Återvinning

1992/93 NU2

Ärendet

I detta betänkande behandlas -- helt eller delvis -- tre motioner med yrkanden om nya återtagnings- och återvinningssystem, internationellt samarbete, returpapper, glasåtervinning.

Utskottet avstyrker motionsyrkanden avseende uppbyggnad av nya återtagnings- och återvinningssystem, insamling av returpapper och återvinning av glas. Detta sker främst med hänvisning till den av regeringen aviserade s.k. kretsloppspropositionen. I reservationer (s) vidhålls kraven på omedelbara åtgärder på de två förstnämnda områdena. Ett yrkande om ett mer aktivt svenskt deltagande i det internationella samarbetet beträffande återvinning och återanvändning avstyrks också av utskottet; Sverige deltar redan aktivt i sådant samarbete, konstaterar utskottet.

De motioner som behandlas här är följande:

1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återvinningen av papper, 28. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av nya återtagnings- och återvinningssystem, bl.a. för datorer.

1991/92:Jo645 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktivt deltagande i internationellt samarbete om återvinning och återanvändning av råmaterial, komponenter och förpackningar.

1991/92:N254 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skyndsamma insatser för utveckling av alternativa användningsområden för glasavfall.

Nya återtagnings- och återvinningssystem

Regeringen bör anmodas att undersöka på vilka nya områden som återtagnings- och återvinningssystem kan etableras, anförs det i motion 1991/92:Jo612 (s). Återanvändning och återvinning är ett område där den enskilda människan på ett konkret sätt kan medverka i arbetet för en bättre miljö, sägs det i motionen. Det är därför väsentligt att existerande system kan vidmakthållas och att nya system kan utvecklas. Inom bilindustrin undersöks nu möjligheterna att utvidga återvinningen av kasserade bilar, påpekar motionärerna. De erinrar om att den socialdemokratiska regeringen beslutade att kommunerna senast från den 1januari 1995 skall ombesörja att innehållet av freoner i kasserade kyl- och frysskåp omhändertas på ett miljöriktigt sätt. Ett angeläget område för utveckling av ett återtagnings- och återvinningssystem är enligt motionärerna datorer, vilka innehåller såväl miljöfarliga som från resurssynpunkt viktiga ämnen.

Riksdagen beslöt år 1975 om åtgärder som syftade till ökad återvinning och bättre omhändertagande av avfall (prop. 1975:32, bet. JoU10). Bl.a. uttalades att ansvaret för att det avfall som uppkommer vid produktionen kan tas om hand på ett från miljö- och resurssynpunkt riktigt sätt i första hand måste åvila producenterna.

Våren 1990 beslöt riksdagen om olika åtgärder på avfallsområdet (prop. 1989/90:100 bil. 16, bet. JoU16). Härvid betonades målet att minimera avfallets volym och farlighet. Producenternas ansvar för det avfall som uppstår till följd av deras verksamhet underströks. För att ytterligare stimulera återanvändning och återvinning beslöts om en komplettering av renhållningslagen (1979:596) av innebörd att avfallshanteringen skall ske på ett sådant sätt att åtgärder som underlättar återanvändning och återvinning av avfallet främjas. Beträffande källsortering sades att den kommunala avfallsplaneringen borde ha som riktvärde att man till årsskiftet 1993/94 skall uppnå önskvärd sortering, och att förbränning och deponering av osorterat avfall därefter endast skall äga rum i undantagsfall.

För att genomförandet av 1990 års avfallsprogram skulle underlättas och påskyndas beslöt riksdagen våren 1991 om en komplettering av avgiftsbestämmelserna i renhållningslagen (prop. 1990/91:90, bet. JoU30). Därigenom fick kommunerna möjlighet att differentiera avfallstaxan med syfte att källsortering skall stimuleras. Regeringen aviserade också i den proposition som låg till grund för beslutet att ytterligare ekonomiska styrmedel kunde övervägas, vilket riksdagen inte hade någon erinran emot.

