Med anledning av dels proposition 1979/80:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1980/81, m. m. (kompletteringspropositionen) jämte motioner

SkU 1979/80:62

Skatteutskottets betänkande 1979/80:62

med anledning av dels proposition 1979/80:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1980/81, m. m. (kompletteringspropositionen) jämte motioner, dels proposition 1979/80:181 om insatser för att underlätta nya löneavtal jämte motioner såvitt propositionerna och motionerna hänvisats till skatteutskottet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1979/80:150 såvitt avser förslaget till lag om storleken av statlig inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1980/81 och de i anslutning till denna proposition väckta motionerna 1979/80:2063 och 2066 i vad de hänvisats till skatteutskottet (dvs. yrkandena 3,7 och 8 i motion 2063 och yrkandena 9-11 i motion 2066),

dels proposition 1979/80:181 såvitt rör förslagen till lag om tillfällig höjning av den särskilda skattereduktionen och lag om insättning på tillfälligt vinstkonto och de med anledning av denna proposition väckta motionerna 1979/80:2077,2079 och 2080, sistnämnda båda motioner i vad de hänvisats till skatteutskottet (dvs. yrkandena 2-5 i motionen 2079, yrkande 1 i motionen 2080 såvitt avser skattefrågor och yrkandena 2-4 i samma motion).

Propositionerna

Regeringen (budgetdepartementet) föreslår i proposition 1979/80:150 bilaga 2 punkten 3 att riksdagen antar inom budgetdepartementet upprättat förslag till lag om storleken av statlig inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1980/81. Förslaget innebär att uttagsprocenten för statlig inkomstskatt, som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1980/81, bestäms till 100.

I proposition 1979/80:181 föreslås bl. a. att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till

1. lag om tillfällig höjning av den särskilda skattereduktionen vid 1981 års taxering,

2. lag om insättning på tillfälligt vinstkonto.

Propositionen, som har sin bakgrund i den nu aktuella lönerörelsen, omfattar främst en höjning av den särskilda skattereduktionen och skyldighet för företagen att sätta in medel på räntelösa vinstkonton hos riksbanken.

Propositionerna har hänvisats till skatteutskottet i ovan angivna delar och i övrigt till finansutskottet.

Författningsförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1979/80. 6 sami. Nr 62

SkU 1979/80:62

1 Förslag till

Lag om storleken av statlig inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1980/811

Härigenom föreskrivs att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall för budgetåret 1980/81 ingå i preliminär skatt med 100 procent av grundbeloppet.

1 Jämför 1979:502.

2 Förslag till

Lag om tillfällig höjning av den särskilda skattereduktionen vid 1981 års taxering

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid 1981 års taxering får skattskyldig som har rätt till särskild skattereduktion enligt 2 § 5 mom. uppbördslagen (1953:272) en höjning av den särskilda skattereduktionen, om hans till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst överstiger 40 000 men inte 76 600 kronor.

2 § Den särskilda skattereduktionen höjs

om den beskattningsbara inkomsten överstiger 40 000 men inte 45 000 kronor med 10 procent av det belopp varmed inkomsten överstiger 40 000 kronor,

om den beskattningsbara inkomsten överstiger 45 000 men inte 60 000 kronor med 500 kronor, om den beskattningsbara inkomsten överstiger 60 000 men inte 76 600 kronor med 500 kronor minskat med 3 procent av det belopp varmed inkomsten överstiger 60 000 kronor.

3 § Avdrag för preliminär A-skatt skall under månaderna september - december 1980 göras på grundval av särskilda tabeller. Vid upprättandet av dessa skall, förutom vad som sägs i uppbördslagen (1953:272), beaktas att avdrag tidigare under året skall ha gjorts utan hänsyn till den tillfälliga höjningen av den särskilda skattereduktionen. Vad nu sagts gäller i tillämpliga delar också i fråga om sjömansskatt.

4 § Det ankommer på riksskatteverket att upprätta de tabeller som avses i 38.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

SkU 1979/80:62

3 Förslag till

Lag om insättning på tillfälligt vinstkonto

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk sparbank skall, om företagets huvudsakliga verksamhet avser jordbruk, skogsbruk eller rörelse, sätta in medel på ett räntelöst konto i riksbanken (vinstkonto) enligt bestämmelserna i denna lag.

Regeringen får, om det finns särskilda skäl, medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att sätta in medel på vinstkonto.

Företag, som avses i första stycket och som sätter in medel på vinstkonto, har rätt till avdrag enligt bestämmelserna i 4 § för det belopp som i räkenskaperna har avsatts till en särskild fond (vinstfond).

2 § Insättning på vinstkonto skall göras med ett belopp som motsvarar 25 procent av företagets justerade årsvinst under det beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1981 eller - om företaget på grund av förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras detta år - år 1982. Understiger den justerade årsvinsten 1 miljon kronor behöver insättning på vinstkonto inte göras.

Med justerad årsvinst avses årsvinsten enligt fastställd balansräkning sedan årsvinsten, i den mån den påverkats av nedan angivna poster,

a) ökats med erlagda eller beräknade allmänna svenska skatter,

b) ökats med belopp som har avsatts till allmän investeringsfond enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond och annan liknande fond,

c) ökats med belopp som har donerats till allmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål,

d) minskats med restituerade allmänna svenska skatter,

e) minskats med belopp som enligt 6 § lagen om allmän investeringsfond har återförts från lagerinvesteringskonto jämte tillägg på sådant belopp,

f) justerats med belopp som har föranlett ändring av årsvinsten på grund av överföring av allmän investeringsfond och annan liknande fond, samt

g) ökats med belopp som har tagits i anspråk för av- eller nedskrivningar eller koncernbidrag utöver vad som kan godtas vid inkomsttaxeringen.

Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader skall den justerade årsvinsten jämkas med hänsyn till detta. Skall företaget taxeras för två beskattningsår skall årsvinsten för de båda beskattningsåren läggas samman, varefter vinsten jämkas med hänsyn till de båda beskattningsårens sammanlagda längd.

Har företaget vidtagit några åtgärder som kan antas ha tillkommit i syfte att helt eller delvis undgå skyldighet att sätta in medel på vinstkonto skall vid bestämmande av underlaget för insättningsskyldigheten bortses från sådana åtgärder.

SkU 1979/80:62

3 § Inbetalning till vinstkonto skall ha kommit ett riksbankskontor till handa senast den dag, då företaget enligt 34 § 1 eller 2 mom. taxeringslagen (1956:623) skall ha avlämnat allmän självdeklaration för beskattningsåret.

Inbetalning som har gjorts senare än i första stycket sägs men senast den 15 oktober under taxeringsåret skall också godtas. I dessa fall skall företaget betala en särskild avgift till statsverket. Avgiften är en procent av det för sent inbetalade beloppet för den kalendermånad då beloppet rätteligen senast skulle ha betalats in och därefter en procent av beloppet för varje påbörjad kalendermånad till dess inbetalning sker.

Den särskilda avgiften skall betalas inom den tid som länsstyrelsen bestämmer. Betalas inte avgiften inom föreskriven tid utgår restavgift enligt 58 § 1 mom. första stycket uppbördslagen (1953:272) på avgiftsbeloppet. Den särskilda avgiften och restavgiften får drivas in i samma ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen.

Avgifterna är inte avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Skall företaget inte taxeras år 1981 är företaget skyldigt att göra en preliminär inbetalning till riksbanken med belopp som motsvarar 25 procent av den justerade årsvinsten eller - i förekommande fall - den jämkade årsvinsten, beräknad enligt 2 §, som hänför sig till det eller de beskattningsår för vilket taxering sker år 1980. Inbetalningen skall ha kommit ett riksbankskontor till handa senast den 30 april 1981. Finner företaget, vid avlämnandet av sin allmänna självdeklaration till 1982 års taxering, att ett större belopp skall betalas in till vinstkonto än vad som preliminärt har betalats in, skall företaget betala in vad som fattas senast den dag, då företaget enligt 34 § 1 eller 2 mom. taxeringslagen skall ha avlämnat sin deklaration. Bestämmelserna i andra-fjärde styckena gäller även företag som avses i detta stycke.

Riksbanken skall lämna bevis till företaget om inbetalning till vinstkonto.

Riksbanken skall till arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen översända uppgifter angående de för beskattningsåret gjorda inbetalningarna till vinstkonto senast den 31 maj under taxeringsåret eller, om belopp har betalats in vid senare tidpunkt, snarast därefter.

4 § Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse enligt kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har företag, som avses i 1 §, rätt till avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts till vinstfond. Avdrag medges inte med högre belopp än vad företaget - i enlighet med bestämmelserna i 2 § - senast den 15 oktober under taxeringsåret har betalat in till vinstkonto. Avdraget får göras vid 1981 års taxering eller - om företaget på grund av förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras detta år - vid 1982 års taxering.

Har ett företag under beskattningsåret haft nettointäkt av såväl jordbruksfastighet som rörelse eller har företaget bedrivit flera jordbruk, skogsbruk

SkU 1979/80:62

eller rörelser, skall avdraget göras i den förvärvskälla vars nettointäkt, sådan den har beräknats vid taxeringen till statlig inkomstskatt, före avdraget och - i förekommande fall - före avdrag för avsättning enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond är högst.

5 § Om ett företag, som enligt bestämmelserna i denna lag är skyldigt att betala in medel till vinstkonto, inte har gjort detta senast den 15 oktober under taxeringsåret skall som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla, som avses i 4 § andra stycket, tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot det belopp som sålunda inte har betalats in till riksbanken.

6 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen kan besluta att vinstfond skall eller får tas i anspråk för ändamål som avses i 7 § första stycket. Beslut som nu sagts får avse endast den tid som läget på arbetsmarknaden och andra förhållanden motiverar och skall förses med de villkor som är påkallade härav. Beslut kan gälla samtliga företag, företag av viss beskaffenhet eller visst eller vissa företag.

Vinstfond som har avsatts i viss förvärvskälla får tas i anspråk i samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inom inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen får dock, om det finns särskilda skäl, medge att vinstfond tas i anspråk i inkomstslaget annan fastighet.

Ett företag, som ansöker om att ta vinstfond i anspråk, skall ha berett berörda arbetstagarorganisationer tillfälle att avge yttrande över ansökningen. Saknas sådana organisationer, skall i stället de anställda på lämpligt sätt beredas tillfälle att avge yttrande. Yttrandena skall fogas till ansökningen.

Beslut om att vinstfond får tas i anspråk skall tillställas företaget, riksbanken och länsstyrelsen.

7 § Vinstfond får tas i anspråk för följande ändamål, nämligen för

a) kostnader för reparations- och andra underhållsarbeten på här i riket belägen byggnad, som inte utgör lagertillgång eller är avsedd att användas som bostad, och för avskrivning av ny-, till- eller ombyggnad av sådan byggnad,

b) avskrivning av inventarier som, om de inte utgör transportmedel i internationell trafik, är avsedda att användas i här i riket bedriven verksamhet, samt ombyggnad av fartyg eller luftfartyg och kostnader för reparation av fartyg eller luftfartyg,

c) kostnader för främjande av skogsbruk eller underhåll av markanläggning här i riket och för avskrivning av sådan del av anskaffningsvärdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag,

d) kostnader för undersökningsarbete, förberedande arbete eller tillredningsarbete i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet här i riket,

1* Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 62

SkU 1979/80:62

e) kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare hos företaget,

f) kostnader för att främja avsättningen utomlands av varor som tillverkas här i riket.

