Vissa ändringar i riksdagsordningen

1991/92 KU37

I betänkandet behandlas vissa frågor rörande riksdagens arbetsformer. Det gäller dels budgetprocessen i riksdagen, dels utformningen av riksdagens frågestunder. Utskottet föreslår att ett försök med en tidigareläggning av sista datum för avgivande av anslagspropositioner förlängs. Vidare föreslår utskottet att ett pågående försök med ändrade regler för riksdagens frågestunder förlängs att gälla fram till och med den 31 december 1992. Utskottet avser att återkomma till angivna spörsmål under nästa riksmöte.

1. Riksdagens budgetprocess

I proposition 1987/88:22 föreslog regeringen ett försök med delvis nya regler för en sammanhållen budgetbehandling i riksdagen. Till grund för detta förslag låg folkstyrelsekommitténs betänkande om folkstyrelsens villkor (SOU 1987:6). Utskottet (KU 1987/88:43) tillstyrkte förslaget, och en treårig försöksperiod inleddes i och med riksmötet 1988/1989.

Ett motiv bakom försöket var att redan under den allmänna motionstiden ge riksdagsledamöterna ett underlag för en samlad bedömning av den ekonomiska politik som regeringen ämnade föra. Utskottet uttalade i samband därmed att det var önskvärt att budgetpropositionen gjordes mer fullständig än tidigare.

En annan avsikt med försöket var att pröva möjligheten att genom tidigareläggning av budgetbehandlingen komma till rätta med den ojämna arbetsbelastningen under våren och ärendeanhopningen mot slutet av riksmötet.

En tredje målsättning var att få till stånd en mera samlad behandling av varje utskottsområde i kammaren.

För att göra det möjligt att uppnå de ovan redovisade målsättningarna beslöts att anslagspropositioner skulle avlämnas senast den 25 februari i stället för som tidigare den 10 mars. En tidsbegränsad bestämmelse om detta infördes i 3 kap. 2 § riksdagsordningen.

Vidare skulle arbetsplanering för utskott och kammare inriktas mot att betänkanden över andra budget- och anslagspropositioner än kompletteringspropositionen skulle behandlas i kammaren före den 30 april.

Med försöket avsåg man dessutom att skapa möjligheter för riksdag och regering att i samband med kompletteringspropositionen vidta de slutliga korrigeringar i statsbudgeten som den tidigare processen eller förändringar i det ekonomiska läget kunde ha gett upphov till. För att skapa förutsättningar för en samlad bedömning i riksdagen av regeringens ekonomisk-politiska förslag infördes en tidsbegränsad bestämmelse i 4 kap. 7 § riksdagsordningen om att kompletteringspropositionen och andra ärenden med ekonomisk-politiskt syfte inte fick delas mellan två eller flera utskott.

Utskottet (1989/90:KU19) gjorde hösten 1989 en utvärdering av utfallet under det första försöksåret. Konstitutionsutskottet konstaterade att utskotten i allmänhet klarat av att lägga sina betänkanden över budgetpropositionen före slutet av april, men att erfarenheterna tydde på att det kunde vara svårt att upprätthålla målsättningen att även anslagspropositionerna skall vara slutbehandlade före maj månad. Konstitutionsutskottet noterade vidare att den föreslagna ordningen med en samlad behandling av utskottens budgetområden inte kommit till stånd. I sin bedömning av detta utfall ifrågasatte utskottet vikten av en samlad behandling av utskottets budgetområden och hänvisade till att det från kammarens synpunkt kan vara en fördel med en viss spridning i behandlingen, om man vill undvika en alltför stor anhopning av ärenden mot slutet av april (1989/90:KU19, s. 4). Sammanfattningsvis fann dock utskottet vid denna prövning att erfarenheterna talade för en fortsatt försöksverkamhet.