Utskottet behandlade hösten 1991 ett flertal motioner om återvinning (bet. 1991/92:NU7). De gällde bl.a. forskning och utveckling, internationella standarder, glasåtervinning och returpapper. Samtliga motioner avslogs av riksdagen. Utskottet hänvisade beträffande flera av motionerna till de förslag som Förpackningsutredningen hade lagt fram i sitt slutbetänkande i september 1991.

Förpackningsutredningen föreslog i detta betänkande, Miljön och förpackningarna (SOU 1991:76), att förpackningsproducenterna skall ges det ekonomiska ansvaret för återtagning och materialåtervinning av använda förpackningar och att förpackningsanvändarna (såväl företag som enskilda konsumenter) skall ges ett principiellt ansvar att medverka vid sortering av förpackningar. En statlig avfallsavgift föreslogs som ekonomiskt styrmedel. Betänkandet har remissbehandlats.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet har på regeringens uppdrag utarbetat en strategi för att lösa problemen med miljöpåverkan från varor. I betänkandet Varor som faror (Ds 1992:58) lämnas förslag av principkaraktär till åtgärder i syfte att förmå producenterna att tillverka varor som inte ger miljöproblem. Både lagstiftning om återtagningsplikt samt skatt på råvaror och avfall behövs enligt arbetsgruppen. Miljöförbättringar kan också åstadkommas, anser arbetsgruppen, genom utökad kemikaliekontroll, begränsning av skadliga ämnen genom risk- och nyttoanalyser, avgiftning, standardisering i miljöarbetet, miljömärkning och miljöinformation. Betänkandet skall inte remissbehandlas i formell mening. I stället har en hearing om betänkandet ägt rum i september 1992.

I en departementspromemoria, Producentansvar för avfall (Ds 1992:59), avlämnad sommaren 1992, framläggs förslag till ett lagstadgat fysiskt och ekonomiskt producentansvar för uttjänta varor och avfall. Innebörden är att den som tillverkar en vara och hanterar den i senare led måste ansvara och även betala kostnaderna för den förbrukade varan och för att avfallet samlas in och omhändertas. En ändring av renhållningslagen föreslås i detta syfte. I promemorian lämnas också förslag till hur ett ekonomiskt producentansvar kan tillämpas för returpapper, vilket utskottet senare återkommer till, och förslag till lagregler om återlämningspremier för nickel-kadmiumbatterier. Promemorian har remissbehandlats.

Regeringen har meddelat att den i december 1992 avser att lägga fram en proposition om riktlinjer för en kretsloppsanpassad hushållning (den s.k. kretsloppspropositionen). Underlag för denna proposition är bl.a. de tre nämnda betänkandena och remissutfallen över dessa.

Utredningen med uppdrag att utreda vissa frågor rörande miljöfarligt avfall (MFA-utredningen, särskild utredare: tekn.dr Rune Olsson) har i betänkandet Miljöfarligt avfall -- ansvar och riktlinjer (SOU 1992:45) lämnat ett principförslag med syfte att åstadkomma en ökning av näringslivets ansvar för det miljöfarliga avfallet. Enligt utredningen bör kommunernas transportansvar tas bort och ett utvidgat kommunalt behandlingsansvar för miljöfarligt avfall undvikas. Utredningen har genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:78) fått i uppdrag att utarbeta ett förslag till ansvarsfördelning mellan kommuner och näringsliv för insamling, transport och slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall i Sverige. Utredningsarbetet skall inriktas på att ta fram förslag till reglering av hantering av miljöfarligt avfall beträffande dels destruktion och deponering, dels återanvändning och återvinning. Förslagen skall redovisas sendast den 31 december 1992.

Beträffande datorer, som särskilt nämns i motionen, kan noteras att Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Svenska naturskyddsföreningen bedriver ett miljösamarbete med sikte på att miljökrav för datorer skall utarbetas. Via inköpsavdelningar och fackklubbar på kontorsarbetsplatser räknar organisationerna med att kunna påverka datormarknaden i en mer miljövänlig riktning.

