Vallagsfrågor

1990/91 KU4

I betänkandet behandlas ett antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1990 om skilda vallagsfrågor och frågor om kyrkliga val. Några motioner rör frågor om utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner. Utskottet anser bl.a. att den frågan bör tas upp i den genomgripande översyn av valförfarandet som efter förslag från centrala valmyndigheten förbereds inom justitiedepartementet.

I några motioner tas upp tidpunken för val av kyrkofullmäktige samt frågor om val till kyrkomöte och stiftsfullmäktige. Utskottet avvisar tanken på att de kyrkliga valen skall äga rum samtidigt med de allmänna valen men anser att frågan om att förlägga kyrkliga val till annan tidpunkt bör kunna övervägas i det beredningsarbete som pågår inom civildepartementet och hos svenska kyrkans centralstyrelse.

Reservation har avgetts beträffande nuvarande budröstningsregler (m, fp, c, mp). Särskilt yttrande (m) föreligger beträffande valkretsindelningen i Malmöhus län.

1989/90:K206 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en kyrkans valdag bör införas i enlighet med vad i motionen anförts.

1989/90:K239 av Bruno Poromaa (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensam valdag.

1989/90:K605 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övergång till ett enhetligt valsystem vid kommun- och landstingsvalen.

1989/90:K618 av Charlotte Branting och Barbro Sandberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidpunkten för val till kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomöte.

1989/90:K619 av Charlotte Branting och Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att genomföra direkta val till kyrkomötet och till stiftsfullmäktige.

1989/90:K624 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas såvitt gäller rättvisare mandatfördelning att riksdagen uttalar att det fortsatta reformarbetet på det kommunala området skall ha den inriktning som anges i denna motion.

1989/90:K628 av Owe Andréasson och Helge Hagberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kyrkofullmäktigevalet.

1989/90:K638 av Göran Åstrand m.fl. (m) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en kyrkans valdag bör införas i enlighet med vad som anförts i motionen.

1989/90:K701 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att 11 kap. 3 § vallagen skall ha följande lydelse: Väljare som -- -- -- fyllt 18 år. Vårdare är den som yrkesmässigt eller på ett därmed likartat sätt ger väljaren vård av mera varaktigt slag. Sådan valsedelsförsändelse -- -- -- på följande sätt. Väljare lägger -- -- -- känt för dem. Vårdare skall ange i vilket vårdnadsförhållande han står till väljaren. Vittne skall -- -- -- vara vittne.

1989/90:K702 av Bengt Silfverstrand och Gunnar Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av vallagen.

1989/90:K703 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att förändra valkretsindelningen i Malmöhus län på så sätt att Fyrstadskretsen upphör.

1989/90:K704 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i vallagen att ett system med utjämningsmandat tillämpas vid kommunfullmäktigeval i enlighet med vad som föreslagits i motionen.

1989/90:K705 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att ändra 11 kap. 3 § vallagen enligt vad som angivits i motionen, 2. att riksdagen hos regeringen begär utredning av vilka effekter som införandet av utjämningsmandat och någon form av småpartispärr vid kommunfullmäktigeval i valkretsindelade kommuner för med sig.

1989/90:K706 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som tillgodoser vad som i motionen anförts om valhemligheten.

1. Valsystemet vid kommun-och landstingsval

Motionerna

I motionerna K605 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (båda s), K624 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) såvitt nu är i fråga, K704 av Sten Andersson i Malmö (m) och K705 av Anders Björck m.fl. (m) yrkande 2 förordas att valsystemet vid kommunfullmäktigvalen ändras på så sätt att valkretsindelade kommuners mandat fördelas på fasta mandat och utjämningsmandat.

Enligt motion K605 bör valsystemet göras enhetligt för val till kommunfullmäktige och landsting. Det är enligt motionärerna angeläget -- med hänsyn till den partistruktur som utvecklats i många kommuner under 1980-talet -- att åter aktualisera en synkronisering mellan valsystemen i landsting och kommuner. Med nuvarande system ökar partisplittringen och med denna den politiska handlingsförlamningen i många kommuner.

Enligt motion K624 kan mandatfördelningen i valkretsindelade kommuner starkt avvika från vad som skulle ha gällt vid en strikt proportionell fördelning. Valkretsindelningen fungerar som en spärr mot mindre partier. Det finns enligt motionen exempel på att spärren i kommunalval i realiteten varit betydligt högre än vid riksdags-och landstingsval. En bättre rättvisa kan lämpligen åstadkommas genom införande av utjämningsmandat.

I motion K704 föreslås att riksdagen beslutar sådan ändring i vallagen att ett system med utjämningsmandat tillämpas vid kommunfullmäktigval på samma sätt som vid landstingsval. Motionären anför också att det är en viss fördel att även i kommunfullmäktigvalen ha en spärr mot småpartier som kommer upp något eller några år. Vad som anförts i denna fråga bör enligt motionären beaktas i det fortsatta reformarbetet på det kommunala området.

I motion K705 erinras om att 1983 års decentraliseringsberedning stannade för att föreslå att nuvarande valsystem vid kommunfullmäktigvalen tillämpas tills ytterligare erfarenheter vunnits. En minoritet (c, fp, vpk) reserverade sig till förmån för ett system med utjämningsmandat utan procentspärr. Motionärerna anser att det vore värdefullt att få ytterligare belyst vilka effekter som ett införande av utjämningsmandat och någon form av småpartispärr för med sig. Det bör därför uppdras åt regeringen att utreda frågan.

Gällande regler m.m.

Enligt 2 kap. 9§ vallagen (1972:620) skall kommun indelas i valkretsar, om det i kommunen finns fler än 24000 röstberättigade invånare eller om det för kommunen skall utses minst 51 fullmäktige. Om antalet röstberättigade invånare överstiger 6000 får kommun indelas i valkretsar. Annan kommun får indelas i valkretsar om synnerliga skäl föreligger på grund av kommunens särskilt betydande utsträckning eller liknande förhållanden. Vidare gäller för valkretsindelningen bl.a. att valkretsarna skall utformas på sådant sätt att varje krets kan beräknas utse minst 15 ledamöter i fullmäktige. Det är kommunfullmäktige som beslutar om valkretsindelning, vars beslut dock skall fastställas av länsstyrelsen. Någon småpartispärr finns inte. Viss spärreffekt följer dock av det system som tillämpas vid fördelningen av mandaten (jämkningen i uddatalsmetoden med 1,4 som första divisor).

