Miljöfarligt avfall

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Statens offentliga utredningar

ww 199245

@ och Miljö- naturresursdepartementet

avfall

Miljöfarligt

ansvar och riktlinjer

-

Betänkande av utredningen med uppdrag att utreda vissa frågor rörande miljöfarligt avfall Stockholm 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget. som ocksåpå uppdrag av regeringskansliets s

förvaltningskontor ombesörjer temissutsändningar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 10647 Stockholm Tel 08739 96 30 Telefax 08739 95 48

Publikationema kan ocksåköpas i lnfoxmationsbokhandeln,Malmtorgsgatan Stockholm.

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13051-3 ISSN 0375-250X Stockholm 1992

Till statsrådet och chefen

för Miljö- och naturresursdepartementet

Genom beslut den 21 juni 1990 bemyndigade regeringen chefen för Miljödepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor rörande miljöfarligt avfall m.m. Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 25 juni 1990 dåvarande chefen för Byggforskningsrådet, TeknD Rune Olsson som särskild utredare. Till ledamöter i en referensgrupp till utredningen förordnades den 5 februari 1991 riksdagsledamoten Hugo Andersson, kommunalrådet Stefan Hagfeldt, riksdagsledamoten Per Olof Håkansson, miljö- och hälsoskyddsinspektören Staffan Norberg, riksdagsledamoten Sören Norrby, riksdagsledamoten Roy Ottoson och riksdagsledamoten Ines Uusmann. Hugo Andersson entledigades fr.0.m. den 11 december 1991 och fr.o.m. samma dag förordnades riksdagsledamoten Lennart Daléus. Till experter förordnades den 5 februari 1991 verkställande direktören Kenneth Andersson, GRAAB-KEMI, byråchefen Eva Dietrichsson, Kemikalieinspektionen, marknadsdirektören Karl-Axel Hjelte, SAKAB, direktören Bengt Jobin, Sveriges Industriförbund, sektionschefen Eva Melander, Svenska kommunförbundet, ombudsmannen Sven Nyberg, Landsorganisationen, avdelningsdirektören Björn Södermark, Statens naturvårdsverk samt departementssekrete-

raren Claes Åkesson, Miljödepartementet.

Till sekreterare förordnades fr.0.m. den 1 december 1990 byrådirektören Annika Nordlander. Utredningen har antagit namnet MFA-utredningen.

Bl.a. på grund av det omfattande arbete som utredningen har lagt ned på ansvarsfrågorna har de riktlinjer som utredningen vill förorda i stor utsträckning inte konkretiserats till genomarbetade förslag. Betänkandet är därför till stor del av principkaraktär, och en fortsättning av utredningsarbetet förutsätts ske. Förslag om detta har förts fram i en skrivelse den 28 april 1992. I den grundläggande ansvarsfrågan föreslås fortsatta konsekvensanalyser m.m. Våra överväganden har lett fram till principförslag i flera lagstiftningsfrågor, där ett fortsatt mera detaljerat utredningsarbete krävs. Principerna för en förbättrad klassificering har

behandlats, och Statens naturvårdsverk har påbörjat arbetet med ett

nytt klassiñceringssystem. Principförslag läggs fram om mera differentierade konkreta insatser när det gäller avfallsminimering, avfallshantering m.m. inom olika delar av MFA-omrädet. För i betänkandet presenterade överväganden och förslag står utredningsmannen ensam som ansvarig. De principiella riktlinjerna främst när det gäller ansvarsfrägorna har emellertid vuxit fram under ingående diskussioner inom den politiska referensgruppen och expertgruppen. Tveksamhet från vissa ledamöter i grupperna har kommit till uttryck i några frågor och olika meningar kan föreligga. Ett helt övervägande flertal av gruppernas ledamöter har emellertid anslutit sig till huvudriktlinjerna och till inriktningen av fortsatt utrednings- och lagstiftningsarbete. I detta kommer alternativa lösningar i kvarstående frågor att prövas. B-delen i betänkan- det, som innehåller bakgrundsmaterial, har fortlöpande diskuterats inom och granskats av expertgruppen. MFA-utredningen överlämnar härmed betänkandet Miljöfarligt avfall ansvar och riktlinjer. -

Stockholm i maj 1992.

Rune Olsson Annika Nordlander

Innehåll

SAMMANFATTNING 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

A. överväganden och förslag

HUVUDKATEGORIER.

MINIMERING. BEHANDLING 17 . . . . . . . . . . . . . . . Grundläggande utgångspunkter 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . Några huvudkategorier av MFA.

Översiktliga strategier och mål 20

. . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Sambandet mellan avfallsminimering och behandling 22 . . .

BEGREPPET MILJÖFARLIGT AVFALL 25 . . . . . . . . .

AVFALLSMINIMERING, MFA-FRÄGOR I

TILLSTÅNDSPRÖVNING M.M. 31 . . . . . . . . . . . . . . Inledning 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Tillstândsprövning enligt ML m.m. 32 . . . . . . . . . . . . . . Konsekvenser för mängden MFA m.m. 36 . . . . . . . . . . . Internt avfall 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

MÄNGDER, FLÖDEN, SAMMANSÄTTNING 39 . . . . . . Inledning 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utveckling och nuläge 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Export och import 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ytterligare mängder. Felaktig hantering 44 . . . . . . . . . . . Prognos 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sammansättningen av MFA 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.1 Ny struktur krav 49 - nya . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.2 MFA inom små företag 49 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.3 MFA i varor och produkter 50 . . . . . . . . . . . . . . 4.7 Avfallets farlighet m.m. 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

NÅGRA MFA-PROBLEM 53 VIKTIGA . . . . . . . . . . . . Inledning 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Problem beträffande MFA-flöden och MFA-behandling 53 . 5.2.1 Inledning 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Definitioner och klassificering 54 . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Brister i behandlingsledet 55 . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.4 Ansvarsfrâgorna oklara 55 . . . . . . . . . . . . . . . . Administrativa problem. Resursbrist 56 . . . . . . . . . . . .

DEFINITIONER OCH KLASSIFICERING 59 . . . . . . . . . Inledning 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Begreppet miljöfarligt avfall 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . Naturvårdsverkets studie rörande

klassificering MFA 61 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

HANTERING OCH BEHANDLING AV MFA 63 . . . . . . Inledning 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utvecklingstendenser och möjligheter

inom behandlingstekniken 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . behandlingsanläggningar 67 Behov av . . . . . . . . . . . . . . SAKAB 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Övriga behandlingsföretag 68

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

ANSVARS OCH ORGANISATIONSFRÄGOR 71 . . . . . . Bakgrund 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.1 Inledning 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.2 Utgångsläge 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1.3 Konsekvenser statsmakternas beslut 1990 73 av . . . . 8.1.4 Kapitlets fortsättning 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kommunal grundsyn 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Andra förändringar 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Principiella överväganden i ansvarsfrågan 77 . . . . . . . . . . 8.4.1 Bakgrund och aktuella utvecklingstendenser 77 . . . . 8.4.2 Skäl för ökat producentansvar 78 . . . . . . . . . . . . 8.4.3 Skäl för ett kommunalt 79 ansvar . . . . . . . . . . . . 8.4.4 Sammanfattande principell bedömning 81 . . . . . . . 8.4.5 Avfallsplanering Kommunens huvudinstrument 82 - . Konkretisering för olika MFA-kategorier 84 . . . . . . . . . . 8.5.1 Inledning 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5.2 Processavfall vid större företag 85 . . . . . . . . . . . . 8.5.3 Små företag och andra verksamheter 85 . . . . . . . . 8.5.4 MFA i hushållsavfallet 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . Sammanfattning av ansvarsövervägandena. Behov av

regeländringar. Omställning 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.6.1 Sammanfattning av övervägandena om

ansvarsförhållanden 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.6.2 Behov av regeländringar 92 . . . . . . . . . . . . . . . . 8.6.3 Omställning 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7 Samverkan mellan företag och kommun 93 . . . . . . . . . . . 8.8 Ansvar för behandlingskapacitet. SAKAB 94 . . . . . . . . . . 8.9 Ansvar för MFA-deponierna 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.10 Organisationsfrägor. Statens naturvårdsverk 97 . . . . . . . . . ,

B. Bakgrundsmaterial

9 LAGSTIFTNING 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Miljöskyddslagstiftningen 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Renhållningslagstiftningen 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Kemikalielagstiftningen 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.1 Förordningen om miljöfarligt avfall 108 . . . . . . . . .

9.3.2 Övriga förordningar betydelse 110

av . . . . . . . . . . 9.4 Transportlagstiftningen 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5 Arbetsmiljölagstiftningen 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 INSAMLING, TRANSPORT OCH LAGRING AV MFA 115

10.1 Insamling av miljöfarligt avfall 115 . . . . . . . . . . . . . . . 10.1.1 Insamling från hushåll 115 p . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1.2 Insamling från industrin . 116 . . . . . . . . . . . . . . 10.1.3 Deklaration och klassificering avfallet 118 av . . . 10.1.4 Statistik om avfallet 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1.5 Planering och fakturering 119 . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Transport av miljöfarligt avfall 120 . . . . . . . . . . . . . . . 10.3 Lagring av miljöfarligt avfall 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4 Arbetsmiljöaspekter 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.1 Hos avfallslämnaren 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.2 Vid transport 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.3 Vid mellanlagring 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.4.4 Vid behandling 126 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 BEHANDLING AV MFA 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Det miljöfarliga avfallets egenskaper 127 . . . . . . . . . . . . 11.2 Förbehandling av avfall 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.3 Återvinning avfall 129

av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 Behandlingsmetoder 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4.l Termisk destruktion 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4.2 Kemiskt-fysikaliska behandlingsmetoder 130 . . . . . 11.4.3 Biologiska metoder 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . ll.4.4 Deponering 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.5 Slutligt omhändertagande i Sverige 132 . . . . . . . . . . . . . 11.5.1 Företag med behandlingstillstånd 132 . . . . . . . . . . 11.5.2 Industrins interna omhändertagande 135 . . . . . . . . 11.5.3 136 Export av miljöfarligt avfall . . . . . . . . . . . . 11.6 Brister i dagens omhändertagande 136 . . . . . . . . . . . . . . 11.7 Framtida behandlingsresurser och metoder 138 . . . . . . . .

12 KLASSIFICERING AV MILJÖFARLIGT AVFALL 141 . . 12.1 Den vägledande förteckningen 141 . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Att använda den vägledande förteckningen 142 . . . . . . . . 12.3 Problem med den vägledande förteckningen 144 . . . . . . . . 12.4 Uppdatering den vägledande förteckningen 145 av . . . . . . 12.5 Klassiñceringssystemet längre sikt 147 . . . . . . . . . . . .

13 EGs AVFALLSPOLICY 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Avfallet ett växande problem 149 - . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 EGs arbete avfallsomrâdet 149 . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.l EGs avfallsstrategi A New Waste Management

Strategy the Eve of 1993 150 on . . . . . . . . . . . . 13.3 EG-direktiv på avfallsområdet 152 . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.l Ramdirektivet 152 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.2 Direktivet farligt avfall 154 om . . . . . . . . . . . . . 13.3.3 Gränsöverskridande transporter av avfall 155 . . . . . 13.3.4 Ny resolution inom kort 156 . . . . . . . . . . . . . . . 13.4 Särskilda direktiv vissa områden 157 . . . . . . . . . . . . . l3.4.1 Direktivet oljeavfall 157 om . . . . . . . . . . . . . . . 13.4.2 PCB och PCT skall försvinna 158 . . . . . . . . . . . 13.4.3 Slam från reningsanläggningar 158 . . . . . . . . . . . 13.4.4 Batteridirektivet 159 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5 direktiv 159 Förslag till nya . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5.1 Ansvarsfrâgan vid skada på grund av

avfallshantering 159 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5.2 Deponeringsdirektivet 160 . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5.3 Förbränningsdirektivet 161 . . . . . . . . . . . . . . . . 13.6 EES-avtalet på avfallsområdet 161 . . . . . . . . . . . . . . . .

14 ÖVRIGT INTERNATIONELLT ARBETE 163 . . . . . . . . 14.1 Baselkonventionen 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1.1 Definitionen på avfall 164 . . . . . . . . . . . . . . . . 14.l.2 Export är tillåten i vissa fall 164 . . . . . . . . . . . . 14.2 OECDs arbete på MFA-området 165 . . . . . . . . . . . . . .

15 MFA-HANTERINGEN I NORGE 167 . . . . . . . . . . . . . 15.1 Mängder 167 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.2 AS Norsk Spesialavfallsselskap NORSAS 168 . . . . . . . . 15.3 Norsk Spesialavfallslager AS NoS 170 . . . . . . . . . . . . 15.4 Behandlingsanläggning i Norge 171 . . . . . . . . . . . . . . . 15.5 Norskt-svenskt samarbete 172 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16 MFA-HANTERINGEN I DANMARK 173 . . . . . . . . . . . 16.1 Miljøbeskyttelselagen 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2 Klassificering av MFA 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2.l Kommunal mottagningsplikt verksamheters utnyttjandeplikt 175 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2.2 Insamling av MFA 176 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2.3 Transport 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2.4 Uppgiftsskyldighet 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2.5 Import och export 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.2.6 Tillsyn 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.3 Kommunekemi 179 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17 MFA-HANTERINGEN I FINLAND 181 . . . . . . . . . . . . 17.1 Avfallshanteringens mål 181 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.2 Organisationen av avfallshanteringen 182 . . . . . . . . . . . . 17.3 Klassificering av MFA 182 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3.1 Avfallsinsamling och transport 184 . . . . . . . . . . . 17.3.2 Oljeavgift 184 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173.3 Avfallshanteringsplaner ett styrmedel 185 - . . . . . . 17.3.4 Behandlingstillstånd för problemavfall 185 . . . . . . 17.3.5 Export och import 186 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.4 Problemavfallsbehandling 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17.5 Översyn lagstiftningen 187

av . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18 MFA-HANTERINGEN I TYSKLAND 189 . . . . . . . . . . 18.1 Avfallslagstiftning och avfallspolicy 189 . . . . . . . . . . . . . 18.2 Förordningar gällande MFA 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.2.l Klassificering av specialavfall 191 . . . . . . . . . . . 18.2.2 Hantering av MFA 192 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.23 Behandlingstillstånd krävs 193 . . . . . . . . . . . . . .

19 MFA-HANTERINGEN I NEDERLÄNDERNA 195 . . . . . 19.1 Avfallspolicy 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.2 Producentansvar för avfall 196 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.3 Klassificering av MFA 197 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.3.1 Hanteringen miljöfarligt avfall 198 av . . . . . . . . . 19.3.2 Insamling och transport 199 . . . . . . . . . . . . . . . 19.4 Behandling av MFA 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

20 MFA-HANTERINGEN I USA 201 . . . . . . . . . . . . . . . 20.1 Lagstiftningen på avfallsområdet 201 . . . . . . . . . . . . . . . 20.2 Klassificering miljöfarligt avfall 203 av . . . . . . . . . . . . . 20.3 Insamling 204 och transport av MFA . . . . . . . . . . . . . . 20.4 Tillstånd till behandling 204 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.5 Delstatliga initiativ 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Mängder och flöden. Slutrapport från arbetsgrupp

2 Förordningen om miljöfarligt avfall

3 Direktiven Dir. 199045

Läsanvisning Utredningens överväganden och förslag

redovisas i kapitel 1-8. Bakgrundsmaterial till detta presente-

ras i kapitel 9-20 samt i bilagor. I dessa senare delar behand-

las bl.a. begrepp, gällande regler, nuvarande verksamhet och

vissa internationella förhållanden. Med miljöfarligt avfall -

genomgående förkortas MFA avses vad som faller som -

under förordningen om miljöfarligt avfall och den därtill

hörande vägledande förteckningen från Statens naturvårdsverk

se bl.a. avsnitt 9.3.1 och 11.1.

SAMMANFATTNING

Utredningens arbete har präglats av överväganden om grundläggande ansvarsfrågor. I denna del har arbetet utmynnat i ett principiellt ställningstagande för att eftersträva en ökning av näringslivets ansvar, ta bort kommunernas transportansvar och avstå från ett utvidgat kommunalt behandlingsansvar för miljöfarligt avfall. Förutsättningarna för att genomföra detta och samtidigt minska uppkomsten av avfall och förbättra avfallshanteringen måste emellertid enligt utredningens mening undersökas i en mera konkret konsekvensanalys. Behandlingen av ansvarsfrågorna har aktualiserat behov av lagändringar, skärpt miljöskyddsprövning, förbättrad tillsyn m.m. Behov av lagändringar har också aktualiserats i andra delar av utredningsarbetet. Konsekvensanalys och erforderlig belysning av lagstiftningsfrågor m.m. har inte kunnat genomföras inom den tid som stått till utredningens förfogande. Betänkandet är därmed i huvudsak av principkaraktär. Ett fortsatt utredningsarbete förutsätts. Utredningen har i skrivelse 1992-04-28 till chefen för Miljö- och naturresursdepartementet lämnat förslag om fortsatt utredning.

I avdelning A kapitel 1-8 redovisas utredningens överväganden och förslag, i avdelning B kapitel 9-20 redovisas bakgrundsmaterial om gällande bestämmelser, hantering och behandling, klassificering, utvecklingen inom EG, internationellt samarbete samt om hanteringen av miljöfarligt avfall i andra länder.

ll

I kapitel I anges utgångspunkter för utredningsarbetet och vissa handlingslinjer. Problemen med miljöfarligt avfall måste angripas med åtgärder inriktade både mot avfallsminimering och omhändertagande. Avfallshantering som ett sista led i produktionskedjan måste bytas mot i alla led integrerade åtgärder för att förebygga avfall och förbereda bästa möjliga omhändertagande av det avfall som inte kan undvikas. Det sammansatta begreppet miljöfarligt avfall måste differentieras. En översiktlig kategoriindelning redovisas, där åtskillnad bl.a. görs på avfall som uppstår vid industriella eller andra processer respektive i produkter och varor. I två domar i högsta instans har slagits fast att en restprodukt representerar ett värde inte kan definieras som avfall. I som kapitel 2 diskuteras konsekvenserna dessa utslag för avfallsav regleringens tillämplighet. Jämförelser görs bl.a. med det synsätt som ligger bakom Baselkonventionen om reglering av gränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall. Det är angeläget att frågan om definitionen av avfallsbegreppet löses på ett sådant sätt att regleringen kommer att avse alla miljöfarliga restprodukter. Principförslag läggs fram och alternativa handlingslinjer skisseras beträffande regelsystem med denna inriktning. Utvecklingen inom EG och OECD samt i anslutning till Baselkonventionen bör beaktas i ett fortsatt lagstiftningsarbete. l kapitel 3 diskuteras hur förutsättningarna kan förbättras för att avfall skall undvikas, begränsas och göras mindre farligt. Föreskrifter omhändertagandet miljöfarligt avfall bör i större om av utsträckning än nu anges redan vid tillståndsgivningen för t.ex. industriell verksamhet. Den produktionsprocess som prövas och de produkter den resulterar i måste ställas mot konsekvenserna i som avfallsledet, varvid alla relevanta aspekter på avfallsfrågan måste beaktas. I princip bör som villkor för en verksamhet som ger upphov till miljöfarligt avfall gälla att ett från miljösynpunkt god-

tagbart omhändertagande avfallet skallredovisas vid tillstånds-

av prövningen. Eftersom dagens situation inte svarar mot dessa önske-

mål föreslås ett fortsatt utredningsarbete för att bedöma behovet av lagstiftningsåtgärder och utarbeta därav föranledda förslag. Mängder, flöden och sammansättning av det miljöfarliga avfallet redovisas i kapitel En mera detaljerad redogörelse lämnas i bilaga Underlag och kunskaper på området är bristfalliga, vilket efter hand bör kunna förändras genom förbättrad klassificering och den kommunala avfallsplaneringens inventeringar. Det råder stor oklarhet beträffande mängderna miljöfarligt avfall och det är svårt att ge någon säker bild av utvecklingstendenserna. Vid SAKAB samt vid övriga företag med rätt att ta hand om miljöfarligt avfall behandlades år 1990 ca 280 000 ton. Häri ingår importerade mängder, inte de mängder behandlas internt i men som de företag där avfallet uppstod. Exporten av miljöfarligt avfall beräknades år 1990 till ca 28 000 ton. Importen år 1990 kan bedömas ha uppgått till 20 000-30 000 ton. Någon heltäckande beskrivning av utvecklingen över tiden kan inte redovisas. Till SAKAB ökade inflödet under perioden 1986- 1989 från 29 156 ton till 48 041 ton. Mängden har därefter sjunkit kontinuerligt till 39 595 ton är 1991. Prognosen för 1992 ligger på 37 700 ton, vari ingår viss ökad import. Även andra delar av materialet tyder på minskade volymer fr.o.m. 1990. En viss mängd miljöfarligt avfall faller utanför de dokumenterade flödena. Sammanfattningsvis har det bedömts röra det sig om 40 000 ton oljeavfall och 10 000-20 000 ton annat miljöfarligt avfall per år. Motverkande tendenser kommer att påverka de framtida mängderna av miljöfarligt avfall. Avgörande för den långsiktiga utvecklingen blir effekten av de åtgärder sätts för att som begränsa avfallets mängd och farlighet. Utredningen har gjort bedömningen att det inte blir någon dramatisk förändring den av totala mängden under de närmaste åren. Det blir troligen en viss uppgång när konjunkturen vänder. Därefter bör följa successiv en nedgång på längre sikt.

En förskjutning kommer att ske tyngdpunkten från industriav ella till och produkter ger upphov till miljöfarprocesser varor som ligt avfall. Frågor insamling, separation, förbehandling osv. om kommer därmed i förgrunden. En lång rad exempel på detta mera redovisas i kapitel 4. I kapitel 5 bakgrund till kapitel 6-8, de viktisummeras, som problemen när det gäller hantering och behandling av miljögaste farligt avfall. Problemen hänför sig till brister när det gäller definitioner och klassificering, brister i behandlingsledet, oklara ansvarsförhållanden otillräckliga administrativa och organisatoriska samt resurser m.m. När det gäller definitioner och klassificering har, som framgår kapitel samverkan ägt mellan Statens naturvårdsverk av rum SNV och utredningen. SNV har genomfört klassificeringsstudie en med sikte revidering den vägledande förteckningen över en av miljöfarligt avfall och längre sikt ett nytt klassificeringssys- - - Studien sammanfattas i kapitel I Arbetet har under våren tem. 1992 förts vidare SNV med sikte att reviderad version av av en 1993. den vägledande förteckningen skall träda i kraft den 1 januari Det konstateras i kapitel 7 inte kan förutse några att man revolutionerande förändringar under 1990-talet i behandlingen av miljöfarligt avfall. Däremot finns goda förutsättningar för stegvisa förbättringar. En successiv differentiering och kvalitetshöjning bör ske. De insatser görs lokal och regional nivå bedöms kunna som öka. Arbetsmiljöaspekterna måste beaktas i dessa komma att sammanhang. Grundprincipen för behandlingen bör att från miljösynvara en säker återvinning prioriteras, att organiska ämnen omvandlas punkt de skadliga metallerna undandras fortsatt cirkulation genom samt att miljösäker deponering. De organiska ämnena i avfallet bör i en princip kunna omvandlas så att organiskt material separeras ut ur avfallet med bl.a. minskade deponeringsbehov som följd. En omfattande utveckling pågår när det gäller biokemiska metoder.

l4

När det gäller förbränning förordar i stort sett alla experter entydigt mera selektiva processer. För behandling blandat avfall av ses knappast något alternativ till roterugn. När det gäller deponering har det under senare tid skett en påtaglig kunskapsuppbyggnad, främst i fråga s.k. solidifiering. om Härigenom framhävs ytterligare bristerna med traditionell deponering. De nya kunskaperna m.m. bör ligga till grund för förbättrade deponeringsstrategier. De specifika, tillgodosedda behandlingsbehov dokumensom terats i utredningsarbetet redovisas i avsnitt 7.3. Från SAKABs sida har angivits en inriktning mot breddning och differentiering av verksamheten. För att tillräcklig behandlingskapacitet skall kunna upprätthållas förutsätts att det åtminstone i ett inledande skede finns samma samlade kapacitet som nu till behandling enligt 12 § och 17 § i förordningen om miljöfarligt avfall och att denna behandling kan ske på ett från miljösynpunkt acceptabelt sätt. Utgångspunkten för övervägandena i ansvarsfrågan, kapitel har varit den osäkerhet som uppstått bl.a. genom statsmakternas beslut 1990 om ett vidgat kommunalt behandlingsansvar utan angivande av tid för genomförande. Svenska kommunförbundet har uttalat sig för en renodling av avfallsproducenternas ansvar.

Övervägande skäl talar enligt utredningen i princip för ökat

ett producentansvar och för att man tar bort det kommunala transportansvaret och avstår från vidgningen kommunernas behandlingsav ansvar. Skäl för detta ställningstagande är främst oklarheter och bindningar i nuvarande reglering i förhållande till behoven av mera flexibla insatser och att lägga så tidigt möjligt i av ansvar som produktionskedjan för att gynna förebyggande av avfall, renare produktion, ökad återanvändning osv. Det råder emellertid osäkerhet om de praktiska konsekvenserna av en tillämpning av dessa principer. Speciellt för miljöfarligt avfall från mindre företag och verksamheter men också för processavfall från större företag har det bedömts nödvändigt med fördjupad en analys. Det bör prövas om behovet av överblick och kontroll kan

tillgodoses sätt än bibehållet och vidgat kommunalt annat genom hanterings- och behandlingsansvar. Den fortsatta analysen bör i

första hand förutsättningarna för och konsekvenserna av en avse inriktning renodlat producentansvar i kombination med en mot ett tillräckligt kraftfull kommunal avfallsplanering och tillsyn. Kommunernas för miljöfarligt avfall i hushållsavfallet ansvar bör kvarstå, inriktningen bör vara att även här successivt men renodla producentansvaret för avfall knutet till varor och produkter. En nära samverkan mellan företag och kommun är angelägen. När det gäller återvinning, behandling och deponering förutdet synsätt utredningen har anlagt att marknadskrafterna med sätter stöd regelsystemen samt företagens och kommunernas ansvar av leder till erforderliga byggs upp. Det är angeläget att att resurser ägande i tillräcklig omfattning eller på annat sätt staten genom för fortsatt långsiktig tillgång till den grundläggande kapacisvarar tet som SAKAB utgör. behövs ökade organisatoriska insatser för att samordna Det producenter miljöfarligt avfall. Insatserna bör i högre grad än nu av specialinriktas avgränsade delområden. En differentiering och mot specialisering åtgärderna behövs med sikte på såväl att förhindra av eller begränsa uppkomst miljöfarligt avfall som att nå bästa av möjliga omhändertagande. Principförslag läggs fram att till Statens naturvårdsverk om MFA-delegation för samråd med företrädare för de viktiknyta en området. Naturvårdsverket föreslås ökade gaste intressenterna övergångsperiod för sin verksamhet med miljöfarresurser under en ligt avfall.

överväganden

A.

och förslag

1 HUVUDKATEGORIER.

MINIMERING.

BEHANDLING

l l Grundläggande utgångspunkter

.

Följande av statsmakterna fastlagda riktlinjer Prop. 19899010O Bil. 16, JoUl6 gäller för den svenska avfallhanteringen

O Avfallets innehåll av hälso- och miljöfarliga ämnen skall minimeras främst genom åtgärder i produktionsledet. Tillverkarna har här det huvudsakliga ansvaret.

O Avfallets mängd skall minimeras genom åtgärder i både produktions- och konsumtionsledet. Tillverkarna av varor har också ett ansvar för att det avfall som uppstår till följd av användning av varan kan hanteras ett från miljösynpunkt tillfredsställande sätt.

O Avfall som uppkommer skall återanvändas eller återvinnas i största möjliga utsträckning.

0 Mycket hårda miljökrav skall ställas på omhändertagande av avfall som inte kan återvinnas.

0 Hanteringen miljöfarligt avfall skall förbättras. Ämnen och av produkter som kan förorsaka miljöstörningar bör inte blandas med annat avfall utan bör hanteras för sig.

0 Utformningen av framtidens avfallshantering skall inte bindas vid en enda teknisk lösning. Nya och successivt förbättrade alternativ skall utvecklas.

Huvudlinjen i avfallspolitiken är alltså att avfallets mängd skall begränsas och dess innehåll hälso- och miljöfarliga ämnen i att av första hand skall elimineras och i andra hand minimeras. Detta gäller i speciellt hög grad för det avfall som definieras som särskilt miljöfarligt MFA. I många fall kan detta avfall inte, när det väl har skapats, helt återföras till ett naturligt kretslopp. Vårt på fossila bränslen och kemiska produkter baserade samhälle leder till konseegentligen inte är fullt hanterbara. Nils Tiberg har kvenser som formulerat detta på följande sätt SAKAB-seminarium 1989-11-28

Nu utvinner mänskligheten årligen ca 6 miljarder ton fossila bränslen och ett antal miljarder ton malm ur jordens inre. Dessutom syntetiserar vi ihop en mycket stor mängd kemiska produkter. Det är inte att förundra sig över att nya avfallet från denna verksamhet ställer till problem i biosfåren. Livet är helt enkelt inte anpassat till dessa miljöförändringar.

En sammanfattande beskrivning situationen ges av Kemiannan av kalieinspektionen i dess rapport 1090, sid 10 över det s.k. begränsningsuppdraget

Genomgångar flödena olika giftiga metaller och av av stabila organiska ämnen visar att sedan många år tillbaka och även de närmaste åren tillför långt mer än vad finner i avfallsledet. Vi bygger hela tiden mängder kvicksilupp bly, kadmium, miljöfarliga flamskyddsmedel, plastadver, ditiver och liknande stabila ämnen i samhället. Vi håller på skaffa framtida generationer ett betydande avfalls- och att miljöproblem. Denna utveckling måste brytas.

Det råder enighet att det krävs omedelbara och radikala stor om förändringar vi skall närma ekologiskt hållbar utveckling om oss en och ett ansvarsfullt resursutnyttjande. Detta kan nås bara genom kemikalieanvändningen, återanvändning och återbegränsning av vinning. En successiv höjning ambitionsnivån präglar generellt arbetet av för begränsa kemikalieanvändning och spridning. Detta måste att

återspeglas också i MFA-hanteringen och de förebyggande åtgärderna i anslutning till denna. I regelverk, ansvarsförhållanden och organisation måste byggas drivkrafter som leder till renare teknik, materialcirkulation och resurshushållning. Å andra sidan kommer, så länge mineraler, olja, kol osv. utnyttjas i samhället, miljöfarligt avfall inte att kunna undvikas. Det miljöfarliga avfall som uppstår åtminstone under övergångstid i - en ganska stora mängder skall tas om hand mera konsekvent och på ett bättre sätt än hittills. I de politiska utgångspunkterna ovan anges särskilt vikten av en mera differentierad behandling av olika slag av miljöfarligt avfall. Denna kombinerade inriktning mot både avfallsminimering och förbättrat omhändertagande kräver utveckling synsätt och av nya medverkan av nya aktörer, nya och bättre anpassade angreppssätt, differentiering och specialisering inom hela kedjan som innefattar bl.a. projekteringdesign, råvaruleveranser, produktion, distribution, handel, förbrukning och avfallshantering. Det traditionella synsättet med en speciell avfallshantering som en sista länk i kedjan måste bytas mot i alla led integrerade åtgärder inriktade på att förebygga uppkomst av avfall respektive att förbereda och genomföra bästa möjliga omhändertagande av det avfall inte kan som undvikas. I praktiken kommer detta t.ex. att innebära krav bättre en och tidigare bevakning än avfallsfrågorna inom processindunu av strin. Kraven kommer att öka att miljöfarliga ämnen i produkter och varor skall undvikas. Krav kommer att ställas på branscher och på råvaruleverantörer att medverka till separata insamlingsrutiner för specifika avfallsslag och till insatser för att avveckla råvaror m.m. som genererar MFA. Krav kommer att ställas på handeln att medverka i återinsamling av produkter som innehåller miljöfarliga ämnen osv. Det har varit en utgångspunkt för MFA-utredningens arbete att regelsystem, ansvarsförhållanden, organisation inom MFAosv.

området bör utformas så att de ger stöd och incitament till att den skisserade utvecklingen kommer till stånd. nu

1.2 Några huvudkategorier av MFA.

Översiktliga strategier och mål

MFA är ett i många hänseenden mycket sammansatt begrepp, som det är svårt att utan differentiering och närmare precisering föra någon meningsfull diskussion För många MFA-utredningens om. av överväganden har det varit klargörande att utgå från den indelning återges i figur Där kombineras två synsätt Dels åtskillnaden som i MFA uppstår fortlöpande om inga effektiva, begränsande som åtgärder sätts in och sådant MFA som redan har uppstått, och alltså inte kan påverkas med begränsande åtgärder i produktionsledet. Dels skillnaderna mellan MFA som uppstår i industriella eller andra verksamheter och potentiellt MFA i produkprocesser utlöses när dessa är i bruk eller då de kasserer, varor m.m., som ras. I figur l antyds översiktligt enligt vilka strategier och med vilka mål de fyra olika huvudkategorierna enligt statsmakternas riktlinjer bör angripas. Därmed också i vilken utsträckning förebyganges gande åtgärder är möjliga, när enbart behandling av uppresp. kommet MFA kan sättas in. För de båda rutorna i rad l dvs. för MFA som uppstår fort- - - minimering avfallets mängd eller löpande gäller att kraven av exakt mängden miljöfarliga komponenter och farlighet och mera produktion produkter har högsta prioritet. en ren och rena Minimering avfall och utveckling ren produktion sker i av av princip på företagens eget ansvar och från samhällets sida med stöd kemikalie- och miljöskyddslagstiftningen. Förslag om skärpning av denna lagstiftning och dess tillämpning läggs fram i kapitel av och utgångspunkten för utredningens ställningstaganden i övrigt är

att maximala insatser kommer att sättas in för att begränsa avfallets mängd och farlighet. För det processavfall Al som även i fortsättningen kommer att uppstå, gäller de mål som satts upp för avfallets omhändertagande med återanvändning och återvinning prioriterade ätsom gärder. För de därefter kvarstående avfallsströmmarna gäller det snarast att renodla och maximera de MFA-mängder bör som selekteras ut för särskild hantering i syfte att begränsa ett okontrollerat flöde till biosfåren eller till otillfredsställande deponier.

Figur 1 Huvudkategorier MFA Strategier och mål av -

A B

MFA i form av Potentiellt MFA i spill, rester osv. varor, produkter, vid industriella byggnader osv. eller andra processer

l Minimering Ren produktion

MFA som

l uppstår Återanvändning Förberedelser för fortlöpande Återvinning

separering av Behandling MFA Deponering

Befintliga tippar, Kontroll deponier, föro- Insamling MFA som renade jordar Separering

2 redan har m.m. Återanvändning

uppstått Återvinning

Kontroll Behandling Sanering Deponering

För kategori B dvs. framtida MFA byggs in i varor och som produkter, bör gälla att och produkter inte kan göras - om varor helt bör de märkta och så konstruerade att miljöfarliga rena - vara tjänat i komponenter kan separeras när produkterna ut. agerande med angiven inriktning skall bli möjligt För att ett nu krävs också, utöver grundläggande insatser från avfallsproducenändringar i lagstiftningen och dess tillämpning, vilket närterna, utvecklas i kapitel Det krävs också stöd av en förbättrad mare klassificering MFA med riktlinjer för hur olika MFA-kategorier av bör hand. Dessa frågor tas upp i kapitel tas om När det gäller gamla deponier, förorenade jordar osv. inom kategori A2 krävs speciella och omfattande insatser. Naturvårdsverket arbetar med utveckla mål. strategier och handlingslinjer att för detta arbete. Behov snabba insatser kan bl.a. utlösas av akuta av miljöskäl eller behov att ta förorenad mark i anspråk. När en av nedgång sker i kategori A frigörs i viss utsträckning behandlingsresurser för MFA från kategori A2. En stor del de framtida MFA-problemen kommer att vara av förknippad med kategori B2, MFA uppkommer när varor och som produkter kasseras. Det specifika för denna kategori är att problemens tyngdpunkt i första hand ligger i att kontroll över flöden, få till stånd för insamling, koncentration osv. En system är grundläggande för att MFA skall skiljas ut från sådan process industri- och hushållsavfall och någon behandling över huvud taget komma till stånd. Därför krävs också klara ansvarsregler och effektiva organisatoriska förhållanden kapitel 8.

1.3 Sambandet mellan avfallsminimering och

behandling

Kategoriindelningen i anslutning till figur l har klargjort att dissambandet mellan minimering och behandling kussionen om av avfallet kan begränsas till att gälla kategori Al och Bl, dvs. det

MFA som uppstår fortlöpande. Här finns ett direkt samband mellan å ena sidan produktionsteknik och å den andra mängden m.m. MFA och dess behandling. I vilken grad och hur snabbt de fortgående processerna kan ställas om till ren teknik blir m.m. avgörande för mängdutvecklingen när det gäller MFA. I denna del kan insatser för att begränsa avfallets uppkomst ställas mot insatser för dess behandling. Det ansvars- och regelsystem skall gälla som måste med utgångspunkt i statsmakternas riktlinjer så - - vara uppbyggt att de förebyggande åtgärderna ges tillräcklig tyngd. Detta har präglat utredningens ställningstagande främst i avsnitten 3 och Detta får emellertid inte hindra att det avfall som uppstår tas om hand på ett så bra sätt möjligt. Även det skulle ligga något som om i synsättet att ett effektivt omhändertagande kan minska motivationen att begränsa avfallets uppkomst, gäller detta i varje fall endast en del av avfallet. För det avfall som redan har uppstått kan strävan efter bästa möjliga omhändertagande över huvud taget inte ifrågasättas av nu antydda skäl. Det följer av statsmakternas riktlinjer att inom hanteringsledet återanvändning och återvinning bör eftersträvas i största möjliga utsträckning även beträffande de miljöfarliga komponenterna i avfallet om inte några speciella miljöskäl talar emot detta. Utredningen har sett som sin huvuduppgift att medverka till från miljö- och resurshushållningssynpunkt bästa möjliga hantering av MFA, men göra det i medvetande de återkopplingar finns om som mellan avfallshanteringen å ena sidan och avfallsminimering och återvinning å den andra. Framställningen fr.o.m. kapitel 4 och framåt domineras av frågor om hantering och behandling av MFA. Det bästa incitamentet för att stimulera till teknik och ren återanvändning är att avfallsproducenten får betala den fulla kostnaden för avfallshanteringen, och att åtgärder för att begränsa avfallet blir lönsamma. Höga krav vid omhändertagandet av MFA blir en drivande kraft för att minska avfallet. Man måste emellertid också vara medveten om risken att för höga kostnader kan leda till

vissa avfallsmängder inte kommer hand på ett korrekt att att tas om sätt utan följer andra, illegala vägar till slutlig kvittblivning. I begreppet full kostnad skall, enligt principen att förorenaren betalar p0lluter pays, ingå alla samhällsekonomiska kostnader for miljöintrång, långsiktigt ansvarstagande m.m. samt kostnader för bl.a. tillämpad forskning och utvecklingsverksamhet. Kravet på täckning kostnader bör så långt möjligt riktas mot den ursprungav liga producenten även då avfallet är knutet till produkter och varor och uppstår först långt efter produktionstillfállet. Här har i korthet diskuterats hur MFA-behandlingens utformning kan tänkas påverka arbetet med minimeringen av avfallet. Möjligen finns ett samband i motsatt riktning. Ett grundläggande problem även vid välmotiverad och oundviklig MFA-hantering en t.ex. beträffande kategori B2 är att få den accepterad av berörd befolkning och beslutande politiker när lokaliseringsfrågor aktuali- Det är inte uteslutet kraftfull satsning från alla berörda seras. att en på avfallsminimering inom kategorierna Al och Bl parter m.m. och ökad medvetenhet bland allmänheten om sådana ansträngen ningar skulle leda till ökad acceptans för nödvändiga behanden lingsátgärder. Detta förutsätter naturligtvis också korrekt information nödvändigheten att på bästa möjliga sätt ta hand om det om av avfall som inte kan undvikas.

2 BEGREPPET

MILJÖFARLIGT AVFALL

Frågor om terminologi och klassificering kommer att tas upp mera ingående i avsnitt 6. Den grundläggande frågan om vad som skall betraktas som avfall tas emellertid redan här. Den berör själva upp begreppet miljöfarligt avfall utgångspunkten för hela utrednings- arbetet. Frågan har aktualiserats domar i regeringsrätten av RÅ 19765 och i HD dom 1991, mål nr B 79788. Innebörden i de båda domarna är att restprodukter för innehavaren som representerar ett värde och som i de aktuella fallen avsetts bli vidarebe- fordrade till återvinning inte kan definieras avfall med - som därmed följande krav på särskild behandling i transportledet enligt renhållningslagen. I regeringsrättens utslag, till vilket HD hänvisar, utvecklades diskussionen om avfallsbegreppet följande sättz

Avfall är sådana rester eller efter mänsklig aktivitet olika av av slag som ägaren funnit onyttiga för honom och varifrån han därför vill befria sig. Ett föremål är sålunda icke i sig avfall utan blir avfall först genom en viljeakt något slag ägaren av av eller besittningshavaren.

Det som har utlöst dessa ställningstaganden är frågan vidden om av det kommunala transportansvarets tillämplighet. En vidare konsekvens av domarna blir emellertid att det kan ifrågasättas om restprodukter som går till återvinning och representerar värde över ett

En ingående analys av frågan finns i Staffan Westerlunds skrift Avfallsbegreppet i svensk rätt stencil 1987.

huvud taget täcks avsikten måste bedömas ha varit och - som regelmässigt uppfattas regleringen av hanteringen av vara - av MFA. Närmast till hands ligger de paralleller som kan dras med regleringen MFA. Enligt Baselkonventionen, som av export av Sverige har ratificerat, skall sådan export begränsas och i varje fall ske på ett kontrollerat sätt. Eftersom mycket av de restprodukter exporteras eller för vilka exporttillstånd söks går till återvinsom ning och ett värde Sverige inte som en följd representerar synes redovisade domar ha erforderliga regler för att leva upp av ovan till sina förpliktelser enligt konventionen. Inom OECD har nyligen antagits överenskommelse om gränsöverskridande transporter en med återvinningsbart avfall, vilken kan ses som en uppföljning av Baselkonventionen. Vidare måste emellertid mera generellt ställa frågan hur man tillämpligt det nuvarande regelverket är med hänsyn till de genom ovannämnda domar fastlagda definitionerna. Det måste t.ex. ifrågasättas det är riktigt att tillstånd enligt 12 § förordom som nu ge ningen miljöfarligt avfall till verksamheter som i stor utsträckom återvinning och alltså inte sysslar med avfall i ning handlar om strikt juridisk mening Innehållet i gällande avfallsbegrepp kan variera med tiden. Det är avfall ett år är det kanske inte nästa. som Grunden för hela den särskilda regleringen av MFA blir osäker. Det bör också understrykas att i praktiken både vid faktiska inom Sverige med aktuell bakgrund och vid export, transporter nu hänvisningen till återvinning i flera fall har visat sig vara en täckmantel för dålig eller utebliven MFA-hantering. Det uppkomna problemet har sin grund i svårigheten att objektivt och legalt definiera begreppet avfall. Diskussion om att göra detta har aktualiserats vid flera tillfällen, senast i anslutning till statsmakternas ställningstaganden i avfallsfrågor år 1990 prop. 198990l00 Bil. 16, sid. 36; JoU 16, sid. 27. Dessa överväganden har lett fram till att någon sådan definition inte har bedömts möjlig eller lämplig.

Eftersom miljöfarligt avfall MFA är ett mera välavgränsat och specificerat begrepp än avfall synes det vara en framkomlig väg att försöka lösa definitionsfrågan separat för MFA på ett sådant sätt att regleringen kommer att avse hanteringen av alla slag av miljöfarliga restprodukter. Det bör understrykas att vad som nu har sagts inte innebär något ställningstagande mot återanvändning och återvinning. Inom det regelsystem som här förutsätts gälla för alla miljöfarliga restprodukter skall givetvis de samlade riktlinjerna för avfallspolitiken gälla och återbruk eftersträvas om inte miljöskäl talar däremot. Det anförda innebär inte heller något ställningstagande när det gäller restprodukternas värde och ersättning vid t.ex. återvinning. Dessa frågor bör inom det antydda regelsystemet kunna hanteras i vanlig ordning. Utformningen av nya regler i nu aktuellt hänseende försvåras av den oklarhet som råder på det internationella området, främst vad gäller EGs synsätt och reglering. Till den ovan angivna inriktningen vidgad avfallsdefinimot en tion ansluter definitionerna i Baselkonventionen. Likalydande definitioner har präglat OECDs och hittills EGs arbete. Basel- - konventionens definition har följande lydelse i den engelska texten och i svensk översättning

Wastes are substances objects which disposed of or are or are intended to be disposed of or are required to be disposed of by the provisions of national law;

Avfall är ämnen eller föremål som slutligt omhändertas, som är avsedda för slutligt omhändertagande eller som skall bli föremål för slutligt omhändertagande enligt bestämmelser i nationell lag.

I denna definition understryks mera markerat än vad hittills som gjorts i svenska definitioner möjligheten av att genom lag eller

föreskrifter grundade lag föreskriva att ämnen eller föremål skall avfall. uppfattas som Inom EG bryts emellertid den inriktning som återspeglas i definitionerna mot synsättet att betrakta avfall som en vara, ovan fria flöde över gränserna inte får begränsas. Ett aktuellt fall, vars gäller import till Belgien, prövas för närvarande i EG-domsom stolen. Vad EGs slutliga ställningstagande i frågan blir är omöjligt

att nu säga. Mot bakgrund vad har sagts bör ett fördjupat av som nu utredningsarbete inledas med sikte att få fram ett svenskt regelså utformat att det gäller för all behandling av miljöfarliga system restprodukter inklusive återanvändning och återvinning. Därvid i första hand tvâ lagtekniska lösningar kunna komma i fråga. synes Den möjligheten skulle att i förordningen 1985841 ena vara miljöfarligt avfall lägga in inledande paragraf. I denna skulle om en att med miljöfarligt avfall skall avses vissa specificerade anges restprodukter har uppstått vid hanteringen av kemiska subsom Specificeringen skulle ske med hänvisning till de stanser m.m. avfallskategorier förtecknas i förordningen, varvid förtecksom ningen bör läggas i en bilaga till förordningen. Det andra alternativ bör prövas är möjligheten att i lagen som 1985426 kemiska produkter LKP reglera flöden av material om och substanser med särskild sammansättning eller speciella egenskapå sådant sätt att specifik reglering av avfallsledet blir per ett en överflödig och ett särskiljande olika slag av restprodukter blir av ointressant. i utredningsarbetet bör naturligtvis ske med Det fortsatta beaktande den internationella utvecklingen på området, främst av

Det kan intresse att här jämföra med den danska versionen vara av EGs direktiv 75442 definierar avfall som ethvert stof eller av som genstand, hører under en af kategorierne i bilag og som som indehaveren skiller sig af med eller agter eller er forpligtet kurs. här til at skille sig af med.

inom EG och OECD samt i anslutning till Baselkonventionen. Det bör också beaktas att Naturvårdsverket fortsätter att överväga frågan om en mer generell avfallsdefmition. Det kan hävdas att man med nu angivna utgångspunkter borde undvika att använda begreppet avfall och gå över till beteckningen restprodukter. Detta ligger knappast i linje med normalt språkbruk. Utredningen har därför valt att bibehålla de vedertagna begreppen avfall och MFA.

3 AVFALLSMINIMERING,

MFA-FRÅGOR I TILLSTÄNDSPROVNING

M.M.

l Inledning

Från avsnitt 4 och framåt tar utredningen problem, upp ansvarsfrågor och förslag till åtgärder beträffande det MFA som redan har uppkommit eller kommer att uppstå. De överväganden redovisom sas där sker i huvudsak med anknytning till renhållningslagstiftningen eller förordningen om MFA. Dessa regelverk blir emellertid relevanta först då avfallet finns, och behovet av avfallshantering har uppstått. Reglerna och organisationen för avfallssystemet kan inte primärt täcka respektive för material i tidigare ta ansvar processens skeden utan endast vad som har passerat in i avfallsledet. Förebyggande åtgärder, insatser för att begränsa avfallets mängd och farlighet och för att i tidiga skeden påverka avfallsflöden och hantering tar sin utgångspunkt i det regelverk lagar, förordningar, koncessioner, ekonomiska styrmedel, föreskrifter och tillstånd och den organisation och tillsyn som har ansvaret för produktionsprocessens skeden fram till avfallsledet. Med ett grundläggande stöd i främst LKP och ML bör styras så att processen man har kontroll över flöden av miljöfarliga ämnen, att deras användning minimeras och att klara regler för deras hantering anges och omhändertagande. Restprodukter som, om de lämnar ett arbetsställe, skulle betraktas som MFA, kan få behandlas internt i anslutning till den verksamhet där de har uppstått. Behandlingen av sådant internt MFA regleras i den process som styrs LKP och ML. Detta av

utesluter naturligtvis inte att regelsystemet för externt avfall och den kunskap finns och fortsätter att byggas upp inom som som avfallsledet vägledning såväl i arbetet med avfallsminimekan ge ring vid den interna avfallshanteringen samt i tillsynen av som denna. Några kommentarer till detta görs i avsnitt 3.4. God kunskap om avfall som behandlas företagsinternt är naturligtvis angelägen. En förbättrad redovisning av dessa avfallsmängder och deras sammansättning bör kunna ges med stöd av den kommunala avfallsplaneringen. I detta avsnitt behandlas den grundläggande frågan hur förutsättningarna kan förbättras för att avfallet skall begränsas och göras mindre farligt. Vidare diskuteras behovet av att regler för hantering MFA i större utsträckning än redan vid tillståndsgivav nu anges ningen för t.ex. en industriell verksamhet. Detta förutsätter som närmare utvecklas i avsnitt 3.2 ändrad inriktning av och inen tensitet i arbetet med tillståndsgivning, föreskrifter m.m. enligt LKP och ML.

