Bet. 1979/80:SkU27

Med anledning av motioner om skattepolitikens inriktning m. m.

Typ: Betänkande
Datum: 1980-03-18
Källa: data.riksdagen.se

SkU 1979/80:27

Skatteutskottets betänkande 1979/80:27

med anledning av motioner om skattepolitikens inriktning m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1979/80:466 av Esse Petersson (fp) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en statskommunal enhetsskatt med generell ramfördelning av skattemedel till kommuner och landsting i enlighet med vad som framförts i motionen,

1979/80:611 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen beslutar hos regeringen begära att en parlamentarisk utredning tillsätts för att utreda frågan om övergång till en progressiv statskommunal enhetsskatt,

1979/80:789 av Björn Körlof (m) vari hemställs att riksdagen uttalar att sparavdraget bör höjas i takt med inflationsutvecklingen,

1979/80:1102 av Erik Olsson m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande bl. a. att sparavdraget och schablonavdraget för försäkringspremie justeras så att de motsvarar samma reella värde som när resp. nominella belopp fastställdes,

1979/80:1104 av Olof Palme m. fl. (s) vari under punkterna 1-3 och 7 hemställs att riksdagen

1. beslutar anta de allmänna riktlinjer för reformeringen av skattesystemet som anförts i motionen,

2. beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts i motionen om arbetet i bruttoskattekommittén,

3. beslutar hemställa hos regeringen om att i samband med de aviserade utredningarna på skatteområdet även utreda

a) hur egenföretagarnas avdrag skall fördelas på rörelsen och den privata ekonomin,

b) hur den nuvarande rätten att dra av underskott i en förvärvskälla från inkomsten i en annan skall begränsas,

c) hur man skall kunna begränsa själva förvärvskällebegreppet så att t. ex. hobbyliknande verksamheter skiljs bort,

7. beslutar hemställa hos regeringen att den växande klyftan mellan löntagare och egenföretagare uppmärksammas och åtgärdas i det fortsatta utredningsarbetet på skatteområdet.

1 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 27

SkU 1979/80:27

1979/80:1109 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari under punkterna 1-3, 8, 9 och 11 hemställs att riksdagen beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen framförts beträffande avdragssystemet i beskattningen och att detta tillförs direktiven till den av regeringen aviserade utredningen angående underskottsavdragen,

2. att upphäva inflationsskyddet på skatteskalorna,

3. att beträffande marginalskattespärr anta följande

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 a § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1980. Äldre bestämmelse skall fortfarande gälla i fråga om 1980 års taxering och om eftertaxering för år 1980.

8. att beträffande höjning av förmögenhetsbeskattningen anta följande.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 11 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall ha nedan angivna lydelse:

11 §

1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, oskiftat dödsbo, utländskt bolag samt i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt omförmäld familjestiftelse utgöra: när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 275 000 kr.: två procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 200 000 kr.;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

275 000 men icke 400 000 kr. 1 500 kr. för 275 000 kr. och 2,5 % av återstoden; 400 000 men icke 1 000 000 kr. 4 625 kr. för 400 000 kr. och i % av återstoden;

1 000 000 men icke 2 000 000 kr.22 625 kr. för 1 000 000 kr. och 3,5 % av återstoden;

2 000 000 5 7 625 kr. för 2 000 000 kr. och 4 % av återstoden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering.

9. att beträffande 80/85-procentsregeln anta följande

SkU 1979/80:27

3 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs att lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall skall upphöra att gälla vid utgången av år 1980. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om 1980 års taxering och om eftertaxering för år 1980 och tidigare år.

11. att hos regeringen begära att förslag föreläggs riksdagen som innebär att skattefriheten för vissa stiftelser upphör i enlighet med vad som anförts i motionen,

1979/80:1579 av Anna Eliasson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning och förslag om en begränsning av rätten till avdrag för underskott i förvärvskälla,

1979/80:1583 av Gunnel Jonäng (c) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär att avdrag för skuldräntor enbart får avse den faktiska räntan under inkomståret,

1979/80:1597 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen hemställer hos regeringen om tilläggsdirektiv för bruttoskatteutredningen i enlighet med de i motionen framförda synpunkterna,

2. att riksdagen beslutar höja den statliga bostadsskatten med 10 procentenheter till 50 %,

3. att riksdagen hemställer hos regeringen om skyndsam utredning av möjligheterna för en demokratisering av besluten om obeskattade reserveringar inom företagen i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen upphäver förordningen om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning, den s. k. Annell-iagen, med verkan från den 1 juli 1980,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till begränsning av möjligheterna till skattefria fonderingar inom företagen via avskrivnings- och nedskrivningsmöjligheter samt begränsning av driftkostnadsbegreppet i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen hemställer hos regeringen om utredning av utdelningsbeskattningen i skärpande syfte, i enlighet med vad som anförts i motionen,

1979/80:1854 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari under punkterna 1 och 3 - med hänvisning till motionen 1979/80:1853 - hemställs att riksdagen beslutar

1. att hos regeringen hemställa om förslag till slopad mervärdeskatteeffekt på livsmedel,

3. att hos regeringen hemställa om förslag till införande av en arbetsgivaravgift, med undantag för kommuner och landsting, beräknad på

1* Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 27

SkU 1979/80:27

företagens omsättning så att den till statskassan inbringar minst 6 000 000 000 kronor.

Motionerna 1102, 1104, 1109 och 1854 behandlas i detta betänkande endast såvitt avser ovan angivna yrkanden. Motionerna i övrigt behandlar utskottet i andra sammanhang.

Gällande rätt, frågornas tidigare behandling m. m.

Underskottsavdrag m. m.

Svensk inkomstbeskattning är utformad som en nettobeskattning. Detta innebär bl. a. att till grund för beskattningen skall läggas det samlade överskott som uppkommer sedan en skattskyldigs alla intäkter av skattepliktig natur och avdragsgilla kostnader beaktas. I korthet är systemet utformat på följande sätt.

Först beräknas resultatet inom varje särskild förvärvskälla. Därvid sammanläggs enligt 20 § kommunalskattelagen (1928:370), KL, samtliga intäkter i förvärvskällan och avräknas alla omkostnader för att förvärva eller behålla intäkterna. Summan av överskotten från olika förvärvskällor utgör den skattskyldiges sammanräknade inkomst.

