Om auktorisation av redovisningskonsulter

Näringsutskottets betänkande 1985/86:29

om auktorisation av redovisningskonsulter

NU 1985/86: 29

Ärendet

I motion 1984/85: 1432 av Bengt Silfverstrand (s) och Bo Södersten (s) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om auktorisation av redovisningskonsulter.

Motionen har remissbehandlats, såsom redovisas i det följande (s. 5 f.).

Sammanfattning

Utskottet föreslår en utredning av frågan om en — icke-obligatorisk — auktorisation av redovisningskonsulter. Bland argumenten för en sådan utredning är småföretags svårigheter att finna pålitliga redovisningskonsulter samt önskemålen om en klarare gränsdragning gentemot revisorerna och en höjd redovisningsstandard. I en reservation (m, fp, c) avstyrks motionen.

Motionen

Mångå småföretagare måste utnyttja externa tjänster på redovisningsområdet. Kvaliteten på tjänsterna i redovisningsbranschen är emellertid synnerligen ojämn, anför motionärerna. I hägnet av ett inte obetydligt antal s. k. källarbyråer frodas både medveten och omedveten ekonomisk brottslighet. Det måste, säger motionärerna vidare, göras en klar och medveten distinktion mellan revisorns kontrollerande funktion och redovisningskonsultens arbete av verkställande karaktär. Småföretagarna behöver i första hand redovisningskonsulter. Tillgången på auktoriserade revisorer är otillräcklig. Mot denna bakgrund är det enligt motionärerna motiverat med någon form av auktorisation av redovisningskonsulter. Småföretagen måste ges större garantier för att redovisningskonsulterna verkligen besitter såväl teoretiska som praktiska kunskaper.

Kraven för auktoriserad redovisningskonsult (ARK) inom Sveriges redovisningskonsulters förbund (SRF) skulle, menar motionärerna, i stort sett kunna utgöra grunden för en auktorisation. Ökade krav måste dock ställas på aktualitetsutbildning. Redovisningskonsulterna bör åläggas skyldighet att teckna ansvarsförsäkring, så att klienterna kan hållas skadeslösa

1 Riksdagen 1985186. 17 sami. Nr 29

vid brister i det utförda arbetet. Den auktoriserande myndigheten skall NU 1985/86: 29 utöva tillsyn över de auktoriserade redovisningskonsulternas arbete. Auktorisationen bör knytas till bokföringsnämnden, inte som för revisorer till kommerskollegium. Erforderliga administrativa resurser torde kunna bekostas med avgifter. Ett auktorisationsförfarande skulle, hävdar motionärerna, underlätta för redovisningsbyråerna att knyta kvalificerad personal till sin verksamhet.

Uppgifter i anslutning till motionen Allmänt om auktorisation m. m.

Rätten att etablera sig som näringsidkare och att driva näring är i Sverige i princip fri. All näringsverksamhet är tillåten för svenska medborgare och svenska juridiska personer om inte annat uttryckligen stadgas i lag. På flera områden förekommer dock inskränkningar i näringsfriheten.

Auktorisation innebär - till skillnad från tillståndsprövning eller legitimation — sällan att det uppställs särskilda krav för etablering i en viss verksamhet. Termen betecknar ett särskilt godkännande inom ett verksamhetsområde. Auktorisationen uttrycker ofta speciell kompetens inom ett visst yrke eller anses borga för att verksamheten bedrivs på ett seriöst sätt. Auktorisation kan, även om den är frivillig, i en del fall vara en förutsättning för erhållande av vissa uppdrag. Så får t. ex. endast advokater ges uppdrag som offentlig försvarare och endast auktoriserade tolkar vara tolkar i rättsliga sammanhang. Liknande gäller, såsom framgår av nästa avsnitt, om auktoriserade och godkända revisorer. Frivillig auktorisation kan på sådana grunder som nu nämnts vara förknippad med så stora fördelar för den enskilde yrkesutövaren att den ibland närmast kan vara att betrakta som obligatorisk.

Frivillig auktorisation kan handhas av såväl myndigheter som privaträttsliga organisationer. Ibland används uttrycket obligatorisk auktorisation med i huvudsak samma innebörd som krav på tillstånd från myndighet. Ett exempel erbjuder det auktorisationskrav som gäller för bevakningsföretag.

En arbetsgrupp under ledning av konsumentverket och med representanter för näringsfrihetsombudsmannen, statens industriverk, Sveriges hantverks- och industriorganisation och Svenska handelskammarförbundet avlämnade år 1978 rapporten Auktorisation och konsumentskydd (Rapport KOV 1978:8—01). Arbetsgruppens slutsatser under rubriken Ställningstagande till obligatorisk auktorisation har nyligen återgivits i näringsutskottets betänkande NU 1985/86:12 om åtgärder för ett förbättrat låsskydd.

Auktorisation och godkännande av revisorer

För aktiebolag gäller enligt 10 kap. 3 § aktiebolagslagen (1975:1385) att minst en av bolagsstämman utsedd revisor skall vara auktoriserad revisor eller godkänd revisor. Om bolagets aktier är börsnoterade skall minst en 2

revisor vara auktoriserad. Detsamma gäller, utom när undantag särskilt NU 1985/86:29 har medgivits, om vissa andra omständigheter föreligger (tillgångar eller antal anställda över vissa värden). Liknande bestämmelser om anlitande av kvalificerad revisor finns i annan associationsrättslig lagstiftning, såsom lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar, lagen (1955:183) om bankrörelse, försäkringsrörelselagen (1982:713) och — för vissa handelsbolag m. fl. — lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa företag.

Bestämmelser om auktoriserade och godkända revisorer finns i förordningen (1973:221, omtryckt 1976:825, senast ändrad 1981:493) om auktorisation och godkännande av revisorer (revisorsförordningen). Lagen (1975: 86) om bemyndigande att meddela föreskrifter om auktorisation och godkännande av revisorer ger regeringen möjlighet att utfärda sådana bestämmelser.

Fråga om auktorisation eller godkännande — av vilka auktorisation kräver högre kompetens - prövas enligt revisorsförordningen av kommerskollegium, som också övar tillsyn över revisorernas verksamhet.

Auktorisation eller godkännande gäller för en tid av fem år. Även ett revisionsbolag (handelsbolag eller aktiebolag) kan under vissa förutsättningar bli auktoriserat eller godkänt.

Redovisningskonsulter

Branschstruktur

Enligt en uppgift finns det i landet ca 3000 företag som bedriver konsultverksamhet på redovisningsområdet. På Gula sidorna i telefonkatalogen tas företag av detta slag upp under rubriken Revisorer och redovisningskonsulter, varvid de är uppdelade på tre avdelningar med underrubrikerna Auktoriserade revisorer, Godkända revisorer och Övriga. Den sistnämnda kategorin omfattar i Stockholmsområdet (riktnummer 08) ca 370 företag, i Göteborgsområdet (031) ca 140 företag och i Mälmöområdet (040) ca 100 företag. En del av dessa har beteckningen revisionsbyrå. Sådana torde i många fall åta sig även andra uppdrag på redovisningsområdet än revision.

Bokförings- och revisionsbyrå är också en inte sällan förekommande benämning. En del företag som redovisas under Auktoriserade revisorer eller Godkända revisorer erbjuder också redovisningstjänster. Ett exempel är SPAREV AB, som ägs av sparbanksrörelsen och som - inkl. dotterbolag — vid ett 85-tal kontor har sammanlagt ca 925 medarbetare, varav drygt 100 auktoriserade revisorer. Ett ännu större företag inom redovisningsbranschen är Lantbrukarnas riksförbunds driftsbyrå, som är representerad på 135 orter och som har ca 1 400 årsanställda, vartill kommer ca 500 säsonganställda under bokslutssäsongen.

Organisationer

Branschorganisationer för redovisningskonsulter är Sveriges redovisningskonsulters förbund (SRF) och Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund SBRF.

11 Riksdagen 1985/86. 17 sami. Nr 29

SRF är en sammanslutning av ca 700 individuella medlemmar, verksamma vid ca 600 byråer. Bland förbundets uppgifter är att internt och externt främja spridandet av god redovisningssed, att utveckla god redovisningsbyråsed och att genom upplysnings- och fortbildningsverksamhet verka för att vidmakthålla och kvalitativt höja ledamöternas kompetens. För medlemskap krävs bl. a. teoretiska kunskaper motsvarande treårigt ekonomiskt gymnasium tillsammans med viss ekonomisk specialkurs. Enligt ledamotsförteckningen år 1985 var då ca 230 av SRF:s ledamöter — en tredjedel — godkända revisorer och några få auktoriserade revisorer.

SBRF är en sammanslutning av ca 170 byråer. Förbundet bedriver bl. a. utbildnings- och informationsverksamhet och har inrättat en reklamationsnämnd och en garantifond. För att en redovisningsbyrå skall få fullt medlemskap krävs bl. a. att den har en ansvarig chef som har minst fem års kvalificerad allsidig praktik inom redovisning och angränsande områden och som uppfyller yrkesetiska krav enligt modern redovisningssed.

På Gula sidorna i telefonkatalogen anges i förekommande fall tillhörighet till SRF och SBRF. Av de företag som upptas under Revisorer och redovisningskonsulter — Övriga i de tre storstadsområdena (se ovan) redovisar resp. 19, 10 och 6 medlemskap i SRF och resp. 12, 2 och 6 medlemskap i SBRF. I den majoritet av företagen som står utanför de båda förbunden märks bl. a. Lantbrukarnas riksförbunds driftsbyrå och Sveriges köpmannaförbunds bokförings- och skattebyrå.

Frivillig auktorisation av redovisningskonsulter

SRF har enligt stadgar som antogs av dess kongress i juni 1984 infört ett eget auktorisationssystem.

För nominering som auktoriserad redovisningskonsult SRF har uppställts följande krav. I fråga om teoretiska kunskaper krävs bl. a. högskoleutbildning med sammanlagt minst 100 poäng (med viss fördelning) i företagsekonomi, skatterätt m. fl. ämnen. Praktik skall ha förvärvats genom fem års sammanhängande kvalificerad och allsidig redovisningsverksamhet, varvid med kvalificerad avses att verksamheten skall ha inneburit självständiga redovisningskonsulttjänster. Auktorisation ges för fem år. För förnyad auktorisation krävs genomgång av vissa kurser under femårsperioden.