3.2 Tillstândsprövning enligt ML m.m.

Miljölagstiftningen och dess tillämpning bör enligt vad som sagts i avsnitt 3.1 dels medverka till begränsning av avfallet, dels lägga en grunden för bästa möjliga hantering av det miljöfarliga avfall som ändå uppstår. Man måste identifiera miljöfarliga kemikalier m.m. upphov till MFA och i första hand försöka undvika att de som ger utnyttjas. I andra hand måste utformas så att de miljöprocesserna farliga ämnena är under kontroll, hålls separata eller kan separeras och koncentreras till så små flöden som möjligt. Arbetet med att minimera uppkomsten av avfall och begränsa dess skadlighet bedrivs på bred front. Aktörer är bl.a. berörda industrier och andra verksamheter, FoU-institutioner, organ inom avfallshanteringen, miljöorganisationer osv. Från statens sida bedrivs verksamheten med stöd av främst lagen om kemiska pro-

dukter LKP och miljöskyddslagen ML och med kemikalieinspektionen KemI och Naturvårdsverket SNV viktigaste myndigsom heter. För de mest miljöstörande ämnena har avvecklingsstrategier utarbetats. Detta arbete vidgas successivt till ämnesgrupper. nya Avgörande för att avfallsmängderna från industriella och andra processer kraftigt skall minska och så långt möjligt bringas helt att upphöra är att företagen själva inriktar verksamheten mot ren produktionsteknik, slutna bedömning materialbalanser processer, av osv. Men en förutsättning är också att samhällets regelsystem, ekonomiska styrmedel, tillståndsgivning och tillsyn har inriktningen att dessa mål skall nås. Den produktionsprocess som prövas och de produkter den som resulterar i måste ställas mot konsekvenserna i avfallsledet, varvid alla relevanta aspekter på avfallsfrågan måste beaktas, inte bara de lokala konsekvenserna t.ex. deponering restprodukter. av en av Regelverk och tillämpning bör så utformade de medverkar vara att till att den miljöpolitiska inriktningen långsiktigt mot en bärkraftig utveckling och de avfallspolitiska målen, redovisats i avsnitt som uppnås. Det innebär att, utöver ML, främst reglerna i LKP bör återspeglas i prövningsförfarandet. Att i föreskrifter och vid tillståndsprövning aktivt än mer nu lägga grunden för en korrekt avfallshantering förbättrar förutsättningarna för en renodling producentansvaret för MFA

av se

kapitel 8. Föreskrifter och tillstånd bör i sin tur stödjas av en förbättrad klassificering med koppling till riktlinjer för hanteringen enligt vad som anförs i kapitel Avfallsaspekten måste tillmätas vikt vid prövningen samma enligt ML som utsläppen till luft och Villkor bör kunna vatten. anges för hur restprodukter skall hanteras, t.ex. förbehandlas för ett bra externt omhändertagande. Villkor bör också kunna ges för i vilka mängder och för vilken tid restprodukter får lagras inom ett industriområde eller på vilket sätt de skall hand. Detta ligger tas om i linje med det synsätt som angetts i kapitel I princip bör villkor för verksamhet som en som ger upphov till

MFA gälla att ett från miljösynpunkt godtagbart omhändertagande avfallet skall redovisas vid tillståndsprövningen. Detta bör gälla av för såväl processavfall produkter. Motsvarande bör gälla vid som företag följer generella miljöföreskrifter. Olika tekniska system som för registrering och ADB-mässig redovisning av avfallets väg kan tänkas stöd för ett sådant förfarande och dess uppföljning. som Enligt de bedömningar som MFA-utredningen har kunnat göra motsvarar dagens situation inte de angivna önskemålen. Avfallsnu frågorna tillmäts vikt utsläppen till luft och inte samma som vatten. De bedömningar görs när det gäller avfallet är snävt knutna till som lokala konsekvenser. Prövningen utnyttjas inte som ett instrument för att genomdriva den i LKP fastlagda substitutionsprincipen. Från flera håll har hävdats att miljölagstiftningen är ett för svagt instrument eller tillämpas för passivt när det gäller att begränsa produktionen avfall. Möjligheterna att ge föreskrifter av hantering restprodukter anses också otillräckliga. Ett starkare om av stöd för ett agerande beträffande avfall bedöms finnas i LKP. I båda avseendena är utformningen av myndigheternas tillämpningsregler viktig, och dessa regler borde eventuellt kunna utvecklas. MFA-utredningen har i första hand övervägt att föreslå att miljöskyddskommittén närmare skulle bedöma behovet av lagstiftningsâtgärder för att lösa de angivna problemen och förbereda nu därav föranledda åtgärder. Miljöskyddskommitténs arbete syftar till samordning bl.a. ML, LKP och renhållningslagen RL i en en av samlad miljöbalk. Utredningens överväganden främst kring de grundläggande ansvarsfrågorna i MFA-hanteringen jfr. kapitel 8 har emellertid utmynnat i bedömningen att ändringarna i ML behöver göras så möjligt och inte läggas i miljöskyddskommitténs snart som omfattande arbete, kan beräknas leda till en ny lagstiftning som träder i kraft tidigast år 1995 med risk för ytterligare tidsutsom dräkt på grund av lagstiftningsarbetets omfattning. MFA-utredningen har därför föreslagit att lagstiftningsåtgärder i den aktuella frågan förbereds på ett mera omedelbart sätt än vad nu

ett förarbete i miljöskyddskommittén skulle innebära. Detta kan ske antingen genom ett fortsatt arbete inom MFA-utredningen eller i annan form som regeringen finner lämplig. Det fortsatta utredningsarbetet bör naturligtvis ske i nära kontakt med miljöskyddskommittén. Den roll som ett utvecklat system med miljökonsekvensbeskrivningar och miljörapporter kan komma att spela, bör närmare belysas i detta fortsatta utredningsarbete. Arbete med materialbalanser och livscykelanalyser kommer också att ha betydelse för strävandena till avfallsbegränsning och bättre hantering. Om avfallsfrågorna behandlas på angivet sätt med anknytnu ning till miljöskyddskommitténs arbete kommer också frågor om tillsyn och omprövning tillstånd av att kunna belysas i ett vidare sammanhang. Båda dessa frågor har avgörande betydelse för en effektivisering av MFA-hanteringen. Vad gäller behovet av omprövning av gällande tillstånd enligt ML kan följande kommentarer göras. Gällande äldre tillstånd, där tillräcklig reglering avfallsav frågorna ofta saknas, är ett stort problem. En stor del av det miljöfarliga avfallet kommer att uppstå vid redan befintliga anläggningar med tillstånd från en prövning där avfallsfrågorna inte behandlats på nu avsett sätt. Om det synsätt på avfallsfrågorna nya vid tillståndsgivning m.m. enligt miljölagstiftningen skisserats som i det föregående snabbt skall bli verkningsfullt krävs ett genomslag också vid företag med gällande tillstånd. Alla berörda produktionsenheter borde därför så m.m. snart som möjligt genomgå en ny prövning, varigenom bl.a. säkrare en grund skulle läggas för ett renodlat producentansvar för omhändertagandet av MFA. Detta är tids- och resurskrävande och bedöms ha svagt stöd i gällande lagstiftning. Miljöskyddskommittén överväger förslag om särskilda föreskrifter generell karaktär av som skulle komplettera gällande tillståndsbeslut med skärpta eller särskilda villkor om skäl till detta skulle föreligga med utgångspunkt i omprövningsreglerna. Ett fullföljande detta förslag skulle underav

lätta lösning det nu aktuella problemet. en av I detta sammanhang bör vidare uppmärksammas det uppdrag Naturvårdsverket har att upprätta och genomföra ett program för att över och skärpa villkoren för utsläpp från industrier, kommunala se reningsverk och energianläggningar. Programmet skall genomföras under en IO-ârsperiod. Det bör enligt MFA-utredningens mening klarare än som skett avfallsfrâgorna vid programmets genomförande skall markeras att beaktas på ett sätt är likartat med utsläppen till luft och vatten. som Stora och kända avfallsproblem bör utgöra prioriteringsgrund vid val tidsföljd för genomförandet. Den inledda processen bör ge av verket möjlighet fullfölja sina uttalade intentioner att industrins att produktion avfall och behandling avfall skall bli föremål för av av granskning i samband med tillståndsprövning enligt noggrannare miljöskyddslagen. Detta innebär bl.a. att industrins ansvar för produkterna från vaggan till graven skall befástas och att produkternas avfallsegenskaper skall lyftas fram tydligare.

3.3 Konsekvenser för mängden MFA m.m.

När det gäller den framtida mängden MFA finns moment i den nu skisserade utvecklingen verkar i olika riktningar. Huvudsyftet som prövningsprocess, avvecklingsplaner för kemikamed en effektivare lier MFA-flödet skall minskas och helst helt upphöra. etc. är att Den grundläggande tendensen i utvecklingen av mängden processavfall kan bedömas bli minskande. Avgörande för i vilken utsträckning och i vilket tidsperspektiv reduktionen kommer till stånd blir kraften i insatserna från näringslivet och samhället

gemensamt. I motsatt riktning talar att den beskrivna utvecklingen kommer leda till ett bättre flödet farliga ämnen och proatt grepp om av dukter och klarare urskiljning strömmarna över till avfallsen av ledet. Ökad kunskap och bättre grepp om verksamheten samt

vidgad insyn också genom den kommunala avfallsplaneringen och företagens uppgiftsskyldighet till kommunen bör leda till att ökad mängd MFA kommer till behandlingsföretagen. MFA torde i större utsträckning än hittills komma att definieras fram i anslutning till att villkoren fastställs för t.ex. en viss produktion. För ökade volymer talar också att ökade insatser för att begränsa utsläppen till vatten och luft, om än i begränsad utsträckning, kommer att medföra nya mängder av slam och ñlterrester. De nu antydda tendenserna till ökande MFA-mängder torde komma att gälla mera begränsade kvantiteter än den förutsedda grundläggande minskningen av MFA-produktionen och komma till uttryck endast under en övergångstid. Prognosaspekterna tas upp mera ingående i kapitel

3.4 Internt avfall

Liksom nu torde en utvecklad prövning enligt ML komma att m.m. leda till att vissa restprodukter lämpligen bör hand i tas om anslutning till den verksamhet där de har uppstått. På sådan intern behandling bör då ställas lika stränga krav när motsvarande som materia hanteras externt i avfallsledet. De klassiñceringsregler, ansvarsregler för deponier osv. som gäller enligt MFA-regleringen bör tillämpas analogt för den interna behandlingen. För deponier måste t.ex. ställas krav på mycket långsiktiga ansvarstaganden, vilket förutsätter ingående överväganden innan tillstånd lämnas till företagsinterna deponier jfr. avsnitt 8.9. Sådana krav torde i sin tur ytterligare öka det i avsnitt 3.3. beskrivna trycket på överföring från intern till hantering. Å extern andra sidan kan möjligen de tendenser till mera selektiv och småskalig MFA-hantering som diskuteras i kapitel 7 i vissa fall tala för en fortsatt eller utökad intern avfallshantering.

4 MÄNGDER, FLÖDEN,

SAMMANSATTNING

4. l Inledning

Det är en av utredningens uppgifter att klarlägga mängderna av MFA i samhället, avfallsflödena och hur avfallet är sammansatt, vilka förändringar som pågår och kan förväntas. Utredningen har uppdragit åt en särskild arbetsgrupp att ta fram tillgängligt kunskapsunderlag i dessa frågor. Arbetsgruppens sammansättning, svårigheterna i kartläggningen m.m. samt resultaten av arbetet redovisas närmare i bilaga De viktigaste resultaten och slutsatserna sammanfattas i det följande. Trots att gruppen har varit sammansatt av experter från några av de mest centrala instanserna i MFA-hanteringen har det inte varit möjligt att göra någon heltäckande kartläggning av MFAflödena i Sverige, än mindre ge någon säker bild av utvecklingstendenserna. Det råder alltså stor oklarhet beträffande MFA-mängderna. Ett skäl till detta är att det saknas tillräckligt klara definitioner och klassiñceringsregler. Så länge denna grundläggande fråga inte är löst går det knappast att göra några säkra bedömningar. De adminstrativa möjligheterna till uppföljning av mängder och flöden måste också förbättras. Osäkerheten hänger emellertid också samman med den bristande jämförbarheten av volymer i olika led på grund den av successiva koncentrationen av de miljöfarliga komponenterna, t.ex. genom reduktion av vattenhalten. Jämförbarheten mellan åren förrycks ofta av att relativt stora engångsposter uppstår. Utredningen har inte bedömt det lämpligt att göra egna fördjupade studier. Sådana studier skulle ha inneburit dubblering en av

den samtidigt pågående första omgången den kommunala av avfallsplaneringen förhoppningsvis i viss utsträckning skall - som undanröja den rådande osäkerheten. Någon slutlig bedömning av avfallsplaneringen har ännu inte kunnat göras. Om det visar sig att inte i tillräcklig omfattning förbättrar kunskapsläget, bör krav den ställas på förändrad inriktning i kombination med fören som bättrad klassificering leder till godtagbart resultat. -

4.2 Utveckling och nuläge

De mängder kan bestämmas med någorlunda god säkerhet är som behandlas vid SAKAB och vid andra företag som har vad som

tillstånd behandla MFA dessa mängder framgår av

särskilda att följande tabell samt vad går på export med SNVs tillstånd. - som

Inom Sverige behandlade aigfallsmängder ton 1990

mottog 10 000 ton oljeavfall, för behandling.

Övriga företag, vilka har särskilt regeringstillstånd from.

1992 tillstånd från SNV, behandlade ca 99 000 ton avfall, utöver oljeavfall, under 1990. Häri ingår 86 500 ton tungmetallavfall 76 %, 50 000 utgör blybatterier och 25 000 ton ca varav ton metallstoft. företag behandlar avfall enligt § 17 FMFA anmälde till De som 9 000 avfall, utöver oljeavfall, behandlats länsstyrelserna att ca ton

1990. Även här dominerar tungmetallavfallet, som utgjorde 73 %. Mer än 50 % utgjordes av ett enda avfallsslag, zinkhaltigt stålverksstoff. Den totala behandlade mängden brutto oljeavfall, inklusive ovan redovisade poster uppgick enligt särskild undersökning, en som närmare redovisas i bilagan, till 140 000 ton. Denna beräkning bedöms vara den säkraste beträffande oljeavfallet och används i sammanräkningen nedan. Ett drygt 30-tal företag innehade eller erhöll tillstånd att exportera sammanlagt ca 47 000 ton avfall härvid bortses från stor en engångspost av oljeslop 60 000 ton för slutligt omhändertaom ca gande utomlands. Den faktiska exporten beräknades uppgå till 60 % av den tillständsgivna, dvs. till omkring 28 000 ton. De behandlade och exporterade mängderna uppgick alltså sammantaget till ca 310 000 ton under 1990. Häri ingår, enligt det synsätt som anlagts i kapitel inte de mängder återvanns eller som behandlades internt i de företag där avfallet uppstod. Däremot ingår en viss mängd, uppskattningsvis 20 000-30 000 ton, importerat

avfall se vidare avsnitt 4.3.

Det är mycket vanskligt att jämföra detta material med de undersökningar som gjordes år 1980. Den totala volymen behandlat MFA beräknades då till 500 000 ton. Härav bedömdes 180 000 ton bli omhändertaget internt vid de företag där det uppstod. Vad gäller

det externt behandlade avfallet var mängderna vid SAKAB se

nedan i samma storleksordning 1980 och 1990. Däremot har en förskjutning skett från § 17-företagen till § IZ-företagen. För de förstnämnda redovisades betydligt större mängder, 66 000 ton, år 1980. Emellertid måste den bristande jämförbarheten och möjligheten för påverkan av t.ex. speciella engångsposter uppmärksammas. Någon heltäckande beskrivning av utvecklingen över tiden har arbetsgruppen alltså inte kunnat få fram. Vissa indikationer finns dock i materialet. Till SAKAB ökade inflödet under perioden 1986-1989 från 29 156 ton till 48 041 ton. Mängden har därefter

kontinuerligt till 39 595 ton år 1991. Prognosen för 1992 sjunkit viss ökad import. Även andra delar ligger på 37 700 ton, vari ingår material tyder på minskande volymer fr.0.m. 1990. av gruppens

4.3 Export och import

framgått lämnade SNV 1990 exporttillstånd för Som har ovan 866 MFA. Av detta beräknas omkring 60 % ha utnyttjats, 46 ton 28 000 Av redovisning framgår att den dvs. omkring ton. gruppens exporttillstånd lämnats har ökat från 30 571 ton mängd för vilken

år 1988 till 46 866 ton år 1990. Ökningen utgörs helt av tung-

metallhaltigt avfall. import till Sverige lämnar SNV som närmare framgår av För till årlig volym omkring 105 000 ton. bilaga 1 tillstånd en av - Tillståndsvolymen har varit i stort sett oförändrad under de senaste domineras två huvudgrupper, oljehaltiga fem åren. Tillstånden av metallhaltigt avfall främst stoft från järn- och restprodukter samt blybatterier och stoft och slam med oljeinnehâll. stålindustri samt det gäller exporten är uppföljningen bristfällig och Liksom när den faktiska importmängden dålig. En stor del av kunskaper om tycks inte utnyttjas. En bedömning är att 20-30 % av tillstånden och importvolymen då skulle tillståndsmängderna importeras att 000-30 000 år. Huvuddelen dessa mängder uppgå till 20 ton per av avsnitt 4.2 redovisade behandlade mängden MFA. ingår i den i anslutning till denna redovisning kan följande kommentarer I bakgrund till prognosdiskussionen nedan. Export och göras som Baselkonventionens och OECDs import kommer att styras av EES-avtalet träder i kraft, EGs regelverk på regler och, när av har framgått kapitel 2 är det för närvarande avfallsområdet. Som av samlade innebörden dessa regelsystem kommer oklart vad den av kapitel 13 och 14. I avvaktan ökad klarhet på att bli. Se också punkt kan vissa principiella utgångspunkter diskuteras. denna

En princip bör vara att varje land i rimlig utsträckning skall vara självförsörjande när det gäller MFA-behandling. Samtidigt finns det skäl för att avfallstransporterna reduceras genom att avfallet behandlas i närmaste anläggning förfogar över bästa som teknik. MFA-behandlingen går, utvecklas i kapitel mot som en mera selektiv och mångsidig hantering. En viss internationell specialisering t.ex. när det gäller behandling saknar tillräckligt under- - som lag på nationell nivå bör vara ett naturligt led i denna utveckling. - Ett nordiskt samarbete med denna inriktning ter sig lämpligt. Det planerade samarbetet mellan Norge och Sverige grundas på detta synsätt, till vilket riksdagen har anslutit sig 199192JoU 3. Förutsättningen är naturligtvis att samarbetet och specialiseringen leder till ett från miljösynpunkt lika bra och helst bättre resultat än nationella insatser Förutsatt att kontrollmekanismerna fungerar bör alltså inte man av principiella skäl eller för att export kan belastad tidi- - vara av gare bristfälliga tillämpningar avstå från ett internationellt - samarbete i MFA-behandlingen. Vad gäller kvantiteter finns ingen anledning såvida inte EGs regler grund för - m.m. ger en annan utveckling att förvänta sig några större förskjutningar i rådande relationer mellan export eller import. En särskild reglering av export och import krävs även i fortsättningen, vilket också Baselkonventionen förutsätter. Den bör i princip ske i samma former med beslut SNV, även som nu av om regleringen förts över i en särskild författning. Den svenska lagstiftningen bör, framgått kapitel så utformad den som av vara att täcker alla gränsöverskridande transporter, dvs. även MFA går som till återvinning. Vid t.ex. mera etablerade och kontinuerliga trans-

3 En utredning om nordisk samverkan vid återanvändning och behandling av MFA har nyligen redovisats MIFAS på uppdrag av av en arbetsgrupp inom Nordiska Ministerrådet.

till specialiserad behandling bör någon form av ramtillstånd porter kunna övervägas.

4.4 Ytterligare mängder. Felaktig hantering

Arbetsgruppen har på olika sätt försökt bedöma hur stora mängder utöver vad sker enligt avsnitt 4.2, borde behandlas på som, som motsvarande sätt. Om denna mängd kunde bestämmas skulle man ha relativt god bild dagens MFA-mängd. en av Den särskilda studien angående oljeavfall pekar på en osäkerhet hur cirka 40 000 ton oljeavfall år behandlas. Arbetsgruppen om per har översiktligt identifierat omkring hälften av denna volym oljeoch bränslefilter tillförs vanligt avfall, smörjoljor och andra som oljerester utnyttjas eldningsolja samt oljehaltiga vatten, som som behandlas mycket olika i skilda delar landet och i många som av fall läggs på deponi. En genomgång övriga avfallsgrupper lösningsmedel och av vissa alkaliska bad blandas i oljeavfallet, fárgavfall m.m. som i som del fall tillåts bli lokalt deponerade, tungmetallhaltiga vatten som en processavloppsvatten etc. utmynnar i bedömningen accepteras som det rör sig relativt begränsade mängder som hanteras på att om felaktigt sätt. En detaljerad studie i fyra kommuner i nordvästra Storstockholm har visat att mellan 0,7 och 3,0 % av det miljöfarliga avfallet från företag saknade korrekt hantering. De som hanterar sitt avfall felaktigt sätt är i regel mindre företag, t.ex. verkstadsföretag låter skäremulsioner ut med avloppsvattsom net. Undersökningar hos VAFAB och Ragn-Sells av innehållet i containers med industriavfall har resulterat i ett MFA-innehåll av storleksordningen 0,2-0,4 %. Undersökningar inom Stockholmsindustriavfall från olika anläggningar har resulterat i en regionen av

redovisning av en inblandning av MFA storleksordningen av 0,01 %. En viss mängd MFA faller alltså utanför de relativt väl kända flödena, men denna mängd är sannolikt mindre än vad framgår som av kartläggningen för tio år sedan. Sammanfattningsvis rör det sig om 40 000 oljeavfall per år enligt beskrivningen Inom övriga ovan. avfallsgrupper enligt gällande förordning inklusive SNVs - nu vägledande förteckning för MFA torde mängden MFA utanför de kontrollerade flödena uppgå till 10 000-20 000 ton. Det är naturligtvis en grundläggande huvuduppgift att åstadkomma ett system där dessa strömmar fångas in. Det bör också poängteras, att vad som nu har redovisats inte får tolkas att all som hantering och behandling vad gäller de någorlunda väl kända flödena är utan brister jfr. bl.a. kap. 7.

4.5 Prognos

Prognoser är ett väsentligt underlag för al] diskussion framtida om MFA-hantering. Mot bakgrund de kunskapsbrister utgångsav om läget som redovisats i det föregående blir särskilt prognoserna vanskliga inom detta område. Vi befinner oss vidare i en period av omställning, då det är svårt att någon ledning från aktuella trender. Prognoserna har svängt mycket kraftigt inom loppet av ett par år, från förväntningar kraftig ökning MFA-mängden om en av med behov av ett SAKAB II till markant minskande trend, en kombinerad med osäkerhet konjunktureffektens omfattning. om

En konstruktiv ansats skulle kunna försöka bedöma hur

vara att totalmängderna år 1990 fördelar sig på de två huvudkategorierna processavfall resp. MFA i varor och produkter jfr. avsnitt 1.2 och hur dessa två huvudgrupper kan komma att utvecklas. Något statistiskt underlag för en sådan analys finns inte. Avgörande för volymbedömningarna under de närmaste åren torde emellertid bli processavfallets utveckling.

Beträffande processavfallet gäller att avfallet så långt och så

snabbt möjligt skall minimeras. Åtgärder som kommer att

som verka i den riktningen har behandlats i kapitel Som redan framhållits blir framgången i minimeringsarbetet beroende av kraften i näringslivets och samhällets insatser. En allmän bedömning i anslutning till de senaste årens utveckling är att övergång till renare inom industrin bidrar till de minskade avfallsmängteknik m.m. derna. Det sker också övergång, t.ex. inom fárgbranschen, från en tillverkning medför uppkomst MFA till import av produksom av ter. Lågkonjunkturens inverkan är svår att bedöma och kvantifiera. Exempel redovisas relativt frekvent på att ofta ganska enkla insatser kan leda till teknik, utbyte råvaror eller ändrade renare av med minskad MFA-produktion följd. Förändringarna processer som är ofta positiva även för arbetsmiljön och ekonomiskt gynnsamma. Det bör föreligga stor potential för sådana ändringar. en Prognosen för tlödesutvecklingen blir alltså beroende av de insatta åtgärdernas effekt. Allt annat än betydande avfallsminsken ning måste betraktas ett miljöpolitiskt misslyckande. Målet för som naturvårdsverkets i avsnitt 3.2 nämnda omprövningsuppdrag är att utsläppen till luft och vatten år 2000 skall vara nere på nivåer som

varken skadar miljön eller påverkar människors hälsa. Om detta

mål appliceras på MFA-utvecklingen skulle det innebära att MFAflödet från fortlöpande industriprocesser och andra verksamheter borde närma sig noll vid sekelskiftet. Att utvecklingen skulle bli så är emellertid sannolikt alltför optimistisk bedömning. gynnsam en Vissa mängder miljöfarligt avfall kan, som tidigare nämnts, inte undvikas i ett industrisamhälle. Ett intensifierat förebyggande arbete och en ökad uppmärksamhet på avfallsbehandlingen vid tillämpning av kemikalie- och miljöskyddslagstiftningen kommer framgått kapitel 3 att - som av åtminstone övergângsvis verka också i motsatt riktning, dvs. mot ökade MFA-mängder. Ökade kunskaper leder till identifiering av MFA-typer. Utvecklingen kommer också att leda till ett bättre nya flödet farliga ämnen och produkter och en klarare grepp om av

urskiljning strömmarna över till avfallsledet. Ökad kunskap och av bättre grepp om verksamheten samt vidgad insyn och skärpta regler för intern avfallshantering bör leda till att mängden MFA som skiljs ut för hantering ökar. För ökade volymer talar också att ökade insatser för att begränsa utsläppen till vatten och luft, t.ex. enligt det ovan nämnda omprövningsuppdraget, kommer att medföra nya mängder av slam och filterrester. Rimligen borde dock denna temporära volymökning bli kvantitativt mindre än den grundläggande och långsiktiga avfallsreduktionen. Kategorin MFA i varor och produkter och dess förväntade utveckling beskrivs mera ingående i avsnitt 4.6.3, främst med tanke på de insamlings- och hanteringsproblem den inrymmer. Den utveckling som förutses innebär emellertid också att ökande mäng-

der MFA kommer att tillföras behandlingssystemet; Även denna

om ökning blir snabb och kraftig i förhållande till utgångsläget, kommer den volymmässigt att bli mindre avgörande än utvecklingen av processavfallet i varje fall under den tidigare delen av l990-talet. Utvecklingen när det gäller varor och produkter kommer att leda till att en stor och ökande bulkmängd skall hanteras, även om de miljöfarliga komponenterna är av begränsad volym. Exempel på detta är kyl- och frysenheter med freon. Utformning åtgärder, av investeringsbehov osv. kommer att påverkas av detta. Volymen i båda kategorierna kan komma att påverkas de av nya klassificeringsregler som SNV förbereder jfr. kap. 6. Enligt de preliminära bedömningar som har kunnat göras blir förändringen vad det gäller MFA av dagens typ inte så stor, men den tillkommande volymen av gråzonsavfall, jordmassor osv. kan bli omfattande och ställa krav på särskild behandlings- och deponeringskapacitet. Sammanfattningsvis skall den minskning som kan förutses inom processavfallet ställas mot

l En korrigering för konjunkturutvecklingen

2 De tendenser till ökning som följer med en skärpning av lagstiftning och prövningsförfarande 3 En bättre hantering de mängder som inte nu hanteras på ett av tillfredsställande sätt jfr. 4.4

4 Ökningen p.g.a. ny klassificering

5 Ökningen av MFA från varor och produkter

6 Ett Ökande behov av att ta hand om förorenad jord m.m.

Punkterna 1-4 leder till förhållandevis tidsbegränsade förändringar medan ökningen enligt punkterna 5-6 kan väntas fortgå under lång tid. Utredningen har på nu angivna grunder dragit följande slutsat- Det kommer inte att bli någon dramatisk utveckling när det ser gäller förändringen den totala mängden MFA under de närmaste av åren. Det blir troligen viss uppgång när konjunkturen vänder. en Därefter bör följa successiv nedgång på längre sikt. en Man kan också formulera sig så att det viktigaste för MFAutredningen är att bedöma det är sannolikt med en påtaglig om volymökning under t.ex. hela 1990-talet. Så skulle enligt ovanstående slutsats inte fallet. Ett undantag härifrån torde bli vissa vara gråzonsavfall, främst förorenade jordar. Som jämförelse kan nämnas att man i Danmark, som har ett bättre statistik- och prognosunderlag, räknar med att de till Kommunekemi tillförda mängderna till år 2000 kommer att falla till 60 % av dagens nivå.

4.6 Sammansättningen MFA

av

4.6.1 Ny struktur krav - nya

Nya MFA identifieras eller uppstår fortlöpande, ibland med krav på nya hanterings- eller behandlingsresurser. En förskjutning av

problemens tyngdpunkt sker från storindustriella är

processer, som relativt lätta att hålla under kontroll, till problem som är knutna till småindustrier och andra mindre företag samt till varor och produkter som vid kassering ger upphov till MFA. Denna förskjutning ger successivt en ny struktur MFA-frâgorna. Frågor om insamling, separering och urskiljande av MFA, förbehandling, mellanlagring osv. kommer i förgrunden. Det blir fråga om att bygga upp system eller att åstadkomma branschvisa insatser, t.ex. av det slag som pågår beträffande insamling av freon från kyl- och frysenheter och av vissa miljöfarliga batterier. Många av dessa nya problem kan MFA-utredningen endast peka ut som frågor för fortsatt analys av aktörerna inom MFA-området.

4.6.2 MFA inom små företag

En rad problem är knutna till mindre företag och småindustrier och har därmed koppling till ett stort antal ofta likartade arbetsplatser. Hithörande problem har på sistone aktualiserats genom exempel

från kem-tvättar, tryckeriet, skylttillverkare, bensinstationer, bil-

vårdsanläggningar och billackeringsföretag. Oljeavfall är ett stort problemområde. Tomemballage fat lämnas förorenade till som skrot kan förorsaka dioxin-utsläpp vid rengöring och återvinning inte bara ett småföretagsproblem osv.

4.6.3 MFA i varor och produkter

Många svåra aktuella och framtida MFA-problem hänger samman med mycket spridd användning farliga ämnen i produkter en av kategori B enligt uppdelningen i avsnitt 1.2. m.m. - Miljöfarligt innehåll i och produkter samlas när de är varor förbrukade ofta in i anslutning till hushållsavfallet. Mängden avfall insamlat vid kommunernas miljöstationer ökar. Man kan räkna med många års eftersläpning med miljöfarligt innehåll i produkter och även efter det att begränsande insatvaror har kommit till stånd i produktionsledet. Dels kommer nya ser skadliga ämnen eller kombinationer som ger skadlighet att identifieras, dels har produkter med sådant innehåll lång livslängd. Många hithörande problem är identifierade och några av dem föremål för åtgärder i olika utvecklingsstadier. Många problem är sannolikt ännu inte upptäckta, än mindre under behandling. Skärpta definitioner vad skall uppfattas som MFA kan av som även för denna MFA-kategori komma att öka avfallsvolymen. - En lång rad konkreta exempel kan anges i detta sammanhang. Här följer anspråk på fullständighet några exempel, av vilka utan flera aktualiserats under utredningens arbete dvs. under de två senaste åren

Kvicksilver i lysrör, äldre elkomponenter, vattenpumpar m.m. Freoner i bl.a. kyl- och frysskåp Haloner i bl.a. brandsläckare Bromerade flamskyddsmedel i bl.a. textilier, TV-apparater och datorer. Halvledaretekniken är över huvud taget förknippad med toxiska ämnen 0 Krom i bl.a. läder Bly i glödlampor, höljen till vinflaskor, kristall, färger och 0 legeringar Kadmium i laddningsbara batterier i t.ex. mobiltelefoner, 0 bärbara datorer, sladdlösa verktyg mycket snabb ökning -

Isocyanater plastprodukter, skumgummi 0 Fogmassor med PCB i ett stort antal betongelementhus från 60- och 70-talen Katalysatorer i bilar Kasserade avgassystem

4.7 Avfallets farlighet

m.m.

Enligt direktiven skall utredningen analysera graden farligom av het i avfallet kommer att förändras under 1990-talet. Rimligen bör efter hand graden av farlighet komma att minska när insatserna för att begränsa eller helt förhindra användningen av de mest vådliga kemikalierna slår igenom. På avfallsområdet kommer emellertid effekterna härav att verka fullt ut med en betydande eftersläpning. Den strävan till koncentration de farliga av komponenterna i avfallet som bör prägla MFA-hanteringen, kan medföra ökade risker i arbetsmiljön, vid transporter m.m. De risker som kan vara förknippade med ökande mängder gentekniskt av avfall har utredningen inte haft möjlighet att bedöma. Detta gäller också de på senare tid uppmärksammade riskerna med kärnkrafisairfallets innehåll av tungmetaller. Vad som anförts i avsnitt 4.6 pekar på en ökad komplexitet i avfallets sammansättning och stora problem i insamlings- och de tidiga hanteringsleden.

5 NÅGRA VIKTIGA

MFA-PROBLEM

1 Inledning

En sammanfattning av MFA-hanteringens huvudproblem kan inte göras fristående från de utvecklingstendenser har m.m. som nu sammanfattats i kapitel 4. De överväganden som där har gjorts av mängder och flöden utgör självklart grunden för bedömningen av problem och behov när det gäller den framtida MFA-hanteringen. Detta gäller särskilt vad som sagts i avsnitt 4.4 om flöden som inte är under kontroll samt avsnitt 4.6 om avfallets sammansättning. I detta kapitel förtecknas de problem i övrigt som har bedömts vara de viktigaste beträffande det MFA som redan finns och som trots begränsningsåtgärder kommer att uppstå. Problemen kan indelas i två olika huvudtyper. Den ena, de reala problemen, hänger samman med mängden MFA och dess farlighet, behovet av behandlingskapacitet Dessa problem m.m. behandlas i avsnitt 5.2. De andra problemtypen, som hänger samman med administrativa brister och otillräckliga resurser för att angripa de reala problemen, tas upp i avsnitt 5.3.

5.2 Problem beträffande MFA-flöden och

MFA-behandling

5.2.1 Inledning

Det är en allmän uppfattning bland insiktsfulla bedömare att MFA utgör det allvarligaste miljöproblemet inom avfallsområdet. MFA-

problemen trängs emellertid i den allmänna debatten ibland undan av diskussionen om förpackningsavfallet och om källsortering och kompostering hushållsavfall. Bättre kunskaper och ökad medav de komplicerade MFA-frågorna är angelägna. En vetenhet om kostnads-nyttoanalys behövs vid prioriteringen av insatserna inom hela avfallsområdet. Mot denna allmänna bakgrund kan de viktigaste MFA-problemen utöver vad som anförts i kapitel 4 delas upp i följande - huvudgrupper.

5.2.2 Definitioner och klassificering

Det saknas tillräckligt klar definition och tydliga klassificeringsen regler för entydig och säker avgränsning av vad som avses med en miljöfarligt avfall. Detta leder till osäkra bedömningar och tolkningar både hos avfallslämnarna och hos tillsynsmyndigheterna. Gränsdragningen får konsekvenser både miljömässigt och ekonomiskt. Konsekvenserna har av Renhållningsverks-Föreningen RVF Publ 918 sammanfattats på följande sätt

0 bedömningen är olika i olika delar av landet på grund av oklarheter vid tolkningen O vissa avfallsslag går till återvinning utan tillräcklig kontroll över hanteringen 0 vissa avfallsslag tvingas till onödigt avancerad och dyr behandling och upptar därmed värdefull, kvalificerad behandlingskapacitet 0 vissa avfallsslag deponeras eller tillförs avloppet i stället för att lämnas till en korrekt behandling.

Det finns vad brukar benämna en gråz0n mellan MFA och man annat avfall, främst industriavfall. Den innefattar avfall som uppenbarligen inte är så harmlöst att det bör hanteras utan speciella

försiktighetsåtgärder. Det saknas i många fall kunskap om hur dessa avfall skall hanteras och kapacitet för deras behandling. Den vägledande förteckningen är omdiskuterad och har befunnits vara behäftad med brister. Den återspeglar inte ett genomtänkt klassiñceringssystem. Förteckningen behöver överarbetas helst med inriktning på en bättre koppling mellan klassificering och krav på behandling. Dessa frågor tas upp i kapitel

5.2.3 Brister i behandlingsledet

Det saknas kvantitativt och kvalitativt tillräckliga behandlingsresurser för vissa avfallsslag, såväl sådana klassas miljöfarligt som som avfall som s.k. gråzonsavfall, som också kräver speciella behandlingsmetoder för att inte förorsaka miljöskador. Bl.a. saknas behandlingskapacitet för många MFA, som skulle kunna behandlas på regional nivå, t.ex. förorenade jordar. Konkreta exempel på brister i behandlingsledet i tas upp kapitel Det bör emellertid noteras att mycket i den hittills lämnade bakgrundsteckningen pekar mot behovet samlade insatser i av fråga om restprodukter på oljeområdet.

5.2.4 Ansvarsfrågorna oklara

Klart uttalade ansvarsområden och roller är en förutsättning för en säker och miljöriktig hantering av MFA. I dag saknas, t.ex. enlig RFVs bedömning Publ. 918, sådana klart definierade ansvarsområden. Ansvarsfrågorna har diskuterats länge nått utan att man någon samlande lösning. Ansvarsfrågorna i kapitel där tas upp problemställningarna anges närmare.

5.3 Administrativa problem. Resursbrist

Den osäkerhet som präglar MFA-verksamheten hänger samman med den snabba föränderligheten på området och förstärks ytterligare av den kunskapsbrist som råder. Definitions- och klassiñceringsfrågor är, som nämnts, i många fall oklara. Mängder och flöden av MFA är dåligt kända. Ingen samlad överblick finns. Prognoser om framtida utveckling och behandlingsbehov är mycket osäkra. Tillsynen är otillräcklig både kvantitativt och vad gäller kompetens. Statistik, uppföljning och erfarenhetsåterforing är bristfällig. Förutsättningarna för verksamheten på dessa områden har förbättrats den nyligen införda kommunala avfallsplanegenom ringen. SNV har också sedan l juli 1991 ansvar som central myndighet i avfallsfrågor. Kunskapsbristema behöver mötas med intensiñerad forskning och teknisk utveckling. Även för detta har förutsättningarna föravfallsforskningsrádets tillkomst. Men minst lika bättrats genom viktigt är att redan befintlig kunskap sprids till alla berörda aktörer utbildning, information och rådgivning. System för statistik, genom prognosverksamhet och erfarenhetsåterföring måste. byggas upp. Det är uppenbart att det nu sätts av alltför begränsade resurser dels skall tillräcklig överblick över MFA-hanteför att man ringen, dels göra erforderliga insatser på många områden med påtagliga problem. För att de nya synsätt, den mångsidighet, verksamhetsintegrering efterlysts redan i avsnitt 1.1., osv., som skall komma till stånd, måste nya aktörer mobilseras och samordnas. Strategier t.ex. insamlings- och pantsystem måste utvecklas och genomföras avseende dels branscher med många små företag t.ex. bilvårdsanläggningar och kem-tvättar, dels enskilda produkter t.ex. flamskyddsmedel och tomemballage som innehållit MFA. De grundläggande problem som angetts i det föregående kan endast lösas genom att man klarlägger ansvarsförhållanden och

skapar organisatoriska förhållanden förutsättningar för att som ger tillräckligt kraftfullt och fortlöpande ta sig an de problem som föreligger nu och som uppkommer efter hand. Dessa frågor tas också upp i kapitel

6 DEFINITIONER OCH

KLASSIFICERING

6. l Inledning

Avfallets egenskaper från hälso- och miljösynpunkt bör avgöra hur avfallet behandlas. Ett väl genomtänkt och rationellt klassificeringssystem utgör därför en viktig grund för en fungerande MFA-hantering och en miljöanpassad avfallshantering över huvud taget. För att åstadkomma detta behövs ett, i förhållande till nuläget, bättre utvecklat och mer förfinat klassificeringssystem som medverkar till att styra avfallet till rätt behandling och omhändertagande. I det internationella perspektivet är en samordning definitioav ner och klassificering angelägen. Med utgångspunkt i vad som nu gäller inom olika länder är det mycket svårt att göra några jämförelser om produktion, utveckling osv. av MFA. Utredningen har redan i kapitel 2 diskuterat behovet av ett klargörande av begreppet miljöfarligt avfall. Handlingslinjer har därvid föreslagits med sikte på att åstadkomma författningsen reglering som täcker även miljöfarliga restprodukter går till som återanvändning eller återvinning. Utgångspunkten för övervägandena var det grundläggande behovet att reglera begreppet anfall i MFA-sammanhang ett rimligt och med lagstiftningens intentioöverensstämmande sätt. Även ledet miljöfarligt i MFA-begrepner pet är ifrågasatt. Några aspekter på detta redovisas i avsnitt 6.2. Naturvårdsverket SNV har i samråd med MFA-utredningen låtit genomföra en studie rörande klassificering MFA, med sikte av på bl.a. en revidering av den vägledande förteckningen över MFA. Denna studie och planerna för det fortsatta arbetet rekapituleras i avsnitt 6.3.

6.2 Begreppet miljöfarligt avfall

Begreppet miljöfarligt avfall MFA är omdiskuterat och omstritt. En bra, sammanfattande bild denna diskussion ger ett citat ur av Karl-Erik Sahlbergs styrelseordförande i Industriförbundet anförande vid SAKABs jubileumsseminarium den 28 november 1989

Begreppet miljöfarligt avfall MFA har föranlett långa diskussioner och många missuppfattningar. Uttrycket miljöfarligt avfall är oprecist och leder ofta tanken fel. Begreppet handlar specialavfall, om det hanteras fel blir miljöom som, farligt. Våra vanliga kylskåp i hushållen räknas dit. Inför snarast beteckningen specialavfall man har i Norge som

Citatet utmynnar i det i diskussionen oftast framförda förslaget att i Norge använda beteckningen specialavfall. En annan som lösning kunde att i Danmark använda beteckningen vara - som olie- kemika|ieaffald eller något motsvarande. En sådan og beteckning innebär ett försök till en sammanfattande, neutral innehållsbeskrivning utan värderande karakterisering. I Finland används beteckningen problemavfall. Mot ändringsförslagen kan anföras att en ändring av en redan etablerad benämning kan uppfattas eller tolkas som försök att förringa eller dölja problemen med avfallet i fråga. En anpassning till internationella, främst EG-begrepp, förestår. I dessa sammanhang är begreppet Hazardous Wastes etablerat, och det motsvaras på svenska ganska väl av den redan använda benämningen miljöfarligt avfall. EG-begreppet är vidare och innefattar t.ex. även medicinskt riskavfall. I SNVs ovannämnda arbete med klassificeringsfrâgorna som presenteras närmare i avsnitt 6.3 övervägs en vidgning och upp- delning skulle innebära att man skulle använda specialavfall som ett vidare begrepp, innefattande även vissa delar av vad som som betraktas som gråzonsavfall, förorenade jordar m.m. Inom nu specialavfallets skulle särskiljas en eller flera kategorier av ram

miljöfarligt avfall. Detta öppnar möjligheter för anpassning till de ovan redovisade förslagen. Samtidigt måste man hålla Öppet för anpassning av terminologin till EGs benämningar. En eventuell ändring av terminologin bör anstå tills SNVs arbete har slutförts.

6.3 Naturvårdsverkets studie rörande

klassificering av MFA

Den av SNV, i samråd med MFA-utredningen, initierade klassificeringsstudien har utförts inom IVL av Jan-Olov Sundqvist. Den har följts av en för utredningen och SNV gemensam referensgrupp. Studiens resultat presenteras i en IVL-Rapport 91-09-23 och sammanfattas mera utförligt i kapitel 12. Studien tar också upp frågor i anslutning till begreppsdiskussionen i kapitel 2 och i avsnitt 6.2. Utgångspunkter för studien var att

förbereda en snabb uppdatering av den befintliga vägledande förteckningen, ge underlag för ett på något längre sikt helt nytt klassiñceringssystem, bl.a. anpassat till utvecklingen inom EG.

I det första hänseendet föreslås i rapporten uppdateringen innebära att grundläggande definitioner skrivs in i förteckningen och vissa haltgränser preciseras liksom oklara formuleringar. Vissa kompletteringar görs i förteckningen av nya MFA-grupper och avfall. Kommentarer och förklaringar utvecklas. Som utgångspunkt för ett helt nytt klassificeringssystem på längre sikt föreslås EGs system. Naturvårdsverket har efter samråd med MFA-utredningen beslutat att driva arbetet vidare med sikte på att så snabbt som möjligt fram förslag till en reviderad vägledande förteckning. Arbetet förs vidare i samma form tidigare, med Jan-Olov som

Sundqvist, IVL konsult. SNVs riktpunkt iir att en reviderad som version den vägledande förteckningen bör kunna träda i kraft av den 1 januari 1993. MFA-utredningcn har ställt sig bakom inriktningen av SNVzs arbete med att omarbeta den vägledande förteckningen. Det finns goda förutsättningar för att SNV efter det att arbetet har slutförts och remissbehandlats skall kunna presentera en ändamålsenlig ich tydlig version av den vägledande förteckningen. MFA-utredningen ansluter sig också till synsättet att en anpassning till EGzs klassificeringssystem bör eftersträvas längre sikt. Det är emellertid viktigt att det inte blir fråga om någon passiv anpassning från svensk sida. Svenska kunskaper och erfarenheter bör kunna ligga till grund för att svenska intressen och synpunkter beaktas när internationella definitioner och klassificeringar fastställs, vilket också påverkas arbetet inom OECD, ECE och i av anslutning till Baselkonventionen. Det arbete som nu har utförts och fortsätter på beskrivet sätt, ger goda förutsättningar för som ovan ett sådant agerande.

7 HANTERING OCH

BEHANDLING AV MFA

7. 1 Inledning

Utredningen har varken haft faktiska eller formella förutsättningar att i detalj diskutera enskilda anläggningar. Det skulle innebära efterprövning av lämnade tillstånd respektive förhandsprövning av framtida tillstånd. Utredningen kan endast principiella ta upp resonemang samt belysa behov, tendenser och utvecklingsmöjligheter. Se även kapitel 10 och 11.

7.2 Utvecklingstendenser och möjligheter

inom behandlingstekniken

Det finns inga revolutionerande tendenser i sikte, som radikalt skulle förändra MFA-behandlingen under 1990-talet. På längre sikt kan ev. förgasning, plasmateknologi, superkritisk vattenoxidation oxidation av organiska vattenlösningar med vid högt tryck syrgas och hög temperatur m.m. leda till en annan slutsats. Däremot finns det, som exemplifieras i det följande, goda förutsättningar för stegvisa förbättringar i olika avseenden. I kombination med vad som sagts i kapitel 4 den sannolika om volymutvecklingen bör detta kunna leda till successiv differentieen ring och kvalitetshöjning i MFA-behandlingen. Norsk-svenskt och övrigt nordiskt samarbete bör kunna få betydelse i detta sammanhang. En positiv trend förutsätter att tillräckliga resurser även i fortsättningen kan sättas på effektiv teknisk utveckling. Lika en

viktigt är att den tekniken kommer i tillämpning, vilket kan nya kräva initialstöd i form av riskkapital, villkorslån osv. Förbättrad MFA-behandling förutsätter mera selektiva insatser. Detta ställer i sin tur krav på separering i insamlingen, källsortering, undvikande blandning och utspädning i hanteringen, förav bättrade analyser osv. Det gäller att separera ut och hålla isär avfallsströmmar med miljöfarliga ämnen samt att hantera och behandla avfallet så att de miljöfarliga ämnena hamnar i en så koncentrerad avfallsmängd som möjligt. Teknikutvecklingen kan komma att leda till bättre separationsmetoder för sådant avfall, där blandning inte har kunnat undvikas. Slutlig behandling kan alltså inte ses skild från insamling, mellanlagring och förbehandling. En stor del av dessa verksamheter knyts lämpligen till lokal och regional nivå. Insamling och transport bör ske på ett rationellt och miljösäkert sätt och förbehandling för att minska avfallets miljö- och hälsofarlighet bör ske så nära källan som möjligt. Alla erfarenheter och diskussioner hittills pekar mot att den regionala nivån har och kommer att en viktig roll i MFA-hanteringen. Särskilt förbättrad hantering, med stöd av en ny klassifien ering, vad som nu betraktas som gråzonsavfall oljeslam, tvättav lösningar, ridâvatten, förorenade jordar osv. kan komma att sin tyngdpunkt på regional nivå. Förbehandling t.ex. ultrañltrering och indunstning i syfte att minska de mängder som går vidare till central behandling kan bli viktig uppgift. Slutlig deponeen annan ring kan komma att öka regional nivå, även detta särskilt om MFA-begreppet vidgas till att omfatta även gråzonsavfall samtidigt som deponeringstekniken utvecklas. Förskjutningen mot ett tidigare beaktande av avfallsfrâgorna i företagens produktionsprocess och en mer selektiv verksamhet i insamlingsledet m.m. kan aktualisera behov av förstärkta insatser vad gäller arbetsmiljön. Denna fråga bör övervägas närmare i

samråd med Arbetarskyddsstyrelsen i det fortsatta utredningsarbetet. Inriktningen när det gäller behandling av avfallet bör som det uttrycks i ett pågående ECE-arbete vara att omvandla avfallet med olika metoder till ämnen som ingår i naturliga kretslopp eller till kemiskt stabila ämnen. Termen omvandling används i stället för destruktion eftersom alla i avfallet ingående ämnen kommer att finnas kvar även efter behandlingen. Grundprincipen bör att en vara från miljösynpunkt säker återvinning bör prioriteras, att organiska ämnen omvandlas samt att de skadliga metallerna undandras fortsatt kretslopp i teknosfåren genom en miljösäker deponering. De organiska ämnena i avfallet bör i princip kunna omvandlas så att organiskt material separeras ut ur avfallet med bl.a. minskade deponeringsbehov som följd. En omfattande utveckling pågår när det gäller biokemiska metoder, som t.ex. biogasframställning, kompostering, nedbrytning och mikrobiologiska processer. Som ett exempel kan nämnas ett nyligen redovisat REFORSK-projekt FoU nr 67 i vilket man framgångsrikt prövat att i relativt enkel en anläggning bryta ned oljehaltigt avfall så att detta kan deponeras på ett okomplicerat sätt eller eventuellt nyttiggöras. När det gäller förbränning förordar i stort sett alla experter entydigt mera selektiva processer. Detta kan uppnås antingen genom övergång till mindre anläggningar eller till någon form av selektiva processer också i större anläggningar. För behandling av blandat avfall ses knappast något alternativ till roterugn. Hittills utnyttjade former av förbränning kan vidare kompletteras med flera processteg för att ytterligare begränsa restprodukterna och göra dem mer lämpade för slutlig deponering genom t.ex. förglasning. När det gäller deponering har det under senare tid pågått ett omfattande utvecklingsarbete och skett en påtaglig kunskapsuppbyggnad. Vad som avses är främst s.k. solidiñering med t.ex. specialcement. En nyligen redovisad första rapport från en utvärdering i ett REFORSK-projekt FoU 66 visar att solidifiering nr av

avfall goda förutsättningar för deponering med ringa utsläpp av ger föroreningar. Den pågående kunskapsuppbyggnaden framhäver ytterligare bristerna med traditionell deponering och andra lager av MFA. Den ökade medvetenheten problemen, de ökade kunskaperna om håller på att sammanfattas, nya tekniker för avfallsbehandsom nu ling och Stabilisering m.m. bör ligga till grund för en fördjupad diskussion deponeringsñlosoñ och strategier. om Det råder emellertid bland experterna stor enighet om att deponering MFA i varje fall med hittills använda metoder och av vad gäller organiskt material så långt som möjligt bör undvikas. - Deponier borde kunna jämföras med geologiskt stabila strukturer, vilket visar att kraven inte kan uppfyllas. Möjligheter till deponering blir ofta ursäkt för uteblivna åtgärder för behandling av en avfallet. Å andra sidan kan vissa deponier för metallhaltigtiavfall inte undvikas. De deponier måste komma till stånd skall göras med som bästa teknik på lämplig plats med kontroll- och reparationsmöjlighet. Barriärerna kring deponin skall, som sagts, fungera i ett mycket långt tidsperspektiv. Det långsiktiga ansvarstagandet för deponerat avfall måste också säkerställas. Sammanfattningsvis pekar vad har sagts, tillsammans som nu med slutsatserna i kapitel mot förutsättningar för en förskjutning från kvantitet till kvalitet. Den framtida MFA-behandlingen bör kunna präglas ökad mångfald och därmed av ökad flexibilitet. av Detta är i linje med den sista punkten i statsmakternas angivna politik jfr avsnitt 1.1. I detta perspektiv ställs emellertid också krav att det totala MFA-systemet förmår styra avfallet till rätt behandling. Regelsystem, ansvarsförhållanden och organisation måste vara sådana att behandlingen i varje särskilt fall sker med bästa möjliga teknik. Även enheter inom MFA-området verkar i konkurrens med om varandra, måste det totala systemet också ge utrymme för erforderliga riskanalyser vid bl.a. strategiska val av utvecklingslinjer och

utbyggnadsalternativ. Det kan t.ex. bli aktuellt att för en viss tid lagra eller deponera avfallsslag som av miljöskäl kräver särskild behandling, i avvaktan på utveckling och installation av ny teknik.