Belopp, som har avsatts till vinstfond, får tas i anspråk endast för arbete som utförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader som hänför sig till tid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande av vinstfond för ändamål som anges i första stycket e) får göras endast av företag som bedriver industriell tillverkning. Ianspråktagande enligt första stycket e) och f) får göras endast efter medgivande av regeringen.

Ianspråktagande av vinstfond får inte avse begagnade inventarier. I fråga om inventarier som företaget har anskaffat från näringsidkare med vilken företaget är förbundet i väsentlig ekonomisk intressegemenskap får fonden tas i anspråk endast om inventarierna har tillverkats under beskattningsåret.

Om vinstfond enligt beslut enligt 6 § får tas i anspråk för arbete som avses i första stycket a) eller c), får företaget, såvida arbetet hänför sig till flera beskattningsår och avdrag på grund av arbetet inte redan har skett, under det sista året ta fonden i anspråk för avskrivning av tillgångarna eller för täckande av kostnaderna med högst ett belopp som svarar mot uppkomna kostnader under de ifrågavarande åren. Vad nu sagts gäller också i fråga om ny- eller ombyggnad av fartyg eller luftfartyg eller i fråga om tillgångar som avses i punkt 3 tredje stycket och punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 § samt i punkt 7 andra och tredje styckena och punkt 16 tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370).

Med byggnader, inventarier och markanläggningar förstås vid tillämpning av första stycket tillgångar som vid inkomsttaxeringen behandlas enligt de bestämmelser som gäller för byggnader, maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier respektive markanläggningar. Som inventarier anses dock inte tillgångar som avses i punkt 5 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.

8 § Har beslut enligt 6 § meddelats får företaget från vinstkontot ta ut medel som svarar mot den del av vinstfonden som skall eller får tas i anspråk. Utbetalning får inte göras före utgången av november månad det år då den mot inbetalningen svarande avsättningen har prövats vid taxeringen i första instans.

Har utbetalning skett skall ett belopp som svarar mot det utbetalade beloppet tas i anspråk av vinstfonden i enlighet med beslutet.

9 § Sedan fem år har förflutit från den dag då insättning på vinstkonto har gjorts, har företaget rätt att efter uppsägning hos riksbanken få tillbaka den kvarstående delen av medlen. Därvid skall en mot återbetalningen svarande

SkU 1979/80:62

del av fonden omedelbart tas upp som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla där fondavsättningen har gjorts.

Om det finns synnerliga skäl, får regeringen medge att återbetalningen sker före utgången av den i första stycket angivna tiden.

10 § Har en vinstfond eller en del av en sådan fond tagits i anspråk enligt denna lag, utgör det ianspråktagna beloppet inte skattepliktig intäkt. Å andra sidan får sådana utgifter, för vilka fonden har tagits i anspråk, vid taxeringen inte dräs av som driftkostnad. Har fonden tagits i anspråk för anskaffning av en anläggningstillgång, skall vid beräkning av avskrivningsunderlag för tillgången räknas endast den del av utgifterna som inte har täckts av det ianspråktagna beloppet.

11 § Vinstfond skall återföras till beskattning om

a) fonden har tagits i anspråk utan tillstånd och det inte är fråga om fall som avses i 9 §,

b) medel har tagits ut från vinstkonto med stöd av beslut enligt 6 § utan att en mot de utbetalade medlen svarande del av fonden har tagits i anspråk i enlighet med beslutet,

c) företaget har träffat avtal om överlåtelse eller pantsättning av medel på vinstkonto,

d) företaget vid beskattningsårets utgång inte driver jordbruk, skogsbruk eller rörelse,

e) företaget genom fusion enligt 14 kap. 1, 2 eller 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 96 § 1 mom. lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar eller 78 § lagen (1955:416) om sparbanker skall anses upplöst och fonden inte enligt fjärde stycket har övertagits av det övertagande företaget,

f) beslut har fattats att företaget skall träda i likvidation, eller

g) beslut har meddelats att företaget skall försättas i konkurs.

Återföringen till beskattning skall göras i den förvärvskälla där avsättningen har gjorts.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen får, om det finns särskilda skäl, medge att en vinstfond, som skall återföras till beskattning enligt första stycket d), får behållas under viss tid. Efter utgången av denna tid skall den kvarstående fonden återföras till beskattning i enlighet med vad som nyss sagts.

Vid sådan fusion, som avses i 28 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370), får moderbolaget eller den övertagande föreningen i beskattningsavseende överta en vinstfond. Har fonden övertagits skall det anses som om moderbolaget eller den övertagande föreningen har gjort inbetalning till riksbanken den dag då dotterbolaget eller den överlåtande föreningen gjorde inbetalningen. Vad som har sagts nu gäller även i fråga om fusion enligt 78 § lagen om sparbanker.

SkU 1979/80:62

8 Vad i första-fjärde styckena sägs om en vinstfond skall i förekommande fall gälla en del av en sådan fond.

12 § Om en vinstfond skall återföras till beskattning enligt 11 § första stycket skall som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla, där avsättningen har gjorts, tas upp ett särskilt tillägg som svarar mot 50 procent av det återförda beloppet.

Regeringen får, om det finns synnerliga skäl, medge befrielse från tillägget.

13 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, arbetsmarknadsstyrelsen får, om det finns särskilda skäl, medge att ett företags vinstfond helt eller delvis övertas av ett annat företag. För sådant medgivande krävs

a) att det ena företaget är moderföretag och det andra företaget dess helägda dotterföretag, eller

b) att båda företagen är helägda dotterföretag till samma moderföretag, eller

c) att det ena företaget är ett svenskt aktiebolag vars aktier till mer än 90 procent ägs av moderföretaget tillsammans med eller genom förmedling av ett eller flera av dess helägda dotterföretag och det andra företaget antingen är ett annat sådant aktiebolag eller också moderföretaget eller dess helägda dotterföretag.

Vid tillämpningen av det föregående stycket avses med moderföretag svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller svensk sparbank och med helägt dotterföretag svenskt aktiebolag vars aktier till mer än 90 procent ägs av moderföretaget.

I beslut om övertagande av en vinstfond skall anges i vilken förvärvskälla hos det övertagande företaget som fonden skall anses avsatt. Har det övertagande företaget förvärvskälla i inkomstslaget annan fastighet men inte i inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse, skall beslutet innehålla medgivande enligt 11 § tredje stycket att fonden får behållas viss tid.

Riksbanken skall på framställning av det överlåtande företaget överföra medel, som svarar mot den del av vinstfonden som skall övertas med stöd av beslutet, från företagets vinstkonto till ett motsvarande konto för det övertagande företaget.

Har en vinstfond övertagits skall det anses som om det övertagande företaget gjort avsättning till fonden och inbetalning till riksbanken vid den tidpunkt då det överlåtande företaget gjorde avsättningen och inbetalningen.

14 § Medel, som har satts in på vinstkonto, får utbetalas endast

a) i fall som avses i 8 § första stycket,

b) i fall som avses i 9 §,

SkU 1979/80:62

c) om vinstfond i fall som avses i 11 § första stycket e) och f) helt eller delvis har återförts till beskattning,

d) om beslut har meddelats att företaget skall försättas i konkurs,

e) om vinstfond helt eller delvis har överförts till ett annat företag och medlen därför skall överföras till det andra företagets vinstkonto eller

f) om företaget har inbetalat mer än det belopp som skall sättas in på kontot.

Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats före senare inbetalade medel.

I fall som avses i första stycket c) skall länsstyrelsen på framställning av företaget besluta om utbetalning av medel som svarar mot den del av fonden som har återförts till beskattning i den mån medlen inte tidigare har återgått till företaget.

I fall som avses i första stycket f) skall länsstyrelsen på framställning av företaget besluta om utbetalning av det överskjutande beloppet.

Har medel betalats ut från ett vinstkonto skall riksbanken underrätta arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen om detta.

15 § Företag som skall betala in medel till vinstkonto skall vid självdeklarationen lämna uppgifter om beräkningen som skall ligga till grund för inbetalningsskyldigheten. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt formulär som fastställs av riksskatteverket.

Företag som vid beskattningsårets utgång har vinstfond eller som under beskattningsåret har avvecklat sin vinstfond skall vid självdeklarationen lämna uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling. Uppgifterna skall lämnas i två exemplar på blankett enligt formulär som fastställs av riksskatteverket. Till deklarationen skall fogas bevis från riksbanken angående insättning på vinstkonto.

Efter anmaning är ett företag, som avses il §, skyldigt att lämna uppgifter enligt första stycket. Anmaningen får utfärdas av chef för taxeringsenhet eller revisionsenhet, taxeringsnämnd eller taxeringsintendent. I anmaningen får vite föreläggas. Bestämmelserna om vite i 123-125 §§ taxeringslagen (1956:623) gäller i tillämpliga delar på sådant vite.

16 § Taxeringsnämnden skall, i fråga om företag som nämnden skall taxera till statlig inkomstskatt, lämna uppgift till länsstyrelsen om vinstfonder som finns vid beskattningsårets utgång och vinstfonder som har avvecklats under beskattningsåret. Har uppgifter enligt 15 § första stycket inte lämnats av företag, som kan antas vara skyldiga att göra detta, skall taxeringsnämnden anmäla detta till länsstyrelsen.

17 § Länsstyrelsen skall snarast möjligt efter det att taxeringsnämndernas arbete beträffande visst års taxering har avslutats till arbetsmarknadsstyrelsen översända de i 15 § första stycket angivna uppgifterna. Sådana uppgifter

SkU 1979/80:62

behöver inte lämnas beträffande företag som inte har medgivits avdrag för avsättning till vinstfond. Har beslut om avdrag för avsättning till vinstfond eller ianspråktagande av fonden ändrats, skall länsstyrelsen snarast meddela arbetsmarknadsstyrelsen detta.

18 § Vinstfonder skall stå under tillsyn av arbetsmarknadsstyrelsen. Företag med vinstfond skall på anmaning till styrelsen lämna de uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling som styrelsen behöver.

Hos arbetsmarknadsstyrelsen och länsstyrelsen skall föras register över vinstfonder.

Hos riksbankens huvudkontor i Stockholm skall föras register över samtliga vinstkonton.

19 § Arbetsmarknadsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas hos regeringen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas hos kammarrätten genom besvär. Mot kammarrättens beslut får talan inte föras.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Är den justerade årsvinsten enligt 2 § hänförlig till ett räkenskapsår, som avslutas före den 1 juli 1980, får avsättningen till vinstfond ske i räkenskaperna för det närmast påföljande räkenskapsåret. Avdraget för avsättningen skall då göras vid taxeringen för detta räkenskapsår. Inbetalningen till riksbanken skall dock även i ett sådant fall ske enligt bestämmelserna i 3 § första eller andra stycket.

Motionerna

Med anledning av proposition 1979/80:150 har väckts följande motioner: 1979/80:2063

av Olof Palme m. fl. (s) vari (yrkandena 3, 7 och 8) hemställs att riksdagen

3. hos regeringen hemställer om förslag till obligatorisk avsättning med 25 % av företagens vinster 1980 i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. beslutar att indexregleringen av inkomstskatteskalorna upphävs fr. o. m. 1981,

8. hos regeringen hemställer om förslag till skatteomläggning för 1981 i enlighet med vad som i motionen anförts.

