Med anledning av motioner om rekreationspolitiken
KrU 1981/82:10
Kulturutskottets betänkande 1981/82:10
med anledning av motioner om rekreationspolitiken
I detta betänkande behandlar utskottet åtta motioner i vilka aktualiseras frågor rörande riktlinjer för turism och rekreationspolitiken, inrättande av en särskild myndighet för turism och rekreation, ökat byggande av samhälleligt ägda fritidshus, utbyggnad av turism och rekreation i Ljusnandalen samt insatser för att utveckla fjällturismen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från beredningen för turism och rekreation (rekreationsberedningen).
Motionsyrkanden
De inledningsvis redovisade motionerna är följande, nämligen
1980/81:539 av Stig Alftin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av de synpunkter som utvecklats i motionen när det gäller statliga insatser för utveckling av bl. a. Ljusnandalens primära rekreationsområde,
1980/81:544 av Gunnar Nilsson m. fl. (s) vari, såvitt nu är i fråga, yrkas
1. att riksdagen anhåller att regeringen utarbetar ett konkret handlingsprogram för hur riktlinjerna från rekreationsberedningens rapport ”Statliga insatser för turism och rekreation” skall förverkligas när det gäller de primära rekreationsområdena,
1980/81:957 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag för att hävda allemansrätten i primära rekreationsområden, stoppa exploateringen och möjliggöra för vanliga människor att utnyttja de primära rekreationsområdena i enlighet med vad som sägs i motionen,
2. att riksdagen uttalar sig för och hos regeringen hemställer om förslag till en semester- och rekreationsfond, att förvaltas av fackföreningarna och finansieras genom en särskild avgift på företagens omsättning,
1980/81:1262 av Stina Eliasson (c) och Eivor Nilson (c) i vilken - i anslutning till motion 1980/81:1668 om en ny myndighet för turism och rekreation - yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den nya myndigheten lokaliseras till Östersund,
1980/81:1666 av Sven Lindberg (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en mera åtgärdsinriktad politik på rekreationsområdet,
1 Riksdagen I98II82. 13 sami. Nr 10
KrU 1981/82:10
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ordning och fördelning av medel till fjärrekreationsanläggningar,
3. att riksdagen beslutar sammanföra medel till fjärrekreationsanläggningar samt stöd till programarbetet i de primära rekreationsområdena i enlighet med vad som förordas i motionen,
1980/81:1668 av Kjell Mattsson (c) och Olle Eriksson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att bemyndiga regeringen att genomföra en omorganisation av statens handläggning av turist- och rekreationsfrågor i enlighet med i motionen skisserat förslag,
1980/81:1675 av Erik Wärnberg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar begära att regeringen låter utreda möjligheterna för att få till stånd ett ökat byggande av fritidshus för uthyrning i samhällelig regi eller genom allmännyttiga bostadsföretag,
1980/81:1880 av Gabriel Romanus (fp) och Boije Stensson (fp) vari — med hänvisning till vad som anförts i motion 1980/81:1879 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utvecklingsinsatser för Ijällturismen.
Motionerna 1262 och 1668 om en särskild myndighet för turist- och rekreationsfrågor Motivering I
motion 1668 erinras om att frågor som rör turist- och rekreationspolitiken handhas av flera departement och av en rad statliga myndigheter. Kommuner och landsting gör stora insatser på detta område. Motionärerna anser att den statliga organisationen nu behöver förstärkas bl. a. för att få till stånd en rationalisering och en bättre samordning av verksamheten. De förordar därför att rekreationsberedningen i dess nuvarande form avvecklas och att en särskild myndighet inrättas. Denna bör överta beredningens uppgifter liksom de beräknings- och planeringsfunktioner för vilka naturvårdsverket svarar samt frågor rörande fritidsbåtar och vandringsleder i fjällen och ijällsäkerhet.
I motion 1262 föreslås att den i motion 1668 föreslagna särskilda myndigheten för turist- och rekreationsfrågor förläggs till Östersund. Motionärerna motiverar sitt förslag med bl. a. att det finns en tvåårig turism- och rekreationslinje vid högskolan i Östersund. Genom verksamheten vid ”Utvecklingscentrum Turism” är högskolan även inkopplad på forskning och praktiskt utvecklingsarbete på detta område.
KrU 1981/82:10
3 Utredningsförslag
Utredningen (Jo 1979:07; särskild utredare: landshövding Harald Pettersson) om den statliga rekreations- och turistpolitiken (TUREK) redovisar i delbetänkandet (SOU 1981:28) Turism och friluftsliv sina överväganden om hur det centrala statliga myndighetsansvaret bör organiseras. Två alternativa lösningar presenteras varav den ena innebär att en ny central myndighet bildas och den andra att verksamheten placeras in i befintliga organ.
Utredaren förordar inte uttryckligen något av dessa två alternativ utan säger i betänkandet avslutningsvis att ett beslut beträffande turismens och friluftslivets administration enligt hans uppfattning bör anstå till dess klarhet vunnits beträffande den politiska inriktningen och de långsiktiga resurserna för turism och friluftsliv. Han anser att de förslag som lagts fram i betänkandet tillsammans med det material remissbehandlingen av materialet kan ge bör möjliggöra en viss handlingsberedskap. I anslutning till ett samlat rekreationspolitiskt beslut bör det finnas goda förutsättningar att utan ytterligare tidsutdräkt också fatta beslut beträffande den centrala statliga administrationen på området.
Remissyttrande
Såvitt gäller den i motion 1262 aktualiserade frågan om lokaliseringen av en eventuell särskild myndighet för turist- och rekreationsfrågor uttalar rekreationsberedningen i sitt yttrande att beredningen förutsätter att frågan prövas efter de regler och uttalanden som antagits av riksdagen.