7.3 Behov av behandlingsanläggningar

Som har framgått tidigare behövs en utbyggnad och en differentiering av behandlingsresurserna. De specifika behandlingsbehov m.m. som i första hand har dokumenterats i utredningens material och kontakter är följande O Behandlings-âtervinningsanläggning för smörjoljeavfall. 0 Heltäckande system av mottagnings- och behandlingsanläggningar för oljeslam från avskiljare. 0 Omhändertagande av kvicksilveravfall. 0 Insamlingssystem för kadmiumbatterier. 0 System för omhändertagande av klorerade avfall. O Specialdeponier inklusive förbehandlingsanläggmngar för oorganiskt kemiskt avfall samt vissa s.k. gråzonsavfall. O Behandlingsanläggningardeponier för kemikaliekontaminerade jordmassor. 0 Tvättanläggning samt återvinnings-destruktionsanläggning för kemikaliekontaminerade emballage plåtfat.

7.4 SAKAB

SAKAB kommer även i fortsättningen att vara en grundläggande MFA-hanteringen. De i detta kapitel skisserade central resurs i perspektiven borde öppna möjlighet för SAKAB till en mera differentierad verksamhet än med inriktning mot mera selektiva nu behandlingsmetoder.

Överväganden om en utveckling i denna riktning pågår inom

SAKAB, bl.a. i anslutning till uppbyggnaden av Norge-Sverigesamarbetet. Ändrade ägareförhållanden kan naturligtvis också få betydelse i detta sammanhang. Många av de ovan antydda utvecklingstendenserna talar för närmare koppling mellan SAKAB och en de tidigare leden i behandlingsprocessen. Detta kan komma till stånd i många olika former. Från SAKABs sida har angivits inriktning mot breddning en och differentiering av verksamheten på basen av befintlig infrastruktur. Som exempel på nya verksamheter nämns termisk separering bl.a. förorenade jordar, PCB-pyrolys, vattenbehandling, av återvinning tungmetaller genom elektrolys, omhändertagande av av kvicksilver och destruktion CFC med plasmapyrolys eller av hydrogenolys.

7.5 Övriga behandlingsföretag

För att tillräcklig behandlingskapacitet skall kunna upprätthållas förutsätts att det åtminstone i ett inledande skede finns samma samlade kapacitet som nu till behandling enligt § 12 och § 17 i MFA-förordningen och att denna behandling kan ske ett från miljösynpunkt acceptabelt sätt. Som har framgått avsnitt 4.2 behandlas vid företag som har av särskilt tillstånd enligt § 12 förordningen om MFA, omkring 185 000 ton år. Det gäller företag Boliden Bergsöe AB i per som

Landskrona, Scanfuel AB i Halmstad, GRAAB-Kemi ABCiclean i Göteborg, Kemiavfall AB i Malmö, Ferriklor AB i Kumla, Leto AB i Värnamo, SAB NIFE AB i Oskarshamn, Scan-Dust AB i Landskrona osv. En acceptabel hantering förutsätter naturligtvis en fortlöpande teknisk utveckling och förnyelse, kan innebära som förskjutning mellan befintliga företag och till nya enheter. Vid de företag, där externt avfall behandlas som en del av företagsintern avfallsbehandling enligt § 17 i förordningen om MFA, tas omkring 15 000 ton externt avfall om hand år. per Redovisningen är mycket osäker. Tillstånd enligt § 12 förutsätts bli kvar med SNV som beslutande instans. Det behövs en snabb omprövning av alla gällande § IZ-tillstånd, av vilka flera är gamla och inaktuella. I det förutsätta fortsatta arbetet med lagstiftningsfrågor bör grunderna för prövningen enligt § 12 ses över. Vidare bör övervägas tillständen om till behandling av MFA i ökad utsträckning bör tidsbegränsas i syfte att underlätta att bästa möjliga teknik successivt utnyttjas. Detta kan i sin tur leda till kortare avskrivningstider för anläggningarna och en därav följande kostnadspress, som blir ett incitament också för ett agerande inriktat mot begränsning av mängden MFA. I detta sammanhang bör också närmare studeras vilka för- och nackdelar som är förenade med behandlingen enligt § 17. Bl.a. bör undersökas vilka konsekvenser som skulle följa övergång till av en en mera strikt prövning enligt § 12. I varje fall bör bättre uppföljning än nu komma till stånd.

8 ANSVARS- OCH

o

ORGANISATIONSFRAGOR

l Bakgrund

l Inledning

En återstående grundläggande oklarhet gäller som har framgått av kapitel 5 ansvarsförhällanden och organisation för omhänderta- gande och behandling av MFA. Ansvarsfrågan har i stor utsträckning kommit att prägla MFA-utredningens arbete. Alla berörda tycks eniga om behovet av att ansvarsförhållandena klarläggs, även om förslagen till lösning varierar. Utredningsarbetet har visat att ett klargörande av ansvarsförhållandena är mycket angeläget.

8.1.2 Utgångsläge

Alltsedan riksdagens beslut år 1975 återvinning och omhänderom tagande av avfall prop. 197532, JoU 10, rskr. 161 har i princip gällt att producenten ansvarar för det avfall uppkommer till som följd av hans verksamhet. Denna grundprincip, inte minst vad gäller kostnadsansvaret, har upprepade gånger, understrukits av statsmakterna. Samtidigt har en diskussion förts ett utökat för om ansvar kommunerna när det gäller avfallshanteringen i stort och inte minst . när det gäller MFA. Från den 1 januari 1986 har samtliga landets kommuner ansvaret för bortforsling MFA. Sådant avfall får av yrkesmässigt transporteras på väg endast av kommun eller av företag som drivs av kommunen eller den utöver kommuav som nens medgivande av länsstyrelsen har fått särskilt tillstånd till -

sådan transportverksamhet. Kommunerna kan inte föreskriva vart avfallet skall transporteras. Valet av plats och metod för slutbehandling är förbehållet avfallslämnaren men överlämnas i praktiken antingen till kommunerna eller dess MFA-bolagentreprenör. l samband med den senaste mera genomgripande behandlingen avfallsfrågorna från statsmakternas sida för två år sedan prop. av 1989902100 Bil. 16, JoU 16 som en huvudlinje ett ökat angavs kommunalt ansvar för avfallshanteringen. Det slutliga beslutet blev emellertid vagt och tidsmässigt opreciserat. bakomliggande departementspromemoria hade föreslagits I en att renhållningslagen RL skulle utvidgas till att obligatoriskt omfatta alla slag avfall inte särskilt regleras i annan lagstiftav som ning, att regleringen MFA skulle ske uteslutande med stöd av av RL samt att kommunerna skulle ansvara för avfallshanteringen enligt RL. Förslagen stöddes bl.a. SNV och RVF. Flera remissav instanser som i princip var positiva till utvidgningen ansåg att kommunerna saknade tillräckliga resurser för uppgiften. Svenska kommunförbundet och Sveriges Industriförbund ställde sig i huvudsak avvisande till förslaget. Propositionen utmynnade mot denna bakgrund i att en - successiv utvidgning kommunernas hanteringsansvar borde av kunna inledas sedan den samtidigt introducerade kommunala avfallsplaneringen varit i kraft någon tid. Närmast till hands för det ökade kommunala ansvaret bedömdes det s.k. icke-branschspeciñka industriavfallet ligga. Utskottets skrivningar indikerade ännu större försiktighet när det gäller att ange någon tidpunkt för utvidgning av det kommunala avfallsansvaret. Formellt innebar statsmakternas beslut ändring i 6 § RL som ger regeringen eller en myndighet en möjlighet att föreskriva, att kommunerna skall ansvara för hanteringen av annat avfall än hushållsavfall.

8.1.3 Konsekvenser statsmakternas beslut 1990 av

Det i avsnitt 8.1.2 redovisade ställningstagandet från statsmakternas sida speglar en kvarstående oenighet mellan centrala aktörer inom MFA-området. Bristande tidsangivelse för förutsatta förändringar har lett till oklarhet och till avsaknad av samlade strävanden till förändring. Som ett exempel på konsekvenserna beslutsläget kan anföras av utvecklingen inom MIFAS ett samarbetsorgan för kommunal- regionala MFA-hanteringsföretag m.m. med nära anknytning till Svenska Renhållningsverks-Föreningen. MIFAS bildades år 1989 då det fanns skäl att anta att det kommunala ansvaret inom MFA-området skulle utökas till att inbegripa även ett behandlingsansvar. MIFAS arbetade även efter riksdagsbeslutet år 1990 för konkreen tisering och en tidsbestämning ett sådant kommunalt Då av ansvar. något gehör för denna inställning inte bedömdes kunna vinnas, beslöt MIFAS i april 1991 att organisationens verksamhet i huvudsak skulle betraktas som vilande tills statsmakterna klarlagt ansvarsoch rollfördelningen inom MFA-hanteringen. Å andra sidan har även under senare år en utbyggnad av kommunal samverkan inom MFA-hanteringen ägt rum inom vissa regioner. Mot bakgrund av vad som nu har sagts kan konstateras att det är ytterst angeläget att undanröja den osäkerhet som präglar den nuvarande situationen. Fortsatt oklarhet kommer med stor annars sannolikhet att leda till en alltför låg investeringsbenägenhet inom MFA-hanteringen. Någon grund för angelägna organisatoriska

insatser m.m. se avsnitt 8.10 skapas inte. Kunskapsuppbyggnad

och utvecklingsverksamhet kommer att ligga alltför låg nivå en osv. Även arbetet med att begränsa avfallets mängd och farlighet kommer att påverkas negativt. De handlingslinjer föreligger i förhållande till 1990 års som nu beslut är att antingen fullfölja detsamma och lägga fast en tidplan för genomförande av kommunernas vidgade ansvar, eller att i sak ändra beslutet. Det senare skulle innebära ett avsteg från ett endast

två år gammalt riksdagsbeslut och markant förändrade förutsättningar för MFA-hanteringen. Som har framgått av det föregående beror osäkerheten om ansvarsfördelningen bl.a. på olika uppfattning hos centrala aktörer inom MFA-området. Mot denna bakgrund behövs grundläggande principiella överväganden, en konkret konsekvensanalys samt en öppen och uttömmande diskussion mellan berörda parter innan statsmakterna lägger fast riktlinjer för det fortsatta MFA-arbetets inriktning. Det är naturligtvis angeläget med så stor enighet som möjligt från berörda parter, detta får inte undanskymma behovet av klara men riktlinjer, fast tidsplan och ett konsekvent genomförande. en

8.1 .4 Kapitlets fortsättning

I det följande redovisas först 82 Svenska kommunförbundet en av fastlagd kommunal grundsyn på avfallsfrågorna. Därefter rekapituleras 8.3 vissa andra förändringar nya förutsättningar för som ger på ansvarsförhållandena i MFA-hanteringen. Därefter förs synen 8.4 principiell diskussion om olika alternativ i ansvarsfrågan, en varefter den huvudlinje enligt de principiella övervägandena i som första hand bör prövas, appliceras på tre kategorier av MFA med olika förutsättningar 8.5. Återstoden kapitel 8 ägnas därefter bedömning av konseav kvenser redovisade överväganden, behov av fortsatta analyav nu regeländringar, samverkan samt frågor om ansvar för ser, osv. behandlingskapacitet och deponier. Kapitlet avslutas med behandling vissa organisatoriska frågor och behovet av insatser från av Statens naturvårdsverk.

8.2 Kommunal

grundsyn

Svenska kommunförbundets styrelse har nyligen PM 1992-01-31 lagt fast sin grundsyn på avfallsfrågorna. Förbundet har entydigt uttalat sig för ett utvidgat producentansvar. Detta skall omfatta såväl det ekonomiska som det fysiska Härigenom skapas, ansvaret. enligt förbundet, förutsättningar för tidigt hänsyn att ta till tekniska, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser. Ett vidgat producentansvar kommer, enligt förbundets mening, att behöva införas successivt. Kommunförbundet framhåller också kommunerna att bl.a. genom sitt ansvar för miljön och för hushållningen med naturresurserna, genom sitt breda avfallskunnande och den infrastrukgenom tur som byggts upp kan bistå producenternas aktiviteter. Enligt förbundet är det väsentligt att lokala förutsättningar och överväganden kan få genomslag vid valet av åtgärder.

Som har framgått i andra

sammanhang har det kommunala engagemanget i MFA-hanteringen varit och är betydligt aktivt mera än vad den nu relaterade grundsynen återspeglar. Kommunernas benägenhet och förmåga att göra tillräckliga insatser för omhändertagande av MFA måste emellertid värderas mot bakgrund av Kommunförbundets redovisade ställningstagande, nu den pågående förändringen kommunernas verksamhet och av kommunernas ekonomiska situation. En tillräcklig prioritering av MFA-hanteringens behov från enskilda eller grupper av kommuner får ske mot Kommunförbundets ställningstagande, eller förutsätta en ändrad grundsyn från förbundets sida.

8.3 Andra

förändringar

Inriktningen när det gäller ansvarsförhållandena skall inte ses isolerad utan i sammanhang med och understödd av andra

förändringar, håller på att, eller bör genomföras parallellt för som att ett effektivt samlat system för MFA-hantering skall uppnås. Dessa förändringar är främst följande

En strikt hantering av avfallsfrågorna i miljöprövnings- - mera ärenden enligt vad som har anförts i kapitel Avsikten är att prövningen av verksamheter som ger upphov till MFA bör förbättras med sikte på att i första hand begränsa uppkomsten av avfall också på att säkra ett godtagbart omhändertagande men och förbereda hantering av avfallet.

Utarbetande och genomförande av klarare definitioner och bättre -

klassificering MFA enligt riktlinjerna i kapitel 2 och

av Genom att klassificeringen successivt kopplas till rekommendationer behandling underlättas både prövningsförfarande och om ställningstaganden i konkreta behandlingsfrågor.

Den kommunala avfallsplaneringen ger förutsättningar för bedömningen av ansvarsfrågorna som inte förelåg när frågan prövades senast. Den första omgången av denna planering är ännu inte genomförd och utvärderad. Om den kommunala avfallsplaneringen drivs tillräckligt kraftfullt med utnyttjande av företagens uppgiftsskyldighet bör den kunna ge god överblick över den lokala MFA-hanteringen.

De nämnda förändringarna kommer att få stor betydelse och nu behövas väl oavsett val av utvecklingslinje. Särskilt för ett alternativ med ett mera renodlat producentansvar skulle de emellertid under alla omständigheter ge en ökad trygghet och stadga.

8.4 Principiella överväganden i ansvarsfrågan

8.4.1 Bakgrund och aktuella utvecklingstendenser

Bakgrunden till dagens regelsystem med kommunalt transportansvar och en förutsedd utvidgning till ett mera totalt är de brister ansvar som förelegat såväl vid olika led i avfallshanteringen vid som transporter. Det råder stor enighet om att detta system insyn och av ansvar från kommunernas sida har varit värde vid uppbyggnaden av av den MFA-hantering som nu har kommit till stånd. Det kan emellertid ifrågasättas om även framtidens system måste grundas på dessa utgångspunkter. Även det förvisso om fortfarande finns brister i hantering och transporter finns i dag hos de flesta berörda parter ett ökat miljömedvetande och en ökad observans på avfallshanteringens risker m.m. Företagen arbetar även om aktuella undersökningar visar att attitydförändringen går långsamt i ökande omfattning för avfallsminimering och korrekt avfallshantering. Krav på miljörevision, miljörapporter stärker osv. denna tendens. Allmänheten är numera bättre informerad om avfallshanteringens risker. Miljöorganisationer och massmedia bevakar utvecklingen och de misstag som begås. Det kommunala transportansvaret har i många sammanhang uppfattats och fungerat som ett monopol. Under utredningsarbetet har flera exempel redovisats på detta. Bl.a. har det visat sig att regionala eller riksomfattande insatser för insamling någon av bestämd typ av avfall eller för åtgärder riktade mot någon speciell typ av småföretag har försvårats eller omöjliggjorts på grund av konfrontationer med t.ex. kommunala huvudentreprenörer. Insamling av MFA-kontaminerade produkter t.ex. transformatorer och kondensatorer inom företag verksamma över stora områden kräver formella kontakter med alla berörda kommuner osv. Ett viktigt led i en framtida MFA-hantering bör bli branschvisa lösningar, där leverantörer av kemikalier också fungerar m.m. som

återtagare av det farliga avfallet. Det utbyggda transportnät som finns från tillverkare eller depåer till användareförsäljare bör i många fall kunna utnyttjas för returtransporter av MFA. Detta skulle innebära att blandning av olika avfallsslag undviks och att återanvändning eller återvinning underlättas. Exempel på produkteravfall som kunde transporteras på detta sätt är perkloretylen tillfrån tvätterier och betbad i anslutning till ytbehandlingsindustrier. Amalgamhanteringen i samband med tandläkarverksamhet är exempel på redan fungerande Återsamling ett ett nu system. av spilloljor och lösningsmedel borde i stor utsträckning kunna ske enligt detta mönster. Det kommunala transportansvaret kan emellertid lägga hinder i vägen för en sådan utveckling. Det ger i varje fall inga incitament till åtgärder med nu angiven inriktning. Det bör beaktas att den förutsatta vidgningen av det kommunala ansvaret på motsvarande sätt som har beskrivits för transporterna, riskerar att leda till monopolisering även när det gäller behandlingen MFA. Detta skulle kunna medverka till en fortsatt av låsning den nuvarande strukturen, där avfallshanteringen i av huvudsak endast ses som ett avgränsat slutled.

8.4.2 Skäl för ökat producentansvar

Som framgått redan i avsnitt 8.1.2 har sedan länge grundprincipen för avfallet. I avfallspropositionen 1990 gällt om producentansvar att producentansvaret skulle öka. Ansvaret skulle utkrävas angavs bl.a. krav på avveckling av vissa särskilt farliga ämnen. genom LKP ändrades så att det tydligare framgår att producenter och importörer är skyldiga att ersätta skadliga kemiska produkter med mindre skadliga. I propositionen slogs producentens kostnadsansvar för avfallet fast. Det skärptes också ökade möjligheter till genom införande ekonomiska styrmedel. En ytterligare vidgning av av producentansvaret skulle mot denna bakgrund innebära ett ökat också för den fysiska hanteringen av avfallet. ansvar

Det råder en tendens inom avfallsområdet både inom Sverige och internationellt, inte minst inom EG att successivt i olika former öka producentansvaret för det avfall uppstår. Sverige som har drivit denna linje bl.a. i FN förberedelsearbete för konferens sen om miljö och utveckling i Rio 1992. Denna utvecklingslinje har bl.a. kommit till uttryck i anslutning till förpackningsutredningens arbete. Även när det gäller MFA frigörs när och som varor produkter kasseras råder en strävan att så långt möjligt knyta det operativa hanteringsansvaret till den ursprungliga producenten. - Det bör emellertid här skjutas in att det internationellt också finns en viss tendens till skärpning av regleringen och kontrollen över transportledet. Bakom denna strävan att lägga ansvar så tidigt som möjligt i produktionskedjan som präglar också den svenska kemikalielag- stiftningen och Kemikalieinspektionens arbete ligger övertygelsen att detta gynnar förebyggande av avfall, produktion, ökad renare återanvändning och slutna kretslopp. Med denna inriktning klargörs också att industriföretag m.fl. har för avfall för samma ansvar som utsläpp till luft och vatten, vilket ligger i linje med vad som eftersträvats enligt framställningen i kapitel Ett entydigt producentansvar bör också lägga grund för en bra avfallshantering. Tillverkarna har den bästa kunskapen avfallets om innehåll, vilket bör ge förutsättningar för ett riktigt och säkert omhändertagande från miljösynpunkt. Producentansvar kan också medverka till en kostnadseffektiv MFA-hantering.

8.4.3 Skäl för ett kommunalt ansvar

Mot ett renodlat producentansvar och därmed för någon form av ökat kommunalt talar riskerna för bristande kontroll, engagemang för att oseriösa transport- och behandlingsföretag kommer att utnyttjas och för en från miljösynpunkt felaktig hantering av avfallet. Även det råder om stor enighet i strävan att ytterligare öka

möjligt renodla producentansvaret, har från experter såväl och om MFA-utredningen kraftiga varningar framförts inom som utanför för sådan från miljösynpunkt olämplig utveckling. ExpertLppen fattningarna är emellertid mycket splittrade vad gäller det kommunala engagemanget, och det finns experter med kommunal förankring också både inom och utanför utredningen som pläderar - starkt för ett minskat kommunalt hanteringsansvar. Vissa risker föreligger också vid ett renodlat producentansvar för monopoltendenser, i detta fall faktiska insamlings- och hanteringsmonopol lokalt och regionalt. Ett kommunalt kan bättre möjligheter för planering ansvar ge och kontroll samt för styrning till exempelvis återvinning, förbränning resp. kompostering. Ett kommunalt alternativ skulle automatiskt innebära fortsatt nyttjande i många fall utbyggd infrastruktur. Det skulle av en kontinuitet och inget markant trendbrott vidare ge en bibehållen med tillhörande övergångsproblem. Detta alternativ skulle också innebära förutsättningar för en enhetlighet inom hela avfallsområdet. Möjligheten att ta hand om det s.k. gråzonsavfallet på ett riktigt sätt skulle underlättas. Man undviker det ställningstagande beträffande industriavfallet som måste göras vid renodling producentansvaret för MFA. Det en av icke branschspeciñka industriavfallet den avfallskategori som var enligt gällande riksdagsbeslut först skulle föras över till ett kommunalt Industriavfallet berörs inte av MFA-utredningens ansvar. uppdrag, det bör noteras att ett ställningstagande beträffande men 4 detsamma har betydelse för utformningen lagreglerna, främst av vad behovet att regeringsbemyndigandet i 6 § remållningsavser av lagen över huvud taget skall finnas kvar. Det kommunala alternativet skulle också kunna ge förutsättningar för snabb ökning utvecklingsverksamheten området. en av Detta förutsätter emellertid i motsättning till vad som konmit till uttryck i avsnitt 8.2 att ett samlat kommunalt ansvar lede till tillförsel och till att de insatser, som främst MlFAS och av resurser

dess medlemsorgan har bedrivit, intensifieras och byggs ut. Motsvarande bör kunna gälla i fråga utbildning, information, om rådgivning, erfarenhetsåterföring, statistikuppbyggnad m.m.

8.4.4 Sammanfattande principiell bedömning

Vid en genomgång av den principiella karaktär har gjorts som nu talar sammanfattningsvis övervägande skäl för att fortsätta att eftersträva ett ökat producentansvar och möjligt renodla detta. om Det skulle innebära att man tar bort det kommunala transportansvaret och avstår från att fullfölja den förutsatta vidgningen kommuav nernas behandlingsansvar för MFA enligt 6 § i RL. De oklarheter och nackdelar är förknippade med som nuvarande förhållanden och de utvecklingstendenser har beskrivts i som det föregående talar i huvudsak för att tyngdpunkten i ansvarsfördelningen ytterligare skall förskjutas mot producenteninnehavaren av avfallet. I samma riktning pekar utvecklingen på det kommunala området och den i avsnitt 8.2 redovisade synen från Svenska kommunförbundet. Avgörande för den gjorda bedömningen är främst sambandet mellan ansvar och förebyggande åtgärder Splittrade m.m. ansvarsregler och konkurrenshämmande transportförutsältningar riskerar att medföra en låg intensitet i arbetet med avfallsminimering och övergång till naturliga kretslopp. De negativa effekterna av dagens regler och ett utökat kommunalt ansvar skulle av allt att döma komma att skärpas efter hand. Flera av de skäl som har anförts för ett kommunalt alternativ ovan har samband med bibehållen kontinuitet. Vissa problem undviks på kort sikt, men en utökning det kommunala behandlingsansvaret av kan efter hand visa sig leda till felaktiga lösningar i förhållande till bl.a. den generella utvecklingen inom avfallsområdet. För producenterna av MFA skulle detta innebära att de får ett oinskränkt samlat ekonomiskt och fysiskt för sitt avfall, för ansvar

transporter och överlämnande till ett godkänt omhändertagande. Detta skulle komma till klart uttryck i lagtext. Vad som nu har sagts innebär ingen underskattning av de problem och farhågor som redovisats ovan i anslutning till diskussionen ett minskat kommunalt ansvar. Behovet av överblick och om kontroll är större för MFA än för andra avfallskategorier. Det bör emellertid prövas om dessa nackdelar och risker kan bemästras på annat sätt än genom en bibehållen transportreglering och den i princip beslutade vidgningen av det kommunala behandlingsansvaret. Detta görs i avsnitt 8.5, men först finns anledning att försöka göra några ytterligare klargörande distinktioner i ansvarsfrågan och en därpå grundad bedömning av hur kommunens samlade ansvar bäst bör komma till uttryck.

8.4.5 Avfallsplanering Kommunens

huvudinstrument

Diskussionen i ansvarsfrågorna förs även hittills i detta betänkande ofta från utgångspunkten att begreppet ansvar har i huvudsak samma innebörd antingen den utövas av en producent eller av en kommun. Minskat producentansvar kan kompenseras av ökat kommunalt ansvar och omvänt. Detta ger inte någon bra grund för en konstruktiv debatt. Ett strikt och direkt ekonomiskt och fysiskt ansvar kan knappast

något meningsfullt sätt knytas till någon än producenteninne-

annan havaren av avfallet. Kommunens roll blir att med stöd av fastställda lagar och regler ställa krav, kontrollera, förelägga om åtgärder och ytterst i en ställföreträdande roll gå in och se till att erforderliga åtgärder blir vidtagna utan att det ursprungliga ansvaret egentligen lyfts av. I statsmakternas senaste beslut finns en strävan att vidga kommunernas roll såväl genom en ansvarsförskjutning av ovan antytt slag som genom en förstärkning av den övervakande rollen. Tanken

var att kommunens ansvar för såväl avfallshantering som avfallsplanering skulle vidgas. Det första kom till uttryck genom ett bibehållande av det kommunala transportansvaret kompletterat med ett bemyndigande för regeringen § 6 i RL att föreskriva att kommunen skall se till att avfallet slutligt omhändertas, vilket brukar karakteriseras som ett behandlingsansvar. Det senare ledde till uppbyggnaden av en obligatorisk kommunal avfallsplanering. Det kan ifrågasättas om inte dessa båda handlingslinjer i stor utsträckning innebär en dubblering av åtgärder med samma syfte och om det finns skäl för att de båda skall fullföljas. Mot bakgrund av vad som har anförts i det föregående ligger det närmast till hands att pröva om det allmännas behov av överblick och kontroll kan tillgodoses genom den kommunala avfallsplaneringen eventuellt kompletterad vad gäller t.ex. uppföljnings- möjligheter i kombination med det tillsynsansvar som redan åligger länsstyrelser och kommuner. Den kommunala avfallsplaneringen skulle i den utsträckning som erfordras aktiveras och konkretiseras. Som redan framhållits i kapitel 4 behövs en sådan utveckling av avfallsplaneringen för att i kombination med bättre definitioner och klassificering man - över huvud taget skall ett grepp om mängder och flöden av MFA i Sverige. Den kommunala avfallsplaneringen bör enligt intentionerna i statsmakternas beslut 1990 kunna utvecklas till ett instrument för överblick och samordning. Den bör därvid kunna fungera i samverkan mellan och till gagn för företag, verksamheter, kommun och länsstyrelse, samt ge möjlighet för både lokala variationer och skillnader i förändringstakt i linje med Kommunförbundets i avsnitt 8.2 redovisade grundsyn. Planeringen bör successivt förbättra grunden för länsstyrelsernas och kommunernas tillsyn och bidra till att tillsynen kan rationaliseras och effektiviseras. De befogenheter som är knutna till tillsynen rådgivning, möjligheter till föreläggande och vite - bedöms preliminärt som tillräckliga för att planeringens intentioner

skall få genomslag. Detta diskuteras närmare i det följande och får prövas mera ingående i ett förutsatt fortsatt utredningsarbete. En utveckling i angiven riktning hindrar naturligtvis inte att nu kommunerna som nu ofta på regional bas frivilligt och med full kostnadstäckning engagerar sig i insamling, transport, förbehandling m.m. av MFA. Snarare skulle det angivna synsättet ge tydliga och rättvisa förutsättningar för sådan verksamhet genom en klar ansvarsfördelning och renodling av kommunens olika roller. Det torde ofta falla sig naturligt att företag efter överenskommelse utnyttjar kommunala organ eller kommunala entreprenörer för sin MFA-hantering. Detta ligger i linje med den av Kommunförbundet fastlagda grundsyn som redovisats i avsnitt 8.2.

8.5 Konkretisering för olika MFA-kategorier

8.5.1 Inledning

I detta avsnitt appliceras det principiella synsättet med ett renodlat producentansvar i kombination med kommunal avfallsplanering och tillsyn enligt avsnitt 8.4 olika huvudkategorier av MFA och en översiktlig konkretisering och konsekvensbedömning görs. En indelning görs därvid i följande tre kategorier, som närmare definieras i respektive avsnitt

O Processavfall vid större företag 0 MFA vid små företag och vissa andra verksamheter 0 MFA i hushållsavfallet

8.5.2 Processavfall vid större företag

Den dominerande mängden MFA uppstår som spill, rester osv. vid industriella processer. Diskussionen i detta avsnitt större avser företag. En lämplig avgränsning mot småföretag och andra verk samheter, som behandlas i avsnitt 8.5.3, har bedömts vara att här ta upp MFA som uppstår vid verksamheter med tillståndsplikt enligt miljöskyddslagen ML. Ett renodlat producentansvar förutsätter väldefinierade krav och klara regler från samhällets sida. En viktig förutsättning för ett renodlat producentansvar är den skärpning av prövningen enligt ML som har förutsätts komma till stånd jfr. 8.3 och kapitel 3. Från samhällets sida skulle verksamheten styras genom en tillräckligt strikt tillståndsgivning, kommunal avfallsplanering och tillsyn dels beträffande de verksamheter som producerar avfall och dels beträffande organisationer och anläggningar för förbehandling, återvinning, behandling och deponi. Avfallsproducenten får bara överlämna avfallet till en mottagare som har erforderliga tillstånd enligt miljöskyddslagstiftningen miljöbalken och den speciella MFA-regleringen. Det principiella resonemang som har förts i avsnitt 8.4 har nära koppling till denna MFA-kategori och en tillämpning av den angivna ansvarsfördelningen ger de för- och nackdelar som redan redovisats. En konkretisering och komplettering denna bild bör av göras i anslutning till den fortsatta konsekvensanalys som bedöms erforderlig för småföretag m.m. avsnitt 8.5.3. En samlad slutlig bedömning bör därefter ske för samtliga behandlade kategotre nu rier med hänsyn till behovet av enhetlighet inom MFA-området.

8.5.3 Små företag och andra verksamheter

En viktig fråga är om det i avsnitt 8.4 angivna synsättet med ett renodlat producentansvar kan tillämpas även på de många små

industrzl och serviceföretag kemtvättar, bensinstationer, bilvårdsanläggningar, anläggningar för lackering, skylttillverkning 0sv., förekommer spridda i många relativt likartade enheter och som som upphov till MFA. Hit kan föras också andra slag av verksamger heter, t.ex. lantbruk. Mera strikt bör den aktuella kategorin definieras som MFA nu från företag och verksamheter som inte är prövningsplikliga enligt

ML. Det är alltså inte företagets storlek är avgörande. Även

som små företag kan stora MFA-producenter. I regel rör det sig vara dock här om små enheter med begränsade MFA-mängder. Det bör till styrning hithörande verksamheter påpekas att möjligheterna av kan komma att förbättras ökad användning av föreskrifter, av en vilket övervägs i arbetet med en samlad miljöbalk. Att det rör sig om små enheter och begränsade verksamheter kan i många fall uppvägas av att enheterna ingår i stora företagskedjor eller starka branscher, t.ex. petroleumbranschen. Begränsad kunskap, kompetens och handlingsmöjligheter inom det enskilda företaget kan kompenseras av utvecklingspotential och engagemang från branschens sida. Det i detta sammanhang aktuella avfallet kan vara särskilt lämpat för återtagande inom branschen eller av råvaruleverantörer, t.ex. amalgam inom tandläkarverksamheten och perkloretylen tillfrån tvätterier. Den hypotes skall prövas är att vad som har sagts i avsnitt som 8.4 i princip bör gälla även i detta sammanhang. Man bör sträva efter att varje företag och verksamhet har ett oinskränkt ansvar för sitt avfall och för dess omhändertagande. Varje avsteg från denna princip innebär en viss begränsning i förhållande till företagens enligt kemikalielagstiftningen för råvaruval, produktutformansvar ning och produktionsteknik. Användningen av kemikalier, t.ex. lösningsmedel, kan vara likartad för små och stora företag. Rutiner för t.ex. återtagande till leverantören bör i sådana fall omfatta alla typer av företag. Kostnadsförutsättningarna kan bli felaktiga om stora och små företag behandlas olika. Problem med gränsdragningen kan uppstå.

Å andra sidan pekar all erfarenhet, som redan antytts i det ovanstående, mot att någon form mellanled behövs såväl för av en effektiv insamling som för information och kunskapsspridning till dessa företag. Paralleller med våra grannländer stöder tanken på en kommunal medverkan. I Danmark har kommunerna ett generellt ansvar för en tillfredsställande insamlingsordning. I pågående ett utredningsarbete i Finland kommer allt döma principiellt av att ett producentansvar att kombineras med för kommunerna ett ansvar att ombesörja transport, mottagning och behandling av MFA från småföretag och liknande verksamheter. Det har rått stor osäkerhet inom utredningen och i våra omvärldskontakter om det riktiga i att med gällande förutsättnu ningar börja tillämpa ett strikt producentansvar även för denna kategori och reducera det kommunala ansvaret till enbart planering och tillsyn. Mot bakgrund härav har MFA-utredningen kommit fram till att det särskilt för denna kategori behövs en fördjupad analys beträffande genomförbarheten renodling producentansvaret i av en av kombination med väl genomförd kommunal avfallsplanering en och tillsyn från länsstyrelsens och kommunens sida. Denna konsekvens-

analys bör också

avse behovet av att komplettera och förstärka planering och tillsyn samt de åtgärder står till förfogande i som anslutning till tillsynen. Även behovet av andra styrmedel bör övervägas. Analysen bör utmynna i bedömning vid vilken tidpunkt en av förutsättningar kan föreligga för att fullt tillämpa den angivna ut grundsynen och av behovet av eventuella övergångslösningar. Om den angivna huvudlinjen inte visar sig acceptabel bör förslag till annan inriktning övervägas. Den föreslagna fortsatta analysen bör kunna ske tillsammans med utredningen av de ändringar i lagregler har förem.m. som slagits i kapitel 2 och 3 och också aktualiseras slutsatserna som av i detta kapitel.

Kommunernas roll i omhändertagandet av nu aktuella MFAkategorier Kommunförbundet framhållit i bör i enlighet med vad sitt policy-dokument kunna variera med de lokala förutsätt- ningarna. Möjligheten för företagen att utnyttja den infrastruktur som kommunen eller dess entreprenörer ställer till förfogande kommer naturligtvis att bli särskilt viktig för små företag och andra verksamheter.

8.5.4 MFA i hushållsavfallet

Som bakgrund till diskussionen om ansvarsförhållandena för MFA i hushållsavfallet kan det vara anledning att kort orientera om utvecklingen inom förpackningsømrddet som det kommer till uttryck i förpackningsutredningens synsätt och se vilka paralleller som kan dras mellan detta och formerna för MFA-hanteringen. Jämförelser mellan förpackningsutredningens förslag SOU 199176 och frågeställningarna när det gäller MFA-hantering bör ske i medvetande om skillnaderna i syfte och utgångspunkter. Huvudsyftet med förpackningsutredningens förslag är resurshushållning och begränsning av avfallsmängden. Huvudmomentet i MFA-hanteringen är separering från annat avfall och särskild behandling. En annan skillnad är utöver avfallets farlig- hetsgrad att för förpackningar finns nära kopplingar i kedjan producent förpackningarinnehåll distribution konsument - - insamling. Beträffande MFA i varor och produkter är det ofta stor tidsdifferens mellan produktionen och den tidpunkt då avfallet identifieras. Förpackningsutredningens förslag innebär i huvudsak ett fysiskt och ekonomiskt producentansvar för förpackningar. Kommunens för insamling och bortforsling av berörda förpackningsansvar material upphör men kvarstår för den del av förpackningsavfallet som inte sorteras ut. Särskilda insamlingssystem föreslås för glas, aluminium, stålplåt, Wellpapp, papper och kartong samt plast.

Utredningen har i remissyttrandena kritiserats för bl.a. komplicerade system och för avvägningen mellan återanvändning resp. material- och enerigåtervinning. Utredningen har pekat på att vissa förpackningar fårgburkar och plastflaskor kan innehålla restprodukter utgör MFA. som Utredningen framhåller det väsentligt sådana förpackningar som att omhändertas på ett betryggande sätt och inte kommer in i återen vinningsprocess. Om utredningens förslag genomförs kommer särskilda insamlingssystem och speciella ekonomiska ansvarsförhållanden att gälla för från MFA-synpunkt relativt harmlösa material, medan svårhanterligt MFA enligt slutsatserna i det följande kommer att ligga kvar under kommunalt ansvar i anslutning till hanteringen av hushållsavfallet. Det finns anledning att uppmärksamt följa den totala utvecklingen inom avfallsområdet med hänsyn till vilka krav som kommer att ställas på hushållen, hur olika insamlingssystem med splittrade huvudmannaskap kan och bör samordnas, den fysiska miljön kring insamlingsstationer osv. Det kan noteras att inom MFA-området insamling - - av bilbatterier sker i huvudsak enligt förpackningsutredningens modell. Den borde också vara tillämplig för t.ex. tomemballage efter MFA fat. Utvecklingen inte minst internationellt - - pekar på att samma synsätt kan komma att tillämpas på bl.a. kyl- och frysenheter, TV, persondatorer och elektronisk utrustning annan samt smörjoljor. När det gäller MFA i hushållsavfallet kan två underkategorier urskiljas

a Källsorterat MFA Ex. batterier, färgrester, lösningsmedel.

b MFA i övrigt hushållsavfall. MFA-fraktioner i små mängder i enskilda hushåll, men som totalt sett efter insamlingen kan utgöra betydande mängder. En förskjutning pågår och kommer

sannolikt att öka från b till a TV-apparater, datorer,

laddningsbara batterier, lysrör osv.

För hanteringen av detta senare MFA b som är integrerat med hushållsavfallet torde i praktiken inget annat än ett bibehållet kommunalt kunna komma i fråga. Efter hand som allt fler ansvar

produkter m.m. genom källsortering förs över till gruppen a och

mängden MFA i övrigt minskar genom renare produktion bör MFA-fraktionen i denna del av avfallet minska. Beträffande det MFA visserligen har nära anknytning till som

hushållsavfallet källsorteras gruppen a kan skäl anfö-

men som - -

ras såväl för ansvar för den ursprungliga producenten som för

kommunalt ansvar. Stora likheter föreligger med de problemställningar kring mindre företag diskuterats i avsnitt 8.5.3. m.m., som Ovan har antytts vissa möjligheter att närma sig förpackningsutredningens synsätt. Sammantaget det inte finnas någon realism i att denna synes kategori t.ex. enligt förpackningsutredningens modell snabbt och - i sin helhet skulle kunna föras över till ett renodlat näringslivs- Betydelsen av ett fortsatt kommunalt engagemang är ansvar. uppenbar. Det handlar här om den grundläggande infrastrukturen i samhället. Gjorda försök visar att framgång i insamlingen förutsätter bekväma och enkla former för inlämning. Ju högre servicenivån är vid omhändertagandet miljöfarligt avfall desto större mängder av miljöfarligt avfall blir omhändertaget. Denna kategori bör därför i princip kvarligga som en del av hushållsavfallet under kommunalt ansvar. Det bör emellertid eftersträvas att kostnaderna tas ut den ursprungliga producenten, så av att höga kostnader i taxan kan avskräcka från inlämning kan - som undvikas. Kommunen blir liksom för kategori b sedan - ovan avfallet samlats in företrädare för många små MFA-leverantörer en och agerar i den vidare processen med samma ansvar som ett MFA-producerande företag. För vissa specifika varugrupper m.m. där sambandet är uppenbart mellan produkt och avfall bör förpackningsutredningens synsätt och lagtekniska lösning kunna tillämpas och det kommunala ansvaret successivt kunna avlösas. Det kan som tidigare sagts gälla

t.ex. bilbatterier och andra batterier även kadmiumbatterier och vissa tomemballage. Efter hand kan denna lista komma att utökas. Några indikationer på detta har lämnats tidigare. Men man måste ha klart för sig att detta från fall till fall kräver speciella organisatoriska och ekonomiska lösningar, avtalskonstruktioner, utformning av styrmedel i form av pant, återbetalningspremier Ett osv. genomförande av en sådan förändring på bred front kräver målmedvetna ansträngningar och omfattande organisatoriska insatser jfr. avsnitt 8.10. Det är emellertid viktigt att strävandena i denna riktning drivs så kraftfullt som möjligt. Det finns goda erfarenheter av hushållens förmåga att återlämna avfall till försäljningsställen, t.ex. batterier och läkemedel. Spillolja borde kunna återtas enligt samma mönster. Det är av stor pedagogisk och opinionsmässig betydelse att stödja denna tendens. En sådan process påverkar också handeln och ökar trycket på att få fram alternativa produkter, inte som ger upphov till MFA.

Sammanfattning av

ansvarsövervägandena. Behov av

regeländringar. Omställning

8.6.1 Sammanfattning

av övervägandena om

ansvarsförhållanden

De överväganden har redovisats har alltså som nu utmynnat i ett principförslag om inriktning mot renodlat producentansvar ett i kombination med förstärkt tillstândsprövning enligt en ML samt en tillräckligt kraftfull kommunal avfallsplanering och tillsyn. Det har emellertid bedömts nödvändigt med fördjupad en analys och konkretisering förutsättningarna för och konsekvenserna av av en sådan inriktning i första hand för MFA från mindre företag och verksamheter men också när det gäller processavfall från större företag.

Valet tidpunkt eller period för ett fullföljande av denna huvudinav riktning behöver också övervägas. Kommunernas hanteringsansvar för MFA i hushållsavfallet bör kvarstå, inriktningen bör vara att även här successivt så långt men möjligt renodla producentansvaret för avfall knutet till varor och produkter. I anslutning till det föreslagna fortsatta utredningsarbetet med konsekvensanalys och regelöversyn bör en tidpunkt preciseras vid vilken det kommunala transportansvaret för MFA bör tas bort. Den tidigare i princip beslutade vidgningen av det kommunala ansvaret tillämpning 6 § i RL skulle inte fullföljas för MFA. genom av -

8.6.2 Behov av regeländringar

Till de behov regelöversyn som redovisats i kapitel 2 översyn av begreppet miljöfarligt avfall och kapitel 3 förbättrad prövning av avfallsfrågorna i miljöskyddsärenden kommer ett antal frågor av aktualiserats i detta kapitel och som kan sammanfattas på som följande sätt

a Klargörande av producentansvaret.

b Bedömningar och förslag när det gäller att effektivisera den ev. kommunala avfallsplaneringen och instrumenten för dess uppföljning och genomslag.

c Avskaffande det kommunala transportansvaret. I anslutning

av därtill transportregleringen på länsnivå med översyn av avseende på möjliga förenklingar m.m.

Det samlade behovet ändringar pekar mot att lagstiftningsarbetet av bör inriktas mot en översyn och förenkling av hela regleringen av MFA-verksamheten. Därvid bör beaktas hur det fortsatta arbetet

med klassificeringsfrågor fortskrider jämför kapitel 6, uppbyggna-

den av en ny miljöbalk och den fortsatta utvecklingen av EGs

regelsystem. Det fortsatta arbetet med aktuella regeländringar som MFA-utredningen förordar bör första i ses som en etapp ett sådant lagstiftningsarbete.

8.6.3 Omställning

Som har framgått av avsnitt 8.5.3 skall den fortsatta konsekvens-

analysen vid positivt utfall utmynna i förslag lämplig - - om tid-

punkt då nya ansvarsregler får träda i kraft. Denna tidpunkt måste

naturligtvis bestämmas så att tillräckligt för utrymme ges erforderliga förberedelser. Den inriktningen kommer emellertid nya även därefter att genomslag successivt. Företagsstruktur och ägande-

förhållanden i insamlings- och behandlingsverksamheten kommer att

påverkas. Omprövning av gamla tillstånd enligt ML kommer att

pågå under en längre tid. Tillsynens inriktning och resurser måste anpassas till en ny situation osv.

Vad som nu har anförts talar allmänt för en övergångsperiod

präglad av försiktighet med andra regeländringar t.ex. vad gäller länsstyrelsernas tillståndsgivning till transporter och av ansvars- fullt agerande både från dem som skall lämna och från ett ansvar dem som skall ta över det. Det är angeläget att man snabbt börjar

utveckla branschvisa lösningar, system där leverantörer av t.ex. kemikalier återtar restprodukter osv.

8.7 Samverkan mellan

företag och kommun

Sammantaget skulle alltså även på lång sikt för hela MFA-området

gälla ett mellan producenter m.fl. och kommunerna delat ansvar.

Kommunernas ansvar skulle utöver planering och tillsyn avse

hanteringen MFA i anslutning till hushållsavfallet. Övergången

av till regler kommer att innebära en särskilt sammansatt ansvarsnya situation. Den successiva förskjutningen mot källsortering av MFA hushållsavfallet och övergång till separat omhändertagande av ur olika fraktioner, som beskrivits i avsnitt 8.5.4, förutsätter gemensamma insatser från branscher, företag och kommuner. Den inledda kommunala avfallsplaneringen har i det föregående setts flera förutsättningar för att företagsansvaret skulle som en av kunna renodlas, inte minst när det gäller mindre företag. Kommuhar också ett lagligt tillsynsansvar. Genom planering och nerna tillsyn kombineras kommunernas territoriella ansvar med avfallsproducenternas verksamhetsansvar. Den infrastruktur som kommunerna eller kommunala entreprenörer för utgör också ett stöd för svarar företagen och kommer i stor utsträckning att utnyttjas även för annat MFA än det som ingår i hushållsavfallet. Vad har sagts pekar entydigt mot att oavsett hur som nu ansvarsgränserna formellt dras en bra MFA-hantering förutsätter samverkan mellan näringsliv och kommun. En väl fungerande sådan samverkan skulle avdramatisera både gränsdragningen och ändringar i densamma. En positiv utveckling på området torde också förutsätta konstruktiv samverkan mellan berörda branschen organisationer eventuellt företrädda av Sveriges Industriförbund, Svenska kommunförbundet och Svenska Renhållningsverks-Föreningen, allt i nära kontakt med den centrala myndigheten på området, Statens naturvårdsverk.

