Om lag om näringsförbud, m. m. (prop. 1985/86:126)

Näringsutskottets betänkande 1985/86:22

om lag om näringsförbud, m. m. (prop. 1985/86: 126)

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1985/86:126 (finansdepartementet) om lag om näringsförbud, m. m.,

dels fyra motioner som har väckts med anledning av denna proposition,

dels två motioner från allmänna motionstiden år 1985 rörande lagstiftning om krav på näringstillstånd, m. m.,

dels en motion från allmänna motionstiden år 1986 i vad avser etableringsfrihet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om näringsförbud. Denna innebär att en näringsidkare som har grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet kan bli underkastad näringsförbud inte bara - som nu - i samband med konkurs utan även i vissa fall när han har gjort sig skyldig till brottslighet eller underlåtit att betala skatt m. m. Två reservationer går ut på en mera begränsad användning av näringsförbud. Enligt den ena (m) bör förslaget till ny lag avslås; näringsförbud skulle då även fortsättningsvis kunna — på grundval av konkurslagen (1921:225) - meddelas i samband med konkurs. Enligt den andra (fp) skulle endast begångna brott kunna medföra näringsförbud. Ytterligare reservationer syftar till att innebörden av begreppet brott i näringsverksamhet skall begränsas (fp) och att polisen skall från kronofogdemyndigheterna överta tillsynen över att näringsförbud efterlevs (fp). Regeringens förslag om en utvidgad vandelsprövning innan någon får trafiktillstånd enligt yrkestrafiklagen (1979:559) eller tillstånd att servera alkoholdrycker enligt lagen (1977:293) om handel med drycker tillstyrks också (reservation m, fp, c). Motioner om krav på näringstillstånd i ytterligare fall avstyrks (reservation vpk). De borgerliga partierna kräver i detta sammanhang ett generellt uttalande av riksdagen mot inskränkningar i etableringsfriheten.

NU

1985/86:22

1 Riksdagen 1985/86 17 sami. Nr 22

Propositionen

NU 1985/86:22

Förslag

Regeringen föreslår - efter föredragning av statsrådet Bengt K. A. Johansson — att riksdagen antar förslag till

1. lag om näringsförbud,

2. lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

3. lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),

4. lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559),

5. lag om ändring i lagen (1977: 293) om handel med drycker.

Lagförslagen har granskats av lagrådet. I sitt slutliga skick finns de på s.

3-14 i propositionen. Förslaget till lag om näringsförbud återges som bilaga till detta betänkande (s. 00).

Huvudsakligt innehåll

Den föreslagna nya lagen om näringsförbud skall träda i stället för de mera begränsade bestämmelser om näringsförbud som nu finns i konkurslagen (1921:225). Lagändringar som också föreslås syftar till en utökad vandelsprövning av näringsidkare inom restaurang- och transportbranscherna. Förslagen betecknas som ett led i kampen mot ekonomisk brottslighet.

Enligt nuvarande regler kan näringsförbud i vissa fall meddelas en enskild näringsidkare eller företrädare för en juridisk person, om näringsidkaren eller den juridiska personen har försatts i konkurs. Lagen om näringsförbud - som bygger på ett betänkande av näringsförbudskommittén — innebär att oseriösa näringsidkare eller företrädare för juridiska personer skall kunna få näringsförbud även om det inte har förekommit någon konkurs. Brott liksom underlåtelse att betala skatter, tullar och avgifter till det allmänna föreslås sålunda i vissa lägen kunna leda till näringsförbud. Liksom nu skall näringsförbud dessutom i vissa fall kunna meddelas i samband med konkurs. Som grundläggande förutsättningar för förbud uppställs, vid sidan om de nämnda, att vederbörande har grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet och att förbud är påkallat från allmän synpunkt.

Den som är underkastad näringsförbud får i princip inte driva näringsverksamhet. Han får inte heller vara bolagsman i handelsbolag eller ha vissa närmare angivna befattningar, såsom styrelseledamot i handelsbolag, aktiebolag eller vissa andra slag av juridiska personer, och inte heller faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet. Inte heller får han äga så många aktier i ett aktiebolag att hans andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger 50%.

I syfte att förhindra att ett förbud kringgås föreskrivs vidare att den som är underkastad ett sådant saknar rätt att vara anställd eller ta emot återkommande uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående, liksom i den där han har åsidosatt sina åligganden.

För att onödigt hårda konsekvenser av näringsförbud skall undvikas skall den som är underkastad ett sådant kunna få dispens för att driva en

viss näringsverksamhet, inneha en viss anställning osv. Ett näringsförbud NU 1985/86: 22 skall också i vissa fall kunna upphävas.

Ett näringsförbud skall vara tidsbegränsat och gälla under lägst tre och högst fem år.

Frågor om näringsförbud skall liksom nu prövas av allmän domstol på talan av allmän åklagare. Tillsynen över meddelade förbud skall utövas av tillsynsmyndigheterna i konkurs. Att bryta mot ett näringsförbud skall även vara straffbart.

Bestämmelserna om utökad vandelsprövning i restaurang- och transportbranscherna grundar sig på ett förslag om näringstillstånd från kommissionen mot ekonomisk brottslighet (eko-kommissionen). Innebörden av den utökade vandelsprövningen är att benägenheten att fullgöra skyldigheter mot det allmänna skall ges ökad vikt vid den tillståndsprövning som redan sker i dessa branscher.

Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 juli 1986.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av propositionen är följande:

1985/86:445 av Lars Werner m.fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om införandet av etableringskontroll.

1985/86:446 av Ulf Adelsohn m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen avslår proposition 1985/86:126 i dess helhet.

1985/86:447 av Elving Andersson m.fl. (c), vari hemställs att riksdagen

1. avslår proposition 1985/86:126 vad avser förslag om ändringar i yrkestrafiklagen (1979:559) och i lagen om handel med drycker (1977:293),

2. beslutar att ansluta till de riktlinjer för tillämpningen av lagen om näringsförbud som förordas i motionen.

1985/86:448 av Christer Eirefelt m.fl. (fp), vari hemställs att riksdagen

1. beslutar om sådan ändring i [förslaget till lag om näringsförbud] att 1 § får följande lydelse:

1 § Näringsförbud får, om det är påkallat från allmän synpunkt, meddelas den som i egenskap av enskild näringsidkare grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet och därvid gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa.

2. beslutar att 2 § i [förslaget till lag om näringsförbud] skall utgå,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående innebörden i begreppet brott i näringsverksamhet,

4. beslutar om sådan ändring i 24 § [förslaget till lag om näringsförbud] att det av denna framgår att det är polismyndigheten som har att utöva

tillsynen av meddelade förbud. 3

tl Riksdagen 1985186. 17 sami. Nr 22

De motioner från allmänna motionstiden år 1985 som behandlas här är NU 1985/86: 22 följande:

1984/85:2066 av Barbro Evermo m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till lagstiftning avseende näringstillstånd, utvidgat näringsförbud samt osunt utnyttjande av bulvaner i enlighet med motionens syfte.

1984/85:2636 av Lars Ulander m.fl. (s), vari hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om näringstillstånd i enlighet med vad som anförs i motionen.

Den motion från allmänna motionstiden år 1986 som behandlas här är följande:

1985/86:N307 av Christer Eirefelt m.fl. (fp), såvitt gäller hemställan (11) att riksdagen uttalar att inskränkningar i etableringsfriheten enligt vad som sägs i motionen ej bör förekomma.

Motivering

I detta avsnitt refereras huvudsynpunkterna i de fyra motioner som har väckts med anledning av proposition 1985/86:126.

Rätten att starta och driva företag ger den nödvändiga vitaliteten åt en stat byggd på marknadsekonomi, anförs det i motion 1985/86:446 (m). Nya idéer och metoder kan introduceras. Konkurrensen är en förutsättning för effektiv resursallokering. När det gäller inskränkningar i rätten att driva företag måste därför, säger motionärerna, kraven på rättssäkerhet ställas lika högt som för straff i form av böter och frihetsberövande. Regeringens förslag präglas emellertid, anser de, av en oacceptabel brist på respekt för rättssäkerheten och för kravet att individer skall behandlas lika.

Ett näringsförbud kan i praktiken fungera som ett yrkesförbud, hävdar motionärerna. Följderna blir då utomordentligt ingripande, även för närstående till den som ålagts förbud. Motionärerna menar att ett näringsförbud är att betrakta som ett straff. Proportionalitet bör då råda så att allvarliga brott straffas hårdare än mindre allvarliga. I propositionen saknas, säger motionärerna, en analys av hithörande frågor. Balansen i påföljdssystemet rubbas. Näringsförbud skall enligt motionärerna inte kunna användas annat än då det är förutsebart och då inga andra möjligheter står till buds. De anser att den nuvarande regleringen i konkurslagen uppfyller dessa krav.

Beträffande näringsförbud vid underlåtenhet att betala skatter etc. uttalar motionärerna att det är helt oacceptabelt att näringsförbud skall kunna tillgripas trots att inte något brott har begåtts. Behövs en kraftigare reaktion mot försummad skattebetalning bör försummelsen kriminaliseras. Att äldre oegentligheter skulle kunna åberopas när näringsförbud övervägs betecknar motionärerna som ett kringgående av 2 kap. 10 § första stycket regeringsformen, vari föreskrivs att brottspåföljd inte får åläggas för en gärning som inte var belagd med sådan påföljd när den förövades.

Ett tillfälligt näringsförbud finner motionärerna godtagbart endast om

vid friande dom kan ges full ersättning till den som har lidit skada genom NU 1985/86: 22 förbudet. Normalt borde inte ett näringsförbud träda i kraft när det bestrids i högre instans. I stället för förbud mot tjänstgöring hos närstående borde ett bulvankriterium tillämpas.

Förslaget om utökad vandelsprövning visar enligt motionärerna att regeringen inte inser farorna med ett system där blivande näringsidkare är helt utlämnade åt myndighetspersoners subjektiva åsikter. En oenhetlig lagtilllämpning i skilda delar av landet riskeras.

Sammanfattningsvis uttalar motionärerna att regeringen, om den bedömer det vara angeläget att näringsförbud kan utdömas vid brottsliga handlingar även utan samband med konkursmissbruk, bör återkomma till riksdagen med ett förslag som bättre tar hänsyn till rättssäkerheten och till nödvändigheten av att slå vakt om näringsfriheten.

Näringsfrihetens betydelse som en förutsättning för marknadsekonomin understryks också i motion 1985/86:448 (fp). Folkpartiets uppfattning är att näringsfriheten skall stärkas. Med hänvisning till vad minoriteten i näringsförbudskommittén föreslog avvisar motionärerna konkursmissbruk och underlåtenhet att betala skatt etc. såsom rekvisit för näringsförbud. En bestämmelse att förutsättningen för näringsförbud skall vara ett brott förstärker rättssäkerheten utan att de facto minska möjligheterna att meddela näringsförbud där detta är motiverat, hävdar motionärerna. Med kritik av vissa exempel i propositionen — misshandel av kund, rattfylleri i samband med taxirörelse — anför motionärerna att som brott i näringsverksamhet bör betraktas endast ekonomisk brottslighet, dvs. brottsliga beteenden som har syftat till att öka företagets eller företagarens ekonomiska vinning. I konsekvens med sitt förslag att en förutsättning för näringsförbud skall vara brottslighet anser motionärerna att tillsynsansvaret bör överflyttas från kronofogdemyndigheterna till polisen. Med hänsyn till näringsförbudets allvarliga konsekvenser finner de det angeläget med en fortlöpande bevakning av näringsförbudslagens tillämpning.