Denna sammanläggning av inkomsterna från olika förvärvskällor är av grundläggande betydelse för skattesystemet. Med en progressiv skatteskala skulle nämligen skatten på lika stora totala inkomster kunna bli högst varierande om de skilda inkomsterna inte lades ihop utan beskattades separat. Sammanläggningen ger uttryck för tanken att de olika inkomsttyperna ger samma bidrag till skatteförmågan.

Om de avdragsgilla kostnaderna överstiger intäkterna i en förvärvskälla uppstår underskott. Huvudprincipen är att sådana underskott anses reducera skatteförmågan det år de uppstår, dvs. att nettoinkomster bestäms med hänsyn tagen till dem. Underskott i förvärvskälla får således enligt 46 § 1 mom. KL och 4§ 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt avräknas från den sammanräknade inkomsten. Vad som sedan återstår utgör den sammanräknade nettoinkomsten.

Vissa begränsningar finns i fråga om avdragsrätten för underskott. Sedan länge har realisationsförluster i princip bara kunnat avräknas från realisationsvinster. Av äldre datum är de begränsningar av avdragsrätten som följer av reglerna om beskattningsort. Dessa har betydelse endast vid den kommunala inkomstbeskattningen och innebär att underskott får dras av bara från sådana inkomster som är hänförliga till samma kommun som underskottet. En tredje begränsning infördes genom lagstiftning år 1973 för att hindra viss skatteflykt och tar sikte på underskott i rederi- eller luftfartsrörelse. Här gäller i huvudsak att underskott som uppkommer genom kontrakts- eller överavskrivning på fartyg bara får kvittas mot eventuella överskott av annan rederi- eller luftfartsrörelse.

SkU 1979/80:27

5 Om underskott inte kan utnyttjas ett år, har den skattskyldige i regel rätt att dra av dem mot inkomster som uppkommer under senare år, s. k. förlustavdrag. De begränsningar som nyss nämnts gäller emellertid även i sådana fall.

Underskottsavdragen har successivt fått en allt större omfattning. Vid 1960 års taxering uppgick underskottsavdragen till ca 400 milj. kr. eller ca 1,0 % av de sammanräknade inkomsterna. Vid 1970 års taxering motsvarade avdragssumman ca 2,4 % av inkomststsumman och vid 1975 års taxering ca 3,7 %. Den senaste taxering för vilken definitiv statistik föreligger är 1978 års. Då uppgick underskottsavdragen till drygt 12 miljarder kr., vilket motsvarade ca 5 % av de sammanräknade inkomsterna.

Den beloppsmässigt dominerande delen av underskottsavdragen uppkommer till följd av avdragsrätten för räntor på lån som nedlagts i egnahem. De samlade underskotten från villor och radhus uppgick vid 1978 års taxering till drygt 8 miljarder kr., och fritidshusen bidrog med ytterligare ca 0,5 miljarder kr. Underskotten från hyreshus uppgick till ca 0,6 miljarder kr., varför sammanlagt drygt 9 miljarder kr. av underskottsavdragen - ca 75 % - härrörde från inkomstslaget annan fastighet.

Antalet skattskyldiga som redovisade underskottsavdrag var närmare 2,2 miljoner vid 1978 års taxering, vilket motsvarade drygt var tredje inkomsttagare. I de flesta fall var underskotten små, i över hälften av fallen understeg de 2 500 kr. Underskottsavdrag om 10 000 kr. eller mer redovisades av ca 400 000 inkomsttagare, och genomsnittet för alla med underskott var ca 5 500 kr.

Både den andel skattskyldiga som redovisade något underskott och underskottens genomsnittliga storlek ökade vid 1978 års taxering systematiskt med de skattskyldigas inkomst. I skiktet 30 000-35 000 kr. sammanräknad inkomst hade ca 32 % underskott, och avdraget uppgick till i genomsnitt ca 2 500 kr. Av personer med över 150 000 kr. sammanräknad inkomst redovisade 84 % ett underskott som uppgick genomsnittligt till ca 30 800 kr. Dessa genomsnittsvärden för avdragsbeloppen rymmer dock stora individuella variationer. Så hade t. ex. ca 60 % av de personer som redovisade underskott på 20 000 kr. eller däröver sammanräknade inkomster understigande 100 000 kr.

Underskottsavdragens omfattning hos de juridiska personerna visar inte någon systematisk tillväxt liknande den som skett hos de fysiska personerna utan synes återspegla mer konjunkturmässiga lönsamhetsförändringar i olika delar av näringslivet m. m.

I åtskilliga sammanhang har kritik framförts mot den i huvudsak obegränsade rätten till avdrag för underskott. I sitt slutbetänkande (SOU 1977:91) Översyn av skattesystemet diskuterade sålunda 1972 års skatteutredning underskottsavdragen. Utredningen anförde att åtskillig kritik kunde riktas mot nuvarande förhållanden men framhöll också att frågan om att införa begränsningar i avdragsrätten var komplicerad och att det inte hade

SkU 1979/80:27

visat sig möjligt att inom den tid utredningen haft till sitt förfogande utforma konkreta förslag till ändrad lagstiftning. Ett fortsatt specialinriktat utredningsarbete var därför enligt utredningens mening påkallat.

I propositionen 1978/79:160 om fortsatt reformering av inkomstskatten uttalade chefen för budgetdepartementet att han delade skatteutredningens uppfattning och avsåg att ta initiativ till ett sådant utredningsarbete. Därefter har frågan aktualiserats i riksdagen vid behandlingen av förslaget till ny fastighetstaxeringslag (prop. 1979/80:40), varvid riksdagen i enlighet med skatteutskottets hemställan i betänkandet SkU 1979/80:17 beslutat att hos regeringen begära utredning om möjligheterna att förhindra ett icke avsett utnyttjande av underskottsavdrag i förvärvskälla. Skatteutskottet framhöll i det sammanhanget att ett sådant utredningsarbete borde bedrivas enligt de riktlinjer som angetts av 1972 års skatteutredning.