8.8 Ansvar för behandlingskapacitet. SAKAB

När det gäller återvinning, behandling och deponering förutsätter det synsätt MFA-utredningen har anlagt att marknadskrafterna som med stöd av regelsystemen samt företagens och kommunernas leder till att erforderliga resurser byggs upp. ansvar

Den förstärkta miljöskyddsprövningen MFA-producerande av verksamheter, som har förutskickats i kapitel förutsätter som villkor för tillstånd att godtagbara former för omhändertagande av avfallet skall vara garanterade. Det klassificeringssystem har som förordats i kapitel 6 bör successivt utvecklas koppling mot en mellan klassningen av avfallet och adekvata behandlingsmetoder. De klarlagda ansvarsförhållandena för företagen kommunerna resp. enligt framställningen tidigare i detta kapitel bör medverka till ett ökat tryck för att erforderliga behandlingsresurser skall komma till stånd på lokal och regional nivå. Kommunens ansvar är dubbelt, dels som ansvarig för MFA i hushållsavfallet, dels genom de krav som är förknippade med den kommunala avfallsplaneringen och tillsynen. Staten har genom tillskapandet och ägarrollen i SAKAB av tagit ett ansvar för att det finns central anläggning en med kvalificerad kapacitet för behandling MFA. Som har framgått av av avsnitt 7.4 bedöms SAKAB komma att behålla och vidareutveckla denna roll. Det är angeläget att staten genom ägande i tillräcklig omfattning eller på annat sätt svarar för fortsatt långsiktig tillgång till denna grundläggande kapacitet. En ofta redovisad tveksamhet inför ett renodlat producent-

ansvar gäller osäkerheten om en tillräcklig behandlingskapacitet kommer att byggas ut eller någon form garanti måste om av till från stat eller kommun för detta säkert skall att ske. Avgörande för utbyggnaden behandlingskapacitet blir av styrkan i det ovan nämnda trycket från företag och kommuner för att fram behandlingsresurser. Detta blir i sin beroende tur av hur strikt regelverket tillämpas och tillsynen utövas. Om verksamheter stoppas, som inte kan redovisa en korrekt avfallshantering, kommer sannolikt lösningar till stånd. Det bör också noteras att det nuvarande med vissersystemet, ligen oklara förhållanden men med stat och kommun medsom ansvariga, hittills, framgått avsnitt 7.3, har lett som av till ett systern med ganska påtagliga brister i behandlingskapaciteten.

kommunala investeringar är åtminstone f.n. inte Förutsättningar för särskilt gynnsamma. bedömningen marknadskrafterna, med stöd av ett Gör man att regelsystem, den kommunala planeringen och den centrala utvecklat SAKAB utgör, inte förmår åstadkomma erforderlig resurs som utbyggnad och förnyelse behandlingskapacitet, återstår inget av fullfölja linjen med kommunalt eller att finna annat än att ansvar delat Det skulle då få innebörden att någon form för ansvar. senare m.fl. får ansvaret för att avfallet kommer till behandproducenter medan kommunerna eller staten ansvarar för att det finns ling, behandlingskapacitet. Därmed är i stort sett tillbaka till diskusman sionens utgångspunkt, med minskat tryck på avfallsproducenterna avfallsmängderna, bristande förutsättningar för offentatt begränsa liga investeringar osv.

8.9 Ansvar för MFA-deponierna

eller slutlig avfallsdeponering medför en speciell Tidsbegränsad miljöbelastning, naturligtvis är särskilt problematisk form av som handlar MFA. Det särskilt präglar problemet med när det om som dess långsiktighet. I princip skall materialet i en deponierna är deponi ligga för all framtid. Övervakning och åtgärder slutlig för mycket läng tid framöver. Likheterna med kärnförutsätts bränsleavfall är uppenbar. De framtida problemen kan komma att tillkomsten avfall, t.ex. från gentekskärpas genom av nya typer av nisk verksamhet. finns i dag inga MFA-deponier klarar verklig lång- Det som kontinuerlig övervakning och därav föranledda tidsförvaring utan finns inte heller ännu någon färdig och i större skala åtgärder. Det teknik för åstadkomma sådana deponier. Ingen deponiprovad att kan egentligen garantera ett tillräckligt långsiktigt ansvar innehavare deponi. Härtill kommer de kortsiktiga problem som för en mera kan uppstå genom företagskonkurser m.m.

Sá länge MFA inte helt kan undvikas kommer behov finnas av att deponera vissa delar av avfallet. Den miljöbelastning som deponering innebär och de speciella ansvarsförhållandena för långsiktsdeponier talar för särskilda att arrangemang bör vidtas vid deponering av MFA för att säkra erforderlig beredskap och nödvändiga insatser under mycket lång tid. Ett sätt att lösa detta kan

vara att ta ut en särskild avgift, från vilken inflytande medel fonderas och utgör garantier för att erforderliga åtgärder kan sättas in då läckage uppstår, en deponi måste läggas och någon om osv. ansvarig inte kan utpekas. Denna idé ligger i linje med synsättet inom EG, där varje medlemsland förutsätts skapa Waste Management Fund liken nande US Superfund för att skapa medel kan klara eventuella som skador på miljön som inte täcks försäkringar och andra finanav siella arrangemang. Varje ägare av en deponi skall bidra till denna fond i förhållande till mängd deponerat avfall och avfall. typ av MFA-utredningen har endast fört översiktliga diskussioner i denna fråga och konstaterat att ingående överväganden bör mer göras. Därvid bör i anslutning till den inledda översynen - av miljöskadeförsäkringen också någon form - av försäkringslösning prövas. Frågans utveckling inom EG bör också följas upp.

Organisationsfrågor. Statens

naturvårdsverk

Det är uppenbart att alltför begränsade har in för resurser satts att ett samlat grepp om MFA-hanteringen. Ett långsiktigt klarläggande av ansvarsförhållandena bör kunna ligga till grund också för organisatoriska åtgärder i syfte att bearbeta de problem som föreligger och som uppkommer efter hand. Den omställning följer som med ett genomförande den föreslagna ansvarsförändringen av skärper i sin tur behovet av sådana åtgärder. Vad i som sagts

avsnitt 8.7 samverkan mellan bl.a. företag och kommun är om naturligtvis grundläggande i detta sammanhang. Det behövs framför allt organisatoriska insatser för att samordna producenter MFA. Detta skulle kunna leda till mera av samlade insatser när det gäller att begränsa avfallets uppkomst, utveckling avfallssnål teknologi, återvinning osv. En mycket av viktig uppgift är att vidareutveckla formerna för insamling av MFA från hushåll och andra spridda källor samt att verka för utbyggnad system och incitament för inlämnande av avfall. Det första av insamlingssteget kommer att bli allt viktigare som grund för en separerad och differentierad hantering av MFA. Det behövs också samlat agerande för att initiera och driva på att erforderlig ett mer behandlings- och deponeringskapacitet kommer till stånd. Mycket vad sagts tidigare i betänkandet pekar mot att av som insatser antytt slag inte främst bör vara generella för hela av nu MFA-området utan specialinriktade mot avgränsade delområden. En differentiering och specialisering av åtgärderna behövs. De behöver inriktas mot speciella produktområden som t.ex. oljeprodukter, TV-apparaterdatorer, laddningsbara batterier och verktyg, fogi byggnader eller mot vissa förctagskategorier som bensinmassor stationer, bilvårdsanläggningar, billackeringsföretag, olika slag av metallindustrier, kemtvättar, fárghandeln, tryckerier, skyltindustrier

osv. Syftet med sådana specialinriktade insatser skulle vara att verka såväl för att förhindra eller begränsa uppkomst av MFA som att verka för återanvändning, återvinning och från miljösynpunkt bästa möjliga hantering det avfall ändå uppstår. Efter eventuellt av som kompletterande utredningsarbete skulle tyngdpunkten ligga på en projektinriktad verksamhet med konkreta utvecklingsinsatser, uppbyggnad avtal, system för panter, återbetalningspremier eller av andra styrmedel. Vad har skisserats anknyter till den verksamhet med som nu flödesanalyser och begränsning av förekomsten av farliga ämnen Kemikalieinspektionen har inlett i samarbete med Naturvårdssom

verket. Denna verksamhet bör kunna utgöra grund aktiveras en men genom att avfallsaspekten ges ökad vikt. En sådan aktivering bör ske parallellt med och stödjas av den utveckling och av ansvarslagstiftningsfrågor föreslagits i det föregående. som Behovet av särskilda åtgärder och för att till stånd resurser en mångsidig verksamhet av detta slag får övervägas vidare i det fortsatta utredningsarbetet i samråd med Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket. Det behövs emellertid också, vid sidan av myndigheternas insatser, branschövergripande stöd för dessa specialinriktade insatser. Uppbyggnad av gemensamma kunskaper och rutiner skulle medföra att inte varje bransch där MFA-problem finns eller uppstår måste börja från noll. Det borde också finnas en organisatorisk grund för stöd till konkret teknisk utvecklingsverksamhet. Många idéer beträffande behandlingsmetoder har utvecklats teoretiskt och förekommit i diskussionen i många år inte prövats slutgiltigt i men konkreta försök. Det behövs en gemensam organisation för som tar ansvar utbildning, information och rådgivning. Uppbyggnad blankettav och datasystem, statistik och prognosverksamhet bör också vara angelägna uppgifter, naturligtvis i nära samråd med Naturvårdsverket. Det har tidigare framhållits som ett skäl för ett kommunalt ansvar att det skulle ge förutsättningar för ett återupptagande samt en intensiñering och breddning till hela landet MIFAS verksamav het, som i viss utsträckning kan sägas de behov svara mot som nu har redovisats. På motsvarande sätt, och med ännu starkare skäl, krävs en motsvarande organisation vid alternativ med renodlat ett producentansvar. Det har inte funnits förutsättningar för MFA-utredningen att närmare gå dessa frågor eller komma med några förslag. Utredningen har emellertid velat peka de behov föreligger. som Det ankommer på olika intressenter inom området att överväga erforderliga initiativ.

Om de i det föregående angivna riktlinjerna fullföljs till ett statsmakterna, ankommer det på Statens naturvårdsverk beslut av SNV att konkretisera och precisera utgångspunkterna för verksamheten enligt den nya ansvarsfördelningen. Vidare ankommer det på SNV att vara den drivande kraften i det förändringsskede som inleds. Ett sätt att bredda basen för de nu angivna uppgifterna och för den samverkan som allmänt krävs för att SNV skall fylla sin funktion som central myndighet skulle kunna vara att till SNV knyta en MFA-delegation för samråd med företrädare för de viktigaste intressenterna. Delegationen skulle vara ett rådgivande organ utan beslutsfunktioner. Verksamheten skulle inriktas på informationsoch kunskapsutbyte, samråd och samordning. Vid en positiv utveckling bör en sådan delegation kunna bli ett forum för initiativ och utveckling. Den långsiktiga inriktningen av en sådan delegations arbete blir beroende av den organisationsstruktur som kan komma att byggas upp inom sektorn med hänsyn till nya ansvarsförhållanden m.m. Ju mer aktivt branschen själv tar sig an de ovan antydda uppgifterna desto mer kan SNV begränsa sin roll till samordning och kunskapsuppbyggnad samt till tillståndsgivning och tillsyn. Ett särskilt behov föreligger av att t.ex. inom en sådan MFAdelegation med företrädare för bl.a. behandlingsindustrin, forskare och miljöorganisationer gemensamt diskutera behandlingsfrågor, behov av ny behandlingskapacitet osv. En del av de frågor som tagits upp i det föregående t.ex. behovet av riskanalyser, styrning mot bästa teknik och utveckling av deponeringsstrategier pekar mot att det parallellt med en verkningsfull konkurrens behövs ett forum för gemensamma bedömningar och avvägningar. Genom samverkan för bästa möjliga behandling skulle möjligen också en bättre acceptans nås för att sådan behandling måste ske och måste lokaliseras någonstans.

Frågan om en sådan MFA-delegation samt dess närmare utformning, resursbehov m.m. bör övervägas vidare i samråd med SNV i det fortsatta arbetet. Redan de överväganden och förslag som redovisats i detta betänkande pekar på behov av förstärkning av SNVs resurser för insatser på MFA-omrâdet. SNV bör under en övergångstid på i första hand fem år tillföras två kvalificerade tjänster. Förstärkningen bör om möjligt ske genom att expertis hämtas från olika delar av MFA-området i samhället. Det bör i detta sammanhang noteras att SNV på MFA-området under de närmaste åren måste avdela betydande resurser för det internationella arbetet främst i anslutning till Baselkonventionen, EG och OECD.

B.

Bakgrundsmaterial

9 LAGSTIFTNING

De lagar som främst berör avfallsområdet är miljöskyddslagen, renhållningslagen samt lagen om kemiska produkter. Förutom dessa lagar finns det även skäl att här nämna transportlagstiftningen och arbetsmiljölagen.

9. l Miljöskyddslagstiftningen

Miljöskyddslagen 1969387 reglerar vatten- och luftföroreningar

samt buller och andra störningar i den yttre miljön förutsatt att

störningen är kopplad till användningen av fast egendom. Detta innebär att lagen gäller när användningen av mark, byggnader eller anläggningar kan medföra störningar på miljön. Lagens grundläggande krav är att försiktighetsmått måste vidtas av den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet. Det grundläggande kravet i lagen är att åtgärder för att motverka störningar alltid måste vidtas av den som utövar miljöfarlig verksamhet. Vid prövning av miljöfarlig verksamhet skall lagen l987l2 om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas. Miljöskyddslagen gäller inte sådant utsläpp av avfall som avses i lagen 19711154 om förbud mot dumpning av avfall i vatten. Regeringen får för vissa verksamheter föreskriva anmälningseller tillståndsplikt. Det finns möjligheter att göra avsteg från den grundläggande principen om individuell prövning, nämligen då generella föreskrifter utfärdats för miljöfarlig verksamhet inom vissa områden.

Regeringen får meddela föreskrifter om att

0 vissa slag av fabriker eller andra inrättningar inte får anläggas 0 avloppsvatten viss mängd, art eller sammansättning inte får av släppas ut 0 fast avfall eller annat fast ämne inte får släppas ut eller läggas upp på så sätt att mark, vatten, sjö eller annat vattenområde eller grundvatten förorenas 0 vissa slag av inrättningar eller deras användning inte får ändras på ett sätt som kan medföra ökad eller ny olägenhet

utan att koncessionsnämnden har lämnat tillstånd eller anmälan gjorts hos den myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd för miljöfarlig verksamhet ges efter ansökan till och prövning av koncessionsnämnden för miljöskydd eller av länsstyrelsen. I vissa fall behöver endast anmälan göras till länsstyrelsen eller miljö- och hälsoskyddsnämnden. I ett tillståndsbeslut skall noggrant anges vilken miljöfarliga verksamhet som tillståndet avser och de villkor som skall gälla. Om särskilda skäl finns får tillstånd lämnas för begränsad tid. I beslutet skall fastställas en viss tid, högst 10 år, inom vilken verksamheten skall ha satts igång. Tillsynen skall enligt miljöskyddslagen utövas av Statens naturvårdsverk på central nivå. Naturvårdsverket samordnar dessutom övrig tillsynsverksamhet. Länsstyrelserna har tillsyn över verksamheter som kräver tillstånd enligt miljöskyddslagens 10 § detta kan överlåtas till miljö- och hälsoskyddsnämnden. Miljö- och hälsoskyddsnämnden har lokal tillsyn över övrig miljöfarlig verksamhet. l miljöskyddsförordningen 1989364 finns i en bilaga en förteckning över de olika miljöfarliga verksamheter för vilka tillståndsplikt eller anmälningsskyldighet gäller. Av denna förteckning framgår också hos vem tillstånd skall sökas.

Renhållningslagstiftningen

Renhållningslagen 1979596 ställer krav på dem hanterar som avfall. Lagen riktar sig mot både kommuner och enskilda och gäller alla led i hanteringen avfall. Enligt lagen skall avfall hanteras på av sådant sätt att det inte uppkommer olägenhet från hälso- och miljövårdssynpunkt. Med hantering uppsamling, förvaring, menas bortforsling och slutligt omhändertagande avfall. av I renhållningslagen fastslås att avfallshanteringen skall ske på sådant sätt att åtgärder som underlättar återanvändning och återvinning av avfallet främjas, det behövs för råvaror, om att spara energi eller med hänsyn till miljövården. I lagen bemyndigas regeringen att meddela närmare föreskrifter om avfallshantering, vilket regeringen har gjort i renhållningsförordningen. Regeringen får överlåta myndighet eller åt kommunerna att meddela sådana föreskrifter. Varje kommun skall svara för att hushållsavfallet inom kommunen forslas bort för att slutligt omhändertas transport- och behandlingsskyldighet i den utsträckning det behövs för tillgodose att såväl allmänna hälsoskydds- och miljövårdskrav enskilda som intressen. Kommunens skyldighet i detta fall endast hushållsavser avfall men i lagen ges regeringen möjlighet att utvidga den kommunala renhållningsskyldigheten till att även avfall. Skylavse annat digheten kan gälla både bortforsling och slutligt omhändertagande av annat avfall. Lagen innehåller en skyldighet för varje kommun att anta en renhållningsordning. Den skall innehålla kommunens föreskrifter om avfallshantering och från 1 januari 1991 1990235 skall även en avfallsplan höra till den kommunala renhållningsordningen. Enligt renhällningslagen kan regeringen eller kommunen föreskriva om sortering av alla typer avfall. av , Avfallsplanen ska innehålla uppgifter alla avfall om typer av inom kommunen samt innehålla uppgifter kommunernas om åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet.

med upprättandet den kommunala renhållnings- 1 samband av finns det skyldighet för den yrkesmässigt beordningen en som upphov till avfall, att lämna de uppgifter driver verksamhet som ger behövs underlag för renhållningsordning till kommunen som som och avfallsplanering. har rättighet att ta ut avgifter för såväl bortfors- Kommunerna slutligt omhändertagande avfall för avfallsplaneringen. ling, av som inom kommunen den eller de kommunala För tillsynen svarar fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsomnämnder som tillsynen inom länet länsstyrelsen och för den rådet. För svarar centrala tillsynen Statens naturvårdsverk. renhållningsförordningen 1990984 fastslås att avfall, för 1

förordningen miljöfarligt avfall se avsnitt 9.3.1 gäller,

vilket om kommunernas försorg. Den kommunala

skall forslas bort genom

kommunfullmäktige bestämmer får dock göra undantag nämnd som finns undantag från det kommunala ansvaret för från detta. Det tre miljöfarligt avfall. Detta är när avfallet slutligt tas bortforsling av i anslutning till den anläggning där avfallet uppstår, när om hand till anläggning enligt 17 § i förordavfallet ska transporteras en miljöfarligt avfall, eller då avfallet skall exporteras ningen om 19-21 §§ i nämnda förordning om MFA. enligt gäller de föreskrifter meddelas med stöd av Generellt som miljöfarligt avfall. Beträffande hantering av MFA förordningen för försvarsmakten får Försvarets sjukvårdsstyrelse, efter samråd inom Naturvårdsverket, meddela föreskrifter avsteg från tillämpmed om

renhållningslagen.

ningen av

9.3 Kemikalielagstiftningen

Kemikalielagstiftningen omfattar förutom lagen 1985426 om kemiska produkter och förordningen 1985835 om kemiska produkter rad andra förordningar vilka förordningen en av

1985841 om miljöfarligt avfall intar central roll i detta en sammanhang. Syftet med lagen om kemiska produkter är förebygga skador att på människors hälsa eller miljö orsakats som av kemiska produkters inneboende egenskaper. Med detta syfte som utgångspunkt ställer lagen krav på dem som hanterar eller importerar kemiska produkter. Denna lag utgör grunden för all hantering kemiska av produkter för såväl kemiska ämnen, beredningar och avfall. Vissa kemiska produkter undantas från lagens tillämpningsområde. Bland dessa kan nämnas sådana produkter som omfattas av livsmedelslagen, läkemedelsförordningen och lagen foder. om I lagens allmänna aktsamhetsregel krävs det att de försiktighetsmått som behövs skall vidtas för att hindra eller motverka skador på människor eller i miljön. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått. Dessutom får det förskrivas t.ex. förbud eller tillståndsplikt för hantering eller import av kemiska produkter. Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket utfärdar föreskrifter beträffande vissa delar av lagens tillämpningar. I lagen definieras dessutom vad som avses med hantering och där ingår bland annat transport, omhändertagande och destruktion av kemiska produkter. En väsentlig del i lagen utgörs skyldigav heter vid hantering och import av kemiska produkter.

Dessutom stadgas det särskilt om hur omhändertagandet visst av avfall miljöfarligt avfall principiellt får ske. Om det är påkallat från hälso- eller miljöskyddssynpunkt får regeringen föreskriva att slutligt omhändertagande av visst avfall får yrkesmässigt bedrivas endast av juridisk person i vilken staten har inflytande 13 §. För hantering av vissa typer kemiska produkter av krävs tillstånd, vilket prövas av länsstyrelsen. För kemiska produkter som yrkesmässigt tillverkas i eller importeras till Sverige finns en anmälningsplikt till produktregistret. Regler för anmälningsplikten

finns beskrivna i förordningen kemiska produkter. Registret

om

Kemikalieinspektionen. förs av centrala tillsynen över efterlevnanden av lagen utövas av Den följande myndigheter

Kemikalieinspektionen har tillsyn över tillverkare, importörer och andra leverantörer.

naturvårdsverk för skydd för den yttre miljön i 0 Statens ansvarar samband med hanteringen kemiska produkter. av

Arbetarskyddsstyrelsen för skydd mot ohälsa och olycks- 0 svarar fall i arbetsmiljön i samband med yrkesmässig hantering av kemiska produkter.

Socialstyrelsen utövar tillsyn över tillverkare, importörer och 0 leverantörer i fråga sådana kemiska produkter som andra om marknadsförs hygieniska eller kosmetiska produkter. som

och lokala tillsynen utövas följande myndigheter;

Den regionala av

Yrkesinspektionen har regional och lokal tillsyn vad avser arbets- Länsstyrelsen för tillsynen i övrigt inom länet. Den miljön. svarar nämnder fullgör uppgifter inom miljö- och eller de kommunala som hälsoskyddsområdet för den omedelbara tillsynen inom komsvarar munen.

9.3.1 Förordningen miljöfarligt avfall

om

miljöfarligt avfall finns uppräkning av tolv I förordningen om en vilka förordningen är tillämplig. De tolv huvudavfallsgrupper på grupperna är

oljeavfall lösningsmedelsavfall färg- och lackavfall limavfall starkt surt eller starkt alkaliskt avfall avfall som innehåller kadmium avfall som innehåller kvicksilver avfall som innehåller antimon, arsenik, barium, bly, kobolt, koppar, krom, nickel, selen, silver, tallium, tenn, vanadin eller zink 9. avfall som innehåller cyanid lO.avfall som innehåller PCB l l .bekämpningsmedelsavfall l2.laboratorieavfall.

För att tolka och bedöma vad som är miljöfarligt avfall har Naturvårdsverket gett ut en vägledande förteckning utgående från dessa tolv avfallsslag. Se kapitel 12 Förordningen gäller inte när det miljöfarliga avfallet ingår som en beståndsdel i hushållsavfall eller när det slutliga omhändertagandet av avfallet sker i anslutning till den anläggning där avfallet uppkommit. Det innebär i det första fallet att förordningen inte är tillämpbar på de kvantiteter av MFA som uppstår i hushållen innan de lämnats till den renhållningsansvarige för särskilt omhändertagande. Däremot gäller förordningen från och med att avfallet samlats in för vidare hantering. Det andra fallet medför att den avfallsproducerande industrin själv tar ansvaret för att avfallet omhändertas på ett korrekt sätt. Dessutom gäller särskilda bestämmelser angående hanteringen av oljehaltigt barlast- och tankspolvatten från fartyg 1980424 samt åtgärder mot vattenförorening från fartyg 1980789. Enligt förordningen är den som yrkesmässigt utövar verksamhet där miljöfarligt avfall uppkommer, skyldig att lämna uppgifter om avfallets art, sammansättning, mängd och hantering. Naturvårdsver-

ket föreskriver hur dessa uppgifter skall vara beskaffade. Tillstånd krävs för transportverksamhet av miljöfarligt avfall enligt förordningen. MFA får yrkesmässigt transporteras på väg endast av kommunen eller den som erhållit särskilt tillstånd. Tillstånd för sådan transportverksamhet ges av länsstyrelsen. Enligt renhållningslagen 7 § gäller att bortforsling inte får ske av annan än den som kommunen anlitar. Förutom länsstyrelsens tillstånd krävs kommunens uppdrag för att få utföra transporter. När det gäller slutligt omhändertagande av MFA är grundprincipen i förordningen att detta endast får ske av SAKAB eller av annat företag som har särskilt tillstånd. Det är Naturvårdsverket prövar sådant tillstånd 12 §. Även andra anläggningar kan få som ta emot MFA från avfallsproducenter för behandling i sin egen anläggning under vissa förutsättningar. En förutsättning är att företaget för behandlingen endast utnyttjar en mindre del av anläggningens kapacitet 17 §. Dessa företag skall anmäla sin verksamhet till länsstyrelsen. Export av MFA får endast ske om det kan visas att avfallet kommer att slutligt omhändertas ett sätt som hade varit godtagbart om avfallet behandlats i Sverige. Naturvårdsverket prövar tillstånd för all export av MFA ur landet liksom även tillstånd att få importera MFA.

9.3.2 Övriga förordningar av betydelse

Utöver den ovan beskrivna förordningen finns också följande förordningar som berör området miljöfarligt avfall

förordningen 1985836 om bekämpningsmedel förordningen 1985837 om PCB m.m förordningen 1985838 om motorbensin förordningen 1985839 om kadmium förordningen 1985840 om vissa hälso- och miljöfarliga pro-

dukter m.m 0 förordningen 1985997 anmälningsskyldighet beträffande om asbest i ventilationsanläggningar 0 förordningen 1988717 försäljning och förvaring om av vissa flyktiga lösningsmedel m.m förordningen 1988716 CFC och halon om O förordningen 1989974 miljöfarliga batterier om 0 förordningen 19911290 vissa kvicksilverhaltiga om varor.

Transportlagstiftningen

.

Sedan 1983 finns det en särskild lag 1982821 förordning samt en 1982923 om transport farligt gods. Med farligt av gods avses i lagen gods som består av eller innehåller bl.a. explosiva, giftiga, radioaktiva eller frätande och på grund varor som av detta vid transport kan medföra skador på människor, djur, egendom, miljö eller påverka transportmedlets säkra framförande. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter vilka skall om varor som anses utgöra farligt gods med hänsyn till transportmedel, godsmängd och andra transportförhållanden. De myndigheter som utfärdar föreskrifter beträffande transporter av farligt gods är följande

0 Statens räddningsverk 0 Luftfartsverket 0 Sjöfartsverket.

Dessa myndigheter svarar också för tillsynen respektive område. Internationellt finns överenskommelse landtransporter en om av farligt gods kallad ADR. För inrikes transporter heter motsvarande föreskrifter ADR-S. Dessa regelverk finns samlade i Statens räddningsverks författningssamling, SRVFS. För vägtransporter av

mängder kemikalier till slutligt omhändertagande finns mindre bestämmelser i SRVFS 19892. I SRVFS återfinns också särskilda föreskrifter för järnvägstransporter både internationellt motsvarande och nationellt RID respektive RID-S. Beträffande sjöfarten, både internationellt och nationellt, och finns reglerna samlade i föreskrifter från Sjöfartsflygtransporter SFH och SJÖFS respektive Luftfartsverket författningsverket LFS. Dessutom finns speciella föreskrifter utfärdade av samling Sprängämnesinspektionen SÄIFS, Rikspolisstyrelsen RPSFS samt Generaltullstyrelsen T FS. Alla fordon transporterar farligt gods skall vara försedda som eller flera skyltar enligt krav i ADR. Skyltens viktigaste med en funktion informera räddningspersonal och andra så att riktiga är att åtgärder snabbt kan vidtas vid en eventuell olycka. I ADRADR-S är de olika ämnena uppdelade i klasser. För var klasser finns föreskrifter hur emballaget skall och en av dessa om beskaffat. Statens provningsanstalt ut särskild förvara ger en teckning över Typgodkända emballage för farliga varor. För varje farligt gods skall följande transport av medfölja eller på annat sätt finnas tillgänglihandlingar transporten gäller avsändarintyg ga

transportkort skriftliga instruktioner fraktsedel godsdeklaration intyg om förarutbildning avsändarintyg transporthandlingar e.v. fordonscertifikat eller tillstånd övriga för transport av radioaktiva varor.

sammanlastning olika slag farligt gods gäller vissa regler För av av förhindra olika ämnen kan med varandra. Vissa för att att reagera förbjudna lasta tillsammans. För vissa ämnen finns ämnen är att också speciella regler för hur de skall lastas.

Arbetsmiljölagstiftningen

Arbetsmiljölagstiftningen omfattar i princip allt arbete. Främst avses förhållanden för anställda, föreskrifterna gäller delvis men även för ensamföretagare. Arbetsmiljölagen 19771160 med tillhörande arbetsmiljöförordning 19771166 trädde i kraft l juli 1978 och ersatte då 1949 års arbetsskyddslag. Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö. Huvudansvaret för arbetsmiljön ligger hos arbetsgivaren genom att denne skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagare utsätts för ohälsa eller olycksfall. Arbetstagaren är ålagd ett skyddsansvar vilket innebär att den anställde skall följa givna föreskrifter och använda skyddsanordningar. De grundläggande regler formuleras i arbetsmiljölagen som finns närmare preciserade i form av krav och skyldigheter i Arbetarskyddstyrelsens författningssamling AFS. Några exempel som berör avfallsområdet är

Åtgärder mot luftföroreningar AFS 198011

Etylenoxid och propylenoxid AFS 198012 Bly AFS 198412, 19903 PCB AFS 19851 Farliga ämnen AFS 198517 Asbest AFS 19862 Bekämpningsmedel AFS 19885 Kadmium AFS 19893 Hygieniska gränsvärden AFS 199013.

Tillsynen över efterlevnaden arbetsmiljölagen av samt därtill kopplade föreskrifter utövas Arbetarskyddsstyrelsen under av samt dess överinseende och ledning, yrkesinspektionen.

10 INSAMLING, TRANSPORT

OCH LAGRING AV

MFA4

Med hantering av miljöfarligt avfall här insamling, menas transport och lagring av avfallet. I samband med detta även arbetstas miljöaspekter på hanteringen upp.

10.1 Insamling av miljöfarligt avfall

Kommunerna haruett lagstadgat miljöfarligt-avfall

ansvar för att samlas in och transporteras till slutligt omhändertagande. Slutligt omhändertagande får göras den av som har tillstånd enligt för-

ordningen om miljöfarligt avfall. Den behandlar miljöfarligt

som avfall måste dessutom ha tillstånd enligt miljöskyddslagen.

10. 1 Insamling från

hushåll

Miljöfarligt avfall ingår beståndsdel i hushållsavfallet som som en omfattas inte av bestämmelserna i förordningen miljöfarligt om avfall. Kommunerna har i praktiken ett ansvar för-detta avfall i samband med insamlingen av övrigt hushållsavfall. Hur insamlandet av hushållens avfall organiseras varierar från kommun till kommun. Många kommuner har slutit avtal med Lex farghandlare, apotek och bensinstationer allmänheten om att utan kostnad skall kunna lämna sitt MFA. I flera ,kommuner har

Texten

är i huvudsak hämtad ur Hantering av miljöfarligt

avfall i Sverige Svenska Renhållningsverks-förexiingen 9lr8

l15

insamlingskampanjer ordnats och informationsmaterial särskilda till kommuninvånarna insamlingsmöjligheter. Insamsänts ut om ske antingen ambulerande miljöbilar som fasta lingen kan genom från hushåll, eller miljöstationer som ofta finns tider tar emot MFA till bensinstationer. Vissa miljöstationer är bemannade i anslutning utbildad personal kan sortera och klassificera avfallet. med som

10. 1.2 Insamling från industrin

operativa för insamlingen från industrin d.v.s. order- Det ansvaret mottagning, deklarationsbedömning samt fakturering av avfallslämför behöver inte utföras av kommunen själv. naren transporten antingen i kommunal regi eller med anlitande Detta kan arrangeras entreprenörer. Det finns flera lösningar där man blandar komav egen-regi verksamhet eller anlitande entreprenör. I munal av huvudsak kan följande organisationsformer för insamling och transport av industrins MFA förekomma

huvudentreprenör flera entreprenörer interkommunalt samarbete regionbolag m.fl. kommunal egenregi.

Organisationsformerna är olika till sin uppbyggnad. Många varifmns med olika uppdelningar mellan entreprenörer och avanter avfallsslag. I många fall utgör organisationsformen i seende olika realiteten blandning flera typer. Bilden av hur insamlingen är en av organiserad är därför inte enhetlig. kommun eller kommunalt regionbolag anlitar oftast En ett entreprenörer för själva transporterna, även då kommunen eller regionbolaget själva ordermottagning och fakturerar arrangerar kunderna. En huvudentreprenör kan i sin tur anlita underentreprenörer för transportarbetet. Merparten av landets MFA-transporter

utförs av privata åkeriföretag. Att ett huvudentreprenörsskap valts utesluter inte t.ex. att ytterligare en eller flera entreprenörer också ombesörjer insamling och transport av ett eller flera avfallsslag. Exempelvis kan en huvudentreprenör ha valts för insamling oljehaltigt av avfall, medan övrigt miljöfarligt avfall samlas in eller flera andra av en entreprenörer. lnterkommunal samverkan i kommunal regi kan i huvudsak ske på följande olika sätt

regionbolag, kommunen delägare egna regionbolag, kommunen delägare egna 0 en kommun sköter insamlingen MFA av på uppdrag av en eller flera andra kommuner i regionen.

Regionbolaget, eller motsvarande, vanligtvis ansvarar för kundkontakter, deklarationsbedömning, tillhandahållande av transportjänster samt mellanlagring. Genom samverkan skapas tillräckligt ett stort befolknings- och industriunderlag så ekonomiska att och personella resurser, till exempel i form kemisk-teknisk av sakkunskap, kan finansieras till rimliga kostnader. Praktiskt taget alla regionbolag bedriver mellanlager i egen regi. Mellanlagring sker bland för kunna annat att optimera transporterna till behandlingsanläggningarna. Regionbolag kan ägas gemensamt kommunerna i av en region i proportion till invånarantalet i respektive kommun. Bolaget kan vara tillkommet med uppgift att enbart hantera MFA, eller hanteringen av MFA kan del bolagets vara en av verksamhet. Det kan också förekomma att man anlitar regionbolag där den kommuegna nen inte är delägare. En kommun kan också sluta avtal med ett regionbolag utan att själv delägare i bolaget. vara En ytterligare variant är att kommun sköter insamlingen en av MFA en eller flera andra kommuner i regionen. I de fall en värdkommun sköter insamling och transport av MFA, sker detta

vanligtvis värdk0mmunen ägt bolag med vilket genom ett av respektive kommun sluter avtal. fåtal kommuner sköter själva insamlingen av MFA i Endast ett Vanligtvis anlitas även då entreprenörer för egen kommunal regi. transporterna.

Deklaration och klassificering av avfallet 10. 1

avfallsalstrare har avfall bedöms vara miljöfarligt När en ett som skall deklaration över avfallet upprättas där avfallets slag avfall en sammansättning Denna deklaration ligger till och m.m. anges. grund för att

avfallet klassificeras miljöfarligt avfall 0 som avgöra och hur avfallet skall behandlas O var och klassning enligt transportregler ADR-S O avgöra märkning 0 utgöra faktureringsunderlag m.m.

nämnda deklarationen MFA är en beskrivning av Den ovan av avfallets sammansättning, egenskaper och ursprung. Detta är en förutsättning för riktig hantering avfallet i alla nödvändig en av från säkerhetssynpunkt från miljösynpunkt hanteringssled såväl som avfallsslag måste deklareras för sig och en felaktig skall ske. Varje deklarering kan orsaka stor skada. Organisationsform för insamlingen måste kunderna ha Oavsett ordermottagningsfunktion för beställning av hämtning tillgång till en MFA. Beställningen kan göras på särskild blankett, eventuellt av direkt SAKABs deklarationsblankett. I de fall det rör sig om ett standardavfall löpande uppkommer vid anläggningen i fråga, som beställningen oftast ett avropsförfarande per telefon. sker genom naturliga skäl är det för kunder med begränsad kemisk Av svårt avgöra vad skall klassas som MFA. Det är kompetens att som fall nödvändigt med personlig kontakt mellan den därför i många en

ansvarige för insamlingsverksamheten och avfallslämnaren. En sådan kontakt kan innebära allt från en telefonkontakt till ett besök med en ingående genomgång företagets avfallsproblem. av

10. l .4 Statistik avfallet om

Uppdragsgivaren, i detta fall kommunen, ytterst vill med viss regelbundenhet ha uppgifter om insamlade och Omhändertagna mängder av MFA. Genom sammanställning av insamlade och Omhändertagna mängder fördelat på olika avfallstyper kan bild avfallssituatioen av nen erhållas. Denna typ statistik begärs också tillsynsmyndigheterna, av av d.v.s. kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd och länsstyrelsen. För dessa myndigheter utgör statistiken ett instrument för beatt döma redovisade företags situation, men ger framförallt möjligen het till att efterlysa varför vissa företag inte finns redovisade i den inlämnade statistiken.

10. 1.5 Planering och fakturering

En viktig del i avfallets hantering är planering för avfallets insamling och transport till slutligt omhändertagande. Det är avfallsproducenten som avgör vart avfallet skall transporteras. I praktiken är det kommunenentreprenören avgör valet. som För att rationell insamling måste transporterna planeras så att de sker enligt fastställda regler men till lägsta möjliga kostnad. Avfallet skall också transporteras till behandling på motsvarande rationella sätt. För detta fordras vanligen en mellanlagring för att kunna åstadkomma optimala transportkvantiteter. En viktig del i denna planering är att finna avsättning för avfallet på godkända mottagningsanläggningar. När transporten genomförts och avfallet behandlatsdeponerats

ll9

sammanställning de olika delposterna, vilka faktureras sker en av fall ordermottagaren har denna funktion. I övriga fall kunden i det debitering från de olika entreprenörs- och behandsker en separat lingsföretag deltagit i det aktuella omhändertagandet av avsom fallet.

miljöfarligt avfall

10.2 Transport av

deklaration godkänts hämtas avfallet kommunen eller det När en av anlitade avfallsbolaget. Beträffande transporterna finns många med andra varutransporter, men det finns också likheter typer av karaktäristiska skillnader beroende på lagar och förordningar samt speciella särdrag. Miljöfarligt avfall har särskilda på avfallens gör problemen vid transporterna ofta blir egenskaper som att annorlunda vid renvarutransporter. Det miljöfarliga avfallet kan än uppvisa alla former från flytande till fast form. Därtill kommer avfallet kan giftigt, frätande oxiderande, brandsjälva som vara farligt Denna komplexitet hos MFA ställer krav på transportetc. material såsom tankar, slangar och emballage, men även pumpar, på de företag specialiserat sig på MFA-transporter. som Tanktransporter på väg är vanlig transportform, men även en styckegodstransport förekommer. Järnvägstransporter och bulk- och sker också från större mellanlagringsstationer till fartygstransporter behandlingsanläggningar. För flytande MFA lämpar sig ofta slamsugare väl till trans- Sugförfarandet är mindre känsligt för fasta föroreningar porterna. vad pumpning är. Tankar, slangar och kopplingar kan än t.ex. material motståndskraftigt mot flertalet kemikalier. När det utföras i styckegods dominerar ZOO-liters plåtfat som emballage. gäller MFA är regel, inte alltid, farligt gods enligt särskild som men lagstiftning. Det innebär att bestämmelserna enligt ADR-S skall fordon och emballage. Om ADR-S huvudregel följdes tillämpas för för olika sorters avfall i mindre emballage skulle det transporter av

bli orimligt krävande i fråga om klassningsarbete, transportdokument, märkning m.m. Räddningsverket har därför utfärdat en särskild föreskrift SRVFS 19892 är anpassad till transport som av MFA i mindre emballage. Den innebär förenklingar i de nämnda avseendena. Ytterligare ett undantag från ADR-S regler gäller transportemballage där Räddningsverkets emballageregler trädde i kraft under 1990. För avfallsändamål har verket godkänt fören längd övergångstid för vissa typer av äldre emballage t.0.m 1992-12-31.

10.3 Lagring miljöfarligt. avfall

av

Vid större mängder avfall kan transport ske direkt till en behandlingsanläggning. Men endast ett fåtal industrier upphov till ger stora mängder MFA att direkttransport till behandlingsanläggning är

möjlig. Industrin kan då lagra avfallet interntii

avvaktan på större kvantiteter. Långt vanligare är dock förhållandet industrin att saknar lagringsutrymmen, har för små avfallsutrymmen eller att

avfallsmängderna är för små vilket medför alltför

långa lagringstider. För att avfallslämnarna skall kunna bli kvitt sitt MFA ut-

nyttjas därför regionala mellanlager som kan drivas kommunen-

av avfallsbolaget eller någon entreprenör, 5.. Vid dessa lagras etc avfall från ett stort antal avlämnare, sorterat efter egenskaper och risker. När tillräckliga mängder samlats in transporteras dessa till återvinning eller slutbehandling. Mellanlagring fyller också en viktig uppgift i de fall resurser för slutbehandling tillfälligt saknas. Mellanlagring kan omfatta t.ex. tankar för avfallsolja, fatlager, tankar för olika flytande avfall, småkemikalier för ompackningemballering, containers, m.m. Lagren är ofta lokaliserade till industri- eller verksamhetsområden eller i anslutning till avfalls-

5 Mellanlager av miljöfarligt avfall kräver tillstånd enligt miljöskyddslagen.

deponeringsplatser. Vid vissa kommunala mellanlager för miljöfarligt avfall görs en viss förbehandling. Vanligast är kanske att man separerar vatten avfallsolja. Omfattningen hanteringen vid sådana lager från av starkt från plats till plats och utgörs allt från en enkel varierar av till relativt komplexa förbehandlings- och lagringsanlägglageryta ningar. Nedanstående lista utgör exempel på aktiviteter som kan förekomma i samband med mellanlagring

0 mottagningskontroll O kemiska analyser 0 sortering, ompackning, omemballering 0 uppställning läckande fordonbehållare av 0 tillhandahållande av akutplattor O fordonstvätt 0 styckegodslagring, fat, kartonger etc. bulklagring, lagring i cisterner, container, på plattor etc. O 0 förbehandling.

kapaciteten för slutbehandling är begränsad eller om lämplig Om behandlingsteknik saknas, uppstår dessutom behov av att långtidsavfallet. Gränsen mellan mellanlager och långtidslager är lagra självfallet inte skarp. Det är motivet för lagringen som snarare hur lagren skall betraktas. Hos avfallsbehandlaren föreavgör kortvariga eller långvariga i olika former i avvaktan kommer lager på t.ex. ledig kapacitet för behandling.

10.4 Arbetsmiljöaspekter

Säkerhetsproblem kan identifieras i samtliga hanteringssteg för miljöfarligt avfall hos avfallslämnaren, vid transport, under mellanlagring och under slutlig behandling.

10.4.1 Hos avfallslämnaren

All kvittblivning av MFA förutsätter kunskap om avfallets beståndsdelar och egenskaper. Oavsett var och hur avfallet uppkommit borde det inte finnas någon som är bättre skickad känna till att sammansättningen än producenten avfallet. Lagstiftningen av lagen om kemiska produkter ställer därför krav på hanterare. De skall ha fullständig kontroll över de kemikalier som hanteras ända från inköpstillfállet till dess de skall lämna industrin som säljbar produkt eller avfall.

Den grundläggande åtgärden för att minimera problem med hantering av MFA är minimering avfallsmängden. av Detta gäller även från arbetsmiljösynpunkt. Såväl det inre som yttre miljöskyddet skall därför ge prioritet åt förebyggande insatser. Utöver uppgiften att förebygga uppkomsten MFA av bör avfallsproducenterna svara för en ökad separering de olika avfallsslag av som kan undvikas. Denna separering bör även omfatta MFA. En sådan ökad separering i producentledet underlättar återvinning samt minskar arbetsmiljö- och yttre miljöproblem i hanteringsled. senare Men en separering kräver också kunskap hos de som skall hantera avfallet. Hos avfallsproducenten måste därför en avvägning göras innan en separering sker för att undvika vissa hälsorisker på grund av mer komplicerad hantering i kombination med eventuella bristande kunskaper.

l0.4.2 Vid transport

Ett avfall som är aktuellt för kvittblivning måste på något sätt transporteras bort till mottagarebehandling. Innan kan transporten ske måste en säkerhetsbedömning avfallet göras. De faktorer av som framförallt måste bedömas är

0 .är avfallet farligt gods enligt gällande transportlagstiftning

O vilken fordon skall väljas för transporten typ av 0 hur skall fordonet vara utrustat motståndskraft mot avfalletkemikalien kontrol- O är emballagets lerad 0 hur skall avfalletemballaget märkas transporthandlingar i form transportdokument och 0 vilka av transportkort skall medfölja lasten.

inte dessa frågor besvaras klart och entydigt löper de som Kan olika moment risk. Val av fel emballage berörs av transportens en kemikalieangrepp på materialet med utläckande kemikan leda till Även samlastning olika kategorier av MFA kan kalier som följd. av problem från arbetsmiljösynpunkt. Dessutom kan val av utgöra ett fordon leda till allvarliga olyckor. Bristande kunskap om fel sorts det leda till risker för räddningspersonalen avfallet kan även stora eventuell inträffad olycka. vid en olycka är det väsentligt att uppgifter finns tillgängliga Vid en hur skall De transportkort som tagits fram är en om man agera. vägledning för räddningspersonal, personal vid ett mellanviktig lager eller hos slutbehandlare av MFA. en

l0.4.3 Vid mellanlagring

Märkningen godset skall ligga till grund för var och hur av senare avfallet skall lagras. Det är viktigt att en första kontroll av mottaget och emballage alltid sker i samband med lossning. Vid avfall lossning är det också väsentligt att rätt skyddsutrustning finns tillgänglig i händelse olycka. En bedömning mäste ha gjorts av redan innan godset kommer in anläggningen. För att underlätta detta kan system med skyddskoder användas. Ett ofta använt ett på varje deklaration tala hur godset skall märkas, system är att om bara med deklarationsnummer, utan också med en skyddskod inte vägledning till personalen hur skall vara utrustad. som ger om man

Under tiden ett avfall befinner sig på ett mellanlager är det väsentligt att tillsyn sker rutinmässigt. Även emballage om ett ser ut att vara i gott skick vid mottagningen kan det mycket väl springa läck under lagertiden. Om ett läckage uppstår när anläggningen är obemannad måste utsläppet kunna samlas upp. Extra stora krav på kontroll bör ställas då lagring sker i tankar eller cisterner. Områden för mellanlagring av MFA bör av denna anledning förses med avloppsbrunnar med avstängningsventiler anslutna till samt vara separat reningsverk. Det är väsentligt att vid inplacering godskemikalier i ett av mellanlager tänka på att ämnen kraftigt med varandra som reagerar hålls åtskilda. Likaså bör man särskilt beakta att ämnen klassas som som gifter kräver extra säkerhetsrutiner vad gäller förvaring. Om en kemikalie dessutom är klassad krävs i vissa fall som cancerogen tillstånd från Arbetarskyddstyrelsen att få hantera denna. Hanteringsföreskrifterna är mycket viktiga för att garantera säkra rutiner. Det är också krav ställs både yrkesinpektiosom av nen och länsstyrelserna vid drift ett mellanlager för MFA. av Storleken och utformningen av dessa mellanlager kan variera. Denna variation medför att kontrollen försvåras. Från miljöyttre synpunkt kan SNVs allmänna råd för anläggningskontroll enligt miljöskyddslagen användas. Utöver de generella bestämmelserna i arbets-, miljö- och kemikalielagstiftningen finns avfall omnämnt i ASS föreskrift om farliga ämnen, någon specifik föreskrift men om MFA finns inte. I flera fall finns lokalt utformade instruktioner. Större anläggningar har i regel fungerande mottagning, sortering och en lagring sett från arbetsmiljösynpunkt. Exempel på problem kan vara dålig överensstämmelse mellan avfallsdeklarationer och faktiskt innehåll. Dessa problem härrör från tidigare led i avfallskedjan. Vissa mellanlagringsstationer kan även ha brister vad gäller lagringsrutiner, ventilation och allmän tillsyn.

10.4.4 Vid behandling

Förutom vad har sagts risker vid mellanlagring av MFA som om tillkommer kritiska moment inför det slutliga omhändertaett par gandet. Avfallet måste genomgå innehållskontrollanalys innan en det går vidare till behandling. Speciellt viktigt är detta om avfallet blandas med annat avfall innan det processas. Ett oförsiktigt öppemballaget kan utsätta personalen för ofrivillig exponering nande av innehållet. Problemen avser överfyllda fat, främmande föremål, av dåligt emballage och vissa brister i märkningen. Dessa brister skapar hanteringsproblem och olycksrisker vid den fortsatta behandlingen. förbehandling således grundlägg- Behovet av bättre är ande. I samband med själva behandlingen av avfallet uppstår självfallet rad olika riskmoment var och ett är förknippat med en som den speciella behandlingsteknik tillämpas. Ett särskilt problem som med arbetsmiljörisker utgör lagring och hantering av t.ex kvicksil-

ver.