Motionerna 544, 957 och 1666 om riktlinjer för den statliga rekreationspolitiken Motivering Förslagen
i motionerna 544 och 1666 anknyter till rekreationsberedningens rapport (Ds Jo 1978:2) Statliga insatser för turism och rekreation. I båda motionerna erinras om att beredningen där konstaterat att utvecklingen i de primära rekreationsområdena inte inneburit att de sociala målen för rekreationspolitiken har förverkligats.
Eftersom det ekonomiska läget just nu gör det svårt att satsa stora ekonomiska resurser på detta område måste enligt motion 544 andra åtgärder vidtas omedelbart. Ett målinriktat statligt handlingsprogram för de primära rekreationsområdena bör upprättas. Samhället bör dra upp riktlinjer både för egna insatser och för vad turistorgan, kommuner och landsting förväntas göra. Samhällsingripanden måste göras mot privatiseringen av de mest attraktiva delarna inom dessa områden. Vidare behövs det större ekonomiska resurser exempelvis i form av särskilt stöd för kommuner och folkrörelser som vill satsa på kollektiva rekreationsanläggningar. Det statliga handlingsprogrammet bör omfatta riktlinjer för hur det tl Riksdagen 1981/82. 13 sami. Nr 10
KrU 1981/82:10
ekonomiska stödet för turism och rekreation skall utvecklas och samordnas. I detta bör också ingå större ekonomiska möjligheter för kommunerna att förköpa mark för rekreationsändamål. Slutligen bör riktlinjer lämnas för den verksamhet som statliga myndigheter och företag m.fl. bedriver inom de primära rekreationsområdena.
I motion 1666 uttalas att rekreationsberedningens viktigaste förslag, nämligen om tillskapande av ett rekreationspolitiskt investeringsstöd, hittills inte tagits upp. Motionären förutsätter att TUREK tar upp frågan om hur ett investeringsstöd skall kunna finansieras i samband med förslag till ekonomiskt stöd till rekreationslivet. Han påpekar att statsmakterna nyligen återtagit en viktig del av redan beslutade positiva åtgärder, nämligen markförvärvsstödet till kommunerna för inköp av mark inom de primära rekreationsområdena. Detta är beklagligt - säger han - eftersom markfrågorna är de kanske viktigaste att lösa i flertalet primära rekreationsområden. Vidare uttalar han att det är väsentligt att en samordning sker på central nivå av hur investeringsmedlen på bästa sätt bör användas för att bl. a. genomföra de planer som nu arbetas fram i de primära rekreationsområdena. Därför bör rekreationsberedningen i stället för naturvårdsverkets delegation för anläggningsstöd till idrotten ansvara för hur det nu begränsade investeringsstödet skall användas för att det skall ge största möjliga effekt.
Även i motion 957 påtalas behovet av ett handlingsprogram för de primära rekreationsområdena. Motionärerna framhåller att det är nödvändigt med ekonomiska satsningar från samhällets sida eftersom det sedan några år bedrivs en alltmer ohämmad privat exploatering av olika attraktiva områden. Alternativa former till de nuvarande privatägda stugbyarna måste utvecklas. Det behövs snabba beslut för att hävda allemansrätten, inte minst i fråga om de attraktiva fjäll- och kustområdena. I motionen skisseras ett åtgärd sprogram med bl. a. följande innehåll:
Bygg- och planstopp medan man utreder hur bebyggelsen skall se ut, lokaliseras, dimensioneras och ägas.
Stopp för alla privata markköp inom alla primära rekreationsområden, om marken skall användas till fritidshus e. d.
Omprövning av alla fysiska detaljplaner.
Statlig hjälp av större omfattning för att snabbt få fram genomtänkta planer för i första hand de primära rekreationsområdena.
Ett kraftigt utbyggt stöd till kommuner samt till andra allmännyttiga och kooperativa organ och stiftelser, så att de kan organisera och förvalta de anläggningar som behövs för övernattning och kommunikation inom attraktiva naturområden.
Statlig subvention som gör det möjligt för vanliga människor utan kapital att åka till och vistas i primära rekreationsområden.
Ett omfattande regionalpolitisk! stöd till de kommuner som inom sina gränser har primära rekreationsområden.
KrU 1981/82:10
5 Rekreationsberedningens rapport
I rapporten (Ds Jo 1978:2) Statliga insatser för turism och rekreation har rekreationsberedningen redovisat de erfarenheter som vunnits av det hittills utförda arbetet samt gett vissa synpunkter på den fortsatta verksamheten. Beredningen har sammanfattningsvis föreslagit att ökade förutsättningar för en utveckling av primära rekreationsområden och andra viktiga områden för turism och rekreation tillskapas genom vissa förändringar i befintliga statliga stödformer, att möjligheterna för ett bättre utnyttjande av befintlig fritidsbebyggelse prövas samt att ”glesbygdsturism” stimuleras, att en ny markförvärvslånefond inrättas,
att ett rekreationspolitiskt investeringsstöd (lån och/eller bidrag) inrättas,
att för viktigare rekreationsområden utarbetas översiktliga utvecklingsprogram för turism och rekreation som redovisar intentioner, ambitionsnivå och handlingslinjer, att särskilda insatser görs i vissa primära rekreationsområden där utvecklingsåtgärder är mycket angelägna.
Beredningen har vidare som kunskapsfrämjande åtgärder föreslagit att en kartläggning sker av fritidsvanor och önskemål samt de hinder som medför att många människor inte kan nyttja sin fritid på önskat sätt, att en studie görs av turistbranschens förutsättningar och problem, att en studie görs av turismens samhällsekonomiska effekter, att ökad satsning görs på forsknings- och utvecklingsarbete inom rekreationssektorn,
att frågan om vilka åtgärder som bör vidtas för att förbilliga transporterna till landets rekreationsområden utreds.
