylindrar med därtill hörande nycklar och hade dessa cylindrar installerade till dess bygget var klart. Då beställaren övertar fastigheten kunde dessa cylindrar bytas ut mot de permanenta. Vid ett sådant förfarande riskerade man inte att nycklar kom på avvägar. Vidare kunde man tänka sig att hyresvärd hade ett antal reservcylindrar och bytte ut cylindrar i samband med byte av hyresgäster.

I skrivelse i anledning av anteckningarna har SABO anfört följande: ”Sedan vi träffades har vi i några grupper av förvaltare från bostadsföretatill diskussion. De meningsyttringar som framgen tagit upp låsfrågan kommit har varit så entydiga, att vi inte kunde underlåta att vidarebefordra dem. Dessa meningsyttringar har inneburit att lägenhetsinbrott är Däremot är inbrott i källare och vindskontor ett ett obetydligt problem.

140 Bilaga 2 SOU 1975: 19

avgjort mycket större problem. Denna mening har överraskat oss, eftersom, såvitt vi kan erinra oss, det publicerats statistik, som utvisar en kraftig ökning av lägenhetsinbrott och att antalet ligger på en ganska hög nivå. Vi vet inte hur statistiken är uppbyggd, men inför dessa skilda uppgifter måste vi ställa oss frågan om källare- och vindsinbrott sammanräknats med de regelrätta lägenhetsinbrotten. Skulle de nämnda förvaltarnas iakttagelser (sammanlagt förvaltar de företagsrepresentanter vi varit i kontakt med omkring 100 000 lägenheter) vara någorlunda riktiga, minskar detta naturligtvis behovet av åtgärder.

2.5.4 Sveriges fastighetsägareförbund Det var väsentligt att föra ut relevant information till bl. a. fastighetsägare och hyresgäster. Informationen kunde t. ex. understryka vikten av att man höll ordning på utdelade nycklar samt att värdeföremål inte borde lämnas kvar i bostaden under längre tids frånvaro.

2.5.5 Sveriges köpmannaförbund Man borde kunna kräva att tekniker undervisadesi minimikrav beträffande säkert skydd för bostäder och affärer. Det skulle kunna röra sig om systematisk inlärning av gällande föreskrifter bland annat. Utbildningen borde ta hänsyn till försäkringsbolagens fortlöpande krav. Om man redan vid utbildningen av arkitekter grundlade ett säkerhetstänkande skulle mycket vara vunnet. Redan nu fanns undervisning om brandbestämmelser. Med samma rätt kunde undervisning äga rum om inbrottsbestämmelser, exempelvis säkerhetskrav för olika typer av butiker. Förutom att utbildningskrav kunde ställas på byggnadstekniker m. m. borde också försäkringsbolagen ha skyldighet att mer populärt informera konsumen? terna om gällande krav och förändringar i kraven. Försäkringsbolagens åtgärder borde motiveras noggrant och dessutom följas av särskilda stimulansåtgärder i form av rabatter. Då kunde konsumenterna lättare få incitament att öka låsskyddet.

2.5.6 Företrädare för Stockholmskriminalen och rikspolisstyrelsen Vikten av att utbilda jämhandlare och jämhandlarebiträden i låsfrågor betonades. Vidare borde jämhandlare informera sina kunder om att hänglåsen var dåliga. Järnhandlarna informerade konsumenterna många gånger felaktigt om att låsen var bra.

2.5.7 ER-nämnden

Fråga 15 Nationalekonomiskt innebär yrkesreglering inte någon fördyring för den slutgiltiga konsumenten därför att förbättrade intrångsskydd minskar inbrottsfrekvensen.

SOU 1975: 19 Bilaga 2 141

2.5.8 Svenska Arkitekters Riksförbund

Allmänhetens medvetande om inbrottsskydd och olika situationer borde än mer än för närvarande väckas med upplysning och rådgivning. För närvarande fanns inom tekniska utbildningslinjer ingen särskild information rörande lås och inbrottsskydd. l och för sig var det väl möjligt att i något ämne beröra de problem som bristande inbrottsskydd förde med sig. Men konkurrensen mellan ämnena på de tekniska högskolorna var stor och det var sannolikt svårt att tillskapa utbildningi ett så begränsat ämne som inbrottsskydd. Man kunde dock tänka sig att det på något sätt fanns tillgång till lättillgänglig kunskap om inbrottsskydd - dock främst för sådana arkitekter och ingenjörer som befann sig i praktisk yrkesutövning.

II Allmänna hearings

Datum Organisation m. m. Företrädare Låsfabrikanter m. fl.

1973-04-17 Sveriges mekanforbund Dir. T. Wedholm Sveriges industriförbund Dir. P.G. Vinge GKN (Guest, Keen & Dir. H. Josephsson Nettlefolds Ltd) K. Rosenkvist Overing. E. Johansson Aug. Stenman AB (ASSA) Dir. S. Nilsson Dir. S. Rydlingh Dit. P.E. Nordström Avd.chef A. Pettersson Låsfabriks AB Dir. G. Stålberg Förs.chef N.B. Söderkvist Prod.chef L. Palm AB F.A. Stenman låsfabrik Dir. E. Mattsson Pr0d.chef R. Mehlqvist Förschef Å. Flodell Svenska Dörr AB Dir. E. Lundin 1973-06-05 Polistekniska Byråinsp. T. Winroth rådfrågningsbyrån 1973-06-06 Sveriges låssmedsmästares Ombudsm. Otto Wång, Låssmedsriksförbund (SLR) mäst. R. Andersson, Umeå, B. Hedlund, Göteborg, F. Jonsson, Växjö, O. Lewin, Uppsala, 1.0. Krantz och P. Ljungvall, Stockholm 1973-06-14 Sveriges mekanförbunds Bergsing. N. Vrenning standardoentral Byggstandardiseringen Ing. S. Kumlin 1973-06-19 Försäkringsbranschens Dir. B. Larsson Service AB (F SAB) Civiling. L.” Bergman Ing. H. Bjerklöv

142 Bilaga2

Datum Organisation m. m. Företrädare Låsfabrikanter m. fl.

1973-10-18 Företrädare för polisen: Rikspolisstyrelsen Polisint. O. Heiman Stockholms polisdistrikt Polisint. J. Larsson Polisint. S. Örtenberg 1974-05-03 Rikspolisstyrelsen jämte Byrådir. A. Wickström Byråing. K.G. Lundin Kommissarie O. Waldenström Ing. O. Swensson Polistekniska rådfråg- Byråinsp. T. Winroth ningsbyrån Televerkets oentralförvalt- Ing. A. Cederhag ning Byrådir. B. Skärdin Sveriges industriförbund Dir. P.G. Vinge 1974-11-12 Mister Minit Services AB Dir. Kjell Estman 1975-04-10 ABAB Dir. Åke Wistedt

I övrigt har samtal ägt rum med företrädare för försvarsstabens säkerhetsavdelning.

2.6.1 Lásfabrikanterm. fl

På fråga vad priserna på lås och installation av lås betydde för möjligheten att marknadsföra säkra lås anförde Lundin att Dörrbolaget vid ett tillfälle ville marknadsföra ett säkerhetslås men fick inte gehör för detta. Ingen kund önskade betala mer än nödvändigt för lås. Bolaget hade velat få en byggnorm på detta område i många år. Entreprenörerna var prismedvetna. I entreprenadhandlingarna föreskrevs ofta cylinderlås av standardtyp. Den senaste kampanjen för A7-lås har accentuerat kraven på kompletterande beslagning av dörrenheten. Företrädare för Fas anförde att den enskilde konsumenten ställde inte några särskilda krav på lås. Företagen hade inte utfört någon särskild marknadsundersökning om vad konsumenter i allmänhet krävde i fråga om låstyper. På bostadsmarknaden var det byggherren som bestämde vilka lås som skulle installeras. Även här var det en prisfråga. På fråga från utredningen om innerdörrlåsen kunde slopas svarade Lundin att konsumenterna i allmänhet önskade någon form av låsning också inne i lägenheten. Företrädare för ASSA anmärkte att prismedvetenheten var stor hos köpare även beträffande slutbleck. Företrädare för Låsbolaget anförde att man sökte verka för att få bort låsen på mellandörrar. Det var dock ingen större kostnad man sparade genom att ta bort sådana lås. Enligt företrädare för ASSA behövdes en säkerhetsstandard. Någon SIS-märkning ägde inte rum f. n. Ca 80 % av låskistorna till cylinderlåsen såldes direkt till dörrfabrikantema. I genomsnitt ett halvår senare monterades cylindern in i dörrarna. Till övervägande del utfördes detta av låssmeder, jämhandlare eller byggentreprenörer. Därför kunde fabrikan-

SOU 1975: 19 Bilaga 2 143

terna för närvarande inte ta ansvar för att SIS-märka låskistan. Det förekom att det inte alltid blev låstillverkaren som fick leverera slutblecket till låsen. Detta var man enligt Wedholm medveten om när standard togs fram. Från ASSA:s sida anmärktes att man önskade ta ansvar för märkning m. m. under förutsättning att det fanns en byggnorm. På fråga om detta också gällde andra låsfabrikanter svarade samtliga ja. Företrädare för Låsbolaget anmärkte att försäkringsbolagen måste följa med utvecklingen och inte borde komma med egna regler. Företrädare för ASSA ansåg att man borde kunna tänka sig en nordisk grundstandard. Minimikrav kunde ställas men utvecklingen fick inte låsas. Det torde inte vara något problem att göra en s. k. urtags- och en säkerhetsstandard. Det var mycket viktigt att det fanns en grundstandard - inte minst från försäkringssynpunkt. På fråga hur företagen kontrollerade de olika distributionsleden i fråga om yrkeskunskap och pålitlighet samt vad tillverkaren principiellt ansåg om auktorisation av låssmeder anfördes. Företrädare för ASSA sade att företaget hade ett gott samarbete med låssmederna. Med dessa hade man kontrakt. Ett särskilt licensförfarande hade utarbetats. Det var angeläget att nuvarande goda samarbete mellan tillverkare och låssmeder utvecklades vidare. ASSA önskade att man fick en ordning enligt vilken endast av utsedda personer fick sälja och handha nyckelämnen. Dessa myndighet personer borde få ansvar för att utföra vissa uppgifter, t. ex. att tillverka extranycklar enligt vissa riktlinjer. Endast de utvalda borde få utföra reparationer och kontroll av lås efter t. ex. 10-15 års installation. Från olika håll erinrade man i sammanhanget om gällande auktorisation av bevakningsföretag. Vinge anförde att det var en ömtålig fråga att ta reda på vandeln hos låssmeder. En personalkontroll kunde i och för sig tänkas. Man var emellertid här inne på en politisk bedömning. Någon form av auktorisation behövdes. Det var svårt att tro att någon kunde ha något emot detta. Vinge erinrade om en inom justitiedepartementet utarbetad PM angående ovillkorlig auktorisation av bevakningsföretag. Här var säkerhetsintresset ett framträdande drag. Näringsrättsliga frågor hade man bortsett från. Detta gällde också den s. k. ID-kortfrågan. När säkerhetsintresset var framträdande måste någon form av åtgärd genomföras. I tillräckligt låssammanhang kunde man föra fram bl. a. totalförsvarsaspekter. Företrädare för Låsbolaget anförde att snickare mycket väl kunde få installera lås. Med auktorisation menade man från Låsbolagets sida t. ex. rätt handhavande av nyckelämnen, rätt tillverkning av nycklar och sakkunnig genomgång m. m. av lås och låsinstallationer. För närvarande var fabrikanternas egen kontroll bra. Företrädare för Fas upplyste att Fas hade en överenskommelse med att Fas inte utan vidare skulle sälja nyckelämnen för socialstyrelsen medicinskåp. Nycklar sändes direkt till sjukhus som behövde ny nyckel och levererades alltså inte via jämhandeln. Enligt Låsbolaget sålde företaget till grossister som sedan levererade till låssmeder. Låsbolaget hade inte någon kontroll över vart nyckelämnena

144 Bilaga 2 SOU 1975: 19

tog vägen. Bolaget visste inte om det var oförvitliga låssmeder som i sista hand fick nyckelämnen. Företrädare för ASSA upplyste att ASSA sålde direkt till låssmeder. Låsbolaget påpekade att ASSA också sålde till Copiax AB. Härigenom erhölls inte någon kontroll över försäljningen. Även om ASSA litade på Copiax var det ingen garanti för att nyckelämnen inte kom i orätta händer. (Enligt avtal säljer Copiax endast till låssmeder med licens från ASSA.) Från ASSAs sida anfördes att tillverkarna hade stort intresse av att det fanns ordentlig av låssmeder. ASSA utbildning utbildade för sin del

låssmeder beträffande ASSA: s låsfabrikat.

Vinge menade att de överväganden NO gjort i ett beslut avseende nyckelämnen kunde uppfattas som en uppgivelse inför rådande situation”. Man konstaterade att det fanns nyckelämnen som man inte hade någon kontroll över. Enligt kunde Vinges uppfattning näringspolitiska åtgärder klara en sådan situation. Vad kunde man då lägga ini begreppet säkerhet? Bl. a. kunde man ta in totalförsvarsaspekten i vid bemärkelse. Man borde utreda den totala Säkerhetsfrågan beträffande nyckelämnen. Företrädare för ASSA betonade att man lade stor vikt vid yrkesskicklighet. SLR kontrollerade för närvarande sina medlemmar. Att sätta in lås var en sak - att lägga om kombinationen i cylindern var en helt annan sak. Också Låsbolaget betonade att man lade stor vikt vid yrkesskicklighet. Företrädare för Dörrbolaget att företaget upplyste sedan länge gått ifrån de gamla vinkelslutblecken och nu bättre nyttjar slutbleck. Infästningen hade förstärkts med genomgående skruvar. Rakkolvslås med 20 mm utlåsning har införts som standard. En säkrare typ av gångjärn används sedan några år. Slutligen har man också infört en stödanordning, som förhindrar friläggning av låskolven. avvaktar Dörrbolaget för övrigt kommande byggnorm, innan man förbättrar inbrottsskyddet ytterligare. Enligt Dörrbolaget är det planverkets krav på ljudisolering, som medför att tamburdörrar är svaga från inbrottssynpunkt. Samtliga dagens dörrar har tunna ytskikt, som ett omger poröst isoleringsmaterial. Detta försvagar dörrens hållfasthet. Teoretiskt kan man med enkla verktyg skära loss en bit av ytskiktet och ta bort det porösa materialet samt sedan lätt ta sig in. Tre saker måste beaktas i ett sammanhang, nämligen brand-, ljud- och inbrottsaspekter. Företrädare för Låsbolaget menade att det var viktigt att byggnormen också behandlade montagesidan. Detta inkluderade inte bara slutbleck utan också gångjärn m. m. Dörrbolaget anmärkte att träkilar, som fästes bakom dörrkarmen, ramlar ner när virket torkar. Krav bör ställas med säkra på fästning distansanordningar. Det är vidare lätt att plocka bort träfoder kring en dörr. Om man gör karmen av metall, blir det dock helt andra kostnader. Stålkarmar för sjukhus visar kostnader på ca 200 kr mot ca 70 kr för träkarmar. Lundin anförde att det kostade 150 kronor att få ett extralås drygt insatt. Till den kostnaden kunde man få fram ett bättre inbrottsskydd

SOU 1975: 19 Bilaga 2 145

med andra medel, exempelvis genom bättre dörrkonstruktioner. Enligt företrädare för ASSA blev det ökade kostnader för konsumenterna när låsfabrikerna sökte tillfredsställa försäkringsbolagens krav. (Det kunde gälla gångjärn, genomgående skruvar m. m.) När det gällde kostnadssidan fick man acceptera att kostnaderna steg om man ville förebygga inbrott. Samtidigt kunde man härigenom vinna minskade kostnader på annat sätt bl. a. genom lägre försäkringsavgifter. Merkostnaderna kunde inte konkretiseras för närvarande. I stort sett hade man försökt rätta sig efter försäkringsbolagens krav. Lundin anmärkte att man borde ta bort brevinkasten i lägenhetsdörrar, då brevöppningen innebär en svaghet från intrångssynpunkt. Den besparing i kostnad som detta medförde kunde användas exempelvis för att sätta in bättre lås. Vidare skulle brand- och ljudisoleringen bli bättre genom en sådan åtgärd. Företrädare för Fas ansåg att det var skillnad mellan nya dörrar och befintliga dörrar. Försäkringsbolagen talade huvudsakligen om det befintliga dörrbeståndet. Utredningen fick ta upp frågan om hur de nya dörrarna skulle se ut. Att förbättra genom ”lappverk” blev dyrt. Att redan i produktionen göra bättre dörrar medförde endast några tiotal kronor högre kostnader om man samtidigt beaktade en del förbilligande åtgärder.

2.6.2 Polistekniska rádfrågningsbyrân Winroth anförde följande beträffande byråns verksamhet. År 1947 startade byrån ett särskilt s. k. nyckelregister. Registret fungerar så att byrån säljer nyckelbrickor på vilka anges ett nummer samt att den upphittade nyckeln skall lämnas till Polistekniska rådfrågningsbyrån i Stockholm mot hittelön. Därvid ges en hittelön om 10 kronor. Brickan kostar f. n. fem kronor och gäller i fem år. Mot förnyad avgift börjar då en ny period löpa. Sedan år 1947 har omkring 450 000 brickor sålts. Varje år inlämnas ca l 000 brickor med nycklar som därvid återställs till rätt ägare. Byrån har utställning av lås, nycklar, larmanläggningar, förvaringsskåp m. m. Denna utställning besöks av allmänheten. Kostnadsfri rådgivning om lås och låsinstallation lämnas. Byrån får också ofta frågor om trafik m. fl. polisiära ämnen. Konsumenter ringer ganska ofta och ber att få hembesök. Sådana besök företas endast om försäkringsgivare på grund av begärt högt försäkringsbelopp önskar att en granskning skall ske. Det kan gälla hembesök vid försäkringsbelopp överstigande exempelvis 200 000 kronor. Byrån ger därvid råd om vilka åtgärder som bör vidtas i bostaden, exempelvis vilket lås som bör installeras. Också beträffande andra försäkringsobjekt lämnas råd. Information lämnas till industri och handel. På detta område förekommer många olika typer av försäkringsavtal. I regel rättar man sig efter det svar som lämnas av Polistekniska rådfrågningsbyrån. Service lämnas också till verk och inrättningar även om försäkringar här inte förekommer. Det kan därvid gälla råd om lås och låsinstallationer. Särskild expertis ger råd även om larmanordningar.

146 Bilaga 2 SOU 1975: 19

Installeras larmanordningar på exempelvis industrier kan viss rabatt komma att lämnas på försäkringen. Men detta förutsätter av inspektion larmanordningar. Godkända larmanläggare sköter monteringen. Godkännandet utförs av Försäkringsbolagens Svenska Försäk- Serviceaktiebolag. ringsbolags Riksförbund har utfärdat regler för inbrottslarmanläggning år 1972. Av dessa framgår att anläggningens omfattning och utförande skall vara enligt reglerna, att installationen skall vara gjord av godkänd anläggarfirma, att visst material skall vara av godkänd typ, att anläggningen skall fortlöpande underhållas och besiktigas, att centralansluten anläggning skall anslutas till godkänd alarmeringscentral. Förteckningar över godkända anläggarfirmor, godkänt material och godkända alarmeringscentraler kan fås från försäkringsbolagen eller från Svenska Försäkringsbolags Riksförbund. Rådfrågningsbyrån samarbetar med och deltar i flera olika organ och kommittéer. Byrån har vidare medverkat vid Standardisering av kassaskåp som numera efter sådan Standardisering kallas Värdeskåp. Försäkringsbolagen kräver att Värdeskåp skall nyttjas i samband med förvaring av pengar som överstiger visst belopp. Olika klasser förekommer. Ett Värdeskåp stoppar betydligt bättre mot åverkan än de gamla kassaskåpen. Byrån har också för försäkringsbolagens räkning godkänt Stöldskydd för motorfordon (rattlås, rattväxellås, bensinlås o. dyl.). En särskild förteckning beträffande Stöldskydd godkända av Polistekniska rådfrågningsbyrån utges av Försäkringsbolagens Serviceaktiebolags bilklassningskommitté. Vid godkännandet gäller att man i Sverige godtar andra länders prövningar utförda vid provningsanstalter utomlands. De svenska provningsreglerna har också antagits av andra länder. De rådfrågningsbyråer som finns i Malmö och Göteborg rättar sig efter de prov som utförs i Stockholm av polistekniska rådfrågningsbyrån. När nya affärscentra skall bildas upprättas kommittéer i vilka också diskuteras inbrottsskyddsfrågor. Härvid medverkar byrån. Provning m. m. av dörrar och lås sker i en särskild provningsverkstad hos polistekniska rådfrågningsbyrån. Polistekniska rådfrågningsbyrån medverkar också vid undervisning av polispersonal, försäkringspersonal, olika personalorganisationer, fackhandel, t. ex. järnhandel m. m. avseende inbrottsskydd.

Slutligen bör nämnas att debåda företagen Kåfs industrier och Copiaic

lovat att inte sälja s. k. låspistoler utan att fråga byrån om vederbörande köpare har rätt att inköpa låspistol.

