Med anledning av motioner om avdragsreglerna för periodiska understöd m. m.
SkU 1979/80:42
Skatteutskottets betänkande 1979/80:42
med anledning av motioner om avdragsreglerna för periodiska understöd m. m.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1979/80:468 av Bengt Silfverstrand (s) och Egon Jacobsson (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn av nu gällande bestämmelser för beskattning av livräntor i samband med egendomsförvärv,
1979/80:787 av Wiggo Komstedt m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av reglerna för avdrag för periodiskt understöd så att givaren endast medges avdrag för understöd till olika personer med ett sammanlagt högsta belopp på 5 000 kr. per år,
1979/80:790 av Margit Odelsparr (c) och Stina Eliasson (c) vari hemställs att riksdagen antar följande:
1 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 42
SkU 1979/80:42
2 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 5 av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna såsom motionärernas förslag betecknade lydelse.
Nuvarande lydelse Motionärernas förslag
Anvisningar till 46 §
5. Som förutsättning för allmänt avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning enligt denna punkt gäller att understödet icke utgått till mottagare i givarens hushåll eller, om icke understödet utgjort skadestånd, till mottagare under 18 år eller till mottagare vars utbildning icke är avslutad.
Avdrag medgives med utgivet belopp för periodiska utbetalningar till make eller förutvarande make sedan underhållsskyldigheten dem emellan reglerats; till tidigare anställd;
som utgör skadestånd, dock vid personskada endast med belopp som för mottagaren utgör ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat underhåll;
som utgör livränta eller därmed jämförligt vederlag vid förvärv av egendom genom köp, byte eller därmed jämförligt fång; på grund av föreskrift i testamente; från juridisk person.
För annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning medgives avdrag med högst 5 000 kronor för varje mottagare. Har givaren under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med sin make, får sådant avdrag åtnjutas för dem båda gemensamt med 5 000 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering.
1979/80:1598 av Erik Wärnberg m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lagstiftning i syfte att förhindra att icke avsedda skattelättnader kan uppnås genom användande av livränta vid överlåtelser av vissa tillgångar.
SkU 1979/80:42
3 Gällande bestämmelser m. m.
Olika huvudprinciper gäller för avdrag för kostnader för underhåll av hemmavarande familjemedlemmar, för underhållsbidrag till ej hemmavarande barn och för andra periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska utbetalningar.
Kostnader för underhåll av hemmavarande familjemedlemmar beaktas endast i mycket begränsad omfattning. Den som är gift och vars make saknar inkomst eller endast har låg inkomst är berättigad till skattereduktion med högst 1 800 kr. Skattereduktion med 1 800 kr. tillkommer också den som är ogift och har hemmavarande barn under 18 år. Kostnader för barn kan också beaktas i form av förvärvsavdrag med högst 2 000 kr., ett avdrag som dock i viss mån har viss karaktär av omkostnadsavdrag, t. ex. för makar som båda förvärvsarbetar. I övrigt får kostnader för medlemmar i ett gemensamt hushåll beaktas endast i den begränsade utsträckning som gäller för avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga.
I fråga om underhållsbidrag till icke hemmavarande barn under 18 år - i vissa fall 21 år - gäller särskilda regler. För sådana underhållsbidrag medges avdrag med högst 3 000 kr. per barn, och bidraget är inte skattepliktigt för barnet eller vårdnadshavaren.
Periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska utbetalningar i andra fall till mottagare som inte tillhör givarens hushåll är under vissa förutsättningar avdragsgilla för givaren.
Utbetalningarna skall å andra sidan beskattas hos mottagaren i den utsträckning som givaren är berättigad till avdrag härför (19 §, 31 §, 32 § 1 morn., 41 § 2 mom. första stycket och punkt 5 av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen 1928:370 - KL). Reglerna omfattar periodiska utbetalningar av vitt skilda slag och kan indelas i två olika grupper.
Den ena gruppen omfattar underhållsbidrag till make eller förutvarande make, tidigare anställda, vissa peiodiska skadestånd, livräntor eller därmed jämförliga periodiska vederlag i samband med köp e. d., periodiska understöd o. d. på grund av föreskrift i testamente och periodiska utbetalningar från juridiska personer. För sådana utbetalningar är givaren - under vissa förutsättningar som i princip är gemensamma för båda grupperna - berättigad till avdrag med utgivet belopp, utan begränsningar.