Pågående utredningar
Utredningen (Jo 1979:07) om den statliga rekreations- och turistpolitiken (TUREK) skall enligt sina direktiv lägga fram förslag om en förenklad, samordnad och effektiviserad statlig administration inom turist- och rekreationssektorn. Den skall som ett led i arbetet med den organisatoriska samordningen också se över och sammanställa redan tillgänglig information som berör rekreations- och turistsektorn i Sverige.
Därvid bör de vanligast förekommande hindren för den enskilde att utnyttja det befintliga utbudet av rekreation särskilt beskrivas. Likaså bör de förslag till åtgärder som kommit fram redovisas.
Sammanfattningsvis bör utredningen ge underlag för en samlad rekreationspolitisk bedömning, däri inbegripet en bedömning av vilka insatser som erfordras för att skapa jämlikhet i fråga om människors möjligheter att utnyttja den ökade fritiden.
KrU 1981/82:10
6 Fritidsboendekommittén (Bo 1978:01) som tillkallades år 1978 har i uppdrag att utreda frågan om fritidsboendets framtida utveckling. I direktiven anförs bl. a. följande.
Utgångspunkten för kommitténs arbete skall vara att alla samhällsgrupper skall ha frihet att välja mellan olika sätt att utnyttja fritiden. Samhället bör medverka härtill och till att fritidsboendet utvecklas i former som är förenliga med naturvårdens krav och kravet på god hushållning med naturresurser, energi och samhällsekonomiska resurser.
Investeringar i enskild fritidsbebyggelse tar i anspråk betydande kapitaloch arbetskraftsresurser. Fritidsbebyggelsens samhällsekonomiska konsekvenser är ofullständigt kartlagda, och kommittén bör därför analysera dessa frågor.
Vidare bör kommittén analysera hur önskemålen om olika former för fritidsbostäder kan komma att utvecklas. Kommittén bör också särskilt studera vilka nya former av fritidsboende som har växt fram under senare tid eller som kan förväntas i framtiden.
Kommittén bör beakta att utrymmet för ytterligare fritidsbebyggelse är begränsat i vissa delar av landet. Den bör vid sina överväganden beakta markfrågorna och därvid utnyttja bl. a. det material som tas fram inom ramen för den fysiska riksplaneringen.
Nya upplåtelseformer för fritidsbebyggelse håller på att utvecklas på skilda håll i landet. Bl. a. förekommer ”försäljning” av nyttjanderätter för en viss del av året under en viss tidsperiod. Kommittén bör granska hur olika upplåtelseformer harmonierar med lagstiftningen på olika områden samt föreslå eventuella lagändringar.
Under senare år har prisutvecklingen på enskilt ägda fritidsfastigheter varit mycket kraftig. Det gäller speciellt i de delar av landet där efterfrågan på fritidshus är stor. Samtidigt har kostnaderna för att bedriva uthyrning av fritidshus ökat, vilket i många fall har lett till ökade hyreskostnader. Denna utveckling har gjort att det har blivit svårare för stora medborgargrupper att förvärva eller att hyra en fritidsbostad. Kommittén bör studera utvecklingen av kostnader, värden och priser vad gäller såväl egenägda som hyrda fritidsbostäder samt föreslå åtgärder som gör det möjligt att skapa ett utbud av fritidsbostäder vilket är anpassat till efterfrågan. Kommittén bör vidare föreslå åtgärder för att motverka spekulation i mark som är attraktiv för utbyggnad av fritidsbostäder.
"Icke-resandet” Delrapport (1981:12) av semestervaneundersökningen (SEVA 80)
Turistrådet har år 1980 på uppdrag av rekreationsberedningen bl. a. genomfört en enkät för att undersöka svenska folkets semestervanor och val av olika målområden i Sverige. I en delstudie behandlas ickeresandet och skäl till varför man inte rest. Sammanfattningsvis konstateras följande.
KrU 1981/82:10
37,1 %, ca 2,3 miljoner individer av alla i åldern 15 år och äldre, gjorde ingen fritids- eller semesterresa under perioden maj-september 1980.
Nästan 1/5 av dessa 2,3 miljoner, eller 6,5 % av Sveriges befolkning som är 15 år och äldre, har överhuvudtaget inte råd med att göra någon fritidseller semesterresa som medför minst en övernattning utanför bostaden. Ca 1/3 av dessa har en bruttoinkomst understigande 50000 kronor/år.
Hos låginkomsttagarna är ekonomin en av huvudorsakerna till att de inte företog någon fritids- eller semesterresa.
Av de 800000 ålderspensionärer vi har i landet gjorde ca 60%, eller 480000, inte någon fritids- eller semesterresa under perioden maj-september 1980.
Nästan 900000 personer, som inte företog någon fritids- eller semesterresa under perioden maj—september 1980, bor i friliggande villa/småhus. Ca 305000 av dessa har inget intresse av att resa eller anser att de har tillräckliga rekreationsmöjligheter på hemorten.
Remissyttrande
Beträffande motion 544 påpekar rekreationsberedningen att riksdagen som en följd av beredningens rapport Ds Jo 1978:2 för tre budgetår anvisat sammanlagt 12 milj. kr. som stöd till utvecklingsprogramarbete inom de 25 primära rekreationsområdena. Rekreationsberedningen har regeringens uppdrag att under år 1982 redovisa arbetets resultat samt att ur ett riksperspektiv göra bedömningar och föreslå statliga åtgärder för att främja turismens och rekreationens utveckling i områdena. Beredningens redovisning bör vara ett av underlagen för att åstadkomma det i motionen efterlysta målinriktade statliga handlingsprogrammet för områdenas framtid. Ett annat viktigt underlag förutsätts av beredningen bli den turist- och rekreationspolitiska utredningens (TUREK) fortsatta arbete, från vilket resultat likaså väntas föreligga under 1982.
Till de frågor som i beredningens redovisning till regeringen kommer att ges stor tyngd hör markfrågan om tillgänglighet och kommunala markförvärvsmöjligheter samt behovet av kollektiva rekreationsanläggningar mot bakgrund av de senaste årens utveckling främst vad gäller fritidsboendet.