Inom Nordiska rådet bedrivs ett projekt avseende elektroniskt avfall av en särskild arbetsgrupp för avfall och återvinning. En förstudie har genomförts, och en rapport planeras att läggas fram vid årsskiftet 1992/93. Rapporten väntas innehålla rekommendationer, baserade på fallstudier, om hur det elektroniska avfallet skall hanteras.

Utskottet instämmer i de synpunkter som framförs i motion 1991/92:Jo612 (s) om att det är viktigt att återanvändning och återvinning får en ökad omfattning. Som framgått planerar regeringen att under hösten 1992 lägga fram en s.k. kretsloppsproposition. Med hänvisning härtill anser utskottet att det inte är motiverat med någon åtgärd från riksdagens sida. Motionen avstyrks sålunda i berörd del.

Internationellt samarbete

Riksdagen bör uttala sig för att Sverige mer aktivt skall delta i internationellt samarbete om återvinning och återanvändning av råmaterial, komponenter och förpackningar, anförs det i motion 1991/92:Jo645 (nyd). I högtidliga sammanhang sägs alltid att miljön är internationell, att problemen är globala och att lösningarna kräver internationellt samarbete, heter det i motionen. När svenska politiker diskuterar miljöfrågor, fortsätter motionärerna, uppstår dess värre snabbt käbbel om åtgärder som i regel kostar betydligt mer än de smakar och som saknar betydelse i det globala sammanhanget.

Sverige deltar i olika sammanhang i internationellt samarbete på avfallsområdet. Det sker inom ramen för FN, OECD, EG, Nordiska ministerrådet och Nordiska investeringsbanken.

Inom såväl OECD som FN:s miljöprogram (UNEP) pågår arbete med konventioner för att internationellt reglera kontrollen av gränsöverskridande transporter av avfall som kan hota människors hälsa och miljö. Sverige undertecknade år 1989 den s.k. Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter av farligt avfall. FN har ett organ i Paris -- Industry and Environment Program Activity Center -- där man bl.a. bedriver arbete med inriktning att åstadkomma en renare industriproduktion. Sverige deltar i detta arbete via Statens naturvårdsverk. Efter EES-avtalets ikraftträdande kommer Sveriges deltagande via experter i EG:s forskningsprogram och arbetsgrupper att öka.

I Nordiska ministerrådet har ett programförslag antagits rörande samarbete inom avfallsområdet. Naturvårdsverket deltar i en nordisk arbetsgrupp -- Renare teknologi-gruppen -- där man verkar för att få till stånd ökad återvinning och återanvändning.

Inom Avfallsforskningsrådet pågår ett treårigt program med syfte att utveckla teknik och styrmedel som leder till miljöanpassade produkter och därmed minskad mängd och farlighet beträffande avfall. Rådet skall enligt sin instruktion (1990:961) samverka med vetenskapliga institutioner, organisationer och statliga organ inom verksamhetsområdet både inom och utom Sverige. Som ett underlag till forskningspropositionen år 1993 har rådet lagt fram ett förslag till en samlad strategi för forskning för ett avfallssnålt samhälle. I förslaget sägs att rådet har en viktig uppgift att aktivt verka för ett internationellt samarbete på området, genom t.ex. forskarutbyte, projekt i samverkan mellan forskningsinstitutioner i olika länder, uppbyggnad av internationella nätverk m.m.

Förpackningsutredningen föreslog i sitt tidigare nämnda betänkande (s. 295) att Sveriges medverkan i det internationella standardiseringsarbetet på förpackningsområdet skall intensifieras avseende sådan standardisering som ökar förutsättningarna för materialreducering, återanvändning och materialåtervinning av förpackningar. Regeringen planerar som tidigare nämnts att lägga fram kretsloppspropositionen, som bl.a. baserar sig på Förpackningsutredningens förslag, under hösten 1992.