11 BEHANDLING AV MFA 6

ll.l Det miljöfarliga avfallets egenskaper

Miljöfarligt avfall är fast eller flytande avfall på grund som av avfallets sammansättning och egenskaper måste omhändertas på ett speciellt sätt för att undvika kort- eller långsiktiga skador i miljön. Oberoende om det miljöfarliga avfallet skall upparbetas, återvinnas, behandlas, destrueras eller deponeras bör detta ske i säkra anläggningar med bästa teknik. I förordningen om miljöfarligt avfall indelas det miljöfarliga avfallet i 12 huvudgrupper efter flera principer såsom kemisk sammansättning, användningsområde eller bransch. Det miljöfarliga avfallet är således ett samlingsbegrepp för olika avfallstyper som varierar mycket vad gäller sammansättning, innehåll miljöskadav liga komponenter och egenskaper. Därför krävs också olika metoder för omhändertagandet av miljöfarligt avfall beroende på avfallstyp. Det miljöfarliga avfallet kan utgöra allt från homogena processavfall i form av slam, fast material, brand-, explosionsfarliga och korrosiva vätskor till enskilda produkter, såsom febertermometrar och elapparater med innehåll av ämnen som klassats miljöfarlisom ga. De metoder som finns för omhändertagande miljöfarligt av avfall syftar till att utvinna komponenter avfallet för återanur vändning, att destruera farliga komponenter eller på sätt beannat handla avfallet så att det blir mindre skadligt för miljön. En beskrivning av omhändertagande miljöfarligt avfall kan indelas i av

6 Avsnittet bygger i stora delar på en PM från Naturvårdsverket den 21 februari 1992 om Behandling miljâifztrligt avfall. av

huvudgrupper; återvinning, behandling och deponering. tre till omhändertagande utesluter givetvis Dessa tre olika vägar inte varandra. Snarare kan de olika steg i avfallets omhänses som dertagande. Även avfallet återvinns skapas alltid en restprodukt om sedan måste behandlas för att eventuellt slutligen deponeras. som Följande skall översiktlig beskrivning av olika sätt att ses som en omhändertaga miljöfarligt avfall förbehandling, återvinning, genom behandling eller deponering.

l 1.2 Förbehandling av avfall

För stor mängd avfallstyper ligger de miljöfarliga komponenteren i små mängder i ett i övrigt inert material, t.ex. förorenade na slam eller jord. Förbehandling av miljöfarligt avfall syftar vatten, då till att överföra avfallet till form som är lämplig för slutligt en omhändertagande eller återvinning genom t.ex. koncentrering av avfallet eller homogenisering. Exempelvis kan tungmetaller koncentreras ur vattenlösningar hydroxid- eller sulfidfállning, där metallerna avskiljes ur genom filtreringsbara metallföreningar. Slutprolösningen som svårlösliga dukten blir vatten och de miljöfarliga metallerna koncentrerade i filterkakor. Metaller kan även avskiljas ur vatten med hjälp av elektrolys, jonbytarmetoder etc. Men inte bara koncentrering kan behövas, flera behanden lingsmetoder kräver att avfallet är så ensartat som möjligt för att effektiv destruering skall kunna ske. Förbehandlingsmetoder kan därför syfta till att homogenisera avfallet. Effektiviteten hos de flesta behandlingsmetoder försämras alltför stora variationer i av den kemiska eller fysikaliska sammansättningen hos avfallet. Vid destruktion organiskt MFA genom förbränning ställs t.ex. stora av krav på homogenitet. Biologisk destruktion ställer krav på kontrollerad avfallssammansättning där halten av hämmande beståndsdelar och nedbrytbara ämnen måste balanseras.

11.3 Återvinning av avfall

Tekniker för återvinning kan delas in i två olika kategorier de som syftar till materialåtervinning och de syftar till energiåtersom vinning. Med materialåtervinning metoder syftar till avses som att utvinna ämnen eller framställa nya produkter. Med energiåtervinning avses metoder där avfallet används energikälla i olika som förbränningssystem. Strävan i behandlingen av avfall bör att möjliggöra materivara alåtervinning. När det gäller miljöfarligt avfall är de flesta utvecklade tekniker inriktade på återvinning det organiska avfallet. Som av exempel kan nämnas återvinning av avfallsolja och lösningsmedel genom olika metoder av t.ex. värmebehandling och destillering. När det gäller återvinning av det oorganiska avfallet är bilden mera komplex. För detta miljöfarliga avfall är inte alltid återvinning det bästa alternativet. När det gäller användningen av vissa tungmetaller och kemikalier är avsikten att på sikt begränsa eller eliminera användningen av dessa. Frågeställningen då uppstår är som om inte en säker förvaring avfallet är bättre alternativ av ett än återvinning. Ett sådant val kan dessutom vara motiverat utifrån de svåra arbetsmiljörisker är förknippade med hantering som av tungmetaller.

1 1.4

Behandlingsmetoder

Behandlingsmetoder för miljöfarligt avfall delas ofta mycket grovt in i termisk, kemiskt-fysikalisk respektive biologisk behandling.

11.4.1 Termisk destruktion

Den vanligaste termiska behandlingsformen för organiskt MFA är

förbränning. Förbränning i högtemperaturanläggningar roterugn varit prioriterat alternativ för slutligt omhändertagande har länge ett organiskt miljöfarligt avfall som inte átervinns. av Förbränning innebär tillförs så att kolväteföreningar att syre oxiderar samtidigt värmeenergin släpps fri i förbränningsprosom behövs på över 1100-1300 C° För cessen. Normalt en temperatur oxidationsprocessen med luft syrekälla skall ske så snabbt att som förbränning. Vid denna förbränning bryts organiskt att den benämns avfall ned till koldioxid och vatten. Vid upphettning av askan i förbränningsprocessen sker oxidation eller reaktioner som bildar lättflyktiga salter del tungmetaller. Genom långt gående av en rökgasrening kan utsläppen stoft, svaveldioxider, kväveoxider, av väteklorid, dioxiner samt kvicksilver och andra metaller reduceras. de största nackdelarna med förbränning är dock att utsläppen En av till luften kan spridas långa sträckor i atmosfären. Vidareutvecklingen förbränningstekniken koncentreras på att av förbättra själva förbränningseffekten, att minska på luftutsläppen avancerad rökgasrening och att med olika metoder minska genom på flygaskans och bottenslaggens farlighet. Olika smält och plasfinns under utveckling, vilka dock för en tillfredstälmaprocesser lande ekonomi kräver fortsatt forsknings- och utvecklingsarbete. Förgasning eller pyrolys är alternativa metoder till förbränning för att skilja organiskt material från askbeståndsdelarna i MFA. Pyrolys innebär upphettning avfallet utan syretillförsel. Vid av upphettning till 600 C° förgasas i huvudsak allt organiskt material. Men pyrolysgasen innehåller tjärprodukter som i sig är mycket miljöfarliga.

l 1 .4.2 Kemiskt-fysikaliska behandlingsmetoder

Kemiskt-fysikaliska behandlingsmetoder syftar till att ändra avfallets kemiska ocheller fysikaliska egenskaper. Ett exempel på kemiskfysikalisk behandling är behandling av sura ytbehandlingsbad

genom neutralisering och utfállning tungmetaller till metallav hydroxidslam. Kemiskt-fysikaliska metoder kan vidareutvecklas i sin tekniska utformning så att de är anpassade efter avfallets egenskaper. För att sådan utformning skall vara möjlig bör avfall med olika egenskaper hållas isär och avfallet vara så koncentrerat som möjligt för att optimera behandlingen. Vid solidifiering eller Stabilisering förändras avfallets egenskaper genom att antingen avfallet gjuts i fast matris, exempelen vis cement, eller genom att överföra de ingående miljöfarliga komponenter till en mer kemiskt stabil form. Solidiñering och Stabilisering används som metoder före deponering. Genom att en föroreningarna blir mindre tillgängliga för utlakning förhindras eller fördröjs en spridning dessa till omgivande miljö. av

l 1.4.3 Biologiska metoder

Biologiska metoder för destruktion organiska komponenter av innebär att mikroorganismer bryter ned organiska komponenter i avfallet. Behandling av fast avfall sker vanligtvis i biologiska bäddar, medan flytande avfall kan behandlas i bioreaktorer eller satsvis efter uppsugning i fast material. Exempelvis kan förorenad jord behandlas genom lakning och därpå följande biologisk nedbrytning i bioreaktorer av föroreningarna i lakvätskan. Dessa metoder beräknas få ökad betydelse i framtiden särskilt vid behandling av förorenad jord och avloppsvatten.

l 1.4.4 Deponering

Trots behandling eller återvinning kommer alltid oorganisk en rest att behöva deponeras även om denna del bör hållas så liten som möjligt så att avfallsproblemen inte efterlämnas till kommande

l3l

generationer. Genom att deponera avfall byggs en framtida föroreningspotential Därför är det viktigt att utforma en deponi så upp. att hotet från denna oundvikliga föroreningspotential blir minimal, även sett i ett långtidsperspektiv. Termen deponering betyder egentligen tillfällig förvaring av avfall begreppet används även i betydelsen slutlig förvaring. men Tekniken kring deponering syftar till att exponeringen, eller risken för exponering, av de farliga ämnena skall minimeras. Deponeringstekniken strävar därför till att åstadkomma sä låg permeabilitet möjligt, dvs. att vattengenomströmningen och därmed urlaksom ningen giftiga ämnen blir så liten som möjligt. Avfallet förvaras av skyddat av tätskikt, dräneringar och inneslutningar.

11.5 Slutligt omhändertagande i Sverige

Miljöfarligt avfall omhändertas i Sverige idag på flera sätt. Nedan indelas det slutliga omhändertagandet av miljöfarligt avfall utifrån administrativa grunder

O Slutligt omhändertagande hos SAKAB eller hos behandlingsföretag med särskilt tillstånd 0 Slutligt omhändertagande i anslutning till annan industrianlägg ning eller i den anläggning där avfallet uppkommer 0 Slutligt omhändertagande utomlands genom export.

l 1 .5.1 Företag med behandlingstillstând

För att yrkesmässigt få slutligt omhänderta miljöfarligt avfall krävs förutom prövning enligt miljöskyddslagen ett speciellt tillstånd enligt förordningen om miljöfarligt avfall. SAKAB har ett generellt tillstånd enligt 12 § första stycket

förordningen miljöfarligt avfall att slutligt omhänderta miljöfarligt avfall. SAKAB tar emot 40 000 ton eller cirka 10 15% den ca - av totala mängden miljöfarligt avfall som slutligt omhändertas externt. SAKAB intar en särställning i svensk MFA-hantering genom att vara Sveriges enda centrala förbränningsanläggning för miljöfarligt avfall. Förbränningsanläggningen, består roterugn som av en utrustad med halvtorr skrubber och ett elfilter, togs i drift 1983. Från hösten 1990 är rökgasreningen kompletterad med ett textilt spärrfilter. SAKAB har också våtkemisk anläggning och deponien er för metallhydroxidslam. SAKAB tar även emot sådant miljöfarligt avfall för vilka omhändertagandemetoder saknas, kvicksilverhaltiga batterier, ex. m.m. Detta avfall lagras för närvarande.

Övriga anläggningar har tillstånd

som att omhänderta avfall är ofta inriktade på behandling ett särskilt avfallsslag eller mindre av volymer. Flera företag tar emot och behandlar speciella typer av miljöfarligt avfall såsom ñxeringsbad, visst oljeavfall, och sura alkaliska avfall, cyanidhaltiga bad och amalgamavfall. 1 Sverige finns ett 30-tal företag med tillstånd enligt 12 § andra stycket FMFA att slutligt omhänderta miljöfarligt avfall. Några exempel på företag som behandlar MFA är

Boliden Bergsöe i Landskrona är Nordens enda sekundärsmältverk som tar emot insamlade blybatterier för återvinning av bly.

Cementa AB i Degerhamn behandlar fårgrester och lösningsmedels-

avfall genom förbränning i cementugn ersättning för kol och

som olja.

Cementa Miljöteknik AB har byggt organisation bestående upp en av flera företag. Leto Industriåtervinning AB i Värnamo behandlar fárg-, lackrester etc. genom destillation av fárg- och lösningsmedlen. Skandinaviska Oljecentralen i Jönköping spillolja tar emot på fat och rekonditionerar faten. Scanfuel i Halmstad arbetar med

återvinning avfallsolja d.v.s eldningsoljerester, begagnade av smörjoljor och emulsioner.

Kumla omhändertar förbrukade betbad. De för- å Ferriklor AB i brukade betbaden används råvara vid framställning av fállsom a i ningskemikalier.

Göteborgsregionen finns GRAAB-KEMI som tar emot och om- I händertar större mängder miljöfarligt avfall. Vissa avfallsslag tas GRAAB-KEMIs anläggningar för oljeåtervinning om hand i egna våtkemisk behandling. I oljemottagningsanläggningen avskiljs och fasta föremål i oljan, varefter vatten, olja och sediment separeras uppvärmning. I vâtkemiska behandlingsanläggningen utgenom nyttjas neutralisations- och avvattningsoperationer. I dotterföretaget Ciclean i Göteborg behandlas oljeavfall i flotationsanläggningar. har mottagnings- och reningsanläggningar kemisk Ciclean fállningflotationsandfilter för oljeförorenat vatten. Andra avtill SAKAB eller andra behandlingsföretag fallsslag transporteras för återvinning eller slutligt omhändertagande.

Ovako Steel Kilsta AB i Kilsta omhändertar oljeemulsioner i sin oljespaltningsanläggning där oljan förbränns i en ångcentral.

SAB Nife AB i Oskarshamn tar emot insamlade nickelkadmium -

batterier går till återvinning. Återvinningen sker genom en

som destillation samt kemisk processanläggning där ugnsprocess kadmium och nickel återvinns ñlterpressat slam och pulvermateur rial.

Scan Dust AB i Landskrona utvinner metaller ur stoft genom en plasmaprocess. Företaget tar emot bl.a metalloxidstoft. Processen är utformad för utvinna metaller stoft och avfall från metall- och att ur stålindustrin. Anläggningen består bl.a av plasmageneratorer, kondensor för avkylning och gasreningsutrustning.

Stena Scanfors i Falkenberg omhändertar fixeringsbad och stâlullsbehållare genom en elektrolysbehandling.

Structo Dom Europe AB, i Storfors, omhändertar förbrukad svavelsyra för återvinning genom våtkemisk behandling neutralisagenom tions- och fállningsoperationer.

Amalgamavfall från tandläkarmottagningar Sweden tas emot av Recycling AB i Urshult. Tömning sker avskiljarnas innehåll, av varefter amalgamavfallet separeras och sänds vidare för upparbetning.

l 1 .5.2 Industrins interna omhändertagande

När slutligt omhändertagande miljöfarligt avfall sker i anslutning av till den anläggning där avfallet uppkommer krävs inget speciellt tillstånd enligt förordningen om miljöfarligt avfall. Behandlingstekniken prövas enligt miljöskyddslagen för varje enskild anläggning. Möjligheten finns också för industriföretag att i anläggning egen behandla MFA som uppstått hos ett annat företag, under förutsättning att industriföretaget endast utnyttjar mindre del sin en av kapacitet för sådan behandling enligt l7 § förordningen om miljöfarligt avfall. Statens naturvårdsverk genomförde rikstäckande inventeringar under åren 1976, 1978 och 1980 avseende mängden miljöfarligt avfall i Sverige. Av dessa inventeringar framgick tredjedel att ca en av mängden producerat miljöfarligt avfall omhändertogs internt av industrin. Någon sammanställning vilka behandlingsmetoder av som används har inte företagits.

11.5.3 Export miljöfarligt avfall av

de flesta länder att anläggningar måste finnas Det är av accepterat inom landet i sådan omfattning att allt avfall som genereras kan tas omhand. Men det finns ibland vissa mindre mängder av mycket svårbehandlat avfall, t.ex. PCB-avfall och andra högklorerade avfallsslag, kvicksilveravfall kräver så speciella behandetc. som lingsresurser att det kan svårt att få ekonomiska resurser att vara bygga anläggning i varje land. Det är därför inte ovanligt att upp en MFA kan motiverad med hänsyn till Sveriges beexport av vara gränsade möjligheter att driva anläggningar för alla olika typer av MFA. De vanligaste exportländerna för svenskt miljöfarligt avfall är Tyskland, Danmark, England och Holland. År 1990 gick den största delen ca 90 % till någon form materialåtervinning, till av exempel zink- och blyinnehållande avfall som används som råmaterial i andra processer.

11.6 Brister i dagens omhändertagande

De brister finns när det gäller omhändertagande av MFA som utgörs bristande även bristande kvalitet i omhänav resurser men dertagandet. Följande är endast exempel på sådana brister. Idag saknas behandlingsresurser för vissa typer av miljöfarligt avfall. Exempelvis för avfallstyper som utgör gränsfall vid klassificeringen miljöfarligt avfall och där bedömningen därför kan som variera mellan olika län inom landet. Det rör sig om flytande och fast avfall med lägre halter t.ex. tungmetaller, såsom ridâvatten av från sprutboxar, fárgavfall För många av dessa avfall är bem.m. handlingsalternativen ofta SAKAB eller den lokala deponin. Prisskillnaden i omhändertagandet blir därvid stor vilket leder till missnöje, eftersom de miljömässiga motiven för denna kostnads-

krävande särbehandling av dessa avfall inte alltid är uppenbara för avfallsproducenten. Övriga exempel på bristande behandlingsresurser är exempelvis regionala och lokala behandlingsalternativ för bl.a. förorenade jordar. Avsaknaden av behandlingsresurser för dessa beror framför allt på att upptäckten av förorenade markområden och sediment och läckande gamla avfallstippar skett under senare år och att kunskapen om hur dessa problem bäst ska lösas fortfarande är bristfallig. Metoder håller på att utvecklas både utom och inom landet,

men någon generell metod finns inte. Metoderna måste utvecklas

och anpassas till typ av förorenad jord. Kvicksilverhaltigt avfall lagras idag på SAKAB i avvaktan på framtida behandling. Naturvårdsverket har regeringen fått i av uppdrag att utreda och till den 1 oktober 1992 redovisa ett miljöriktigt omhändertagande av kvicksilverhaltiga produkter. Men även för de avfallsslag som behandlas miljöfarligt som avfall sker inte alltid den behandling som vore kvalitativt sett den bästa. Ett särskilt problemområde utgör omhändertagande av avfallsolja. För närvarande konverteras den Omhändertagna avfallsoljan till eldningsolja, men det sker ingen regenerering till basolja ny smörjolja i Sverige. Av övrig avfallsolja förbränns del inom en industrin eget omhändertagande medan del förbränns okontrolen lerat, sannolikt i bilverkstäder, bensinstationer, åkerier, växthus, villor och småindustri. Dessutom omhändertas en del oljeavfall på ett mindre kvalificerat sätt, nämligen genom separering vid uppvärmning. Vattenfasen separeras därvid från oljan, men många föroreningar finns kvar i oljefasen, som dock inte längre klassificeras som MFA. Denna konverterade eldningsolja får endast förbrännas i därtill avsedd och prövad anläggning med höggradig rökgasrening. Eftersom denna konverterade olja betraktas som miljöfarligt avfall kan denna okontrollerat exporteras. Ett av problemen vid behandlingen av avfallsoljan är att denna ofta är en blandning av avfallsoljor från skilda verksamheter och

därigenom innehåller mångfald olika ämnen. Att hålla olika en avfallsoljor åtskilda är därför stor vikt för en bra behandling. av Särskilt besvärliga avfallsoljor, t.ex. verkstadsoljor med innehåll av klorparaffmer, oljeemulsionskoncentrat och olika tillsatser, bör inte upparbetas förbrännas hos SAKAB eller annan anläggning med utan motsvarande utrustning och tillstånd. Att hålla de olika avfallsoljoråtskilda ökar också möjligheterna att styra dem till rätt slutligt na omhändertagande. Naturvårdsverket att det finns förutsättanser ningar att komma tillrätta med avfallsoljeproblematiken genom effektivare insamling spilloljan och efterföljande behandling. En av diskussion har förts angående införande ekonomiska styrmedel av 2 för 1 för att förmå avfallsproducenten till att lämna in avfalloljan l omhändertagande. å Även deponering miljöfarligt avfall utgör problem. Idag av i deponeras metallhydroxidslam inom SAKAB enligt Naturvårdsverkets PM 1092. Även industrin använder dessa riktlinjer. Riktlinjerna är inte tänkta att gälla för ett slutförvar, utan endast som en tillfällig förvaring metallhydroxidslammet inför en eventuell av framtida återvinning metallerna. Deponering är därför ett omav råde behöver utvecklas. Frågorna är många skall speciella som krav ställas på avfall deponeras, hur sprider sig olika förosom reningar i olika jord och grundvatten och hur snabbt, hur typer av påverkas miljön mindre långsammare utsläpp, hur bör en av deponering lämpligast utformas för att vara säker både idag och imorgon, vilka tät- och täckskikt bör användas etc.

1 1.7 Framtida behandlingsresurser och

metoder

I Sverige har undersökningar kring solidifiering av avfall pågått under flera år. Pâ hösten 1989 startade ett samarbete kring solidifispecialavfall mellan de kommunala avfallsbolagen ering av s.k.

GRAAB-KEMI, SYSAV, Vafab och Cementa Miljöteknik AB. I projektet involverades även industrier i respektive regioner. Terratema AB anlitades i projektarbetet Finansiärer för projektet har varit stiftelsen REFORSK, GRAAB-KEMI, SYSAV, Vafab, Cementa Miljöteknik samt industrier i huvudmännens regioner. Med solidifiering menas i detta sammanhang att tillverka fasta kroppar av avfall som sedan deponeras eller att låta betongliken nande slurry härda i en deponi. I projektet har ett antal specialavfall solidiñerats så att en härdad tät erhållits. Additivet har varit massa ett specialcement. I projektet har också prövats avdrivningsen teknik i syfte att eliminera flyktiga föreningar före solidifieringen. Omfattande laboratorie- och fziltundersökningar har utförts. Metoden har enligt Terratema efterhand i olika projekt visat sig flera ge fördelar från deponeringssynpunkt, bl.a. liten utlakning föroreav ningar. Avfall som solidifierats i Sverige är rökgasreningsaskor från avfallsförbränning, metallhydroxidavfall och ett antal industriavfall fargslam, sliprester, m.m. Dessutom kan avfall som annars behöver särskild behandling blandas in i avfallsmassan, t.ex. ridåvatten från sprutboxar. Det förekommer även ytterligare utredningsarbeten vad gäller deponering av bl.a. miljöfarligt avfall. Olika filosofier angående deponering finns och nya tekniker prövas inom och utom landet för att förhindra en spridning av föroreningar från deponi. Som en exempel på sådant arbete i Sverige kan nämnas att ett förslag till torr bergdeponi tagits fram för förvaring bl. kvicksilverhaltiga av a. batterier. Vidare pågår pilotprojekt för att täta gamla gruvavfallsupplag, dvs. genom tätning skall föroreningarna förhindras att tvättas ut av regnvattnet. Erhållna kunskaper från pilotprojekten kan komma till godo för all deponering i framtiden. typ av Cementa AB har ansökt om tillstånd till ny verksamhet vid anläggningen Scanfuel. Genom nyutvecklad teknik bygger på som extraktion, separation, avdrivning och solidifiering skall bl. a. organiska restprodukter lösningsmedel, fárg, lim, lack, oljeproduk-

och filtermassor konverteras till bränsle, dvs lättbränsle och ter ett fast bränsle fuel coke. Resterna från processen deponeras solidifiering. På detta sätt kan organiskt avfall som har ett genom högt värmevärde, inte direkt kan användas som bränsle i men som någon industriprocess på grund sitt innnehåll av fasta partiklar, av metaller och halogener, ändå utnyttjas. En selektiv behandling av olika avfallstyper kan även möjliggöra materialåtervinning av t.ex. fárgpigment. Vidare SAKAB att genomföra flera utvecklingsprojekt avser under åren 19921994. SAKAB planerar anläggning för termisk en behandling förorenad jord, en avdrivningsanläggning för PCBav avfall, vattenbehandlingsanläggning för flytande avfall, en en anläggning för fragmentering av förorenade tomemballage, en anläggning för destruktion av CF C och utveckling av metoder för omhändertagande av kvicksilveravfall. Flera metoder för omhändertagande av miljöfarligt avfall och förorenade jordmassor finns under utveckling bl.a. inom industrin och hos ingenjörsfirmor, hos regionala kommunala och privata avfallsbolag och på högskolorna och på andra naturvetenskapliga institut. Naturvårdsverket stöder vissa projekt genom bl.a. Ny Teknik-bidrag. NUTEK och REFORSK stöder i sin tur andra utvecklingsprojekt.

12 KLASSIFICERIN G AV

MILJ ÖF ARLIGT AVFALL7

12. l Den vägledande

förteckningen

Naturvårdsverkets vägledande förteckning har en central roll när det gäller att bedöma och tolka vilka avfallsslag som skall klassificeras som miljöfarligt avfall. Den första vägledande förteckningen

över miljöfarligt avfall kom 1975. Denna 1986 ersattes av en ny vägledande förteckning Miljöfarligt avfall, vägledande förteck-

ning har status allmänna råd. som som Den vägledande förteckningen utgörs exempellista pä av en avfall som är miljöfarligt avfall och som skall hanteras och behandlas enligt förordningen miljöfarligt avfall. Förteckningen om är uppbyggd kring de tolv slagen miljöfarligt avfall av som anges i förordningen.

I inledningen till den vägledande förteckningen anges Någon definition avfall finns inte i någon författning av i vårt land. Naturvårdsverket vill dock som allmänt råd i vad gäller tillämpningen av förordningen miljöfarligt om avfall anföra att kemiska produkter av följande slag bör betraktas som avfall, nämligen material, råvaror,

produkter, mellanprodukter, biprodukter och hjälpkemikalier, som har förorenats eller förstörts eller längre är brukbara för ur-

7 Texten är delvis baserad Studie rörande klassificering av miljöfarligt avfall Jan-Olov Sundqvist, IVL, 1991. Studien har utförts på uppdrag av Naturvårdsverket, samt studien Klassificering av MFA MIFAS-rapport på uppdrag Naturvårdsverket, av juni 1991.

3 Naturvårdverkets Allmänna Råd 857 Miljöfarligt avfall vägledande förteckning.

ändamål eller hanteraren andra skäl sprungligt eller likartat som av önskar bli kvitt. innehåller endast ett fåtal kvantitativa uppgifter, Förteckningen haltgränser till ledning för att bedöma när som mängdgränser, m.m. ett avfall omfattas av förordningen.

Att använda den vägledande förteck-

ningen

vägledande förteckningen utgör ett viktigt verktyg i klassiñce- Den administrationen och hanteringen miljöfarligt avfall. ringen, av Tillvägagångssättet vid klassificering kan schematiskt beskrivas på

följande sätt

Avfallsproducenten kontaktar kommunen eller avfallsbolaget. 0

Någon form av deklaration av avfallet lämnas.

Kommunen eller avfallsbolaget bedömer avfallet är miljöfar- 0 om ligt avfall.

Om så är fallet avgörs till vilken avfallet skall klassificeras grupp enligt den vägledande förteckningen. För bedömning utgör den lämnade avfallsdeklarationen grund. Om fler upplysningar en behövs kan dessa skaffas telefonkontakt eller genom besök genom hos avfallsproducenten. Dessa uppgifter kan hämtas t.ex. ur produktinformation kompletterande analyser. eller genom

Om det är oklart hur avfallet skall klassificeras rådgör kommu- 0 nenavfallsbolaget med miljö- och hälsoskyddsnämnden, länsstyrelsen miljövårdsenheten eller naturvårdsverket avfallsenheten.

I den vägledande förteckningen står angivet att för att avgöra hur avfallet i tveksamma fall skall klassas får avfallsproducent och tillsynsmyndigheter försöka bedöma avfallet kan skador eller om ge innebära fara eller risk för människa och miljö. Hur man gör varierar runt om i landet. Klassificeringen miljöfarligt avfall som kan i de flesta fall göras utan ingående analysdata. Kännedom om uppkomstsätt och huvudbeståndsdelar räcker ofta för klassificering med den vägledande förteckningen som grund. I vissa fall kan sammansättningen vara okänd eller halten miljöfarliga komponenter så låg att närmare bestämning vara av avfallets sammansättning erfordras för klassificeringen. Vilka uppgifter om sammansättningen erfordras beror också på som behandlingsmetod. Ofta efterfrågas då någon särskild miljöstörande komponent som antingen påverkar behandlingsprocessens ekonomi eller som tekniskt eller tillståndsmässigt kan begränsa kapaciteten. I många fall måste man gå flera steg längre och utifrån avfallets sammansättning och antagna egenskaper göra bedömning en av avfallets farlighet.

0 När klassiñceringen är gjord avgörs hur och avfallet skall var behandlas.

l princip är det avfallsproducenten är ansvarig för detta val. I som praktiken är det kommunen eller avfallsbolaget gör valet på som

uppdrag av avfallsproducenten. För miljöfarligt avfall fordras då

vidare kontakter mellan kommunavfallsbolag och behandlingsförctag, bl.a. vidarebefordras avfallsdeklarationerna till behandlingsföretaget, som skall godkänna att kan avfallet man ta emot samt vanligen sätt, tid och plats för mottagning av avfallet.

12.3 Problem med den vägledande

förteckningen

Den vägledande förteckningen är omdiskuterad. De som arbetar med klassificera avfall t.ex. avfallsbolag, myndigheter och att avfallsproducenter ställs ibland inför problem med hur förteckningen skall tolkas. Mot bakgrund detta har Naturvårdsverket låtit göra en av genomgång olika problem är förknippade med den nuvaranav som de vägledande förteckningen över miljöfarligt avfall. Denna utredning kan sammanfattas med följande punkter

Det saknas grundläggande kriterier för att bedöma vad som är 0 miljöfarligt avfall.

Mängd- och haltgränser efterfrågas för att underlätta klassifice- 0 ringen avfallet och för att få ett instrument till en enhetligare av bedömning över landet.

Flera avfall borde klassificeras som miljöfarligt står inte O som nämnda i förteckningen, eller är på andra sätt svåra att klassifipå grund av oklara formuleringar. cera

Här några exempel på olika avfallsslag som blivit nämnda i ges samband med klassificeringsproblem kring MFA oljefilter från bilar, vegetabiliska oljor och emulsioner, vattenbaserade avfettningsbad, olja från oljeavskiljare, asfalt, asfaltsprodukter, asfaltsemulsioner, underredsmassor, oljeemulsioner, oljehaltigt vatten från brandövningsplatser, återvunnen konverterad avfallsolja. Avfall innehåller kvicksilver t.ex lysrör och kvicksilverlampor. Andra som exempel är katalysatorer från bilar, flygaska och stoft från rökgasrening, förorenade jordar, tomeballage, asbetstavfall m.m.

O Oklarheter finns i avgränsningen mellan miljöfarligt avfall och övrigt avfall.

Det finns avfall som inte klassificeras miljöfarligt avfall, som men ändå på grund av sina egenskaper inte kan eller bör behandlas på samma sätt som övrigt avfall hushållsavfall, industriavfall m.m. eller släppas i avloppet. Dessa avfall kallas vanligen för gråzonsavfall. Idag är gränserna mellan miljöfarligt avfall och gråzonsavfallet oklara.

12.4 Uppdatering den av vägledande

förteckningen

Utifrån den ovan nämnda problemgenomgången arbetar Naturvårdsverket med att revidera den vägledande förteckningen. Ett färdigt förslag till en ny vägledande förteckning planeras klart vara sommaren 1992 för att eventuellt börja gälla fr.0.m januari 1993. Revideringen av förteckningen syftar till stor del till att uppdatera och bättre klarlägga gränserna för vilka avfallsslag som bör ingå inom ramen för nuvarande förordning för miljöfarligt avfall. De intentioner som Naturvårdsverket för närvarande arbetar efter innebär dessutom att förordningen om miljöfarligt avfall bör kompletteras med nya huvudgrupper och att haltgränser förs in i det allmänna rådet för vissa ämnen. Målet med uppdateringen är att

Få en tydligare beskrivning av avfallet så att enhetligare en bedömning blir möjlig.

Få en vägledande förteckning som stämmer bättre överens med nu tillämpad praxis ute i kommuner och län.

Få överensstämmelse med EGs klassificering av miljöfarligt avfall Baselkonventionens klassificering av farligt avfall samt gällande gränsöverskridande transporter.

Följande utgångspunkter ligger inom ramen för Naturvårdsverkets arbete med revideringen av förteckningen

En grundläggande definition på miljöfarligt avfall införs 0

Nya huvudgrupper utöver de nuvarande tolv avfallsslagen införs 0

s Dessa grupper är följande i å l å Grupp 13 Avfall innehåller andra miljöfarliga ämnen än de i som ä grupperna 1-12.

Grupp 14 Starkt förorenade uppgrävda eller upptagna jordmassor, sediment eller liknande.

Grupp 15 Andra avfall med farliga egenskaper.

0 Ett avsnitt karaktäristiska egenskaper miljöfarligt avfall om förs i förteckningen.

I bilaga exemplifieras vad inte behöver klassificeras 0 en som miljöfarligt avfall utan kan sorteras in under benämningen som Annat specialavfall.

Haltriktvärden för ämnen vid bedömning av miljöfarligt avfall 0 och annat specialavfall införs.

12.5 Klassiñceringssystemet på längre sikt

På sikt planeras även ett nytt klassificeringssystem för miljöfarligt avfall som avses att anpassas till det klassiñceringsarbete som bedrivs internationellt samt en eventuell koppling mellan klassificering och behandling. Arbetet inom EG och OECD är stort av intresse men även enskilda länders arbete följs Naturvårdsverket. av En anpassning kan komma att krävas av det svenska klassificeringssystemet enligt EGs klassificeringsystem miljöfarligt avfall av som omfattar fler avfallsslag än vad som idag i Sverige klassificeras som MFA. Några exempel är

0 anatomiska substanser, sjukhus- eller annat kliniskt avfall, infektiösa substanser och avfall med infektiösa egenskaper 0 farmaceutiska-, läkemedels-, medicin- och veterinärpreparat och avfall som innehåller farmaceutiska medel och veterinärpreparat 0 aska ocheller slagg innehållande någon beståndsdel klassisom ficerats som MFA enligt EGs lista sand, jord, lera inklusive muddringsmassor förorenats som asbest förorenat avloppsslam och avloppsvatten även rötslam.

Dessa avfallsslags hantering och omhändertagande styrs i Sverige idag av annan lagstiftning än FMFA. I ett framtida klassificeringssystem diskuteras även styrning en mot adekvata behandlingsmetoder. Att kunna göra bedömning en av avfallets bchandlingsbarhet redan vid klassificeringen och styra avfallet till rätt behandling är önskvärt. Så sker redan idag i viss utsträckning i Tyskland. En positiv aspekt är att styrning mot bra behandling underlättas. En negativ aspekt skulle kunna att vara en sådan koppling blir teknikbevarande och hämmar utvecklingen mot bättre behandlingsmetoder inte uppdatering kan göras med om en jämna mellanrum vilket kan vara resurskrävande.

i

AVFALLSPOLICY

t EGs

13.1 Avfallet ett växande problem

-

Europa är ett tättbefolkat område där avfallsbergen växer och utrymmet är litet. Hanteringen av avfall har blivit ett stort problem. Att minska mängden avfall och att förbättra behandlingsmetoderna har därför blivit ett prioriterat område såväl inom EG i vårt som land.

Det svårt att tala om mängder när det gäller avfall eftersom

definitionerna och klassiñceringen avfall och miljöfarligt avfall av

inte varit enhetlig i Europa. Inom EG har uppskattningar

gjorts att det producerades 2,2 miljarder ton avfall året 1987. Av detta avfall var cirka 25-35 miljoner ton miljöfarligt avfall.

13.2 EGs arbete på avfallsomrâdet

Det första ramdirektivet på avfallsområdet kom redan 1975, ett men Övergripande program utarbetades först 1989. När avfallsprogrammet utarbetades visade de olika medlemsländerna fortfarande på stora olikheter vad gällde lagstiftning och standard på omhän-

dertagandet. Inför det fortsatta direktivarbetet stod det därför klart

att orsaken den divergerande situationen och oenhetligheten i

nationell lagstiftning berodde på att det inte fanns en enhetlig

nomenklatur på avfallsomrâdet. EGs

arbete har därför inriktas på följande områden

0 att ha enhetliga definitioner och organisatoriska regler i gemenskapen.

Enhetliga definitioner skall underlätta satsning på ren teknologi en och utvecklandet produkter ger minimalt avfall. Dessutom av som skall enhetligheten bidra till bättre kunskaper kvantitetermängom der samt harmoniserade behandlingsmetoder.

inför den marknaden få enhetliga regler vid 0 att gemensamma transporter av farligt avfall.

Målet har varit följa OECDs definitioner MFA vid transport att av och ansluta sig till Baselkonventionen. Den framtida lagstiftningen skall kunna förändras och uppdateras vid teknisk utveckling också vara anpassad till utvecklingsläget men i de olika medlemsländerna samt vid export av avfall till utvecklingsläget i det mottagande landet. Dessa målsättningar har närmare beskrivits innehåll i EGs avfallsstrategi från 1989. och getts ett Det femte miljöhandlingsprogrammet COM 92 23 final ansluter sig till avfallsstrategin och betonar målen avfallsminimering, återvinning och återanvändning avfall. Programmet inriktas av livscykelanalyser, ekonomiska styrmedel och anger även mot tidpunkter då medlen för att uppnå dessa mål skall vara utarbetade.

13.2.l EGs avfallsstrategi A New Waste - Management Strategy the Eve of 1993 on

När EG utarbetade sin övergripande strategi på avfallsområdet fanns det redan ungefär tio direktiv styrande på området. som var Syftet med den avfallsstrategin var att sätta in dessa i ett övernya gripande ramverk. I strategin anges vilka områden och vilka inmedlemsländerna skall prioritera för att uppnå miljösatser som målen. l avfallsprogrammet beskrivs fem strategiska riktlinjer som medlemsländerna skall arbeta efter

Minska mängden avfall genom att stimulera användandet av ren teknologi. Satsa på Ökad återvinning och återanvändning Förbättra det slutliga omhändertagandet avfall av Skärpa kraven vid transport av miljöfarligt avfall och farliga produkter. Påskynda återställandet av förorenade områden

Hela avfallstrategin innehåller både administrativa och legala åt-

gärder som syftar till att bukt med avfallsproblemet. Den så kallade ryggraden i strategin är

ramdirektivet direktivet om farligt avfall direktivet om transport miljöfarligt avfall av direktiv om ansvaret vid eventuell skada på grund avfallsav hantering förslag.

Förutom dessa har det ansetts nödvändigt att på vissa områden ha särskilda direktiv. Dessa områden är bl.a avfallsolja PCBPCT, , återvinning av papper, förpackningar, utsläpp från kommunala förbränningsanläggningar, batterier etc. Bakom hela programmet ligger principen att förorenaren om skall betala. Denna princip innebär i korthet att kostnaden för omhändertagandet skall betalas producenten eller innehavaren av av avfallet. Denna princip är avsedd till minskade att uppmuntra avfallsmängder, ge ökad satsning på återvinning och återanvändning av avfall.

EG-direktiv avfallsområdet

13.3 på

13.3. l Ramdirektivet

l korthet kan sägas att det första ramdirektivet l975442EEC

bestämmelser att medlemsländerna skall kontrollera innehöll om avfall på nationell nivå samt vidta nödvändiga omhändertagandet av för säkerställa att avfall omhändertas utan skada för åtgärder att människors hälsa och miljö. Direktivet gäller avfallsområdet för-

utom

i radioaktivt avfall i l gruvavfall 0.dyl. mineralhaltigt avfall i i visst jordbruksavfall avloppsvatten gasformigt utsläpp till luft lyder under vissa andra direktiv avfall som utrangerade explosiva varor.

Direktivet förpliktigar medlemsländerna att utpeka ansvariga mynskall planera, organisera och meddela tillstånd att digheter som avfall. Dessa myndigheter skall sedan vara ansvariga omhänderta för det upprättas nationella eller regionala avfallsplaner. Dessa att planer skall innehålla uppgifter om

typ av avfall och mängder tekniska krav på behandling lämpliga deponeringsområden vilka avfallsslag kräver särskilt omhändertagande gäller som miljöfarligt avfall.

Alla anläggningar och verksamheter för andras räkning hantesom eller deponerar avfall skall i förväg inhämta tillstånd från rar ansvarig myndighet. Myndigheten skall med jämna mellanrum

l52

kontrollera att anläggningarna uppfyller de villkor är ställda. som Länderna skall följa principen om att förorenaren skall betala. Det betyder att kostnaderna i samband med omhändertagandet av avfallet skall betalas av innehavaren avfallet och eller tidigare av innehavare eller producenten av produkten från vilket avfallet härrör. Medlemsländerna är fria att välja vill låta privata eller om man offentliga organ ta hand avfallet. Men innehavaren avfall om av måste se till att avfallet tas hand godkänd omhändertagare. om av Direktivet tillåter också eget omhändertagande uppställda krav om kan uppfyllas. Omhändertagare avfall skall inneha tillstånd från av ansvarig myndighet. För att få tillstånd skall flera faktorer tas med i bedömningen

typ av avfall och kvantitet tekniska krav på omhändertagandet särskilda försiktighetsåtgärder skyldighet att på förfrågan tillhandahålla myndigheten uppgifter om ursprung, destination och behandlingsmetod för avfallet, samt typ och kvantitet.

Ramdirektivet från 1975 kom att kompletteras med ett nytt direktiv 1991 91156EEC. I det ramdirektivet läggs strävan fast nya att EG som region skall bli självförsörjande i sin avfallshantering. Denna strävan skall också finnas inom varje land med viss hänsyn till geografiska omständigheter och med hänsyn till behov speciav aliserad behandling för viss typ av avfall. Ett nätverk behandav lingsanläggningar skall skapas inom gemenskapen. Principen som uttalas i direktivet är att avfall skall behandlas på närmaste anläggning med de bästa metoderna för att skydda hälsa och miljö närhetsprincipen. Direktivet skiljer på avfall skall återvinnas och avfall som som skall gå till slutligt omhändertagande. Närhetsprincipen gäller inte avfall som skall återvinnas. Hur närhetsprincipen skall tolkas och

principen självförsörjning skall gälla EG som helhet eller ; om om varje medlemsland är omdiskuterat. Direktivet ökad satsning på att minska mängden betonar en

på ökad återanvändning. Åtgärder skall vidtas i

avfall och satsa rationalisera insamlandet, sortering och behandvarje land för att Kommissionen kommer att följa resultatet i varje ling av avfall. upp tredje år skicka ut enkät som skall medlemsland genom att vart en följas upp av ansvarig myndighet. skall i fortsättningen även innehålla uppgifter Avfallsplanerna fysiska eller juridiska, samt kostnad för om ansvariga personer omhändertagandet. Direktivet definitioner på vissa nyckelbegrepp. Avfall ger definieras olika kategorier avfall. Kommissionen genom att ange av skall därefter utarbeta klassificeringsslista över avfall. Denna en lista skall successivt uppdateras. Begreppet omhändertagande av avfall definieras genom att ange olika behandlingsmetoder. Dessa behandlingsmetoder uppdelas på olika kategorier, d.v.s. metoder möjligheter till två som ger återvinning, återanvändning eller användning av avfallet. annan Den andra listan innehåller metoder möjlighet till återsom ger vinning och återanvändning. Även andra nyckelord definieras i direktivet producent, innehavare, hantering, återvinning och som insamling.

133.2 Direktivet farligt avfall om

EGs direktiv 783l9EEC farligt avfall är en vidareutveckling om det generella ramdirektivet och omfattar kontroll av giftigt eller av annars farligt avfall. I december 1991 antog EG ett nytt direktiv som skall ersätta direktivet 78319EEC från och med december 1993. Det nya direktivet 91689EEC innebär att direktivet i fortsättningen skall gälla miljöfarligt avfall hazardous waste. Huvudpunkten i det nya

direktivet är att ge en definition vad är miljöfarligt avfall. av som Definitionen av farligt avfall sker uppräkning rad genom av en egenskaper bl.a. explosivt, oxiderande, brännbart, irriterande, skadligt, giftigt, korrosivt, infektiöst etc. Utifrån dessa kriterier listas miljöfarligt avfall efter tre olika listor Ia Kategorisering efter hur de genereras Ib Kategorier efter vad de består av II Kategorisering efter vad de innehåller för ämnen IIIKategorisering efter egenskaper enligt ovan.

Miljöfarligt avfall skall sedan klassificeras som

0 avfall som faller inom några av kategorierna under IA, det om inte kan visas att de inte har någon av de egenskaper som redovisas under III. O avfall som faller inom någon av kategorierna i IB och innehåller något av ämnena i II, om det inte kan visas att de inte har någon av de egenskaper som redovisas i III. 0 avfall som har någon egenskaperna redovisas under III. av som

Kommissionen har i uppdrag att utifrån direktivet utarbeta en klassificeringslista över vilka ämnen skall räknas till farligt som avfall. Arbete med detta pågår i olika arbetsgrupper. Denna klassificeringslista kommer sedan att blir styrande för medlemsländerna. Direktivet ger ett visst utrymme för de enskilda medlemsländerna att definiera ytterligare avfallsslag som miljöfarliga detta måste men notifieras till Kommissionen och granskas enligt särskilda procedurer angivna i direktivet.

13.3.3 Gränsöverskridande transporter avfall av

År 1984 kom direktivet on the supervision and control of trans-

shipment of hazardous wastes within the European Commfrontier munity84631EEC. Bakgrunden till ett särskilt direktiv på detta Seveso-skandalen. Direktivet bygger på utformanområde var bl.a. notiñeringsprocedurer där vissa uppgift skall följa avfallet det av från producenten, över gränserna, till mottagningsplatsen. Dessa

uppgifter är

ursprung avfallets sammansättning resroute försäkring vid ev. skada mot tredje part säkerhetsinstruktioner överenskommelser med mottagaren kontraktsbundna

Vid avfallet skall detta åtföljas av ett mottagardokutransporter av undertecknat båda parter. Vissa regler finns även när det ment, av gäller packning och märkning. Myndigheten kan ge generella tillstånd vid upprepade transporter. I början avsåg reglerna endast EG-marknaden men efter ytterliskandaler med giftigt avfall utformades nya direktiv gare export av transportexport till länder utanför gemenskapen. Även vid om till länder utanför EG gäller krav på notifiering till berörd transport myndighet. Principen är att myndigheter kan bevilja transporten eller inom viss tidsgräns. När det gäller export till länder en utanför EG ankommer det på det sista medlemslandet inom EG eller mottagarlandet att protestera mot transporten.

l3.3.4 Ny resolution inom kort

Eftersom ett nytt ramdirektiv antogs 1991 utformade Kommissionen förslag till resolution transport av avfall. Nya regler ett nytt en om ansågs också nödvändiga EG skall kunna ratificera Baselkonom ventionen.

Enligt förslaget skall ett system för kontroll och godkännande av ansvariga myndigheter utformas för att garantera att avfallet omhändertas så nära källan möjligt. I utformningen konsom av trollsystemen skall skilda regler utformas för avfall skall gå till som slutligt omhändertagande och avfall skall återvinnas. som Resolutionen lägger fast principen självförsörjning för om avfallshantering. Genom dessa regler vill både till avfall man se att varken transporteras längre än nödvändigt eller till exporteras ett land som har sämre standard på sin avfallshantering. Hur denna princip skall tolkas är omstritt. Enskilda medlemsländer vill se nationella gränser kriterium för gränsöverskridande som transport och ha långtgående möjligheter att neka att mottaga avfall från andra medlemstater.

13.4 Särskilda direktiv vissa

på områden

l3.4.1 Direktivet oljeavfall om

Direktivet 75439EEC om hantering och destruktion oljeavfall av skall förebygga miljöskador och söka säkerställa att de finansiella system som finns inom medlemsländerna, inte skapar olika konkurrensvillkor för hanteringen inom gemenskapen. Verksamheter som åläggs att insamla och eller hantera eller destruera oljeavfall kan finansiellt stöd i den omfattning utgifterna inte täcks av inkomsterna. Det ekonomiska stödet kan finansieras genom avgifter på oljeprodukter eller återvunnen avfallsolja. Direktivet innehåller bestämmelser tillstånd från myndighet om att ta hand om avfallsolja. Detta tillstånd innefattar även inspektion av myndigheten. Om omhändertagare tar hand än 500 liter om mer avfallsolja måste dessa föra register över vissa uppgifter. Omhändertagare skall lagra oljan åtskilt om oljan innehåller särskilda

ämnen eller föreningar.

Ett av syftena med direktivet är att minska förbränningen av

avfallsolja till förmån för återvinning. Direktivet sätter också gränsvärden för utsläpp vid förbränning.

13.42 PCB och PCT skall försvinna

76769EEC förbjuder produkter på marknaden och Direktivet användning PCB och PCT med vissa undantag. År 1985 kom av regler på området talar att medlemsstaterna skall skärpta som om för insamla och omhänderta om PCB och PCT. utforma system att inte fått tillstånd att själva behandla PCB mäste därför De som vända sig till auktoriserade omhändertagare. Direktivet begränsar eller förbjuder användning i första hand ett mindre antal närmare av preciserade substanser eller produkter vari PCBPCT ingår. Långtgående begränsningar gäller för utrustning som innehåller dessa även ingen utgångstid är satt för produkter som fanns ämnen, om på marknaden före 1986. Principen förorenaren skall betala gälla, d.v.s kostnaden för att behandling skall täckas av ägaren till avfallet. Viss utsträckning direktiven har skett för att även gälla av asbest. Transport och deponering måste ske så att asbestfibrer inte sprids.

13.4.3 Slam från reningsanläggningar

Ett särskilt direktiv 86278EEC har tagits i EG om skydd av miljön, särskilt marken, i samband med jordbrukets användning av slam från reningsanläggningar. I direktivet fastställs gränsvärden för koncentrationen ett antal tungmetaller i marken, i slam för av användning i jordbruket samt för den årliga mängd tungmetaller enligt ett tio-årigt genomsnitt, får tillföras odlad jordbrukssom, mark. Slam och marken där slam sprids skall analyseras enligt fast-

ställda procedurer. Det är förbjudet att under vissa perioder använda slam i bl.a grönsaks- och fruktodlingar, på betesmark m.m. Vissa regler för provtagning och analys ges i bilaga. en

13 .4.4 Batteri-direktivet

Ett nytt direktiv 91157EEC förbud mot alkaliska batterier om innehållande mer än 0.025 viktprocent kvicksilver har antagits. Direktiven talar även om att alla medlemsstater skall organisera insamling och kontrollera omhändertagandet vissa batterier av som definieras i en bilaga till direktivet. Direktivet talar också om att utveckla ekonomiska incitament, t.ex. panter, till denna insom samling. Dessutom talas det om märkning innehållet i batterier av samt instruktion om hur det skall behandlas avfall. I övrigt som ställs krav på att batterier lätt skall kunna tas bort från produkten och att medlemstaterna skall upprätta återinsamlingsprogram för batterier även i hushållsavfallet. I övrigt finns på avfallsområdet dessutom direktiv förpackom ningar, återvinning dumpning avfall och kommunala av papper, av förbränningsanläggningar inte kommer att beröras här. som

13.5 Förslag till direktiv

nya

l3.5.1 Ansvarsfrâgan vid skada pâ grund

av

avfallshantering

För att fullt ut genomföra principen att förorenaren skall betala om kom det 1989 ett förslag till direktiv för skada om ansvar som uppkommit vid avfallshantering.