Förslagen i motion 1666 kommenterar rekreationsberedningen på följande sätt.
Att kartlägga omfattningen av och motiven till att svenskar inte gör någon semesterresa ingår som en del i det stora undersökningspaket som beredningen avtalat med turistrådet att genomföra i syfte att öka marknadskunnandet både ute i de primära rekreationsområdena och för beredningens egen del inför nästa rapport till regeringen år 1982. En delrapport som behandlar dessa frågor har i dagarna framlagts av turistrådet.
Motionsförslaget att rekreationsberedningen i stället för naturvårdsverkets delegation för anläggningsstöd till idrotten borde svara för fördelningen av det nuvarande begränsade investeringsstödet kan sägas anknyta till ett av alternativen i TUREK:s delbetänkande om den centrala administrationen. Möjligheterna att tillgodose motionen i detta avseende torde därför
KrU 1981/82:10
bli beroende av kommande ställningstaganden till delbetänkandet och av TUREK:s fortsatta arbete.
I fråga om motion 957 konstaterar rekreationsberedningen att denna motion huvudsakligen behandlar markens tillgänglighet och exploatering inom de primära rekreationsområdena. Från beredningens sida har områdena uppmanats att i sina utvecklingsprogram särskilt beskriva eventuella problem med marktillgång och exploatering. Beredningen tror sig därigenom kunna få en god bild av den nuvarande situationen som underlag för förslag om lämpliga åtgärder ur ett riksperspektiv.
När det gäller huvudmannaskapsformer för rekreationsanläggningar, erforderliga statliga stödformer och olika vägar att finansiera stöd kommer även dessa frågor att tas upp i beredningens redovisning. I de löpande kontakter som beredningen har med ansvariga för programarbetet i de primära rekreationsområdena har framkommit att man lokalt och regionalt ser frågorna om statligt stöd som väsentliga för utvecklingen.
Tidigare riksdagsbehandling
Förslagen i rekreationsberedningens rapport behandlades av kulturutskottet vid två tillfallen under riksmötet 1978/79 (KrU 1978/79:15 och KrU 1978/79:22). Utskottet erinrade därvid om att utskottet tidigare betonat behovet av ökade resurser på det fritidspolitiska området för att nå de mål som det rått stor enighet om samt vidare om att utskottet förordat att en kompletterande fritidspolitisk utredning skulle tillkallas. Utskottet framhöll samtidigt att vad utskottet anfört om behovet av en kompletterande utredning givetvis inte skulle tolkas så att utredningsarbetet fick förhindra varje ställningstagande till förslagen i rekreationsberedningens rapport. Denna borde kunna läggas till grund för beslut av statsmakterna. Riksdagen följde utskottet. Förslag om ett målinriktat statligt handlingsprogram för hur riktlinjerna för turism och rekreation skall förverkligas i de primära rekreationsområdena avvisades av kulturutskottet i maj 1980 (KrU 1979/ 80:30). Utskottet erinrade därvid om rekreationsberedningens uppdrag. Utskottet underströk ånyo att pågående planerings- och utredningsarbete inte får förhindra varje ställningstagande till de förslag rekreationsberedningen lade fram år 1978 eller leda till uppskov med åtgärder på de områden där det redan finns tillräckligt beslutsunderlag. Riksdagen följde utskottet.
Även ett motionsyrkande om att TUREK skulle få i uppdrag att föreslå åtgärder mot s.k. privatisering av attraktiva områden inom de primära rekreationsområdena avstyrktes av utskottet i sistnämnda betänkande. Som skäl härför angavs att det enligt utskottets bedömning inte erfordras några tilläggsdirektiv till utredningen för att den vid sina förslag till åtgärder skall beakta de konsekvenser i fråga om kategoriuppdelning inom rekreationslivet som en privatisering av attraktiva rekreationsområden leder till.
KrU 1981/82:10
9 Företrädarna för det socialdemokratiska partiet reserverade sig mot avstyrkandet av motionen. Riksdagen följde utskottet.
Våren 1981 avslog riksdagen på utskottets förslag (KrU 1980/81:24) ett yrkande av samma innebörd som det ovan nämnda.
1 samma betänkande behandlade utskottet ett förslag om att TUREK skulle ges en bredare parlamentarisk sammansättning. Utskottet uttalade därvid att det bör ankomma på regeringen att pröva på vilket sätt utredningen skall ges ett parlamentariskt inslag och hur olika intressen och åsiktsriktningar därvid skall bli företrädda. Riksdagen gav på utskottets förslag detta som sin mening till känna för regeringen.
Moderata samlingspartiets företrädare i utskottet reserverade sig.
Motion 957 om en semester- och rekreationsfond
Motivering
Ett viktigt motiv för alternativa former för fritidsboendet är enligt motion 957 att stora grupper, framför allt lågavlönade barnfamiljer, inte har råd att åka på någon semester. Syftet med den i motionen föreslagna fonden är att fackföreningarna genom denna skall kunna köpa in och bygga fritidsanläggningar. Från fonden skall man även kunna ge semesterbidrag till lågavlönade och till den som på grund av arbetsförhållanden behöver särskild vila och rekreation.
Tidigare riksdagsbehandling
Kulturutskottet avstyrkte år 1980 (KrU 1979/80:30) ett förslag om inrättande av fackföreningslorvaltade fonder för byggande av fritidsanläggningar, finansierade genom en avgift på företagens omsättning. Utskottet anförde därvid att något sådant förslag enligt vad utskottet inhämtat inte aktualiserats av de två största löntagarorganisationerna. Riksdagen följde utskottet.