Auktorisation meddelas och tillsyn utövas av ARK-nämnden (ARK = auktoriserad redovisningskonsult). Nämnden består av en ordförande som rekryteras externt, representanter för utbildningsväsendet och för det allmänna samt från SRF förbundsordföranden, förbundets utbildningsansvarige och en kongressvald ledamot.

SRF:s medlemsförteckning år 1985 — året efter systemets införande - upptar blott ett femtontal auktoriserade redovisningskonsulter.

Tidigare behandling av frågan om statlig auktorisation

SRF begärde i en framställning år 1977 att chefen för handelsdepartementet skulle föranstalta om en utredning med sikte på införande av en ordning

NU 1985/86:29

med av staten godkända redovisningskonsulter. Framställningen av- NU 1985/86:29 styrktes dels av kommerskollegium, som därvid åberopade yttranden från Föreningen Auktoriserade revisorer FAR och de godkända revisorernas organisation Svenska revisorsamfundet, dels av bokföringsnämnden.

SRF menade i skrivelse till handelsdepartementet i september 1978 att remissinstanser som företrädde användarna av redovisningstjänster skulle ha ställt sig mera positiva till framställningen. SRF anhöll att frågan skulle bordläggas i avvaktan på att den skulle bli ytterligare behandlad inom förbundet.

I slutet av februari 1982 överfördes ärendet till justitiedepartementet.

Till chefen för detta departement hade SRF då just ingett en framställning om ny associationsform för fåmansföretag och om nominering av redovisningskonsulter. Kort dessförinnan hade SBRF - likaledes hos chefen för justitiedepartementet — föreslagit bl. a. en kvalificering av redovisningsbyråer. Under beredningen av frågan om ändrade bestämmelser i aktiebolagslagen rörande revisors kompetens m.m. anordnade justitiedepartementet den 11 februari 1982 en hearing, vari representanter för bl. a.

SBRF, SRF och några näringslivsorganisationer — såsom Svenska handelskammarförbundet, Svenska företagares riksförbund och SHIO-Familjeföretagen — deltog. Denna hearing tycks inte finnas dokumenterad.

De båda framställningarna från SRF och SBRF slutbehandlades av regeringen i samband med dess beslut om proposition 1981/82:171 om revisors kompetens m. m. Framställningarna — som inte nämns i propositionen — lämnades därvid utan åtgärd.

Remissyttranden

Yttranden över motionen har avgivits av bokföringsnämnden, kommerskollegium, riksskatteverket, näringsfrihetsombudsmannen (NO), länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, Föreningen Auktoriserade revisorer FAR, Svenska revisorsamfundet (SRS),

Sveriges bokförings- och revisionsbyråers förbund (SBRF), Sveriges redovisningskonsulters förbund (SRF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF),

Svenska handelskammarförbundet, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO) — Familjeföretagen, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund.

Ett system med statlig auktorisation av redovisningskonsulter förordas av SBRF och SRF. Riksskatteverket samt länsstyrelserna i Malmöhus län och i Göteborgs och Bohus län uttalar sig för en utredning om ett sådant system. Bokföringsnämnden tar inte uttryckligen ställning men uttalar att det inte utan närmare utredning kan avgöras huruvida en auktorisation av redovisningskonsulter skulle leda till en förbättring av redovisningspraxis.

Tre reservanter inom bokföringsnämnden liksom de övriga elva remissinstanserna avstyrker motionen. För Industriförbundets del sker detta genom instämmande i Handelskammarförbundets yttrande.

De mindre företagens behov av externa redovisningstjänster diskuteras av en rad remissinstanser.

Med utgångspunkt i de krav sorn bl. a. skattelagstiftningen ställer och i samhällets intresse av insyn i företagen redovisar länsstyrelsen i Stockholms län sina iakttagelser beträffande redovisningsstandard inom olika grupper av företag:

Skattefrågorna och problemen kring en vidgad uppgiftsskyldighet har successivt ökat i betydelse såväl för den enskilde skattebetalaren som för företagaren. Genom tillkomsten av ny associationslagstiftning - bokföringslag, aktiebolag[slag] och handelsbolag[slag] — har statsmakterna så långt det ansetts möjligt försökt koordinera skattelagstiftning och civilrättslig lagstiftning. Detta har inte alltid kunnat ske, vilket inneburit betydande svårigheter inte minst för den enskilde. Samhällets intresse att få ökad insyn i företagen har förstärkts. Intresset har särskilt inriktats mot möjligheterna att på ett effektivare sätt än hittills utnyttja företagets revisorer. En väl utbyggd kompetent revisionsresurs kan därför medverka till att förhindra eller motverka ekonomiska oegentligheter. Metodutveckling och utbildning kan därför ge impulser till effektivare revisionsinsatser.

Länsstyrelsen har genom revisionsenheten en väl samlad bild av redovisningsstandarden inom olika grupper av företag. Även om man skiljer mellan den löpande bokföringen å ena sidan och bokslutsarbetet å den andra sidan synes den formella standarden vara godtagbar. Hos de allra minsta företagen är den generellt sett dock sämre. I den sistnämnda gruppen torde det ofta vara okunnighet om vilka krav samhället ställer som leder till oönskade effekter. Det torde här närmast vara fråga om brist på information om gällande regler. Däremot — i synnerhet sedan övergången till ADB-baserad redovisning blivit vanligare — uppstår ofta diskussioner mellan företaget och dess företrädare inte om det tekniska genomförandet av själva bokföringen utan om de olika dispositioner som skett i samband med bokslutet. Enligt länsstyrelsens erfarenhet är det här man kan finna felaktigheter av såväl redovisnings- som skatteteknisk natur.

Av olika skäl har små företag i allmänhet inte möjlighet att hålla sig med en kameral funktion, säger länsstyrelsen vidare och fortsätter:

1 regel är handhavandet av de obligatoriska handelsböckerna och övriga erforderliga redovisningshandlingar inte särskilt betungande. Vad som ställer större krav är bestyret med bokslutsdispositioner, bokslut och upprättande av allmän självdeklaration. För detta krävs större kunskaper och erfarenhet. Revisorns roll i företaget är emellertid inte endast att ta hand om frågor som aktualiseras i samband med bokslut utan han skall kontinuerligt övervaka verksamheten och bl. a. verka för att företagets skatter och avgifter inbetalas i rätt tid och med riktiga belopp. Företagen kan behöva, med hänsyn till storleken, annan extern service i företagslednings- och administrativa frågor. Länsstyrelsen är medveten om att sådan service kan aktualiseras hos företagen någon gång då och då men ställer sig frågande till om dylik kunskap och erfarenhet kan samlas i en och samma person utan att denna service i så fall blir mycket dyrbar på grund av sin exklusivitet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför följande:

NU 1985/86:29

Länsstyrelsen delar motionärernas uppfattning att många småföretagare är skickliga yrkesmän men att de ofta saknar erforderliga kunskaper i före -

tagsekonomi, skatte- och civilrätt. Att sköta produktion och/eller försäljning i företagen kräver deras fulla arbetsinsats och någon möjlighet att därutöver ägna tid åt bokföring och redovisning finns vanligen inte. De saknar merendels kunskaper i bokföring och fallenhet för kontorsarbete och upplever pappersexercisen såsom något nödvändigt ont. Att anställa kvalificerad ekonomutbildad personal låter sig inte göra eftersom företagen är för små för att bära sådana personalkostnader. Flertalet småföretagare är lojala medborgare som efter bästa förmåga försöker att följa gällande lagar och förordningar. För att kunna uppfylla de krav som samhället ställer på dem är de tvungna att köpa vissa administrativa tjänster av utomstående experter. Kretsen av bokföringsskyldiga är i 1976 års bokföringslag väsentligt utvidgad i förhållande till tidigare lagstiftning, bl. a. är flertalet ägare av hyresfastigheter numera bokföringsskyldiga. Därtill kommer skyldigheten enligt 20 § taxeringslagen att genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för deklarations- och uppgiftsskyldighetens fullgörande och för kontroll därav. Privatpersoner, som inte är näringsidkare och därför inte bokföringsskyldiga, kan likväl driva så omfattande verksamhet att det blir nödvändigt att föra fullständiga räkenskaper för att underlaget till självdeklarationen skall bli riktigt. Exempel på sådan verksamhet är köp och försäljning av börsnoterade aktier där omsättningen kan uppgå till miljontals kronor utan att bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen föreligger. Även bland dessa personer finns sådana som inte själva klarar av att sköta sina räkenskaper på ett tillfredsställande sätt och som därför har behov av hjälp från utomstående experter.

Behovet av utomståendes bokföringstjänster är sålunda stort hos företagen, konstaterar länsstyrelsen. Den anser emellertid att kvaliteten på de tjänster som bokföringsmedhjälparna lämnar är ytterst ojämn. Länsstyrelsen uttalar:

Det finns bokföringsbyråer med erfarna och kunniga medhjälpare som kan lämna företagarna fullgod service, men det finns också byråer vars innehavare och anställda saknar erforderliga kunskaper och egenskaper för att fullgöra sina uppdrag på ett tillfredsställande sätt. Företagarna har själva små möjligheter att bedöma kvaliteten av det arbete som byråerna utför. Ofta blir de medvetna om att räkenskaperna är undermåliga först efter det att taxeringsrevision ägt rum hos dem. Handläggare vid skatteavdelningen har vid revisioner kunnat konstatera att en del företag speciellt då nystartade sådana kommit i händerna på bokföringsmedhjälpare som inte bara saknar erforderliga kunskaper utan dessutom för egen vinning utnyttjar klienterna. Länsstyrelsen menar att det skulle vara till stor hjälp för företagarna vid val av medhjälpare om de byråer, vars innehavare och anställda besitter erforderliga teoretiska och praktiska kunskaper på redovisningsområdet, erhöll någon form av auktorisation. Det skulle säkerligen underlätta för de företagare som själva vill ha korrekt bokföring och riktig redovisning av skatter och avgifter att välja lämplig redovisningsbyrå. Företagarna skulle dessutom få lättare att välja kompetenta rådgivare i företagsekonomiska och civilrättsliga frågor, på vilket område behovet av handledning likaså är stort. Många konkurser torde ha kunnat undvikas om företagarna på ett tidigt stadium fått råd och hjälp i ekonomiska frågor av kvalificerade konsulter. Statsmakterna uppmuntrar i dag människor att starta eget företag för att reducera arbetslösheten och bör därför också underlätta för dessa människor att få tillgång till seriösa rådgivare.