Skatteutskottet avstyrkte senast i höstas motionsyrkanden om en anpassning av sparavdraget till penningvärdeutvecklingen och om en uppräkning av schablonavdraget för försäkringar. Utskottet erinrade i samband därmed om att riksdagen 1978 antagit en lag om skattelättnader för vissa sparformer enligt vilken skattskyldig som insätter visst belopp - lägst 75 och högst 400 kr. i månaden - på ett särskilt lönesparkonto i bank medges sparskattereduktion med 20 % av det insatta beloppet. Utskottet hänvisade också till att sparavdraget fördubblats fr. o. m. 1976 års taxering och till att vinstmöjligheten för lönsparandet successivt förbättrats under senare år. I fråga om försäkringsavdraget erinrade utskottet om de försäkringsförmåner som anställda i allmänhet åtnjuter och om att jordbrukare och rörelseidkare fr. o. m. taxeringsåret 1977 har rätt till avdrag i förvärvskällan för premier i grupplivförsäkring, om förmånerna inte är större än för befattningshavare i statlig tjänst.

Skatteskalan

Fr. o. m. 1979 års taxering gäller i inkomstskattesystemet ett automatiskt verkande inflationsskydd genom att skiktgränserna i den statliga inkomstskatteskalan är anknutna till penningvärdeutvecklingen. Den beskattningsbara inkomsten uttrycks i basenheter. Basenheten, som fastställts av regeringen före utgången av september månad varje år med utgångspunkt i statistiska centralbyråns beräkningar av penningvärdeutvecklingen, utgör f. n. 5 800 kr. Riksdagens beslut om inflationsskyddad statsskatt tillkom mot bakgrund av de effekter inflationen hade på skatteuttaget. Man ville skapa garantier för att de fördelningspolitiska avvägningar som uttryckts genom riksdagens beslut om skatteskalan skulle bli bestående tills beslut fattades om ändrad avvägning för att därigenom kunna bryta den årliga sammankopplingen av löneförhandlingar och skattejusteringsbeslut och ge skatteskalan en varaktighet som möjliggjorde även fleråriga löneavtal.

Skatteskalan är fr. o.m inkomståret 1980 eller 1981 års taxering också

SkU 1979/80:27

försedd med en marginalskattespärr som innebär att statlig och kommunal inkomstskatt inte får tas ut med mer än 80 % i inkomstskikt upp till 30 basenheter (f. n. 174 000 kr.) och 85 % i inkomstskikt däröver. 1 den proposition (1979/80:58) som innehöll förslaget om marginalskattespärr framhöll chefen för budgetdepartementet att det enligt hans mening framstod som rimligt att en skattskyldig alltid fick behålla en viss minsta del av en inkomstökning. Han hade svårt att se det berättigade i att löneökningar som var en följd av befordran eller en extra arbetsinsats träffades av en extremt hög marginalbeskattning. Inte heller ansåg han det i fråga om t. ex. upphovsmän eller uppfinnare rimligt att praktiskt taget hela ersättningen för en framgång skulle gå bort i skatt.

Skatteutskottet avstyrkte senast i höstas motionsyrkanden om upphävande av indexregleringen och av marginalskattespärren med åberopande bl. a. av de skäl som legat till grund för införandet av dessa komponenter i skatteskalan.

Produkdonsbeskattning m. m.

Frågan om beskattning av produktionsfaktorer berördes såväl av 1952 års kommitté för indirekta skatter (SOU 1957:13) som av företagsskatteberedningen (SOU 1977:86). En redogörelse för de uppfattningar som kommit till uttryck i dessa betänkanden lämnas i skatteutskottets betänkande SkU 1978/79:29 s. 2 ff.

Bruttoskattekommittén har i en i september 1979 dagtecknad departementspromemoria (Ds B 1979:3) Bruttoskatter lämnat en preliminär redovisning av sitt arbete. Kommittén koncentrerar sina överväganden till en allmän produktionsfaktorsskatt. För den tekniska utformningen av en sådan skatt redovisas två alternativ, som kommittén anser likvärdiga. I princip leder de fram till samma skatteunderlag, men de kan sägas utgå från två olika synsätt. Det ena alternativet, som tekniskt utgår från arbetsgivaravgifterna och inkomstskatten, innebär att underlaget bestäms som summan av lönekostnaderna och nettovinsten i rörelse, jordbruk och ej schablontaxerade andra fastigheter. Till inkomsten av förvärvskällan vid inkomstbeskattningen skall läggas bokslutsdispositioner och stimulansavdrag. Denna metod kallas additionsmetoden. Den andra metoden utgår från mervärdeskatten men har en vidare krets av skattskyldiga. Underlaget utgörs här av försäljningsintäkterna samt ränte- och utdelningsinkomster i verksamheten minskade med utgifter för material och investeringar samt kostnadsräntor. Nuvarande undantag från beskattningsområdet vid mervärdeskatten bortfaller. Denna metod kallas av kommittén subtraktionsmetoden. 1 båda metoderna skall aktiebolag och ekonomiska föreningar få vara berättigade till avdrag för sin egen utdelning.

Frågan om en bruttobeskattning övervägs f. n. inom regeringens kansli.

Motionsyrkanden om införande av produktionsbeskattning har avvisats av

SkU 1979/80:27

riksdagen upprepade gånger under de senaste två åren. Det har i huvudsak skett med hänvisning till bruttoskattekommitténs arbete.

Även motionsyrkanden om en statskommunal enhetsskatt, om skärpning av bolags- och förmögenhetsskatten, företagsbeskattningen och skatten för vissa stiftelser, om begränsningar av möjligheterna till lagernedskrivningar och värdeminskningsavdrag och om upphävande av mervärdeskatteeffekten på livsmedel har under senare år vid upprepade tillfällen i enlighet med skatteutskottets hemställan avvisats av riksdagen (jfr SkU 1978/79:19, 55 och 57 samt 1979/80:20). Skatteutskottet har därvid bl. a. hänvisat till att betydelsefulla områden av beskattningen är under utredning och att riksdagen kommer att föreläggas förslag om en generalklausul mot skatteflykt.

Utskottet

Inledning

Riksdagen antog i höstas en proposition (1979/80:58) med förslag om fortsatt reformering av inkomstskatten. Reformen innebar marginalskattesänkningar i inkomstskikten mellan ca 35 000 kr. och 116 000 kr. och att en marginalskattespärr infördes, enligt vilken den sammanlagda statliga och kommunala inkomstskatten inte får överstiga en viss gräns, 80 % i inkomstskikt upp till 174 000 kr. och 85 % för inkomstdelar däröver. Riksdagsbeslutet innebar vidare att beräkningsgrunderna för det kommunala skatteunderlaget lades om. I samband därmed höjdes det kommunala grundavdraget till 6 000 kr., och det statliga grundavdraget slopades. Kostnaderna för marginalskattesänkningarna och marginalskattespärren beräknades medföra ett inkomstbortfall för staten om ca 2 730 milj. kr. Detta inkomstbortfall har täckts genom av riksdagen beslutade höjningar av skatterna på alkoholhaltiga drycker, tobak och energi.