2.6.3 Sveriges lâssmedsrruistares riksförbund, SLR Utredningens ordförande, Lars Ag, anförde att utredningen huvudsakligen önskade få synpunkter om auktorisation. Vad hade SLR: s medlemmar för synpunkter på konkurrerande verksamheter som exempelvis klackbarer - extradörrförsäljare, snickare, servicecentra, järnhandel, knäckare och övriga verksamheter? Följande synpunkter fördes fram. Krantz anförde att inom SLR gällde

Bilaga 2 147 SOU 1975: 19

att medlemmarna drev sin verksamhet i alla företagsformer. Normal konkurrens rum mot av rådande kostnadsstruktur i ägde bakgrund branschen. SLR:s synpunkter på extern konkurrens var följande. Förbundet inte att sådana företagare som inte var avsåg stoppa medlemmar. Det förekom dock en hel del problem att beakta. Under hur allmänheten fått årens lopp hade medlemmarna uppmärksammat vissa svårigheter att bedöma låsfrågor. SLR:s medlemmar hade som - inte att en målsättning att sälja säkerhet sälja lås. Lås utorde komponent när det gällde säkerhet. En låssmed valde lås på grund av yrkeserfarenhet, inklusive miljön, dörrens beskaffenhet och de mänskliga aspekter som måste beaktas i bostadssammanhang. Försäkringsbolagen hade utövat en viss styrande effekt under senare år i fråga om låssmedernas verksamhet. Bolagen hade krävt vissa säkerhetsanordningar som villkor för försäkringsavtal. Krantz erinrade om att låssmedema hade möjlighet att kalla sig auktoriserade. Då kunde redan på 40-talet godkänna låssmeder och rekommendation om auktorisepolismyndighet rade låssmeder utfärdades av Polisens tekniska rådfrågningsbyrå. Nu förekom Dessa sålde s. k. polislås, dvs. A7-lås. s. k. piratlåssmedefi Konsumenter som köpt sådana lås ansåg sig säkra. Men om arbetet inte var rätt utfört så fungerade inte heller låsen på rätt sätt. Ett lås måste ha ett erforderligt stort nyckelvariationstal. Kampanjen, som nämligen initierade den stora efterfrågan på A7-lås, var riktig med avseende på butikssidan. Det begränsade nyckelvariationstal som gällde för A7-lås hade då inte allvarliga följder p. g. a. dåvarande begränsade låsbestånd inom A7-sektorn. anförde att man inte kunde lita på s. k. dörrknackare som Ljungvall sålde lås. Kundens svaghet var att inte kunna säga nej när sådana service. Medlemmarna i SLR ”knackade inte dörr”. försäljare erbjöd Ombudsynan *fvfång förekom det att någon enstaka SLR-medlem Enligt reklam för sin verksamhet genom att lägga lappar i brevlådor gjorde angående installation av extralås. Det var viktigt att komma ihåg att förbundet nästan varje dag fick frågor från allmänheten om viss firma var förstå att det var viktigt att ha en säker att lita på. Allmänheten började låssmed att vända Men ofta visste konsumenten inte vad en sig till. låssmed Hedlund insköt att i Göteborg hade var för slags hantverkare. förbundets matrikel. Till byrån kunde polistekniska rådfrågningsbyrån allmänheten vända sig för att fråga om en låssmed var medlem eller inte. Krantz var det mycket betydelsefullt att man rätt bedömde Enligt Intrångsskyddet kunde nämligen bli sämre om man i vissa dörrpartiet. dörrar installerade såväl cylinderlås som A7-lås. klackbarer m. m. sålde extralås. Om Ljungvall berättade att jämhandel, en sådan instans anlitades för installation sattes låset ofta in som ett extralås i stället för att ett befintligt, sämre lås byttes ut. I vissa fall kunde därför en dörr ha icke mindre än upp till tre lås i stället för enbart två. Låssmederna hade bättre möjlighet att avgöra vad konsumenten borde ha. att vilken låssmedens Krantz menade som helst person som innehade kunnande skulle kunna utföra arbetet lika bra. Men det fanns många

148 Bilaga 2 SOU 1975: 19

allvarliga problem. Bl. a. kunde man utan vidare rekvirera kodförteckningar på svenska nyckelsystem från utlandet, exempelvis avseende bilar. Med lämplig yrkeskunnighet var det då lätt att fräsa upp nycklar som passade till bilar eller lägenheter. Med litet vana kunde också lätt illegala dyrkverktyg göras. Denna kunskap fick sägas vara farlig. Låssmederna förvarade på ett säkert sätt sitt vetande om illegalt intrång. Om någon dyrkade ett lås fanns ingen kriminalteknisk möjlighet att ta reda på om låset hade forcerats olagligt. På Lundbergs fråga om hur vanligt det var att A7-låsen sattes in i byggnader svarade Ljungvall att det kunde hända att strax efter det att hus överlämnats till bostadsrättsföreningar innehavarna krävde extralås. Ordföranden menade att det i princip skulle finnas andra möjligheter att montera in lås än via etablerade låssmeder. Tranell vilka frågade personer som knackade dörr och vad SLR-medlemmarna kände till om sådana personer. Ljungvall svarade att det förekom sådan verksamhet, såväl enmans- som flermansbolag. Det förekom exempel på att företag i tog upp betalning förväg men sedan lät bli att installera det begärda låset. Det fanns också exempel på företag som vid förfrågan om extra nycklar bara överräckte ytterligare dubbletter som förvarades i vederbörandes ficka. Ett sådant förfaringssätt tydde på att de lås som monterades var exakt samma, dvs. hade lika låsning. Att ett antal lås i samma bostadsområde fanns med lika låsning medförde ingen som helst säkerhet. Man kunde anta att flera arbetslösa personer sålde lås utan att ha erforderlig Det fanns kunskap. också företag som sålde lås utan att redovisa moms eller utbetala sociala avgifter. Lewin anförde som exempel att i Uppsala förekom tidningsannonser om personer som sade sig kunna sätta in lås. Vid ett tillfälle hade konstaterats att en jur. stud. etablerat sig på området och vid ett annat tillfälle en arbetslös snickare. Lewins uppfattning var att en jur.stud. knappast kunde vara kompetent montör. Inte heller snickare var alltid bra låsmontörer. På utredningens fråga om också väletablerade företag sålde lås medelst dörrknackning anförde Ljungvall att NK hade haft en annonskampanj för låsinstallation. Wång anförde att dörrknackare skiljde sig från medlemmarna i SLR såtillvida att medlemmarna kunde ge service. Ljungvall anförde som exempel på dålig kunskap hos icke medlemmar att det ibland hände att outsiders satte in sämre lås än vad försäkringsbolagen föreskrev. Vid inbrott kunde det inträffa att kunden av bolaget inte fick ut den försäkringssumma som annars skulle ha utbetalats. Nyberg anförde att vid ett tillfälle hade en person ägnat sig åt att bilda föreningar av installatörer som i reklam till konsumenterna uppgivit sig vara auktoriserade och därigenom vilselett kunderna. Verksamheten hade vid några tillfällen KO-anmälts och efter handläggning av KO upphört. Man fick tillskriva arbetslösheten en del av skulden till att företagsetableringen blivit stor inom branschen. På fråga av utredningen om inte låssmederna själva kunde sälja på

SOU 1975: 19 Bilaga 2 149

samma sätt som outsiderföretagen svarade de närvarande att man inte haft tillräcklig kapacitet för sådan verksamhet. Efterfrågan på låsinstallation hade varit stor efter den kampanj som rikspolisstyrelsen bedrivit. I sammanhanget nämnde man att dörrknackare ofta inte hade någon verkstad. Utredningen kom härefter in på frågan om vilka priser som togs ut av de etablerade låssmederna och av de irreguljära. Frågan var hur priserna låg i relation till kostnaderna. Ljungvall anförde att outsiderfirmorna i regel uppgav att de lämnade rabatt. Men ofta angav man inte på vilken summa rabatten lämnades. Priserna skiljde sig väl inte så mycket från de som togs ut av SLR-medlemmarna. Men dessa måste dock hålla lokal, ha telefonberedskap och bilar för kundbesök m. m. Wång menade att det var helt naturligt att SLR-medlemmarna ofta låg något högre i pris än outsiderföretagen. Det förekom dock exempel på att dörrknackarföretag låg över i pris. I Järfälla hade vid ett tillfälle en dörrknackare erbjudit konsumenten installation för 148 kronor medan medlemmen kunde sätta in motsvarande lås för 136 kronor. Fömtom att dörrknackarna inte betalade moms och sociala avgifter hade de en ganska liten verktygsutrustning och överhuvudtaget låga fasta kostnader. Jonsson anförde ett exempel på att ett outsiderföretag hade tagit upp till 248 kronor för att sätta in ett extralås. Denna dörrknackare hade vilselett konsumenten genom att anföra att det var krav på att ett lås av detta slag skulle sättas in. På fråga från utredningen bekräftade de närvarande att låssmederna i förbundets föreningar i Stockholm och Göteborg hade cirkaprislistor avseende lås med installation. Dessa priser tog man hänsyn till också i landet i övrigt. Listan hade den funktionen att om kunder ringde till medlemmar och frågade vad det kostade att installera ett lås så kunde medlemmen på listan ange ett ungefärligt pris. Men ibland blev det ingen förtjänst om inspektion på platsen visade att låsinsättningen var mer komplicerad än man kunnat förmoda. Låssmederna stod då i regel fast vid det pris man hade lämnat om det t. ex. skulle visa sig att det behövdes ett djupare lås än det som kunden hade uppgett sig behöva. SLR lovade översända gällande cirkaprislistor. Man anförde också att priskonkurrensen huvudsakligen avsåg de s. k. A7-låsen. Piratföretagen hade föga kännedom om cylinderlås och därför hade de etablerade låssmederna sannolikt lägre priser på dessa. I sammanhanget anförde Ljungvall att en låssmed kunde installera ett lås mycket snabbare och billigare än t. ex. en byggnadssnickare som många gånger först måste granska dörren, därefter inköpa låset och sedan installera detta. Detta gjorde att det pris han slutligen tog ut var högre än det som skulle ha gällt om en låssmed hade utfört arbetet. Från SLR: s sida anfördes också att den starka företagsetableringen i branschen inträffade under och efter den kampanj som drivits av rikspolisstyrelsen. Diskussionen kom härefter över på motiv för att låssmederna skulle auktoriseras och vad man lade in i begreppet auktorisation m. m. Ett genomgående tema i svaren från låssmederna var att man inte hade för

150 Bilaga 2 SOU 1975: 19

avsikt att stoppa fri företagsamhet från konkurrenter men att man önskade arbeta under en viss kontroll. Vad det gällde var att få kontroll över ett så farligt yrke som låssmedens. Ljungvall anförde att förbundets inställning till auktorisationsfrågan låg på ett principiellt plan. Alla installatörer, som driver en registrerad och väl etablerad och ansedd firma och som avlagt erforderliga yrkesprov som kan komma att fastställas, borde ha möjlighet att i ett deltaga kommande auktorisationssystem. Wång erinrade om att redan år 1746 fanns en förordning innebärande spöstraff för olovligt tillverkande av dyrkar. Noggrann kontroll ägde rum beträffande förbundsmedlemmar. Hittills hade detta förfaringssätt fungerat bra. Alla de som var utanför förbundet arbetade utan något slags kontroll och framför allt klackbaremas verksamhet gjorde det akut att ta något initiativ på området. På ordförandens fråga varför inte seriösa utomstående sökte företag medlemskap i SLR svarade Wång följande. Det fanns företag som var seriösa men inte ville bli kontrollerade eller betala gällande medlemsavgifter. I Halland och i Västernorrland fanns det inte någon medlem. Begreppet auktorisation enligt SLR:s uppfattning klargjordes i den stadga angående diplomerade låssmeder som fastställts av Sveriges låssmedsmästares riksförbund år 1966. Som villkor för erhållande av diplomering gällde enligt stadgan att den som ledde låssmedsverksamheten inom företaget skulle uppfylla för erhållande av fordringarna mästarbrev i låssmedsyrket och ha gjort sig känd för god vandel, vilket skulle styrkas på sätt som angavs i 3 §, att samtliga medarbetare inom företaget, vilka deltog i låssmedsverksamheten, uppfyllde villkoren om vandel samt att företaget i övrigt skulle befinnas lämpligt för låssmedsverksamhet. Enligt 3 § skulle ansökan om diplomering göras skriftligen hos Sveriges låssmedsmästares riksförbunds diplomeringsnämnd. Sökande skulle då styrka att för erhållande förutsättningarna av diplomering förelåg. Mästarbrevvillkoret styrktes genom företeende av mästarbrev eller annat intyg, som visade att kompetens motsvarande mästarbrev fanns, villkoret om vandel genom företeende av styrkt meritförteckning med referenser avseende de tio senaste åren före ansökan. Sökanden skulle därjämte lämna uppgift på samtliga medarbetare inom företaget vilka deltog i låssmedsverksamheten samt förete styrkt meritförteckning med referenser beträffande dessa. Nyberg förklarade att det fanns många låssmeder som inte hade möjlighet att avlägga prov för mästarbrev. Men SLR:s strävan var att yrkeskunskap skulle finnas hos låssmederna. Ett diplomeringsförfarande enligt det skissade hade tillämpats endast i fyra, fem fall. Det var svårt att få medlemmarna att gå in för något som de inte ansåg sig ha nytta av på sikt. Hantverkarna var i regel individualister. De ville bli ogärna medlemmar i föreningar. Äldre, kunniga hantverkare tvekade att avlägga prov. En orsak till att diplomeringsförfarandet inte fungerat var bl. a. att det f. n. inte var möjligt utföra vandelkontroll. Enligt Nyberg befann sig SLR-låssmeder i ett sämre konkurrensläge p. g. a. det licenssystem som ASSA tillämpade enligt vilket spärrade

Bilaga 2 151 SOU 1975: 19

inte utan särskilt tillstånd kunde tillverkas av låssmeder. nyckelprofiler Om en SLR-medlem därvid meddelade en kund att medlemmen inte fick tillverka skulle kunden omedelbart gå till ett outsiderföretag ny nyckel, som var obundet att utföra arbetet. Trots att SLR-medlemmen handlat av säkerhetsskäl och korrekt följt gällande ordning, skulle kunden tycka att outsiderföretaget var mer servicesinnat. SLR: s strävan var främst att staten medverkade till att det fanns en grupp smeder som allmänheten kunde lita på och som rikspolisstyrelsens personal vid förfrågningar kunde rekommendera. Avsikten med SLR: s strävanden att få till stånd

auktorisation var inte att utesluta andra från att arbeta i branschen. På ordförandens fråga om övriga närvarandes uppfattning hänvisade flera låssmedsmästare till gällande ordning beträffande krav på behörighet för elektriker och rörinstallatörer. Man bekräftade att det inte var något förbud att driva verksamhet som åsyftades. Man ville endast få till stånd en yrkeskår som allmänheten med förtroende kunde vända sig till. Beträffande om kontroll av vandel hos låssmeder och deras frågan anställda anfördes följande. Ljungvall fann det vara fel att dagens för lättledda och brottslingar att situation gjorde det möjligt personer sökte låssmederna kontrollera de verka i låssmedsyrket. Visserligen anställningssökande så gott det gick, t. ex. granska luckor i meritlistor, höra referenspersoner och bekantskapskrets. Men risken var stor enligt Andersson att anställa folk som hade kriminella tendenser. när det gällde att ta ställning till om Wång fann det vara ett dilemma en anställd skulle få vara kvar, om det konstaterades att han gjort något

”övertramp” eller om han skulle avskedas i syfte att skydda allmänheten. På ordförandens fråga om vandeln var viktigare än t. ex. yrkeskunnig- Krantz Såsom medlem i SLR och underkastad det het anförde följande. förtroende som följde härmed ansåg sig Krantz ansvarig för sina anställda. Alla för att bilda om de anställda eller de vägar sig en uppfattning sökande Yrkeskunnighet var dock något som vederbörande prövades. kunde läras. Krantz för sin del en ömsesidig tre månaders tillämpade vilket till närmare efterforskprövotid vid nyanställning, gav möjlighet ning om den nyanställdes bakgrund. härvid till den ordning som gällde beträffande kontroll Wång hänvisade av auktoriserade och föreslog att något liknande borde bevakningsföretag kunna tänkas för låssmeder. Andersson framhöll i anslutning härtill att låssmeder kunde komma att få uppdrag på militära förband t. ex. Förbandets säkerhetschef skulle då kunna lita på gällande vapenförråd. låssmederna. auktoriseras På fråga om det var firman eller de anställda som borde svarade Wång att firman borde auktoriseras och arbeta med personundersökt personal. Även om det var möjligt att, som nämnts, på egen hand skulle det gå fortare vid medverkan av utföra något slags personkontroll, Men kontroll av polisen uteslöt enligt Krantz inte egna polismyndighet. att det från myndighet närmast kom i kontrollåtgärder. Wång framhöll Kännedom om sökandens yrkeskunskap fråga att lämna straffrihetsintyg. fick inhämtas på annat sätt. Kontroll av vandeln var angelägen inte minst arbetade såväl för bostäder som för därför att låssmeder på låssystem

152 Bilaga 2 SOU 1975: 19

banker, försvarsanläggningar m. m. Wång menade att någon form av personundersökning i vart fall var bättre än ingen alls. Enligt den tidigare gällande mästarbrevkungörelsens 3 § fick mästarbrev inte tilldelas annan än den som bl. a. gjort sig känd för god vandel. En framtida kontroll av låssmeder borde vara fortlöpande. Nyberg framhöll i detta sammanhang att det var angeläget att låssmeder bedömdes såväl med avseende på vandel och pålitlighet som yrkeskunnighet. Konsumentens reklamationsmöjligheter måste beaktas. Låssmederna arbetade på flera installationsområden. Särskilt på mindre orter förekom det sällan att några specialiserade sig på t. ex. enbart bostäder. I regel installerade samtliga SLR-medlemmar lås såväl i bostäder som i industrianläggningar. att Någon anledning urskilja en speciell nivå för vilken auktorisation skulle kunna tänkas fanns därför inte. Utredningen ställde härefter frågor avseende - nycklar låssystem dyrkverktyg. Synpunkter på problem i samband med spärrade profiler, huvudnycklar m. m. efterlystes. Krantz anförde att det även i fortsättningen fanns behov av spärrade nyckelproñler. Det var dock angeläget att sådana profiler såldes med viss restriktivitet från tillverkarnas sida. I amerikanska kataloger kunde man t. ex. nu se förteckningar över ASSAs låsprofiler. En restriktiv försäljning torde dock innebära något slags registreringsförfarande. Om man enligt Ljungvall begränsade nyttjandet av spärrade profiler till

försvarsanläggningar, skolor, sjukhus o. likn. blev det knappast lönande för outsidertillverkare att etablera tillverkning av spärrade profiler. Andersson anförde att hyresgäster liksom fastighetsägare ofta inte kände till att var och profilen spärrad att intyg erfordrades vid tillverkning av extranycklar. På ordförandens fråga var närvarande låssmedsmästare eniga om att spärrade profiler liksom huvudnyckelsystem inte borde förekomma på bostadssidan. För närvarande krävde man i regel legitimation för att i misstänkta fall utlämna extranycklar till personer som beställde sådana. Inte heller lämnade man ut nycklar till personer som inte uppvisade kvittokopia eller sade sig ha tappat kopian. Andersson meddelade att han tillämpade att kundens systemet namn antecknades i en liggare med datum för inlämnande av nyckel. Vid utlämnande måste kvittens lämnas av kunden. Några anteckningar om nyckelns kod eller system gjordes inte. Samtliga närvarande låssmeder var eniga om att någon form av kontroll borde etableras över dyrkverktyg och försäljning av sådana. Krantz visade i detta sammanhang amerikanska vari för kataloger försäljning utbjöds bl. a. nyckelfräsmaskiner. Ljungvall ansåg att nyckelfräsmaskiner inte borde få säljas fritt. Man måste därvid ha i minnet att det var lättare att ta sig in i en bostad med falska nycklar än med låspistol och andra dyrkverktyg. I vart fall borde man ha kontroll över vart

nyckelfräsmaskiner såldes. Dyrkverktyg borde vidare endast få säljas till auktoriserade. På fråga om det borde finnas kontroll, klassning och godkännande av produkter för intrångsskydd och vilket forum som borde handha ett

SOU 1975: 19 Bilaga 2 153

sådant förfarande meddelade Krantz att bl. a. Mekanförbundets standardcentral arbetade med hithörande frågor med sikte på att verka för att få till stånd en obligatorisk standard. Ordföranden inbjöd härefter de närvarande representanterna från SLR att skriftligen lämna synpunkter på olika frågor samt förklarade sammanträdet avslutat.

Skriftligt svar pâ vissa frågor Fråga : Vilka låstyper installeras mest? a) på cylinderlåssidan b) på A7-sidan Svar. a) ASSA-lås till 80-85 %. b) FAS, Låsbolagets och ASSAs tillhållarlås. Fråga : -Sker installation av visst låsfabrikat p. g. a. kundernas efterfrågan eller p. g. a. låssmedens sakkunskap om vad som är lämpligast? Svar: Som regel väljer låssmeden låsfabrikatet med hänsyn till dörrens storlek och konstruktion. Undantagsvis beställer kunden ett speciellt fabrikat. Fråga : Vad anser man om kvaliteten beträffande nuvarande cylinderlås? Beträffande nuvarande A-7 lås? Önskemål om förbättringar? Vad bör tillverkarna av lås kunna göra? Vad erfordras i övrigt beträffande dörrar - beslag, etc.? Svar: Kvaliteten på de svenska cylinderlåsen är mycket hög vid jämförelse med utländska motsvarigheter. A-7 låsens kvalitet är också hög. De är dock ojämna i toleranserna med mycket avseende på tillhållarregelstift enligt SIS-normerna för klass AA. Önskemål om förbättringar av toleranserna. I framtiden bör lås-dörrelement samordnas i standardiseringsavseende, ett arbete som redan är igång inom BST. För övrigt bör variationsmöjligheterna på A-7 låsens nycklar ökas. Fråga : Hur ser SLR på det nuvarande samarbetet med: Fabrikanterna Försäkringsbolagen Svenska stöldskyddsföreningen Rikspolisstyrelsen Svar: Fabrikanterna SLR har f. n. ett utomordentligt gott samarbete med fabrikanterna, ett samarbete som vi tror är till gagn för båda parter. Fabrikanterna är mycket måna om att underlätta låssmedernas servicearbete på de egna produkterna. Försäkringsbolagen SLR: s samarbete med försäkringsbolagen har tidigare varit ringa. Det har som regel inskränkt sig till att enstaka försäkringstjänstemän sökt kontakt med någon privat låssmed för att få del av vissa sakuppgifter eller erfarenheter. Då försäkringsbolagen gått ut till sina kunder med krav på lås- och andra skyddsanordningar har detta vanligtvis skett utan samråd med låssmederna. Låssmedema

154 Bilaga 2 SOU 1975: 19

har också sett som en allvarlig brist att försäkringsbolagen inte kunnat enas inbördes om kraven konstrukpå intrångsskyddens tion och styrka för likvärdiga En tendens till försäkringsobjekt. ökad vilja till samarbete har kunnat konstateras under innevarande år. Svenska Stöldskyddsföreningen SLR är medlem av Sv. Stöldskyddsföreningen och representeras vid dessa sammanträden. SLR, som är en liten organisation med ytterst begränsade ekonomiska resurser, har dock haft svårt att vinna gehör för sina synpunkter inom föreningen. Rikspolisstyrelsen SLR har inbjudits att deltaga och också deltagit i sammanträden i RPS. Sammanträdena har dock varit få och oregelbundet förekommande. RPS har genom sitt agerande i övrigt bibringat SLR uppfattningen att RPS är sig själv nog och att där all verklig låsexpertis är till finnandes. SLR hyser dock en annan uppfattning. Fråga : Synpunkter på olika tillvägagångssätt vid inbrott. Svar : Vanligaste metoden vid inbrott är sönderbrutna dörrelement samt inbrott genom brevinkast. Dessutom förekommer intrång genom s. k. petning” (uppdyrkning). Hur stor dennas omfattning är kan dock ej fastställas då verkliga bevis saknas. SLR föreslår en teknisk utredning om hur skydd mot bäst skall inbrytning anordnas, (jämför Skandias försök att pröva slutbleckens hållfasthet). I framtiden torde ett bättre intrångsskydd erhållas då resultatet av BST: s standardiseringsarbete blir allmänt förekommande i fastighetsbeståndet. Fråga : Sammanfatta alla s. k. säkerhetsaspekter som måste beaktas vid låsutredningens bedömning av utredningsfrågorna. Svar: Enligt SLR: s uppfattning måste bl. a. följande förhållanden beaktas då låssäkerheten behandlas: 1. Dörr- och fönsterelementens konstruktion (standard) Nycklars tillverkning, försäljning och förvaring Låssystemets uppbyggnad

?PPV

Låsens montering Nyckelfräsmaskinemas och dyrkverktygens försäljning (Kontroll över innehavarna) .°* av nyckelämnen, Importen särskilt av spärrade profiler för bl. a. viktiga industrier, statliga och kommunala institutioner o. d. 7. Reglering (kontroll) av låssmedsverksamheten så att endast seriöst arbetande och ansvarskännande företag kan erhålla tillgång till viktiga informationer (förtroendeförhållande) 8. Personkontroll av i låsbranschen arbetande personal samt kontroll av yrkeskunnandet genom särskilda yrkesprövningar utmynnande i en auktorisation 9. Fortlöpande kontroll av att villkoren för auktorisationen efterlevs

Bilaga 2 155 SOU 1975: 19

10. Intensifierat samarbete mellan låsbranschens företrädare, försäkringsbolag och andra intressenpolismyndigheterna, ter.