NU 1985/86:29

t2 Riksdagen 1985/86. 17 sami. Nr 29

NO betonar det angelägna i att småföretag ges möjlighet att anlita kunnig NU 1985/86: 29 konsulthjälp för bl.a. redovisningsfrågor i den löpande verksamheten.

NO:s resonemang utmynnar emellertid i ett kritiskt omdöme om motionärernas förslag:

NO har i sin verksamhet inte kommit i beröring med redovisningsbyråbranschen och har därför inte någon uppfattning i fråga om byråernas förmåga att fullgöra sina uppgifter, om graden av ”oseriöst” agerande m.m. Det utökade kravet på revisionsmedverkan från auktoriserad eller godkänd revisor synes dock ha medfört en obalans mellan utbud och efterfrågan på marknaden för sådana tjänster. Man kan befara att kostnaderna för ekonomtjänster skall öka. Det torde också stå klart att auktoriserade och godkända revisorer inte har kapacitet att fylla småföretagens behov av redovisningshjälp. Deras tjänster torde också i åtskilliga fall vara onödigt kvalificerade och också av den anledningen alltför kostsamma för den rådgivning och de tjänster det här är fråga om. Det synes därför finnas ett behov av kompetenta, mera verkställighetsinriktade konsulter åt mindre företag. Det finns emellertid risk för att motionärernas förslag kan medföra ytterligare kostnadsökningar för tjänsterna på detta område.

FAR delar inte motionärernas uppfattning att en småföretagare som vill anlita en renodlad redovisningskonsult kan ha svårigheter att finna en sådan:

FAR har med intresse följt SRFs informationskampanj för redovisningskonsulter SRF (”Företagens nära rådgivare och samtalspartner”) under de båda senaste åren. Kampanjen förefaller att ha fått välförtjänt genomslagskraft, och med hjälp av en vanlig telefonkatalogs Gula sidor borde en presumtiv klient med lätthet kunna finna en lämplig konsult. FAR har anledning att förmoda att medlemskap i SRF liksom i systerorganisationen SBRF är en tillräcklig kvalitetsstämpel.

Några remissinstanser kommenterar särskilt motionärernas uttalande om s.k. källarbyråer med icke-seriös inriktning. Sveriges köpmannaförbund säger att påståendet om viss oseriös verksamhet inte kan tillbakavisas.

LRF anser sig inte kunna bedöma i vilken mån det finns täckning för påståendet. LRF anför:

Att det finns ett antal personer med ickeseriöst syfte är väl antagligt, men att det vid sidan av den seriösa branschen skulle finnas en ickeseriös sådan är knappast troligt. Det torde snarare vara så att den oseriösa verksamheten är kopplad till ett antal personer som sysslar med rådgivning av ickeseriös art. Det är sannolikt mera sällan kopplat till att de samtidigt driver redovisningsbyrå. Under alla förhållanden kan man inte råda bot på detta förhållande genom en auktorisation av vissa redovisningskonsulter.

Utrymmet för medveten ickeseriös verksamhet kvarstår naturligtvis oförändrat.

Svenska handelskammarförbundet yttrar att motionärerna inte har visat att de har stöd för sitt påstående. Detta är i vart fall inte berättigat när det gäller SRF:s medlemmar, menar Handelskammarförbundet.

SRF åberopar kundernas behov som ett av två skäl för att ett auktorisa- NU 1985/86: 29 tionssystem bör införas:

Anledningen till att vi anser en myndighetsnominering av redovisningskonsulter nödvändig är dels att användaren av konsultens tjänster, företagaren, samt finansieringsinstitut och myndigheter, härigenom får hjälp vid bedömandet av vid vilken byrå kompetens finnes samt dels att byråerna lättare kan anställa och behålla kvalificerad personal. Med nuvarande förhållanden lämnar många kvalificerade medarbetare redovisningsbyrån och övergår till revisionsbyrå istället enär den myndighetsnominering som där finnes ger revisorsyrket större status.

Gränsdragningen mellan revision och redovisnings tjänster behandlas i en rad yttranden. Man kommer därvid ofta in på en närmare diskussion av de kvalificerade revisorernas roll i företagen.

Utförligast behandlas detta ämne av kommerskollegium, som först fäster uppmärksamheten på det omfattande reformarbete som under senare år har ägt rum på revisorsområdet. Kollegiet anför:

Det förtjänar påpekas att en revisors arbetsuppgifter inte är begränsade till ren revision utan att han - helt i enlighet med gällande regler — också tillhandagår med tjänster som i mycket betydande utsträckning överensstämmer med redovisningskonsultens. Dock finns vissa begränsningar dels med hänsyn till jävsrisken i samband med revisionsuppdrag och dels mera generellt med hänsyn till att revisorn inte får bedriva mera allmän affärsverksamhet. Endast undantagsvis torde dessa inskränkningar medföra att ett företag inte kan erhålla adekvat hjälp.

Krav på kvalificerad revision (revision utförd av auktoriserad eller godkänd revisor) har införts för samtliga aktiebolag. Likaså har kraven på revision ökats för ekonomiska föreningar varvid i vissa fall krävs auktoriserad revisor. En principiellt mycket viktig nyhet är att enligt lagen (1980: 1103) om årsredovisning m. m. i vissa företag krävs revision och i vissa fall kvalificerad sådan också i större företag som bedrivs med personligt ansvar för ägaren främst handelsbolag och enskild rörelse. Härutöver har åtskilliga ändringar gjorts i aktiebolagslagen och annan lagstiftning för att stärka revisorns ställning och för att vidga och precisera hans uppgifter och ansvar.

Reformverksamheten på revisorsområdet har haft en sådan bredd och varit så djupgående att man utan tvekan kan hävda att statsmakterna sett revisorn som en hörnpelare i ansträngningarna att få till stånd förbättrade förhållanden ifråga om företagens redovisnings- och övriga ekonomi-administrativa funktioner. Härvid har beaktats inte bara revisorns renodlade kontrollfunktion utan givetvis har hänsyn tagits också till revisorernas konsultinsatser ifråga om redovisning m. m.

De här nämnda åtgärderna slår som bekant inte helt igenom förrän efter 1988 då kravet på kvalificerad revisor i alla aktiebolag blir fullt tillämpligt.

Att innan resultatet av åtgärderna kan avläsas införa ytterligare en auktorisation för uppgifter som redan idag i stor utsträckning — och helt i enlighet med gällande regler — utövas av auktoriserade och godkända revisorer synes både förhastat och ägnat att förvirra användarna av revisorers och redovisningskonsulters tjänster.

9 Om resultaten av reformerna på revisorsområdet mot förmodan inte skulle NU 1985/86: 29 bli de eftersträvade kan saken komma i ett annat läge, säger kommerskollegium. Andra framkomstvägar kan då bli aktuella. Kollegiet yttrar vidare:

I motionen uttalas att tillgången på auktoriserade revisorer (varvid förmodligen åsyftas även godkända revisorer) är otillräcklig. Om med uttalandet avses att den slutliga övergången till obligatorisk kvalificerad revision i samtliga aktiebolag 1988 skulle vara hotad av en brist på revisorer så finns idag inga tecken på att så skulle vara fallet. Vissa störningar vid den språngvisa tillströmning av klienter som kan förutses kan antagligen inte undvikas men de torde bli av snabbt övergående natur. Någon brist som gör att revisorer för att hinna med den rena revisionen måste överge sina konsultativa insatser behöver inte befaras.

Motionärerna synes med sitt förslag även eftersträva en mera markerad åtskillnad mellan revisorns och redovisningskonsultens arbetsområden.

Kollegiet vill här erinra om de jävsbestämmelser i aktiebolagslagen som reglerar vilka arbetsuppgifter en revisor kan åtaga sig i det enskilda fallet och som närmare utvecklats i kommerskollegiets anvisningar. Enligt kollegiets mening är de avvägningar mellan olika intressen som ligger till grund för dessa bestämmelser lämpliga och ägnade att befrämja både en effektiv självständig revision och ett positivt tillvaratagande av revisorns erfarenheter och kunskaper till nytta för företagen. Kollegiet delar inte motionärernas uppfattning om behovet av en striktare åtskillnad mellan berörda gruppers arbetsområden.

Sammanfattningsvis finner kollegiet inte att tillräckliga skäl nu föreligger att ifråga om redovisningskonsulter frångå den restriktiva inställning som statsmakterna hittills visat när det gäller införande av yrkesauktorisationer av ifrågavarande slag.

LRF menar att motionärernas uppfattning om distinktionen mellan revisorernas och redovisningskonsulternas funktion inte överensstämmer med hur de båda kategorierna arbetar:

En revisors arbete innefattar förvisso inte biträde med företagets bokföring, men revisorns arbete består till mycket stor del av konsultinsatser.

Dessa täcker till väsentlig del småföretagarens behov av hjälp för såväl att starta som att driva ett företag.

Det bör påpekas att om företag skulle tvingas anlita två i särskild ordning legitimerade organ — auktoriserad eller kvalificerad revisor respektive auktoriserad redovisningskonsult — skulle kostnaden för en småföretagares behov av stöd med bokföring, bokslut/deklaration, rådgivning och revision bli alltför betungande. Det kan med fog antas att det skulle påverka många presumtiva företagare så att de avhåller sig från att starta företag.

Det bör också anmärkas att kraven för att bli kvalificerad revisor - auktoriserad eller godkänd — innefattar formella kunskaper och praktiska erfarenheter. Detta gäller redovisning, skattefrågor, företagsekonomisk rådgivning och revision, dvs. i mångt och mycket sådant som skulle antas komma att åvila en auktoriserad redovisningskonsult.

I såväl revisors- som rådgivningsverksamheten fyller alltså revisorn en viktig roll i strävan mot förbättrade förhållanden på redovisningsområdet.

Syftet med revision är inte begränsat till att upptäcka och påpeka brister i en verksamhet, utan snarare en utgångspunkt för att förbättra förhållandena i denna.

Skulle uppläggning eller genomförandet av redovisningen inte motsvara NU 1985/86: 29 kraven på god redovisningssed är det revisorns skyldighet att vidta åtgärder för att rätta till detta.