Mot förslaget om utökad vandelsprövning för transport- och restaurangbranscherna vänder sig motionärerna bestämt. De menar att det är en orimlig tanke att myndigheterna på förhand skall kunna avgöra vilka som efter att ha startat en näringsverksamhet kommer att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna. Kriminella handlingar får lagforas i efterhand i sedvanlig ordning. Motionärerna erinrar om att folkpartiet har krävt att yrkestrafiklagstiftningen skall liberaliseras så att såväl behovsprövning som lämplighetsprövning avskaffas.

Förslaget till lag om näringsförbud har, sägs det i motion 1985/86:477 (c), efter lagrådets granskning fått en acceptabel utformning. Motionärerna vill dock understryka att den praktiska tillämpningen måste vara sådan att endast personer som uppenbart och medvetet har åsidosatt sina samhälleliga skyldigheter drabbas av näringsförbud. Det krävs, kort sagt, att de rättsliga instanserna och övriga berörda myndigheter tillämpar lagstiftningen med sunt förnuft. Förslaget om utökad vandelsprövning ifrågasätts i motionen från integritetssynpunkt. Motionärerna finnér det också oacceptabelt att man skall kunna nekas näringstillstånd innan något oegentligt har kunnat påvisas i näringsutövningen. 5

Enligt motion 1985/86:445 (vpk) vittnar regeringens förslag om rädsla för och underkastelse under marknadskrafterna. Fler branscher borde komma i fråga för krav på etableringstillstånd, och även brott mot lagar och avtal på arbetsmarknaden liksom brott mot yttre miljö borde utgöra skäl att inte medge tillstånd. Den personkrets som skall kontrolleras borde utvidgas till att omfatta alla i ledande ställning i ett företag. I anslutning till förslag av eko-kommissionen efterlyser motionärerna ett krav på att den som etablerar ett företag skall ställa ekonomisk garanti till samma belopp som det lägsta möjliga aktiekapitalet. I sammanhanget borde detta höjas från nuvarande belopp, 50000 kr., så att det ursprungliga realvärdet återställs. Ett register över gäldenärer med skatteskulder om 200000 kr. eller mer borde införas. Registreringen av ledamöter i aktiebolagsstyrelser borde hållas aktuell, och registrerade personer borde ha ekonomiskt ansvar till dess ändring registrerats. Näringstillståndsprövningen borde innefatta en kompetensbedömning, avseende bl. a. branschkunnighet och kunskaper i företagsekonomi etc. Kretsen av branscher där näringstillstånd skulle krävas är enligt motionärerna för snäv inte bara i regeringens utan också i ekokommissionens förslag. Den sistnämnda nämnde restaurang-, transport-, schaktentreprenad-, måleri-, bil- och städbranscherna. Därutöver borde, menar motionärerna, i stort sett hela byggbranschen komma i fråga.

Utskottet

Inledning

Som ett led i kampen mot ekonomisk brottslighet föreslås i proposition 1985/86:126 lagstiftningsåtgärder av två slag. De medför i båda fallen en inskränkning i näringsfriheten, men den principiella innebörden är olika.

En lag om näringsförbud skall möjliggöra sanktioner mot näringsidkare som på vissa sätt grovt har åsidosatt vad som ålegat dem i näringsverksamhet. Sedan år 1980 finns i konkurslagen (1921:225) bestämmelser om näringsförbud, längst för en femårsperiod, såsom en påföljd vid konkursmissbruk. Dessa bestämmelser flyttas enligt regeringens förslag till den nya lagen. I denna föreskrivs att motsvarande förbud även utan anknytning till konkurs skall kunna meddelas i fall då en näringsidkare har gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa eller i avsevärd omfattning har underlåtit att betala skatt, tull eller avgift till staten. Till grund för förslaget om den nya lagen ligger ett omfattande utredningsarbete av näringsförbudskommittén, redovisat i betänkandet (SOU 1984:59) Näringsförbud. Lagen har släktskap med den lag (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m. m. som riksdagen beslöt om för drygt ett år sedan och som trädde i kraft den 1 juli 1985.

Det andra inslaget i den nu föreslagna lagstiftningen kan inordnas under kategorin krav på näringstillstånd. Det är alltså fråga om en etableringskontroll, dock utan kvantitativ begränsning av tillträdet till marknaden. Den avsedda kontrollen har formen av en utvidgad vandelsprövning i två branscher beträffande vilka det redan finns regler om viss prövning av näringsidkares personliga lämplighet. Det är fråga om restaurangbran -

NU 1985/86:22

schen, närmare bestämt de företag som får servera alkoholdrycker, och den yrkesmässiga biltrafiken. Den vidgade kontroll som nu föreslås betecknas uttryckligen som en försöksverksamhet, dock utan att de nytillkommande bestämmelsernas giltighet blir tidsbegränsad. Regeringens förslag i denna del har sin grund i den s.k. eko-kommissionens arbete. Det har emellertid långt mindre räckvidd än kommissionens förslag i betänkandet (SOU 1984:8) Näringstillstånd. Enligt detta skulle nämligen regeringen genom en ramlag få möjlighet till motsvarande ingripande i vaije bransch där bristande laglydnad eller underlåtenhet att betala skatter och avgifter bedömdes förekomma bland näringsidkarna i betydande omfattning.

Oppositionspartierna har reagerat på skilda sätt inför propositionen. Moderata samlingspartiet avvisar - enligt en partimotion - den föreslagna lagstiftningen i dess helhet. Folkpartiet vill inskränka tillämpligheten av lagen om näringsförbud till fall då det föreligger brottslighet. Varken underlåten skatte- eller avgiftsbetalning eller - som nu - konkursmissbruk utan samtidig brottslighet skulle alltså kunna medföra sådant förbud. Både folkpartiet och centern tar avstånd från förslaget om utökad vandelsprövning inom restaurang- och transportbranscherna. Vänsterpartiet kommunisterna välkomnar den nya lagstiftningen men finnér den otillräcklig. Partiet önskar en mera omfattande etableringskontroll enligt eko-kommissionens förslag.

I anslutning till propositionen och de motioner som denna har föranlett tar utskottet upp några tidigare motionsyrkanden rörande etableringskontroll.

Lag om näringsförbud

Allmänt

Syftet med det förslag till lag om näringsförbud som nu framläggs är att institutet näringsförbud fortsättningsvis skall spela en större roll i kampen mot ekonomisk brottslighet. Förutom — såsom hittills — vid konkursmissbruk skall en näringsidkare kunna åläggas näringsförbud för en tid av trefem år när han har gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa eller i avsevärd omfattning har underlåtit att betala skatt, tull eller avgift till staten. Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter bestämmer vilka avgifter som avses. Som förutsättning för näringsförbud gäller i samtliga fall dels att förbudet är påkallat från allmän synpunkt, dels att näringsidkaren genom den påtalade gärningen eller underlåtenheten har grovt åsidosatt sina åligganden i näringsverksamhet. Det skall särskilt beaktas om åsidosättandet har varit systematiskt eller syftat till betydande vinning och om det har medfört eller varit ägnat att medföra betydande skada. På samma sätt blir det belastande om näringsidkaren tidigare har dömts för brott i näringsverksamhet. Med enskilda näringsidkare jämställs vissa angivna delägare i eller befattningshavare hos juridiska personer.

I motiveringen för lagförslaget anförs sammanfattningsvis att näringsförbud skall tillgripas bara när en näringsidkare har gjort sig skyldig till

NU 1985/86:22

allvarliga oegentligheter. Syftet skall främst vara att undanröja en skadehärd. Man skall också kunna ingripa med förbud i ett fall då det skulle framstå som stötande om en person som har begått allvarliga oegentligheter i näringsverksamhet trots detta skulle få fortsätta att ägna sig åt sådan. Även allmänpreventiva hänsyn skall tas. Samtidigt betonas emellertid vikten av att rättssäkerheten blir tillfredsställande. En näringsidkare måste kunna bedöma när han närmar sig riskzonen för förbud.

Det är alltså, som lagrådet har framhållit, motstående synpunkter som gör sig gällande. Ett effektivt system förutsätter regler som är så pass vida och täckande att de inte kan kringgås utan får en verklig genomslagskraft. Men rättssäkerheten kräver att reglerna är tillräckligt strama och precisa för att deras verkningar skall kunna förutses i rimlig utsträckning och för att tillämpningen inte skall drabba andra än dem som lagen verkligen är riktad mot. Det blir i sista hand domstolarna som får tillse att avvägningen blir riktig. Lagrådet menar emellertid att de motstående synpunkterna har iakttagits mycket klart i lagstiftningsarbetet. Analysen av sakfrågorna betecknas av lagrådet som ingående och allsidig, och lagrådet är på det hela taget erkännsamt mot regeringens förslag. Detta har i anslutning till lagrådsgranskningen överarbetats ytterligare. Utskottet kan i sina kommentarer till propositionen inte gå närmare in på något större antal punkter. I den mån inte annat följer av vad som uttryckligen sägs ställer sig utskottet vid tillstyrkan av olika delar av regeringens lagförslag också bakom den motivering för bestämmelserna som ges i propositionen.

Utvidgade förutsättningar för näringsförbud

Näringsförbudskommittén har grundat sitt förslag om en utvidgad användning av institutet näringsförbud på en utvärdering av hur konkurslagens bestämmelser om näringsförbud har tillämpats. Det huvudsakliga syftet - att utesluta vissa oseriösa näringsidkare från rätten och möjligheten att driva näring - har enligt kommittén uppfyllts delvis men inte helt. Många personer som har gjort sig skyldiga till grova ekonomiska brott har fråntagits rätten att driva näring, men andra har undgått ett förbud som skulle ha varit väl motiverat. Kontrollen av att näringsförbud efterlevs har i stor utsträckning varit otillräcklig.

Kommittén har varit enig om att näringsförbud bör kunna meddelas när en näringsidkares grova åsidosättande av åligganden i näringsverksamheten innefattar brott, även om näringsidkaren inte har försatts i konkurs. Enligt kommitténs majoritet skulle ett sådant åsidosättande kunna föranleda näringsförbud även om det inte innefattade brott. Regeringens förslag går inte lika långt. Förutom brottslighet blir det endast konkursmissbruk och underlåtenhet — i avsevärd omfattning - att betala skatt, tull eller avgift till staten som kan utgöra grund för näringsförbud. Det finns, sägs det i propositionen, ofta anledning att se särskilt allvarligt på underlåtelse att betala skatt m. m. i näringsverksamhet. Vid den totalbedömning som görs när en domstol prövar talan om näringsförbud skall även åsidosättanden av civilrättsliga förpliktelser kunna beaktas. Ensamma skall sådana åsidosättanden dock inte kunna ligga till grund för näringsförbud.