2.6.4 mekanförbunds standardcentrals och Byggstandardise-

Sveriges ringen anförde standardiseringskommission svarar Vrenning följande. Sveriges för all nationell standardiseringsverksamhet i Sverige. För olika specialområden finns särskilda Sveriges mekanförbunds standardfackorgan. central är ett sådant organ med ansvar för mekaniskt-tekniskt standardiseringsarbete. Parallellt med SMS arbetar Byggstandardiseringen (BST) på området. kommission (SEK) samt det byggtekniska Sveriges elektriska Metallnormcentralen (MNC) är två andra fackorgan. Rutinen är den att till SIS har SIS ansvaret. I sedan fackorganen avgivit standardförslag särskilda som SIS driver, äger övrigt standardisestandardkommittéer, ringsarbete rum. Nuvarande svensk Vad gäller lås och beslag har SMS ansvaret härför. standard har fram av SMS. Standarden härrörde från åren tagits 1966-67. Detta standardiseringsarbete sattes i gång på grund av att man önskade för att klassa lås i olika kvalitetsklasser med avseende underlag Det fanns också behov av en provningsstandard. Det på inbrottsskydd. minimikrav för olika bl. a. för ansågs nödvändigt att uppställa klasser, som var avgörande för låsens motståndsförvissa specifika egenskaper, måga mot dyrkning och brytning. Orsaken till nu pågående standardiseringsarbete inom SMS var att det allmänt ansågs att de lås som fanns på marknaden gav alltför dåligt skydd mot inbrott oaktat en standard låg i botten. Inbrotten hade stigit oroväckande. Nya kategorier inbrottstjuvar hade kommit till. En mängd erfarenheter hade samlats som inte förelåg under tidigare standardise- Behovet av att revidera standarden var allmänt accepterat. ringsarbete. Syftet med pågående arbete var att skapa en standard som gav produkter som bättre tillgodosåg nuvarande krav på inbrottsskydd. När kritik fördes fram mot gällande standard granskade man inom SMS tillämpningen av denna. Tillämpningen var mycket dålig på grund av att nyttjandet av standard f. n. endast är frivilligt. Det fanns inte någon hundraprocentig uppslutning från låstillverkarnas sida. Försäkringsbolagen ifrågasatte dessutom helt nuvarande standard och gav därigenom motiv till arbetet. Beslut att revidera standarden fattades islutet av år

1970. Beslutet togs inom kommittén SpK 96, lås och beslag inom SMS. l kommittén ingår ett 20-tal företrädare för tillverkare, försäkringsbolag, låssmeder och bostadsförvaltningar. Komrikspolisstyrelsen, planverket, för att utföra arbetet under beaktande av mittén tillsatte en arbetsgrupp I tidigare arbete av detta nya förutsättningar för krav på inbrottsskydd. varit som i första hand borde beaktas. I nu slag hade dyrkning något fram till att det var viktigare att söka pågående arbete hade man kommit 5 Fr. o. m. 1975-07-01 av lås - dvs. öka låsens motståndsförmåga mot förebygga brytning Sveriges mekanstandarsitt arbete i april 1971 med att inventera de disering. brytning. Gruppen började

156 Bilaga 2 SOU 1975: 19

förutsättningar som förelåg. Kontakt söktes med rikspolisstyrelsen och möte hölls i augusti samma år på styrelsen, varvid material son: förelåg om erfarenheter lades fram, exempel visades på hur lås såg ut efter inbrott m. m. Materialet hade analyserats i arbetsgruppen i vilken ingick låstillverkare, försäkringsbolag, representant för polistekniska rådfrågningsbyrån, SMS och BST. Ca 15 sammanträden hade hittills hålhts. Gruppen hade varit överens om målet att i första hani skapa förutsättningar för att förhindra inbrott från nya kategorier inbrottstjuvar som svarar för större delen av inbrottsstatistiken, nämligen ungdomar och personer med ett akut såsom t. ex. penningbehov, narkotikamissbrukare. Man hade också kommit fram till att man med rimliga ekonomiska insatser skulle kunna aldrig lyckas att uppnå ett hundraprocentigt skydd mot professionella tjuvar. En annan förutsättning för att nå det önskade målet var att få till stånd en hundraprocentig tillämpning av standarden. Om tillämpningen skulle bli lika dålig som av tidigare standard hade man inte vunnit något. Detta förutsatte att någon myndighet från samhällssynpunkt föreskrev reference to standards. Närmast till hands som föreskrivande organ låg statens planverk. På grund härav hade man parallellt med arbetet i gruppen haft kontakt med planverket som är med i SMS Spk 96. Diskussionerna hade lett till att planverket sagt att man föreskriftvägen såg goda möjligheter att klara av denna fråga. Planverket hade i samarbete med SIS och fackorganen uttalat sig för metoden att föreskriva reference to standards. Verket hade mycket små möjligheter att ta fram referensdokument för närvarande, varför man väntade sig att fackorganen skulle ta fram denna standard. Under arbetet hade gruppen ganska snart kommit fram till att inte bara frågor rörande låset var utslagsgivande utan också låsens infástning, dörrens konstruktion och motståndskraft, karmens infästning och konstruktion m. m. Låstillverkarna hade uttalat att det inte lönade sig att lägga ned kostnader på utveckling av lås om man inte samtidigt uträttade något för att stärka övrigt intrångsskydd. På grund härav kom också byggnadstekniska frågor in i bilden. Inom arbetsgruppen hade utvecklats provningsmetoder, diskuterats egenskaper som borde föreskrivas osv. Också i framtiden kunde man räkna med olika klasser för olika lås. Det fanns nämligen utrymme för olika kvalitetsklasser beträffande lås. Arbetet befann sig för närvarande i ett slutligt skede. En viktig del i utredningen var frågan om slutblecket. Detta hade bort vad gällde bleckets betydelse för intrångsskyddet. tidigare glömts I det kommande standardpaketet ingick slutblecket som en komponent. De nordiska länderna hade informerats om arbetet och beretts möjlighet delta i detta. Det fanns ett europeiskt samarbetsorgan för lås och beslag (Arge). Detta organ hade uppvaktat ISO om att ta upp frågan om en standard av lås och beslag på sitt program. Beslut om detta var fattat, men arbetet härpå hade dock ännu inte startat. Kurnlin anförde. Nuvarande dörrar var mycket lätta att bryta upp oavsett om låsen var bra. Bl. a. berodde detta på att slutblecket var en

SOU 1975: 19 Bilaga 2 157

svag länk och att dörrkonstruktionema var dåliga. Vid ett sådant förhållande hjälpte det föga att tillverka bra lås. Inom byggstandardisedörrkommitté, SK 9/AG 6 intrångsskydd, tillsattes hösten 1972 ringens en arbetsgrupp för att söka åstadkomma ett bättre skydd mot lägenhetsinbrott. Krav på detta skydd skulle komma att omfatta hela dörrenheten med dörrblad, karm, lås och beslag. Även dörrkarmens fastsättningi väggen skulle bli föremål för hållfasthetskrav. Denna vidare aspekt på gick under beteckningen intrångsskydd. Nordiskt och intematioskydd nellt samarbete förekom. Inom Norden hade byggstandardiseringen fått hand om det nordiska sekretariatet inom INSTA. Samtidigt kunde nämnas att de fyra nordiska provningsanstaltema hade bildat Nordisk byggmaterielprovning. Inom Nordisk byggmaterielprovning hade Norges byggforskningsinstitut erhållit uppdrag att ta fram provningsmetoder med avseende på kvalitet för dörrar. Dörrelement med beslag provades därför Institutet var förlagt till Oslo. på Norges byggforskningsinstitut. Provning av lås och slutbleck utfördes också vid Polistekniska rådfrågningsbyrån i Stockholm samt hos de större låstillverkarna. Det föreföll som om det gick att få fram dörrar som motsvarade de krav som man ville ställa på nya lås och slutbleck. Dörrenheter med karm, lås och beslag, karmens infástning i vägg utgjorde ett dörrblad, totalt som skulle motsvara viss påkänning enligt viss intrångsskydd provningsmetodik. Provningar kunde nu utföras med tillfredställande resultat. Man räknade med att inom kort kunna nå fram till slutliga metoder och krav. Det skulle komma att röra sig om höga krav, som förde med sig att amatörtjuvarna hindrades från att ta sig in i bostäder. När denna fråga lösts kunde det bli aktuellt att gå vidare för att öka säkerheten när det gällde fönster och fönsterdörrar till villor. Också här måste i slutskedet gälla att en myndighet föreskrev reference to standards. Rekommendationer måste utfärdas för hur karmar skulle fästas i vägg för att kunna klara hårda påkänningar. Det hade varit SMS” och BST:s uppgift att avväga rimliga krav på intrångsskydd för dörrar. Man kunde emellertid inte gå hur långt som helst utan måste hålla sig inom rimliga gränser. Om obligatorisk tillämpning inte förelåg undvek fastighetsägarna att belasta sig med de extra kostnader som ökat inbrottsskydd medförde. Därför erfordrades föreskrifter för att en bra standard skulle tillämpas. anförde att nuvarande på lås som tagits fram Vrenning prototyper efter viss tids standardarbete föreföll bättre än de låstyper som mycket fanns innan standardarbetet började. Även om bättre lås skulle säljas på marknaden var det inte förvånande om konsumenterna köpte billigare fanns att de säkrare låsen måste produkter så länge inte föreskrifter användas. För samhället och konsumenten var det också angeläget att få fram en standard från vilken försäkringsbolagen kunde utgå vid rekommendation om lås i samband med sina försäkringsvillkor. Kumlin att vad man nu talat om hade gällt nyproduktion av påpekade bostäder och villor. Det förelåg risk för att om det blev svårt att ta sig in dörrar i framtiden inbrotten kanske koncentrerades på genom nya gammal bebyggelse. Dörrar tillverkade sedan 10-15 år hade visat sig vara

158 Bilaga 2 SOU 1975: 19

dåliga. I dessa dörrar gjorde extralåsen inte särskilt stor nytta. I regel fanns det bara en liten träkloss att sätta fast låset i. Det gick därför lätt att bryta upp dörren. Det ankom på hyresvärdar eller fastighetsägare att avgöra om man skulle byta till de kommande nya standarddörrama. Skulle myndighet ha rätt att kräva byte av dörr? Man måste komma ihåg att det var fråga om ett mycket stort bestånd av bostäder.- Utbyte av dörrar i ett sådant bestånd skulle innebära Det bästa höga kostnader. skulle vara att byta ut nuvarande cylinderlås i bostäderna till ett bättre sådant lås, exempelvis ett fallregellås med rak regel. Man måste också komma ihåg att A7-lås psykologiskt sett dels kunde utgöra ett hinder för tjuven, dels också utgöra en loekelse genom att tjuven kunde få klart för sig att lägenhetsinnehavaren sökte skydda vissa förmögenhetsvärden genom detta lås. Vad gällde kostnaderna för det ökade skyddet anförde Kumlin att redan nu lade dörrtillverkama ned så mycket på ljud- och brandisolering att den extra kostnad för säkert inbrottsskydd som skulle bli följden torde bli måttlig. Företrädarna för BST och SMS underströk att inte bara de byggnadstekniska frågorna var väsentliga utan också frågan om auktorisation. Totaleffekten beträffande inbrottsskydd skulle bli bättre om auktorisation fanns samt om kontroll av nyckeltillverkare m. m. kunde ske.

2.6.5 Försäkringsbranschens Service AB, FSAB

Larsson anförde. På fråga av Ringstedt anförde Larsson att fastighetsägare i de flesta fall torde acceptera att extralås sätts in i lägenheter. Dels är det inte så många som låtit sätta in extralås, dels kan i förekommande fall lägenhetsinnehavaren lämna extra nyckel till värd eller portvakt vid ev. resa eller andra förrättningar varvid bostaden står tom. Det förekommer emellertid att fastighetsägare motsätter sig installation av extralås. Många lägenhetsinnehavare sätter in lås som extra säkerhetsåtgärd även om de ligger under försäkringsbolagens beloppsgräns. Vid överlåtelse av bostad till ny hyresgäst kan för övrigt värden kräva att lägenheten återställsi ursprungligt skick. Försäkringsbolagen torde komma att ställa sig bakom ett eventuellt förslag från låsutredningen att ändra byggnadsstadgan så att krav på inbrottsskydd tas in i stadgan. Beträffande auktorisation är det svårare att f. n. ha några definitiva synpunkter. Praktiska problem torde göra sig gällande vid auktorisation. Sådan får gälla endast låssmeder som installerar i bostäder m. m. - ej vid fabrikstillverkning. Man måste precisera vad auktorisationen skall innebära. Myndigheter kan knappast klara mer än personalkontroll. För bolagen är emellertid yrkeskunnighet också en viktig komponent.

2.6.6 Företrädare för polisen

Företrädarna för polisen anförde. För cirka 15 år sedan medverkade Stockholmspolisen i det auktorisationssystem som Stockholms låssmeder

SOU 1975: 19 Bilaga 2 159

då hade. En aktiv polisman var ledamot av föreningens styrelse. Föreningen var registrerad på överståthållarämbetet som ekonomisk förening. Polismannens uppgift var att kontrollera låssmederna från vandelsynpunkt. Man undersökte om medlemssökande hade antecknats på ett eller annat sätt i stockholmspolisens register. Systemet upphörde år 1960. Vad gällde det praktiska samarbetet mellan länsstyrelse och polismyndighet i fråga om auktorisation av bevakningsföretag anfördes följande. För Stockholms del har viss praxis utbildats. Ansökningen överlämnas till polismyndigheten för utredning och yttrande. I samband därmed tas även upp frågan om bevakningsföreståndarens lämplighet eftersom han skall godkännas av länsstyrelsen. Polismyndigheten kallar representant för företaget, som har att i de fall så är erforderligt inkomma med kompletterande uppgifter. l sin utredning tar polismyndigheten hänsyn till om organisationen av verksamheten kan anses godtagbar. Vid behov görs inspektioner av lokaler, varvid förekommit att vissa arrangemang icke kunnat godtas av säkerhetsskäl. Det har i en del fall även förekommit att omständigheterna varit sådana, att kontroll skett av vissa uppgivna styrelseledamöter. I åinziizztcñe ett fal! har konstaterats att 3/4 av aktiekapitalet härstammat från kriminellt belastade personer och att endast verkställande direktören var ostraffad. Särskilt noggrann utredning sker beträffande den person, som skall vara föreståndare för bevakningsverksamheten. Man vill att denne skall fylla högt ställda krav vad avser laglydnad och medborgerlig pålitlighet. Man bör helst ha erfarenhet av bevakningsverksamhet. Polismyndigheten är skeptiskt inställd till företag, som består av en enda person. Anledningen härtill är främst lagstiftningens karaktär men även svårigheter att hålla kontroll över verksamheten samt ensamföretagarens svårigheter att erbjuda rationell service. Polismyndigheten har även den uppfattningen att verksamheten skall bestå av bevakning i ordets egentliga bemärkelse. Därvid har man dock ansett sig kunna tillstyrka auktorisation även för bevakning som sker i huvudsak genom tekniska hjälpmedel såsom larmbolag (ex. Securitas). Man har ej godtagit sidogrenar såsom revisionsverksamhet samt verksamhet, som innebär direkt kriminalpolisarbete. Polismyndigheten har fått gehör hos länsstyrelsen för sina ståndpunkter i dessa delar och i ett fall har även ett bevakningsföretag medgivit att kriminalpolisiär verksamhet icke inryms under auktorisationskungörelsens ram. l princip skall all personal, som anställs i ett bevakningsföretag vara godkänd av länspolischeferna - i Stockholm, Göteborg och Malmö dock av polisstyrelserna. Därvid skall ansökningen göras av bevakningsföretaget och prövning ske av vederbörande personer i vad avser laglydnad och medborgerlig pålitlighet med tillämpning i huvudsak av normerna för anställning av polisaspiranter. I motsats till vad som gäller för ordningsvakter skall i princip prövning inte ske av vederbörandes lämplighet. Den frågan får sökanden själv bedöma vid referenser o. d. Vid Stockholms polisdistrikt föreligger en relativt fast praxis (ehuru inte skriftligen nedtecknad). Sålunda sker slagning i de lokala polisregistren, rikspolisens registratur samt riksskatteverkets alkoholregister. Där-

160 Bilaga 2 SOU 1975: 19

jämte inkommer yttrande från rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning. Om vederbörande under de senaste fem åren varit bosatt i landsorten inhämtas upplysningar från andra källor. Det sålunda samlade materialet studeras därefter varvid relevanta domar och förundersökningar ofta även beaktas. Vid den slutliga bedömningen tar man hänsyn till den totalbild av vederbörande, som kommer fram. Därvid brukar man dock iförsta hand observera frihetsstraff långvariga samt våldsbrott, förmögenhetsbrott varvid även hänsyn tas till snatterier, olovliga förfoganden och egenmäktiga förfaranden. Några fasta preskriptionstider iakttas inte utan en individuell sker. Generellt bedömning kan dock sägas att man i stort sett fordrar att en person, som dömts för ett icke obetydligt förmögenhetsbrott, bör ha skött sig i 6-7 år innan godkännande kan ske. Särskild hänsyn kan dock tas om vederbörande när brottet begicks var ung eller om andra förmildrande omständigheter föreligger. I detta sammanhang kan nämnas att - med hänsyn till ett par beslut i länsstyrelsen polismyndigheten är ganska generös i bedömning av lindrigare brott på grund av obestånd och brott mot bestämmelserna om källskatter, fordonsskatt, trafikförsäkring o. dyl. Rattonykterhetsbrotten anses såsom svårbedömda, men normalt brukar man tillämpa en preskriptionstid av minst 1,5-2 år - även i detta fall efter uttalanden från länsstyrelsen. Beträffande ”singelfyllerief” är tiden normalt upp till ett år. En massiv anhopning av i och för sig relativt obetydliga brott och förseelser kan i vissa fall medföra avslag. Även misshandelsbrotten är svårbedömda. I sådana fall görs en ingående bedömning, varvid förundersökningsmaterialet ofta kommer till användning. Om det vid utredningen kommer fram att sökanden på grund av grov alkoholism eller annan dokumenterad psykisk egenart befinner sig i en sådan situation att uppenbara risker föreligger att han i vissa lägen icke kan presumeras uppfylla kraven på laglydnad meddelas också avslag. Det bör dock framhållas att vad som ovan angivits är i Stockholm tillämpad praxis. Det är sannolikt att man i andra delar av landet har en snävare praxis, och att man där även gör en lämplighetsprövning. Ett visst stöd för ett dylikt förfarande finns i ett uttalande från inrikesdepartementets lagbyrå på 1960-talet. Beslut om godkännande av personal tillställes varvid beslutet sökandeföretaget endast innehåller bifall eller avslag. Av sekretesskäl innehåller avslagsbesluten ej motivering. I besvärsärendena anses såväl sökandebolaget som de personer som berörs av avslaget ha besvärsrätt. Återkallelse av godkännanden sker i praktiken endast i de fall vederbörande ej längre uppfyller kraven i vad avser laglydnad. Vanliga återkallelsegrunder är stölder, bedrägerier och misshandelsbrott. Även rattonykterhetsbrott förekommer. Därvid sker av sekretesskäl kommunikation endast med den berörda Med dels till att personen. hänsyn kommunikation skett, dels till sekretesskäl formuleras det slutliga beslutet mycket knapphändigt mestadels ”på förekommen anledning. - Bevakningsföretagen får aldrig genom polisstyrelsen vare sig i godkännande- eller återkallelseärendena - veta vad som läggs vederbörande till last. Något varningsinstitut finns inte. Uppenbart är att återkallelse av godkännande endast sker när starka skäl föreligger ett återkallat

Bilaga 2 161 SOU 1975: 19

godkännande medför ju automatiskt avskedande från företaget. För närvarande handläggs i Stockholm omkring l 200 s. k. väktarärenden per år. Av dessa blir cirka 40-50 besvärsärenden. En viss ökning av besvärsärendena synes dock vara att förutse. I fortsättningen torde bara det centrala polisregistret behöva användas eftersom fler uppgifter avses tillföras detta register. Rapporteftergifter skall dock inte föras in i det centrala registret hos rikspolisstyrelsen. När det gäller anställning i kriminalvården och i posten föreligger något andra kriterier för bedömning än vad som gäller för anställningi bevakningsföretag. Från år 1975 planeras att de lokala polismyndigheterna genom särskilda dataterminaler, skall kunna få uppgifter ur det centrala registret. Eftersom för närvarande central registrering av rapporteftergifter ej sker kan i ett polisdistrikt och få en person begå en förstagångsförseelse rapporteftergift härför och därefter i ett annat polisdistrikt begå liknande brott och också där få rapporteftergift. Härefter diskuterades hur ett auktorisationssystem praktiskt skulle kunna konstrueras för låssmeder. I och för sig skulle man enligt polisen kunna tänka fungerade som central myndighet sig att rikspolisstyrelsen obligatorisk auktorisation av bevakungefär enligt förslaget angående ningsföretag. Därvid kunde man - om det blott var fråga om laglydnad låssmeder - utdrag av rikspolisstyrelsens beträffande nöja sig med centrala register jämte utdrag av riksskatteverkets register. Efter diskussioner fann emellertid företrädarna för vissa ytterligare polisen att en hel del besvärliga frågor - inte minst beträffande besvär skulle om såväl central som regional myndighet skulle uppkomma handlägga auktorisationsärenden. var att vederbörande låssmeder var prövade och Det viktigaste Sådant borde automatiskt gälla godkända av myndighet. godkännande vid anställning i annat låssmedsföretag.

2.6.7 televerkets centralförvaltning, Polistekniska Rikspolisstyrelsen, rådfrågningsbyrån, Sveriges industrzjförbund med spärrade f. n. inte Deltagarna konstaterade att systemet profiler tillfredsställande, eftersom profilema används även för bostäder. fungerar kan vara en bra detaljlösning. Spärrade profiler bör Importrestriktioner där detta är oundgängligen nödvänendast användas för sådana ändamål Beträffande organisationen av kontrollen framfördes att rikspolisdigt. torde vara en naturligare administrativ myndighet än länsstyrelstyrelsen serna. Vad avser frågan om auktorisation av låssmeder förordade ett par borde få innehas av deltagarna ett obligatorium. Nyckelskärmaskiner beträffande dyrkverktyg torde kunna endast efter tillstånd. Importlicens vara till för att minska det otillbörliga innehavet av sådana viss hjälp Utbildning av inom branschen verksamma ansågs vara värdefullt, verktyg. var negativt inställda till det särskilt vad avser projektörssidan. Deltagarna med till bostäder. Däremot torde nuvarande systemet huvudnyckel kunna vara motiverat beträffande t. ex. industrier. Lägenhuvudnyckel hetsinnehavaren ansågs böra ha rätt att självavgöra om han vill installera

162 Bilaga 2 SOU 1975: 19

kompletterlngslås. Denna rätt borde även kompletteras med normer för installation.

2.6.8 Mister Minit Services AB

Nyckelfräsmaskiner Estman anförde att det svenska dotterbolaget har köpt nyckelfräsmaskiner från bl. a. grossistföretagen Copiax AB och AB Kåfs Industrier. Vid köp från dessa företag har inte uppställts några särskilda krav eller restriktioner från grossisternas sida. Moderföretaget tillverkar egna maskiner i Belgien och därifrån inköps även en del maskiner. Estman fann det positivt om bestämmelser införs för att kontrollera marknaden för nyckelfräsmaskiner. Någon myndighet bör utöva kontrollen.

Dyrkverktyg Även denna marknad bör underkastas myndighetskontroll.

Nyckeltillverkning Mister Minit är i särklass störst i Sverige bland nyckelbarsföretagen.

Spärrade profiler och nycklar Estman ansåg att huvudnyckelsystemet bör avskaffas på grund av de stora risker ur säkerhetssynpunkt som det för med sig. Företaget har spärrade om fastighetsägaren har gett tillstånd därtill. För att profiler företaget skall tillverka nyckel till enskild person efter spärrad profil, måste kunden fylla i en rekvisitionsblankett och uppvisa fullgod legitimation. Efter tillverkningen skickas kopia av blanketten till fastighetsägaren för kännedom. Enligt Estmans uppfattning kan man i de spärrade nyckelprofilema och de fria kodmärkta profilerna märka en klar monopolsträvan och inte en säkerhetsgaranti för konsumenterna. Mister Minit har importerat profiler från bl. a. Västtyskland och Italien eftersom sådana leveranser snabbare går betydligt än ASSA: s. Kvalitetsmåssigt håller inte nycklar tillverkade efter - standard än de som importerade profiler lägre tillverkas av ASSA. Estman ansåg att dagens kunder önskar snabb och effektiv service vad beträffar tillverkning av t. ex. dubblettnycklar. Spärrade nycklar förekommer i stor utsträckning i bostadslägenheter och villor utan att innehavaren har begärt det. Detta förhållande medför att klackbarema från servicesynpunkt inte alltid kan uppfylla sin uppgift. Kunden skall inte behöva anlita några utvalda låssmeder för att snabbt kunna få sin nyckel tillverkad. Den bästa lösningen torde vara att avskaffa systemet med spärrade profiler, eftersom det inte har någon funktion att fylla, t. ex. cylinderlåsen är klart underlägsna tillhållarlåsen och där förekommer inte spärrade profiler.

SOU 1975: 19 Bilaga 2 163

Om man skall ha ett system med spärrade profiler, behövs profiler som inte vem som helst kan få tag på eller tillverka. Profilema bör vara avsedda för speciella nycklar och speciella lås. Sådana lås och profiler skall i så fall inte finnas ute på marknaden utan rekvireras från någon central myndighet. Det är viktigt att konsumenterna (företag, verk osv.) blir informerade om att ett låssystem har en begränsad livslängd ur säkerhetssynpunkt. Man borde därför med vissa mellanrum byta ut låsen. Beträffande nyckeltillverkning i kodmaskiner anförde Estman att kodmärkningen bör avskaffas.

Kompetens frågor Företaget lär självt upp sin nyanställda personal. Det är mycket lätt att lära sig tillverka nycklar med den fina utrustning som numera står till förfogande. Däremot är det besvärligare att lära sig urskilja nycklar. Totalt torde den interna utbildningen för nyckeltillverkning och annan service vid barerna pågå mellan en och två månader. Tillverkning av sjutillhållarnycklar är inte komplicerad.