1979/80:2066 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari (yrkandena 9-11) hemställs att riksdagen beslutar

9. att godkänna i motionen förordade riktlinjer för skattepolitiken,

SkU 1979/80:62

10. att upphäva indexregleringen av skatteskalorna från den 1.1.1981,

11. att godkänna vad som i motionen anförs om att 25 % av företagens vinster skall avsättas till en samhällsägd investeringsfond för investeringar i samhällsägda industrier, och hos regeringen hemställa om förslag i enlighet därmed.

Med anledning av proposition 1979/80:181 har väckts följande motioner: 1979/80:2077

av Joakim Ollén (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att andra stycket av 4 § i den föreslagna lagen om insättning på tillfälligt vinstkonto utgår,

1979/80:2079 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari under yrkandena 2-5 hemställs att riksdagen beslutar

2. att godkänna vad som i motionen anförs om tak för avdrag vid 33 1/3 % av totalinkomsten och att hos regeringen begära förslag i anledning därav,

3. att godkänna vad som i motionen anförs om slopad momseffekt på livsmedel och hos regeringen begära förslag i anledning därav,

4. att hos regeringen hemställa om skyndsamt förslag om en komplettering av lagen om tillfällig höjning av den särskilda skattereduktionen vid 1981 års taxering så att denna gäller även inkomster under 40 000 kr.,

5. att avslå propositionens förslag till Lag om insättning på tillfälligt vinstkonto och i stället besluta att 25 % av företagens vinster skall avsättas till en samhällsägd investeringsfond för investeringar i samhällsägda industrier och hos regeringen hemställa om förslag i enlighet därmed,

1979/80:2080 av Olof Palme m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om insatser för att underlätta nya löneavtal,

2. beslutar att lagen om insättning på tillfälligt vinstkonto även skall avse 1981 års vinster,

3. beslutar att ändra 2 § i förslaget till lag om insättning på tillfälligt vinstkonto på sådant sätt att insättning på vinstkonto inte behöver göras om den justerade årsvinsten understiger 200 000 kr.,

4. beslutar i enlighet med vad som i motionen anförts om arbetstagares rätt att väcka förslag om användning av vinstfond.

Skatteutskottet behandlar endast ovan angivna yrkanden i motionerna 2063, 2066 och 2079. Övriga yrkanden i dessa motioner behandlas av finansutskottet (FiU 1979/80:40).

Yrkandet 1 i motion 2080 behandlas av skatteutskottet såvitt avser skattefrågor och i övrigt av finansutskottet (FiU 1979/80:40).

SkU 1979/80:62

12 Yttranden

Utskottet har inhämtat yttrande från konstitutionsutskottet över proposition 181 såvitt avser retroaktiviteten i de föreslagna bestämmelserna om insättning på tillfälligt vinstkonto. Vidare har utskottet berett finansutskottet tillfälle att inkomma med yttrande över samma proposition jämte motioner.

Yttrandena är fogade som bilagor till detta betänkande.

Skrivelse

Stockholms handelskammare har till utskottet inlämnat en skrivelse.

Utskottet

Inledning

Regeringen presenterade den 27 mars i år ett åtgärdsprogram innefattande - förutom pris- och hyresstopp, oförändrade statliga taxor och ökade livsmedelssubventioner - en höjning av den särskilda skattereduktionen samt skyldighet för företagen att i vissa fall avsätta 25 % av vinsterna över viss nivå till särskild investeringsfond. Syftet med detta program var att söka undvika inflationsdrivande löneavtal, bevara arbetsfreden och lägga en grund för att återvinna balans i samhällsekonomin. I proposition 181 framhålls att de preliminära löneavtalen omfattar lönepåslag av en storlek som inte gör det möjligt vare sig att upprätthålla pris- och hyresstopp eller att vidmakthålla oförändrade taxor. Med hänsyn till att arbetsfred åter kunnat upprättas har regeringen emellertid ansett att de tidigare aviserade åtgärderna i övrigt bör genomföras.

Proposition 181 innehåller i vad den hänvisats till skatteutskottet förslag om en tillfällig höjning av den särskilda skattereduktionen och om skyldighet för företagen att betala in 25 % av vinsten över viss nivå till ett spärrat, räntelöst konto i riksbanken.

Höjningen av skattereduktionen

Den tillfälliga höjningen av den särskilda skattereduktionen är avsedd att ge en lättnad främst åt heltidsarbetande med lägre än genomsnittliga inkomster. Den maximala höjningen 500 kr. skall gälla i inkomstlägen mellan 45 000 och 60 000 kr. I inkomstlägena 40 000-45 000 kr. utgör höjningen 10 % av den del av inkomsten som överstiger 40 000 kr. Vid inkomster över 60 000 kr. avtrappas höjningen med 3 % av den överskjutande inkomsten. Detta innebär att någon höjning av skattereduktionen inte skall ske vid inkomster om 76 600 kr. och däröver. Höjningen av den särskilda skattereduktionen skall beaktas vid uttaget av preliminär A-skatt och sjömansskatt

SkU 1979/80:62

för månaderna september-december i år.

Motionärerna i partimotionen 2080 från s anser sig kunna acceptera förslaget i propositionen med hänsyn till att det i fråga om inkomster mellan 45 000 kr. och 60 000 kr. medför en något större skattesänkning än enligt riksdagens beslut avseende skatten på 1980 års inkomster. Samtidigt pekar emellertid motionärerna på vissa enligt deras mening anmärkningsvärda marginalskatteeffekter som följer av att skatteskalorna ändras sedan en del av inkomståret redan förflutit. De anger som exempel att marginalskattesatserna i inkomstskikten 40 000-45 000 kr. enligt förslaget blir lägre än i inkomstskikten därunder och att skattskyldig med en inkomst på 80 000 kr. får en lägre marginalskatt än den som har 75 000 kr. Motionärerna framhåller också att höjningen av marginalskattesatserna med 3 % i inkomstskikten mellan 60 000 och 76 600 kr. innebär att den av riksdagen tidigare beslutade marginalskattesänkningen för en stor grupp av heltidsarbetande inkomsttagare i stort sett upphävs.

I motion 2079 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas att höjningen av den särskilda skattereduktionen utvidgas att gälla även inkomster under 40 000 kr. och att den kompletteras med att momseffekten på livsmedel slopas.

Utskottet vill med anledning av dessa yrkanden erinra om att den föreslagna höjningen av skattereduktionen utgör en av flera komponenter i ett åtgärdsprogram som förelagts arbetsmarknadens parter i syfte bl. a. att säkerställa arbetsfreden. Mot bakgrund härav och då förslaget innebär skattelättnader för heltidsarbetande med låga eller vanliga inkomster tillstyrker utskottet bifall till propositionen.

Finansutskottet har i yttrande till skatteutskottet från sina utgångspunkter också tillstyrkt bifall till den föreslagna skattesänkningen med hänvisning bl. a. till att förslaget har en direkt koppling till avtalsrörelsen. Utskottet, som betonar angelägenheten av att man i samband med riksdagsbeslutet klart markerar att sänkningen är tillfällig och endast gäller år 1980, ifrågasätter emellertid om inte av administrativa skäl det preliminära skatteuttaget bör justeras vid ett enda löneutbetalningstillfälle under hösten. Om löntagarna får en ökad behållning efter skatt under en enda månad blir enligt finansutskottets mening benägenheten att spara en del av beloppet större än om det sprids ut under fyra månader.

Skatteutskottet vill inte bestrida att det kunde vara förenat med vissa fördelar om den extra skattereduktionen kunde beaktas vid ett enda löneutbetalningstillfälle. En sådan ordning medför emellertid också betydande nackdelar. Om en extra skatteförmån tillgodoförs de skattskyldiga vid ett enda löneutbetalningstillfälle är risken för att förmånen inte kommer dem till godo som den avser uppenbarligen större än om skattelättnaden kan beaktas i samband med preliminärskatteuttag under flera månader. Det i sin tur kan medföra ett stort antal fall där den slutliga skatten är större eller mindre än den preliminära. När det gäller sjömansskatten, som i motsats till vanlig inkomstskatt är definitiv, kan någon justering i efterhand av den

1** Riksdagen 1979180. 6 sami. Nr 62

SkU 1979/80:62

preliminära skatten inte ske. Utskottet anser således att den föreslagna skattesänkningen för att bäst tillgodose sitt syfte bör utformas i enlighet med förslaget i propositionen.

Den föreslagna skattesänkningen ger emellertid marginaleffekter som kan ifrågasättas. Sådana effekter torde emellertid i detta fall vara svåra att undvika och får accepteras med hänsyn till att åtgärden har karaktär av ett provisorium. Som departementschefen framhåller i propositionen bör man i samband med kommande inkomstskattereformer pröva hur den nu aktuella skattelättnaden skall behandlas. Utskottet förutsätter att denna prövning sker inför nästkommande år och att man därvid undviker marginaleffekter av denna art. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 2080 i den mån den inte är tillgodosedd med vad utskottet anfört.

Eftersom förslaget i propositionen är direkt kopplat till avtalsuppgörelsen och riksdagen så sent som i höstas beslutat om skatten på 1980 års inkomster anser skatteutskottet, i likhet med finansutskottet, att yrkandet i motion 2079 att den särskilda skattereduktionen bör gälla även inkomster under 40 000 kr. bör avslås. Detsamma gäller yrkandet om att mervärdeskatteeffekten på livsmedel slopas som ett komplement till den höjda skattereduktionen. Ett motsvarande yrkande avvisades f. ö. av riksdagen på skatteutskottets hemställan så sent som i april i år. I sammanhanget bör erinras om att regeringen enligt den nu aktuella propositionen har för avsikt att tillskjuta budgetmedel så att de prishöjningar på livsmedel som föranleds av tillämpningen av jordbruksprisregleringen per den 1 juli 1980 i allt väsentligt kan undvikas utom för socker och sockerbetor.

Avsättning till vinstkonto

Enligt propositionen åläggs aktiebolag, ekonomiska föreningar och sparbanker vilkas huvudsakliga verksamhet avser jordbruk, skogsbruk eller rörelse en skyldighet att betala in 25 % av årsvinsten till ett spärrat räntelöst konto i riksbanken. Understiger årsvinsten 1 milj. kr. behöver inbetalning inte göras. Det belopp som skall betalas in beräknas på grundval av företagets årsvinst under det beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1981 eller - om företaget på grund av förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras detta år - år 1982.

Om ett företag underlåter att betala in föreskrivet belopp till riksbanken, skall ett särskilt tillägg med motsvarande belopp tas upp för företaget vid inkomsttaxeringen.

Företaget har rätt till avdrag för vad som inbetalas till riksbanken under förutsättning att ett belopp motsvarande inbetalningen i räkenskaperna avsätts till en vinstfond.

Medel som innestår på konto hos riksbanken är spärrade i fem år räknat från inbetalningsdagen. Under den spärrade tiden gäller som huvudprincip att utbetalning får ske endast om beslut meddelats att företaget skall eller får

SkU 1979/80:62

ta sin vinstfond i anspråk. Efter femårsperiodens slut har företaget däremot rätt att efter uppsägning hos banken återfå det inbetalade beloppet. Därvid gäller att företag som vid taxeringen erhållit avdrag för avsättning till vinstfond omedelbart skall ta upp en mot utbetalningen svarande del av fonden som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla där fondavsättningen gjorts. Vinstfond eller del därav som tagits i anspråk enligt lagen utgör enligt vanliga regler icke skattepliktig intäkt. Å andra sidan får sådana utgifter för vilka fonden tagits i anspråk inte dras av som driftkostnad.