NU 1985/86:22

8 Moderata samlingspartiet avvisar i motion 1985/86:446 regeringens förslag i dess helhet. Förslaget kännetecknas enligt motionen av en oacceptabel brist på respekt för rättssäkerheten. Ett näringsförbud kan vara liktydigt med ett yrkesförbud och måste betraktas som ett straff, menar motionärerna. Med den utgångspunkten finnér de att kravet på proportionalitet mellan brott och straff liksom också kravet på rättsliga reaktioners förutsebarhet har åsidosatts. Om regeringen anser det angeläget att näringsförbud skall kunna utdömas utan samband med konkursmissbruk borde den återkomma till riksdagen med ett förslag som bättre tar hänsyn till rättssäkerheten. De nuvarande bestämmelserna i konkurslagen om näringsförbud som sanktion mot konkursmissbruk godtar motionärerna uttryckligen.

Från folkpartiets sida accepterar man näringsförbud endast såsom reaktion mot en brottslighet som inte är ringa. Detta kommer till uttryck i motion 1985/86:448. Den brottslighet som skall räknas måste vara av ekonomisk natur, tillägger motionärerna och pläderar för en snävare definition av begreppet brott i näringsverksamhet än den som möter i propositionen. Enbart konkursmissbruk får enligt deras mening inte tas till intäkt för näringsförbud. Också i denna motion hänvisas till kravet på rättssäkerhet.

Utskottet återkommer senare dels till frågan om hur begreppet brott i näringsverksamhet skall definieras, dels till frågan om i vilken mån konkursmissbruk skall kunna resultera i näringsförbud. Vad saken nu närmast gäller är om regeringens förslag beträffande utvidgade förutsättningar för näringsförbud skall godtas.

Utskottet finnér det väl motiverat att institutet näringsförbud får en vidare användning än som sanktion vid konkursmissbruk. När brottslighet och betalningsunderlåtelser av den art och omfattning som nu avses förekommer i samband med näringsverksamhet är det befogat att staten har ett motmedel som under skälig tid håller den ansvarige borta från sådan verksamhet. Att, såsom det uttrycks i propositionen, undanröja en skadehärd måste i sådana fall vara legitimt. Givetvis gör sig kravet på rättssäkerhet lika starkt gällande i detta sammanhang som när det är fråga om gängse straffrättsliga sanktioner. Utskottet kan inte finna annat än att detta krav kommer att bli fullt tillgodosett vid en riktig tillämplig av den föreslagna lagen om näringsförbud. De möjliga reaktioner mot det klandervärda beteendet som berörda personer kan förutse på grundval av nuvarande lagstiftning kompletteras enligt den nya lagen med ytterligare en, som måste anses vara lika förutsebar. Utskottet hänvisar till lagrådets principiella kommentarer och tar avstånd från den refererade kritiken i motionerna 1985/86:446 (m) och 1985/86:448 (fp). Detta innebär att utskottet tillstyrker att förutsättningarna för näringsförbud utvidgas i de två angivna hänseendena.

De refererade bestämmelserna i 1 § lagförslaget innebär att endast brott som vederbörande har gjort sig skyldig till i sin egenskap av näringsidkare, dvs. i utövningen av näringsverksamhet, skall få beaktas när det är fråga om att meddela någon näringsförbud på grund av brottslighet. Propositionen innehåller (s. 47 f., 149 f.) ganska omfattande resonemang om vilka brott som skall kunna anses ha begåtts i näringsverksamhet. Sådana är

NU 1985/86:22

givetvis, framhålls det, brott mot föreskrifter som riktar sig till enbart NU 1985/86:22 näringsidkare. Men till samma kategori skall även kunna räknas brott enligt straffbestämmelser med generellt syfte. I den allmänna motiveringen diskuterar föredragande statsrådet några av näringsförbudskommitténs exempel. Ett avser rattfylleri som innehavaren av en taxirörelse gör sig skyldighet till under yrkesmässig körning, ett annat misshandel av en kund på näringsidkarens kontor och ett tredje förvaring i företagets lokaler av hälerigods, när häleriet inte har något samband med hälarens ställning som näringsidkare. Den ståndpunkt som kommer till uttrycket i propositionen är, kort sammanfattad, att även sådana brott får anses vara utövade i näringsverksamhet, men att det kan finnas skäl för att de i det enskilda fallet lämnas obeaktade när talan om näringsförbud prövas. En förutsättning för ett sådant förbud är ju nämligen att det är påkallat från allmän synpunkt. En rad ytterligare exempel behandlas i specialmotiveringen.

Motion 1985/86:448 (fp) innehåller ett särskilt yrkande om att begreppet brott i näringsverksamhet skall definieras snävare än i propositionen.

Endast ekonomisk brottslighet i mera strikt bemärkelse bör få åberopas som skäl för näringsförbud, menar motionärerna.

Utskottet ansluter sig på denna punkt till vad som anförs i propositionen. Den avgränsning av kategorin brott i näringsverksamhet som görs där - med en rikhaltig exemplifiering - är enligt utskottets mening logisk och välmotiverad. Som nyss nämnts skall emellertid prövningen i varje särskilt fall också gälla huruvida ett näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt. Härigenom betonas, påpekas det i propositionen (s. 154), de rättspolitiska syftena bakom regleringen. Näringsförbudet är främst avsett att undanröja en skadehärd. En person skall också kunna hindras från att fortsätta med näringsverksamhet om detta framstår som stötande med hänsyn till de oegentligheter som han gjort sig skyldig till. Även allmänpreventiva överväganden skall kunna göras. En rättstillämpning baserad på dessa principer kommer, menar utskottet, att leda till ett resultat som väsentligen överensstämmer med vad som åsyftas med det i motion 1985/

86:448 (fp) föreslagna restriktiva motivuttalandet. Motiven avstyrks sålunda i angiven del.

Vad beträffar näringsförbud till följd av konkursmissbruk innebär regeringens förslag att huvudparten av sakinnehållet i de nuvarande bestämmelserna härom, vilka finns i 11 kap. konkurslagen (1921:225), överförs till den nya lagen om näringsförbud. En förändring bör noteras. De föreslagna bestämmelserna ger inte som de nuvarande möjlighet att utfärda näringsförbud för en näringsidkare som vid upprepade tillfällen har använt konkursinstitutet för att begå oegentligheter som inte är kriminaliserade.

Som redan framgått har moderata samlingspartiet och folkpartiet redovisat skiljaktiga uppfattningar beträffande näringsförbud i konkurssituationer. Det generella avslagsyrkandet i motion 1985/86:446 (m) innebär att de gällande bestämmelserna i konkurslagen skall kvarstå oförändrade; som nämnts uttalar motionärerna också att de ställer sig positiva till dessa bestämmelser. Enligt motion 1985/86:448 (fp) bör däremot konkursrekvisitet helt utgå ur lagstiftningen om näringsförbud.

I sak är dock skillnaden mellan de tre linjerna inte så stora i detta

hänseende. Såsom framhålls i propositionen (s. 56) kan näringsförbuds- NU 1985/86: 22 kommitténs undersökning av de näringsförbud som meddelades t. o. m. år 1983 synas peka på att det knappast finns behov av ett särskilt konkursrekvisit. I ett enda av de studerade fallen har enbart andra omständigheter än brott åberopats som grund för förbudet. Olika skäl talar dock, anförs det i propositionen, för att den nuvarande regleringen bibehålls i något reviderad form. Näringsförbud kan vara till nytta som instrument mot förfaranden som är specifikt inriktade på illojal användning av konkursinstitutet. Om det vid en konkursutredning framkommer misstanke om brott kan det likväl vara angeläget att redan innan brottsutredningen och den därpå följande lagföringen har slutförts få till stånd ett näringsförbud på grundval av kanske ostridiga icke-kriminaliserade oegentligheter.

Utskottet finner denna argumentering vägande och avstyrker därför yrkandet i motion 1985/86:448 (m) om att konkursrekvisitet skall utgå ur den föreslagna lagen om näringsförbud.

1 konsekvens med yrkandet att brottslighet, inte konkursmissbruk, skall vara det primära rekvisitet för näringsförbud föreslås i motion 1985/86:448 (fp) att 24 § lagförslaget skall ändras därhän att det blir polismyndigheterna

- och inte, som nu, de kronofogdemyndigheter som är tillsynsmyndigheter i konkurs - som skall utöva tillsyn över att näringsförbud efterlevs.

Regeringens skäl för att de nämnda kronofogdemyndigheterna skall behålla tillsynsuppgiften är bl. a. följande. Det övervägande antalet näringsförbud torde även i framtiden komma att meddelas i samband med konkurs. Med sin vana vid konkurstillsyn och med de kunskaper som följer med denna tillsyn är de berörda kronofogdemyndigheterna väl lämpade för uppgiften. Det är värdefullt om någon myndighet känner ett särskilt ansvar för kontrollen. Som en bland många av polisens övervakningsuppgifter skulle denna uppgift riskera att inte prioriteras tillräckligt högt. De nuvarande tillsynsmyndigheterna har en viss vana vid uppgiften och bättre resurser för registerspaning än polisen.

Yrkandet på denna punkt i motion 1985/86:448 (fp) är följdriktigt om motionärernas förslag beträffande användningen av institutet näringsförbud godtas. Utskottet har avstyrkt att så sker. Med instämmande i det just refererade resonemanget i propositionen föreslår utskottet att 24 § förslaget till lag om näringsförbud antas oförändrad.

Oavsett hur bestämmelserna om näringsförbud utformas och vilka myndigheter som får ansvaret för tillsynen över att sådana förbud efterlevs är det, vill utskottet framhålla, av central betydelse att tillsynen blir effektiv.

Som framgår av propositionen (s. 112 f.) har tillsynen hittills inte fungerat så väl som varit önskvärt. Utskottet utgår från att regeringen framgent kommer att tillse att rättsreglerna på området kombineras med sådana aktiva tillsynsinsatser som behövs för att reglerna skall uppfattas som rättvisa och få avsedd effekt.

Med hänvisning till vad som har anförts föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag till lag om näringsförbud även såvitt avser 2 § och

— med nedan angivna tillägg — de delar som inte särskilt har berörts.

Utskottet tillstyrker också det med dessa lagförslag sammanhängande förslaget till lag om ändring i konkurslagen, detta dock efter korrigering av

t2 Riksdagen 1985186. 17 sami. Nr 22

ett tryckfel i 19 § andra stycket. Förslaget till lag om ändring i kreditupp- NU 1985/86: 22 lysningslagen (1973:1173) föranleds av de utvidgade förutsättningarna för näringsförbud och tillstyrks likaledes.

Vad gäller 4 och 6 §§ förslaget till lag om näringsförbud finnér utskottet vissa tillägg motiverade, såsom närmare utvecklas i nästa avsnitt under rubriken Personkretsen för näringsförbud och förbudets räckvidd.

Ett återstående yrkande rörande förslaget till lag om näringsförbud finns i motion 1985/86:447 (c). Riksdagen uppmanas där att ansluta sig till de riktlinjer för lagens tillämpning som förordas i motionen. Dessa har följande innehåll. Den praktiska tillämpningen av lagen måste vara sådan att endast personer som uppenbart och medvetet åsidosätter sina samhälleliga skyldigheter drabbas av näringsförbud. En person som utan egen förskyllan har dragits in i oegentligheter som en oseriös näringsidkare har bedrivit får inte ställas till vare sig rättsligt eller ekonomiskt ansvar för dennes

verksamhet. ”Det krävs, kort sagt, att en lagstiftning av denna typ

tillämpas med sunt förnuft av de myndigheter och rättsliga instanser som har att övervaka dess efterlevnad.”