I 1983 års demokratiberedningsuppdrag ingick att pröva frågan om förbättrad proportionalitet vid val av kommunfullmäktige i valkretsindelade kommuner. Beredningen stannade för att föreslå att nuvarande valsystem vid kommunfullmäktigvalen tillämpas tills ytterligare erfarenheter vunnits. Ställningstagandet redovisades i en skrivelse till civildepartementet den 30 juni 1985. Beredningen var inte enig. Tre ledamöter (c, fp, vpk) reserverade sig till förmån för ett system med utjämningsmandat utan procentspärr. I motiveringen anförde majoriteten att de studier som gjorts visar att det nuvarande systemet fyller högt ställda krav på proportionalitet. En övergång till valsystem med fasta valkretsmandat och utjämningsmandat skulle endast medföra vissa smärre förbättringar vad gäller proportionaliteten. Beredningen ansåg inte tillräckliga skäl föreligga att frångå den överenskommelse som träffades mellan de fyra största riksdagspartierna år 1975. Beredningen ansåg inte heller att antalet mandat per valkrets borde höjas, bl.a. med hänvisning till att större valkretsar är en nackdel ur demokratisynpunkt.

Behandling i riksdagen

I proposition 1986/87:91 om aktivt folkstyre i kommuner och landsting behandlades frågan om det kommunala valsystemet. Civilministern anförde (s. 59) att han liksom demokratiutredningen ansåg att det går att åstadkomma en tillfredsställande proportionalitet med nuvarande kommunala valsystem och att en eventuell förändring av detta system måste bygga på ytterligare erfarenheter. Med hänvisning härtill föreslogs inte några ändrade regler för beräkningen av mandat i valkretsindelade kommuner eller någon höjning av minimiantalet mandat i valkretsarna.

I motioner hade föreslagits ett införande av ett system med utjämningsmandat. Utskottet (KU1987/88:23) avstyrkte motionerna under hänvisning till tidigare ställningstaganden i saken och tillstyrkte propositionen. I en reservation (fp, vpk) hemställdes att regeringen skulle få i uppdrag att utarbeta regler för övergång till ett system med utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner. I ett särskilt yttrande av de moderata ledamöterna anfördes att frågan om utjämningsmandat och småpartispärr borde ytterligaxre belysas i lämpligt sammanhang. Riksdagen följde utskottet.

Därefter har frågan om utjämningsmandat behandlats i riksdagen vid ett antal tillfällen med anledning av motioner, senast hösten 1989 (1989/90:KU4). Riksdagen avslog då motionsyrkanden om ändring av valsystemet under hänvisning till ovan redovisade tidigare ställningstaganden.

Utskottet

Motionsförslag om ändring av det kommunala valsystemet genom införande av utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner har behandlats och avslagits vid ett flertal tillfällen under senare år. I proposition 1986/87:91 om aktivt folkstyre togs frågan också upp. Enligt civilministern uppnås tillfredsställande proportionalitet med nuvarande valsystem, och en eventuell ändring borde bygga på ytterligare erfarenheter varför frågan inte ledde till några förslag. Utskottet vill erinra om att RSV föreslagit att det tekniska och administrativa valförfarandet blir föremål för en grundläggande översyn. Förslag har lagts fram såväl i den sedvanliga utvärdering av de allmänna valen som RSV regelmässigt gör som i en särskild promemoria. Frågor om det kommunala valsystemet har dock ej aktualiserats i dessa sammanhang.

Enligt vad utskottet erfarit bereds för närvarande RSVs förslag inom justitiedepartementet. Den planerade översynen kommer att preciseras närmare under början av nästa år. Ställningstagande till hur arbetet skall bedrivas kommer att ske längre fram. Översynsarbetet kommer att inledas med en teknisk genomgång inom departementet. Därigenom skapas också underlag för bedömning i ett senare skede av vilka ytterligare frågor som kan behöva utredas.

Utskottet anser det mycket angeläget att en genomgripande översyn av valförfarandet i enlighet med vad RSV föreslagit nu kommer till stånd. Översynen bör enligt utskottet självfallet kunna gälla andra valfrågor än de som RSV aktualiserat. Enligt utskottet bör sålunda även de i motionerna upptagna frågorna om utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner omfattas av översynen. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att en översyn av berört slag normalt brukar föregås av överläggningar mellan regeringen och partiernas företrädare i valfrågor. Enligt utskottet bör den slutliga beredningen av aktuella valfrågor ske under parlamentarisk medverkan. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna K605, K624 såvitt nu är i fråga, K704 och K705 yrkande 2 bör ges regeringen till känna.

2. Valkretsindelningen i Malmöhus län

Motionen

Enligt motion 1989/90:K703 av Bertil Persson (m) har fyrstadskretsen spelat ut sin roll och bör avvecklas. Värdet av fyrstadskretsen har länge varit omdiskuterad. Att isolera ut fyra skånska städer -- Malmö, Helsingborg, Lund och Landskrona -- som en särskild valkrets är enligt motionären inte rimligt. Naturligare vore att Malmö blev en egen valkrets eller två valkretsar. Regeringen bör därför tillsätta en utredning i angivet syfte.

Gällande regler, m.m.

För val till riksdagen är riket indelat i 28 valkretsar. I de flesta fall utgör länet en valkrets. Enligt 2 kap. 1§ vallagen utgör Malmö, Helsingborg, Landskrona och Lunds kommuner en valkrets (fyrstadskretsen) och Malmöhus län i övrigt en valkrets.

Tidigare behandling

Frågan om valkretsindelningen behandlades av personvals-och valkretsutredningen (Ju1974:19) som 1977 föreslog ny indelning i tre geografiskt sammanhängande valkretsar. Förslaget utreddes vidare av en särskild utredare som förordade (DsJu1980:3) en sådan lösning. Förslaget har inte fullföljts genom någon proposition.

