Om vissa skogsbeskattningsfrågor m. m.

Skatteutskottets betänkande 1985/86:27

om vissa skogsbeskattningsfrågor m. m.

SkU

1985/86:27

Sammanfattning

I detta betänkande avstyrker utskottet tio motioner på skogsbeskattningens område.

Till betänkandet har fogats två reservationer rörande skogsbeskattningens utformning (m och vpk), en reservation rörande en detalj i skogskontoreglerna (m, fp) och två reservationer rörande sänkning eller slopande av skogsvårdsavgiften (m och c).

Motionerna

1985/86:Sk205 av Håkan Stjernlöf (m), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till generösare regler för utnyttjande av skogskonto.

1985/86:Sk207 av Gösta Andersson (c) och Agne Hansson (c), vari yrkas att riksdagen beslutar att avskaffa skogsvårdsavgiften fr. o. m. den 1 juli 1986.

1985/86:Sk243 av Ingvar Johnsson m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad beskattning av skog i syfte att öka skogsavverkningen.

1985/86:Sk257 av Leif Marklund m. fl. (s), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av skogsbeskattningen.

1985/86:Sk291 av Arne Andersson i Ljung m. fl. (m), vari - med hänvisning till motion 1985/86:Jo307 - yrkas

1. att riksdagen beslutar att skogsvårdsavgiften fr. o. m. den 1 juli 1986 skall tas ut med 0,3 % av skogsbruksvärdet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att en arbetsgrupp tillsätts i syfte att förbereda en avveckling av skogsvårdsavgiften.

1985/86:Sk292 av Arne Svensson (m), vari yrkas att riksdagen beslutar att uttag från skogskonto för visst beskattningsår får ske på samma villkor som insättning på dylikt konto, alltså fram till den dag då den skattskyldige skall ha avlämnat sin självdeklaration för det gångna året.

1985/86:Sk293 av Arne Svensson (m) och Ingvar Eriksson (m), vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att avsättning till skogskonto fr. o. m. 1987 års taxering får ske med högst 80 % av likvid för avverkningsrätter och med högst

1 Riksdagen 1985/86. 6 sami. Nr27

Rättelse: S. 9 rad 5 Står Sk243 Rättat till Sk343 S. 9 rad 28, S. 10 rad 1 och S. 11 rad 9 Står mom. 3 Rättat till mom. 4

60 % av likvid för leveransvirke eller värde av skogsprodukter som använts i egen rörelse,

2. att riksdagen beslutar att av likvid som erhållits för avverkning av skadad skog högst 100 % resp. 80 % får avsättas till skogskonto.

1985/86:Sk314 av Lars Werner m. fl. (vpk), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad skogsbeskattning.

1985/86:Sk326 av Karin Söder m. fl. (c), vari - med hänvisning till motion 1985/86:Jo313 — yrkas att riksdagen beslutar att skogsvårdsavgiften skall upphöra fr. o. m. 30 juni 1986.

1985/86:Sk343 av Anders Andersson (m), vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyttning av skogskonto till annan bank.

Frågornas tidigare behandling

Åtgärder för att motverka en för låg skogsavverkning

Virkesförsörjningsutredningen diskuterade i sitt betänkande (SOU 1981:81) olika möjligheter att stimulera skogsavverkningar, bl. a. genom en omläggning av skogsbeskattningen. I proposition 1981/82:182 uttalade departementschefen i likhet med utredningen att de olika system som diskuterats skulle medföra problem och att det var alltför svårt att bedöma effekterna av dessa styrmedel. Utskottet (SkU 1981/82:68) instämde i detta uttalande och framhöll att de avgifts- och stödsystem som diskuterats inom utredningen ansetts förenade med praktiska och principiella problem eller andra olägenheter. Detta manade enligt utskottets uppfattning till försiktighet i fråga om åtgärder av detta slag. Enligt utskottets uppfattning fanns det inte anledning att göra några principiella ändringar i det nuvarande skogsbeskattningssystemet. Däremot genomfördes vissa detaljändringar på grundval av utredningens förslag, bl. a. rörande skogskontoreglema.