Skyldigheten att betala in medel till vinstkonto kan helt eller delvis komma att grundas på vinster som uppkommit innan lagstiftningen träder i kraft. Departementschefen framhåller i propositionen att den föreslagna skyldigheten att betala in medel till vinstkonto i riksbanken inte kan anses strida mot förbudet i 2 kap. 10 § regeringsformen mot retroaktiv skatte- eller avgiftslagstiftning, eftersom det belopp som skall betalas in inte utgör skatt eller avgift. Inte heller anser han bestämmelserna om det särskilda tillägg som skall utgå då företag underlåtit att betala in föreskrivet belopp till riksbanken strida mot förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning och åberopar till stöd härför att inbetalningen av tillägget inte behöver göras förrän tidigast i februari 1981.

Skatteutskottet har inhämtat konstitutionsutskottets yttrande i frågan. Av yttrandet framgår att konstitutionsutskottet delar departementschefens bedömning.

I likhet med konstitutionsutskottet och departementschefen anser skatteutskottet något grundlagsenlig! hinder för den föreslagna lagstiftningen om inbetalning till vinstkonto inte föreligga.

Med hänsyn härtill och då som utskottet tidigare nämnt förslagen i propositionen bör ses som integrerade delar i det avtal som nu träffats på arbetsmarknaden tillstyrker utskottet också bifall till förslaget om en obligatorisk inbetalning till särskilt vinstkonto i riksbanken. Utskottets ställningstagande innebär att utskottet inte kan biträda vare sig yrkandet i motion 2079 om avslag på propositionen i denna del eller yrkandet i samma motion och motion 2066 om att företagens vinster i stället skall avsättas till en samhällsägd investeringsfond för investeringar i samhällsägda industrier. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till dessa yrkanden.

I partimotionen 2080 från s välkomnas regeringens förslag, som enligt motionärerna bör kunna medföra en välbehövlig stimulans av i första hand industrins investeringar. De anser emellertid, mot bakgrund av den konjunkturutveckling som nu kan skönjas för återstoden av 1980 och början av 1981, att den tidsmässiga begränsning som ligger däri att avsättningen i huvudsak endast skall avse årsvinst under beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1981, är olämplig och yrkar därför att skyldigheten att betala in medel till riksbanken och rätten till avdrag för avsättning till vipstfond skall utsträckas att gälla även 1981 års vinster. I samma motion framhåller motionärerna att den beloppsgräns vid vilken skyldighet att betala

SkU 1979/80:62

in medel till riksbanken inträder bör sättas tämligen lågt för att inte i onödan begränsa den investeringsstimulans som lagstiftningen syftar till. Motionärerna yrkar att gränsen sätts vid 200 000 kr.

Som tidigare nämnts är inbetalningen av medel till vinstkonto obligatorisk förde företag som omfattas av lagstiftningen. Även om regeringen i särskilda fall skall kunna medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att sätta in medel på vinstkonto finns det enligt utskottets mening därför anledning att gå fram med viss försiktighet när det gäller att bestämma lagstiftningens tillämpning i tiden. I likhet med finansutskottet anser skatteutskottet att man inte kan införa en skyldighet för företagen att sätta in medel avseende 1981 års vinster innan resultatet av företagens verksamhet under 1980 föreligger.

Utskottet anser sig av administrativa skäl inte heller kunna biträda yrkandet om en sänkning av den beloppsgräns som skall gälla för skyldighet att sätta in medel på vinstkonto. Det är angeläget att antalet konton på riksbanken inte blir alltför stort. Gränsen 1 milj. kr. innebär enligt utskottets mening en lämplig avvägning med hänsyn till att även företag med årsvinster under denna gräns kan betala in medel till riksbanken och genom motsvarande avsättning i räkenskaperna få avdrag enligt bestämmelserna i lagen. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till de nu behandlade yrkandena.

I likhet med vad som gäller i fråga om de allmänna investeringsfonderna skall ett obligatoriskt samrådsförfarande äga rum i fråga om användningen av ett företags vinstfond. De anställda skall således beredas tillfälle att yttra sig över företagets ansökan att få ta vinstfonden i anspråk.

Olof Palme m. fl. (s) ger i motion 2080 uttryck åt den uppfattningen att arbetstagarorganisationernas inflytande över vinstfondernas användning inte bör begränsas till en rätt att avge yttrande över ansökan att ta fond i anspråk utan utvidgas till att omfatta en rätt att hos arbetsmarknadsstyrelsen väcka förslag i samma ämne. Motionärerna begär att bestämmelserna ändras i enlighet härmed. Ett liknande yrkande återfinns i den med anledning av kompletteringspropositionen väckta s-motionen 2063.

Som departementschefen framhåller i propositionen bör samrådsförfarande! i fråga om användningen av vinstfonderna ske i samma former som gäller i fråga om de allmänna investeringsfonderna. Det innebär att i företag med kollektivavtal en ansökan normalt först måste ha handlagts vid s. k. MBL-förhandlingar med berörda lokala, ibland också centrala arbetstagarorganisationer inom företaget eller driftsenheten. I företag där kollektivavtal saknas bör arbetsgivaren ta upp frågan med de organisationer som har fackklubbar, arbetsplatsombud eller motsvarande vid företaget. Saknas även sådan facklig representation bör arbetsgivaren genom informationsmöten eller liknande låta de anställda komma till tals i frågan.

I propositionen framhålls särskilt att den tillståndsgivande myndigheten

SkU 1979/80:62

bör fästa stor vikt vid de anställdas synpunkter och att i detta bl. a. ligger att en ansökan normalt inte bör bifallas om arbetstagarorganisationerna vid företaget avstyrkt densamma. Utskottet instämmer också i departementschefens uttalanden att de anställda bör ha möjlighet att även påverka frågor som gäller befrielse från skyldighet att betala in medel till vinstkonto och återbetalning av sådana medel före utgången av den femårsperiod under vilken medlen normalt skall vara spärrade.

Enligt utskottets mening innebär den i propositionen föreslagna ordningen för samråd en betryggande garanti för att arbetstagarsynpunkter kommer att bli beaktade i tillräcklig omfattning.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 2063 och 2080 i denna del.

Enligt propositionen skall ett företag som bedriver flera jordbruk, skogsbruk eller rörelser göra avdrag för avsättning till vinstfond i den förvärvskälla där nettointäkten före avdraget är störst. Joakim Ollén (m) framhåller i motion 2077 att ett bifall till propositionen i denna del kan innebära en uppenbar risk för att företagens möjligheter att göra avsättningar till allmän investeringsfond vid 1981 års taxering beskärs. Regeln kommer nämligen - menar han - att minska företagets intresse för att använda sig av investeringsfondssystemet. Enligt motionärens mening bör en avsättning till vinstfond kunna fördelas mellan olika förvärvskällor efter företagets eget val.

En regel motsvarande den som motionären kritiserar återfinns i den lag om allmän investeringsfond som antogs av riksdagen förra våren. Bestämmelsen tillkom på förslag av företagsskatteberedningen, som i sitt slutbetänkande (SOU 1977:86) Beskattning av företag konstaterade att det i flertalet fall skulle komma att sakna ekonomisk betydelse i vilken förvärvskälla avdraget gjordes. Endast om fastighet ingick i en eller flera av företagets förvärvskällor kunde fastighetstilläggets storlek påverkas av om avdraget hänfördes till den ena eller den andra förvärvskällan. Likaså kunde valet av förvärvskälla få betydelse om företaget i framtiden avvecklade viss del av sin verksamhet.

Bestämmelsen om i vilken förvärvskälla avdrag för avsättning till vinstfond skall göras är uppenbarligen - i likhet med vad som gäller i fråga om motsvarande regel i lagen om allmän investeringsfond - i första hand praktiskt betingad. En möjlighet för företaget att - i enlighet med motionärens önskemål - fritt välja förvärvskälla för avdraget skulle innebära att det kunde fördelas på flera förvärvskällor. En sådan ordning är enligt utskottets mening av administrativa skäl inte acceptabel.

Utskottet vill emellertid inte bestrida att ett företag stundom kan ha ett berättigat intresse av att göra avdrag för avsättning till vinstfond i en annan förvärvskälla än den med den högsta nettointäkten. Utskottet förutsätter därför att regeringen ägnar den i motionen aktualiserade frågan uppmärk -

SkU 1979/80:62

samhet och föreslår den ändring av bestämmelsen som kan vara påkallad. Detta kan lämpligen ske i samband med att riksdagen i höst föreläggs en tidigare aviserad proposition om ändringar i företagsbeskattningen.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motion 2077. Någon riksdagens åtgärd med anledning av densamma är enligt utskottets mening f. n. inte påkallad.

De i propositionen föreslagna reglerna om ianspråktagande av vinstfond är utformade i enlighet med motsvarande bestämmelser i lagen om allmän investeringsfond. Det innebär att vinstfonden får tas i anspråk för bl. a. kostnader för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete samt kostnader för utbildning av arbetstagare. Fonden kan också användas för att främja avsättningen utomlands av varor som tillverkas här i riket. I båda fallen krävs för ianspråktagandet regeringens medgivande. Rätten att använda fond för tekniskt och naturvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete är begränsad till företag som bedriver industriell tillverkning.

Stockholms handelskammare framhåller i en till utskottet ingiven skrivelse att det i Sverige f. n. finns ett stort antal, ofta personalintensiva, företag som producerar tjänster för bl. a. export. Handelskammaren understryker vikten av att vinstfonderna kan användas på ett sätt som lämpar sig även för dessa typer av företag. Vinstfonderna bör därför - menar handelskammaren - av tjänsteproducerande serviceföretag få användas för i första hand investeringar i utbildning och satsningar på export av tjänster men också för regionala etableringar, produktförnyelse, marknadsinvesteringar och investeringar för förbättringar av inre och yttre miljö.

Bestämmelserna om vinstkonto är, som tidigare nämnts, utformade helt i överensstämmelse med reglerna om allmän investeringsfond. Det innebär att samma begränsningar i fråga om användningsområde och rätt att ta fond i anspråk gäller i båda fallen. Utskottet vill inte bestrida att tjänsteproducerande företag kan ha ett stundom berättigat intresse av att använda vinstfonderna för satsningar på export av tjänster. De gränsdragningar som med en sådan utvidgning av användningsområdet blir nödvändiga kommer emellertid under alla förhållanden att vara diskutabla och föranleda krav på utvidgningar även från andra typer av företag.

Med hänsyn härtill och till att lagstiftningen om insättning på vinstkonto utgör en av komponenterna i det nyligen träffade avtalet på arbetsmarknaden är utskottet f. n. inte berett att medverka till den av handelskammaren begärda utvidgningen av användningsområdet. Utskottet förutsätter dock att verkningarna av lagstiftningen kommer att uppmärksammas, så att otillfredsställande effekter kan undvikas, och att regeringen förelägger riksdagen de förslag vartill förhållandena kan föranleda.

SkU 1979/80:62

19 Övriga yrkanden m. m.

I den med anledning av proposition 181 väckta partimotionen 2079 av vpk begär motionärerna - i avvaktan på en omläggning av avdragssystemet i dess helhet - förslag om en provisorisk begränsning av avdragen. Motionärerna anser att avdragen bör maximeras till ett belopp motsvarande 1/3 av en skattskyldigs totala inkomster.