Folkstyrelsekommittén som även behandlade frågor rörande valkretsindelningen, bl.a. fyrstadskretsen, lade emellertid inte fram något förslag till ändring under hänvisning till att någon allmän uppslutning från partiernas sida inte kunde skapas. Justitieminister Laila Freivalds anförde vid ett frågesvar den 16 mars 1989 att hon inte avsåg ta något initiativ i frågan med hänsyn till att förslaget nyligen prövats av folkstyrelsekommittén.

Motsvarande motionsförslag har behandlats och avslagits vid ett flertal tillfällen under senare år, senast hösten 1989 (1989/90:KU4). Utskottet avstyrkte den aktuella motionen med hänsyn till att frågan nyligen varit föremål för parlamentarisk prövning.

Utskottet

Motionsförslag om ändring av valkretsindelningen i Malmöhus län har behandlats och avslagits av riksdagen vid ett flertal tillfällen under senare år. Frågan behandlades även inom folkstyrelsekommittén, som emellertid inte lade fram något förslag till ändring under hänvisning till att någon allmän uppslutning från partiernas sida inte kunde skapas.

Utskottet, som anser det viktigt att frågor om ändring av valkretsorganisation sker med bred partipolitisk uppslutning, får under hänvisning till tidigare ställningstaganden i saken avstyrka motion K703.

3. Budröstning

Motionerna

I motion 1989/90:K701 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) hemställs att reglerna om budröstning ändras så att begreppet vårdare definieras i lagtexten och att den som avlämnar valsedelsförsändelse (budet) i egenskap av vårdare skall ange i vilket vårdnadsförhållande han står till väljaren.

Enligt motionen är möjligheten till budröstning av stort värde. Brister i tillämpningen av budröstningen har emellertid föranlett kritik i rätt många fall. Frågan har prövats av valprövningsnämnden i ett antal ärenden. Nuvarande ordning är enligt motionärerna inte invändningsfri; och otillbörlig påverkan har uppdagats och i något fall har valet fått göras om. En viktig anledning till att problem uppkommer och att missbruk inte kan uteslutas är att det i gällande bestämmelser inte närmare anges vem som skall anses som vårdare eller hur vårdnadsförhållandet skall styrkas. Genom att institutets omyndighetsförklaring inte längre finns kvar torde användningen av vårdare som bud komma att öka. I motionen framläggs förslag till lagändring i preciserande syfte.

I motion 1989/90:K705 yrkande 1 av Anders Björck m.fl. (m) föreslås på motsvarande grunder som i motion K701 också att regleringen i vallagen ändras så att begreppet vårdare definieras samt att vårdaren skall ange i vilket vårdnadsförhållande han står till väljaren.

Gällande regler, m.m.

Särskilda bestämmelser om röstning med valsedelsförsändelse återfinns i 11 kap. vallagen. Enligt 3§ får väljare, som på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder ej kan inställa sig i vallokalen, lämna valsedel genom bud. Bud får den vara som är väljarens barn, barnbarn, fader, moder, syskon eller vårdare som fyllt 18 år. I nämnda paragraf finns också detaljföreskrifter om valsedelsförsändelser. Då valsedelsförsändelse mottas skall valförrättaren kontrollera att gällande regler iakttagits -- 11 kap. 7§. Bud som ej är känt av röstmottagaren är skyldig att legitimera sig -- 8§. Väljare som är gift får lämna valsedel genom sin make -- 1§.

Tidigare behandling m.m.

Motionsyrkanden avseende budröstning har tidigare behandlats av riksdagen, senast hösten 1989 (1989/90:KU4). Då avslogs en motion under hänvisning till tidigare bedömning, varvid utskottet framhöll vikten av att budröstningsförfarandet och partiernas roll hålls klart isär och att det var av särskild betydelse att de som medverkar i röstningsförfarandet på vårdinstitutioner följer gällande regler. Det kunde enligt utskottet förutsättas att de politiska partierna kommer att verka för att de aktiva i det lokala valarbetet blir orienterade om gällande föreskrifter. I en reservation (m, c, fp) yrkades bifall till motionens lagförslag. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet

Frågan om reglerna för budröstning genom vårdare har behandlats vid ett flertal tillfällen med anledning av motioner, senast hösten 1989 (1989/90:KU4). Utskottet avstyrkte då motionsförslag under hänvisning till att frågan kommer under övervägande inom justitiedepartementet med anledning av riksskatteverkets skrivelse med utvärdering av 1988 års val.

RSV har i sin särskilda promemoria i år hos justitiedepartementet aktualiserat vissa frågor av valteknisk natur rörande budröstning. Utskottet får under hänvisning till tidigare ställningstagande avstyrka motionerna K701 och K705 yrkande 1.

4. Vallängds offentlighet

Motionen

I motion 1989/90:K706 av Rolf Kenneryd (c) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i vallagen att röstlängd efter förrättat val ej längre skall vara öppen för insyn. Röstlängderna bör enligt motionären arkiveras på länsstyrelserna under viss tid och därefter förstöras. Enligt motionen är rösthemligheten en viktig hörnsten i en demokrati. Också rätten att avstå från att rösta bör väljarna ha utan omgivningens vetskap och påverkan. Nuvarande regler möjliggör för valorganisationer och enskilda att studera längden och göra anteckningar om innehållet. Härigenom avslöjas inte den politiska hemvisten men möjligheten är enligt motionen stor att i vissa lägen spåra ändrade sympatier, partibyte etc., och risken för påtryckningar inför nästa val är påfallande. Med hänsyn till väljarnas integritet bör vallängderna efter valen inte vara offentliga.

Gällande regler, m.m.

Bestämmelser om röstlängd finns i 4 kap. vallagen. Allmän röstlängd upprättas årligen för varje valdistrikt av lokala skattemyndigheten, senast den 20 juni. I allmän röstlängd tas upp svensk medborgare som den 1 juni är kyrkobokförd i valdistriktet och som har fyllt eller före den 1 september det år röstlängden upprättas fyller sjutton år. Utlänningar tas upp i längden om de varit kyrkobokförda i riket den 1 november de tre åren närmast före valåret (kommunal rösträtt). För den som ej fyllt aderton år den 1 september det år röstlängden upprättas antecknas den dag då han blir röstberättigad.