Påföljande år prövades andra delar av utredningsförslaget. Regeringen föreslog då i proposition 1982/83:145 att skogsvårdslagstiftningen byggdes ut med krav på skogsbruksplaner för alla skogsfastigheter av betydelse samt bestämmelser om skyldighet att slutavverka och att gallra yngre skog. Skogsvårdslagstiftningen var tidigare huvudsakligen inriktad mot att förhindra olämpliga eller alltför omfattande avverkningar. Enligt jordbruksministern visade emellertid erfarenheterna under de senaste åren att lagstiftningen behövde kompletteras med bestämmelser om att skogsägarna genom avverkning skall ta till vara den avkastning som skogen ger.

Inom jordbruksdepartementet hade också upprättats förslag till ekonomiska styrmedel i form av regler om obligatoriska inbetalningar på avverkningskonton. Efter lagrådsremiss fann emellertid jordbruksministern att detta förslag inte borde läggas fram utan arbetas om.

I propositionen anförde jordbruksministern bl. a. följande (s. 16):

SkU 1985/86:27

2 Vissa problem som försvårar och utgör hinder för genomförandet av en aktiv skogspolitik har det inte varit möjligt att angripa i detta sammanhang. Jag tänker då närmast på vissa skattefrågor och frågor med anknytning till fastighets- och ägarstrukturen inom skogsbruket. En stor fråga är skogsbeskattningens utformning över huvud. I olika sammanhang har behovet av förändringar påtalats. Efter samråd med chefen för finansdepartementet är jag emellertid inte nu beredd att förorda några konkreta åtgärder på detta område. Jag vill dessutom erinra om att det förslag om avverkningsskyldighet som jag lagt fram i det föregående också har betydelse för bedömningen av vilka åtgärder som kan behöva vidtas på längre sikt.

Vid sin senare prövning av frågan om en reformerad skogsbeskattning har utskottet (SkU 1983/84:27) hänvisat till de överväganden som pågår inom finansdepartementet rörande olika beskattningsfrågor för skogsbruket, bl. a. med anledning av ett betänkande från strukturutredningen för jord- och skogsbruk (SOU 1983:71). I sammanhanget bör också nämnas att vissa problem rörande strukturfrågor för skogsenhet utreds av kommittén (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall.

Skogskonto

Enligt skogskontolagen (1954:142) kan fysisk person och dödsbo erhålla uppskov vid inkomsttaxeringen för en viss del av beskattningsårets skogsintäkter under förutsättning att motsvarande belopp sätts in på konto i bank. Vid omfattande skador på skogen kan fr. o. m. 1983 års taxering uppskov i vissa fall medges under 20 år för belopp som satts in på särskilt skogsskadekonto (proposition 1981/82:182, SkU 1981/82:68).

Uppskov kunde tidigare normalt medges med högst 60 % av köpeskillingen för sålda rotposter och 40% av köpeskillingen för leveransvirke och saluvärdet av uttag till egen rörelse. Om en avverkning måste tidigareläggas på grund av skador på skogen fick fr. o. m. 1979 års taxering insättning ske med högst 80 resp. 50%. Särskilda procentsatser har också gällt för vissa skogslikvider i samband med jorddelningsförrättningar.

För att stimulera enskilda skogsägare att höja avverkningsvolymen föreslogs i proposition 1981/82:30 bil. 4 att uppskovsrätten enligt skogskontosystemet i avvaktan på den aviserade sänkningen av marginalskatterna utvidgades fr. o. m. 1983 års taxering. Propositionen byggde på ett förslag av virkesförsörjningsutredningen och innebar att uppskovsrätten skulle kunna avse hela köpeskillingen för avverkningsrätter och 75 % av köpeskillingen för leveransvirke och värdet av egna uttag. Beträffande 1982 års taxering föreslogs att uppskov skulle kunna medges med 80 resp. 60 % av skogsintäkterna. De sistnämnda procentsatserna hade tidigare fastställts för intäkter som åtnjutits under tiden den 1 januari 1980-den 30 juni 1981. Utskottet (SkU 1981/82:8) tillstyrkte propositionen som också godtogs av riksdagen.