Den andra gruppen omfattar övriga periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska utbetalningar. Hit hör framför allt mer eller mindre frivilliga understöd till släktingar eller andra närstående personer. För denna grupp är avdragsrätten begränsad till 5 000 kr. per mottagare. För makar gäller avdragsgränsen för dem båda gemensamt.
Avdrag medges endast om givaren och mottagaren saknar gemensamt hushåll. Vidare fordras att mottagaren har fyllt 18 år och har avslutat sin utbildning. För periodiska skadestånd gäller endast den förstnämnda av dessa begränsningar.
1 * Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 42
SkU 1979/80:42
4 Kravet på periodicitet växlar mellan olika typer av utbetalningar. Ofta räcker det att en utbetalning utgått vid några tillfällen under ett år för att den , skall anses som periodisk. Beträffande livräntor och därmed jämförliga periodiska vederlag i samband med köp o. d. krävs däremot att utbetalningarna skall utgå antingen under livstid eller under förhållandevis lång tid för att kravet på periodicitet skall kunna anses uppfyllt. I regel torde utbetalningar som skall utgå i mindre än 10 år anses som ej avdragsgilla kapitalavbetalningar, medan utbetalningar under 20 år eller mer godtas som livränta. För tidsperioden mellan 10 och 20 år är bedömningen mera osäker (prop. 1973:181 s. 38).
Beloppsgränsen 5 000 kr. per mottagare i fråga om avdrag för de s. k. frivilliga understöden genomfördes 1973 med verkan fr. o. m. 1975 års taxering (prop. 1973:181, SkU 68). Samtidigt ändrades reglerna så att avdragsförbudet för understöd till undervisning eller uppfostran blir effektivt för samtliga periodiska utbetalningar och således även för egendomslivräntor m. m. För att begränsningarna i avdragsrätten inte skall kunna kringgås infördes också en ny regel i 53 § 4 mom. KL. Om någon överlåter sin rätt till periodiskt understöd o. d. till annan person skall han enligt denna regel trots överlåtelsen fortfarande vara skattskyldig för de belopp som utfaller, om han inte skulle ha haft rätt till avdrag för motsvarande utbetalning till mottagaren.
Den utredning som föregick de nya reglerna hade i sitt betänkande bl. a. föreslagit att livräntor o. d. i samband med köp skulle behandlas som köpeskilling vid beskattningen, om inte en livränta från allmän synpunkt kunde anses motiverad. Utredningen konstaterade att behovet av livränta koncentrerade sig till överlåtelser av mindre företag i form av rörelse eller jordbruk eller aktier i fåmansbolag. Syftet med livränta i stället för köpeskilling kunde här vara att behålla företaget inom familjen eller att undvika en uppsplittring av ägandeförhållandena. Därtill kom att livräntan kunde utgöra pension för säljaren. För dessa fall föreslogs ingen större ändring av reglerna. För livräntor som grundade sig på avtal om överlåtelse av lätt realiserbara tillgångar - t. ex. aktier eller annan fastighet än jordbruksfastighet - föreslog utredningen att utbetalningarna skulle behandlas enligt samma principer som kontant köpeskilling. Om utbetalningarna skulle utgå under livstid eller minst 10 år innebar förslaget emellertid att deras värde skulle beräknas enligt kapitaliseringstabellerna för förmögenhetsvärderingen. Räntedelen av årsbeloppen skulle enligt utredningen vara avdragsgill resp. skattepliktig.