Utskottet (1989/90:KU36) fann vid en förnyad prövning i maj 1990 att det fanns skäl att fortsätta försöket. I april 1991 uttalade utskottet (1990/1991:KU42) att en utvärdering av försöket skulle genomföras under 1991/92 års riksmöte. I avvaktan på denna utvärdering fastställdes för 1991/92 års riksmöte den sista dagen för anslagspropositionernas avgivande åter till den 25 februari. Utskottet beslöt att inte förnya bestämmelsen om att kompletteringspropositionen inte fick delas. I detta avseende ville utskottet avvakta utvärderingen av försöksperioden. Riksdagen följde utskottet.

Budgetpropositionsutredningen föreslog i sitt betänkande Ny budgetproposition (SOU 1990:83) ett alternativ till den nuvarande budgetprocessen i riksdagen. Alternativet innebar bl.a. en senareläggning av tidpunkten för budgetpropositionens överlämnande, att budgetpropositionen skulle vara heltäckande och att kompletteringspropositionen skulle ersättas av en skrivelse från regeringen till riksdagen. Budgetpropositionsutredningens förslag övervägs för närvarande av den av talmanskonferensen tillsatta riksdagsutredningen. Denna utredning har tillsatts på förslag av konstitutionsutskottet (1989/90:KU36) och finansutskottet (1989/90:FiU39). Utredningen diskuterar bl.a. också effekterna för budgetarbetet i riksdagen av en omläggning av budgetåret till att sammanfalla med kalenderåret.

Utskottets kansli har genomfört en utvärdering av försöksverksamheten. Denna utvärdering kommer att presenteras i form av en rapport. Riksdagsutredningen förväntas avge sitt slutbetänkande under nästa riksmöte. I avvaktan härpå föreslår utskottet, med begagnande av sin initiativrätt, en sådan ändring av riksdagsordningen att tidsgränsen för avgivande av anslagspropositioner även under riksmötet 1992/93 sätts till den 25 februari.

2. Riksdagens frågestunder

Spörsmålsinstitutet, dvs. interpellationer och frågor, regleras i 12 kap. 5 § regeringsformen och i 6 kap. riksdagsordningen. På grundval av ett delbetänkande från folkstyrelsekommittén föreslog regeringen i proposition 1984/85:190 ett försök med nya regler för spörsmålsinstitutet. Utskottet (KU 1984/85:36) tillstyrkte med vissa ändringar denna framställan. Ett huvudsakligt syfte var att ledamöterna snabbare skulle få svar i aktuella ämnen.

Försöket innebar dessutom nya regler för antalet tillåtna anföranden under frågestunden. Detta reglerades genom en tilläggsbestämmelse (6.2.3) till riksdagsordningen. Före försöksverksamheten gällde att det första anförandet från varje talare fick räcka längst tre minuter, det andra längst två minuter och varje följande anförande längst en minut. De ändrade reglerna innebar en begränsning av antalet anföranden i frågedebatterna och en ändring av den tillåtna tiden för varje anförande. När en fråga besvarades fick det första anförandet från varje talare räcka längst två minuter. Anföranden fick därefter räcka längst en minut. Varje talare fick ordet högst tre gånger. I en reservation (vpk) yrkades avslag på försöket med ändrade debattregler för frågestunden.

Vid en förnyad prövning av frågeinstitutet fann utskottet (KU 1986/87:14) skäl för vissa förändringar i den aktuella tilläggsbestämmelsen. Utskottet hade tagit del av kritik avseende begränsningen av debattiden vilken ansågs inte ge tillräckligt utrymme för att utveckla en ordentlig argumentation. Utskottet fann vid en prövning av denna kritik att det högsta antalet tillåtna anföranden förekommit i endast omkring en fjärdedel av frågedebatterna under försöksperioden. En ännu större andel av frågedebatterna hade avslutats utan annat än statsrådets svar på frågan och frågeställarens replik på detta. I sin bedömning av utfallet av försöket tog utskottet också fasta på att ett debattsystem med ett obegränsat antal repliker i praktiken inte behövde leda till längre debatter. Frågedebatterna enligt det tidigare systemet, då någon begränsning i antalet repliker inte gällde, varade genomsnittligt i sju--åtta minuter. Då detta inte översteg den maximalt tillåtna taletiden med de i försöket gällande reglerna fann utskottet att det inte framstod som nödvändigt att bibehålla begränsningen av antalet anföranden. Antalet enminutersanföranden föreslogs vara obegränsade under en försöksperiod.