Vandelkon troll Vid anställning går företaget igenom betyg, kontaktar tidigare arbetsgivare och fäster vikt vid att arbetstiden varit sammanhängande. Företaget är mycket noga med att anställa endast pålitlig personal. Internt försöker man kontrollera att inga extranycklar tillverkas utöver dem som kunden beställer.

Auktorisation I princip förmodade Estman att subjektiva synpunkter och affärsmässiga skäl ligger bakom SLR: s intresse av att auktorisation införs beträffande låssmeder. Från konsumentsynpunkt torde inte ett auktorisationssystem medföra några förbättringar. Genom saklig information till konsumenterna skulle man kunna lösa en del av de problem som föreligger f. n. Konsumenten bör t. ex. inte köpa lås av dörrförsäljare. Om auktorisation skulle införas förordade Estman en frivillig sådan. Företaget som sådant bör i så fall auktoriseras och inte varje särskild anställd. Den auktoriserade låssmeden bör ha viss säker finansiell ställning som garanti för konsumenten. Estman kunde tänka sig att auktorisationen skulle kunna delas upp för olika verksamheter inom låssidan. Under alla förhållanden får inte konsumenten bringas att tro att en auktorisation i sig själv är en garanti för absolut säkerhet.

Försäkringsbolagens roll Försäkringsbolagen skulle kunna inspirera konsumenterna att installera bättre lås genom att sänka premierna om man har visst bestämt låsskydd.

164 Bilaga 2 SOU 1975: 19

Därigenom skulle konsumenten själv åstadkomma bra låsskydd för att få ned premiekostnaderna.

Konsumentens rättigheter

Konsumenten har själv en uppfattning om vad som är säkert låsskydd och i regel anser konsumenten att nyckelbarema erbjuder tillfredsställande skydd och bra service. Ett viktigt initiativ skulle vara att konsumenten medges rätt att sätta in vilket eller vilka lås han önskar. Därigenom skulle han kunna försäkra sig om att inga extranycklar till låset finns hos någon obehörig. Låset och nycklarna kunde t. ex. köpas direkt från fabrikanten eller från detaljist men alltid i förpackningar som hos fabrikanterna plomberats och monteras in av någon kompetent utomstående. Konsumenten skulle alltså själv bryta plomberingen. Dupliceringen av nycklar blir då inget problem från säkerhetssynpunkt eftersom konsumenten själv har kontroll på ursprungsnycklama. Avslutningsvis konstaterade Estman att det är mycket att viktigt låsutredningen noga tänker igenom formerna och av ett följderna införande av auktorisation av låssmeder. Det måste av utredningen kunna fastslås att ett sådant system verkligen medför ökat skydd för konsumenterna.

2.6.9 ABAB

Wistedt lämnade en bakgrundsskildring betr. ABAB: s tillkomst och

utveckling. År 1964 bildades det statliga bevakningsbolaget ABAB för att

samordna och effektivisera den statliga bevakningen. En lång utredning hade föregått bolagsbildningen. Även hade då behandlats. låsfrågan Frågan betraktades som en integrerad del av det totala skyddet. År 1964 hade företaget ingen expertis på området men väl låsintresserad personal. En liten låsinstallationsverksamhet kort efter bildandet. År påbörjades 1965 anställdes en låssmed från Solidlås. Än idag har bolaget endast en låssmed anställd. Verksamheten har varit och är marginell. Företaget har inte tidigare marknadsfört verksamheten. Först nu har man börjat marknadsföra låsverksamheten. Ibland har låssmeden haft full arbetsbelastning, ibland ej. Företaget har inte sökt driva låsverksamheten som en särskild mot allmänheten riktad aktivitet. Man har licensavtal med ASSA och samarbetar sedan starten med Solidlås. På fråga om även andra auktoriserade bevakningsföretag bedriver låsinstallationsverksamhet svarade Wistedt att ABAB är ensamt härmed. skulle Securitas Möjligen i och för sig kunna tänkas ta upp verksamheten på sitt program. Av ABAB: s totala kronor omsättning på 57 milj. belöper sig ca 50 000 kronor på låsverksamheten. Inom företaget överväger man nu att utöka antalet låssmeder. Utredningen undrade vilka objekt ABAB utnyttjas för. Wistedt anförde att man gjort arbeten åt RPS, t. ex. i samband med upprustningar av Stockholms polisdistrikt. Man förhandlar f. n. med

SOU 1975: 19 Bilaga 2 165

televerket. Även enskilda har anlitat ABAB efter reklamkampanjen. Utredningen påpekade att en ABAB-försäljare sagt att ABAB styr och leder låsservicesidan. I reklambroschyren står det att ”god säkerhet garanteras. Vad syftar det på? Har ABAB bättre kontrollerad personal eftersom personalkontrollkungörelsen är tillämplig på personal som anställs hos ABAB? Wistedt fann det orimligt att försäljaren skulle ha uttryckt att ABAB styr verksamheten. Vad gäller personalkontrollen skall enligt lagen om bevakningsföretag all personal godkännas. Lagen omfattar emellertid inte låsinstallationsverksamheten i sig men eftersom den är integrerad i bevakningsbolagets verksamhet så omfattas den därigenom av lagen. Även låssmeden är alltså prövad i samma ordning som väktare. Utredningen undrade om ABAB isin marknadsföring understryker att företaget är ett statligt bevakningsföretag. Wistedt bekräftade detta. Insyn i verksamheten förekommer bl. a. i styrelsen där RPS m. fl. myndigheter ingår. Insynen iföretaget gör att ABAB har en fördel gentemot andra företag. Därefter diskuterades utbildningssidan. Wistedt framhöll att ABAB satsar på en utbildning av väktarna som väsentligt överstiger de krav RPS ställt upp. Låsserviceverksamhet bedrivs av ABAB endast i Stockholm. Ingen reklamation har framförts beträffande kompetensen hos de två låssmeder som företaget har haft anställda. Wistedt framhöll att personalkontroll är ett bräckligt instrument. Man kan trots denna få en olämplig personal. I lag regleras vilka uppgifter som får lämnas ut. Vid rekrytering inhämtas givetvis även referenser för att få en bild av personen i fråga. Utredningen konstaterade att alla vaktbolag genom auktorisationslagen kan få personalkontroll, medan en låssmed f. n. inte har rätt till personalkontroll. Wistedt ansåg att rutinen är enkel - ett blankettförfarande. Det tar tid, normalt ca två till tre veckor. Denna tid förlängs ofta med lika många veckor. Därefter sker en kontinuerlig uppföljning av personalen. När föll ungefär hälften av vaktföretagen bort. Det rörde sig lagen infördes främst om småföretag. Somliga av dessa köptes upp. svårigheterna för de små företagen bestod i att leva upp till utbildningsföreskriftema. På fråga hur uppföljningen av personalen går till meddelade Wistedt att godkännandemyndigheten skall bevaka detta. Man vet dock inte hur detta kommer att fungera i praktiken. Utredningen undrade hur man tillgodoser utbildningsbehovet. Wistedt svarade att detta tillgodoses inom företaget. Lärare erhålles bl. a. från RPS. Från organisationerna har större krav på utbildning framförts som ett önskemål. RPS har meddelat föreskrifter för utbildning. Vidare ansåg Wistedt att bevakningsyrket är ett udda yrke, varför man har relativt stor personalomsättning. På fråga om vilka delar av låsserviceverksamhet man främst sysslar med framhöll Wistedt att man främst verkar på installationssidan. Skulle ABAB gå in mer aktivt skulle kontakt ha tagits med branschen. ABAB

166 Bilaga 2 SOU 1975: 19

planerar eventuellt att bygga upp en läsjourorganisation. Planer finns även att ABAB som bevakningsföretag skall täcka hela landet. Glesbygdsproblemen är nämligen stora beroende på utbildningssidan. Endast de stora företagen klarar av den delen, medan de små kommer i kläm. Utredningen undrade om inte småföretagen skulle kunna klara detta utan särskild utbildning. Wistedt ansåg att det är nödvändigt att väktaren har elementär kunskap i brandförsvar, i polisiär teknik, beträffande larmanläggningar, lås m. m. Behovet av utbildning är detsamma även om man tjänstgör i en liten ort. Avslutningsvis undrade utredningen hur Wistedt ställde sig till ett obligatoriskt eller ett frivilligt auktorisationsförfarande för låssmeder. Wistedt konstaterade att systemet med frivillig auktorisation av bevakningsföretag inte hade fungerat bra. Genom införandet av obligatorisk auktorisation har en sanering av marknaden kommit till stånd. Ett auktorisationsförfarande för låssmeder kommer att höja branschanseendet. Vänder man sig till en låssmed bör man ha ett obligatorium som skydd för konsumenten. Som företagare skulle Wistedt vända sig till ett auktoriserat företag vare sig detta är obligatoriskt eller frivilligt auktoriserat.

2.7 Skriftliga svar från vissa fastighetsägareorganisationer

Låsutredningen har vid flera samtal med företrädare för bl. a. fastighetsägareföretag tagit upp frågan om hyresgästs (konsuments) rätt att låta montera in kompletterande låsskydd till sin bostad. Utredningen har även i skrivelse till HSB:s riksförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Riksbyggen och Sveriges fastighetsägareförbund hemställt om dessa organisationers principiella synpunkter i frågan. HSB anförde. HSB finner det riktigt att konsumenten skall ha laga rätt att låta inmontera kompletterande låsskydd. Sådan rätt får emellertid inte innebära att konsumenten får förfara hur som helst. Rättigheten bör därför förenas med föreskrifter som ger bostadsförvaltningen rimligt inflytande på slag och placering av låsskydd. Anskaffning och inmontering av kompletterande låsskydd bör bekostas av konsumenten om inte annat överenskoms. Inom HSB har en bostadsrättshavare ensam befogenhet att på egen bekostnad vidmakthålla lägenhetens låsanordning eller eventuellt anbringa ett extralås på lägenheten. Detta systern har fungerat väl och det ligger nära till hands att anbringa samma betraktelsesätt då det gäller rätt till och befogenhet att anbringa extralås för hyresgäster. Även ur förvaltningsmässig synpunkt torde det vara mest rationellt och ändamålsenligt att hyresgästen själv och på egen bekostnad fick anbringa låset. En skyldighet för fastighetsägaren att bekosta inköp och installation av extralås medför en mängd administrativa problem som inte kan försvaras med tanke på de relativt blygsamma belopp det här är fråga om. Om fastighetsägaren skall åläggas skyldighet att stå för en kostnad av den här typen får det nämligen krävas att han även får besluta om när ett utbyte skall göras för att kunna genomföra ett genomgående utbyte i hela fastighetsbeståndet. Om utbyte skall ske då en enstaka hyresgäst begär

SOU 1975: 19 Bilaga 2 167

det, blir de administrativa kostnaderna orimligt stora. Då ovisshet råder rörande bostadsförvaltnings skyldighet att vidmakthålla låsanordnings funktion och den eventuella möjligheten att avtala bort denna skyldighet ser HSB med tillfredsställelse att frågan nu blir föremål för prövning.

SABO meddelade följande. Som svar på Er skrivelse av den 22 april 1975 angående rubricerade kan vi meddela att SABO principiellt avrått anslutna bostadsföretag att tillåta hyresgäst att själv montera extralås i lägenhetsdörrar. Vi har som motiv för detta bl. a. anfört att praktiskt taget alla lägenhetsdörrar saknar fástanordningar för extralås. Dörrarna är som regel fyllningsdörrar försedda med en förstärkningskloss vid ordninarie låskista. På den plats där extralåset insättes saknas sådan kloss, varför låset endast kan fástasi dörrens ramträ som är mycket svagt. Ramträt försvagas dessutom emedan låset infälles i detta. Dörrkarmarna är oftast uppsatta i väggöppningar som är onödigt breda, varför karmen med lätthet kan böjas åt sidan, då kilarna mellan karm och vägg ofta torkat eller i många fall saknas. Till detta kan tilläggas att hyresgäster ofta erbjuds att av kringresande ej etablerade firmor få lås insatta till höga kostnader. Dessa arbeten blir ofta dåligt utförda och vi har erfarit att tillhandahållna lås är tillverkade av för oss okänd fabrikant. Många bostadsföretag har byggt upp sin serviceorganisation på huvudnyckelsystem som spolieras om extralås insättes. Detta får naturligtvis inte lägga hinder i vägen för insättande av extralås, om man kan visa att behov av sådana finns. Man skall dock vara medveten om att hyreskostnaden kan påverkas negativt om företagens service försvåras.

Riksbyggen meddelade följande.

Ur förvaltningssynpunkt är det i vissa fall fördelaktigt att kunna använda huvudnyckel vid reparationsarbeten o. dyl. Detta är dock omöjligt vid s. k sjutillhållarlås. Som bekant kräver försäkringsbolagen numera i princip sjutillhållarlås när hemförsäkringen överstiger ett visst värde. Genom Svenska Mekanförbundets standardiseringsarbete har krav på dyrksäkerhet, brytsäkerhet m. m. formulerats även för cylinderlås. Det borde därför vara möjligt att använda tillräckligt säkra cylinderlås. Vi vill inte påstå att sjutillhållarlås är oacceptabla, men de är utan tvekan försvårande i förvaltningen. Beträffande på vems bekostnad extralås skall monteras har vi den uppfattningen att det måste vara hyresgästens angelägenhet bl. a. på grund av att behovet närmast är betingat av värdet på hyresgästens lösöre.

Sveriges fastighetsägareförbund lämnade följande svar.

Under trycket av den ökande risken för lägenhetsinbrott har det på senare år blivit allt vanligare att hyresgästerna kompletterat låsanordningarna med, i första hand, s. k. 7-tillhållarlås. Såvitt vi har oss bekant, har det inte inträffat att fastighetsägare utan starkt vägande skäl motsatt sig hyresgästens önskemål att på detta sätt förbättra skyddet för sitt hem och sitt lösöre. Om någon hyresvärd mot förmodan inte skulle tillåta hyresgästen att sätta in ett extra lås, torde hyresgästen numera med stöd av 24 a § JB likväl kunna vidtaga åtgärden. Mot denna bakgrund synes man inte ha anledning ifrågasätta hyresgästens rätt att låta montera in kompletterande låsskydd. Givetvis får man härvid förutsätta att låset inte monteras bort vid avflyttningen och att samtliga nycklar till låset överlämnas till den nya hyresgästen.

SOU 1975: 19 169

Bilaga 3 Försäljning av lås och låsartiklar

samt låsinstallationer

PM utarbetad av SFK

3.1 Utredningens tillkomst

3.1.1 Bakgrund och syfte Med stöd av Kungl. Maj: ts bemyndiganden den 20 oktober 1972 och den 23 mars 1973 har chefen för handelsdepartementet tillkallat sakkunniga för att utreda frågan om utökat konsumentskydd beträffande lås och låsinstallation m. m. Utredningen, som antagit namnet låsutredningen, hemställde år 1973 hos statens pris- och kartellnämnd (SPK) om en undersökning av vissa förhållanden inom låsbranschen. Syftet med föreliggande undersökning är att för låsutredningens räkning kartlägga rådande företagsstruktur och konkurrensförhållandeni låsbranschen. Undersökningsresultaten kommer att ligga till grund för en vidareutveckling av nämndens löpande prisövervakning inom ifrågavarande område.

3.1.2 Genomförande Undersökningen består av dels en leverantörsdel, dels en del som behandlar detaljistledet. Vid årsskiftet 1973/74 utsändes en postenkät till samtliga tillverkare och importörer i låsbranschen. Enkäten har under våren 1974 kompletterats genom intervjuer med ett antal större tillverkare och importörer. Uppgifter för leverantörsundersökningen har även inhämtats från branschorganisationer och större kunder. Våren 1974 genomfördes en undersökning i detaljistledet genom uppfrån företag verksamma i ett tiotal olika branschen] Vid giftsinsamling denna uppgiftsinsamling, som skedde genom länsstyrelsernas priskontor, inhämtades särskilt ingående information från de specialiserade låssmederna.

3.2 Marknadsförutsättningar

3.2.1 Varufakta

Beskrivning av urval för Med hänsyn till funktion kan de på marknaden vanligast förekommande detaljistundersökningen låsen indelas i följande huvudtyper, nämligen innerdörrlås, ytterdörrlås återfinns i bilaga 3 A.

170 Bilaga 3 SOU 1975: 19

(vanligen s. k. cylinderlås), tillhållarlås, kassaskåpslås, möbellås, hänglås samt diverse billås. Som regel existerar ett flertal fabrikat av de olika låstyperna jämsides på marknaden. Fabrikaten kan vara inbördes skiljaktiga men skyddas vanligen inte av tillverkningspatent. De två förstnämnda låstyperna, de s. k. byggnadslåsen, utgör de värdemässigt dominerande låstyperna.

3.2.2 Marknadstillförsel Av tabell 3: l framgår tillverkning av och utrikeshandel med lås, nycklar och nyckelämnen under tiden 1967-1971. Med lås avses i detta sammanhang nyckellås, kombinationslås, elektriska lås samt delar till dessa låstyper.

Tabell 3:1 Tillverkning, import och export av lås, nycklar och nyckelämnen 1967-1971, tkr.

1967 1968 1969 1970 1971

Källa: SOS Industri och Utrikeshandel.

År 1971 uppgick marknadstillförseln av lås, nycklar och nyckelämnen till den svenska marknaden till drygt 70 milj. kr. Detta innebär en ökning med 58 procent jämfört med år 1967. Den inhemska tillverkningens saluvärde har under samma tid ökat med 47, exporten med 53 och importen med 89 procent. Tillförseln har för den undersökta perioden ökat mest åren 1969 och 1970 främst beroende på en god byggkonjunktur dessa år. Under år 1971 gick tillförseln jämfört med år 1970 ned ett par procent. Importen minskade samma år lika mycket medan exporten ökade med åtta procent. Produktionen föll år 1971 en procent jämfört med år 1970. Av olika delmarknader har marknaden för cylinderlås haft den största ökningen under perioden 1967-1971. Tillförseln för denna låstyp steg under ifrågavarande period med 85 procent. Hänglåsen ökade under samma tid med 48 procent. Övriga lås (bl. a. tillhållarlås) ökade med 37 procent medan varugruppen nycklar och nyckelämnen ökade med 40 procent (bilaga 3 B). Importandelen har under tiden 1967-1971 ökat för samtliga låstyper utom cylinderlås. Totalt har importandelen stigit från ca 27 procent av tillförseln år 1967 till ca 32 procent år 1971. Importandelen för hänglås har under den aktuella perioden ökad från ca 41 till ca 52 procent, för övriga lås från ca 22 till ca 38 och för gruppen nycklar och nyckelämnen från ca 45 till 69 procent. För cylinderlâsen gäller en motsatt utveckling. Under tiden 1967-1971 har importandelen för cylinderlås minskat med

SOU 1975: 19 Bilaga 3 171

ca sju procentenheter från ca 29 procent år 1967 till ca 22 procent år 1971. Huvudsakliga ursprungsländer är Västtyskland och Finland, vilka år 1971 tillsammans svarade för ca tre fjärdedelar av den totala svenska importen av lås och nycklar. Från Västtyskland kom år 1971 ca 49 och från Finland ca 26 procent av importen. Importen av cylinderlås kom år 1971 till ca .57 procent från Västtyskland och till ca 15 procent från Finland. Exporten av lås och nycklar är av betydligt mindre omfattning än importen. Exportens andel av den inhemska tillverkningen har under tiden 1967-1971 uppgått till 10-12 procent per år. År 1971 exporterades tio procent av den inhemska tillverkningen.

3.3 Marknadens struktur

3.3.1 T illverkande företag De fyra största låstillverkarna i landet är ASSA-Stenman AB, Låsfabriks AB (Låsbolaget), AB F A Stenmans Låsfabrik (FAS) och AB Möbellås, samtliga i Eskilstuna. Tillverkningen av byggnadslâs är i stort sett koncentrerad till de tre förstnämnda företagen. ASSA-Stenman är ledande på marknaden, särskilt vad gäller cylinderdörrlås. FAS har specialiserat sin tillverkning på tillhållarlås och är störst på svenska marknaden när det gäller sådana lås. Tillhållarlås tillverkas även av Låsbolaget, som är den näst största tillverkaren av denna låstyp, och av ASSA-Stenman. AB Möbellås tillverkar främst möbellås, men har även exempelvis båtlås på sitt tillverkningsprogram. Utöver ovannämnda fyra företag finns ytterligare ett tiotal mindre tillverkande företag inom landet som vartdera tillverkar en eller flera låstyper. Störst bland dessa företag och främst när det gäller hänglås är AB Optimus, som numera ingåri Anchorverken i Eskilstuna. Fyra företag tillverkar elektriska lås av vilka försäljningen på svenska marknaden uppgår till totalt lO 000-15 000 stycken per år. Den störste låstillverkaren - ASSA-Stenman - omsatte år 1972 totalt drygt 80 milj. kr., varav mer än hälften avsåg lås och låstillbehör. Sedan 1930-talet tillhör företaget den engelska GKN-koncemen, som är ledande tillverkare av bl. a. skruv på den brittiska marknaden. Förutom lås har ASSA-Stenman en betydande tillverkning av skruv samt gångjärn och andra metallbeslag. Företagets verksamhetsställen är belägna i Eskilstuna, Alingsås och Lycksele.

3.3.2 Importföretag Som framgår av tabell 3: 1 består ca en tredjedel av totala marknadstillförseln De flesta importerande - totalt ett 20-tal av importvaror. företag - har ett smalt produktsortiment och en jämförelsevis liten försäljning av låsartiklar. År 1972 uppgick antalet importörer som sålde låsartiklar för 2 milj. kr. eller mer till ca tio.

172 Bilaga 3 SOU 1975: 19

Den största importören är Abloy AB, Stockholm, som representerar de

finska Abloy-låsen. Näst största importören är Björkboda Bruk AB, som

representerar en annan finsk låstillverkare. Det tillverkande företaget F A Stenmans Låsfabrik, som är av amerikanska Eaton

hälftenägt_ Corp.,

representerar detta företags Yale-lås på svenska marknaden. Bland övriga importörer med en omsättning för lås om minst 2 milj. kr. år 1972 kan nämnas AB Solidlås, Stockholm, som uteslutande säljer elektriska lås, AB Glabo, Göteborg, som säljer hänglås, Anchorverken i Eskilstuna samt AB

Linjepac i Nacka. Även större grossister har i viss utsträckning egen

import av låsartiklar, t. ex. AB Järnia i Ulricehamn, samt AB Kåfs Industrier och Copiax AB, båda i Stockholm.

3.3.3 Grossister Av totala låsförsäljningen gick år 1972 ca 24 procent genom grossister eller samverkande inköpsgrupper i detaljhandeln. Vissa grossistföretag, främst AB Kåfs Industrier och AB har specialiserat sig på

Copiax

vidareförsäljning till låssmeder. En omfattande låsgrossiströrelse, specialinriktad på järnhandeln, redovisas av Järnia, som också som tidigare

nämnts har egenlåsimport. Utöver de tre nämnda företagen är ytterligare

15-20 grossister verksamma på marknaden för låsartiklar. Flertalet av dessa grossister har ett grundsortiment som till övervägande delen består av byggnadsmaterial eller järnhandelsvaror. Någon organisation med speciell inriktning på låsbranschen finns inte.

3.3.4 Ägandeförhållanden

Fem leverantörer av lås och låsartiklar, två tillverkare och tre importörer, ägdes år 1972 till mer än 50 procent av annat företag. Två av dessa hade svenska och tre utländska moderföretag. I fyra fall var moderföretagen tillverkare eller säljare av lås och låsartiklar, medan ett företag var verksamt inom jämmanufakturbranschen. De fem dotterföretagen hör till de ledande företagen i låsbranschen och hade år 1972 en sammanlagd andel av totala försäljningen av lås och låsartiklar om ca 66 procent. Det största företaget är som nämnts ASSA-Stenman, som är dotterföretag till GKN-Stenman i Eskilstuna, vilket i sin tur ingår i den engelska GKN-koncernen. AB FAS Låsfabrik ägs sedan år 1973 till 50 procent av den amerikanska koncernen Eaton Corporation. Övriga företag i lâsbranschens leverantörsled som står i dotterbolagsförhållande till annat företag är importörerna Abloy AB, Mr Minit Service Center och AB Glabo. Samtliga dessa tre företag omsatte år 1972 lås och låsartiklar för mer än 2 milj kr. Av samtliga leverantörer av lås- och låsartiklar hade år 1972 nio egna försäljningsfilialer. I fem fall hade leverantörsföretagen ägarintressen till 50 procent eller mer i andra företag. Dessa dotterföretag var emellertid inte verksamma i låsbranschen.