Ansvaret läggs här på producenten

av avfall. Bakgrunden till detta direktiv är Sandoz-skandalen samt ett klargörande av producentens ansvar som krävs för att kunna

implementera resolutionen transport av farligt avfall. om gäller också vid skada på miljön. Skadan måste Detta ansvar större omfattning och omfatta skada på vatten, luft eller vara av jordförhållanden. Om producenten inte kan spåras överlåts ansvaret avfallet. Om avfallet överlämnats till auktorisetill innehavaren av rad omhändertagare avlöses producenten från ansvaret. direktiv föreslås inte gälla radioaktivt avfall och heller Detta hushållsavfall. Vidare är fårgavfall, batterier etc. undantaget efterproducenten där befinner sig för långt borta från konsumensom ten. Ansvaret för producenten föreslås sträcka sig tre år efter det att kan uppvisas och 30 år efter händelse kan ha orsakat skada en som skada. Denna tidsgräns är eftersom skador på naturen ofta visar satt sig långt efter en ev. händelse.

13 5 Deponeringsdirektivet

.

Detta direktiv har kommit till för att harmonisera olika deponeringstekniker och få jämn standard i avfallshanteringen. Direktivet en avfallsminimimering och verka för ökad återförsöker uppmuntra vinning. Avgifter skall tas ut i avsikt att göra deponering till en kostsam teknik. Deponering skall vara den minst attraktiva metoden att behandlaförvara avfall. Direktivet innehåller en rad tekniska och andra krav skall ställas på deponi. Systemet bygger på att som en tillstånd behövs för att få driva och anlägga en deponi. Vissa ett faktorer måste dessutom tas under övervägande då det gäller lokalisering deponier närheten till bostadsområden, översvämav som ningsrisk etc.

Årliga redovisningar skall inhämtas från deponierna och depo-

nering MFA skall underställas särskilda regler återfinns i av som direktivet. Även redan befintliga deponier måste söka ett tillstånd för sin verksamhet. Kraven skall gälla retroaktivt och uppfylls inte

kraven inom en S-års period måste anläggningen stängas. Varje medlemsland skall skapa Waste Management Fund i en likhet med US Superfund för skapa medel att som kan klara ev. skador på miljö som inte täcks försäkringar och andra finansiella av arrangemang. Varje ägare av deponi måste bidra till denna fond i förhållande till mängd deponerat avfall och avfall. typ av

l 3.5.3 Förbränningsdirektivet

Förslag finns till ett direktiv om förbränning miljöfarligt avfall. av Detta förslag anger restriktiva utsläppskrav och kommer gälla att både framtida och redan befintliga anläggningar. Befintliga anläggningar kommer att ges en övergångsperiod på fem år. Kan inte kraven i direktivet uppfyllas är anläggningen tvingad att stängas.

13.6 EES-avtalet

på avfallsområdet

Förhandlingarna ett EES- avtal European Economic Space om avslutades under 1992. Avtalet har ratificeras av de förhandlande parterna och beräknas träda ikraft den 1 januari 1993. Avtalet innehåller en huvuddel där samarbetets mål och medel, de materiella bestämmelserna om de fyra friheterna och angränsande politikområden samt EES-insitutionerna regleras. Denna del av avtalet kommer således att motsvara den s.k. primära EG-rätten, i första hand Romfördraget. I bilagor till avtalet skall relevanta regler i den s.k. sekundära EG-rätten, d.v.s. främst direktiv och förordningar, att tas och till ett EES-sammanhang. anpassas Det stora flertalet av de miljöregler EG antagit ingår i som EES-avtalet. På avfallsområdet ingår följande rättsakter

0 Direktiv 75439EEC oljeavfall om

0 Direktiv 75442EEC 91156EEC ramdirektivet avfall

om

Direktiv avfall från titandioxidindustrin om Direktivet jordbrukets användning slam från reningsom av anläggningar

Direktivet giftigt och farligt avfall 783l9EEC

om Direktivet övervakning och kontroll gränsöverskridande om av

transporter av farligt avfall 84631EEC

dessa direktiv kräver ändring svensk lag. Exempelvis Flera av av ramdirektivets olika definitioner måste införas i svensk lag.

14 ÖVRIGT INTERNATIONELLT

ARBETE

14. l Baselkonventionen

I mars 1989 undertecknade Sverige tillsammans med 30-talet andra länder den s.k. Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande farligt avfall. av Sverige ratiñcerade konventionen i juni 1991. Baselkonventionen träder i kraft 5 maj 1992. Bakgrunden till konventionens tillkomst bl.a den var oro som fanns för den illegala gränsöverskridande trafiken med farligt avfall. Dessutom uppmärksammades utvecklingsländernas begränsade möjligheter att hantera farligt avfall och annat avfall. Målet med konventionen är att

reducera volymen av gränsöverskridande transporter ge incitament till miljövänlig hantering avfall av till stånd utbyte av information om transporter farligt avfall av möjliggöra kontroll av gränsöverskridande transporter främja behovet av utveckling och realiserande miljövänlig av teknik, teknik för behandling avfall, återvinningsalternativ, av god hushållning och att reducera produktionen farligt avfall av och annat avfall till minimum ett 0 främja behovet av överföring miljövänlig teknik för hantering av av farligt avfall och annat avfall produceras lokalt, speciellt som till utvecklingsländerna.

14. 1 Definitionen på avfall

I Baselkonventionen definieras vissa begrepp bl.a avfall och farligt Definition på avfall är Ämnen eller föremål slutligt avfall. som omhändertas, är avsedda för slutligt omhändertagande eller som enligt bestämmelserna i lagar skall bli föremål som parternas egna för slutligt omhändertagande. Definitionen farligt avfall hazardous waste sker genom av hänvisning till olika listor på avfall s.k. indikativ definition

avfall tillhör någon kategori finns upptagen i bilaga l

1 a som som

såvida de inte saknar samtliga egenskaper uppräknade i bilaga III

b avfall på vilken punkt a inte är tillämplig men enligt den ex-

porterande, importerande eller transiterande partens egen lagstiftning definieras eller anses vara farligt avfall som 2 avfall faller under någon kategori upptagen i bilaga och som är föremål för gränsöverskridande transport skall i denna som konvention anses vara annat avfall.

Undantaget från konventionen är bl.a. radioaktivt avfall och avfall härrör från normal drift fartyg eftersom detta täcks av som av andra konventioner.

14. l Export är tillåten i vissa fall

Grundtanken enligt konventionen är att varje stat skall ha sin suveräna rätt att förbjuda införande eller omhändertagande av utifrån kommande farligt avfall eller annat avfall på sitt territorium. Gränsöverskridande transporter skall endast godkännas om de kan företas under sådana förhållanden att avfallet inte utgör fara för människors hälsa och miljö och under sådana förhållanden som står i överensstämmelse med stadgarna i konventionen.

Export kan tillåtas a om den exporterande staten saknar teknisk kapacitet eller nödvändiga anläggningar, förmåga eller lämpliga platser för slutligt omhändertagande av avfallet i fråga på ett miljövänligt och effektivt sätt, eller b avfallet i fråga behövs råmaterial för materialåtervinningssom eller andra återvinningsindustrier i den importerande staten, eller c den gränsöverskridande transporten i fråga är i överensstämmelse med andra kriterier som skall fastställas parterna, förutsatt av att dessa kriteria inte avviker från målen för konventionen.

Konventionen bygger på notiñeringsprocedur för avfallet. En en gränsöverskridande transport får t.ex. inte påbörjas förrän den exporterande parten fått ett skriftligt medgivande från importerande part. I övrigt ger konventionen en viss möjlighet till internationell samverkan på avfallsområdet om detta sker att uppfylla genom konventionens krav på miljöriktig hantering. Samarbetet kan ske en genom bilaterala, multilatera eller regionala överenskommelser. Ett sådant regionalt avtal utgör OECDs arbete på avfallsområdet.

14.2 OECDs arbete på MFA-området

OECD The Organization for Economic Cooperation and Development bildade 1974 en Waste Management Policy Group. Syftet var att skapa en miljöriktig avfallshantering på internationell basis inom de länder som är medlemmar. Arbetet har i första hand varit inriktat på att finna medel att kontrollera gränsöverskridande transporter miljöfarligt avfall. av Det arbete som OECD gjort på detta område har bl.a. legat till underlag för utarbetandet av Baselkonventionen. OECDs regler om transporter av MFA utgör ett s.k regionalt avtal i enlighet med

artikel 11 i Baselkonventionen. till arbetet koncentrerades till gränsöverskri- En av orsakerna att det avfall exporterades ofta var det dande transporter var att som w Dessutom kunde avfallet transporteras långa mest farliga avfallet. Transporterna behövde också kontrolleras sträckor mellan länderna. 1 Nord-Syd-problemet, d.v.s. att farligt avfall med tanke på det s.k. industriländer till utvecklingsländer med små exporteras från kontrollera flödena eller omhänderta avfallet på ett möjligheter att miljöriktigt sätt. följande åren flera beslut som skulle ange vägar Under de antogs det miljöfarliga avfallet. Avfall skulle inte att styra och kontrollera eller importeras utan medgivande från behöriga kunna exporteras myndigheter i respektive land. startade också med att definiera begreppen avfall Ett arbete omhändertagande utarbeta överenskomna listor på och genom att behandlingsmetoder. En lista antogs 1988 av farligt avfall och 88 90 Final. Här listas det farliga avfallet efter OECDs råd C processlista, ämnen och beståndsdelar som gör avfallets ursprung farligt egenskaper gör avfallet farligt. avfallet samt som startade med att utarbeta särskilda regler för Ett arbete senare det återvinningsbara avfallet gäller allt avfall. Tanken var att kontroll-system med gradvis skärpt kontroll beroende på skapa ett ätervinningsbart avfall skulle vara så avfallets farlighet. Listan över möjligt. Det återvinningsbara avfallet grupperas i tre komplett som kategorier

Avfall på grund sin karaktär skall kunna be- Grön lista som av traktas som en vara. Gul lista Avfall på grund dess karaktär bör kontrolleras som av efter de regler i OECDs beslut. som anges underkastas kontroll och försiktig- Röd lista Avfall som bör samma gäller vid miljöfarligt avfall avsett för hetsâtgärder som export av slutligt omhändertagande enligt C 88 90 Final. regler Rådet 30 1992, C 93 39. Dessa antogs av mars

15 MFA-HANTERINGEN I

NORGE

Målet för arbetet med norsk MFA-hantering i Norge benämnt spesialavfall finns uttryckt i skrivelsen Miljø och utvikling som är Norges uppföljning av världskommissionens rapport om en hållbar utveckling. I stortingsproposition 111 1988-89 finns medlen för att uppnå dessa mål uppställda. Huvudmålet är fram att till år 2000 kunna reducera de föroreningsproblem som är relaterade till MFA-hanteringen ned till nivå en som inte är skadlig för hälsa och miljö. För att uppnå huvudmålet skall det innan 1995 byggas upp kvittblivningsverksamheter disponeringsordninger med tillräcklig kapacitet för alla avfall i Norge. typer av En handlingsplan för återställande av gamla deponier med spesialavfallsinnehåll håller på att utarbetas. När det gäller spesialavfall utreder det norska miljödepartementet möjligheterna att utveckla pant- och avgiftssystem för att få till stånd retursystem för använda blyackumulatorer, bildäck och spillolja.

15. l Mängder

Först 1984 fick i Norge särskild lagstiftning med bestämman en melser för hantering av spesialavfall. Lagstiftningen på MFAområdet är under omarbetande. Den framtida förordningen kommer att innehålla fler avfallsslag än idag. I Norge har ingen övergripande inventering av MFA-mängderna skett sedan 1987. Detta år uppskattades den totala mängden MFA i Norge till 200 000 ton år. Av detta beräknades ungefär 90 000 per

9 1988-89 st.meld. 46 nr

behandlas i det företag avfallet uppstod antingen genom intern ton återvinning eller vid omhändertagande vid egen godkänd anlägg-

ning. Övriga mängden på cirka 110 000 ton skall i enlighet med Den förordningen spesialavfall levereras till godkända mottagningsom behandlingsanläggningar. I beräkningen uppskattades cirka 50och 60 denna totala mängd ha blivit levererat till sådana anläggton av Med andra ord räknar med att cirka 50 000 ton spesianingar. man lavfall varje år inte blir behandlat på korrekt sätt enligt gällande förordning. En viktig orsak till detta anser man vara att det saknas behandlingsanläggningar i Norge.

NORSAS

15.2 AS Norsk Spesialavfallsselskap

För få bättre överblick över strömmarna av MFA, bättre konatt troll kostnadseffektiv utbyggnad mottagnings- och samt en av insamlingssystemet i Norge bildades NORSAS 1988. NORSAS ägs till 52% Kommunernes sentralforbund äger 24% samt av staten. Näringslivets Hovedorganisasjon 24%. Bolagets syfte är att styra och utveckla MFA-hanteringen i Norge. NORSAS verksamhet kan grovt indelas i två huvudsakliga uppgifter

0 vidareutveckla MFA-hanteringen sköta administration och uppföljning den existerande MFA- 0 av hanteringen.

När det gäller att utveckla det nuvarande systemet är målet att till 1993 ha etablerat ett behovsinriktat och kostnadseffektivt mottagnings- och insamlingssystem med god tillgänglighet över hela landet. Systemet skall uppbyggt kring lokala mottagnings- och vara insamlingsverksamheter skall betjäna hushåll och andra lokala som källor med små avfallsmängder. För industri, näringsliv och andra

verksamheter som producerar större avfallsmängder skall nätett verk med insamlingsformer och regionala mottagningstationer byggas upp. Dessa skall också ta hand avfall från kommunala om verksamheter. Den 1 januari 1991 hade 90 större och mindre mottagningsstationer tillkommit i Norge. Dessutom fanns det på platser sex stationer som kunde ta emot begränsat antal avfallsslag, t.ex. spillolja, transformatorer, organiskt avfall. Det har cirka 100 getts tillstånd och 75 samarbetsavtal har slutits med kommuner och privata operatörer. l flera fylken har man miljöbilarbussar som regelbundet åker runt i flera kommuner. I ett par fylken har startat s.k. miljöman stationer, d.v.s. små mottagningsbehållare placerats vid bensinsom stationer. Dessa verksamheter har medfört 285 landets att ca. av kommuner har en tillgång till mottagning spesialavfall från av hushåll och andra källor med små mängder. Verksamheterna täcker ca 77 % av landets befolkning. Det finns i dag 34 privata insamlare operatörer som har tillstånd från SFI Statens Fomrensingstilsyn och samarbetsavtal med NORSAS. Huvudverksamheten för de flesta dessa är insamling av av spillolja och annat oljehaltigt avfall. Dessutom utför tömman ning av spilloljetankar och oljeavskiljare. Flera har allteftersom utvecklat en omfattande verksamhet också för andra spesialavfallsgrupper. En insamling av dessa avfallsgrupper är emellertid i stor grad beroende av spilloljeverksamheten utgör den största som volymen. De flesta bedriver också tankrengöring och liknande verksamheter. Insamlarna är idag tilldelade olika distrikt i vilka de har rättigheter och skyldigheter att insamla spesialavfallet. För att tillstånd ställs det krav på viss utrustning och kompetens. Distriktsgränserna skall upphävas under 1992. Vid sidan om insamlingen har SFT infört koncessionsplikt för nu verksamheter som utför tankrengöring. Dessutom får de verksamheter som frivilligt Önskar ta emot spesialavfall i från sina retur kunder tillstånd till detta. Det har idag utfärdats 13 sådana tillstånd.

NORSAS har också till uppgift att sprida kunskap om spesialavoch generell information spesialavfall. För att fallssystemet ge om Överblick över spesialavfallsströmmarna har NORSAS utvecklat få registreringssystem. Varje leverans av specialavfall ett ADB-baserat skall redovisas på blankett skall följa med till systemet en som ända fram till den när behandlingen. En kopia av denna avfallet att NORSAS. Systemet har varit i drift sedan l januari 1990. sänds till NORSAS har därför idag överblick över de avfallsmängder som en levereras till spesialavfallssystemet. Systemet skall vidareutvecklas till omfatta registrering behandlingsföretag, så att bilden att även av avfallsströmmarna allt eftersom blir komplett, både när det av mer gäller spesialavfall uppstår vilken väg det tar i systemet till var som slutlig förvaring eller återvinning. På år har NORSAS registrerat följande av insamlade senare mängder spesialavfall

NoS blev grundat 1990 staten genom Miljøvernsdepartementet. av Bolagets syfte är och eventuellt driva långtidslagring av att starta spesialavfall. Bolaget har sedan starten arbetat med att skapa en central lageranläggning. Flera platser har utvärderats. NoS har nu beslutat att söka koncession för etablering i anslutning till Folldal Verk Tverrfjellet i Dovre kommun. Koncessionsansökan för igångsättning är inlagd för att få lagra 25 000 ton. Om tillstånd ges räknar man

med att kunna starta hösten 1992. För att komplettera centrallagret kommer det också etableras lokala lager för speciella avfallsgrupper. Ett sådant lager med koncession för 500 ton stod färdigt i december 1990 på Heggvin avfallsplats i närheten av Hamar samt ytterligare ett lager i Fauske kommun för 300 ton.

15.4 Behandlingsanläggning i

Norge

Stortinget beslöt våren 1988 att det skulle byggas behandlingsen anläggning för spesialavfall i Norge. Anläggningen skulle vara lokaliserad till Rana kommun i Nordland. Fortsatt utredningsarbete

m.m. har lett fram till ändringar i detta beslut. I stortings-

proposition nr. 103 föreslogs bildande ett bolag för behandling av av spesialavfall. Beslutet lokalisering i Rana föreslogs bli om upphävt. Stortinget antog förslaget i november 1991 och Norsk Avfallshandtering AS, NOAH, har bildats. Bolaget skall ha som huvuduppgift att bygga ut och stå för driften av behandlingsanläggningar i Norge. I första hand skall en anläggning byggas för det avfall som det idag inte finns behandlingsresurser för och inte kan återvinnas. En utredning som vars resultat stod färdigt i januari 1992 har lagt förslag vilken typ om av teknik som en kommande behandlingsanläggning skall på. satsa Kostnaderna för en blivande anläggning skall täckas avfallsproav ducenterna enligt principen att förorenaren skall betala. Bolaget skall också vara ett serviceorgan för näringslivet och offentliga verksamheter producerar avfall. Dessutom skall som bolaget bedriva export- och importverksamhet.

l7l

15.5 Norskt-svenskt samarbete

I september 1990 kom frågan samarbete upp mellan de båda om Miljödepartementen i Sverige och Norge. Ett ömsesidigt intresse fanns för samarbete. Ett intentionsavtal ingicks i oktober 1990 om samarbete på MFA-området och bildande ett gemensamt bolag. I intenett av tionsavtalet utfáster sig regeringarna att gemensamt verka för att i båda länderna minimera mängderna MFA, uppföra anläggningar på ett miljöriktigt sätt kan behandla MFA, inklusive anläggsom ningar för särskilt svårbehandlat avfall, samt organisera omhändertagandet, inklusive transporterna av MFA. Efter förda förhandlingar har en överenskommelse nåtts m.m. bilda ett gemensamt bolag med svenska och norska ägare om att prop. l9909lzl88, JoU3. Bolagets verksamhet skall vara att analysera möjligheterna till att gemensamt uppföra anläggningar för miljöriktig hantering av MFA. Den svenska andelen i bolaget skall ägas SAKAB. Norsk av företrädare blir NOAH, i planeringen sin utbyggnad beaktar som av möjligheten av ett norskt-svenskt samarbete.

16 MFA-HANTERINGEN I

DANMARK

I Danmark har kommunerna ett långtgående för hanteringen ansvar av det miljöfarliga avfallet i Danmark kallat olje- och kemikalieavfall. En viktig roll för behandlingen av MFA har det kommunägda Kommunekemi, Danmarks motsvarighet till det svenska SAKAB. De viktigaste lagarna som berör avfallshanteringen i Danmark är den nya miljöskyddslagen förordningen om olje- och kemikalieavfall från 1989 samt förordningen om gränsöverskridande transporter.

16. 1 Milj øbeskyttelselagen

Miljøbeskyttelselagen uttalar det övergripande målet för avfallshanteringen

0 att främja återvinning samt att begränsa problemen i samband med kvittblivning av avfallet. Lagen omfattar verksamheter som kan skada hälsa och miljö, eller som vid produktion av avfall kan medföra föroreningar på luft, vatten, jord eller mark.

Lagen ger en möjlighet miljöministern att införa pantsystem för

° Lov om miljøbeskyttelse nr. 358 1991 1 Bekendtgørelse nr. 804, den 15 december 1989. 12Bekendtgørelse om gränsöverskridande transporter af farligt affald, nr 457 den 25 juni 1987.

vissa produkter. För att minska produktionen av avfall kan miljöministern även fastställa bindande mål för minskade avfallsmängder, eller besluta avskaffandet vissa produktioner, ämnen eller om av material. För att nå målen kan avtal ingås som fastställer kvoter om t.ex avfallsminimering. Avtalen kan ingås med verksamheter eller sammanslutningar av verksamheter. Kommunen skall enligt lagen utarbeta planer om bortskaffande avfall inom kommunen. Planerna skall innehålla uppgifter om av mängder, anläggningar, behandlingsmöjligheter samt befintliga deponier. Kommunen kan fastställa avgifter för att täcka planläggning, etablering, drift och administration avfallsverksamheter. Komav har rätt att ta ut avgifter i förskott till planlagda framtida munen investeringar. Enligt lagen skall anläggningar för deponering av avfall nya endast ägas offentliga myndigheter. Privata ägare kan ansöka om av undantag från denna regel för speciella avfallsslag. Undantag beviljas amtsrådet. Lagen innehåller dessutom bestämmelser om av rätt att utkräva avgifter för privata deponier som skall täcka eventuella framtida utgifter med t.ex. föroreningar från deponierna.

16.2 Klassificering av MFA

I Danmark klassificeras miljöfarligt avfall efter en exempellista på olje- och kemikalieavfall. Kommunen enligt lag kommunalbestyrelsen men i praktiken kommunens tekniska avdelning kan besluta att ytterligare avfallsslag skall räknas som miljöfarligt om avfall. I listan finns inga koncentrations- eller mängdgränser fastställda för att avgöra när ett avfall skall klassas som miljöfarligt. Avgörande skall vara att ett avfall innehåller något av de uppräknade ämnena, eller ämnen med liknande egenskaper, eller förekommer i så stora mängder eller i sådan koncentration att de utgör

en fara för hälsa och miljö. Förordningen täcker även oljeförorena-

de jordar samt emballage innehållande rester av olje- eller kemikalieavfall. Däremot täcker förordningen inte produkter som används i pågående processer på danska mellemprodukter. Enligt lagen betraktas inte förbränning som återvinning med syfte att framställa energi kvittblivningsmetod med bästa tillgängliga i men som en som teknik kan vara den miljöriktigaste tekniken. Vissa andra avfallsslag klassas heller inte som MFA eftersom särskild lagstiftning finns. Sådant avfall är t.ex avloppslam för användning inom jordbruket samt sjukhusavfall, vacciner, bakterieodlingar, fyrverkerisprängämnen samt radioaktiva ämnenradioaktivt avfall.

16.2.1 Kommunal mottagningsplikt verksamheters

-

utnyttjanceplikt

Hushåll och verksamheter har vid hanteringen av olika typer av olje- och kemikalieavfall en skyldighet att använda de anläggningar eller insamlingsverksamhster som kommunen anvisar den s.k utnyttjandeplikten. Kommunen har på motsvarande sätt en plikt att

mottaga olje- och kemikalieavfall en kommunal mottagningsplikt.

Verksamheter som skickar sitt avfall till Kommunekemi faktureras i efterhand efter fastställd taxa. Kommunen kan besluta om en skönsmässig beräkning av behandlingskostnaden samt inkräva detta i förskott. Huvudregeln enligt ligstiftningen är att en verksamhet måste ha fått beviljat undantag dispensation från utnyttjandeplikten om avfallet inte skall levererts till det kommunala mottagningssystemet eller om verksamheten vll utnyttja egen transportör. Kommunen kan medlela undantag från utnyttjandeplikten om verksamheten kan visa at en miljömässig hantering av avfallet kan ske. Kommunen kan OCkEåneka undantag med tanke på mottag-

l75

ningsstationernas kapacitet, särskilt undantag begärs endast för om transporterna. Undantag kan beviljas förbränning på lokala förbränningsom

anläggningar kan ske om emissionsgränserna kan följas för avfall

i gränsområdet till vanligt industriavfall.

l6.2.2 Insamling av MFA

Kommunen har ansvaret för insamling MFA både från verksamav heter och hushåll. När det gäller MFA från verksamheter innebär även offentliga och privata institutioner skall kommunen ordna avhämtning avfallet. Avhämtningen kan ske efter avtal eller av beställning. Motiveringen till kommunal avhämtning är att om kommunen står för avhämtningen från verksamheter så garanteras att avfallet transporteras på ett miljöriktigt sätt. För MFA från hushåll och liknande t.ex fritidsbåtshamnar skall kommunen för att det finns insamlingsverksamheter så ansvara att hushållen kan lämna ifrån sig sitt MFA. Hushållen skall antingha möjlighet att beställa hämtning vid bostaden eller kunna en lämna ifrån sig sitt MFA vid miljöstation etc. Den personal som en hanterar detta MFA måste vara utbildad för ändamålet. I Danmark har ett nät av kommunala stationer byggts upp för emot verksamheters miljöfarliga avfall och kanalisera avfallet att ta till rätt behandling i huvudsak till Kommunekemi. För närvarande finns 18 mottagningsstationer geografiskt fördelade över landet i princip station i varje amt. Mottagningsstationerna lyder under en miljøbeskyttelselagen. De skall därför godkännas av amtsrådet. Gäller miljöstationer, miljöbilar etc. för hushållens MFA om inte någon form av förbehandling sker. Mottagningsstationerna olika ut i sin uppbyggnad. I vissa ser kommuner måste allt avfall gå via kommunens mottagningsstation i andra fall beviljas många undantag. Mottagningsstationerna är endast skyldiga att ta emot avfall som är korrekt emballerat. Trans-

portören har rätt att neka att ta emot korrekt förpackat avfall.

16.2.3 Transport

Från och med 1991 skall kommunen ha etablerat insamlings- eller avhämtningsverksamheter för olje- och kemiavfall. Efter denna tidpunkt skall det endast vara de transportörer som kommunen utsett som skall hämta avfallet. Det finns en möjlighet att utnyttja andra transportörer men då måste undantag från utnyttjandeplikten beviljas. Även kommunen är ansvarig för insamling betyder det inte om att kommunen själv måste transportera avfallet. Kommunerna kan avtala med en eller flera transportörer. Transportören skall kunna dokumentera vilka verksamheter avfallet är insamlat hos. Kommunen skall kontrollera att transportören har rätt utrustning samt att personalen fått utbildning i hantering av kemikalieavfall. Vid uppgift från en verksamhet att olje- eller kemiavfall skall levereras skall kommunen lämna ut relevanta olje- eller kemikalieavfallskort till verksamheten. Dessa kort beskriver hur hanteringen av avfallet skall gå till. Verksamheten är ansvarig för att korten vidarelevereras till transportören av farligt avfall.

16.2.4 Uppgiftsskyldighet

Enligt lag finns en skyldighet för verksamheter att anmäla att oljeoch kemikalieavfall uppkommer i verksamheten till kommunen. Syftet är att ge kommunen en överblick över mängder så att rätt dimensionerade mottagnings- och omhändertagningsmöjligheter kan etableras. Ny anmälan skall ske om en förändring av strömmarna uppkommer t.ex ändrad mängd eller sammansättning. Tidigare fanns minimigränser med tanke på lantbruk, vilket nu är borttaget.

16.2.5 Import och export

skall anmälas till kommunen senast en månad Import av MFA sker så kommunen kan planera transporten eller innan importen att undantag från utnyttjandeplikten gäller oljeavfall samt besluta om lösningsmedel. För övrigt kemiavfall gäller att avfallet organiska anmälas till Miljøstyrelsen. För vissa metaller som skall återskall zink, aluminium, nickel, krom skall Miljøstyrelsen vinnas t.ex. efterhand. På detta område väntas EG-regler underrättas i nya komma. under EGs regler gränsöverskridande trans- Exporten lyder om skall ansöka dispens det rör sig om porter. Verksamheter om om EG. För detta krävs att exporten är godkänd av det export inom behöriga myndigheter. För export utanför EG mottagande landets

godkänna exporten om det rör sig om vissa

skall Miljøstyrelsen metaller till återvinning.

162.6 Tillsyn

A-märkta verksamheter d.v.s. verksamheter som lyder För s.k miljøbeskyttelseloven är amtsrådet tillsynsmyndighet. För under övriga verksamheter är kommunen tillsynsansvarig. Kommunernes Landsforening och Miljøstyrel- Kommunekemi, tagit fram ett ADB-register ett miljötillsynssen har gemensamt register till hjälp för tillsynsmyndigheterna. I princip är detta en Kommunekemis kundregister och uppgifter om samkörning av från Danmarks Statistiks erhvervsregister företagsverksamheter register. Ur detta har branscher normalt borde leverera MFA som plockats ut. skall gå igenom registret och lämna reviderade Kommunerna upplysningar till Kommunekemi. Syftet är att detta register skall till hjälp tillsynsmyndigheterna att visa om alla vara genom verksamheterföretag levererar till mottagningsstationerna eller till

Kommunekemi eller är undantagna från utnyttjandeplikten. ADBregistret ännu inte fullt utbyggt och man har tekniska svårigheter att kommunicera med vissa regioner.

16.3 Kommunekemi

Kommunekemi AS grundandes 1971 som ett kommunalt ägt

aktiebolag. Ägarna är Kommunernes Landsforening 82%, Köpen-

hamns kommun 15% samt Fredriksbergs kommun 13%. År 1989 mottog Kommunekemi 121 000 ton miljöfarligt avfall till behandling och destruktion. Detta innebar ökning en svag av

mottagna mängder. Ökningen berodde på import avfall

att en av som stödbränsle skedde samt att upplagrat avfall behandlades. Men i övrigt ser tendensen i Danmark liknande ut som i övriga nordiska länder med stagnerande eller vikande mängder. Mängderna miljöfarligt avfall från hushåll Ökade i samband med att kommunerna fick ett insamlingsansvar. Året 1990 mottog Kommunekemi 2 500 ton MFA från hushållen. Kommunekemi behandlar organiskt avfall förbränns i som verksamhetens tre förbränningsanläggningar. En del energin vid av förbränningen går till värme- och energiproduktion. Oorganiskt avfall behandlas och deponeras på Kommunekemis deponianläggning vid Klintholm. När det gäller oljeavfall sker separation en av vatten, slam och olja. Vattnet och slammet förbränns, medan oljan efter en efterbehandling används stödbränsle vid Kommunekesom m1.

17 MFA-HANTERINGEN I

FINLAND

Finland producerar årligen över 70-80 miljoner ton avfall och därmed jämförbart material. Av dessa 70 miljoner 16 miljoner är ca ton industriavfall och 200 000 ton problemavfall miljöfarligt avfall.

17.1 Avfallshanteringens mål

År 1978 kom lagen om avfallshantering. Tidigare hade avfallshanteringen ur juridisk synvinkel närmast hygienisk ansetts som en fråga. I avfallshanteringslagen uttrycks målen med avfallshanteringen i Finland. Avfallshantering skall ordnas så att avfallet kan återanvändas eller på annat sätt utnyttjas så att avfallet inte leder till miljöolägenheter. Lagen som gäller allt avfall förutom radioaktivt- och sprängämnesavfall stadgar om villkorlig skyldighet till återvinning av avfall skyldigheten gäller då återvinning är tekniskt, ekonomiskt och organisatoriskt möjligt. Denna átervinningsskyldighet gäller alla avfallsproducenter och de för ordnandet avfallshantesom svarar av ringen. Regeringen utfärdade 1986 ett principbeslut om utvecklandet av avfallsátervinningen. Den centrala målsättningen är följande

âtertagningen av avfallsråmaterial vid källan skall effektiveras användningen av avfall i produktionen skall ökas avfallstyper som försvårar återvinning skall insamlas och behandlas separat.

Principbeslutet perioden 1986-95 och syftar till att precisera avser de principer och allmänna skyldigheter ingår i avfallshansom teringslagen. Avfallshanteringslagen har ändrats ett antal gånger. Förutom området bl.a avfallshanteringsförordningen, inrikeslagen styrs av ministeriets beslut problemavfall samt en särskild lag om oljeavom gift.

17.2 Organisationen av avfallshanteringen

Enligt avfallshanteringslagen utgör avfallshanteringens förvaltning på tre nivåer. Högsta ledning och tillsynsansvar har ett system miljöministeriet. Vatten- och miljöstyrelsen sorterar sedan 1986 under miljöministeriet och styrelsens uppgifter har utvidgats till att utöver vattenskyddet även omfatta sakkunnighetsuppgifter i anslutning till avfallshanteringen. Inom länen leds och övervakas avfallshanteringen av länsstyrel- Fr.o.m 1986 har de tidigare vattendistriktens vattenbyråer sen. ombildats till vatten- och miljödistrikt som har övervaknings-, sakkunnig- och forskningsuppgifter i anslutning till avfallshantering. På lokal nivå är det miljövårdsnämndema i kommunerna som för tillsynen avfallshanteringen. Tekniska nämnderna ansvarar av för anordnandet avfallshanteringen t.ex mottagning av svarar av problemavfall.

17.3 Klassificering MFA

av g

Avfallsbegreppet som det uttrycks i avfallshanteringslagen är att -

avfall i denna lag kasserat föremål eller ämne som är av

avses

ringa värde eller värdelöst. Såsom utfall betraktas även andra

föremål eller ämnen samlats på eller förts till en för avfall

som

reserverad plats för transport eller lagring, oskadliggörande eller annan behandling. Vad som är problemavfall listas i 10 kategorier ministeriet för inrikesärendens beslut om problemavfall 1979

avfall innehållande olja avfall innehållande lösningsmedel avfall innehållande frätande ämnen, såsom eller alkalier syror avfall innehållande antimon, arsenik, kvicksilver, silver, kadmium, kobolt, krom, koppar, bly, mangan, nickel, zink, tallium eller tenn avfall innehållande oorganiska eller organiska cyanider eller isocyanater avfall innehållande organiska halogenföreningar, såsom polyklorerade bifenyler PCB avfall innehållande fenoler avfall innehållande bekämpnings- eller skyddsmedel avfall innehållande läkemedelsråvaror, läkemedel eller läkemedelspreparat, samt 10. övrigt avfall, som grund av sin art eller beskaffenhet kan jämställas med ovan nämnt avfall.

Det finns inga mängd- eller haltgränser angivna men en formulering av ministeriebeslutet säger att förekommer ovan nämnda slag av avfall i små mängder eller låga halter eller i form som skadar miljön, betraktas de likväl som problematfall... . För att underlätta tolkningen har inrikesministeriet 3 gett ut en motsvarighet till den svenska vägledande förteckningen. Radioaktivt avfall och sprängämnesavfall är undantagna från denna lag.

13 Innan miljöministeriet bildades låg tillsynsuppgifterna

i anslutning till avfallshanteringen hos inrikesministeriet. Overfördes till miljöministeriet 1983.

17.3.1 Avfallsinsamling och transport

När det gäller hushållsavfall är kommunen ansvarig för transport och behandling. Transporten kan dock enligt lagen även ordnas så att fastighetsinnehavaren sluter avtal med transportören. I praktiken har den övervägande delen av kommunerna beslutat att ordna transporterna enligt den formen. För hushållens MFA är kommunen ansvarig för mottagning. Hur mottagningsverksamheten utformas är kommunernas angelägenhet och kan variera från kommun till kommun. Till de kommunala mottagningsstationerna kan även mindre verksamheter, jordbruk etc. lämna sitt miljöfarliga avfall. När det gäller oljeavfall skall kommunen ansvara för mottag-

ning och behandling även från verksamheter om det inte rör sig

om oskäliga mängder. I praktiken är det Ekokem som samlar in avfallet och transporterar det. Insamlingen finansieras av den särskilda oljeavgiften. När det gäller övrigt problemavfall är producenten ansvarig att se till att avfallet når rätt behandling. Producenten är också ansvarig att se till att den anlitade transportörer har tillräckliga förutsättningar för uppgiften. Ekokem har startat ett insamlingssystem med transportörer som producenterna kan använda sig av. egna Transportören har en skyldighet att returnera avfallet till producenten om avfallet inte tas emot på behandlingsplatsen. Detta gäller även om avfallet har sänts på export. I övrigt styrs transporten av reglerna för transport av farligt gods.

l7.3.2 Oljeavgift

Sedan 1987 uppbärs en avgift smörjoljor enligt lagen om oljeavfallsavgift. Bakgrunden var att cirka 60-70 % av oljeavfallet beräknades hamna villovägar. Medel behövdes därför för att till stånd en effektiv insamling och behandling av oljeavfallet.

Avgiften betalas av den som i förvärvssyfte tillverkar eller inför smörjmedel smörjolja samt smörjmedel. Vissa produkter har varit undantagna från avgiften. Lagen var till början tänkt att vara tillfällig och gälla i fem år. Året 1991 förlängdes emellertid lagen till gälla ytterligare femårsperiod. i att en Avgiften inbringar 25 miljoner FIM årligen. Influtna medel har använts för att täcka utgifter för insamling, transport och behandling av oljeavfall. Avgiften skall även ge understöd för anläggningsoch driftskostnader för de regionala mottagningsplatserna för problemavfall. Avgiften beräknas ha medfört att 70% av allt oljeavfall numera omhändertas av Ekokem övriga 15 % omhändertas av industrin och 15 % är på vill0vägar.

17.3.3 Avfallshanteringsplaner ett styrmedel

-

En verksamhet som producerar miljöfarligt avfall är enligt lag skyldig att upprätta en avfallshanteringsplan. Avfallshanteringsplanen är ett viktigt styrmedel för kommunerna. Vid godkännandet av avfallshanteringsplanerna kan miljövårdsnämnderna knyta villkor om t.ex alternativ behandling, återvinning etc. till beslutet. När det gäller avfallshanteringsplaner från större verksamheter är det länsstyrelsen som skall godkänna planen. Ungefär 22 000 avfallsproducenter tas upp till individuell granskning avfallsgenom hanteringsplaner. I planen skall ingå uppgifter om hur insamlandet, transporten, behandlingen etc. skall ordnas. Även uppgifter mängder och om avfallslag skall lämnas till myndigheterna.

17.3 Behandlingstillstând för problemavfall

Problemavfall får inte behandlas utan tillstånd från länsstyrelsen.

Undantaget från denna skyldighet är det problemavfall som behandlas internt inom industrin, eller behandlingen endast utgör en om ringa del behandlingen det egna avfallet eller om användav av ningen ämnen sker motsvarar problemavfall. Det avfall som av som behandlas utan särskilt tillstånd styrs genom krav på godkända avfallshanteringsplaner cirka 37-50 000 ton behandlas internt. I övriga fall krävs behandlingstillstånd. Behandlingstillståndet kan gälla vissa slag problemavfall och kan återkallas om t.ex av á 0 behandlingen medför betydande olägenhet för miljön i verksamhet för vilken tillstånd erhållits a 0 den tekniska nivån för i inte motsvarar villkoren i behandlingstillståndet 0 innehavaren tillståndet inte har sådan sakkunskap som förutav sätts i behandlingstillståndet.

1 För att få behandla problemavfall krävs också godkända tillstånd enligt övrig lagstiftning vattenlagen, luftvårdslagen samt hälsovårdslagen. Problemet med tillstândsgivningen har varit att dessa olika tillstånd handhas av olika myndigheter. Under 1992 kommer därför lag att träda ikraft skall förenkla tillståndsfören ny som farandet. Tillstånden enligt avfallshanterings-, luftvårds- och hälsovårdslagen kommer att föras in under ett tillstånd miljötillstånd. Fortfarande kommer särskilt tillstånd enligt vattenlagen att finnas.

l7.3.5 Export och import

När det gäller export och import skall miljöministeriet underrättas minst 60 dagar innan exportenimporten sker. Ministeriet kan förbjuda import eller export problemavfall om mottagarlandet av inte godkänner importen, det står i strid med internationella om konventioner eller behandlingen eller transporten inte kan ske om på ett miljöriktigt sätt. Export har förekommit cyanid, arsenikavfall, batterier med av

kvicksilver och kadmium, lysrör och blybatterier. Denna lagstiftning kommer att ändras under 1992 för att överensstämma med den av Finland ratificerade Baselkonventionen. Tillståndsmyndighet kommer att bli vatten- och miljöstyrelsen.

17.4 Problemavfallsbehandling

Problemavfallshanteringen i Finland baserar sig på centraliserad behandling enligt planer mognade under 1970-talet. År 1979 som fattades ett beslut om att för staten, kommunerna och industrin en gemensam anläggning skulle grundas för behandling av problemavfall. Särskilda stadganden om problemavfall infördes i lagen 1989. Byggandet av problemavfallsanläggningen Ekokem Oy Ab försenades dock på grund av den debatt som dess lokalisering väckte och den kunde inte köra igång igen förrän sommaren 1984. De avfallsmängder anläggningen tar emot årligen har varit som cirka 80 000 ton. Avfallet behandlas förbränning i anlägggenom ningens tvâ förbränningslinjer, fysikalisk-kemisk behandling samt återvinning av avfallsolja. Inom anläggningen finns specialdepoen ni där aska, slam och slagg från deponeras. Även avfall processen från andra verksamheter deponeras här. l Björneborg finns Ekokems anläggning för behandling av spilloljor. Dessutom behandlas begagnade smörjoljor i Jämsänkoski av Ekokems dotterbolag. Ekokem har en regional ambulerande insamlingsservice även för små kvantiteter problemavfall. Företaget ordnar utbildning av transportören

17.5 Översyn av lagstiftningen

I Finland pågår för närvarande en total översyn av avfallshante-

ringslagstiftningen. Arbetet utförs kommitté som beräknas av en lägga betänkande under första delen 1992. Kommitténs ett av uppgifter är att i framtida lagstiftning införa stadganden om

avfallsminimering och reduktion avfallets skadlighet av krav på att använda bästa tillgängliga teknik preciserade krav på avfallsåtervinning preciserade ansvarsförhållanden utvidgat kommunalt planering, regionalt samarbete ansvar, finansiering befogenheter att utfärda närmare bestämmelser om ämnen, produkter, förpackningar och avfall 0 stadganden för att uppfylla EES-avtalets skyldigheter.

Arbetet skall leda fram till Lag om avfallsminimering återen vinning och avfallshantering. Lagen kommer att ha formen av en ramlag skall kompletteras i form av förordningar samt statssom råds- och ministerbeslut. Syftet är även att harmonisera lagstiftningen med EGs direktiv på området.

18 MFA-HANTERINGEN I

TYSKLAND

l

Varje år produceras 250 000 miljoner avfall i de delstater ca ton som förut utgjorde Västtyskland. Härav utgör 80 miljoner ton ca s.k. industriavfall och ca 10 14 miljoner ton utgör s.k. specialav- fall miljöfarligt avfall. I Förbundsrepubliken råder stor brist på behandlingskapacitet för specialavfall och 1990 exporterades 700 000 ton till utlandet. ca Idag finns ca sju offentlig ägda och 20 privata förbränningsanläggningar för specialavfall. Det tyska miljöministeriet uppskattar att 10 nya förbränningsanläggningar för miljöfarligt avfall skulle behöva byggas, den låga acceptansen hos befolkningen för men nya avfallsförbränningsanläggningar och deponier medför kapaciteten att inte kan byggas ut. Problemen med stora mängder avfall, för liten behandlingskapacitet och miljöfarligt avfall som hamnat på avvägar gör att avfallsfrågorna är högt prioriterade i Tyskland. Även den mängden stora med förorenade markområden måste åtgärdas, särskilt i de som nya östra delstaterna, bidrar till att avfallsfrågorna prioriteras.

Avfallslagstiftning och avfallspolicy

Avfallshanteringen styrs bl.a avfallslagen Gesetz der Vermeiav dung und Entsorgung Abfällen 27.8 1986. I avfallslagen sägs von att generering av avfall bör undvikas och att återanvändning och återvinning bör prioriteras före behandling, förutsatt det annan att är tekniskt möjligt, att inte oskäliga kostnader uppstår i jämförelse med annat omhändertagande och att det finns marknad för det en

återvunna materialet eller att en marknad kan skapas. Avfallslagcn förbundsregeringen stora befogenheter att ger utfärda särskilda förordningar inom avfallsomrârlet. Vidare kan lörbundsrcsgeringen ut föreskrifter om märknings- och åtcrtagge ningsplikt produkter eller förbud mot tillverkning av vissa av produkter. Detta har bl.a. utnyttjats inom förpackningsområdet. Miljöministeriet tillkännagav i april 1991 ett program för det fortsatta arbetet inom avfallsområdet. Där föreslås bl. a. att avfallslagen skall revideras för att bättre kunna åstadkomma en avfallsminimering. Vidare föreslås att producenter och handel ska för avfallets omhändertagandet från produkter. De proansvara dukter inte kan omhändertas på ett miljöriktigt sätt skall kunna som förbjudas tillverkas. Ett antal förslag till nya förordningar att föreslogs t.ex. förslag gäller bilindustrin med krav på att kostsom nadsfritt återta skrotbilar och för omhändertagandet. Ett ansvara annat förslag förordning elektronikskrot, där försäljarna var en om elektriska apparater och komponenter får ansvaret att kostnadsav fritt mottaga och omhänderta elektronikskrot. Det mottagna skrotet

bör då i största möjliga utsträckning materialåtervinnas och nya

apparater bör konstrueras på ett miljöriktigt sätt. Ytterligare ett förslag lagts fram gäller en lag om avsom fallsavgift. Allt avfall, undantaget avfall för återvinning eller kontaminerad jord skall efterbehandlas, föreslås att beläggas med en som avgift. Avgiftens storlek kommer att variera beroende på avfallets sammansättning. Förslaget innebär avfallsavgift i form av ett en grundbelopp, tillägg efter typ förorening och en deponiavgift. ett av

18.2 Förordningar gällande MFA

MFA-hanteringen regleras avfallslagen samt genom ett antal genom förordningar utkom under 1990. De förordningar som särskilt som reglerar MFA-hanteringen är

0 Abfallbestimmungsverordnung som är förordning en som anger vilka avfall som är specialavfall. O Reststoffbestimmungsverordnung är förordning som en som anger restprodukter för vilka avfallsregler måste tillämpas. 0 Abfall- und Reststoffüberwachungsverordnung är försom en ordning som reglerar tillsynen omhändertagandet. av 0 Förordning om avfallsolja som även gäller avfallsolja besom tingar ett värde.

Hur omhändertagandet skall ske styrs dessutom den genom nya tekniska förvaltningsföreskriften TA-Abfall 1990. Genom förordningarna och TA-Abfall förväntas följande uppnås

0 I första hand skall mängden specialavfall reduceras eller återvinnas och i annat fall omhändertas på rätt sätt. 0 Den tekniska standarden på behandlingsanläggningar bli avses hög och enhetlig över hela Förbundsrepubliken. Enhetliga riktlinjer för deponier ska gälla. O Producentansvaret och handelns ansvar ska öka vad gäller omhändertagandet av avfallet. Miljöanpassad produktion ska utvecklas. Enhetliga regler för och kontroll över transporter specialav avfall utarbetas.

18.2. 1 Klassificering specialavfall

av

I avfallslagen definieras begreppet avfall såsom avfall enligt denna lag är flyttbara föremål, som ägaren vill göra sig kvitt med eller föremål som kräver ett riktigt omhändertagande för att värna om allmänhetens väl eller för att skydda miljön. Genom att avfall måste vara flyttbara föremål omfattar inte lagen förorenad jord förrän de kontaminerade jordmassorna grävts upp .

l9l

l

Begreppet specialavfall återfinns inte i lagen utan definitioär särskilda krav kan ställas på omhändertagandet av avfall nen härstammar från industriell, kommersiell eller offentlig verksom samhet, avfallet egenskap, beskaffenhet eller mängd är om p.g.a speciellt hälso-, luft- eller vattenfarligt, explosivt eller brännbart, överföra eller innehålla smittosamma sjukeller om avfallet kan domar. I Abfallbestimmungsverordnung anges sedan i en lista de avfallsslag är specialavfall. Varje avfallstyp har ett avfallssom identifierar avfallstypen och dess ursprung. Baknummer, som grunden till denna lista är en annan lista som en arbetsgrupp med representanter från alla delstaterna utformat i början av 1980-talet. Den förteckningen listar alla tänkbara avfall som kan produceras och den innehåller ca 500 600 typer. Ur denna förteckning har de avfallsslag valts ut som anses utgöra specialavfall.

18.2.2 Hantering av MFA

Ägaren till ett avfall måste överlåta avfallet till den som ansvarar

för omhändertagandet. Delstaterna ansvarar för omhändertagandet avfall inom den egna delstaten, varvid de får anlita entreprenörav Behörig myndighet delstatsnivå får frånsäga sig ansvaret för er. omhändertagandet för vissa typer av avfall, om dessa avfallsslag inte kan omhändertas tillsammans med hushållsavfall på grund av dess egenskaper eller mängder. Då gäller producentansvar enligt föreskrivna regler. Det innebär att delstaterna själva kan välja om de vill ansvara för omhändertagandet av specialavfall. Därför varierar hanteringen av specialavfallet mellan olika delstater. De två extremsystemen representeras av delstaterna Nordrhein-Westfalen producentansvar

och Hessen delstatsansvar. Övriga delstater har blandmodeller

mellan delstatligt och producentansvar. Varje delstat mäste upprätta avfallsplancr för specialavfallet.