I detta sammanhang bör sägas att de jävsregler som gäller för revisorerna inte omöjliggör för dessa att åtaga sig uppdrag vid sidan av revisionsuppdrag. Jävsreglerna bestämmer i vilka former och situationer som detta får ske. Jävsreglerna - såsom de utfärdats av Kommerskollegium - utgör en lämplig avvägning mellan behovet av självständig revision och det praktiska behovet av konsultation inom redovisningsområdet i särskilt mindre och medelstora företag.

I sådana företag där revisionsplikt föreligger garanterar, säger LRF, revisorn de krav på redovisningskvalitet som samhällsintresset ställer. Annorlunda är förhållandena för den grupp bokföringsskyldiga som inte omfattas av kravet på revision:

Företagen är till sin ekonomiska omfattning i regel mindre. De ekonomiska konsekvenserna av fel och misstag blir i allmänhet också mindre. Bokföringslagen och jordbruksbokföringslagen innehåller regler angående löpande bokföring liksom årsbokslut. Anvisningar om redovisningsfrågor utges löpande av bokföringsnämnden. Utvecklingen av god redovisningssed har av lagstiftarna överlåtits till praxis. Branschorganisationer och andra spelar en aktiv roll för att utveckla en god redovisningsstandard och biträder häri företagen. De nya bokföringslagarna ställer nya och skärpta krav på redovisning i de mindre företagen.

En intensiv aktivitet pågår t. ex. inom LRFs Driftsbyrå i syfte att biträda lantbrukarna med utbildning och för att införa en anpassad praktisk uppläggning av redovisningen, t. ex. genom att avpassa kontoplanen och standardisera datorredovisningssystemet. Driftsbyrån kommer att fortsätta att intensifiera sin utbildning vad gäller sina anställda. Driftsbyrån kommer också att ta initiativ till att utveckla en god redovisningssed inom lantbruket. Liknande aktiviteter sker såvitt LRF känner till också inom andra branscher.

Detta torde enligt LRFs mening vara tillräcklig garanti för att marknaden tillhandahålls redovisnings- och andra ekonomi-, skatte- och rådgivningstjänster av hög standard. Rimliga anspråk från samhällets sida kommer därigenom också att tillgodoses.

FAR berör flera aspekter på revisorernas roll. Beträffande brottsbekämpningen och företagens behov uttalar FAR:

Ett genomgående drag i lagstiftningen under senare år är att auktoriserade och godkända revisorer kommit att användas som ett medel att befrämja ett seriöst näringsliv och bekämpa ekonomisk brottslighet. Från 1988 krävs sålunda auktoriserad eller godkänd revisor i alla aktiebolag, och i samband med den s.k. Ekokommissionens arbete kompletterades revisorernas uppgifter på flera hithörande punkter. Strävan i lagstiftningen och utvecklingen av god revisorssed är att revisorn skall vara ett värn för klientföretaget, oberoende i förhållande till såväl ägarintressena som andra intressegrupper.

Revisorernas insatser för god redovisning och seriöst uppträdande i små och medelstora företag görs oftast såväl genom granskning av räkenskaper och förvaltning som, inom ramen för gällande jävsregler, genom konstruktiv rådgivning och biträde med redovisningstjänster.

Motionärernas uttalande, "Det är alltså inte en revisor småföretagen i NU 1985/86: 29 första hand behöver ..beaktar sålunda inte de senare årens utveckling av synen på revisorsrollen.

I frågan om en åtskillnad mellan revision och redovisningstjänster anför FAR:

Tvärt emot vad som synes vara motionärernas uppfattning är behovet av sådan ”bodelning” väl tillgodosett. Aktiebolagslagens jävsbestämmelser (AL 10 kap. 4 §) kompletteras av särskilda anvisningar från Kommerskollegium (KFS 1977:24). Sedan motionen skrevs har FAR och SRS dessutom publicerat ett förslag till rekommendation med benämningen Regler för tillhandahållande av redovisningstjänster. Rekommendationen avses bland annat säkerställa att auktoriserade och godkända revisorer vid s. k. blandade uppdrag inte kommer i konflikt med vad som skäligen kan begäras i fråga om oberoende ställning.

FAR tar också upp frågan om det kommer att uppstå brist på kvalificerade revisorer:

När lagstiftningen om auktoriserad eller godkänd revisor i alla aktiebolag genomfördes föregicks den av en ytterst omsorgsfull utredning, genomförd av Kommerskollegium. Kollegiet undersökte den sannolika tillväxten av revisorskåren, revisorernas möjligheter att delegera ytterligare uppgifter till kvalificerade medarbetare samt antalet aktiebolag som kunde förväntas behöva byta revisor. 1 dag, fyra år efter Kollegiets utredning, tyder ingenting på att de gjorda uppskattningarna inte skulle ha varit riktiga. Den enda risk FAR ser är att alltför många bolag dröjer ända till 1988 med bytet, något som skulle kunna skapa kortsiktiga planeringsproblem för revisorskårerna. Patentverket har därför i dagarna i samarbete med FAR och SRS sänt ut information till de bolag som enligt bolagsregistret saknar auktoriserad eller godkänd revisor, med uppmaning att anlita sådan revisor i god tid före lagens ikraftträdande.

De godkända revisorernas organisation SRS säger följande om revisorernas verksamhet och tillgången på revisorer:

Av motionen framgår att motionärerna inte synes vara fullt informerade om de jävsregler som gäller vad avser redovisning och revision. För att ytterligare ge stadga åt aktiebolagslagens jävsregler och den tolkning därav som kommer tillsynes i kommerskollegiets anvisning KFS 1977:24 har Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Svenska Revisorsamfundet SRS tillskapat ”Regler för tillhandahållande av redovisningstjänster”.

Dessa kompletterande regler kommer att ytterligare säkerställa att i aktiebolag vald revisor inte utför för honom otillåtna redovisningstjänster. Vid bedömningen av frågan om antalet kvalificerade revisorer efter årsskiftet 1987/88 har på olika håll gjorts utredningar angående tillgången på kvalificerade revisorer. Ingenting pekar härvidlag på att inte samtliga bolag vid nämnda tidpunkt skulle haft möjlighet att knyta kvalificerad revisor till sig. Revisorsorganisationerna har tillsammans med Patentverkets bolagsbyrå i dagarna tillställt de bolag som enligt aktiebolagsregistret saknar kvalificerad revisor en informationsbroschyr som erinrar om skyldigheten att senast vid 1988 års ordinarie bolagsstämma utse kvalificerad revisor. Ge -

nom olika redaktionella artiklar i fackpressen kommer denna informations- NU 1985/86: 29 kampanj att uppföljas. Ur samhällets synpunkt och även för de enskilda revisorernas möjlighet att planera personalbehov m. m. är det väsentligt att anpassningen sker redan i god tid före 1988. Samfundet vill i detta sammanhang påpeka att motionärerna endast talar om tillgången på auktoriserade revisorer och framhåller att denna är otillräcklig. Förutom auktoriserade revisorer inryms även godkända revisorer i den kategori som benämns kvalificerade revisorer och som bolagen skall anlita fr.o.m. 1988.

De godkända revisorerna utgör en lika stor grupp som de auktoriserade och visar en ungefär jämförlig årlig ökning av antalet. Tillgången på kvalificerade revisorer kan enligt samfundets uppfattning därför inte anses otillräcklig.

Redovisningskonsultemas organisationer förespråkar däremot en klar åtskillnad mellan deras egen yrkeskategori och revisorerna. Så anför SBRF:

I dag råder en allmän förvirring mellan begreppen ”revisor” och ”redovisningskonsult”. Revision har blivit ett samlingsbegrepp för både redovisning och revision.

Auktoriserade och godkända revisorer benämnes ”kvalificerade” revisorer, vilket av många kan uppfattas som att alla övriga som sysslar med redovisning bedöms som icke kvalificerade, dvs. har otillräckliga kunskaper inom branschen.

På grund av den felaktiga begreppsbildningen ser SBRF det som ett

synnerligen befogat krav att de seriöst arbetande redovisningskon sulterna

med gedigen utbildning och praktik erhåller en självständig status.

Vi anser det även befogat med en klarare bodelning mellan revisorns kontrollerande funktion och redovisningskonsultens verkställande funktion.

En auktorisation skulle utgöra en kompetensförklaring som vägledning för konsumenten när det gäller att välja redovisningsbyrå, vilket inte minst ur samhällets synpunkt torde vara eftersträvansvärt.

Och SRF yttrar:

Av motionen framgår vikten av att skilja på revisorns kontrollerande och redovisningskonsultens verkställande funktion. Vi vill särskilt understryka vikten av att denna skillnad beaktas. De mindre företagen är ofta i behov av aktiv medverkan från konsulten. Den rådgivning som Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) talar om är inte på något sätt till fyllest

för denna typ av företagare. Sådan rådgivning kan ge positivt resultat när kunnig personal finnes hos företaget, men det gäller då oftast företag med några 10-tal anställda eller flera, en grupp av företag som vid FAR:s bedömning tillhör de små. Den typ av företag som vi i första hand avser vid vårt påstående om behov av aktiv medverkan från konsultens sida är företagen vari ägaren samt ofta någon medlem från dennes familj och några utomstående arbetar.

Av vid motionen bilagda yttranden i liknande ärende tidigare framgår att man anser att revisorn kan ge de tjänster som redovisningskonsulten normalt arbetar med. Denna möjlighet för revisorn begränsas dock av befintliga jävsregler när tal är om den aktiva medverkan, som är nödvändig i de små företagen. Exempel på vad sådan aktiv medverkan kan avse är

— kontering av affärshändelser

— redovisning av anställdas skatt 13

— upprättande av arbetsgivaruppgift NU 1985/86:29

— redovisning av mervärdesskatt

— upprättande av period- och årsbokslut

— upprättande av budgets

— representera företaget i förhandlingar med myndigheter och övrig omvärld —

rådgivare i ekonomiska frågor.

Tillfrågade skattemyndigheter har också ägnat intresse åt denna fråga.

Riksskatteverket lämnar följande upplysningar och kommentarer:

Större delen av företagen berörs inte av bestämmelser om revision

av särskilt utsedda revisorer eftersom de inte bedrivs i aktiebolagsform.

Mindre handelsbolag och mindre enskilda rörelseidkare behöver ej heller ha revisor. De är visserligen bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen men [det finns] inga regler om revision. För flertalet näringsidkare inom denna kategori torde därför behovet av revisionstjänster inte vara särskilt starkt uttalat. Däremot behövs ofta kvalificerad och tillförlitlig hjälp med bokförings- och redovisningstjänster. Möjligheterna att få tillgång till sådan är emellertid begränsade eftersom det idag inte finns kvalificerade redovisningskonsulter i tillräcklig omfattning.