De motioner utskottet behandlar i detta betänkande innehåller yrkanden om mer eller mindre långtgående ändringar av gällande beskattningsregler och är i huvudsak av samma eller liknande innebörd som motioner vilka utskottet behandlat i anslutning till skattereformer bl. a. under 1978 och 1979.

Skattepolitikens allmänna inriktning m. m.

I motionerna 466 av Esse Petersson (fp) och 611 av Lars Werner m. fl. (vpk) begär motionärerna utredning av frågan om övergång till statskommunal enhetsskatt. Esse Petersson pekar på kostnadsutvecklingen för kommuner och landsting och menar att den statliga och den kommunala beskattningen bör samordnas. I motionen 611 framhålls att kommuner och landsting under lång tid ålagts nya uppgifter och att detta lett till att en allt

SkU 1979/80:27

större del av samhällsuppgifterna numera finansieras via proportionell kommunalskatt i stället för via progressiv statsskatt. Motionärerna anser att man genom en progressiv statskommunal enhetsskatt bör möjliggöra en nödvändig utbyggnad av den kommunala servicen.

1 två motioner tar motionärerna upp frågan om produktionsbeskattning. Sålunda yrkar Olof Palme m. fl. (s) i motionen 1104 att arbetet i bruttoskattekommittén skall återupptas med sikte på en slutlig redovisning av utredningsmaterialet i sådan tid att riksdagen, efter sedvanligt remissförfarande. kan ta ställning till ett förslag i ämnet under hösten 1980. Lars Werner m. fl. (vpk) begär i motionen 1597 att bruttoskattekommittén genom tilläggsdirektiv skall få i uppdrag att utforma en produktionsbeskattning, som har företagens omsättning, råvaru- och energiförbrukning m. m. som bas och som kan differentieras med hänsyn till bl. a. produktionens nytta. En produktionsfaktorsskattereform bör enligt motionärerna också kunna vara så utformad att den innebär en ökning av företagens relativa andel av det nuvarande skatteuttaget.

I vpk-motionen 1597 begär motionärerna också att bolagsskatten höjs från 40 till 50 %, att Annellagen upphävs med verkan fr. o. m. den 1 juli i år, att möjligheterna till skattefria fonderingar i form av avskrivning och nedskrivning begränsas, att driftkostnadsbegreppet ges en snävare innebörd och att beskattningen av utdelningar skärps genom en egenavgift på utdelade vinster. Motionärerna anser också att beslutade reserveringar skall ha godkänts av de fackliga organisationerna för att kunna beaktas vid taxeringen.

I en annan partimotion från vpk, 1109, yrkas att skatteuttaget i den statliga förmögenhetsskatten fr. o.m. 1982 års taxering höjs med en procentenhet i vart och ett av de nuvarande skikten och att skalan skall löpa från 2 till 4 procent i stället för som nu från 1 till 2,5 procent. I samma motion yrkas att 80/85-procentsregeln slopas liksom den partiella skattefrihet som vissa stiftelser f. n. åtnjuter. 1 motionen 1854 slutligen-också den från vpk - yrkas att mervärdeskatteeffekten på livsmedel slopas och att riksdagen föreläggs förslag om en arbetsgivaravgift, som skall utgå på företagens omsättning och vara så avvägd att den kan beräknas ge staten minst 6 miljarder kr. i ökade inkomster.

Yrkanden av nu angiven art har under senare år vid upprepade tillfällen på skatteutskottets hemställan avvisats av riksdagen. När utskottet vid förra riksmötet i anslutning till propositionen 1978/79:160 om fortsatt reformering av inkomstskatten behandlade motionsyrkanden om bl. a. införande av statskommunal enhetsskatt och produktionsfaktorsskatt framhöll utskottet att betydelsefulla områden av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen var eller skulle bli föremål för prövning inom pågående eller aviserade utredningar. Som exempel nämnde utskottet frågor avseende progressiv utgiftsskatt, bruttoskatter, underskottsavdrag samt kontroll av ränteinkomster, kapitalbehållning, obligationsinnehav m. m. Utskottet ansåg det inte

SkU 1979/80:27

motiverat att, innan ett ställningstagande till detta och annat redan slutfört utredningsarbete förelåg, medverka till de motionsvis framförda förslagen om ändringar i beskattningssystemet. Dessa skäl kan enligt utskottets mening i lika hög grad göras gällande i fråga om de yrkanden som utskottet nu redovisat. Vad särskilt angår frågan om en statskommunal enhetsskatt vill Utskottet erinra om att kommunalekonomiska utredningen (KEU 76) i sitt betänkande (SOU 1977:78) Kommunerna Utbyggnad Utjämning Finansiering avvisade tanken på en lagstiftning om det kommunala skatteuttagets höjd med hänsyn till den kommunala självstyrelsen. Utredningen förordade i stället en vidareutveckling av det system med frivilliga överenskommelser mellan stat och kommun som har vuxit fram under senare år. Utredningens uppfattning på denna punkt delades av flertalet remissinstanser och av departementschefen. Frågan om ett lagstadgat kommunalt skattetak har också tagits upp i motioner till detta riksmöte. Dessa har hänvisats till finansutskottet och kommer att behandlas av riksdagen senare i vår.

I fråga om den i motionerna 1104 och 1597 aktualiserade frågan om produktionsbeskattning kan nämnas att bruttoskattekommittén i ett i september 1979 avlämnat betänkande (Ds B 1979:39) Bruttoskatter lämnat en preliminär redovisning av sina överväganden angående en allmän produktionsfaktorsskatt. Betänkandet är föremål för överväganden inom regeringskansliet.