SOU 1975: 19 Bilaga 3 173

3.3.5 Leverantöremas etableringsâr De flesta leverantörsföretagen, varmed i fortsättningen avses tillverkare och importörer, har vanligen varit verksamma på låsmarknaden under en längre tid. Av samtliga leverantörer verksamma på marknaden år 1972 hade nära två tredjedelar börjat sälja lås före år 1950. Av totala låsförsäljningen av lås och låsartiklar år 1972 svarade dessa företag för ca 80 procent. Under 1950- och l960-talen har fem respektive sex företag startat försäljning av lås och låsartiklar. Dessa företag svarade år 1972 för ca 20 procent av den totala försäljningen. Efter år 1970 har endast fyra företag tagit upp tillverkning eller import av låsartiklar. Dessa fyra företag är alla av mindre storlek.

3.3.6 Leverantöremas sortimentsstruktur Av tablå 3: l nedan framgår bl. a. att drygt en tredjedel av leverantörsföretagen år 1972 var verksamma på den försäljningsmässigt största delmarknaden, kompletta dörrlås av cylindertyp. För hänglås av cylindertyp uppgick antalet leverantörer samma år till 20, medan antalet säljare av billås endast var två. Drygt tiotalet företag tillverkade eller importerade år 1972 lösa nycklar. 17 företag sålde samma år nyckelämnen för cylinderlås, medan tio sålde nyckelämnen till sjutillhållarlås. Endast fyra företag marknadsförde år 1972 nyckelfräsmaskiner och bara två företag dyrkverktyg.

Tablå 3: 1 Antal leverantörer av olika typer av lås och låsartiklar.

3.3.7 Omsättning i leverantörsledet Den sammanlagda försäljningen (inom och utom låssektom) hos samtliga leverantörer av lås och låsartiklar uppgick år 197 2 till totalt 4,70 milj. kr. exkl. moms, dvs. i genomsnitt drygt 12 milj. kr. per företag. Försäljningen hos det minsta företaget uppgick till 12 000 kr. och hos det

174 Bilaga 3 SOU 1975: 19

största till drygt 200 milj. kr. Leverantöremas försäljning av lås och låsartiklar uppgick år 1972 till totalt 88 milj. kr., dvs. 19 procent av företagens totala försäljning. För det minsta företaget uppgick försäljningen till 12 000 kr. och för det största till drygt 40 milj. kr. av lås och låsartiklar. Genomsnittsförsäljningen per företag inom låssektom utgjorde år 1972 2,3 milj. kr. Försäljningen hos flertalet företag underskred dock genomsnittet. De tre största företagen svarade år 1972 för ca 62 procent av försäljningen av lås och låsartiklar medan de sex största företagen svarade för ca 75 procent av försäljningen. Medianomsättningen i lâssektorn var 385 000 kr. Nio företag sålde år 1972 enbart lås och låsartiklar. Dessa företag var med något undantag små och omsatte tillsammans 6,6 milj. kr.

3.3.8 Försäljning av olika lâstyper

Som framgår av tabell 3: 2 utgjordes år 1972 drygt halva försäljningen av lås och låsartiklar av cylinderlås. Bland cylinderlåsen dominerade de kompletta dörrlåsen som svarade för drygt 31 procent av totala försäljningen. Sjutillhållarlås svarade år 1972 för ca tolv procent av försäljningen medan tre- och femtillhållarlåsen svarade för sex procent. Den femtedel av försäljningen år 1972 som avsåg övriga lås innefattar bl. a. lås till möbler och andra förvaringsutrymmen samt elektriska lås. Försäljningen av separata nycklar uppgick år 1972 till ca två procent medan försäljningen av nyckelämnen uppgick till ca tre procent av totalomsättningen. Nyckelfräsmaskiner och dyrkverktyg svarade år 1972 för mindre än en procent av totala försäljningen.

Tabell 3: 2 Försäliningens fördelning på olika låstyper och övriga Iåsartiklar år 1972.

Låstyp m. m. Andel av totala försäljningen %

Cylinderlås, dörrlås, kompletta

Cylinderlås, hänglås bli»

Cylinderlås, billås 7-tillhållaxlås p..

onpoyopuwwm bubnwxohuh-w-AN

3- och S-tillhållarlås (exkl. mellandörrlås) Övriga lås h) Nycklar, separata, till cylinderlås Nycklar, separata, till 7-tillhållarlås v Övriga separata nycklar Nyckelämnen till cylinderlås Nyckelämnen till 7-tillhållarlås Nyckelämnen till 3- och S-tillhållarlås (exkl. mellandörrlås) v

oowoo

Övriga nyckelämnen

»Lföoiow

Reservdelar till lås och låsbehör Nyckelfräsmaskiner Dyrkverktyg Totalt ›-n OO

SOU 1975: 19 Bilaga 3 175

3.3.9 Koncentration i leverantörsledet för viktigare Iâstyper År 1972 såldes drygt 700 000 dörrlås av cylindertyp till ett genomsnittspris om ca 33 kr. per lås exkl. moms. Huvuddelen levererades av det största företaget, ASSA-Stenman AB. De tre största företagen svarade år 1972 för 96 procent av den värdemässiga försäljningen och 93 procent av antalet sålda lås. Hänglås av cylindertyp såldes år 1972 i drygt en miljon exemplar. Prisspridningen var stor och låsen kostade från 2 till 25 kronor. Anchorverken med AB Optimus var år 1972 den störste leverantören av hänglås. De tre största leverantörerna av hänglås svarade år 1972 för ca 70 procent av den värdemässiga försäljningen och ca 82 procent av antalet sålda lås. Antalet sålda sjutillhållarlâs uppgick till ca 300 000 stycken år 1972. Genomsnittspriset var ca 32 kronor exkl. moms och priserna för olika fabrikat låg väl samlade kring detta värde. Den största leverantören av sjutillhållarlås är AB FAS Låsfabrik. De tre största leverantörerna av sjutillhållarlås svarade år 1972 för ca 70 procent av försäljningsvärdet och drygt 70 procent av antalet sålda lås. De enklare tillhållarlåsen kostade 1972 från ca 10 till 30 kronor per styck exkl. moms och såldes i totalt ca 160 000 exemplar. Försäljningen av såväl 3- som 5-tillhâllarlås domineras helt av ASSA-Stenman.

3.3.10 Försäljningen av nyckelfräsmaskiner Sex företag var år 1972 engagerade i försäljning eller uthyrning av nyckelfräsmaskiner. Sammanlagt sålde dessa företag samma år 175 maskiner till ett värde av omkring 2 000 kr. per styck i genomsnitt. Uthyrningen omfattade år 1972 ca 140 maskiner till ett sammanlagt hyresvärde om 86 000 kr. Debiterade hyror låg - främst beroende på maskintyp på två skilda nivåer, ca 200 respektive ca l 000 kr. per år. - - Merparten drygt 55 procent av under år 1972 sålda eller uthyrda maskiner levererades till låssmeder, medan 25 procent av maskinerna placerades hos kunder inom kategorin varuhuskedjor exkl. byggvaruhus. Bilverkstäder var år 1972 den tredje största mottagarkategorin av - - medan bilfabriker nyckelfräsmaskiner nio procent och järnhandlare samma år stod som mottagare av sålda eller uthyrda maskiner i vardera fyra procent av antalet fall.

3.3.1 l Samarbete mellan leverantörer Sju leverantörsföretag medverkade år 1972 inågon form av överenskommelser angående prissättning m. m. Dessa företags försäljning av lås och låsartiklar uppgick samma år till ca 6 milj. kr. eller sju procent av hela försäljningen i låssektorn. Av tablå 3: 3 nedan framgår bl. a. att samarbetet mellan företageni flertalet fall avsåg ensamförsäljningsavtal eller områdesuppdelning. Fem av företagen bedrev samarbete med andra företag på detta område. Övriga leverantörer hade överenskommelser med andra företag avseende pris- och rabattsättning eller specialisering och kundval.

176 Bilaga 3 SOU 1975: 19

Tablå 3: 3 Antal leverantörer som år 1972 deltogi samarbete.

Samarbete beträffande Antal företag

Prissättning Rabattgivning

(Jm-www

Specialisering Kundval Ensamförsäljning/områdesuppdelning

3.3.12 Restriktioner vid försäljning av låsartiklar Drygt två tredjedelar av de 38 leverantörsföretagen tillämpade år 1972 någon form av prövning av kunderna vid försäljning av lås och låsartiklar medan övriga leverantörer fritt sålde sina varor till alla som önskade köpa. De företag som tillämpade en restriktiv försäljning svarade samma år tillsammans för ca 96 procent av den sammanlagda försäljningen av lås och låsartiklar. Prövning av köpare är vanligast förekommande när det gäller försäljning av nyckelämnen och nycklar. Vid sådana försäljningar tillämpade år 1972 24 respektive 21 leverantörer selektiva metoder. Samma år tillämpade 14 leverantörer särskild kundprövning vid försäljning av kompletta lås medan 16 företag var restriktiva vid försäljning av delar till cylinderlås. ASSA-Stenman tillämpar sedan ett 20-tal år ett selektivt systern vad gäller försäljning till låssmeçlsföretag av nycklar, nyckelämnen och låsdetaljer. Efter en bedömning av låssmedens allmänna lämplighet, som särskilt beaktar att leverantören önskar ha kontroll på spridningen av spärrade nycklar, upprättas ett licensavtal mellan ASSA-Stenman ochlåssmedsföretaget. Licensen kan omfatta antingen såväl nyckeltillverkning som service av ASSA-lås och cylindrar eller enbart nyckeltillverkning. Licensavtalen innehöll tidigare en klausul om att ASSA: s originaldelar och nyckelämnen måste användas av licenstagaren. Efter förhandlingar inför näringsfrihetsombudsmannen (NO) 1972-73 har licensavtalen ändrats på denna punkt och omfattar endast rekommendation att ASSA: s originalprodukter skall användas. Samtliga 93 medlemmar i Sveriges låssmedsmästares riksförbund (SLR) är licenstagare till ASSA-Stenman. Härutöver har närmare 500 företag erhållit licenser från ASSA-Stenman för tillverkning av nycklar.

3.3.13 Köpama Som tidigare framgått av tabell 3:2 svarade lås för ca 80 procent av den totala försäljningen av lås och låsartiklar år 1972. I tabell 3: 3 nedan har denna låsförsäljning inklusive medföljande nycklar - s. k. kompletta lås - f ördelats på olika kundkategorier. Av totala försäljningen av lås år 1972 gick omkring en fjärdedel till grossister och samverkande inköpsgrupper i detaljhandeln medan omkring en femtedel av försäljningen gick till fristående järnhandlare. Gruppen övriga kunder - bl. a. byggnadsindustri - svarade år 1972 för

SOU 1975: 19 Bilaga 3 177 Tabell 3: 3 Försäljningsvärde av kompletta lås till skilda kundkategorier år 1972.

Tillverkare av produkter som förses med lås eller delar

17 procent av inköpen medan 14 procent av alla försäljningar avsåg leveranser till tillverkare av produkter som förses med lås eller låsdetaljer, t. ex. snickeriföretag. Av övriga större köpare av lås kan nämnas

bilfabrikerz - ca tio -

procent av inköpen samt låssmeder och byggvaruhus. De båda sistnämnda kundkategoriema svarade år 1972 för vardera drygt sex procent av de totala inköpen av kompletta lås.

3.3.14 Auktorisationskrav

Drygt två tredjedelar av leverantörsföretagen anser att särskilda krav i form av t. ex. auktorisation borde ställas på företag som arbetar i låsbranschen. Vanligen önskar företagen att någon form av kontroll införs för såväl tillverkning av nycklar som för installationer och service på lås. De företag som önskar att någon form av kontroll införs svarade år 1972 för ca 89 procent av försäljningen av lås och låsartiklar. - - som inte önskar Av de leverantörer drygt 30 procent av samtliga att särskilda krav ställs på företagen har omkring 80 procent en försäljning av lås och låsartiklar som understiger 0,2 milj. kr. per år. De övriga företagen i denna grupp - en tillverkare och två importörer omsätter i genomsnitt ca 2 milj. kr. per år på lås och låsartiklar. Flertalet av de företag som är positiva till någon form av kontroll motiverar sin inställning med det ansvar som åvilar företagen främst vad gäller kontrollen av att huvudnycklar och låsscheman inte kommeri oråtta händer samt att spärrade nycklar skyddas så att de inte kan kopieras av vem som helst. Vissa företag har även anfört att auktorisation kan behövas i kriminalpreventivt syfte. ° Den höga andelen för Vanligen anser leverantörsföretagen att de företag som skall tillåtas bilsektorn i tabell 3: 3 verka och övriga tabeller över på låsmarknaden skall ha viss minimiomsåttning, ha god Soliditet försäljningen är dock nåsamt bland sin personal ha anställda med speciell kompetens. De större got missvisande eftersom företagen i branschen visar en påtagligt negativ inställning till källarföre- det här rör sig om specialoch uttalar vidare viss tveksamhet inför de senare årens lås ej direkt jämförbara tagen med övriga kanalers branschspridning, vilken medfört att nycklar numera kan köpas även vid försäljning av lås och exempelvis vissa bensinstationer och i en del skomakerier. nycklar.

178 Bilaga 3 SOU 1975: 19

3.4 Låssektorns detaljistled

Under våren 1974 har genom länsstyrelsernas priskontor material insamlats från ett urval av 368 försäljningsställen i syfte att kartlägga de företag som tillhandahåller låsartiklar och/eller låsservice i detaljhandeln. Förutom specialiserade låssmeder finns i låsdetaljhandeln ett stort antal företag verksamma som har sin huvudsakliga försäljning inriktad på andra varor än lås och nycklar. Vad gäller dessa företag har undersökningen avgränsats till att avse en analys av mer övergripande strukturbeskrivande Från har - utöver allmänna strukturdata data. låssmedsföretagen uppgifter inhämtats som möjliggör en analys av företagens försäljning i förhållande till personalinsatsen, deras kostnader m. m.

3.4.1 Urvalsram och omsättning per bu tiksgrupp Av tabell 3: 4 nedan framgår bl. a. urvalsramarnas storlek i de butiksgrupper som ingår i undersökningen samt den totala uppräknade försäljningen år 1972 i respektive butiksgrupp. En närmare beskrivning av urvalsramar m. m. i de olika butiksgrupperna lämnas i bilaga 3 A.

Tabell 3:4 Urvalsramar för olika butiksgrupper samt uppräknad försäljning i respektive butiksgrupp år 1972.

4 Se definition ibilaga 3 A. b Wesselsr, KF- och Turitzkedjorna.

av försäljningen av lås, låsartiklar och service i Undersökningen detaljhandeln omfattar ett uppräknat antal av ca 1 500 företag med en total försäljning år 1972 om närmare 14 miljarder kronor. Den andel av företagens totala försäljning som föll på lås m. m. var jämförelsevis låg. Urvalet av låssmeder till undersökningen har skett ur två grupper. Den ena gruppen utgörs av 93 företag som är medlemmar i Sveriges låssmedsmästares riksförbund (SLR). Ur denna grupp har hälften av företagen utvalts för undersökningen. I den andra gruppen, dvs. låssmedsföretag som står utanför SLR, ingår samtliga 60 företag.

Bilaga3 179

3.4.2 Omsättning av lås, låsartiklar och låsservice Av tabell 3: 5 framgår försäljningen i olika butiksgrupper år 1972 fördelad på dels försäljning av lås och låsartiklar respektive omsättning av låsservice, dels övrig försäljning. Tabell 3:5 Omsättningen av låsartiklar och låsservice år 1972 iolika butiksgrupper. Butiksgrupp Lås och Låsservice Summa låsartiklar Tkr Procent Tkr Procent Procent

Försäljning av lås- och låsartiklar samt omsättning av låsservice svarade år 1972 för ca 0,4 procent av de undersökta företagens totala omsättning samma år om ca 14 miljarder kronor. Den största försäljningen år 1972 av lås och låsartiklar svarade järnhandeln för med över hälften av totalförsäljningen räknat i värde. Ändå svarade låsförsäljningen för en mycket liten del - 1,4 procent - av järnhandelns försäljning. De enda butiksgrupper där lås och låsartiklar utgjorde en väsentlig del av omsättningen var låssmeder där denna försäljning_ svarade för 53 procent och nyckelbarföretag där den utgjorde 27 procent. Den jämförelsevis stora låsförsäljningen år 1972 inom bilhandeln avsåg praktiskt taget helt billâs och service av sådana lås. Omsättningen av lås, låsartiklar och service i cykel- och sporthandeln var år 1972 till största delen knuten till nyckeltillverkning.

3.4.3 Marknadsandelar Av den totala detaljhandelsförsäljningen år 1972 av lås m. m. om drygt 55 milj. kr. avsåg 85 procent försäljning av lås- och låsartiklar och 15 procent omsättning från låsservice. Den totala försäljningens fördelning år 1972 på olika butiksgrupper framgår av tablå 3: 4 nedan. Låssmedsföretagen svarade år 1972 för knappt 30 procent av försäljningen i detaljistledet, medan försäljningen vid nyckelbarer utgjorde ca 4,5 procent. På delmarknaden för låsservice svarade samma år dessa båda butiksgrupper för sammantaget ca 22 procent av omsättningen, varav nästan allt föll på låssmedsföretagen. Drygt hälften av detaljhandelns försäljning av lås m. m. gick år 1972 genom järnhandel medan

180 Bilaga 3 SOU 1975: 19 Tablå 3:4 Försäljning av lås, låsartiklar och service i detaljhandeln år 1972 fördelad på butiksgrupper.

100,0

byggvaruhusens och stormarknadernas andel av försäljningen uppgick till 1,5 procent. Jämhandlare, stormarknader och byggvaruhus hari huvudsak samma sortimentsuppbyggnad och försäljningen avser i första hand kompletta lås. Bilbranschens försäljning av bilnycklar samt byte och service av billås uppgick år 1972 till ca tolv procent av totala försäljningen i detaljistledet.

3.4.4 Omsättning i företag med olika etableringsår Av tabell 3: 6 framgår försäljningen år 1972 av lås och låsartiklar samt omsättningen av låsservice hos företag i olika butiksgrupper fördelade efter etableringsår. Med etableringsår avses det år företaget startade försäljning av lås m. m.

Tabell 3:6 Försäljningen år 1972 av lås och låsartiklar samt omsättning av låsservice hos företag i olika butiksgrupper.

Butiksgrupp Procentuell andel av försäljningen från butiker med etableringsår Före195O 1951-1960 1961-

Lâssmeder 46,3 11,0 42,7 - - 100,0 Byggvaruhus

Nyckelbarföretag

Av tabellen framgår bl. a. att främst järnhandeln är sammansatt av äldre företag. Nästan hela försäljningen i järnhandeln år 1972 av lås, låsartiklar och service föll på företag som är minst ett kvartssekel gamla. Till skillnad från järnhandelsföretagen är byggvaruhusen och nyckelba-

SOU 1975: 19 Bilaga 3 181

rerna jämförelsevis unga företag och har företrädesvis vuxit fram på 1960- och 1970-talen. Även i stormarknaderna föll år 1972 huvuddelen av försäljningen på företag etablerade efter år 1960. Av försäljningen hos låssmedsföretagen såväl inom som utom SLR föll år 1972 ungefär lika delar av försäljningen på företag etablerade före år 1950 respektive efter år 1961.

3.4.5 Nyckeltillverkning och låsmontering Egen nyckeltillverkning och montering av lås utgjorde, som framgår av tabell 3: 7, en tredjedel av detaljhandelns försäljning av lås, låsartiklar och service år 1972, medan resterande två tredjedelar avsåg försäljning av övriga låsartiklar och annan låsservice. Hos SLR-medlemmar svarade egen nyckeltillverkning och montering av lås för huvuddelen av försäljningen eller 65 procent. För övriga låssmedsföretag utanför SLR uppgick motsvarande andel till knappt hälften av låsförsäljningen. Byggvaruhusen och stormarknaderna hade år 1972 ingen egen nyckeltillverkning eller låsmontering och dessa verksamhetsgrenar var samma år också relativt obetydliga i järnhandeln. Hos nyckelbarerna var förhållandet det omvända och inom denna butiksgrupp svarade nyckeltillverkning och låsmontering_ för ca 94 procent av försäljningen. I cykel- och sporthandeln härrörde samma år ca 15 procent av omsättningen i låssektom från nyckeltillverkning och låsmontering, medan andelen i bilbranschen var omkring hälften. Tabell 3: 7 Försäljning av lås och låsartiklar samt Iåsservice i olika butiksgrupper år 1972 fördelad på egen nyckeltillverkning, montering av lås och tillbehör samt övrig försäljning.

Byggvaruhus

3.4.6 Nyckelfräsmaskiner i detaljistledet År 1972 disponerade företagen i detaljistledet närmare l 900 fräsmaskiner för tillverkning av nycklar. Av dessa maskiner var ett 60-tal hyrda, medan resten var köpta i fast räkning. År 1972 köpte detaljhandelsföretagen totalt 129 nyckelfräsmaskiner. Av tabell 3:8 framgår hur totalbeståndet av nyckelfräsmaskiner år 1972 fördelade sig på olika butiksgrupper.

182 Bilaga 3 SOU 1975: 19 Tabell 3: 8 Olika butiksgruppers procentuella andel av beståndet av nycketfräsmaskiner år 1972.

Av samtliga nyckelfräsmaskiner fanns år 1972 ca 37 procent hos specialiserade låssmedsföretag. Ungefär lika många nyckelfräsmaskiner var placerade hos företag i bilbranschen bilhandlare och bilverkstäder. Drygt 18 procent av maskinerna disponeras av järnhandelsföretag, medan varuhusens nyckelbarer år 1972 förfogade över ca sju procent av samtliga nyckelfräsmaskiner. Sju av de 60 låssmedsföretagen utanför SLR disponerade inte någon nyckelfräsmaskin år 1972, medan minst en sådan maskin fanns hos samtliga ca 90 SLR-medlemmar. Av järnhandelsbutikema hade samma år ca 44 procent nyckelfräsmaskiner. Motsvarande andelar hos de cykel- och sporthandlare, bilhandlare och bilverkstäder som säljer lås och låsartiklar samt service var 74, 93 respektive 88 procent.

3.4.7 Antal tillverkade nycklar De företag som år 1972 disponerade en eller flera nyckelfräsmaskiner tillverkade samma år omkring 1,4 miljoner nycklar. Antalet kan vara något i underkant då ett mindre antal företag - främst låssmeder - inte i alla avseenden kunnat lämna fullständiga uppgifter.

Tabell 3: 9 Antal tillverkade nycklar år 1972 i olika butiksgrupper.

- Byggvaruhus

SOU 1975: 19 Bilaga 3 183

Som framgår av tabell 3: 9 svarade år 1972 de specialiserade låssmedsföretagen för närmare hälften av den totala nyckeltillverkningen samma år. De hämäst största nyckeltillverkarna var varuhusens nyckelbarer som svarade för 20 procent av nyckeltillverkningen. J ämhandlare och bilföretag tillverkade år 1972 vardera ca 250 000 exemplar vilket motsvarade ca 16 procent av den totala nyckeltillverkningen. Antalet tillverkade nycklar per butik var år 1972 högst bland de låssmedsföretag som var medlemmar i SLR, i genomsnitt ca 6000 stycken, medan övriga låssmeder i genomsnitt tillverkade drygt 4 000 nycklar per butik.3 För nyckelbarer och järnhandlare uppgick det genomsnittligt tillverkade antalet nycklar till 2000-3 000 respektive l 000.4 antalet tillverkade butik - ca Lägsta nycklar per igenomsnitt 450 ca 330 - år 1972 för och respektive gällde cykel- sporthandlare respektive bilverkstäder. Av tabell 3: 10 framgår bl. a. att låssmeder med mindre än en helårsanställd person är 1972 tillverkade i genomsnitt 576 nycklar. Samtliga dessa företag stod utanför SLR. Bland enmansföretagen var skillnaden vad gäller antalet tillverkade nycklar liten mellan SLR-medlemmama och övriga låssmedsföretag, medan SLR-företag med två-fyra (inklusive ägare) helårsanställda personer år 1972 i genomsnitt tillverkade över 60 procent tler nycklar än låssmeder i samma storlek utanför förbundet. För de största företagen med fem eller flera sysselsatta var den år 1972 större - ca tio genomsnittliga nyckeltillverkningen något procent - hos företag utanför SLR än hos förbundets medlemmar.