Fr. o. m. 1984 års taxering gäller emellertid återigen att uppskov kan medges med högst 60 resp. 40 % av skogsintäkterna eller vid betydande skador på skogen 80 resp. 50 %. Beslutet fattades av riksdagen våren 1982 i enlighet med en reservation till utskottets betänkande 1981/82:68 (reservation 2). I reservationen anfördes bl. a. att de regler som genomfördes hösten 1981 - trots protester från reservanternas sida - var otillständigt förmånliga.

SkU 1985/86:27

1* Riksdagen 1985/86. 6 sami. Nr27

Reglerna innebar enligt reservanternas mening att uppskov kunde medges med ett belopp som var större än vinsten på avverkningen och att en skogsägare kunde undgå beskattning för andra inkomster inom samma förvärvskälla. De tidigare reglerna var enligt deras uppfattning tillräckliga för att uppnå den inkomstutjämning som var det ursprungliga syftet med reglerna.

Utskottet har härefter vidhållit denna ståndpunkt, senast i betänkandet SkU 1984/85:41 (s. 24). Utskottet uttalade då också att en utsträckning av tiden för uttag från skogskonto till sista dagen för avlämnande av självdeklaration var olämplig från bl. a. kontrollsynpunkt, varför utskottet avstyrkte en motion om en sådan ändring av reglerna.

Skogsvårdsavgifte n

Skogsvårdsavgift erläggs av den som äger en jordbruksfastighet och utgår med ett visst promilletal av fastighetens taxerade skogsbruksvärde. Avgiften är avsedd att finansiera vissa statliga åtgärder på det skogliga området. Genom riksdagsbeslut 1983 skall avgiften vid 1985 års taxering utgå med 6,5 %c och fr. o. m. 1986 års taxering med 8%c av avgiftsunderlaget. Avgiften är avdragsgill vid taxeringen.

Skogsvårdsavgiften användes tidigare uteslutande till att finansiera skogsvårdsstyrelsernas verksamhet. År 1975 beslutades att avgiften skulle få användas även för vissa andra, särskilt angivna ändamål inom skogsbruket. Riksdagens skogspolitiska beslut 1979 (proposition 1978/79:110, JoU 1978/ 79:30), som bl. a. innebar att skogsbruket i princip skulle vara självfinansierat, ledde till en höjning av skogsvårdsavgiften från 0,9 till 3%o (SkU 1978/79:49). Höjningen motiverades med att skogsägarna i större utsträckning borde medverka i finansieringen av vissa statliga åtgärder på det skogliga området. I propositionen framhölls att skogsvårdsavgiften huvudsakligen borde användas för sådana ändamål som är till nytta för skogsbruket som sådant eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan få del av dem. Här avsågs sådana områden som forsknings- och utvecklingsarbete, information, utredningsarbete, översiktliga skogsinvesteringar, bidrag som är tillgängliga för alla skogsägare m. m. Vidare framhölls att dessa principer tillämpats när medel beräknats för olika ändamål men att någon exakt redovisning inte varit möjlig. Utskottet, som godtog dessa uttalanden, tillstyrkte propositionen.