Allmän röstlängd skall vara framlagd för granskning hos lokala skattemyndigheten viss tid efter upprättandet. Fastställd röstlängd gäller från den 1 september till 31 augusti följande år. Särskild röstlängd upprättas enligt föreskrifter i vallagen för svenskar bosatta i utlandet. Vid valförrättning antecknar valförrättaren i samband med att valkuverten tas emot och läggs i valurnorna i röstlängden att väljaren röstat. Efter preliminär rösträkning hos valnämnden översänds protokoll till länsstyrelsen. Röstlängden skall behållas av valnämnden.

Behandling i riksdagen m.m.

Frågan om sekretesskydd för röstlängd har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen, senast år 1977, (KU1976/77:43) med anledning av motioner med samma syfte som den nu föreliggande.

Vid behandlingen 1964 (KU1964:10) avstyrkte utskottet då aktuell motion och anförde bl.a. följande.

Att röstlängd är offentlig handling är ej ett uttryck allenast för den allmänna offentlighetsgrundsatsen utan även för vallagstiftningens speciella hänsyn. Denna bygger sålunda på grundprincipen, att valförrättning skall vara offentlig, med möjlighet till full insyn från allmänheten men med väl garanterat skydd för valhemligheten i dess förut angivna betydelse. Sålunda sker både röstavgivningen, den preliminära rösträkningen och den slutliga sammanräkningen inför öppna dörrar. Ett led i detta system är, att även röstlängd, som ligger till grund för valet, skall vara offentlig handling. Avsikten med dessa bestämmelser är att skapa starka garantier för förrättade vals äkthet och mot obehöriga förfaranden.

Enligt utskottets mening är det icke möjligt att på något sätt inskränka den offentlighet vid valförrättning, som tillhör vallagstiftningens grundprinciper. Såvitt möjligt måste fullständiga garantier upprätthållas mot obehöriga förfaranden. Av största vikt är även, att allmänheten hyser fullt förtroende för valförrättningens korrekthet. Det framstår därför som otänkbart, att avprickning av röstande sker i en handling, som är undantagen offentligheten. Sådan avprickning sker både under röstavgivningen och, med avseende å poströster, vid sammanräkningen. Att röstlängden även måste vara offentlig vid den preliminära rösträkningen är tydligt, då kontrollmöjligheter eljest skulle saknas.

Under hänvisning till det ovan redovisade ställningstagandet avslogs liknande motionsyrkanden 1969 och 1975.

Frågan behandlades även av 1978 års vallagskommitté (SOU 1980:45) som, efter redovisning av konstitutionsutskottets ställningstaganden och förarbetena till den nya sekretesslagen, ansåg att det inte borde komma i fråga att införa sekretess för uppgifter i de allmänna och särskilda röstlängderna.

Utskottet

Riksdagen har tidigare vid ett flertal tillfällen behandlat och avslagit motioner om sekretesskydd för röstlängd. De skäl som i motion K706 anförs för ett sekretesskydd måste vägas mot kravet på offentlighet vid valförrättning och möjligheter till kontroll.

Vissa frågor om röstlängder kommer enligt RSVs förslag att tas upp i den valtekniska översyn som nu bereds, men detta tar sikte på rutiner för framställning och granskning. Utskottet får under hänvisning till tidigare ställningstaganden i frågan avstyrka motion K706.

5. Partibegreppet i vallagen, m.m.

Motionen

I motion 1989/90:K702 av Bengt Silfverstrand och Gunnar Nilsson (båda s) erinras dels om den valtekniska definition av partibegreppet som gjorts i 3 kap. 7§ regeringsformen: "Med parti avses varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild partibeteckning", dels om bestämmelsen i 6 kap. 9§ vallagen om tillhandahållande av s.k. partimarkerade valsedlar. Enligt motionärerna har utvidgningen av den senare regeln till att gälla parti som vid något av de två senaste valen erhållit 1% av rösterna i hela landet i förening med en ökande tendens hos olika partier och väljargrupper att uppträda på skilda sätt i de tre valen lett till att det i vissa fall från valmyndigheternas sida har tillhandahållits partimarkerade valsedlar som varit oönskade av partiet i fråga. Detta förhållande är enligt motionen djupt otillfredsställande och bör leda till en översyn av vallagens regler i god tid före nästa allmänna val.

Motionärerna erinrar om att det efter 1988 års val i flera fall förekom att mandat blev obesatta eller att mandat besatts med stöd av enstaka handskrivna kandidatnamn. Motionärerna ifrågasätter mot denna bakgrund om något parti i regeringsformens mening framträtt. Enligt motionen borde platserna under sådana förhållanden gå vidare till övriga partier. Enligt tidigare ordning med helt slutna valkretsar vid riksdagsval fanns enligt motionen en regel som innebar att plats som inte kunde besättas på grund av kandidatbrist skulle tillfalla det av övriga partier som enligt jämförelsetalen stod närmast till att ta mandatet i fråga. En liknande regel bör enligt motionen återinföras i vallagen. Motionärerna erinrar om att den översyn av vallagen som RSV föreslagit främst motiverats av problemet med obesatta mandat medan frågor om missbruk av partimarkerade valsedlar inte tagits upp av RSV. Översynen bör lämpligen omfatta även den senare frågan.

Riksskatteverket

Riksskatteverket har i sin utvärdering av erfarenheter från 1988 års val tagit upp frågan om obesatta mandat. RSV anför följande:

Efter 1988 års val uppmärksammade bl.a. massmedia att miljöpartiet de gröna fått mandat i många kommuner där partiet egentligen inte ställt upp i valet. Eftersom det i dessa kommuner inte fanns några tryckta valsedlar använde väljarna de partimarkerade valsedlar som tillhandahölls av RSV.

Röster på parti som inte ställer upp i val är ingen ny företeelse, i varje fall inte i kyrkofullmäktigval. I septembervalen har det dock inte tidigare förekommit i sådan omfattning att partiet kunde delta i mandatfördelningen.