Motion 1675 om ökat byggande av samhälleligt ägda fritidshus
Motivering
I motion 1675 erinras om att antalet fritidshus för uthyrning enligt rekreationsberedningens beräkningar uppgår till ca 7 000 och att detta inte torde motsvara existerande behov. Motionärerna hävdar att den ökning av antalet andelshus som skett på senare tid beror på att kostnaderna för att skaffa ett eget fritidshus är så höga. Det vore, anser de, bättre om kommuner, stiftelser eller allmännyttiga bostadsföretag kunde uppföra fritidshus och hyra ut dem för självkostnadspris. Om denna uthyrningsverksamhet skall kunna konkurrera med andelshusen krävs dock ett statligt stöd som motsvarar de skatteförmåner som andelshusen får genom ränteavdrag.
KrU 1981/82:10
10 Utredningsförslag
I rapporten (SOU 1979:54) Hushållning med mark och vatten behandlas mer långsiktiga frågeställningar som kan behöva uppmärksammas i den fysiska riksplaneringen. I fråga om fritidsboende och turism anförs bl. a. följande.
Fritidsbebyggelsen i Sverige har utvecklats snabbt. I vissa delar av landet har utvecklingen medfört konflikter med motstående markanvändningsintressen. Det gäller särskilt vid kuster och insjöar samt i älvdalar och fjällområden där konflikter med i första hand friluftslivets intressen har gjort sig gällande. I stora delar av landet som är attraktiva för fritidsbebyggelse torde dock denna kunna utvecklas utan att konflikter med annan markanvändning behöver uppkomma. Detta, liksom angelägenheten av att skapa goda förutsättningar för andra boendeformer än enskilt fritidsboende och för turism, förutsätter att fritidsbebyggelsen utvecklas planmässigt.
I fråga om problem och åtgärdsförslag påpekas bl. a. att fritidsbebyggelsens absoluta tillväxt under perioden 1970—1975 har varit betydande inom flertalet områden med geografiska riktlinjer, dvs. kuster, större insjöar, älvdalar och fjäll.
För några av de områden som har uppmärksammats särskilt i den fysiska riksplaneringen har lantmäteriverket sammanställt uppgifter om fritidsbebyggelsens utveckling under åren 1976 och 1977. Lantmäteriverkets inventering visar bl. a. att i fjällkommunerna i Kopparbergs och Jämtlands län har ökningen av antalet fritidshus stigit från i genomsnitt ca 900 fritidshus per år under perioden 1970-1975 till ca 1 300 under åren 1976 och 1977 eller med ca 45%. Ökningen är särskilt stor i Kopparbergs län. I det södra fjällområdet finns dessutom omfattande planer på ytterligare enskild fritidsbebyggelse och anläggningar för turism och rekreation. En fortsatt kraftig tillväxt av den enskilda fritidsbebyggelsen kan komma i konflikt med naturvårdens, friluftslivets och kulturminnesvårdens riksintressen i det södra fjällområdet, som dessutom har utpekats som ett primärt rekreationsområde.
När det gäller de primära rekreationsområdena anförs i rapporten att utvecklingen av enskild fritidsbebyggelse är det f. n. mest påtagliga markanvändningsproblemet. Enligt lantmäteriverkets inventering av fritidsbebyggelsen finns en betydande andel av landets fritidshus inom dessa områden. Tillväxttakten under perioden 1970-1975 har dessutom varit högre i dessa områden än i landet i övrigt. En fortsatt kraftig tillväxt inom vissa av landets primära rekreationsområden innebär ett hot mot områdenas naturoch rekreationsvärden.
Remissyttrande
Rekreationsberedningen anför i sitt yttrande till kulturutskottet följande.
Frågor om fritidsboendets inriktning och konsekvenser behandlas av
KrU 1981/82:10
naturliga skäl inom fritidsboendeutredningen, vars slutredovisning väntas föreligga i böljan av 1982. Problem med fritidsbebyggelsens utveckling kommer emellertid också att behandlas i de primära rekreationsområdenas utvecklingsprogram. Utbyggnads- och finansieringsmöjligheter för mer kollektiva former av fritidsboende torde komma att bli en betydande fråga i flera områdens program. Beredningen förutsätts liksom fritidsboendeutredningen återkomma med synpunkter och eventuella förslag i denna fråga.
Motion 539 om utbyggnad av turism och rekreation i Ljusnandalen
Motivering
I motionen behandlas de förslag för en utveckling av turism i Ljusnandalen som har lagts fram av en särskild utredningsgrupp. Bland de frågor som motionärerna anser viktiga att lösa märks anläggningsstöd och möjligheter till lån för kommunala förvärv av fritidsmark. De önskar att speciella regler tillskapas för dessa lånebehov i enlighet med vad rekreationsberedningen har angivit för den föreslagna markförvärvslånefonden. Vidare bör från anslagen för beredskapsarbeten medel fa anslås för att utveckla primära rekreationsområden.
Motionärerna menar i likhet med rekreationsberedningen att ett allsidigt utnyttjande av de primära rekreationsområdena inte kan komma till stånd utan att staten går in med ett särskilt investeringsstöd till kommunerna. Samhället måste på olika sätt stödja de kommuner som lokalt har ansvar för att utveckla dessa områden.
Remissyttrande
Rekreationsberedningen anför i sitt yttrande att den ännu inte har påbörjat någon utvärdering av det programmaterial som redovisats bl.a. från Ljusnandalen. Flera av de problem som berörs i motionen - t. ex. stödområdesindelningen, användning av beredskapsmedel samt behov av markförvärvslån och investeringsmedel - kommer med all sannolikhet att behandlas i beredningens rapport till regeringen. Vad gäller markförvärvsoch investeringsstöd har beredningen i sin senaste medelsframställning aviserat att utvecklingsprogramarbetet kommer att påvisa behov av sådana statliga åtgärder.