Förordningen Abfall- und Reststoffüberwachungsverordnung reglerar insamling och transport liksom kontrollen över specialavfallet och restprodukter. Förordningen innehåller framför allt regler för insamlings- och transporttillstånd, regler för följesedlar vid avfallsleveranser och regler för erhållandet Entsorgungsav ett nachweis. Det åligger avfallslämnaren att söka ett Entsorgungsnachweis för att kunna visa att specialavfallet omhändertas på rätt sätt. För att erhålla ett Entsorgungsnachweis måste avfallslämnaren lämna en avfallsdeklaration för varje avfallstyp till behörig myndighet. Samtidigt måste behandlingsföretaget ska avfallet som ta emot lämna intyg på att de avser att motta avfallet och den för behandlingsföretaget ansvariga myndigheten måste bekräfta företagets behandlingstillstånd. Efter detta prövar den för avfallsproducenten ansvariga myndigheten att omhändertagandet sker på rätt sätt. Med prövning menas en kontroll av avfallsdeklarationens fullständighet och en prövning om avfallet kan återvinnas, förbehandling om krävs och om omhändertagandet i avsedd anläggning är tillåtlig. Därefter tilldelas ett Entsorgungsnachweis kan gälla i l 5 som år, om inte avfallssammansättningen eller andra förhållanden ändras.

18.2.3 Behandlingstillstånd krävs

För behandling av specialavfall krävs att tillstånd erhålls. I TA- Abfall anges de riktlinjer behandlingsanläggningar måste uppfylla. TA-Abfall innehåller bl.a. riktlinjer gällande provtagning och analyser för avfall, rekommenderad behandling för olika specialavfallstyper, riktlinjer för behandlingsanläggningar och utformning av deponier. I TA-Abfall anges att avfallet måste förbehandlas förgenom bränning, kemiskfysikalisk, biologisk eller behandling innan annan deponering får ske. Dessutom specificeras speciella gränsvärden för

bl.a. avfallets lakbarhet t.ex. tungmetaller som måste underav skridas för att deponering på mark skall få ske.

19 MFA-HANTERINGEN I

NEDERLÄNDERNA

19.1 Avfallspolicy

I Nederländerna Ökar mängderna avfall. Mängden hushållsavfall ökar med ca 5-10 % per år. Men den största mängdökningen svarar den förbättrade miljövården i Nederländerna för. T.ex satsningen efterbehandlingsátgärder större mängder med förosom ger renade jordmassor som måste omhändertas. Nederländerna har många förorenade markområden på grund av tidigare bristande MFA-hantering då miljöfarligt avfall tippades direkt på marken. Regeringens policy är att Nederländerna skall omhänderta sitt eget avfall, även sitt MFA inom landet. I dag råder det brist på kapacitet för att omhänderta avfallet och volymproblemen är stora i Nederländerna, precis som i många andra europeiska länder. Det är svårt att få befolkningens acceptans för behandlingsanläggnya ningar och nya skärpta regler för luftutsläpp medför att flera förbränningsanläggningar med stor sannolikhet får stänga eftersom de inte uppfyller kraven. Ansträngningarna är därför stora i det tättbefolkade Nederländerna att i första hand undvika att avfall uppkommer samt att lösa problemen med omhändertagandet. Detta återspeglas i ett Memorandum on the Prevention and Recycling of Waste från miljöministeriet 1988. I denna promemoria anges målen skall som vara uppnådda till år 2000. Till denna tidpunkt skall emissionerna till mark, vatten och avfall till största delen vara kontrollerade och eliminerade. Avfallet skall i första hand återvinnas och en effektiv infrastruktur skall finnas för det slutliga omhändertagandet av

oundvikliga rester.

Den totala avfallsmängden skall ha minskat med 5 % fram till 2000. När det gäller omhändertagandet är målet att endast lO % år allt avfall skall deponeras. Detta skall uppnås genom ökad grad av återanvändning och förbränning avfall. Ministeriet har utfört av av kartläggning 29 avfallskategorier och ställt upp mål för hur en av omhändertagandet för dessa bör ske. implementeringen av åtgärderhar påbörjats och ett aktionsprogram för avfallsminskning har na En implementationsplan måste finnas till slutet av 1993 för startat. de prioriterade avfallströmmama dvs. de 29 olika avfallskategorierna. Olika projekt med berörda parter har redan satts igång för att målen. Ytterligare policydokument är under utarbenå de uppsatta tande Waste Disposal Structure 2000 och Products and the - - Environment .

19.2 Producentansvar för avfall

Idag har producenterna inget ansvar för de konsumerade produkternär dessa har hamnat i avfallsledet. Men utvecklingen går mot na ökat producentansvar. Ansvaret för producenterna blir då att ett återta de förbrukade produkterna och att följa reglerna om Ökad återvinning. Producentansvar skall införas på förpackningsområdet och tankar finns även att införa producentansvar för andra proelektronikavfall, bilar och kylskåp. dukter som För det miljöfarliga avfallet kommer Pollutcr Pays Principle att tillämpas för omhändertagandet av MFA i framtiden. Detta betyder att

0 de producerar MFA bör ansvara för planering och organisom sation omhändertagande av detta avfall av O det ett tillståndssystem garanteras att avfallet omhängenom dertas pâ angett sätt MFA endast får lagras till bestämd mängd och en bestämd 0 en tid

0 ekonomiska garantier kan lämnas vid lagring stora kvantiteav ter MFA.

19.3 Klassificering MFA

av

I Nederländerna kallas det miljöfarliga avfallet för kemiskt avfall och oljeavfall. Vid export- och importfrågor används ett vidare begrepp hazardous waste, vilket bl.a även inkluderar förorenade jordmassor. Avsikten är att få en överensstämmelse med EGs riktlinjer. För kemiskt- och oljeavfall gäller Chemical Waste Act. I denna lag anges att klassificeringen kemiskt avfall görs enligt av en särskild förordning utkom i reviderad form i september 1991. som Före ändringen indelades avfallet i stort sett i fyra klasser A,B,C och D beroende pâ ämne och gränsvärde för koncentrationen t.ex arsenik tillhörde grupp A och för denna gällde grupp att avfall innehållande mer än 50 mgkg klassades kemiskt avfall. som För klass B gällde gränsvärdet 5000 mgkg, för C 20 000 mgkg och för D 50 000 mgkg. Efter ändringen av klassiñceringssystemet finns lista över nu en 47 olika processer med exempel på avfallsströmmar från dessa processer. Dessa avfallsströmmar är dä kemiskt avfall och faller under lagen om kemiskt avfall oavsett koncentrationsvärden. Den gamla klassindelningen med koncentrationsvärden har ändrats något men gäller fortfarande för det avfall inte står som med på processlistan. Klassindelningen har dessutom utökats med ytterligare en grupp E för reaktiva och explosiva substanser. Anledningen till att Nederländerna frångått systemet med koncentrationsvärden är att det i praktiken svårt tillämpa var att dessa gränsvärden. Analysmetoderna var dyrbara eller komplicerade för att fastställa olika förekommande ämnen i avfall och deras ett koncentration. Den nya processlistan skall underlätta klassificeringen och förhindra att kemiskt avfall behandlas på ett från miljösyn-

punkt felaktigt sätt. Förordningen klassificering kemiskt avfall klassar även om av produkter kemiskt avfall, t.ex. batterier, lysrör och vissa som som PCB-haltiga transformatorer och kondensatorer.

Oljeavfall hör inte till kemiskt avfall om det inte

gruppen innehåller PCB eller organiska halogenföreningar utan definieras i avfallsslagen. Definitionen för oljeavfall är och regleras separat mineral-, smörj- och systemolja genom blandning med andra som substanser eller på annat sätt blivit olämplig att användas till det ursprungliga syftet.

19.3.1 Hanteringen miljöfarligt avfall

av

lagra, behandla, eller destruera kemiskt avfall För att få processa speciellt tillstånd enligt kemiska avfallslagen. Två förutkrävs ett uppfyllda för sådant tillstånd. Den sättningar måste vara att ett förutsättningen är alla andra tillstånd enligt annan lagstiftförsta att ning skall givna. De lagar måste beaktas är bl.a lagen vara som om

utsläpp till luft utsläpp till vatten olägenheter markskydd marksanering.

Den andra förutsättningen måste uppfylld är att omhänsom vara dertagandet är effektivt. Och med effektivt menas att

det finns en långsiktig kontinuitet kapaciteten är tillräcklig man tar regional hänsyn, det finns en juridiskt ansvarig person.

Företag som internt tar hand om sitt eget avfall behöver inte söka tillstånd enligt kemiska avfallslagen, såvida inte deponering skall ske.

19.3 Insamling och transport

För att samla in och transportera oljeavfall mäste ha speciman ella tillstånd enligt kemiska avfallslagen. Detta speciella tillstånd krävs dock inte för insamling och transport av kemiskt avfall. I Nederländerna finns en inofficiell vit lista transportbranschen som sammanställt över godkända transportörer. Vad s0n1 dock krävs är att avfallslämnaren anmäler till myndigheterna att avfallet har lämnats till behörig omhändertagare. Även mottagaren av avfallet måste lämna uppgifter om detta till myndigheterna. Inkomna uppgifter registreras hos myndigheterna som därmed kan kontrollera avfallsströmmarna.

19.4 Behandling MFA

av

l kemiska avfallslagen förbjuds i princip deponering kemiskt av avfall och oljeavfall. Undantag kan dock göras om deponeringen kan göras på ett från miljösynpunkt godtagbart sätt. Vad får som deponeras och hur det regleras anges genom lagen markskydd. om Beroende på vilken avfallsklass det kemiska avfallet tillhör gäller olika krav på deponeringen. De nya EG-direktiven har börjat att tillämpas vilket innebär att även sjukhusavfall skall klassas som miljöfarligt avfall. I Holland kommer allt sjukhusavfall riskavfall att förbrännas i särskild en förbränningsanläggning med nybyggd rökgasrening. AVR-Chemie är Hollands motsvarighet till SAKAB. AVR- Chemie ägs till 45% staden Rotterdam, till 45% 8 industriav av företag och övriga 10% av holländska staten. Hos AVR-Chemic

omhändertas nästan 100% Nederländernas producerade kemiska av avfall, övrigt kemiskt avfall exporteras bl.a till saltgruvor i Tysk-

land. AVR-Chemie har f.n. två roterugnar i drift med en sammanlagd kapacitet på 80 000 tons årskapacitet och en tredje roterugn håller på byggas. Vidare byggs för närvarande rökgasreningsanläggatt ningen så att förbränningsanläggningarna skall klara de nya ut, strängare utsläppskraven. Rökgasreningcn kommer att bestå av nya elektroñlter, våtskrubber, aktivt kolñlter och katalysatorer för NOx-reducering. År 1992 kommer rökgasreningsanläggningen att klar och kommer då att uppfylla världens strängaste utsläppvara skrav. Förutom förbränningsanläggningen har AVR-Chemie en stor deponianläggning kallas för C2-deponin efter den avfallsklass som deponeras här. Deponin är 320 meter lång, 50 meter bred och som 11 hög. Deponin är i princip betongbunker med olika tätmeter en och dräneringsskikt under deponin för att skydda grundvattnet. När deponin är öppen skyddar ett tak mot regnvatten. Hela deponins kapacitet är 230 000 ton avfall och deponin beräknas räcka i ca 10 år till. När deponin är fylld kommer den att täckas med olika ca lager bestående folie, sandbetonit och ett dränagesandlager med av detektorer för läckage.

20 MFA-HANTERINGEN I

USA

Bristande omhändertagande av miljöfarligt avfall är ett av de största miljöproblemen i USA. Före 1980 fanns det i princip inga federala lagar som reglerade hanteringen miljöfarligt avfall och regler av fanns på delstatlig nivå. De enskilda delstaterna har frihet när stor det gäller lagstiftning. De måste följa de federala lagarna kan men själva stifta egna mera långtgående bestämmelser. Även länen county har i viss utsträckning rätt att besluta regler. om egna Året 1979 uppskattade EPA Environmental Protection Agency att endast 10 % av allt miljöfarligt avfall hanterades på ett miljöriktigt sätt. Huvuddelen det miljöfarliga avfallet deponerades på av kommunala soptippar avsedda för hushållsavfall, lagrades i dammar utan någon avgränsning mot marken eller deponerades direkt på marken. Detta har förorsakat kontaminering av grundvattnet och föroreningar sjöar och vattendrag. Lagringen och deponeringen av av miljöfarligt avfall har även förorsakat luftföroreningar genom avdunstning av lättflyktiga organiska föreningar. Ett problem annat är de gamla läckande deponierna som behöver med stora renas kostnader som följd. År 1986 genererades 534 miljoner ton miljöfarligt avfall enligt amerikansk klassificering. Av dessa behandlades 54% 289 miljoner ton i anläggningar kontrollerade enligt den federala avfallshanteringslagen Resource Conservation and Recovery Act, RCRA. Resten bestod huvudsakligen av miljöfarligt avloppsvatten som behandlas enligt Clean Water Act eller av vissa återvinningsanläggningar som undantas från RCRA. Huvuddelen de 289 av

Texten är hämtad från utlandsrapport avfallshanteringen i om USA, Sveriges tekniska attachéer, Anders Carlsson.

miljoner regleras enligt RCRA är också det avloppsvatten. ton som Till detta kommer volym olika typer avfall, så kallade en stor av av specialavfall. Dessa avfall uppvisar miljöfarliga egenskaper är som under studie EPA. Det är ännu inte bestämt hur de skall regleav Under tiden är dessa avfall oreglerade eller regleras endast på ras. delstatlig nivå.

20.1 Lagstiftningen på avfallsområdet

Federal lagstiftning inom avfallshanteringen korn först 1965 i och med att kongressen antog Solid Waste Disposal Act Lagen ändrades 1970 Resource Recovery Act. Idag regleras genom avfallshanteringen federalt huvudsakligen genom the Resource Conservation and Recovery Act RCRA 1976. RCRA reglerar hushålls- och industriavfall liksom både alla typer av avfall både miljöfarligt och inte miljöfarligt avfall. Lagen reglerar även transporter och behandling av avfall. I RCRA försökte uppnå ett ramverk som skulle leda till man återvinning ur avfall och säkert omhändertagande av av resurser återstoden. Lagen tre övergripande mål angav

Att skydda människors hälsa och miljö. 0 Att reducera mängden avfall och spara på energi och natur-

resurser. 0 Att så snabbt som möjligt reducera eller eliminera uppkomsten av miljöfarligt avfall.

särskilda hanteringen miljöfarligt avfall

Sedan 1984 då regler om av infördes har RCRA inte omarbetats utan EPA håller för närvarande implementera dessa ändringar. Även RCRA är på att om en omfattande lag så finns det sju andra större federala lagar som inverkar på hanteringen miljöfarligt avfall bl.a. Clean Air Act, av Clean Water Act samt The Comprehensive Environmental Respon-

se, Compensation and Liability Act CERCLA vanligen kallad Superfund som reglerar efterbehandling utsläpp MFA och av av kontaminerade markområden.

20.2 Klassificering miljöfarlig avfall

av

En av de större utredningarna av begreppet miljöfarligt avfall har gjorts i USA. En grundläggande definition av avfall och MFA finns i Resource Conservation and Recovery Act 1975. Där skrivs att med miljöfarligt avfall fast avfall, eller komavses bination av fasta avfall, sin kvantitet, koncentration, som genom eller fysiska, kemiska, eller infektiösa egenskaper kan orsaka, eller signifikant bidra till, en ökad dödlighet eller ökning i allvarlig en oåterkallelig skada eller nedsättande reversibel sjukdom - utgör en påtaglig faktisk eller potentiell fara för människors hälsa eller miljö om det hanteras, lagras, transporteras, behandlas eller på annat sätt hanteras på olämpligt sätt. Även det i står fast om ursprungstexten avfall har lagstiftningen kommit att omfatta även flytande eller halvfiytande avfall. Undantaget från begreppet MFA är hushållsavfall, visst gruvavfall, vissa typer av återvunnet material, restprodukter från fossil förbränning, avfall från utvinning av gas och olja. Reglerna kring identifiering och klassificering av MFA är komplexa och svåra att tolka. Det första steget i klassificeringen är att identifiera om ett avfall faller in under den allmänna definitionen för avfall. Om så är fallet är nästa steg att undersöka det om uppfyller något av nedanstående kriterier för miljöfarligt avfall

O uppvisar något av de fyra egenskaperna lättantändligt, korrosivt, reaktiv eller giftig. 0 finns med på något av de fyra listor EPA tagit fram över som MFA. 0 är en blandning av ett listat MFA och annat avfall

O är ett avfall uppkommet efter behandling, lagring eller deponering av ett listat MFA.

Giftigheten bestäms i ett speciellt laktest. Ett nytt laktest är under utveckling, kallat T0xity Characteristic Leaching Procedure TCLP.

20.3 Insamling och transport av MFA

De än 100 kilo MFA per månad måste följa som genererar mer vissa regler. Avfallet skall identifieras och transporteras till behandling, lagring eller deponering. Hela hanteringskedjan måste dokumenteras enligt lagstiftningens regler. En avfallsspecifikation måste följa avfallet från vaggan till gra- På specifikationen skall flera upplysningar ingå namn, EPAs ven. identifikationsnummer på källan, transportörer och den som behandlar avfallet samt beskrivning och adress till anläggningen. Dessutom skall det innehålla en försäkran om att avfallsproducenten har för att reducera mängd och giftighet till en nivå ett program är praktisk möjlig. Samt en försäkran om att den bästa besom handling- och lagringsanläggningen har valts. Varje led i transportkedjan behåller en kopia av speciñkationen. När behandlingsanläggningen erhållit avfallet skall man skicka en kopia tillbaka till producenten. Har 35 dagar gått utan att producenten fått denna kopia måste han undersöka vart avfallet tagit vägen.

20.4 Tillstånd till behandling

RCRA kräver att alla som lagrar, behandlar eller deponerar MFA måste ha ett tillstånd. De krav som ställs för tillstånd är detaljerade och skiljer sig från anläggning till anläggning.

År 1990 fanns det 4615 anläggningar som lagrade, behandlade eller slutförvarade miljöfarligt avfall. I revideringen RCRA 1984 av reglerades att alla dessa anläggningar skulle ansöka tillstånd till om EPA. Arbetet med att tillstånd har gått långsamt. Fram till ge november 1989 hade EPA och delstaterna utfärdat 862 tillstånd och avslagit 133 tillstånd. De övriga 75% anläggningarna arbetade utan tillstånd under mindre stränga restriktioner, interim status. För dessa anläggningar har tidsbegränsade tillstånd beviljats. De anläggningar inte vid som tidsbegränsningens slut erhållit tillstånd förlorar sin permanent interim status och är tvungna att stänga. Detta har många anläggningar gjort vilket har lett till kapacitetsproblem. De senaste och mest omfattande reglerna kring miljöfarligt avfall gör att i princip allt miljöfarligt avfall måste uppfylla vissa behandlingsstandarder innan det får deponeras. Detta innebär att en stor del av det obehandlade avfallet förbjudits från deponering. EPA har satt upp regler för hur allt avfall klassat som var som miljöfarligt enligt 1984 års regler skall behandlas. Det har gjorts dels i form av gränsvärden och dels att peka vad är genom ut som den bästa tillgängliga behandlingsmetoden för olika avfall. typer av Vissa avfall som anses som säkra läckagesynpunkt får dock ur fortfarande deponeras obehandlade.

20.5 Delstatliga initiativ

Ungefär hälften av alla delstater har någon form lagstiftning av som syftar till minimering avfall. Gemensamt för dem är de av att kräver någon form av plan för avfallsminimering anläggningarav na. Ett exempel är Californias Hazardous Waste Source Reduction and Management Review Act från 1989 som började att gälla fr.o.m 1 september 1991 och kräver att Departement of Health Services upprättar ett delstatligt program för reducering av miljöfar-

ligt avfall vid källan. När minimering inte är möjlig prioriteras återvinning samt miljömässig säker behandling. Lagen kräver också att de genererar avfall upprättar en som särskild avfallsreduktionsplan där de överväger åtminstone fem avfallsminimeringsstrategier för olika avfallsströmmar uppsatta of Health Services. utarbetade av Departement

Bilaga 1 Mängder och flöden av miljöfarligt avfall

Bilaga 1

3.5 Hur insamlareomhändertagare av mfa ser på den framtida utvecklingen och på sin egen roll i sammanhanget ..31 3.6 Kemikaliearbetet begrânsningsarbetet ..35

FÖRKORTNINGAR

FMFA Förordningen om miljöfarligt avfall mfa miljöfarligt avfall RF Renhâllningsförordningen RL Renhållningslagen SCB Statistiska Centralbyrån

Bilaga 1

FÖRORD anslutning till regeringens uppdrag Dir. 199045 att utreda vissa I frågor rörande miljöfarligt avfall mfa tillsattes under våren 1991 en med huvuduppgiften att analysera mängder och flöden arbetsgrupp mfa i Sverige. Arbetsgruppen har bestått av av

Karl-Axel Hjelte. SAKAB, ordförande i arbetsgruppen, Margareta Appelberg. Naturvårdsverket. Mats Bergström. Naturvårdsverket. protokollförare Sten-Olof Hellgren. Ragn-Sells Miljöteknik AB. Bengt Jobin, Sveriges lndustriförbund. Per Nilzén. Svenska Renhållningsverks-Föreningen. sekreterare Kristina von Rein. Naturvårdsverket samt Lars Schall. GRAAB-Kemi AB.

Föreliggande publikation utgör slutrapport från gruppens arbete.

Bilaga l

1 INLEDNING .

1.1 Problembeskrivning En stor oklarhet råder beträffande mängderna miljöfarligt avfall mfa i Sverige. Kunskaper om mängder och flöden är förutsätten ning för att veta om mfa hanteras och omhändertas på ett tillfredsställande sätt. Problemet att tillräckligt entydigt kunna bedöma mängder och flöden av mfa kan dock inte lösas med mindre än att bland annat en tillräckligt klar definition av mfa införs. De administrativa möjligheterna till en bättre uppföljning av mängder och flöden måste också förbättras. svårigheterna att kunna bedöma mängder och flöden kan sägas ingå i det problemkomplex hela mfasom utredningen har att ta ställning till och kan inte lösas tillfredsställande separat från övriga frågeställningar inom mfa-området. Varför saknas då den erforderliga kunskapen om hantering, mängder och flöden

Problemen kan hänföras dels till svårigheterna att entydigt definiera vad som avses med mfa och dels till att de administrativa systemen för att registrera de många och komplicerade avfallsströmmarna är bristfälliga. En otillräcklig definition leder till bedömningar och tolkningar hos avfallslärnnarna och tillsynsmyndighetema. Möjligheterna att korrekt kunna bedöma avfallsmängdema och -strömmama är därmed också starkt begränsade. svårigheterna gäller främst det avfall med relativt låga halter ocheller litet innehåll av miljöstörande ämnen. som hamnar i en gränszon mellan mfa och konventionellt industriavfall så kallat gråzonsavfall.

De administrativa systemen hänger intimt samman med de lagar och förordningar som reglerar hanteringen av mfa. På grund av den oklara bild som råder beträffande ansvars- och rollfördelningen inom mfa-området finns också stora brister i de administrativa möjligheterna att kunna göra en rimlig bedömning av mängder och flöden av mfa.

Vid produktion av varor och tjänster och överhuvudtaget som en följd av människors olika aktiviteter i samhället, uppstår restprodukter. Dessa restprodukter ska på ett eller annat sätt omhändertas för att

Bilaga l

återanvändas. återvinnas. slutligt deponeras eller destrueras. Vissa av restproduktema upphov till störningar på miljön eller är farliga ger människor och djur och måste därför hanteras och tas omhand för särskilt sätt. Rent praktiskt kan hantering och omhändertapå ett på rad olika sätt med det operativa ansvaret lagt gande arrangeras en på eller flera aktörerna i hanteringskedjan. Administrativt och en av fås något olika konsekvenser beroende på vilken antillsynsmässigt och rollfördelning mellan aktörerna som väljs. svars-

ldealtillståndet att för varje typ restprodukt kunna jämföra vore av genererad mängd med omhändertagen mängd. Eventuell mellanskillnad skulle då utgöras ett svinn i hanteringskedjan. Varför av sådan jämförelse inte låter sig göras ska analyseras i det följande. en

Svårigheter att beskriva mängder och flöden p g a oklara defi- 1.2 nitioner Om avgränsar betraktelsen restprodukterna till att strikt man av omfatta mfa. exkluderas de mängder och flöden som definieras som returprodukter. En restprodukt som representerar ett värde för avkan betraktas returprodukt avsedd för återanlämnaren som en vändning eller återvinning. En returprodukt är inte avfall och kan därmed heller mfa. För att restprodukt strikt ska definiinte vara en avfall måste det finnas ett kvittblivningsintresse hos lämnaeras som får lämnaren inte göra några anspråk. ekonomiska ren. Dessutom eller andra. på produkten i och med avlämnandet. Bilden kompliceytterligare att vissa flöden av returprodukter t ex lösningsmeras av

ändå hanteras och därmed registreras om det vore

delsavfall som mfa.

konsekvens definitionen på avfall blir att ett eventuellt mark- En av nadspris på restprodukten kan komma att styra om den ska anses mfa eller returprodukt. Det är alltså inte miljöfarligheten vara ett en avgör. utan den eventuella ekonomiska ersättningen. Med rörsom liga marknadspriser kommer de uppkomna mfa-mängderna därmed från tid till Om marknadspriserna är alltför att variera en en annan. lättrörliga kan det dessutom uppstå svårigheter med det långsiktiga åtagandet för behandlingsresurserna. Eftersom omhändertagande av

Bilaga l

mfa är mycket kostsamt. kan inget företag bygga långsiktiga beupp handlingsresurser om det finns risk för stora bortfall inllödet. av

I de fall restprodukten inte klassas som mfa gäller givetsvis fortfarande såväl Miljöskyddslagen som Lagen och Förordningen keom miska produkter. Hanteringen enligt dessa lagrum har arbetsgruppen inte kunnat studera. Generellt kan sägas att de administrativa möjlighetema till en samlad översikt över flödena försvåras avsevärt genom en splittring mellan olika lagrum.

Det finns också andra svårigheter att tillräckligt klart kunna definiera vad som avses med mfa. För låghaltigt avfall eller små mängder avfall uppstår ofta ett tolkningsproblem. Den vägledande förteckningen saknar. med några få undantag. både halt- och mängdgränser. Gäller det stora mängder låghaltigt avfall kan skillnaden i behandlingskosmader mellan att klassa avfallet mfa eller konsom som ventionellt avfall bli mycket stor. Ju lägre halt miljöstörande ämav nen desto mindre benägenhet ñnns hos avlämnaren att acceptera en klassning som mfa. Såväl hos avlämnarna hos länsstyrelserna som och de lokala miljö- och hälsoskyddsförvaltningarna görs skiftande bedömningar med olika resultat. Vad tillsynsmyndighetema som av anses vara mfa och kräva en särskild hantering i ett län eller i en kommun. kan i ett annat län eller i en annan kommun godkännas för deponering som ett konventionellt avfall. Omfattningen dessa skifav tande bedömningar är mycket svåra att uppskatta. Statistiken över mfa-mängderna kan alltså både inkludera exkludera dessa som gränsfall mellan mfa respektive icke-mfa.

Möjligheten att lokalt eller regionalt omhänderta avfallet inverkar också på klassningen av restproduktema. Som exempel kan nämnas oljehaltigt spolgropsslam. Där resurser finns för ett kvalificerat mer omhändertagande. behandlas avfallet i princip mfa. Det dominesom rande förfarandet beträffande spolgropsslam är emellertid alltjämt deponering på upplag som genom tillståndsprövning godkänts för detta. Även här är det svårt att bedöma omfattningen av de olika sätten att ta omhand avfallet.

Bilaga l

Sammanfattningsvis gäller för låghaltigt ocheller små mängder av uppstår problem vid klassningen med stora skillnader avfall att det behandlingskostnader följd. Funnes bättre anpassade behandi som lingsmetoder indelade i flera klasser. med troligtvis lägre behandlingskostander dagens högkvalitatativa metoder för mfa. skulle än mängder det avfall hamnar i gränszonen troligtvis större av som konventionellt avfall och mfa. kunna dirgeras till ett väl defimellan omhändertagande. Kunskapen flödena skulle därmed nierat om Arbetet pågår dessutom med att revidera den vägledande också öka. och på sikt kommer troligen helt omarbetad förförteckningen en å och entydigt definiera vad som avses med i teckning att klarare mer miljöfarligt avfall. á ä 1.3 Avgränsning ovanstående har arbetsgruppen avgränsat analy- Mot bakgrund av till omfatta de mängder och flöden som i tillgängliga samserna att och uppgifter hanterats mfa i enlighet med Förmanställningar som miljöfarligt avfall FMFA. Något annat har inte varit ordningen om för arbete. Detta innebär att de analymöjligt inom ramen gruppens mängderna innefattar först och främst det avfall som klart serade mfa. Vidare ingår också i vissa fall returprodukter definieras som till återvinning. Dessa produkter omfattas inte av FMFA som skickas därmed egentligen inte att som mfa. l andra fall saknas och är anse avsedda för återvinning. Denna inkonsekvens i definiflöden som är har gruppen inte kunnat ta hänsyn till. tionerna

heller inte kunnat ta hänsyn till den diffusa bild Vidare har gruppen råder avseende det avfall hamnar i gränszonen mellan som som konventionellt industriavfall. På grund av olika tolkningar är mfa och detta avfall innefattat i sammanställningama. medan vissa delar av fall saknas. Omfattningen dessa kategorier har inte det i andra av kunnat bedömas.

ska läsas med uppmärksamheten riktad mot de ovan rela- Rapporten terade bristerna och avgränsningama.

Bilaga 1

2. MÄNGDER

Vilken mängd avses En i praktiken ofta använd indelningsgrund är genererad mängd, insamladtransporterad mängd samt behandlad inklusive eventuellt nettoöverskott från importerad och exporterad mängd. På grund av lagstiftningens uppbyggnad inom mfa-området och de därmed sammanhängande administrativa systemen, är åtkomligheten uppgifav terna varierande. Någon samlad överblick finns inte beträffande någon av mängderna. Per definition borde dock alla tre betraktelsesätten ge samma resultat. Alla de i kapitel l relaterade svårigheterna att bedöma mängder och flöden är också applicerbara på indelningsgrunden enligt ovan vilket ytterligare komplicerar bilden. l samband med en genomgång av respektive mängd görs också analys en av svårigheterna att kunna bedöma mängderna. Noteras bör alltså de att presenterade mängderna utgörs av avfall eller eventuella returprodukter som hanteras och därmed registreras mfa enligt som FMFA. Uppgifterna är behäftade med de fel och brister beskrisom vits i kapitel l och gör inte anspråk på att vara fullständiga.

2.1 Genererade mängder Restprodukter för företagsintern behandling eller återanvändning omfattas inte av Förordningen om miljöfarligt avfall FMFA. Enligt §4 FMFA gäller inte förordningen när slutligt omhändertagande av miljöfarligt avfall sker i anslutning till den anläggning där avfallet uppkommer. Hanteringen av detta avfall finns i stället reglerat i företagens tillstånd enligt Miljöskyddslagen. Uppgifterna är därmed spridda i en stor mängd olika tillståndsbeslut och för dessa mängder saknas de administrativa möjligheterna att kunna göra en sammanställning.

Det avfall som innefattas i de mängder som insamlas och. efter eventuell förbehandling, vidarebefordras till slutligt omhändertagande. exkluderar därför de företagsinternt Omhändertagna mängderna. I detta sammanhang har gruppen bland annat studerat miljörapporter från en rad företag. Rapporterna inte är den karaktären eller är så av utformade att det är möjligt att dra några slutsatser beträffande ge-

Bilaga 1

nererade mängder. Några uppgifter genererade mängder har om därför inte arbetsgruppen kunnat ta fram.

Särskilda bestämmelser gäller dessutom hantering av oljehaltigt barlast- och tankspolvatten från fartyg §4.2 FMFA. Dessa bestämåterfinns i lagen respektive förordningen l980424 respekmelser 1980789 åtgärder mot vattenförorening från fartyg. tive om

2.2 insamlade och transporterade mängder Mfa får yrkesmässigt transporteras endast av kommun eller den som erhållit särskilt tillstånd §7 FMFA. Tillstånd för sådan transportverksamhet länsstyrelsen §§8-10 FMFA. Enligt §9 RF gäller ges av dock att avfall, på vilket FMFA är tillämplig. ska forslas bort genom kommunens försorg och enligt §7 RL får ingen annan än den som kommunen anlitar för ändamålet befatta sig med bortforslingen. Kommunens uppdrag enligt §9 RF krävs dock inte för transporter i samband med att avfallet tas omhand i den anläggning där avfallet uppstått eller avfallet transporteras till anläggning enligt §17 om eller då avfallet importeras eller ska exporteras §9 RF. FMFA

Vissa transporterflöden rnfa ligger alltså utanför kommunernas av och kontroll. Som följd oklara definitioner se kapitel l insyn en av de mängder och flöden kan dokumenteras med blir dessutom som de kommunala transporttillstånden ofullständiga och osäkra. hjälp av det ofta just denna mängd oberopas när den totala Tyvärr är som mängden mfa avses.

Nedanstående uppgifter insamlade och transporterade mängder om inhämtas på två sätt dels från de kommunägda. regionala inhar samlingsbolagen och dels från SCBs statistiksanunanställning avseår 1990. Mängderna från regionbolagen ingår som en delende mängd de siffror kommunerna i SCBs sammanställning redoi som Exkluderat är alltså de flöden som är undantagna reglerna i visar. FMFA och det i detta sammanhang saknas kunskaper om. som

kommunägda. regionala sammanslutningarna omfattar storleks- De underlag motsvarande drygt hälften av landets befolkmässigt ett

Bilaga 1

ning. En sammanställning av mängdema visas i tabell l nedan.

Underlaget omfattar följande regionala insamlingsföretag

- GRAAB-Kanü AB.Göteborg - Komiavfall i Skåne AB,Malmö - Nordvästra Skånes Renhállnings ABINSR, Helsinwom - Nonköping Kommunala Renhållning ABINKR. Norrköping - Stockholm Kommuns Aviallslörñdling ABISKAFAB. Stockholm - Söderhells Renhållning ABISORAB. Vallentuna - Södertörns Flanhállnings AB.Huddinge - Tekniska Verken i Linköping AB.Linköping - Västmanlands AvfallsaktiebolagVAFAB. Västerås

Följande mängder mottogs av de regionala insamlingsföretagen under

1 990

3 mängd i gr evIaIIssag bn i

lli Summa gr2-12 37244

l Summa1-12

gr 13aess i Övrigt mfa 10510

Tom summa mfa 144208

Tabell Av kommunágda. regionala bolag mottagna mängder mfa under 1990

Den mycket höga siffran för cyanidhaltigt avfall beror till övervägande delen på en enda stor post på drygt 8 000 ton från ett och samma företag och får anses vara en engángsföreteelse. Övrigt mfa består av avfallsslag som visserligen inte klassas mfa, har som men som omhändertagits och hanterats som mfa på grund dess särskilda av egenskaper.

I tabell 2 nedan redovisas länsvis de mängder mfa kommunerna som lämnat uppgifter om till SCBs statistiksammanställning avseende år

1990.

Bilaga l månad

Tabell 2. Mfa-mángder redovisade av kommunerna i SBCs sammanställning avseende år 1990.

tolv huvudgrupper erhålles mängder enligt tabell Efter uppdelning i 3 nedan.

Mind avlallsslag ton gr 1 Oljoavlall 140 357 2 Läsnlngsmodelsavtell 9 4a

6 Kvicksilvorhaltigt avfall 349 l 7

Tabell 3. Mfa-mángder redovisade kommunema i SBCs sammanställning av avseendeår 1990.

Bilaga l

Anledningen till att uppdelningen på de tolv huvudgruppema totalt ger en lägre mängd än den länsvisa uppdelningen är att inte alla kommuner kunnat ange en sådan uppdelning. Den kommunerna av redovisade totala mängden mfa år alltså 214 169 ton.

l både tabell 2 och tabell 3 finns samma stora post cyanidhaltigt avfall drygt 8 000 ton som kommenterades i tabell l ovan.

2.2.1 Hushållens miljöfarliga avfall I det material som SCB sammanställt från kommunerna ingår också uppgifter om hushållens mfa. Uppgifterna är grupperade länsvis och återges i tabell 4 nedan.

mängd

Tabell 4. insamlade mängder mfafrán hushållen 1990

Ovanstående tabell ger ett genomsnitt på ca 1,2 kg insamlat mfa från hushållen per invånare och år. Andra studier tyder på siffror från ca 0,1 kginvånare och år till ca 1.5-2,0 kg per invånare och år med ett genomsnitt kring drygt 1,0 kg per invånare och år. Den potentiella mängden är troligtvis större. För att erhålla ett högre insamlingsre-

Bilaga 1

sultat erfordras ännu bättre insamlingssystem, mer och bättre in-

formation etc.

2.8 Behandlade mängder beskriva behandlade mfa-mängder kan lagstiftningens uppdel- För att till hjälp för att dela in behandlingsföretagen i administraning vara lättillgängliga Följande indelningsgrund används därför tivt grupper. i denna rapport

Fömtagánlem behanding §43 FMFA - Behandling av SAKAB §12.1 FMFA - Bohmding av annan som har särskilt tillstånd §12.2 FMFA - §17 FMFA Bohanding av företag som primärt inte ârbehandingtörstag - Behanding i utlandetexport - §§19-21 FMFA -

Observera att fortfarande gäller de avgränsningar och brister som kapitel 1. Uppgifterna gör alltså inga anspråk på att vara redovisas i fullständiga.

Företagsinternt behandlade mängder §43 FMFA 2.3.1 Huvudprincipen för omhändertagande av mfa är att industriföretaget anläggning kan återvinna eller behandla avfallet. Som redan i egen är denna hantering undantagen reglerna i Förordningen om nämnts miljöfarligt avfall §4.3 FMFA. Som framgått av ovan har det hittills heller funnits någon samlad sammanställning över dessa mänginte Därför saknas också uppgifter företagsintemt behandlade der. om mängder i denna rapport.

2.3.2 Behandling SAKAB §l2.l FMFA av har generellt tillstånd enligt §12.1 FMFA att behandla av- SAKAB ett fall alla tolv huvudgruppema. Mottagna och behandlade mängder ur SAKAB är mycket väl definierade. Under 1990 mottog SAKAB hos mfa för behandling. Uppdelningen på de tolv huvudgrup- 43 772 ton framgår av nedanstående tabell 5. perna

Bilaga l mängd

Iødmiumhalägt avfall Kvicksivarhaltigr avfall

lnboraloliøavfall

Tabell 5. Au SAKAB mottagna mängder mfa under 1990

2.3.3 Behandling har särskilt tillstånd 5122 pmm

av annan som I övrigt får. enligt §12.2 FMFA. annat företag erhållit särskilt som tillstånd slutligt omhänderta mfa. Från och med årsskiftet 199192 är det Naturvårdsverket som prövar sådant tillstånd. Enligt Naturvårdsverkets sammanställning över âl2-företag är det ett 40-tal företag som innehar tillstånd att behandla mia enligt §l2.2 FMFA. Av tabell 6 nedan framgår behandlade mängder summerade huvudper grupp

Umavlall

PCB-helägt avfall BekämpningsmadeIsavfaI Laboratoiøavfall Simma gr2-12 99256 amma 1-12 gr 184174 Tabell 6. Enligt §12.2 FMFA behandlade mängder mfa

Bilaga l

omväxlande åren 1988, 1989 och 1990 och ska Uppgifterna avser ett riktmärke för årligen behandlade mängder. ses som

350 000 ton oljeslop och annat oljehal- Till oljeavfallet tillkommer ca med låga eller mycket låga halter olja och som inte har tigt vatten I siffran för tungmetallhaltigt avfall tagits med i sammanställningen. helt dominerar den aktuella mängden ca ingår två stora poster som startbatterier. ackumulatorplattor och övrigt blyskrot 50 000 ton 000 metallhydroiddstoft från metall- och stålindussamt ca 25 ton

trin.

företag primärt inte är behandlingsföretag 2.3.4 Behandling av som §17 FMFA §12 FMFA får även enligt §17 samma förord- Utöver vad som sägs i anläggning slutligt omhänderta miljöfarning industriföretag i egen avfall har uppkommit i anslutning till anläggningen, om ligt som inte har meddelats med stöd av miyöskyddslatillstånd för anläggningen 1969387 och företaget för behandlingen utnyttjar endast en gen mindre del anläggningens kapacitet. av

§17 FMFA ska anmälan göras till länsstyrelsen. För behandling enligt nedan har sammanställning gjorts över tillståndsgivna I tabell 7 en länsstyrelserna vid en förfrågan i slutet mfa-mängder som angavs av av 1990.

månad avfaIIssag tan gr

11 BokämpningsmedaIsavfaI 12 Laboratorium

Summa gr2-12 9283 Samma1-12 14 080 gr

Tabell 7. Enligt §17 FMFA behandlade mängder mfa

Bilaga l

Länsstyrelserna har för närvarande inga administrativa rutiner för att på ett enkelt sätt sammanställa uppgifterna enligt §17. Det rör sig dock om relativt små mängder mfa behandlas efter anmälan som enligt §17 FMFA.

Även siffrorna för §l7-företagen domineras av enstaka stora poster. Pâ samma sätt som §l2-företagen utgörs tungmetallhaltigt ovan avfall av en stor post på 4 000-5 000 ton stålverksstoft. l detta fall rör det sig om zinkhaltigt stoft.

2.3.5 Behandling utlandet export §§19-21 FMFA - Utöver omhändertagande inom landet kan också, under vissa förutsättningar, tillstånd ges för återvinningbehandling i utlandet. Naturvårdsverket prövar frågor om tillstånd till export. l tabell 8 nedan redovisas tillståndsgivna mängder åren 1988-90 avsedda för export.

4 Limavfall - - - 5 Surteller alkaliskr avfall 1900 250 - 6 Icadmiumhalligt avfall E - -

Tabell 8. Iiustándsgiuna mängder mfa avseddaför export åren 1988-90

Att exporten av oljeavfall varierar så. starkt beror bland annat på de stora ingående mängderna oljeslop med hög vattenhalt. Uppgiften för 1990 består till exempel till sin helhet av en enda post på 60 000 ton oljeslop. intressantare är därför grupperna 2-12. Förutom ett enskilt tillstånd för 7 000 ton PCB-haltigt avfall år 1990 är det egentligen bara grupp 8, tungmetallhaltigt avfall, som ökat. Anledningen till detta är allt bättre möjligheter utomlands att omhänderta denna typ av avfall.

Bilaga l

alla tillstånd utnyttjas dock för export. Under 1990 gavs 50 ex- Inte

porttillstånd. För endast 16 fall de givna tillstånden har rapporter av

bekräftar att tillståndet har utnyttjats. För dessa 16 inkommit som

bekräftats för endast 60 % av den tillståndsgivna fall har export ca

Eftersom antalet inkomna rapporter är för få i förhållande mängden.

till totalt givna tillstånd kan inte någon sammantagen slutsats dras

över den totala mängden exporterat mfa under 1990.

1989 exporttillstånd till utförsel av ca 40 000 ton mfa. Av Under gavs

totalt tillstånd har 25 rapporter inkommit med bekräftelser 44 givna

mängd. Den bekräftade mängden uppgår även här till om exporterad

tillståndsgivna för dessa tillstånd. ca 60 % av den

2.3.6 Import §21 FMFA

tillstånd Gällande

får miljöfarligt avfall införas till riket endast av den Enligt §21 FMFA

erhållit särskilt tillstånd Naturvårdsverket. Flertalet av de som av

tillstånden längre tidsperioder och gavs för Hera år segivna avser

del fall finns också tillstånd avseende ett enda tillfälle. l dan. I en

tabell 9 nedan redovisas tillståndsgivna mängder avsedda för import

1 under åren 1986 1992. Mängdema anges i ton. -

Puvudgrupp 19% 1%7 1988 189 19% 1991 19%

25000 35000 25000 25000 25000 26000 26000 1 1 004 1 200 1 000 1 000 1 015 2565 2 30W 0 0 3 3 3 353 353 3 0 0 0 0 0 0 0 4 5 0 3D0 3000 3 000 3000 3 020 301

450 450 450 1450 1 050 1050 6 0 7 0 0 0 0 0 0 0

55500 68500 70500 71204 70504 71200 71200 8 0 0 0 0 0 200 400 9 0 0 0 0 0 0 300 10 0 0 0 0 0 0 250 11 0 0 0 0 0 0 0 12

61 500 72954 75153 75 657 75 957 76836 79118 sun 2-12 86500 107954 100153 100657 100957 102838 105118 sun1-12

300 000 970000 970000 970 000 971 000 670 000 oiieslop 300 000 407954 1 070153 1 070657 1 070 957 1 073838 775118 [01sum 386 500

mängder avsedda för impon åren 1986 1992. Mângderna Tabell 9.

anges i ton

Bilaga 1

Oljeavfall Oljeavfallet huvudgrupp 1 består i stort två tillstånd. Ett på av 300 000 m3 och ett på 670 000 m3. Oljehalten är här bara någon enstaka procent.

Övriga avfallsslag I något fall beträffande lösningsmedelsavfall huvudgrupp 2. är den importerade mängden avsedd för direkt vidaretransport till behandling i ett annat land. Det rör sig om ca 200 ton avfall på detta som sätt endast har Sverige som ett transitland.

Metallhaltigt avfall huvudgrupp 8 består dels av stoft från järn- och stålindustrin 48 000 ton och dels av blyhaltigt avfall i form av blybatterier och stoft och slam med innehåll bly. av

Uppskattningvis har de senaste åren 5 ton härdsalter årligen ca returnerats från Tyskland på grund av att avfallet inte godkänts för behandling i den avsedda anläggningen.

SAKAB Sedan 1991 är även SAKAB skyldiga att ansöka om tillstånd för både import som export av miljöfarligt avfall. SAKAB har tidigare haft ett generellt tillstånd för detta. De ökningar av den tillståndsgivna importen som kan noteras för åren 1991 och 1992 härrör sig uteslutande från SAKABs tillstånd.

Verkligen importerade mängder På samma sätt som för export så skiljer sig verkligt importerade mängder från tillståndsgivna mängder. Även här är antalet rapporter för få för att kunna göra en säker bedömning. Bland ca ett 40-tal tillstånd har rapporter över importerade mängder lämnats in motsvarande ca 10 av tillstånden. Bland dessa varierar de verkligt importerade mängderna från ca 2 % till 70 % av de tillståndsgivna mängderna. Uttryckt i ton rapporterades import av ca 13 000 ton av tillståndsgivna ca 67 000 ton.

Bilaga 1

under de senaste åren rört sig om två Beträffande oljeavfall har det m3 respektive 670 000 m3. sammanlagt alltså tillstånd på 300 000 verkligt mottagna mängden är dock liten och har 970 000 m3. Den fallet. tillståndet avseende 300 000 m3. ständigt minskat. I det ena oljeslop upphört helt. I det andra fallet, tillståndet har importen av avseende 670 000 m3. kvarstår ännu tillståndet men importen upptill 50 000 ton. Oljeinnehållet var så lågt som gick 1991 endast ca 0.5-l.0 %. eller omräknat. ca 250-500 ton olja.

2.3.7 Sammanställning behandlade mängder av redovisas sammanställning över de bel nedanstående tabell 10 en mängdema mfa. Undantaget är även här de mängder som handlade inom det företag där avfallet uppstår. återvinnsbehandlas internt Uppgifterna omfattas också i övrigt av de brister och begränsningar kapitel l. l tabellen nedan har allt oljeavfall samlats i som beskrevs i har kunnat göras på grund att oljeavfallet en egen kolumn. Detta av särskild studie som refereras i kapitel 3.2 och varit föremål för en helhet separat bilaga gjord av Ove Liljenberg som återfinns i sin i en därvid utnyttjat teknik bygger på att analy- AB. Utredaren har en som nettomängdetna olja. Mängdema har vid beräkningarna reducesera den oljedelen exklusive vatten och rats till att omfatta endast rena ämnen oljeavfallet. Nettomängden har sedan räkandra eventuella i innehålla genomsnittlig vattenmängd för att nats upp till att en mått på den hanterade bruttomängden oljeavfall i kunna utgöra ett denna siffra presenteras i tabell 10 nedan. avfallsledet. Det är som

mängduppgiftema för såväl oljeavfallet som för Noteras bör också att avfallsslag till del kan utsatta för en dubbelräkning. En övriga viss vara mängd kan i några fall ha sänts vidare till för behandling mottagen för behandling. eventuellt efter en viss form av förannan anläggning har inte kunnat ta hänsyn till sådana eventuella behandling. Gruppen dubbelräkningar.

Bilaga l

A B C D E F Olja- 5 12.2 § 17 Simma avfall SAKAB FMFA FMFA Export A-E

Tabell 10. Årligen behandlade mängder mfa exkl företagsintern behandling. Alla uppgifter om oyeaufall har samlats i en egen kolumn.

2.4 KOMMENTARER Inledningsvis konstaterades att idealtillståndet vore att kunna jämföra genererade mängder med Omhändertagna mängder restprodukter. Att detta inte låter sig göras har också konstaterats. Arbetsgruppen vill ändå göra några avslutande kommentarer kring de tolv huvudgrupperna mfa. l några fall har gruppen gjort en grov uppskattning av de mängder avfall för vilka det saknas kunskaper eller som behandlas direkt felaktigt. Sammanställningen gör inga anspråk på att vara fullständig.

Oljeavfall l undersökningen om genererad och behandlad avfallsolja. utförd av Ove Liljenberg och som ingår i utredningen. konstateras att ca 40 000 ton oljeavfall redovisats som avfall eller behandlats korrekt. Nedan följer ett försök till analys av delar av denna mängd.

Förbrukade oljefilter och bränslefilter har hittills uppfattats som mfa utan tillförts övrigt avfall. Mängden olja kan uppskattas till ca 2 000-5 000 ton år.

Bilaga l

2. Förbrukad smörjolja har ett högt oljeinnehåll och betingar ett värde ca 2 000 krton som ersättning för eldningsolja. Detta ska jämföras med en destruktionskosmad för smörjoljan på 300-500 krton. Säkerligen rör det sig om ca några tusen ton förbrukad smörjolja per år som felaktigt används ersättning för eldningsolja. som

3. Oljerester från lagring eldningsolja l E0 1 uppfattas av överhuvudtaget inte som avfallsolja i den praktiska verksamheten. De oljeskvâttar som uppkommer vid rengöring av tankar innehållande E0 samlas av rengöraren i tank och återförs till oljebolagen mot betalning eller säljs som Eo 1 igen. Totalmängden oljerester årligen uppkommer vid rengösom ring E0 1-cisterner kan grovt uppskattas till 2 000-4 000 av ton. 4. Användningen tyngre oljor har minskat med ca 90 %. av vilket givetvis också minskat uppkomsten av avfall från hanteringen. Även med liten användning kan dock vissa sidoen strömmar identifieras. Rester från rengöring av depåcisterner och bergrum eftertraktas såsom obeskattade produkter som kan säljas till pris som beskattad olja. Högsvavlig resamma stolja blandad med svavelfri olja kan användas som normalsvavlig eldningsolja. Troligen tvättas ett par tusen ton avfallsolja på detta sätt årligen.