I partimotionerna 2063 från s och 2066 från vpk, väckta i anslutning till kompletteringspropositionen, återkommer motionärerna med yrkanden om att indexregleringen av skatteskalorna upphävs med verkan fr. o. m. inkomståret 1981. I motion 2063 begärs också en skatteomläggning för 1981 så utformad att den främst kommer de breda grupperna av löntagare och vanliga inkomsttagare till del. Som ett led i en sådan skatteomläggning bör enligt motionärerna också ingå en produktionsfaktorskatt.

Vpk-motionen 2066 slutligen innehåller yrkande om att riksdagen skall godkänna vissa riktlinjer för skattepolitiken, innefattande skärpt beskattning av förmögenheter och realisationsvinster.

Yrkanden av samma eller liknande innebörd som de nu angivna har vid upprepade tillfällen avvisats av riksdagen. Senast skedde det i april i år på skatteutskottets hemställan i betänkande SkU 1979/80:27. Något skäl för riksdagen att nu ompröva sina ställningstaganden i dessa frågor föreligger enligt utskottets uppfattning inte, och utskottet avstyrker följaktligen bifall till samtliga nu nämnda yrkanden.

Mot de delar av proposition 181 som utskottet inte tagit upp till särskild behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran. Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen i dessa delar. Utskottet tillstyrker också bifall till proposition 150 i vad den hänvisats till skatteutskottet.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande höjningen av den särskilda skattereduktionen m. m.

att riksdagen

a. bifaller proposition 1979/80:181 i denna del och avslår motion 1979/80:2079 yrkandena 3 och 4,

b. avslår motion 1979/80:2080 yrkande 1 i motsvarande del i den mån den inte är tillgodosedd genom vad utskottet anfört,

2. beträffande samhällsägda investeringsfonder

att riksdagen avslår motion 1979/80:2079 yrkande 5 och motion 1979/80:2066 yrkande 11,

3. beträffande utvidgning av skyldigheten att insätta medel på vinstkonto

SkU 1979/80:62

att riksdagen bifaller proposition 1979/80:181 i denna del och avslår motion 1979/80:2080 yrkandena 2 och 3,

4. beträffande samrådsförfarandet

att riksdagen bifaller proposition 1979/80:181 i denna del och avslår motion 1979/80:2063 yrkande 3 och motion 1979/80:2080 yrkande 4,

5. beträffande förvärvskälla för avsättning till vinstfond

att riksdagen bifaller proposition 1979/80:181 i denna del och avslår motion 1979/80:2077,

6. beträffande indexregleringen av skatteskalan

att riksdagen avslår motion 1979/80:2063 yrkande 7 och motion 1979/80:2066 yrkande 10,

7. beträffande begränsning av avdragen

att riksdagen avslår motion 1979/80:2079 yrkande 2,

8. beträffande skatteomläggning för 1981

att riksdagen avslår motion 1979/80:2063 yrkande 8,

9. beträffande riktlinjer för skattepolitiken

att riksdagen avslår motion 1979/80:2066 yrkande 9,

10. beträffande skatteuttaget

att riksdagen med bifall till proposition 1979/80:150 i vad den hänvisats till skatteutskottet antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om storleken av statlig inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1980/81,

11. beträffande författningsförslagen i proposition 181

att riksdagen antar de i proposition 1979/80:181 framlagda förslagen till

a. lag om tillfällig höjning av den särskilda skattereduktionen vid 1981 års taxering,

b. lag om insättning på tillfälligt vinstkonto.

Stockholm den 29 maj 1980

På skatteutskottets vägnar ERIK WÄRNBERG

Närvarande: Erik Wärnberg (s), Knut Wachtmeister (m), Stig Josefson (c), Rune Carlstein (s), förste vice talmannen Ingegerd Troedsson (m). Olle Westberg i Hofors (s), Tage Sundkvist (c), Bo Lundgren (m), Ingemar Hallenius (c), Bo Forslund (s), Wilhelm Gustafsson (fp). Egon Jacobsson (s), Anita Johansson (s), Maj-Lis Lööw (s) och Ulla Orring (fp).

SkU 1979/80:62

21 Reservationer

Erik Wärnberg, Rune Carlstein, Olle Westberg i Hofors. Bo Forslund, Egon Jacobsson, Anita Johansson och Maj-Lis Lööw (alla s) har till betänkandet fogat följande sex reservationer

1. Höjningen av den särskilda skattereduktionen m. m. (moni. 1 i utskottets hemställan)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 12 med ”Regeringen presenterade” och slutar på s. 14 med ”utskottet anfört” bort ha följande lydelse:

I proposition 1979/80:181 redovisar regeringen sin syn på förutsättningarna för årets avtalsrörelse, vartill kommer några konkreta förslag. Vad gäller den allmänna redovisningen hänvisar skatteutskottet till den bedömning som gjorts av reservanterna i betänkande FiU 1979/80:40. Proposition 181 innehåller i vad den hänvisats till skatteutskottet förslag om en tillfällig höjning av den särskilda skattereduktionen och om skyldighet för företagen att betala in 25 procent av vinsten över viss nivå till ett spärrat, räntelöst konto i riksbanken.

Höjningen av skattereduktionen

Regeringen har föreslagit att den särskilda skattereduktionen - som f. n. uppgår till 320 kr. och är lika för alla skattebetalare - tillfälligt skall höjas för att åstadkomma en skatteminskning på 1980 års inkomster. Den maximala höjningen uppgår till 500 kr. och skall gälla i inkomstintervallet 45 000-60 000 kr. I intervallet 40 000-45 000 kr. höjs skattereduktionen med 10 procent av den del av inkomsten som överstiger 40 000 kr. För inkomster som överstiger 60 000 kr. trappas höjningen av med 3 procent av den överskjutande inkomsten. Vid inkomster om 76 700 kr. och högre uppgår således den särskilda skattereduktionen till sitt nuvarande belopp, dvs. 320 kr.

I likhet med departementschefen anser utskottet att den i propositionen föreslagna skattelättnaden, för att bäst tillgodose sitt syfte, bör beaktas vid flera löneutbetalningstillfällen. Utskottet delar emellertid den i partimotionen 2080 (s) framförda uppfattningen att regeringsförslaget på denna punkt inte kan tolkas på annat sätt än som ett senkommet erkännande av att den skatteomläggning för 1980, som den borgerliga riksdagsmajoriteten tidigare genomdrivit, var fördelningspolitiskt orättvis och försvårade årets avtalsrörelse. Sådana varningar framfördes vid upprepade tillfällen under 1979 och i början av innevarande år från såväl socialdemokraterna som Landsorganisationen. Regeringen ställde sig dock varje gång helt oförstående till dessa synpunkter.

SkU 1979/80:62

22 När regeringen till sist, i slutet av mars, aviserade en ytterligare skattesänkning, innebar detta en rad nackdelar. Värdefull tid hade gått till spillo varigenom avtalsförhandlingarna allvarligt försvårades. Ytterligare flera veckor förflöt därefter utan att regeringen ville precisera hur denna skattesänkning skulle utformas. Genom att regeringen nu vill korrigera sin ursprungliga skatteomläggning sedan åtskilliga månader av det aktuella året redan har förflutit uppkommer också vissa svårigheter i fråga om det tekniska förfarandet vid uppbörden av preliminärskatten.

Det förslag som regeringen nu har framfört innebär en viss förbättring av fördelningsprofilen i 1980 års skatteomläggning, eftersom skattesänkningen blir något större främst i intervallet 45 000-60 000 kr. Utskottet kan mot denna bakgrund acceptera regeringens förslag, särskilt om detta får sägas ha utgjort en förutsättning för de nyligen träffade löneuppgörelserna. Utskottet vill dock understryka att regeringens hantering av skattepolitiken har inneburit en rad nackdelar.

För det första kvarstår allvarliga fördelningspolitiska orättvisor med den skatteomläggning som har skett för 1980. En sådan nackdel utgörs av den s. k. marginalskattespärren, som för 1980 har inneburit mycket betydande skattesänkningar för höginkomsttagarna och som i princip befriar dem från effekterna av alla framtida kommunalskattehöjningar. Ett annat orättvist inslag utgörs av indexregleringen.

För det andra har regeringen inte anvisat hur den ytterligare skattesänkningen, som innebär ett inkomstbortfall för staten om 900 milj. kr., skall finansieras. Detta framstår som ytterligt oroande med tanke på det alarmerande stora budgetunderskottet. Utskottet vill i detta sammanhang understryka att socialdemokraterna i sitt föregående år framlagda förslag till skatteomläggning hade anvisat hur en sänkning av inkomstskatten 1980 skulle finansieras, nämligen genom att införa en allmän produktionsskatt.

För det tredje uppkommer en rad tekniska problem till följd av att regeringen på detta sätt föreslår ändringar i 1980 års skatteskalor sedan en del av året redan har förflutit. De uppbördstekniska problemen till följd av att preliminärskatteskalorna måste ändras fr. o. m. september 1980 torde dock gå att lösa.

Härutöver uppkommer vissa otympligheter i skatteskalornas utformning som försvårar en fortsatt reformering av inkomstskatten. Marginalskattesatserna kommer att variera med inkomsten på ett sätt som framstår som egendomligt inte minst med tanke på den vikt som man tidigare från borgerlig sida har tillmätt just marginalskatternas utformning.

Marginalskattesatserna i skiktet 40 000-45 000 kr. har sålunda blivit klart lägre än i inkomstskiktet därunder. Vidare innebär avtrappningen av den förhöjda skattereduktionen för inkomster över 60 000 kr. att marginalskattesatserna höjs med 3 procentenheter i skiktet 60 000-76 700 kr., dvs. för en stor grupp av heltidsarbetand~ inkomsttagare. Härigenom har den marginalskattesänkning, som den borgerliga riksdagsmajoriteten tidigare beslutat

SkU 1979/80:62

för dessa grupper, nu i stort sett upphävts. För en inkomst om 80 000 kr. blir marginalskatten lägre än för en inkomst som uppgår till 75 000 kr.

Utskottet instämmer således i den i motion 2080 framförda kritiken mot marginaleffekterna av den föreslagna skattesänkningen. Departementschefen framhåller i propositionen att man i samband med kommande inkomstskattereformer bör pröva hur den nu aktuella skattelättnaden bör behandlas för framtiden. Utskottet förutsätter att man därvid, så långt det är möjligt, söker undvika marginaleffekter av den art som motionärerna påtalar. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet i mom. 1 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:2080 yrkande 1 i motsvarande del ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Utvidgning av skyldigheten att insätta medel på vinstkonto (mom. 3 i utskottets hemställan)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Sorn tidigare” och slutar med ”behandlade yrkandena” bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag avser endast 1980 års vinster. Denna tidsmässiga begränsning är enligt utskottet olämplig med hänsyn till den konjunkturutveckling som nu kan skönjas för återstoden av 1980 och början av nästa år. Mycket talar nämligen för att Sverige efter hand kommer att påverkas allt starkare av en vikande internationell konjunktur. Härigenom kan företagens investeringsvilja komma att successivt försvagas. En sådan utveckling vore olycklig med hänsyn till behovet att åstadkomma en kraftig och varaktig uppgång särskilt av industrins investeringar i vårt land. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motionen 2080 att företagens skyldighet att avsätta 25 % av vinsten till vinstkonton utsträcks till att även omfatta 1981 års vinster.