Tabell 3: 10 Antal tillverkade nycklar år 1972, fördelade på Iåssmedsföretag av olika storlek.

Butiksgrupp Genomsnittligt antal tillverkade nycklar i företag med

l per- 1 per- 2-4 per- 5 eller sona son soner flera personer

- 2 396 6 073 11 040 Låssmedsföretag i SLR låssmedsföretag utanför SLR 576 2 256 3 721 12121

Samtliga låssmedsföretag 576 2 319 5 467 11 485

3 För låssmeder inom SLR a 1 person = deltidsföretag. var medianen 4 500, undre kvartilen 1 350 och övre kvartilen 7 000 nycklar. 3.4.8 Sveriges låssmedsmästares riksförbund För övriga låssmeder var för närvarande tre medianen 2 000, undre I nämndens kartellregister ingår organisationer kvartilen 800 och övre verksamma i låssektorn, nämligen Sveriges låssmedsmästares riksförbund kvartilen 4 000 stycken. (SLR), kart.reg.nr. 2683, Göteborgs låssmeders förening, kart.reg.nr. “ Jämhandelns median och Stockholms låssmedsmästares förening, kart.reg.nr. 1750. De 1751, var 500, undre kvartilen två sistnämnda föreningarna är lokalavdelningar till det centrala förbun- 250 och övre kvartilen det. l 000 nycklar.

184 Bilaga 3 SOU 1975: 19

SLR har enligt sina stadgar bl. a. till ändamål - - att till främjande av låssmedsyrket upprätthålla en yrkesskicklig kår av låssmeder, att tillvarata låssmedsmästarnas allmänna yrkesintressen, att verka för sammanhållningen och samförståndet mellan låssmedsmästama samt att arbeta för ordnade förhållanden beträffande lärlingsutbildning och yrkesutbildning i branschen - -”. Till medlem i förbundet kan enligt stadgarna antagas endast egen företagare som bedriver låssmedsverksamhet och har förvärvat för en självständig utövare av yrket erforderlig skicklighet och erfarenhet samt gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt befinnes lämplig att utöva låssmedsyrket - -”. Förbundet har i juli 1974 97 medlemmar, varav ca 50 i Stockholm och 10 i Göteborg är anslutna till förbundets två lokalavdelningar. Förbundet ger ur cirkaprislistor för lås av olika slag, nycklar och nyckelämnen, trycken, dörrstängare etc. Prislistorna är delvis identiska med dem som utfärdas av Sveriges järnhandlarförbund. Stockholm låssmedsmästares förening utfärdar en egen cirkaprislista. Denna prislista omfattar vissa speciella låsartiklar, nycklar samt montering av lås. Dessutom upptas i prislistan grundpris för uppdyrkningar samt timpris på låsarbeten. Även Göteborgs låssmeders förening utfärdar en egen cirkaprislista på nycklar men tillämpar i övrigt centralförbundets cirkaprislistor.

3.4.9 Förekomst av prisrekommendationer

Cirkaprislistor, kalkylregler, rabattnormer m. m. för försäljning av lås och låsartiklar utges förutom av SLR och dess två lokalavdelningar av bl. a. Sveriges järnhandlarförbund och av vissa leverantörsföretag m. fl. Av tabellerna 3: ll och 3: 12 framgår andelen företag i olika butiksgrupper som våren 1974 erhöll prisrekommendationer m. m. från organisationer m. fl. Tabell 3: ll Antal företag i procent inom olika butiksgrupper som våren 1974 mottog cirkaprislistor och påläggsrekommendationer, totalt och från organisationer m. fl.

Butiksgrupp Organisationer m. fl. Central Lokal Leve- Central Organisaorgani- organi- rantör och lo- tion och sation sation kal or- leveranganisa- tör tion

Stormarknader Nyckelbarer

SOU 1975: 19 Bilaga 3 185

Samtliga medlemmar i SLR erhöll våren 1974 cirkaprislistor från riksförbundet. Härutöver erhöll ett mindre antal medlemsföretag prisrekommendationer från leverantörsföretag. Av samtliga järnhandlare erhöll vid samma tid - 87 procent cirkaprislistor från sitt centralförbund Järnhandlarförbundet - medan tio procent av jämhandelsföretagen också erhöll prisrekommendationer från sina leverantörer. Inom motorbranschen rekommenderar vanligen billeverantören återförsäljarna cirkapriser på olika reservdelar. Av de 78 procent av bilhandlarna och 67 procent av bilverkstäderna som våren 1974 mottog prisrekommendationer erhöll flertalet rekommendationerna från den biltillverkare eller importör vars märke företaget representerar.

Tabell 3: 12 Antal företag i procent inom olika butiksgrupper som våren 1974 mottog rabattrekommendationer, totalt och från organisationer m. fl.

Butiksgrupp Organisationer m. fl. Central Lokal Leve- Central Organiorgani- organi- rantör och 10- sation sation sation kal or- och leganisa- verantion tör Låssmedsföretag i SLR 2 2 Låssmedsföretag utanför SLR 2 Byggvaruhus Järnhandel 37 1 1,5 0,5 Stormarknader Nyckelbarer Cykel- och sporthandel 27 Bilhandel 37 Bilverkstäder 1 21

Rekommendationer beträffande rabatter är betydligt mindre vanliga än cirkaprisrekommendationer. Av medlemsföretagen i SLR erhöll våren 1974 ett mindre antal rabattrekommendationer från leverantörsföretag. Inom järnhandeln erhöll 1974 nära 40 procent av företagen rabattrekommendationer från Järnhandlarförbundet. De 37 respektive 22 procent av bilhandelsföretagen och bilverkstäderna som vid samma tidpunkt erhöll rabattrekommendationer mottog i flertalet fall dessa från respektive billeverantör.

3.4.l0 Samarbete idetaljhandeln utanför organisationer Av tabell 3: 13 framgår andelen företag i olika butikskategorier som år 1972 - utanför samarbete inom SLR och andra centrala eller lokala organisationer deltog i regionalt eller lokalt samarbete beträffande kalkylering och prissättning av lås och låsartiklar. År 1972 deltog - utanför samarbete i SLR eller andra centrala eller regionala organisationer - totalt cirka fyra procent av detaljhandelsföretagen i regionalt eller lokalt samarbete i kalkylerings- och prissättningsfrågor. Dessa företag var omsättningsmässigt större än genomsnittet och

186 Bilaga 3 SOU 1975: 19

Tabell 3: 13 Antal företag i procent inom olika butiksgmpper som år 1972 utanför SLR och andra centrala eller lokala organisationer deltog i regionalt eller lokalt samarbete beträffande kalkylering och prissättning av lås och låsartiklar.

svarade år 1972 för åtta-nio procent av saluvärdet. Samarbetet var som framgår av tabell 3: 13 mest utbrett inom lâssmedsgruppen, och av låssmeder som var medlemmar i SLR deltog 15 procent i sådant samarbete. Dessa företag svarade år 1972 för drygt en femtedel av låssmedsföretagens totala försäljning av lås och låsartiklar.

3.4.11 Leveransvägran Som tidigare nämnts tillämpar flera leverantörer av lås och låsartiklar en viss prövning av sina kunder innan man levererar t. ex. nycklar och nyckelämnen. Vägran att leverera innebär enligt leverantörerna i dessa fall inte att man av t. ex. konkurrensskäl önskar försvåra ett visst företags näringsutövning, utan är enligt leverantörerna huvudsakligen att se som en säkerhetsåtgärd för att begränsa tillgången till spärrade nyckelserier. Av tabell 3: 14 framgår samtliga fall av leveransvägran - oavsett syfte - som i varit utsatta för under tiden företagen låsdetaljhandeln 1971-1973. I tabellen har antalet leveransvägransfall fördelats efter såväl butikskategori som varutyp.

Tabell 3:14 Antal fall av leveransvägran av olika typer av lås, låsämnen och låsverktyg i skilda butikskategorier under tiden 1971-1973. Butiks- Kom- Cylin- Andra Nyc- Dyrk- Fräs- Totalt grupp pletta derde- låsde- diga kel- verk- malås taljer taljer nyck- äm- tyg skilar nen ner

LåssmedsföretagiSLR 4 2 4 10 Låssmedsföretag utanför

SOU 1975: 19 Bilaga 3 187

Totalt har, som framgår av tabellen, 41 fall av leveransvägran förekommit under tiden 1971-1973. Dessa leveransvägransfall har berört ca tre procent av samtliga företag som är verksamma i låsdetaljhandeln. Av samtliga företag som under den aktuella tiden varit utsatta för leveransvägran är omkring två tredjedelar lâssmeder, varav flertalet utan medlemskap i SLR. Nyckelbarer har under tiden 1971-1973 vid fyra tillfällen vägrats att köpa lås, nycklar och låsdetaljer medan antalet fall av leveransvägran i bil- och järnhandel under samma tid uppgår till fyra respektive åtta. Leveransvägransfallen har i flertalet fall - 28 - avsett försäljning av nycklar och nyckelämnen medan 12 fall avsett lås och låsdetaljer. Vid endast ett tillfälle under den aktuella perioden har leveransvägran gällt nyckelfräsmaskiner.

3.5 Särskild undersökning av låssmedsföretagen

Som tidigare nämnts har uppgiftsinsamlingen i lâsbranschens detaljistled differentierats i så mätto att ett mer ingående material inhämtats från låssmedsföretagen än från Övriga företag. Den ytterligare uppgiftsinsamlingen från låssmedsföretagen har gjorts i syfte att kartlägga butiksgruppen med avseende på bl. a. företagsstorlek, kostnadsstruktur och effektivitet. Resultaten av den särskilda undersökningen av låssmedsföretagen framgår av sammanställningarna 1-3 (bilaga 3 D) vilka kommenteras i det följande.

3.5.1 Låssmedsföretagens storlek Låssmedsbranschen består huvudsakligen av jämförelsevis små företagsenheter. År 1972 sysselsattes hos medlemsföretag i SLR i genomsnitt 2,8 personer per företag, medan företag utanför organisationen i genomsnitt sysselsatte 2,3 personer. Den genomsnittliga totalförsäljningen - inklusive även annan försäljoch låsservice - år ning än den som härrör från lås, låsartiklar uppgick 1972 för medlemmarna i SLR till ca 220 000 kr. medan motsvarande försäljning hos de fristående låssmedsföretagen var ca 200 000 kr. l total försäljning per sysselsatt nådde SLR-företagen år 1972 i genomsnitt 76 000 kr., medan övriga lässmedsföretag - främst beroende på att en stor andel av försäljningen i denna företagsgrupp härrörde jämförelsevis från varor utanför låssektom - i genomsnitt sålde för 84 000 kr. per av lås, nycklar och låsdetaljer var sysselsatt. Försäljningen per sysselsatt år 1972 betydligt högre hos medlemmar i SLR - 48 500 kr. - än hos företag som stod utanför förbundet - 28 000 kr.

3.5.2 och effektivitet hos medlemsföretagen iSLR

Storleksfördelning bl. a. att två Av sammanställning l i bilaga 3 D framgår omkring tredjedelar av medlemsföretagen i SLR år 1972 hade 2-4 sysselsatta.

188 Bilaga 3 SOU 1975: 19

Enmansföretagen utgjorde samma år ca 20 procent av medlemsiöretagen medan de största företagen - de med fem eller fler sysselsatta -utgjorde ca 13 procent. Företagen i den sistnämnda storleksgruppen sysselsatte år 1972 i genomsnitt sex personer. Det största medlemsföretagct i SLR hade samma år 16 sysselsatta. Huvuddelen av SLR-företagens försäljning av lås, låsartiklar och låsservice år 1972 - ca 64 procent - föll pi företag med två till fyra sysselsatta. Detta var, som framgår av vad som oxan sagts, en något lägre andel än dessa företags andel av antalet medlemsföretag. De största medlemsföretagen svarade år 1972 för ca 28 pncent av SLR-företagens försäljning av lås, låsartiklar och service medan enmansföretagens andel var åtta procent eller ca tolv procentenheter lägre än deras andel av antalet medlemsföretag. Den genomsnittliga försäljningen av lås, låsartiklar och låsservice per företag var i företagsgruppen med en sysselsatt 56 000 kr. år 1972, i mellangruppen med två till fyra sysselsatta 131 000 kr. och hos de största företagen 300 000 kr. Den totala genomsnittliga försäljningen pa företag - dvs. inklusive av även andra varor än lås och låszrtiklar försäljning var samma år för respektive företagsgrupp 62 000, 189 000 och597 000 kr. Den totala försäljningen per sysselsatt uppgick år 1972 i SLE-företag med fler än fem sysselsatta till i genomsnitt 87 000 kr. vilket var ca 20 procent mer än vad som gällde för företag med två till fyra sysselsatta och ca 40 procent mer än den genomsnittliga försäljningen hos enmansföretagen. Förhållandet mellan företagsgrupperna är det motsatta när det gäller försäljning av enbart lås, låsartiklar och låsservice. År 1972 uppgick vid enmansföretagen försäljningen per sysselsatt av dessa varor och tjänster till ca 56 000 kr. medan samma försäljning vid de största företagen var ca 40 000 kr. Skillnaderna i detta avseende mellan företagen förklaras främst av att de största SLR-företagen - jämfört med - har en större av andra varor än rena övriga företag försäljning låsartiklar samt till viss del av att samtliga företag inte fullt ut kunnat fördela antalet sysselsatta på olika verksamhetsgrenar.

3.5.3 Storleksfördelning och effektivitet hos låssmedsföretag

utanför SLR Som framgår av sammanställning 2 i bilaga 3 D var år 1972 ca tolv procent av samtliga låssmedsföretag utanför SLR företag med mindre än en sysselsatt, dvs. deltidsföretag. Sådana företag finns som framgått av det tidigare inte bland medlemsföretagen i SLR. Årsomsättningen vid deltidsföretagen var år 1972 liten och de personer som engagerar sig i denna verksamhet lade samma år ned i genomsnitt ca 370 arbetstimmar i rörelsen. Av övriga låssmedsföretag utanför SLR återfanns år 1972 vardera 37 procent av företagen i grupperna enmansföretag respektive företag med två till fyra sysselsatta. Omkring 15 procent av företagen hade fem eller fler sysselsatta. Företagen i denna grupp är genomsnittligt större än motsvarande SLR-medlemmar och sysselsatte år 1972 i genomsnitt drygt sju personer.

SOU 1975: 19 Bilaga 3 189

Närmare hälften av de icke SLR-anslutna låssmedsföretagens försäljning år 1972 kom från de nio största företagen. Enmansföretagen svarade samma år för ca 16 procent av de icke SLR-anslutna företagens försäljning medan företag med två till fyra sysselsatta svarade för ca 34 procent. För den sistnämnda företagsgruppen är detta ca 30 procentenheter lägre än vad som år 1972 gällde för motsvarande SLR-anslutna låssmedsföretag. Deltidsföretagens försäljning år 1972 motsvarade ca en procent av de icke SLR-anslutna företagens försäljning samma år. Den genomsnittliga försäljningen av lås, låsartiklar och låsservice uppgick år 1972 hos fristående enmansföretag till 33 000 kr., hos företag med två till fyra sysselsatta till 91 000 kr. och hos de största företagen till 113 000 kr. För de SLR-anslutna låssmedsföretagen var samma år den genomsnittliga försäljningen 70, 44 och 165 procent högre i respektive företagsgrupp. inkluderas även annan försäljning än lås, låsartiklar och service var den genomsnittliga försäljningen år 1972 hos SLR-anslutna enmansföretag och företag med två till fyra sysselsatta större än hos motsvarande fristående låssmedsföretag medan de största fristående låssmedsföretagen i genomsnitt hade 25 procent högre försäljning än motsvarande SLR-medlemmar. Den genomsnittliga försäljningen per sysselsatt av lås, låsartiklar och service uppgick år 1972 hos de största fristående låssmedsföretagen till endast 15 000 kr., vilket var ca 34 procent av motsvarande försäljning samma år hos jämförbara medlemmar i SLR. Även för övriga företagsstorlekar var år 1972 den genomsnittliga försäljningen per sysselsatt av lås, låsartiklar och service lägre hos fristående låssmedsföretag än hos företag anslutna till SLR. För t. ex. företag i storleksgruppen två till fyra sysselsatta var den genomsnittliga försäljningen per sysselsatt 16 procent högre hos SLR-anslutna företag än hos motsvarande fristående låssmeder.

3.5.4 Lâssmeds företagens kunder Av tabell 3: 18 framgår låssmedsföretagens försäljning år 1972 av lås, låsartiklar och service fördelad på kundkategorier.

Tabell 3: 18 Procentuell fördelning av Iåssmedsföretagens försäljning år 1972 till olika kundkategorier.

Andra företag, stat och

190 Bilaga 3 SOU 1975: 19

Totalt gick år 1972 knappt en tredjedel av låssmedsföretagens försäljning av lås, låsartiklar och låsservice till enskilda konsumenter. En större del - - 34 procent gick till byggnads- och andra företag samt till allmänna köpare som stat och kommun. Ägare av hyresfastigheter - såväl fysiska som juridiska personer - svarade år 1972 för drygt 27 procent av inköpen från låssmedsföretagen medan ca sex procent av låssmedernas försäljning samma år gick till återförsäljare. Mellan SLR-anslutna och fristående låssmedsföretag förelåg år 1972 vissa skillnader med avseende på deras avsättning av lås m. m. Ägare av hyresfastigheter anlitade år 1972 ihögre grad SLR-anslutna än fristående låssmedsföretag för sina inköp. Av de SLR-anslutna låssmedsföretagens försäljning gick år 1972 ca 31 procent till fastighetsägare medan motsvarande andel för de fristående företagen var 14 procent. De fristående låssmedsföretagen hade däremot en betydligt större andel av sin försäljning till byggnadsföretag - ca 13 procent - än de SLR-anslutna företagen, ca nio procent. Även återförsäljare och företag i gruppen övriga kategorier hade år 1972 en större andel av de fristående låssmedernas försäljning än av de SLR-anslutnas, ca 17 respektive ca fem procent. Enskilda konsumenter utgjorde år 1972 en något större andel av de SLR-anslutna låssmedernas - - än av de försäljning ca 32 procent fristående företagens - ca 29 procent.

3.5.5 Låssmeds företagens kostnader Vissa svårigheter har förelegat att inhämta fullständiga uppgifter om kostnadernas storlek och fördelning i låssmedsföretagen. I vissa fall har företagen främst fristående låssmedsföretag - endast schablonmässigt kunnat separera kostnaderna för försäljningen av lås från övriga verksamhetsgrenar. Av tabell 3: 19 framgår kostnadernas fördelning år 1972 på olika kostnadsslag. Av tabellen framgår bl. a. att de totala kostnaderna - exklusive varukostnader - år 1972 till uppgick ca 60 procent av företagens försäljning. Varukostnaderna kan samma år beräknas till ca 40 procent av försäljningen. Lönekostnaderna - inklusive ägarersättning - uppgick år 1972 till ca 65 procent av samtliga kostnader i låssmedsföretagen. Den därnäst största specificerade kostnadsposten var sociala avgifter - ca åtta procent av totala kostnaderna - medan kostnaderna för lokalhyra och bilar uppgick till ca fem respektive ca sju procent. I den ospecificerade posten övriga kostnader som år 1972 utgjorde ca tolv procent av totala kostnaderna ingår bl. a. försäljningskostnader. De SLR-anslutna respektive fristående låssmedsföretagen skiljer sig i kostnadshänseende främst åt när det gäller löner. Lönekostnadernas andel av försäljningen var år 1972 ca tio procentenheter lägre hos fristående än hos SLR-anslutna låssmeder. Vid jämförelse mellan de två företagsgrupperna måste dock beaktas att de fristående låssmedsföre- - till följd av sin verksamhetsstruktur tagen haft större svårigheter än SLR-anslutna företag att fullständigt fördela sina kostnader.

sou 1975: 19 Bilaga 3 191

Tabell 3: 19 Procentuell fördelning av Iåssmedsföretagens kostnader år 1972.

Kostnadsslag Andel av totala kostnaden Andel av totala försäljningen

Lås- Lås- Samt- Lås- Lås- Samtsmeds- smeds- liga smeds- smeds- liga företag företag företag företag i SLR utanför i SLR utanför SLR SLR

Löner 35 31 34 22 16 20 ;anställda i AB 16 15 16 10 8 9 êgare

Hyra för nyckel-

Övriga kostnader 12 14 12 7 7 7

Totalt 100 100 100 63 53 59

“ AB = aktiebolag. b HB = handelsbolag. C Bilar = kostnader för drift etc, ej avskrivningar.

3.6 Sammanfattning

Försäljningen av lås, nycklar och nyckelämnen uppgick år 1971 till ca 70 milj. kr., en ökning med 58 procent sedan år 1967. Omkring halva försäljningen utgjordes år 1971 av kompletta cylinderlås, vilket är den som haft den största försäljningsökningen under den undersökta låstyp femårsperioden. Importens andel av den totala försäljningen har ökat från 27 procent år 1967 till 32 procent år 1971. För cylinderlâsen har dock importandelen sjunkit från 29 till 22 procent under samma tid. Exporten av lås, nycklar och nyckelämnen utgjorde år 1971 tio procent av en andel som varit relativt oförändrad under den produktionen, studerade femårsperioden. Lås, nycklar och nyckelämnen såldes år 1972 av ett femtontal tillverkare och ca 25 importörer. Störste leverantören är ASSA-Stenman som samma år svarade för ca hälften av den totala försäljningen av AB, och nyckelämnen och som var helt dominerande när det lås, nycklar - samt gällde försäljningen av cylinderlås. Byggnadslås cylinderlås och innerdörrlås - som den värdemässigt största sjutillhållarlås utgör delen - ca 48 procent - av låsleverantörernas försäljning, tillverkades år 1972 av tre företag, nämligen ASSA-Stenman, Låsfabriks AB (Låsbolaget) och F A Stenmans Låsfabrik (FAS). De tre största leverantörerna av lås, nycklar och nyckelämnen svarade

192 Bilaga 3 SOU .97Sz 19

år 1972 för ca 62 procent av den totala försäljningen av dessa artiklar medan andelen för de sex största uppgick till ca 75 procent. ?örsäljningen av cylinderlås kom samma år till 96 procent från de tre största leverantörerna medan de tre största leverantörerna av sjutilllållarlås svarade för ca 70 procent av försäljningen av denna låstyp. Av totala försäljningen av lås år 1972 gick omkring 25 procent till grossister och samverkande inköpsgrupper i detaljhandeln, ca 20 procent till fristående järnhandlare och ca 14 procent till tillverkare av pndukter som förses med lås, t. ex. dörrtillverkare och andra snickeriföretag. Andra större köpare av lås är företag i byggnadsindustrin, bilfabriker; låsimeder och byggvaruhus. Två tredjedelar av låsleverantörema anser att samhället bord: ställa särskilda krav på de företag som arbetar med tillverkning av nycklar, låsinstallationer eller service på lås. Flertalet av dessa företag motiverar sin inställning med det ansvar som åvilar företagen främst vac gäller kontrollen av att huvudnycklar och låsscheman inte kommer iorätta händer samt att spärrade nycklar bör skyddas så att de inte kan kapieras av vem som helst. De företag som är positiva till att någon fann av kontroll införs svarade år 1972 för ca 89 procent av försäljningen av lås, nycklar och nyckelämnen. Försäljningen av lås, nycklar och nyckelämnen samt omsättnirgen av låsservice uppgick år 1972 i detaljistledet till ca 55 milj. kr. Drygt hälften av försäljningen gick genom järnhandeln och ca en tredjedel genom specialiserade låssmedsföretag medan varuhusens nyckelbarer svande för ca 4,5 procent av försäljningen. Bilhandeln och bilverkstäderna svarade år 1972 tillsammans för nära tolv procent av detaljhandelns försäljning av lås, nycklar och nyckelämnen samt omsättning av låsservice. År 1972 tillverkades i detaljhandeln drygt 1,5 miljoner nycklar. Närmare hälften av dessa tillverkades av låssmedsföretag medan ca 20 procent tillverkades av varuhusens nyckelbarer. Järnhandeln respektive bilhandeln och bilverkstäderna svarade samma år för vardera ca 15 procent av detaljhandelns tillverkning av nycklar. Av samtliga låssmedsföretag var år 1972 omkring 90 medlemmar i Sveriges låssmedsmästares riksförbund (SLR). Utanför förbundet stod samma år ett 60-tal låssmedsföretag. Hos de senare företagen härrörde år 1972 i genomsnitt en större andel av försäljningen från varor utanför låssektorn - 66 - än hos SLR-anslutna procent 36 procent. Försäljningen av varor utanför låssektom är mera vanligt förekommande hos större än hos mindre låssmedsföretag. Detta förhållande gäller såväl SLR-anslutna som fristående låssmedsföretag. Av de SLR-anslutna låssmedsföretagen hade år 1972 två tredjedelar två till fyra sysselsatta medan en femtedel av företagen var enmansföretag, och 13 procent sysselsatte fem eller flera personer. Av de utanför SLR stående låssmedsföretagen återfanns samma år vardera 37 procent av företagen i grupperna med en respektive två till fyra sysselsatta medan 15 procent hade fem eller flera sysselsatta. Försäljningen av lås, låsartiklar och låsservice uppgick är 1972 hos enmansföretagen inom SLR till i genomsnitt ca 56 000 kr. per sysselsatt.