Enligt kommerskollegiums anvisningar (KFS 1977:24 och KFS 1983: 10) får auktoriserad eller godkänd revisor inte biträda vid bokföringen hos företag i vilket han utsetts till revisor på annat sätt än att lämna råd och anvisningar beträffande bokslutet. Längre gående biträde får lämnas av det revisionsorgan där revisorn är verksam om åtgärderna utförs av person som inte deltar i revisionen eller inte är överordnad revisorn. Med grundbokföringen, medelsförvaltningen eller klientens kontroll däröver får revisionsorganet ej biträda.

Revisorns uppgift att vara kritisk granskare i samtliga intressenters tjänst får inte överflyglas av rollen som allmän rådgivare i bokföringsfrågor. För de olika intressegrupperna är det angeläget att revisorsrollen - som i vissa delar innefattar tystnadsplikt - hålls åtskild från andra roller.

Även om de anvisningar som kommerskollegium utfärdat varit ägnade att skapa klarhet har problemet med det s.k. bokföringsjävet inte kunnat undanröjas.

Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Eftersom merparten av företagen i Sverige har färre än tio årsanställda, omfattas dessa inte av bestämmelserna om företagsrevision annat än i de fall verksamheten bedrivs i aktiebolagsform. Ifrågavarande företag är bokföringsskyldiga men redovisningen kontrolleras inte av någon företagsrevisor. Många av företagen är nystartade och i stort behov av hjälp när det gäller bl. a. bokföring och skatteredovisning. I den mån de köper sådana redovisningstjänster är de hänvisade till bokföringsbyråer, branschorganisationer och revisionsbyråer.

Det finns emellertid ingen auktoriserad eller godkänd yrkeskår att

vända sig till som tillhandahåller just dessa tjänster. En lösning för en företagare, som vill vara förvissad om att köpa kompetens, är då att vända sig till en revisionsbyrå med auktoriserad eller godkänd revisor. Dessa byråer sysslar dock inte primärt med bokföringsuppdrag. Det kan också ifrågasättas om den enskilde företagaren i denna situation är i behov av de 14

tjänster som en revisionsbyrå normalt kan tillhandahålla. Många små före- NU 1985/86: 29

tag - i synnerhet nystartade — efterfrågar i första hand redovisningstjäns ter,

inte revisionstjänster. Om verksamheten bedrivs i aktiebolagsform

eller småningom övergår till denna företagsform, kan det t.o. m. vara

olämpligt att låta en revisionsbyrå få hand om bokföringsuppdraget.

Det senare sammanhänger med de gällande jävsreglerna för revisorer. Med grundbokföring, medelsförvaltning eller klientens kontroll däröver får revisionsorganet inte biträda, framhåller länsstyrelsen. Någon egentlig undersökning av hur dessa bestämmelser efterlevs har emellertid, såvitt länsstyrelsen känner till, inte skett.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar i samma ämne:

De mindre företagen behöver en utomstående redovisningskonsult bl. a. för rådgivning och hjälp med bokföringen men har inget behov av en kvalificerad revisor. De stora aktiebolagen behöver en kvalificerad revisor men har inget behov av en utomstående redovisningskonsult eftersom de har anställd personal som besitter kunskaper på detta område. Mellan dessa båda ytterligheter finns företag som har behov av både redovisningskonsulter och revisorer. Att kombinera revisionstjänster med konsultverksamhet kan medföra problem för de kvalificerade revisorerna. Kravet på strikt oberoende och självständighet gentemot uppdragsgivaren kan nämligen vid blandade uppdrag vara svårt att upprätthålla. Revisorerna har därvid att iakttaga aktiebolagslagens jävsbestämmelser (10 kap. 4 §) och kommerskollegiets anvisning om revisorsjäv enligt 12 och 23 §§ kommerskollegiets revisorskungörelse. Den i ett aktiebolag valde revisorns primära uppgift är att som bolagets kontrollorgan tillvarata alla intressenters intresse. En omfattande konsultverksamhet åt ägare/företagsledning kan rubba andra intressenters förtroende för revisorns oberoende. 1 skatteförvaltningens revisionsverksamhet uppkommer ofta frågan om vald revisors medverkan vid bokslut m. m. Även den tillsynsverksamhet, som utövas av kommerskollegium, visar att jävsfrågan ofta aktualiseras trots att kommerskollegiets anvisningar måste anses mycket liberala när det gäller det ”längre gående biträde” som får lämnas enligt 12 § revisorskungörelsen.

En speciell fråga i detta sammanhang är vad som gäller vid s. k. släktskapsjäv (man-hustru; förälder—barn, syskon osv.).

Länsstyrelsen hävdar också att man genom att införa auktorisation av redovisningskonsulter skulle kunna motverka att fåmansbolag i onödan organiseras som aktiebolag. Till detta resonemang fogar länsstyrelsen några allmänna synpunkter på betydelsen av auktorisation såsom revisor resp. redovisningskonsult. Länsstyrelsen anför:

Att driva små företag i aktiebolagsform är mindre lämpligt eftersom det medför onödigt och kostsamt merarbete. Likväl nybildas många fåmansbolag. En anledning härtill kan möjligen vara att de kvalificerade revisorerna råder företagarna att bilda aktiebolag. Därigenom knyter man företagarna fastare till sin byrå och erhåller dessutom uppdraget som revisor i det nybildade aktiebolaget.

Begreppet auktoriserad revisor har efterhand fått en mycket god klang inom svenskt näringsliv och hos myndigheter. Även beteckningen godkänd revisor, som har tillkommit senare, håller på att vinna liknande respekt. Allmänheten har förtroende för den auktoriserade eller godkände 15

revisorn därför att den vet att det finns en garanti för kunskaper och NU 1985/86:29

korrekt uppträdande i själva titeln och en samhällelig kontroll i bakgrunden. Revisorerna har på senare år alltmer börjat ägna sig åt ekonomiska konsultationer. Auktorisationen är ett mycket tungt vägande kvalitetsintyg men är ju faktiskt begränsa[d] till den renodlade revisorsfunktionen. Att man uppfyller kraven på att vara en duktig revisor behöver inte innebära att man är en god ekonomisk konsult i övrigt men där har auktorisationens goodwill smittat från revisorsrollen till konsultrollen. Frågan om auktorisation av redovisningskonsulter hade sannolikt inte kommit upp om inte revisorerna utökat sitt verksamhetsområde att omfatta förutom renodlad revision även diverse konsulttjänster. Denna utveckling torde inte vara enbart av godo. Auktorisation av redovisningskonsulter kan vara ett sätt att höja kvaliteten inom detta område.

Bl. a. i anslutning till de nu återgivna resonemangen tar några remissinstanser upp vissa speciella frågor rörande auktorisation av den berörda gruppen.

NO jämför med den numera avskaffade auktorisationen av reklambyråer: Marknadsdomstolens

(MD) beslut i NO mot Svenska Reklambyråföreningen m.fl. (nr 21, 1976, Pris och Kartellfrågor 1976:8-9 s. 113) är en illustration av hur svårt det är att med hjälp av auktorisation skapa garantier för att yrkesutövarna upprätthåller viss minsta kvalitet i sitt arbete.

Domstolen fann att genom auktorisationens kompetenskrav inte garanterades mera än att ledaren för byrån eller den auktoriserade reklamkonsulten vid tiden för nämndens prövning haft de teoretiska kunskaper som krävdes. Beslutet visar också hur stor faran är för att en auktorisation kan komma att verka som ett skydd för redan etablerade företag mot effektiv konkurrens. Auktorisationen ansågs av MD vara ägnad att på ett diskriminerande sätt avskilja dem som inte är anslutna till systemet. Att systemet i och för sig var öppet ansåg domstolen inte utesluta ett försvårande av annans näringsutövning.

LRF menar att en eventuell auktorisation bör avse en redovisningsbyrå, icke individuella handläggare hos denna:

I ett klientuppdrag på en redovisningsbyrå är nästan regelmässigt flera personer inblandade i handläggningen av uppdraget. Ansvaret för att uppdraget handläggs seriöst och på en kvalitativt hög nivå, åvilar byråledningen. Det vore orimligt att kräva att alla enskilda handläggare skall vara auktoriserade redovisningskonsulter.

1 den mån auktorisation skall förekomma borde denna därför i stället ta sikte på att en byrå som uppfyller krav på kompetens, arbetssätt m.m. auktoriseras.

FAR varnar för att begreppet ”auktoriserad redovisningskonsult” kan komma att förväxlas med begreppet ”auktoriserad revisor”:

FAR vill, utöver de ovan framförda invändningarna mot motionärernas argument, även framhålla att uttrycket ”auktoriserad redovisningskonsult” med stor sannolikhet ofta skulle komma att förväxlas med det sedan 1912 etablerade ”auktoriserad revisor”. Det bereder redan i dag stora 16

svårigheter att för en icke initierad allmänhet, även innefattande många NU 1985/86:29 småföretagare, förklara innebörden av de befintliga legitimerade yrkestitlarna. Redan den frivilliga, av SRF administrerade auktorisationen av redovisningskonsulter har i något fall på grund av olämpligt utformad annonsering medfört sådana förväxlingar.

Samma varning utfärdar länsstyrelsen i Malmöhus län, som därefter berör det förhållandet att bara en del redovisningskonsulter skulle komma att bli auktoriserade:

För att undvika att allmänheten förväxlar auktoriserade redovisningskonsulter med auktoriserade revisorer eller godkända revisorer skulle det vara lämpligt att ge konsulterna en annan titel än auktoriserade redovisningskonsulter, exempelvis legitimerad, diplomerad, behörig eller kvalificerad redovisningskonsult. Det finns en utbredd skepsis bland företagare mot konsulter, men auktorisation av redovisningskonsulter borde kunna medföra att denna misstro försvinner. Auktorisationen bör kunna leda till att allmänheten får samma förtroende för konsulter inom redovisningsområdet som den nu har för kvalificerade revisorer inom revisionsområdet.