Utskottet kan inte i de nu refererade riktlinjerna finna något som har annan innebörd än regeringens förslag. Det berörda yrkandet i motion 1985/86:447 (c) bör inte ge anledning till något särskilt uttalande av riksdagen.

Personkretsen för näringsförbud och förbudets räckvidd

Den personkrets som näringsförbud skall kunna riktas mot enligt regeringens förslag överensstämmer i huvudsak med den som nu kan bli föremål för näringsförbud enligt konkurslagen. Till personkretsen hänför dels — enligt 1 § - enskilda näringsidkare, dels — enligt 4 § första stycket - vissa befattningshavare hos näringsidkare som är juridiska personer, dels - enligt 4 § andra stycket — personer som i annan egenskap faktiskt utövar ledningen av en näringsverksamhet eller utåt har framträtt som ansvariga för en enskild näringsverksamhet. De särskilt angivna befattningshavarna hos juridiska personer är sådana som redan på grund av sin formella ställning får antas ha haft ett bestämmande inflytande på verksamheten.

Det rör sig om följande kategorier: bolagsmän i vanliga handelsbolag, komplementärer i kommanditbolag, styrelseledamöter och suppleanter för styrelseledamöter i aktiebolag och ekonomiska föreningar samt verkställande och vice verkställande direktörer i aktiebolag. Utskottet finner det naturligt att näringsförbud kan meddelas personer som ingår i den sålunda definierade personkretsen. Några andra befattningstyper synes det inte finnas anledning att inkludera.

En fråga som bör resas är emellertid om uppräkningen i 4 § av olika slags juridiska personer är tillräckligt omfattande. Utskottet vill härvidlag fasta uppmärksamheten på den särskilda associationsrättsliga lagstiftning som gäller för företag inom bankväsendet och försäkringsväsendet. Denna synes inte ha beaktats på de hittillsvarande stadierna av lagstiftningsarbetet.

Bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag får betraktas som två särskilda

slag av associationer - reglerade genom lagen (1955:183) om bankrörelse 12

resp. försäkringsrörelselagen (1982:713) - vilka knappast täcks av begrep- NU 1985/86: 22 pet aktiebolag i det nu aktuella lagförslaget. Helt uppenbart är att sparbanker och ömsesidiga försäkringsbolag faller utanför den krets av företag som uppräknas i 4 §. Däremot tillhör föreningsbankerna denna krets, eftersom de enligt lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen skall vara registrerade såsom ekonomiska föreningar. Detsamma gäller kreditaktiebolagen; enligt lagen (1963:76) om sådana bolag är dessa primärt reglerade genom aktiebolagslagen (1975:1365).

Behovet av att näringsförbud skall kunna riktas mot befattningshavare hos affärsbanker, sparbanker och försäkringsbolag torde i och för sig i avsevärd mån bli tillgodosett genom 4 § andra stycket lagförslaget, enligt vilket första stycket — där näringsförbud anges som möjlig sanktion i fråga om vissa befattningar hos vissa typer av associationer — gäller också den som i annan egenskap än där sägs faktiskt har utövat ledningen av en näringsverksamhet. Även bankaktiebolag, sparbanker och försäkringsbolag torde emellertid böra uttryckligen nämnas i första stycket. Härför talar också sambandet mellan bestämmelserna i 4 § om den krets av befattningshavare som skall kunna komma i fråga för förbud och bestämmelserna i 6 och 7 §§ om verkan av förbud. Verkställande direktör och ställföreträdare för sådan, i bankaktiebolag skall tillhöra styrelsen och behöver därför ej särskilt nämnas.

På försäkringsområdet finns förutom försäkringsbolag också understödsföreningar, som får anses utgöra en särskild typ av associationer, reglerad genom lagen (1972:262) om understödsföreningar. Eftersom den försäkringsrörelse som dessa driver icke skall vara av affärsmässig art och omfattningen av detta slags verksamhet är avtagande, synes de kunna lämnas åsido vid den nu aktuella lagstiftningen.

Den som är underkastad näringsförbud får enligt 6 § inte driva näringsverksamhet eller faktiskt utöva ledningen av näringsverksamhet m. m.

Han får inte heller inneha vissa befattningar hos juridiska personer eller äga aktiemajoritet i aktiebolag.

Vad utskottet tidigare har sagt om företag inom bank- och försäkringsrörelse är tillämpligt även i fråga om 6 §. Visserligen har bankinspektionen och försäkringsinspektionen såsom tillsynsmyndigheter vissa möjligheter att ingripa i händelse att olämpliga personer placeras på ledande poster i sådana företag. Övervägande skäl talar emellertid för att ett näringsförbud redan genom domstolens beslut bör bli giltigt beträffande samma slags befattningar hos bankaktiebolag, sparbanker och försäkringsbolag som hos aktiebolag i allmänhet. Utskottet föreslår därför att 6 § kompletteras i detta hänseende. Vidare bör hindret för den som har näringsförbud att inneha aktiemajoriteten i ett aktiebolag utsträckas till att gälla även bankoch försäkringsaktiebolag.

Enligt lagförslaget utgör näringsförbud inte hinder för en person att vara stiftare av ett aktiebolag. Stiftarens roll innefattar inte direkt drivande av näringsverksamhet. Det synes emellertid otillfredsställande att en person som är ålagd näringsförbud skall - kanske ensam eller tillsammans med en eller flera som ålagts likadant förbud - kunna bilda ett nytt bolag, bestämma vilka som skall få teckna aktier i detta och i övrigt ange villkoren för 13

bolagsbildningen. Utskottet föreslår därför att 6 § kompletteras med en NU 1985/86: 22 bestämmelse enligt vilken den som är underkastad näringsförbud inte får vara stiftare av ett aktiebolag. Även denna bestämmelse bör förutom aktiebolag omfatta bankaktiebolag, sparbanker och försäkringsbolag.

Utvidgad vandelsprövning

Inledningsvis (s. 7) har nämnts att eko-kommissionen år 1984 föreslog en lag om näringstillstånd med karaktären av ramlag. I lagförslaget angavs tre instrument — vandelsprövning, krav på viss utbildning och krav på ekonomiska garantier - som vart och ett för sig eller tillsammans skulle kunna användas i syfte att försvåra för oseriösa näringsidkare att bedriva verksamhet. Kommissionen hade fem branscher i åtanke - restaurangbranschen, transportbranschen (i vart fall åkeriverksamhet), byggbranschen (schaktentreprenörs- och måleriverksamhet), bilbranschen (reparationsverksamhet och handel med begagnade bilar) och städbranschen. Den redan befintliga tillståndsprövningen i restaurang- och åkeribranscherna skulle samordnas med det nya systemet. Huvudprincipen skulle — till skydd för konkurrenslikställigheten - vara att både nytillträdande och befintliga företag skulle omfattas av kraven på näringstillstånd. Med hänvisning bl. a. till remissutfallet uttalas i propositionen att inga krav på ekonomiska garantier för kommande förpliktelser mot det allmänna skall införas för rätt att driva näring och att det för närvarande inte heller skall ställas upp formella utbildningskrav. Vad som återstår av eko-kommissionens förslag är alltså att det skall införas en utökad vandelsprövning.

Förslaget om en sådan har begränsats till att gälla yrkestrafikområdet och restaurangbranschen. Beträffande det förstnämnda föreslås att bestämmelserna i yrkestrafiklagen (1979:559) om prövning om den personliga lämpligheten hos dem som söker trafiktillstånd ändras så att det uttryckligen framgår att sådant tillstånd ges endast till den som bedöms lämplig med avseende på laglydnad och benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna. För restaurangbranschens del är innebörden att det lämplighetskrav som enligt lagen (1977:293) om handel med drycker gäller vid tillståndsprövningen för servering av alkoholdrycker kompletteras. Det blir i lagen uttryckligen angivet att vid prövningen särskild hänsyn skall tas till sökandens lämplighet med avseende på laglydnad och benägenhet att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna. Lämplighetskravet skall gälla även för tillstånd som redan har meddelats.

Det framhävs i propositionen att båda de nu nämnda branscherna är drabbade av oseriöst företagande. Det nuvarande systemet för tillståndsgivning avseende yrkesmässig trafik innebär inte att ailä missförhållanden kan undgås. Systemet måste, sägs det, följas upp och förändras. För restaurangbranschens del är bilden liknande. Där har redan — år 1982 — ekonomisk misskötsamhet införts som en grund för att serveringstillstånd kan vägras eller återkallas. Enligt de nu föreslagna lagändringarna skall vid tillståndsprövningen för båda branscherna hänsyn tas även till brottslighet och misskötsamhet som påverkar lämpligheten att driva näringsverksamhet över huvud taget. Det innebär, konstateras det i propositionen, att 14

även brister när det gäller att följa t. ex. lagstiftning till skydd för anställda NU 1985/86: 22 skall beaktas. Som inledningsvis har nämnts betecknar regeringen den nu föreslagna utökade vandelsprövningen som en försöksverksamhet. Denna skall, sägs det i propositionen (s. 127), bli föremål för praktisk utvärdering, förslagsvis efter en treårsperiod. Utvärderingen avses ge underlag för ställningstagande till fortsatta åtgärder mot oseriösa näringsidkare.

De tre borgerliga partierna tar alla avstånd från förslaget om utvidgad vandelsprövning. Regeringens ståndpunkt innebär i princip, sägs det i motion 1985/86:446 (m), att systemet skulle kunna utsträckas till att omfatta alla näringsgrenar och verksamheter. Regeringen har, menar motionärerna, inte förstått den fundamentala betydelsen av fri etableringsrätt. Tillståndsmyndigheterna får, hävdar de vidare, enligt förslaget möjlighet att utöva sin makt på ett skönsmässigt sätt. Enligt motion 1985/86:448 (fp) är det en orimlig tanke att myndigheterna på förhand skall kunna avgöra vilka personer som efter att ha startat en näringsverksamhet kommer att ”fullgöra sin skyldighet mot det allmänna”. Genom kravet på näringstillstånd skulle alla som vill starta verksamhet inom de berörda branscherna utpekas som potentiella brottslingar. Liknande synpunkter möter i motion 1985/86:447 (c). En vandelsprövning av föreslagen art kan enligt denna motion ifrågasättas från integritetssynpunkt. Den tillämnade nya lagen om näringsförbud — som godtas i denna motion - borde göra den utvidgade vandelsprövningen obehövlig, hävdas det.

Utskottet finner motionärernas starka reaktion mot denna del av regeringens förslag obefogad. Det rör sig, såsom framgår av det sagda, om en ganska marginell utvidgning av en lämplighetsprövning som har gammal hävd. Det är till yttermera visso fråga om en försöksverksamhet som skall utvärderas i en nära framtid. Utskottet har svårt att se att dessa begränsade åtgärder inom två branscher, där olika slags regelöverträdelser otvivelaktigt förekommer, skäligen kan betraktas som långtgående ingrepp i näringsfriheten vilka dessutom skulle lämna fältet fritt för ett godtyckligt handlande från myndigheternas sida. Med tillbakavisande av motionärernas kritik mot propositionen i denna del tillstyrker utskottet de föreslagna ändringarna i yrkestrafiklagen och i lagen om handel med drycker.