Regeringens förslag innebär vidare att företag med en årsvinst som understiger 1 milj. kr. undantas från kravet på en obligatorisk vinstavsättning, även om dessa företag skall få möjlighet att frivilligt sätta in medel på vinstkonto. Härigenom skulle en mycket stor grupp av företag undantas och de totala vinstavsättningarna bli tämligen begränsade.

De regler som gällde 1974 innebar att företagen ålades att göra avsättningar med 20 % av årsvinsten till arbetsmiljöfond om vinsten översteg 100 000 kr. och med ytterligare 15 % av årsvinsten till särskild investeringsfond om vinsten översteg 1 milj. kr. Den högre beloppsgränsen i det senare fallet bör således ses mot bakgrund av att företag med en årsvinst som översteg 100 000 kr. under alla omständigheter skulle göra en avsättning till arbetsmiljöfond.

SkU 1979/80:62

24 För att inte i onödan begränsa verkningarna av den investeringsstimulans som de obligatoriska vinstavsättningarna syftar till bör beloppsgränsen liksom 1974 sättas tämligen lågt. Med hänsyn till prisutvecklingen sedan 1974 bör emellertid en viss uppjustering av beloppsgränsen göras. Utskottet delar den i motionen 2080 framförda uppfattningen att den obligatoriska vinstavsättningen skall gälla alla företag med en årsvinst som överstiger 200 000 kr. Även företag med lägre årsvinster bör ha möjlighet att frivilligt sätta in medel på vinstkonto.

dels att utskottet i mom. 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:2080 yrkandena 2 och 3 och med anledning av proposition 1979/80:181 i denna del beslutar att skyldighet att avsätta medel till vinstkonto skall omfatta även 1981 års vinster, att den obligatoriska vinstavsättningen skall gälla alla företag med en årsvinst som överstiger 200 000 kr. och att företag med årsvinster under detta belopp skall ha rätt att frivilligt sätta in medel på vinstkonto.

3. Samrådsförfarande! (mom. 4 i utskottets hemställan)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 16 med ”Sorn departementschefen” och slutar på s. 17 med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i den avvikande meningen i finansutskottets yttrande till skatteutskottet, nämligen att regeringens förslag behöver kompletteras. Förslaget om vinstavsättning ingår som en del i förutsättningarna för årets preliminära avtalsuppgörelse och innebär att löntagarna avstått en del av löneutrymmet. Mot denna bakgrund är det naturligt att arbetstagarorganisationerna också ges initiativrätt när det gäller att ta i anspråk medel på vinstkonto. Administrativt skulle detta kunna ske genom en rätt att hos arbetsmarknadsstyrelsen väcka förslag om att ett visst företags medel på vinstkonto skall få tas i anspråk. Enligt motionärernas förslag skulle arbetsmarknadsmyndigheterna i samråd med företagsledning och arbetstagarorganisationerna sedan bereda ärendena och behovet av nyinvesteringar i regionen med hänsyn till bl. a. behovet att långsiktigt stärka sysselsättningen inom det berörda företaget.

Utskottet instämmer således i syftet med motionerna. Detta torde kunna tillgodoses utan någon författningsändring. Vad utskottet anfört bör dock ges regeringen till känna.

dels att utskottet i mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motion 1979/80:2063 yrkande 3 och motion 1979/80:2080 yrkande 4 samt med anledning av propo -

SkU 1979/80:62

sition 1979/80:181 i denna del ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ianspråktagande av vinstfond.

4. Indexregleringen av skatteskalan (mom. 6 i utskottets hemställan)

Reservanterna anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Yrkanden av” och slutar med ”nämnda yrkanden" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den kritik mot indexregleringen av skatteskalorna som framförs i motion 2063 och tillstyrker således yrkandet i denna motion och motsvarande yrkande i motion 2066 att indexregleringen upphävs med verkan fr. o. m. inkomståret 1981. Utskottet ställer sig också bakom yrkandet i motion 2063 om en skatteomläggning för 1981 som utformas så att den främst kommer de breda grupperna av löntagare och vanliga inkomsttagare till del och att därvid också en allmän produktionsskatt bör införas.

Utskottet avstyrker däremot bifall till yrkandet i vpk-motionen 2066 om godkännande av vissa riktlinjer för skattepolitiken innefattande skärpt beskattning av förmögenheter och realisationsvinster. Med hänsyn till pågående utredningsarbete avstyrker utskottet också bifall till yrkandet i motion 2079, också den från vpk, om ett tak för avdrag vid inkomsttaxeringen.

dels att utskottet i mom. 6 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:2063 yrkande 7 och motion 1979/80:2066 yrkande 10 beslutar att indexregleringen skall upphävas med verkan fr. o. m inkomståret 1981 och att riksdagen följaktligen antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Gällande lydelse Reservanternas förslag

10 §

1 mom. Statlig inkomstskatt

angivna grundbelopp.

Grundbeloppet utgör: när beskattningsbar inkomst icke överstiger 1 basenhet:

Grundbeloppet utgör:

när beskattningsbar inkomst icke överstiger 1 basenhet enligt lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt:

SkU 1979/80:62

26 Gällande lydelse

1 procent av 58%

Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

Med familjestiftelse

Reservanternas förslag

av återstoden.

Basenheten utgör 5 800 kronor. Ändå att statlig inkomstskatt skall uttagas med mer än 100 procent av grundbeloppet, må likväl icke den å någon del av den beskattningsbara inkomsten belöpande skatten uppgå till högre belopp än som motsvarar 58 procent av denna inkomstdel.

- ekonomiska intressen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980 och tillämpas första gången i fråga om 1981 års taxering. I samband med ikraftträdandet upphör lagen (1977:1071) om basenhet enligt 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt att gälla.

5. Skatteomläggning för 1981 (mom. 8 i utskottets hemställan)

Reservanterna anser med åberopande av motiveringen i reservation 4 att utskottet under mom. 8 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1979/80:2063 yrkande 8 hos regeringen begär förslag till skatteomläggning för 1981 i enlighet med vad som anförts i motionen.

6. Författningsförslagen i proposition 181 (mom. 11 i utskottets hemställan) Reservanterna

hemställer under förutsättning av bifall till reservation 2 att riksdagen vid mom. 11b beslutar anta det i proposition 1979/80:181 framlagda förslaget till lag om insättning på tillfälligt vinstkonto med de ändringar att 2, 3 och 4 §§ erhåller följande såsom reservanternas förslag betecknade lydelse:

Utskottets förslag

Insättning på vinstkonto skall göras med ett belopp som motsvarar 25 procent av företagets justerade årsvinst under der beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1981 eller-om företaget på grund av förlängning av räkenskapsåret inte

Reservanternas förslag

§

Insättning på vinstkonto skall göras med ett belopp som motsvarar 25 procent av företagets justerade årsvinst under de beskattningsår för vilka taxering i första instans sker år 1981 och 1982 eller, om företaget på grund av förlängning av räkenskaps -

SkU 1979/80:62

27 Utskottets förslag

skall taxeras detta år - år 1982. Understiger den justerade årsvinsten 1 miljon kronor behöver insättning på vinstkonto inte göras.

Med justerad

Omfattar beskattningsåret Har företaget

Reservanternas förslag

året inte skall taxeras ett av dessa år, 1981-1983. Understiger den justerade årsvinsten 200 000 kronor behöver insättning på vinstkonto inte göras, vid inkomsttaxeringen.

sammanlagda längd, sådana åtgärder.

3 Inbetalning till för beskattningsåret.

Inbetalning som inbetalning sker.

Den särskilda enligt uppbördslagen.

Avgifterna är vid

Skall företaget inte taxeras år 1981 är företaget skyldigt att göra en preliminär inbetalning till riksbanken med belopp som motsvarar 25 procent av den justerade årsvinsten, eller - i förekommande fall - den jämkade årsvinsten, beräknad enligt 2 §, som hänför sig till det eller de beskattningsår för vilket taxering sker år 1980. Inbetalningen skall ha kommit ett riksbankskontor till handa senast den 30 april 1981. Finner företaget, vid avlämnandet av sin allmänna självdeklaration till 1982 års taxering, att ett större belopp skall betalas in till vinstkonto än vad som preliminärt har betalats in, skall företaget betala in vad som fattas senast den dag, då företaget enligt 34 § 1 eller 2 mom. taxeringslagen skall ha avlämnat sin deklaration. Bestämmelserna i andra-fjärde styckena gäller även företag som avses i detta stycke.

Riksbanken skall lämna

Riksbanken skall till

inkomsttaxeringen.

Skall företaget inte taxeras år 1981 är företaget skyldigt att göra en preliminär inbetalning till riksbanken med belopp som motsvarar 25 procent av den justerade årsvinsten eller - i förekommande fall - den jämkade årsvinsten, beräknad enligt 2 §, som hänför sig till det eller de beskattningsår för vilket taxering sker år 1980. Inbetalningen skall ha kommit ett riksbankskontor till handa senast den 30 april 1981. Finner företaget, vid avlämnandet av sin allmänna självdeklaration till 1982 års taxering, att ett större belopp skall betalas in till vinstkonto än vad som preliminärt har betalats in, skall företaget betala in vad som fattas senast den dag, då företaget enligt 34 § 1 eller 2 mom. taxeringslagen skall ha avlämnat sin deklaration. Bestämmelserna i andra-fjärde styckena gäller även företag som avses i detta stycke. Motsvarande gäller om företaget inte skall taxeras år 1982.

till vinstkonto.

— snarast därefter.

SkU 1979/80:62

28 Utskottets förslag

Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse enligt kommunalskattelagen

(1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har företag, som avses i 1 §, rätt till avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts till vinstfond. Avdrag medges inte med högre belopp än vad företaget - i enlighet med bestämmelserna i 2 § - senast den 15 oktober under taxeringsåret har betalat in till vinstkonto. Avdraget får göras vid 1981 års taxering eller - om företaget på grund av förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras detta år - vid 1982 års taxering.

Har ett

Reservanternas förslag

Vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse enligt kommunalskattelagen

(1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har företag, som avses i 1 §, rätt till avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts till vinstfond. Avdrag medges inte med högre belopp än vad företaget - i enlighet med bestämmelserna i 2 § — senast den 15 oktober under taxeringsåret har betalat in till vinstkonto. Avdraget får göras vid det taxeringsår då insättningen skett eller - om företaget inte skall taxeras detta år - vid påföljande års taxering.

är högst.

SkU 1979/80:62 29

Bilaga 1

Konstitutionsutskottets yttrande 1979/80:7 y

över proposition 1979/80:181 om insatser för att underlätta nya löneavtal i viss del

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har anhållit om konstitutionsutskottets yttrande över proposition 1979/80:181 om insatser för att underlätta nya löneavtal såvitt avser retroaktiviteten i de föreslagna bestämmelserna om insättning på tillfälligt vinstkonto.

I proposition 1979/80:181 läggs fram förslag till insatser av det slag som regeringen presenterade i ett åtgärdsprogram den 27 mars. Syftet är att säkerställa nya löneavtal och säkra arbetsfreden. Insatserna omfattar främst en höjning av den särskilda skattereduktionen för 1980 i inkomstskikten mellan 40 000 och ca 76 000 kr. samt skyldighet för företagen att i vissa fall sätta in medel på räntelösa vinstkonton hos riksbanken. Samtidigt tillkännages att det är regeringens avsikt att tillskjuta budgetmedel för ökade livsmedelssubventioner så att prishöjningar den 1 juli 1980 till följd av jordbruksprisregleringen i allt väsentligt kan undvikas.