Beträffande dessa egendomslivräntor framhöll departementschefen följande (prop. 1973:181 s. 55-56):
Egendomslivräntorna erbjuder åtskilliga svårbemästrade tekniska
problem. Dessa rör emellertid företrädesvis andra områden än dem som är aktuella för de periodiska understödens vidkommande. Utredningen har
SkU 1979/80:42
också tagit upp frågan närmast för att komplettera sina förslag beträffande avdragsrättens begränsning. Försäljningar av t. ex. rörelse eller jordbruk mot periodiskt vederlag förekommer främst mellan närstående. Ofta kan en sådan överlåtelse anses vara en godtagbar form för att underlätta generationsväxlingar. Frågor i detta hänseende faller inom ramen för företagsskatteberedningens uppdrag. Dessa fall torde också komma att övervägas inom livförsäkringsskattekommittén i den mån överlåtelsen har skett i förevarande form för att bereda den tidigare innehavaren pension. Frågor om egendomslivräntorna har vidare samband med realisationsvinstbeskattningen varför överväganden härom torde böra ske också inom ramen för realisationsvinstreglerna. Realisationsvinstkommittén kommer, enligt vad jag inhämtat, att uppmärksamma dessa problem i sitt fortsatta arbete.
Som jag förut framhållit vill jag i detta sammanhang föreslå sådana begränsningar i avdragsrätten för periodiskt understöd att missbruk hindras. En mera allmän översyn av avdragsrätten ankommer på 1972 års skatteutredning och de andra utredningar vars uppdrag berörs av denna fråga. De förslag jag nu lägger fram innebär enligt min mening tillräckliga garantier mot missbruk. Jag tar därför nu upp frågan om egendomslivräntorna bara såvitt gäller periodiska utbetalningar på grund av föreskrifter i gåvobrev. För att hindra ett kringgående av den föreslagna begränsningen av avdragsrätten till 5 000 kr. bör fullt avdrag inte medges för sådana utbetalningar. Jag föreslår därför att reglerna för frivilliga understöd skall gälla även för utbetalningar i sådana gåvofall. En bestämmelse härom bör tas in i punkt 5 av anvisningarna till 46 § KL.
1972 års skatteutredning föreslog i sitt slutbetänkande översyn av skattesystemet (SOLI 1977:91) att avdragsrätten för de frivilliga understöden skulle slopas. Utredningen anförde bl. a. följande (s. 190-191):
Redan när skatteprogressionen ännu var relativt låg uttalades farhågor för att skattskyldig med högre inkomst skulle vara benägen att i rent skatteundanhållande syfte utge underhållsbidrag till anhörig med ingen eller lägre inkomst. Den statistiska undersökning som verkställts av skatteutredningen om periodiskt understöd har också givit visst belägg för antagandet, att möjligheterna till skatteflykt genom avdrag för periodiskt understöd utnyttjats i ej obetydlig omfattning, även om antalet klara skatteflyktsfall i statistiken sagts vara något mindre än väntat.
Genom att avdragsrätten numera är begränsad till 5 000 kr. per år är självfallet möjligheterna till skatteflykt i motsvarande mån mindre. Oavsett hur det förhåller sig med möjligheterna att uppnå skatteförmåner finns det enligt vår mening numera skäl att se de företagna utbetalningarna på annat sätt än tidigare. Som vi tidigare framhållit i samband med famil jebeskattningen bör samhällets stöd till olika typer av barnfamiljer i första hand ges på annat sätt än genom förmåner vid beskattningen. Detta resonemang har naturligtvis ännu större tyngd när man kommer över på ett område där den skattskyldige själv avgör vilka kostnader han vill ta på sig. I och för sig skulle det kunna övervägas att behålla en avdragsrätt i sådana fall där mottagaren hade ett verkligt behov av understödet. En sådan begränsning har diskuterats tidigare men utan att leda till lagstiftning.
Att låta avdragsrätten bero på en behovsprövning är således knappast någon lämplig metod. Enligt vår mening återstår då bara två möjligheter.
SkU 1979/80:42
6 Antingen slopar man helt avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd eller sänker man beloppsgränsen ytterligare, exempelvis till 2 000 kr. per år och mottagare. Därtill skulle man kunna införa en ny begränsning innebärande att givaren endast medges avdrag för understöd till olika personer med ett sammanlagt högsta belopp, t. ex. 5 000 kr. per år.