Utskottet förordade dessutom att det prövades en ordning enligt vilken det svarande statsrådet redovisar sitt svar på den väckta frågan och att statsrådet och frågeställaren därefter får hålla var sitt anförande om två minuter och att varje därpå följande anförande får räcka längst en minut. På så sätt skulle säkerställas att statsrådet och frågeställaren kan föra den egentliga debatten om frågesvaret på samma villkor. I ett särskilt yttrande (vpk) förespråkades en återgång till de debattregler som gällde före försöksverksamheten, möjligen med en begränsning av antalet enminutersrepliker. De nya debattreglerna trädde i kraft den 1 januari 1987.

I en skrivelse till konstitutionsutskottets kanslichef redovisade kammarsekreteraren våren 1989 att talmannen diskuterat erfarenheterna av försöksverksamheten angående spörsmålsinstitutet med de vice talmännen och partirepresentanterna i talmanskonferensen. Därvid hade framkommit att det rådde enighet om att bestämmelserna rörande interpellationsdebatterna hade funnit sina former och borde permanentas. När det gällde frågeinstitutet var man enig om att försöksverksamheten borde fortsätta. Man föreslog bl.a. en ordning med frågesvar på tisdagar. Vad gäller antalet tillåtna anföranden föreslogs ingen ändring. Utskottet (1988/89:KU37) följde den i skrivelsen framförda rekommendationen.

Utskottet (1990/91:KU42) tog våren 1991 åter upp frågan om utformningen av reglerna för frågestunden. Utskottet hade uppmärksammats på att reglerna för frågors avgivande och besvarande kunde behöva en mer villkorlig utformning. Utskottet föreslog att talmannen skulle ges befogenhet att, om arbetsförhållandena så krävde, besluta att frågor kunde besvaras annan dag än tisdag, att inställa frågestund och att ange annan tidpunkt än fredag kl. 10 för när frågor senast måste inges. Någon begränsning av antalet tillåtna inlägg föreslogs inte. Utskottet menade att tilläggsbestämmelse 6.2.3 till riksdagsordningen borde tidsbegränsas att gälla för 1991/92 års riksmöte. Riksdagen följde utskottet.

Av ett meddelande från kammarkansliet den 4 maj 1992 framgår att talmannen i samråd med de vice talmännen och partirepresentanterna i talmanskonferensen kommit överens om en ny ordning för frågestunderna. I meddelandet från kammarkansliet sägs att antalet inlägg i frågedebatterna på senare tid ökat och att detta inte alltid varit till fördel för debatterna. Med anledning av detta ville man pröva en ordning innebärande att om talmannen efter ett antal inlägg finner att något nytt inte tillförs debatten kan talmannen föreslå att debatten avslutas efter ytterligare ett inlägg från respektive debattdeltagare. Detta försök inleddes den 12 maj 1992.

Den av talmännen och partirepresentanterna i talmanskonferensen föreslagna ordningen med att talmannen kan föreslå debattdeltagarna att man avbryter debatten bör få prövas en tid innan eventuella ändringar görs i regelsystemet. Med hänvisning till detta föreslår utskottet, med begagnande av sin initiativrätt, att de nuvarande reglerna för frågestunderna förlängs att gälla t.o.m. den 31 december 1992. En ändring med denna innebörd bör föras in i tilläggsbestämmelse 6.2.3 till riksdagsordningen. Utskottet avser att göra en förnyad prövning av reglerna för frågestunderna under hösten 1992.