Den höjning av skogsvårdsavgiften från 3 till 6%o som genomfördes 1981 avsåg väsentligen att finansiera det extra avdrag för vissa skogsuttag samt de bidrag till avverkning av klenskog som infördes i detta sammanhang (proposition 1980/81:118, SkU 1980/81:44). En senare sänkning till 5%c grundade sig bl. a. på att giltighetstiden för det extra avdraget förkortades (proposition 1981/82:100 bil. 13 s. 55, SkU 1981/82:31 res. 1). I samband med den senaste höjningen 1983 anförde skatteutskottet (SkU 1983/84:12):

Som framgår av propositionen skall skogsvårdsavgiftsmedlen användas för sådana ändamål som är till gagn för skogsbruket som sådant eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan dra nytta av dem. Avgiften betraktas som skogsägarnas bidrag till de allmänna insatserna i vid mening för det svenska skogsbruket. Detta skall i princip vara självfinansierat. Utskottet instämmer

SkU 1985/86:27

i departementschefens bedömning att den nuvarande avgiften inte är tillräcklig för detta ändamål. Att skogvårdsavgiften under senare tid finansierat vissa insatser för skogsbruket med regionalpolitiska inslag ändrar inte denna bedömning. Härtill kommer att avgiften, som är avdragsgill vid inkomsttaxeringen, för de flesta skogsägare torde ha begränsad ekonomisk betydelse.

Vid senare års prövning av motionsyrkanden om sänkning eller slopande av skogsvårdsavgiften har utskottet (senast SkU 1984/85:39) ansett sig sakna anledning att frånträda den uppfattning som utskottet tidigare givit uttryck åt och avstyrkt motionerna. Samtidigt har utskottet hänvisat till att jordbruksutskottet tillstyrkt regeringens förslag om anslag till skogliga åtgärder.

Utskottet

I motionerna Sk243 av Ingvar Johnsson m. fl. och Sk257 av Leif Marklund m. fl. begär motionärerna en översyn av skogsbeskattningen i syfte att motverka en för låg skogsavverkning och att förbättra industrins försörjning med råvara. Motsvarande syfte har motion Sk314 av Lars Werner m. fl. (vpk) där motionärerna begär en omläggning av skogsbeskattningen så att tillväxten beskattas i stället för avverkningsinkomsterna.

De frågor som tas upp i motionerna bottnar i att skogsavverkningarna sedan en lång tid tillbaka legat på en alltför låg nivå och inte har tillgodosett skogsindustrins efterfrågan på råvaror. Förhållandena har också orsakat problem för arbetskraften inom skogsnäringen. Ansträngningarna att förbättra situationen genom en aktiv skogspolitik har på senare tid framför allt resulterat i åtgärder på skogsvårdslagstiftningens område med krav på skogsbruksplaner för alla skogsfastigheter av betydelse samt i bestämmelser om skyldighet att gallra yngre skog och om att slutavverka för att ta till vara den avkastning som skogen ger. Härtill kommer ökade statliga insatser på andra områden såsom forsknings- och utvecklingsarbete, information och utredningsarbete samt bidrag till olika ändamål såsom utbyggnad av skogsbilvägar m. m. Vidare kan nämnas att ansträngningar pågår för att söka förbättra fastighets- och ägarstrukturen inom skogsbruket, en fråga som också uppmärksammas inom kommittén (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbon i vissa fall.

Däremot har det stött på problem att genomföra ekonomiska styrmedel i form av ett sådant avgifts- och stödsystem och sådana andra ändringar i beskattningsreglerna som diskuterats med anledning av virkesförsörjningsutredningens betänkande och strukturutredningens betänkande. Behovet av ekonomiska styrmedel av detta slag bör givetvis bedömas mot bakgrund av erfarenheterna av skogspolitiken i övrigt. Utskottet vill emellertid inte utesluta att sådana åtgärder kan bli nödvändiga om skogsindustrin ej får sitt råvarubehov tillgodosett. I avvaktan på resultatet av de överväganden i dessa frågor som för närvarande pågår inom regeringen finner utskottet sig böra avstyrka de nyss angivna motionerna.