Etableringskontroll

Slutligen behandlar utskottet några motioner som mera allmänt tar upp frågan om en vidgad användning av etableringskontroll i regleringen av det svenska näringslivet. Motionerna pekar i skilda riktningar. I motion 1985/

86:N307 (fp) begärs ett uttalande av riksdagen om att inskränkningar i etableringsfriheten inte bör förekomma. Motiveringen är att den liberala ekonomiska revolten mot tidigare epokers regleringssamhälle har haft en oöverskattbar betydelse för den ekonomiska utvecklingen och att olika förslag om etableringskontroll för den skull bör avvisas. Från förra riksmötet härrör två motioner, 1984/85:2066 (s) och 1984/85:2636 (s). I båda efterlyses förslag från regeringen till lagstiftning om näringstillstånd med inriktning på särskilt utsatta branscher. Enligt den förra motionen borde lagstiftningen också avse utvidgat näringsförbud och åtgärder mot osunt 15

utnyttjande av bulvaner. Slutligen har vänsterpartiet kommunisterna med NU 1985/86: 22 anledning av propositionen avlämnat partimotionen 1985/86:445 med krav på ett uttalande av riksdagen till regeringen om införande av etableringskontroll. Den utvidgade vandelsprövning som föreslås i propositionen är inte tillräckligt vittgående, hävdas det. Kretsen av branscher med krav på näringstillstånd borde utvidgas till att innefatta i första hand övriga av ekokommissionen föreslagna och i andra hand också nästan alla de delar av byggbranschen som eko-kommissionen inte ansett böra komma i fråga.

Vad beträffar det berörda yrkandet i motion 1985/86:N307 (fp) konstaterar utskottet att man från motionärernas sida har accepterat att förutsättningarna för näringsförbud utvidgas, låt vara inte så långt som regeringen har föreslagit. Någon fast princip tycks man alltså inte avse att ge uttryck för genom det nu aktuella yrkandet. Liksom motionärerna sålunda faktiskt synes göra anser utskottet att frågor om hur långt näringsfriheten skall sträcka sig får avgöras från fall till fall. I proposition 1985/86:126 betecknas näringsfriheten som en av grundstenarna i vårt ekonomiska system. Det bör, anförs där, generellt sett krävas starka skäl om den skall inskränkas ytterligare, och existerande inskränkningar bör kunna omprövas så fort förhållandena medger det. Utskottet finner inte att ett opreciserat och icke konsekvent tillämpat uttalande av den typ som föreslås i motion 1985/

86:N307 (fp) skulle vara bättre ägnat än regeringens här återgivna deklaration att tjäna som vägledning vid fortsatta överväganden om åtgärder mot ekonomisk brottslighet etc. Motionsyrkandet avstyrks.

De båda motionerna (s) från förra året får anses ha blivit i det väsentliga tillgodosedda genom framläggandet av proposition 1985/86:126.1 den mån de syftar längre än denna bör de bedömas mot bakgrund av vad föredragande statsrådet i propositionen (s. 142) anför om forskning och utvärdering. Det är, uttalar han, angeläget att det i anslutning till försöksverksamheten med utökad vandelsprövning bedrivs forskning om den ekonomiska brottslighetens utbredning och utveckling i andra branscher. Särskilt intressanta branscher anser han måleri-, bil-, och byggbranscherna vara.

Brottsförebyggande rådet bör, heter det, ges ansvaret för det forskningsoch utvärderingsarbete som bör komma till stånd och i detta arbete samverka med bl. a. berörda branschorganisationer och fackliga organisationer. Regeringens sålunda redovisade intentioner får anses tillgodose såväl de båda motionerna från förra riksmötet rörande lagstiftning om näringstillstånd etc. som den av propositionen föranledda motion 1985/86:445 (vpk). Utskottet anser därför att riksdagen nu bör lämna dessa tre motioner utan särskild åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvidgade förutsättningar för näringsförbud att riksdagen med avslag på motion 1985/86:446 i ifrågavarande del och motion 1985/86:448 yrkande 1 i ifrågavarande del antar det i proposition 1985/86:126 framlagda förslaget till lag om näringsförbud i vad avser 1 och 9 §§ samt 16 § första stycket, 16

2. beträffande begreppet brott i näringsverksamhet att riksdagen avslår motion 1985/86:448 yrkande 3,

3. beträffande tillsynen över att näringsförbud efterlevs

att riksdagen med avslag på motion 1985/86:446 i ifrågavarande del och motion 1985/86:448 yrkande 4 antar det i proposition 1985/ 86:126 framlagda förslaget till lag om näringsförbud i vad avser 24 §,

4. beträffande lagstiftningen om näringsförbud i övrigt att riksdagen

a) med avslag på motion 1985/86:446 i ifrågavarande delar dels med avslag på motion 1985/86: 448 yrkande 2 antar det i proposition 1985/86:126 framlagda förslaget till lag om näringsförbud, i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan under 1 och 3, med ändrad lydelse av 4 och 6 §§ enligt utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag

4 Har näringsverksamhet bedrivits av en juridisk person får, under de förutsättningar som anges i 1—3 §§, näringsförbud meddelas, i fråga om kommanditbolag: komplementär, annat handelsbolag: bolagsman, aktiebolag: ledamot och suppleant i styrelsen samt verkställande direktör och vice verkställande direktör,

ekonomisk förening: ledamot och suppleant i styrelsen,

om denne begått brottet i näringsverksamheten eller innehade sin ställning när betalningen av skatt, tull eller avgift underläts eller den juridiska personen försattes i konkurs.

Första stycket gäller också den som i annan egenskap än där sägs faktiskt har utövat ledningen av en näringsverksamhet eller utåt har framträtt som ansvarig för en enskild näringsverksamhet.

Den som är underkastad näringsförbud får inte

1. driva näringsverksamhet,

2. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag,

3. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag, ett han -

Utskottets förslag

§

Har näringsverksamhet bedrivits av en juridisk person får, under de förutsättningar som anges i 1—3 §§, näringsförbud meddelas, i fråga om kommanditbolag: komplementär, annat handelsbolag: bolagsman, aktiebolag, sparbank och försäkringsbolag'. ledamot och suppleant i styrelsen samt verkställande direktör och vice verkställande direktör, bankaktiebolag och ekonomisk förening: ledamot och suppleant i styrelsen,

om denne begått brottet i näringsverksamheten eller innehade sin ställning när betalningen av skatt, tull eller avgift underläts eller den juridiska personen försattes i konkurs.

Första stycket gäller också den som i annan egenskap än där sägs faktiskt har utövat ledningen av en näringsverksamhet eller utåt har framträtt som ansvarig för en enskild näringsverksamhet.

§

Den som är underkastad näringsförbud får inte

1. driva näringsverksamhet,

2. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag,

3. vara stiftare av ett aktiebolag, ett bankaktiebolag, en sparbank el -

NU 1985/86:22

17 Regeringens förslag

Utskottets förslag

NU 1985/86:22

delsbolag eller en ekonomisk förening eller en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet,

4. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett aktiebolag,

5. i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges vid 3,

6. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,

7. äga så många aktier i ett aktiebolag att hans andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent.

Näringsförbud utgör inget hinder mot att sådan verksamhet bedrivs som innebär utövning av rättighet som avses i 2 kap. 1 § regeringsformen eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6 kap. 1 § eller 13 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen.

ler ett försäkringsbolag,

4. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag, ett bankaktiebolag, en sparbank, ett försäkringsbolag, ett handelsbolag eller en ekonomisk förening eller en sådan ideell förening eller stiftelse som driver näringsverksamhet,

5. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett aktiebolag, en sparbank eller ett försäkringsbolag,

6. i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges vid 4,

7. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,

8. äga så många aktier i ett aktiebolag, ett bankaktiebolag eller ett försäkringsaktiebolag att hans andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent.

Näringsförbud utgör inget hinder mot att sådan verksamhet bedrivs som innebär utövning av rättighet som avses i 2 kap. 1 § regeringsformen eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6 kap. 1 § eiler 13 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen.

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:225) med ändrad lydelse av 199a § enligt utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag Utskottets förslag

199 a §

Gäldenären får av förbudet.

I 2§ lagen (1986:000) om näringsförbud föreskrivs om möjlighet för domstol att meddela en enskild näringsidkare som försätts i konkurs näringsförbud i vissa fall.

I 2 § lagen (1986:000) om näringsförbud föreskrivs om möjlighet för domstol att meddela en enskild näringsidkare som försatts i konkurs näringsförbud i vissa fall.

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173), b) finner motion 1985/86:447 yrkande 2 ha besvarats genom vad utskottet anfört,

5. beträffande utökade vandelsprövning att riksdagen med avslag på motion 1985/86:446 i ifrågavarande del

och motion 1985/86:447 yrkande 1 antar de i proposition 1985/ NU 1985/86:22 86:126 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559),

b) lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker,

6. beträffande etableringskontroll m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1984/85:2066, 1984/85:2636 och 1985/86:445 och motion 1985/86: N307 yrkande 11,

Stockholm den 22 maj 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Erik Hovhammar (m), Wivi-Anne Radesjö (s), Birgitta Johansson (s), Åke Wictorsson (s), Hadar Cars (fp),

Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m), Nic Grönvall (m), Mats Lindberg (s), Paul Lestander (vpk) och Leo Persson (s).

Reservationer

1. Utvidgade förutsättningar för näringsförbud (morn. 1)

Erik Hovhammar, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”angivna hänseendena” bort ha följande lydelse:

Kritiken i motion 1985/86:446 (m) mot förslaget till lag om näringsförbud är enligt utskottets uppfattning tungt vägande. Den straffrättsliga lagstiftningen ger staten möjligheter att kraftfullt reagera mot sådan brottslighet och sådan underlåtenhet att betala skatter och avgifter som lagförslaget riktar sig emot. Det ter sig inte rimligt att näringsidkare och därmed jämställda personer mer eller mindre regelmässigt skall riskera att som tillägg till den ordinarie påföljden få ett näringsförbud vilket i många fall får samma verkan som ett yrkesförbud. Kravet på rättssäkerhet innefattar, som motionärerna framhåller, krav på proportionalitet mellan brott och straff. Statens reaktion på ett otillåtet beteende måste kunna förutses någorlunda klart. Det nu aktuella lagförslaget tillgodoser inte detta krav.

En sådan mer begränsad utvidgning av förutsättningarna för näringsförbud som föreslås i motion 1985/86:448 (fp) skulle innebära en förbättring i förhållande till regeringens förslag men är inte heller den förenlig med det grundläggande rättssäkerhetskravet och med näringsfrihetens princip.

Riksdagen bör nu, såsom påyrkas i motion 1985/86:446 (m), avvisa förslaget till lag om näringsförbud.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande utvidgade förutsättningar till näringsförbud att riksdagen med bifall till motion 1985/86:446 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1985/86:448 yrkande 1 avslår proposition 1985/86:126 i vad avser 1 och 9 §§ samt 16 § första stycket förslaget till lag om näringsförbud.