Utskottet hemställer 1. beträffande riksdagens budgetprocess att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till ändrad lydelse av 3 kap. 2 § riksdagsordningen,

2. beträffande frågestund att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till ändrad lydelse av tilläggsbestämmelsen 6.2.3 till riksdagsordningen,

3. beträffande lagförslaget i övrigt att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen i den mån det inte omfattas av vad utskottet tidigare hemställt.

Stockholm den 19 maj 1992

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Sören Lekberg (s), Torgny Larsson (s), Harriet Colliander (nyd), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Henrik S Järrel (m), Elvy Söderström (s), Jan Bergqvist (s), Christina Linderholm (c) och Roland Lében (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Av utskottet framlagt Förslag till Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § och tilläggsbestämmelsen 6.2.3 riksdagsordningen1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 2 §

Budgetåret börjar den 1 juli. Regeringen skall senast den 10 januari eller, om hinder möter till följd av nyligen inträffat regeringsskifte, snarast möjligt därefter avlämna proposition med förslag till statsbudget (budgetproposition) för det närmast följande budgetåret. Propositionen skall innehålla finansplan och nationalbudget. Regeringen skall avgiva särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten (kompletteringsproposition). Sådant förslag skall om hinder ej möter avlämnas före utgången av april månad.

Annan proposition angående Annan proposition angående anslag för det närmast anslag för det närmast följande budgetåret följande budgetåret skall avlämnas senast den skall avlämnas senast den 10 mars, såvida regeringen 10 mars, såvida regeringen icke finner att propositionens icke finner att propositionens behandling kan uppskjutas till behandling kan uppskjutas till följande riksmöte. Vid följande riksmöte. Vid 1991/92 års riksmöte 1992/93 års riksmöte skall dock en sådan skall dock en sådan proposition avlämnas senast proposition avlämnas senast den 25 februari. den 25 februari.

Proposition med förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag eller om sådana riktlinjer för viss statsverksamhet som avses i 9 kap. 7 § regeringsformen bör innehålla uppskattning av framtida kostnader för det ändamål som förslaget avser. Om förslag till anslag grundar sig på plan för längre tid än den för vilken anslaget har beräknats i propositionen, bör planen redovisas.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1992:43.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

6.2.3 Vid 1991/92 års riksmöte Till utgången av år 1992 skall följande tillämpas skall följande tillämpas i stället för i stället för tilläggsbestämmelse tilläggsbestämmelse 6.2.2. 6.2.2.

Frågor besvaras vid en frågestund varje tisdag som riksdagen sammanträder. Vid denna frågestund besvaras frågor som har ingivits till kammarkansliet senast kl. 10 under fredagen i föregående vecka.

Om arbetsförhållandena i riksdagen kräver det får talmannen utan hinder av vad som stadgas i föregående stycke besluta att frågesvar skall lämnas annan dag än tisdag, att frågestund får inställas och att frågor för att besvaras kommande vecka skall inges vid annan tidpunkt än senast kl. 10 fredag. Talmannen får även besluta att en fråga skall besvaras tillsammans med en interpellation.

Meddelande om när en fråga skall besvaras skall anslås senast kl. 14 dagen före sammanträdet och tas upp på föredragningslistan.

Efter det att statsrådet har lämnat ett frågesvar får det första anförandet från varje talare räcka längst två minuter och varje följande anförande längst en minut. När ett statsråd besvarar en fråga tillsammans med en interpellation tillämpas de regler om anföranden som gäller för interpellationer.

En fråga som inte besvaras på dag som avses i andra eller tredje stycket förfaller, om inte den ledamot som ingivit frågan senast kl. 10 följande fredag meddelar kammarkansliet att frågan skall kvarstå till nästa frågestund.

Vid frågestund får talmannen utan hinder av tilläggsbestämmelse 2.15.4 anvisa plats i plenisalen från vilken talare skall yttra sig.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1992.