I motionerna Sk205 av Håkan Stjernlöf (m) och Sk293 av Arne Svensson (m) och Ingvar Eriksson (m) yrkas att möjligheterna till uppskov med beskatt -

SkU 1985/86:27

ningen av skogsintäkter utökas i syfte att stimulera leveranser av råvaror till industrin. Yrkandet i den sistnämnda motionen innehåller förslag till omedelbar lagstiftning i detta hänseende så att uppskov får medges upp till 80 % av köpeskillingen för försålda rotposter och 60 % av köpeskillingen för leveransvirke mot nuvarande 60 resp. 40%. I fråga om skogsskadekonto yrkas att motsvarande procentsatser höjs till 100 resp. 80 % mot nuvarande 80 resp. 50 %.

Utskottet har under senare år vid sin återkommande prövning av denna fråga framhållit att nuvarande regler är tillräckliga för att uppnå den inkomstutjämning som åsyftas med reglerna. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet dessa motioner.

I motion Sk292 av Arne Svensson (m) yrkas att uttag från skogskonto för ett visst beskattningsår bör medges fram till den sista dag då självdeklarationen skall avlämnas. Enligt gällande bestämmelser måste ett uttag hänföras till det beskattningsår under vilket uttaget sker, vilket enligt motionären medför svårigheter att bedöma skatteeffekterna. Ett annat tekniskt betonat yrkande rörande skogskontona framställs i motion Sk343 av Anders Andersson (m). I denna motion yrkas att ett belopp som innestår på skogskonto skall kunna överföras från en bank till en annan utan att några skattekonsekvenser skall behöva inträffa.

De aktuella reglerna har fått sin nuvarande utformning av kontrolltekniska och andra administrativa skäl. Utskottet vill inte bestrida att detaljutformningen av skogskontolagstiftningen numera i vissa delar kan framstå som onödigt detaljerad eller att den kan behöva ses över för att åstadkomma en större smidighet. Utskottet kan således instämma i motionärernas syfte med att åstadkomma förenklingar. Samtidigt bör framhållas att den s. k. staketmodell som företagsskatteberedningen lagt fram för beskattningen av enskild näringsverksamhet (SOU 1984:70) innebär att behovet av resultatutjämnande kontoinsättningar bortfaller. Enligt utskottets mening bör därför frågan om en översyn av de nu aktuella reglerna lämpligen anstå i avvaktan på kommande ställningstaganden till beskattningens allmänna utformning. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Sk292 och Sk343.

I motionerna Sk207 av Gösta Andersson (c) och Agne Hansson (c) och Sk326 av Karin Söder m. fl. yrkas att skogsvårdsavgiften slopas fr. o. m. den 1 juli 1986. Arne Andersson i Ljung m. fl. yrkar i motion Sk291 att skogsvårdsavgiften vid nämnda tidpunkt sänks från nuvarande 0,8 % till 0,3 % och att en arbetsgrupp tillsätts för att förbereda en fullständig avveckling av avgiften.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har riksdagen senast förra året avstyrkt likartade motionsyrkanden. Bakgrunden härtill är uppfattningen att skogsbruket i princip bör vara självfinansierat och att skogvårdsavgiften skall ses som skogsägarnas bidrag till de allmänna insatserna i vid mening för skogsbruket. Mot bakgrund av de anslag som utgår för skogliga åtgärder av olika slag framstår det nuvarande avgiftsuttaget som väl avvägt. Som utskottet framhållit tidigare år torde avgiften, som är avdragsgill vid inkomsttaxeringen, för övrigt ha begränsad ekonomisk betydelse för de flesta skogsägarna. Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i denna fråga och avstyrker motionerna.

SkU 1985/86:27

6 Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av skogsbeskattningen

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk243, 1985/86:257 och 1985/86:Sk314,

2. beträffande utökade uppskovsmöjligheter

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk205 och 1985/86:Sk293,

3. beträffande detaljutformningen av skogskontoreglerna

a) att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk292,

b) att riksdagen avslår motion 1985/86:Sk343,

4. beträffande skogsvårdsavgiften

att riksdagen avslår motionerna 1985/86:Sk207, 1985/86:Sk291 och 1985/86:Sk326.