Riksdagen antog förra våren ändrade regler för beskattning av företag. De nya bestämmelserna reglerar bl. a. möjligheten för olika kategorier rörelseinnehavare att bygga upp obeskattade reserver och att fördela inkomster mellan olika år samt frågor rörande s. k. kedjebeskattning inom bolagssektorn och koncernbeskattning. Även det s. k. Annellavdraget berörs av de nya bestämmelserna, som i sina huvuddelar träder i kraft först vid 1981 års taxering. Någon anledning att nu ompröva dessa bestämmelser finns enligt utskottets mening inte. Enligt vad utskottet inhämtat kommer regeringen i en proposition som föreläggs riksdagen senare i år att ta upp frågan om avskrivning av byggnader, maskiner och inventarier i inkomstkällan rörelse. Vad särskilt angår frågan om mervärdeskatteeffekten på livsmedel anser utskottet att riksdagen bör vidhålla sin tidigare uppfattning och således av skattetekniska skäl och med hänsyn till de åtgärder som vidtagits för att motverka prishöjningar på livsmedel avslå motionen 1109 i denna del.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall till samtliga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden.

Indexreglering av skattesystemet m. m.

SkU 1979/80:27

regeringen före utgången av september månad varje år med utgångspunkt i statistiska centralbyråns beräkningar av penningvärdeutvecklingen, utgör f. n. 5 800 kr. Skatteskalan är, som tidigare nämnts, också försedd med en marginalskattespärr, som innebär att den statliga och den kommunala skatten sammanlagt inte får överstiga 80 procent, i vissa högre inkomstskikt 85 procent.

I s-motionen 1104 kritiserar motionärerna indexregleringen, som enligt deras mening skapar fördelningspolitiska orättvisor. De anser att inflationens effekter bör neutraliseras genom återkommande sänkningar av marginalskatterna, och dessa sänkningar bör då samordnas med kommande skattereformer. Liknande synpunkter framförs i motionen 1109 av Lars Werner m. fl., som anser att sänkningar av statsskatteuttaget bör ske i form av skattereduktion och med likartade krontalsbelopp för de breda inkomsttagargrupperna. Motionärerna menar också att marginalskattespärren bör upphävas.

Som utskottet tidigare vid upprepade tillfällen och senast i höstas framhållit vid behandling av motionsyrkanden av motsvarande innebörd har indexregleringen av skatteskalan tillkommit för att motverka de effekter som inflationen tidigare hade på skatteuttaget i form av skärpt beskattning trots oförändrade skatteregler. Enligt utskottets mening är det rimligt att de fördelningspolitiska avvägningar som uttryckts genom riksdagens beslut om skatteskalan - oavsett penningvärdeförändringar - skall vara bestående tills beslut fattas om ändrad avvägning, och något skäl för riksdagen att nu ompröva sitt ställningstagande från i höstas föreligger enligt utskottet mening inte. Inte heller finns det anledning att upphäva den marginalskattespärr som innebär en garanti för att ingen skattskyldig behöver avstå mer än 85 procent av en inkomstökning i skatt. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionerna 1104 och 1109 även i nu behandlade delar.

Avdragsfrågor m. m.

I åtskilliga motioner behandlas frågor avseende rätten till avdrag vid beskattningen. Yrkanden har framställts såväl om långtgående begränsningar av avdragsrätten som om anpassning av avdragen till penningvärdeutvecklingen. I partimotionen 1104 från s presenteras - efter förebild av ett inom det norska arbetarpartiet utarbetat förslag - en ny modell för att begränsa värdet av avdragsrätten för höginkomsttagare. Förslaget går ut på att hushållens nettoinkomster - dvs. inkomsterna efter avdrag - upp till en nivå motsvarande 110 000 norska kronor beläggs med en proportionell kommunalskatt på drygt 30 procent. För större inkomster utgår en statlig progressiv skatt med bruttoinkomsten som bas. Denna skall tas ut i det första skiktet med 20 procent och i det andra, som börjar vid 140 000 kr., med 30 procent. Enligt motionärerna bryter man med ett sådant system allt samband mellan avdrag och skatteprogression. Avdragen blir lika värda för alla, eftersom de

SkU 1979/80:27

endast får göras i de inkomstskikt som beskattas proportionellt, och höginkomsttagarna kommer följaktligen inte ha något intresse av att skaffa sig extra stora avdrag. Motionärerna anser också att rätten att göra avdrag för underskott i en förvärvskälla från överskott i en annan bör begränsas. I enlighet härmed anser de att hobbyliknande verksamhet bör utmönstras ur förvärvskällebegreppet.

En viktig utgångspunkt för ett reformarbete på detta område bör enligt motionärerna vara att avdragsrätten inte skapar nya orättvisor mellan löntagare och egenföretagare. En effektiv begränsning av avdragsrätten förutsätter - menar de - att man har möjligheter att vid taxeringen skilja ut avdrag som hänför sig till företagarens privata ekonomi från de avdrag som skall göras i den affärsmässiga verksamheten. Motionärerna föreslår att den av riksdagen begärda utredningen om avdrag för underskott i förvärvskälla också får i uppdrag att lägga fram förslag hur en sådan uppdelning av kostnaderna skall utformas. Samma utredning bör enligt motionärernas mening föreslå begränsningar i rätten till avdrag för underskott i en förvärvskälla från överskott i en annan. Motionärerna anser slutligen att regeringen bör uppmärksamma och åtgärda den växande klyftan mellan löntagare och egenföretagare.

Även i partimotionen 1109 från vpk begär motionärerna en reformering av avdragssysHknet. De vill att ränteavdraget skall utgå på ett visst högsta skuldbelopp och att avdraget skall ske från den slutliga skatten och inte, som nu, från inkomsten. Även kapitalförsäkringsavdraget bör - menar de - göras från den slutliga skatten. I fråga om underskottsavdragen presenterar motionärerna ett system som innebär att intäkterna i olika förvärvskällor fastställs brutto, dvs. utan avdrag för omkostnader. Från detta brutto skall medges grundavdrag och, i förekommande fall, extra avdrag. För utgifter i de olika förvärvskällorna medges därefter avdrag med viss procent som dras från den för förvärvskällorna beräknade skatten. Underskott i rörelse som bedrivs som enskild firma eller som handels- eller kommanditbolag bör enligt motionärernas uppfattning inte få räknas av från övriga inkomster.

Även motionen 1579 av Anna Eliasson m. fl. (c) syftar till en begränsning av rätten till avdrag för underskott i förvärvskälla. Motionärerna anser det från jämlikhetssynpunkt angeläget att man söker inrikta skatte- och avdragssystemet på huvudprincipen att varje förvärvskälla skall beskattas för sig.