SOU 1975: 19 Bilaga 3 193

Hos de fristående enmansföretagen var motsvarande försäljning samma år ca 33 000 kr. SLR-anslutna företag med två till fyra sysselsatta sålde år 1972 för ca 50 000 kr. per sysselsatt medan motsvarande försäljning hos fristående låssmedsföretag av samma storlek var i genomsnitt 7 000 kr. lägre. Låssmedsföretag med fem eller flera sysselsatta sålde år 1972 - om de var SLR-medlemmar - för i genomsnitt 44 000 kr. per sysselsatt och om de stod utanför förbundet för i genomsnitt lS 000 kr. av lås, låsartiklar och låsservice. Samtliga medlemmar i SLR erhöll våren 1974 cirkaprislistor från riksförbundet. Härutöver erhöll ett mindre antal medlemsföretag prisrekommendationer från leverantörsföretag. Av samtliga järnhandlare erhöll vid samma tid 87 procent cirkaprislistor från sitt centralförbund, järnhandlarförbundet. Av låssmedsföretagens totala försäljning av lås, låsartiklar och låsservice år 1972 gick knappt en tredjedel till enskilda konsumenter. En något större andel av försäljningen eller 35 procent gick till byggnads- och andra företag samt till stat och kommun. Ägare av hyresfastigheter svarade år 1972 för ca 27 procent och återförsäljare för ca sex procent av inköpen från låssmedsföretagen. Låssmedsföretagens kostnader uppgick år 1972 till igenomsnitt ca 60 procent av saluvärdet. Av totala kostnaderna utgjordes ca 65 procent av löner, ca åtta procent av sociala avgifter medan ca fem procent var hänförliga till lokalhyror. Lönekostnadernas andel av saluvärdet var år 1972 hos de SLR-anslutna låssmederna ca tio procentenheter högre än hos de fristående.

SOU 1975: 19 195

Bilaga 3 A Bestämning av urvalsram och redo-

använda stickprovsförvisning

av

faranden i samband med under-

sökningens detaljistled

A Urvalsram

Följande företagstyper har konstituerat urvalsramen: l Låssmeder 2 Byggvaruhus 3 J ärnhandlare 4 Stormarknader 5 Mr Minit, Nyckelkopia, Servicepunkten 6 Cykel/sportaffárer som inom egna lokaler har tillgång till nyckelfräsmaskin Bilhandlare som inom egna lokaler har tillgång till nyckelfräsmaskin

00x1 Bilverkstäder som inom egna lokaler har tillgång till nyckelfräsmaskin

För samtliga ovan nämnda företagskategorier har urvalsramar bestämts. Butiksförteckningama har i så stor utsträckning som möjligt företagsbaserade. Undantag har i detta avseende måst göras gjorts beträffande bilhandlare och bilverkstäder som listats på verksamhetsställenivå.

B Beskrivning av urvalsramar och stickprovsförfaranden

l Låssmeder Urvalsramen har konstruerats med hjälp av uppgifter erhållna vid av samtliga telefonkatalogdelars yrkesregister. Efter kompletgenomgång och mot Sveriges låssmedsmästares riksförtering partiell avstämning bunds (SLR:s) medlemsmatrikel kom ramen att omfatta 192 företag, bestående av 145 företag har varav 93 SLR-medlemmar. Ett stickprov av varannan SLR-medlem och varje icke erhållits genom dragning SLR-medlem. De sålunda dragna 145 företagen ingår i huvudundersökningen avseende låsbranschens detaljistled.

2 Byggvaruhus omfattar Beijer, Svegros, Bävern och Urvalsramen byggvaruhusföretagen Fredell. Dessa i huvudundersökningen avseende fyra företag ingår detaljistledet.

196 Bilaga 3 A SOU 1975: 19

3 Jämhandlare Urvalsramen omfattar de 707 järnhandelsföretag som finns liztade i Sveriges järnhandlarförbunds medlemsmatrikel för år 1972. Ett stickprov bestående av vart fjärde jämhandelsföretag har dragits och de sålunda bestämda 177 företagen ingår i huvudundersökningen avseende lisbranschens detaljistled.

4 Stormarknader Den totala stormarknadspopulationen består av KF (16 stormarknader), NK/Turitz (tio stormarknader), och Wessels (sex stormarknaden. Vad angår KF och NK/Turitz har uppgifter avseende dessa företag inhimtats centralt. Beträffande Wessels har uppgifter inhämtats via de sex försäljningsställena.

5 Mr Minit, Nyckelkopia, Servicepunkten Uppgifter för dessa företag har inhämtats centralt. Alla tre företagen ingår i huvudundersökningen avseende låsbranschens detaljistled.

6 Cfykel/sportaffárer som inom

egna lokaler har tillgång till nyckelfräsmaskin Priskontoren gick ut hösten 1973 med en enkät till 593 av Cykel- och sporthandlarnas riksförbunds l 212 medlemmar som innehar mopedverkstad. Cykel/Sport-ramen har ansetts bestämd av de företag, somi denna enkät uppgivit att de inom lokaler har till egna tillgång nyckelfräsmaskin”. De butiker som till priskontoren uppgivit innehav av nyckelfräsmaskin (elva stycken) ingår i huvudundersökningen avseende låsbranschens detaljistled.

7 Bilhandlare som inom egna lokaler har tillgång till n yckelfräsnzaskin Ett urval (225 individer) av de bilhandlare (899 individer) som finns listade i SPK:s butiksregister har verkställts. Genom priskontoren har kartlagts förekomst av nyckelfräsmaskiner i nämnda urval. Bilhandlare med tillgång till sådan maskin har ansetts bestämma urvalsramen. De bilhandlare som till priskontoren uppgivit innehav av nyckelfräsmaskin (61 stycken) ingår i huvudundersökningen avseende låsbranschens detaljistled.

8 Bilverkstäder som inom egna lokaler har tillgång till nyckelfräsmaskin År 1973 genomförde SPK en totalinventering av landets bilverkstäder. Antalet verkstäder beräknades uppgå till ca 4 700. Genom länsvis dragning av var femtonde bilverkstad har erhållits ett stickprov omfattande 314 verkstäder. Priskontoren har instruerats att fastställa vilka av dessa verkstäder som inom egna lokaler har tillgång till nyckelfräsmaskin. Verkstäder med tillgång till sådan maskin har ansetts utgöra urvalsramen. De verkstäder (25 stycken) som till priskontoren innehav av uppgivit nyckelfräsmaskin ingår i huvudundersökningen avseende låsbranschens detaljistled.

SOU 1975: 19

3 Bilaga och export

B

Tillverkning, import av

cylinderlás, hänglás, övriga lås och

delar samt av nycklar och nyckel-

ämnen 1967-1971, l 000 kr

1967 1968 1969 1970 1971 Cylinderlås

Hänglås

Övriga lås, delar

Nycklar och ämnen

Källa: SOS Industri och Utrikeshandel.

199 sou 1975: 19

Bilaga 3 C Nyckelbarföretag

Nyckelbarer För närvarande driver tre företag s. k. nyckelbarer med större spridning över landet. Dessa tre företag presenteras nedan. Härutöver finns i ett litet antal varuhus nyckel- och klackbar som drivs antingen av enskilda personer - t. ex. i köpmannavaruhus - eller i respektive varuhus egen regi.

Mr Minit, International Consumer Services AB

Mr Minit är helägt dotterbolag till DW Philips SA i Luxemburg. Verksamheten i Sverige startades år 1963. Företaget har för närvarande ett 60-tal dels s. k. nyckel- och klackbarer i drygt försäljningsställen, varuhus tillhörande KF-, Åhléns- och Turitzkedjorna, dels ett mindre antal egna butiker. Nyckelbarerna har år 1974 122 anställda.

AB

Servicepunkten

AB i Söderhamn som etablerades år 1971 bedriver för Servicepunkten närvarande verksamhet vid nio filialer, huvudsakligen i privata köpmanna- Verksamheten består - vid sidan av nyckeltillvaruhus i större städer. - har ett 30-tal verkning huvudsakligen av skoreparationer. Företaget anställda.

AB Nyckelkopia AB Nyckelkopia i Mariefred, som etablerades år 1969, har sin huvudsakverksamhet baserad av nyckelfräsmaskiner. För liga på uthyrning närvarande hyr företaget ut maskiner till ett femtiotal kunder, huvudsak- Domus- och Tempovaruhus men även några bensinstationer. ligen Förutom tillhandahåller företaget sina kunder sernyckelfräsmaskiner vice, personalutbildning samt visst reklamstöd. Man har två anställda.

SOU 1975: 19 201

Bilaga 3 D Särskild undersökning av låssmeds-

företagen

Sammanställning 1 Medlemsförelag i Sveriges låssmedsmästares riksförbund fördelade efter antal sysselsatta år 1972. Låssmedsföretag med 1 syssel- 2-4 sys- 5- sys-

Försäljning av lås, låsartiklar och service, tkr. 1 064 8 144 3 604 Försäljning av lås, låsartilclar och service per sysselsatt, tkr. 56 50 44 Försäljning av lås, låsartiklar och service per arbetstimme, kr. 31 28 23 Total försäljning inklusive annan verksamhet än lås- och låsartikelförsäljning och service, tkr. 1 183 11 716 7 160 Total försäljning per sysselsatt, tkr. 62 7 2 87

202 Bilaga3D sou 1975:19

Sammanställning 2 [Åssmedsföretag utanför Sveriges låssmedsmästares riksförbund fördelade efter antal sysselsatta år 1972. Låssmedsföretag med 1 syssel- 1 syssel- 2-4 sys- 5- sys-

Försäljning av lås, låsartiklar och service, tkr. 44 725 l 997 1 016 Försäljning av lås, låsartik› lar och service per sysselsatt, tkr. . . 33 43 15 Försäljning av lås, låsartiklar och service per arbetstimme 17 21 25 9 Total försäljning inklusive annan verksamhet än lås- och låsartikel försäljn. och service, tkr._ 47 1 008 3 067 7 142 Total försäljning per sysselsatt, tkr. . . 46 66 108

a Företagen i denna storleksgrupp drevs år 1972 på deltid.

Sammanställning 3 Samtliga låssmedsföretag fördelade efter antal sysselsatta år 1972.

Låssmedsföretag med

1 syssel- 1 syssel- 2-4 sys- 5- syssel-

Försäljning av lås, låsartiklar och service, tkr. 44 1 789 10 141 4 620 Försäljning av lås, låsartiklar och service per sysselsatt, tkr. . . 43 49 31 Försäljning av lås, låsartiklar och service per arbetstirnme, kr. 17 26 27 17 Total försäljning inklusive annan verksamhet än lås-, låsartikelförsäljning och service, tkr. 47 2191 14 783 14 302 Total försäljning per sysselsatt, tkr. . . 53 71 97

SOU 1975: 19

undersökning

4 av

Bilaga Rikspolisstyrelsens

bostads- och affärsinbrott

PM utarbetad av RPS

4.1 Bakgrund

Såvitt känt det enda land som centralt samlar in utgör Sverige brottsrapporter från hela landet. På grundval av rapporterna har rikspolis- (RPS) upprättat ett spaningsregister med två styrelsens registratur Brottsregistret omfattar samtliga anmälningar. Modus opedelregister. omfattar de anmälningar som bearbetas inom polisens randi-registret spaningsgmpper. sistnämnda register ger underlag för registrering och bearbetning av brottsinformation för spaningsändamål. Till registret förs från brottsplatsundersökningsprotokoll m. m. Registret är även uppgifter organiserat på följande sätt:

godsregister fot oregist er specialregister signalement-kännetecken öknamnsregister båtar och båtmotorer

våldsbrott spaningsgrupp l sedlighetsbrott kassaskåpsinbrott

t. ex. bostäder, inbrott och stölder butiker, lager- 2 förråd spaningsgrupp mordbränder

bedrägerier spaningsgrupp 3 förfalskningar åldringsbrott

kontroll av anmälningar datagrupp mikrofilmning rättningar

inbrott och stölder torde svara för ca 70-75 % av alla brott. Delgmppen

204 Bilaga 4 SOU 1975: 19

Inkomna uppgifter kodas och databehandlas. Man kan t. ex. i detalj ta reda på hur någon tagit sig in i bostäder vid inbrott därest detta angivits i anmälningarna. Spaningsregistret, som innehåller fullständiga från den l uppgifter oktober 1972, upptar följande faktorer:

tillvägagångssätt angreppsobjekt (t. ex. checkkonto) modus operandi medel (t. ex. kofot, borr) (använd brotts- vinningsobjekt metod) lokalitet (brottsplats, t. ex. villa, lägenhet, butik) falskt namn falsk titel

legitimationshandling spår fingeravtryck andra spår (borrhål m. m.)

kön ålder signalement kroppslängd klädsel särskilda kännetecken

r registreringsnummer färg årsmodell fordon utrustning m. m. (statistik föreliggger ej avseende stöld av fordon med falsk nyckel eller liknande)

4.2 Undersökningens uppläggning

I syfte att få underlag för överväganden och förslag har vi hos RPS hemställt om och även fått del av uppgifter i modus operandi-registret. Undersökningen gäller olika tillvägagångssätt vid inbrottsstölder i bostäder (lägenheter och villor/radhus) och i affärer. om Uppgift godsvärde har också lämnats. Vidare ingår i undersökningen om uppgifter inbrott i vissa affärer, som från har viss försäkringsvillkorsynpunkt särställning. Speciella godsvärden för dessa affärer har tagits fram. Undersökningen har lagts upp så att den belyser eventuella skillnader mellan vinter- och sommarhalvår med avseende på tillvägagångssätt vid inbrott. Den valda tidsperioden är därför sista kvartalet 1972 och de tre första kvartalen 1973 (l oktober 1972-30 1973). september RPS anför att de framtagna ibland kan uppgifterna synas något felaktiga i förhållande till hela materialet. Det bör därför observeras, att

SOU 1975: 19 Bilaga 4 205

gärningsmannen inleder angreppet på visst sätt. Lyckas han inte härmed kan han försöka andra metoder vid samma brottsplats. Exempel: En tjuv som har för avsikt att ta sig in genom lägenhetsdörren börjar kanske med att försöka nå låsvredet via brevlådan. Detta är en vanlig metod. Lyckas han inte med detta försöker han kanske att peta låskolven för att slutligen bryta upp dörren invid låset. Därvid uppstår genast tre olika tillvägagångssätt vid brottet. Man bör sålunda ha klart för sig att de först redovisade siffrorna under varje angreppsobjekt utgör det kända antalet angrepp mot visst objekt. Exempel: Altandörr/balkongdörr redovisas först med antal angrepp mot detta objekt. Ur den uppgivna summan har härefter hämtats uppgifter om olika tillvägagångssätt såsom exempelvis bryter, borrar eller krossar”. Försöksinbrotten ingår även i de flesta angreppsobjekten. En stor del av brotten har icke kunnat identifieras på grund av bristande information i brottsanmälningarna. I många anmälningar står endast att gärningsmannen tagit sig in via dörren, fönstret etc. Därvid blir mellanskillnaden ibland inte helt korrekt, såsom framgår av de följande tabellerna. S. k. smash and grab går in under uppgiften om antal angrepp mot glasrutor. Smash and grab redovisas även under en särskild rubrik i de fall sådant brott förekommer. I anmälningarna anges sällan var glasrutan krossats. Vanligast sker det invid hake/vred eller liknande. Gärningsmännen kryper inte gärna in bland kvarsittande glasbitar utan föredrar att öppna fönstret, dörren eller liknande via låsanordning på insidan. Det framtagna materialet redovisas i fem tabeller: Tabell 4. 1 avser inbrott och inbrottsförsök i lägenheter, villor/radhus samt affärer i hela landet under den studerade tidsperioden. Av tabellen framgår för de nämnda lokalkategoriema kvartalsredovisning för antal brott, antal brott för vilka godsvärden föreligger samt sammanlagt godsvärde. Tabell 4:2 redovisar inbrott och inbrottsförsök i lägenheter i hela landet. I tabellen har de skilda tillvägagångssätten vid brotten angivits och antalet angrepp redovisats per kvartal. På motsvarande sätt visar tabell 4:3 inbrott och inbrottsförsök i villor/radhus och tabell 4: 4 inbrott och inbrottsförsök i affärer. I tabell 4:5 slutligen anges inbrott och inbrottsförsök för sådana affärer som har strängare försäkringsvillkor än andra affärer. Kvartalsvis redovisas antalet inbrott samt godsvärden.

206 Bilaga 4 SOU 1975: 19

Tabell 4: 1 Inbrott och inbrottsförsök i lägenheter, villor/radhus samt affärer i hela landet under kvartal 4 1972 och kvartal 1-3 1973.

1972 1973 Summa för fyra kv 4 kv 1 2 3 kvartal

4. 1. 1 Lägenheter Antal brott 2 021 1 984 2 226 2 456 8 687

Antal brott för vilka godsvärden föreligger 1237 1247 1415 1511 5 410

Sammanlagt godsvärde (kr) 3 715 240 4 272 870 4 425 030 4 365 900 16 779 040

4: 1: 2 Villor/radhus Antal brott l 356 1 116 1 264 1410 5 146

Antal brott för vilka godsvärden före- 773 623 745 827 2 968 ligger

Sammanlagt godsvärde (kr) 2 447130 1845 720 2 483 760 2 675 880 9 452 490

4: 1 . 3 Affärer Antal brott 2 965 2 549 2 666 2 779 10 959

Antal brott för vilka godsvärden föreligger 1 424 1 197 l 297 l 376 5 294

Sammanlagt godsvärde (kr) 4 903 910 4 269 810 4134 550 5 511070 18 819 340

sou 1975:19 Bilaga4 207

Tabell 4:2 Inbrott och inbrottsförsök i lägenheter inom hela landet under kvartal 4 1972 och kvartal 1-3 1973. Tillvägagångssätt vid brotten 1972 197 3 Summa 4;; för fyra kv 4 kv 1 2 3 kvartal Altan /Balkongdörr

Mellanskillnaden ganska jämnt fördelad mellan krossning av dörruta samt försöksbrotten. I många anmälningar står endast att gm tagit sig in via altandörr/balkongdörr. 28 57 44 90 219

KäIIardörr Angrepp mot källardörr allmänt 3 3 3 1 10 2 2 2 - 6 Bryter Mellanskillnaden sannolikt försöksbrott eller krossning av dörruta l l l 3

Dörrar, övriga (ej altandörr/balkongdörr)

Angrepp mot dörr allmänt. Här ingår även krossning av dörruta samt försöksbrott 653 884 840 917 3 294 Bryter (avser hela dörren samt vid/kring lås) 312 370 454 519 1 655 Borrar 5 2 4 7 18 2 2 1 - 5 Hugger 3 - l 2 6 Sågar

Mellanskillnaden blir här något felaktig, beroende på att petning av låskolv egentligen borde ha egen rubrik. För överskådlighetens skull redovisas den emellertid under rubriken dörr. I många anmälningar står endast att gm tagit sig in via dörren. 100 281 141 155 677

Dörrkarm invid lås

Angrepp mot dörrkarm allmänt 77 111 131 169 488 Bryter 60 89 68 56 273 - 1 1 1 3 Sågar Borrar 2 - 2 - 4 Hugger 1 3 1 1 6 Mellanskillnaden beroende på att tillvägagångssättet ej preciserats noggrant eller på sannolikt f örsöksbro tt. 14 18 59 1l 1 202

Brevlådeinkast 183 149 158 173 663 Angrepp mot brevlådeinkast

Låscylinder 4 22 21 4 51 Angrepp mot låscylinder Avlägsnar 2 11 11 1 25 Borrar - 1 - - 1 Mellanskillnaden sannolikt försöksbrott eller har ej klart angivits i anmälningarna. 2 10 10 3 25

208 Bilaga4 sou 1975:19

Tillvägagångssätt vid brotten 1972 1973 Summa A1_för fyra kv 4 kv l 2 3 kvartal

Källarfönster

Angrepp mot lcällarfönster allmänt 9 7 10 8 34 Bryter 3 2 1 1 7 Mellanskillnaden ligger i ej specificerat tillvägagångssätt vid angreppen mot källarfönster. Även krossning av glasruta samt försöksbrotten ingår i nämnda rubrik. 6 5 9 7 27

Fönster, övriga

Mellanskillnaden ligger i ej specificerat tillvägagångssätt samt försöksbrotten. I många anmälningar står endast att gm berett sig tillträde via fönstret. 48 49 75 97 269

Fönsterbågar

Glasrutor Angrepp mot glasrutor allmänt (här ingår

Mellanskillnaden består sannolikt helt av försöksbrott 3 J J J 3

Övriga tillvägagångssätt Angrepp mot galler - 1 - 2 3 Angrepp mot hänglås (gäller i huvudsak äldre

Övriga använda hjälpmedel Stege 9 6 4 9 28 Stuprör 3 18 2 3 26

“ Här förekommer dubbelkodning som tydligt framgår. Gämingsmannen kan t. ex. först ha avlägsnat listen för att lyfta ur rutan men sedan krossat rutan.

sou 1975:19 Bilaga4 209

Tabell 4: 3 lnbrott och inbrottsförsök i villor/radhus i hela landet under kvartal 4 1972 och kvartal l-3 1973.

Tillvägagångssätt vid brotten 197 2 197 3 Summa 4:- för fyra kv 4 kv 1 2 3 kvartal

AItandörr/Balkongdörr Angrepp mot altandörr/balkongdörr 146 235 209 243 833 Bryter 58 72 73 72 275 Mellanskillnaden ganska jämnt fördelad mellan krossning av dörruta samt försöksbrotten. 1 många anmälningar står endast att gm tagit sig in via altandörr/balkongdörr. 88 163 136 171 558

Källardörr Angrepp mot källardörr allmänt 35 33 55 36 159 Bryter 18 11 21 15 65 1 - - - 1 Hugger Mellanskillnaden döljer sig i okänt, ej redovisat tillvägagångssätt samt försöksbrotten. I många anmälningar står endast att gm tagit sig in via källardörr. Här ingår även krossning av dörruta. 16 22 34 21 93

Dörrar, övriga (ej altandörr/balkongdön)

Angrepp mot dörr allmänt. Hår ingår även krossning av dörruta samt försöksbrotten 292 296 296 317 1 201 Bryter (avser hela dörren samt vid/kring lås) 103 100 125 116 444 Borrar 1 - - 1 2 1 - 4 2 7 Hugger

Mellanskillnaden blir här något felaktig, beroende på att petning av låskolv egentligen borde ha egen rubrik. För överskådlighetens skull redovisas den emellertid under ovannämnda rubrik oaktat petning aldrig kodas under rubriken dörr. I många anmälningar står endast att gm tagit sig in via dörren. 26 91 44 55 216

Brevlâdeinkast 1 1 - 1 3 Angrepp mot brevlådeinkast

Dörrkqrm vid lås Angrepp mot dörrkarm allmänt 15 14 20 22 71 Bryter 14 9 14 7 44 - 2 - 1 3 Hugger Mellanskillnaden ej närmare angiven eller känd 1 3 6 14 24

Låscylinder - 4 - - 4 Angrepp mot låscylinder

Källarfönster Angrepp mot källarfönster allmänt l 17 129 112 141 499 38 28 35 - 101 Bryter Mellanskillnaden ligger i ej specificerat tillvägagångssätt vid angreppen mot källarfönster. Även krossning av glasruta in- 79 101 77 - 257 går i nämnda rubrik.