Auktorisation av redovisningskonsulter innebär att det kommer att underlätta för företagare att välja kunniga och seriösa rådgivare och medhjälpare för administrativa tjänster. Det kommer emellertid inte att medföra att de mindre nogräknade eller okunniga konsulterna kommer att försvinna. För detta skulle krävas att endast auktoriserade konsulter fick ägna sig åt administrativa tjänster åt företagare. Flera småföretagare kommer nog inte att hänvända sig till de auktoriserade redovisningskonsulterna därför att de inte anser sig ha råd att taga deras tjänster i anspråk. Bland de konsulter, som saknar de formella meriterna för auktorisation, kommer det att finnas sådana som är seriösa och vars kunskaper är tillräckliga för att på ett tillfredsställande sätt handha bokföring och redovisning i de mindre företagen. Det kommer emellertid att bli svårt för företagarna att veta vilka av dessa icke auktoriserade konsulter som är pålitliga och tillräckligt kunniga för att handha deras redovisning. Auktorisation av redovisningskonsulter kan sålunda bli ett stöd för många företagare men inte för alla.

SHIO-Familjeföretagen uttalar sympatier för åtgärder i den berörda branschens egen regi:

Enligt SHIO-Familjeföretagen gäller frågan som aktualiserats i motionen egentligen hur man skapar ett informationssystem så att småföretagen vet vilka redovisningskonsulter som är kvalificerade. Enligt vår uppfattning kan detta ske genom att en branschorganisation ställer krav på sina medlemmar samtidigt som organisationen informerar berörda kundgrupper om att medlemsföretagen uppfyller vissa krav. Man kan inte hävda att ett sådant branschstyrt system ger en sämre information om kunskapsläget än ett offentligt auktorisationssystem. Redan idag auktoriserar Sveriges Redovisningskonsulters Förbund vissa av sina medlemmar. Härigenom finns grunden för ett sådant informationssystem som efterfrågats i motionen.

Av flera remissinstanser framförs uppfattningen att redovisningskonsulterna utgör en heterogen grupp som inte lätt kan inordnas under ett enhetligt auktorisationssystem. Till dem hör länsstyrelsen i Stockholms län: 17

I den flora av olika typer av konsulter på det redovisningstekniska området NU 1985/86: 29 som t. ex. framgår av telefonkatalogens yrkesregister är det svårt att bilda sig en uppfattning om deras kvalité. Begreppet ”redovisningskonsult” — vilket i sig torde vara självtaget — inger en splittrad bild .

Även om vissa av dessa — med utgångspunkt från ett auktorisationsbevis - kan sägas äga viss kompetens anser länsstyrelsen att det inte är rätt väg att kompetensförklara en sådan heterogen grupp. Det torde knappast på sikt kunna undvikas att småföretagen vilka motionärerna i första hand synes vända sig mot, alltjämt kommer att ha svårt att "hitta rätt” bland andra inte kvalitetsstämplade.

De krav som SRF uppställer för sin auktorisation av redovisningskonsulter ter sig, menar länsstyrelsen, som "ganska tunna”. Länsstyrelsen fortsätter: Man

kan därför ifrågasätta det meningsfyllda i att auktorisera en

grupp av konsulter med förhållandevis låg grundutbildning för uppgifter som avser ett stort antal kvalificerade områden och sålunda avser att täcka en ”fullservice” modell. Om man nu stannar för att auktorisera en grupp redovisningskonsulter på det sätt motionen syftar till kommer ganska snart nya kategorier att ställa liknande krav. Det är mera angeläget att utöka den revisorskår som finns idag och som inryms i begreppet ”kvalificerad revisor”. Det synes inte kunna framföras skäl att tumma på behörigheten genom att tillföra marknaden ytterligare en revisorskategori. Däremot är det bra att det auktorisationsförfarande som SRF och SBRF tillhandahåller bibehålls och kanske utvidgas.

Länsstyrelsen är i princip inte emot motionens andemening att bistå företagen och särskilt de små företagen med redovisningshjälp o. dyl. men att låta staten gripa in och gå i god för kompetensen finner länsstyrelsen inte vara en lämplig väg. Det som länsstyrelsen ser som mest angeläget är att koncentrera kompetensen till de två nu befintliga formerna av revisorsbegrepp. Annars kan lätt uppstå en inte önskvärd kompetenskonkurrens.

NO anför bl. a.:

Den serviceinriktade verksamheten omfattar också ett stort antal skilda verksamhetsområden med arbetsuppgifter av skiftande karaktär, varför det måste bli svårt att fastställa vad en auktorisation skulle omfatta och hur en effektiv tillsyn över de auktoriserade skulle kunna utföras. Några absoluta garantier för att rådgivningen alltid blir genomförd på det för kunden bästa sättet kan inte en auktorisation ge, vilket förslagsställarna synes förmoda. Vill kunderna ha en kompetensförklaring kan de begära att konsulten företer utbildningsbevis eller på annat sätt styrker sin kompetens.

LRF:s avstyrkande baseras delvis på ett liknande resonemang:

Såvitt framgår av motionen åsyftar motionärerna en legitimation som tar sikte på en offentlig kompetensförklaring av vissa enskilda yrkesutövare.

Den konsultinstitution inom redovisningsområdet som framställningen

avser innefattar ett stort antal skilda verksamhetsområden med en mängd

arbetsuppgifter av olika karaktär. Enligt LRFs mening kan en enskild

person svårligen på ett tillfredsställande sätt bära upp en så bred legitima- 18

tion.

I första hand redovisningskonsulternas egna organisationer uttalar sig om NU 1985/86: 29 vilka krav på utbildning och praktik som bör ställas för auktorisation som redovisningskonsult. SRF förordar två skilda slag av behörighet: Enär

uppbyggnaden av redovisningskonsultnominering i många hänseenden bör likna revisorsnomineringen föreslår vi att två nivåer av nominering kommer till stånd, auktoriserad redovisningskonsult (ARK) samt godkänd redovisningskonsult (GRK).

För ARK bör krävas mycket goda såväl teoretiska som praktiska kunskaper. Vi förordar att de teoretiska kraven skall motsvara universitetseller högskoleutbildning om 100 poäng fördelade enligt följande

- företagsekonomi 60 poäng

— handelsrätt 20 poäng

- beskattningsrätt 10 poäng

— informationsbehandling (ADB) 10 poäng

samt att praktiska kunskaper skall ha inhämtats under minst fem år på redovisningsbyrå. Arbetsuppgifterna under praktiktiden skall ha varit såväl kvalificerade som allsidiga.

För GRK bör krävas lägre kunskaper. Vi förordar teoretisk utbildning från gymnasium kompletterat med ekonomisk specialkurs, terminskurs 3.

Praktisk erfarenhet bör ha inhämtats på redovisningsbyrå under minst tre år.

Med dessa krav kan man på relativt kort tid, något år, räkna med att cirka 100-200 ARK och cirka 500-800 GRK nomineras. Sådan uppläggning gör det möjligt att redan i starten få nomineringen självbärande ekonomiskt. Ett väsentligt krav för bibehållande av nominering bör vara någon form av aktualitetsutbildning.

SBRF föreslår följande villkor:

1) Teoretiska kunskaper motsvarande vad som erfordras för att bli godkänd revisor,

2) Tre års kvalificerad praktik från redovisningsbyrå,

3) Skyldighet att teckna ansvarsförsäkring,

4) Styrkt aktualitetsutbildning inom skatte- och redovisningsområdet.

Auktorisationen föreslås skall förnyas efter fem år.

Länsstyrelsen i Malmöhus län menar att de kompetenskrav som SRF tillämpar vid sin auktorisation av redovisningskonsulter bör kunna utgöra grund för en framtida statlig auktorisation.

De remissinstanser som ställer sig positiva till en utredning i ämnet anlägger vissa synpunkter på vad utredningsarbetet bör innefatta.

Riksskatteverket (RSV) framhåller att verket vid en samlad bedömning av frågan om auktorisation av redovisningskonsulter i första hand ser det som angeläget att det skapas förutsättningar för ett förbättrat utbud av kvalificerade redovisningstjänster. För en mera allsidig belysning föreslås att en särskild utredning tillsätts:

Denna bör bl. a. kartlägga nuläget i fråga om utbudet av redovisningstjänster och rollfördelningen mellan näringsidkare, bokföringsbyråer, revisions -

byråer och branschorganisationer. Frågan om kompetensen hos de kon- NU 1985/86: 29 sulter som skall komma ifråga för auktorisation eller liknande bör enligt RSVs mening också utredas. Utredningen bör vidare studera hur man löst frågan i andra länder.

Samma uppfattning ger länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttryck

åt:

Sammanfattningsvis anför länsstyrelsen att det finns ett behov av att förbättra utbudet av redovisningstjänster, i synnerhet när det gäller småföretagen. Det är dock inte möjligt att ta ställning till hur detta bör ske innan frågan utretts på ett mer ingående sätt. Länsstyrelsen förordar därför att en utredning tillsätts med uppgift att närmare belysa olika frågeställningar och föreslå hur problemet skall lösas. Härvid bör särskilt studeras vilka roller som idag spelas av revisionsbyråer, branschorganisationer och bokföringsbyråer i gränslandet mellan redovisning och revision. Vidare bör utredningen ges i uppdrag att studera hur problemet lösts i andra länder.

En fråga som enligt länsstyrelsen i Malmöhus län bör beaktas vid utredningen är om en och samma person skall kunna erhålla auktorisation både som redovisningskonsult och som kvalificerad revisor.

Frågan om auktorisationsorgan berörs av några remissinstanser.

Bokföringsnämnden hävdar gentemot motionärerna att nämnden med hänsyn till resurser och verksamhetsinriktning inte är lämplig som auktorisationsorgan. Sfi/?/7 har också avvikande mening:

I motsats till motionärerna anser vi emellertid inte att Bokföringsnämnden är den rätta instansen för auktorisationen. Vi föreslår istället att Länsstyrelsen i respektive län skall vara tillsynsmyndighet, då de genom sina skatte- och revisionsavdelningar har direkt insyn i redovisningsbyråernas verksamhet och snabbare skulle kunna vidtaga eventuella disciplinära åtgärder.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och SRF ställer sig däremot på motionärernas sida i denna fråga.

Utöver de argument för avstyrkande av motionen som har redovisats i det föregående finns följande resonemang och synpunkter, delvis av mera principiell art.