De skäl som från början motiverade att avdragsrätten infördes har som vi nyss antytt med tiden förlorat i styrka. Samhällsutvecklingen i stort liksom förändringar på skattelagstiftningens område talar för att man i dag måste se de periodiska understöden på ett helt annat sätt än tidigare. Allmänt sett kan behovet av att genom skattelättnader främja frivilliga understöd sägas vara betydligt mindre nu än vid tiden för gällande reglers tillkomst. Såsom redan tidigare framhållits av bl. a. skattelagssakkunniga och skatteutredningen om periodiskt understöd, kan avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd knappast längre motiveras av skatteförmågeprincipen utan får i själva verket åtminstone delvis anses strida mot denna princip. Enligt vår mening är vidare de sociala skälen, som alltjämt anförs som grund för avdragsrätten, numera inte så starka. Såsom framhållits från olika håll kan det i och för sig fortfarande finnas socialt godtagbara behov av understöd till anhöriga. Behovet av att via skattepolitiken understödja denna form av inkomstöverföring har dock kraftigt minskat med utbyggnaden av den sociala välfärdspolitiken. Vi är medvetna om att sociala skäl för avdragsrätt ibland kan väga tyngre beträffande understöd till utlandet. Andra skäl, bl.a. rättvise-, kontroll- och förenklingsskäl, talar dock för att det vore olyckligt att införa särbestämmelser beträffande sådana understöd.
Vi anser således att den socialpolitiska utvecklingen i Sverige har medfört att de sociala skäl som tidigare talat för avdragsrätt för periodiska understöd alltmer har försvagats och numera inte längre motiverar att det allmänna genom skattelättnader subventionerar frivilliga understöd. Vi föreslår därför att avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd upphävs. Härigenom uppnår man såväl ett minskat skattebortfall i storleksordningen 100 milj. kr. som betydande administrativa fördelar vid taxeringen.
Egendomslivräntor och understöd från familjestiftelser erbjöd enligt utredningen särskilda svårigheter som har belysts av skatteutredningen om periodiskt understöd samt även i prop. 1973:181. Utredningen konstaterade att vissa justeringar av avdragsreglerna för egendomslivräntor gjordes i anledning av propositionen samt anförde att åtskilligt av denna svårbemästrade problematik föll inom ramen för företagsskatteberedningens uppdrag och att de civilrättsliga reglerna om stiftelser var föremål för utredning. Utredningen avstod därför från att föreslå några ändringar i dessa avseenden.
Frågan om de frivilliga understöden behandlades i propositionen 1978/ 79:160 (s. 39^10), men utredningsförslaget föranledde inte någon ändring i lagstiftningen. Departementschefen anförde följande:
I fråga om de periodiska understöden innebär utredningens förslag bl. a. att avdrag för framtiden inte skulle medges för frivilliga sådana. Förslaget fick ett tämligen blandat mottagande av remissinstanserna. En del ansåg att det fanns goda skäl för att genomföra utredningsförslaget, andra var tveksamma och menade att det alltjämt kunde finnas sociala skäl för att
SkU 1979/80:42
tillåta avdrag. Olika tekniska svårigheter anfördes också som skäl mot utredningsförslaget. För egen del anser jag att den nuvarande avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd kan ifrågasättas från vissa utgångspunkter, främst därför att den kan inbjuda till missbruk. Å andra sidan är det knappast möjligt att bestrida att motiv i vissa fall ändå kan finnas för understöd i denna form. En del remissinstanser har också påpekat, att ett slopande av avdragsrätten skulle kunna leda till olika kringgåendeförsök av inte sällan svårbemästrad natur. Mot denna bakgrund är jag f. n. inte beredd att lägga fram förslag om längre gående begränsningar än de som finns sedan år 1974.
Utskottet
Reglerna om allmänt avdrag för periodiskt understöd och andra därmed jämförliga periodiska utbetalningar fick sin nuvarande utformning 1973. Reglerna innebär att avdrag under vissa förutsättningar medges för den periodiska utbetalningen med utgivet belopp. I fråga om s. k. frivilliga understöd är avdragsrätten dock begränsad till högst 5 000 kr. per mottagare. Denna beloppsgräns för avdraget gäller för makar gemensamt. Reglerna innebär också att mottagaren skall beskattas i den utsträckning som givaren är berättigad till avdrag. Här bortses från de särskilda regler som gäller för underhållsbidrag till barn under 18 år och som - trots den underhållsskyldiges begränsade avdragsrätt - inte är skattepliktiga för mottagaren.