1972 års skatteutredning. som i sitt slutbetänkande (SOU 1977:91) Översyn av skattesystemet diskuterade underskottsavdragen, var kritisk till avdragsreglerna i deras nuvarande utformning. Utredningen ansåg sig, med hänsyn bl. a. till den begränsade tid den haft till sitt förfogande, inte böra utarbeta några konkreta ändringsförslag men menade att ett fortsatt specialinriktat utredningsarbete var påkallat för att eliminera åtminstone de mera stötande effekterna av nuvarande regler.

Underskottsavdragen har under senare år kommit att tilldra sig ett allt

SkU 1979/80:27

större intresse i skattedebatten. Anledningen härtill torde främst vara att söka i den relativt snabba inflationstakten under 1970-talet och den höga räntenivån. Också de höga marginalskatterna har medfört att underskottsavdragen kommit att få stor ekonomisk betydelse för många inkomsttagare.

Åtskillig kritik har framförts mot de nuvarande bestämmelserna. Det har gjorts gällande bl. a. att vissa skattskyldiga till följd av underskottsavdragen betalar en skatt som inte står i rimlig proportion till deras livsföring och ekonomi i övrigt och att de genom en lånefinansierad konsumtion kan få avdrag för utgifter som egentligen utgör levnadskostnader.

Skatteutskottet har vid sin prövning av motionsyrkanden om genomgripande förändringar i gällande avdragssystem hänvisat till 1972 års skatteutrednings uttalanden och framhållit att avdragsreglerna - i enlighet med denna utrednings förslag och de riktlinjer utredningen angett - bör bli föremål för fortsatt specialinriktat utredningsarbete. Utskottet har också i sitt betänkande 1979/80:17, som godkänts av riksdagen, hemställt att frågan om underskottsavdrag i förvärvskälla blir föremål för en allmän förutsättningslös översyn. En utredning om underskottsavdragen kommer enligt vad utskottet inhämtat att tillsättas inom kort. Utskottet vill också erinra om att chefen för budgetdepartementet tillkallat en särskilt kommitté för att se över beskattningsreglerna för familjeföretag och att en av denna kommittés uppgifter är att uppmärksamma delägares nuvarande rätt att avräkna underskott i bolagets verksamhet mot egna inkomster. Nämnas bör även att den s. k. realbeskattningsutredningen f. n. studerar möjligheterna att genom en övergång till real beskattning av räntor och kapitalvinster undanröja eller motverka de effekter av nuvarande avdragssystem som innebär att låntagare till följd av inflationen gynnas medan sparare missgynnas i beskattningshänseende.

Av det anförda framgår att de frågor om begränsningar i avdragssystemet som aktualiserats i motionerna är eller kommer att bli föremål för särskild prövning. Enligt utskottets mening måste det förutsättas att denna prövning också kommer att avse de frågor om begränsning av förvärvskällebegreppet och om egenföretagarnas beskattning som tagits upp i motionen 1104. Det yrkande om omläggning av hela avdragssystemet som framställts i denna motion och som innebär att man efter en norsk utredningsmodell i Sverige bör ha två parallella beskattningssystem, ett med proportionell nettobeskattning och ett med progressiv bruttobeskattning, anser utskottet sig inte kunna biträda. I avvaktan på pågående eller aviserat utredningsarbete avstyrker utskottet således bifall till samtliga nu behandlade motionsyrkanden, dvs. motionerna 1104, yrkandet 1 i denna del 3 a-c och 7 samt 1109 yrkandet

Gunnel Jonäng (c) tar i motionen 1583 upp en . jioid fråga gällande avdrag för skuldräntor. Hon framhåller att det f. n. är möjligt att med bistånd av bl. a. banker fördela en inkomst på flera år och därmed få en väsentligt lägre skatt än som varit avsett enligt skattelagstiftningen. En skattskyldig kan

SkU 1979/80:27

enligt motionären ta ett banklån med exempelvis tre års löptid och omedelbart sätta in ett mot lånesumman svarande belopp på bank. Genom att betala skuldräntan det första året kan vederbörande minska progressionseffekten av en hög inkomst detta år. medan inlåningsräntan i beskattningshänseende fördelas på de år vartill den hänför sig. Motionären anser att transaktioner av anfört slag bör förbjudas genom en bestämmelse av innebörd att avdrag för skuldräntor endast får avse den ”faktiska räntan under beskattningsåret”.

Enligt vad utskottet erfarit är transaktioner av den art motionären beskrivit i motionen sällan förekommande. Anledningen härtill torde vara att det från ekonomisk synpunkt inte kan vara fördelaktigt att sätta in lånade pengar på bank, eftersom utlåningsräntan alltid är högre än inlåningsräntan. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till motionen. Utskottet förutsätter emellertid att regeringen ägnar den i motionen behandlade frågan uppmärksamhet och - om det skulle visa sig nödvändigt för att förhindra ett mer allmänt missbruk av den av motionären påtalade möjligheten till inkomstutjämning- föreslår de ändringar av gällande bestämmelser som kan vara erforderliga.

Vad slutligen angår yrkandena i motionerna 789 av Björn Körlof (m) och 1102 av Erik Olsson m. fl. (m) om indexreglering av sparavdrag och av schablonavdraget för försäkringspremier vill utskottet nu liksom tidigare år erinra om de möjligheter till skattelättnader för vissa sparformer som erbjuds genom en av riksdagen 1978 antagen lag om sådana skattelättnader och som i proposition till detta riksmöte föreslås bli utvidgade. Utskottet hänvisar också till att sparavdraget fr. o. m. 1976 års taxering fördubblats och till att vinstmöjligheterna för lönsparandet successivt förbättrats under senare år. I fråga om försäkringsavdraget bör erinras om de försäkringsförmåner som anställda i allmänhet åtnjuter och om att jordbrukare och rörelseidkare fr. o. m. taxeringsåret 1977 har rätt till avdrag i förvärvskällan för premier för grupplivförsäkring, om förmånerna inte är större än för befattningshavare i statlig tjänst. Utskottet är därför inte berett att nu föreslå ytterligare lättnader i fråga om vare sig sparavdrag eller försäkringsavdrag utan avstyrker bifall till motionerna 789 och 1102, sistnämnda motion i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande statskommunal enhetsskatt

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:466 och 1979/80:611,

2. beträffande indexregleringen av skattesystemet och marginalskattespärren att

riksdagen avslår motionerna 1979/80:1104 yrkandet 1 i motsvarande del och 1979/80:1109 yrkandena 2 och 3.