Eftersom miljöfrågor i stor utsträckning till sin natur är internationella är det enligt utskottets mening närmast en självklarhet att Sverige aktivt bör delta i det internationella samarbetet beträffande återvinning och återanvändning. Detta sker också i olika sammanhang. Något särskilt uttalande från riksdagens sida i saken anser utskottet inte motiverat. Motion 1991/92:Jo645 (nyd) avstyrks sålunda i berörd del.

Returpapper

Regeringen bör fullfölja det arbete som den socialdemokratiska regeringen påbörjade när det gäller återvinning av papper, anförs det i motion 1991/92:Jo612 (s). Sverige ligger internationellt sett långt framme på detta område, sägs det i motionen. Samtidigt brottas kommunerna för närvarande med ekonomiska problem till följd av ett lägre pris än tidigare på returpapperet, heter det vidare. Det arbete som tidigare påbörjades för att målen om hög materialåtervinning och god ekonomi skall kunna harmoniera bör enligt motionärerna fullföljas. Regeringen borde därför anmodas att snarast återkomma till riksdagen med ett förslag.

I det tidigare nämnda riksdagsbeslutet från år 1975 om olika åtgärder som syftade till ökad återvinning och ett bättre omhändertagande av avfall ingick att en obligatorisk insamling av pappersavfall i form av tidningar och tidskrifter skulle påbörjas. Enligt riksdagens beslut borde pappersinsamlingen vara fullt genomförd före år 1980 i alla de delar av landet där sådan insamling är praktiskt genomförbar och motiverad.

Riksdagen har under senare år behandlat olika motionsyrkanden om returpapper. Vid det senaste tillfället, hösten 1991, avstyrkte utskottet fyra motioner (s; c; v) med krav på åtgärder för att främja returpappersanvändningen (bet. 1991/92:NU7). Utskottet hänvisade bl.a. till att frågan om returpapperssystemets utformning var under beredning i regeringskansliet. I en meningsyttring (v) krävdes omedelbara åtgärder.

Miljöminister Olof Johansson besvarade våren 1992 (RD 1991/92:88) en fråga (1991/92:583) av Rolf L Nilson (v) om vad regeringen avsåg att göra för att returpappersmarknaden skall fungera tillfredsställande i både ekologiskt och ekonomiskt hänseende. I svaret konstaterade miljöministern att Sverige internationellt sett har en hög grad av återvinning av såväl tidningspapper från hushållen som annat papper för produktion av nytt papper. Vidare meddelade han att regeringen noga följer utvecklingen på returpappersmarknaden.

I den tidigare nämnda departementspromemorian Producentansvar för avfall (Ds 1992:59) lämnas förslag till hur det i promemorian förordade lagstadgade producentansvaret bör tillämpas för returpapper från hushållen. Ett system med en återvinningsavgift på produktion och import av tidnings- och journalpapper avsett för svensk konsumtion föreslås. Avgiften skulle gå till en returpappersfond. Medel från denna föreslås bl.a. kunna täcka kommunernas underskott i returpappershanteringen. Promemorian har, som tidigare nämnts, remissbehandlats och kommer att ingå som ett underlag för den planerade kretsloppspropositionen.

Enligt beräkningar av Skogsindustrierna uppgick mängden insamlat returpapper till 890000ton år 1991, vilket innebär en fördubbling jämfört med år 1975. Av den insamlade volymen svarade tidningar och journaler för 440000 ton och wellpapp, spill och övrig s.k. insamlingsvara för 285000 ton. Pappersindustrins förbrukning av returpapper, som uppgick till 1038000 ton år 1991, har mer än tredubblats sedan år 1975. Förbrukningen väntas öka de närmaste åren, bl.a. genom det kapacitetstillskott som planeras hos Svenska Cellulosa AB:s (SCA) fabrik i Obbola. Insamlingsgraden för tidningar och journaler var år 1991 68% och för wellpapp m.m. 71%. Motsvarande siffror för år 1990 var 62% resp. 65%. Enligt Svenska renhållningsverksföreningen förekommer tidningsinsamling för närvarande i så gott som samtliga kommuner.