Stockholm den 25 februari 1986 På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m)*, Olle Westberg (s)*, Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Lars Hedfors (s)*, Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk), Bruno Poromaa (s), Sverre Palm (s), Kjell Nordström (s) och Leif Olsson (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

Översyn av skogsbeskattningen (mom. 1)

1. Tommy Franzén (vpk) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”1 motionerna” och slutar med ”angivna motionerna” bort ha följande lydelse: Virkesförsörj ningen till vår industri har sedan länge varit föremål för en intensiv debatt. Trots att olika åtgärder har vidtagits i denna för hela vårt land så viktiga fråga återstår mycket innan målsättningen om en fungerande virkesförsörj ning kan uppnås inom ramen för ett långsiktigt skogsbruk och innan de problem som föreligger i fråga om olika ägarkategorier och olika regioner i landet kan lösas. På en del håll har det avverkats för mycket skog, medan man på andra håll har avverkat för litet. Med den betydelse som skogsnäringen har i vårt land är det av största vikt att brukandet av våra skogstillgångar sker på det absolut bästa sättet. Åtgärder måste vidtas för att rätta till olika obalanser, bl. a. på skatteområdet.

De privata skogsägarna innehar ca hälften av landets skogsmarksareal med 60 % av landets virkesförråd. Dessa privatpersoner äger sin skogsmark under mycket skilda förhållanden. Så är ca 30 % av privatskogsägarna heltidssysselsatta utanför brukningsenheten. Nuvarande skatteregler inverkar givetvis negativt på deras benägenhet att i önskvärd utsträckning avverka sin skog.

SkU 1985/86:27

7 Att åtgärda detta genom sänkta marginalskatter är något som från vårt håll inte kan accepteras. Det har också aktualiserats olika förslag till andra åtgärder, bl. a. i form av olika straffavgifter. Även detta finner vi oacceptabelt, eftersom man därmed kan äventyra målsättningen om ett långsiktigt skogsbruk. Skogsägaren skall givetvis inte heller tvingas att avverka sin skog för tidigt. Kvalitetskravet kräver enligt vår mening långa omloppstider med röjning och minst två gallringar som beståndsvårdande åtgärder.

Problematiken kring det privata skogsbruket, som till en del har redovisats i motion Sk314 från vårt håll, kräver andra åtgärder. Allt talar för en ändrad skogsbeskattning. Rent allmänt bör en sådan beskattningsform slå hårdast mot de skogstillgångar som bör avverkas och sådana som inte föryngras i tid. Däremot bör den vara generös mot alla skogsvårdsåtgärder och kanske neutral mot gallring, som både är en skogsvårdsåtgärd och en avverkning. Det skulle med andra ord vara en beskattning av tillväxten i stället för avverkningsinkomsterna. En sådan beskattningsform skulle också stimulera till bättre skogsvårdsåtgärder, eftersom dessa åtgärder inte skulle behöva bekostas av beskattade medel.

De erinringar man rest mot en tillväxtbeskattning av skogsmarken är att kännedomen om de enskilda fastigheterna varit så bristfällig. Vi har inte ansett detta skäl särskilt väl underbyggt. Det bör framhållas att vi framdeles kommer att få skogsbruksplaner upprättade på alla fastigheter av skogligt värde. I och med detta anser vi att den nödvändiga grunden läggs för att införa en ändrad skogsbeskattning. Vi anser också att tillväxtkapaciteten i olika områden i stora drag är ganska väl känd genom bl. a. riksskogstaxeringen och de kunskaper som finns i de olika länens skogsvårdsmyndigheter. Får det sunda förnuftet råda i ett utarbetande av ett tillväxtbeskattningssystem skall inga större orättvisor kunna uppstå. Helt klart måste vissa övergångsbestämmelser införas. Det finns ju fastigheter som har avverkats mycket hårt och som i stort sett består av oavverkningsbar skog. Hänsyn måste självfallet tas till sådana omständigheter.