RSV har från länsstyrelserna inhämtat uppgifter om de fall vid 1988 års kommunfullmäktigval där mandat blivit obesatt eller där mandat besatts med stöd av enstaka handskrivna kandidatnamn.

I två kommuner har mandat för miljöpartiet blivit obesatt på grund av att kandidatnamn helt saknats på valsedlarna. I nio kommuner har någon suppleant inte kunnat utses för miljöpartiet. Även vänsterpartiet kommunisterna saknar helt suppleanter i en kommun.

Enligt 14 kap. 15d§ vallagen skall överskjutande mandat vara obesatt under den tid för vilken valet gäller om ett parti erhållit flera mandat än vad som motsvarar antalet namn på partiets valsedlar. För kommunfullmäktige utses suppleanter enligt 14kap. 19§ vallagen. Härvid gäller i princip samma regler i de fall suppleanter inte kan utses. Dessutom tillämpas ett s.k. listtroget system, vilket innebär att suppleanter endast kan utses med hjälp av de valsedlar som upptar ledamotens namn.

Omfattningen av obesatta mandat och otillräckligt antal suppleanter efter 1988 års val utgör enligt RSVs bedömning motiv för en särskild översyn av ifrågavarande bestämmelser. Ett alternativ till gällande bestämmelser är att platsen övergår till det parti som står närmast på tur att tilldelas mandat. Vad gäller suppleanter är dock en sådan lösning mindre lämplig. I detta sammanhang kan dessutom folkstyrelsekommitténs förslag i betänkandet Folkstyrelsens villkor (SOU 1987:6) om obligatorisk förhandsanmälan tas upp till förnyad prövning. Vid kommunfullmäktigvalen ger dock inte kommitténs förslag motsvarande effekter eftersom anmälan för riksdags- eller landstingsval enligt förslaget även skulle gälla för val till kommunfullmäktige. För att få motsvarande effekt som vid kyrkofullmäktigval krävs en vidareutveckling av kommitténs förslag med förhandsanmälan för varje enskilt val.

Tidigare behandling, m.m.

En motion av i stort likartat syfte och av samma motionärer behandlades av riksdagen hösten 1989. Utskottet (1989/90:KU12) erinrade då om att frågan om tillhandahållande av valsedlar nyligen behandlats av riksdagen med anledning av motionsyrkande om att centrala valmyndigheten skulle beakta partiorganisationernas önskemål om utläggning av valsedlar. Utskottet anförde då (1989/90:15) bl.a. att tillhandahållandet av valsedlar gäller alla tre valen och att det kan uppkomma situaitoner då man inte vet vilken partiorganisation som skall avgöra frågan. Motionsyrkandet avstyrktes under hänvisning till att riksskatteverkets rapport var under beredning inom regeringskansliet.

Utskottet

Under föregående riksmöte behandlades och avslogs en motion om översyn av vallagens regler rörande partibegreppet under hänvisning till att frågan om obesatta mandat och tillhandahållandet av valsedlar skulle tas upp till beredning i regeringskansliet med anledning av RSVs utvärdering av erfarenheter av 1988 års val. Utskottet får under hänvisning till att frågor om valsedelsutläggning m.m. ingår bland de frågor som enligt RSVs förslag bör bli föremål för en lagteknisk översyn avstyrka motion K702.

6. Kyrkliga val, m.m.

Motionerna

Enligt motionerna 1989/90:K206 yrkande 6, av Carl Bildt m.fl. (m), 1989/90:K618 av Charlotte Branting och Barbro Sandberg (bådafp) och 1989/90:K638 yrkande 3 av Göran Åstrand m.fl. (m) bör de kyrkliga valen förläggas till året innan det år allmänna val hålls.

Alla kyrkliga val bör enligt motion K206 samlas till en ny kyrkans valdag. Denna bör förläggas till oktober månad året före kommunfullmäktigvalen. Mandatperioden för kyrkofullmäktige bör vara lika lång som kommunfullmäktiges. Förändringen skulle kunna innebära ökad uppmärksamhet från väljare, partiorganisationer och massmedier.

I motion K618 erinras om att folkstyrelsekommittén (SOU1987:6) föreslagit att kyrkofullmäktigvalen skulle förrättas i oktober året före kommunfullmäktigval, men att regeringen inte fullföljde förslaget i proposition under hänvisning till att kommittén inte varit enhällig i frågan. Därefter har kyrkomötet 1988 (KL1988:9) uttalat sig för att kyrkofullmäktigvalen hålls på hösten året före de allmänna valen och hos regeringen begärt att folkstyrelsekommitténs förslag aktualiseras. Motionärerna anser att riksdagen bör ansluta sig till kyrkomötets uppfattning i frågan. Enligt motionen bör val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte ske samtidigt med kyrkofullmäktigvalen.

Enligt motion K638 är det av ett stort värde att kyrkovalen får en självständigare och friare ställning. Motionärerna förordar att de förläggs till året innan det år allmänna val hålls.

I motionerna K239 och K628 föreslås att valen till kyrkofullmäktige bör ske samtidigt med de allmänna valen. I båda motionerna erinras om det mycket låga valdeltagandet vid kyrkofullmäktigvalen. Mest rationellt och väsentligt billigare skulle en sammanhållen valdag vara. Enligt motion K628 bör de kyrkliga valen ske i anslutning till de kommunala valen om det i en framtid blir aktuellt med skilda valdagar.

Frågan om direkta val till kyrkomötet och stiftsfullmäktige tas upp i motion K619. Motionärerna erinrar om att 1979 års kyrkomöteskommitté i sitt betänkande SOU1982:14 om ett reformerat kyrkomöte uttalat sig för att förutsättningarna för direkta val till kyrkomötet borde utredas, vilket också skett genom folkstyrelsekommittén, som emellertid förordat ett bibehållande av nuvarande system ytterligare någon tid innan slutlig ställning tas i direktvalsfrågan. Enligt motionen bör, med hänvisning till att 1989 års kyrkomöte i framställning till regeringen (KL1989:28) funnit skäl att begära att frågan om direkta val till kyrkomötet och stiftsfullmäktige ånyo aktualiseras, riksdagen begära hos regeringen att frågorna blir föremål för en utredning.