Statens industriverk (SIND) gjorde år 1988 på regeringens uppdrag en utredning (SIND PM 1988:3) av den svenska massa- och pappersindustrins användning av och möjligheter till försörjning med returpapper. Utredningens syfte var att bedöma om särskilda åtgärder erfordrades för att trygga massa- och pappersindustrins returpappersförsörjning. Sammanfattningsvis ansåg SIND att några sådana åtgärder inte behövdes inom de närmaste åren.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) fattade i september 1991 beslut i två ärenden avseende påstådd inköpssamverkan resp. horisontell prissamverkan på returpappersområdet. Det första ärendet gällde om de två dominerande inköpsbolagens -- IL Returpapper AB och Pappersåtervinnings AB (PÅAB) -- samverkan vad avser returpapper från hushållen innebar risk för missbruk av köparmakt. Det andra ärendet gällde om det samarbete som pågår mellan kommunerna på returpappersområdet, bl.a. inom ramen för Renhållningsverksföreningen, innebar en horisontell prissamverkan. NO kom efter utredning fram till att det varken kunde anses föreligga missbruk av köparmakt eller horisontell prissamverkan och avskrev ärendena.

Sverige har en internationellt sett hög grad av återvinning av returpapper. Enligt utskottets mening är det ytterst angeläget att detta förhållande vidmakthålls och att hushållen stimuleras till fortsatt insamling av returpapper. Regeringen har som tidigare redovisats aviserat en kretsloppsproposition under hösten 1992. Ett av underlagen för denna proposition är den tidigare nämnda departementspromemorian om producentansvar för avfall, i vilken det i promemorian förordade producentansvaret föreslås komma att tillämpas på returpappersområdet. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion 1991/92:Jo612 (s) i berörd del.

Glasåtervinning

I motion 1991/92:N254 (c) krävs skyndsamma insatser för utveckling av alternativa användningsområden för glasavfall. Motionären erinrar om att den omsmältning av färgat och osorterat glas som tidigare bedrevs vid Hammars glasbruk har upphört och att det vid glasbruket i Limmared återanvänds nästan uteslutande vitt sorterat glas. Enligt motionären kan detta medföra att det snabbt växer upp ett s.k. glasberg, vilket innebär ett allvarligt resursslöseri. Därför är det ytterligt angeläget att finna alternativa användningsområden för insamlat glas.

Riksdagen avslog hösten 1991 ett identiskt yrkande från samme motionär. Utskottet (bet. 1991/92:NU7) hänvisade (enhälligt) dels till den forskning om och utveckling av återvunna produkter som generellt bedrivs hos olika myndigheter och stiftelser, t.ex. Avfallsforskningsrådet, Statens naturvårdsverk, Närings- och teknikutvecklingsverket och forskningsstiftelsen Reforsk, dels till den forsknings- och utvecklingsverksamhet som finansieras via Svensk Glasåtervinning AB. Vidare hänvisades till förslag av Förpackningsutredningen om ett brett upplagt forsknings- och utvecklingsprogram som belyser återvinning av förpackningsmaterial.

Miljöminister Olof Johansson besvarade våren 1992 (RD1991/92:114) en interpellation (1991/92:168) av Håkan Strömberg (s) om vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att öka användningen av krossat returglas och uppsamlat glas i industriproduktionen. I sitt svar framhöll miljöministern att det nu finns ett fungerande insamlings- och återtagningssystem för glas från hushållen. Vidare hänvisade han till det arbete som bedrivs av Svensk Glasåtervinning AB med syfte att åstadkomma en ökad separation av färgat och ofärgat glas, en ökad insamlingsvolym samt ökad insamlingseffektivitet. Han meddelade också att regeringen återkommer till denna fråga i samband med överväganden om att utveckla system för kretslopp för olika varor.

I systemet för glasåtervinning ansvarar kommunerna för insamling och transporter, varvid finansiering sker delvis via den kommunala renhållningstaxan. Svensk Glasåtervinning AB har det ekonomiska och fysiska ansvaret för det slutliga omhändertagandet. Bolaget erlägger till kommunerna viss ersättning per ton insamlat glas.