Den beloppsmässigt obegränsade avdragsrätten gäller - som framgår av den tidigare redogörelsen - bl. a. för underhållsbidrag till make eller förutvarande make och för utbetalningar i vissa speciella fall, bl. a. i fråga om s. k. egendomslivräntor. 5 000-kronorsgränsen gäller i första hand för mer eller mindre frivilliga utbetalningar till släktingar och andra närstående personer, men också i fråga om understöd av detta slag som iklätts en juridiskt bindande form. Som en allmän förutsättning för avdragsrätt gäller att understödet inte utgått till någon som tillhör givarens hushåll, till barn under 18 år eller till mottagare vars utbildning inte är avslutad.
Frivilliga understöd
I motionen 790 yrkas att avdragsrätten för frivilliga understöd slopas i överensstämmelse med 1972 års skatteutrednings förslag (SOU 1977:91). I motionen 787 tar motionärerna upp en annan tanke från skatteutredningen nämligen att begränsa avdragsrätten till sammanlagt 5 000 kr., oavsett antalet mottagare.
Den kritik som sedan lång tid tillbaka riktats mot reglerna om avdrag för frivilliga periodiska understöd har bl. a. byggt på att de sociala skäl som tidigare talat för en avdragsrätt för utbetalningar av detta slag alltmer försvagats. Reglerna kan också utnyttjas för att uppnå skattelättnader som inte framstår som motiverade vare sig med hänsyn till givarens ekonomiska situation eller mottagarens behov.
SkU 1979/80:42
8 Utskottet kan i allt väsentligt instämma i denna kritik men vill inte bortse från att det - som vissa remissinstanser uttalat i sin kritik mot utredningsförslaget - fortfarande kan finnas skäl att tillåta ett avdrag. Avdragsmöjligheterna bör emellertid generellt begränsas till ett visst maximibelopp, oavsett antalet mottagare, bl. a. för att hindra alltför långtgående skattelättnader i enskilda fall. Enligt utskottets uppfattning är förslaget i motionen 787 om en sådan utformning av reglerna väl avvägt.
Motionärerna begär inte omedelbar lagstiftning utan ett förslag i frågan från regeringen. Utskottet, som utgår från att ett sådant förslag kan läggas fram utan dröjsmål, anser att vissa detaljfrågor rörande ikraftträdandet kan behöva övervägas ytterligare. I samband med de år 1973 beslutade begränsningarna i avdragsrätten föreskrevs att äldre bestämmelser skulle gälla i fråga om periodiska utbetalningar enligt bindande förpliktelser som redan träffats. Flera skäl talar emellertid för att de nu diskuterade begränsningarna, som i motsats till tidigare endast gäller för de s. k. frivilliga understöden, bör gälla samtliga utbetalningar som omfattas av beloppsspärren. Utskottet är medvetet om att olika uppfattningar kan råda även i denna fråga, som alltså kan förtjäna ytterligare överväganden.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionen 787 och avstyrker motionen 790 i den mån den inte kan anses tillgodosedd.
Egendomslivräntor o. d.
I motionen 1598 begär motionärerna förslag från regeringen om lagstiftning i syfte att förhindra icke avsedda skattelättnader genom att livränta används i stället för annat vederlag vid överlåtelse av vissa tillgångar. Yrkandet i motionen 468 har samma syfte, men motionärerna begränsar sig här till att begära en översyn av reglerna.
I samband med överlåtelse av företag och ibland även vid överlåtelse av andra tillgångar förekommer det att en normal köpeskilling ersätts med en livränta eller annan därmed jämförlig periodisk utbetalning som skall utgå under en lång följd av år. Sådana utbetalningar kan betraktas som en med periodiskt understöd jämförlig periodisk utbetalning, för vilken köparen blir berättigad till avdrag i den takt som utbetalningarna sker och för vilken säljaren i princip skall beskattas. Avtal med denna innebörd kan utgöra en form för pensionering i samband med försäljningen. Reglerna kan emellertid också utnyttjas för att uppnå ej avsedda skattelättnader. Genom att använda denna form av vederlag kan säljaren undgå en omedelbar beskattning av inkomst vid försäljningar, och även andra skattelättnader kan uppkomma både för säljaren och köparen.