5. Oljehaltiga vatten från oljeavskiljare. godsrengöring etc hanteras mycket olika i landet. Vissa kommuner tillåter att oljeslammet blandas med konventionellt avfall och läggs på deponi. Speciella mottagnings- och behandlingsanläggningar för oljeslam finns endast på ett fåtal platser i landet. Med ett oljeinnehåll på 1-5 °0 kan detta motsvara 5 000-10 000 ton outspädd olja.

Lösningsmedelsavfall söka skillnaden mellan genererad mängd lösningsmedelsavfall Att och omhändertagen mängd är svårare än för exempelvis oljeavfall. En viss skillnad kan spekulera i eftersom lösningsmedlen är man flyktiga till sin karaktär. Det som samlas upp efter användning utsätts

Bilaga 1

i alla efterföljande led för avdunstning. Lösningsmedel är dock oftast brandfarliga och den allmänna aktsamheten påverkar till ett slutet och aktsamt hanterande.

Den sidoväg man kan se är inblandning av lösningsmedelsavfall i oljeavfall för att minska hanteringskostnaden. Oljeavfall är mindre kostsamt att hantera än lösningsmedelsavfall. Någon större omfattning av detta hanteringssätt är dock inte troligt eftersom användningen av de två produkterna inte sammanfaller i någon större omfattning. Med stor sannolikhet kan skillnaden mellan genererad och omhändertagen mängd antas vara liten.

Färg- och lackavfall samt limavfall Skillnaden mellan genererad och omhändertagen mängd dessa av avfall kan hänföras till deflnitionsproblematiken. Klassningen färgav och lackavfall skiljer sig markant mellan olika delar landet. På av vissa platser tillåts deponering av fasta färgrester och i vissa fall även av ridåvatten och halvfasta färgrester från sprutboxar. På andra ställen är det uteslutet att tillföra något helst färgavfall till som avfallsupplagen.

Starkt surt eller starkt alkallskt avfall Denna typ av avfallsprodukter kan med stor sannolikhet antas hanteras på ett varsamt sätt på grund av dess specifika egenskaper; frätande. oxiderande och ofta med en stickande lukt. Vissa frågetecken kan noteras kring hanteringen av alkaliska bad från detaljtvättar. I vissa fall betraktas de som oljeavfall och spolas ut i oljeavskiljaren när vätskan anses förbrukad. Oljeavskiljarna är normalt inte dimensionerade för ett sådant förfarande.

Avfall som innehåller tungmetaller Generellt gäller även här att avfallen betraktas olika och definieras olika på olika platser i landet. Metallhaltiga vatten betraktas och definieras olika; ibland är det avfall och ibland processavloppsvatten. Utsläppsvillkor för vatten kan misstolkas om inte villkoren för avfallshanteringen klargörs samtidigt.

Bilaga 1

Avfall som innehåller cyanid få verksamheter idag använder cyanider torde vara så väl De som felaktigt omhändertagande av avfallsproduktema inte är kända att ett troligt.

Avfall som innehåller PCB och transformatorer innehåller PCB år välkända Kondensatorer som miljösynpunkt och aktsamheten hos de flesta som hanterar från dessa är mycket hög. Slarv eller fusk kan inte uteslutas. men genefinns det idag ingen anledning att tro att innehavare av PCB-halrellt produkter gör sig kvitt materialen utan kontroll. Nyupptäckta tiga material såsom äldre fogmassor ger givetvis inledningsvis PCB-haltiga tillräckligt mycket kunskap inhämtats angående en annan bild innan omfattning. spridning etc.

Bekämpningsmedelsavfall användningen bekämpningsmedel idag âr inom indus- Den största av tryckimpregnering virke. 60 % av den totala användtrin för av ca Därnäst kommer användningen inom jordbruket som svarar ningen. för ca 35 % av användningen.

kasserat, tryckimpregnerat virke utgör ett växande Spridningen av problem, liksom förorenad mark i anslutning till gamla impregnerlngsanläggningar. Ofta är jorden så förorenad att den borde hanteras och behandlas som ett mfa.

jordbrukets del handlar det gammalt bekämpningsmedel För om tillåtet användas idag. såsom preparat innehållande som inte är att kvicksilver. fenoxisyror etc. Genom olika insamlingskampanjer DDT. insamlade preparatrester uppskattas till ca 20 ton. På kan mängden kan den mängd återstår att samla in från jordbrusamma sätt som i ken också uppskattas till ca 20ton.

Bilaga 1

3. REFERAT AV UNDERLAGSMATERIAL

l arbetsgruppens åtagande ingår också att kort referera det ingående underlagsmaterialet med utgångspunkt i vad avser mängder och flöden. Nedanstående referat utgör därvid korta sammanfattningar av följande underlagsmaterial

Hantering av miljöfarligt avfall i Sverige. Nulägesrapport med problembeskrivning. RVF publikation 918 2. Miljöfarligt oljeavfall. Utredning gjord av Ove Liljenberg AB 3. Miljöfarligt avfall. Hantering och spridning. Rapport sammanställd av Lars Tolgén, Ragn-Sells Miljörevision AB 4. SAKABs kapacitetsprojekt 5. Hur insamlareomhändertagare av mfa ser på den framtida utvecklingen och på sin egen roll i sammanhanget. Arbetsgruppens enkät till tolv större regionala insamlareomhändertagare av mfa 6. Kemikaliearbetet substitutionsprincipen -

3.1 Hantering av miljöfarligt avfall i Sverige. Nulägesrapport med problembeskrivning. RVF publikation 918

Rapporten har tagits fram av en projektgrupp inom Renhållningsverks-Föreningens RVF arbetsgrupp Miljöfarligt avfall och publicerades i augusti 1991. Det var inte möjligt att inom ramen för arbetet med rapporten göra några inventeringar vad avser mängder och flöden av mfa. De mängduppgifter som förekommer i rapporten bygger därför på befintligt material. Enda undantaget utgörs av uppgifterna om mängder behandlade efter anmälan enligt §17 FMFA. För detta ändamål kontaktades samtliga länsstyrelser i landet vilka lämnade uppgifter om anmälningar enligt §17 FMFA gjorda under de senaste åren.

Behandling hos SAKAB Uppgifterna avser under 1990 för behandling mottagna mängder. Under 1990 mottogs drygt 43 700 ton mfa av SAKAB. Av figuren

Bilaga l

nedan framgår hur mottagna mängder fördelar sig mellan olika behandlingsmetoder.

förbränning

I neutrallserlng

i direkt deponering

U metod annan

mängder l ton

Mfa-mängder mottagna av SAKAB l 990

mängden. 35 000 ton. går till förbränning. Det är hu- Den största ca vudsakligen organiskt avfall oljor. färg- och lackavfall och förosom renade fat. Cirka 2 800 ton lut och tungmetallhaltigt avfall tas syror. omhand våtkemisk anläggning där avfallet neutraliseras. tungi en metallema fälls ut och avskiljs i form ñlterkakor. Slutprodukten av blir metallhydroxider och ett renat vatten. Direkt deponering utan behandling används för 6 000 ton av det inkommande avfallet annan metallhydroxider och 380 ton behandlas med andra metoder ca kvicksilverhaltigt avfall. avfall innehållande isocyanater eller PCB. deponeras metallhydroxider från den våtkemiska behand- Dessutom lingen samt aska och slagg från förbränningen. Viss del av mottaget avfall vidarebefordras främst till Finland och England.

Behandling hos behandlingsföretag har särskilt tillstånd § 12som företag Underlagsmaterialet för detta avsnitt i RVFs rapport har tagits fram naturvårdsverket och skiljer sig därför inte på nåoch levererats av sätt från det material behandlas under avsnitt 2.3.3. got som Behandling annan som har särskilt tillstånd etc. Hänvisning av görs därför till detta avsnitt.

Bilaga l

Behandling hos annat, behandlingsföretag §17-företag l arbetet med RVFs rapport ingick sammanställning föreen över de tag med respektive mängder som behandlas efter anmälan till länsstyrelsen enligt §17 FMFA. För överskådlighetens skull hänvisas också i detta fall till avsnitt 2.3.4, Behandling företag av som primärt etc.

Export av mfa Vid tidpunkten för publicering RVFs rapport förelåg endast uppgifter beträffande tillstándsgivna mängder avsedda för export 1990. Det är naturvårdsverket som utfärdar tillstånd för export. Under 1990 ansökte 50 svenska företag tillstånd att föra ut sammanlagt om ca 47 000 ton mfa enligt senare uppdatering gjord Naturvårdsverav ket. Hänvisning sker till avsnitt 2.3.5, Behandling i utlandet etc.

3.2 Miljöfarligt oljeavfall. Utredning Ove Liljenberg AB av

Ove Liljenberg har på uppdrag utredningen skattat aktuella av mängder, beskrivit flödena och identifierat kategorierna aktörer. av som i skilda former har att göra med utgångsämnen och avfall inom oljeoch smörjmedelsområdet. Bristen på komplett och tillförlitlig statistik inom området har gjort det omöjligt att redovisa exakta mängder. Enligt Liljenberg är de gjorda skattningarna dock tillräcklig av precision för de ändamål kommittén har att arbeta med.

Liljenberg har valt att arbeta med metodik innebär en som en omräkning från bruttomängder till nettomängder, det vill säga endast oljedelen. Allt annat. framförallt vatten, har därmed bort tagits vid beräkningarna. Denna metod ger en större säkerhet vid analyserna.

Vid beräkningarna kommer Liljenberg fram till totalt genererad en nettomängd miljöfarligt oljeavfall MFOA på 125 000 ton motsvarande en bruttomängd på ca 200 000 ton. Från denna siffra ska justeringar göras dels för MFOA som redovisas annat mfa, 6 000 som ton, dels avfall som på grund av sin utspädning inte redovisas som MFOA, 4 000 ton. Kvarstår 115 000 ton MFOA år. slutligt beper handlad nettomängd MFOA uppgår enligt Liljenberg till 90 000 ton, vilket ger en mellanskillnad på 25 000 ton år. För

per denna netto-

Bilaga 1

kännedom omhändertagandet. Omvandlas mängd MFOA saknas om hjälp den generella utspädningen på denna nettomängd olja med av bruttomängden MFOA varken redovisas eller be- 62,5 %. blir som år. I insamlingsledet är denna mängd. berohandlas 40 000 ton per på ytterligare utspädning. troligen betydligt större. ende

också några ansatser till prognoser och konstaterar att Liljenberg gör på sikt. Utan omfattande undersökallt talar för en minskning mera volymeffekterna endast bli föremål för gissningar kan emellertid

ningar.

avfall. Hantering och spridning. Rapport från 3.3 Miljöfarligt Ragn-Sells Miljörevision AB

Miljörevision AB har gjort en sammanställning av inven- Ragn-Sells fyra kommuner i Stockholmsområdet. Inventeringar utförda i norra utförda under perioden 1989-1990. Som jämförelse teringarna Ragn-Sells också förhållandena i Hallands län för åren redovisar förorening i industriavfall har också stude- 1980 och 1990. Mfa som

rats.

kända avfallslämnarc Analys av tidigare fullständigt heltäckande inom de fyra kommuner Inventeringarna är ag företag har ingått i undersökningen. Vid invensom inventerats; har ett antal nya avfallslämnare upptäckts. som inte titeringarna för mfa. l princip saknade dessa föredigare varit kända att generera behandling för sitt mfa. Av tabellen nedan framgår tag en korrekt kommunen. dels det antal företag av dessa dels totala antalet företag i saknade korrekt behandling för sitt mfa. som en

to antal saknade kommun företag hantering

saknade korrekt hantering i förhållande till totala antalet jöretag. Antal företag som

Bilaga 1

l nästa tabell redovisas den procentuella andelen den totala mängav den mfa som i respektive kommun saknade behandling. Beräkningarna har gjorts på grundval av uppgifterna från Ragn-Sells.

kommun andel totmångd av min som saknade hantering

Andelen av den totala mängden mfa som saknade korrekt hantering.

Ragn-Sells slutsatser består bland annat av att de företag idag som slarvar med sin avfallshantering ofta är mindre verkstadsföretag som till exempel låter sina skäremulsioner ta sin väg till det kommunala reningsverket. Ett bestående intryck. enligt Ragn-Sells, är dock att de allra flesta företag som genererar miljöfarligt avfall har ett fungerande omhändertagande. De som hanterar sitt avfall på ett miljöur synpunkt korrekt sätt är förhållandevis få och små.

Avfall i gränszonen mellan mfa och konventionellt lndustrlavfall l sammanhanget ska också påpekas svårigheten att lägga fast gränsen för vad som är mfa eller inte. l SundsvallTimrå-projektets delrapport 10 bedömer man att mängden så kallat gråzonsavfall avfall i gränszonen mellan mfa och konventionellt industriavfall är betydande. Kemiavfall i Skåne AB har gjort en uppskattning att mängden gråzonsavfall uppgår till 2 á 3 gånger mängden mfa. l GRAAB-Kemi ABs årsredovisning 1990 framgår att gråzonsavfallet utgör ca 0,7-1.0 av mängden mfa.

Jämförelse av mfa-mängder 1980 med mfa-mängder 1990 I två fall har Ragn-Sells kunnat göra en direkt jämförelse mellan inventeringen 1980 och dagens förhållanden. dels i Sigtuna. dels i Hallands län. Båda fallen styrker uppfattningen att dagens mängder genomgående är lägre. En tolkning är att industrin arbetat med kostnadsminimeringar och kvalitetshöjande åtgärder. med mindre mängder mfa som följd.

Bilaga l

beståndsdel i annat industriavfall Mfa som redovisar ett projekt där studerat mängden mfa in- Ragn-Sells man industriavfall mottagits vid olika anläggningar. gående i övrigt som halvår vid anläggningarna ca 20 000 ton in- Under ett mottogs en av dustriavfall. Av detta utgjorde mfa 2 ton. dvs 0.01 %.

studie utförd Ragn-Sells, genomsöktes 22 slump- Vid en annan av

utvalda containers innehållande industriavfall. Av dessa inne-

mässigt sammanlagda vikten på det studerade industriavfallet höll 9 mfa. Den 219 kg. Den miljöfarliga mängden uppgick till 40.7 kg. ca var 24 liknande studie genomförd vid Västmanlands Avfalls 0,17 %. En anläggning resultat att 0,4 % av det konventio- ABVAFABs gav som industriavfallet i själva verket utgjordes av mfa. nella

3.4 SAKABs kapacitetsprojekt

från 1986 till i mitten 1990 kännetecknas av att SAKAB Perioden av ständigt ökat inflöde mfa till sin anläggning i Norrtorp. hade ett av så mellanlager måste upprättas dels i Ranstad i lnilödet var stort att dels Tynninge i Närke. Eftersom behandlingskapaci- Västergötland. i

vid den centrala förbränningsanläggningen i Norrtorp inte

teten mängderna påbörjades under 1987 ett kamotsvarade de mottagna SAKABs regi. Projektet syftade till att studera behov pacitetsprojekt i förutsättningar för utbyggnad av förbränningsanläggningen i och eller alternativt annan förläggningsort. Norrtorp en

halvårsskiftet 1990 började effekterna konjunktumedgången Runt av med tillämpningen alternativa tekniker inom den i kombination av mfa-producerande industrin att utslag på mia-flödet till SAKAB. ge SAKAB beräknas under perioden 1989-1992 sjunka Mängden mfa till från 48 000 tonår till ca 36 000 tonår. ca

inflödet har öppnat möjligheter till import av mfa. vil- Det minskade medför att SAKAB under 1992 räknar med att importera ca ket mfa. också bortfallet av lösningsmedel med 2 000 ton I övrigt ger ökat slutligt omhändertagande av PCB. halogener utrymme för ett CPC-föreningar. Detta kräver dock att anlägghaloner och övriga Norrtorp kompletteras med viss ytterligare utrustning. ningen i

Bilaga l

Av diagrammet nedan framgår av SAKAB mottagna mfa-mängder under åren 1986 1991 samt prognos för 1992. - en

50 000 45 000 40 000 35 000 4 30 000 I 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000

1986 1987 01980 1989

1990 1991 1992

Au SAKAB mottagna mfa-mángder 1986-1991 samt prognos för I 992.

3.5 Hur insamlareomhändertagare av mfa ser på den framtida utvecklingen och på sin egen roll i sammanhanget

För att kunna bedöma den framtida kapaciteten på att omhänderta och behandla olika slag av mfa på regional och lokal nivå har arbetsgruppen ställt ett antal frågor till i första hand de större regionala insamlamaomhändertagama av mfa. Frågorna i första hand utavser vecklingen under 1990-talet. Här nedan följer frågeställningarna tillsammans med en sammanställning av de tillfrågade företagens svar och smpunkter

Fråga 1 Trender l den framtida utvecklingen av mängder och slag av mia

Svar Den framtida utvecklingen styrs i första hand tre huav vudfaktorer .

Bilaga l

Ekonomi - Konjunkturen för industrin produktionsnivá och nedläggningar Kostnadsutvecklingen jör mfa-hanteringen

Forskning och utveckling - Ändrade processer inom industrin Alternativa behandlingsmetoder

Lagstiftning - Mfa-klassificering Begräns nings planer substitutionsregeln Utökad verksamhetskontroll

Fråga 2 Framtida möjligheter till utveckling av lokala och tegionala behandlings- och eller återvinningstekniker

Kvalijicerat mfa bör behandlas i centrala nationella an- Sun läggningar med högtemperaturförbránning. men delar det avfall idag går till högtemperaturjörbrânav som ning borde kunna behandlas på annat sätt. Ett område där teknik jör lokalregional drift bör kunna tas fram är jör omhändertagande av oljeslam av olika ursprung. ridávatten med mycket liten föroreningshalt etc.

Ett annat område där lokala regionala lösningar måste fram är vid omhändertagande av de stora mängder tas avfall uppkommer vid industrisaneringar. Ett exsom empel här är förorenade jordmassor med låga metallhalter.

Förutom utveckling lokala tekniker finns av det lokalaregionala möjligheter i utveckling av omlastning. fattömning och mellanlager i kombination med förbehandling i syfte att minska de mängder som behöver gå till central behandling. En viss utveckling i denna riktning har redan börjat ske. Förbehandling sker i form tex ultrafiltrering och indunstning. av

Bilaga l

Fler anläggningar av denna typ kommer med all sannolikhet att utvecklas under 90-talet. kanske i form av torkningsanlâggningar och biologisk behandling eller i kombination av flera tekniker. En lokal regional metod för slutligt omhändertagande som är under utveckling är solidifiering av specialavfall för deponering.

Fråga 3 Vilka typer av min kan och bör styras till behandling på lokal [regional eller nationen nivå. sett utifrån de framtida möjlighetema.

I vilken omfattning en lokalregional teknik kommer till användning styrs av gällande lagstiftning och de ekonomiska villkoren. En princip måste att det vara avfall som ejterjörbehandlmg kan deponeras pá ett avfallsupplag bör också kunna förbehandlas lokalt regionalt.

Lokalregional behandlingäbrbehandling Metallhydroxidslam innehållande koppar. nickel. zink och krom från ytbehandlingsindustrin omhändertas i specialdeponi -Förorenad jord. Specialdeponi för saneringsrester från markomráden med tidigare industriell verksamhet. Fäxgavfall. Vattenlösningar, avfall med höga vattenhalter såsom oljeemulsioner, fotokemikalier och ridávatten behandlas i indunstningsanlággning Skârvátskeemulsioner behandlas spaltning genom eller indunstning. Oljehaltigt slam från oljeavskiljare. Oljan avskiljes, koncentreras. Lösningsmedelsavfall. Surt, alkaliskt avfall. Lághaltigt kvicksilveravfalL

Bilaga l

organiska kemikalier såsom lákemedelsavfall. Fasta fettavfall. tjockolierester och dylikt. Behandlas utveckling dispergeringstekniken. genom av

Nationell behandling Restprodukter från lokalt och regionalt behandlade

avfall Kvicksilver - PCB - Bekämpningsmedel - CPC -

områden ert företag som intressanta för den Fråga 4 Vilka ser egna framtida utvecklingen

än Se punkt 3.

Fråga 5 Övriga synpunkter

och entydiga direktiv beträffande förbehandling S101 Klara mellanlagring bör utarbetas. Detta Iör att kravspeoch Iinns tillgängliga jör en effektivare cifikationer m m anläggningar. Härmed skulle handläggbedömning av tillstándsärenden förenklas och tiden för ningen av handläggningen förkortas.

till att auktorisera insamlingsjöretag SAKABs initiativ SM-företag spås möjligheter för flera lokala att ge och regionala mottagare och behandlare att vidareutveckla jörbehandlingsresurser i samarbete med

SAKAB.

kommunala transportmonopolet ifrågasätts av de Det insamlingsjöretagen. Det försvårar tillförsel av privata regionala förbehandlingar och utnyttjandet av mfa till dessa anläggningar.

Bilaga 1

Arbetet med att klargöra vad är mfa borde pásom skyndas så att en enhetlig bedömning mfa kan göras av i olika kommuner.

3.6 kemikalieer-betet begränsningsarbetet - Det pågående arbetet i syfte att begränsa eller avveckla användningen av vissa kemiska ämnen och produkter. kommer inledningsvis att ge upphov till ökande mängder mfa att omhänderta. Det ökade behovet kommer efter tid att avklinga. En skillnad en i genererade mängder kommer att uppstå beroende på begränsningenavom vecklingen utformas så att även ackumulerade mängder ska omhändertas eller om awecklingen genomförs så att material fortlösom pande förbrukas succesivt samlas in för behandling.

En annan väsentlig faktor är kommande miljöfarlighetsmärkning, en vilken innebär att konsumenten med hjälp informativ av en märkning på sikt styrs över till att välja och produkter med mindre varor innehåll av miljöstörande ämnen.

Följande utgör en sammanställning förslagen i regeringens av propostion En god livsmiljö 19909190 vilka riksdagen besluom tade den 10 juni 1991. Förslagen är kompletterade med korta kommentarer i form av konsekvenser för avfallsmängderna m m.

gggggg Kgggkvgns gâmâggggr -

Kvicksilver

- Febertermometrar innehållande Kvicksilverhaltigt termometer- Hg förbjöds från den l januari 1992. avfall och dylikt kommer på sikt Övriga Hg-termometrar förbjuds att upphöra. från den i januari 1993.liksom Kvicksilvcrinnehåilet i termoströmbiytare, sjukvårds- och metrar uppgår till ca 1.5 ton. mätinstrument m m. lnsamlingsgraden dock mycket låg.

- Hg lysrör. lampor i m m av- Om insamlingssystem för lysrör vecklas på sikt. Ett system inrättas innebär detta att för omhändertagandeoch 0b- 15-20 miljoner lysrör år per ligatorisk märkning bör ska tas omhand.

Bilaga l

Försäljningen av kvicksilver- - Kvicksilverbatterier avvecklas så snart möjligt oxidbatterier uppgår till ca som och senast till år 2000. 12 ton per år i Svenge. För närvarande torde det inte finnas kvicksilverfria alternativ för samtliga anvandningsomráden.

Alkaliska batterier Uppemot 80 % av dagens alkaliska batterier ar helt Hg-fria och resterande 20 % blir det inom en snar framtid.

Socialstyrlelsen får inom tandvården används årli- - i uppdrag att utreda fömtsâtt- gen 3-5 ton kvicksilver. En för aweckling eventuell avveckling av amalningar av gam utöver nuvarande användamalgam. ning torde ge effekt pá avfallsmangdema först pá sikt.

Återtagning och deponering Övrigt Hg-haltigt avfall ut- - Hg-haltiga produkter för- görs bl a av analyskemikalier. av bättras. Det ankommer på SNV Verket har beslutat att inte föresla krav pá COD-analyser. att. som tillsynsmyndighet enligt RL. ge råd och anvisningar om källsortering.

kadmium

stimulera till åter- Eventuella áterlåmningspre- För att förbrukade slutna mier kommer att medföra ökad lämning av NiCd-batterier föreslogs åter- atertagning av NiCd-batterler. lâmningspremier. Även fast Målet anges till 90 %. Nuvamonterade bör omfattas. Detta rande nettotillförsel av kadavgiftsfinansieras från mium i batterier uppgår till ska 60-90 ton. Återtagningen av den ljanuari 1992 30 öre per batterivikt. Fast monte- NiCd-batterier uppgår idag till gram förbjuds l januari ca 10% av den totala mängden rade o m inklusive fast monterade. 1994.

Bly

.H bly bör på Blyavvecklingen kan komma att Användningen av sikt awecklas. Awecklingen medföra stora avfallsmängder i åt- fonn blymönjefårg som blasgenomförs genom frivilliga av gärder. tras bort från stolpar etc. Potentiellt stora mängden

.

Bilaga 1

insamling av blybatterier. Ny avgift fr 0 m 1991. Pa sikt utveckla alternativa batterier.

klorerade organiska lösningsmedel

Metylenklorid. trikloretylen Osäkert hur avfallsmängderna och perkloretylen är förbjudna påverkas. På sikt minskar det i Konsumentprodukter från klorerade avfallet men annat l januari 1993. Användning av tillkommer troligen. metylenklorid och trikloretylen ska awecklas helt till utgången av 1995.

Användningen av organiska Dessa ämnen förekommer och i tennföreningar. ftalater, pá produkter. och klassas därbromerade flamskyddsmedel och för i sig inte som mfa. Förekommer klorparaffiner ska begränsas. även som kemikalier. Framtida Snabb aweckling av de mest avfallsproblem i samband med skadliga ämnena. omhändertagande lagrademängder. av Bromerade flamskyddsmedel tillverkas inte i Sverige. Oklart om hur awecklingen av dessa ämnen påverkar mängden miljöfarligt avfall.

CFC

Kommunerna ska ombesörja att Regeringensförslag om CFC och CPC-innehållet kasserade i haloner kommer att medföra kyl- och frysskåp omhändertas ökade avfallsmängder. CFC från pä miljöriktigt sätt senast kylmöbler ska tas omhand från den I januari 1995.Detta från 1995. Sammanlagt finns ska även omfatta kyl- och 275 ton CFC isoleringen i och frysskåp som inte ingår i hus- 60 ton CFC kylsystemen i i de hällsavfallet. Regeringen av- kyl- och frysskåp kasseras som ser att genomföra ändringar i årligen. Mängden haloner som RF och förordningen om CFC och behöver samlas och i destruchaloner m m. ras kan komma att uppgå till 1000-1500 ton fram till 1998. Nå nyteknik-projekt har startats för att utveckla tekniken för omhändertagande av CFC kas- i serade lyl- och frysskåp.

Bilaga i

omnnedhrytmde wonlnpmedcl

koltetraklorid Åtgärderna kommer sannolikt Användningen av minskas succesivt och att ha marginell inverkan på ska awecklad till l januari 1998. avfallsmangderna. vara Tillverkning. import och användning av 1.1.1 trikloretan förbjuds från 1januari 1995.

Bi laga 2

Förordning 1985841 om miljöfarligt avfall

Senast införd ändring 19911633

Inledande bestämmelser falletuppkommer, om inte annat föreskrivs av sta-

tens naturvårdsverk. Förordningengäller transporterav miljöfarligt l § l fråga om avfall som avses i 2 § eller i avfall även om avfallet är farligt godsenligt lagen föreskrift som meddelats medstöd 3 av § miljöfar- 1982821 om transport av farligt gods. ligt avfall gäller utöver förordningen1985835 om kemiskaprodukter bestämmelserna i dennaför- 5 § Statensnaturvårdsverkfår förordna om avordning. steg från föreskrifternai2 ochi särskiltfall medge § att förordningeninteskalltillämpas visstmiljö- 2 § Dennaförordning tillämpas fasteller fly- farligt avfall, om det kan ske utan olägenhet från tande avfall av följandeslag hälso-ellermiljöskyddssynpunkt. oljeavfall, lösningsmedelsavfall,

färg-ellerlackavfall, Uppgiftsskyldighet

limavfall, starkt surt ellerstarktalkalisktavfall, avfall som innehållerkadmium, 6 § Den som yrkesmässigt utövar verksamhet där avfall som innehållerkvicksilver, miljöfarligtavfalluppkommer är skyldig att sätt avfall som innehållerantimon,arsenik,bari- ochtill myndighet som statens naturvårdsverk föreum, beryllium, bly, kobolt, koppar,krom, nickel, skriverlämnauppgifter om avfalletsart, sammanselen,silver,tallium, tenn, vanadinellerzink, sättning,mängdochhantering. avfall som innehållercyanid, 10.avfall som innehållerPCB, 11.bekämpningsmedelsavfall, Tillstånd till 12.laboratorieavfall.

I fråga om miljöfarligabatterierfinnssärskilda transportverksamhet

bestämmelser i förordningen19861236 om miljöfarligabatterier.Förordning 19861238. 7 § Miljöfarligt avfall får yrkesmässigt transpor- 3 § Om det är påkallat från hälso-eller miljö- teras väg endast av skyddssyn punkt får naturvårdsverk kommuneller sådan inrättning eller sådant statens före-

skrivaatt dfenna företag som drivs av kommun,

förordningskalltillämpasockså kemiskt avfall sådant den som har erhållit särskilt tillstånd. annat än somavses i 2

4 § Förordningen gällerinte 8 § Fråga om tillstånd enligt 7 § 2 prövas av när miljöfarligt avfallingår beståndsdel länsstyrelseni det län där sökandenutövar den som i hushållsavfall enligt 1 § första stycket renhåll- huvudsakliga delen av sinverksamhet. ningslagen1979596, Tillstånd kan avse visst slag av miljöfarligt när oljehaltigt barlast-eller tankspolvatten avfalleller sådant avfall i allmänhetochmeddelas från fartyg för visstid ellertills vidare. mottas och behandlasenligt lagen 1980424 om åtgärder mot vattenförorening från 9 § Tillstånd i 7 2 § får beviljasendast fartyg eller förordningen1980789 om åtgärder somavses vattenförorening frånfartyg, om sökanden mot visar att han har personella, tekniskaoch närslutligt omhändertagande miljöfarligt av avfall skeri anslutning till den anläggning ekonomiskaförutsättningar atttransportera det avdärav-

1992-01-01 KP97

MILJÖFARLIGT AVFALL 1985841

vilketsätt avfallet skall behandlas, med ansökan ett frånhälso- och var och fall som avses betydelse för bedömtillfredsställande sätt, övriga förhållanden av miljöskyddssynpunkt och omfattningen verksamhetens beskaffenhet innehar dc tillstånd som kan behövas för av

verksamheten enligt annan lagstiftning, ning. Statens naturvårdsverk skall inhämta länsstyställer godtagbar säkerhet som, om tillståndet slutligt relsens yttrandeöver en ansökan. återkallas, kan tas i anspråkför att bekosta tillstånd enligt miljöskyddslagen 1969 miljöfarligt avfall förva- Har omhändertagande av som anläggning vari 387 meddelats beträffande den ras hoshonom. beslutet tillgörs behandlingen skalläga rum. skall om tillståndenligt första stycket Ansökanom ansökningen. Förordning 1991 formulär fastställs statens ståndfogas vid blankett enligt som av samråd med länsstyrelsernas 1293. naturvårdsverk efter

organisationsnämnd. återkallas 16 § Tillstånd enligt 12 § 2 kan om

tillståndshavaren åsidosätter vad som åliggerho- 10 § Länsstyrelsen får meddela föreskrifter om enligt lagen 1985426 om kemiska produkter denstörsta mängd miljöfarligt avfall som en till- nom miljöskyddslagen 1969387 eller enligt föreståndshavare samtidigt får förvara i avvaktan eller skrift har meddelats med stöd av någon av till anläggning för slutligt omhänderta- som transport förordning. Ett tillståndkan dessa lagar eller denna gande. längre ocksååterkallasom det uppenbarligen inte

ll § Tillstånd enligt 7 § 2 får helt eller delvis behövs.

återkallas,om 12 § får industriföretag i egen tillståndshavaren inträder sådan 17 § Utan hinder av beträffande avfall erhållit anläggning slutligt omhänderta miljöfarligt omständighet att han enligt 9§ inte skulleha inte har uppkommit i anslutning till anläggtillstånd, som ningen, tillståndför anläggningen har meddelats tillståndshavaren åsidosätter vad som åligger om med stöd miljöskyddslagen 1969387 och föhonom enligt lagen 1985426 om kemiska pro- av för behandlingen utnyttjar endast en mindre dukter, miljöskyddslagen 1969387, renhållnings- retaget

1982821 trans- del anläggningens kapacitet. lagen 1979596 eller lagen om av

farligt godseller enligt föreskrift som har port av i 17 § får inte påbörmed stöd någon dessa lagar eller 18 § Behandling som avses meddelats av av gjort jas att företaget i god tid dessförinnan denna förordning. utan anmälan till länsstyrelsen. l fråga om sådananmä-

lan skall 15 § första stycket tillämpas.

Länsstyrelsen skall sända en kopia av en in-

Slutligt omhändertagande naturvårdsverksamt

kommen anmälan till statens

till den eller de kommunala nämnder som fullgör

inom milljö- och hälsoskyddsområdet. 12 § Miljöfarligt avfall får slutligt omhändertas uppgifter

Förordning 19911633. yrkesmässigt endast av

Svensk Avfallskonvertering Aktiebolag

SAKAB,

särskilt tillstånd. Utförsel och införsel

densom har

13 § Tillståndenligt 12 § 2 kan avseen viss årlig med- 19 § Miljöfarligt avfall får utföras ur riket endast mängd visst slag av miljöfarligt avfall och av avfallet slutligt kommer att visstid eller tills vidare. om det kan visas att delas för omhänderta ett sätt som från hälso- och miljö- Tillståndetkan förenas med villkor. skyddssynpunkt hade varit godtagbart om avfallet

fråga till- slutligt hade omhändertagitsi Sverige. Förordning 14 § Statens naturvårdsverk prövar om 12 § Förordning 19911293. 1990977. stånd enligt

20 § Miljöfarligt avfall fårutföras ur riket endast 15 § Ansökanom tillståndenligt 12 §2 skall vara uppgift särskilt tillståndhar meddelats. skriftlig och innehålla om om miljöfarliga avfall Frågor om tillstånd prövas av statens naturart och mängd av det som vårdsverk. Naturvårdsverket skall sända en kopia sökanden avser att behandla, sitt beslut till en sådannämnd som avses i 18 varifrånavfalletkommer, av

1992-01-01 KP98

Bilaga 2 MILJÖFARLIGT AVFALL 1985841

Naturvårdsverket

skall i denordningsomver- Övergångsbestämmelser

ketbestämmerinhämta underrättelse om utförseln och den därefterföljande behandlingen detmil- av jöfarliga avfallet. Förordning 19911633. 1985841 Dennaförordningträder i kraftden januari 1 21 § Miljöfarligt avfall får införastill riketendast 1986, då förordningen 1975346 om miljöfarligt av den som erhållit särskilt tillstånd av statens na- avfall upphör gälla. att turvårdsverk. När tillstånd söksskall 15§ förstaoch Beslut om tillstånd, föreskrift,villkor eller tredje styckenatillämpas. medgivande som meddelats enligtäldrebestämmelser skall anses meddelatmed stöd av dennaförordning om interegeringeneller myndighet som rege-

Tillsyn, besvär ringen bestämmer förordnar annat.

ansvar, m.m. 1990977 22 § Bestämmelserna i 26-28 § förordningen Dennaförordningträder i kraft, i fråga om 1985835 om kemiskaprodukterskalltillämpasi utförsel miljöfarligtavfall av av Svensk Avfallskonfråga om tillsyn över efterlevnaden av denna förord- verteringAktiebolag, SAKAB, den april 1991, 1 ning. Vad som sägs om kemikalieinspektionen i ochiövrigt den januari1991. 1 26§förordningen om kemiskaprodukterskalldock vid tillämpningen av denna förordning avse statens 199132 naturvårdsverk. Denna förordningträderi kraft den1april1991.

23 § Bestämmelser om ansvar och förverkande 19911293 grund av överträdelser av denna förordning och Dennaförordning träderi kraft den l januari föreskrifter som harmeddelatsmed stöd av förord- 1992. ningen finns i lagen1985426 om kemiska produkterochi fråga om brott mot 20och21§§i lagen 19911633 1960418 om straff för varusmuggling.Förord- Dennaförordning träderi kraft den 1 januari ning 099132. 1992.

24 § Bestämmelserna i 33 och 34 §§ förordningen 1985835 om kemiskaprodukterskall tillämpas vid överklagande av en tillsynsmyndighetsbeslut enligtdennaförordning.

25 § Beslut som statens naturvårdsverk ellerlänsstyrelsenhar meddelatenligt dennaförordningi annat fall än somavses i 24 § får överklagashos regeringen genom besvär.

26 § En tillsynsmyndighetfår bestämma dess att beslutskall gällaomedelbart även om det överklagas.

27 § Ytterligareföreskrifterför verkställigheten av dennaförordningmeddelas av statensnaturvårdsverk.

1992-01-01 KP99

Bilaga 3

âå

Kommittédirektiv

Eáååâi E535

Dir. 199045

Uppdrag att utreda vissa frågor rörande

miljöfarligt avfall m.m.

Dir. 199045

Beslut vid regeringssammanträde1990-06-21.

Chefen för miljödepartementet. statsrådet Dahl, anför.

Mitt förslag

Jagföreslår att en särskild utredare tillkallas för att klarläggavissafrågor i anslutning till omhändertagandet av miljöfarligt avfall. Utredaren skall

- belysa hur flödet av miljöfarligt avfall kan komma utvecklas under att 1990-taletvid olika förutsättningar, - klarlägga olika möjligheter för omhändertagande av sådantavfall samt - ange kostnadseffekterna olika handlingslinjer det av när gäller uppkomst och omhändertagande av avfallet.

Bakgrund

Omhändertagandet miljöfarligt avfall kemiskt av främst industriavfall, - Oljeavfall och annat kemiskt avfall- är en viktig del miljövården i av samhället. År . 1975beslöt riksdagen att samhälletskulle ha det organisatoriskaansvaret för det slutliga omhändertagandet av sådantavfall. Sammaår fick ett nybildat behandlingsföretagSvenskavfallskonvertering AB SAKAB prin- Cipicll ensamrätt att behandla och långtidsförvara sådant avfall. Företaget ägs av staten 96 %. SvenskaKommunförbundet 2 % och SverigesIndustriförhund 2 %. SAKAB har i dag en behandlingskapacitetpå drygt 30000 ton per år. vilket motsvarar mindre än 10% av den totala. årligt uppkommande mängden miljöfarligt avfall i landet.

Avfallet tas i övrigt hand i anläggningari om anslutningtill de industriföretag där avfallet uppkommer. Sådanaanläggningar tar i vissutsträckning även emot och behandlar avfall som uppkommit i annans verksamhet.Miljöfarligt

avfall behandlasvidare av särskilda återvinningsförctag och av vissa kommunala avfallsförctag. SAKABzs kapacitet är i dagsläget otillräcklig. En utbyggnad av behandlingskapaciteten är planerad. Uppgift om kapacitctsutnyttjande resp. om planerade utbyggnadersaknasnär det gäller andra företag och verksamheter som tar hand om miljöfarligt avfall. l årets budgetproposition prop. 198990 100 bil. l6 s. 28 har jag redovisat mina ställningstagande när det gäller vissa avfallsfrägor. Jag framhöll därvid att avfallet utgör en allt större belastning för miljön. Många problem skapas redan när en vara tillverkas. Såväl i avfallet som i varorna och produkterna måste innehållet av miljöskadliga ämnen bli radikalt mindre än i dag. Också de stora avfallsvolymerna utgör problem för miljön och resurshushållningen. Återanvändning och återvinning måste öka. Producenten ansvarar för det avfall som uppstår till följd av verksamheten, vilket inkluderar ett kostnadsansvar. Som exempel åtgärder som borde vidtas nämndejag ökad kontroll av användningen av potentiellt miljöfarliga kemikalier och krav på utbyte av miljöskadliga ämnen i produktionen. Konkreta planer bör tas fram för att snarast begränsaeller helt avveckla användningen av särskilt miljöskadliga ämnen. Ekonomiska styrmedel för att minska avfallets volym och farlighet bör utvecklas. Föreskrifter om återanvändning och återvinning behöver tas in i renhållningslagen 1979596. Inom de regionala, ofta kommunägda avfallsföretagen och inom övrig industri finns kompetens och intresseför att hantera även miljöfarligt avfall. Denna verksamhet bör kunna utvecklas inom ramen för den tillsyn och kontroll samhället behöver ha. De nu nämnda nya riktlinjerna innebär att uppkomsten av miljöfarligt avfall i samhället kan beräknas komma att ändrassuccessivt.För att samhället skall kunna utöva sitt övergripande ansvar är det angeläget att ha så god kunskap som möjligt om uppkomsten av miljöfarligt avfall under 1990-talet. Sådana kunskaper är av värde även för övriga med uppgifter och ansvar inom området. l den förut nämnda budgetpropositionen förordade jag att kommunerna med början år 1991 blir skyldiga att ta reda på vilka typer av avfall som finns i varje kommun och vilka mängder avfall det är fråga om. Jag har vidare föreslagit att statens naturvårdsverk skall utses som central tillsynsmyndighet på avfallsområdet. Riksdagen har därefter godkänt bl.a. dessaförslag 198990J0U 16. rskr 241. Regeringen har föreslagit att tillkomsten och lokaliseringcn av stora anläggningar med uppgift att slutligt ta hand om miljöfarligt avfall skall prövas av regeringen enligt 4 kap. lagen 1987 l2 om hushållning ned naturresurser m.m. Riksdagen har därefter godkänt förslaget l989l90zBoU 20, rskr 306.

Bilaga 3

Uppdraget

Mot nu angivna bakgrund föreslår jag att en särskild utredare tillkallas för att belysa olika fragor rörande uppkomstochomhändertagande ntiljöfar- av

ligt avfall. Utredaren bör starta med att söka visa hur uppkomsten av miljöfarligt avfall kan komma att utvecklas olika faktorer påverkar av som avfallets mängd och sammansättning.Exempel sådanafaktorer är ökad användning av ren teknik samt utvecklingen i övrigt av verksamheteroch produkter som alstrar miljöfarligt avfall särskilt kemikalieavfall. En analysav uppkomsten av miljöfarligt avfall bör också belysaavfallets typ och ursprung samt innefatta en bedömning storleken av av avfall från olika källor såsom tillverkningsindustri, hushållen, importerade inhemska resp. varor samt den geografiska fördelningen av det genereradeavfallet. Utredaren bör ävenundersöka om hittills användadefinitioner av och klassificeringssystem för miljöfarligt avfall behöver kompletteras eller ändras. Utredaren bör i detta

sammanhanganalysera om graden farlighet av i avfallet kommer att förändras under l99ll-talet.

En annan viktig utredningsuppgift är att klarlägga kapaciteten på olika håll att omhänderta och behandla olika slag av miljöfarligt avfall. Möjlighe-

terna att ta emot och behandla sådant avfall är av intressevad gäller såväl dagsläget de kommandeåren som vid olika antaganden avfallsproduktioom nens storlek. SAKAB svarar för närvarandeför omhändertagandet av närmare l% av det aktuella avfallet oftast det - mest besvärliga. Av intresse att få klarlagt är vilka möjligheter som kan finnas hosövriga aktörer att återanvända lagra eller sluthehandlaavfall. Utredningen bör belysahur stor ka-

pacitet det finns hos kommuner och industriföretag att ta hand ytterliom gare avfallsmängder samt vilka metoder nya som väntasfå betydelse under l990-talet vid små resp. större anläggningar för avfallsbehandling av olika slag. Utredaren bör sökabedömaolika behandlingsmetodermedhänsyntill

deras lämplighet på lokal. regional och nationell nivå och med utgångs-

punkt från deras förmåga att destruera miljöfarliga ämnen resp. att mini-

mera mängden avfallsrester som kräver långtidsförvztring under säkra former.

Som nämnts i det föregåendefinns det kompetensoch intresseinom de

regionala avfallsföretagenoch inom övrig industri att ta hand miljöfarligt om avfall. Utredaren bör undersökavilka åtgärder som krävs vid ökat ett engagemang bland de olika aktörerna lokal och regional nivå för att omhändertagandet skall ske ett från alla synpunkter betryggande sätt. l detta sammanhangbör även övervägas om ändringar behövs när det gäller regleringen av sAKABzs rättigheter och skyldigheter att ta hand om och behandla miljöfarligt avfall. SAKAB förutsättsfrämst hand ta om sådantavfall

som kräver särskild sakkunskap eller utrustning och som eljest inte skulle ha blivit omhändertaget. Av intresse att få belyst är vidarei vadmån tillkomsten

verksamheter med specialisering vissatyper av inom och utom landet av kapacitet för deponering av avfall. avfall kan väntas påverka behovet av ntiljöfzirligt avfall iir en viktig tamhâindertzigzindet av Organisationen av industriláinder. Det miljöfarliga avfallet uppgift för miljövåirdenåiven i andra internationella arbetet. Från givits ökad uppmärksamhet i det har också kontroll över internationella sida har efterstravats en bättre myndigheternas minska riskerna för olyekshâindelser. miljöfarligt avfall för att transporter av integraitionsstráivandena i Europa är det Med tanke härpå och de ökade

utvecklingen nâir det gäller omhändertaangeläget att ha god kunskap om Utredaren hör inhämta och i miljöfarligt avfall i andra Iiinder. gandet av wkså undersammanställa sådant material. Utredaren bör översiktlig form de svenska reglerna för omvilka åtgärder behövs för att anpassa söka som miljöfarligt avfall till EGs motsvarande händertagande och behandling av s.k. Baselkonventionenom konföreskrifter och till de krav som ställs i den

gränsöverskridandetransporter av farligt avfall. troll av olika slag kostnaderna för samhället för av om- Utredaren bör även belysa

miljöfarligt avfall. händertagandeav

Hur arbetet skall bedrivas

sikte det skall vara avslutat Utredningsarbetet bör bedrivas med att

under sitt arbete samråda med beår 1991. Utredaren bör före utgången av forskare inom avfallsområorganisationer företag och rörda myndigheter,

det. direktiv dir. 19845 till samtliga Utredaren skall beakta regeringens

angående utredningsförslagens inriktkommittéer och särskilda utredare

ning. direktiv dir. l98843 beakta EG- Utredaren skall enligt regeringens harmonisering med EG som kan och tillvara de möjligheter till aspekter ta

finnas.

Hemställan

anfört hemställer jag att regeringen behänvisning till vad jag nu har Med

myndignr chefen för miljödepartementet omfattad kommittéförordningen tillkalla särskild utredare av att en belysa vissa frågor rörande omhänmed uppdrag att utreda och 1976 l 19 - 1990-talet, miljöfarligt avfall under dertagandet av biträde åt och sekreterare och annat sakkunniga, experter att besluta om

utredaren. kostnaderna skall belasta hemställer jag att regeringen beslutar att Vidare

fjortonde huvudtitcln anslag Utredningar m.m.

Bilaga 3

Beslut Regeringen ansluter sig till förcdrugnndcns ivcrvåigznndenoch bifaller hcnncs hcmstâillznn. Miljödepartementet

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL Stockholm 1990

Statens offentliga utredningar 1992

Kronologisk förteckning

Frihet ansvar - kompetens. Grundutbildningens 37.Psykiatrinoch dess patienter levnadsförhållanden, villkori högskolan. U.. vårdens innehållochutveckling. S. Regler förrisker. Ettseminarium varförvi om 38.Fristående skolor.Bidragochelevavgifter. U. tillåter mer föroreningar inne änute. M. 39.Begreppet arbetsskada S. Psykisktstördas situation i kommunerna 40.Risk-ochskadehantering i statligverksamhet. Fi. -en probleminventeringsocialtjänstens ur 41. Angående vattenskotrar. M. perspektiv. 42.Kretslopp BasenförhållbarStadsutveckling. M. - Psykiatrini Norden -ett jämförande perspektiv. S. 43.EcocyclesTheBasisof Sustainable Urban - Koncession förförsäkringssammanslutningar. Fi. Development. M. Ny mervärdesskattelag. 44.Resurser förhögskolans grundutbildning. U. Motiv.Del1. 45.Miljöfarligtavfall ansvar ochriktlinjer.M. - - Författningstext ochbilagor.Del Fi. - Kompetensutveckling nationellstrategi.A. - en Fastighetstaxering Bostadsrätter. Fi. m.m.- Ekonomioch rätt i kyrkan. C. l0.Ett nytt bolagförrundradiosändningar. Ku. l Fastighetsskatt. Fi. 12.Konstnärlig högsk-eutbildning.U. 13. Bundna aktier. Ju. 14.Mindre kadmium i handelsgödsel. Jo. 15.Ledningochledarskap i högskolannågra perspektiv ochmöjligheter.U. 16. Kroppen efter döden. S. 17.Den sista undersökningen obduktionen i ett psykologiskt perspektiv. lilffvangsvárdi socialtjänsten ansvar ochinnehåll. - 19.Långt ningen1992.Fi. 20.Statens hundskola. Ombildningfrån myndighet till aktiebolag. 2l.Bostadsstöd till pensionärer. S. ZZEES-anpassningkreditupplysningslagen. av Ju. 23.Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. Fi. 24. Avreglerad bostadsmarknad. Fi. 25.Utvärdering försuksverksamheten av medS-ârig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. U. 26. Rätten till folkpensionkvaliñkationsregler i internationella förhållanden. S. 27. Årsarbetstid. A. 28.Kartläggning kasinospelenligtinternationella av regler.Fi. 29.Smittskyddsinstitutet organisation ny förSveriges nationella smittskyddsfunktioner. 30. Kreditförsälcring Någraaktuellaproblem.Fi. - 31.Lagstittning satellitsändningar om av TV-programKu. 32.Nya Inlandsbanan. K. 33.Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemas tjänst C. Sctfastighe-u tasystemets datorstruktur. M. 35. Kart-och mätningsutbildningar i nya skolformer.M. 36.RadioochTV i ett. Ku.