I ca 250 av landets kommuner förekommer en organiserad glasåtervinning. I dessa kommuner finns 95 % av befolkningen. I ett hundratal kommuner separeras de färgade och ofärgade returglasen. Återvinningsgraden var 44% år 1991, jämfört med 36% året innan. Under år 1992 beräknas återvinningsgraden komma att öka till 55%. Svensk Glasåtervinning AB har som mål att uppnå en återvinningsgrad på 70% åren 1994--1995. Förpackningsutredningens målsättning var att en återvinningsgrad på 70% skall uppnås vid sekelskiftet.

Svensk Glasåtervinning AB införde i mars 1991 en återvinningsavgift för såväl inhemskt tillverkade som importerade glasförpackningar. Medlen skall användas för utveckling av alternativa användningsområden, till åtgärder för ökad återvinning och för stöd till kommunerna. De alternativa användningsområden som undersöks är isolering inom byggnadsindustrin och inom vägbyggnadsområdet. Utvecklingsverksamheten sker dels ute på företagen, dels i samarbete med olika forskningsinstitutioner, t.ex. Tekniska högskolorna i Stockholm, Lund och Linköping.

Med hänvisning till den planerade kretsloppspropositionen och till det utvecklingsarbete rörande alternativa användningsområden som Svensk Glasåtervinning AB bedriver, anser utskottet inte att det är befogat med något uttalande från riksdagens sida av det slag som begärs i motion 1991/92:N254 (c). Motionen avstyrks sålunda.

Utskottet hemställer

1. beträffande nya återtagnings- och återvinningssystem att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande 28, res. 1 (s)

2. beträffande internationellt samarbete om återvinning och återanvändning att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo645 yrkande 2,

3. beträffande insamling och användning av returpapper att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande 26, res. 2 (s)

4. beträffande glasåtervinning att riksdagen avslår motion 1991/92:N254.

Stockholm den 20 oktober 1992

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Per-Richard Molén (m), Gudrun Norberg (fp), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Bo Bernhardsson (s), Inge Carlsson (s), Roland Lében (kds), Björn Kaaling (s) och Hans Stenberg (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

1. Nya återtagnings- och återvinningssystem (mom.1)

Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Inge Carlsson, Björn Kaaling och Hans Stenberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.4 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1991/92:Jo612 (s), att det är angeläget att nya system för återtagning och återvinning kan etableras. Eftersom återanvändning och återvinning är ett område där enskilda människor på ett konkret sätt kan medverka i arbetet för en bättre miljö är det viktigt att de system som finns för återvinning och återanvändning kan vidmakthållas. Ett exempel på ett område där det är angeläget att utveckla ett återtagningssystem är datorer. Regeringen bör anmodas att till riksdagen lämna förslag till införande av nya återtagnings- och återvinningssystem, bl.a. för datorer. Genom ett sådant uttalande av riksdagen blir motion 1991/92:Jo612 (s) helt tillgodosedd i berörd del. Motionen tillstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande nya återtagnings- och återvinningssystem att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Jo612 yrkande 28 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Insamling och användning av returpapper (mom.3)

Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Mats Lindberg, Bo Bernhardsson, Inge Carlsson, Björn Kaaling och Hans Stenberg (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.7 som börjar med "Sverige har" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Sverige ligger internationellt sett långt framme vad gäller återvinning av papper -- ett förhållande som regeringen bör arbeta för att upprätthålla. Den socialdemokratiska regeringen påbörjade, som sägs i motion 1991/92:Jo612 (s), ett arbete i syfte att åstadkomma en harmoniering mellan målen om hög materialåtervinning och om god ekonomi. Detta arbete bör enligt utskottets mening fullföljas; riksdagen bör anmoda regeringen att snarast återkomma med förslag till åtgärder i detta syfte. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1991/92:Jo612 (s) i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande insamling och användning av returpapper att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Jo612 yrkande 26 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.