Utvecklingsprogram 80 Ljusnandalen
Bollnäs och Ljusdals kommuner bedriver sedan 1977 en gemensam planering och utredningsverksamhet i syfte att ge ett samordnat underlag för fortsatta kommunala utvecklingsinsatser för turismen. Utredningsarbetet genomförs stegvis i enlighet med antaget arbetsprogram. Arbetet har hittills resulterat i ett program benämnt Utvecklingsprogram 80. I detta redovisas förslag till framtida inriktning för turismen i Ljusnandalen och ges en rad förslag till utvecklingsinsatser.
KrU 1981/82:10
12 Motion 1880 om utvecklingsinsatser för fjällturismen
Motivering
I den motivering till yrkandet i motion 1880 som lämnas i motion 1879 anförs att det behövs en måttlig utbyggnad av leder och övernattningsstugor i fjällvärlden om fler turister skall kunna tas emot. Härför liksom för renoveringar och utbyggnader av de större fjällanläggningarna är det nödvändigt med ett tillskott av allmänna medel. Fjällturism i enklare former måste ses som en del i en social rekreations- och turistpolitik som bör ha samhällets stöd, säger motionärerna.
Tyngre utbyggnader för fjällturism bör förläggas till platser som redan nu har anläggningar. Som exempel härpå nämns Riksgränsen. Abisko, Kvikkjokk och Hemavan. Vidare behövs informationscentraler i anslutning till de större vandringslederna eller till nationalparkerna. Fjällsäkerhets verksamheten bör fa ökade resurser. Ytterligare ett önskemål som förs fram är att ett nationalparksmuseum inrättas i Jokkmokk.
Remissyttrande
Rekreationsberedningen påpekar att synpunkterna om utbyggnad av vandringsleder och stugor i tjällen enligt vad beredningen erfarit överensstämmer med de planer som naturvårdsverket och berörda länsstyrelser arbetar efter. Mycket stora insatser har på senare år gjorts för fjällturismen framför allt med statliga medel via beredskapsarbeten.
Vad beträffar nationalparksmuseet i Jokkmokk finns det f. n. långt framskridna planer på ett förverkligande.
Utskottet
Frågor som rör turist- och rekreationspolitiken är — som framgår av inledningen till detta betänkande - föremål för utredning och genomlysning inom flera statliga organ och kommittéer. Beredningen för planering och samordning av de statliga insatserna för turism och rekreation - rekreationsberedningen — skall bl.a. stödja och följa upprättandet av utvecklingsprogram för de primära rekreationsområdena. Beredningen skall senast under år 1982 till regeringen redovisa programarbetet i dess helhet samt de bedömningar och förslag som den med anledning härav vill föra fram utifrån ett riksperspektiv. Andra viktiga utredningar på området är utredningen (Jo 1979:07) om den statliga rekreations- och turistpolitiken (TUREK) och fritidsboendekommittén (Bo 1978:01). TUREK har under sommaren 1981 i ett delbetänkande (SOU 1981:28) Turism och friluftsliv lagt fram sina överväganden rörande det centrala myndighetsansvaret på detta område. Ett omfattande planeringsarbete med stark anknytning till den fysiska riksplaneringen bedrivs på kommunal och regional nivå. De
KrU 1981/82:10
synpunkter och förslag som läggs fram i de åtta motioner utskottet här behandlar berör olika aspekter av detta utredningsarbete.
Förslag om att en särskild myndighet för turist- och rekreationsfrågor skall inrättas förs fram i motion 1668. Enligt motion 1262 bör riksdagen begära att denna nya myndighet lokaliseras till Östersund. TUREK:s överväganden om alternativa lösningar för organisationen på den centrala myndighetsnivån som utskottet redovisat i det föregående har remissbehandlats och övervägs nu inom regeringskansliet. I avvaktan på regeringens ställningstagande och kommande förslag finnér utskottet inte anledning föreslå riksdagen att nu vidta någon åtgärd med anledning av motionerna.
I flera motioner efterlyses ett handlingsprogram för samhällets rekreationspolitiska insatser, i första hand för de 25 primära rekreationsområdena. Så uttalas i motion 544 att det behövs ett målinriktat statligt handlingsprogram för hur riktlinjerna för turism och rekreation skall förverkligas i de primära rekreationsområdena. Motionärerna pekar bl. a. på att det krävs större ekonomiska satsningar t. ex. särskilt stöd till kommuner och folkrörelser som vill satsa på kollektiva rekreationsanläggningar. De föreslår att riksdagen skall anhålla att regeringen låter utarbeta ett konkret handlingsprogram. Enligt motion 1666 behövs en mer åtgärdsinriktad politik på rekreationsområdet. Härmed torde motionären avse vissa förslag från rekreationsberedningen om inrättande av ett rekreationspolitiskt investeringsstöd, markförvärv sstöd och planeringsstöd. Han tar även upp rekreationsberedningens förslag om insatser i fem särskilt prioriterade primära rekreationsområden samt om en satsning för att stimulera s. k. glesbygdsturism. Yrkande 1 och 2 i motionen innebär att riksdagen i ett uttalande till regeringen skall ställa sig bakom de synpunkter i nu ifrågavarande hänseenden som förs fram i motionen.
Rekreationsberedningen anför i sitt remissyttrande att alla de frågor som aktualiseras i de motioner utskottet behandlar i detta betänkande har nära samband med de uppgifter som ålagts TUREK och fritidsboendeutredningen eller som beredningen själv avser att behandla i sin rapport till regeringen år 1982. Beträffande motion 544 anser beredningen att dess kommande redovisning bör utgöra ett viktigt underlag för att utarbeta det målinriktade statliga handlingsprogram som motionärerna efterlyser. Även resultatet av TUREK:s fortsatta arbete kommer att bli av betydelse i detta sammanhang. Beredningen uttalar vidare att frågor om marktillgänglighet och kommunala markförvärvsmöjligheter kommer att ges stor tyngd i redovisningen till regeringen. Viktigt blir även att klarlägga behovet av kollektiva rekreationsmöjligheter mot bakgrund av de senaste årens utveckling främst vad gäller fritidsboendet.