Förslaget till lag om insättning på tillfälligt vinstkonto återfinns på s. 3-14 i propositionen. Förslaget motiveras i propositionen på följande sätt:

Förslaget till lag om insättning på tillfälligt vinstkonto innebär i likhet med vad som gäller enligt lagen om avsättning till arbetsmiljöfond och lagen om avsättning till särskild investeringsfond en skyldighet för vissa juridiska personer att betala in ett belopp motsvarande viss del av företagets vinst till ett spärrat, räntelöst konto i riksbanken. Även i övrigt överensstämmer förslaget i väsentliga hänseenden med vad som gäller för arbetsmiljöfonder och särskilda investeringsfonder. Ett belopp som motsvarar det inbetalade beloppet skall således med avdragsrätt vid taxeringen få avsättas till en vinstfond. Fonden skall få användas för investeringar i företaget. De anställdas uppfattning skall ha betydelse vid tillståndsgivningen. I lagtekniskt hänseende finns dock viktiga principiella skillnader. Det föreligger således enligt förslaget inte någon skyldighet att i räkenskaperna göra en avsättning till vinstfond. Skyldigheten avser endast inbetalningen av medel till riksbanken. En förutsättning för avdragsrätt är dock att ett belopp motsvarande inbetalningen avsatts till vinstfond. En annan principiell skillnad mellan förslaget och 1974 års lagstiftning är att prövningen av inbetalningsskyldigheten i princip ligger hos taxeringsnämnden. Detta har särskild betydelse då ett företag underlåtit att betala in föreskrivet belopp. Enligt mitt förslag skall det felande beloppet inte drivas in. Vid taxeringen skall i stället som skattepliktig intäkt tas upp ett särskilt tillägg som är lika stort som den uteblivna inbetalningen.

Som jag tidigare har nämnt skall det belopp, som skall betalas in till riksbanken, beräknas på grundval av företagets årsvinst under det beskatt -

SkU 1979/80:62

ningsår för vilket taxering i första instans sker år 1981 eller - om företaget på grund av förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras detta år - år 1982. För företag vars räkenskapsår sammanfaller med kalenderåret kommer alltså inbetalningsskyldigheten att grundas på 1980 års vinst. Har företaget brutet räkenskapsår, exempelvis den 1 maj-den 30 april, beräknas inbetalningsbeloppet med anledning av årsvinsten undertiden den 1 maj 1979-den 30 april 1980. I de fall då förlängning av räkenskapsåret leder till att taxeringen år 1982 blir avgörande kommer årsvinsten delvis att hänföra sig till år 1981.

Av det anförda framgår att skyldigheten att betala in medel till vinstkonto kan helt eller delvis grundas på vinster som uppkommit innan lagstiftningen kommer att träda i kraft. Det skulle därför kunna göras gällande att den föreslagna inbetalningsskyldigheten strider mot förbudet i 2 kap. 10 8 regeringsformen mot retroaktiv skatte- eller avgiftslagstiftning. Att märka är emellertid att det belopp som skall betalas in på vinstkonto inte utgör skatt eller avgift. Medlen tillhör fortfarande företaget. Enligt min mening utgör förbudet mot retroaktiv lagstiftning inte något hinder mot mitt förslag om inbetalningsskyldighet.

Av naturliga skäl måste en försummad inbetalningsskyldighet leda till någon form av påföljd för företaget. Denna påföljd kan ta olika former. En möjlighet är att driva in medlen. Denna ordning gällde enligt 1974 års lagstiftning. Jag anser emellertid att en sådan lösning är mindre lämplig. Som tidigare framhållits bör sanktionen i stället ta formen av ett särskilt tillägg vid taxeringen. Tillägget kan i sin tur bestämmas på olika sätt. Av bl. a. praktiska skäl har jag funnit att tillägget bör kopplas till den årsvinst som grundar inbetalningsskyldigheten, dvs. i normalfallet till vinsten under år 1980. Jag vill dock erinra om att själva inbetalningen inte behöver göras förrän tidigast i februari 1981. Enligt min mening strider inte heller bestämmelserna om det särskilda tillägget mot förbudet mot retroaktiv skattelagstiftning.

Som anförs i propositionen utgör inte det belopp som enligt förslaget skall betalas in på vinstkonto skatt eller avgift. Medlen tillhör fortfarande företaget. Även om skyldighet till sådan inbetalning kan grundas på vinster som uppkommit och bokslut som gjorts innan lagstiftningen kommer att träda i kraft, hindrar därför inte förbudet i 2 kap. 10 8 andra stycket regeringsformen mot retroaktiv skatte- och avgiftslagstiftning förslaget om inbetalningsskyldighet. De påföljder som enligt förslaget skall drabba underlåtenhet att fullgöra inbetalningsskyldighet hänför sig till tidpunkt i februari 1981 eller senare. Någon retroaktivitet föreligger därför inte i denna del.

Stockholm den 27 maj 1980

På konstitutionsutskottets vägnar BERTIL FISKESJÖ

Närvarande: Bertil Fiskesjö (c), Hilding Johansson (s). Anders Björck (m), Olle Svensson (s). Yngve Nyquist (s), Sven-Erik Nordin (c). Gunnar Biörck i Värmdö (m), Kurt Ove Johansson (s). Bengt Kindbom (c). Daniel Tarschys (fp). Kerstin Nilsson (s). Sture Thun (s). Lahja Exner (s). Allan Ekström (m) och Eric Hägelmark (fp).

SkU 1979/80:62 31

Bilaga 2

Finansutskottets yttrande 1979/80:7 y

över skatteförslag i propositionen 1979/80:181 samt vissa motioner

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har genom beslut den 22 maj 1980 berett finansutskottet tillfälle att yttra sig över i propositionen 1979/80:181 och i vissa motioner väckta förslag rörande skatter.

Insatser för att underlätta nya löneavtal m. m.

Utskottet tar i det följande upp frågan om hur de konkreta skatteförslag som väckts i propositionen och i motionerna passar in i den realekonomiska bilden och vilka aspekter som kan läggas på dem i ett budgetpolitiskt perspektiv.

Allmän bedömning

I propositionen anför statsministern att sedan flertalet av arbetsmarknadens huvudorganisationer beslutat rekommendera sina resp. avtalsslutande organ att ingå avtal för 1980 på grundval av de av medlingskommissionerna den 9 maj framlagda slutbuden, är regeringen för att underlätta slutliga avtal nu beredd att föreslå riksdagen insatser av det slag som skisserades i åtgärdsprogrammet den 27 mars. Löneavtalens kontanta påslag är av en sådan storlek att det inte är möjligt att upprätthålla de förutsatta pris- och hyresstoppen, inte heller att vidmakthålla oförändrade statliga taxor. Med hänsyn till att de nu ingångna avtalen möjliggör att arbetsfred åter upprättats och att det svenska samhället åter kan börja fungera är regeringen beredd att låta de aviserade åtgärderna i övrigt gälla, anför föredraganden. Dessa åtgärder avser lättnader i inkomstbeskattningen för fysiska personer samt obligatoriska avsättningar av 25 % av företagsvinsterna till räntelöst konto i riksbanken. Regeringen är därutöver beredd att med stöd av gällande lagstiftning upprätthålla en intensifierad prisövervakning till i första hand 1980 års utgång. Det är också regeringens avsikt att tillskjuta budgetmedel så att de prishöjningar på livsmedel som föranleds av tillämpningen av jordbruksprisregleringen per den 1 juli 1980 i allt väsentligt kan undvikas, utom för socker och sockerbetor.

Utvecklingen under denna lönerörelse visar på de stora svårigheter som är förenade med att åstadkomma en anpassning till de krav det internationella ekonomiska läget ställer, anför föredraganden vidare. Denna anpassning ställer nu stora krav på återhållsamhet inom den offentliga sektorn.

SkU 1979/80:62

32 Finansutskottet kommer i sitt betänkande 1979/80:40 att närmare redovisa effekterna för svensk ekonomi under år 1980 av de träffade löneavtalen samt av skattesänkningen och de utökade livsmedelssubventioner som föreslås i propositionen 181. Realekonomiskt pekar bedömningarna mot att hushållens disponibla inkomster sammantaget ökar med drygt 14 % och hushållens disponibla realinkomst med 2,5 %. Vid oförändrad sparandel innebär det en ökning av den privata konsumtionen med 2,5 %. Som jämförelse kan nämnas att den privata konsumtionen beräknades öka med ca 1,5 % i de båda alternativ som konjunkturinstitutet utifrån vissa antaganden lade fram i den preliminära nationalbudgeten. Den nu förutsedda konsumtionsökningen är också avsevärt snabbare än som ansetts möjlig i något av de alternativ för den svenska ekonomins utveckling under en treårsperiod som redovisas i den reviderade finansplanen.

Den tillfälliga höjningen av den särskilda skattereduktionen leder till ett inkomstbortfall för staten som har beräknats till 900 milj. kr. Kostnaderna för de höjda livsmedelssubventionerna har uppskattats till 1 miljard kr. för budgetåret 1980/81. Det är sålunda fråga om en mycket betydande belastning på statsbudgeten som ökar budgetens underskott. Ytterst leder det till en ökad upplåning utomlands.

Finansutskottet vill understryka att förslaget om lättnader i inkomstbeskattningen för fysiska personer liksom de aviserade livsmedelssubventionerna och förslaget om obligatoriska vinstavsättningar får ses i sitt sammanhang. Åtgärderna ingår i förutsättningarna för den uppgörelse som ingåtts på arbetsmarknaden. De torde inte kunna avvisas av riksdagen utan att de preliminärt ingångna avtalen rivs upp. Mot den bakgrunden bör enligt finansutskottets mening förslagen i propositionen i sina huvuddrag bifallas av riksdagen.

Skattesänkningen för fysiska personer

Med hänvisning till vad som har anförts i det föregående tillstyrker finansutskottet från sina utgångspunkter den föreslagna tillfälliga skattesänkningen i form av höjd särskild skattereduktion. Det är angeläget att det i samband med riksdagsbeslutet klart markeras att sänkningen är tillfällig och endast gäller år 1980.

I motionen 2079 av Lars Werner m. fl. begärs förslag om en komplettering av lagen så att den särskilda skattereduktionen kommer att gälla även inkomster under 40 000 kronor. Finansutskottet vill i sammanhanget betona det i propositionen framlagda förslagets direkta koppling till avtalsuppgörelsen. De skatteåtgärder i övrigt som av fördelningspolitiska och andra skäl ansetts nödvändiga beslöt riksdagen om i höstas. Nu berört yrkande avstyrks av finansutskottet.

Den utlovade skattelättnaden för fysiska personer föreslås i propositionen förverkligas på det sättet att nya preliminärskattetabeller, där hänsyn tagits

SkU 1979/80:62

till den särskilda skattereduktionen, används under månaderna september-december 1980.

Det tillkommer inte finansutskottet att bedöma det bäst lämpade administrativa förfarandet. Från de aspekter finansutskottet har att lägga på frågan vill utskottet emellertid ifrågasätta om det inte vore lämpligt att justera preliminärskatteuttaget vid ett enda löneutbetalningstillfälle under hösten. Administrativt förefaller det enklare. Samhällsekonomiskt skulle därvid kunna vinnas, att om löntagare m. fl. får en ökad behållning efter skatt under en enda månad så är benägenheten att spara en del av beloppet större än om det sprids ut under fyra månader. Det torde i synnerhet gälla om justeringen av preliminärskatten kombineras med ytterligare sparstimulerande åtgärder från statens sida, så som redan aviserats i fråga om de retroaktiva löneutbetalningarna. En engångsjustering kan också vara lämplig för att markera att det rör sig om en tillfällig lättnad och att preliminärskatten därefter åter blir densamma. Om ett förfarande av detta slag tillämpas bör den månad där preliminärskatten justeras vara september eller oktober, inte någon av månaderna nära jul.