Folkstyrelsekommittén

Folkstyrelsekommittén hade enligt sina direktiv (dir. 1984:23) att utreda frågor om kyrkofullmäktigvalen och att undersöka möjligheterna att införa direkta val till kyrkomötet. Frågorna skulle ses i ett större sammanhang och behandlas i samband med de övergripande valfrågorna. Kommittén anförde i sina överväganden bl.a.

Kyrkofullmäktigval

Vi skall enligt våra direktiv pröva på vilket sätt valdeltagandet i kyrkofullmäktigvalen kan främjas. Vår strävan har varit att inte med våra förslag förändra relationen stat--kyrka. Det står enligt vår mening alldeles klart att gällande ordning inte främjar ett högt valdeltagande. Väljarna, partierna och myndigheterna präglas vid denna tidpunkt av en betydande valtrötthet. Starka skäl, politiska, valtekniska och administrativa, talar alltså för att kyrkofullmäktigvalen förläggs till annan tidpunkt.

Enligt vår mening finns tre alternativ till förläggning. Kyrkofullmäktigvalen kan förläggas

samma dag som kommunfullmäktigvalen året efter kommunfullmäktigvalen året före kommunfullmäktigvalen.

Det finns enligt vår mening skäl som talar för att lägga samman kyrkofullmäktigvalen med kommunfullmäktigvalen. Svenska kyrkan är en folkkyrka. De kyrkopolitiska frågorna berör många människor. Församlingarna har kommunstatus och beskattningsrätt. Det är därför av stor vikt att så många som möjligt utövar sin rösträtt. En förläggning av kyrkofullmäktigvalen tillsammans med kommunalvalen skulle sannolikt innebära en dramatisk ökning av valdeltagandet. Det är dock inte troligt att en sådan ökning skulle vara ett uttryck för ett ökat intresse för de kyrkokommunala frågorna. Den kyrkopolitiska valrörelsen skulle sannolikt inte heller uppmärksammas särskilt mycket mer än vad som sker i dag. Vi kan alltså inte förorda att kyrkofullmäktigvalen förrättas samma dag som kommunfullmäktigvalen.

Om kyrkofullmäktigvalet förläggs året efter kommunfullmäktigvalet skulle en jämnare arbetsbelastning hos valmyndigheterna uppnås. Detta är dock enligt vår mening inte tillräckliga skäl för att välja en sådan förläggning av valdagen.

Det förefaller mest ändamålsenligt att förlägga kyrkofullmäktigvalen året före de övriga allmänna valen. Sannolikt skulle de kyrkokommunala frågorna då få avsevärt större uppmärksamhet och större intresse hos partierna och väljarna. Möjligheterna för de politiska partierna att på allvar engagera sig i kyrkofullmäktigvalen är sannolikt störst om valen läggs vid denna tidpunkt. Valdeltagandet skulle därigenom sannolikt också öka. Vi vill alltså mot denna bakgrund föreslå att kyrkofullmäktigvalen förrättas tredje söndagen i oktober året före kommunfullmäktigvalen. Man skall dock inte göra sig överdrivna föreställningar om ökat intresse för de kyrkokommunala frågorna och ökat valdeltagande. Frågorna har måhända inte alltid en sådan karaktär att de kan bära upp en valrörelse i vanlig mening.

Kyrkomötetsval

Allmänna demokratiska skäl talar för att ett system med direkta val skall väljas. Direktval aktualiserar dock ett antal principiella problem.

I det svenska politiska livet är partierna ett bärande element. Inför valen formulerar partierna de alternativ som föreläggs väljarna. Partierna nominerar kandidater till de beslutande församlingarna. Det är knappast möjligt att ta ställning till frågan om direktval till kyrkomötet utan att samtidigt överväga vilken ställning och betydelse man vill tillmäta partierna.

Ett direktvalssystem kräver att väljarna föreläggs distinkta alternativ. Detta uppmuntrar ett direkt engagemang av partier. Inom svenska kyrkan verkar icke blott etablerade politiska partier utan även andra icke rikspolitiskt förankrade partier och grupperingar. Direkta val skulle med all säkerhet förstärka tendensen mot rikspolitisering av kyrkomötesvalen och därmed på ett avgörande sätt påverka betingelserna för andra grupperingar inom kyrkan.

Man måste också överväga om det finns politiska förutsättningar för en valrörelse i egentlig mening. Om väljarna skall kunna ta ställning krävs det att de kyrkopolitiska frågorna förs ut och levandegörs på ett sätt som engagerar väljarna.

Vid riksdagsvalet tillämpas ett riksproportionellt system med fasta valkretsmandat och utjämningsmandat som ger partierna representation i förhållande till deras styrka i hela riket. Ett sådant valsystem leder ofrånkomligen till ett rikstäckande partisystem, som kanske inte är önskvärt inom kyrkopolitiken.

Ett valsystem där mandaten fördelas i slutna valkretsar aktualiserar andra problem som rör proportionaliteten. I sådana fall är det av central betydelse för proportionaliteten hur många mandat som fördelas i valkretsen. Ju fler mandat som fördelas desto mindre är risken för avvikelser från proportionaliteten. I kommunfullmäktigvalen utformas valkretsar så att de kan beräknas omfatta minst 15mandat för att kravet på rimlig proportionalitet skall kunna uppfyllas. Ju färre mandat en valkrets omfattar desto större är risken att stora partier blir överrepresenterade. Av valkretsarna i kyrkomötesvalet år 1985 omfattar 7 av de 16 valkretsarna mindre än 15 mandat. Vid kyrkomötesvalen deltar ett stort antal grupperingar vid sidan av stora etablerade partier. Risken för överrepresentation för de stora partierna skulle vara överhängande med ett valsystem där mandaten fördelas i slutna valkretsar.

Ett representativt valresultat förutsätter också ett högt valdeltagande. Det valdeltagande som kan förväntas vid direkta val till kyrkomötet kommer med stor sannolikhet att vara mycket lägre än vid övriga allmänna val. Detta gäller sannolikt också om kyrkomötesvalet skulle förrättas på en särskild kyrkans valdag tillsammans med kyrkofullmäktigvalet. Lågt valdeltagande urholkar självklart det demokratiska värdet av direkta val.