De synpunkter och förslag rörande behovet av riktlinjer för samhällets agerande påfriluftslivsområdet och behovet av ökade insatser som presenteras i motionerna 544 och 1666 återfinns i flertalet av de övriga motioner
KrU 1981/82:10
som utskottet behandlar i detta betänkande. Allmänt anges som skäl för ökade ekonomiska bidrag att man bör underlätta för en bred allmänhet att utnyttja attraktiva rekreationsområden. Med anledning härav vill utskottet framhålla att en självklar utgångspunkt för det fortsatta utredningsarbetet och ställningstagandet till detta bör vara det sociala synsätt som enligt statsmakternas beslut skall gälla generellt för samhällets insatser för turism och rekreation. Av vikt för det fortsatta arbetet är även utskottets av riksdagen godkända uttalande våren 1981 om ett parlamentariskt inslag i TUREK.
Med hänsyn till pågående utredningsarbete och till vad rekreationsberedningen anfört anser sig utskottet inte böra föreslå riksdagen att göra någon framställning till regeringen i enlighet med yrkande 1 i motion 544 eller några uttalanden i enlighet med yrkandena 1 och 2 i motion 1666. Dessa yrkanden avstyrks alltså.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om att regeringen avser att under våren 1982 lägga fram förslag rörande regionalpolitiken. Häri torde även komma att ingå olika åtgärder för att stödja satsningar på turism i glesbygd.
Ytterligare ett yrkande i motion 1666 syftar till att få till stånd en samordning av användningen av investeringsstödet. Ansvaret för fördelningen av detta stöd som nu åvilar statens naturvårdsverks delegation för anläggningsstöd till idrotten bör enligt motionären föras över till rekreationsberedningen.
Rekreationsberedningen påpekar i sitt yttrande att detta förslag kan sägas anknyta till ett av alternativen i TUREK:s delbetänkande om det centrala myndighetsansvaret. Möjligheterna att tillgodose motionen i detta avseende torde därför bli beroende av kommande ställningstagande till TUREK:s organisationsalternativ och till dess fortsatta arbete, anför beredningen.
Utskottet har i det föregående intagit den ståndpunkten att riksdagen inte bör föregripa regeringens prövning av TUREK:s förslag genom att uttala sig för en speciell organisatorisk lösning av frågan om det centrala myndighetsansvaret på turist- och rekreationsområdet. Med hänsyn härtill avstyrks yrkande 3 i motion 1666.
Även i motion 957 påtalas behovet av ett handlingsprogram speciellt för de primära rekreationsområdena. Motionärerna förordar långtgående åtgärder och hemställer om ”förslag för att hävda allemansrätten i primära rekreationsområden, stoppa exploateringen och möjliggöra för vanliga människor att utnyttja de primära rekreationsområdena”.
Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående avstyrks motion 957 yrkande 1.
I samma motion önskas förslag om inrättande av fackföreningsförvaltade fonder för byggande av fritidsanläggningar. Dessa skulle finansieras genom en avgift på företagens omsättning.
KrU 1981/82:10
15 Rekreationsberedningen uttalar att den i sin kommande redovisning avser att ta upp frågor rörande formerna för huvudmannaskap för rekreationsanläggningar, erforderliga stödformer och olika vägar att finansiera stöd. Vidare anförs att det vid de löpande kontakter sorn beredningen har med ansvariga för programarbetet i de primära rekreationsområdena har framkommit att man lokalt och regionalt ser frågorna om statligt stöd som väsentliga för utvecklingen. Utskottet anser mot denna bakgrund inte att det finns anledning för riksdagen att göra någon framställning till regeringen av det slag som föreslås i motion 957. Yrkande 2 i motionen avstyrks alltså.
Regeringen bör enligt motion 1675 utreda möjligheterna att få till stånd ett ökat byggande av fritidshus avsedda för uthyrning genom kommuner eller allmännyttiga bostadsföretag. Som skäl för sitt förslag anför motionärerna att antalet fritidshus för uthyrning inte torde motsvara det behov som föreligger.
Utskottet finner att det är en angelägen fråga som motionärerna har aktualiserat. Även en bred allmänhet bör kunna få tillgång till fritidshus i attraktiva turistområden. Med anledning av yrkandet i motionen vill dock utskottet erinra om att fritidsboendekommittén bl. a. har i uppgift att föreslå åtgärder som gör det möjligt att skapa ett utbud av fritidsbostäder som är anpassat till efterfrågan.
Rekreationsberedningen erinrar härom i sitt yttrande över motionen och hänvisar till att problem med fritidsbebyggelsens utveckling också kommer att behandlas i de primära rekreationsområdenas utvecklingsprogram. Utbyggnads- och finansieringsmöjligheter för kollektiva former av fritidsboende torde komma att bli en betydande fråga i flera områdens program, säger beredningen. Även i den fysiska riksplaneringen uppmärksammas fritidsbebyggelsens tillväxt och de problem denna för med sig för markanvändningen inom områden som omfattas av starka bevarandeintressen från naturvårds-, friluftslivs- och kulturminnesvårdssynpunkt.
Med hänsyn till vad som anförts finner utskottet inte att en utredning enligt motionsyrkandet är påkallad. Utskottet avstyrker alltså motionen.
I motion 539 önskas statliga insatser till stöd för utvecklingen av Ljusnandalens primära rekreationsområde. De åtgärder som förordas är av generell natur och avser främst anläggningsstöd, vidgade möjligheter till lån för kommunala förvärv av fritidsmark, ändring av stödområdesindelningen och användningen av beredskapsmedel. Motionärerna understryker att det är nödvändigt att samhället på olika sätt stöder de kommuner som lokalt har ansvaret för att utveckla de primära rekreationsområdena.