Förslagen rörande särskilda vinstkonton m. m.

I propositionen 181 föreslås skyldighet för företag som bedriver jordbruk, skogsbruk eller rörelse att betala in 25 % av 1980 års vinst till ett spärrat räntelöst konto hos riksbanken. Understiger årsvinsten 1 milj. kr. behöver inbetalning dock inte göras. Om företaget gör en motsvarande avsättning till en särskild vinstfond i sina räkenskaper, ger inbetalningen rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen. Fonden skall få användas för investeringar i företaget. De anställdas uppfattning skall ha betydelse vid tillståndsgivningen genom rätt att få sin mening prövad vid tillståndsgivning. Förslaget har stora likheter med den särskilda avsättning till investeringsfond som riksdagen fattade beslut om år 1975, då länkad till en avsättning till arbetsmiljöfonder.

Det svenska näringslivets investeringar behöver öka kraftigt om den nödvändiga förstärkningen av den utlandskonkurrerande sektorn i vår ekonomi skall komma till stånd. Finansutskottet har i sitt betänkande om den ekonomiska politiken från i februari månad (FiU 1979/80:15) liksom i det betänkande FiU 1979/80:40 som slutbehandlas i dagarna mycket starkt betonat detta. Det nu framlagda förslaget får därför ses som både ett inslag i avtalsuppgörelsen - genom att den utdelningsbara vinsten i nuvarande läge reduceras - och som ett led i en nödvändig investeringsökning. Utskottet tillstyrker sålunda förslaget i dess huvuddrag, även med beaktande av att det innebär skatteförluster för staten.

Det redan i anslutning till propositionen 1979/80:150 väckta förslaget i motionen 1979/80:2063 av Olof Palme m. fl. om obligatorisk avsättning av viss del av företagens vinster för år 1980 och som därefter preciserats i

SkU 1979/80:62

motionen 1979/80:2080 skiljer sig endast i begränsade hänseenden från förslaget i propositionen.

Motionärerna anser att gränsen för obligatorisk avsättning bör gå vid 200 000 kr. i stället för vid i propositionen föreslagna 1 milj. kr. Finansutskottet anser att i första hand administrativa grunder här bör vara avgörande. Utskottet tillstyrker att gränsen sätts vid 1 milj. kr.

Vad gäller frågan om i vilka former de anställda bör beredas tillfälle att öva inflytande över utnyttjande av medel på vinstfond konstaterar utskottet att det föreslås ske i samma former som gäller vid utnyttjande av investeringsfond. Det innebär ett obligatoriskt samrådsförfarande i företaget mellan företagsledning och de anställda. Det markeras i propositionen att den tillståndsgivande myndigheten bör fästa stort avseende vid de anställdas synpunkter.

Utskottet noterar att de anställdas inflytande i beslut om ianspråktagande av fondmedel i de motioner i denna fråga som tidigare väckts från socialdemokratiskt håll avsågs komma till uttryck på det sätt som nu föreslås i propositionen om uppbyggnad av vinstfonder. I motionen 1979/80:2080 som väckts i anledning av den nu aktuella propositionen begär motionärerna att arbetstagarorganisationerna skall få rätt att på eget initiativ väcka förslag hos arbetsmarknadsmyndigheterna om att ett företags vinstfond skall tas i anspråk.

Utskottet har svårt förstå fördelarna med en ordning av denna innebörd. Investeringar i ett företag bör övervägas i samråd mellan företagsledning och anställda. På samma sätt som de anställdas synpunkter bör tillmätas stor vikt vid besluten om ianspråktagande av medel så är det inte rimligt att tänka sig att en investering kan komma till stånd om företagsledningen finner den mindre lämplig. Utskottet avstyrker med det anförda bifall till yrkandet 4 i motionen 2080.

I motionen 2080 yrkas slutligen att riksdagen nu skulle fatta beslut också om insättning på tillfälligt vinstkonto avseende 1981 års vinster. Utskottet avstyrker detta. Utskottet anser frågan vara för tidigt väckt. I vart fall bör det ekonomiska utfallet för företagen av verksamheten under år 1980 avvaktas innan ställning tas till 1981 års vinster.

Vad gäller det i motionerna 1979/80:2066 och 2079 väckta förslaget att 25 % av företagens vinster skulle avsättas till en samhällsägd investeringsfond för investeringar i samhällsägda industrier vill utskottet anföra följande.

De vinstmedel som i propositionen 181 föreslås föras till särskilda vinstkonton behövs för investeringar i framåtsyftande och lönsamma projekt i svenskt näringsliv under åren framöver. Ökade investeringar i samhällsägda företag måste ske från samma utgångspunkter och inte baseras på medel som hämtats från andra företag och andra näringsgrenar. Yrkandet avstyrks.

SkU 1979/80:62

35 Övriga yrkanden

I motionen 2080 av Olof Palme m. fl. yrkas att riksdagen beslutar att upphäva indexregleringen av inkomstskatteskalorna fr. o. m 1981. Vidare yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till skatteomläggning för 1981 i enlighet med vad som anförts i motionen.

Det är enligt utskottets mening uppenbart att skattefrågorna måste komma upp till övervägande i höst inför den förestående avtalsuppgörelsen. Då får prövas vilka skattepolitiska åtgärder som är befogade. Vissa riktlinjer för skattepolitiken framöver anges i det reviderade budgetförslaget.

Utskottet konstaterar emellertid att de riktlinjer för skattepolitiken som anges i motionen är uttryck för en annan syn i dessa frågor än de som kommer till uttryck i propositionen. Till denna annorlunda syn hör uppfattningen att en produktions- eller produktionsfaktorskatt skulle lösa våra skatteproblem, en uppfattning som utskottet inte delar. Vad gäller indexregleringen vill utskottet hänvisa till de argument för behovet av indexreglering av skatteskalan som utförligt redovisades vid dess införande och som finansutskottet ställde sig bakom (FiU 1977/78:10). Utvecklingen därefter har enligt utskottets mening bekräftat behovet av indexjustering av skatteskalan. Vad som i motionen anförs i dessa frågor rubbar inte denna utskottets mening.

Slutligen några kommentarer i anledning av motionen 2079 av Lars Werner m. fl. Där begärs förslag om ett tak för avdrag vid 33 1/3 % av totalinkomsten. Förslag rörande mer omfattande förändringar i avdragsreglerna måste enligt utskottets mening grundas på noggranna överväganden. Utskottet konstaterar att direktiv för en prövning av dessa frågor har lämnats av budgetministern (Dir 1980:11).

Vad gäller det i motionen 2079 också väckta förslaget om åtgärder för att uppnå slopad momseffekt på livsmedel får utskottet konstatera att de livsmedelssubventioner som utgår över budgeten - och som nu föreslås kraftigt utökade - i mycket stor utsträckning leder till det av motionärerna åsyftade resultatet.

Stockholm den 28 maj 1980

På finansutskottets vägnar ERIC ENLUND

Närvarande: Eric Enlund (fp), Kjell-Olof Feldt (s). Lars Tobisson (m). Torsten Gustafsson (c), Paul Jansson (s), Bo Siegbahn (m), Per-Axel Nilsson (s), Rolf Rämgård (c), Anita Gradin (s). Roland Sundgren (s), Christina Rogestam (c), Christer Nilsson (s). Mona S:t Cyr (m). Torsten Karlsson (s) och Åke Persson (fp).

SkU 1979/80:62

36 Avvikande mening

Kjell-Olof Feldt, Paul Jansson, Per-Axel Nilsson, Anita Gradin, Roland Sundgren, Christer Nilsson och Torsten Karlsson (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Motionärerna anser" och på s. 5 slutar med "utskottets mening” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att för att inte begränsa verkningarna av den investeringsstimulans som de obligatoriska vinstavsättningarna syftar till bör beloppsgränsen sättas relativt lågt. En lämplig gräns synes vara 200 000 kr., men även företag med lägre årsvinster bör ha möjlighet att frivilligt sätta in medel på vinstkonto.

Vad gäller frågan om i vilka former de anställda bör ges tillfälle att öva inflytande över utnyttjandet av medel på vinstkonto delar utskottet motionärernas uppfattning att regeringens förslag behöver kompletteras. Förslaget om vinstavsättning ingår som en del i förutsättningarna för årets preliminära avtalsuppgörelse och innebär att löntagarna avstått en del av löneutrymmet till förmån för investeringsändamål. Mot den bakgrunden är det naturligt att arbetstagarorganisationerna också ges initiativrätt när det gäller att ta i anspråk medel på vinstkonto.

Administrativt skulle detta kunna ske genom en rätt att hos arbetsmarknadsstyrelsen väcka förslag om att ett visst företags medel på vinstkonto skall få tas i anspråk. Enligt motionärernas förslag skulle arbetsmarknadsmyndigheterna i samråd med företagsledning och arbetstagarorganisationerna sedan bereda ärendena och behovet av nyinvesteringar i regionen med hänsyn till bl. a. behovet att långsiktigt stärka sysselsättningen inom det berörda företaget.

I motionen 2080 yrkas slutligen att riksdagen nu skulle fatta beslut också om insättning på tillfälligt vinstkonto avseende 1981 års vinster. Utskottet instämmer i detta yrkande. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att redan nu lägga en god grund för 1981 års avtalsrörelse. Som en naturlig del bör då ingå att vinstavsättningskravet omfattar båda åren 1980 och 1981.

Vad gäller det i motionerna 1979/80:2066 och 2079 väckta förslaget att 25 % av företagens vinster skulle avsättas till en samhällsägd investeringsfond för investeringar i samhällsägda industrier vill utskottet anföra följande.

De vinstmedel som i propositionen 181 föreslås föras till särskilda vinstkonton behövs för investeringar i framåtsyftande och lönsamma projekt i svenskt näringsliv under åren framöver. Frågan om ökade investeringar i samhällsägda företag måste ske från samma utgångspunkter och inte baseras på medel som hämtats från andra företag och andra näringsgrenar. Yrkandet avstyrks.

SkU 1979/80:62

37 Övriga yrkanden

I motionen 2080 av Olof Palme m .fl. yrkas att riksdagen beslutar att upphäva indexregleringen av inkomstskatteskalorna fr. o. m. 1981. Vidare yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till skatteomläggning för 1981 i enlighet med vad som anförts i motionen.

Mot bakgrund av att propositionen saknar konkreta förslag om skattepolitikens utformning 1981 vill utskottet även här understryka vikten av att riksdagen redan nu inför nästa avtalsrörelse klargör vilka betingelser som gäller på skatteområdet. En produktionsskatt skulle därvidlag uppenbarligen lösa en del problem som vårt nuvarande skattesystem brottas med. Vad gäller indexregleringen vill utskottet hänvisa till de argument av såväl stabiliserings- som fördelningspolitisk natur mot indexregleringen som redovisats vid dess införande (FiU 1977/78:10). Utvecklingen därefter har enligt utskottets mening bekräftat farhågorna med indexjustering av skatteskalan. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen 2080.