Kommerskollegium menar att motionärerna har överskattat verkningarna av ett system med icke-obligatorisk auktorisation:

Motionärernas förslag innebären officiell kompetensförklaring av enskilda yrkesutövare inom redovisningsområdet, utan åtföljande skyldighet för företagare att anlita dessa. En sådan monopolställning för denna yrkesgrupp skulle inte heller vara önskvärd. Kollegiet vill emellertid framhålla att just avsaknaden av en sådan koppling mellan det föreslagna auktorisationsförfarandet och en skyldighet förföretagen att anlita endast auktoriserade konsulter torde medföra att man inte uppnår den effekt som motionä -

rerna förväntar sig. Risken är stor att den grupp företag där behovet av NU 1985/86: 29

kvalificerade redovisningstjänster framstår som störst inte kommer att påverkas av det föreslagna auktorisationssystemet.

NO erinrar om att framställningar till regeringen under åren 1977—1982 om statligt godkännande av redovisningskonsulter resp. kvalificering av redovisningsbyråer lämnades utan åtgärd. Detta får ses som ett uttryck för den i Sverige allmänt rådande uppfattningen att statlig auktorisation och liknande förfaranden bör användas restriktivt. NO citerar i detta sammanhang ett uttalande av föredragande statsrådet i propositionen (1981/82:165 s. 231) med förslag till den nu gällande konkurrenslagen (1982:729):

Min bedömning är därför att man måste iaktta stor restriktivitet med etableringskontroll, privat såväl som offentlig auktorisation samt olika former av tillståndstvång, där villkor ställs upp för att etablering skall få ske i viss verksamhet. Beslut och regler, som framstår som motiverade sett mot bakgrund av sitt syfte, kan allvarligt inverka på konkurrensförutsättningarna, t. ex. mellan olika företag i en bransch, eller på förutsättningarna för att det över huvud skall förekomma konkurrens inom en viss samhällssektor eller på en viss marknad.

Den i motionen föreslagna auktorisationen skulle inte vara obligatorisk utan ha karaktär av frivillig kompetensförklaring. Den skulle därför inte ha direkta etableringshindrande verkningar, säger NO men tillägger:

Nyetablering kan dock försvåras om denna form av kompetensförklaring får starkt genomslag. Enligt NOs uppfattning bör samhälleliga auktorisationsförfaranden endast komma till användning i mycket speciella fall, t. ex. när det gäller säkerhet till liv och hälsa eller skydd för stora ekonomiska värden. Aktiebolagslagens krav på revisorskompetens kan sägas vara ett uttryck för behovet av skydd för stora ekonomiska värden. Det förhåller sig emellertid annorlunda med redovisningskonsulter som har mera serviceinriktad verksamhet än revisorernas kontrolluppgifter.

NO diskuterar vidare det föreslagna auktorisationssystemets syfte att motverka ekonomisk brottslighet. NO har, framhålls det, i tidigare sammanhang förordat åtgärder som inriktas direkt mot den försumlige eller den som gjort sig skyldig till brott:

Däremot har NO hävdat att etableringskontroll eller auktorisationsförfarande i regel inte är ett lämpligt medel för att ingripa mot ekonomisk brottslighet. Ett sådant förfarande är ett trubbigt instrument som innebär ökad byråkratisering och kostnader för samhället.

Åtgärder mot åtskilliga av de olägenheter som skulle avhjälpas enligt motionärernas förslag har redan beslutats av statsmakterna, säger NO och hänvisar till lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m. m. NO pekar också på det aktuella förslaget till lag om näringsförbud (prop. 1985/86: 126) och anför:

21 Också genom en sådan lag främjas de syften som motionärerna har. Det NU 1985/86: 29 bör påpekas att förslaget ger en kraftigt utvidgad ram för att gripa in mot näringsidkare som grovt åsidosätter vad som ålegat dem i sådan egenskap, t. ex. att betala skatter och avgifter till det allmänna. I lagrådsremissen framhåller föredragande statsrådet inledningsvis bl. a. att man bör värna om den vidsträckta näringsfriheten i Sverige. Det bör därför generellt sett krävas starka skäl för att göra ytterligare inskränkningar i den, och existerande inskränkningar bör kunna omprövas så fort förhållandena medger det. Uttalandet understryker ytterligare den grad av restriktivitet som bedöms påkalla[d].

Sammanfattningsvis finner NO att det i motionen eller i övrigt ej lagts fram tillräckliga motiv för att införa statlig auktorisation av redovisningskonsulter. Man bör i nuläget avvakta erfarenheterna av den nya lagen beträffande yrkesmässiga rådgivare samt det förslag till lag om näringsförbud som snart kommer att läggas fram för riksdagen.

Handelskammarförbundet säger att förhållandena på redovisningskonsulternas område inte, sedan frågan om auktorisation senast prövades, har förändrats på annat sätt än att SRF sedan år 1984 tillämpar ett eget auktorisationssystem. När det gäller den principiella frågan om obligatorisk auktorisation i allmänhet erinrar förbundet om vad som uttalades i den av förbundet m.fl. år 1978 avlämnade rapporten (KOV 1978:8-01) Auktorisation och konsumentskydd (se s. 2). Förbundet anför nu:

I enlighet med vad som där sägs vidhåller Förbundet att obligatorisk auktorisation främst bör reserveras för områden där dylika åtgärder bedöms erforderliga till säkerställande av trygghet till liv, hälsa, säkerhet och personlig integritet. Om auktorisation överhuvud taget bedöms nödvändig på ifrågavarande område bör därför ovannämnda av SRF utfärdade frivilliga auktorisation vara tillfyllest.

SRS ger uttryck för ungefär samma uppfattning:

Det är en klar viljeinriktning från samhällets sida att meddela auktorisationer endast i mycket speciella fall. Så förhåller det sig bl. a. på revisorsområdet. Den viktigaste anledningen härtill är bl. a. att innehavaren av revisorsauktorisationen-godkännandet bär ett självständigt ansvar gentemot tredje man. Samhället har däremot hittills undvikit att meddela auktorisationer där syftet endast är att kompetensförklara en enskild yrkesutövare eller grupper av yrkesutövare. Det är samfundets uppfattning att denna restriktiva hållning bör bibehållas.

LRF anför:

Samhällets insatser bör i första hand inriktas på att tillgodose behovet av basutbildning inom redovisning och därmed sammanhängande kunskapsområden. En auktorisation bör under alla förhållanden anstå tills erfarenheter vunnits ifrån de nya reglerna om revision i aktiebolag.

Det torde knappast vara möjligt att genom ett auktorisations- eller legitimationssystem komma till rätta med de problem som oseriös verksamhet

inom redovisningsbranschen kan vålla, menar Köpmannaförbundet och NU 1985/86: 29 fortsätter:

Det har inte kunnat visas, att problemen har minskat efter att SRF börjat med auktorisation av redovisningskonsulter. Vi ser därför inte motionärernas förslag i frågan som någon lösning på problemet. Tvärtom kan lösningen på sikt finnas i fri konkurrens, där en samlande organisation bör kunna ta på sig ansvaret att sprida information om vad som bör anses vara god affärssed.

Vi vill även erinra om att fr. o. m. den 1 januari 1988 skall alla aktiebolag ha kvalificerade revisorer. Det kommer att medföra en förbättring av revisionsverksamheten.

På liknande sätt säger Grossistförbundet:

I motionen redovisas inga omständigheter eller faktorer som inte tidigare varit föremål för övervägande och ställningstagande. Motionärerna bortser dessutom från den såväl kvantitativa som kvalitativa utökning som skett av revisorskåren i Sverige och som är resultatet av såväl kårens egna ansträngningar som ingripanden från statsmakterna.

Till sist kan citeras ett uttalande av LRF som gäller den allmänna utbildningen i redovisning:

LRF anser det vara ett angeläget enskilt och allmänt intresse att redovisningen i företagen är av god kvalitet. Därför har LRF, bl. a. genom Driftsbyrån, i olika sammanhang framhållit vikten av att den allmänna utbildningen i redovisning m. m. utvecklas och anpassas så att den bättre tillgodoser de behov som finns hos företagen och deras redovisnings- och revisionsbyråer. För utvecklingen mot en högre redovisningsstandard hos företagen har detta långt större betydelse än en auktorisation av en begränsad del av redovisningskonsultkåren.

Inom LRFs redovisningsenheter såväl som inom många andra redovisningsföretag och organisationer förekommer naturligtvis omfattande interna utbildningsprogram för att bibehålla och förstärka kvalitén på redovisningstjänsterna. Internutbildningen måste emellertid ses som en utbyggnad med den allmänna utbildningen som bas. Den nuvarande allmänna utbildningen har brister och det bör vara en förstahandsåtgärd att förbättra den.

Utskottet

Ett stort antal företag tillhandahåller redovisningstjänster åt småföretag och andra som funnit det rationellt att anlita konsulthjälp på redovisningsområdet. Branschorganisationer för denna kategori av uppdragstagare är Sveriges redovisningskonsulters förbund (SRF) och Sveriges bokföringsoch revisionsbyråers förbund (SBRF). Såsom namnen antyder är det förra baserat på individuellt medlemskap, medan det senare är en sammanslutning av företag. Båda organisationerna verkar för att utveckla god redovisningsbyråsed. De ställer upp vissa kvalifikationskrav för sina medlemmar och bedriver utbildnings- och informationsverksamhet. De båda för- 23

bunden omsluter dock endast en mindre del av redovisningsbranschen. NU 1985/86: 29 Utanför står bl. a. redovisningsföretag — i vissa fall av betydande storlek — som är serviceorgan bildade av riksorganisationer inom näringslivet.

De revisorer som enligt olika lagar skall anlitas av aktiebolag och vissa andra företag skall inneha en av staten meddelad behörighet. Sådana s. k. kvalificerade revisorer finns på två kompetensnivåer, där yrkesbeteckningen är auktoriserad revisor resp. godkänd revisor. Kommerskollegium svarar för auktorisation och godkännande av revisorer och är också tillsynsmyndighet. För redovisningskonsulter — vilkas verksamhet inte regleras av någon särskild lagstiftning — finns ingen motsvarande ordning.

Framställningar från SRF och SBRF om en sådan har lämnats utan åtgärd av regeringen år 1982 i samband med att frågor om revisorers kompetens m. m. togs upp i en proposition till riksdagen. Vid sidan av den egentliga revisionsverksamheten kan kvalificerade revisorer, under förutsättning att vissa jävsregler iakttas, biträda sina klienter med åtskilliga tjänster inom redovisningsområdet.