2. Utvidgade förutsättningar för näringsförbud (mom. 1) Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”angivna hänseendena” bort ha följande lydelse: Kritiken i motion 1985/86:448 (fp) mot regeringens förslag om utvidgade förutsättningar för näringsförbud är enligt utskottets uppfattning tungt vägande. Den befintliga lagstiftningen ger erforderliga möjligheter till motåtgärder när någon försummar att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser mot staten. Att näringsidkare i sådana fall skall riskera en extra pålaga av mycket ingripande art ter sig oförenligt med rättssäkerhetens krav. Av de nya förutsättningar för näringsförbud som föreslås i propositionen bör riksdagen endast godta den ena, nämligen att näringsidkaren har gjort sig skyldig en brottslighet som inte är ringa. Utskottet föreslår följaktligen att 1 § i lagförslaget utformas på det sätt som anges i motion 1985/86:448 (fp). Detta medför att 9 § skall utgå och en följdändring genomföras i 16 §. Genom vad utskottet nu har förordat blir även motion 1985/86:446 (m) i väsentlig del tillgodosedd.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. beträffande utvidgade förutsättningar för näringsförbud att riksdagen med bifall till motion 1985/86:448 yrkande 1 i ifrågavarande del och med anledning av motion 1985/86:446 i ifrågavarande del

dels antar det i proposition 1985/86: 126 framlagda förslaget till lag om näringsförbud i vad avser 1 § och 16 § första stycket med ändrad lydelse enligt alternativt förslag i det följande:

Regeringens förslag

Näringsbud får, om det är påkallat från allmän synpunkt, meddelas den som i egenskap av enskild näringsidkare grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet och därvid

1. gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa, eller

2. i avsevärd omfattning underlåtit att betala sådan skatt, tull eller avgift som omfattas av lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

Alternativt förslag

Näringsbud får, om det är påkallat från allmän synpunkt, meddelas den som i egenskap av enskild näringsidkare grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet och därvid gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa.

NU 1985/86: 22

20 Regeringens förslag

Alternativ! förslag

NU 1985/86:22

16 § första stycket Om den som genom en lagakraft- Om den som genom en lagakraft vunnen

dom fått näringsförbud vunnen dom fått näringsförbud

grundat på 1 § 7 frikänns från an- grundat på 1 § frikänns från ansvar

svar för brottsligheten, skall nä- för brottsligheten, skall näfingsför ringsförbudet

samtidigt upphävas. budet samtidigt upphävas. Avser

Avser frikännandet endast en viss frikännandet endast en viss del av

del av brottsligheten eller hänförs brottsligheten eller hänförs denna

denna under mildare straffbestäm- under mildare straffbestämmelser,

melser, skall rätten pröva om och skall rätten pröva om och under vil under

vilken tid förbudet fortfaran- ken tid förbudet fortfarande skall

de skall gälla. I fall som avses nu får gälla. I fall som avses nu får rätten

rätten också upphäva eller ändra ett också upphäva eller ändra ett bebeslut om skyldighet att svara för slut om skyldighet att svara för räträttegångskostnader, om ett sådant tegångskostnader, om ett sådant

har meddelats i samband med do- har meddelats i samband med domen om förbud. men om förbud.

dels avslår propositionen i vad avser 9 § i samma lagförslag.

3. Begreppet brott i näringsverksamhet (mom. 2)

(under förutsättning av bifall till reservation 1)

Erik Hovhammar, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet ansluter” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse: Synpunkterna i motion 1985/86:448 (fp) på begreppet brott i näringsverksamhet är enligt utskottets mening mycket välgrundade. De ligger helt i linje med den kritik mot regeringens lagförslag som framförs i motion 1985/86:446 (m). Om lagförslaget, såsom utskottet föreslår, avvisas i enlighet med yrkandet i denna motion bortfaller emellertid behovet av ett sådant motivuttalande som påyrkas från folkpartiets sida.

4. Begreppet brott i näringsverksamhet (mom. 2)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Utskottet ansluter” och slutar med ”angiven del” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer till fullo i de nu återgivna synpunkterna i motion 1985/86:448 (fp). En ofrånkomlig förutsättning för en sådan utvidgad tillämpning av institutet näringsförbud som utskottet har förordat i det föregående är att endast vad som i verklig mening är ekonomisk brottslighet får åberopas som grund för förbud. Motivuttalandena i propositionen synes öppna väg för att även helt ovidkommande förseelser kan tas till intäkt för att en näringsidkare skall berövas sin näringsfrihet. Detta är helt oacceptabelt. Riksdagen bör därför uttryckligen instämma i vad motionärerna anför om begreppet brott i näringsverksamhet.

dels att utskottet under 2 bort hemställa

2. beträffande begreppet brott i näringsverksamhet

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:448 yrkande 3 godkänner vad utskottet anfört.

5. Tillsynen över att näringsförbud efterlevs (mom. 3)

(under förutsättning av bifall till reservation 1)

Erik Hovhammar, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Yrkandet på” och slutar med ”antas oförändrad” bort ha följande lydelse: Näringsförbud skall enligt utskottets förslag meddelas endast med anledning av konkursmissbruk. Det finns då inga skäl att överväga ett sådant byte av tillsynsmyndigheter som, utifrån en avvikande uppfattning om institutets tillämpning, förordas i motion 1985/86:448 (fp).

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande tillsynen över att näringsförbud efterlevs

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:446 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1985/86:448 yrkande 4 avslår proposition 1985/86:126 i vad avser 24 § förslaget till lag om näringsförbud.

6. Tillsynen över att näringsförbud efterlevs (mom. 3)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Yrkandet på” och slutar med ”antas oförändrad” bort ha följande lydelse:

Som redan antytts följer av utskottets förslag beträffande användningen av institutet näringsförbud att ansvaret för tillsynen bör överföras från de kronofogdemyndigheter som det nu åvilar till vederbörande polismyndigheter. Utskottet tillstyrker alltså motion 1985/86:448 (fp) på denna punkt och framlägger förslag om den ändring i 24 § förslaget till lag om näringsförbud som är påkallad. Någon särskild bestämmelse om tillsynsmyndighets anmälan till åklagare behövs inte vid denna organisation; rättegångsbalkens regler om relationerna mellan polismyndighet och åklagare är till fyllest. Utskottet vill anmärka att det, såsom framgår av propositionen (s. 113), finns goda skäl för att polisen blir övervakningsmyndighet även om utskottets restriktiva linje när det gäller användning av näringsförbud inte skulle vinna gehör.

dels att utskottet under 3 bort hemställa

3. beträffande tillsynen över att näringsförbud efterlevs att riksdagen med bifall till motion 1985/86:448 yrkande 4 och med avslag på motion 1985/86:446 i ifrågavarande del antar det i proposition 1985/86:126 framlagda förslaget till lag om näringsförbud i vad avser 24 § med ändrad lydelse enligt alternativt förslag i det följande: -

Regerings förslag

Alternativt förslag

NU 1985/86:22

24 §

Tillsyn över att näringsförbud och tillfälliga näringsförbud efterlevs utövas av de kronofogdemyndigheter som är tillsynsmyndigheter i konkurs. Tillsynen ankommer på den kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet för konkurser som handläggs vid tingsrätten i den ort där den som är underkastad förbudet är bosatt.

Om det finns skäl att misstänka att ett förbud överträds eller att den som fått dispens enligt 19 § åsidosätter vad som åligger honom i den verksamhet som avses med dispensen, eller vad som rätten föreskrivit i samband med att den beviljade dispens, skall tillsynsmyndigheten göra anmälan om förhållandet till åklagaren.

Tillsyn över att näringsförbud och tillfälligt näringsförbud efterlevs utövas av polismyndigheten i det polisdistrikt där den som är underkastad förbudet är bosatt.

7. Lagstiftningen om näringsförbud i övrigt (mom. 4)

Erik Hovhammar, Lars Ahlström och Nic Grönvall (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet finnér” och slutar med ”om näringsförbud” bort ha följande lydelse:

De nuvarande bestämmelserna om näringsförbud — i konkurslagen - antogs enhälligt av riksdagen år 1980. De fyller, såsom framhålls i motion 1985/86:446 (m), kravet på att ett näringsförbud skall vara förutsebart och att ingen mera lämplig sanktion skall stå till buds. Utskottets tillstyrkan av motion 1985/86:446 (m) innebär, förutom att förslaget till lag om näringsförbud avvisas, att konkurslagens bestämmelser om näringsförbud förutsätts kvarstå oförändrade.

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 11 med ”Med hänvisning” och slutar på s. 14 med ”och försäkringsbolag” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till vad som har anförts föreslår utskottet att riksdagen — med bifall till motion 1985/86:446 (m) i motsvarande del - avslår förslaget till lag om näringsförbud även såvitt avser 2 § och de delar som inte särskilt har berörts liksom också förslagen till lag om ändring i konkurslagen och till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173), vilka sammanhänger med det förstnämnda lagförslaget.

Ett återstående (= utskottet) dess efterlevnad.”

Detta yrkande i motion 1985/86:447 (c) saknar aktualitet om riksdagen såsom utskottet har förordat avslår lagförlaget. Det bör således lämnas utan åtgärd av riksdagen.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande lagstiftningen om näringsförbud i övrigt att riksdagen

a) med bifall till motion 1985/86:446 i frågavarande delar avslår proposition 1985/86:126 i vad avser

dels förslaget till lag om näringsförbud i den mån det inte omfattas

av utskottets hemställan under 1 och 3,

dels förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

dels förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen

(1973:1173),

b) avslår motion 1985/86:447 yrkande 2.

8. Lagstiftningen om näringsförbud i övrigt (mom. 4)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”om näringsförbud” bort ha följande lydelse: Utskottet ansluter sig till yrkandet i motion 1985/86:448 (fp) att 2 § med det särskilda konkursrekvisitet skall utgå ur den föreslagna lagen om näringsförbud. De skäl för bibehållande av denna paragraf som anförs i propositionen och som utskottet nyss har redogjort för är inte övertygande. Som utskottet tidigare har deklarerat bör näringsförbud kunna meddelas endast om en näringsidkare i sin näringsverksamhet har gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa.

dels att den del av utskottets yttrande som böljar på s. 11 med ”Med hänvisning” och slutar på s. 12 med "av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Med hänvisning till vad som har anförts föreslår utskottet att riksdagen avslår förslaget till lag om näringsförbud i vad avser 2 § och — i konsekvens därmed — 16 § andra stycket samt punkt 4 övergångsbestämmelserna. De delar av lagförslaget som inte särskilt har berörts tillstyrker utskottet - med nedan angivna tillägg — och likaledes tillstyrks de därmed sammanhängande förslagen till lag om ändring i konkurslagen och till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173).

Vad gäller (= utskottet) dess efterlevnad.”

Detta yrkande i motion 1985/86:447 (c) saknar aktualitet om riksdagen, såsom har förordats i det föregående, endast godtar ett striktare rekvisit för näringsförbud, nämligen en brottslighet som inte är ringa. Yrkandet bör således lämnas utan åtgärd av riksdagen.

dels att utskottet under 4 bort hemställa

4. beträffande lagstiftningen om näringsförbud i övrigt att riksdagen

a) med avslag på motion 1985/86:446 i frågavarande delar, i den mån den inte tillgodoses enligt utskottets förslag,

dels med bifall till motion 1985/86:448 yrkande 2 avslår det i proposition 1985/86:448 yrkande 2 avslår det i proposition 1985/86:126

NU 1985/86:22

framlagda förslaget till lag om näringsförbud i vad avser 2 §, 16 § NU 1985/86:22

andra stycket och punkt 4 övergångsbestämmelserna,

dels i övrigt antar förslaget till lag om näringsförbud, i den mån det

inte omfattas av utskottets hemställan under 1 och 3, med ändrad

lydelse av 4 och 6 §§ enligt alternativt förslag i det följande:

Regeringens förslag

Har näringsverksamhet bedrivits av en juridisk person får, under de förutsättningar som anges i 1—3 §§, näringsförbud meddelas, i fråga om

kommanditbolag: komplementär, annat handelsbolag: bolagsman, aktiebolag: ledamot och suppleant i styrelsen samt verkställande direktör och vice verkställande direktör,

ekonomisk förening: ledamot och suppleant i styrelsen,

om denne begått brottet i näringsverksamheten eller innehade sin ställning när betalningen av skatt, tull eller avgift underläts eller den juridiska personen försattes i konkurs.