SkU 1979/80:27

3. beträffande reformering av avdragssystemet m. m. att riksdagen avslår

a) motionen 1979/80:1104 yrkandet 1 i motsvarande del samt yrkandena 3 a-c och 7,

b) motionen 1979/80:1109 yrkandet 1.

c) motionen 1979/80:1579,

4. beträffande viss begränsning av ränteavdrag att riksdagen avslår motionen 1979/80:1583,

5. beträffande sparavdraget

att riksdagen avslår motionen 1979/80:789 och motionen 1979/80:1102 i motsvarande del,

6. beträffande försäkringsavdraget

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1102 i motsvarande del,

7. beträffande produktionsbeskattning

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1104 yrkandet 2 och 1979/80:1597 yrkandet 1,

8. beträffande skärpt bolagsskatt, förmögenhetsskatt m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1979/80:1109 yrkandena 8, 9 och 11 samt motionen 1979/80:1597 yrkandet 2,

9. beträffande företagsbeskattning

att riksdagen avslår motionen 1979/80:1597 yrkandena 3, 4, 5 och 6,

10. beträffande slopande av mervärdeskatteeffekt pä livsmedel och införande av en allmän arbetsgivaravgift att riksdagen avslår motionen 1979/80:1854 yrkandena 1 och

Stockholm den 18 mars 1980

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s). Knut Wachtmeister (m). Stig Josefson (c). Valter Kristenson (s). Rune Carlstein (s)*. förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m). Olle Westberg i Hofors (s). Tage Sundkvist (c). Hagar Normark (s)*, Bo Lundgren (m)*, Bo Forslund (s)*. Wilhelm Gustafsson (fp). Anita Johansson (s). Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Olle Grahn (fp).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1979/80:27

16 Reservationer

Erik Wärnberg, Valter Kristenson, Rune Carlstein, Olle Westberg i Hofors, Hagar Normark, Bo Forslund och Anita Johansson (samtliga s) har lämnat följande tre reservationer.

1. Indexreglering av skattesystemet och marginalskattespärr

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Sorn utskottet” och slutar med "behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det en rad argument som talar för att inflationens effekter på skatteuttaget bör neutraliseras genom återkommande sänkningar av marginalskatterna och inte genom en indexreglering av skatteskalan. Den erfarenhet man hittills har av indexregleringen visar klart att systemet leder till orättvisor mellan hög- och låginkomsttagare. Indexregleringen tar nämligen inte någon hänsyn till att inflationen slår betydligt hårdare mot skattskyldiga med lägre inkomster eller till att högre inkomsttagare har större möjligheter att genom exempelvis värdesäkert sparande skydda sig mot inflationens verkningar. Det måste därför antas att indexregleringen kommer att på ett avgörande sätt försvåra avtalsrörelsen. Härtill kommer att indexregleringen uppenbarligen bidrar till att påskynda inflationen och på sikt försvaga statsfinanserna.

Inte minst rättviseskäl talar således enligt utskottets mening för att systemet med indexregleringen bör upphöra och ersättas med regelbundet återkommande justeringar av marginalskatterna. Dessa justeringar bör samordnas med de skattereformer i övrigt som enligt all sannolikhet kommer att bli nödvändiga under åtskilliga år framdeles.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1104 yrkandet 1 i motsvarande del och med anledning av motionen 1979/80:1109 yrkandet 2 samt med avslag på motionen 1979/80:1109 yrkandet 3 ger regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om indexreglering av den statliga inkomstskatteskalan,

2. Reformering av avdragssystemet m. m.

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med "1 åtskilliga” och slutar på s. 13 med "yrkandet 1” bort ha följande lydelse:

Av den redogörelse som utskottet lämnat i inledningen till detta betänkande framgår att underskottsavdragen under senare år kommit att få

SkU 1979/80:27

en allt större omfattning. De uppgick vid 1978 års taxering till drygt 12 miljarder kronor, motsvarande ca 5 procent av de sammanräknade inkomsterna. Tillgänglig statistik utvisar också att såväl andelen skattskyldiga vilka redovisar underskott som underskottens genomsnittliga storlek systematiskt ökar med de skattskyldigas inkomster. Det finns enligt utskottets mening skäl att anta att underskottsavdragen används för att komma i åtnjutande av icke avsedda förmåner vid beskattningen. En viktig uppgift måste därför vara att åstadkomma ett rättvisare system för behandling av bl. a. dessa avdrag.

Den modell för att bryta sambandet mellan avdrag och progressivitet som anvisats i motionen 1104 finner utskottet värd beaktande. Genom att man medger avdrag endast från inkomster intill en viss nivå och i högre inkomstskikt sätter in en beskattning som har bruttoinkomsten som bas gör man avdragen lika värda för alla. Man sänker också de samlade marginalskatterna till en lägre nivå än nu utan att ge höginkomsttagarna omotiverade skattelättnader. Utskottet finner således att det av motionärerna anvisade systemet, som f. ö. har en motsvarighet i England, bör prövas också i Sverige. Därvid bör, som motionärerna påpekar, lämpligen övervägas om det nya systemet kan kombineras med någon form av definitiv källskatt för flertalet löntagare.

Begränsningen av avdragsrätten måste - om man vill undvika nya orättvisor mellan löntagare och egenföretagare - omfatta egenföretagarnas privata ekonomi och bygga på att man har möjligheter att vid taxeringen skilja ut avdrag som hänför sig till företagarens privata ekonomi från de avdrag som skall göras i den affärsmässiga verksamheten.

Det bör ankomma på den av regeringen aviserade utredningen om rätten att tillgodogöra sig avdrag för underskott i förvärvskälla att framlägga förslag i berörda hänseenden. Denna utredning bör också föreslå regler om hur den nuvarande rätten att dra av underskott i en förvärvskälla från överskott i en annan skall begränsas och om hur exempelvis hobbyliknande verksamhet bör utmönstras ur förvärvskällebegreppet.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 1104 i nu behandlade delar. De riktlinjer för en reformering av inkomstskatterna som förordas i motionen bör godkännas av riksdagen.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1104 yrkandet 1 i motsvarande del och yrkandena 3 a-c och 7 samt med anledning av motionerna 1979/80:1109 yrkandet 1 och 1979/80:1579 beslutar godkänna de riktlinjer för en reformering av inkomstskatten som förordas i motionen 1979/80:1104.