Direkta val till kyrkomötet skulle innebära stora kostnader för kyrkan, partierna och staten.

Kommittén stannade för att förorda att nu gällande indirekta valsystem borde tillämpas ytterligare någon tid innan slutlig ställning tas. I sina slutsatser anförde kommittén bl.a. följande.

Det indirekta valförfarande som gäller i dag har i sina huvuddrag tillämpats vid två val. Detta är enligt vår mening allför kort tid för att man skall kunna dra några bestämda slutsatser om valsystemets värde från demokratiska och valtekniska utgångspunkter. Kyrkomötesreformen i stort kommer också att bli föremål för utvärdering från andra utgångspunkter än valtekniska. Utfallet av denna utvärdering har stor betydelse för hur valsystemet skall utformas eftersom den tar upp frågor om kyrkomötets storlek, mandatens fördelning på stiften och biskoparnas ställning.

Proposition 1987/88:22 om vissa grundlagsfrågor

I propositionen lades fram vissa förslag på grundval av folkstyrelsekommitténs betänkande (SOU 1987:6). I propositionen föreslogs inte någon ändring av tidpunkten för kyrkofullmäktigvalen under hänvisning till bristande politisk enighet i den grundläggande frågan om riksdagens mandatperiod och den gemensamma valdagen. I propositionen delades också folkstyrelsekommitténs bedömning beträffande valen till kyrkomötet att nu gällande indirekta valsystem borde tillämpas ytterligare någon tid innan ställning tas i direktvalsfrågan.

Proposition 1987/88:31

I regeringens proposition 1987/88:31 om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan m.m. föreslogs indirekta val av stiftsfullmäktige.

Stiftssamfällighetens beslutande organ är stiftsfullmäktige som skall bestå av minst 51 ledamöter och suppleanter. Församlingarna utser, alltefter antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i församlingen, elektorer för val av stiftsfullmäktige. Varje kontrakt utgör i princip en valkrets. Mandatperioden för stiftsfullmäktige är tre år räknat från den 1januari året efter kyrkofullmäktigeval i hela riket.

Kyrkomötet

Kyrkolagsutskottet (KL 1988:9) anförde med anledning av motion om tidpunkten för kyrkofullmäktigvalen, m.m. följande:

Utskottet delar självfallet den numera inom kyrkan tämligen allmänt omfattade meningen att deltagandet i kyrkofullmäktigvalen måste stimuleras, och att valdagens placering nära efter och helt i skuggan av övriga allmänna val är ett allvarligt hinder för en sådan vitalisering. Det skulle vara särskilt olyckligt, om förhållandet är det att ett starkt kyrkligt önskemål om en ändrad tidpunkt för kyrkofullmäktigvalen inte kan villfaras enbart av den anledningen att det inte går att nå en politisk uppgörelse omkring frågorna om mandatperiodens längd och gemensam valdag för de borgerliga valen till riksdag, kommuner och landsting.

Utskottet tillstyrker de i motion 1988:29 föreslagna åtgärderna. Om folkstyrelsekommitténs intentioner kan förverkligas, bör man i enlighet med motionens önskemål undersöka om valdagen inte lika gärna kan placeras några veckor tidigare under valåret. Svårigheterna att från tredje söndagen i oktober till årets slut tidsmässigt hinna med erforderliga sammanräkningar, nya nomineringar och stadgade ytterligare val till såväl beslutande som förvaltande organ får inte underskattas.

Kyrkomötet beslöt i enlighet med kyrkolagsutskottets förslag att hos regeringen aktualisera folkstyrelsekommitténs förslag om ändrad tidpunkt för val av kyrkofullmäktige.

Kyrkolagsutskottet (KL1989:28) anförde med anledning av motionsyrkanden om direkta kyrkliga val följande:

Som framgår av den redovisade bakgrunden har de kyrkliga valfrågorna aktualiserats av kyrkomötet vid flera tillfällen under en följd av år. I skilda sammanhang har framhållits att direkta val från demokratisk synpunkt är att föredra framför indirekta. Frågan om valsystemet sammanhänger nära med andra frågor, bl.a. rörande kyrkomötets sammansättning och arbetsformer. Det finns skäl att förmoda att direkta val skulle stimulera till ökat valdeltagande och engagemang i kyrkans verksamhet. Utskottet finner det beklagligt att inte de kyrkliga valfrågorna under så lång tid som varit fallet kunnat föras närmare en lösning, oaktat de framställningar som gjorts. Utskottet anser sålunda i likhet med motionärerna att frågan om direkta val ånyo bör aktualiseras av kyrkomötet genom en framställning till regeringen.

Kyrkomötet beslöt att hos regeringen hemställa om åtgärder för genomförande av direkta val till kyrkomötet och stiftsfullmäktige.

Utskottet

Frågor om de kyrkliga valen har behandlats av folkstyrelsekommittén, dock utan att några förslag till ändring av nuvarande ordning lades fram för riksdagen. Enligt utskottets mening bör inte övervägas att förlägga de kyrkliga valen till samma dag som de allmänna valen. Däremot anser utskottet bl.a. mot bakgrund av de överväganden som för närvarande sker inom civildepartementet och hos svenska kyrkans centralstyrelse att frågor om ändrad tidpunkt för de kyrkliga valen bör tas upp till prövning. Vad gäller direkta val till kyrkomöte och stiftsfullmäktige bör ytterligare erfarenheter av nuvarande system avvaktas innan ställning tas till förändringar. Yrkandena i motionerna K206 yrkande 6, K618, K619, K239, K628 och K638 yrkande 3 avstyrks.