Första stycket gäller också den som i annan egenskap än där sägs faktiskt har utövat ledningen av en näringsverksamhet eller utåt har framträtt som ansvarig för en enskild näringsverksamhet.

Alternativt förslag

§

Har näringsverksamhet bedrivits av en juridisk person får, under de förutsättningar som anges i I och 3 §§, näringsförbud meddelas, i fråga om

kommanditbolag: komplementär, annat handelsbolag: bolagsman, aktiebolag, sparbank och försäkringsbolag: ledamot och suppleant i styrelsen samt verkställande direktör och vice verkställande direktör, bankaktiebolag och ekonomisk förening: ledamot och suppleant i styrelsen,

om denne begått brottet i näringsverksamheten eller innehade sin ställning när betalningen av skatt, tull eller avgift underläts eller den juridiska person försattes i konkurs.

Första stycket gäller också den som i annan egenskap än där sägs faktiskt har utövat ledningen av en näringsverksamhet eller utåt har framträtt som ansvarig för en enskild näringsverksamhet.

6 §

(= utskottet)

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i konkurslagen (1921:225) med den avvikelsen att det föreslagna andra stycket i 199 a § utgår,

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),

b) avslår motion 1985/86:447 yrkande 2.

9. Utökad vandelsprövning (mom. 5)

Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Utskottet finner” och slutar med ”med drycker” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer med motionärerna. Den utvidgade vandelspröv- NU 1985/86: 22 ning som nu föreslås saknar egentligt samband med den prövning de båda lagarna påbjuder i sin nuvarande utformning. Den lämnar rum för godtycke hos de prövande instanserna och ojämlik behandling av konkurrerande näringsidkare. Framför allt utgör den ett opåkallat ingrepp i näringsfriheten vilket utskottet av principiella skäl tar avstånd ifrån. Utskottet stöder sålunda de tre nämnda motionsyrkandena och avstyrker proposition 1985/

86:126 i här aktuell del.

dels att utskottet under 5 bort hemställa

5. beträffande utökad vandelsprövning

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:446 i ifrågavarande del och motion 1985/86:447 yrkande 1 avslår proposition 1985/86:126 i vad avser förslag till

a) lag om ändring i yrkestrafiklagen (1979:559),

b) lag om ändring i lagen (1977:293) om handel med drycker.

10. Etableringskontroll (mom. 6)

Erik Hovhammar (m), Hadar Cars (fp), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m) och Nic Grönvall (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Vad beträffar” och slutar med ”särskild åtgärd” bort ha följande lydelse:

I det föregående har angivits en rad omständigheter som ger vid handen att regeringen inte tillbörligt beaktar näringsfrihetens betydelse som en av grundvalarna för en positiv ekonomisk utveckling. Den inledande deklaration om att näringsfriheten bör vara vidsträckt som förekommer i proposition 1985/86:126 jävas av de konkreta förslag till utvidgad etableringskontroll som propositionen också innehåller. Det är därför angeläget att riksdagen genom att instämma i det här aktuella yrkandet i motion 1985/

86:N307 (fp) på ett tydligt sätt markerar sin anslutning till näringsfrihetens princip och sitt motstånd mot ingrepp i den fria etableringsrätten.

Ett sådant uttalande innebär samtidigt ett bestämt avvisande av de signaler om en utvidgad etableringskontroll som utgår från motionerna 1984/85:2066 (s), 1984/85:2636 (s) och 1985/86:445 (vpk). Dessa motioner avstyrks.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande etableringskontroll

att riksdagen med anledning av motion 1985/86:N307 yrkande 11 och med avslag på motionerna 1984/85:2066, 1984/85:2636 och 1985/

86:445 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Etableringskontroll (mom. 6)

NU 1985/86: 22

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Vad beträffar” och slutar med ”särskild åtgärd” bort ha följande lydelse:

I eko-kommissionens direktiv slog regeringen fast att det finns en stor dold ekonomisk brottslighet och att denna omfattar mycket stora belopp. Skattebrott och skatteflykt, manipulativa bolagsbildningar och konkurser, otillåtna valutatransaktioner och användning av grå arbetskraft är några av de metoder som oseriösa företag använder för att skaffa sig fördelar framför sina konkurrenter. Detta drabbar samhället hårt. Många enskilda får också bära följder i form av arbetslöshet, höga bostadskostnader, skadlig arbetsmiljö och andra påfrestningar.

Avarterna inom näringslivet kan inte stävjas effektivt enbart genom ingripanden i efterhand. Det är nödvändigt att samhället försöker förebygga att personer med tvivelaktig vandel, otillräcklig kompetens och bristande förmåga att fullgöra grundläggande ekonomiska förpliktelser får tillfälle att etablera och förvärva företag.

Bland eko-kommissionens förslag är att regeringen skulle få möjlighet att införa krav på näringstillstånd i vissa branscher eller delbranscher. Krav som skulle kunna ställas är att den som vill etablera sig som företagare skall undergå vandelsprövning, styrka att han har erforderlig kompetens och ställa vissa ekonomiska garantier. Kommittén har nämnt ett antal branscher där ett krav på näringstillstånd skulle vara välbefogat.

Kommitténs förslag i detta hänseende har ganska blygsam omfattning. En ekonomisk garanti på 50000 kr. per företag är givetvis i allmänhet helt otillräcklig. Några generella regler om kompetensprövning har man inte förordat. Områdena för etableringskontroll har angetts snävt. Ändå utgör kommitténs förslag en god grund för ett åtgärdsprogram.

Regeringen har emellertid i stort sett lagt denna del av kommitténs arbetsresultat åt sidan. Vad som har kommit ut av det hela är en utökad vandelsprövning i två branscher, av utskottets nyss karakteriserad som ”en ganska marginell utvidgning av en lämplighetsprövning som har gammal hävd”. Regeringen har alltså svikit förväntningarna och gett efter för de intressen som vill ge marknadskrafterna fritt spelrum.

En stark opinion, bl. a. den samlade fackföreningsrörelsen, har begärt kraftigare tag. Utskottet ansluter sig till detta krav och tillstyrker följaktligen motion 1985/86:445 (vpk), där det påyrkas att en mera omfattande etableringskontroll skall införas på basis av eko-kommissionens förslag men med vidare syfte och omfattning. Motionerna 1984/85:2066 (s) och 1984/85:2636 (s) vittnar om att motsvarande önskemål är väl förankrade också inom socialdemokratin. Detta kom för övrigt till uttryck när näringsutskottets majoritet (s, vpk) i början av förra året (NU 1984/85:4 y) framställde samma krav som sedermera har tagits upp i de två just nämnda motionerna.

Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen bör anmoda regeringen att med det snaraste lägga fram förslag om en effektiv etablerings -

kontroll som vapen mot ekonomisk brottslighet. Genom ett sådant beslut NU 1985/86: 22

av riksdagen tillgodoses såväl motion 1985/86:445 (vpk) som motionerna 1984/85:2066 (s) och 1984/85:2636 (s). Folkpartiyrkandet - i motion 1985/

86:N307 - om att riksdagen skall uttala sig mot vaije inskränkning i etableringsfriheten har utskottet genom vad här sagts tagit bestämt avstånd ifrån.

dels att utskottet under 6 bort hemställa

6. beträffande etableringskontroll

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:445, med anledning av motionerna 1984/85:2066 och 1984/85:2636 och med avslag på motion 1985/86:N307 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

28 Lagförslag 1 i proposition 1985/86:126

Förslag till Lag om näringsförbud

NU 1985/86:22 Bilaga

Härigenom föreskrivs följande.

Meddelande av förbud

1 § Näringsförbud får, om det är påkallat från allmän synpunkt, meddelas den som i egenskap av enskild näringsidkare grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet och därvid

1. gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa, eller

2. i avsevärd omfattning underlåtit att betala sådan skatt, tull eller avgift som omfattas av lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

2 § Näringsförbud får också, om det är påkallat från allmän synpunkt, meddelas den som försatts i konkurs och då var enskild näringsidkare, om han förfarit grovt otillbörligt mot sina borgenärer eller på annat sätt grovt åsidosatt vad som ålegat honom i näringsverksamhet.

3 § Vid prövningen av om näringsförbud är påkallat från allmän synpunkt skall särskilt beaktas om åsidosättandet varit systematiskt eller syftat till betydande vinning, om det medfört eller varit ägnat att medföra betydande skada eller om näringsidkaren tidigare dömts för brott i näringsverksamhet.

4 § Har näringsverksamhet bedrivits av en juridisk person får, under de förutsättningar som anges i 1-3 §§, näringsförbud meddelas, i fråga om

kommanditbolag: komplementär, annat handelsbolag: bolagsman,

aktiebolag: ledamot och suppleant i styrelsen samt verkställande direktör och vice verkställande direktör,

ekonomisk förening: ledamot och suppleant i styrelsen, om denne begått brottet i näringsverksamheten eller innehade sin ställning när betalningen av skatt, tull eller avgift underläts eller den juridiska personen försattes i konkurs.

Första stycket gäller också den som i annan egenskap än där sägs faktiskt har utövat ledningen av en näringsverksamhet eller utåt har framträtt som ansvarig för en enskild näringsverksamhet.

5 § Näringsförbud skall meddelas för en viss tid, lägst tre och högst fem år.

Verkan av förbud

6 § Den som är underkastad näringsförbud får inte

1. driva näringsverksamhet,

2. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än kommanditbolag eller komplementär i ett kommanditbolag,

3. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag, ett handelsbolag eller en ekonomisk förening eller en sådan ideell förening eller

stiftelse som driver näringsverksamhet, 29

4. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett aktiebolag,

5. i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som anges vid 3,

6. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver näring,

7. äga så många aktier i ett aktiebolag att hans andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget överstiger femtio procent.

Näringsförbud utgör inget hinder mot att sådan verksamhet bedrivs som innebär utövning av rättighet som avses i 2 kap. 1 § regeringsformen eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6 kap. 1 § eller 13 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen.

7 § Den som är underkastad näringsförbud får inte vara anställd eller ta emot återkommande uppdrag i en näringsverksamhet som drivs av en närstående till honom eller där en närstående har en sådan ställning som anges i 4 §. Som närstående anses hans make, den med vilken han samlever under äktenskapsliknande förhållanden, förälder, barn och syskon samt den som är besvågrad med honom i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon.

Inte heller får den som är underkastad näringsförbud vara anställd eller ta emot återkommande uppdrag i den näringsverksamhet där han åsidosatt sina åligganden.