Synpunkterna överensstämmer i allt väsentligt med förslag som förts fram i de motioner som utskottet behandlat i det föregående. Rekreationsberedningen som inte påbörjat någon utvärdering av programmaterialet från Ljusnandalen uttalar att flera av de problem som berörs i motionen
KrU 1981/82:10
sannolikt kommer att behandlas i beredningens rapport till regeringen. Vad gäller markförvärvs- och investeringsstöd påpekar beredningen att den i sin anslagsframställning för budgetåret 1982/83 aviserat att utvecklingsprogramarbetet kommer att påvisa behov av sådana statliga åtgärder.
Mot den här angivna bakgrunden finner utskottet det inte motiverat att riksdagen gör ett uttalande till regeringen i enlighet med yrkandet i motion 539 som alltså avstyrks.
Särskilda insatser för att utveckla fjällturismen förordas i motion 1880. Motionärerna anser att leder och övernattningsstugor i fjällen i viss utsträckning behöver byggas ut. Fjällsäkerhetsverksamheten bör få ökade resurser. Ytterligare ett önskemål i motionen är att ett nationalparksmuseum skall inrättas i Jokkmokk.
I sitt yttrande anför rekreationsberedningen att synpunkterna om utbyggnad av vandringsleder och stugor i fjällen överensstämmer med de planer som naturvårdsverket och berörda länsstyrelser arbetar efter. Vidare påpekas att mycket stora insatser på senare år har gjorts för ijällturismen framför allt med användande av statliga medel till beredskapsarbeten.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om att regeringen under våren 1981 beslöt om en väsentlig ökning av det statliga stödet till fjällturismen. Beslutet innebär att 20 milj. kr. under en treårsperiod skall ställas till förfogande för vissa mycket angelägna investeringsarbeten i fjällstationer samt stugor och leder i fjällregionen. Huvudparten, ca 15 milj. kr., skall utgå från medel som anvisats för regionalpolitiska ändamål och beredskapsändamål. Förslag om inrättande av ett fjällmuseum i Jokkmokk har lagts fram av en särskild arbetsgrupp på länsplanet vilken på regeringens uppdrag arbetar med att tillföra Jokkmokks kommun nya arbetsplatser.
Utskottet konstaterar att motionärernas önskemål i stor utsträckning blir tillgodosedda genom vad som beslutats och genom förverkligande av pågående planeringsarbete. Ett särskilt uttalande till regeringen från riksdagens sida i enlighet med motionsyrkandet är därför inte påkallat.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
1. att riksdagen avslår motionerna 1980/81:1668 och 1980/81: 1262 om inrättande av en central myndighet för turism och friluftsliv,
2. att riksdagen avslår motionerna 1980/81: 544 yrkande 1 och 1980/ 81:1666 yrkandena 1 och 2 om ett handlingsprogram för turism och rekreation,
3. att riksdagen avslår motion 1980/81:1666 yrkande 3 om ansvarsfördelning för investeringsstöd,
4. att riksdagen avslår motion 1980/81:957 yrkande 1 om förslag rörande de primära rekreationsområdena,
5. att riksdagen avslår motion 1980/81:957 yrkande 2 om inrättande av en av fackföreningarna förvaltad semester- och rekreationsfond.
KrU 1981/82:10
6. att riksdagen avslår motion 1980/81:1675 om byggande av samhälleligt ägda fritidshus,
7. att riksdagen avslår motion 1980/81:539 om utveckling av turism och rekreation i Ljusnandalen,
8. att riksdagen avslår motion 1980/81:1880 om åtgärder för att främja fjällturismen.
Stockholm den 10 november 1981
På kulturutskottets vägnar GEORG ANDERSSON
Närvarande vid ärendets slutbehandling: Georg Andersson (s), Karl-Eric Norrby (c), Kerstin Anér (fp), Tyra Johansson (s), Lars Ahlmark (m), Olle Eriksson (c), Elisabeth Fleetwood (m), Catarina Rönnung (s). Kerstin Andersson i Kumla (s). Bertil Hansson (fp), Ing-Marie Hansson (s), Maja Bäckström (s). Göran Persson (s), Gunnel Liljegren (m) och Cecilia Jensfelt (c).
Särskilt yttrande
Ett handlingsprogram för turism och rekreation (mom. 2)
Georg Andersson, Tyra Johansson, Catarina Rönnung, Kerstin Andersson i Kumla, Ing-Marie Hansson, Maja Bäckström och Göran Persson (alla s) anför:
I motion 1980/81:544 yrkar motionärerna att riksdagen hos regeringen anhåller om utarbetande av ett konkret handlingsprogram för hur riktlinjerna från rekreationsberedningens rapport ”Statliga insatser för turism och rekreation” skall förverkligas när det gäller de primära rekreationsområdena. I motionen uttalas att en del uppgifter i sammanhanget bör kunna läggas på turist- och rekreationspolitiska utredningen under förutsättning att denna — som f. n. är en enmansutredning — breddas och görs om till en större parlamentarisk utredning.
Under våren 1981 har kulturutskottet med anledning av ett i samma motion framställt yrkande uttalat att det bör ankomma på regeringen att pröva på vilket sätt den nuvarande enmansutredningen skall ges ett parlamentariskt inslag och hur olika intressen och åsiktsriktningar därvid skall bli företrädda. Detta uttalande gav riksdagen som sin mening till känna för regeringen. Därmed har förutsättningar skapats för utarbetande av ett konkret handlingsprogram enligt motionärens yrkande.
Enligt direktiven bör utredningen ge ett underlag för en samlad rekreationspolitisk bedömning. Detta inbegriper en bedömning av vilka insatser
KrU 1981/82:10
som erfordras för att skapa jämlikhet i fråga om människors möjligheter att utnyttja den ökade fritiden. Vi förutsätter att i dessa direktiv inryms kravet i motion 544 att ett handlingsprogram för statliga insatser för turism och rekreation i de primära rekreationsområdena skall tas fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981