SkU 1979/80:27

3. Produktionsbeskattning

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Yrkanden av” och slutar på s. 10 med "behandlade motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Av ett väl fungerande skattesystem bör kunna krävas att det av medborgarna upplevs som rättvist. Det måste kunna finansiera det allmännas utgifter, bidra till att skapa en jämnare fördelning av de disponibla inkomsterna och samtidigt effektivt motverka skatteflykt och skattefusk. Det bör vara utformat så att det uppmuntrar till arbete och sparande och inte gynnar spekulation och improduktiva placeringar.

Det svenska skattesystemet uppfyller enligt utskottets mening inte dessa grundläggande krav på rättvisa och effektivitet. En alltför stor del av den totala skattebördan faller på arbetsinkomster, medan kapitalinkomster och spekulationsvinster i stor utsträckning drabbas av lägre skatt eller helt undandras beskattning. Avdragssystemet urholkar progressionen i den statliga skatteskalan och skapar i kombination med en snabb inflation och en ofullständig realisationsvinstbeskattning omotiverade favörer i skattehänseende för personer som vill och kan utnyttja avdragsmöjligheterna.

Ytterligare ett problem med det nuvarande skattesystemet är den växande klyftan mellan löntagare och egenföretagare. Statistiska undersökningar visar att den reella levnadsstandarden hos betydande egenföretagargrupper trots en lägre skattebelastning ligger på en högre nivå än hos motsvarande löntagargrupper.

Enligt utskottets mening bör man genom en omfattande skattereform söka återställa rättvisan i systemet och successivt nedbringa det nuvarande mycket betydande budgetunderskottet. Som ett led i en sådan successiv skattereform bör som motionärerna framhåller skatteuttaget förskjutas från en direkt beskattning av hushållens inkomster till indirekt beskattning. Enligt utskottets mening är den av motionärerna aktualiserade produktionsfaktorsskatten förenad med uppenbara fördelar genom att den mera neutralt fördelar kostnaderna mellan olika faktorer i produktionsprocessen. Genom att i ökad omfattning ta ut skatt på produktionen innan resultatet av denna fördelats på löner resp. kapitalinkomster bör man enligt utskottets mening kunna förenkla skattesystemet och göra skatteuppbörden effektivare och mer rättvis. Man slipper ifrån en del av de komplikationer som avdragen förorsakar och minskar därigenom riskerna för skattefusk. Genom att skatten skall tas ut innan inkomsterna delas ut till hushållen bör den leda till lägre prisstegringar och därmed till lägre inflation än en motsvarande höjning av mervärdeskatten. Utskottet tillstyrker därför bifall till motionen 1104 i denna del. Utskottet anser således i likhet med motionärerna att arbetet i bruttoskattekommittén bör återupptas snarast och bedrivas med sikte på en slutlig redovisning i sådan tid att riksdagen - efter sedvanligt remissförfa -

SkU 1979/80:27

rande - kan ta ställning till ett förslag om produktionsfaktorsskatt under hösten 1980 i enlighet med vad i motionen anförts. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Härigenom får också yrkandet 1 i motionen 1597 anses besvarat.

Vad härefter angår frågan om en statskommunal enhetsskatt vill utskottet erinra om att kommunalekonomiska utredningen (KEU 76) i sitt betänkande (SOU 1977:78) Kommunerna Utbyggnad Utjämning Finansiering avvisade tanken på en lagstiftning om det kommunala skatteuttagets höjd med hänsyn till den kommunala självstyrelsen. Utredningen förordade i stället en vidareutveckling av det system med frivilliga överenskommelser mellan stat och kommun som har vuxit fram under senare år. Utredningens uppfattning på denna punkt delades av flertalet remissinstanser och av departementschefen. Frågan om ett lagstadgat kommunalt skattetak har också tagits upp i motioner till detta riksmöte. Dessa har hänvisats till finansutskottet och kommer att behandlas av riksdagen senare i vår. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna 466 och 611.

De i motionerna 1109 och 1597 aktualiserade frågorna om skärpning av bolags- och förmögenhetsskatterna har under senare år vid upprepade tillfällen prövats av riksdagen. Motionsyrkanden av sådan innebörd har avvisats med hänvisning bl. a. till att betydelsefulla områden av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen var eller skulle bli föremål för prövning inom pågående eller aviserade utredningar. Som exempel nämnde utskottet frågor avseende progressiv utgiftsskatt, bruttoskatter, underskottsavdrag samt kontroll av ränteinkomster, kapitalbehållning, obligationsinnehav m. m. Utskottet ansåg det inte motiverat att. innan ett ställningstagande till detta och annat redan slutfört utredningsarbete förelåg, medverka till de motionsvis framförda förslagen om ändringar i beskattningssystemet.

Riksdagen antog förra våren ändrade regler för beskattning av företag. De nya bestämmelserna reglerar bl. a. möjligheten för olika kategorier rörelseinnehavare att bygga upp obeskattade reserver och att fördela inkomster mellan olika år samt frågor rörande s. k. kedjebeskattning inom bolagssektorn och koncernbeskattning. Även det s. k. Annellavdraget berörs av de nya bestämmelserna, som i sina huvuddelar träder i kraft först vid 1981 års taxering. Enligt vad utskottet inhämtat kommer regeringen i en proposition som föreläggs riksdagen senare i år att ta upp vissa frågor avseende företagsbeskattningen. Någon anledning att nu gå närmare in på dessa frågor finns därför inte. Vad särskilt angår frågan om mervärdeskatteeffekten på livsmedel anser utskottet att riksdagen bör vidhålla sin tidigare uppfattning och således av skattetekniska skäl och med hänsyn till de åtgärder som vidtagits för att motverka prishöjningar på livsmedel avslå motionen 1109 i denna del.

Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall också till motionen 1109 yrkandena 8, 9 och 11 samt motionen 1597 yrkandena 2-6.

SkU 1979/80:27

dels att utskottet under 7 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1979/80:1104 yrkandet 2 och med avslag på motionen 1979/80:1597 yrkandet 1 beslutar som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört i fråga om produktionsfaktorsskatt.

GOTAB 64812 Stockholm 198(1