Motion 1984/85:1432 (s) går ut på att det skall införas en statlig auktorisation av redovisningskonsulter. Kvaliteten inom branschen är synnerligen ojämn, säger motionärerna, och ekonomisk brottslighet förekommer.

Småföretagen skulle behöva bättre garantier för att de redovisningskonsulter som erbjuder sina tjänster har erforderlig kompetens. Revisorernas och redovisningskonsulternas funktioner borde också hållas isär bättre.

Motionärerna föreslår att bokföringsnämnden skall bli ansvarig för ett auktorisationssystem, finansierat genom avgifter. De krav som SRF nu uppställer för auktorisation skulle kunna vara riktningsgivande. En positiv bieffekt av den föreslagna ordningen skulle enligt motionärerna bli att redovisningsbyråerna finge det lättare att rekrytera och behålla kvalificerad personal.

De nyssnämnda tidigare framställningarna om en statlig prövning av konsulter inom redovisningsområdet blev inte remitterade till organisationer företrädande avnämarna av redovisningstjänster. Från branschens sida har därför hävdats att resultatet av den remissbehandling som företogs var vilseledande. Näringsutskottet har inhämtat yttranden över den nu aktuella motionen inte bara från olika myndigheter och från revisorernas och redovisningskonsulternas sammanslutningar utan också från sex riksorganisationer som kan anses representera små och medelstora företag. Dessa sex organisationer har alla avstyrkt motionen. Samma ställningstagande har anmälts av de auktoriserade och de godkända revisorerna liksom av kommerskollegium och näringsfrihetsombudsmannen (NO). SRF och SBRF stöder motionärernas förslag. Av de skattemyndigheter sorn har tillfrågats förordar riksskatteverket och länsstyrelserna i Göteborg och Malmö en utredning i ämnet, medan länsstyrelsen i Stockholm avstyrker motionen. Bokföringsnämnden har inte uttryckt någon bestämd mening.

Huruvida en auktorisation av redovisningskonsulter skulle leda till en förbättring av redovisningspraxis kan inte avgöras utan närmare utredning, säger nämnden. Själv anser den sig inte vara lämplig som auktorisationsorgan.

Utskottet konstaterar först att det auktorisationssystem som motionä -

rerna föreslår inte skulle innebära något obligatorium. Tillträdet till re- NU 1985/86: 29 dovisningsbranschen skulle alltjämt vara fritt.

De invändningar som bl. a. NO gör, med åberopande av att man bör slå vakt om den fria konkurrensen, ter sig mot den bakgrunden inte tungt vägande. En kvalitetskontroll i statlig regi, förenad med fortsatt etableringsfrihet, skulle för småföretagarna innebära en möjlighet till större trygghet vid valet av redovisningskonsulter, samtidigt som positiva konkurrenseffekter skulle göra sig gällande.

Som nyss nämnts har utskottet, till skillnad från vad som var fallet i en tidigare remissomgång, låtit även småföretagens organisationer komma till tals, såsom representanter för redovisningskonsulternas avnämare. Deras yttranden är avstyrkande.

Utskottet konstaterar emellertid att dessa organisationer med något undantag har svarat helt summariskt och inte närmare har belyst hur samspelet mellan redovisningsbranschen och dess kunder gestaltar sig. Det centrala i denna grupp av remissyttranden är att man utan egentlig argumentering vidhåller en tidigare intagen position. Utskottet vill framhålla att många småföretag möter svårigheter att finna en pålitlig och tillräckligt kvalificerad redovisningskonsult. Ett auktorisationssystem skulle, som redan sagts, göra det lättare för dem i detta avseende.

Motionärerna liksom en del remissinstanser fäster vikt vid att införandet av en kategori auktoriserade redovisningskonsulter skulle kunna medverka till en klarare distinktion mellan revisorers och redovisningskonsulters uppgifter. Frågan om gränsdragningen mellan revision och redovisningstjänster och om de kvalificerade revisorernas roll i företagen har blivit ingående belyst genom remissbehandlingen.

För egen del drar utskottet slutsatsen att en mera bestämd boskillnad mellan revisorernas och redovisningskonsulternas funktioner är eftersträvansvärd. SRF:s och SBRF:s liksom flera skattemyndigheters synpunkter i detta ämne förtjänar att noga beaktas. Det kan, som framgår av vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har anfört, sättas i fråga om de nuvarande jävsreglerna är ett tillräckligt skydd mot en olämplig funktionssammanblandning. Genom införande av en kategori statligt auktoriserade redovisningskonsulter skulle förhållandena på detta område kunna förbättras.

Ett motiv för motionärernas förslag som särskilt bör uppmärksammas är att ett statligt auktorisationssystem skulle kunna bidra till att motverka oseriös verksamhet och ekonomisk brottslighet på redovisningsområdet.

Utskottet noterar att motionärernas iakttagelser rörande oseriös verksamhet inom redovisningsbranschen får en viss bekräftelse i ett par av näringslivsorganisationernas yttranden. Det är också risk för att företag som anlitar olämpliga redovisningskonsulter oavsiktligt kan komma att göra sig skyldiga till lagöverträdelser av olika slag. En kår av auktoriserade redovisningskonsulter skulle bli ytterligare ett instrument för att åstadkomma en höjd redovisningsstandard och sålunda förbättra samhällets möjligheter till insyn i företagen. Den skulle vidare göra det svårare för företag med en icke-seriös inriktning att vinna insteg i branschen. Motionä -

rernas förslag står alltså i god överensstämmelse med statsmakternas program för bekämpande av ekonomisk brottslighet.

Sammanfattningsvis finnér utskottet att riksdagen bör anmoda regeringen att låta utreda frågan om auktorisation av redovisningskonsulter. Genom ett sådant beslut blir motion 1984/85:1432 (s) tillgodosedd.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motion 1984/85:1432 hos regeringen begär utredning om auktorisation av redovisningskonsulter i enlighet med vad utskottet anfört.

Stockholm den 13 maj 1986

På näringsutskottets vägnar

Nils Erik Wååg

Närvarande: Nils Erik Wååg (s), Christer Eirefelt (fp), Lennart Pettersson (s), Wivi-Anne Radesjö (s). Sten Svensson (m), Åke Wictorsson (s), Per Westerberg (m), Bo Finnkvist (s), Ivar Franzén (c), Jörn Svensson (vpk), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c), Lars Ahlström (m) och Sven-Åke Nygårds (s).

Reservation

Christer Eirefelt (fp), Sten Svensson (m), Per Westerberg (m), Ivar Franzén (c), Gudrun Norberg (fp), Per-Ola Eriksson (c) och Lars Ahlström (m) anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Ett stort (= utskottet, s. 23-25) vara fritt.

Även i denna form innebär emellertid ett statligt auktorisationssystem, såsom bl. a. NO har visat, ett olyckligt ingrepp i den fria konkurrensen. De företag som har förvärvat auktorisation får ett försteg på marknaden som hämmar nyetablering och därigenom motverkar en rationell utveckling av branschen. Denna nackdel får accepteras när det rör sig om vissa särskilt betydelsefulla verksamhetsgrenar, t. ex. den lagstadgade revisorsfunktionen. Redovisningskonsulterna utövar emellertid en ren serviceverksamhet. En generellt hög kvalitet på detta område främjas bäst genom en marknad där konkurrensen är fri.

Som nyss (= utskottet, s. 25) är avstyrkande.

De nämnda organisationernas ställningstagande är i sig ett alldeles tillräckligt skäl för riksdagen att avvisa motionärernas förslag. Redovisningskonsulternas egna sammanslutningar - vilka för övrigt på grund av begränsad anslutning knappast är fullt representativa för branschen - vill av naturliga skäl få tillgång till ett statusbringande statligt auktorisationssystem. De har tidigare hävdat att småföretagens organisationer kunde väntas stödja dem i denna strävan. Remissutfallet visar att förhållandet är det motsatta. Detta är inte förvånande. Det finns rik tillgång till välrenommerade företag i redovisningsbranschen. Redovisningskonsulternas bransch -

NU 1985/86:29

organisationer ställer särskilda krav på sina medlemmar. Vissa redo- NU 1985/86:29 visningsföretag har, som nämnts, inrättats av riksförbund inom småföretagssektorn såsom serviceorgan åt medlemmarna. Även i övrigt kan småföretagen lätt genom sina organisationer och på annat sätt få råd vid valet av redovisningskonsult. Någon statlig auktorisation behövs inte. Det kan, menar utskottet, inte komma i fråga att staten mot avnämarnas vilja skulle införa ett system vars huvudsakliga motivering har varit att det skulle tillgodose just avnämarnas intressen.

Motionärerna liksom (= utskottet, s. 25) genom remissbehandlingen.

Utskottet hänvisar i första hand till vad kommerskollegium, som utövar tillsyn över de kvalificerade revisorerna, uttalar i detta ämne. De nuvarande bestämmelserna är, säger kommerskollegium, ägnade att befrämja både en effektiv självständig revision och ett positivt tillvaratagande av revisorernas erfarenheter och kunskaper till nytta för företagen. Kollegiet delar inte motionärernas uppfattning att det behövs en mera strikt åtskillnad mellan de berörda gruppernas arbetsområden. Det förtjänar påpekas att Lantbrukarnas riksförbund, som är huvudman för ett av de största företagen i redovisningsbranschen, ger uttryck för samma uppfattning som kommerskollegium. Som extra argument för ett auktorisationssystem är det nu behandlade uppenbarligen otjänligt.

Ett motiv (= utskottet, s. 25) på redovisningsområdet.

Utskottet finner att motionärernas antydningar om ekonomisk brottslighet inom redovisningsbranschen är obestyrkta. Det finns ingenting som talar för att biträde med ekonomisk redovisning, en kvalificerad serviceverksamhet, på något typiskt sätt skulle kunna förknippas med sådan rådgivning som har eller främjar brottsliga syften. Under alla omständigheter gäller givetvis, såsom har påpekats vid remissbehandlingen, att utrymmet för icke-seriös verksamhet inte minskar genom att en del av det stora flertalet seriösa yrkesutövare auktoriseras.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att olika skäl - vikten av att värna den fria konkurrensen samt det förhållandet att avnämarna av redovisningstjänster undanber sig ett auktorisationssystem — bestämt talar mot en utredning enligt motionärernas förslag. De biargument i motionen och vissa remissyttranden som har diskuterats i det föregående ändrar på intet sätt denna slutsats. Utskottet avstyrker sålunda motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1984/85:1432.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986