Förfarandet vid prövningen av frågor om förbud

8 § Talan om näringsförbud förs i tingsrätt av allmän åklagare. Angående utredningen och förfarandet i mål om näringsförbud skall, om inte annat föreskrivs i denna lag, i tillämpliga delar gälla vad som i allmänhet är föreskrivet om mål som rör allmänt åtal för brott där straffet är fängelse i högst ett år. Tvångsmedel enligt 24 och 25 kap. rättegångsbalken får dock inte tillgripas i fråga om näringsförbud.

Talan om näringsförbud grundat på 2 § får tas upp av samma tingsrätt som handlägger eller har handlagt konkursen.

9 § Varje kronofogdemyndighet skall särskilt uppmärksamma när det kan finnas skäl att meddela näringsförbud grundat på 1 § 2 och anmäla förhållandet till åklagaren.

10 § Är det uppenbart att grund för näringsförbud föreligger, får rätten meddela förbud för tiden till dess frågan om näringsförbud slutligt har avgjorts (tillfälligt näringsförbud).

En fråga om tillfälligt näringsförbud tas upp på yrkande av åklagaren. Innan ett förbud meddelas skall den som yrkandet avser få tillfälle att yttra sig, om det inte finns anledning att anta att han har avvikit eller på annat sätt håller sig undan.

Rätten får hålla förhandling för frågans prövning. Till förhandlingen skall den som avses med yrkandet kallas personligen. I kallelsen skall han upplysas om att frågan kan avgöras även om han inte inställer sig. Om förhandlingen gäller i tillämpliga delar föreskrifterna i 24 kap. 14 § rättegångsbalken.

Bifalls en talan om näringsförbud, får rätten i domen självmant förordna om tillfälligt förbud.

NU 1985/86:22

11 § Ett beslut om tillfälligt näringsförbud gäller omedelbart, om inte annat förordnas. Beslutet skall delges den som avses med förbudet.

30 Har ett tillfälligt näringsförbud meddelats, skall detta beaktas vid tillämpning av 5 §.

12 § Ett beslut om tillfälligt näringsförbud, som har meddelats under rättegången, överklagas särskilt.

Överklagas ett beslut om tillfälligt förbud, får högre rätt omedelbart förordna att förbudet tills vidare inte skall gälla.

13 § Om rätten meddelar ett tillfälligt näringsförbud innan talan om näringsförbud har väckts, skall den utsätta en tid inom vilken sådan talan skall väckas. Tiden får inte bestämmas längre än vad som bedöms nödvändigt. Är den utsatta tiden inte tillräcklig, får rätten medge förlängning, om åklagaren före tidens utgång gjort framställning om sådan.

14 § I samband med att näringsförbud eller tillfälligt näringsförbud meddelas skall rätten till den som avses med förbudet överlämna en särskild underrättelse, där innebörden av förbudet beskrivs.

Upphävande av förbud

15 § Har talan om näringsförbud inte väckts inom utsatt tid, och har en framställning om förlängning av tiden inte heller inkommit, skall ett beslut om tillfälligt näringsförbud omedelbart upphävas. Detsamma gäller om talan återkallas eller lämnas utan bifall eller om det inte längre finns skäl för det tillfälliga näringsförbudet. Om talan bifalls, skall rätten pröva om det tillfälliga näringsförbudet fortfarande skall gälla.

16 § Om den som genom en lagakraftvunnen dom fått näringsförbud grundat på 1 § 1 frikänns från ansvar för brottsligheten, skall näringsförbudet samtidigt upphävas. Avser frikännandet endast en viss del av brottsligheten eller hänförs denna under mildare straffbestämmelser, skall rätten pröva om och under vilken tid förbudet fortfarande skall gälla. 1 fall som avses nu får rätten också upphäva eller ändra ett beslut om skyldighet att svara för rättegångskostnader, om ett sådant har meddelats i samband med domen om förbud.

Upphäver rätten det konkursbeslut som utgjort förutsättning för ett näringsförbud enligt 2 §, skall näringsförbudet samtidigt upphävas.

Rättens beslut om att upphäva eller ändra ett näringsförbud skall gälla omedelbart.

17 § Ett lagakraftvunnet beslut om näringsförbud får upphävas på ansökan av den som förbudet avser, om det senare kommer fram att han inte hade grovt åsidosatt sina åligganden i näringsverksamhet.

Beträffande mål om upphävande av förbud gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 8 § om talan om förbud. Ett sådant mål tas upp av den tingsrätt som tidigare handlagt målet om näringsförbud. Målet får i stället tas upp av rätten i den ort där sökanden har sitt hemvist, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.

Mål om upphävande av förbud får avgöras utan huvudförhandling, om saken ändå kan utredas tillfredsställande. Har rätten beslutat att målet skall avgöras utan huvudförhandling, skall parterna ges tillfälle att slutföra sin talan, om det inte är uppenbart att detta inte behövs.

Rättens beslut om att upphäva ett näringsförbud skall gälla omedelbart.

NU 1985/86:22

31 Tid för avveckling av förbjuden näringsverksamhet m. m.

NU 1985/86:22

18 § En domstol som meddelar beslut om näringsförbud eller om tillfälligt näringsförbud skall fastställa en begränsad tid efter vilken förbudet skall gälla, om tiden behövs för avvecklingen av näringsverksamhet, anställning, uppdrag, delägarskap i handelsbolag eller aktieinnehav som anges i 6 och 7 §§. Rätten får föreskriva vilka åtgärder som får vidtas eller som skall vara förbjudna under denna tid och vad den som fått näringsförbud i övrigt då har att iaktta.

Om det föreligger synnerliga skäl, får tiden för avveckling förlängas på ansökan av den som fått förbudet.

Beträffande mål om förlängning av tiden för avveckling gäller vad som sägs om upphävande av förbud i 17 § andra och tredje styckena.

Dispens från förbud

19 § Den som är underkastad näringsförbud eller tillfälligt näringsförbud får medges dispens för att driva en näringsverksamhet, inneha anställning eller uppdrag, vara delägare i ett handelsbolag eller äga vissa aktier. Rätten får föreskriva vad den som medges dispens har att iaktta då denna utnyttjas.

20 § En dispens får återkallas, om den som medgetts denna överträder näringsförbudet eller det tillfälliga näringsförbudet eller bryter mot en föreskrift som är knuten till dispensen. Detsamma gäller om den som medgetts dispens från ett förbud i 6 § i annat hänseende åsidosätter vad som åligger honom i den verksamhet som avses med dispensen.

21 § En fråga om dispens får prövas i samband med dom om näringsförbud eller beslut om tillfälligt näringsförbud eller efter en senare gjord ansökan.

När en fråga om dispens prövas särskilt, gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 17 § andra och tredje styckena.

22 § Talan om återkallelse av dispens förs av allmän åklagare. När frågan prövas i ett särskilt mål, gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 17 § andra stycket. Målet får dock tas upp även av den tingsrätt som tidigare prövat frågan om dispens.

Tillsynen av meddelade förbud m.m.

23 § Riksskatteverket skall föra ett register över näringsförbud och tillfälliga näringsförbud.

24 § Tillsyn över att näringsförbud och tillfälliga näringsförbud efterlevs utövas av de kronofogdemyndigheter som är tillsynsmyndigheter i konkurs. Tillsynen ankommer på den kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet för konkurser som handläggs vid tingsrätten i den ort där den som är underkastad förbudet är bosatt.

Om det finns skäl att misstänka att ett förbud överträds eller att den som fått dispens enligt 19 § åsidosätter vad som åligger honom i den verksamhet som avses med dispensen, eller vad som rätten föreskrivit i samband med att den beviljade dispens, skall tillsynsmyndigheten göra anmälan om förhållandet till åklagaren.

32 Överträdelse av förbud m.m.

NU 1985/86:22

25 § Den som överträder ett näringsförbud eller ett tillfälligt näringsförbud eller bryter mot en föreskrift som meddelats med stöd av 18 eller 19 § skall dömas till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader.

26 § Ett näringsförbud som överträds får förlängas med högst fem år. Sker flera förlängningar, får den sammanlagda tiden för förlängning inte vara mer än fem år. Talan om förlängning skall väckas innan förbudstiden har gått ut.

När en fråga om förlängning prövas särskilt, gäller i tilllämpliga delar vad som föreskrivs i 8 § om mål om näringsförbud.

I 20 § finns bestämmelser om återkallelse av dispens när ett förbud överträds.

27 § Om den som är underkastad ett näringsförbud får ett nytt förbud, skall rätten upphäva det tidigare meddelade förbudet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

2. Bestämmelserna i 15 §, 16 § andra och tredje styckena, 17 § samt 19-27 §§ tillämpas även i fråga om sådant näringsförbud och tillfälligt näringsförbud som har meddelats enligt äldre bestämmelser.

3. Vid prövning av förutsättningarna enligt 1 § för näringsförbud eller tillfälligt näringsförbud får hänsyn tas till vad som ägt rum före ikraftträdandet endast så vitt avser frågan om förbud är påkallat från allmän synpunkt.

4. Meddelas ett beslut om näringsförbud eller tillfälligt näringsförbud med anledning av konkurs och grundas bedömningen att den som skall vara underkastad förbudet förfarit grovt otillbörligt mot borgenärerna eller på annat sätt grovt åsidosatt sina åligganden på förfaranden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet, gäller i stället för 6 § första stycket och 7 § att han inte får driva verksamhet med vilken följer bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1976:125). Han får inte heller såsom styrelseledamot eller i någon annan egenskap vara ställföreträdare för ett aktiebolag, ett handelsbolag eller en ekonomisk förening eller en sådan ideell förening eller stiftelse som driver bokföringspliktig verksamhet. Inte heller får han faktiskt handha ledningen eller förvaltningen av en sådan juridisk persons angelägenheter. Rätten skall i sitt beslut erinra om näringsförbudets verkan enligt denna punkt. Vad som i 5 § föreskrivs om att näringsförbud skall meddelas för lägst tre år gäller ej i ett sådant fall som sagts nu.

Talan om näringsförbud får ej väckas, om konkursbeslutet har meddelats före den 1 juli 1984 och konkursen avslutats före ikraftträdandet.

33 Innehåll

NU 1985/86:22

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Förslag 2

Huvudsakligt innehåll 2

Motionerna 3

Yrkanden 3

Motivering 4

Utskottet 6

Inledning 6

Lag om näringsförbud 7

Allmänt 7

Utvidgade förutsättningar för näringsförbud 8

Personkretsen för näringsförbud och förbudets räckvidd 12

Utvidgad vandelsprövning 14

Etab le ringskontroll 15

Hemställan 16

Reservationer 19

1. Utvidgade förutsättningar för näringsförbud (m) 19

2. Utvidgade förutsättningar för näringsförbud (fp) 20

3. Begreppet brott i näringsverksamhet (m) 21

4. Begreppet brott i näringsverksamhet (fp) 21

5. Tillsynen över att näringsförbud efterlevs (m) 22

6. Tillsynen över att näringsförbud efterlevs (fp) 22

7. Lagstiftningen om näringsförbud i övrigt (m) 23

8. Lagstiftningen om näringsförbud i övrigt (fp) 24

9. Utökad vandelsprövning (m, fp, c) 25

10. Etableringskontroll (m, fp, c) 26

11. Etableringskontroll (vpk) 27

Bilaga

Lagförslag 1 i proposition 1985/86:126 (lag om näringsförbud) 29

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986