Utskottet hemställer

1. beträffande valsystemet vid kommun- och landstingsval

att riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:K605, 1989/90:K624 såvitt nu är i fråga, 1989/90:K704 och 1989/90:K705 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om översyn av vallagen,

2. beträffande valkretsindelningen i Malmöhus län

att riksdagen avslår motion 1989/90:K703,

3. beträffande budröstning

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K701 och 1989/90:K705 yrkande 1, res. (m, c, fp, mp)

4. beträffande vallängds offentlighet

att riksdagen avslår motion 1989/90:K706,

5. beträffande partibegreppet i vallagen, m.m.

att riksdagen avslår motion 1989/90:K702,

6. beträffande kyrkliga val, m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:K206 yrkande 6, 1989/90:K239, 1989/90:K618, 1989/90:K619, 1989/90:K628 och 1989/90:K638 yrkande 3.

Stockholm den 23 oktober 1990

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (vpk), Hans Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s), Rosa-Lill Wåhlstedt (s) och Stig Bertilsson (m).

Budröstning (mom. 3)

Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage (m), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt, (fp), Bengt Kindbom (c), Hans Leghammar (mp) och Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "RSV har" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill starkt understryka vikten av att så många som möjligt kan avge sina röster i de allmänna valen. Olika former av budröstning är härvidlag ett viktigt komplement till den personliga röstavgivningen.

Samtidigt är det av största vikt att skapa garantier för att riskerna för otillbörlig påverkan vid budröstning undanröjs. Vidare är det av stor betydelse att reglerna är så utformade, att röstmottagarna på så säkra och likformiga grunder som möjligt kan avgöra om den som tjänstgör som bud skall accepteras eller ej. Det är olyckligt med olikartad praxis mellan olika röstmottagare. Tvister om valförrättarnas beslut kan dessutom leda till överklaganden och i vissa fall omval.

Erfarenheten visar att problem särskilt uppkommit vad gäller budröstning genom vårdare. Rena missbruk har förekommit, i några fall beivrade vid domstol. Det har också i övrigt rått stor osäkerhet om vad som skall avses med ett vårdnadsförhållande.

Genom den reform som leder till att institutets omyndigförklaring upphört kommer i fortsättningen många av de personer som i dag är omyndigförklarade att ha rösträtt. Detta leder till en ökning av budröstning genom vårdare, varför det nu är särskilt motiverat att införa vissa klargörande bestämmelser i vallagen. Dessa ökar rättssäkerheten för den enskilde och underlättar för valförrättaren att avgöra om en valsedelsförsändelse skall godtas eller avvisas.

Utskottet anser därför i likhet med vad som anförts av motionärerna att det föreligger behov av att komplettera föreskrifterna i 11 kap. 3 § vallagen på det sätt som föreslås i motion 1989/90:K701 och 1989/90:K705 yrkande 1.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande budröstning

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:K701 och 1989/90:K705 yrkande 1 beslutar att 11 kap. 3 § vallagen (1972:620) skall ha i bilaga som reservanternas förslag betecknade lydelse.

Särskilt yttrande

Valkretsindelningen i Malmöhus län

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anför:

Vi anser att man vid den översyn av vallagen som under parlamentarisk medverkan nu skall komma till stånd självklart är oförhindrad att också ta upp andra frågor än de som aktualiserats av RSV, vilket också utskottet särskilt betonat. I det sammanhanget är frågan om valkretsindelningen av Malmöhus län i högsta grad aktuell. Erforderlig bred partipolitisk uppslutning kring en önskad förändring i denna fråga har tidigare tyvärr inte kunnat uppnås. Utskottet har i det läget ansett att något särskilt uppdrag från riksdagens sida inte nu bör ges. Vi utgår dock från att frågan ånyo bör kunna prövas i den kommande genomgripande översynen.

Förslag till Lag om ändring i vallagen (1972:620) Bilaga Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 § vallagen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag till lydelse

11 kap. 3 §

Väljare, som på grund av Väljare, som på grund av sjukdom, rörelsehinder sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder ej kan eller hög ålder ej kan inställa sig i vallokalen inställa sig i vallokalen för det valdistrikt där för det valdistrikt där han är upptagen i han är upptagen i röstlängd eller, om han röstlängd eller, om han vistas utomlands, hos vistas utomlands, hos närmaste utlandsmyndighet närmaste utlandsmyndighet där röstning äger där röstning äger rum, får lämna valsedel rum, får lämna valsedel genom bud. Bud får den vara genom bud. Bud får den vara som är väljarens barn, som är väljarens barn, barnbarn, fader, moder eller barnbarn, fader, moder eller syskon eller hans vårdare syskon eller hans vårdare och som fyllt 18 år. och som fyllt 18 år. Sådan Vårdare är den som valsedelsförsändelse yrkesmässigt eller på anordnas på följande ett därmed likartat sätt sätt. ger väljaren vård av mer varaktigt slag. Sådan valsedelsförsändelse anordnas på följande sätt.

Väljaren lägger för Väljaren lägger för varje val själv in sin varje val själv in sin valsedel i ett innerkuvert. I valsedel i ett innerkuvert. I närvaro av budet och ett närvaro av budet och ett vittne lägger han sedan in vittne lägger han sedan in iordningställda innerkuvert iordningställda innerkuvert i ett ytterkuvert för i ett ytterkuvert för valsedelsförsändelse och valsedelsförsändelse och tillsluter detta. Därefter tillsluter detta. Därefter tecknar väljaren på tecknar väljaren på ytterkuvertet försäkran ytterkuvertet försäkran på heder och samvete att på heder och samvete att han förfarit på detta han förfarit på detta sätt samt att han av sätt samt att han av anledning som anges i anledning som anges i första stycket ej kan första stycket ej kan inställa sig för inställa sig för röstning i vallokalen röstning i vallokalen för valdistriktet eller hos för valdistriktet eller hos utlandsmyndigheten. Budet och utlandsmyndigheten. Budet och vittnet intygar skriftligen vittnet intygar skriftligen att väljaren egenhändigt att väljaren egenhändigt undertecknat försäkran undertecknat försäkran samt att något samt att något förhållande som strider förhållande som strider mot innehållet ej är mot innehållet ej är känt för dem. Vittne känt för dem. Vårdare skall ha fyllt 18 år. skall ange i vilket Väljarens make eller barn vårdnadsförhållande eller makens barn får ej han står till väljaren. vara vittne. Vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller barn eller makens barn får ej vara vittne.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1991.