Den kritik som riktats mot reglerna har delvis tillgodosetts genom uttryckliga regler mot inkomstöverföringar till barn. Även om förbättringar således har genomförts är utskottet medvetet om att vissa invändningar mot reglerna fortfarande kvarstår.
SkU 1979/80:42
9 Som 1972 års skatteutredning konstaterade i sitt slutbetänkande erbjuder egendomslivräntorna särskilda svårigheter som har belysts i tidigare utredningsarbete och även i den proposition som låg till grund för de ändringar i lagstiftningen som genomfördes 1973. Svårigheterna består bl. a. i att erhålla en tillfredsställande gränsdragning mellan å ena sidan livräntor som kan anses motiverade av skäl som bör godtas även vid beskattningen och å andra sidan övriga utbetalningar i denna form. Det är också svårt att för det begränsade antal fall som bör hänföras till den sistnämnda kategorin utforma praktiska regler som inte alltför lätt kan kringgås.
Samtidigt kan framhållas att motionerna berör frågor som delvis ingår i den pågående översynen (B 1980:33) av beskattningsreglerna för familjeföretag.
Utskottet som inte kan tillstyrka motionerna utgår från att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen på detta område och omprövar reglerna om de praktiska erfarenheterna kan anses motivera detta. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna bör ges till känna för regeringen.
Utskottet hemställer
1. beträffande frivilliga understöd att riksdagen
a) med bifall till motionen 1979/80:787 hos regeringen begär förslag om ändring av beloppsgränsen för avdrag för frivilliga periodiska understöd i enlighet med vad som anförts i motionen,
b) avslår motionen 1979/80:790 i den mån den inte är tillgodosedd genom vad utskottet hemställt ovan,
2. beträffande egendomslivräntor o. d.
att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:468 och 1598 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 24 april 1980
På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG
Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Rune Carlstein (s). Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp), Egon Jacobsson (s), Anita Johansson (s), Bernt Ekinge (fp), Bo Södersten (s), Bengt Wittbom (m), Kerstin Andersson i Hjärtum (c) och Ewy Möller (m).
SkU 1979/80:42
10 Reservation
av Erik Wärnberg, Rune Carlstein, Olle Westberg i Hofors, Bo Forslund, Egon Jacobsson, Anita Johansson och Bo Södersten (alla s) som anser
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Den kritik” och slutar på s. 9 med ”för regeringen” bort ha följande lydelse:
Utskottet är medvetet om de brister som det nuvarande systemet innehåller. Redan 1972 års skatteutredning och utredningen om periodiskt understöd vid beskattningen (SOU 1972:87) konstaterade att det finns ett påtagligt intresse för att utnyttja de skattemässiga fördelarna av livräntor. Skattelättnaderna kan i många fall vara avsevärda.
Sedan beskattningen av inkomst vid försäljning av rörelse, fastighet och aktier byggts ut har detta förhållande fått större betydelse än tidigare. Eftersom livräntan betraktas som inkomst av tjänst av speciell karaktär, undgår en säljare som bosätter sig utomlands helt beskattning i Sverige. De pensioneringssyften som till en del kan ligga bakom livräntor av detta slag bör givetvis kunna tillgodoses. Detta kan emellertid ske på annat sätt, t. ex. genom att teckna en pensionsförsäkring i samband med överlåtelsen. De vidsträckta möjligheter som numera finns till avdrag för försäkringspremier i sådana fall måste enligt utskottets uppfattning i allmänhet anses som tillräckliga. Mycket starka skäl talar därför enligt utskottets mening för att genomföra begränsningar i enlighet med syftet i motionerna.
dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa
2. att riksdagen med anledning av motionerna 1979/80:468 och 1598 hos regeringen begär förslag till lagstiftning i syfte att förhindra att icke avsedda skattelättnader kan uppnås genom användande av livränta vid överlåtelser av vissa tillgångar.
GOTAB 65028 Stockholm 1980