I enlighet med vad som anförs i motion Sk314 bör således en ändrad skogsbeskattning genomföras där tillväxten på fastigheterna beskattas i stället för avverkningsinkomsterna. Regeringen bör utarbeta och till riksdagen lägga fram förslag till en sådan beskattningsform, med beaktande av de synpunkter som framförs i motionen. Därmed torde också de krav på en översyn av skogsbeskattningen som läggs fram i motionerna Sk243 och Sk257 i allt väsentligt vara tillgodosedda.

dels att utskottet i mom. 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk314 och med anledning av motionerna 1985/86:Sk243 och 1985/86:Sk257 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m), Karl-Anders Petersson (c) och Leif Olsson

(fp).

Reservanterna anser i fråga om motiveringen till utskottets hemställan i mom. 1 att tredje meningen i tredje stycket av utskottets yttrande (”Utskottet vill råvarubehov tillgodosett”) bör utgå.

SkU 1985/86:27

8 Detaljutformningen av skogskontoreglerna (mom. 3 b)

3. Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Karl Björzén (m) och Leif Olsson (fp) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”De aktuella” och slutar med ”och Sk343” bort ha följande lydelse:

De aktuella reglerna har ursprungligen motiverats av kontrolltekniska och andra administrativa skäl, men lagstiftningen framstår numera i vissa delar som föråldrad och stelbent.

I och för sig är det möjligt att kommande ställningstaganden till den s. k. staketmodell som företagsskatteberedningen lagt fram för beskattningen av enskild näringsverksamhet (SOU 1984:70) innebär att behovet av resultatutjämnande kontoinsättningar bortfaller. Denna fråga ligger emellertid så långt i framtiden att det inte är rimligt att låta välmotiverade krav på förbättringar anstå i avvaktan på detta ställningstagande.

Som framhålls i motion Sk343 varierar de villkor bankerna erbjuder insättarna i fråga om ränta, uttagsavgifter och uppsägningsregler. Bankerna har också möjlighet att ändra villkoren från det ena året till det andra. Därtill kommer att kontoinnehavarna kan ha även andra skäl att vilja flytta sina skogskonton till en annan bank. Enligt utskottets uppfattning torde den utveckling som ägt rum på det administrativa området medge att detta önskemål tillgodoses utan att kontrollen sätts åt sidan. Utskottet tillstyrker därför motion Sk343.

dels att utskottet i mom. 3 b bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk343 hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i reglerna om skogskonto att en överföring av medel på konto i en bank till en annan bank inte skall medföra att medlen genast tas upp som intäkt av skogsbruk.

Skogsvårdsavgiften (mom. 4)

4. Knut Wachtmeister (m), Bo Lundgren (m) och Karl Björzén (m) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Sorn framgår” och slutar med ”avstyrker motionerna” bort ha följande lydelse: Skogsvårdsavgiften utgör för närvarande 0,8% av skogsbruksvärdet. Intäkterna av denna går delvis till att finansiera för skogsbruket gemensamma angelägenheter. Merparten utgör emellertid numera en extra skatt avsedd att allmänt finansiera statens utgifter. Utskottet finner det otillfredsställande att skogsvårdsavgiften alltmer kommit att utvecklas till en skatt och att den i sin nuvarande utformning kan medverka till en ekonomisk omfördelning mellan olika skogsägarkategorier eller regioner. Avgiften bör uteslutande användas för insatser som kommer hela skogsbruket till del. Någon utdebitering därutöver bör inte förekomma.

Som framhålls i motion Sk291 bör skogsvårdsavgiften i ett första steg sänkas till 0,3 % av skogsbruksvärdet och avgiftsmedlen användas för att finansiera de för skogsbruket angelägnaste åtgärderna.

SkU 1985/86:27

dels att utskottet i mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motion 1985/86:Sk291 samt med anledning av motionerna 1985/86:Sk207 och 1985/86:Sk326 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:324) om skogsvårdsavgift

Härigenom förskrivs att 1 § lagen nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1§

Den, för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomst upptagits garantibelopp för jordbruksfastighet, som vid fastighetstaxering åsatts delvärdet skogbruksvärde, skall betala skogsvårdsavgift. Avgiften utgör för varje beskattningsår ätta promille av skogsbruksvärdet.

Har garantibeloppet

Skogsvårdsavgift

(1946:324) om skogsvårdsavgift skall ha

Reservanternas förslag

Den, för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomst upptagits garantibelopp för jordbruksfastighet, som vid fastighetstaxering åsatts delvärdet skogbruksvärde, skall betala skogsvårdsavgift. Avgiften utgör för varje beskattningsår tre promille av skogsbruksvärdet, skogsvårdsavgift jämkas, hela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift på grund av 1986 och tidigare års taxering. I fråga om 1987 års taxering utgör promilletalet 5,5.

5. Stig Josefson (c) och Karl-Anders Petersson (c) anser

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Sorn framgår” och slutar med ”avstyrker motionerna” bort ha följande lydelse:

Reglerna för skogsvårdsavgiftens användning har successivt ändrats. Genom 1979 års skogspolitiska beslut fastslogs att avgiftsmedlen i huvudsak borde användas antingen för sådana ändamål som är till nytta för skogsbruket eller på ett sådant sätt att åtgärderna kommer skogsägarna till godo. I samband med att awgiftsuttaget på hösten 1983 höjdes till 0,8 % frångick man denna princip. Medlen från skogsvårdsavgiften kan numera användas för att finansiera alla skogliga stöd, alltså även bidrag av rent regionalpolitisk karaktär. Skogsbruket har härigenom kommit att bli den enda näringsgren som själv får stå för det regionalpolitiska stödet till näringen. En sådan särbehandling av skogsbruket är enligt utskottets mening inte motiverad. En inte oväsentlig del av avgiftsuttaget torde för övrigt gå direkt till statskassan som en skatt.

När skogsvårdsavgiften utgjorde 0,09 % av ett skogsbruksvärde som låg betydligt lägre än vad det gör i dag gjorde sig kraven på att avgiften skulle slå någorlunda rättvist och tas ut efter bärkraft gällande med mindre styrka än

SkU 1985/86:27

nu. Avgiften är i dag en pålaga av stor ekonomisk betydelse. En avgift på 0,8 % kan betyda att mellan hälften och en tredjedel av nettot av en lämplig, årlig avverkning går till att betala avgiften. Kraven på ett rättvist uttag har därför skärpts. Som det nu är gynnas en skogsägare med ett dåligt skogsbestånd på bekostnad av den som har en välskött fastighet och till följd därav ett högt skogsbruksvärde.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Sk207 och Sk326. Härigenom tillgodoses i princip även motion Sk291.

dels att utskottet i mom. 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionerna 1985/86:Sk207 och 1985/ 86:Sk326 samt med anledning av motion 1985/86:Sk291 antar följande

Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgift på grund av 1986 och tidigare års taxering. I fråga om 1987 års taxering utgör promilletalet 4.

Särskilt yttrande

Skogsvårdsavgiften

Kjell Johansson (fp) och Leif Olsson (fp) anför:

Enligt de principer som ligger till grund för skogsvårdsavgiften skall avgiftsmedlen användas för sådana ändamål som är till gagn för skogsbruket som sådant eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan dra nytta av dem. Avgiften betraktas som skogsägarnas bidrag till de allmänna insatserna i vid mening för det svenska skogsbruket. Däri bör ingå inte bara gallring, skogsbilvägar, plantering m. m. utan också åtgärder för att minska skadorna från försurningen. Enligt vår mening motiverar de åtgärder som för närvarande görs för skogsbruket i och för sig ett lägre avgiftsuttag än 0,8 %. Av statsfinansiella skäl har vi emellertid avstått från att ställa yrkande om ett lägre avgiftsuttag. Vi förutsätter dock att regeringen uppmärksammar frågan och - när det visar sig möjligt — lägger fram förslag om en sänkning av avgiften.

SkU 1985/86:27