210 sou 1975:19 Bilaga4

Tillvägagångssätt vid brotten 197 2 197 3 Summa -2-4- för fyra kv 4 kv 1 2 3 kvartal

Fönster, övriga Angrepp mot fönster allmänt 234 262 273 330 l 099 Bryter 101 77 82 70 330 8 - - l 9 Krossar (här ingår glasruta) Mellanskillnaden ligger i ej specificerat tillvägagångssätt vid angrepp mot fönster. Även försöksbrotten ingår här. I många anmälningar står endast att gm tagit sig in via fönstret. 125 185 191 259 760

Fönsterbâgar Angrepp mot fönsterbågar allmänt 17 5 9 13 44 Bryter l 1 l 6 6 24 Borrar 2 1 1 3 7 Mellanskillnaden ligger i ej noggrant speciñcerat tillvägagångssätt samt försöksbrotten. 4 3 2 4 13

Glasrutor

Angrepp mot glasrutor allmänt (här ingår även dörrutor) 420 425 450 531 l 826 Krossa: 399 391 417 524 1 731 Avlägsnar list kring glasruta. Även försöksbro tt. 4 11 17 6 38 Avlägsnar kitt kring glasruta 1 2 4 3 10 Avlägsnar glasruta sedan list eller kitt borttagits 3 4 4 l 12 Skär med diamant l 3 1 2 7 1 - 2 3 6 Ljuddämpning med tejp, såpa och dylikt Mellanskillnaden består sannolikt helt av försöksbrott. ll 14 5 J 30

Övriga tillvägagångssätt Angrepp mot galler (även försöksbrott) 3 4 3 6 16 Angrepp mot hänglås (gäller ihuvudsak

- 2 3 1 6 Angrepp mot ventilationstrumma - - 1 - 1 Angrepp mot golv l - - - 1 Angrepp mot innertak l - - - l Angrepp mot yttertak - - - 5 5 Angrepp mot vägg

Övriga använda hjälpmedel

Stege 1l 17 22 33 8 3

2 - 2 1 5 Stuprör

a Här förekommer dubbelkodning som tydligt framgår. Gämingsmannen kan t. ex.

först ha avlägsnat listen för att lyfta ur rutan men sedan krossat rutan.

sou 1975: 19 Bilaga 4 211

Tabell 4:4 Inbrott och inbrottsförsök i affärer inom hela landet under kvartal 4 1972 och kvartal l-3 1973.

1972 1973 Summa Tillvägagångssätt vid brotten L?? för fyra kv 4 kv l 2 3 kvartal

AItandön/Balkongdörr (Sannolikt affär/bostad) 3 2 8 7 20 Angrepp mot altandön/balkongdörr - - 2 3 5 Bryter Mellanskillnaden sannolikt försöksbrott. - - 6 4 10

Källardörr

Angrepp mot källardörr. Här ingår även krossning av dörruta samt försöksbrott. l 2 16 17 29 74 - 8 8 16 32 Bryter Mellanskillnaden har inte klart framgått av anmälningarna eller är sannolikt försöksbrott. - 8 9 13 30

Bakdörr 94 124 113 146 447 Angrepp mot bakdörr 61 80 70 86 297 Bryter l - - - l Borrar l - w - 1 Sågar Mellanskillnaden har icke klart kunnat utläsas från anmälningarna. Även här ingår krossning av dörruta samt försöksbrott. 31 44 43 60 178

Dörrar, övriga

Angrepp mot dörr allmänt. Här ingår även krossning av dörruta samt försöksbrott. 667 922 936 l 113 3 638 Bryter 247 211 279 326 l 063 Borrar 4 7 l 5 17 1 2 4 2 9 Hugger 22 30 25 19 96 Dyrk eller falsk nyckel Rätt nyckel, som anträffats gömd utanför 4 4 16 7 31 50 35 44 45 174 Petning av låskolv 11 10 11 9 41 Angrepp mot gångjärn/ sprintar Mellanskillnaden blir här något felaktig, beroende på att petning av låskolv egentligen borde ha egen rubrik. För överskådlighetens skull redovisas den emellertid under ovannämnda rubrik oaktat petning aldrig kodas under rubriken dörr. I många anmälningar står endast att gm berett sig tillträde via dörren, därav den stora mellanskillnaden. Också försöksinbrott ingår här. 328 623 556 700 2 207

Brevlådeinkast 6 12 9 10 37 Angrepp mot brevlådeinkast

212 Bilaga4 Tillvägagångssätt vid brotten 1972 1973 Summa _j_ för fyra kv 4 kv 1 2 3 kvartal Dörrkarm invid lås

Mellanskillnadens orsak har icke kunnat utläsas av anmälningarna. Sannolikt försöksbrott. 4 18 3 2 51 105

Låscylinder Angrepp mot låscylinder 2 2 1 2 7 Avlägsnar - - l - l

Källarfönster Angrepp mot källarfönster 17 33 29 34 1 13 Bryter 8 8 6 9 3 1 Mellanskillnaden ligger i krossning av glasruta samt försök sbrotten. 9 25 23 25 82

Fönster, övriga

Mellanskillnaden ligger i krossning av glasruta, försöksbrotten samt ej redovisat tillvägagångssätt. I många anmälningar står endast att gm tagit sig in via fönstret. 236 398 340 444 1 418

Fönsterbågar

Mellanskillnaden ej känd eller sannolikt försöksbrott. - 2 2 4 8

Glasrutor

Angrepp mot glasrutor allmänt (här ingår även dörrutor) 1208 1410 1546 1 337 5 501 Krossar 1135 1326 1488 1264 5 213 Avlägsnar list kring glasruta - även försök (här föreligger även lister med skruvar) 79 57 78 122 336 Avlägsnar kitt kring glasruta 2 8 4 7 21 Avlägsnar glasruta sedan list eller kitt

Här föreligger dubbelkodningar. Således kan gm först ljuddämpa en glasruta för att sedan krossa den. Lister och kitt kan också avlägsnas innan krossning sker.

SOU 1975: 19 Bilaga 4 213

Tillvägagångssätt vid brotten 1972 197 3 Summa för fyra kv 4 kv l 2 3 kvartal

Övriga tillvägagångssätt Angrepp mot galler (även försöksbrott) 36 34 38 45 153 Angrepp mot hänglås (gäller huvudsak-

2 - l 3 6 Angrepp mot tak Angrepp mot golv 3 3 3 7 16

Övriga an vända hjälpmedel

Stege 14 17 20 24 75 5 - 2 2 9 Stuprör

214 4 SOU 1975: 19 Bilaga

eøv

...oämâmøsmüøu

0mm 00m 0m0 0vm 00m 0_m

Så

mmm

aEE=m _atuå_

mm_ mm_ m0m 0_m .i

_ovuwâvom

50 _ _ _ _ 0

oâäâbm omm 0m0 0vm 0_m 0m0 0mm

ä:

m0m mmm mom mmm m0_ mvm

m m

Eau än_

Saman

omm 0mv 00m 0mm 0m0 00m

.Hommzouâ

mmv m__ 0mm vmm 0m_ 0mm

85e

m _

omm

ogoøaå

0mm 00.. 0m0 0m_ 0_m

avg?

_ mm

mmm m00 mmm mmm .å

mmm_ S_ _ mmm_

:Scam

ml_ 0vm 0mm 0mm 0mm 0m0 0mm

50:32.00

mm m .man mmm

v

0m S.. 0mm 0mm

_arab_

mmm_ å_ _

uNaMNO

._00

._10

så_

mmm_

wêEzm

v0

mm_ _0_ mm_ 000

_Sunt_

å..

e 5._ _ 82._

_3225_

mm 0v m_ mv mañâm

m 0m_ 00m

Sen:

005930»

_ocg_

mv 0m 0m _m

m m__ m0m

:u

20._

_

.muxomma

mmm_

ä. mm m_ _m S

50:_

E_ m_m .N

205:_

:ÅS

v

u_@m_0._m:oua:_

_S5_

mv vm mm

mmm_

0m

vm_ m_m

.Saman

å_

mzâmøw

2.55?

:oo

E00

_oåäuoåø_

ovEmwwwzom Jovuwâvom

m

.maa

.oaäzøosmu_ao

ä.

.oaaaamaam Hoääuouon_

:oo

asså

›u

:aaah .gatan .Etvw 233

9C. .._.

SOU 1975: 19 215

5 Gällande ordning i vissa länder Bilaga

5.1 Inledning

För att få underlag för ställningstaganden i utredningsfrågorna har vi ansett det värdefullt att i någon mån få kunskap om gällande bestämmelser på området i vissa länder. Vi har närmast önskat få kunskap om förekomsten av och innehållet i författningar eller andra bestämmelser som avser auktorisation (godkännande) av låssmeder/låsinstallatörer, förbud mot fritt innehav av eller försäljning av dyrkverktyg eller samt reglering av handeln med nyckelämnen och nyckelfräsmaskiner rätten att tillverka nycklar. har för vår räkning genom beskickningarna i Utrikesdepartementet Danmark, Norge, Finland, Västtyskland, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Storbritannien, Österrike, Schweiz, Italien, Japan samt USA, begränsat till delstaterna Californien och Washington på västkusten, inhämtat beträffande rörande tillverkning och montering av uppgifter lagstiftning lås. Vissa kompletterande uppgifter avseende förekomsten av någon form av vandelkontroll av de yrkesutövare som installerar lås har införskaffats genom Interpols försorg. har varit mycket varierande. Beträf- Svaren på undersökningsfrågorna fande Belgien, Japan och delstaten Washington har vi funnit att inga lagbestämmelser förekommer på dessa områden.

5.2 Auktorisation

l Danmark har om auktorisation av lâssmeder och därmed frågan sammanhängande kontroll av nyckeltillverkning och dyrkningsverksamhet diskuterats i ett par decennier. Åtskilliga försök har gjorts att skapa för auktorisation i en eller annan form. Dessa försök har underlag emellertid blivit resultatlösa, eftersom lås- och nyckeltillverkning och låsservice är och alltid har varit fria näringar. Därför kan dessanäringar bedrivas av vem som helst som anser sig kvalificerad för yrket utan och utan kontroll av personliga förhållanden eller hänsyn till utbildning kvalitetskrav från myndigheters sida. i Köpenhamn anser att kontroll i en eller Polisens preventiva avdelning

216 Bilaga 5 SOU 1975: 19

annan form av låsbranschen är nödvändig och att en sådan kontroll, om den etableras på rätt sätt, skulle vara ett aktivt medel i strävandena att begränsa kriminaliteten. Hur och i vilka former kontroll eventuellt skall införas bedöms emellertid vara en komplicerad fråga med för ögonblicket många oöverskådliga aspekter. Norsk lagstiftning innehåller inga bestämmelser beträffande auktorisation av utövare av låssmedsyrket. Däremot erfordras mästarbrev för att utföra hantverksyrke. I Finland saknas bestämmelser om behörighet ilåsbranschen. Vem som helst har formellt rätt att, efter sedvanlig näringsanmälan till länsstyrelsen, etablera sig som låssmed. I Västtyskland erfordras auktorisation för låstillverkare, låsinstallatörer och låssmeder. rörande Lagbestämmelser tillverkning av dubblettnycklar och dyrkar återfinns i § 369 brottslagen, som lyder: Med böter upp till 500 DM eller med fängelse i högst fyra veckor straffas personer som utan auktorisation eller utan tillstånd av ägaren till en lägenhet tillverkar nycklar till rurn eller förvaringsutrymmen i dessa eller öppnar desamma, utan tillstånd av fastighetsägaren eller dennes ställföreträdare tillverkar en portnyckel eller utan tillstånd av polismyndighet utlämnar dubblettnycklar eller dyrkar.” Vår fråga rörande förbud mot fritt innehav eller av försäljning dubblettnycklar eller nyckelfräsmaskiner, bestämmelser angående handel med dyrkar och rätt att tillverka nycklar besvaras genom paragrafen. Vid lagens tillkomst ansågs paragrafens förbudskatalog tillräcklig. Man avstod från att meddela förbud mot innehav uttryckligt av dubblettnycklar, eftersom icke auktoriserad och överlåtande tillverkning av nycklar är straffbart. F. n. kan man inte förutse hur regleringen kommer att se ut i framtiden. Industrin vill ha kvar §369. Andra vill ha in motsvarande bestämmelse i näringsfrihetsförordningen. I Nederländerna finns i en bolagslag från år 1954 angivet att det genom kunglig kungörelse kan stipuleras att vissa grenar inom näringslivet ej må praktiseras utan licens. Licens utfärdas om de förutsättningar som är påbjudna i sådan kungörelse är uppfyllda. Sådana villkor bör endast grunda sig på yrkesutövarens solvens samt på hans handels- och yrkesförbindelser. Det finns i Nederländerna inte någon särskild bolagslag beträffande låsbranschen. I Frankrike saknas bestämmelser om auktorisation av låssmeder och låsinstallatörer. Vissa av de större nyckeltillverkarna (t. ex. Bricard) underkastar sig frivilligt en viss kontroll vid leverans av nycklar och nyckelämnen. Köparen måste uppge sin identitet vid köp av nyckel. Alla låsförsäljningar registreras hos firman. Frankrike verkar i det europeiska leverantörsförbundet för lagstiftning på området. Leverantörer skall enligt förbundets uppfattning åläggas att föra register över nyckelköpare. I Österrike måste låssmed ha mästarbrev för att driva verksamhet. För att få mästarbrev erfordras tre års arbete som lärling med därpå följande prov samt ytterligare tre års arbete inom branschen. Verksamhet får

SOU 1975: 19 Bilaga 5 217

bedrivas om man uppfyller vissa krav i Gewerbeordnung. I Schweiz råder i princip handelsfrihet. Det förekommer emellertid s. k. skyddsföreskrifter för vissa yrkesgrupper, t. ex. vad gäller låssmedsbutiker, framställning av säkerhetslås och patentnycklar. För att öppna sådan rörelse erfordras tillstånd. Dessa former av affärsverksamhet kontrolleras av de lokala myndigheterna, t. ex. den lokala polismyndigheten, i samverkan med distriktsmyndigheterna. Högsta övervakande myndighet år den behöriga kantonens politiska ekonomiska departement. Varje fabrik som tillverkar patentnycklar, säkerhetslås eller liknande har en egen sifferkod eller något annat tecken. Italien saknar särskilda normer rörande tillverkning och montering av nycklar och lås. Sedan ett par år sker en permanent låsutställning i inrikesdepartementets regi. De flesta tillverkarna ställer där ut lås och säkerhetsanordningar av olika slag. Delstaten Californien i USA har inte någon lagstiftning om auktorisation. California Locksmiths Association, som är en branschorganisation, har försökt genomföra att låssmeder skall vara auktoriserade. Förslaget har inte godkänts.

5.3 Vandelkontroll

Den norska polisen utövar ingen Vandelkontroll av personer inom låssmedsbranschen. Polischefen i Oslo tillsatte emellertid för några år sedan en kommission som skall utreda frågan om huruvida man bör införa kontroll av låssmeder etc. Kommissionen har ännu inte lagt fram sitt betänkande. Som framgår av vad ovan sagts har i Finland vem som helst rätt att efter näringsanmälan etablera sig som låssmed. I praktiken ligger det dock något annorlunda till, eftersom låsfabrikanterna själva ställer vissa krav på låssmederna. Abloy-fabriken, som uppges leverera 90 procent av ytterdörrlåsen i nybyggen i Finland och en mindre del av låsen till innerdörrar, har sålunda avtal med ett 70-tal godkända serviceverkstäder. Dessa är bl. a. skyldiga att anlita personal som genomgått av Abloy anordnade specialkurser och utrustats med en särskild fotografiförsedd Abloy-legitimation. De godkända verkstäderna är också skyldiga att se till att deras personal inte genom t. ex. alkoholmissbruk skadar Abloys eller verkstadens namn och anseende. Specialmaskiner för snabbtillverkning av Abloy-nycklar levereras endast till sådana godkända firmor. Likaså lämnas upplysningar om låsserier i fastigheter endast till dessa firmor. Andra låsfabrikanter torde ha motsvarande bestämmelser. I Danmark står de misslyckade försöken att få fram former för kontroll av låsserviceverksamheten först och främst att finna i avsaknandet av branschorganisation. Försök har gjorts att i en låssmedsförening organisera yrkesutövare inom låsservicefacket. Endast ett fåtal av dem säkert alltför många - som är sysselsatta inom branschen anslöt sig till

218 Bilaga5 SOU 1975: 19

föreningen. Föreningen tynade hastigt bort. En ny förening har emellertid kommit i gång. I Västtyskland överlåter man, på grund av den industriella frihet som råder i landet, kontrollen av anställd personal till berörda firmor. Hittills har det inte ansetts nödvändigt att företa kontroll av de personer som arbetar inom låsbranschen, inom de företag som tillverkar och installerar säkerhetsanordningar eller inom företag som tillverkar, säljer och reparerar kassaskåp. l Nederländerna saknas lagstiftning angående vandelkontroll. De lokala polismyndighetema företar emellertid ibland utredningar när man anser det vara nödvändigt för att undvika bedrägeribrott etc. Många lokala polismyndigheter som arbetar med förebyggande av brott upprätthåller kontakter med företag som tillverkar lås, kassaskåp, skyddsanordningar etc. Tack vare dessa kontakter kan en viss vandelkontroll av personalen vid dessa företag utövas lokalt, men någon officiell lagstiftning finns inte. I Frankrike är inte personer som är sysselsatta inom låsbranschen föremål för någon vandelkontroll. Det finns dock bestämmelser som reglerar industri- och handelsyrkena. Enligt lagen om sanering av industrioch handelsyrkena får ingen, direkt eller indirekt, för egen eller annans räkning, utöva ett industri- eller handelsyrke om han ådömts straff för ett stort antal i lagen angivna brott. Den engelska polisen utövar inte någon som helst kontroll över de personer som arbetar inom säkerhetsindustrin, även om de polismän som sysslar med brottsförebyggande uppgifter har nära kontakter med dem. The British Security Industry Association Ltd. omfattar de största av de företag som tillverkar säkerhetsutrustning och tillhandahåller säkerhetstjänster. Bolagets uppgift är att ge allmänheten, polisen och regeringen största möjliga hjälp i frågor som gäller brottsprevention. Av denna anledning arbetar man först och främst på att främja och stimulera god yrkesetik, bra tjänster och bra utrustning inom hela säkerhetsindustrin. Bolagsrådet har bemyndigande att straffa de medlemmar som tillhandahåller dåliga produkter eller tjänster. Polismän som sysslar med brottsprevention rekommenderar endast de bolag som är kända för att vara helt pålitliga. De större bolagen anlitar egna experter för personalkontroll. Polisen deltar inte i detta arbete. Av det ovan anförda framgår att industrin själv f. n. övervakar sina affärer.

5.4 Straffbestämmelser

I Finland finns i strafflagen ett stadgande om bötesstraff för smeder som missbrukar dyrkar eller nycklar samt för lösa personer eller tjänstehjon” som innehar dyrkar. I den västtyska lagstiftningen finns bestämmelser rörande tillverkning av dubblettnycklar och dyrkar i § 369 brottslagen (se 5.2). Det är inte straffbart att sälja och tillverka nyckelfräsmaskiner. Däremot är icke auktoriserad tillverkning av en dubblettnyckel efter en bestämd modell

SOU 1975: 19 Bilaga 5 219

med hjälp av en nyckelfräsmaskin en straffbar handling. I utkast till ny brottslag saknas § 369, varför tillverkning av dubblettnyckel inte skulle vara straffbart. Enligt den fr. o. m. år 1975 gällande österrikiska strafflagen är det inte straffbart att tillverka dyrkar eller huvudnycklar. Tillverkning av dyrkar etc. betraktas i den nya lagen som medhjälp till inbrott om det finns att tro att den som tillverkat dem varit medveten om för skälig anledning vilka ändamål de skulle användas. I den italienska strafflagen finns två artiklar rörande sanktioner för olaglig hantering med nycklar eller dyrkar. Försäljning eller utlämnande av nycklar eller dyrkar till okänd person kan resultera i fängelsestraff i högst sex månader och böter från 4 000 till 40 000 lire. Påföljden drabbar envar som tillverkar nycklar av vad slag det vara må på begäran av annan person än ägaren eller innehavaren av det utrymme eller det föremål för vilka nycklarna är avsedda eller person som företräder dessa, samt den som utövar smed-, låssmeds- eller liknande eller säljer till vem det vara må dyrkar eller yrke och utlämnar andra instrument ägnade att öppna eller bryta upp lås”. av utrymme eller föremål kan resultera i Godtyckljgt öppnande fängelse i högst tre månader och böter från 4 000 till 80 000 lire. Straffet drabbar envar som utövar smed-, låssmeds- eller annat liknande yrke vilka installerats i och som öppnar lås eller andra liknande anordningar syfte att skydda ett utrymme eller ett föremål på begäran av person som han icke igenkänner som utrymmets eller föremålets ägare eller innehavare eller person som företräder dessa. I Schweiz är obehörig framställning av patentnycklar straffbar.

5.5 Byggnadstekniska bestämmelser

Skadeförsäkringsbolagens i Finland skyddsvillkor för affärslokaler upptar vissa bestämmelser om hur låsen bör vara beskaffade. Beträffande vanliga bostäder och motsvarande gäller endast att de bör kunna låsas. Innehåller bostad speciellt värdefulla föremål, såsom gammal konst, brukar man rekommendera att de bestämmelser som gäller för affärslokaler tillämpas. Det tekniska samarbetet mellan företag i låsbranschen och den rådgivande rör sig om säkerhetsarbete på frivillig basis. polisbyrån I Västtyskland finns för lås vissa industrinormer (DIN) av rekommendationskaraktär. l Schweiz har på senare tid i vissa fall i kantonal byggnadslagstiftning utfärdats föreskrifter som reglerar några smärre låstekniska frågor från säkerhetssynpunkt. Detta gäller t. ex. hur långt regeln skall gå in i karmen och beträffande inte utstående låscylindrar på ytterdörrar. Säkerhetstjänsten har utarbetat interna riktlinjer, som underlättar och förenhetligar den säkerhetstekniska bedömningen. Riktlinjerna är klassificerade.

Statens offentliga 1975 utredningar

Kronologisk förteckning

Demokrati på arbetsplatsen. A. Psalmer och visor. Dei 1: 1. U. Psalmer och visor. Del 1:2. U.

PPTPPP.

Psalmer och visor. Del 1:3. U. Bättre bosättning för flera. S. Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. U. Framtida studerandehälsovård. U. Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju. Individen och skolan. U. 10. Rörlig pensionsålder. S. 11. Svensk press. Tidningar i samverkan. Fi. 12. Tutalfinansiering. B. 13. Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. S. 14. Konstnärerna i samhäiiet. U. 15. Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. 16. Kriminalvårdens nämnder. Ju. 17. Markanvändning och byggande. Remissammanställning utgiven av bostadsdepartementet. B. 18. Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. Kn. 19. Konsumentskydd på Iåsområdet. H.

UNGL. BIBR

1 4976

STOCKHOLM

i

i

Statens offentliga utredningar 1975

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utlandssvenskarnas rösträtt. [8] Kriminalvårdens nämnder. [16] Socialdepartementet Bättre bosättning för flera. [5] Rörlig pensionsålder. [10] Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. [13] Finansdepartementet Svensk press. Tidningar i samverkan. [11] Utbildningsdepartementet 1969 års psalmkommitté. 1. Psalmer och visor. Del 1: 1. [2] 2. Psalmer och visor. Del 1:2 .[3] 3. Psalmer och visor. Del 1:3. [4] Huvudmannsskapet för specialskolan och särsko- Ian. [6] Framtida studerandehälsovård. [7] Individen och skolan. [9] Konstnärerna i samhället. [14] Handelsdepartementet Konsumentskydd på låsområdet. [19] Arbettmarkmdsdepartementet Demokrati på arbetsplatsen. [1] Bostadsdepartementet Totalfinansiering. [12] Markanvändning och byggande. Remissammanstäilning utgiven av bostadsdepartementet. [17] Kommundepartementet Kommunal rösträtt för invandrare. [15] Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. [18]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen