Skatt på avfall : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Statens offentliga utredningar 1996: 139 Finansdepartementet

Skatt avfall

slutbetänkande av Deponiskatteutredningen

Stockholm 1996

71 72¢ ,w

I

Occ gov

mi

my

Statens offentliga utredningar

WW 1996: 139

w Finansdepartementet

Skatt avfall

på

slutbetänkande Deponiskatteutredningen

av

Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 913820382-0 Stockholm 1996 ISSN 037525OX

Till statsrådet Thomas Östros

Med stöd av regeringens bemyndigande den 23 1995 förordmars nades generaldirektören Rolf Annerberg den 18 april 1995 att vara särskild utredare med uppdrag att utreda beskattning avfall av som deponeras. Som experter har deltagit kammarrättsassessom Rolf Bohlin, docenten Bengt Boström, departementssekreteraren Nina Cromnier, departementssekreteraren Irene Kolare, avdelningsdirektören Lars Lundholm, enhetschefen Björn Söderrnark och hovrättsassessom

Susanne Åkerfeldt.

Till sekreterare i utredningen förordnades den 2 maj 1995 kanslichefen Gilbert Henriksson. sekretariatet har under utredningsarbetet biträtts Jan Hult, av Jan Hult AB och Staffan Modig, Ragn-Sells.

Utredningen, som antagit namnet Deponiskatteutredningen, får

härmed överlämna betänkandet Skatt på avfall deponeras som . Utredningsarbetet är därmed slutfört.

Stockholm i oktober 1996

Rolf Annerberg

/Gilbert Henriksson

Innehållsförteckning

Författningsförslag Sammanfattning 12 Summary 18

Inledning

1.1 Utredningens uppdrag 24 1.2 Utredningens arbete 24 1.3 Andra utredningsférslag 26 1.3.1 Avfallsskatteutredningen SOU 1994:114 1.3.2 Aktionsplan Avfall

Skatter och avgifter på avfall i andra länder i Europa

2.1 Inledning 28 2.2 År för skattens införande 28 2.3 Anläggningar 29 2.3.1 skattepliktiga anläggningar 2.3.2 skattepliktiga anläggningar 2.4 Avfallsslag 30 2.4.1 skattepliktiga avfall 2.4.2 Skattebefriade eller undantagna avfall 2.5 skattskyldig 32 2.6 Nivån på skatter och avgifter 33 2.7 Användning av intäkterna 35 2.8 Skattemetod 37

Förslag till skatt på avfall som deponeras

3.1 Skattesats 39 3.1.1 Förslag 3.1.2 Skattesatser internationellt 3.1.3 Rapport från Renhällningsverksföreningen 3.1.4 Systemsmdier med MIMES/Waste modellen 3.2 Genomförande 43 3.3 skattepliktig anläggning och skattskyldig 44 3.4 Skattemetod 45 3.4.1 Inledning 3.4.2 Val av skattemetod internationellt 3.4.3 Motiv för val av nettodeponiskatt 3.5 Skattebefrielse 49 3.5.1 Förslag till skattebefrielse 3.5.2 Motiv 3.6 Vägning 59 3.7 Kontroll 60 3.8 Kostnader för administration och kontroll 61 3.9 Illegal deponering 62

styrmedel för minskad deponering av avfall

4.1 svensk avfallspolicy 63 Kort om 4.2 Lagstiftning 64 4.3 Producentansvar 64 4.4 Naturgrusskatt 65 4.5 EU:s avfallsstrategi 66 4.6 Aktionsplan Avfall 67 4.6.1 Förslag till mål och avfallsdefinition 4.6.2 Förslag till åtgärder för att nå målen 4.6.3 Lagändring, förordning och föreskrifter 4.7 Allmänna råd för deponering 71 4.8 Kommunal avfallsplanering 72 4.9 Kommunalt Agenda 21-arbete 72 4.10 Differentierade avgifter och taxor 73 4.l0.l Behandlingsavgifter 4.10.2 Renhållningstaxor 4.11 Miljöpolicy 76

Konsekvenser av skatt på konventionellt avfall

5.1 Metod för konsekvensvärdering 77 5.2 Behandling, ekonomi och miljö 78 5.2.1 Total avfallsmängd 5.2.2 Materialåtervinning 5.2.3 Biologisk behandling och energiutvinning 5.2.4 Avfallsförbränning och energiutvinning 5.2.5 Effekt på deponerad avfallsmängd 5.2.6 Effekt på antalet avfallsupplag 5.2.7 Transporter 5.2.8 Skatteintäkter 5.2.9 Kostnader och avgifter för deponering 5.3 Hushållsavfall 85 5.4 Park- och trädgårdsavfall 87 5.5 Bygg- och rivningsavfall 88 5.6 Avfall från energiutvinning 90 5.7 Kommunalt avloppsslam 93 5.8 Industriellt avloppsslam 94 5.9 branschspecifikt industriavfall 96 5.10 Specialavfall 97 5.10.1 Miljöfarligt avfall 5.10.2 Annat specialavfall

Konsekvenser skatt på branschspeciñkt avfall

av 6.1 Metod för konsekvensvärdering 101 6.2 Behandling, ekonomi och miljö 102 6.2.1 Effekt på deponerad avfallsmängd 6.2.2 Skatteintäkter för branschspecifikt avfall 6.2.3 Industrins kostnadsökning p.g.a. skatten

6.3 Allmänt 104 6.3.1 Industribranscher 6.3.2 Avfall år 1993, 1994 eller 1995 6.4 Gruvor och mineralutvinning 108 6.4.1 Nuvarande avfallssituation 6.4.2 Prognos för minskad deponering i 6.4.3 sammanställd prognos till år 2005 6.5 Livsmedelsindustri 111 6.5.1 Nuvarande avfallssituation 6.5.2 Prognos för minskad deponering 6.5.3 sammanställd prognos till år 2005 6.6 Textil- och läderindustri 112 6.6.1 Nuvarande avfallssituation 6.6.2 Prognos för minskad deponering 6.7 Trävaruindustri 114 6.7.1 Nuvarande avfallssituation 6.7.2 Prognos för minskad deponering 6.7.3 sammanställd till år 2005 prognos 6.8 Massa- och pappersindustri 116 6.8.1 Nuvarande avfallssituation 6.8.2 Prognos för minskad deponering 6.8.3 sammanställd till år 2005 prognos 6.9 Kemisk industri 122 6.9.1 Nuvarande avfallssituation 6.9.2 Prognos för minskad deponering 6.9.3 sammanställd prognos till år 2005 6.10 Jord- och stenindustri 124 6.10.1 Nuvarande avfallssituation 6.10.2 Prognos för minskad deponering 6.10.3 sammanställd till år 2005 prognos 6.11 Stål- och metallindustri 127 6.1l.l Nuvarande avfallssituation 6.11.2 Prognos för minskad deponering 6.11.3 sammanställd till år 2005 prognos 6.12 Verkstadsindustri 132 6.12.1 Nuvarande avfallssituation 6.12.2 Prognos för minskad deponering 6.12.3 sammanställd till år 2005 prognos

6.13 Övrig industri

134 6.13.1 Nuvarande avfallssituation 6.13.2 Prognos till år 2005

Författningskommentar

7.1 Förslaget till lag om skatt på avfall 136

7.2 Behov av viss följdlagstiftning 148

Bilagor

l Kommittédirektiv.

2 Deponiskatt i intemationell jämförelse. Helena Bergman, RVF.

3 Deponiskatt styrmedel i avfallssystemet, systemstudier

som

med Mimes/Wastemodellen på tre avfallshanteringssystem I

Göteborg, Jönköping och Kalmar. Johan Sundberg, Profu. 4 Konsekvenser för avfallsförbränning vid införandet av en deponiskatt, ökade miljökrav på deponering och ett ökat producentansvar. Helena Bredin, RVF. 5 Konsekvensanalys för Sveriges glesbygd av ökade krav vid deponering avfall samt införande avfallsskatt, analys för Arav av vidsjaur, Luleå och Pajala kommuner. Göran Bergström, VBB/VIAK. 6 Flödesanalys material och avfallsströmmar som kan bli föav remål för beskattning. Staffan Modig, Ragn-Sells. 7 Analys system för avfallsskatt. Staffan Modig, Ragn-Sells. av 8 Potential för energiutvinning källsorterat brännbart material ur

i fastbränslepannor. Olle Blidholm, ÅF-Energikonsult.

Författningsförslag

Förslag till

Lag om skatt på avfall

Härigenom föreskrivs följ ande.

Lagens tillämpningsområde

1 § Skatt avfallsskatt skall betalas till staten enligt denna lag för

avfall och annat material som förs in till en anläggning som är avsedd för deponering av avfall, om anläggningen med stöd av bestämmelser i miljöskyddslagen 1969:387 har tillstånd att ta emot

a miljöfarligt avfall, eller

b annat avfall än som avses under a om mängden avfall över-

stiger 50 ton per år, eller avsikten är att avfall som anges i l skall tas emot på anläggningen, men tillstånd saknas. Första stycket gäller dock inte för anläggning som uteslutande är avsedd för deponering av ett eller flera av följande avfallsslag, nämligen gråberg, jord, sten, grus, lera, skiffer eller kalksten, avfallssand från tillverkningsprocessen i gruvindustriell verksamhet.

Skattebelopp

2 § Avfallsskatt skall betalas med 250 kronor per ton skattepliktigt material.

Undantag från skatteplikt

3 § Avfallsskatt skall inte betalas för material som är avsett att användas för driften av anläggningen.

Vem som är skattskyldig 4 § Skyldig att betala avfallsskatt är den som ansvarar för verk-

samheten pa en anläggning som avses i 1 § första stycket.

Den som är skattskyldig skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten.

Skattskyldighetens inträde m.m.

5 § Skyldigheten att betala avfallsskatt inträder när skattepliktigt material förs in till anläggningen.

6 § Avfallsskatt skall bestämmas på grundval Vägning det av av skattepliktiga material som förs in till anläggningen. Om tillförsel sker i mindre omfattning eller det av annan anledning finns särskilda skäl får beskattningsmyndigheten i visst fall medge att avfallsskatten får bestämmas på annan grund än Vägning av det skattepliktiga materialet. Om det skattepliktiga materialet inte kan bestämmas på en grund som anges i första eller andra stycket skall det i stället beräknas efter vad som är skäligt.

Avdrag i deklaration

7 § I en deklaration som avfallsskatt får avdrag göras för avser skatt på avfall eller annat material som

a förts ut från anläggningen, dock inte lakvatten och

gas,

b använts för nödvändiga konstruktionsarbeten inom anlägg-

ningen, för att där åstadkomma en miljösäker deponering eller använts för driften av anläggningen, 2. förorenad jord från marksanering, 3. asbest, 4. muddennassor från sanering vattensystem, av 5. grönlutslam från kausticeringsprocesser, 6. slam från kemiska processer framställning som avser av dikalciumfosfat, kalciumklorid och natriumfosfat, 7. kalciumfluoridslam från kemiska processer som avser

framställning av aluminiumfluorid,

slagger från metallurgiska processer, 9. gjuterisand, 10. returñberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av returpapper, ll. fluorhaltigt slam och jämhaltigt stoft från tillverkning av

jämmalmspellets.

Avdrag enligt första stycket l b får dock inte göras för skatt på avfall eller annat material som är avsett att användas för mellan- eller arbetstäckning.

ll Förfarandet 8§ Bestämmelserna i lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter om förfarandet vid beskattningen gäller för avfallsskatt, om inte annat särskilt anges. 9 § Redovisningsperioden för avfallsskatt är kalenderkvartal. 10 § Overstiger avdrag enligt 7 § för en redovisningsperiod skattens bruttobelopp för perioden, får avdrag göras med överskjutande skattebelopp i deklaration som avser följande redovisningsperioder under innevarande och nästföljande kalenderår. ll § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den närmare tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

Sammanfattning

Utredningens arbete

Utredningens huvudsakliga uppgift har varit att utarbeta ett konkret förslag till skatt som syftar till att minska mängden avfall som deponeras. Utredningen har därvid, enligt direktiven, utgått från det förslag till deponiskatt som Avfallsskatteutredningen lämnat i sitt betänkande Avfallsfri framtid SOU 1994:114. De samhällsekonomiska och de företagsekonomiska konsekvenserna har analyserats liksom de handelspolitiska aspekterna. För branschspecifikt avfall har analysen gjorts branschvis. Risken för ökad illegal dumpning har bedömts. Möjligheter till successivt införande av en skatt med avseende på olika avfallsslag har övervägts. I direktiven omnämns särskilt att skatten skall vara enkel att tillämpa och att de administrativa kostnaderna så långt möjligt som måste hållas nere. Utredningen har särskilt beaktat detta. Under utredningsarbetet har kartläggning skett av såväl det konventionella som det branschspeciñka avfallet. Utredningen har begärt in underlag från ett flertal branscher. Utredningen har också kartlagt och analyserat olika delar av avfallshanteringen. De utredningar som genomförts är följande.

0 Deponiskatt i internationell jämförelse. Helena Bergman, RVF bil. 2. o Deponiskatt som stynnedel i avfallssystemet, systemstudier med Mimes/Wastemodellen på tre avfallshanteringssystem i Göteborg, Jönköping och Kalmar. Johan Sundberg, Profu bil. 3.

0 Konsekvenser för avfallsförbränning vid införandet av en deponiskatt, ökade miljökrav på deponering och ett ökat producentansvar. Helena Bredin, RVF bil. 4. 0 Konsekvensanalys för Sveriges glesbygd av ökade krav vid deponering av avfall samt införande av avfallsskatt analys för - Arvidsjaur, Luleå och Pajala kommuner. Göran Bergström, VBB/VIAK bil. 5. 0 Flödesanalys av material och avfallsströmmar som kan bli föremål för beskattning. Staffan Modig, Ragn-Sellsbil. 6 0 Analys av system för avfallsskatt. Staffan Modig, Ragn-Sells, bil. 7 0 Potential för energiutvinning ur källsorterat brännbart material

i fastbränsleparmor. Olle Blidholm ÅF-Energikonsult bil. 8

Utredningen föreslår

Skatt på avfall som deponeras införs den 1 januari 1998. o 0 Skattesatsen sätts till 250 kr per ton. Utredningen föreslår att skattesatsen sätts till 250 kr per ton fr.o.m. lagens ikraftträdande, dvs. enligt förslaget den 1 januari 1998. Utredningen föreslår inte någon differentiering mellan olika typer avfall. Valet skattesats har gjorts med utgångspunkt i att av av skatten, i kombination med övriga stynnedel, skall leda till att deponeringen i stort sett halveras inom 8-10 år.

Vikten på avfallet fastställs nonnalt genom Vägning. Om det 0 finns särskilda skäl kan dock beskattningsmyndigheten medge att skatten får bestämmas på annan grund än Vägning. Enligt utredningens förslag skall avfallsskatten vara viktbaserad. För att kunna svara upp mot detta erfordras i princip att det finns våg vid upplagen. Som framgår av bilaga 7 finns det våg vid 97 upplag, vilket motsvarar ca 30% av upplagen. Våg finns dock vid samtliga upplag som tar emot 50 000 ton avfall eller mer per år. Det innebär att ca 80% av avfallet som deponeras är invägt. Utredningen anser dock att om tillförseln sker i mindre omfattning, eller det finns annan anledning, bör beskattningsmyndigheten få medge att skatten får bestämmas på annat sätt än genom Vägning eller beräknas efter vad som är skäligt.

Skyldig att betala avfallsskatt är den som ansvarar för verk- 0 samheten på en skattepliktig anläggning. skattepliktig anläggning är en anläggning som med stöd av 0 bestämmelser i miljöskyddslagen 1969:387 har tillstånd att ta emot miljöfarligt avfall, eller annat avfall än miljöfarligt avfall om mängden överstiger 50 ton per år. Motsvarande gäller om tillstånd saknas och avsikten är att avfall i den omfattning som nyss nämnts skall tas emot på anläggningen. Anläggningar på vilka deponeras endast jord, sten, grus, lera, 0 skiffer eller kalksten omfattas inte av skatteplikt. 0 Anläggningar på vilka deponeras enbart gråberg eller avfallssand från tillverkningsprocessen i gruvindustriell verksamhet omfattas inte heller av skatteplikt. Skatt tas, med vissa undantag, ut på avfall och övrigt material 0 som förs in till en skattepliktig anläggning. Avdrag medges för avfall och annat material som förs ut från en skattepliktig anläggning. Förutsättningen är dock att skatt erlagts för materialet vid införseln till anläggningen.

0 Om avdraget för en redovisningsperiod överstiger skattens bruttobelopp för perioden får avdrag göras med överskjutande skattebelopp i deklaration som avser följande redovisningsperioder under innevarande och nästföljande kalenderår. Allt material som förs in till en anläggning, för vilken tillstånd finns för deponering av avfall, är skattepliktigt och skall redovisas i den skattskyldiges deklaration. Undantag från skatteplikt gäller endast material som skall användas för driften anläggningen. av

Avfallsskatt skall inte betalas för följande typer avfall och av material:

0 gråberg, 0 jord, sten, grus, lera, skiffer eller kalksten,

0 avfallssand från tillverkningsprocessen i gruvindustriell verk-

samhet. 0 avfall eller annat material förts ut från anläggningen, dock som inte lakvatten och gas, 0 material och avfall som använts för nödvändiga konstruktionsarbeten pä anläggningen, för att där åstadkomma miljösäker en deponering eller använts för driften anläggningen. av Skattebefrielse för avfall enligt de första tre punkterna uppnås genom att ett undantag från lagens tillämpningsområde görs för anläggningar där enbart dessa avfall deponeras. Aven material som används för driften av anläggningen är undantaget från lagens tilllämpningsområde. Skattebefrielse medges dock inte för avfall eller annat material som är avsett att användas för mellan- eller arbetstäckning.

skattefrihet i övrigt erhålls avdrag. Avdrag får dock ingenom te göras för skatt på avfall eller annat material som är avsett att an-

vändas för mellan- eller arbetstäckning. Skattebefrielse föreslås för

följande typer av avfall genom avdrag i deklarationen:

0 förorenad jord från marksanering, 0 asbest, 0 muddennassor från sanering av vattensystem, 0 grönlutslam från kausticeringsprocesser, 0 slam från kemiska processer som avser framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid och natriumfosfat, o kalciumfluoridslam från kemiska framprocesser som avser ställning av aluminiumfluorid, 0 slagger från metallurgiska processer,

0 gjuterisand, 0 returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av returpapper, 0 fluorhaltigt slam och jämhaltigt stoft från tillverkning av järnmalmspellets.

Förutsättningarna för skattebefrielse bör vara föremål för kontinuerlig omprövning. När det gäller förorenad jord från marksanering och gjuterisand anser utredningen att skattebefrielsen bör kunna upphöra senast år 2002.

Skattepliktig anläggning och skattskyldig

Samtliga anläggningar som är avsedda för deponering av avfall bör omfattas av skatteplikten enligt lagen om skatt på avfall och skyldigheten att betala avfallsskatt bör knytas till tillståndsplikt enligt miljöskyddslagen. Detta innebär således att skatt skall betalas även när avfall förs till en anläggning som inte innehar sådant tillstånd. Anläggningar på vilka deponeras enbart jord, sten, grus, lera skiffer eller kalksten omfattas inte av skatteplikt. Anläggningar på vilka deponeras enbart gråberg eller avfallssand från tillverkningsprocesseni gruvindustriell verksamhet omfattas inte heller av skatteplikt. Tar en anläggning emot även andra typer av avfall skall dock tillstånd sökas för verksamheten och skatteplikt uppkommer i och med detta för allt avfall som förs till anläggningen. Anläggningar som tar emot och deponerar mindre än 50 ton per år kommer inte att ingå i skattebasen då 50 ton är gränsen för när en deponi skall prövas enligt miljöskyddslagen. Det kan gälla ett l00-tal upplag som sammanlagt deponerar ca 5 000 ton per år eller 0,5-1 promille av allt avfall som deponeras. Någon mängdgräns finns dock inte för anläggningar för deponering av miljöfarligt avfall. Skatteplikt enligt den föreslagna lagen om skatt på avfall gäller därför alla sådana anläggningar. Skyldig att betala avfallsskatt skattskyldig är den som ansvarar för verksamheten på en skattepliktig anläggning.

Skattemetod

Enligt direktiven skall utredningen ta fram ett konkret förslag till en skatt som syftar till att minska mängden avfall som deponeras. Skatten skall vara enkel att tillämpa och de administrativa kostnadema måste så långt som möjligt hållas nere. Utredningen föreslår en modell som bygger på att skatten tas ut som en nettodeponiskatt. Nettodeponiskatt innebär i princip att allt avfall och övrigt material som tillförs en skattepliktig anläggning beskattas. Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då det

skattepliktiga materialet förs in till anläggningen. För avfall och övtigt material som förs ut från anläggningen medges avdrag.

Skattebefrielse

Syftet med skatten är att endast avfall som slutdeponeras skall belastas med skatt. Detta åstadkoms genom att den skattskyldige i sin deklaration får göra avdrag för skatt på material förts ut från som anläggningen. Skatten skall således styra mot minskad deponering. Enligt vad som framkommit under utredningens arbete finns under överskådlig tid inga miljömässigt acceptabla alternativ till deponering för vissa avfallsslag. Utredningen anser därför att dessa typer av avfall tills vidare bör skattebefrias. Vad gäller flera avfallsav slagen torde det vidare också saknas möjligheter att minska mängden genom realistiska processförändringar, val av råvara eller liknande åtgärder. Det är angeläget att kontinuerligt följa utvecklingen.

Kontroll

Avfallsskatten inordnas i det gemensamma skatteadministrativa regelverket som tillämpas för flertalet punktskatter. Bestämmelserna finns i lagen 1984:151 om punktskatter och pnsreg1eringsavgifter, LPP. Genom att LPP tillämpas för avfallsskatten kommer Skattemyndigheten i Kopparbergs län att bli beskattningsmyndighet. Kontrollen av de skattskyldigas uppgifter sker enligt LPP genom deklarationsgranskning och skatterevision 3 kap. 1 och 7 §§ LPP. Inom Skattemyndigheten i Kopparbergs län administreras punktskattema av det Särskilda skattekontoret i Ludvika. Denna skattemyndighet får uppdra skattemyndighetema i Stockhohns, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län att fatta beslut skattereviom sion för punktskattema. De skattskyldiga skall sörja för att underlag finns för bl.a. kontroll av deklarationen 2 kap. ll § första stycket LPP. Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till grund för en tillförlitlig beräkning, eller saknas uppgifter från den skattskyldige, får beslut om beskattning fattas efter skälig grund 4 kap. 13 § LPP.

Kostnader för administration och kontroll

Kostnaden för skattemyndighetemas administration och kontroll av den föreslagna avfallsskatten beräknas till 2,3 mkr per år. Beräkningen grundar sig på att antalet skattskyldiga väntas bli ca 720.

Illegal deponering

Det har framförts farhågor bl.a. av tidigare Avfallsskatteutredningen och i remissyttrandena över dess betänkande att den illegala de-

poneringen kan komma att öka om skatten upplevs för hög. Den risken kan inte negligeras men den måste också vägas mot de fördelar en högre skattesats medför. Utredningen anser att utvecklingen måste följas noggrant och ett behov av ökad tillsyn och kontroll kan inte uteslutas. Utredningen anser att det får ankomma på tillsynsmyndighetema att noga följa utvecklingen av den illegala deponeringen.

Skatteintäkter

En avfallsskatt på 250 kr som införs den 1 januari 1998 beräknas för det konventionella avfallet ge ca 925 miljoner kr i skatteintäkter. Skatteintäktema minskar till ca 730 miljoner kr år 2001 och till ca 610 miljoner kr är 2005. Det branschspeciñka industriavfallet beräknas ge ca 380 miljoner kr i skatteintäkter under 1998. Skatteintäktema minskar till ca 370 miljoner kr år 2005. Intäkterna är beräknade som nettointäkter efter att skattebefriade avfall avräknats och exklusive mervärdesskatt.

Summary

The main task of the Commission was to draw up Concrete proposals for taxation aimed at reducing the amount of waste deposited on landfills. As stated in the directives, the Commission has taken its point of departure in the proposal concerning a tax on waste submitted by the Government Commission on certain question concerning the taxation of waste and other matters pertaining to waste, in its report SOU 1994:114 Avfallsfri framtid A waste-free future. The socio-economic consequences have been analysed, as have the consequences for trade and industry and considerations in the context of trade policies. For specific types of industrial waste, the investigation focused on the relevant sectors of industry. The risk of an increase in the level of illegal dumping has also been considered, as have the possibilities of successively introducing a tax for different types of waste. The directives stress that the tax should be easy to levy and that the administrative costs should be kept to a minimum. The Commission has paid special attention to this. During the course of the Commission’s work, an investigation of waste was performed according to sector. The Commission requested information from a number of different sectors. The Commission has also mapped out and analysed different areas of waste management by way of the following studies:

0 Deponiskatt i internationell jämförelse An international com-

parison of waste taxes. Helena Bergman, Renhållningsverksfö-

reningen annex 2.

0 Deponiskatt som stynnedel i avfallssystemet, systemstudier med Mimes/Wastemodellen på tre avfallshanteringssystem: Gö-

teborg, Jönköping och Kalmar Waste tax as an economic in-

strument in the waste system, system studies using the Mimes/Waste model on three waste management systems in Göteborg, Jönköping and Kalmar. Johan Sundberg, Profu annex 3. 0 Konsekvenser för avfallsförbrärming vid införandet av en deponiskatt, ökade miljökrav på deponering och ett ökat producentansvar Consequences for waste incineration of the introduction of a tax on waste, increased environmental demands on landñlls and greater producer responsiblity. Helena Bredin,

Renhållningsverksföreningen annex 4.

o Konsekvensanalys for Sveriges glesbygd av ökade krav vid deponering av avfall samt införande av avfallsskatt, analys för Arvidsjaur, Luleå och Pajala kommuner Analysis of con-

sequences for Swedish rural areas of increased regulation of waste deposition and the introduction of a tax waste. Göran on

Bergström, VBB/VIAK annex 5.

0 Flödesanalys av material och avfallsströmmar som kan bli fö-

remål för beskattning Flow analysis of materials and waste

flows suitable for taxation. Staffan Modig, Ragn-Sells an-

nex 6. 0 Analys av system för avfallsskatt Analysis of systems for taxa-

tion of waste. Staffan Modig, Ragn-Sells annex 7.

0 Potential för energiutvinning ur källsorterat brännbart material

i fastbränslepannor. Potential for extraction from

energy source-separated combustible materials in solid fuel boilers.

Olle Blidholm ÅF-Energikonsult annex 8.

The Commission proposes

0 That a tax on waste deposited on landfills be introduced as of 1 January 1998. 0 That the tax rate be set at 250 Skr per tonne of waste. The Commission proposes that the tax rate be set at 250 Skr per tonne of waste as of the date upon which the Act takes effect, i.e. on 1 January 1998 according to the proposal. The Commission proposing no differentiation between different types of waste. The tax rate has been detennined with view to reducing the a amount of waste deposited on landñlls by about half within 8-10 years through a combination of this tax and other instruments.

0 The weight of the waste normally detennined by weighing. lf special reasons exist, however, the taxation authority may allow the tax to be detennined according to criteria other than weighing. According to the Commissions proposal, tax waste a on should be based on weight. In order for this to be feasible, scales will have to be available at the landfills. As Annex 7 shows, ninetyseven landfills, corresponding to 30% of the total number of landfills, possess scales today. Landfills which receive than 50,000 more tonnes of waste or more per year are equipped with such scales, however. This means that approximately 80% of the waste which deposited on landfills weighed. However, the Commission proposes that in cases where smaller amounts of waste are deposited, the taxation authority may allow the tax to be detennined according to criteria other than weighing or to be estimated on reasonable grounds.

Anyone responsible for operations at taxable facilities will be required to pay a tax on waste. Taxable facilities are facilities which are licensed pursuant to the Environmental Protection Act 1969:387 to receive hazardous waste or waste other than hazardous waste the quantity of such waste exceeds 50 tonnes per year or, where no such licence has been granted, the intention that a quantity of waste exceeding 50 tonnes per year to be received at the facility. Facilities where only earth, stone, gravel, clay, shale or limestone are deposited are not required to pay a tax on waste. Facilities where only dead rock or waste sand from manufacturing processes in the quarrying industry are deposited are not required to pay a tax on waste.

Tax will be levied on waste and other materials with the ex-

ceptions outlined in the following which are deposited at a facility which required to pay tax. Deduction will be allowed for waste and other material which transported from such a facility on condition that tax has been paid on the material on delivery to the facility. If the deduction for one accounting period exceeds the gross sum of the tax for that period, deduction may be made for the excess tax sum in the tax return for the following accounting period in the present calendar year and subsequent calendar year.

A11 material brought into a facility which licensed for the deposition of waste taxable and shall be specified in the tax retum. Only materials intended for use in the operation of the facility are exempt from this. proposed that the following types of waste and materials be exempted from the tax: dead rock, earth, stone, rock, clay, shale or limestone, waste sand from manufacturing processes in industrial quarrying operations. Tax exemption, for the types of waste specified in the three points above, applies the waste deposited separately or together at a facility intended solely for the deposition of these types of waste. O waste or other material which leaves the facility, but not leachate or gas, Material and waste used for essential construction work at the facility.

Tax exemption will not, however, be allowed for waste or other materials intended for intermediate layers or covering during the course of work. 0 contaminated earth from soil decontamination, 0 asbestos, 0 dredging waste from the dredging of water systems, 0 green liquor sludge from causticizing processes 0 sludge from chemical processes involving the manufacture of dicalcium phosphate, calcium chloride and sodium phosphate, 0 calcium fluoride sludge from chemical processes involving the manufacture of aluminium fluoride, o slag from metallurgical processes, 0 foundry sand, 0 recycled fibre waste and de-inking sludge from the processing of recycled paper and ash from incinerated recycled fibre waste and de-inking sludge. 0 sludge contaminated with fluoride from the pelleting of ironore slime 0 particles contaminated with iron from the pelleting of iron-ore slime.

Taxable facility and taxable

person All facilities intended for the deposition of waste should be taxable pursuant to the Swedish Act concerning tax on waste. Liability to pay tax linked to the licensing requirement pursuant to the Environmental Protection Act. This means that tax also to be paid when waste transported to a facility which has no such licence. Facilities where only earth, stone, rock, clay, shale or limestone are deposited are not taxable, however. proposed that this should also apply to facilities where dead rock or waste sand from manufacturing processes in industrial quarrying operations are deposited. If a facility also receives other types of waste, however, a licence to be applied for and the facility will thereby be taxable for all waste brought to the facility. Facilities which receive and store less than 50 tonnes per year will not be covered by the tax, since 50 tonnes the lower limit for licence applications pursuant to the Environmental Protection Act. This may apply to about one hundred landfills which store approximately 5,000 tonnes per year in total, or 0-5-1 pro mille of all waste deposition. The taxable person the legal person responsible for the operations at a taxable facility.

Taxation method

According to the directives, the Commission to produce a concrete proposal for a tax intended to reduce the quantity of waste which deposited on landfills. The tax to be easy to apply and must be possible to keep the administrative costs to a minimum. The Commission proposes a model based on levying the tax according to net deposition. In principle, a net deposition tax will involve that all waste and other material which deposited at a taxable facility will be taxed. Liability to pay tax arises at the time when the taxable material transported into the facility. Deduction allowed for waste and other material which transported out of the facility.

Tax exemption regulations

The purpose of the tax is, however, that only waste which to be permanently deposited on the landfill to be subject to tax. This achieved by the taxable person making deduction in the tax return for material which transported from the facility. The tax will therefore promote a reduction in the amount of material deposited. According to information obtained during the course of the Commission’s work, however, there no environmentally acceptable alternative to landfills for certain types of waste. For several types of waste, moreover, will not be realistic to reduce the quantity through process changes, selection of raw materials or similar measures.

Inspection

The tax on waste will be incorporated in the general tax administration regulations, as applicable to a number of specific taxes. These regulations are contained in the Act l984:151 concerning specific taxes and price regulation charges. If this Act applied to the tax on waste, the Tax Authority in the County of Kopparberg will be the taxation authority. According to this Act Chapter §§1 and 7 inspection of information submitted by taxable persons to take the form of review of tax returns and tax audits. At the Tax Authority in the County of Kopparberg, specific taxes are administered by the Special Tax Office in Ludvika. This tax authority authorised to instruct the tax authorities in the Counties of Stockholm, Gothenburg and Bohus, and Malmöhus to decide on tax audits for the specific taxes. The taxable person responsible for ensuring that documents are available for verification of tax returns Chapter § 11, first paragraph. If the information provided by the taxable person cannot be used for reliable estimates, or such information not forthcoming, a decision may be reached on reasonable grounds Chapter §13.

Costs of administration and inspection

The cost of administration and inspection of the proposed tax on waste estimated at 2,300 million Skr. This based estimate on an of 720 taxable person.

Illegal deposition

Concerns have been voiced by, among others, the previous Government Commission on certain questions concerning the taxation of waste and other matters pertaining to waste and in comments on its report that illegal deposition of waste increase the tax may perceived as being too high. This risk should not be overlooked, but must also be weighed against the advantages of higher tax a rate. The view of the Commission that the situation must be closely monitored and the need for increased supervision and inspection cannot be ruled out.

The Commission considers that should be the task of the supervisory authorities to monitor the situation regards illegal deas position.

Tax revenue

For conventional types of waste, estimated that tax waste of a on 250 Skr, introduced as of 1 January 1998, will generate approximately 925 million Skr in tax revenue. This will decline to revenue 730 million Skr by the year 2001 and to approximately 610 million Skr by the year 2005.

Special types of industrial waste expected to generate tax are revenue of approximately 380 million Skr in 1998. This will fall to approximately 370 million Skr by the year 2005.

The above figures represent net revenue after reduction for the waste which exempted from tax.

Inledning

1.1 uppdrag Utredningens

I 1995 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare mars

Fi 1995:07 för att ta fram ett förslag till en skatt som syftar till att

minska mängden avfall som deponeras, Deponiskatteutredningen. Vidare skulle utredaren allsidigt belysa konsekvenserna av att en sådan skatt införs. I juli 1993 hade en särskild utredare tillkallats med uppdrag att utreda vissa frågor rörande beskattning av avfall. Utredaren Avfallsskatteutredningen överlämnade sitt betänkande Avfallsfri framtid SOU 1994:114 i juni 1994. Utredaren föreslog fyra olika ekonomiska styrmedel för att minska mängden deponerat avfall. Vid remissbehandlingen Avfallsskatteutredningens betänkande av ställde sig flertalet remissinstanser positiva till att någon form av beskattning på avfallsområdet infördes. Remissinstanserna efterlyste emellertid genomgående bedömningar av vilka samhällsekonomiska och företagsekonomiska konsekvenser de föreslagna skatterna skulle få. Deponiskatteutredningens huvudsakliga uppgift enligt direktidir. 1995:37 i bil. 1 har varit att utarbeta ett konkret förslag ven till skatt som syftar till att minska mängden avfall som deponeras. Utredningen har därvid, enligt direktiven, utgått från det förslag som Avfallsskatteutredningen lämnat om en deponiskatt. Det omnämns särskilt i direktiven att skatten skall vara enkel att tillämpa och att de administrativa kostnaderna så långt som möjligt måste hånas nere. De samhällsekonomiska och de företagsekonomiska konsekvenserna skall analyseras liksom de handelspolitiska aspektema. För branschspeciñkt avfall måste analysen göras branschvis. Risken för ökad illegal dumpning måste bedömas. Möjligheter till successivt införande av en skatt med avseende på olika avfallsslag bör övervägas.

1.2 arbete

Utredningens

Under utredningsarbetet har kartläggning skett av såväl det konventionella det branschspeciñka avfallet jfr kapitlen 5 och 6. Utsom

SOU 1996: 139 25

redningen har begärt in underlag från ett flertal branscher. Utredningen har under sitt arbete fört fortlöpande diskussioner med företrädare för olika branschorganisationer och dess medlemsföretag. Utredningen har genom olika utredningsuppdrag till Renhållningsverksföreningen RVF m.fl. låtit kartlägga och analysera oli-

ka delar av avfallshanteringenli syfte att ta fram underlag för slut-

satser om de samhällsekonomiska och företagsekonomiska konsekvensema beskattning avfall deponeras. De utredningar av av som som genomförts är:

Deponiskatt i internationell jämförelse, Helena Bergman, RVF 0 bil. 2.

Deponiskatt som styrmedel i avfallssystemet, systemstudier 0 med Mimes/Wastemodellen på tre avfallshanteringssystem i Göteborg, Jönköping och Kalmar. Johan Sundberg, Profu bil. 3. Konsekvenser för avfallsförbränning vid införandet av en de- 0

poniskatt, ökade miljökrav på deponering och ett ökat produ-

centansvar. Helena Bredin, RVF bil. 4.

Konsekvensanalys för Sveriges glesbygd av ökade krav vid de-

0 ponering avfall samt införande av avfallsskatt, analys för av Arvidsjaur, Luleå och Pajala kommuner. Göran Bergström, VBB/VIAK bil. 5. Flödesanalys material och avfallsströmmar som kan bli fö- 0 av

remål för beskattning. Staffan Modig, Ragn-Sellsbil. 6

Analys av system för avfallsskatt. Staffan Modig, Ragn-Sells, 0 bil. 7

Potential för energiutvinning ur källsorterat brännbart material

i fastbränsleparmor. Olle Blidholrn ÅF-Energikonsult bil. 8

Utredningen har i september 1995 besökt Danmark och där

träffat tjänstemän vid Skatteministeriet och Miljöstyrelsen samt

gjort ett studiebesök vid en avfallsanläggning. Utredningen har vidare besökt avfallsanläggning i Stocken holmsomrädet. I utredningens regi har hållits seminarier 21-22 september

1995 och 14-15 december 1995 med Renhållningsverksförening-

arbetsgrupper för Deponering respektive Avfallsförbränning. ens Vidare har Workshop anordnats den 19 augusti med ett 50en tal aktörer inom det berörda avfallsomrâdet.

1 Utredningenhar i avvaktanpå en slutlig definition genomgående använt benämningen "avfall" alla avfall utgör överblivet material i process eller konsumtion. som

1.3 Andra

utredningsförslag

Avfallsskatteutredningen SOU 1994:114

Avfallsskatteutredningens förslag

Avfallsskatteutredningen redovisade i sitt betänkande fyra olika

avgifts- och skatteförslag ett deponiskatt. Deponiskatten varav var en innebar att i princip allt avfall deponeras på avfallsupplag som ett beskattas och att återbetalning för avfall och material förs som ut från deponin inte medges.

Utredningen föreslog en deponiskatt skulle omfatta avfall som från både hushåll och industrier. Utredningen avrådde från ett

skattesystem som ihuvudsak drabbar hushåll och befriar de

som stora avfallsproducentema. De miljöpolitiska målen inom avfallsområdet ansågs svårligen kunna uppnås samhället sig möjom avsa ligheten att utnyttja ekonomiska styrmedel för att påverka de stora avfallsflödena. En beskattning enbart hushållsavfall och icke av

branschspecifrkt industriavfall ansågs medföra otillfredsställande

en

fokusering på dessa avfall.

Mot principen om generellt undantag för industriellt avfall an-

såg Avfallskatteutredningen tala även danska erfarenheter. När den

danska avfallsavgiften på 40 Dkr beslutades 1987 undantogs in-

dustrideponiema från skatt. En överföring industri- och byggavav fall från kommunala deponier till industrins deponier medförde

dock att Danmark utvidgade skatten till att gälla samtliga deponier.

Skattesats Mvfallsskatteutredningen

För att förebygga oönskade strukturomvandlings- och arbetsmarknadspolitiska effekter avfallsskatt för branschspecifrkt industav en

riavfall anvisade Avfallsskatteutredningen vissa försiktighetsmått.

Ett sätt är att inledningsvis sätta skattesatsen på låg nivå för en att sedan höja den till en nivå där påtagliga styreffekter kan förmer väntas. Ett annat sätt är införa en tilltagen tidsmarginal mellan beslutstidpunkten för skatten och dess ikraftträdande.

Av dessa valde Avfallsskatteutredningen det förstnämnda och

föreslog att deponiskatten sattes på nivå motsvarande 0,15 % en av basbeloppet eller 53 kr ton avfall deponeras för per som att senare kunna höjas. För slagg från avfallsförbränning föreslogs, för att jämställa förbränning med deponering, skatt på 0,6 % basen av beloppet eller 211 kr. Höjningar föreslagna nivåer skulle aviseav ras i god tid för att ge berörda parter nödvändig tid för att anpassa teknik och beteende till de priserna. Förslag när skatten nya om

borde höjas eller till vilken nivå lämnades emellertid inte i betänkandet. För att uppnå en halvering av mängden avfall som deponeras ansågs en skatt på 53 kr inte vara tillräcklig. Skattesatsen bedömdes då behöva höjas till drygt 200 kr. Naturvårdsverket gav sitt stöd för en skatti samma storleksordning med hänvisning bl.a. till att mer-

kostnaden för energiutvinning baserad på källsortering i våt och torr fraktion jämfört med deponering av förpackningsmaterial var

ca 250 kr per ton. Vidare hänvisade Naturvårdsverket till att i de flesta kommuner med differentierade taxor var det ca 150-300 kr dyrare att lämna osorterat än sorterat brännbart avfall.

Skattemetod och undantag iAifalls/catteutredningen

I syfte att göra en deponiskatt enkel att administrera föreslog Avfallsskatteutredningen att den skulle tas ut som en viktrelaterad skatt i samband med slutlig deponering. Skatten föreslogs vidare omfatta alla tillståndspliktiga deponier oavsett om de drevs i kommunal eller privat regi och, med få undantag, oavsett vilken typ av avfall som deponerades. Riktmärket för nämnda undantag var att avfallsfraktionema skulle vara inerta, inte innehålla organiskt material, deponeras på ett separat upplag för endast denna materialfraktion samt att deras uppkomst inte kan förebyggas p.g.a. råvaromas naturliga sammansättning. Skatten skulle inte utgå för deponering av torrt gråberg och anrikningssand från gruvindustrin, sand, grus, jord eller inerta massor i rena självständiga mängder för utfyllnad eller täckning, under förutsättning att betalning inte krävdes för att ta emot materialet, samt för kompost för sluttäckning.

1.3.2 Aktionsplan Avfall

Regeringen gav i september 1995 Naturvårdsverket i uppdrag att föreslå konkreta mål och styrmedel för en förbättrad avfallshantering. Arbetet har skett i samråd med berörda myndigheter och

aktörer. Resultatet presenterades i rapporten Aktionsplan Avfall i

som lämnades till regeringen i augusti 1996. I aktionsplanen presenteras en vision om avfallshanteringen en bit in på 2000-talet. Där tecknas bilden av ett samhälle där miljömedvetna konsumenter och företagare lämnar betydligt mindre avfall efter sig än idag.

Återvinningen ökar och nya förbättrade behandlingsmetoder för

avfall utvecklas. Endast en liten del av avfallet deponeras. För att styra utvecklingen i denna riktning föreslås i aktionsplanen nya mål och styrmedel för avfallsområdet. Aktionsplanen har varit en viktig utgångspunkt i utredningens arbete och dess innehåll med föreslagna mål och åtgärder redovisas kortfattat i avsnitt 4.6.

Skatter och avgifter på avfall i

andra länder i Europa

2.1 Inledning

Renhållningsverksföreningen har på uppdrag av utredningen jam-

fört olika avfallsskatterz i Europa vilket redovisas i bil. Jämfö-

relsen omfattar nio länder som har infört eller beslutat att införa skatt på avfall. Dessa länder är Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Holland, Italien, Storbritannien, Tyskland och Osterrike. Studien visar hur länderna har utfonnat och tillämpar sina avfallsskatter. Renhållningsverksföreningen konstaterar att det är svårt att dra några långtgående slutsatser av skattemas styreffekter och av de erfarenheter som gjorts vid införandet av skatterna. Detta beror på att relativt få länder har någon längre tids erfarenhet av skatter som styrmedel inom avfallsområdet. Det beror också på att andra faktorer än skatten påverkat avfallsaktöremas beteende.

2.2 År för skattens införande

Danmark och Belgien införde sina skatter 1987. I Belgien gäller

skatten i Flandern och Vallonien men inte Brysselregionen. Tysk-

land och Osterrike införde avfallsskatt 1991. I Tyskland finns avfallsskatt i fem delstater vars skattesystem dock är likartade och endast Baden-Württemberg redovisas i jämförelsen. Frankrike införde skatt på avfall 1993 och Holland 1995. I Storbritannien kommer en skatt på avfall att tas ut fr.o.m. oktober 1996. Den franska avfallsskatten är tidsbegränsad till år 2002. Vid denna tidpunkt bedöms deponering endast vara aktuell för avfall som är slutbehandlat och för sådant avfall för vilket det inte finns något annat behandlingsaltemativ än deponering. Finlands avfallsskatt gäller fr.o.m. september 1996.

2 Betydelsen begreppenskattoch avgift varierarfrån land till land I redovisningen av användsnormaltdet begrepp som tillämpasi respektiveland.I avsnittdär olika system jämförs som styrmedelanvändsdock generelltbenämningenavfallsskatt.

2.3 Anläggningar

Skattepliktiga anläggningar

I samtliga länder inriktas skatten mot deponeringsartläggningar, utom i de tyska delstatema där det är mängden farligt avfall som uppkommer som är föremål för beskattning. I Belgien, Italien och Danmark omfattas även förbränning. I Frankrike gäller skatteplikten även för avfallsförbränning och annan behandling, men skatten tas då endast ut för specialavfall och farligt avfall.

skattepliktiga anläggningar

Frankrike

Anläggningar där ägaren själv omhändertar sitt specialavfall undantas från skatt liksom återvinningscentraler och omlastningsstationer. Undantag görs även för tillfällig lagring och för säsongslagring på villkor att avfallet kommer att behandlas senare. Vidare har vissa anläggningar för behandling av farligt avfall undantagits från skatteplikt. Det gäller anläggningar för Stabilisering av avfall före deponering eller för särskild behandling av förorenad jord.

Danmark

Avfallsavgiften omfattar alla s.k. registreringspliktiga anläggningar.

Aven komposteringsanläggningar är registeringspliktiga och drabbas således av avfallsskatt om inte den mängd avfall som förs in till anläggningen även förs därifrån. Undantag från registrering gäller anläggningar för förbränning av riskavfall och slam, för destruktion av olje- och kemikalieavfall samt för deponering av olje- och kemikalieförorenad jord. Rena jord- och schaktmassetippar är undantagna från registreringsplikt. På vissa villkor kan sorterat bygg- och rivningsavfall få tillföras dessa tippar utan avgift. Det gäller t.ex. sten, tegel och betong. Tippen måste då vara fysiskt avskild från deponin och ha en egen tillfartsväg. Samma krav gäller för att en återvinningsanläggning skall avgiftsbefrias. Anläggningar som tar emot betong och liknande tunga avfall för krossning och återvinning befrias om materialet är utfört från platsen inom 12 månader.

Övriga länder

I Tyskland undantas anläggningar vars huvudsyfte med driften är återanvändning eller återvinning. I Holland är företag som deponerar avfall på sitt eget område skattebefriade. Holländama planerar dock att införa en högsta skattefri gräns på 1 000 årston. Den finska skatten omfattar s.k. allmänna avstjälpningsplatser som mottar avfall som andra producerat, dock schaktmassetippar. Privata avstjälpningsplatser, som används endast för ägarens eget avfall, är inte skattepliktiga. Två motiv för detta anförs. Det ena är att det krävs ytterligare utredning av vilka effekter en skatt kan få för industrin om skatten skulle omfatta även företagens egna deponier. Det andra är att begreppet deponeringsanläggning, och i synnerhet relationen till långtidslagring, inte deñnierats entydigt i gällande avfallslagstiftning.

2.4 Avfallsslag

2.4.1 avfall

skattepliktiga

Grundregeln i flertalet länder är att skatten tas ut på allt avfall som tillförs en skattepliktig anläggning oavsett avfallets ursprung. Denna grundregel kombineras sedan med bestämmelser om skattebefrielse av vissa avfallsslag. Enligt grundregeln om att allt avfall skall beskattas borde även branschspeciñkt industriavfall vara skattepliktigt. I praktiken verkar, av tillgängliga uppgifter att döma, ett generellt skatteuttag på branschspecifikt industriavfall endast tillämpas i Storbritannien, Italien och i Belgien.

2.4.2 Skattebefriade eller undantagna avfall

De avfallsslag som länderna helt har befriat från skatter och avgifter redovisas nedan. Vissa länder har i stället för total befrielse valt att differentiera skattesatsen efter avfallets art, ursprung och samman-

sättning eller efter miljöstandarden på behandlingsanläggningen.

Branschspecifika industriavfall

I Frankrike, Tyskland, Holland och Finland undantas hela eller delar av det branschspeciñka industriavfallet. I Danmark befrias allt

avfall som inte omfattas av kommunernas insamlingsordning vilket i regel innebär att även branschspeciñkt industriavfall befrias.

Italien tar ut en avgift på 9-23 kr för branschspeciñkt industriavfall i jämförelse med 92 kr för hushållsavfall. Storbritannien tilllämpar en skatteväxling mellan avfallsskatt och arbetsgivaravgift som i princip innebär att industrins totala kostnader inte ökar på grund av avfallsskatten.

Rena massor

Inerta avfall jord, sten, berg, betong, tegel o.dy1. för vägar, vallar m.m. och för täckningsändamål skattebefrias i Frankrike, Osterrike och Finland. För att rättigheten inte skall missbrukas har Frankrike som huvudregel att högst 10% av den totala mängden avfall som kommer in till deponin kan anses vara ett normalt behov för täckningen av avfallet. Motsvarande godkända behov för täckning äri Osterrike högst 5%.

Bergmassor undantas i Holland. Rena jordmassor för utfyllnader och för sluttäckning av deponier undantas i Danmark.

Bränslen och askar

För halm och rent trä som används bränsle i förbränningssom en

anläggning, samt för tillsatser kalk m.m. tillförs förbränning

som för att minska svavelutsläppen, uttas ingen avgift i Damnark. I Frankrike får slagg från förbränning lagras skattefritt högst år i ett avvaktan på användning. I Holland skattebefrias flyg- och bottenaska från kolkraftverk.

Specialavfall, förorenade massor

m.m.

Specialavfall från sjukvård är avgiftsfritt i Danmark, liksom avfall som måste tas bort från äldre avslutade deponier. Det gäller senare också iTyskland, där även avfall som uppstår vid tillståndspliktig

behandling av specialavfall undantas. I Frankrike undantas alla

anläggningar som behandlar förorenad jord.

I Holland skattebefrias förorenat slam eller jord enligt insom tyg från behörig myndighet inte kan ytterligare. Hollänsaneras dama anser att det är bättre att avfallen omhändertas än att de lämnas kvar på ursprunglig plats. Då tillgänglig teknik för föratt rena orenat slam för närvarande saknas, gäller generell befrielse för en slam fram till den l juli 1997.

I Belgien är förorenade massor inte undantagna skatten men när sådant avfall deponeras är bara 4 kr ton. per I Storbritannien skattebefrias deponering saneringsmassor av från områden som förorenats den tidigare markägaren. Mudderav

massor och avfall från regionala vattenreningsanläggningar

är un-

dantagna i Holland. Även i Storbritannien befrias muddermassor från skatt. I Danmark gäller undantag för alla avfallsslag som inte omfattas av kommunens anvisningsplikt. Finland har ett generellt undantag för förorenad jord som deponeras.

Hushdllsatfall o.dyl.

Avfall från privata hushåll samt avfall från offentlig och kommersiell verksamhet som understiger 500 kg per år undantas helt från skatt i Tyskland. I Holland samlas en organisk fraktion av avfall in för att komposteras. Då detta år en behandlingsmetod som förordas framför deponering inte att den skall belastas med skatt. Komanser man postfraktioner som måste tillföras en deponi är också skattebefriade. Insamlat biologiskt avfall som komposteras på deponin slipper

skatt äveni Finland. För kompost som tillförs en registreringsplik-

tig anläggning för sluttäckning uttas ingen avgift i Danmark under förutsättning att komposten uppfyller de krav som ställs för att den skall kunna användas i jordbruk.

Återvinning

återvinns eller återanvänds undantas i Tyskland och

Avfall som

Osterrike. Avfall från avsvärtning returpapper skattebefrias i Finav land och i Holland men i Holland bara under en övergångstid på

tre år. Motivet för befrielsen är att pappersåtervinningen är önsk-

värd och inte skall försvåras med en skatt. Aven avfall från plaståtervinning undantas från skatt i Holland.

2.5 Skattskyldig

Frankrike

skattskyldig är den som innehar tillståndet att driva anläggningen. För anläggningar som saknar tillstånd är den som slutligen erhåller mottagningsavgiften skattskyldig. Om det inte går att fastställa ansvaret är markägaren skattskyldig. Den som driver en skattepliktig verksamhet skall föra register över de avfall som tas emot med avseende på vikt, sammansättning, behandling, ursprung, transportör, fordon m.m. Dessutom skall deponiägaren innan han tar ett nytt område i anspråk göra en noggrann beskrivning och kartering av deponiområdet.

Belgien

Skyldig av betala skatt eller avgift är den utövar deponering

som och förbränning. Aven de som samlar in avfall i Flandern, för behandling av avfallet utanför regionen, är avgiftsskyldiga. Denna bestämmelse har införts för att undvika att avfall transporteras ut från regionen i avsikt att undgå avgiften eller skatten. I Vallonien är hushållen direkt skattskyldiga att de måste betala fast årgenom en lig avfallsskatt.

Österrike

Avgiftsskyldig är den som driver en deponi eller ett lager, som exporterar avfall, som har tillstånd att transportera avfall, som fyller ut ojämnheter i landskap med avfall, samt den organiserar eller som upplåter mark för skattepliktig verksamhet.

Övriga länder

I de fem tyska delstatema anses den skattskyldig producevara som rar miljöfarligt och farligt avfall, dvs. sådant avfall kräver särsom skild övervakning. I Italien är ägaren deponin eller förbränav

ningsanläggningen skattskyldig. Skyldig att betala avfallsskatt i

Finland och Storbritannien är den utövar deponeringen. som

2.6 Nivån3

på skatter och avgifter

Frankrike

Frankrike höjer skatten med 5 kr per år och skattesatsen är f.n. 40 kr År 1998 skall skatten uppgå till per ton. 50 kr per ton för att helt slopas år 2002. Angivna skattenivåer gäller för hushållsavfall. För farligt avfall uttas den dubbla skattesatsen. Den minsta skatt som en avfallsanläggning måste betala är 6 500 kr per år.

Danmark

Danmarks avfallsavgift var inledningsvis 45 kr ton höjdes per men 1990 till 150 kr. 1993 höjdes avgiften för förbränning till 185 kr och för deponering till 225 kr. En ytterligare höjning kommer att ske 1997 då avgiften för deponering höjs till 340 kr och för för-

3 All valutor är omräknadetill svenskakronor efter växelkurseni augusti1996och beloppen är avrundadetill helakrontal.

2 16-1209

bränning utan energiutvinning till 245 kr. För förbränning med energiutvinning skall avgiften ligga kvar på 185 kr.

Tyskland fem delstater

Den tyska avgiften på specialavfall har höjts stegvist och är dif-

ferentierad per kategori. Specialavfallen indelas i tre kategorier be-

roende på möjligheterna att undvika avfallets uppkomst, att omhänderta avfallet på ett miljömässigt riktigt sätt och på möjligheten till

återanvändning. Avgiften för de tre olika kategorierna är 450 kr,

900 kr respektive l 350 kr per ton. När avgifterna infördes 1991 var nivåerna 225 kr, 450 kr respektive 675 kr per ton.

Holland

Skattesatsen för avfall som deponeras är 115 kr per ton. För avfall som förs till förbrännning är skatten 0 kr.

Belgien Flandern och Vallonien

Avgiften i Flandem är differentierad efter avfallets farlighet och efter hur det behandlas. För farligt avfall som deponeras är avgiften 1400 kr per ton men bara 120 kr per ton om avfallet förbränns med energiutvinning. Hushållsavfall som deponeras belastas med en avgift på 330-350 kr per ton medan avgiften när samma avfall förbränns är 50 kr per ton. Vid införandet 1987 låg avgiften för deponering av hushållsavfall på 10 kr per ton men har därefter stegvist höjts till 330-350 kr per ton. Avfallsskatten i Vallonien är en kombinerad avfalls- och deponiskatt. Hushåll av normalstorlek måste betala skatt med 220 kr per år men sedan tas ingen skatt ut när hushållens avfall deponeras. Skattesatsen för industrins avfall är mycket hög och uppgår till 1 100 kr/m. Därutöver beskattas avfall deponeras enligt som en differentierad skala från 2 kr till 200 kr per ton. Förorenade jordmassor beskattas t.ex. med 4 kr per ton och rena jord- och schaktmassor med 2 kr per ton. Avfall från industrier som använder återvinningsbart material beskattas med 10 kr per ton.

Italien

I en nationell lag om deponiskatt fastställs de ramar inom vilka skatt får tas ut. Varje region får sedan själv besluta om vilken nivå som skall tillämpas lokalt. För 1996 har följande skattesatser antagits i samtliga regioner i Italien:

0 Branschspecifikt industriavfall diff. skatt 9-23 kr per ton

0 Specialavfall 46 kr per ton 0 Hushållsavfall 92 kr per ton

Österrike

Fram till 1997 uttas en differentierad avfallsavgift på 40-100 kr per ton. Efter 1997 planeras avgifterna höjas stegvist till 70-420 kr per ton fram till år 2001.

Storbritannien

Deponiskatten för vanligt avfall är 77 kr ton och för inert avfall per 22 kr per ton.

Finland

Den finska deponiskatten uttas med 130 kr ton avfall. Anledper ningen till att inte en högre nivå valts motiveras bl.a. med att man bedömer att risken för illegal deponering skulle öka.

2.7 Användning av intäkterna

Frankrike

Skatten går till fond används för forskning och utveckling en som

av deponeringsteknik, för investeringar i kommunal avfallshante-

ring och för sanering avslutade deponier och förorenad mark. av

Fonden tillförs årligen ca 950 mkr. Skatten för farligt avfall läggs i

en separat fond som årligen tillförs ca 120 mkr.

Danmark

Intäkterna från avfallsavgiften tillfaller fr.o.m. 1991 och

staten medlen är inte reserverade för något särskilt ändamål. Under åren

1987-1990 användes intäkterna för att stimulera forskning och

ut-

veckling inom renare teknologi och återvinning m.

Tyskland fem delstater

Avgiftsintäktema, som fonderas å delstatsnivå, uppgick 1995 t.o.m. till totalt ca 630 mkr. Medlen återförs till avfallsaktörema genom att de används för att:

0 finansiera forskning, utveckling och information hur om

mängden specialavfall kan minska samt hur återvinningen kan

förbättras,

kartlägga och åtgärda miljöskador och miljöhot till följd av 0 specialavfall och miljöfarliga ämnen.

Holland

Intäkterna från avfallsskatten tillfaller staten och medlen är inte reserverade för något särskilt ändamål.

Belgien Flandern och Vallonien

Intäkterna från avfallsavgiftema i Flandern tillförs en fond, som tillsammans med andra miljöavgifter används för att finansiera natur- och miljöskyddsåtgärder i regionen. Avfallsskatteni Vallonien tillfaller en fond för den regionala avfallshanteringen. Medlen används till att höja standarden på deponiema, främja återvinningen, för att förebygga uppkomsten av avfall, för infonnation, för bättre avfallskontroll m.m.

Italien

Skatten tillfaller den enskilda regionen. 20% skall tillföras en fond för att finansiera miljöskyddsåtgärder, åtgärder för avfallsminimering, återvinning av material och energi m.m.

Österrike

Osterrikes avfallsavgift tillförs fond som används för att finansieen återställandet gamla deponiområden samt för sanering av förra av orenad mark. 80% av medlen används för konkreta åtgärder och 20% för kartläggning och riskbedömning.

Storbritannien

Deponiskatten är Storbritanniens första miljöskatt och den ena delen i ett skatteväxlingssystem syftar till att den totala skattebörsom dan för bl.a. industriema inte skall öka. Industrier och andra arbetsgivare kompenseras för sina ökade avfallskostnader genom att arbetsgivaravgiftema samtidigt sänks.

Finland

Årsintäktema från skatten beräknas till 350 mkr. De tillfaller

ca och är inte reserverade för något särskilt ändamåF. staten

‘ Källa: Denfinska propositionen om en avfallsskattRP 48/1996rd.

8 Skattemetod

Frankrike

Skatten baseras på vikt. För att räkna fram den totala skatten får avdrag göras för den mängd avfall har återvunnits. I Frankrike som måste allt specialavfall stabiliseras före deponering. skattepliktig vikt på specialavfallet räknas före stabilisering.

Danmark

Registrerade verksamheter skall varje kvartal den mängd uppge avgiftspliktigt avfall som har tillförts verksamheten. Avdrag från vikten fâr göras för det avfall som har forslats bort från anläggningen. Avdrag får inte göras för lakvatten, tillsatsämnen eller avgiftspliktigt avfall.

Tyskland fem delstater

Avgiften räknas fram genom mängduppgifter avfallsprodusom centen måste lämna till myndigheterna. Med detta underlag fastställer myndigheten avfallsavgiften. Avgiften skall betalas in i förskott med hälften den 1 april och hälften den 1 oktober.

Holland

Beräkningsgrunden för skatteuttaget är avfallets vikt. Om mängden avfall som slutligen läggs på deponin är mindre än den mängd som

den skattepliktiga anläggningen har tagit kan verksamhets-

emot, utövaren begära att myndigheten fastställer omräkningstal för en aktuellt avfallsslag. Detta tal skall sedan användas för att räkna om tillförd mängd till beskattningsbar mängd.

Belgien Flandern och Vallonien

Avgiften i Flandern utgår efter vikt. Den avgiftspliktiga anläggningen skall föra register över mottaget avfall. Anläggningar som tar emot industri- eller hushållsavfall skall utrustade med vara en våg. Redovisning och betalning av avgiften sker kvartalsvis. Det är den Flamländska Avfallsbyrån, för uppbörden som ansvarar av avgiften och kontrollerar efterlevnaden reglerna. av Avfallsskatten i Vallonien skall redovisas årligen. Den skattskyldige skall varje månad rapportera vilket avfall mottagits som vid anläggningen.

Italien

Uppbördsmyndighet är regionen. Redovisning skall ske för kvartal.

Skattepliktigt belopp grundas på den kvantitet och avfall typ av som framgår av ett lastnings- och lossningsregister. Skatten skall betalas in månaden efter det kvartal då avfallet deponerades.

Österrike

Den avgiftsskyldige har registrerings- och redovisningsskyldighet gentemot tillsynsmyndigheten vad deponityp, avfallsslag, avser avgiftsnivå och avfallsmängd vikt. Avgiften beräknas den avgiftsav skyldige och skall betalas in kvartalsvis i efterskott till den lokala skattemyndigheten.

Finland

Skatten betalas kvartalsvis på basis den mängd avfall förts av som till deponin med avdrag för den mängd avfall förts bort därisom från. Den skattskyldiga skall föra sådan bokföring krävs för att som kontroll och tillsyn skall kunna utföras.

till skatt på avfall Förslag som deponeras

3.1 Skattesats

Förslag

Utredningen föreslår att skattesatsen sätts till 250 kr per ton fr.0.m. lagens ikraftträdande, dvs. enligt förslaget den 1 januari 1998. Valet skattesats har gjorts med utgångspunkt i att skatten, i kombiav nation med övriga styrmedel, skall leda till att deponeringen i stort

sett halveras inom 8-10 år. Som tidigare redovisats avsnitt 1.3.1

ansåg Avfallskatteutredningen att en skattesats på drygt 200 kr fordrades för att uppnå en sådan effekt. Nuvarande kostnad för deponering varierar avsevärt från anläggning till anläggning. Den kan som ett genomsnitt för landet, med nu gällande miljöskyddskrav, uppskattas till ca 200 kr per ton varav ca 120 kr utgör den fasta kostnadsdelen och ca 80 kr är rörlig. Inom 5-8 år har förutsättningarna för deponering påverkats av rad faktorer. Den deponerade mängden avfall kommer, enligt en prognoserna, att i stort ha halverats. De viktigaste kostnadspåverkande faktorerna bedömer utredningen vara de skärpta kraven på miljöskyddsåtgärder till följd av Naturvårdsverkets förslag till Allmänna råd för deponering samt den skatt som nu föreslås.

Trots en halverad deponering till år 2005 om prognosen upp-

fylls, kommer kostnaden för deponering att öka. Kostnaden per deponerat ton bedöms komma att mer än tredubblas. För att närmare belysa kostnadsutvecklingen har utredningen tagit fram ett räkneexempel visar kostnadsutvecklingen för en tänkt modellsom deponi. Deponin antas i utgångsläget deponera 50 000 ton per år. Den fasta kostnaden uppgår till 120 kr per ton och den rörliga till 80 kr per ton. Totalt således 200 kr per ton. En skatt på 250 kr per ton kommer också att leda till kostnader för avfallsminskande åtgärder. Mängden avfall som deponeras antas dessutom minska till 40000 ton 1998 och till 25 000 ton år 2005. Detta innebär att kostnaden kommer att öka från ca l0 mkr i utgångsläget till ca 19 mkr 1998 när skatten har införts. Fram till år 2005 minskar sedan

kostnaden till ca 15 mkr. Kostnaden ton deponerat avfall ökar per således från ca 200 kr till ca 620 kr inkl. skatten. I analysen har inte tagits med investeringskostnader i syfte att minska mängden avfall som går till deponering. Det kan gälla kostnader för att sortera, lagra, kompostera, flisa m.m. Utredningen bedömer således att kostnaden för deponering per ton avfall kommer att öka från idag ca 200 kr till 600 700 kr per ton för företagen och till ca 800 kr per ton för hushållen för vilka även moms tillkommer. Utredningen anser det sannolikt att en kostnad på den nivån kommer att innebära en kraftfull styrning från deponering mot ökad återvinning och ökat energiutnyttjande. I förslaget till en skattesats på 250 kr per ton deponerat avfall har utredningen vägt in de totala kostnadsökningama för deponering.

3.1.2 Skattesatser internationellt

Utredningen har uppdragit åt Renhållningsverksföreningen RVF att jämföra avfallsskatter i olika länder i Europa. Rapporten De- poniskatti internationell jämförelse sammanfattas i kapitel 2 och redovisas i sin helhet i bilaga Utredningen har inte, utöver RVF:s översiktliga sammanställning, haft möjlighet att närmare analysera de olika ländernas avfallsskatter. I många fall har utredningsarbete pågått parallellt med den svenska utredningen. Så har t.ex. varit fallet i Norge och Finland. Det är främst förhållandena i Danmark som kunnat studeras närmare. Danmark är också det enda landet i Europa som har en längre tids erfarenheter avfallsskatt. av Danmark införde 1987 en deponiavgift på motsvarande 45 svenska kronor. I samband med att avgiftsbasen breddades 1990, höjdes den till motsvarande 150 svenska kronor för både förbränning och deponering. År 1993 ändrades avgiften igen och styrningen av avfallet markerades tydligare. Avgiften för förbränning sattes till motsvarande 185 svenska kronor och för deponering till motsvarande 225 svenska kronor. En ytterligare differentiering av avgiften kommer att träda i kraft den l januari 1997. Avgifterna blir då för avfall som förbränns i en anläggning med kombinerad värme- och elproduktion motsvarande 185 svenska kronor och för

avfall som förbränns i annan förbränningsanläggning motsvarande

245 svenska kronor. Avfall deponeras kommer att beskattas som med motsvarande 340 svenska kronor per ton. Avfallsavgiftens direkt styrande effekt har främst märkts på

slagg från förbränningsanläggningar, på bygg- och rivnin savfall

samt på branschspecifrkt avfall från t.ex. gjuteriindustrin. tervinningen av bygg- och rivningsavfall ha ökat från 10% uppges ca 1986/1987 till ca 60% 1992. Förutom de signifikanta effektema på branschspeciñkt industriavfall, anses avfallsavgiften ha haft en

allmänt avfallsbegränsande effekt, att peka ut avfallsgenom produktion som ett oönskat beteende. För hushållsavfall avfallsavgiften ha medverkat till att anses upprätthålla återvinningen trots fallande marknadspriser. av papper, En i övrigt ökad återvinning och kompostering av hushållsavfall tillskrivs dock andra finansiella åtgärder än avgiften i sig, t.ex. differentierade och viktrelaterade taxor. Effekterna av dessa åtgärder, i kombination med utbyggd källsortering, har dock förstärkts av avfallsavgiften. Det konstateras avfallsavgift i sig inte har någon att en påtaglig styreffekt på de enskilda hushållen, så länge den inte kombineras med andra åtgärder hushållen realistiska möjligsom ger heter att undgå avgiften.

3.1.3 Rapport från Renhållningsverksföreningen

Utredningen har även tagit del av Renhållningsverksföreningens

Svensk avfallshantering fram till år 2000 eller strax därefter rapport RVF 1995:13. RVF bedömer i sin rapport att deponering av konventionella avfall kommer att minska med 37% till 2000/05 vid en skatt på 200 kr skatten kombineras med producentanper ton om deponidirektiv m.fl. styrmedel. Deponeringen av hushållsavsvar, fall bedöms minska med 42%.

3.1.4 Systemstudier med MIMES/Waste modellen

Slutsatser i studien

Utredningen har uppdragit Profu att genomföra studie av efen fekten på deponering vid olika skattenivåer. Profu har inkommit Deponiskatt styrmedel i avfallssystemet bil. 3. med rapporten som Profu kommer fram till slutsatsen att det krävs en skattenivå på när- 400 kr för uppnå deponireduktion på 45-70%. Detta mare att en gäller i de två kommuner i studien där deponering är den huvudsakliga slutbehandlingen. Askor och slam är mängdmässigt som stora avfallsslag omfattas dock inte av studien. Studien omfattar Göteborg, Jönköping och Kalmar. Dessa kommuner har valts dels därför att de tidigare studerats med datormodellen och befintliga databaser därmed finns färdiga, dels därför de ansågs intressanta typfall. De två huvudatt representera tre frågorna i projektet har varit vilka skattenivåer som krävs för att det

skall kostnadseffektivt att genomföra deponireducerande åt-

vara gärder och vilka avfallsmängder dessa åtgärder kan styra bort från deponin. Tre skattenivåer och tre avfallsslag studeras i systemstudi-

en. Skattenivåema ligger på 0-200 kr, 200-400 kr och 400-600 kr. Avfallen utgörs av hushålls-, bygg-, rivnings-, och branschspecifikt industriavfall. Slam från kommunal och industriell av-

loppsrening samt askor från energiutvinning hanteras inte dator-

av modellen. Resultaten sammanställs i tabell 3:1. Av tabellen framgår att skattenivåema får mycket olika effekter på deponibehovet i de tre kommunerna. De slutsatser Profu drar resultaten som av är:

En skatt på 200 kr har relativt liten styreffekt för en att al-

ternativ behandling skall bli lönsam. Resultatet visar minsk-

en ning på 0-20%. De åtgärder blir kostnadseffektiva som är ef-

fektiviseringar i sorteringen bygg-, nvnings- och industri-

av avfall. För Kalmarregionen med

ny förbränningsanläggning uppnås klart högre reduktion eller 70% förutsättningarna i Kalmarregionen är dock inte typiska för Sverige.

2. Vid en skatt på 400 kr är det kostnadseffektivt att genomföra merparten av de åtgärder studerats i projektet. I som grova drag ger skattenivån deponireduktion på 50% i kommuner en

utan förbränning. De åtgärder som genomförs är till

export andra kommuner av brännbart avfall, central

Kompostering,

utbyggd sortering bygg-, rivnings- och industriavfall. av

För en skatt på 600 kr har inga ytterligare åtgärder identifierats

som är lönsamma.

Tab. 3:1 Kostnadseffektiv deponireduktion hushålls-, av bygg-, rivningsoch branschspecifikt industriavfall vid olika Skattesatser

Kommun som medverkat Deponireduktion vid olika skattenivå i kronor per ton

Källa: o

Anm: Slam, slaggoch askor ingår inte. Skattenseffekt företagensvilja att i ökad grad källsorterasin avfall har inte kunnatberäknas.

I Göteborg, som genom Göteborgs Renhållnings AB GRAAB

har tillgång till ett modernt avfallsbaserat kraftvänneverk och där-

för har ett lågt deponibehov uppnås ytterligare 20% deponireduktion främst och obrännbara

av grus material redan vid en skatt på

ca 100 kr. För att uppnå större reduktion krävs skatt i intervallet en

400-600 kr. I Jönköping där deponering är den huvudsakliga slutbehandlingen uppnås en mer påtaglig reduktion deponibehovet

av först vid skatt på närmare 400 kr. Vid denna en nivå blir det lönsamt att lämna avfallsbränsle till regionala

energianläggningar och att införa längre gående källsortering och biologisk behandling av

hushållsavfall. I Kalmar har två fall studerats. Det fallet, ena där

kommunen främst till sin lokala avfallslösning, ger ungeser egen fär utfall i Jönköping. Det andra fallet utgår från att samma som Kalmar i regional avfallslösning och uppför ett kraftär navet en vänneverk för 80 000 årston. I detta senare fall visar datormodellen på styrning redan vid skatt på 200 kr. I rapporten framförs dock en viss reservation för kommunens kalkyler för förbränningen kan att vara för optimistiska.

Utredningens kommentarer

Datormodellens resultat i Göteborg verkar sannolikt. En större de-

ponireduktion borde dock prioriterat kommunalt mål

vara ett mer med tanke på GRAAB-regionens stora svårigheter att finna markför avfallsupplag. I Jönköping finns tillgång till stora deytor nya ponivolymer. Det förefaller dock mer sannolikt att en kommun väljer investerai åtgärder än att betala en årlig avatt egna snarare fallsskatt på 10-15 mkr. I fallet där Kalmar enbart löser sina egna avfallsproblem blir frågeställningen likartad med den i Jönköping.

understryks emellertid att utfallet är modellresultat I rapporten endast visar hur kommunal avfallsaktör kommer att agera som en på främst "hårda styrfaktorer såsom teknik och ekonomi. Det är

utifrån dessa faktorer datorrnodellen är programmerad att fin-

som kostnadseffektiva lösningarna. Modellen kan sålunda na de mest inte beakta avfallsskatts generella effekt på beteendet hos polien tiker, hushåll, företag m.fl. även väger in "mjuka" faktorer i som sitt beslutsunderlag.

3 Genomförande

Utredningen föreslår att skattesatsen sätts till 250 kr per ton depoavfall. Utredningen föreslår inte någon differentiering mellan nerat olika typer av avfall. Utredningen har analyserat ett stegvist införande med en successivt höjd skattesats. Avfallsskatten skulle i det alternativet inledas år 1998 på nivån 60 kr för att från 2001 höjas till 250 kr. De motiv

utredningen fann för att börja på en låg skattenivå var att det som skulle avfallsaktörema relativt lång förberedelse- och omge en ställningstid för att vidta åtgärder för att minska deponeringen. Fördelen med detta skulle i förväg aviserad skattesats skulle vara att en

avfallsaktörema känd skattekostnad som skulle kunna vägas

ge en

investeringskostnader för att undvika deponering och därmed

mot även deponiskatt. En stegvist införd avfallsskatt skulle också mildra effekten skatten på det branschspecifika avfallet. Den skulle ockav så minska risken för ökad illegal deponering. Nackdelarna skulle

vara att incitamenten för att vidta åtgärder för att minska depone-

ringen kraftigt skulle minska. Utredningen dock skatten anser att bör införas med 250 kr fr.o.m. 1998. Det viktigaste motivet för

detta är att ge avfallsaktörema ett så starkt incitament möjligt som för att påskynda sina åtgärder att minska mängden avfall desom poneras. Utredningen anser att det redan i nuläget finns insikt om den kommande utvecklingen hos avfallsaktörema för kunna att planera för och vidta åtgärder i syfte att sig till denna. anpassa Dessutom återstår tiden fram till 1998 för genomföra lämpliga att åtgärder.

Tidigare skatteutredningar, uttalanden från statsmakterna rörande avfallskatt, Deponiskatteutredningens direktiv har redan

m.m. påverkat utvecklingen. Denna utredning har öppet diskuterat t.ex. en skattesats på mellan 200 till 600 kr ton och mycket per en stor del av aktörerna inom avfallsområdet har haft möjlighet del att ta av förslagen och även beretts möjligheter inlämna synpunkter. Det att torde därför idag vara få inom avfallsområdet inte känner till som statsmaktemas prioriteringar och intentioner inom avfallsområdet.

Eftersom det enligt utredningen krävs skattenivå på 250 kr en per ton för att syftet med skatten skall uppnås finns det inte någon anledning att inleda på lägre nivå. En lägre nivå skulle en tvärtom kunna leda till att aktörerna misstolkar statsmaktemas budskap med

skatten. Men den största nackdelen med låg skattesats är en att

drivkraften i arbetet med att öka återvinningen och minska depone-

ringen uteblir. Det riskerar att försena utvecklingen minskad mot

deponering.

Utredningen anser inte heller att det går att dra allt för långtgå-

ende slutsatser i jämförelser med Danmark eftersom det inte fanns

några internationella erfarenheter deponiskatt när Danmark inav förde skatten. Att Danmark höjt skatten till 330 kr talar däremot för

att den svenska deponiskatten bör ligga på motsvarande nivå. en

3.3 Skattepliktig anläggning och skatt-

skyldig

Samtliga anläggningar som är avsedda för deponering avfall bör

av omfattas av skatteplikten enligt lagen skatt på avfall och skylom digheten att betala avfallsskatt bör knytas till tillståndsplikt enligt

miljöskyddslagen. Detta innebär således att skatt skall betalas även

när avfall förs till en anläggning som inte innehar sådant tillstånd.

skattepliktig anläggning är en anläggning med stöd

som av

bestämmelser i miljöskyddslagen 1969:387 har tillstånd

att ta

emot miljöfarligt avfall, eller annat avfall än miljöfarligt avfall

om mängden avfall överstiger 50 ton år. Motsvarande gäller per om

tillstånd saknas och avsikten är att avfall i den omfattning som nyss

skall emot på anläggningen. Skatteplikten beräknas omnämnts tas totalt 720 anläggningar, 300 deponier för konvenfatta ca varav ca avfall, 300 deponier för branschspecifikt industriavfall tionella ca 120 s.k. slamtippar. Antalet bygg- och schaktmassetippar samt ca skattepliktiga är inte känt. som kan vara Anläggningar på vilka deponeras enbart jord, sten, grus, lera, omfattas inte skatteplikt. Anläggningar på skiffer eller kalksten av enbart gråberg eller avfallssand från tillverkningsvilka deponeras

gruvindustriell verksamhet omfattas inte heller av skatprocesseni

Anläggningar och deponerar mindre än 50 teplikt. som tar emot år kommer inte att ingå i skattebasen då 50 ton är gränsen ton per

deponi skall prövas enligt miljöskyddslagen. Det kan

för när en l00-tal upplag sammanlagt deponerar ca 5 000 ton gälla ett som

eller 0,5-1 promille allt avfall som deponeras. Någon

per år av

mängdgräns finns dock inte för anläggningar för deponering av

avfall. Skatteplikt enligt den föreslagna lagen om skatt miljöfarligt på avfall gäller därför alla sådana anläggningar.

Skyldig betala avfallsskatt skattskyldig är den som ansvaatt för verksamheten på skattepliktig anläggning. rar en

3.4 Skattemetod

3.4.1 Inledning

direktiven skall utredningen ta fram ett konkret förslag till Enligt skatt syftar till att minska mängden avfall som deponeras. en som Skatten skall enkel att tillämpa och de administrativa kostnavara måste så långt möjligt hållas Vid utformningen av derna som nere. skattemetoden, dvs. det regelsystem skall styra hur skatten besom redovisas, har utredningen övervägt två olika modeller. räknas och modellen bygger på skatten tas ut en nettode- Det ena att som poniskatt. Nettodeponiskatt innebär i princip att allt avfall och övmaterial tillförs skattepliktig anläggning beskattas. rigt som en Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då det skattepliktiga förs in till anläggningen. För avfall och övrigt material materialet förs ut från anläggningen medges avdrag. som Den andra modellen övervägts är en slutdeponiskatt. Slutsom i princip enbart avfall och övrigt material deponiskatt innebär att beskattas. Skattskyldigheten inträder alltså då det som deponeras skattepliktiga materialet deponeras. Skatt tas inte ut på avfall och

material in på anläggningen för behandling och seövrigt som tas

dan åter förs ut. Någon återbetalning medges inte

av skatt för avfall och övrigt material transporteras från deponin. som ut

Båda modellerna har för- och nackdelar, utredningen har men bedömt att modell med nettodeponiskatt, en kombinerat med vissa möjligheter till skattebefrielse, bäst tillgodoser syftet med skatten.

Motiven för utredningens ställningstagande

utvecklas nedan.

3.4.2 Val

av skattemetod internationellt

Som inledningsvis nämnts är det svårt jämföra

att hur avfallsskattesystemet utformats i olika länder. Det finns skillnader stora vad det gäller vad som beskattas och vad som är undantaget, skattenivån etc.

När det gäller skattemetoden så har t.ex. Frankrike, Finland och Danmark valt någon typ nettodeponiskatt, vilket av alltså innebär att avdrag för utfört avfall eller övrigt material medges. Det

finns även system där skatten tas ut direkt avfallsproducenten

av Osterrike, tysk delstatsnivå och system med slutdeponiskatt med

omprövningsmöjligheter Nederländerna. Belgien och Italien

har en form av slutdeponiskatt. Utredningen har i första hand närmare tagit del av de danska erfarenheterna.

3.4.3 Motiv för val

av nettodeponiskatt

Skatt skall i princip bara erläggas för avfall deponeras. som Vid så

gott som samtliga industriavfallsupplag och hälften

av upplagen för konventionellt avfall sker idag ingen annan hantering av avfall än

deponering. Vid övriga upplag förekommer

även annan verksam-

het än deponering, verksamheten men är volymmässigt liten. Detta

innebär att en mycket liten del det förs av som in på anläggningarna också förs ut därifrån. Enligt RVF fördes ca 7 % av invägd mängd ut från upplagen i förädlad form under 1994 när det gäller

konventionellt avfall. Procenttalet för branschspecifikt

avfall är okänt men bedöms också litet. Aven vara om mängden utfört förädlat material torde öka i framtiden är det mest rationella från

skattesynpunkt ändock att jämställa införd mängd med skattepliktig

mängd.

Ett syfte med en deponiskatt är emellertid den skall stimuleatt ra till att avfallets material- och energiinnehåll utnyttjas i stället för

att avfallet deponeras. Avfall till anläggningar för förbränning eller biologisk behandling rötning, kompostering bör

därför inte om-

fattas av skatt. Sådana anläggningar

prövas inte heller som depone-

ringsanläggningar enligt miljöskyddslagen.

1996:139 47 SOU

I enstaka fall, när behandlingsanläggning är lokaliserad i di-

en

rekt anslutning till deponeringsanläggning och därtill har sam-

en huvudman, kan dock miljötillståndet omfatta hela verksamhema Dessutom utnyttjas normalt samma införselvåg. l dessa fall bör ten. verksamhetsutövaren hos tillståndsmyndigheten kunna begära att

det för behandlingsverksamheten utfärdas ett separat tillstånd. Detta

bör, utredningen, kunna ske på ett enkelt sätt. Att vid inväganser ningen skilja vilka avfall skall föras till respektive anläggning som inte något problem, eftersom detta ändå krävs från debitorde vara teringssynpunkt. I och med att skyldigheten att betala avfallskatt di-

rekt knyts till tillståndsplikt för deponering, innebär en delning av miljötillståndet avfallsskatt inte skall betalas för material som

att förs till anläggning där enligt miljötillståndet enbart annan verken

samhet än deponering bedrivs. Under år har det blivit allt vanligare att vid deponerings-

senare anläggningarna, inom för tillståndet, kompostera park- och ramen trädgårdsavfall. Detta bör inte motverkas. Genom avfallsskatten

belastas dock denna behandling med skatt som inte helt kan en återfås då komposten förs från" anläggningen, eftersom vikten ut har minskat behandlingen. Aven i dessa fall bör, genom en genom enkel prövning, verksamheten kunna få ett särskilt tillstånd enligt

den särskilda punkt som finns i bilagan till miljöskyddsförordningen. Detta torde dock förutsätta att komposteringen sker på en väl avgränsad från övrig verksamhet på anläggningen samt att

yta

endast väl definierade och i tillståndet specificerade avfall förs till

denna yta. Det har till utredningen framförts farhågor om att sorterings-

verksamhet och tillfällig uppläggning avfall i mellanlager på

av

andra platser än i anslutning till deponeringsanläggningen gynnas

s.k. nettodeponiskatt eftersom dessa fristående anlägggenom en

ningar inte skulle bli skattepliktiga. Det är utredningens uppfattning sorteringsåtgärder, helst redan vid källan, bör stimuleras.

att

Omfattningen och sortering vid dessa anläggningar bedö-

typen av utredningen normalt inte utgör ett hot mot sorteringen vid demer

poniema. Vid de deponier där det bedrivs en omfattande sorte-

ringsverksamhet finns möjligheter att på samma sätt som för kom-

posteringen park- och trädgårdsavfall, med hänvisning till miljö-

av särskilt tillståndspröva denna del verksam-

skyddsförordningen, av

heten. Detta torde dock förutsätta att verksamheten är så välordnad

och avgränsad tillståndsmyndigheten bedömer att oklarheter,

att t.ex. ifråga tillsyn, inte kan uppkomma. om En plats används för tillfällig lagring av avfall som permanent

eller material skall enligt miljöskyddsförordningen tillstånds-

annat upplag deponi. Omsättningstiden för avfallet eller prövas som materialet i mellanlager saknar alltså betydelse. Mellanlagring jäm-

ställs således, inom för tillståndsgivningen med stöd av milramen

med deponering. Detta innebär att avfall jöskyddslagstiftningen, förs till mellanlagring på sådan anläggning skall beskattas.

som en

En skatt skapar en drivkraft för att utnyttja avfallet eller materialet

så att detta, vilket ofta sker idag, inte blir liggande för gott. Modellen med slutdeponiskatt medför flera problem. Det krävs

bl.a. att det finns en beskattningsmyndigheten godkänd

av avgränsning av en väldeñnierad yta på vilken

deponering skall ske. Det fordrar vidare att all hantering annan än deponering sker utanför

deponiytan. Detta sin tur leder till är väl lämpade att ytor som för

t.ex. efterkompostering av kompost, nedbrytning oljeskadade

av jordmassor, balning avfall för vidare befordran av till värmeverk m.fl. aktiviteter, inte kan användas för sådana ändamål. Vidare måste en tidsgräns bestämmas för hur länge skattefritt ett material skall få lagras inom ett upplagsområde innan materialet från skattesynpunkt skall betraktas skattepliktigt avfall. som En slutdeponiskatt medför således, enligt utredningens bedömning, omedelbara praktiska konsekvenser för anläggningarna i

form av iordningställande slutdeponiytor, uppmätning

av av dessa och utveckling av redovisningssystem kan godtas från tillsynssom

och skattekontrollsynpunkt. Från tillsynsmyndighetemas

och be-

skattningsmyndighetens sida krävs omfattande kontroll, fram-

en förallt när det gäller förekomsten mellanlager. av Med hänsyn till att skatten skall enkel tillämpa och vara att att de administrativa kostnadema så långt möjligt skall hållas nere bedömer utredningen att nettodeponiskattemodellen är att föredra.

Det föreslagna systemet blir administrativt enkelt. För varje bestämd

period redovisas invägd mängd material avfall, returprodukter, natunnaterial m.m. och utvägd mängd returprodukter, produkter, varor, material m.m.. Skillnaden mellan mängdema utgör, med avdrag för de mängder härrör från i lagen som särskilt angivna

skattebefriade avfallsslag, den mängd skall beskattas.

som

Kalendermånad äridag regelmässigt redovisningsperiod för de

olika punktskattema. Aven skatten får om ses som ett viktigt styrmedel i syfte att åstadkomma snabbare genomströmning en genom

anläggningen av avfall som återvinns, är det uppenbart många

att

deponiägare skulle drabbas av en betydande ekonomisk belastning

om kalendermånad skulle väljas

som redovisningsperiod. Skäl finns

därför att i likhet med vad skett i bl.a. Danmark - som och Finland

välja en längre redovisningsperiod. Utredningen

- anser att kalen-

derkvartal är lämplig period.

en För punktskattema gäller vidare avdragen för att om en redo-

visningsperiod överstiger skattens bruttobelopp för perioden

skall

det överskjutande beloppet utbetalas till den skattskyldige. Utan

undantag skulle denna princip medföra skattskyldig att en som under

en redovisningsperiod för ut material än kommer in skulle

mer som kunna få pengar utbetalade till sig. Med tanke på den stora mängd

material som redan finns på anläggningarna har

utredningen be-

dömt att det föreligger viss risk för utförsel obeskattat

av material efter lagens ikraftträdande i svårkontrollerbar omfattning. Mot den bakgrunden är det olämpligt att angivna princip tillämpas ovan vad

gäller avfallsskatten. l stället föreslås en regel som innebär att, i de fall utförd mängd överstiger tillförd, överskjutande skattebelopp får utnyttjas redovisningsperioder. Av kontrollskäl begränsas i senare dock avdragsrätten till perioderna under innevarande och nännast efterföljande kalenderår. Utredningen sammanfattningsvis att en nettodeponiskatt anser innebär:

0 goda kontrollförutsättningar för myndigheterna.

enkel administration hos såväl tillsyns- och beskattningsmyn- 0 digheter som verksamhetsutövare.

hög kostnadseffektivitet. Vid slutdeponiskatt är det nödvän- 0 en

digt inom anläggningsområdet särskilja en eller flera be-

att stämda deponeringsytor som skall vara skattepliktiga. Detta in-

nebär omfattande administration för såväl anläggningsinneha-

varen som myndigheterna.

stimulans till att källsortering i bostadsområden, affärer, indust- 0 effektiviseras och införs där den idag inte förekomrier m.m. Detta i sin tur uppkomsten av rena fraktioner, vilmer. gyrmar ket främjar möjligheterna till avsättning.

inget behov att bestämma maximitider för lagring av obeskattat 0 material vilket blir nödvändigt vid slutdeponiskatt.

stimulans till att bättre utnyttja restprodukterna. Om materialet 0 blir kvar inom anläggningen längre tid än redovisningsperioden skapas incitament för både den som lämnar och den tar emot avfallet att nyttiggöra så mycket som möjligt av som det så snabbt som möjligt.

3 Skattebefrielse

3.5.1 till skattebefrielse

Förslag

Allt material förs in till anläggning, för vilken tillstånd finns som en för deponering avfall, är skattepliktigt och skall redovisas i den av skattskyldiges deklaration. Undantag från skatteplikt gäller endast material skall användas för driften av anläggningen. som Syftet med skatten är att endast avfall som slutdeponeras skall belastas med skatt. Detta åstadkoms att den skattskyldige i genom sin deklaration får göra avdrag för skatt på material som förts ut från anläggningen. Skatten skall således styra mot minskad depo-

nering. Enligt vad som framkommit under utredningens arbete finns under överskådlig tid inga miljömässigt acceptabla alternativ

till deponering för vissa avfall. Utredningen därför dessa

anser att avfall t.v. bör skattebefrias. Vad gäller flera avfallen torde det viav dare också saknas möjligheter att minska mängden genom realistiska processförändringar, val råvara eller liknande åtgärder. av Det är angeläget att kontinuerligt följa utvecklingen.

Skattebefrielse som berör industrin faller under EU:s statsstödsregler. För att kunna godkännas måste undantagen kunna motiveras med miljöskäl temporära och/eller degressiva. Visamt vara

dare måste undantagsreglema grundas på objektiva och på förhand

fastställda kriterier.

Skattebefrielse kan uppnås antingen att vissa material genom undantas helt från skatteplikt, vilket innebär att materialmängden inte skall redovisas i deklarationen, eller att avdrag får göras genom för skatt på vissa typer av avfall och övrigt material förts in till som anläggningen. Endast för sådant material har beskattats medsom

ges avdrag. Något avdrag för material finns pa anläggningen

som redan innan lagstiftningen träder i kraft medges således inte. Material som undantagits från beskattning naturligtvis inte heller ger möjlighet till avdrag. Skattebefrielse föreslås för följande typer av avfall och material:

o gråberg,

0 jord, sten, grus, lera, skiffer eller kalksten,

0 avfallssand från tillverkningsprocessen i gruvindustriell verksamhet.

0 avfall eller annat material som förts ut från anläggningen, dock inte lakvatten och gas,

0 material och avfall som använts för nödvändiga konstruktionsarbeten på anläggningen, för att där åstadkomma miljösäker en deponering eller använts för driften anläggningen. Hammav der bör kunna falla exempelvis:

0 cefyll och betonit för tätning,

0 matjord och bark för sluttäckning, släntbeklädnad, planterings- och vegetationsytor,

0 schaktmassor, tegel- och betongkross samt slaggrus som

använts för att i enlighet med konstruktionsritningama

bygga permanenta vägar, vallar och ledningar inom m.m. anläggningen.

Skattebefrielse för avfall enligt de första tre punkterna uppnås

genom att ett undantag från lagens tillämpningsområde görs för anläggningar där enbart dessa avfall deponeras. Aven material

som

används för driften av anläggningen är undantaget från lagens tillämpningsområde. skattefrihet i övrigt erhålls genom avdrag. Avdrag får dock inte göras för skatt på avfall eller annat material som är avsett att användas för mellan- eller arbetstäckning. Skattebefrielse föreslås för följande typer av avfall genom avdrag i deklarationen:

0 förorenad jord från marksanering, 0 asbest, 0 muddennassor från sanering av vattensystem, 0 grönlutslam från kausticeringsprocesser, slam från kemiska processer som avser framställning av dikal- 0 ciumfosfat, kalciumklond och natriumfosfat, kalciumfluoridslam från kemiska processer som avser fram- 0 ställning av aluminiumfluorid, 0 slagger från metallurgiska processer, 0 gjuterisand, returfiberavfall och avsvärtningsslam från upparbetning av re- 0 turpapper, fluorhaltigt slam och jämhaltigt stoft från tillverkning av järn- 0 malmspellets.

Förutsättningarna för skattebefrielse bör vara föremål för kontinuerlig omprövning. När det gäller förorenad jord från marksanering och gjuterisand anser utredningen att skattebefrielsen bör kunna upphöra senast år 2002. Den som driver en skattepliktig anläggning bör, om Naturvårdsverkets förslag i Aktionsplan Avfall genomförs, kunna redovikompletta materialavfallsbalanser, vilka blir värdefulla och sa nödvändiga att tillgå i samband med att avdragsrätten omprövas. Regler och kriterier för ovanstående fall av skattebefrielse utgår från miljömässiga motiv och är dessutom temporära genom att rätten till befrielse omprövas kontinuerligt. Reglerna bedöms därför inte komma i konflikt med EU:s statsstödsregler.

3.5.2 Motiv

Grâberg

Med gråberg bergrester från gruvbrytning. Det kan vara allt

avses från rent bergmaterial till material som innehåller så låga mineralhalter att det inte är lönsamt att utvinna dessa. Det finns endast obe-

tydliga möjligheter att utnyttja detta material. Till allt övervägande del måste materialet därför deponeras. Eftersom en avfallsskatt därför inte har någon styrande effekt i detta fall, bör skatt inte tas ut på gråberg. Det rör sig om mycket stora mängder gråberg årligen som deponeras. Deponeringen sker i princip uteslutande i anslutning till gruvoma. Med hänsyn till administrativa skäl och kostnadsaspekterna är det omotiverat att föra in hanteringen av gråberg i skattesystemet. Utredningen föreslår därför att de anläggningar där endast gråberg deponeras inte skall omfattas av skatteplikt.

Jord, sten, grus, lera, skifler och kalksten

I princip rena natunnaterial av jord, sten, lera, skiffer och grus, kalksten, som uppstår vid bl.a. schaktning för anläggningsarbeten och som av olika skäl, t.ex. olämpliga tekniska egenskaper, inte kan utnyttjas, läggs idag på särskilda upplag. Det förekommer också vid industriell verksamhet, i synnerhet inom mineral- samt jord- och stenvaruindustrin, att i princip rena avfall från produktionen återförs till de täkter varifrån de utvunnits eller till separata deponier som mottar endast dessa avfall. Dessa avfallsslag läggs huvudsakligen upp separat på så kallade

schaktmassetippar. Ett sådant omhändertagande är det lämpligaste

från miljösynpunkt och anläggningar där enbart sådana massor läggs upp bör därför undantas från skatteplikt.

Avfallssand

Mängden avfallssand som uppstår ökar i takt med att gruvindustrin utvecklar mer rationella metoder gör det möjligt att utvinna som malm även ur fyndigheter med låga malmhalter. Därmed bildas större rester från anrikningen men samtidigt uppnås en bättre hushållning med tillgängliga naturresurser.

Deponeringen av avfallssand från underjordsbryming begrän-

sas genom att grövre sand återförs till gruvschakten, vilken möjlighet utnyttjas fullt ut. Den större sandmängden uppstår vid dagbrott och denna sand måste deponeras. Deponeringen måste ske på ett från miljösynpunkt säkert sätt så att de metaller finns kvar i som sanden efter anrikningen inte lakas ut i naturmiljön. Möjligheten att vid nuvarande malmbrytning ytterligare mins-

ka på volymen avfallssand syns inte åtkomlig inom nu överblickbar tid. Enda rimliga sättet från miljöskyddssynpunkt att ta hand

om överbliven avfallssand är deponering. En skatt kommer därigenom inte att få någon styrande effekt på deponeringen avfallssand av

från oxid- och sulfidmalmsframställning. Avfallssand föreslås där-

för bli skattebefriat.

Administrativa, tekniska och kostnadsmässiga skäl gör, i likhet

med vad som är fallet för gråberg, att det är omotiverat att föra in

hanteringen av avfallssand i skattesystemet. Utredningen föreslår

därför att de anläggningar där enbart avfallssand deponeras inte skall omfattas av skatteplikt.

Driftmaterial

På avfallsanläggningama används material för drift och underhåll byggnader, fordon och arbetsredskap. Vidare behövs drivmedel, av kontorsutrustning och annat förbrukningsmaterial. Dessa är nödvändiga för den dagliga driften anläggningen och bör inte beav läggas med skatt.

Material och avfall för konstruktion m.m.

Avfallsupplag behöver successivt avslutas och därvid påföras en topptätning för att minska vatten- och gastransporten till och från avfallet, och dänned minska risken för oacceptabel miljöpåverkan. Denna topptätning behöver beständig, vilket fordrar att tätskikvara tet skyddas mot uttorkning, rotpenetration, sönderfrysning m.m. Vidare bör möjligheter till god växtetablering skapas. En sluttäckning kan därför behöva bestå av flera delskikt, såsom tätskikt, dräneringsskikt och skyddsskikt, med olika kvalitetskrav. Med häntill nämnda kvalitetskrav kan inte vilka täckmaterial som helst syn accepteras. Deñnitionsmässigt är sluttäckningen alltså den avslutande täckningsåtgärd, krävs för att deponin skall kunna utgöra ett säkert som långsiktigt förvar samt för att den skall kunna anpassas till det omgivande landskapet och för den framtida markanvändning som planerats. Dessa material bör inte beskattas eftersom de t.o.m. utgör en kostnad för deponiägaren. Aven vissa avfallsslag bör utifrån dagens kunskap bli aktuella för skattefrihet. Det gäller avfall som används för sluttäckning, släntbeklädnad, planterings- och vegetationsytor. Det gäller vidare avfall används för att bygga permanenta vägar, vallar och ledsom ningar inom deponianläggningen och avfall som används för m.m. att stabilisera och solidifiera avfall som deponeras. Mellantäckning arbetstäckning sker i princip dagligen på upplag där hushållsavfall deponeras, för att minska olägenhetema lukt, nedskräpning och skadedjur, främst fåglar. Mellantäckning av kan också ske för att minska risken för brand samt öka möjligheterna att samla upp gas. Rent definitionsmässigt är denna täckning alltså att anse som tillfällig, eftersom den relativt snart kommer att överlagras nytt avfall. Avfall med för ändamålet lämpliga av egenskaper bör kunna utnyttjas de bör inte undantas från bemen skattning. Kvalitetskraven är inte högre än att, om detta inte skulle betraktas beskattningsbart avfall, större delen av deponin skulle som kunna mellantäckning. För övrigt torde vissa konstruksägas vara tions- samt mellantäckningsmatenal på en deponi aldrig behöva utgöras av natunnaterial.

F örorenad jord

Naturvårdsverket har tillsammans med länsstyrelser och kommuner

genomfört en nationell kartläggning förorenade områden, s.k. av

efterbehandlingsobjekt. Kartläggningen omfattar deponier, mark-

områden och sediment som förorenats industriell eller av annan verksamhet. Hittills har 2 000 misstänkt eller bekräftat förorenaca de områden identifierats. Utöver dessa finns ytterligare ett antal tu-

sen områden som kommer att identifieras i de inventeringar

som nu pågår. Många dessa områden är så förorenade de behöver av att efterbehandlas saneras.

De efterbehandlingar som hittills genomförts har framför allt

inneburit uppschaktning och deponering obehandlade av massor, vilket i praktiken innebär att flyttar problemen. Strävan efter man

hushållning och återanvändning bör i stället styra val sanerings-

av

metod. Metoder som möjliggör återanvändning jord bör priori-

av teras framför schaktning och deponering. För efterbehandlingen att skall vara effektiv och meningsfull bör föroreningama i i massorna första hand destrueras så att jorden kan återanvändas. Deponering av obehandlade bör endast förekomma när det inte finns massor någon fungerande behandlingsteknik. Tillgång till behand-

lingsteknik och behandlingskapacitet är förutsättning för

en en utveckling i linje med kretsloppsprincipen. Den avgörande faktorn för en etablering och utveckling behandlingstekniken är dock av den faktiska efterfrågan på behandling.

Deponering är i dagsläget betydligt billigare än behandling. Ett införande av en avfallsskatt skulle positivt stimulera efterfrågan på behandlingsmetoder som reducerar mängden behömassor som ver deponeras. Det skulle tydlig signal till såväl de företag vara en som har de förorenade massorna problemägama behandsom

lingsföretagen att kretsloppsprincipen bör gälla även för detta

område. Det skulle ett incitament för företag med efterbehandvara

lingsproblem att aktivt söka efter och stödja forskning och utveckling av behandlingsteknik samtidigt som behandlingsföretagen skulle ha lättare att konkurrera med deponering.

En avfallsskatt skulle å andra sidan kunna leda till intresset att för att överhuvudtaget genomföra saneringar minskar. Om den tänkta åtgärden endast är att flytta den förorenade jorden till deen poni, kan det dock i många fall ifrågasättas ändå inte bör om man

avvakta med åtgärden. Med tanke på att det vid behandling är fråga

om ny teknik och att resultatet åtgärden inte är helt klarlagd, risav kerar man trots behandling att få deponera jorden och därmed belastas av en skatt. Detta kan leda till efterfrågan på behandlingsatt

teknik ändå uteblir. Det föreligger dessutom ännu osäkerhet

en om vilka krav som bör uppfyllas för att t.ex. få använda jorden i stället

för att deponera den. Naturvårdsverket kommer under hösten 1996

att ange riktvärden för förorenad jord. Dessa bör kunna undanröja den osäkerhet som idag finns huruvida den behandlade jorden om kan återanvändas.

Utredningen konstaterar att det finns starka skäl för att skatten skall gälla även förorenad jord. Den osäkerhet som föreligger medför dock att skatten kan tas intäkt för att inte nu vidta nödvänsom diga saneringar respektive investeringar i ny teknik. Förorenad jord från efterbehandling områden som förorenats genom industriell av verksamhet föreslås därför bli skattebefriat. Fr.o.m. år 2002 bör dock och tillgänglig teknik finnas gör att förorenad jord ny som inte behöver deponeras. Skattefriheten bör då också upphöra.

Asbest

Asbestavfall, bestående omhändertagna takplattor, rör, isoleringsav material från ombyggnader och rivningsarbeten, skall av hälm.m. soskyddsskäl snarast möjligt deponeras och täckas. Hanteringen skall ske i överensstämmelse med Arbetarskyddsstyrelsens författning AFS 1986:22 och Naturvårdsverkets allmänna råd 87:3. Asbest får inte blandas med annat avfall och kräver dessutom en specialhantering där avgifterna i regel ligger på 300-500 kr per ton. En avfallsskatt ovanpå denna avgift ökar risken för att asbestavfallet inte omhändertas på rätt sätt eller på rätt anläggning. Asbest föreslås därför tills vidare bli skattebefriat.

M uddermassor

Muddermassor från sanering sjöar, hamnar m.m. kan många av gånger vara kraftigt förorenade. Ibland muddras vattensystemen efterbehandlings- eller saneringsåtgärd, men hittills sker det som en oftast anläggnings- och farbarhetsskäl. Beroende på syfte sker av hanteringen med olika ambitionsnivå från miljösynpunkt. Med tanke på föroreningsinnehållet i muddermassoma eftersträvas att dessa skall deponeras på ett säkert sätt, i stället för att som idag alltför ofta sker, åter tippas i vattnet fast på annan plats. En skatt på muddennassor riskerar att motverka detta syfte. Muddermassor som deponeras föreslås därför tills vidare bli skattebefriade.

Grönlutslam

Situationen inom skogsindustrin liknar i hög grad den för järn- och stålverken, dvs. många avfall men några som mängdmässigt dominerar. För skogsindustrin finns något större möjligheter för utnyttjande, att många av avfallen har ett energiinnehåll som kan genom utnyttjas även av externa intressenter. I gengäld kan man konstatera att skogsindustribranschen alltid legat långt fram i fråga om att sluta sina anläggningar och energiutnyttja sina restprodukter. Skattebefrielse kan enligt utredningens mening vara aktuell för grönlutslam. Detta uppkommer i stor mängd som är svår att reducera eftersom den utgör den rest som vid en slutning av systemen trots allt måste uppkomma p.g.a. föroreningsinnehållet i råvarorna.

Avfallet är enligt skogsindustrin tänkbart för återföring till skogsbruket som kalknings- och vitaliseringsmedel. Grönlutslammet bör tills vidare undantas från skatt eftersom dess lämplighet för användning i skogsbruket inte är helt klarlagd. Allt grönlutslam deponeras idag, i regel tillsammans med kalkgrus och mesa och på brukens egna deponier. Grönlutslammets innehåll av tungmetallema kadmium, krom, nickel och zink anses vara relativt högt. Halterna överstiger exempelvis redan de gränsnu värden som gäller för att kommunalt avloppsslam skall kunna återföras till jordbruksmark. En ökad slutning leder till av processerna att grönlutslammets metallinnehåll höjs ytterligare. Att återföra grönlutslam till skog, i likhet med vad som eftersträvas för biobränsleaskor, bedöms inte realistiskt i dagsläget. Förutom ett högre metallinnehåll saknar grönlutslammet också bioaskans värdefulla näringsämnen som utgör ett starkt motiv till att askoma bör återföras till skogen eller lämplig odlingsmark. annan Naturvårdsverket anser att grönlutslammet bör deponeras separat eller tillsammans med annat kausticeringsavfall för att upprätthålla ett högt pH-värde som minimerar utlakningen av metaller. Ren grönlutslarn utan inblandning av kalkgrus och kan ha så låg mesa permeabilitet att slammet kan vara lämpligt att använda i bottenoch topptätningar av exempelvis deponier.

Slam från kemiska processer

Oorganiska slam från industriell framställning dikalciumfosfat av mineralfoder, kalciumklorid vägsalt och natriumfosfat tvättme-

delskomponent samt kalciumfluoridslam från framställning av aluminiumfluorid flussmedel används inom primäralumini-

som

umindustrin innehåller låga metallhalter. Dessa härrör från råvaran

råfosfat och koncentreras i avfallsprodukten, vilket innebär att deponering är den idag bästa lösningen från miljösynpunkt. Dessa avfallsslag föreslås därför t.v. bli skattebefriade.

Metallurgisk slagg

Vid järn- och stålverken uppkommer rad olika restprodukter en med varierande egenskaper. De helt dominerande mängdema ut-

görs av slagger från rafñneringen olika smältor. Detta sker för

av att minska föroreningsmängdema i dessa. Raffineringen kräver till-

sats av slaggbildare samt förbrukning av energi. Det finns därför

intresse från företagen att begränsa slaggmängdema så långt som det bedöms rimligt. Jernkontoret uppskattar att slaggmängdema har ungefär halverats under de senaste 20-30 åren och Sverige ligger långt före de flesta andra länder i detta avseende. En skatt skulle möjligen bidra till att slaggmängdema kunde reduceras ytterligare en del. Reduktionen torde dock inte stå i paritet med de

processförändringar som samtidigt skulle krävas. Visserligen har

slaggema oftast materialegenskaper som gör dem intressanta att an-

vända anläggningsmaterial, avsättningen har hittills varit

som men begränsad och varierande i tiden. Med tanke på föroreningsinnehållet i del slaggema är det därför tveksamt från miljösynen av punkt i dagsläget alltför kraftigt styra mot ett utnyttjande utanatt för kontrollerade deponier. Ett ökat utnyttjande slaggema bör dock eftersträvas. Det av största hindret för marknad skall skapas torde vara det motatt en stånd finns utnyttja restprodukter och avfall, dels av miljösom att skäl, också på grund variationer i teknisk kvalitet och tillmen av

betydelse får härvid sektorss- och miljömyndighe-

gång. Stor om kan sig miljökriteria för återvinning av slagg i vägterna ena om kroppar och i andra utfyllnader. En skatt borde kunna öka intresset hos producentema för att övervinna dessa hinder och "övertyga" marknaden. Av skäl angivits bör man dock avvakta med som ovan skatt på nämnda avfallsslag. Slagger av motsvarande slag förekommer för övrigt vid flera andra metallbearbetande verksamheter. För dessa finns motsvarande motiv för undantag, varför utredningen föreslår generell skattebefrielse inledningsvis görs för att en slagger från rafñnering vid metallframställning.

Gjuterisand

Den största delen gjuterisand återvinns idag recirkulation i

genom gjuteriprocessen. Den del måste tappas ur utgör 10-15% av som totalmängden. För denna rest är deponering eller användning på deponier för flertalet företag den för närvarande enda tillgängliga och från miljösynpunkt acceptabla avfallslösningen. Detta avfall föreslås därför bli skattebefriat. Fr.o.m. år 2002 bör dock ny och tillgänglig teknik ñnnas gör att gjuterisanden inte behöver deposom Skattefriheten bör då också upphöra. neras.

Returfiberavfall

Returfiberavfallet består fiber, sand, plast, ståltråd m.m. Askhalav varierar från några procent till 50%. För att kunna förten upp bränna materialet krävs i regel förbehandling med rivare, magnetavskiljare och sikt. Då pappersåtervinningen ökar framöver medför detta att även mängden returñberavfall kommer att öka. Avsvärtningsslam uppstår vid massatillverkning baserad på re- Slammet kan innehålla höga halter organiskt och oorturpapper. ganiskt material och blandat med fines och fyllmedel. Metallvara halterna är relativt låga. Slammet har låg kväve- och fosforhalt och

är inte intressant jordförbättringsmedel. Returpappersbruken

som deponerar i regel avsvärtningsslammet medan bruk med egna lämpliga fastbränslepannor möjligt eldar upp slammet efter avom

5 Exempelvis Vägverket.

vattning. Slammet har ett högt fiber-innehåll och används ofta för att underlätta avvatmingen andra slam. av För returñberavfall och avsvärtningsslam uppkommer vid som returpappersbrukens upparbetning deponering av returpapper är den idag bästa lösningen från miljösynpunkt. En skatt skulle troligen leda till minskad användning av returpapper och därmed

minskade möjligheter till pappersåtervinning. Avfallsslagen

föreslås därför t.v. bli skattebefriade.

F luorhaltigt slam

Vid tillverkning jämmalmspellets avgår

av en gas som förutom stoft också innehåller gasformigt fluor. Gasen måste, i likhet med många andra rökgaser från processindustrin, före renas utsläpp. Detta sker

i ett våtreningssystem varvid fluorhaltigt slam

ett uppkommer. På grund av slammets fluorinnehåll, och på grund teknik av att saknas

att återvinna eller på annat miljömässigt acceptabelt

sätt utnyttja slammet, annat än möjligen i mycket begränsad omfattning, be-

döms deponering vara från miljösynpunkt bästa omhändertagande. Detta avfallsslag föreslås därför tills vidare bli skattebefriat.

Järnhaltigt stoft

Vid tillverkning jämmalmspellets avgår

av en gas innehållande

jämhaltigt stoft. Gasen renas före utsläpp och avskiljt stoft depone-

ras. Det saknas för närvarande kunskap i vilken grad avfallet om skulle kunna återvinnas. En avfallsskatt kan eventuellt driva på en sådan utveckling. Det är dock inte troligt att än mindre del mer en av uppkomna mängder kan återtas före år 2005. För huvuddelen återstår då deponering enda altemativ. som Detta avfallsslag föreslås därför tills vidare bli skattebefriat.

Deponigas

Biologisk behandling av lättnedbrytbart organiskt avfall syftar

till att omvandla avfallet till en resurs och bör Endast tilluppmuntras. räckligt rena avfallsfraktioner är lämpliga för sådan

behandling,

t.ex. park- och trädgârdsavfall liksom från rester restauranger och storkök, livsmedelsindustri, sorterat hushållsavfall och dylikt. För

dessa utvecklas nu på allt fler håll reaktorrötningsteknik. Avfall

som är orena förorenar restprodukter och omintetgör därmed syftet. Mängdema sådant orent organiskt avfall bör i första hand mins-

kas genom källsortering. De uppkommer

rester som bör omhändertas på annat sätt.

Avdrag bör inte medges för den produceras i gas som en rötcell. Uttaget av gasen sker miljöskäl och utnyttjandet av är i de flesta fall därtill ekonomiskt lönsamt. Syftet med skatten skulle därför i detta fall att incitament för använda vara ge att bättre teknik.

SOU l996:l39 59

Metangasutvinning från orent organiskt avfall kan vara en acceptabel teknisk lösning fram till dess att tillräckligt rena fraktioner kan erhållas från hushållen och mer utvecklade tekniker finns allmänt tillgängliga, även förbränning utgör en bättre övergångslösom ning. Vid ett skatteavdrag för utvunnen deponigas skulle det också bli svårt att avgöra har bildats beskattat avfall eller om om gasen av det kommer från avfall deponerades innan deponiskatten insom fördes.

Lakvatten

Det lakvatten bildas vid deponi består till huvudsaklig del av som en utifrån inträngande yt-, grund- eller regnvatten som har inñltrerat avfallsupplaget och passagen av avfallet blivit förorenat. För genom att föroreningsspridningen från ett upplag inte skall bli för stor måste lakvattnets mängd och farlighet minskas. Mängden lakvatten kan begränsas att deponin lokaliseras, utformas och drivs så genom att så lite lakvatten möjligt bildas. Lakvattnets föroreningssom innehåll kan begränsas genom att det avfall som deponeras på upplaget inte är lakningsbenäget eller innehåller miljöskadliga ämnen.

Lakvatten trots allt bildas måste samlas upp och behandlas som på ett sådant sätt att utsläppen inte oacceptabel miljöpåverger en kan. Den dominerande behandlingsformen för uppsamlat lakvatten har hittills varit överledning och behandling i kommunala avloppsreningsverk. Lakvatten från avfallsupplag har dock en sammansättning medför att denna behandlingsmetod inte alltid är lämplig. som och utveckling mot mer lokalt omhändertagande pågår. en Mot bakgrund att mängden lakvatten, såväl som föroreningav i lakvattnet, i första hand skall minskas, skulle ett skatteavdrag ama för lakvatten förs ut från avfallsanläggningen ge motstridiga som signaler till deponiägaren och därmed kunna få en negativ effekt från miljösynpunkt. Vid ett skatteavdrag för bortfört lakvatten skulle det, liksom för utvunnen deponigas, också bli svårt att avgöra om lakvattnet har bildas beskattat avfall eller om det kommer från ur avfall som deponerades innan skatten infördes.

3.6 Vägning

Enligt utredningens förslag skall deponiskatten vara viktbaserad. För att kunna mot detta erfordras i princip att det finns svara upp våg vid upplagen. Som framgår av bilaga 7 finns det våg vid 97 upplag, vilket motsvarar 30% upplagen. Våg finns dock vid ca av samtliga upplag tar emot 50 000 ton avfall eller mer per år. som Det innebär att 80% avfallet som deponeras är invägt. Totalca av

priset för att installera våg uppgår till 130 000 200 000 kr. Den årliga driftskostnaden har beräknats till 60 000 kr. Medelkostnaca den för årlig drift av en våg inklusive kröning och registreringsutrustning kan beräknas till 60 000 kr. Dä erhålls följande kostnader utslaget per ton invägt avfall vid olika anläggningar.

Maximal mottagning Kostnad för vägning 50 ton/år 1 200 kr/ton

Av siffrorna framgår att det ned till anläggningsstorlek på en l 000 ton per år inte är oskäligt att installera våg. Utredningen föreslår därför att avfallsskatt skall bestämmas på grundval Vägning av av det material som förs in till anläggningen. I den mån verksamhetsutövaren väljer att i stället för att installera våg vid anläggningen utnyttja annans väg bör detta kunna godtas.

Utredningen anser dock att om tillförseln sker i mindre omfatt-

ning eller det finns anledning bör beskattningsmyndigheten

annan kunna medge att skatten får bestämmas på sätt annat än genom vägning. I sista hand får skatten beräknas efter vad är skäligt. som Utredningen anser således att det inte bör ställas absolut krav på ett att våg installeras.

3.7 Kontroll

Avfallsskatten inordnas i det skatteadministrativa gemensamma regelverket som tillämpas för flertalet punktskatter. Bestämmelserna finns i lagen 1984:151 punktskatter och

om prisregleringsavgif-

ter, LPP. Genom att LPP tillämpas för avfallsskatten kommer skat-

temyndigheten i Kopparbergs län att bli beskattningsmyndighet.

Kontrollen av de skattskyldigas uppgifter sker enligt LPP genom

deklarationsgranskning och skatterevision 3 kap. l och 7 §§ LPP. Inom Skattemyndigheten i Kopparbergs län administreras

punktskattema av det särskilda skattekontoret i Ludvika. Denna skatte-

myndighet får uppdra skattemyndighetema i Stockholms, Göte-

borgs och Bohus samt Malmöhus län att fatta beslut skattereviom

sion för punktskattema. De skattskyldiga skall sörja för under-

att lag finns för bl.a. kontroll deklarationen 2 kap. 11§ av första

stycket LPP. Kan den skattskyldiges uppgifter inte läggas till grund för en tillförlitlig beräkning, eller saknas uppgifter från den

skattskyldige, får beslut beskattning fattas efter skälig grund 4 om kap. 13 § LPP. Granskningen inriktar sig således på handlingar av olika slag. De skattskyldiga får dessutom förutsättas vara bokföringsskyldiga, varför möjligheterna att kontrollera avlämnade deklarationer är goda. En ytterligare kontrollmöjlighet öppnas om Naturvårdsverkets förslag i Aktionsplan Avfall rapport 4601 genomförs. Där finns förslag till föreskrifter deponering avfall bil. 2 som i ett om av 20 § reglerar att huvudmannen för deponin skall föra anteckningar mängd och slag avfall tas emot, varifrån avfallet komom av som hur olika slag avfall hanteras och till vilken del av deponin mer, av avfallet förts. De punktskatterevisioner som företas sker normalt besök hos den skattskyldige. Då kan också en fysisk kongenom troll ske. Vid dessa förrättningar skulle det vara värdefullt om den myndighet har tillsynen över deponin vid behov kan biträda som

Skattemyndigheten l kap. 6§ LPP. Med hjälp av de uppgifter som

finns hos denna tillsynsmyndighet bör det vara möjligt att göra jämförelser med deklarationema. En uppenbart felaktig redovisning bör kunna medföra skönsbeskattning. Miljömyndighetens vid revisioner bör kunna regleras i administrativ ord-

medverkan

ning. Aven tillsynsmyndigheten har begränsade resurser för en om sådan medverkan kan sådana ärenden förväntas förekomma endast i begränsad omfattning.

3.8 Kostnader för administration och

kontroll

Kostnaden för skattemyndigheternas administration och kontroll av den föreslagna avfallsskatten beräknas till 2,3 mkr per år. Beräkningen grundar sig på att antalet skattskyldiga väntas bli ca 720. Den årliga kostnaden för bevakning av beskattningsområdet kan schablonmässigt beräknas uppgå till 100 000 kr. Grundhanteringinklusive skrivbordsgranskning, kan beräknas sysselsätta en en, handläggare och assistent på halvtid. Kostnaden för grundhanteen ringen kan därvid beräknas till ca 300000 kr per år. Förutom skrivbordsgranskning skall revision och fysisk kontroll av deponiema ske. Revisioner utförs av fyra olika skattemyndigheter i lan-

det och kontroll skall, då sakkunnig från miljötillsynsmyndigheten

anlitas, samordnas med dessa myndigheter. Ungefär 100 av de största företagen böri genomsnitt kontrolleras genom revision vart tredje år och de tvåhundra därpå största företagen vart femte år. De

övriga företagen bör, för att upprätthålla kontrollens preventiva ef-

fekt, kontrolleras i genomsnitt vart tionde år. För den förstnämnda kategorin kan revision beräknas ta sex dagar i anspråk och för en

de övriga beräknas fyra dagar. Sammantaget skulle då 100 revi-

ca sioner utföras årligen, vilket motsvarar tre revisorers arbete. Därca till kommer ett biträde för revisionsstöd. Kostnaden för revisioner kan beräknas till 1,4 mkr. Kringkosmaderna för kontor, datorer

m.m. kan schablonmässigt beräknas till 25% de direkta kostna-

av dema eller ca 0,5 mkr. Kostnaderna för kontroll och revision beräknas således uppgå till sammanlagt 2,3 mkr.

3.9 Illegal deponering

Det har framförts farhågor av bl.a. den tidigare Avfallsskatteutredningen och i remissyttrandena över dess betänkande att den illegala deponeringen kan komma att öka skatten upplevs för hög. Illeom

gal deponering är, enligt Naturvårdsverkets rapport "Illegal deponering i Sverige, rapport 4598", inte omfattande i dagsläget. I takt

med att kostnaderna för att ta hand avfall ökar kan emellertid om

risken för illegal deponering öka. För att förhindra detta krävs

en effektivare tillsyn och kontroll över avfallsflödena. Naturvårdsverket föreslår i Aktionsplan Avfall följande åtgärder:

0 Tillståndsplikten för avfallstransporter utökas till att omfatta alla yrkesmässiga transporter. För verksamheter inte

som omfattas, t.ex. handlare och mäklare, föreslås registrering. en

Länsstyrelsen skall handlägga tillstånd och registrering.

0 De som lämnar, transporterar och på annat sätt hanterar avfall

skall vara skyldiga att lämna uppgifter avfallets mängd,

om art och ursprung.

0 Kommunerna skall kunna ta ut en avgift för tillsyn över tran-

sporter, insamling, bortskaffande eller återvinning avfall för

av

annans räkning.

Vad gäller kommuner samt flertalet transportörer och företag bör Naturvårdsverkets föreslagna åtgärder med tillstånd och regist-

rering få en bra styreffekt som motverkar illegal deponering. För många mindre företag och hushåll sporadiskt kör bort som mer grov-, bygg- eller grönavfall kommer högre avgifter dock att bli ett

ekonomiskt incitament att finna billigare kvittblivning lämna

än att

avfallet till en avfallsanläggning. Risken för illegal deponering,

men

kanske framförallt för ökad nedskräpning, kan emellertid inte

kvantifieras. Utredningen att inte kan bortse från risken anser man

för ökad illegal deponering och nedskräpning följd

som en av

ökade kostnader för deponering. Det är därför viktigt tillsyns-

att myndigheterna följer utvecklingen. Ett behov ökad tillsyn och av kontroll kan inte uteslutas.

för minskad

Styrmedel deponering av avfall

4.1 Kort svensk

om avfallspolicy

I propositionen 1992/93:180 om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling angav regeringen vägen mot en effektivare resurshushållning än idag. Riktlinjerna byggde på dels de mål för en hållbar samhällsutveckling som antogs vid FN:s Riokonferens 1992, dels på handlingsprogrammet Agenda 21. Ett kretsloppsanpassat samhälle skall skapas genom övergång gill förnyelsebara resurser, energisnåla processer, återvinning etc. Övergången skall göras möjlig bl.a. genom att ekonomiska styrmedel utvecklas och att miljökrav ställs vid offentlig upphandling. Källsortering framhölls i propositionen som ett viktigt medel för att kunna ta hand om avfall på ett riktigt sätt så att förbränning och deponering upphör av osorterat avfall. Vidare ansågs deponering av avfall och material som kan nyttiggöras vara ett slöseri med naturresurser som i längden inte är hållbart och acceptabelt. I stället för att deponeras skall avfall och material så långt som möjligt behandlas med hänsyn till sina egenskaper och på ett sätt som inte stör eller skadar miljön. Omhändertagandet skall ske på ett sätt som gör det lättare att utvinna material och energi samt närings- och mullämnen. Avfall till förbränning och deponering skall vara sorterat. Framtidens avfallshantering skall inte bindas vid en enda teknisk lösning. I Aktionsplan Avfall framhåller Naturvårdsverket att avfallsarbetet måste präglas av en helhetssyn. Varor och produkter måste redan från början utformas så att de är materialsnåla och så att inte onödigt mycket resurser förbrukas när vi använder dem. Varorna måste underlätta källsortering, återanvändning och återvinning och dessutom innehålla så lite skadliga ämnen som möjligt. Att begränsa användningen av hälso- och miljöskadliga kemikalier är en viktig åtgärd för att nå ett uthålligt samhälle. Beträffande avfall och deponering sägs vidare i aktionsplanen att kretsloppsarbetet aldrig kommer att kunna få full genomslagskraft så länge det fortfarande finns utgångar Återvinur systemet. ningen blir inte konkurrenskraftig så länge avfallshanteringen kan ske till för låga priser och med dålig standard. Enkelriktade flöden från konsumtion av varor till deponier behöver stoppas. Först då kan återvinning och materialutnyttjande öka i önskad omfattning.

4.2 Lagstiftning

För reglering av renhållningen och avfallshanteringen finns ett antal grundläggande lagar och bestämmelser vilka kan nämnas av

o Miljöskyddslagen och miljöskyddsförordningen, 0 Renhällningslagen och renhållningsförordningen, 0 Hälsoskyddslagen och hälsoskyddsförordningen, 0 Lagen om kemiska produkter, 0 N aturresurslagen och Naturvårdslagen, o Plan- och bygglagen, 0 Förordningama om CFC, halon, miljöfarliga batterier m.m., 0 Förordningen om miljöfarligt avfall.

Under senare år har arbete pågått med att samla miljölagama i en ny miljöbalk och i juli 1996 lämnade Miljöbalksutredningen ett sådant förslag i betänkandet SOU 1996:103.

4.3 Producentansvar

Sedan 1994 gäller producentansvar med uppsatta insamlingsmål för ett antal varor och förpackningar jfr tab. 4.1. Producentema, som har fysiskt och ekonomiskt ansvar för att målen nås, har gått sammani ett antal materialbolag. Kommunerna är inte längre formellt ansvariga för tidningar eller förpackningar som hushåll sorterat ut för bortforsling av ansvariga producenter. För varor och förpackningar som hushållen lägger bland sopoma har kommunen fortfarande kvar sitt ansvar för bortforsling och slutligt omhändertagande enligt renhållningslagen. En utvidgning av producentansvaret utreds f.n.. Här kan nämnas Kretsloppsdelegationens förslag till producentansvar för bilar, elektronik och elektroniska produkter som lämnades till regeringen i april 1996. Andra produkter som kan bli föremål för utvidgat producentansvar är lysrör, möbler och textilier. Ett ytterligare område är byggsektorn, där dess kretsloppsråd har dels åtagit sig att frivilligt miljöanpassa byggsektoms produkter och aktiviteter, dels satt som mål att halvera sin avfallsdeponering till år 2000.

° En kon beskrivning de första lagarnafinns i NaturvårdsverketsAktiorxsplanAvav sex fall.

Kretsloppsdelegationen har också lämnat förslag till produför byggmaterial, baserat på den handlingsplan som centansvar upprättats Byggsektorns kretsloppsråd. Delegationen har föreav slagit att byggsektoms frivilliga åtagande skall följas upp och att ingående regler miljöbesiktning och villkor för deponering skall om utarbetas i samråd med byggsektoms olika aktörer.

Tab. 4.1 Krav på producentansvariga materialbolag

Förpackning eller Metod för utnyttjande Result Krav eller mål vara av insamlat avfall 1994 år %

Returpapper Materialåterv result 1995 72% 2000 75% Glasförpackn för öl/läsk Återanvändning 97% 1997 95% Glasförpackn för vin/sprit Återanvändning 84% 1997 90% Övriga glasförpackningar Materialåtervinning 56% 1997 70% Aluminiumburkar Materialåtervinning 90-95% l 990 90% Materialåtervinning 74% 1997 65% Förpackningar av Wellpapp PETflaskan Materialåtervinnin g 85% l 991 90% Återanvändn/mtrl återv 25% 1997 50% Förpackningar av stålplåt Övr aluminiumförpackn Materialåtervinning 5% 1997 50% papper/kart Återanvändn/mtrl återv 5 -10% 1997 30% Förpackn av Däck Återvinning 80% 1997 60% -"- -"- 1999 80% Källor: Förordningen 1994:1205 roducentansvar för retu apper, regeringsbeslut nr 20 om aluminumburkar7juni 19 beslut enligt lag 1991: 36 om vissa dryckesförpackom ningar, förordningen däck 1994:1236och förordningen 1994:1235 om producenom tansvar för förpackningar.

EG:s direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall måste implementeras i svensk lagstiftning. Regeringen beslutade i juni 1996 att till EU-kommissionen notifrera ett förslag till ny förpackningsförordning. Förslaget omfattar en anpassning av den svenska lagstiftningen och tillämpningen av denna till de termer och begrepp t.ex. återvinning, återanvändning, materialutnyttjande, energiutvinning används i direktivet. Förslaget omfattar också som ytterligare förpackningsavfall som skall tas om hand samt högre återvinningsnivåer med miniminivåer för materialutnyttjande. Dendel förslaget skall vara genomfört senast den 30 juni 2001. na av

4.4 Naturgrusskatt

Den l juli 1996 infördes en skatt på 5 kr per ton naturgrus som utvinns grustäkter SFS 1995:1667. Naturgrusskatten bör leda till ur

3 164209

ett ökat intresse att använda avfallsprodukter till väg- och vallkonstruktioner, täckning m.m. där avfallen kan ersätta naturgrus. Det gäller exempelvis sorterad sopslagg, inerta avfall från byggen

och rivningar, avfall från gruv-, järn, och stålindustrin och liknande

restprodukter som nu i regel deponeras.

4.5 EU:s

avfallsstrategi

EU:s strategi för avfall utgörs av ett antal riktlinjer innebär att

som medlemsländerna bör:

0 minska mängden och stimulera teknologi, återanvända och

ren återvinna samt förbättra slutligt omhändertagande,

0 åstadkomma en säker transport av miljöfarligt avfall och farli-

ga produkter samt påskynda återställningen förorenade

av områden.

Återanvändning och återvinning av avfall skall uppmuntras.

Med återvinning menas även avfallsförbränning tillämpas på

som sådant sätt att den utvunna energin utnyttjas. Deponering ses som

en sista utväg i avfallshanteringen.

En övergripande strategi för avfallsarbetet inom gemenskapen är att medlemsländerna skall sträva efter självförsörjande att vara

med avfallsanläggningar och att avfallet tas omhand på den anlägg-

ning som ligger närmast. Den sistnämnda så kallade "närhetsprincipen" gäller dock inte avfall till återvinning. EU-kommissionen

har arbetat med att över avfallsstrategin bl.a. i avsikt

se att ytterligare framhålla vikten producentansvar för uppkomna avfall. av Kommissionens slutliga förslag lades fram i juli 1996. Ministerrådet väntas anta en reviderad strategi i december 1996.

Utgående från riktlinjerna har ett antal direktiv och förordningar som rör avfall upprättats. Syftet med dessa är att EU-länderna skall ha gemensamma miljömässiga och tekniska krav samt har-

moniserade konkurrensförutsättningar vad gäller avfall.

Det s.k. ramdirektivet kom redan 1975. Det innehåller övergripande regler för kontroll och omhändertagande avfall, definiav tioner på vissa begrepp inom avfallsområdet, bestämmelser att om varje land skall ha en avfallsplan, bestämmelser tillståndsplikt om

för avfallsanläggningar m.m. För att ytterligare precisera vad

som

menas med avfall har Kommissionen upprättat förteckning över

en

avfall som kom 1993 och benämns "Europeiska avfallskata-

som logen". Katalogen, som är bindande för medlemsländema, skall

underlätta en gemensam tolkning av vad som är avfall samt vara underlag för statistik. Direktivet om farligt avfall innehåller definitioner på farligt avfall samt bestämmelser om behandling och transporter. Kommissionen tog 1994 fram en förteckning över vad som är att betrakta som farligt avfall. Direktivet om farligt avfall införlivas i svensk lag 1997. Förbränning av avfall regleras i två direktiv, för befintliga respektive nya avfallsvänneverk, men dessa direktiv är under revidering. Utöver nämnda direktiv finns regler för användning av avloppsslam i jordbruket, avfallstransporter, återvinning av förpackningar m.m. EU-kommissionen hari flera år arbetat med ett förslag till direktiv om deponering med bindande minimikrav på miljöskyddsåtgärder som länderna själva skall kunna skärpa ytterligare. Ministerrådet antog en gemensam ståndpunkt i oktober 1995. Europaparlamentet förkastade denna vid sin andra läsning våren 1996. Ett nytt förslag från kommissionen väntas under hösten 1996.

4.6 Aktionsplan Avfall

Regeringen gav den 21 september 1995 Naturvårdsverket i uppdrag att föreslå mål och åtgärder för en förbättrad avfallshantering. I uppdraget ingår bland annat att utarbeta:

0 förslag till kvantitativa och operativa mål utifrån regeringens och riksdagens övergripande målsättningar för avfall, 0 förslag till vilka avfall som bör tas emot vid olika typer av anläggningar så att varje avfall skall kunna behandlas på ett miljömässigt optimalt sätt. 0 en tidplan för när deponier och övriga avfallsbehandlingsanläggningar bör vara omprövade enligt miljöskyddslagen,

Naturvårdsverket har i augusti 1996 redovisat sitt uppdrag i rapporten "Aktionsplan avfall".

4.6.1 till mål och avfallsdefinition

Förslag

Riksdagens övergripande mål inom avfallsområdet är:

0 att avfallets innehåll av hälso- och miljöfarliga ämnen skall mi-

nimeras främst genom åtgärder i produktionsledet,

att avfallets mängd skall minimeras genom åtgärder både i produktions- och konsumtionsledet, att avfall som uppkommer skall återanvändas eller återvinnas i största möjliga utsträckning, att mycket hårda miljökrav skall ställas på omhändertagande av avfall som inte kan återvinnas, att allt avfall till förbränning eller deponering skall vara sorterat samt dessutom att utformningen av framtidens avfallshantering inte skall bindas vid en enda teknisk lösning. Som komplement till riksdagens mål föreslås som nytt övergripande mål att hantering och omhändertagande av avfall skall ske så att negativa effekter på miljö och arbetsmiljö undviks. Därutöver föreslås följande delmål:

Ett bättre omhändertagande av avfall skall uppnås genom att avfallet sorteras. Sorteringen bör ske redan vid källan. Före 2000 skall avfallsproducerande verksamheter ha fått ökad kunskap om mängder, avfallsminskning m.m. genom utnyttjande av interna avfallsplaner och miljöstymingsinstrument. Före 2000 skall konsumenternas kunskaper om sambandet mellan konsumtion och avfallsproblem ha ökat genom information och utbildning. Uppkomna mängder produktionsavfall, exklusive gruvavfall, skall senast 2010 ha minskat med i genomsnitt 10% jämfört med 1993. Senast 2005 skall mängden deponerat produktionsavfall, exklusive gruvindustrins avfall, ha minskat med 50% jämfört med 1993. Deponering av hushållsavfall, icke branschspeciñkt avfall samt bygg- och rivningsavfall skall minska med 50% till 2000 och 70% till 2005. Organiskt avfall skall inte deponeras efter 2005. Senast 2005 skall samtliga deponier uppfylla högt ställda miljökrav och ha nått en enhetlig standard.

Naturvårdsverket föreslår vidare att EU:s definition av begreppet avfa1l7 bör införas i svensk lagstiftning och att den nationella avfallsstatistiken förbättras så att bl.a. de mål och åtgärder som föreslås i Aktionsplanen kan följas upp. Arbetet med att förbättra avfallsstatistiken pågår och skall redovisas nu i oktober.

7 Direktivets definition avfall är "Avfall är varje föremål, ämne eller substans insom går i de kategorier somanges i bilaga 1 till direktivet och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med".

4.6.2 nå målen

Förslag till åtgärder för att

För att höja standarden på omhändertagandet av avfall och med avsikten att styra olika avfall till bästa omhändertagande föreslår Naturvårdsverket b1.a. följande åtgärder: Utvidgad rätt att meddela föreskrifter om förbud och andra försiktighetsmått för miljöfarlig verksamhet för att skydda miljön och hälsa, och så att avfallets resurser tas tillvara. " Nya föreskrifter för deponering med krav på klassindelning av deponiema, på förbud mot deponering av b1.a. organiskt och brännbart avfall, på avslutningsplan och på att medel skall avsättas för avslutningsåtgärder. Vidare föreslås att tillstånden för deponier tidsbegränsas och att Naturvårdsverkets Allmänna råd för deponering skall ges ut. Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om vilken metod för behandling av avfall som skall användas och närmare får utforma kriterier och exempellistor för avfall som skall styras till olika slutbehandling och utnyttjande. Naturvårdsverket får rätt att meddela generella föreskrifter om källsortering som skall gälla för alla kommuner från 2000. Att en avfallsskatt införs som i framtiden bör kunna differentieras och utvidgas att omfatta även avfallsförbränning.

För att tydligare klargöra olika aktörers roller och ansvarsförhållanden inom avfallsområdet föreslås åtgärder som innebär:

Att producentemas nuvarande totalansvar bibehålls men kompletteras med ett lagstadgat samråd så att kommuner och producenter kan lösa olika problem på lokal nivå. Att kommunernas rätt till utökat renhållningsansvar avvecklas i takt med att producentansvaret utvidgas. Rätten till utökat ansvar för farligt avfall slopas senast 2003 när kontrollsystemet för farligt avfall varit i kraft en tid. Kommunernas skyldighet att upprätta avfallsplaner kvarstår. Att kontrollen över att avfall förs till en tillståndspliktig avfallsanläggning förbättras genom att det skall krävas tillstånd från länsstyrelsen för att utföra yrkesmässiga avfallstransporter. För företag som bortforslar sitt eget avfall skall det räcka med en anmälan till länsstyrelsen. Att tillsynsresursema förbättras genom att kommunerna ges möjlighet att ta ut avgifter för tillsyn över sådan insamling, bortforsling och återvinning som sker för annans räkning. Ett samarbete med olika branschorganisationer i syfte att öka företagens användning av interna avfallsplaner.

0 Nya samarbetsprojekt med Konsumentverket som skall syfta till att öka konsumenternas kunskaper om sambanden mellan konsumtion, miljö och avfall.

Kriterier

Kriterier för olika metoder att ta hand om avfallet behöver utformas som en vägledning för aktörerna på avfallsområdet och för att åstadkomma erforderlig avfallsstyming. Med utgångspunkt från dessa kriterier och den kunskap som idag finns om olika avfall bör i ett första steg exempellistor upprättas för vilka avfall som kan omhändertas med olika metoder. Allt eftersom avfallen karakteriseras bättre kan exempellistoma förfinas så att de med tiden kan bli en bas för allmänna råd och föreskrifter. Naturvårdsverket föreslår att närmare kriterier och exempellistor utformas framför allt för avfall till olika deponiklasser och för avfall till fastbränsleanläggningar samt för avfall som kan användas för vägbyggnad och dylikt. Därtill bör kriterier utformas för när rötrest och kompost kan användas som gödsel eller som jordförbättringsmedel. Detta arbete bör drivas av Naturvårdsverket eller ansvariga sektorsmyndigheter, såsom Vägverket m.fl., i samverkan med såväl de berörda avfallsproducerande verksamheterna som de tänkbara användarna eller mottagarna av avfallen.

4.6.3 föreskrifter

Lagändring, förordning och

För att regeringen skall få rätt att meddela föreskrifter om behandling och deponering och för att kommunerna skall få ta ut tillsynsavgifter krävs ändringar i renhållningslagen respektive miljöskyddslagen eller i den nya miljöbalken. Naturvårdsverket föreslår vidare i rapporten Aktionsplan Avfall att regeringen skall utfärda en ny förordning om avfall som är kopplad till renhållningslagen eller miljöbalken och som ersätter nuvarande renhållningsförordning. Den nya förordningen skulle ge Naturvårdsverket rätt att meddela föreskrifter om metod för behandling av olika avfall, om deponering och om att vissa slag av avfall skall hållas skilda från annat avfall. Verket avser vad gäller sortering att då föreskriva att avfall skall sorteras i en brännbar fraktion och i en deponirest. Sorteringen kan sedan utvecklas till ytterligare en fraktion för biologisk behandling, när sådan behandlingsmöjlighet finns.

4.7 Allmänna råd för

deponering

Naturvårdsverket har utarbetat förslag till Allmänna råd om avfallsdeponering. Råden är formulerade med en strategi som utgår från svensk praxis och policy samt från EU-kommissionens senaste förslag till deponidirektiv. Strategin innebär att deponering skall bedrivas så att upplaget snabbt blir biologiskt och fysiskt stabilt. Därmed kan den färdigutnyttjade deponiytan efter relativt kort tid förses med en hållbar och tät sluttäckning som inte skadas av sättningar. Förutom krav på bottentäming ställs krav på säker topptätning. Organiskt avfall såsom slam, livsmedel, bark och grönavfall bör enligt verket inte längre deponeras, liksom inte heller sättningsbenägna och brännbara avfall av papp, kartong, wellpapp, trä o.dyl. Måste sådant avfall deponeras bör det förbehandlas så att dess lakbarhet och sättningsbenägenhet reduceras. För att kunna differentiera kraven med hänsyn till vilka risker olika avfall utgör för hälsa och miljö föreslår Naturvårdsverket att deponiema delas in i tre klasser:

Klass 1 Ett litet antal upplag som i huvudsak mottar farligt avfall och där riskerna för skador på hälsa och miljö är höga. Klass 2 Upplag som i huvudsak mottar konsumtions- och produktionsavfall och där riskerna för skada på hälsa och miljö är medelhöga. I denna klass kommer större delen av Sveriges befintliga avfallsdeponier att ingå. Klass 3 Upplag som i huvudsak mottar lågt förorenat avfall och där riskerna för skada på hälsa och miljö är låga.

Naturvårdsverket föreslår vidare att samtliga deponier skall uppfylla de nya och högt ställda miljöskyddskraven senast år 2005 och anger följande etappvisa förfarande:

1996 Naturvårdsverket ger ut Allmänna råd om deponering och utbildar bl.a. länsstyrelsemas handläggare. 1997 Länsstyrelserna går igenom länets deponier och bedömer för vilka generella föreskrifter inte är tillräckliga, samt upprättar en plan för när deponiema bör ha nya tillstånd. 1998 Utifrån länsstyrelsemas underlag föreslår Naturvårdsverket till regeringen lämplig tid för tidsbegränsade tillstånd. 1999 Föreskrifter om tidsbegränsade tillstånd samt om deponering av avfall träder i kraft.

För en deponi i klass l för miljöfarligt avfall beräknas årskostnaden öka med drygt 100 kr per ton avfall, för klass 2-deponi en med 50 kr per ton och för en deponi i klass 3 med 10 kr per ton.

Detta skall jämföras med dagens deponikostnader som uppges ligga på 200-500 kr per ton avfall. Kostnadsökningen för klass 2-upplagen utgår från att bottentätningen förutsätts kunna ske med packat rötslam och att alla övriga massor som används för konstruktion och sluttäckning kan utvinnas lokalt inom avfallsanläggningen. För många upplag är förutsättningarna inte så gynnsamma. För dessa blir kostnaderna större än de angivna om de skall uppfylla kraven på miljösäker deponering som skall hålla även i ett långsiktigt 1000-årigt perspektiv.

4.8 Kommunal

avfallsplanering

Enligt renhållningslagen skall varje kommun ha en renhållningsordning som innehåller kommunens föreskrifter om avfallshanteringen och en avfallsplan. Planen skall innehålla uppgifter om alla avfall i kommunen. Den skall också innehålla en inventering av gamla avfallsupplag och en bedömning av miljörisken för varje sådant upplag. Naturvårdsverket har gett ut föreskrifter SNFS 1991:3 för planeringen. Till och med maj 1995 hade 240 kommuner lämnat in en avfallsplan till Naturvårdsverket men fler bedöms vara klara eller under framställning. Från 1996 skall avfallsplanema lämnas in till länsstyrelsen som skall sammanfatta planerna och rapportera läget till Naturvårdsverket. Avfallsplaneringen ger god överblick över avfallshanteringen och lägger fast riktlinjer för hur avfallets mängd och farlighet skall minska. Avfallsplanen antas av kommunfullmäktige varvid mål om ökad återvinning, minskad deponering m.m. med åtföljande handlingsprogram får en politisk förankring. Avfallsplaneringen har blivit ett viktigt hjälpmedel i kommunernas miljöarbete och för att få invånarna att medverka i källsortering och liknande aktiviteter.

4.9 Kommunalt 2l-arbete

Agenda

Vid miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992 åtog sig Sverige att arbeta för en hållbar utveckling i enlighet med handlingsprogrammet Agenda 21 med övergripande mål att hindra överbefolkning, miljöförstöring och rovdrift på jordens naturresurser. Ett arbete som inte bara berör stat, kommuner och myndigheter utan alla individer i samhället.

1996:139 73 SOU

Det lokala Agenda-arbetet, till stor del vänder sig till ensom människor, sker i kommunerna. Enligt en undersökning skilda ute Kommunförbundet, hade 212 kommuner år 1995 tillsammans av

80 mkr särskilda medel för Agenda-arbetet. 154

avsatt över som kommuner hade anställt så kallade Agenda 21-samordnare som

med olika medel skall kommuninvånama i Agenda-arbe-

engagera tet och stödja miljöarbetet i skolorna.

21-arbetet skall upplysning och goda exempel

Agenda genom människor iaktta livsstil där omtanke miljön, hushållfå att en om

med kretsloppstänkande och hållbar samhällsut-

ning naturresurser, blir ledstjämor. Samtidigt får invånare och företag inforveckling mation avfallsminimering, återvinning, källsortering och avfallsom behandling. Agenda 21-arbetet bör på sikt leda till att mindre avfall

måste slutbehandlas och deponeras.

Differentierade och

avgifter

4.10 taxor

10.1 Behandlingsav gifter

Allmänt

Differentierade behandlingsavgifter tas ut när avfallet lämnas till och tillämpas främst för avfall från verksamheter. Avbehandling gifterna kan variera mellan 0-1 000 kr per ton e. Rena och sortefraktioner får lägre avgift än osorterat avfall och specialavrade en avfallen kan kräva både sortering och förbehandfall. De dyraste ling innan de kan deponeras. De differentierade avgifterna syftar till att motivera avfallslämtill avfallsminimering och källsortering så att han slipper den naren avgiften. Differentierade behandlingsavgifter är vanliga på högre differentierad behandlingsavgift kan baseras på sådeponiema. En vikt- volymsbestämning varvid Vägning anses mest rättvist. väl som Vägningen sker nonnalt på fordonsvåg vid avfallsanläggningen. lndustrisopbilar, samlar avfall från flera avfallslämnare i samsom kan förses med våg för Vägning varje container ma lastutrymme, av så att kunden bara betalar för sitt eget avfall.

Erfarenheter

studier differentierade avgifter och deras inflytande på före- Två av redovisasi Avfallsfn framtid. Den ena är utförd av företaget tagen

GfK Marknadsföring för SYSAV‘:s räkning. Den andra utförd

är

av Gothenburg Research Institute GRI, Handelshögskolan i Göte-

borg pa uppdrag av Tekniska Verken i Linköping. Båda studierna är från 1991. GRI:s studie baseras på enkätförfrågan till 400 fö-

en retag varav 100 svarat. Aven GfK:s undersökning är en enkätundersökning men anses grundligare k.

Att ekonomiska incitament kan användas i sammanhanget får anses bekräftat av undersökningarna. När GfK ställde frågan

"Skulle ni kunna tänka att källsortera deponeringsavgiften

er om var 200, 400 alternativt 600 kr ton fick 50% ja, per man svaren 90% och 97% ja. Vidare ansåg 54% företagen avfall är av att ett väsentligt miljöproblem och en nästan lika stor del dem 52% av

accepterar att avfallshanteringen får kosta mer än självkostnaden.

Differentierade avgifter är dock inte enda orsaken till källsoratt

teringen och återvinningen ökat. I flera företag fanns viljan

att källsortera även innan differentierade avgifter infördes k.

En genomgående uppfattning är att avgifter styr de mindre

och medelstora företagen till sortering. De stora företagen

anses inte påverkas i samma utsträckning eftersom de sin snarare styrs av

miljöpolicy. I GRI:s undersökning ställdes frågan hur stor del de

av totala kostnaderna kunde relateras till avfallskostnaden Detta som

uppskattades av företagen till intervallen 0,001% till 2%, beroende av företagsstorlek eller branschtillhörighet. En stor del företagen

av hade dock ingen aning hur stor kostnaden Detta bekräftas om var.

av GfKzs undersökning där 43% företagen omed-

av uppges vara vetna om den totala avfallskostnaden k.

Vid införandet av differentierade taxor har avfallsbolagen gått

ut med information i någon form. I vissa fall har lagt vikt vid man att inte enbart infonnera införande även om av nya taxor utan att

försöka ge en förklaring samhällsekonomisk synvinkel, med be-

ur toning på miljöfaktorer, varför företagen måste börja sitt sortera avfall. Det har även poängterats att det företagsekonomiskt lönar sig

att sortera avfallet från den egna verksamheten. I vissa kommuner

har inforrnationsbladen kompletterats eller ersatts med personliga

besök av miljöinfonnatörer.

Det är dock en krävande uppgift att inom verksamhetsett stort

område besöka alla företag k. På Sysav arbetar exempelvis två

personer heltid med information, dessa har under fyra år men endast hunnit besöka l 300 de totalt 13 000 verksamma

av företagen

i regionen. Informationen koncentreras därför till branscher och företag som är särskilt viktiga från avfallssynpunkt.

En allmän uppfattning är att den ökade sortering följt in-

som förandet av differentierade taxor inte uteslutande har berott på taxoma utan i hög grad är ett resultat den infonnationsverksamhet av

som bedrivits. I både GfK:s och GRI:s undersökningar påpekas det att behovet av ökad information och rådgivning

är stort k.

‘ SydvästraSkånesAvfalls AB.

Det bekräftas de erfarenheter gjorts i Örebro där senare av som avgifterna för blandat avfall höjdes i ett steg från 180 till 320 kr. Aven höjningen kraftig +78% ñck den ingen synbar efom var fekt på avfallshanteringen förrän kommunens industrirådgivare besökte företagen och informerade om taxan, dess syfte och om hur företagen kan förbättra sin avfallshantering e. Perstorp AB insåg redan omkring 1990 att framtidens kostnader för avfallshanteringen kommer att öka markant. Sedan några år har därför form intern taxedifferentiering av avfallsman en av hanteringen. Samtidigt har källsortering introducerats inom alla divisioner. Osorterat avfall debiteras med höga taxor medan sorterat debiteras med låga. Perstorp AB hade förut ca 9 000 ton avfall per år vilket 40% brändes internt och 60% gick till deponering. av Mängden deponerat avfall hade efter en kort tid minskat med 25- 75%. En division kunde sänka avfallskostnaden från 3 600 kr till knappt l 000 kr per vecka k.

10.2 Renhållningstaxor

De avgifter tas ut hushållen, indirekt via bostadsföretag som av eller direkt villaägare, fastställs i en kommunal renhållningstaxa. av Avgiften får enligt renhållningslagen sättas till högst det belopp behövs för att täcka nödvändiga kostnader för renhållningen. som Inget hindrar dock kommunen från att ta ut avgiften på sådant sätt att återanvändning, återvinning och annan miljövänlig avfallshantering stimuleras. För flerbostadshus tillämpas normalt en taxa som innebär att bostadsföretaget och dess lägenhetshushåll enbart betalar för det antal fulla sopbehållare en viss volym som hämtas elav ler töms. Härigenom får abonnenten ett ekonomiskt incitament till att källsortera återvinningsbara material och lämna dessa separat i stället för att blanda materialen med sopoma. Villahushåll är i regel hänvisade till årsabonnemang som inne-

bär att en sopbehållare av en viss volym töms var eller varannan

vecka oavsett den är full eller inte. Veckotömning är normalt i om tätort medan l4-dagarshämtning är vanligast i glesbygd. Hushåll hemkomposterar matavfall eller i övrigt har liten sopmängd som kan ofta få glesare hämtning till en lägre avgift. Härigenom får de ett incitament att minska sopvolymen. I villahushåll finns alltid risken att glesare hämtningsintervall leder till att samma sopvikt får hämtas i en mer packad sopbehållare. För avfallslämnaren motiv att också minska sopvikten att ge har ett par kommuner infört viktbaserade taxor. Sopbilama utrustas då så att de kan väga de sopor som hämtas hos varje abonnent. Varberg först i landet med en vikttaxa och har till följd av vägvar ningen noterat minskad sopvikt från villahushåll med upptill en 30%. Samtidigt har hemkompostering och återvinning ökat. Taxan

är sammansatt av en fast grundavgift på minst 300 kr per hushåll och år och en rörlig avgift på 1 kr per kg avfall. Under 1996 planerar ytterligare ett 10-tal kommuner att införa viktbaserad taxa och intresset ökar i takt med att behandlingskostnadema stiger. De som inför vikttaxan tillämpar den i första hand på villaabonnenter. Där anses den vara ett effektivt styrmedel genom att hushållen via sin sopräkning regelbundet kan informeras hur de lyckats minska om sin sopmängd och vilken ekonomisk besparing de gjort.

4.1 l

Miljöpolicy

För industrin blir avfallshantering och miljöskydd en allt viktigare strategisk fråga och allt fler företag vill skapa en tydlig miljöprofil. Miljöfrågoma ses som betydelsefull konkurrensfaktor en och allt fler inser betydelsen av att avfall främst bör hanteras miljöoch resursmässigt riktig och inte nödvändigtvis till lägsta kostnad. Denna utveckling drivs ofta på av de anställda som med god arbetsmiljö inkluderar förmånen att tillhöra ett företag med god ordning på miljö- och avfallsfrågoma. Det blir också vanligare att inköpare begär opartiska redovisningar från säljaren hur denne t.ex. löser sina miljö- och avfallsfrågor. För att klara detta kan företagen kvalitetssäkra sin verksamhet och införa miljöstymingssystem som ger en köpare garantier för att företaget inte fuskar med miljöfrågorna. Uppföljningen sker genom frivilliga miljörevisioner syftande till att förbättra miljöskyddet och minska miljöriskema. Miljörevisom gör jämförelser med lagstiftning, tillstånd etc. och företagets miljöpolicy. Inom EU finns ett program för miljörevision, Ecomanagement and Audit Scheme EMAS. En internationell standard ISO 14000 håller på att utarbetas och beräknas bli klar i månadsskiftet oktober-november 1996. Frivillig miljöstyming och miljörevision enligt EMAS har införts i Sverige och övriga EU-länder via lag från 1995. en ny Svenska Miljöstymingsrådet AB har bildats av regeringen tillsammans med Industriförbundet, Företagarnas Riksorganisation och Kommunförbundet. Rådets uppgift är att informera om EMAS, samt att sköta registreringen av de företag som ansluter sig till systemet. Det första företaget registrerades i november 1995. Styrelsen för teknisk ackreditering SWEDAC har fått i uppgift att utse oberoende miljökontrollanter som granskar de företag ansluter sig som till EMAS. Den första miljökontrollanten godkändes i oktober 1995. NUTEK har utsetts att ansvara för information och hjälp till små och medelstora företag som är intresserade att ansluta sig till av EMAS k.

Konsekvenser av en skatt på

konventionelltg avfall

5.1 Metod för konsekvensvärdering

Ikapitel 5 visas hur avfallsskatt på 250 kr exklusive moms enen ligt det förslag redovisas i kapitel 3 och i kombination med som -

andra styrmedel, bedöms påverka hanteringen och deponeringen av

konventionellt avfall de närmaste 8-10 åren framöver. Förutom avfallsskatten ligger följande styrmedel och drivkrafter till grund för

analyserna:

producentansvar för olika varor och förpackningar,

0 naturgrusskatt,

Naturvårdsverkets "Aktionsplan Avfall", 0 ökade krav på deponering i form förslag till nya deponidi- 0 av rektiv i Naturvårdsverkets Allmänna råd,

kommunal/regional avfallsplanering, lokalt Agenda-arbete, 0 kommunala differentierade taxor m.m. samt 0

0 företagens miljöengagemang.

Påverkan avfallsskatt och de övriga stynnedlen visas i form av för de åtta konventionella avfallsslag som är vanligast av prognoser i kommunerna. Den individuella påverkan av respektive styrmedel visas avfallsslag för avfallsslag i avsikt att så långt som möjligt isoleoch värdera enbart avfallsskattens bidrag till avfallsutvecklingen. ra Som prognosår generellt 2000/05 vilket skall läsas som att de anges beskrivna konsekvenserna bedöms vara uppnådda omkring år 2000 eller senast år 2005. Prognoser, bedömningar och analyser för vissa avfallsslag är osäkra eftersom det saknas tillförlitlig statistik. Det underlag som använts är det bästa funnits att tillgå i dagsläget. Prognoserna som har underhand diskuterats med Naturvårdsverket för att så långt möjligt samordnas med de bedömningar som redovisas i versom kets "Aktionsplan Avfall".

9 De åtta avfallsslag beskrivs ikapitel 5 benämns "konventionellt avfall". Dessa avsom fall förekommer i de flesta kommuner och omfattar bl.a. hushållsavfalloch därmed jämförbart avfall från offentlig och privat verksamhet.

5.2 Behandling, ekonomi och miljö

5.2.1 Total

avfallsmängd

Totalmängden avfall bedöms minska med 555 000 ton varav 207 000 ton eller 37% kan kopplas till avfallsskatten. För slam från kommunala och industriella reningsverk kan ökad deponikosten nad undvikas genom åtgärder som minskar vatteninnehållet.

Tab. 5.1 Minskad totalmängd p.g.a. skatt och övriga styrmedel

styrmedel somnu an- Avfallsmängder 1994 2000/05 -

Effekt av övr styrmedel -160 -8 0 0 -60 -30 -90 -348 Avfallsmängd 2000/05 3 015 120 1 200 820 900 180 1 540 7 775 Förändring i kton -245 -10 0 0 -130 -50 -120 -555 Skatteffekt%av förändr 35% 20% 0% 0% 54% 40% 25% 37%

Förk: kton kiloton dvs. 000 1 ton. Anm: Skatteeffekten uppskattad siffrorna är skall tolkas trolig storleksordning. - somen

Materialåtervinning

Återvinningen bedöms öka med 1 105 000 ton 268 000

varav ca ton eller 24% kan sägas bero på avfallsskatt. För bl.a. slagg, en askor, kommunalt avloppsslam och industriavfall blir skatten konett kret incitament till ökat umyttjande.

Tab. 5.2 Materialåtervinning skatt och övriga styrmedel g.a.

styrmedel somnu an- Återvinning mtrl/flis/slam 1994 2000/05 -

Effekt av övr styrmedel +168 +15 +280 +135 +170 +4 +65 +837 Återvinning 2000/05 775 30 530 390 520 5 0 645 2 940 Förändring i kton +195 +20 +330 +230 +220 +5 +105 +1 105 Skatteffekt%avförändr 14% 27% 15% 41% 23% 20% 38% 24% Förk: kton kiloton dvs. 1000ton. Anm: Skatteeffekten uppskattad siffrorna är skall tolkas somen trolig storleksordning. -

5.2.3 och energiutvinning Biologisk behandling

Biologisk behandling ökar med ca 220 000 ton varav ca 73 000 ton eller 33% bedöms bero på avfallsskatten. Stor påverkan har skatten på hushållsavfall och industrislam som antingen förs till befintliga kompostverk med ledig kapacitet, strängkomposteras på upplagen eller rötas. Energiutvinningen ökar bl.a. i samband med att mer avfall behandlas i rötreaktorer. Vid reaktorrötning är det möjligt att utvinna ca 0,8 MWh per ton avfall. Vid en ökad tillförsel med 50 000 ton kan ca 40 000 MWh rötgas utvinnas.

Tab. 5.3 Biologisk behandling p.g.a. skatt och övriga styrmedel

- — Förk: kton kiloton dvs. l 000 ton. Anm: Skatteeffekten uppskattad är siffrorna skall tolkas somen trolig storleksordning. Ut- över angivenmängdbehandlas 10O00 ton specialavfall 1994 och 85 000 ton 2000/05.

5.2.4 Avfallsförbränning och energiutvinning

Förbränning med energiutvinning bör i kombination med sä-

songslagring av avfallsbränsle kunna öka med 340 000 ton varav ca

102 000 ton eller 30% kan kopplas till skatten. Avfall med brännbara fraktioner, som idag deponeras, förs över till befintliga vänneoch kraftvärmeverk som kan motta mer avfallsbränsle.

över angivenmängdförbrännsäven 30 000 ton riskavfall från sjukvård.

Det finns 21 avfallseldade energianläggningar vilka flertalet av uppfördes under 70-talet och i början av 80-talet. Efter 1986 har det inte byggts någon helt ny anläggning. Vid samtliga verk utvinns energi för produktion av värme eller ånga levereras till som üärrvännenät eller närliggande industrier. Ca 97% utvunnen av energi tas till vara och 1994 producerades 13% landets fjärrvärav me med avfallsbränsle. Tre avfallsanläggningar producerar både värme och elektricitet. Under 1994 utvanns sammanlagt 4,3 miljoner MWh värme och ur 1,29 miljoner ton hushållsavfall och ur 0,38 miljoner ton industriavfall. Industriavfall har 50% högre ca vännevärde än hushållsavfall g.

Av ovannämnda uppgifter kan beräknas att hushålls- och industriavfall har ett nettovännevärde på 2,3 MWh ton respektive per 3,4 MWh per ton. Förbränningen ökar enligt prognoserna till 2,13 miljoner ton varav hushållsavfall 1,43 och industriavfall 0,7 miljoner ton. Energiutvinningen från hushållsavfall kan då beräknas öka

med 1,43x2,33,29 miljoner MWh och från industriavfall med 0,7x3,42,38 miljoner MWh, eller totalt 5,67 miljoner MWh.

Beräkningen bygger på 1994 års värrnevärden. Värmevärdet i hushållsavfall bedöms dock stiga styrmedel ökar sortegenom som ringen och för över organiska fraktioner med lågt värmevärde från

förbränning till biologisk behandling. Vidare kommer säsongs-

lagringen av avfallsbränsle att öka möjligheterna att utvinna energin. Många avfallsvärmeverk kan idag inte köras med full kapacitet på sommaren då värrnebehovet är litet, medan andra har brist på av-

fallsbränsle under vintersäsongen.

Med hänsyn till att energivärdet kommer att öka, att flera men avfallsvärrneverk kan antas ha fortsatt leveransbegränsning på sommaren, kan den praktiskt möjliga energiutvinningen före år 2005 beräknas till ca 5 700 000 MWh per år. Detta är ökning jämfört en med 1994 med 1400000 MWh eller med ca 33%. Frågan om ökad elproduktion med avfallsbränsle hänger ihop med marknadspriset på el. Idag är det inte ekonomiskt försvarbart att bygga om äldre pannor för elproduktion utom möjligen vid större ombygg-

nader. Nya anläggningar förses med största sannolikhet med gasturbin för elproduktion g.

5.2.5 Effekt

på deponerad avfallsmängd

Effekten av de styrmedel som påverkar deponeringen beräknas bli att den årliga deponeringen konventionellt avfall halveras före år av 2005 och minskar med 2 220 000 ton. Av denna minskning kan ca 675 000 ton eller 30% härledas som en effekt skatten. Skatten av får stor påverkan på hanteringen flertalet avfall. Den relativt låga av påverkan på bygg- och rivningsavfall beror på att branschen ge-

nom ett frivilligt producentansvar och en aktiv miljöpolicy själv åtagit sig att halvera deponibehovet till år 2000.

Tab. 5.5 Minskad deponering p.g.a. skatt och övriga styrmedel

Styrmedel somnu an- Deponering 1994 2000/05 vänds eller planeras Hush Park By/Ri Slagg Kom Ind Ind Tot sort i kton avf avf avf askor slam slam avfall kton Deponering 1994 l 250 40 900 660 680 185 810 4 525 Effekt av skatt 250 kr -180 -7 -90 -95 -160 -23 -120 -675 Effekt av övr styrmedel -440 -33 -360 -135 -290 -37 -250 545 Deponering 2000/05 630 0 450 430 230 125 440 2 305 Förändring i kton -620 -40 -450 -230 -450 -60 -370 -2 220 Ska1teffekt%av förändr 29% 18% 20% 41% 36% 38% 32% 30% Förk: kton kiloton dvs. l 000ton. Anm: Skane-effekten är siffrorna skall tolkas trolig storleksordning. Ut-

iäppskaltad - som en

över angiven mäng deponeras 100000 ton specialfall1994och 105000 ton 2000/05.

5.2.6 Effekt antalet

på avfallsupplag

Tab. 5.6 Avfallsutveckling 1994-2000/05 för samtliga avfallsslag.

Förk: kton kiloton dvs. 1 000100.

Det finns idag ca 300 avfallsupplag för konventionella avfall varav ca 170 under 1994 mottog mindre än 10 000 ton avfall för deponering. I Naturvårdsverkets förslag till Aktionsplan Avfall och till Allmänna råd för deponering skärps kraven på miljöskyddsåtgärder vid deponering. Dessa skärpningar kommer att leda till att antalet deponier som kan ta emot t.ex. hushållsavfall minskar. Med hänsyn till storleksordning och geografisk fördelning be-

dömer RVF f att antalet deponier för s.k. fkommunalt avfall" re-

duceras till hälften under en 10-årsperiod. Aven om deponeringen på en liten avfallsanläggning upphör kan det emellertid finnas behov att utnyttja området för sortering, kompostering, återvinning, lagring, omlastning och liknande verksamhet. Deponin är från miljösynpunkt lämplig för just sådan verksamhet. Effekten av de styrmedel som påverkar deponeringen beräknas bli att den årliga deponeringen av konventionellt avfall minskar från 4,6 till 2,4 miljoner ton 2000/05. Deponeringens betydelse som metod för slutbehandling kan med ledning av siffrorna i tabell 5.6 under samma period beräknas minska från 70% 4 625 000/ 6 635 000 till 48% 2 410 000/5 055 000. Deponering kommer under den tid som kan överblickas således fortfarande att vara en betydelsefull metod för att omhänderta avfall inte kan återvinsom nas eller behandlas på annat sätt.

Transporter

När mindre deponier stängs kan insamlat avfall behöva transporteras längre sträckor till slutbehandling. Då ökade deponikostnader också ger en avfallsminskning behöver konsekvensen inte automatiskt bli ökat transportarbete. Små deponier finns främst i glesbygd där förutsättningarna är goda för hushåll att själv kompostera trädgårds- och matavfall. Detta möjlighet för kommunen att minska ger antalet årliga sophämtningar. Insamlingen av hushållsavfall förbrukar omkring 90% av ett sopfordons bränslebehov medan motsvarande förbrukning för transporter till behandling i regel understiger 10%. Glesare hämtning av en mindre mängd ger därför normalt en bränslebesparing som mer än väl kompenserar bränslebehovet vid längre körning till en regional anläggning. Overstiger transportsträckan 20-30 km bör avfallet omlastas varvid lasten i 5-6

sopbilar ryms i ett större fordon med släp. Med effektiv omlastning

kan bränslebehovet för transport till en regional anläggning t.o.m. bli mindre än vid körning till en närmare belägen lokal anläggning. För att brännbart avfall skall kunna utnyttjas för energiutvinning kommer antalet regionala transporter med omlastning att öka. Då lasten med avfallsbränsle kan utnyttjas för energiutvinning erhålls dock en positiv energibalans vilket framgår följande räkneav exempel. Ett fordon med släp som transporterar 32 ton avfalls-

bränsle en sträcka på 100 km förbrukar ca 55 liter drivmedel med ett energiinnehåll på ca 650 kWh. Detta skall jämföras med att lasten vid förbränning kan avge ca 100 000 kWh elektricitet och fjärrvärme. Den förbrukade drivmedelsenergin i detta fall blir mindre än 1% av den utvunna energin. I tab. 5.7 visas förhållandet även vid andra transportavstånd och lastvolymer.

Källa: g. Renhållningsverksföreningen i sin har tur hämtatberäkningsunderlaget ur Reforsk FOU nr 126,maj 1995."Transportersmiljö åverkaniett livscykelperspektiv".Sonen 1 MJ som används tabellen i motsvarar ca 8 kWh.

5.2.8 skatteintäkter

Tab. 5.8 Beräknade skatteintäkter 1998, 2001 och 2005

ÅRTAL Hush Park By/Ri Slagg Kom Ind Indavf Sum avf avf avf askor slam slam omfa ma Deponering i 1000-tal ton år1994 1 250 40 900 660 680 185 910 4 625 1998 1994 minus 20% 1 000 30 720 530 540 150 730 3 700 2001 1994 minus ~40% 800 10 450 480 380 140 640 2 900 2005 enl prognos i kap.5 630 0 450 430 230 125 555 2 410

Anm: 2 Skattför beskattningsbaravfall somnu deponeras å schakt-och byggtipparliksom för täckmassor inte medräknad.3 För hushållsavf är tillkommer 25%i moms.

En skatt på 250 kr per ton avfall som införs den 1 januari 1998 beräknas detta år ge 925 mkr i skatteintäkter, vilka minskar till 730 mkr år 2001 och till 610 mkr år 2005. För hushållsavfallet

tillkommer 25% moms på avfallsskatten vilket för 1998 ökar skatteintäktema med drygt 60 mkr.

5.2.9 Kostnader och avgifter för deponering

Ökade deponikostnader

Nuvarande kostnad för deponering varierar stort e men kan som

ett genomsnitt för landet, och med nu gällande miljöskyddskrav, beräknas till ca 200 kr exklusive moms per ton avfall som depone-

ras. Av denna kostnad uppskattas drygt 60% ca 120 kr per ton vara fasta och knappt 40% ca 80 kr per ton vara rörliga utgifter.

För en deponi på vilken det nu årligen deponeras 50 000 ton blir således den fasta årskostnaden 6 mkr och den rörliga årskostnaden 4 mkr eller tillsammans 10 mkr. Den fasta kostnaden förändras i regel inte även om deponeringen skulle minska, utan kommer i princip att ligga kvar på 6 mkr så länge avfall deponeras och så länge det behövs en organisation som sköter och ansvarar för anläggning och drift. Inom 5-8 år kommer förutsättningarna för deponeringen att förändras. Den deponerade avfallsmängden kommer enligt prognoserna att halveras vilket i exemplet ovan innebär att avfallstillförseln 1995-96 på 50 000 årston minskar till ca 40 000 ton 1998 och till ca 25 000 årston år före 2005. Inom 5-8 år skall deponin också vara försedd med miljöskyddsåtgärder som uppfyller de högt ställda miljökraven som anges i Naturvårdsverkets Allmänna råd. Avfallsskatt på 250 kr exklusive moms införs 1998. Påverkan på deponikostnaden visas i tab. 5.9. Nuvarande enhetskostnad på 200 kr per ton och årskostnad på 10 mkr ökar från och med 1998 till 480 kr per ton respektive 19,2 mkr per år. Denna mer än fördubblade kostnad från 1995-96 beror främst på att skatten införs 1998. Före 2005 ökar enhetskostnaden ytterligare till 620 kr per ton medan årskostnaden sjunker till 15,5 mkr. Dessa förändringar beror till viss del på ökade kostnader för

miljöskyddsåtgärder men till större delen på att deponeringen har

halverats till 25 000 ton. se tab. 5.9.

Utöver de i tabellen visade kosmadsförändringama, tillkommer kostnader för sådana avfallsminskande åtgärder som måste genomföras för att deponeringen skall kunna sänkas till 40 000 ton 1998 och till 25 000 ton före 2005. Det kan gälla kostnader för sortering, lagring, komposteting, flisning m.m. Det kan också gälla kostnader för ombyggnader, extra sopbehållare, separat hämtning av olika avfallsfraktioner etc. för att kunna förbättra källsorteringen. Dessa åtgärdskostnader kan till viss del reduceras av besparingar i insamlingsledet när en mindre mängd avfall behöver samlas

in. Den samlade effekten av kostnadsökningar och besparingar går inte att bedöma generellt då utfallet till stor del beror på lokala förhållandena.

Tab. 5.9 Deponikostnader förändringar till 2000/05 - Faktorer förändrar Enhetskostnadkr ton Årskostnad mkr år som per per deponikostnadema fast rörlig summa fast rörlig summa

Deponikostnad 1995-96 vid deponering av 50.000 ton/år 120 80 200 6,00 4,00 10,00 Ändrade förutsättn. från 1998 dep minskar till 40.000 ton 150 80 6,00 3,20 tillkommer skatt på 250 kr 250 10,00 Deponikosmad 1998 150 330 480 6,00 13,20 19,20 Ändrade förutsättn. 2000-05 dep minskar lill 25.000 ton 240 80 6,00 2,00 tillkommer skatt på 250 lcr 250 6,25 nya miljöskyddsåtgärder 5 0 1,25 Deponikostnad 2000-05 240 380 620 6,00 9,50 15,50

Förk: mkr miljoner kronor.

Ökade deponiavgifter

För en kommun, som eftersträvar ekonomisk balans mellan utgifter och intäkter och som inte får gå med vinst, kommer utvecklingen av enhetskostnaden att styra vilken deponiavgift behandlingstaxa måste för hushållens och företagens avfall. År som tas ut 1998 måste deponiavgiften således höjas till minst 480 kr per ton eller med minst 140%. År 2000/05 måste deponiavgiften höjas igen till minst 620 kr per ton eller med minst 210% jämfört med taxenivån 1995-96. Dessa höjningar gäller för företag som kan dra av inbetald moms. För hushåll, som inte är redovisningsskyldiga för mervärdesskatt, tillkommer 25% på avgifterna. År 2000/05 blir den jämförbara deponiavgiften för hushållsavfall således 775 kr per ton.

5 Hushållsavfall

Avfallsutvecklingen till âr 2000/05

Totalmängden minskar genom att hushållen i Ökad utsträckning medverkar till avfallssnål konsumtion och till hemkompostering av matrester och grönavfall. Viktbaserade taxor som belönar hushåll

som lämnar mindre sopmängder införs i ett flertal kommuner. En ökad användning av ventilerande sopbehållare sänker fukthalten på sopoma. Mängden avfall som slutligt omhändertas minskar och mer avfall styrs från deponering över till andra alternativ.

Tab. 5.10 Hushållsavfall utvecklingsprognos till 2000/05 - Åtgärd/händelse påver- Total Material Summa Biolog Avfalls Depone som kar avfallsutvecklingen mängd återvinn behandl behandl förbrän ring

Anm: I mängdeningår 435 000 ton medhushållsavfalljämförligt avfall från industrier, handel, kontor, hotell, restauranger. skolor och liknandeverksamheter.

Styrmedel som minskar deponeringen

Producentansvaret får stor påverkan på materialåtervinningen genom att materialbolagen måste uppnå vissa återvinningsmål. Nya deponidirektiv liksom avfallsskatten ökar kostnaden för deponering vilket ger kommunerna ekonomiska incitament att styra avfall till annat omhändertagande. Mål om minskad deponering finns dock redani många kommunala avfallsplaner. Agenda-arbetet och viktbaserade taxor påverkar hushållen att minska sopmängden och lämna mer avfall till återvinning. En avfallsskatt ger ungefär samma styreffekt som nya deponidirektiv och kommunal avfallsplanering. Okad källsortering och hemkompostering hushållsavfall hos av enskilda hushåll p.g.a. en avfallsskatt kan inte automatiskt förväntas om inte skatten kombineras med en viktrelaterad taxa eller andra åtgärder som ger hushållen möjligheter att undgå skatten. Enbart det faktum att en avfallsskatt införs kommer emellertid att utnyttjas i kommunernas information till hushållen och påverka dem att minska sina sopmängder. Danmarks erfarenheter är att deras avfallsavgift har medverkat till att upprätthålla återvinningen trots fallande markav papper nadspriser. Annan ökad återvinning och kompostering tillskrivs främst andra finansiella åtgärder än avgiften i sig, t.ex. differentie-

rade och viktrelaterade taxor. Effekterna av dessa åtgärder, i kombination med en allmänt utbyggd källsorteringsmöjlighet, har dock förstärkts av avfallsavgiften m.

Tab. 5.11 Hushållsavfall effekt på deponibehovet av olika styrmedel - Åtgärd/händelse Totalt Minskad deponering olika styrmedel som pga minskar deponibe- minskad prod deponi skatt agenda avf diff hovet till 2000/05 deponer ansv direktiv 250 kr 21 plan taxa

Förk: kton kiloton dvs. 1 000ton.

5.4 Park- och

trädgårdsavfall

Med park- och trädgårdsavfall avses främst vegetabiliskt avfall från skötsel av parker, kyrkogårdar och större trädgårdsanläggningar. Trädgårdsavfall från hushåll ingår i avsnitt 5.3.

Avfallsutvecklingen till år 2000/05

Tab. 5.12 Parkavfall utvecklingsprognos till 2000/05 - Åtgärd/händelse påver- Total Flis- Summa Biolog Avfalls Depone som

Mängden som bortforslas för att omhändertas av avfallshanterare minskar genom att fler park- och kyrkoförvaltningar och trädgårdsmästerier själv komposterar sitt grönavfall. Mer parkavfall kommer också att källsorteras eller sorteras ut vid central sortering

varvid utvinningen av kompost ur löv, gräs och ris samt av grönflis från grenar ökar. Mängden avfall som mäste slutbehandlas minskar och deponering bedöms i princip upphöra inom den närmaste femårsperioden.

Styrmedel som minskar deponeringen

Uppgiften om deponerad mängd är troligen högre än i dagsläget eftersom kompostering och flisning av parkavfall redan är en vanlig företeelse i anslutning till deponiema. Både flis och kompost får bra kvalitet och kan i regel avyttras på acceptabelt sätt dock sällan med ekonomiskt vinst. Höjda deponikostnader innebär att alternativen kompostering och flisning kommer att bli mer ekonomiskt fördelaktiga.

Tab. 5.13 Parkavfall effekt på deponibehovet av olika styrmedel - Åtgärd/händelse Totalt som Minskad deponering pga olika styrmedel minskar deponibe- minskad miljö deponi skatt info avf diff hovet till 2000/05 deponer policy direktiv 250 kr rådgivn plan taxa

Förk: kton kiloton dvs. l 000 ton.

5.5 Bygg- och rivningsavfall

Med bygg- och rivningsavfall menas avfall från nyproduktion, renovering, ombyggnad och dylikt av hus, andra byggnader och anläggningar samt avfall från rivningsarbeten. Rena jord- och schaktmassor ingår inte i mängdema.

Avfallsutvecklingen till år 2000/05

Mer material, förpackningar och träflis återanvänds eller återvinns som en följd av ökad källsortering och central sortering. Slutbehandlingen tillförs mindre avfall. Energiutvinning ur sorterat avfallsbränsle ökar och deponeringen minskar. Totalmängden byggoch rivningsavfall, som i tab. 5.14 antas bli oförändrad, kan komma att öka. Anledningen är att vissa avfallsfraktioner, som idag läggs på schakt- och byggtippar eller i bullervallar, troligen också kom-

mer att omfattas av skatteplikten. RVF uppskattar d att ökningen

kan bli ca 200 000 ton eller 10% av ett mörkertal på ca 2 miljoner

idag deponeras på detta sätt. Denna bedömning är dock ton som

osäker.

Tab. 5.14 Bygg/rivningsavfall utvecklingsprognos till 2000/05 -

Åtgärd/händelse påver- Total Återv Summa Biolog Avfalls Depone som kar avfallsutvecklingen mängd Fli sn behandl behandl förbrän ring

e, I de redovisade mängdema ingår inte jord- och schaktmassor och inte heller så- Anm: rena dant avfall deponeras på schakt-och byggtippar,i bullervallar och dylikt. som

Styrmedel minskar deponeringen

som

Vad bygg- och rivningsavfall har byggsektorn åtagit sig ett avser

frivilligt miljöansvar som bl.a. innebär att utarbeta byggvarudekla-

rationer, att bättre omhänderta miljöfarligt avfall, att källsortera avfallet och att till år 2000 halvera den avfallsmängd som deponeras.

Som stöd till branschens åtagande föreslår Kretsloppsdelegationen

obligatorisk miljöbesikming före rivning och en ny lag om återvinning bygg- och rivningsavfall v. Effekten branschens åtaav av gande, i jämförelse med de styrmedel bör kunna underlätta att som halveringsmålet uppfylls, visas i tab. 5.15. Anläggningar på vilka deponeras endast jord, sten, grus, lera, skiffer och kalksten omfattas inte av skatteplikt.

Tab. 5.15 Bygg/rivningsavfall effekt på deponibehovet av olika styrmedel -

Åtgärd/händelse Totalt Minskad deponering pga olika styrmedel som

100% 50% 8% 20% 3% 14% 4% Andel i procent Förk: kton kiloton dvs. 1 000 ton.

5.6 Avfall från

energiutvinning

Avfall från energiutvinning utgörs slagg, askor och rökgasreav ningsprodukter från koleldning, avfallsförbränning, ved-, flis- och

torveldning samt oljeeldning. Askor från industrier, i regel desom poneras på företagens egna upplag, ingår inte utan redovisas som branschspecifikt avfall i kapitel

Avfallsurvecklingen till år 2000/05

Slagg från avfallsförbränning

Vid förbränning av avfall uppstår två fasta avfall vilka hanteras

separat: slagg och rökgasreningsprodukter. Slagg, eller bottenaska

som den benämns vid pannor av typ fluidiserad bädd, består av inert material och en del oförbränt material. Mängden uppgår till

15-25 vikt-% av tillfört avfallsbränsle. Reningsproduktemas mängd

ca 2-5 vikt-% och sammansättning beror på rökgasreningsmeto-

den. Uttryckt i volym uppgår slagg och reningsproduktema till ca 10 volym-% av eldat avfallsbränsle. Skillnaden mellan slagg och reningsprodukt är sammansättningen. Slaggen består större frakav tioner och liknar grus i sin sammansättning medan reningsproduk-

ten är finare som aska och stoft. I reningsprodukten finns högre en koncentration tungmetaller, klorider, oförbränt kol, kalcium tillav sats i reningen än i slaggen g.

Reningsprodukten är torr och lättflyktig och bör stabiliseras

före deponering. Detta sker vid energianläggningen eller direkt på deponin. Genom t.ex. inblandning vatten eller slam ifrån den vå-

av ta reningsprocessen, tillsammans med överskottet kalk från som av

rökgasreningen bildar en fast produkt, kan utlakning tungme-

av taller i stor utsträckning hindras g.

Ur slagg är det möjligt att utvinna 5% slaggskrot och ca ca 65% slaggrus i olika fraktioner. Skrotet återvinns medan slaggruset

används dock endast på deponiema idag till bygga vägar,

- att vallar samt för mellantäckning. Overbliven slagg, inte kan som användas på deponin, deponeras/lagras i osorterat eller skick i sorterat väntan på att användas till projekt utanför deponin. Försök och

projekt att miljömässigt och materialtekniskt kvalitetssäkra slaggru-

set pågår inom Renhållningsverksföreningens arbetsgrupp Avfallsförbränning g.

Främsta anledning till det låga utnyttjandet slaggrus är av en-

ligt Renhållningsverksföreningen att det saknas generella regler för

hur askoma tekniskt bör användas och vilken användning tillsom

låts från miljösynpunkt. Dessutom bestäms miljövillkoren lokala

av eller regionala myndigheter varvid olika regler tillämpas. Detta för-

hållande påpekades redan av Avfallsskatteutredningen k

som an-

såg att berörda myndigheter borde fastställa normer och anvisningar för utnyttjandet av avfallsråvaror vilket skulle undanröja en del onödiga hinder för användning. I Tyskland och Danmark har t.ex. slaggrus sedan lång tid använts i vägar och andra anläggningar för att minska förbrukningen av naturgrus. Totalmängden slagg kommer genom bättre avfallssortering troligen inte att öka från 1994 års nivå trots att avfallsförbränningen ökar. Av den slagg som uppstår bedöms ca 80% komma att sorteras inom ett par år. Skrotandelen kommer att minska efterhand som avfallsbränslet blir bättre sorterat d.

Biobränsleaskor

Vad avser askor från vänneverk som använder biobränslen och kol

har Svenska Fjärrvänneföreningen enligt källa d bedömt att ca

40% borde kunna återvinnas som fyllnadsmaterial eller i skogsbruket före 2005. Dagens återvinning av kol- och biobränsleaskor är inte känd men anses vara obetydlig. Utredningen har i samband med bedömningen av den framtida användningen av biobränslen haft tillgång till tre rapporter:

Askåterföring till skogsmark, upprättad den 26 september 1995 av NUTEK, Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen på uppdrag av regeringen. Rapporten är en redovisning av kunskapsläget samt pågående och planerad forskning och utveckling. 2. Förutsättningar och hinder för askåterföring till skogsmark i stor skala, upprättad av NUTEK i september 1995 på uppdrag av regeringen. 3. Förslag till svensk standard för fasta bränslen och restprodukter från förbränning, upprättad den 15 december 1995 av STG Allmänna standardiseringsgruppen. -

En omfattande forskning har, enligt rapport l ovan, pågått sedan 1980-talet och kunskapsläget om askomas egenskaper och miljöeffekter förbättras efterhand. Huvuddelen av forskningen sker numera inom Ramprogram askåterföring som drivs av NUTEK, Vattenfall och Sydkraft sedan 1992. Som ett resultat av detta arbete bör det kring årsskiftet 1996/97 finnas ett tämligen fullständigt underlag för att göra en miljökonsekvensbeskrivning som kan utnyttjas vid storskaliga försök med askåterföring. Askåterföring är en del av ett större system med uttag och eldning av biobränslen där näringsämnen cirkulerar i ett kretslopp. För att åstadkomma minsta möjliga skada på naturen är det viktigt att askan sprids i stabiliserad fonn, t.ex. som granuler, pellets eller härdad krossaska. Inom det ekologiska området har åtskilliga försök genomförts som visar:

0 Risken för kraftig höjning av pH-värdet samt saltutlakning är liten om granulerad eller härdad aska sprids. 0 Risken för nitratutlakning är liten vid granulerad aska.

o Kaliumsulfat och kaliumklorid löses ut relativt snabbt.

0 Liten risk för att tungmetallhalten i bär och svamp skall öka. I den försöksverksamhet som hittills skett anses gällande lagstiftning inte ha utgjort något hinder för askåterföring. Vidare behöver Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens riktlinjer för tillförsel av olika ämnen vid askåterföring fastställas med konsistenta gränsvärden. Då askåterföringi framtiden troligen kommer att bli kommersiell och storskalig behöver standarder för olika askkvaliteter, enligt rapport 2 ovan, fastställas för att underlätta för inblandade aktörer. Ett förslag till sådan standard finns i den rapport som Stan-

dardiseringsgruppen upprättat nr 3 ovan. Enligt en modellberäk-

ning varierar bränsleproducentens kostnad för askåterföring till skogsmark från ca 200 kr per ton och uppåt beroende på spridningsteknik och logistik. Detta skulle i 1994 års priser öka priset på skogsflis från 109 kr till 117 kr per MWh. För pannägaren innebär detta att priset på levererad fjärrvärme skulle behöva höjas från 405‘° kr till 412 kr MWh. De flesta pannägare deponerar idag per sin biobränsleaska och en avfallsskatt på 250 kr ton bedöms per öka intresset för askåterföring. Av de tre rapporterna framgår att förutsättningar för att återföra biobränsleaskor i princip redan finns och att möjligheterna kommer att öka. Hur nyttiggörandet av askor och slagg utvecklas beror dock på vilka kriteria som ställs på deras användning. I tab. 5.16 och 5.17 förutsätts att tekniska och miljömässiga kriteria för användning av biobränsleaskor finns klara 1998 eller strax därefter.

Tab. 5.16 Askor och slagg utvecklingsprognos till 2000/05 - Åtgärd/händelse som påver- Total Åter Summa Biolog Avfalls Depone

Anm: I redovisademängderingår inte 55 000 ton specialavfall i form av rökgasreningsprodukter från avfallsförbränning se avsnitt 5.10. heller ingår askor från industrin som deponeras deras egna avfallsupplag.

° Medelpriset 1994för 1 megawattimmeMWh levereradfjärrvärmeencrgi.

Styrmedel som minskar deponeringen

I avvaktan på miljökriteria som tillåter ökad användning av rena biobränsleaskor blir deponering eller utnyttjande på miljöprövade anläggningar t.v. de enda tillgängliga och miljömässigt acceptabla lösningarna. Sådana miljökriteria bör enligt ovan återgivna rapporter dock kunna föreligga inom ett par år. Kolaskor kan bl.a. återvinnas som markbyggnadsmaterial och för tillverkning av betongliknande produkter t.ex. cefyll. En skatt gör sådana alternativ mer ekonomiskt intressanta än idag.

Tab. 5.17 Askor effekt på deponibehovet av olika styrmedel - Åtgärd/händelse Totalt Minskad deponering olika styrmedel som pga minskar deponibe- minskad miljö deponi skatt miljö grus diff hovet till 2000/05 deponer policy direktiv 250 kr kriteria skatt taxa Återv kol- bioaska 175 30 5 75 60 5 av o

avloppsslam

Här ingår slam, rens och sand från kommunal avloppsrening men också slarnvatten från enskilda avloppsanläggningar som tillförs avloppsreningsverken via slamsugningsfordon.

Avfallsutvecklingen till år 2000/05

Tab. 5.18 Avloppsslam utvecklingsprognos till 2000/05 - Åtgärd/händelse påver- Total Mark Summa Biolo Avf alls Depone

Anm: I de redovisademängdemaingår inte slam från enskilda avloppsanläggningarsom sprids direkt jordbruksmark.

Den totala mängden slam bedöms minska genom effektivare avvattning. Användningen av slam i jordbruket anses kunna öka efterhand som allt fler slam uppnår en miljökvalitet som motsvarar vad som överenskommits mellan Naturvårdsverket, LRF och Svenska Vatten- och Avloppsverksföreningen. Likaså ökar samkompostering av slam med bark, torv och liknande strukturmaterial för framställning av slamjord. Det betyder att mindre slam behöver deponeras. Av de 680 000 ton slam som deponerades 1994 hamnade ca 50000 ton på ett 120-tal slamtippar. Mängden är dock mycket osäker.

Styrmedel som minskar deponeringen

Många vatten- och avloppsverk strävar efter att minska slamdeponeringen. Hårdare deponikrav och en avfallsskatt kommer att driva på detta arbete.

Tab. 5.19 Avloppsslam effekt på deponibehovet av olika styrmedel - Åtgärd/händelse Totalt Minskad deponering olika styrmedel som pga minskar deponibe- minskad miljö deponi skatt accept avf diff

Förk: kton kiloton dvs. l 000ton.

De alternativ som genom ökade deponikostnader blir mer ekonomiskt intressanta är t.ex. avvattning eller kompostering. Det blir också mer ekonomiskt fördelaktigt att betala ut transportbidrag till

slammottagare och att bekosta ytor för lagring av slammet mellan

spridningssäsongema. Okad användning i jordbruk förutsätter att överenskomna avtal kan fullföljas och att odlingsjorden kan tillföras slam som uppfyller ställda krav. Användningen av slamkompost styrs till stor del av kommunen själv då kompost kan användas vid parkförvaltning, vid anläggningar, för sluttäckning av avfallsupplag och liknande ändamål.

5.8 Industriellt

avloppsslam

Med industriellt avloppsslam avses slamliknande avfall från behandling av avloppsvatten i reningsverk, vilka vanligtvis ägs och drivs av företagen själva, men där slammet från reningsanlägg-

ningen omhändertas av kommun eller privat avfallsaktör. Industriella slam redovisas även i kapitel 6 för branschspecika avfall. Dessa slam omhändertas i regel företagen själva. Någon klar gräns av mellan de två kategorierna finns inte.

Avfallsutvecklingen till år 2000/05

Tab. 5.20 Industrislam utvecklingsprognos till 2000/05 - Åtgärd/händelse påver- Total Mark Summa Biolog Avfalls Depone som

Anm: I mängdemaingår inte specialavfallse avsnitt 5.10.

Mängden industrislam minskar bl.a. effektivare avvattgenom ning som minskar slamvikten och underlättar hanteringen på avfallsupplagen. Rena och näringsrika slam kommer att hållas avskilda så att de kan användas i jordbruk. Enkel kompostering av rena slam, t.ex. blandat med bark eller parkavfall, kommer att öka. Så-

dan kompostering bör kunna erbjudas av såväl kommunala

som

privata avfallsaktörer. Åtgärderna gör att deponeringen minskar.

Styrmedel som minskar deponeringen

De åtgärder som företagen redan vidtar för att minska slamdeponeringen kommer att bli än mer motiverade vid införande skatt. av en

Tab. 5.21 Industrislam effekt på deponibehovet olika styrmedel - av Åtgärd/händelse Totalt som Minskad deponering pga olika styrmedel minskar deponibe- minskad miljö deponi skatt accept avf diff hovet till 2000/05 deponer policy direktiv 250 kr Ärla mfl plan taxa Effektivare avvattning 50 10 10 20 10 Markspridning 5 l l 2 l Biologisk behandling 5 l l 2 l Summaikton 60 ll 12 23 2 1 11 Andel i procent 100% 18% 20% 38% 3% 2% 18% Förk: kton kiloton dvs. 1000ton.

5.9 industriavfall

branschspecifikt

Med detta avfall menas rester som inte är en direkt följd av företagets specifika verksamhet. Det rör sig om träpallar, kartonger, plast, plâtburkar, trasor, filter, rivningsmaterial, städsopor från industriytor uppstår i de flesta verksamheter. Avfallen omm.m. som händertas oftast av kommunala eller privata avfallsaktörer.

Avfallsutvecklingen till år 2000/05

Tab. 5.22 branschspeciñkt induslriavfall prognos till 2000/05 - Åtgärd/händelse påver- Total Material Summa Biolog Avfalls Depone som kar avfallsutvecklingen mängd återvinn behandl behandl förbrän ring sort i kton atH-c b cd+e+f d e f

ansv -

Anm: I mängdeningår 200 000 ton från partihandel, industrikontoroch liknande verksamheter. Återvirming skrot och metall från industriell verksamhet inklusive bilfragav mentering redovisasi kapitel

avfallssnålare produktion. Åter- Totalmängden minskar genom vinningen av olika material, förpackningar och däck ökar. Avsättningen för förpackningar och däck garanteras av de materialbolag som skall uppfylla producentemas återvinningsmäl. Brännbart avfall sorteras för sig och används för energiutvinning i avfallsvärmeverk. Deponeringen minskar.

Styrmedel som minskar deponeringen

För industrin blir avfallshantering och miljöskydd en allt viktigare strategisk fråga och allt fler företag vill skapa en tydlig miljöprofil. Miljöfrägoma ses som en betydelsefull konkurrensfaktor och allt fler inser betydelsen av att avfall främst bör hanteras miljö- och resursmässigt riktig och inte nödvändigtvis till lägsta kostnad. Denna utveckling drivs ofta på av de anställda som med god arbetsmiljö också inkluderar tillfredsställelsen att tillhöra ett företag med god ordning på miljö- och avfallsfrågorna.

Tab. 5.23 branschspecifikt industriavfall effekt av olika styrmedel -

Åtgärd min- Totalt Minskad deponering olika styrmedel som pga skar deponibe- minskad miljö prod deponi skatt avf diff hovet till 2000/05 deponer policy ansvar direktiv 250 kr plan taxor

Förk: kton kiloton dvs. 000 l ton.

Miljöpolicy och producentansvar blir drivkrafter för avfallssnål produktion, ökad källsortering och återvinning. Avfallsskatten och nya direktiv driver på utvecklingen samt styr avfallet bort från deponering till förbränning med energiutvinning.

l 0

Specialavfall

Specialavfall är ett samlingsbegrepp för miljöfarligt avfall och annat specialavfall. I annat specialavfall inkluderas även förorenad jord från sanering av markområden och tippar.

5.10. l

Miljöfarligt avfall

Avfallshanteringen regleras i förordningen 1985:841 om miljöfarligt avfall. Miljöfarligt avfall definieras i 2 § i förordningen. Förordningen kompletteras av Naturvårdsverkets vägledande förteckning. Sverige står dock i begrepp att införliva EU:s direktiv 91/

689/EEG om farligt avfall med tillhörande förteckning över farligt

avfall 94/904/EG. Genom detta direktiv kommer benämningen miljöfarligt avfall att ersättas med farligt avfall. En ny förordning som innehåller bestämmelserna i direktivet med tillhörande avfallsslag är under utarbetande inom regeringskansliet. Miljöfarligt avfall utgörs exempelvis av kasserade oljor, lösningsmedel, frätande vätskor, bekämpningsmedel samt tungmetallhaltigt och annat liknande avfall från industriell verksamhet.

Avfallsutvecklingen till år 2000/05

I SCB:s meddelande 9201, som avsåg 1990 års statistik, anges mängden miljöfarligt avfall som mottogs av kommunerna till

4 16-1209

208 000 ton. För 1993 har denna mängd enligt SCB:s meddelande 9501 minskat till 197 000 ton. Mellan 1990 och 1993 har oljeavfallet minskat till en tredjedel medan lösningsmedelsavfall samt frätande och metallhaltiga avfall har ökat 5-7 gånger. l SOU 1992:45 "Miljöfarligt avfall, ansvar och riktlinjer" uppskattas mängden miljöfarligt avfall till 328 000 ton. Då ingår även avfall som mottas av företag med tillstånd att omhänderta eller exportera miljöfarligt avfall. Hur mängden förändras är svårt att bedöma. Faktorer som innebär att mängden minskar är att industrin genom val av metod och råmaterial strävar denna riktning. Miljöfarligt avfall måste av miljöskäl omhändertas på ett kvalificerat sätt vilket är kostsamt för företagen. Det ligger även i samhällets intresse att genereringen minskar. Orsaker som kan öka mängden avfall är ökade reningskrav på industriutsläpp och att klassningskriteriema för miljöfarligt avfall ändras. Det sistnämnda kan innebära att fler avfall klassas som miljöfarliga och att mängden ökar av denna anledning.

Styrmedel för att minska deponeringen

Av insamlat miljöfarligt avfall deponeras främst sådana avfall som är fasta eller obrännbara. Naturvårdsverket uppger att det för hela landet kan röra sig om ca 100 000 ton per år som deponeras. Det gäller metallhaltigt avfall som uppstår vid t.ex. ytbehandling och en del färgavfall. Avgiften för deponering av metallhydroxidslam ligger på l 000 till 1 100 kr per ton. För miljöfarligt avfall finns i regel starka ekonomiska incitament för att undvika deponering.

5.10.2 Annat specialavfall

Med annat specialavfall menas avfall som inte klassificeras som miljöfarligt men som på grund av särskilt hälsofarliga och/eller miljöstörande egenskaper ändå bör hanteras med speciell omsorg och försiktighet. Till kategorin hör riskavfall från sjukvård, asbestavfall, viss förorenad jord, vissa färgslam m.fl.

F örorenad jord

Naturvårdsverket har tillsammans med länsstyrelser och kommuner genomfört en nationell kartläggning av förorenade områden, s.k. efterbehandlingsobjekt. Kartläggningen omfattar deponier, markområden och sediment som förorenats av industriell eller annan verksamhet. Hittills har ca 2 000 misstänkt eller bekräftat förorenade områden identifierats. Utöver dessa finns ytterligare ett antal tusen områden som kommer att identifieras i de inventeringar som nu

pågår. Många av dessa områden är så förorenade att de behöver efterbehandlas saneras. De efterbehandlingar som hittills genomförts har framför allt inneburit uppschaktning och deponering av obehandlade massor, vilketi praktiken innebär att man flyttar problemen. Strävan efter hushållning och återanvändning bör i stället styra val av saneringsmetod. Metoder som möjliggör återanvändning av jord bör prioriteras framför schakming och deponering. För att efterbehandlingen skall vara effektiv och meningsfull bör föroreningama i massorna i första hand destrueras så att jorden kan återanvändas. Deponering av obehandlade massor bör endast förekomma när det inte finns någon fungerande behandlingsteknik. Tillgång till behandlingsteknik och behandlingskapacitet förutsättning för utveckling i är en en linje med kretsloppsprincipen. Den avgörande faktorn för etaen blering och utveckling av behandlingstekniken är dock den faktiska efterfrågan på behandling. Deponering är i dagsläget betydligt billigare än behandling. Ett införande av en avfallsskatt skulle positivt stimulera efterfrågan på behandlingsmetoder som reducerar mängden massor som behöver deponeras. Det skulle vara en tydlig signal till såväl de företag som har de förorenade massoma problemägama som behandlingsföretagen att kretsloppsprincipen bör gälla även för detta område. Det skulle vara ett incitament för företag med efterbehandlingsproblem att aktivt söka efter och stödja forskning och utveckling av behandlingsteknik samtidigt behandlingsföretagen som skulle ha lättare att konkurrera med deponering. En avfallsskatt skulle å andra sidan kunna leda till att intresset för att överhuvudtaget genomföra saneringar minskar. Om den tänkta åtgärden endast är att flytta den förorenade jorden till deen poni, kan det dock i många fall ifrågasättas om man ändå inte bör avvakta med åtgärden. Med tanke på att det vid behandling är fråga om ny teknik och att resultatet av åtgärden inte är helt klarlagd, riskerar man trots behandling att få deponera jorden och därmed belastas av en skatt. Detta kan leda till att efterfrågan på behandlingsteknik ändå uteblir. Det föreligger dessutom ännu en osäkerhet om vilka krav som bör uppfyllas för att t.ex. få använda jorden i stället för att deponera den. Naturvårdsverket kommer under hösten 1996 att ange riktvärden för förorenad jord. Dessa bör komma att undanröja den osäkerhet som idag finns om huruvida den behandlade jorden kan återanvändas. Utredningen konstaterar att det finns starka skäl för att skatten skall gälla även förorenad jord. Den osäkerhet som föreligger medför dock att skatten kan tas som intäkt för att inte nu vidta nödvändiga saneringar respektive investeringar i teknik. Förorenade ny jordar från efterbehandling av områden som förorenats genom industriell verksamhet föreslås därför bli skattebefriat. Fr.o.m. år 2002 bör dock ny och tillgänglig teknik finnas som gör att förore-

nad jord inte behöver deponeras. Skattefriheten bör då också upphöra. I prognosen för 2000/05 antas riskavfall från sjukvård och vissa specialavfall komma att minska p.g.a. avfallssnål produktion, medan mängden förorenade massor uppskattas öka med omkring 100 000 ton. Reningstekniken för förorenade massor förutsätts efter några år ha utvecklats så långt att massorna kan renas till en miljökvalitet som tillåter andra alternativ än deponering.

Asbest

Asbestavfall, bestående av Omhändertagna takplattor, rör, isoleringsmaterial m.m. från ombyggnader och rivningsarbeten, skall av hälsoskyddsskäl snarast möjligt deponeras och täckas. Hanteringen skall ske i överensstämmelse med Arbetarskyddsstyrelsens författning AFS 1986:22 och Naturvårdsverkets allmänna råd 87:3. Asbest får inte blandas med annat avfall och kräver dessutom en specialhantering där avgifterna i regel ligger på 300-500 kr per ton. En avfallsskatt ovanpå denna avgift ökar risken för att asbestavfallet inte omhändertas på rätt sätt eller på rätt anläggning. Asbest föreslås därför tills vidare bli skattebefriat.

Tab. 5.24 Annat specialavfall prognos om deponibehov till 2000/05 - Åtgärd/händelse påvcr- Total Material Summa Biolog Avfalls Depone som kar avfallsutvecklingen mängd återvinn behandl behandl förbrän ring

Konsekvenser av en skatt på

branschspecifikt avfall

6.1 Metod för

konsekvensvärdering

I kapitel 6 visas hur en avfallsskatt på 250 kr exklusive moms en- ligt det förslag som redovisas i kapitel 3 och i kombination med andra stynnedel, bedöms påverka hanteringen och deponeringen av branschspeciñkt industriavfall de närmaste 8-10 åren framöver. Förutom skatten ligger följande stynnedel och drivkrafter till grund för analyserna:

0 Producentansvar för olika varor och förpackningar. 0 Naturgrusskatt. 0 Naturvårdsverkets "Aktionsplan Avfall". 0 Naturvårdsverkets "Mål för särskilda avfallsslag". Ökade krav på deponering i fonn förslag till deponidi- 0 av nya rektiv i Naturvårdsverkets Allmänna råd. o Företagens miljöengagemang.

Påverkan av skatt och övriga styrmedel visas i form av prognoser för de vanligast förekommande avfallsslagen inom 10 olika industribranscher. Redovisningen sker branschvis. Den individuella påverkan av olika styrmedel visas avfallslag för avfallslag i avsikt att så långt som möjligt isolera och värdera enbart skattens påverkan på avfallsutvecklingen. Prognoser, bedömningar och analyser som rör vissa branscher och vissa avfallsslag är osäkra eftersom det saknas tillförlitlig och tydlig statistik. Det underlag som använts är det bästa som funnits att tillgå i dagsläget. Prognoserna har underhand diskuterats med Naturvårdsverket för att så långt möjligt samordnas med bedömningarna i "Aktionsplan Avfall".

Industriavfall från de lO branscher som beskrivsi kap. 6 benämns "branschspecifikt avfall, varmed avses produktions-eller processavfall vars mängdoch sammansälmingtill huvudsakligdel beror olika industribranschersspeciellaverksamhet.

6.2 Behandling, ekonomi och miljö

6.2.1 Effekt på deponerad avfallsmängd

Effekten av de styrmedel som påverkar deponeringen beräknas bli att den ärliga deponeringen av industrins avfall minskar med 1,75 miljoner ton före 2005, varav deponiskatten bedöms svara för ca 0,64 miljoner ton eller ca 35%. Uttryckt i en annan jämförelse bedöms konsekvensen av föreslagen skatt bli att nuvarande avfallsdeponering på ca 3,46 miljoner ton minskar med ca 18% före 2005.

Tab. 6.1 Branschspecifikt avfall minskad deponering 2000 och 2005 p.g.a. olika styrmedel, baserat på konjunkturläget 1993/95 INDUSTRI Depo Minskad depo- Minskad dep i kton 2000 pga olika styrmedel BRANSCH nering neringi kton miljö pr.ansv dep ökad ny skatt 1995 2000 2005 stvrn åv-kril dir kunsk teknik 250 kr Gruv/mineral l 10 5 10 1 0 0 1 2 1 Livsmedelind 25 0 40 8 0 1 3 5 0 3 4 13 Textil/läder 30 5 10 1 1 0 0 1 1 Trävaruind 110 20 50 6 1 0 1 1 13 Massa/papper 960 190 415 65 36 0 14 8 66 Kemisk ind 180 10 25 5 0 0 2 1 5 Jord/sten 530 375 450 154 13 0 14 0 194 Stål/metall 900 115 570 24 50 0 11 18 15 Verkstadsind 290 5 0 105 17 5 0 6 6 17 Övrig industri 100 20 3 5 5 7 0 2 2 4 Summa 1995 3 460 I I I l I l I |

Anm: Imängdema i tabellen ingår 1 schaktmassoroch avfall understigande 2000 ton per år, 2 19miljoner ton gråberg,23 miljoner ton avfallssandoch 27 miljoner ton jord samt 3 300000 ton sand. lera, skiffer, sten, och kalksten.

6.2.2 skatteintäkter för branschspecifikt avfall

Skattebdriade avfall

De avfallsslag som tills vidare föreslås bli befriade från avfallsskatt sammanställs i tabell 6.2. Det rör sig om en mängd på ca 1,28 miljoner årston det år skatten införs. Mängden beräknas år 2005 ha minskat till 395 000 årston. Undantagna avfall såsom avfallsca

sand, gräberg, jord, kalksten deponeras på separata m.m. som upplag ingår i sammanställningen

Tab. 6.2 Sammanställning över avfall t.v. bör skattebefrias som Skatlebefriade Gruv Mass Kem Stål Verk Summa avfallsslag sort i kton ind ind ind ind ind 1998 2005 År 1228 2001 -

År 2005

Skatteintdkter

En avfallsskatt på 250 kr per ton avfall som införs den l januari 1998 beräknas för branschspeciñkt industriavfall 380 mkr i ge ca skatteintäkter under 1998, vilka minskar till 370 mkr år 2005. ca Intäkterna är nettointäkter efter att skattebefriade avfall frånräknats.

Tab. 6.3 skatteintäkter för branschsp. avfall 1998, 2001 och 2005 depo- niprognos 2000/05 baserat konjunkturläget 1993/95

Årtal Gruv Livs Text Trä Mass Kem Sten Stål Verk Övr Sza ind ind ind ind ind ind ind ind ind ind mkr

Depon i kton År 1993/95 110 250 30 110 960 180 530 900 290 100 3 460 År 1998 0 210 20 90 420 80 150 280 190 80 1 520 År 2005 90 170 20 60 390 70 80 360 180 70 l 490 Skatteint i mlcr 1998 250 kr 0 53 5 23 105 20 38 70 48 20 380 2005 250 kr 23 43 5 15 98 18 20 90 45 18 370

Anm: Beloppen anges exklusive skatteavdragi tab. 6.2. Utöver angiven skatt tillkommer 1998skatt ca 100mkr för ca 400000 ton konventionelltavfall i kapitel

6.2.3 Industrins kostnadsökning p. g.a. skatten

Skatten kommer att öka industrins kostnader i förhållande till branschemas förädlingsvärde 1994 med i genomsnitt 0,15% år 1998 och med 0,12% år 2005. Sett på en enskild verksamhet kan ökningen bli större. För exempelvis företag som fragmenterar bilar ökar förädlingsvärdet med l,5-2%.

Tab. 6.4 Skatteutgift 1998 och 2005 i relation till industrins förädlingsvärde 1994, baserat konjunkturläget 1993/95 Industribransch Branschens Beskattad dep skattesats 250 kr per ton förädLvärde 1998 2005 Mlcr Ökad Mkr Ökad 1994 mkr/år kton kton 1998 utg% 2005 utg%

Anm: Beloppen anges exklusive skatteavdragi tab. 6.2. Utöver angiven skatt tillkommer 1998skatt ca 100mkr för ca 400 000 ton konventionelltavfall i kapitel

3 Allmänt

6.3.1 Industribranscher

De industribranscher som redovisas var för sig i avsnitten nedan sammanställs i tab. 6.5. Industrierna omfattar totalt 8 325 arbetsställen med sammanlagt över 608 000 anställda.

Tab. 6.5 Industribranscher enligt SNI-indelning 1994

Källa: SCB, Industristatistik 1994,I 22 SM 9501. Anm: Branschema jordbruk, jakt. skogsbruk ochfiske omfattasinte.

6.3.2 Avfall år 1993, 1994 eller 1995

Källor

Vid kartläggningen avfallsslag, mängder och omhändertagande av har flera källor använts. Dessa beskriver avfallssituationen under skilda år och utifrån delvis olika utgångspunkter varför ett val bland dessa källuppgifter ibland har fått göras. Vid urvalet har i första hand tagits uppgifter som lämnats till utredningen från respektive branschorganisation. Dessa uppgifter kan avse 1993, 1994 och i något fall 1995. För sådana avfall som inte ingår i branschpromemorior och rapporter har SCB:s statistik valts för emas egna industrins avfall och returråvaror 1993 c. För att åstadkomma en detaljerad uppdelning avfallsslagen och deras omhändertamer av gande specialstudier grundade på 1993 års statistik uthar ett par förts SCB på beställning utredningen. De uppgifter som valts av av att ingå i betänkandet har så långt som möjligt stämts av med Naturvårdsverket och dess experter på industriella verksamheter. Ett stort arbete har lagts ned på att bearbeta och kontrollera avfallsstatistiken i syfte att beskriva industriavfallens källor, mängder och omhändertagande på ett rättvisande sätt. Trots detta kan inte felaktigheter uteslutas. Den redovisning som görs är emellertid så långt det i dagsläget går att komma med tillgänglig statistik. Beträf-

fande avfallsstatistik har Naturvårdsverket l i uppdrag att föreslå

omfattning, inriktning och EU-anpassning för den framtida avfalls-

statistiken projekt FAST.

Avfallsmängdfrân olika branscher

Med branschspecifrkt industriavfall produktions- eller

avses processavfall vars mängd och sammansättning till huvudsaklig del beror på de olika industribranschemas speciella verksamhet. Utöver

branschspecifrkt industriavfall uppkommer i samband med produktionen även konventionellt och miljöfarligt avfall vilka närmare beskrivs i kapitel De branschspeciñka avfallen dominerar med

ca 15 miljoner ton eller 96% av totahnängden.

Tab. 6.6 Avfall i kton/år från respektive industribransch 1993-95

Industribransch enligt Miljöf Br spec Konv Summa Andel SNl-indelnirg avfall avfall l avfall 1 kton br spec

Anm: I mängdemai tabellen ingår inte l schaktmassoroch avfall understigande2 000 ton/år, 2 19miljoner ton gråberg,23 miljoner ton avfallssand och 2,5 miljoner ton jord samt 3 300 000 ton sand,lera,skiffer, sten, ochkalksten.

Utöver de mängder som anges i tabellen eller i anslutande anmärkningar uppstår en stor mängd andra avfall. Det gäller gödsel, urin, skörderester m.m. från jordbruk i regel återbrukas i som anslutning till jordbruksverksamheten. Vidare uppstår mängd en stor Stubbar, grenar, sly och liknande drivningsrester från skogsbruk vilka rester oftast lämnas kvar i skogen för förrnultning. Dessutom uppkommer 5-10 miljoner ton överskottsjord, vegetationsrester m.m. från anläggningsarbeten. Dessa läggs ofta tillbaka i simassor dotagen eller placeras i schaktmasselager för användning. senare

Avfallets omhändertagande med olika metoder

Tab. 6.7 visar med vilka metoder olika avfall omhändertas. För miljöfarligt avfall saknas uppgift omhändertagande i SCB:s om sta-

tistik. Avfall som innehåller föreningar vissa metaller utgör

av ca

60 000 årston och deponeras i regel. Av den mängd som visas i tab.

6.7 kan att 41% återvinns, 33% förbränns och 24% depoman se Större delen förbränningen sker genom energiutvinning neras. av med bark, flis och vedavfall.

Tab. 6.7 Omhändertagande avfall i olika ind. branscher 1993/95 av

24% 33% 0,6% 41 % 2% 100% Procentandelav summa Källa: a, i m.fl. Förk: kton kilotonl 00 ton. Anm: Imängdema ingår inte 1 schaktmassor och avfall understigande2 000 ton/är, 2 19 miljoner ton gråberg, 23 miljoner ton avfallssandoch 27 miljoner ton samt 3 300 000 ton sand,lera, skiffer, och kalksten. 4 Annat omhändertagande avser främst lagring.

Deponering

Industriema har 250-300 egna deponier. Av den mängd som deponeras hamnar ca 30% av det konventionella avfallet främst hushä1ls-, bygg- och rivningsavfall på industriemas egna deponier medan resten förs till deponier som drivs kommunalt eller av annan ägare. Av branschspecifikt avfall som deponeras gär ca 70% till industriemas deponier medan resten förs till i huvudsak komegna munala avfallsupplag.

Tab. 6.8 Deponering inom och utanför arbetsstället 1993/95

Avfallsslag uppkommer inom industri- Totalt Internt Extern Int % som branschermed SNI-kod 10-37 a+b 1 a b a/a+b Konventionella avfall 400 120 280 30% Branschspeciñkaavfall 2 3 3 320 2 320 l 000 70% Summor och total procentandel 3 720 2 440 l 280 66% Källa: a, i m.fl. Förk: kton kiloton1 000 ton. Anm: l Schaktmassor samt avfall mindre än 2 00 ton per år ingår inte. 2 Ca 19 miljoca ton gråberg, 23 miljoner ton anrikningssandoch ca 27 miljoner ton jord ingår ner ca inte i mängdema.3 Ca 300000 ton sand,lera, skiffer, sten, kalksten ingår inte.

Konventionellt avfall inklusive miljöfarligt avfall

Konventionellt avfall uppstår inom alla industrier och fördelar sig med cirka en tredjedel på vardera hushållsavfall, bygg/rivningsavfall och övrigt branschspeciñkt industriavfall. Aven miljöfarligt avfall uppkommer i de flesta branscher. Konventionellt avfall som lämnas till extem deponering, vilket är huvuddelen, ingår i mängdema i kapitel Därutöver deponeras en rest på 120 000 ton på inca dustriemas egna avfallsupplag. Industristatistiken över hur denna mängd fördelas och behandlas är dock osäker. Den har därför utelämnats i redovisningen vilken därmed begränsas till endast branschspeciñkt industriavfall.

6.4 Gruvor och

mineralutvinning

6.4.1 Nuvarande avfallssituation

Branschen omfattar anläggningar för brytning och hantering av kol, torv, naturgas, uran, metall- och järnmalm, sten, sand, grus, kalksten, lera, salt och liknande mineral. Rester som uppstår vid utvinning av kalki fonn av kalkslam, läckningsrester m.m. redovisas under avsnittet om jord- och stenvaruindustrin.

Tab. 6.9 Gruvor och mineralutv nuvarande avfallssituation 1993/95 -

Anm: 1 inom branschenfinns ca 15 deponier varav ca 5 mottar konventionelltavfall. 19 miljoner ton gråberg,23 miljoner ton avfallssand och 27 miljoner ton jord visasinte.

Vid framförallt malmbrytning uppstår årligen ca 19 miljoner ton gråberg, ca 27 miljoner ton jord och andra återförs massor som till gruvor och dagbrott eller till separata upplag. Gråberget, som förekommer i upp till meterstora block, samt jorden schaktas eller

sprängs bort för att frilägga malmfyndighetema. Ca 2 miljoner ton berg och jord används för lokala anläggningsarbeten det lomen kala behovet är avsevärt mindre än tillgången. Vid bortforsling från

malmfälten Kiruna och Malmberget begränsas möjligheten att

av järnvägen måste utnyttjas för malmtransporter. Vidare uppstår ca

23 miljoner avfallssand från oxid- och sulñdmalmsbrytning ton vilken deponeras i anslutning till anrikningsplatsen. Avfallssanden uppstår efter anriknings- och avskiljningsprocess där malmen en mals ned till kristallstorlek l mm. Utöver dessa restprodukter

och avfall deponeras 110 000 ton annat processavfall vilka visas

ca i tab. 6.9.

6.4.2 Prognos för minskad deponering i

Grâberg

Med gråberg bergrester från gruvbrytning. Det kan vara allt avses från bergmaterial till material innehåller så låga mineralrent som halter att det inte är lönsamt att utvinna dessa. Det finns endast obetydliga möjligheter att utnyttja detta material. Till allt övervägande del måste materialet därför deponeras. Eftersom en avfallsskatt därför inte har någon styrande effekt i detta fall, bör skatt inte tas ut på gråberg. Det rör sig mycket stora mängder gråberg som årligen om deponeras. Deponeringen skeri princip uteslutande i anslutning till Utredningen föreslår därför att de anläggningar där engruvoma. dast gråberg deponeras inte skall omfattas av skatteplikt.

F luorhaltigt slam

Vid tillverkning jämmalmspellets avgår en gas som förutom stoft av även innehåller gasformigt fluor. Gasen måste, i likhet med många andra rökgaser från processindustrin, renas före utsläpp. Detta sker våtrening varvid ett fluorhaltigt slam uppkommer. På grund genom slammets fluorinnehåll, och på grund av att teknik saknas att av återvinna eller på annat miljömässigt acceptabelt sätt utnyttja slammet, annat än möjligen i mycket begränsad omfattning, bedöms deponering vara från miljösynpunkt bästa omhändertagande. Detta avfall föreslås därför tills vidare bli skattebefriat.

Järnhaltigt stoft

Vid tillverkning jämmalmspellets avgår en gas innehållande av jämhaltigt stoft. Gasen renas före utsläpp och avskiljt stoft depone- Det saknas för närvarande kunskap om i vilken grad avfallet ras. skulle kunna återvinnas. En avfallsskatt kan eventuellt driva på en sådan utveckling. Det är dock inte troligt att än en mindre del mer uppkomna mängder kan återtas före år 2005. För huvuddelen av återstår då deponering enda alternativ. Detta avfallsslag föresom slås därför tills vidare bli skattebefriat.

Avfallssand

Mängden avfallssand som uppstår ökar i takt med att gruvindustrin

utvecklar mer rationella metoder gör det möjligt utvinna som att malm även ur fyndigheter med låga malmhalter. Därmed bildas

större rester från anrikningen men samtidigt uppnås bättre husen hållning med tillgängliga naturresurser. Deponeringen avfallsav

sand från underjordsbrytning begränsas att grövre sand

genom återförs till gruvschakten, vilken möjlighet utnyttjas fullt Den ut. större sandmängden uppstår vid dagbrott och denna sand måste deponeras. Deponeringen måste ske på från miljösynpunkt ett säkert sätt så att de metaller finns kvar i sanden efter anrikningen som inte lakas ut i naturmiljön.

Möjligheten att vid nuvarande malmbrytning ytterligare mins-

ka på volymen avfallssand syns inte åtkomlig inom överblickbar nu

tid. Enda rimliga sättet från miljöskyddssynpunkt hand

att ta om överbliven avfallssand är deponering. En skatt kommer därigenom

inte att få någon styrande effekt på deponeringen avfallssand av

från oxid- och sulñdmalmsframställning. Avfallssand föreslås där-

för bli skattebefriat.

6.4.3 sammanställd

prognos till år 2005

Prognosen om minskad deponering sammanställs i tab. 6.10. Deponeringen antas kunna minska med 4% till år 2000 och med 9%

till 2005. De mängder i tabellen bygger på konjunktur som anges läget 1993/95. Avfallsmängden följer i princip produktionen. I tabellen uppskattas också hur olika styrmedel kan komma påverka att

deponeringen. Skatten bedöms bidra med 15% den minskade

av

deponeringen.

Tab. 6.10 Gruvor och mineralutvinning deponiprognos 2000/05 baserat på konjunkturläget 1993/95

Avfall från Minskad Minskad deponering olika styrmedel pga industribransch deponering miljö prod deponi ökad skatt ny SNI 10-14 kton % klon stym ansv iirektiv kunsk teknik 250 kr

Fluorreningsavfall 0% - - - - - - -

000ton.

Anm: 19miljoner ton gråberg,23 miljoner ton avfallssand och 27 miljoner jord visas inte ton i tabellen.

6.5 Livsmedelsindustri

6.5.1 Nuvarande avfallssituation

Inom branschen framställs kött, mjöl, socker, dryckesvaror, tobak, djurfoder och liknande livsmedel. Tre specificerade avfall som uppstår är slakteriavfall, vassle och slam. Därutöver uppkommer 800 000 ton Ospecificerat branschavfall såsom drav, jäst, melass, slamkalk och sockerbrukskalk, vilka till största delen återvinns eller

utnyttjas t.ex. djurfoder. Sockerbrukskalken ca 125 000 ton

som

används som näringsmedel i jordbruket. Ca 245 000 ton av de av-

fall uppkommer i branschen deponeras. som

Tab. 6.11 Livsmedelsindustri nuvarande avfallssituation 1993/95 uppkommer Total Mtrl La Szaslut Biol För- Depo Avfall som inom industribransch mängd återv ger beh c beh brän ni l SNI 15-16 son i kton a+b+c b ed+e+f d e f a

Ospec branschspavfall 2 805 520 60 230 20 20 190 Summa SNI 15-16 1 000 595 60 330 55 35 245

Källa: a, i Förk: kton kiloton1 000 ton. Anm: 1 Inom branschenfinns ca 15 egna deponier varav 5-10 mottar konv avfall 2 I ospec mängd ingårbl.a. drav, jäst, slamkalk, melassoch jordbrukskalk .

6.5.2 för minskad deponering

Prognos

Slakteriavfall, vassle och slam är biologiskt behandlingsbara och ca 50% den mängd som nu deponeras antas kunna behandlas geav exempelvis rötning, kompostering eller återvinning före år nom 2005. Större delen de ospecificerade branschspeciñka avfallen av deponeras förutsätts också vara biologiskt behandlingsbara. som Deponeringen antas vad gäller dessa avfall kunna minska med 30% till 2005 Detta är dock ett osäkert antagande eftersom det saknas . nämnare uppgifter om avfallens art och sammansättning.

z Uppgift från LennartRambow, DaniscoSugar 960628. Sockerbrukskalken har en torrsubstans 60-65%.Efterfrågani Skåne är större än tillgången. På Gotlandsker viss mellanlagringvid ojämnheteri efterfrågan.

6.5.3 Sammanställd till år 2005 prognos

De bedömningar och antaganden som gjorts om minskad deponering för respektive avfallsslag sammanställs till en branschprognos i tab. 6.12. Den samlade effekten blir att deponeringen bör kunna minska med ca 15% till år 2000 och med 32% till 2005. Angivca na mängder motsvarar konjunkturläget 1993/95. Nya deponidirektiv får troligen ingen påverkan före år 2000. En skatt bedöms bidra

till ca 33% av den minskade deponeringen.

Tab. 6.12 Livsmedelsindustri deponiprognos 2000/05 baserat på konjunk- turläget 1993/95

Ospec branschspavf 30% 5 7 14 5 I 1 5 8 14

Minskn till 2005 80 19 5 16 7 8 25 - Minskn till 2005 % 32% 8% 2% 6% 3% 3% 10% - Skatteffekt till 2005 32% - - - - - - - Minskn till 2000 38 13 5 0 3 4 l 3 - Minskn till 2000 % 15% 5% 2% 0% 1% 2% 5% - Skatteffekt till 2000 33% - - - - - - - Källa: a, i m.fl. Förk: kton kiloton1 000ton.

6.6 Textil- och laderindustri

6.6.1 Nuvarande avfallssituation

Tab. 6.13 Textil- och lädervaruind nuvarande avfallssituation 1993/95 -

Avfall som uppkommer Total Mtrl La Szaslut Biol För- Depo

inom industribransch mängd återv beh c beh brän ni 1 ger SNI 17-19 sort i kton a+b+c a b cd+e+f d f e Övr branschspec.avfall 2 25 25 25

SummaSNI 17-19 25 25 25

Källa: a Förk: kton kilotonl 000 ton.

Anm: l Inom branschenfinns 2 privata deponier.2 I mängdeningår textil, polymer, färg, olika slam,stoft, gips,kemprodukterm.fl.

Branschen omfattar verksamheter för framställning av garn, textilier, kläder, gardiner, mattor, tågvirke, päls- och lädervaror, skor och liknande produkter. Aven garvning ingår. Garvning, läderberedning, pälsberedning och tillverkning av pälsvaror står för en stor del av det biologiska avfallet med "biologiskt material" som största avfallsgrupp. Andra stora avfall är textil- och fibennaterial i form av natur- och syntetiska fibrer. Det finns fem större garverier. Lika många har lagts ned under senare år. Enligt Garveriidkarföreningen finns ca 60 garveritomter i Sverige. Kromhaltigt avfall från vattenrening och kromgarvat läderavfall, utgör ett problem. Påverkan är dock lokal och lädertillverkning har liten omfattning.

6.6.2 för minskad deponering Prognos

Institutet för fiber och polymerteknik har upprättat en rapport

"Avfallshantering av textila material och produkter vars syfte är

att presentera information om textilt industriavfall från olika typer av teko-företag. Enligt rapporten finns det goda möjligheter att använda textilt produktionsspill för energiutvinning i samband med förbränning eller som sekundär råvara för isolennaterial.

Tab. 6.14 Textil- och lädervaruindustri deponiprognos 2000/05 baserat på konjunkturläget 1993/95

Avfall från Minskad Minskad deponering pga olika styrmedel industribransch deponering miljö prod deponi ökad ny skatt SNI 17-19 klen % kton stym ansv lirektiv kunsk teknik 250 kr Ospec branschspavf 30% 8 2 1 1 1 1 2 Minskn till 2005 8 2 1 1 1 l 2 - Minskn till 2005 % 30% 8% 4% 5% 3% 4% 7% - Skatteffekt till 2005 23% - - - - - - - Minskn till 2000 4 1 l 0 0 l l - Minskn till 2000 % 16% 5% 4% 0% 2% 2% 4% - Skatteffekt till 2000 22% - - - - - - - Källa: a Förk: kton kilotonl 000 ton.

Det saknas närmare uppgifter om vilka avfallstyper som deponeras. I prognosen antas att deponeringen av ospecificerade avfall bör kunna minska med 16% till år 2000 och med 30% till 2005. Mängdema som anges i tab. 6.14 utgår från konjunkturläget 1993/95. En skatt bedöms bidra med ca 22% av denna minskning.

13 IFP Rapport96-018, ProjektP408,daterad960604.

6.7 Trävaruindustri

6.7.1 Nuvarande avfallssituation

Branschen omfattar verksamheter för sågning, hyvling, impregne-

ring och tillverkning av varor av trä, fanér, kork, halm, rotting, träförpackningar, träull, träflis och dylikt. Här ingår även tillverkning av monteringsfärdiga trähus samt byggnads- och inredningssnicke-

rier. De stora avfallsslagen är trä- och barkavfall.

Tab. 6.15 Trävaruindustri nuvarande avfallssituaüon 1993/95 - Avfall som uppkommer Total Mtrl La Szaslut Biol För- Depo

kton ki10lon1 000Ion. Anm: l Inom branschenfinns ca 30 egna deponier.2 Utöver visat branschspecifiktavfall ingåruthärdatlimavfall, ridåvam-,nm.fl. 3 493000 ton trä och 32 000 ton bark som i statistiken angessom bonforslat antas gå till förbränningmedenergiutvinning.

6.7.2 Prognos för minskad

deponering

Trä, spân, flis och bark

Huvuddelen av dessa avfall går redan idag till återvinning och energiproduktion. Den spillbark som deponeras är ofta blöt eller förorenad med jord, sten och dylikt. Tendensen är att barkspill till

deponering minskar. Naturvårdsverket anser att deponeringen av renseri-och vedgårdsavfall bör kunna minska med minst 50% före 2005. Okad förbränning och kompostering blir möjlig sten,

om grus och sand avskiljs från barken och om våt bark torkas eller pressas så att den får ett högre energivärde.

Aska, sot, stoft och slagg

En ökad energiutvinning med bark och andra biobränslen, vilket

önskvärt, kommer öka askmängden. Å andra sidan bör anses att mängden kunna minska genom en bättre utbränning bränslet. av Biobränsleaskor innehåller ofta än 5% brännbart material. För mer

att minska deponeringen måste det också finnas alternativa sätt för omhändertagande. Förutom återföring till skogsbruk kan askor ibland användas som täckmaterial på tippar och liknande platser. Utomlands finns exempel på hur aska används som jordförbättringsmedel och som råvara för cementindustrin. Naturvårdsverkets mål är att mängden askor skall minska genom bättre utbränning samt att bränslet som används i biobränsleanläggningar skall ha sådan kvalitet att askoma kan återföras till kretsloppet. Utredningen har i samband med bedömningen av den framtida

användningen av biobränslen haft tillgång till tre rapporter vilkas

innehåll sammanfattas i avsnitt 5.6. Av de tre rapporterna framgår att förutsättningar för att återföra biobränsleaskor i princip finns redan nu och att möjligheterna kommer att öka framöver. Hur nyttiggörandet av askor och slagg utvecklas framöver beror dock på vilka kriteria som ställs på deras användning. Utredningen antar att 50% av askvolymen bör kunna styras bort från deponering före 2005. Detta förutsätter att tekniska och miljömässiga kriteria för askans användning är fastställda före denna tidpunkt.

Ospecificerat branschspecifikt avfall

Avfallen är till stor del biologiskt behandlingsbara. I avsaknad på mer fakta antas deponering generellt sett kunna minska med 30%.

6.7.3 Sammanställd till år 2005 prognos

Tab. 6.16 Trävaruind deponiprognos 2000/05 i konjunkturläget 1993/95 - Avfall från Minskad Minskad deponering pga olika styrmedel industribransch deponering miljö återv deponi ökad ny skatt

Askâterföringtill skogsmark, upprättad 950926 av NUTEK, Naturvårdsverketoch Skogsstyrelsen, Förutsättningarochhinderför askåterföringtill skogsmark stor i skala, upprättad av NUTEK i september 1995 samt Förslagtill svenskstandardför fasta bränslen och restprodukterfrån förbränning,upprättad 951215 av Allmänna standardiseringsgruppen.

De antaganden och bedömningar som gjorts om minskad deponering för respektive avfallsslag sammanställs till en branschprognos i tab. 6.16. Avfall till deponering antas kunna minska med ca 20% till år 2000 och med ca 46% till 2005. Tab. 6.16 visar också hur olika möjligheter och styrmedel bedöms bidra till en minskad

deponering. En skatt får ganska stor effekt ca 60% till år 2000

genom att ge ett starkt ekonomiskt incitament att undvika deponering av bark m.fl. avfall som kan brännas eller komposteras.

6.8 Massa- och

pappersindustri

6.8.1 Nuvarande avfallssituation

Branschen omfattar verksamheter för framställning pappersmassa samt tillverkning av tidningspapper, kraftpapper, papp, Wellpapp,

förpaçkningspapper, kuvert, hushålls- och hygienpapper och dy-

likt. Aven tryckning och utgivning av tidningar, böcker, broschyrer och liknande trycksaker ingår. De stora avfallsslagen utgörs av organiska avfall i form av bark,

trä och slam, av kausticeringsavfall samt av askor. Återvinning av

kemikalier och utnyttjande av bark, flis, fiber och lutar för energiutvinning har länge varit en förutsättning för produktionen. Större delen av fabrikemas vännebehov utvinns ur egna avfall. Trots detta måste cirka en tredjedel av avfallen deponeras. De största mängderna läggs på industriemas egna avfallsupplag. Vid kausticeringsprocessen kemikalieåtervinning bildas i princip tre typer av avfall som benämns grönlutslam eller svartslarn, mesa och kalkgrus. Grönlutslammet avskiljs från grönlutsklaming från sodapannan som en svårlöslig förbränningsrest. Grönlutsklarningen är en viktig utstötningspunkt dels för processfrämmande ämnen, dels för de metaller som tillförts processen med vedråvaran. De vanligaste metallema i vedråvaran är mangan, järn, krom, nickel, koppar, zink, kadmium och bly. Metallema löses ut vid kokningen och syrgasblekningen av vedñbrema och tillförs kemikalieâtervinningen via svartluten. För att ytterligare minska metallhalten i processen måste också mesa tappas av och ersättas med ren kalk. En viss del mesa kan brännas om till ny kalk vilken släcks i en kalksläckare där det tredje avfallet, kalkgruset, uppstår. Kausticeringsavfallet består av ñnkomigt material med låg genomsläpplighet, god packbarhet och bra hâllfasthet. Risken för gasbildning är liten liksom sätmingsbenägenheten. Dessa egenskaper tillsammans med ett högt pH-värde innebär dels att metallema föreliggeri svårlöslig form, dels att risken för utlakning av miljöfar-

liga ämnen är låg förutsatt att avfallet hanteras separat och på ett riktigt sätt. Det fasta avfallet har tidigare inte betraktats som något allvarligt problem. Ett minskande utrymme på de egna deponiema i kombination med skärpta miljökrav har emellertid ökat intresset för avfallsfrâgoma. Mängdema till deponering har också minskat samtidigt som alltmer rejekt och ñberslam från reningsanläggningar återförs och utnyttjas i produktionen.

Tab. 6.17 Massa- och pappersind. nuvarande avfallssituation 1993/95 - Avfall som uppkommer Total Mtrl La Szaslut Biol För- Depo

Anm: 1 Inom branschenfinns ca 40 deponier. I i anges an totalt 1220000 ton deponeras. Skillnaden mot tab. 6.17 beror mängden knusticeringsavfall som i i angesr en ligre tomubstanshaltsamtal med C. Molde Skogsindnstriema960906.

6.8.2 för minskad

Prognos deponering

Bark, trä, renseri- och vedgårdsayfall

Stora mängder genereras i samband med lossning, lagring och barkning av veden men spillet utnyttjas till större delen som bränsle. Bark m.m. som deponeras oftast blandat med snö eller grus vilket gör det mindre lämpligt som bränsle. Vid fabriker där renseriavloppet går till sedimentering uppkommer även s.k. sandbark. Bark är lättnedbrytbart och avger vid deponering ett förorenat lakvatten. Nedbrytningen orsakar på sikt sättningar i upplaget. Me-

Skrivelsetill utredningenfrån N. Iirvall, Skogsindustriema 951127och en reliminär rapport överlämnad av N. Iirvall 960531 om Avfall från skogsindustrin, M 95/96. rapportnr mars 1996.

tangasbildningen är långsam. Tendensen är att barkspillet till deponering minskar. Naturvårdsverket anser i att deponeringen av ren-

seri- och vedgårdsavfall bör kunna minska med minst 50% före

2005. Okad förbränning och Kompostering blir möjlig om sten, grus och sand avskiljs från barken och om våt bark torkas eller pressas så att den får ett högre energivärde.

Biobränsleaskor

Askoma som uppstår vid eldning med biobränsle kommenteras i avsnitt 6.7.2 och problematiken inom massa- och pappersindustrin är direkt jämförbar. Utredningen har antagit att 50% askvolyav men bör kunna styras bort från deponering före 2005. Detta förutsätter att tekniska och miljömässiga kriteria för askans användning för olika ändamål kan fastställas före denna tidpunkt.

Grönlutslam eller svartslam

Situationen inom skogsindustrin liknar i hög grad den för jäm- och stålverken, dvs. många avfall men några som mängdmässigt dominerar. För skogsindustrin finns något större möjligheter för utnyttjande, genom att många av avfallen har ett energiinnehåll som kan utnyttjas även av externa intressenter. I gengäld kan man konstatera att skogsindustribranschen alltid legat långt fram i fråga att om sluta sina anläggningar och energiutnyttja sina restprodukter. Skattebefrielse kan enligt utredningens mening aktuell vara för grönlutslam. Detta uppkommer i stor mängd som är svår att reducera eftersom den utgör den rest som vid slutning systemen en av trots allt måste uppkomma p.g.a. föroreningsinnehållet i råvarorna. Avfallet är enligt skogsindustrin tänkbart för återföring till skogsbruket som kalknings- och vitaliseringsmedel. Grönlutslammet bör tills vidare undantas från skatt eftersom dess lämplighet för användning i skogsbruket inte är helt klarlagd. All grönlutslam deponeras idag, i regel tillsammans med kalkgrus och mesa och på brukens egna deponier. Grönlutslammets innehåll av tungmetallema kadmium, krom, nickel och zink anses vara relativt högt. Halterna överstiger exempelvis redan nu de gränsvärden som gäller för att kommunalt avloppsslam skall kunna återföras till jordbruksmark. En ökad slutning leder till av processerna att grönlutslammets metallinnehåll höjs ytterligare. Att återföra grönlutslam till skog, i likhet med vad eftersom strävas för biobränsleaskor, bedöms inte realistiskt i dagsläget. Förutom ett högre metallinnehåll saknar grönlutslammet också bioaskans värdefulla näringsämnen som utgör ett starkt motiv till att askoma bör återföras till skogen eller annan lämplig odlingsmark. Naturvårdsverket anser att grönlutslammet bör deponeras separat eller tillsammans med annat kausticenngsavfall för att upprätthålla ett högt pH-värde som minimerar utlakningen metaller. Ren av

grönlutslam utan inblandning av kalkgrus och mesa kan ha så låg penneabilitet att slammet kan vara lämpligt att använda i bottenoch topptätningar av exempelvis deponier.

Mesa

Mesan avtappas för att undvika driftproblem i kausticeringen och en ökad slutning av processen medför med dagens teknik att mesauttaget kommer att öka framöver. Förbättrade processer samt god underhållsplanering av mesaugnama kan dock minska mesauttaget. Det finns numera också företag vars affärsidé är att bränna om mesan till kalk. En viss mängd mesa används redan idag inom jordbruket och en ökad kalkning av jordar med mesa syns möjlig. Naturvårdsverket anser att deponeringen av mesa bör kunna minska med 50% till år 2005.

K alk/kalkgrus

Kalkgruset från kalksläckaren avskiljs och deponeras ofta tillsammans med grönlutslammet. Naturvårdsverket anser att deponeringen av kalkgrus bör kunna minska med 25% till år 2005.

Fiberrejekt och fiberslam

Sileriavfall består till övervägande del av kvistar och annat oupplöst organiskt material som normalt återförs till processen och kokas om. De rester som ändå uppstår deponeras och förbränns eller, vilket är vanligast, leds med avloppsvatten till sedimentering där det fälls ut som ñberslam. Fiberrejekt som inte återtas i det egna bruket anses kunna utnyttjas i andra bruk vid tillverkning av liner- och flutingkvaliteter. Den del som inte kan återanvändas bör avvattnas och förbrännas med energiutvinning. Det finns enligt Naturvårdsverket inga egentliga hinder mot att återvinna rejekt och slam varför deponeringen av dessa avfall bör kunna upphöra i sin helhet omkring år 2005.

Smetrester

Rester av olika smetar som används för bestrykning av papper, uppstår i samband med byte av smetsort och vid rengöring av tankar. Vissa smetrester leds till avlopp och avskiljs i ett blandslam. Viss del avskiljs i en fast fas. Smetrester som ansamlas i blandslam brukar deponeras eftersom askhalten blir så hög att slammet inte är bra som bränsle. De mängder som deponeras är relativt små och deponeringen anses inte innebära någon större risk. sammansättningen varierar mellan olika pappers- och kartongkvaliteter. Smetrestemas innehåll av kaolin och kalciumkarbonat medför att de deponerade massorna håller ett högt pH-värde som minskar

läckaget av t.ex. tungmetaller. Med membranñltrering kan smetrester som avleds från bestrykningen upparbetas och återvinnas. Utsläpp av smet till avlopp bör kunna minskas genom reningsåtgärder närmare källan, genom ultrañltrering samt genom bättre planering vid kvalitetsbyten. Naturvårdsverket har dock inte preciserat med vilken andel deponeringen kan minska framöver.

Returfiberavfall och avsvdrtningsslam

Returfiberavfallet består av fiber, sand, plast, ståltråd m.m. Askhalten varierar från några procent upp till 50%. För att kunna förbränna materialet krävs i regel förbehandling med rivare, magnetavskiljare och sikt. Då pappersåtervinningen ökar framöver medför detta att även mängden returfiberavfall kommer att öka. Avsvärtningsslam uppstår vid massatillverkning baserad på returpapper. Slammet kan innehålla höga halter organiskt och oorganiskt material och vara blandat med ñnes och fyllmedel. Metallhalterna är relativt låga. Slammet har låg kväve- och fosforhalt och är inte intressant som jordförbättringsmedel. Returpappersbruken deponerar i regel avsvärmingsslammet medan bruk med egna lämpliga fastbränsleparmor om möjligt eldar upp slammet efter avvattning. Slammet har ett högt fiber-innehåll och används ofta för att underlätta avvatmingen av andra slam. För returñberavfall och avsvärtningsslam som uppkommer vid returpappersbrukens upparbetning av returpapper är deponering den idag bästa lösningen från miljösynpunkt. En skatt skulle troligen leda till minskad användning av returpapper och därmed minskade möjligheter till pappersåtervinning. Avfallsslagen föreslås därför t.v. bli skattebefriade.

Kemslam och bioslam

En stor del av kemslammet deponeras som blandslam från mekanisk, kemisk och biologisk rening. Begränsande för förbränning är slammets torr- och askhalt, befintlig pannkapacitet samt behovet av energi. Avvattning höjer värmevärdet. Kemslammet bör i större utsträckning kunna avvatmas, förbrännas eller t.o.m. spridas i jordbruk om kadmiumhalten är tillräckligt låg. Det lär också pågå utveckling av metoder för att återvinna fällningskemikaliema. Deponeringen antas minska med ca 50% till år 2005. Bioslammet består av mikroorganismer och av rester av bark, fibrer, bestrykningssmet, mesa och dylikt. Dess höga innehåll av kväve och fosfor talar för spridning på jord- och skogsbruksmark. Ett problem är dock att kadmium anrikas i bioslam. Avvattnat slam har ett värmevärdet på ca 25 MJ/kg. Bioslam bör kunna avvattnas effektivare tillsammans med frberrejekt för att sedan förbrännas. Alternativt kan slammet komposteras, användas som jordförbättring

eller täckmaterial på deponier. Deponeringen antas kunna

som minskas med ca 50% till år 2005.

6.8.3 Sammanställd till år 2005 prognos

De antaganden och bedömningar som gjorts om minskad deponering för respektive avfallsslag sammanställs till en branschi tab. 6.18. Avfall till deponering antas kunna minska med prognos 20% till år 2000 och med ca 43% till 2005. De mängder som ca

anges i tabellen utgår från konjunkturläget 1993/95.

I tabellen visas också effekten olika stynnedel som bidrar av till minskad deponering. Stor betydelse får härvid om sektorsmyndighetema t.ex. Skogsstyrelsen och branschen i samråd kan ena sig praktiskt användbara miljökriteria för återvinning av främst om askor, och slam. En skatt på 250 kr ton bedöms bidra till mesa per 35% den minskade deponeringen. ca av

Tab. 6.18 Massa- och pappersindustn deponiprognos 2000/05 baserat på konjunkturläget 1993/95

Av fall från Minskad Minskad deponering pga olika styrmedel industribransch deponering miljö ålerv deponi ökad ny skatt

Renseri- o vedgsavf Bioaska 50% 75 12 30 10 5 5 13 Övriga askor 0% - - - - - - - Mesa 50% 1 5 3 3 3 1 1 4 Kalk/kalkgrus 25% 3 1 l 1 Grönlutslam 0% - - - - - - - Fiberrejekt/slam 100% 16 4 4 1 7 Smctrester 0% - - - - - - Returñberavfall 50% 75 20 20 5 5 25 Av svärtningsslam 50% 50 13 8 13 17 Kemslam 50% 90 19 30 15 2 5 19 Bioslam 50% 17 3 7 3 1 3

6.9 Kemisk industri

6.9.1 Nuvarande avfallssituation

Branschen framställer baskemikalier, industrigaser, färgämnen, gödselmedel m.m. samt tillverkar plast- och gummivaror, bekämpningsmedel, färg, läkemedel, rengöringsmedel, sprängämnen, konstñber och liknande produkter. Organiska och oorganiska slam utgör en stor del av avfallet.

Tab. 6.19 Kemisk industri nuvarande avfallssituation 1993/95 - Avfall som uppkommer Total Mtrl La Sza slut Biol För- Depo inom industribransch mängd återv beh c beh brän ni l ger SNI 23-25 sort i kton a+b+c a b ::d+e+f d f e Biologiskt material, övrigt 35 35

kton ki.lot0n1 000ton. Anm: l Inom branschenfinns 20 deponier. 2 Utöver visat avfall ingår cellulosa, ca trä, papp, inte metallhaltigakemprodukter,tjära, katalysatorer, färg, lack, lim m.m.

Prognos för minskad deponering

Slam

Rena organiska slam utan metallinnehåll bör kunna komavvattnas,

posteras och nyttiggöras enligt kretsloppsprincipema. Deponering-

en av dessa slam antas därmed kunna minska med 50%. Oorgaca

niska slam från industriell framställning dikalciumfosfat mine-

av ralfoder, kalciumklorid vägsalt och natriumfosfat tvättmedels-

komponent samt kalciumfluoridslam från framställning alumi-

av

niumfluorid flussmedel för primäraluminiumindustrin innehåller

mindre metallhalter. Föroreningama härrör från råvaran råfosfat och koncentreras i avfallet.

Polymeraifall

Polymeravfall antas i ökad utsträckning kunna återvinnas eller energiutvinnas. Deponeringen förutsätts kunna minska med 75%.

Ospecificerat branschspeczfikt avfall

Flera av dessa avfall är biologiskt behandlingsbara eller brännbara medan vissa kan innehålla mer svâmedbrytbara material och mäste deponeras. I avsaknad på fler fakta antas deponeringen kunna minska med 30% före 2005.

6.9.3 Sammanställd till år 2005

prognos

Gjorda antaganden om minskad deponering för respektive avfall sammanställs till en branschprognos i tab. 6.20. Avfall till deponering antas kunna minska med ca 7% till år 2000 och med ca 14% till 2005. De mängder som anges i tabellen utgår från konjunkturläget 1993/95. I tabellen visas hur olika styrmedel bedöms bidra till en minskad deponering. En skatt på 250 kr per ton bedöms bidra till ca 41% av den minskade deponeringen.

Tab. 6.20 Kemisk ind prognos till 2000/05 konjunkturläget 1993/95 - Avfall från Minskad Minskad deponering pga olika styrmedel industribransch deponering miljö prod deponi ökad ny skatt SNI 23-25 kton % kton stym ansv lirektiv kunsk teknik 250 kr Biologiskt mtrl -

- - - - - - - Kemprod methalt 0% - - - - - - -

- - - - - - -

Oorganiskt kemiskt slam från framställning dikalciumfosfat, av kalciumklorid och natriumfosfat samt kalciumfluoridslam från framställning av aluminiumfluorid har ett metallinnehåll som innebär att deponering är den idag bästa lösningen från miljösynpunkt. Dessa avfall föreslås därför t.v. bli skattebefriade.

6.10 Jord- och stenindustri

10.1 Nuvarande avfallssituation

Branschen omfattar verksamheter för framställning av glas, keramik, tegel, kalk, cement, betong, gips, murbruk, stenvaror, isoleringsmateiial av glas- och stenull m.m. Branschen försörjer huvudsakligen byggindustrin med råvaror. Det största avfallsslaget i branschen är asfalt som bryts i upp samband med anläggningsarbeten. Det rör sig 700 000 ton om ca

varav ca hälften återvinns som nytt vägmaterial och den andra hälf-

ten deponeras. Ovriga avfall visas i tab. 6.21. Utöver i tabellen redovisade mängder uppstår 0,2-0,3 miljoner ton sten, sand, lera, kalksten och skiffer. Dessa rester återförs till täkter och brott, används för lokala anläggningsarbeten eller läggs i upplag i anslut-

ning till brytningsplatsen.

Tab. 6.21 Jord- och stenvaruind. nuvarande avfallssituation 1993/95 -

-

Anm: 1 Inom branschenfinns 15-20deponier varav 5-10 mottar konventionelltavfall.

6.lO.2 för minskad

Prognos deponering

Keramik, porslin

Avfallen är inerta och används i regel i samband med utfyllnader. Endast en mindre mängd deponeras på avfallsupplag.

Glas

De maskinella glasbruken är Pilkington i Halmstad och PLM i Limmared. Därutöver finns två stora, ett tiotal medelstora samt 10-20 mindre manuella konstglasbruk som framställer prydnads- och hushållsglas på mer hantverksmässigt sätt. Glastillverkning baseras i huvudsak på sand, soda, dolomit, kalk, fältspat och natriumsulfat. PLM och Pilkington använder också återvunnet glas. Utöver dessa råvaror används tillsatsmedel, färgmedel m.m. Fyra konstglasbruk tillverkar kristall dvs. blyhaltigt glas. Avfallsmängden är liten och det mesta återförs till produktionen. Glas som förorenas, blandningar av olikfärgad skärv och kasserade keramiska deglar deponeras. Då den större mängden glasavfall är blyfritt och inert bör den dock kunna användas i utfyllnader och inte deponeras. Utöver glas förekommer sliperislam som genom sitt innehåll av bly och arsenik är ett miljöfarligt avfall. En övergång till blyfritt kristallglas kommer att sänka bly- och arsenikhalten. Nästan allt slipslam deponeras på ett för branschen gemensamt upplag i Emmaboda.

Mineralullsayfall

Avfall från mineralullsproduktion utgörs huvudsakligen av kasserade, härdade eller ohärdade, mineralullsavfall. Härdat avfall är inert och betraktas som harmlöst ur vattenförereningssynpunkt och kan därför användas som t.ex. fyllnadsmaterial. Ohärdat avfall innehåller fri fenol, fonnaldehyd och kväve som kan frigöras och läcka ut. Eftersom avfallet får rinna av innan det deponeras och eftersom bindemedelskomponentema är naturligt nedbrytbara anses läckage inte ge upphov till några varaktiga miljöproblem. Den processintema återvinning av avfallet som sker idag bedömer Naturvårdsverket kunna öka till att omfatta praktiskt taget allt mineralullsavfall så att högst 10% behöver deponeras från år 2000.

Asfalt’ 6

Möjligheterna att minska mängden asfalt som deponeras bedöms som stora. Med dagens teknik kan asfalten antingen renoveras på plats eller tas upp för vann eller kall upparbetning. Renovering och upparbetning kan repeteras i princip ett obegränsat antal gånger. För att erhålla jämn asfaltkvalitet från uppriven beläggning krävs att material av olika ursprung lagras separerat och att andelen gammal asfalt hålls låg. Låg eller ojämn asfaltkvalitet kan omöjliggöra vann återvinning men innebär inget större problem vid kall återvinning som slit- eller bärlager. Möjligheterna att snabbt öka återvinningskvotema underlättas av att huvuddelen asfaltvägar har stat eller kommun som huvudman. En viktig förutsättning är dock möjligheten till mellanlagring som är en nödvändig lösning när:

0 det för tillfället saknas behov av att använda upptagen asfalt, o mängden asfalt som bryts upp är för liten för att återvinning skall vara ekonomiskt möjlig, 0 asfalten som bryts upp har låg kvalitet och man behöver tillföra även en bättre asfalt till lagret.

Enligt nuvarande regler skall dock, som utredningen utvecklat i avsnitt 3.4.3, en plats som pennanent används för tillfällig lagring av avfall eller annat material enligt miljöskyddsförordningen tillståndsprövas som upplag deponi. Mellanlagring av asfalt jämställs således, inom ramen för tillständsgivningen med stöd den av nuvarande miljöskyddslagstiftningen, med deponering. Avfallsskatt skall alltså betalas för asfalt som mellanlagras. Skyldigheten att betala skatt inträder när asfalten förs in till skattepliktig anläggning en och skattefrihet uppnås först om asfalten vid tidpunkt en senare förs ut från anläggningen. skattesystemet skapar drivkraft för att en omsättningstiden för asfalten begränsas. Därigenom minskar de räntekostnader som vid längre mellanlagring annars blir följden av skattesystemet.

6.10.3 Sammanställd till år 2005 prognos

De antaganden och bedömningar som gjorts om minskad deponering för respektive avfallsslag sammanställs till branschprognos i en tab. 6.22. Avfall till deponering antas kunna minska med 47% ca till år 2000 och med ca 79% till 2005. De mängder som anges i tautgår från de avfallsmängder uppstod i konjunkturläget

bâllen

som 1 93/95.

6 Uppgifter Vägverketshandlingsprogram"Kretsloppsanpassad väghållning" om samtom mål för deponering av asfalthar hämtatsfrån Naturvårdsverkets"Mål för särskilda avfallsslag" som tillhör AktionsplanAvfall.

I tabellen visas hur olika möjligheter och styrmedel bidrar till en minskad deponering. I det korta perspektivet bör branschens egen miljöstyming ge störst effekt på deponibehovet medan skatten får genomslag lite senare när teknikutvecklingen kommit längre än idag. Nya deponidirektiv bedöms inte få någon påverkan förrän efter år 2000. En skatt på 250 kr per ton bidrar till drygt 50 % av den minskade deponeringen.

Tab. 6.22 Jord- och stenvaruindustri deponiprognos 2000/05 baserat på konjunkturläget 1993/95

6.11 Stål- och metallindustri

6.1 1.1 Nuvarande avfallssituation

Branschen framställer jäm- och stål samt tillverkar järn- och stalprodukter. Den omfattar också framställning andra metaller såav som ädla metaller, aluminium, bly, zink, tenn och koppar. Av de avfall som uppkommer dominerar slagg, slam och stoft från mas- och stälugnar. Masugnsslagg bildas vid primär järnframställning i masugnar. I masugnen reduceras malmråvaror med hjälp av koks och kol samt slaggbildare. Stålugnsslagg utgörs dels av

LD-slagg från rafñnering av råjäm vid primära stålverk, dels LBslagg från skrotbaserad stålproduktion. Masugns- och LD-slam uppstår vid våtrening av avgaser från masugn respektive LD-ugn. Stoften uppstår vid torrening av avgasema. Vid vännebehandling av stålet bildas metalloxidskikt som avlägsnas genom syrabeming. Vid rening av betbad och sköljvatten falls metallema ut i ett slam som avvattnas hydroxidslam. Slam från behandling av låg- och olegerat stål håller låg halt av tungmetaller.

Tab. 6.23 Stål- och metallverk nuvarande avfallssituation 1993/95 - Avfall som uppkommer Total Mtrl La Szaslut Biol För- Depo

Anm: l Inom branschen finns ca 30 deponier varav 5-10 mottar konventionelltavfall. S avfall från jäm- och stålverk,M avfall från metallverk dvs. icke-järn.

6.11.2 för minskad

Prognos deponering

Masugnsslagg

Slaggen utnyttjas för vägbyggnad, lokala anläggningar eller lagras.

Miljöpåverkan av användning och lagring bedöms vara liten. Slag-

gen återförs inte inom stålverken då detta inte tillför processen varken jäm, legeringsämnen eller ökad kapacitet. Kostnader för kol och koks ger industrin ett starkt motiv att minimera slaggmängden. Masugnsslagg som klarar kriteriet för utläckage av tungmetaller m.m. bör liksom nu kunna utnyttjas.

LD- och LB-slaggfrån stålugnar

40-50% av LD-slaggen återförs till masugn medan resten deponeras. Det som begränsar återföringen är vanadin- och fosforinnehållet. Internationellt återförs 25% av LD-slagg till masugn, 50% används vid anläggningar medan resten deponeras. Minst 60% av LD-slaggen bedöms kunna återföras till masugn. LB-slagg innehåller mer tungmetaller än LD-slagg och ger större utlakning. LB-slaggen är inte lika stabil som masugnsslagg men kan användas som vägfyllnad efter Stabilisering genom lagring. Internationellt används 77% av LB-slaggen för vägbyggen. I Danmark ingår slagg som fyllmedel i asfalt. Vid ett amerikanskt företag magnetsepareras slaggen och den omagnetiska delen används vid cementtillverkning. LB- och LD-slagg som klarar framtida miljö- och återvinningskriteria bör kunna utnyttjas i vägar, asfalt och cement. Resterande slagg måste deponeras. Då Sverige saknar miljökriteria för ett ökat nyttiggörande förutsätts att Naturvårdsverket och andra sektorsmyndigheter samt branschen i samråd fastställer sådana.

Glödskal och tegelskrot

Ca 60% av nu deponerad mängd bör kunna återvinnas.

Hydroxidslam

I brist på teknik specialdeponeras huvuddelen idag. Flera deponier anses dock inte uppfylla acceptabla täthetskrav. Mer tekniska metoder häller på att utvecklas. En metod är att upparbeta krom och nickel eventuellt tillsammans med stoft från tillverkning av rostfritt stål. En annan är att rosta slammet så att metallsaltema oxideras. Vidare provas våtkemisk behandling syftande till att återvinna metallema. Det görs också försök med att framställa fällningskemikalier ur betbad. Det antas möjligt att ca 55% av hydroxidslammet på sikt skall kunna upparbetas, återvinnas eller behandlas som alternativ till deponering. Detta förutsätter utveckling av en storskalig metod.

Gasreningssoft

Masugns- och LD-stoft från primär framställning innehåller järn och kol och återförs redan i dag i princip i sin helhet via briketter

5 16-1209

till masugnen. LD-stoftet från sekundär framställning deponeras eftersom det har ett högt zinkinnehåll. LB-stoftet från skrotsmältning anses allvarligast från miljösynpunkt dels på grund av att det är heterogent, dels för att det innehåller stor mängd lakningsbenägna tungmetaller. Stoft från handelsstålverk innehåller bly, zink och kadmium och stoft från tillverkning av rostfritt stål har hög halt av nickel, krom och molybden. LB-stoft kan innehålla dioxiner och kvicksilver. Rostfritt stoft upparbetas hos Scandust varvid en blandning av jäm, nickel, krom och molybden utvinns och återsänds till stålverken. Upparbetning av zinkstoft är mer tveksam från miljösynpunkt och dessa stoft deponeras eller lagras i avvaktan på att upparbetning av zink skall bli möjlig. En samnordisk upparbetningsanläggning kan komma att uppföras i Norge. Möjligheten att avzinka skrot diskuteras. En lösning är att styra förzinkat skrot till ett fåtal ugnar varifrån ett mer höghaltigt zinkstoft kan bli lönsamt att återvinna. I Danmark finns en pilotanläggning som ökar zinkhalten genom återcirkulering av LB-stoft. Målsättningen i Naturvårdsverkets Aktionsplan är att allt primärstoft återförs till masugnar och att krom- och nickelhaltiga stoft upparbetas för återvinning före 2000. Zinkrika stoft bör upparbetas senast 2005.

Masugnsslam

Masugnsslammet deponeras ibland på ett miljömässigt tveksamt sätt, ofta med sedimentering i dammar med otäta väggar. Torrsubstanshalten är låg och slammet innehåller zink i betydligt högre halt än i stoftet. Teknik finns att separera slammet i en zinkrik och en zinkfattig del genom hydrocyklonering. Metoden används på ett par håll utei världen. Försök i England har visat att 70-80% zinkfattigt slam kan skiljas ut och återtas i ugnen. Den höghaltiga delen måste troligtvis deponeras då zinkhalten kan bli för låg för upparbetning. I Belgien används zinkrikt masugnsslam vid cementtillverkning. Genom övergång till användning av zinkfritt kylskrot till LD-ugnama bör allt masugnsslam kunna återtas utan någon behandling. 70% av slammet bör kunna återtas till masugnar före 2005 och

den zinkrika fraktionen bör om "så är miljömässigt acceptabelt kun-

na utnyttjas i cementindustrin. Ovrigt slam får deponeras på ett sä-

kert sätt. Återtagning förutsätter installation av hydrocykloner för

vilka det nu finns goda erfarenheter hos British Steel i England och Hoogovens i Belgien.

Stålverksslam

Största mängd slam kommer från stålugnar där vâtrening är en vanlig reningsmetod. Slammet innehåller bl.a. zink, bly och klorider.

Ungefär 10% faller som en grov fraktion med förhöjd järnhalt och återtas efter brikettering till Zinken ackumuleras i finmasugnar. fraktionen vilket omöjliggör återtagning till masugnar. Zinken kommer främst från smältning av kylskrot. Forskning visar att mängden slam från LD-ugnar per capita bör. kunna minskas med ca 25%. Därutöver finns möjlighet att smälta in slammet i flytande LD-slagg varvid 75-80% zinken av avgår. Ett annat alternativ är att endast utnyttja zinkfattigt skrot vid primär framställning vilket skulle möjliggöra återföring allt slam av

och stoft. Zinkrikt skrot borde styras till sekundära verk där hög

zinkhalt underlättar upparbetning. Industrin är dock skeptisk eftersom en stor del av deras egna produkter rostskyddas med zink och att köpa in zinkfattigt skrot blir dyrt. Ett tyskt företag har visat att noggrann skrotsortering ger möjligheter att erhålla mycket låg zinkhalt i LD-slammet. LD-slam lär kunna hydrocykloneras

se stoft ovan varvid en större grovfraktion med låg zinkhalt erhålls.

Stålverksslammet bör enligt Naturvårdsverkets Aktionsplan kunna minska med 25%. Den återstående fraktionen förutgrova sätts även fortsättningsvis återtas via briketter till LDmasugnen. slam bör inte deponeras efter 2005.

6.1 1.3 Sammanställd till år 2005 prognos

De antaganden och bedömningar som gjorts minskad deponeom ring för respektive avfall sammanställs till en branschprognos i tab. 6.24, vilken visar att deponering antas kunna minska med 29% ca till år 2000 och med ca 72% till 2005. Angivna mängder baseras på konjunkturläget 1993/95. Avfallsmängden följer i princip produktionen och är konjunkturberoende. Jäm- och stålindustrins konkurrenskraft är stark och Jemkontoret bedömer att Sveriges produktion av råstål kommer att öka från 5 till 7 miljoner ton år vid ca per sekelskiftet, dvs. med ca 40%. Itabellen visas också hur olika möjligheter och stynnedel kan tänkas bidra till en minskad deponering. Stor betydelse får härvid sektors"- och miljömyndighetema kan sig miljökriteria om ena om för återvinning av slagg i vägkroppar och i andra utfyllnader. Skatten kommer inte att få någon styrande effekt på deponeringen av de metallurgiska slaggema innan kriteria tillåter användning som finns klara därför föreslår utredningen att en generell skattebefrielse inledningsvis görs för slagger från raffmering vid metallframställning. Avfallsskattens bidrag till den minskade deponeringen till 2000 och innan det finns klara miljökriteria uppskattas bli 13%. ca Om användning av slaggen utanför deponiema tillåts efter år 2000

ExempelvisVägverket.

ökar skattens effekt. De nya deponidirektiven får inte någon påverkan förrän efter år 2000.

Tab. 6.24 Stål och metallverk deponiprognos 2000/05 baserat på kon- junkturläget 1993/95

Avfall från Minskad Minskad deponering pga olika styrmedel industribransch deponering miljö återv deponi ökad ny skall SNI 27 klen % klon stym kriteria iirektiv kunsk teknik 250 kr S Masugnsslagg -

S LB-stoft stâlugn 85% 30 6 10 1 4 4 5 Annat stoft 0% - - - - - - -

Anm: S avfall från järn- och stâlveik, M avfall från metallverk dvs. icke-jäm.

l 2 Verkstadsindustri

6.l2.1 Nuvarande avfallssituation

Branschen tillverkar byggelement av metall, verktyg, fat och andra metallvaror samt pumpar, ugnar, lyftkranar, maskiner, teleproduk-

ter, fordon, motorer, fartyg, flygplan, cyklar Även gjutning m.m. av motorer och andra delar som sker i anslutning till produktionen ingår.

Tab. 6.25 Verkstadsindustrin nuvarande avfallssituation 1993/95 - Avfall som uppkommer Total Mtrl IA Szaslut Biol För- Depo inom industribransch mängd återv ger beh c beh brän ni 1 SNI 28-35 sort i kton a+b+c a b c:d+e+f d e f

000ton. Anm: l Inom branschenfinns ca 40 deponier varavca 20 mottar konventionelltavfall. 2 I mängdenslipmull ingårtroligen även skärspånfrån fräsning och svarvningvilka till större delenåtervinns genom omsmältning.Den större mängdenskärspånbör upptill ca 100000 ton per år ingår troligen i siffran för skrot.

6.l2.2

Prognos för minskad deponering

Gjuterisand

Den största delen av gjuterisanden återvinns idag recirkulagenom tion i gjuteriprocessen och den del mäste tappas ligger som ur kring 10-15% av totalmängden. För denna rest är deponering eller användning på deponier för flertalet företag den för närvarande enda tillgängliga och från miljösynpunkt acceptabla avfallslösningen. Detta avfall föreslås därför bli skattebefriat. Fr.o.m. är 2002 bör dock ny och tillgänglig teknik finnas som gör att gjuterisanden inte behöver deponeras. Skattefriheten bör då också upphöra.

S lipmull

Vid metallslipning bildas en oljehaltig slipmull idag oftast desom poneras som ett icke miljöfarligt avfall. Teknik för torkning, brikettering och omsmältning av slipmullen finns dock tillgänglig och tillämpas redan av vissa företag. Naturvårdsverkets mål för deponeringen av slipmull i Aktionsplan Avfall är att:

1‘ IVL 951215,Verkstadsindustrinsdeponerademängder,Björn Palvallm.fl.

o slipmull som består av höglegerat stål eller av tungmetallbaserade legeringar inte skall deponeras efter 1998 samt att 0 slipmull från annan metallbearbetning inte skall deponeras efter 1999.

6.12.3 Sammanställd till år 2005 prognos

De antaganden och bedömningar, som gjorts om minskad deponering för respektive avfall, sammanställs i tab. 6.26, som visar att deponering minskar med ca 17% till år 2000 och med ca 38% till 2005. Angivna mängder baseras på konjunkturläget 1993/95. I tabellen visas hur olika styrmedel bedöms bidra till den minskade deponeringen. 32-33% bör kunna tillgodoräknas skatten.

Tab. 6.26 Verkstadsindustrin deponiprognos till 2000/05 baserat på kon- junkturläget 1993/95 Avfall från Minskad Minskad deponering pga olika styrmedel industribransch deponering miljö återv deponi ökad ny skatt SNI 28-35 kton % kton stym kriteria iirektiv kunsk teknik 250 kr Gjuterisand 75 % 3 8 7 5 6 6 8 7 Lackeringsavf 0% - - - - - - Slipmull 100% 15 4 3 8 Melallhaltigt stoft 50% 2 0,5 0,5 0,5 0 0,5 Slagg mm 0% - - - - - - - Skrot - - - - - - - - Ospec branschspavf 30% 5 3 13 l 1 5 5 18

l Övrig

3 industri

6.l3.l Nuvarande avfallssituation

Branschen omfattar dels verksamheter för tillverkning av möbler, madrasser, musikinstrument, Sportartiklar m.m., dels återvinning av

skrot och avfall av metall och icke metall. Handel med begagnade varor ingår inte.

Tab. 6.27 Övrig industri nuvarande avfallssituation 1993/95

- Avfall som uppkommer Total Mtrl La Szaslut Biol För- Depo

varav en mottar

6.13.2 Prognos till år 2005

Den antagna branschprognosen i tab. 6.28 visar deponering att antas kunna minska med ca 18% till är 2000 och med 33% till ca 2005. Angivna mängder baseras på konjunkturläget 1993/95.

Itabellen visas också hur olika möjligheter och styrmedel be-

döms bidra till den minskade deponeringen. 22-25% bör kunna

tillgodoräknas skatten. Störst påverkan får branschens miljöegen styrning tillsammans med ett ökat producentansvar för bilar. De

nya deponidirektiven får inte någon påverkan förrän efter år 2000.

Tab. 6.28 Övrig industri deponiprognos till 2000/05 baserat på kon-

junkturläget 1993/95

Avfall från Minskad Minskad deponering olika styrmedel pga industribransch deponering miljö prod deponi ökad skatt ny SNI 36 kton % kton stym ansv iirektiv kunsk teknik 250 kr

Fragmenteringsavf 40% 10 2 2 2 1 1 3

Ospec branschspavf 30% 23 5 5 3 2 2 6

Författningskommentar

7.1 till lag skatt på avfall

Förslaget om

1 §

Första stycket

I paragrafen basen för skatteuttaget eller med andra ord vilanges ket material är skattepliktigt. Allt material som förs in till en som anläggning, för vilken tillstånd finns för deponering av avfall, är skattepliktigt och skall redovisas i den skattskyldiges deklaration.

Undantag från skatteplikt gäller endast material som skall användas

för driften anläggningen se 3 § samt kommentarerna i anslut-

av ning till den paragrafen nedan.

Avsikten med skatten är dock att endast avfall som slutdeponeskall belastas med skatt. Detta åstadkoms genom att den skattras skyldige i sin deklaration får göra avdrag för skatt på material som förts från anläggningen jfr vidare nedan under 7 §. Genom avut drag i 7 § åstadkoms även skattefrihet för visst branschspecifrkt av-

fall vilket vidare kommenteras i anslutning till den paragram.m., fen. Anläggningar endast är avsedda för deponering av jord, som vissa andra naturmaterial undantas emellertid från lagens tillm.m. lämpningsområde, se 1 § andra stycket samt vidare kommentarer

nedan.

Enligt l0§ 3 miljöskyddslagen 1969:387 får regeringen meddela förskrifter att fast avfall eller annat fast ämne inte får om släppas eller läggas så att mark, vattendrag, sjö eller annat ut upp vattenområde eller grundvatten kan förorenas utan att Koncessionsnämnden har lämnat tillstånd eller anmälan har gjorts hos den

myndighet regeringen bestämmer. Av 17 § miljöskyddslagen som

framgår att även länsstyrelsen kan vara prövningsmyndighet.

Tillstånd enligt miljöskyddslagen krävs för att lägga upp fast avfall åtgärden har beteckningen A eller B i bilagan till miljöom skyddsförordningen 1989:364, 3§ första stycket denna förse

ordning. Uttrycket deponering används i miljöskyddsförordningen

vad gäller kriterier för tillståndsgivning. Om den mängd avfall som

tillförs anläggning för vilken tillstånd krävs enligt miljöen skyddslagen överstiger 50 ton och deponeras eller behandlas på

annat sätt än biologisk metod eller genom förbränning prögenom länsstyrelsen frågan tillstånd för anläggningen. Overstiger var om avfallsmängden 75 000 ton år Koncessionsnämnden per ansvarar för tillståndsprövningen. De typer avfall omfattas tillstånds- respektive anmälav som av ningsplikt enligt bilagan är sådana som härrör från hushåll, sjukhus,

industri, bygg- och rivningsverksamhet, hästsportanläggning, re-

ningsanläggning eller därmed jämförlig inrättning se avdelning

92.03 i bilagan till miljöskyddsförordningen. Uppräkningen inne-

bär bl.a. deponering slam, vanligen äger rum på särskilatt av som

da s.k. slamtippar, omfattas prövningsplikten enligt miljöskydds-

av lagstiftningen.

Vad gäller miljöfarligt avfall gäller dock prövningsplikt oavsett

vilken mängd sådant avfall är avsedd att tas emot för deponesom ring på anläggning. Koncessionsnämnden prövar en ansökan en den tillförda mängden sådant avfall är än 1 000 ton per år, om mer

medan länsstyrelsen är prövningsmyndighet i övriga fall. Med miljöfarligt avfall förstås enligt bilagan till miljöskyddsförordningen

sådant miljöfarligt avfall i 2 § förordningen 1985:841 som avses miljöfarligt avfall ochi förordningen miljöfarliga batterier. om om Begreppet miljöfarligt avfall bör vid tillämpningen av lagen om skatt på avfall innebörd som det har enligt miljöskyddsges samma lagstiftningen. Som miljöfarligt avfall räknas bl.a. färg- eller lackavfall samt avfall innehåller kvicksilver, arsenik eller PCB. Ensom ligt vad utredningen erfarit bereds inom regeringskansliet för närvarande ett förslag till förordning om farligt avfall, vilken en ny planeras ersätta den nuvarande regleringen. Begreppet miljöfarligt avfall torde därför, vid lagtextens utarbetande i samband med propositionsskrivningen, kunna ersättas med begreppet farligt avfall.

Som framgår 11 § bör regeringen eller den myndighet reav geringen bestämmer rätt att meddela föreskrifter om förfaranges det vid tillämpningen lagen. Regeringen bör med stöd av denna av bestämmelse kunna delegera denna föreskriftsrätt till Riksskatteverket i samråd med Naturvårdsverket. I sådana föreskrifter bör bl.a. kunna ingå föreskrift innebörden begreppet miljöfarligt en om av avfall. Som framgått ovan bör en sådan föreskrift innebära en hän-

visning till de regler som gäller enligt miljöskyddslagstifmingen.

Beträffande industriföretag enbart tar emot avfall från den som produktionen kan det förekomma att ett separat tillstånd enegna

ligt miljöskyddslagstiftningen för deponering finns, men vanligen torde dock tillstånd till sådant omhändertagande av eget industriav-

fall ingå del i koncessionsbeslutet för verksamheten. Aven som en ett koncessionsbeslut med den omfattningen bör innebära att anläggningen faller in under första stycket Vad gäller avfallsmängden är utformningen av miljötillståndet avgörande för anläggning omfattas av lagens tillämpningsom en område eller inte. Om en anläggning har tillstånd att ta emot en mängd avfall överstiger 50 ton, skall skatt betalas från och med som

det första ton som förs in till anläggningen. För det fall anläggen ning där den mängd avfall som avses tas emot inte överstiger 50 ton per år skall, enligt vad följer avdelning 92.03.06 i bilagan som av

till miljöskyddsförordningen, anmälan göras till den kommunala

nämnden. Om på en sådan anläggning trots allt deponeras än mer 50 ton avfall per år, föreligger skyldighet att få anläggningen prövad av länsstyrelsen. Om sådant tillstånd inte getts, inträder skyldighet att betala skatt för avfallet enligt första stycket 2 i förevarande paragraf i lagen om skatt på avfall jfr vidare nedan.

Tillstånd enligt miljöskyddslagen har hittills vanligen för getts att på en viss fastighet bedriva deponeringsverksamhet. Det torde dock inte vara något som hindrar att tillstånd att bedriva sådan verksamhet efter ansökan kan inskränkas till att fysiskt omfatta endast en viss del fastighet, i den mån den tillståndsgivande av en myndigheten finner detta lämpligt. På vissa anläggningar förekommer det, förutom sedvanlig deponering, i större omfattning även förbränning, biologisk behandling eller sortering i syfte återatt vinna olika avfallsfraktioner. Ett tillstånd bör kunna för separat ges att på visst område av den ursprungliga anläggningen bedriva sådan verksamhet.

Skyldigheten att betala avfallsskatt knyts direkt till tillståndsplikt för deponeringsverksamhet. Detta innebär, sådan att en uppdelning av miljötillståndet beskrivits, medför avfallssom nyss att skatt inte skall betalas för material som förs till den anläggning där enbart tillstånd finns för annan verksamhet än deponering. I den mån t.ex. kompostering förekommer på mark med tillstånd för deponering, omfattas dock allt tillfört material skatteplikt. av Genom att knyta skyldigheten att betala avfallsskatt till tillståndsplikt enligt miljöskyddslagen skapas enkelt och naturligt ett samband mellan miljöskydds- och skattelagstiftningarna. Det ålig-

ger tillsynsmyndigheten enligt miljöskyddslagstiftningen att kon-

trollera att verksamheter vid tillståndspliktiga anläggningar prövas. Beskattningsmyndigheten behöver således i normalfallet inte gå in på tolkningar av den närmare innebörden begreppet deponeav ring. Avgörande för om skatt skall betalas för material förs in som till en anläggning bör alltså i vad mån tillstånd enligt miljövara

skyddslagstifmingen getts för att deponera avfall på anläggningen.

Allt material som förs in till sådan anläggning är skattepliktigt en enligt lagen om skatt på avfall, vilket innebär att någon konkret definition inte behövs vad med sig avfall eller depoav som avses vare nering i denna lag.

För att ge en uppfattning om innebörden begreppen kan av dock nämnas att Naturvårdsverket i sin 4601 Aktionsplan rapport Avfall använt sig följande definitioner. av Med deponering bör enligt Naturvårdsverket förstås upplägg-

ning av väl definierat avfall på plats och med skyddsåtgärder

anpassade utifrån avfallens egenskaper, antingen för slutlig förvaring el-

ler med samma krav för slutlig förvaring.

som

Avfall definieras enligt Naturvårdsverkets förslag som varje föremål, ämne eller substans, som ingår i de kategorier som anges i bilaga l till rådets direktiv 75/442/EEG och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med, alternativt restprodukt som kasserats och som innehavaren bedömt sakna bruksvärde för denne. Det bör dock poängteras att skatteplikten enligt förslaget till lag om skatt på avfall, i syfte att skapa ett enkelt och kontrollerbart system för skatteuppbörden, omfattar allt materisom förs in till en anläggning. Det saknar således rent principiellt betydelse om den som bedriver verksamheten köpt in materialet eller mot betalning tagit

emot materialet av annan för omhändertagande i det senare fallet

torde begreppet avfall vara ett i allmänt språkbruk godtaget begrepp. I syfte att tydliggöra detta används i l § uttrycket avfall och annat material". Rent faktiskt är dock givetvis, som framgått ovan, avsikten att skatten inte skall belasta vare sig produkter som används för driften av anläggningen eller sådant material som an-

vänds för konstruktionsarbeten m.m. inom anläggningen se vidare

i anslutning till 3 och 7 §§ nedan. De närmare kriterierna för tillståndsgivning framgår inte av miljöskyddslagen utan av bilagan till miljöskyddsförordningen. Det är därför, inte minst av tydlighetsskäl, lämpligt att ange dessa i 1 § lagen om skatt på avfall. Det gäller alltså dels att anläggningen skall vara avsedd för deponering av avfall och dels kravet på minsta mängd avfall som tillförs anläggningen. Samtliga anläggningar som är avsedda för deponering av avfall bör omfattas av skatteplikten. Detta innebär således att skatt även skall betalas när avfall förs till en sådan anläggning som inte har tillstånd som meddelats enligt de bestämmelser i miljöskyddslagstiftningen som redovisats ovan. I syfte att åstadkomma detta införs en särskild bestämmelse i första stycket De anläggningar som blir skattepliktiga till följd av denna bestämmelse är till en början sådana anläggningar som tillkom före den 1 juli 1969, då den nuvarande miljöskyddslagen trädde i kraft, och som skulle ha omfattats av prövningsplikt enligt miljöskyddslagen om verksamheten påbörjats idag. Under punkten 2 faller vidare de anläggningar som, trots att det enligt reglerna i miljöskyddslagstiftningen krävs tillstånd för att deponeringsverksamhet skall få bedrivas, inte har sådant tillstånd. Det rör sig med andra ord om illegal deponering. Vad gäller illegal deponering torde utredningen av sådana fall vanligen komma att ske gemensamt av beskattningsmyndigheten och miljötillsynsmyndigheten. En bedömning får i sådant fall göras av om avsikten är att en mängd avfall som överstiger 50 ton per år skall tas emot på anläggningen. När en sådan avsikt kan konstateras uppkommer skatteplikt för allt material som förs in lill anläggningen. Någon frigräns om 50 ton gäller alltså inte. Beskattningsmyndigheten får vid efterbeskattning efter skönsmässig grund upp-

skatta den mängd avfall som kan ha tillförts anläggningen och därför skall beskattas. Regler efterbeskattning finns i 4 kap. 6 om a - 12 §§ lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter. En regel som gör det möjligt för beskattningsmyndigheten att beräkna skatten efter vad som är skäligt föreslås i 6 § tredje stycket lagen om skatt på avfall. Anläggningar som enbart tar emot jordmassor s.k. schaktmassetippar, torde enligt nuvarande utformning bilagan till miljöav

skyddsförordningen inte omfattas av tillståndsplikt enligt miljö-

skyddslagstiftningen. Ofta torde dock sådana anläggningar i vart fall i viss utsträckning ta emot även andra typer av avfall. I sådant fall borde tillstånd enligt dagens bestämmelser sökas för verksamheten.

Andra stycket

Av andra stycket 1 och 2 följer att skatt inte skall tas ut för vissa typer av naturrnaterial som deponeras på en anläggning som uteslutande är avsedd för deponering av en eller flera slag uppräknat av material. Det rör sig om gråberg samt jord, sten, grus, lera, skiffer och kalksten. I den mån närmare definitioner dessa materialslag av är nödvändiga för tillämpningen av lagen, bör det ankomma på Riksskatteverket att i samråd med Naturvårdsverket sådana i ange föreskriftsform. Det bör dock inte bli aktuellt med vid tolkning en av begreppen. Sålunda bör material som är resultatet av förädling av de uppräknade materialslagen, t.ex. betong och tegel, inte omfattas av undantaget från skatteplikt. Tillstånd för deponering av gråberg uppkommer vid brytsom ning av malm torde krävas enligt nuvarande miljöskyddslagstiftning. Vad gäller jord, sten, grus, lera, skiffer och kalksten torde visserligen anläggningar där enbart sådana deponeras inte massor omfattas av tillståndsplikt enligt den lagstiftningen. I viss utsträckning kan dock förekomma att deponering av sådana material ingår som en del av ett koncessionsbeslut, varigenom således anläggningen skulle komma att omfattas av skatteplikt för avfallsskatt enligt paragrafens första stycke I syfte att undvika att skatt skall betalas för de uppräknade materialen, bör därför ett undantag från skatteplikten införas i paragrafens andra stycke. På motsvarande sätt föreslås att anläggningar där deponering sker av avfallssand skall undantas från skatteplikt. Avfallssand uppstår som en restprodukt vid tillverkningsprocessen i gruvindustriell verksamhet jfr vidare avsnitt 6.4. Med sådan verksamhet bör förstås utvinning av metallmalmer SNI Avdelning CB, dvs. järnmalmsutvinning l3.l och utvinning av icke jämmalmer utom uran- och toriummalmer 13.2. Gruvindustriell verksamhet bör alltså inte omfatta annan mineralutvinning SNI 14. Deponering av avfallssand kräver tillstånd enligt miljöskyddslagstiftningen. Sådan deponering sker idag i huvudsak vid anlägg-

ningar finns hos det företag bedriver den anriknings- och som som avskiljningsverksamhet varigenom avfallssanden uppkommer. Det finns därför inte debiteringsskäl behov att väga detta material. av av Enligt vad utredningen erfarit finns heller inte andra skäl som idag föranleder att avfallssanden vägs. Då det ur skattekontrollsynpunkt inte bedöms nödvändigt, skulle det mot den angivna bakgrunden te sig onödigt krångligt och arbetskrävande för företagen att åstadkomma den föreslagna skattefriheten genom avdrag i deklaratio- Ett sådant förfarande skulle ha inneburit att nolldeklarationer nen. genomgående skulle ha behövt redovisas av företagen. Vanligen torde på anläggningar som omfattas av andra stycket deponeras antingen material enligt 2 eller Det bör för friheten från skatteplikt dock sakna betydelse om flera av avfallsslagen samdeponeras. Det är alltså möjligt att skattefritt deponera t.ex. gråberg och avfallssand på anläggning. Om dock något av de uppsamma räknade avfallsslagen deponeras på en anläggning där även annat avfall än omfattas uppräkningen deponeras, gäller inte skatsom av tefrihet för de uppräknade avfallsslagen. För en sådana annan an-

läggning gäller tillståndsplikt enligt miljöskyddslagstiftningen och

kan således säga att skattefriheten inte i sig är knuten till typen man avfall utan till tillståndsplikten för anläggningen. Om t.ex. jord förs

in på anläggning, för vilken getts ett generellt tillstånd för depo-

en nering avfall, skall alltså skatt betalas för jorden. av

2§

Skatten skall enligt förslaget betalas med visst belopp per ton skattepliktigt material. Enligt huvudregeln skall Vägning av materialet ske, vissa möjligheter för att bestämma skatten på annan men ges grund, se vidare i anslutning till 6

3§

Undantagen från beskattning regleras huvudsakligen i 7 varigeskattefrihet i vissa fall åstadkoms att avdrag får göras nom genom för skatten på vissa typer material. Vad gäller vissa driftsmaterial av har dock lagteknisk konstruktion valts, vilken regleras i en annan den aktuella paragrafen. Genom att undanta visst material från nu skatteplikt uppnås att materialmängden inte skall redovisas i deklarationen. I paragrafen görs således visst undantag från den generella regeln i 1 § allt material förs in till anläggning är skatteatt som en pliktigt. De produkter i paragrafen är sådana som är nödsom avses vändiga för den dagliga driften anläggningen och för vilka det av

är uppenbart att skatt inte skall tas ut. Det rör sig t.ex. material om för uppförande och underhåll driftsbyggnader, motordrivna forav don och arbetsredskap, drivmedel, kontorsutrustning och annat förbrukningsmaterial. Eftersom skyldigheten att betala skatt inträder

när materialet förs in till anläggningen, måste vid denna tidpunkt avgöras att det rör sig om material som omfattas undantagsreav

geln, för att den skattskyldige inte skall behöva redovisa materialet i

deklarationen.

Begreppet driften av anläggningen" bör inte omfatta sig vare bottentätning, mellan- och sluttäckning eller andra konstruktionsarbeten, inte heller Stabilisering askor och dylikt. skattefrihet för av material som används för sådana ändamål kan i ställeti viss utsträckning åstadkommas genom avdrag enligt 7

4§

Vanligen torde den som fått tillstånd också den vara som ansvarar för den faktiska hanteringen på anläggningen. Genom att knyta be-

stämmelsen om vem som är skattskyldig till den för som ansvarar verksamheten uppstår dock inget problem i den mån det skulle förekomma att den fått tillstånd att bedriva deponeringsverksamsom

l1et och den som ansvarar för verksamheten är skilda

personer. Aven vid illegal deponering, då tillstånd saknas, bör det möjligt vara att avgöra vem som ansvarar för verksamheten. I den mån ingen annan kan göras ansvarig för den dagliga driften anläggning av en torde dock i de allra flesta fall markägaren få den anses vara som bedriver verksamheten. Detta är dock tolkning begreppet en av den som ansvarar för verksamheten" och det har inte nödansetts vändigt att särskilt stadga om detta i paragrafen.

Den myndighet som i första instans skall besluta beskattom

ning enligt lagen om skatt på avfall beskattningsmyndighet bör, i

likhet med vad som i dag gäller för övriga punktskatter, Skatvara temyndigheten i Kopparbergs län fr.o.m. den 1 januari 1997 Dalarnas län. Särskilda skattekontoret i Ludvika för skatteansvarar uppbörden av punktskatter, jfr vidare nedan under 8 10 §§. Att -

den skattskyldige själv skall anmäla sig till beskattningsmyndighe-

ten framgår av 2§ förordningen 1984:247 punktskatter och om

prisregleringsavgifter.

5§

Skyldigheten att betala avfallsskatt föreslås knuten till den tidpunkt

då det skattepliktiga materialet förs in till anläggningen, dvs. i prak-

tiken passerar grind till anläggningen eller avgränsning annan yttre av denna.

6§

Som framgått 2 § föreslås att skatten skall vara viktbaserad, dvs. av tas ut med visst belopp ton avfall. Huvudregeln bör därför vara per att samtliga skattepliktiga anläggningar utrustas med våg eller att det i vart fall finns vägningsmöjligheter att tillgå i omedelbar anslutning till anläggningen. Som närmare utvecklats i avsnitt 3.6 har utredningen inte ansett att ett krav på installation av våg generellt bör gälla för de skattepliktiga anläggningarna. Ett alternativ till våg skulle kunna att utnyttja andra verksamheters vågar, egen vara t.ex. sådana finns på vägstationer, asfaltverk, grustag m.fl. ansom läggningar eller att transportfordonen är utrustade med våg.

En möjlighet bör dock införas för beskattningsmyndigheten det finns särskilda skäl, medge att skatten för viss skattskylatt, om dig får bestämmas på annan grund än vägning av det skattepliktiga materialet. Som exempel på särskilda skäl föreslås att tillförsel sker i mindre omfattning. Som exempel på möjlig annan grund för skatteberäkningen kan i vart fall för anläggningar som tar emot en begränsad mängd avfall tänkas att den i tillståndet angivna maximivikten per år till- lämpas. I den mån anläggning endast tar emot ett homogent slag en branschspeciñkt avfall torde vidare en omräkning från volym av kunna ske. Om det i ett enskilt fall inte finns sådana uppgifter tillgängliga gör det möjligt att beräkna skatten vare sig genom viktuppgifsom ter eller grund, bör beskattningsmyndigheten ges möjlighet annan att bestämma skatten efter skälighetsbedömning. En sådan möjen lighet finns t.ex. vid uttag av energiskatt på elektrisk kraft, se 11 kap. 8 § tredje stycket lagen 1994:1776 om skatt på energi.

Riksskatteverket bör, i samråd med Naturvårdsverket, meddela föreskrifter den närmare tillämpningen av bestämmelserna i om 6 För att underlätta de skattskyldigas anpassning till den nya ladet, i den mån det är praktiskt möjligt, önskvärt att sådana gen vore föreskrifter ut i god tid innan lagen träder i kraft. ges

7§

Punkten 1 a

Genom denna punkt uppnås att skatten endast belastar det avfall slutligt deponeras på anläggningen. Mängden material för vilsom ket avdrag medges bestäms enligt reglema i 6 dvs. i normalfallet Vägning. Endast sådant material varit föremål för begenom som skattning kan komma ifråga för avdrag. Något avdrag för material finns på anläggningen redan innan lagstiftningen träder i kraft som

kan således inte medges. Inte heller för material enligt 3 § som undantagits från beskattning.

Avdrag medges dock inte för lakvatten som förs ut från anläggningen. Med lakvatten avses nederbörds-, yt- eller grundvatten som innehålls i deponin, lämnar deponin efter passage genom avfallet eller som ytavrinner från avfallet. Motsvarande inskränkning i avdragsrätten föreslås också för gas.

Punkten 1 b och andra stycket

Under denna punkt medges skattefrihet för vissa material den som som bedriver deponiverksamheten använder för att sköta verksamheten på ett korrekt och ändamålsenligt sätt. Det rör sig materiom som används för Stabilisering av askor och dylikt samt för konstruktions- och anläggningsarbeten inom anläggningen. Vidare behöver avfallsupplag successivt avslutas och därvid påföras toppen tätning för att minska vatten- och gastransporten till och från avfallet, och dänned minska risken för icke önskad miljöpåverkan. Material som används för sådan sluttäckning bör undantas från beskattning.

Material som blir aktuella för skattefrihet med stöd bestämav melsen är dels inköpta material, dels avfall som uppfyller motsvarande kvalitetskrav från tekniska respektive miljömässiga synpunkter och som därför nonnalt tas emot till nolltaxa. I syfte att undvika att annat material än avfall t.ex. naturgrus eller annat rent natur- material används för mellan- eller arbetstäckning på deponiytan föreslås en begränsning i avdragsrätten för allt material som används för sådan täckning. Avsikten är således att styra mot att avfall som omhändertas används för dessa ändamål, vilket med dagens teknik torde vara fullt möjligt. Av kontrollskäl bör någon åtskillnad inte göras mellan material som köpts in respektive avfall mot som betalning omhändertagits och därefter används för täckningsändamål. Någon skattefrihet kan alltså inte i något fall bli aktuellt.

Utredningen har valt att införa en generell bestämmelse om skattefrihet för material som används för de angivna ändamålen, i stället för att söka göra uppräkning tillämpliga produkter. en av Rättspraxis får utvisa vilka produkter inte minst beroende på som den tekniska utvecklingen kan bli aktuella i sammanhanget och i de föreskrifter som bör meddelas med stöd av lagen bör kunna anges närmare hur bestämmelsen bör tillämpas.

De material och avfallsslag som utifrån dagens kunskap kan bli aktuella för skattefrihet med stöd av punkten l b är i princip:

1 Cefyll och bentonit för tätning.

2 Matjord och bark för sluttäckning, släntbeklädnad, planteringsoch vegetationsytor.

3 Schaktmassor, tegel- och betongkross samt slaggrus som används för atti enlighet med konstruktionsritningar bygga permanenta vägar, vallar och ledningar m.m. inom deponianläggningen.

4 Askor, kalk, specialcement och liknande tillsatsmedel som används för att stabilisera och solidifiera avfall som deponeras.

I tillståndet att bedriva deponeringsverksamhet anges i vad mån massorna måste stabiliseras. Det bör ankomma på den som bedriver verksamheten att avgöra i vad mån han vill använda mottaget avfall, som uppfyller såväl tekniska som miljömässiga krav t.ex. kalkrika massor eller köpa in nytt material för detta ändamål. Av kon- trollskäl ter det sig svårhanterligt att göra någon skillnad vad gäller skattefriheten mellan dessa typer av material. Det saknar också betydelse för avdragsrätten om stabiliseringen skett innan avfallet når anläggningen eller om det sker på deponin. Avdragskonstruktionen innebär dock att allt material som används för detta ändamål i normalfallet måste vägas. Det kan tänkas att en del av det material som kommer in på anläggningen och som tas upp till beskattning senare visar sig användbarti själva driften av anläggningen. För sådant material, som inte har kunnat undantas redan genom regeln i 3 skapas skattefrihet genom en avdragsmöjlighet. Det bör väl i praktiken röra sig om material som kommit in till anläggningen tillsammans med annat avfall och som vid senare sortering visar sig gå att använda som förbrukningsmaterial eller liknande.

Punkten 2

Avdragsrätten enligt denna punkt avser förorenad jord som härstammar från sanering av industrifastigheter, kemikalieolycksplatser och liknande. Saneringen eller efterbehandlingen av ett markområde kan - innebära att föroreningama i jorden genom olika åtgärder destrucras eller koncentreras, med följd att en restprodukt av varierande omfattning uppkommer. Av den aktuella avdragsbestämmelsen följer att denna restprodukt, när den förs till en deponeringsanläggning, skall skattebefrias. Skälen för detta har närmare utvecklats ovan i avsnitt 3.5.2 och 5.10.2. Det bör dock observeras att det, för att skattefrihet skall medges, inte gäller något krav på att någon åtgärd vidtagits med massorna än att dessa bortforslats från ett förorenat område och förts till deponeringsanläggningen. I begreppet marksanering inryms alltså i praktiken endast att bortforsling skett av jorden från ett förorenat område. Det finns alltså inte för skattefrihet något krav på att vidare behandling skall ha vidtagits med jorden.

Punkten 3

Avfallsslaget asbest har behandlats i avsnitt 3.5.2 och 5.10.2. Vidare har Naturvårdsverket utfärdat Allmänna råd 87:3 Deponering av asbest

Punkten 4

Med muddring avses, enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd 85:4 Muddring och muddennassor, de åtgärder som vidtas för att fördjupa eller restaurera ett vattenområde. Fördjupningen kan åstadkommas genom grävning, sprängning, uppsugning eller bortspolning av sediment. För de avfall som uppkommer vid dessa åtgärder föreligger således rätt till avdrag.

Punkten 5

För en närmare beskrivning av grönlutslam hänvisas till avsnitt 6.8.

Punkten 6

För närmare beskrivningar av den hantering som omfattas av denna punkt hänvisas till avsnitt 6.9.

Punkten 7

För närmare beskrivning av den hantering som omfattas av denna punkt hänvisas till avsnitt 6.9.

Punkten 8

Inom järn- och stålverken uppkommer en rad olika restprodukter i olika stora mängder och med varierande egenskaper. De helt dominerande mängdema utgörs av slagger från raffineringen av olika smältor. Slagger av motsvarande slag förekommer vid flera andra

metallbearbetande verksamheter se vidare avsnitt 6.11.

Begreppet metallurgiska processer används inom energiskattelagstiftningen och Riksskatteverket har i detta sammanhang utfärdat

rekommendationer om vad som bör innefattas i begreppet se RSV

1993:1 s. 16. Inom jäm- och stålindustrin rör det sig om den del av processen som börjar med sintertillverkning och slutar med göt, ämnen eller gjutgods. För ickejämmetaller och ferrolegeringar omfattas de processteg som innebär sintnng, smältning eller reduktion. Brärming av kalksten och dolomit anses inte tillhöra den metallurgiska processen.

Punkten 9

Denna punkt avser den sand som uppkommer som ett avfall efter

gjutning inom stå1-, metall- och verkstadsindustriema se vidare av-

snitt 6.12.

Punkten 10

För närmare beskrivning av uppkomsten av dessa avfallsslag hänvisas till avsnitt 6.8.

Punkten 11

Denna punkt avser avfall som uppkommer som rester vid våtrening av fluorhaltiga rökgaser och stoftavskiljning av rökgaser vid till-

verkning av jämmalmspellets se vidare under avsnitt 6.4.

8§

I lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter finns allmänna regler om skattekontroll, beskattningsbeslut, betalning av skatt, överklagande m.m. Dessa förfaranderegler bör göras tillämpliga även på den föreslagna avfallsskatten. Dock skall beträffande redovisningsperiodens längd och återbetalning av skatt gälla avvikande regler jfr nedan under 9 och 10 §§.

9§

Som nännare utvecklats i avsnitt 3.4.3 anser utredningen att kalenderkvartal är en lämplig redovisningsperiod för avfallsskatten. Redovisning skall således ske för perioderna januari-mars, april-juni, juli-september och oktober-december. En bruttometod bör, i likhet med vad som gäller för övriga punktskatter, tillämpas vid redovisningen av skatten. Rent praktiskt innebär detta att den skattskyldige i sin deklaration skall redovisa den mängd material som under perioden förts in till anläggningen med de undantag som kan följa av 3 § och därefter särredovisa de avfallsmängder som hänför sig till de olika avdragsmöjlighetema i 7 Ett positivt nettobelopp skall därefter betalas in till staten. I den mån ett negativt saldo kommer den skattskyldige till godo, föreslås en särskild bestämmelse i lagens 10

10§

Enligt 5 kap. 6 § andra stycket lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller att om avdragen för en redovisningsperiod överstiger skattens bruttobelopp för perioden, skall det överskjutande beloppet utbetalas till den skattskyldige. Utan undantag skulle regeln medföra att en skattskyldig som under en redovisningsperiod för ut mer material än som kommer in skulle kunna få pengar utbetalade till sig. Som framgått av avsnitt 3.4.3 har utredningen av kontrollskäl ansett att en sådan regel inte bör gälla för avfallsskatten. I stället får överskjutande belopp utnyttjas vid senare redovisningsperioder. Avdragsrätten begränsas dock till perioderna under innevarande och närmast efterföljande kalenderår. Ett överskjutande belopp som uppkommer t.ex. under redovisningsperioden juli-september 1998 kan utnyttjas som avdrag t.o.m. perioden oktober-december 1999. Därefter föreligger ingen rätt till avdrag för beloppet.

ll§

Som tidigare angetts under kommentaren till 1 § bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ges rätt att meddela föreskrifter om tillämpningen av lagen. Förevarande bestämmelse reglerar detta.

7.2 Behov viss

av följdlagstiftning

Den föreslagna lagen om skatt på avfall bör föranleda smärre följdändringar ilagen 1984:151 om punktskatter och prisreglerings-

avgifter. Föreslag till sådan lagstiftning läggs inte fram av utred-

ningen.

Källor och referenser

a SCB Na 28 SM 9501. Industrins avfall och returråvaror 1993 jämte faktaunderlag från Elisabeth Bergstedt, SCB. b SCB I 22 SM 9501. Industristatistik 1994. Preliminära branschdata. c SCB Na 28.SM 9502. Avfall och återvinning i kommunal regi 1994. d RVF, Rapport 95:13, Svensk avfallshantering år 2000 el strax därefter. e RVF, Rapport 96:5. Svenska deponier i dag. Kartläggning av miljöskydd, avgifter och mängder. f RVF. arbetsgruppen Deponering 950921. Differentierade taxor och konsekvenser av olika hanterings- och behandlingssystem vid införande av en avfallsskatt. g RVF, arbetsgruppen Avfallsförbränning 950914-15. Konsekvenser för avfallsförbränning vid införande av en skatt, ökade miljökrav på deponering och ett ökat producentansvar. i Naturvårdsverkets Aktionsplan Avfall, rapport 4601 samt Mål för särskilda avfallsslag, rapport 4602. j Naturvårdsverket 960815. Deponering av avfall. Förslag till allmänna råd, Underlagsrapport till Aktionsplan Avfall. k Naturvårdsverket. Rapport 4417, Kommunal avfallsplanering 1995. 1 Naturvårdsverket. FAST Den framtida avfallsstatistiken, arbetsmaterial - 960701 från Ingvar Svensson m SOU 1994:114. Avfallsfri framtid. Avfallsskatteutredningen. n SOU 1992:45. Miljöfarligt avfall, ansvar och riktlinjer. o Profu 960716 Skatt som styrmedel i avfallssystemet. Systemstudier för Göteborg. Jönköping och Kalmar. p Tekniska nomenklaturcentralen 1977. Avfallsordlista TNC 62. r VBB/Viak 960117. Konsekvensanalys avseende Arvidsjaur, Luleå och Pajala av ökade deponikrav och en avfallsskatt. s VBB/Viak PM 960131. Konsekvenser för små avfallsupplag i Norrbotten och Västerbotten av ökade deponikrav och en skatt. v Kretsloppsdelegationen 960201, rapport 1996:11. Producentansvar i byggsektorn.

Bilaga 1

Kommittédirektiv ads

WW

5151 Utredning om beskattning av avfall som deponeras Dir.

1995:37

Beslut vid regeringssammanträde den 23 mars 1995

Sammanfattning av uppdraget

särskild utredare tillkallas för att ta fram ett förslag till en skatt som En minska mängden avfall deponeras och för att allsidigt syftar till att som konsekvenserna införa sådan skatt. Arbetet är så upplagt utreda av att en skatt skall kunna införas den l januari 1997. att en

Bakgrund

I regeringens skrivelse 1994/95: 120, Miljön Vårt gemensamma ansvar, regeringen inriktningen det miljöpolitiska arbetet på avanger av skrivelsen framhålls bl.a. att producentansvar är ett viktigt fallsområdet. I avfallsmångder och behovet deponering och styrmedel för att minska av överväga möjligheterna att ekonomiska att regeringen avser att genom förutsättningar för ökad resurshushållning och styrmedel skapa bättre belastning på miljön. Det framgår också att det, för att skapa minskad förutsättningar för slutligt omhändertagande av avfall och bättre ett innebär bl.a. resursbesparing och bättre hantering ur restprodukter, som bör ske ökad sortering i olika, materialspeciñka miljösynpunkt, en och restprodukter från industri och hushåll bör i än fraktioner. Avfall grad nyttiggöras insatsprodukter vid tillverkning av nya varor högre som Energiutvinning bör kunna ske för vissa avfallsslag. Det och produkter. deponering återvinningsbart avfall inte är förenligt med framhålls att av kretsloppssamhålle och att mângdema avfall avsevärt principerna fir ett bör minska jämfört med dagens situation.

I juli 1993 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor rörande beskattning avfall. Utredaren Avfallsskatteutm.m. av redningen överlämnade sitt betänkande Avfallsfri framtid SOU 1994:114 i juni 1994. Utredaren föreslog fyra olika ekonomiska styrmedel för att minska mängden deponerat avfall. Flertalet remissinstanser ställde sig positiva till att någon form beskattning på av avlallsområdet införs. Några remissinstanser förordade utredningens förslag om deponiskatt. Bland de remissinstanser avstyrkte förslagen som ifrågasattes skatt verkligen har styrande effekt. De pekade om en en bl.a. på att det saknas en fungerande marknad för återvunna produkter och påtalade även risken för illegal dumpning. En synpunkt annan som framñndes var att det nyligen vidtagits rad åtgärder för att minska en avfallsmängden och att resultatet dessa åtgärder bör avvaktas innan av man skapar nya styrmedel. Genomgående påpekade remissinstansema att det i utredningen saknades en bedömning vilka samhällsekonomiska av och företagsekonomiska konsekvenser de föreslagna skatterna skulle få.

Uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att, mot bakgrund bl.a. det av som framkommit vid remissbehandlingen Avfallsskatteutredningens av betänkande, ta fram ett konkret ñrslag till skatt syftar till att en som minska mängden avfall som deponeras. En utgångspunkt för förslaget bör vara det förslag som Avfallsskatteutredningen lämnat deponiskatt. om en Skatten skall vara enkel att tillämpa och de administrativa kostnaderna måste så långt möjligt hållas nere. Utredaren skall utifrån skattenivå uppfyller målsättningen med en som skatten särskilt analysera de samhällsekonomiska och företagsekonomiska konsekvenserna liksom de handelspolitiska aspekterna skatt på av en avfall. För branschspecifrkt industriavfall måste analysen göras branschvis. Risken för en ökad illegal dumpning och export avfall på av grund av införandet av en skatt måste bedömas och förslag till åtgärder fir att minska denna risk läggas fram. Möjligheter till successivt införande skatt med avseende på olika av en avfallsslag bör övervägas. För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50 och att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23. om

Redovisning av uppdraget Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31 mars 1996. Finansdepartementet

2 Bilaga

Deponiskatt i internationell jämförelse

FÖRORD

Deponiskatteutredningen har givit RVF i uppdrag att göra en internationell jämförelse om avfallsskatter vid deponering. Uppdraget har begränsats till länder i Europa. Den begränsade utredningstiden har inte gjort det möjligt att i detalj studra alla aspekter deponiskatter i andra länder. Syftet med undersökningen har främst varit att klargöra skattesystemets uppbyggnad, skattesatsens storlek, skattepliktigt avfall och liknande frågeställningar. Undersökningen omfattar Frankrike, Danmark, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Italien, Storbritannien och Osterrike som alla infört någon form av deponeringsskatt. I rapporten beaktas även Finland och Norge som båda utreder deponiskatt. Undersökningen har också sökt reda ut hur insamlade en skattemedel från deponiskatter används.

Rapporten har sammanställt av jur. kand Helena Bergman vid RVF.

RVF Svenska Renhållningsverksföreningen -

Weine Wiqvist VD

1 SAMMANFATTNING

En sammanfattning av jämförelsema mellan de avgifter eller skatter som har gjort leder till följande generella slutsatser:

det är i regel anläggningsägaren eller tillståndshavaren är

- som

skattskyldig oavsett det är förbränning, deponering eller

om annan behandlingsform som är belagd med skatt

skatteobjektet, det föremål ligger till grund för beräkning - som av skatten, är i de flesta fall allt avfall oavsett dess - ursprung som tas om hand på en skattepliktig anläggning

nivån skattesatsen har stegvis ökat från dess införande -

skattesatsen är differentierad för olika avfallsslag och i något

-

fall även beroende behandlingsanläggning

typ av

redovisningsperiod utgörs i de flesta fall kvartal - av men redovisning per år förekommer också

pengarna som flyter in från skatten används till övervägande del för miljö- och forskningsåtgärder inom avfallsområdet, eller

som i Storbritannien, utgör ett led i skatteväxlingen. Det är således i svenskt språkbruk fråga avgift. om en

grunden för skattens fastställande är dess vikt även vissa - om system medger omräkning, enligt fastställda omräkningstal, från volym till vikt

det är svårt att dra slutsatser från införandet och erfarenheter - av

avfallsskatten, dels eftersom få länder har någon längre erfarenhet dels eftersom även andra faktorer har haft viktig

en roll vid ändrade beteende

typer av avfallsslag som har undantagits: -

slagg från förbränningsanläggningar som kan

användas inert avfall -

6 I6-1209

halm till förbränningsanläggningar avfallsbränsle i form av rent trä rena jordmassor specialavfall från sjukvårdsinrättningar kompost som kan användas inom deponin avfall som uppkommer i industrier som använder återvunnet material

muddermassor branschspecifikt industriavfall separat insamlat biologiskt avfall -

typer avfallsbehandlingsanläggningar som har undantagits: - av anläggningar för behandling och deponering av förorenad jord

industrins egna anläggningar förbränningsanläggningar för sjukhusavfall slamförbränningsanläggningar jord- och schaktmassetippar -

Jämförelsen har även visat del intressanta konstruktioner en varav följande kan nämnas:

den samlar avfall i region med avsikt att exportera - som en det till en annan region är också avgiftsskyldig Belgien

det behandlade avfallet härstammar från ett område utanför - om

avfallsplanen fördubblas avfallsskatten Frankrike

skattesatsen är differentierad beroende på anläggningens

egenskaper, t.ex deponigasinsamling och hur botten- och

sidotáitning är utformad

2 BAKGRUND

RVF har fått i uppdrag deponiskatteutredningen att göra en av internationell jämförelse om avfallsskatter. Uppdraget har

begränsats till länder i Europa.

Betydelsen begreppet skatt eller avgift varierar från land till av

land. I Sverige finns det ingen definition i någon författning

av dessa begrepp. Däremot brukar skatt karaktäriseras som ett tvångsbidrag till det allmänna utan direkt motprestation. En avgift är en penningprestation betalas för specificerad som en motprestation från det allmänna. Skillnaden mellan skatt och

avgift är viktig även det kan lätt lite oförsiktigt

om vara att använda det ena begreppet när det egentligen borde det vara

andra. I redovisningen per land nedan har använt det begrepp

som används i varje land utan att redogöra för de nationella skillnader kan råda mellan avgift och skatt. Dock har vi inte som kunnat i de avsnitt jämför olika system kunnat hänsyn till som ta

de olika ländernas begrepp utan vi har generellt

rent använt avfallsskatt även om den rätta termen för vissa länder borde vara avfallsavgift.

3 METODIK

Nedan följer en redogörelse för ett antal länder i Europa har som infört eller planerar att införa avfallsskatter. Redogörelsen syftar

till visa hur utformningen avfallsskattesystem kan göras

av samt

hur systemet tillämpas. Materialet ligger till grund för

som redogörelserna har varit av olika kvalitet varför även

redovisningarna är olika detaljeringsgrad. Vi har dock försökt

av att föra fram vem är skattesubjekt och vad är som som skatteobjektet samt på vilken nivå skatten ligger. Den praktiska

tillämpningen av systemet är stor betydelse och vi har därför av

försökt att redogöra för de skattesubjekt och objekt är

som

Lindantzigna från beskattning och vilka grunderna är för

Lindantag.

Vidare har även försökt att redogöra för syftet med skatten,

hur skattemedlen används samt erfarenheter när det gäller bl.a. tillsyn och åtgärder mot illegal deponering i den mån det finns

tillgängliga uppgifter om detta. Dock är införandet skatt på

av en avfall som deponeras en relativt företeelse och det är i de ny flesta fall för tidigt att dra några slutsatser tillämpningen. om

Vid ätter-givande av belopp har omräkning skett till svenska

kronor för att förenkla jämförelser mellan de olika skattesatserna. Växelkursen per den 12 augusti 1996 har använts. Avrundningar har dessutom gjorts till jämna belopp för att ytterligare förenkla jämförelser.

4 FRANKRIKE1

Lagen som ligger till grund för den franska avfallsskatten togs i juli 1992 och skatt avfall deponeras utgår sedan den 1 som april 1993. Skatten är tidsbegränsad till år 2002. Från och med

den l januari 1995 tas även en skatt ut på farligt avfall som

behandlas i förbränningsanläggningar eller fysikalisk-

genom kemisk behandling.

4.1 SKATTEPLIKTIG

Skyldi ga att betala skatt är den driver deponiverksamhet för som hushållsavfall och liknande avfall oavsett det är privat eller om en offentlig utövare. Dessutom är sedan den 1 januari 1995 även

den som driver anläggning för slutligt omhändertagande

av

industriellt specialavfall farligt avfall förbränning,

genom

deponering, fysikalisk-kemikalisk eller biologisk behandling

även underkastad skattskyldighet.

Undantagna är anläggningar för omhändertagande av specialavfall som enbart tar emot avfall kommer från den som egna verksamheten. Detta undantag motiveras med att ansvaret för detta avfall faller den industrin där det har uppkommit. Om en sådan anläggning tar emot avfall från utomstående en skall det avfall som härstammar från utomstående verksamhet en vara skattepliktigt.

Återvinningscentraler eller omlastningsstationer utgör inte

skattepliktiga anläggningar eftersom avfallet inte deponeras där

utan endast tillfälligt befinner sig där. Undantag görs även för tillfällig lagring och säsongslagring sker enligt avfallsplan som på villkor att avfallet kommer att behandlas ytterligare vid ett

senare tillfälle.

Vissa anläggningar för behandling farligt avfall har av undantagits från skatteplikten, dessa är anläggningar för:

stabilisering av avfall före deponering särskild behandling för förorenade jordar transit- och omlastningsstationer för farligt avfall -

återvinningsstationer för farligt avfall endast för den del av

avfallet som kan återvinnas, det som deponeras eller förbränns är föremål för avfallsskatt.

Det är utövaren av deponeringsverksamheten som är

skattskyldig. Med utövare skall anses den som har tillståndet att driva anläggningen. Om en anläggning inte är tillståndspliktig skall den som slutligen erhåller avgiften för deponering vara att som skattskyldig. Om det inte går att fastställa vem som är anse skattskyldig är det ytterst markägaren är skattskyldig. som

4.2 SKATTEPLIKTIGT AVFALL

Den franska avfallsskatten omfattar hushållsavfall och liknande avfall och industriellt specialavfall. Med hushållsavfall och

liknande avfall verksamhetsavfall som omhändertas på

avses motsvarande hushållens avfall. Detta avfall kallas för sätt som banalt industriavfall och motsvarar det svenska ickebranschspecifika industriavfallet.

Med industriellt specialavfall avfall som kommer från avses verksamheter och som är av följande karaktär: avfall innehåller arsenik, krom, bly, kvicksilver, zink etc - som avfall utgörs t.ex. förorenat slam och spilloljor - som av avfall härstammar från raffinaderier och kemisk industri - som

avfall som härstammar från ytbehandlingsindustrin

-

Slagg från förbränningsanläggningar omfattas inte av

avfallsskatten det lagras separat i avvaktan på att det skall

om användas. Dock är tiden slagget kan lagras utan att beskattas begränsad till ett år.

Huvudprincipen i det franska avfallsskattesystemet är att det

avfall som förs till en skattepliktig anläggning är skattepliktigt

avfall oavsett det utgör hushållsavfall och liknande eller ej. om

När det gäller inert avfall har man dock gjort undantag. Inert

avfall tas till deponin kan användas inom deponin för att

som bygga tillfartsvägar, göra sluttäckningar etc och avfallet skall i

dessa fall inte beskattas. Lagstiftningstekniskt har man gjort så

sätt att avfallet inte utgör avfall i lagens mening och därför faller

utanför lagens tillämpningsområde. Deponiägaren måste kunna bevisa att det inerta avfallet inte utgör avfall i avfallsskattelagens

bemärkelse. För att denna bestämmelse inte skall utnyttjas har som huvudregel sagts att 10% den totala mängden avfall max av som kommer in till deponin kan normalt för anses vara tåickningsbehov.

SKATENS STORLEK OCH

ANVANDANDE

Skattesatsen har successivt höjts sedan den trädde i kraft. Den ursprungliga skattesatsen 30 kronor och den skall höjas var enligt följande 1995 till 35 kr, 1996 till 40 kr, 1997 till 45 kr och 1998 till 50 kr.

Skattesatsen för det farliga avfallet uppgår till det dubbla jämfört med hushållsavfall, dvs i introduktionsåret 1995 till 70 kr, under 1996 80 kr, 1997 90 kr och under 1998 till 100 kr.

Dessutom har införts minsta avgift

en som en anläggning måste erlägga, 6500 kr. När skatten infördes minimiavgiften 2700

var

kr 1993 höjdes den till 4700 kr och 1994 till det

nuvarande beloppet om 6500 kr. Aven den uträknade skatten om understiger 6500 kr är detta det belopp

som anläggningsägaren

måste erlägga.

Skattesatsen avfallet höjs vidare med 50% i de fall där avfallet härstammar från ett område faller utanför de fastställda som avfallsplanerna.

Den inbetalda skatten går till särskild fond med fastställda en syften. Det totala beloppet till fonden uppgick för 1993 och 1994 till över 700 miljoner FrF 945 miljoner kr. Skatten för det miljöfarliga avfallet är reserverat för fond och en egen uppgick till 1995 för nästan 90 miljoner FrF 120 miljoner kr.

Pengarna ur fonden är reserverade bla för forskning och utveckling av deponeringsteknik, investeringar inom den kommunala avfallshanteringen och återställande deponier och

av förorenad mark.

4.4 REDOVISNINGSSYSTEMET

Allt avfall tas emot skattskyldig anläggning ligger till som av en grund för bestämmandet avfallsskatten även om avfallet i och av

för sig faller utanför kategorin hushållsavfall. Skatten fastställs på

avfallets vikt. För att räkna fram den totala skatten får avdrag göras för den mängd avfall har återvunnits. som

I Frankrike måste allt specialavfall enligt lag stabiliseras före

deponering. Vikten ligger till grund för avfallsskatten för som specialavfallet skall räknas före Stabilisering.

Den driver skattepliktig verksamhet skall föra ett register som en

över det avfall tas emot. Av registret skall framgå avfallets

som vikt, sammansättning, behandlingsmetod, ursprung, upphovsman, datum och tid för leverans, transportörens namn och transportfordonets registreringsnummer. Dessutom skall

deponiägaren innan han tar ett nytt område i anspråk på deponin för redan befintliga tippområden göra en beskrivning av

samt

området med återgivande topografin och densitet för att

av

kunna uppskatta den mängd som är deponerad.

Avfallsskatten skall redovisas kvartal för anläggningar har tillstånd att ta emot per som - 20 000 ton eller mer per år årligen för andra anläggningar. -

Redovisning och inbetalning av skatten skall ske före första

dagen i den tredje månaden efter redovisningsperiodens slut inbetalning skatt för det första kvartalet skall ske senast den 1 av maj.

För att kunna kontrollera att de uppgifter som deponiägarna

skall redovisa har omräkningstal och vissa riktvärden fastställts. Om inte vikten det mottagna avfallet framgår av de register av deponiägaren skall föra beräknas densiteten för avfallet som enligt följande: hushållsavfall d0,5 och liknande avfall d0,6. Om varken vikten eller volymen är kända uppskattar man

zivfallsmängden, fördelat på hushållsavfall, grovavfall,

verksamhetsavfall, slam från reningsverk samt annat avfall, till 500 kilo invånare och år. per

4.5 ALLMÄNT

Den franska avfallsavgiften är tidsbegränsad till år 2002. Vid denna tidpunkt beräknar man att deponering endast skall vara aktuell för avfall är slutbehandlat och där det inte finns som något alternativ till deponering.

5 DANMARK2

I Danmark bestämmer kommunerna hur insamling och transport och behandling av avfall skall ske. Kommunerna skall upprätta

en insamlingsordning där man bestämmer vilket slags avfall

som omfattas av kommunens För hushåll är kommunen ansvar.

tvungen att ansvara för insamling och transport i områden där

det finns än 1000 För områden där det inte finns mer personer.

en insamlingsordning är kommunen tvungen att upprätta

en

anvisningsordning, dvs anvisar bortskaffningsmöjlighet

man som hushållen blir tvungna att följa.

När det finns en insamlingsordning för vissa avfallsgrupper kan inte detta avfall insamlas av någon än kommunen eller den

annan som kommunen utser, det råder förbud mot konkurrerande

insamlingsordningar.

Om industriavfall inte omfattas insamlingsordning kan

av en

kommunen upprätta anvisningsordning. Enligt

en

anvisningsordningen är det avfallsproducenten för

som ansvarar att avfallet hanteras och bortskaffas enligt ordningens

bestämmelser. Anvisningsordningen kan generell,

vara t.ex. att skrot skall levereras till godkänd skrothandlare eller mer detaljerad för t.ex. avfall kommunen önskar ha starkare som en kontroll över.

Om industriavfallet varken omfattas insamlingsordning

av en eller anvisningsordning är det fritt att hantera det. Dock krävs det

en registrering hos kommunen verksamheter av som yrkesmässigt insamlar och transporterar avfall. Syftet med

bestämmelsen är att alla led i avfallshanteringen skall kända

vara av myndigheterna.

De allra flesta deponeringsanläggningar i Danmark ägs

av offentliga ägare och endast ett fåtal är privata. Nya anläggningar kan endast ägas offentliga ägare. Orsaken till denna av

bestämmelse är att kunna garantera ett långsiktigt skydd för

grundvattnet.

l Danmark infördes den l januari 1987 en avfallsavgift. Avgiften utgår allt avfall går till en anläggning för deponering som eller förbränning. Syftet med avfallsavgiften är att minska avfallsmängderna och öka återanvändning och återvinning. Genom ytterligare differentiering avfallsavgiften som träder i av kraft den 1 januari 1997 önskas ytterligare styrning för att en effektivisera energiutvinning ur avfall.

REGSTRERlNGSPL|KT|G

ANLAGGNING

Avfall förs till registreringspliktig anläggning omfattas av som en avfallsskatten. Med registreringspliktig anläggning anses verksamheter eller anläggningar mottar anvisningspliktigt som avfall, avfall som anvisats av kommunen, för deponering eller förbränning. Detta leder till att även andra än rent traditionella avfallsanläggningar kan bli registreringspliktiga, till exempel komposteringsanläggningar, inte mängd avfall som om samma förs till anläggningen även bortforslas.

Det finns dock ett antal undantag från registreringsplikten:

förbriinningsanläggnigar för specialavfall från sjukhus sIamförbränningsanläggningar destruktionsanläggningar för olje- och kemikalieavfall deponeringsanläggningar för olje- och kemikalieförorenad jord

Aven jord- och schaktmassetippar är undantagna från rena registreringsplikten. Enligt vissa villkor kan även sorterat byggoch rivningsavfall tillföras jord- och schaktmassetippar utan att

tippen blir registreringsskyldig och behöver erlägga avfallsavgift.

Det byggmaterialet kan lämnas avgiftsfritt är utsorterade som fraktioner sten, tegel och betong. Dessutom krävs det att rena av iord- och schaktmassetippen hålls fysiskt avskild från deponin och det skall finnas en särskild tillfartsväg.

De anläggningar för förbränning och deponering av avfall som inte emot avfall anvisats kommunen omfattas inte av tar som av registreringsplikt och skall heller erlägga avfallsavgiften.

En kommun kan anvisningar att avfallet skall återvinnas. ge om

Detta avfall omfattas inte iften då varken förbränning eller av av

deponering av avfallet sker. .återvinningsverksamhet omfattas

inte heller av avgiften. Däremot kan det uppstå gränsdragningsproblem och därför har vissa villkor fastställts för

att återvinningsanläggningar inte skall omfattas

av registreringsplikt.

En åttervinningsanläggning måste hållas klart avskild från deponin eller förbränningsanläggningen. Avfallet skall

som återvinnas måste hållas väl avskilt från det avgiftspliktiga avfallet. Det krävs dessutom att verksamheterna har skilda tillfarter.

Utöver rena återanvändningsverksamheter även följande

anses

verksamheter som återvinningsverksamheter:

användning av sorterat och rent byggavfall i jord- och schaktmassetipp användning av kompost, slagg m.m. för bullervallar, parkanläggningar och liknande anläggningar som tar emot byggavfall och liknande för att -

mala ned avfallet till återvinningsbara material. En förutsättning för att denna verksamhet skall återvinning det

anses som är att tillförda materialet bortforslas från anläggningen inom 12 månader från dess tillförsel

sorteringsanläggningar. Förutsättningen för att inte

- vara registreringspliktig är att det tillförda materialet bortforslas inom l2 månader.

5.2 AVGIFTSPLIKTIGT AVFALL

Avgift utgår på allt avfall tillföres registreringspliktig

som en anläggning. Huvudregeln är att allt avfall tillförs som en registreringspliktig anläggning enligt skall omfattas ovan av avgiftsplikten. Dock är följande avfallsslag undantagna:

halm som tillförs en förbränningsanläggningen

som en ren och självständig fraktion 2. träflis och annat träavfall tillförs och som som rena självständiga fraktioner från träbearbetningsverksamheter. Träavfall som är impregnerat, målat, lackerat, limmat eller liknande är inte fritaget från avgiftsplikten. tillsatsämnen, t.ex. kalk tillförs förbränningsanläggningar som för zivsvavlingsändamål

4. jord tillföres en registreringspliktig anläggning för

ren som utfyllnad utan att avgift uttas av avlämnaren -

jord tillföres en avslutad deponi för sluttäckning

ren som

specialavfall från sjukhus in, och

som samlas transporteras

förbränns ett sådant sätt att det inte sammanblandas med annat avfall

7. kompost som tillföres en registreringspliktig anläggning för

sluttäckning under förutsättning att komposten uppfyller de krav ställs för att användas i jordbruk som

avfall uttas avslutade deponier i samband med

som ur anläggningsarbeten eller liknande.

5.3 AVGIFTENS STORLEK

Avgiften uppgick i inledningsskedet till 45 svenska kronor. I samband med att avgiftsbasen breddades 1990 höjdes även avgiften, 150 kronor för både förbränning och deponering. I993 ändrades avgiften igen och markerade tydligare styrningen

avfallet, avgiften för förbränning blev 185 kronor och för av

deponering 225 kronor. En ytterligare differentiering av avgiften kommer träda i kraft den l januari 1997. Avgifterna blir då

att för avfall förbränns i anläggning med kombinerad som en värme- och elproduktion 185 kronor, avfall som förbränns i

förbränningsanläggning 245 kronor och avfall som

annan deponeras 340 kronor.

Det avgiftspliktiga avfallets vikt utgörs av dess bruttovikt. Den avgiftspliktiga vikten skall fastställas genom Vägning. Vågen skall typgodkänd och verifierad. Våganläggningen skall vara

vara

bemannad vid invägning. Enligt vissa förutsättningar kan Vägning ske utan att vågen är bemannad.

5.4 REDOVISNINGSSYSTEMET

Registrerade verksamheter skall för varje kvartal uppge den avfallspliktiga mängden avfall har tillförts verksamheten. som

Avdrag från den avgiftspliktiga vikten får göras för det avfall

har forslats bort från anläggningen. Avdrag får inte göras som

för lakvatten, tillsatsämnen eller avgiftspliktigt avfall.

5.5 ALLMÄNT

Den danska avfallsavgiften tillfaller staten utan direkt att vara öronmärkta för ett särskilt ändamål.

I Danmark har man i mycket liten utsträckning upptäckt illegal deponering som en följd av avfallsavgiften. Detta beror förmodligen ett flertal omständigheter. Danmark är ett litet och relativt tütbefolkat land där illegal deponering lätt upptäcks. Dessutom innebär de danska myndigheternas anvisningsplikt för industrins och hushållens avfall har god kontroll att man en och styrning över avfallsflödena.

En utvärdering av den danska avfallsavgiften görs just i nu Danmark. Vid jämförelse mellan 19,85 och 1993 års siffror en

hur avfallsmängden endast ökat i liten utsträckning.

Ateranvändningen och återvinning har ökat på bekostnad

av deponering. Mängden avfall förbränns är konstant. När det som

gäller ökningen av återvinningen bygg- och rivningsavfall

av l2% 1985 och 82% 1993 har avfallsavgiften varit den avgörande faktorn.

6 TYSKLAND

En avfallsavgift federal nivå i Tyskland har diskuterats men

förslaget har inte lett till några konkreta åtgärder. Däremot har avfallsavgifter införts på delstatsnivå. Hittills har de fem

delstaterna Baden-Württemberg, Hessen, Niedersachsen,

Schleswig-Holstein och Bremen infört avfallsavgifter. Dessa

avgifter liknar varandra i sin utformning och vi återger därför endast i detalj avgiften i Baden-Württemberg.

Likheten i de fem delstaterna är att avgiften utgår på

specialavfall, det är avfallsproducenten som är avgiftsskyldig och pengarna är reserverade för en fond som har fastställda riktlinjer för användandet de insamlade pengarna. Enligt tysk av lagstiftning måste avgiften gå tillbaka till de berörda målgrupperna något sätt.

I Tyskland har man problem med växande mängder avfall. För att minska avfallsmängderna och för att styra utvecklingen mot

ett kretsloppsanpassat samhälle har avfallslagstiftningen

utformats för att öka producenternas ansvar för uttjänta

produkter. Det första steget mot ett kretsloppssamhälle togs redan 1991 då en förpackningsordning infördes. En ny

kretsloppslag träder ikraft den l september 1996.

Grundtanken i den nya kretsloppslagen är ett fullt genomfört

ansvar enligt förorenaren-betalar-principen". Den som

producerar, marknadsför eller konsumerar är ansvarig för att motverka att avfall uppkommer eller att återanvända, återvinna eller miljösynpunkt tillfredsställande sätt slutligt omhänderta ur avfallet. Det är alltså ägaren eller den ger upphov till avfallet som i första hand är ansvarig för avfallet. Lagen medger att som återtagningsplikten avtalas bort genom att en tredje part åtar sig

hanterings- och återvinningsuppgifterna producenter och

handel. Det mest kända exemplet är Duales System Deutschland GmBH har tagit över hanteringen och återvinning av som förbrukade konsumentförpackningar.

Det är delstaterna är ytterst ansvariga för avfallshanteringen som

inom respektive delstat. Den avfallslagen är ramlag och

nya en inom denna ram skall delstaten verka. Delstaten stiftar sin egen

lag som reglerar hanteringsplikten. Behandlingsanläggningar

kan ügas och drivas i så väl offentlig privat regi.

som

5.1 BADEN-WURTENBERG1

En avgift på avfall har tillämpats i den tyska delstaten Baden- Württemberg sedan april 1991. Den producerar avfall

som som

kräver särskild övervakning, specialavfall, är skyldig att betala

en

avfallsavgift.

Syftet är i första hand att hushålla med befintliga behandlingsresurser för specialavfall, i andra hand att hushålla

med resurser och skydda miljön.

6.1.1 AVGIFTSSYSTEMET

Det är den som producerar überwachungsbedürftiger Abfälle, avfall som kräver särskild övervakning miljöfarligt och farligt avfall, som är avgiftspliktig. Avgiftsplikten inträder avfallet

lämnas för omhändertagande eller när det omhändertas eller

lagras i en anläggning som tillhör avfallsproducenten.

Den avfallsproducent som har mindre än 500 kg specialavfall

per år är undantaget från skatten.

6.1.2 AVGIFTSOBJEKTET

Det avfall som kräver särskild behandling är avgiftspliktigt. I

en bilaga till författningstexten avfallsavgift finns det avfall om en

uppräknat som omfattas avgiften när det går till förbränning

av

eller deponering. Avfall som återanvänds eller återvinns omfattas

inte av avgiften. Det räcker inte att endast mindre del en av avfallet återanvänds eller återvinns för att undantas från skatten.

Det är endast när huvudsyftet med behandlingen är återanvändning eller återvinning avfallet inte omfattas

som av avgiften.

I Texten bygger materialfrån herr Stephani,Miljöministeriet i Baden-Württemberg.

Vissa avfallsslag har undantagits från avgiftsplikten dessa är: avfall som uppstår vid sanering av gamla deponier avfall från privata hushåll liksom mängder under 500 kg från offentlig och kommersiell verksamhet

avfall som uppstår i tillståndspliktiga enl. miljöskyddslagen

behandlingsanläggningar för specialavfall.

6.1.3 AVGIFTENS STORLEK

Specialavfallet är uppdelat i tre olika kategorier. Uppdelningen i

olika kategorier har skett med utgångspunkt i möjligheten att undvika avfallets uppkomst, svårigheten att omhänderta avfallet på ett miljömässigt riktigt sätt samt möjligheter till återanvändning.

Den tyska avfallsavgiften har ökats stegvis och är differentierad. Beroende på i vilken kategori avfallet tillhör är skattesatsen 450,

900 eller 1 350 kronor per ton. När avgiften på avfall infördes

I99I var avgiftsnivån 225, 450 eller 675 kronor ton. per

6.1.4 REDOVISNINGSSYSTEMET

Det beskattningsbara beloppet räknas fram genom de uppgifter

som avfallsproducenten måste skicka till myndigheterna om den mängd avfall som har uppkommit i verksamheten. Med

utgångspunkt i dessa uppgifter fastställer myndigheten den årliga avfallsavgiften. Avfallsavgiften betalas i förskott med hälften

den l april och hälften den 1 oktober.

De administrativa kostnaderna att ta ut avgifterna direkt från

avfallsproducenten är betydligt högre än att gå via avfalls-

hanteraren. Fördelen med direktavgiften är en bättre kontroll över avfallsflödena i regionen.

6.1.5 AVGIFTENS ANVÄNDANDE

De insamlade avgifterna är öronmärkta för speciella ändamål. På

detta sätt kan en del av pengarna föras tillbaka till branschen. Den 31 december 1995 hade totalt 630 miljoner kronor samlats in. Pengarna tillfaller en fond i delstaten och skall användas för

följande åtgärder:

finansiera avfallsrådgivning inom området minimering och återvinning av specialavfall

forskning och utveckling av teknik för att minska -

aviiallsmängder och främja återvinning av specialavfall

främjandet av projekt för att minimera och återvinna specialavfall

rekognosering och angripande av miljöfaror, skador och -

följdverkningar, vilka har uppstått till följd av specialavfall eller

miljöfarliga ämnen.

7 NEDERLÄNDERNA2

Användandet av gröna skatter i Nederländerna ökar och det fanns 1996 fem olika miljöskatter. Den totala intäkten från dessa skatter uppgick till 1,8% av den totala statliga skatten. Med de ökningar av skattesatsen som är beräknade kommer miljöskatter att år 1998 utgöra 2,5% den totala statliga skatteinkomsten. av Avfallsskatten utgör ca 10% av inkomsterna från miljöskattema.

Sedan 1995 har en avfallsskatt för avfall förs till deponering som tagits ut i Nederländerna. Slutligt omhändertagande av avfall i Nederländerna sker i stor utsträckning i kommunal regi. Behandlingsanläggningar ägs och drivs ofta gemensamt av flera kommuner. Enligt lag är hushållen skyldiga att sortera avfallet i en trädgårds-frukt-grönsaksfraktion. Undantag endast för ges flerfamiljshus i tätbebyggda områden.

l Nederländerna råder det stor brist på land och därmed

deponeringsutrymme. Man är dessutom mycket rädd om sitt

grundvatten. Hierarkin mellan avfallsbehandlingsmetoder är

desamma i Nederländerna som i de flesta andra europeiska länder med det undantaget att man starkt framhåller avfallsförbränningens företräde framför deponering. Kostnadsbilden för deponering och förbränning motsvarar inte denna prioritering och det grunderna till avfallsskatten. är en av

7.1 SKATTEPLIKTENO

OCH SKATTENIVAN

l Nederländerna kan avfall tas ut på skatt som förs till deponering eller förbränning. Skattesatsen för avfall som deponeras är 115 kronor medan skattesatsen för avfall som förs till förbrännning är satt till O kronor. Detta är en tydlig markering på prioriteringsordningen för avfallsbehandlingsmetoderna.

Avlall som företag deponerar på eget område är undantaget från skatt. Dock är tanken att även det avfall om det överstiger en viss 2 Avsnittet bygger informationfrån Miljödepartementeti Haag

mängd, 1000 ton, skall omfattas av avfallsskatten.

7.2 SKATTEOBJEKTET

Avfallsskatten har inte differentierats för olika avfallsslag även om detta är miljösynpunkt kanske hade varit viktigt. Av praktiska skäl ansåg man att det inte skulle att att genomföra. Dock har man undantagit vissa avfallsslag från beskattning. Detta gäller för t ex förorenad slam och jord som inte kan ytterligare saneras. Denna avfallsström har undantagits eftersom det är bättre att

förorenad slam och jord omhändertas än att den lämnas kvar på

platsen.

För att förorenad jord skall bli befriad från skatt krävs ett intyg från myndigheterna att jorden inte kan ytterligare. renas

Eftersom det inte finns någon tillgänglig teknik för att rena förorenat slam åtnjuter denna avfallsgrupp en total skattebefrielse

till den l juli 1997.

l Nederländerna samlas en organisk fraktion av avfall in för att komposteras. Då detta är behandlingsmetod är att föredra en som framför deponering har man beslutat att inte belasta den med skatt. En kompostfraktion som tillförs en deponi i en enskild fraktion skall inte beskattas.

7.3 REDOVISNINGENS UTFORMNING

Beräkningsgrund för skattens storlek är avfallets vikt. Om

mängden avfall som slutligen läggs på deponin är mindre än den

mängd som den skattepliktiga anläggningen har tagit emot kan verksamhetsutövaren be att kontrollmyndigheten fastställer en omräkningssiffra för det berörda. avfallsslaget. Denna omriikningssiffra skall sedan användas för att omvandla den tillförda mängden avfall till den mängd som är beskattningsbar.

För rester från avsvärtning och avfall från plaståtervinning finns särskilda bestämmelser. Dessa avfallsströmmar kan på begäran få sin skatt återbetald under en övergångsperiod om tre år.

Anledningen till detta undantag är att denna återvinning är

önskvärd och om dess avfallsströmmar skulle vara skattepliktiga skulle det innebära att de skulle bli dyrare än alternativet att använda jungfruliga råvaror.

7.4 SKATTENS ANVÄNDANDE

De medel som flyter in från skatten är inte öronmärkta utan tillfaller statskassan. Vid avfallsskattens tillkomst diskuterades en höjning av bränsleskatten. Då detta skulle komma att slå mycket hårt mot bränslekrävande industrier beslöts att i stället för att höja

denna skatt skulle man finna grund för att ta ut skatt på annan

basis.

8 BELGIEN

Belgien är indelat i tre regioner Flandern, Vallonien och Bryssel -

cliir varje region har långtgående självstyre. Ansvaret för

miljöpolitiken ligger regional nivå. Avfallsavgift finns i de två regionerna Flandern och Vallonien men inte i Brysselregionen. Brysselregionen är mycket liten och det finns inga deponier inom regionen.

8.1 AVFALLSAVGIFTEN I FLANDERN5

En avfallsavgift infördes i Flandern den 1 januari 1987. Intäkterna från avfallsavgiften finansierar tillsammans med andra miljöavgifter en fond för miljö- och naturfrågor. Fondens pengar är reserverade för kostnader för miljöskydd i regionen.

lnom det flamländska miljöministeriet diskuteras införandet av ett förbud från och med 1998 för deponering av hushållsavfall som kan återvinnas eller förbrännas.

8.1.2 AVG|FTSSUBJEKTET

De verksamhetsutövare, privata eller offentliga, som utövar förbrännings- eller deponeringsverksamhet omfattas av avgift zivfall.

Även den samlar avfall i Flandern för behandling som av avfallet i en annan region är skyldig att betala avgift för detta zivfall. Denna bestämmelse har införts för att undvika att avfallet

transporteras till anläggningar utanför regionen med avsikt att

undgå avgiftsplikten.

8.1.3 AVGIFTSOBJEKTET

Den belgiska avfallsavgiften omfattar det avfall som förs till anläggningar för förbränning eller deponering och det avfall som samlas in med syfte att behandlas i annan region. Avgiftsplikten för avfallet inträder när avfallet når den

zivgiftspliktiga anläggningen eller när avfallet samlats in med syfte att transporteras till en annan region för behandling. Avgiften tas ut så gott allt avfall och det finns endast som några få undantag. Däremot är avgiftssatsen, nedan, starkt se differentierad.

8.1.4 AVGIFTSSATSEN

Avgiftssatsen är starkt differentierad med avseende på dels

zivfallets farlighet och dess uppkomst dels behandlingsanläggningens miljöegenskaper. De olika zivgiftssatserna för omhändertagande viss typ avfall i av en av en

viss typ av avfallsbehandlingsanläggning återfinns i lagtexten. En

uppdelning har gjorts i tre huvudgrupper; miljöfarligt avfall, deponering och förbränning, inom varje differentieras grupp taxan beroende mottagande anläggningens miljöstandard och avfallets härkomst, enligt följande :

Miljöfarligt avfall 1.400 kr/ton för annat omhändertagande än nedanstående 200 kr/ton vid förbränning utan energiutvinning i en godkänd anläggning l20 kr/ton vid förbränning med energiutvinning i en godkänd anläggning

Deponering l .000 kr/ton generella avgiften för deponering, vid vissa

kriterier dels på anläggningen och dels på

avfallet tillämpas andra avgiftesatser 500 kr/ton deponering av industriavfall 350 kr/ton hushållsavfall utan gasutvinning 330 kr/ton hushållsavfall med gasutvinning för energiproduktion 32 kr/ton inert avfall

Förbränning 500 kr/ton generella avgiften för förbränning l70 kr/ton industriavfall utan energiutvinning lOO kr/ton hushållsavfall utan rökgasrening och energiutvinning 3 Denna uppräkning inte är uttömmande utan syftar till att geen tydligarebild av hur dillcrciitieringen är uppbyggd.

50 kr/ton hushållsavfall med rökgasrening och energiutvinning

Avgiften på avfall som samlas i Flandern för behandling i en annan region är 500 kr/ton. Avräkning kan ske om det i den mottagande regionen finns en motsvarande avgift.

Den belgiska avfallsavgiften har gradvis ökats sen dess införande. Avgiften på deponering av hushållsavfall har t.ex. ökats enligt följande:

1987-1989: 10 kr/ton 1990- 1992: 80 kr/ton 1993: 130 kr/ton 1994: 135 kr/ton 1995: 210 kr/ton 1996: 350 kr/ton

En uppräkning med konsumentindex sker årligen av avgiften.

8.1.5 REDOVISNING

Avgiften utgår per vikt. Den avgiftspliktiga anläggningen är tvungen att föra ett register över det mottagna avfallet. Allt avfall som förs till anläggningen måste vägas. Enligt de regler som styr utövandet av deponerings- eller förbränningsverksamhet måste anläggningar som tar emot industri- eller hushållsavfall vara utrustade med en våg.

Redovisning och betalning av avgiften sker kvartalsvis. Det är

OVAM, Openbare Afvalstoffenmaatschappij voor het Vlaamse

Gewest, Flamländska Avfallsbyrån, som ansvarar för uppbörden av avgiften och kontrollerar efterlevnaden av reglerna om avfallsavgiften.

8.2 AVFALLSSKATTEN I

VALLONIEN4

Skatten avfall i Vallonien, som infördes den 1 januarI 1993, är

4 Avsnittet bygger informationfrån Office Regional Wallon des Déchets

uppbyggd på ett annat sätt än avgiften i Flandern. Den är en

kombinerad avfalls- och deponiskatt.

Hushållen är skyldiga att betala skatt för det avfall som de ger upphov till. Beloppet är satt till 220 kronor hushåll. per Reducerad skatt för hushåll bara består av en, två eller ges som Verksamheter är också tvungna att betala en tre personer. avfallsskatt för det avfall de upphov till. Skattesatsen för ger

industrins avfall uppgår till 1 100 kronor per kubikmeter.

Dessutom tas skatt ut avfall som deponeras. en

8.2.1 DEPONISKATTEN

Den skatt tas ut på avfall deponeras tillsammans med

som som

hushållens och industrins avfallsskatter tillfaller en regional fond

för den regionala avfallshanteringen. Skattemedlen skall bl.a.

användas till att höja standarden deponier, främja återvinning,

initiera projekt för att förebygga uppkomsten avfall, förbättra av informationen och kontrollen kring avfallet.

OCH

8.2.2 SKATTSKYLDIG

SKATTEOBJEKTET

Skyldig att erlägga skatt är den som har tillstånd att driva en

deponeringsanläggning. Det är vid deponeringen av avfallet som skatteplikten inträder. Skatten utgår sådant avfall som inte är

hushållsavfall dvs avfall uppkommer vid verksamheter samt som farligt avfall.

8.2.3 SKATTESATSEN OCH REDOVISNING

Skatten avfall deponeras beräknas på grundval av vikt.

som

Skattesatsen är, precis i grannregionen Flandern, starkt

som differentierad. Undantagen från skatten är få men däremot varierar skattesatsen mellan 200 och 2 kronor. Helt undantaget från skatteplikten är muddermassor och avfall från

vattenreningsanläggningar har uppkommit vid utförande för

som regionens räkning. Eftersom deponiskatten inte omfattar

g

hushållsavfall är även rester från sortering och

kompostering av

hushållsavfall undantagna.

Den generella skattesatsen är 200 kronor.

Nedan följer några några exempel på avfallsslag med lägre skattesats:

slagg från förbränningsanläggningar 110

kronor

rester från avfallsbehandling

annan

än förbränning 90 kronor

inert avfall och avfall från glasfiber 20 kronor

avfall från industrier använder återvinnings-

som bart material 10 kronor förorenade jordar och massor 4 kronor jord- och shaktmassor 2 kronor

Om en avfallskategori kan föremål för olika skattesatser

vara

skall den högsta de tillämpbara kategorierna av tillämpas.

Deponiskatten skall redovisas årligen. Den skattskyldige skall

varje månad rapportera det avfall han har tagit om emot.

9 ITALIEN5

I Italien har skatt avfall till deponering införts som trätt i kraft

den l januari 1996. Detta är Italiens första miljöskatt.

91 SKATTESUBJEKTET

Det är deponiägaren är passivt skattesubjekt och skall betala som skatten till ansvariga myndigheter. Men skatten tas ut av de

lämnar avfall till deponin. Skatt utgår även, men till en lägre

som

skattesats, för avfall som förbränns utan energiutvinning.

92 SKATTEOBJEKTET

Skatten omfattar allt avfall som deponeras. De undantag som finns är endast att en lägre skattesats har införts för avfall som

förbränns utan energiutvinning samt för deponering av avfall från automatisk sortering, återvinning och kompostanläggningar.

9.3 SKATTENIVÄN

Lagen deponiskatt fastställer de ramar inom vilka skatten om skull ligga. Det är sedan varje region beslutar om den som definitiva skattesatsen. Detta har kritiserats av branschen eftersom skatterna inte blir enhetliga uppmuntrar det till ökade om avliillstransporter.

Skatten är viktbaserad och varierar beroende på avfallstyp.

Regionen har rätt att bestämma nivån på skatten inom vissa

Senast den 31 juli året före Skatteåret måste nivån på

ramar. skatten bestämmas. För 1996 gäller följande skattesats:

Branschspecifikt avfall 9-23 kr/ton

Specialavfall annat industriellt avfall 46 kr/ton

Annan avfall hushållsavfall 92 kr/ton typ av

5 Dcuu uvsnilt bygger uppgifter från AUSITRAASSOAMBIENTE, Italienska Föreningen för Miljöservice

9.4 REDOVISNING

Uppbördsmyndighet är regionen. Redovisning skall ske för

kvartal. Det skattepliktiga beloppet grundas på den kvantitet och

typ av avfall framgår lastning- och lossningsregister.

som av Skatten betalas in i månaden efter det kvartal då avfallet clcpoiierades.

Skatten tillfaller regionen. Av det inbetalda skattebeloppet skall

20% reserveras för fond skall finnas i varje en som region.

Medlen i fonden skall användas för finansiering

av tex

miliöskyddsåtgärder, åtgärder för avfallsminimering och återvinning av material och energi.

10 ÖSTERRIKE

l Österrike avfallsavgift ut för att finansiera återställandet tas en gamla deponiområden samt förorenad mark. Den rättsliga av grunden utgörs Altlastensanierungsgesetz från 1989. av

101 SKATTEPUKTEN

Avgiltsplikten gäller den som:

driver deponi eller ett lager - en exporterar avfall och innehar tillstånd att transportera avfall fyller ojåimnheter i landskap med avfall -

i övriga fall organiserar eller tillåter avgiftspliktig verksamhet.

-

102 SKATTEOBJEKTET

Skatten utgår avfall deponeras, används till utfyllnad, som exporteras eller lagras över l år. Med avfall menas i princip som zivliillsbegreppet det definieras i Abfallwirtschaftsgesetz. som Undantag gäller för:

avfall återanvänds eller förs till materialåtervinning - som jord och uppfyller kriterier för schaktmassedeponier sten som -

max. 5 vol-% Baurestmassen

hergmzissor llyg- och bottenaska från kolkraftverk. -

103 SKATTESATSEN

Smn mätunderlag gäller avfallets råvikt, d.v.s. inklusive

emballage. Fram till 1997 har skatten legat 40-100 kr/ton.

Iirliirenhetei- har lett fram till rad förändringar som kommer en ;ill Iriidai i kraft l996-97.

En stegvis ökning avgiften upp till 70-420 kr/ton kommer att av ske år 2001.

10.4 ALLMÄNT

För att undvika snedvriden konkurrens samt för att skynda anpassningen till miljöanpassad teknik debiteras, utöver normal avgift, deponier som saknar botten-/sidotätning och deponigasinsamling gäller hushållsavfall 280 kr/ton för respektive brist.

Den ursprungliga skattenivån var baserad på den uppskattade

kostnaden inom de närmaste 10 åren för att återställa gamla deponier samt förorenad mark. Erfarenheterna de första åren visar att kostnaderna för saneringen kommer att bli ännu högre.

Erfarenheterna visar även att endast tredjedel de förväntade en av medlen samlades in. Skattesatsen kommer därför att ökas samtidigt som kontrollen för skattens uppbörd kommer att förbättras.

10.5 REDOVISNINGSSYSTEM

Den uvgiftsskyldige har registrerinings samt redovisningsskyldighet gentemot tillsynsmyndigheterna. Detta gäller deponityp, avfallsslag, avgiftsats och avfallsmängder i ton.

Avgiften beräknas själv av den avgiftsskyldige och betalas in

kvartalsvis några veckor i efterskott till motsvarande lokala

Skattemyndigheten.

10.6 AVGIFTENS ANVÄNDANDE

80,‘/r av fonderade medel ska gå till återställning gamla

av deponier och förorenad mark. 20% går till kartläggning och riskbedömning av gamla deponier.

11 STORBRITANNIEN

Den brittiska regeringen beslutade under 1995 om att införa en skull avfall till deponering. Deponiskatten är Storbritanniens lön-sin miljöskatt och utgör samtidigt ett exempel skatteväxling din den totala skattebördan inte skall öka. Som kompensation för zivfullsskatten kommer arbetsgivaravgifterna att sänkas. Skatten kommer att införas med början den 1 oktober 1996.

Syftet med skatten är att dels åsätta deponering dess rätta pris och

cliirmed uppnå en effektivare resurshushållning med mark samt

att genomföra förorenaren betalar-principen. Kostnaderna för skatten skall läggas över på avfallsproducentema och därmed uppmuntra dem att minska avfallsmängdema.

111 SKATTESUBJEKTET

skattskyldig är den som utövar deponeringsverksamhet.

verksamhetsutövare skall anmäla sig till myndigheterna och

kommer sedan att bli rapporteringskyldig per kvartal.

112 SKATTEOBJEKTET

Ursprungligen hade man inte tänkt sig att det skulle finnas några

undantag för skatten. I arbetets gång har man dock insett att det kriivs vissa undantag. Undantag har gjorts för muddermassor. Dels har muddring positiva miljöeffekter förebygger

översvämning och håller vattenleder farbara dessutom skiljer

muddermassor sig från andra avfallsströmmar då det snarast är ett resultat av naturens egna processer är mänskligt beteende.

Förorenade jordar behandlas också enligt vissa särskilda regler och undantas från beskattning. Undantagsbestämmelsema hänför

sig till s.k. historiskt förorenad mark. Återställning av förorenad

mark den innevarande ägaren/verksamhetsutövaren skall inte av

åtnjuta en lägre skattesats. I förordningen framgår klart och

tydligt att den verksamhetsutövare som genom ett myndighetsbeslut har ålagts att återställa marken inte omfattas av

Lindantaget från skatteplikten.

11.3 SKATTEN

Skatten beräknas per vikt. Skattesatsen för avfall är fastställd till 77 kronor per ton. Dock skall en lägre skattesats om 22 kronor tillämpas för vissa typer av avfall. De avfallskategorier för vilka den lägre skattesatsen skall tillämpas är fastställda i en särskild

förordning the Landfill Tax Qualifying Material Order 1996.

Det iir huvudsakligen inert avfall som skall beskattas enligt den Iiigre skattesatsen.

12 FINLANDS

l Finland infördes en ny lag om avfall den l januari 1994. Denna lag implementerar EGs direktiv om avfall.

Ett förslag till avfallsskatt har presenterats i Finland. Enligt förslaget skall skatt utgå allt avfall som deponeras allmänna

deponier.

12.1 SKATTEOBJEKTET

Den finska avfallsskatten föreslås endast omfatta allmänna deponier och därmed jämförliga deponier som har anlagts för att ta hand om avfall som produceras av andra än deponiägaren. I dc föreliggande förslaget är industrins egna deponeringsanläggningar är undantagna. På längre sikt kan dock skatten komma att utvidgas till att omfatta även dessa zrnláiggningar. Det krävs ytterligare utredning av de effekter en

avfallsskatt har för industrin innan det bransch-specifika

industriavfallet kan omfattas av en skatt. Dessutom krävs att

begreppet deponeringsanläggning definieras. För att undvika att

avfallsströmmarna till industrins interna deponier ökas kommer större krav att ställas villkoren i de miljötillståndsförfaranden

som reglerar deponeringsanläggningarnas verksamhet.

Vitlare är skatten inriktad avfall deponeras varför avfall som som behandlas någon annanstans än en deponi, t ex genom biologisk, fysikalisk, kemisk eller termisk behandling inte omfattas av skatten. Inte heller avfall som omhändertas genom förbränning beskattas. Däremot omfattas de restprodukter från annan form av avfallsbehandling som förs till deponi av arvfallsskatten.

12.2 SKATTEPLIKT|GT AVFALL

Skatt skall uppbäras för allt slags avfall som förs till skattskyldiga deponier. Undantag görs bl.a. för jord- och stenmassor som separat förs till en deponi samt förorenad jord, separat insamlat den Finskapropositionen om en nvfallsskatt RP 48/1996rd

7 16-1209

biologiskt avfall som komposteras på deponin och avfall som

uppkommer i samband med avsvärtning av returpapper. Skatten

grundar sig på vikt och en skattesats om 130 kronor per ton

avfall är föreslagen. Bestämmelser om omräkning för de deponier som har våg skall fastställas.

12.3 SKATTEBELOPPET

Den föreslagna skatten är lika stor för allt skattepliktigt avfall

som förs till deponin och att skatten skall basera sig på avfallets vikt. Om det finns en våg deponi skall avfallet alltid vägas och

den uppvägda vikten skall ligga till grund för beskattningen. På

de anläggningar som inte har våg kommer avfallets mängd att

uppmütas basis av dess volym. I den föreslagna lagen finns volymviktskoefficienter för att omräkna volymen till en sådan viktenhet som kan ligga till grund för skatten.

Vid fastställandet av skattens storlek har tagits i beaktande att en

hög skatt kan leda till olaglig deponering. Den föreslagna

skattesatsen är 130 kronor per ton.

skattskyldig är huvudmannen för deponin. Detta håller antalet skattskyldiga en skälig nivå och därmed de administrativa kostnaderna nere.

Skatten skall betalas för det avfall som fysiskt förs till deponi med avdrag för det avfall som förs därifrån.

12.4 REDOVISNINGSSYSTEMET

Skatten betalas kvartalsvis på basis av den mängd avfall som förts till deponin med avdrag för den mängd avfall som förts bort. Den skattskyldiga skall föra den bokföring som krävs för att kontroll och tillsyn skall kunna utföras. Enligt förslaget skall skatten införas med början den l september 1996.

12.5 ALLMÄNT

Avsikten med skatten är att styra avfallsproducentema att minska uppkomsten av avfall och att styra behandlingen bort från

dcponering. I det finska förslaget har även funnit det viktigt man all uppmuntra deponiägaren att styra avfallet bort från Llcponering. Detta sker att deponiägaren rätt till genom ge skatteavdrag för det avfall som styrs bort från deponering till t ex ålcrvinning.

13 NORGE

En förslag till avfallsskatt är under utarbetande i Norge. Förslaget iir under bearbetning internt inom de norska departementen och det föreligger inte idag något material för att redovisa hur det norska förslaget kommer att se ut.

Bilaga 3

Deponiskatt som styrmedel

i avfallssystemet

Systemstudier med MIMES/Waste

modellen tre avfallshanteringsystem;

Göteborg, Jönköping och

Kalmar.

Göteborg 960716

J. SUNDBERG SYSTEMANALYS Férsfdvsgoton o, 431 so Mölndal. Tel 031-371744/772 14 29

l u Adress Telefon Telefax

projektinrikmd Nordostpassagen 61 B 031-428220 031-242638 forskning ochutveckling 413 11 Göteborg

Sammanfattning

Målet i projektet har varit att studera vilken styreffekt som en deponiskatt har tre olika kommunala regionala avfallshanteringssystem; Göteborg, Kalmar och Jönköping. I projektet har en tekniskekonomisk analys genomförts för de tre avfallshanteringssystemen med hjälp av MIMES/Waste modellen.

Dom två huvudfrågoma i projektet är: Vilka skattenivåer krävs för att det ska vara kostnadseffektivt att genomföra deponireducerande åtgärder Vilka avfallsmängder kan dessa åtgärder styra bort från deponin

Svaret dessa frågor ges, sammanfattningsvis, i tabell Tabellen visar den potentiella deponireduktion som är kostnadseffektiv för tre studerade skattenivåer; 200, 400 och 600 kr/ton. Deponireduktionen

presenteras i tabellen som procentuell minskning av befintlig mängd

deponerat i respektive kommun.

Tabell 1 Resultatsammanfattning: Kostnadseffektiv deponireduktionen for olika skattesatser.

Den slutsats som vi drar av resultaten för de tre systemen är:

En deponiskatt 200 kr/ton har relativt liten styreffekt för - en att alternativ behandling ska bli lönsamt. Resultatet visar en reduktion på mellan O 20%. De åtgärder som blir kostnadseffek- tiva är effektiviseringar i sorteringen av bygg- och rivningsavfall

Manbör observera attprocentsatserna måste relateras till faktiskamängder då man studerar resultaten. Om man som i Göteborgredanhar en liten mängdavfall till deponi, får en åtgärd i procent räknat ett större numerisktvärde än om man utgårfrån en stor mängddeponerat avfall

9607l6/JSS,Profu

och industriavfall. För Kalmarregionen med ny förbränning ges

dock klart högre reduktion, 70%. De förutsättningar som finns

för Kalmarregionen är dock inte typiska för Sverige.

Vid deponiskatt på- 400 kr/ton är det kostnadseffektivt att ge-

- en

nomföra merparten de åtgärder som studerat i projektet. I

av

drag skattenivån en deponireduktion 50% i kom-

grova ger

utan förbränning. De åtgärder som genomförs är export

muner brännbart avfall, central Kompostering, utbyggd sortering av av bygg- och rivningsavfall och industriavfall.

deponiskatt 600 kr/ton har inte kunnat identifiera

- För en

några ytterligare åtgärder är lönsamma. Även om inte

som

har identifierat några åtgärder i detta skatteintervall så är det

troligt att det finns lönsamma tekniska alternativ som idag är nya svåra att förutse.

Ett sätt att presentera resultaten illustreras i figur Figuren annat visar hur mycket avfall deponeras den totala mängden avfall som av som genereras ikommunema.

Figur l Mängden avfall skickas till deponi i relation till total som mängd genererat i kommunen. Totala mängden är summan hushålls-, verksamhets-, industn-, bygg- och rivningsavfall av

%

Idag200 400 Idag200 400 Idag200 400 Idag200 400 Göteborg Jönköping Kalmar Kalmarregionen utan förbr Med törbr.

1" 9607l6/JSS,Profu

De tre staplarna för respektive kommun visar 1 dagens situation, 2 modellresultatet för 200 kr/ton i deponiskatt samt 3 modellresultatet för 400 kr/ton i deponiskatt.

Om man jämför de tre kommunerna så finner stora olikheter, man

både vad gäller förutsättningar, åtgärder och resultat.

I Göteborg så har man redan idag ett lågt deponibehov med dom åtgärder som har genomförts, framförallt förbränningen och genom utsorteringen av brännbart. Trots detta finner modellkörgenom ningar att det är kostnadseffektivt att sortera bort ytterligare 20% av dagens deponibehov vid deponiskatt 100 kr/ton. Sorteen ca ringen ger grus, metall och brännbart material från bygg- och rivningsavfall samt industriavfall.

I Jönköping så är deponering celldeponi den huvudsakliga behandlingstekniken idag. Vid en deponiskatt på 400 kr/ton så visar resultaten att 45 % av dagens deponibehov kan reduceras. Reduktionen ges av en sortering av hushållsavfall i två påsar brännbart

och övrigt med export av den brännbara påsen samt, sortering

av

bygg- och rivningsavfall och industriavfall. Övrigt icke brännbart

hushållsavfall deponeras.

I Kalmar utan förbränning så får liknade resultat som för

Jönköping. Deponireduktionen blir här 60%, dvs 15% än i mer Jönköping. Skillnaden beror central komposteringsanatt en läggning tar hand om den komposterbara delen hushållsavfallet. av

I alternativet med fdrbränningsanläggning i Kalmar så ökar

reduktionen till 70%.

Skillnaden mellan 60 och 70% är valet av sorteringsanläggning och sorteringsstrategi för bygg- och rivningsavfall och industriavfall. I

första fallet utan förbränning så sorterar ut brännbara frak-

man tioner, metall mm och deponerar resten. I andra fallet sorterar man ut icke brännbara material som metall mm och bränner resten. I det

‘V 9607l6/JSS,Profu

senare typen av sortering får man i princip allt brännbart till förbränningen.

Några synpunkter om resultaten

Alla våra resultat är modellresultat som beskriver de tekniska och ekonomiska förutsättningarna som finns för att anpassa avfallssys-

temen med avseende på en deponiskatt. Våra resultat visar således

hur man bör agera om man bedömer systemets hårda faktorerna. De mjuka faktorerna som t.ex. politiska mål med tillhörande avfallsplaner m.m. finns inte med i vår analys men måste självfallet beaktas när bedömer hur kommunerna kommer De åtman att agera. gärder som har studerats är dock förankrade i kommunerna som

lämpliga åtgärder vid en deponiskatt. Man bör även beakta att vi studerar enbart tre kommuner och gör inte några generaliseringar till

vilka konsekvenser som deponiskatten har för Sverige i helhet.

Speciella resultat

Kompostering i Göteborg Deponiskatten har försumbar styreffekt för alternativet med central kompostering i Göteborg om man endast studerar Göteborgsregionen. Deponiskatten kan ha en styrande effekt om man även inkluderar potentiella avfallsexportörer utanför regionen. Med en

förbränningsavgift på lägst 300 kr/ton sorterat brännbart hushållsavfall kan central kompostering bli kostnadseffektivt i Göteborg.

Den centrala komposteringen frilägger isåfall kapacitet i förbränningsanläggningen vilket kan utnyttjas till import av brännbart mate-

rial. Den importerade mängden ca 50 kton ger då en motsvarande

deponireduktion i den exporterande kommunen.

Slaggsortering

Slaggsortering har inte behandlat som en alternativ åtgärd. Vi har

för alla tre kommunerna lagt in slaggsortering redan från början. Göteborg håller att installera anläggning. I Kalmar fanns en ny sorteringen med i offerten till panna och för Jönköping så antog vi ny

export till panna med slaggsortering. I Sverige finns idag sex snart

V 9607l6/JSS,Profu

åtta anläggningar i bruk. För övriga 13 förbränningsanläggningar kommer en deponiskatt helt klart göra slaggsorteringen kostnadseffektiv. För dessa 13 anläggningar kan skatten innebära en deponireduktion ca 57 000 ton/år, 6 500 ton återvinns varav som skrot och 50 500 ton återvinns som slaggrus.

Källsortering Modellresultaten visar att för avfallsaktörerna är det ofta lönsamt att källsorteringen ökar för flertalet rnaterialfraktioner det är om praktiskt genomförbart även utan deponiskatt, med deponiskatt en ökar lönsamheten ytterligare deponiskatten påverkar inte källsorteringen av brännbara fraktioner om alternativet är förbränning. De tre kommunerna är dock eniga om att deponiskatten har ingen styrande effekt för källsortering av hushållsavfall. Med de stora satsningar som görs källsorteringen pga av producentansvar och andra politiska beslut så kommer ingen extra insatser att göras på grund av skatten. Källsortering av industriavfall ökar troligen grund av deponiskatten. Uppgifter om mängder och kostnader för detta saknas i alla tre kommunerna och har inte kunnat tas med i analysen. Kommunerna kunde inte se att källsorteringen av bygg- och rivningsavfall kommer att påverkas av deponiskatten. Källsorteringen kommer dock att öka men pga av andra styrningar producentansvar och frivilliga initiativ från byggindustrin mm.

Resultatsammanfattning Jönköping

200 kr/ton

Total deponireduktion 5 %

En effektivisering och utvidgning av den centrala sorteringen av industri- och verksamhetsavfallet och delar bygg- och rivningsav avfallet. Sorteringsmetoden intensiñering dagens "plockär en av metod; inga fasta sorteringsanläggningar byggs. En samordning av sorteringen till en större central antas underlätta effektiviseringen. Bränslekross och avfallsflis exporteras till extern förbränning. Deponireduktion 3000 ton/år 4-5 %

V1 960716/JSS,Profu

400 kr/ton

Total deponireduktion 45%

Central sortering hushållsavfall, av Boråsmodell, med optisk av läsning våta och torra påsar. Den torra fraktionen exporteras av till extern förbränning. Den våta fraktionen deponeras i kommunens

celldeponi och beskattas. Deponireduktion 10000 ton/år 14%

Investering i avancerad fast anläggning för central sortering av industri- och verksamhetsavfallet och bygg— och rivningsavfallet, in-

klusive grusutsortering. En samordning avfallshanteringen, där

av merparten avfallet behandlas i denna centrala sorteringsanläggav ning förutsätts. Bränslekross och avfallsflis exporteras till extern förbränning. Deponireduktion 18000 ton/år 26%

Central kompostering källsorterat komposterbart kan bli aktuellt i av intervallet 400-600 kr/ton.

Resultatsammanfçzttning Kalmar kommun utan för-

bränningsanläggning

200 kr/ton

Total deponireduktion 0%

Inga åtgärder.

400 kr/ton

Total deponireduktion 62%

Central sortering hushållsavfall, Boråsmodell, med optisk av av läsning våta och torra påsar. Den torra fraktionen exporteras av till extern förbränning. Den våta fraktionen komposteras i central

komposteringsanläggning. Deponireduktion 17000 ton/år 34%

Investering i avancerad fast anläggning för central sortering av industri- och verksamhetsavfallet och bygg- och rivningsavfallet, inklusive "grusutsortering". En samordning av avfallshanteringen, där

Alternativetatt låta kompostera den våta fraktionen har studeratsför Jönköping eftersom har utbyggd celldeponi.Vi hänvisar därförtill resultaten för Kalmar, för detta alternativ. man en V" 960716/JSS.13rofu

merparten av avfallet behandlas i denna centrala sorteringsanlägg-

ning förutsätts. Bränslekross och avfallsflis till exporteras extern förbränning. Deponireduktion 14000 ton/år 28%

Inga ytterligare större åtgärder betydelse identifierade i intervallet

av 400-600 kr/ton. Dock kan åtgärderna 2 och 3 kräva över 400 ovan kr/ton i deponiskatt om kostnaden avgift+transport för hustorrt hållsavfall och bränslekross överstigen de angivna Avståndet ovan.

till lämpliga förbränningsanläggningar är ganska stort för Kalmar.

Resultatsammanfattning Kalmar kommun med ny förbränningsanläggning

200 kr/ton Total deponireduktion 69% i Kalmar kommun

En ny förbränningsanläggning avfalls/flis-kraftvärmeverk,

dimensionerad för cirka 80.000 ton avfall år plus energimäsper en

sigt sett större mängd träbränsle eldade i två separata enheter,

byggs och försörjs av regionens kommuner.

1a. Vid förbränningsanläggningen byggs central sortering hus-

en av hållsavfall, av Boråsmodell, med optisk läsning "våta och torra" av påsar. Den torra fraktionen bränns och den våta fraktionen kompos-

teras i central komposteringsanläggning. Deponireduktion 17000

ton/år 34%

1b. Vid förbränningsanläggningen byggs också avancerad fast

en anläggning för central sortering industri- och verksamhetsavfallet av och bygg- och rivningsavfallet, inklusive "grusutsortering". Denna är

av "försorteringstyp", där vissa obrännbara fraktioner sorteras bort.

Återstoden förbränns, varför merparten av energiinnehållet i avfallet tas tillvara. Deponireduktion 17500 ton/år 35 %

Kalkylen, som helt och hållet är baserad på uppgifter från Kalmar

kommuns experter inklusive budgetofferter på förbränningsanlägg-

ning m.m. måste trots allt sägas osäker. Osäkerheten ligger vara dock troligtvis inte i ett enskilt antagande, flera uppskattmen om

V1" 9607l6/JSS,Pr0fu

ningar visar sig vara i underkant samtidigt, eller om man inte alls kan få ihop 80.000 ton avfall, kan det krävas högre deponiskatt än 200 kr/ton för att göra projektet lönsamt. Förmodligen är deponiskattenivån inte avgörande för projektet, avgörande är nivån på mer krediteringen värme- och elpris och anläggnings- och driftkostav naden.

Resultatsammanfattning Göteborg

200 kr/ton

Total deponireduktion 21%

Skräppekärrsanläggning för sortering av bygg- och rivningsavfall

och industriavfall byggs ut med ytterligare ett steg steg 3. I detta sista steg sorteras framförallt grus ut men även mindre mängder bränslekross Papper, trä och plast. Deponireduktion 14 000 ton/år 7 %

Utbyggnad hela Skräppekärrsanläggning alla tre stegen till

av dubbla behandlingskapaciteten mot dagens. Till anläggningen skickas bygg- och rivningsavfall och industriavfall från hela regionen 9 kommuner; Deponireduktion 26 600 ton/år 14 %

9607 16/J SS,Profu

Inledning

På uppdrag av kommittén för deponiskatteutredningen har studerat vilken styreffekt en framtida deponiskatt kan ge för att reducera mängden avfall som deponeras. I uppdraget har tre kommuner studerats; Jönköping, Kalmar och Göteborg. För dessa tre kommuner regioner har en teknisk-ekonomisk analys genomförts avfallshanteringen med hjälp av MIMES/Waste modellen. Resultaten från modellanalyserna visar vilka åtgärder i dessa tre system som är kostnadseffektiva att genomföra när en deponiskatt införs. De åtgärder som studeras är alternativa behandlingstekniker till deponering som t.ex. förbränning, kompostering och sorteringsanläggningar. Förutom ny teknik, kan åtgärderna vara en effektivisering av den befintlig hanteringen av avfallet. Olika skattenivåer har studerats i utredningen med skattesatser från 200 kr/ton upp till 600 kr/ton.

Huvuduppgiften i projektet således att besvara frågan:

Ger deponiskatten ekonomiskt incitament för att välja nya tekniska lösningar för avfallshanteringen i dessa system

Denna frågeställning kan delas upp i följande underfrågor: Vilka skattenivåer krävs för teknikbyte - Om deponiskatten styr bort material från deponi, vilka mängder återvinns respektive återstår att deponeras Vilken typ av central sortering kan bli aktuell - Leder deponiskatten till ökade regionala transporter för de tre kommunerna regionerna Dvs hur förändras exporten/importen av avfall till/från avfallsförbränning

Vilka randvillkor är styrande tex fjéirrvéirmepris

-

1:2 960716/JSS,Profu

De tre kommunerna eller regionerna, Göteborg, Kalmar och Jönköping, har avfallshanteringssystem är klart olika varandra

som med ändå representativa för många svenska kommuner och regioner. Göteborg har som bas en stor och modern avfallsförbränningsan-

läggning samt långt utvecklad sortering brännbart material.

av Kalmar har ett traditionellt system med deponering huvudsaklig som behandlingsteknik, men funderar på att investera i en förbränningsanläggning och därmed importera avfall från sydöstra Sverige. Jönköping har många likheter med Kalmar skiljer sig men en viktig punkt nämligen att huvudalternativet till deponering är troligen att exportera avfall till annan avfallsförbränningen om en deponiskatt införs. Vidare har i Jönköping satsat på celldepoman nering för gasutvinning istället för konventionell deponi. en

Skillnaderna i storlek mellan Göteborg och Kalmar/Jönköping är också väsentlig och avspeglas i deras olika specifika behandlingskostnader.

Resultaten från modellstudierna för dessa tre regioner kan delvis generaliseras till andra delar av Sverige så önskas. I detta projekt om

görs dock inga sådana generaliseringar eller summeringar till

upp

Sverigenivå, med undantag för en åtgärd nämligen slaggsortering.

Projektet har genomförts av Johan Sundberg J. Sundberg System-

analys och Bo Rydén Profu AB. Indata och resultat har under

arbetets gång presenterats och diskuterats med avfallsansvariga från de tre kommunerna för att förankra resultaten. Kontaktpersonerna i

kommunerna har varit Jan Kaiser Jönköping, Hans Dahl Kalmar och arbetsgruppen kring MIMES/Waste i Göteborg Christer Lundgren m.fl. GRAAB, Anders Hellman m.fl. Renhållningsverket

133 9607l6/JSS,Profu

Metod och beräkningsförut-

sättningar

I projektet har vi utnyttjat de tidigare arbeten som genomförts med MIMES/Waste modellen de tre kommunerna. Detta innebär att utgått från de befintliga databaser. Vissa mindre förändringar har gjorts för att få med ytterligare åtgärder för deponireduktion. I

analysen har vi utgått ifrån de nollscenarier som genomfört i

projekten Strategisk avfallshantering" i Jönköping och Kalmar. För Göteborg utgör nollscenariet det grundfall som byggts upp för år 1995. I en serie körningar har vi gjort specifika förändringar av avfallshanteringen, för att avläsa hur mycket förändringarna

åtgärderna dels minskar deponimängden och dels ökar systemkost-

ggg; Härav har sedan beräknat en specifik åtgärdskostnad uttryckt i kronor per minskad deponimängd kr/ton, i syfte att denna direkt skall kunna jämföras med nivån en eventuell deponiskatt. I

åtgärdskostnaden finns, med andra ord, alla de kostnader i systemet

som just denna åtgärd ger upphov. Åtgärdskostnaden visar därige-

nom alternativkostnaden för behandlingen av det avfall som åtgärden avser.

Av resultaten från dessa beräkningar presenterar två typer av resultat:

o Åtgärdslistor, där alla åtgärder är med, oberoende av om de be-

handlar samma avfall flera gånger och därmed utesluter var- andra eller -

o Marginalkostnadskurva eller åtgärdstrappa, med ett realistiskt

urval av åtgärder och en ansats för storleken på deponireduktionen. Här finns inga åtgärder som utesluter varandra.

Vi har baserat beräkningarna på att dagens deponimängd är: cirka 70 000 ton/år för Jönköping, cirka 50 000 ton för Kalmar och cirka 194 000 ton Göteborg. För Jönköping inkluderas därmed även av- 254 9607l6/JSS,Pr0fu

fall som idag deponeras i Skara. Mängden för Göteborg inkluderar även delägarkommunema i GRAAB, dvs hela regionen

De åtgärdskostnader som presenteras i resultaten beskriver den

m kostnaden som en åtgärd ger för det kommunala avfallssyste-

met. Eftersom en åtgärd medför flera förändringar i olika delar av avfallssystemet så behöver beräkna den totala kostnaden för dessa förändringar, dvs nettokostnad som åtgärden ger upphov till i gystl met. Denna nettokostnad kallas i vissa sammanhang för systemets alternativkostnad, eftersom nettokostnaden är skillnaden mellan dagens kostnader och de nya kostnader som berörs av åtgärden. De åtgärdskostnader som presenterar är relaterade till den deponimängd som åtgärden kan reducera, dvs kronor per ton deponerat. Denna enhet är vald för direkt ska kunna jämföra åtgärdsatt man

kostnaden med en deponiskatt. Överstiger deponiskatten den beräk-

nade åtgärdskostnaden så blir åtgärden lönsam. I bilaga 4 illustreras

hur MIMES/Waste modellen beräknar åtgärdskostnaden för en enkel åtgärd.

Deponikosmad

I projektet har genomgående en deponikostnad på 200 kr/ton använts. Kostnaden är baserad på de antaganden som de tre kommunerna gjort för deras deponikostnader. I denna kostnad ingår kostnader för att anpassa deponierna för framtida krav EU-direktiv mm. Kostnaden för att driva de befintliga deponierna, dvs enbart de rörliga kostnaderna, är väsentligt lägre och ligger runt 50 kr/ton för de deponier som studeras i projektet. En kostnadsminimering med avseende på dagens rörliga deponikostnaderna minskar självklart lönsamheten för de studerade åtgärderna med ca 150 kr/ton. Eftersom alla resultaten finns redovisade i enheten kr/ton, deponerat är det lätt att studera andra antaganden deponikostnader om så om önskas.

De deponiavgifter som tas ut vid deponierna är inte med i kostnadsrninimeringen och ska inte det. Vi vill här enbart studera vilket vara ekonomiskt incitament som deponiskatten ger till deponireduktion. De avgifter som används i kommunerna vid olika behandlingsan- 2:5 9607l6/JSS,Profu

läggningar kan skilja sig avsevärt från de faktiska kostnaderna. Totalt ska dock avgifterna enligt lag finansiera hela avfallsverksamheten i enlighet med kommunernas självkostnadsprincip. Att be-

döma hur kommunerna kommer att ändra deponiavgifterna eller

andra avgifter när en deponiskatt sätts på systemet ligger utanför detta projektet.

Behandlingsavgift förbränning

För Jönköping och Kalmar har med möjligheten att exportera avfallet till en förbränningsanläggning utanför kommunen. Den behandlingsavgift som tas ut vid förbränningen varierar en hel del beroende vilken anläggning som man väljer, vilket avfall som bränns och när på året man levererar avfallet till förbränning. Vi har i detta projekt testat olika avgifter för att belysa dessa variationer.

Det är även troligt att avgiften ökar när en deponiskatt införs.

Som nämnts ovan, kan man för en och samma anläggning erhålla olika avgifter beroende på när på året avfallet levereras och vilken typ av avfall som leveras. En lägre avgift ges ofta för leverans vintertid och för leverans av utsorterat brännbart. Om förbränningen inte utnyttjas fullt ut under vinterhalvåret finns starka ekonomiska incitament för lägre avgifter vintertid då man har en högre och värmekreditering. Att sortera ut brännbara fraktioner ger ofta också en lägre avgift. Drivkrafterna för denna differentiering är mindre än föregående, vilket beror på att skillnaden i värmevärde mellan sorterat och osorterat avfall ofta är små. Dessutom, gm pannan har ledig kapacitet vill man i första hand få så mycket avfall som

möjligt, dvs osorterat avfall. Med sortering menas här med eller

utan brännbara fraktioner som plast, papper, komposterbart mm. Utsortering av metall, glas, MFA mm är självfallet alltid fördelaktigt.

Vid export till förbränning har använt en avgiftsnivå för hushållsavfall som generellt är högre än för utsorterat bränslekross från industri och byggavfall. Avgiftskillnaden mellan dessa avfallstvper speglar framförallt avgiftsdifferentieringen över året. Dvs, bränslekrosset lagras under sormnarhalvåret och bränns under vinterhalv-

2:6 960716/JSS,Profu

året. Lagring hushållsavfall är idag tekniskt möjligt med plastav täckta rundbalar typ ensilagebalar. Denna lagringsteknik är inte

med bland våra åtgärder då bedömer att den befintliga för-

bränningskapaciteten under vintertid kan fyllas med billigare alter-

nativ som tex bränslekrosset ovan.

Beräkningsförutsättningar Jönköping

De tekniska och ekonomiska data som använts för Jönköpings av-

fallshanteringssystem är hämtade från Jönköpings MIMES/Waste

databas. I tabell 2:1 anges några centrala kostnadsdata.

Tabell 2:1 Centrala kostnadsdata, Jönköping Kostnadsslag Kostnad Deponikostnad 200 kr/ton Central sorteringsanläggning av Boråstyp 100 kr/ton avfall cirka 30.000 ton sorteras per år Central sorteringsanläggning för industriav- 300 kr/ton fall m.m., inkl. grusutsortering cirka 40.000 år ton sorteras per Förbränningsanläggning komplettering av 500 kr/ton träbränslepanna för eldning av brännbart l0.000 ton hushållsavfall och avfall 14.000 ton bränslekross kan maximalt brännas Central komposteringsanläggning för 350 kr/ton källsorterat komposterbart hushållsavfall

Beräkningsförutsättningar Kalmar med och utan förbrän-

ning De tekniska och ekonomiska data använts gör Kalmars avfallssom hanteringssystem är hämtade från Kalmars MIMES/Waste databas. I tabell 2:2 anges några centrala kostnadsdata. I tabell 2:3 redovisas de möjliga avfallsleverantörer i sydöstra Sverige tagits med i som

beräknin garna för förbränningsanläggningen.

2:7 960716/JSS,Profu

Tabell 2:2 Centrala kostnadsdata, Kalmar. Kostnadsslag Kostnad Deponikostnad 200 kr/ton Central komposteringsanläggning för 350 kr/ton källsorterat komposterbart hushållsavfall Utan förbränning i regionen Central sorteringsanläggning av Boråstyp 120 kr/ton avfall cirka 20.000 ton sorteras per år Central sorteringsanläggning för industri- 320 kr/ton avfall m.m., inkl. grusutsortering cirka 25.000 ton sorteras per år Med förbränning i regionen Central sorteringsanläggning av Boråstyp 100 kr/ton avfall upp till 80.000 ton sorteras per år Central försorteringsanläggning för in- 250 kr/ton dustriavfall m.m., inkl. grusutsortering upp till 100.000 ton sorteras per år Förbränningsanläggning, kraftvärmeverk i Cirka 500 kr/ton två enheter, en för träbränslen och en för 80 MW termiskt hela anläggningen avfall Elkvot 0,5

Tabell 2:3 Regionen sydöstra Sverige, indelad i grupper efter transportavstånd till Kalmar. Kalmar Grupp 1 Grupp 2 Grupp 3 1 Summa Avfall till förbränning ton/år 13 600 11 100 17 500 38 000 80 200 Kommuner Kalmar Nybro Emmaboda Karlskrona Borgholm Högsby Växjö Mörbylånga Torsås Ronneby Lessebo Mönsterås Uppvidinge Tingsryd Medelavstånd km 36 64 100 80 2 Invånarantal 56863 46273 73036 159272 335444 l Oskarshamn också är möjlig avfallsleverantör, men är medtagetiberäkningarna 2 Viktsmedelvärderat transportavstånd

Beräkningsförutsättningar Göteborg

238 9607l6/JSS,Profu

De tekniska och ekonomiska data som använts för Göteborgs avfallshanteringssystem är hämtade från GRAAB:s och Renhållningsverkets gemensamma MIMES/Waste databas. I bilaga 1 illustreras det avfallssystem som har analyserats i projektet med hjälp av MINIES/Waste flödesdiagram.

Avfallsförbränning Avfallsförbränningsanläggningen vid Sävenäs i Göteborg är den i särklass största i Sverige kapacitet 400 kton/år. Anläggningen har nyligen byggts om med nya ugnar och en ny turbin och kapaciteten har ökats med 100 kton/år. Tekniska och miljömässiga prestanda för anläggningen är höga. Under 1995 tog anläggningen emot totalt 365 kton och har därmed en viss ledig kapacitet som kan utnyttjas för importerat avfall. Enligt GRAAB kommer den lediga kapaciteten att försvinna relativt snart och har i beräkningarna därför antagit att anläggningen utnyttjas fullt ut, dvs bränner 400 kton/år. Ur beräkningssynpunkt ger detta en ekonomisk möjlighet för alternativ behandling av brännbart material. Vi har antagit en mottagningsavgift 150 kr/ton för leverans till av brännbart hushållsavfall

dvs hushållsavfall exkl. den komposterbara fraktionen. I beräk-

ningarna används endast avgiften för importerat avfall utifrån regio-

nen som nämnts tidigare tas interna avgifter med i beräkning-

arna. I tabell 2:4 anges några centrala kostnadsdata som använts i studien.

Tabell 2:4 Centrala kostnadsdata Göteborg. Kostnadsslag Kostnad Deponikostnad 200 kr/ton Central sorteringsanläggning för industri- 220 280 kr/ton med resp utan avfall och bygg- och rivningsavfall, inkl. tilläggsinvestering för ny kapacitet grussortering 95 000 130 000 ton sorteras per år - Central komposteringsanläggning för käll- 500 kr/ton se avsnitt 3.2 sorterat komposterbart hushållsavfall containersystem Förbränning inkl försorteringsanläggning 90-200 kr/ton beroende och slaggsortering avfallsflöde

239 9607l6/JSS,Profu

Några allmänna synpunkter kring resultaten

Alla våra resultat är modellresultat som beskriver de tekniska och ekonomiska förutsättningarna finns för att anpassa avfallssyssom temen deponiskatt. Våra resultat visar således hur man bör map en bedömer systemets hårda faktorerna. De mjuka agera om man faktorerna t.ex. politiska mål med tillhörande avfallsplaner m.m. som finns inte med i vår analys måste självfallet beaktas när man men bedömer hur kommunerna kommer att agera. De åtgärder som har studerats är dock förankrade i kommunerna lämpliga åtgärder som deponiskatt. vid en

Vi i nedanstående lista några synpunkter som man bör beakta ger tolkar och använder resultaten från projektet: när man

Vi har i detta projekt studerat tre kommuner och deras möjliga åt- gärder vid deponiskatt. Dessa resultat kan inte direkt en generaliseras till att gälla hela Sverige. Specifika förutsättningar i varje enskilda kommun kan ha stor betydelse för utfallet.

Avloppsslam finns inte med bland de avfallslag som studeras. - Avloppsslam utgör stor andel viktsmässigt de kommunala en av

avfallet. Flera deponireducerande åtgärder kan vara aktuella för

avloppslam. Aska och slagg från energiproduktion ej avfallsförbränning finns inte med i analysen. I studien antar vi avfallsmängd till avfallssystemen. - samma Produktförändringar och beteendeförändringar hos producenter och konsumenter innan materialet blir avfall är således inte med i

analysen. En avgiftsökning för avfallshanteringen pga av en deponiskatt kan påverka hushållsavfallet än övriga avfallsslag pga av mommer

För övriga avdragsgill. Hur kommunerna väljer

sen. är momsen finansiera sin avfallshanteringen avgifter är inte med i att genom analysen. Vi har i analyserna förutsatt konstanta priser. En konsekvens av deponiskatten ändrade priser. Exempelvis kan priserna kan vara sjunka återvunnet material och behandlingsavgiften för förbränning och sortering öka beroende tillgång och efterfråga.

2310 9607 16/JSS,Profu

I analyserna görs flera antaganden kostnader och priser. om Dessa antaganden baseras uppgifter från kommunerna, offerter för ny teknik, mm. En del av dessa värden är dels svåra att uppskatta och kan dels påverka slutresultatet. Följande antaganden bör beaktas då

man tolkar resultaten:

Behandlingskostnaden för extern förbränning. Den avgift

- som

förbänningsanläggningarna tar ut varierar kraftigt

se behand-

lingsavgift förbränning kap 2. Avgiften kan mycket väl föränd-

ras efter deponiskatten införs. Vi har därför i våra beräkningar

speglat konsekvenserna deponiskatten för olika avgiftsnivåer. av

Värmekreditering från förbränningen. I de fall studerar för-

-

bränningen inom systemet dvs Kalmar och Göteborg så behandlar vi faktiska kostnader och behandlingsavgifter.

För

dessa förbränningsanläggningar har värdet för producerad

värme en stor betydelse för anläggningens lönsamheten, den sk vär-

mekrediteringen. I våra beräkningar använder värden från

Kalmar och Göteborg speglar den alternativkostnad som som finns i resp kommun för värmeproduktion. I Sverige som helhet används ofta som medelvärde värmekreditering 140 en runt 160 -

kr/MWh. Värmekrediteringen kan dock för vissa kommuner

vara så låg 0 kr/MWh. Detta måste beaktas som om man generaliserar våra resultat till andra kommuner i Sverige.

Deponikostnaden är ett annat känsligt värde. De framtida kostna- -

der som deponering för med sig exkl. skatt är relativt svårbe-

dömda, se kapitel 2 deponikostnad. Vi har våra presenterat resultat i enheten kr ton deponerat för så möjligper att sätt ge het för läsaren att med antaganden deponikostnad avläsa egna om konsekvenserna skatt. av en

För ny teknik kan ofta kostnadssänkning och effektivi-

- man se en tetsökning då tekniken väl etablerar sig. Tex så har vi i våra be-

räkningar i detta projekt aldrig fått rötning den komposterbara av

fraktion från hushållsavfall lönsam. Central kompostering

väljs av kostnadsskäl alltid först

2:1 1 96O7l6/JSS,Pr0fu

Jönköping

En deponiskatt skulle kunna ge stora effekter Jönköpings avfallssystern, om den är av storleken 300-400 kr/ton. Då skulle det bli lönsamt att investera i centrala sorteringsanläggningar för såväl hushållsavfall som industri-, verksamhets-, bygg- och rivningsavfall. Dessa kan halvera deponimängden i Jönköping, som idag är cirka 70.000 ton för dessa avfallstyper tillsammans.

De brännbara fraktionerna i avfallet, från sorteringsanläggningarna, kan antingen "exporteras" till avfallsförbränning utanför kommunen,

eller möjligen blandas med träbränsle i en ny fastbränslepanna i

Jönköpings fjärrvärmesystem. Tillsammans med Jönköpings Energi gör Tekniska kontoret sorteringsförsök i 6000 hushåll, för att få erfarenheter. Det är ännu för tidigt att redovisa några erfarenheter från dessa.

I detta uppdrag har analyserat en rad åtgärder som kan reducera deponimängden i Jönköping. Merparten av dessa innehåller någon form av förbränning, i eller utanför kommunen. Bränns avfallet i Jönköping krediteras åtgärden ett värmepris, belastas med men anläggningskostnaderna. Exporteras avfallet belastas det med en för-

bränningsavgift inklusive kostnader för omlastning och transport till

förbränningen. Vi har testat olika avgiftsnivåer, eftersom olika för-

bränningskommuner tar olika höga avgifter se beskrivning kap. 2.

Åtgärder

3.1 De åtgärder har studerat har numrerats med siffror och bokstäver. Samtliga åtgärder baseras på tidigare genomfört projekt och upprättad databas tillsammans med Tekniska kontoret i Jönköping. Beräkningsförutsättningama är därför väl förankrade.

12 960716/JSS,Profu

Hushållsavfall

Central kompostering källsorterat komposterbart hushållsav avfall

2A. Förbränning torrt hushållsavfall, inblandning i av genom en tänkt biobränslepanna ägd Jönköpings Energi åtgärden inav kluderar central sortering enligt Boråsmodell

2B. Central sortering av hushållsavfallet Boråsmodell + export av

den torra delen till förbränningsanläggning utanför kommu-

en

nen, med avgiften 150 kr/ton inkl trsp. Den våta delen depone-

ras i kommunens celldeponi.

2C. Central sortering av hushållsavfallet Boråsmodell export + av

den torra delen till en förbränningsanläggning utanför kommunen, med avgiften 300 kr/ton inkl trsp. Den våta delen depone-

ras i kommunens celldeponi.

Åtgärderna 2A-2C utesluter varandra.

Kommentar: Vi har inte inkluderat möjligheten att centralt kompostera den våta påsen. Celldeponin bedöms ett fullgott alternativ. vara Denna har dock ii: skattebefriats. Vi hänvisar till beräkningarna för Kalmar kommun, för alternativet med kompostering den våta av pasen.

Industri-, verksamhets-, bygg- rivningsavfall

Även här vi utnyttjat principerna A-C enligt: ovan A. Förbränning av bränslekross, inblandning i tänkt genom en biobränslepanna ägd av Jönköpings Energi. Central sortering, där förutom bränslekrossen, utsorterade rena fraktioner nyttiggörs. Restfraktionema deponeras.

B. Central sortering + export av bränslekross till förbränningsen

anläggning utanför kommunen, med avgiften 75 kr/ton inkl trsp.

Utsorterade "rena" fraktioner nyttiggörs. Restfraktionema deponeras.

3:13 9607l6/JSS,Profu

C. Central sortering + export av bränslekross till en förbrännings-

anläggning utanför kommunen, med avgiften 150 kr/ton inkl

trsp. Utsorterade "rena" fraktioner nyttiggörs. Restfraktionerna deponeras.

För var och en av fallen A-C har studerat följande fyra alternativ, vilka stegvis bygger vidare den förra. Samordnad sortering av plocktyp i respektive kommun av IV+BR Samordnad sortering med fast anläggning av försorteringstyp, vid . förbränningen Som i plus utrustning för grusutsortering . Som men med större mängd av fraktionen övrigt icke brännbart . till sortering

3 .2 Resultat

Tabell 3:221 och 3:2:2 sammanfattar beräkningsresultaten. I tabell 3:211 anges åtgärderna i samma ordning som i avsnitt 3:2; i tabell

3:2:2 har de sorterats i åtgärdskostnadsordning dvs. kr per reducerat

deponi-ton. Åtgärderna i tabellerna är m accumulerbara. Man kan alltså inte addera deponimängderna i tabellen. Åtgärderna skall

istället hanteras en och en. Genomförs t.ex. åtgärd 3A, minskar den

möjliga deponireduktionen för åtgärd 4A osv. Tabellerna skall tolkas

så att åtgärdskostnaden reduceras med eventuell deponiskatt.

överstiger skatten angiven åtgärdskostnad blir åtgärden lönsam. I

tabellerna används följande förkortningar och begrepp:

IEV: Jönköpings Energiverk. Plock sort.: Samordnad plocksortering av industri- och verksamhetsavfall och bygg- och rivningsavfall. Den befintliga plocksorteringen har samordnats och effektiviserats.

ulV: Industri-ochverksamhetsavfall. BR: Bygg-ochrivningsavfall 3:14 960716/JSS,Profu

Fast sort. anl.: Fast anläggning för sortering av industri- och verksamhetsavfall och bygg- och rivningsavfall. Anläggningen förutsätter en tidigare plocksortering. Grussort.: Fast anläggning för utsortering av grus från industri- och verksamhetsavfall och bygg- och rivningsavfall. Anläggningen förutsätter en tidigare sortering med fast an-

läggning se ovan.

IV: Industri- och verksamhetsavfall. BR: Bygg- och rivningsavfall öib, öb: Ökad andel fraktionerna övrigt brännbart öib och mer av övrigt brännbart db från bygg- och rivningsavfall till sorteringen i fast anläggning

Tabell 3;2:1 Åtgärder beräknade med MIMES/WASTE.

Vår Åtgärds- Deponi- Deponi- B°5kTiV"i11g aV åtgärd beteck kostnad reduktion reduktion -ning kr/ton ton/år % av tot.

Hushållsavfall Central kompostering av källsorterat komposterbart 1 421 15363 22% hushållsavfall Förbränning av torrt hushållsavfall, genom inbland- 2A 242 9896 14% ning i biobränslepanna JEV:s inkl. central sortering av Boråsmodell Central sortering av hushållsavfall. Boråsmodell + 2B 326 9898 14% export av torrt med avgiften 150 kr/ton inkl trsp Central sortering av hushållsavfall. Boråsmodell + 2C 478 9898 14% export av torrt med avgiften 300 kr/ton inkl trsp

Industri-, verksamhets-, bygg- rivningsavfall A. Förbränning av bränslekross iJEV:s anl. Plocksortering i kommunen av IV+BR och för- 3A 207 3336 5% bränning av bränslekross genom inblandning. Plocksortering samt sortering med fast anläggning, 4A 516 9588 14% förbränning av bränslekross genom inblandning. Plocksortering samt sortering med fast anläggning 5A 329 15965 23% plus utrustning för grusutsortering, förbränning av bränslekross genom inblandning.

15 960716/JSS,Profu

Fortsättning av tabell 3:2:1

Som 5A, men med större mängd fraktionen 6A av 339 21336 30% övrigt icke brännbart in till sortering.

B. Export av bränslekross till 75 kr/tøn

Plocksortering i kommunen av IV+BR, export 3B 60 2989 4% av bränslekross med avgiften 75 kr/ton inkl trsp

Plocksortering samt sortering med fast anläggning, 4B 448 9241 13% export av bränslekross, avgift 75 kr/ton inkl trsp

Plocksortering samt sortering med fast anläggning, 5B 288 15618 22% plus utrustning för grusutsortering, export av bränslekross, avgift 75 kr/ton inkl trsp

Som 5B, men med större mängd fraktionen 6B 308 20988 30% av övrigt icke brännbart in till sortering, 75 kr/ton

C. Export av bränslekross till 150 kr/Ion

Plocksortering i kommunen av IV+BR, export 3C 122 2989 4% av bränslekross med avgiften 150 kr/ton inkl trsp

Plocksortering samt sortering med fast anläggning, 4C 519 9241 13% export av bränslekross, avgift 150 kr/ton inkl trsp

Plocksortering samt sortering med fast anläggning, 331 15618 22% plus utrustning för grusutsortering, export av bränslekross, avgift 150 kr/ton inkl trsp

Som 5C, men med större mängd fraktionen 6C 341 av 20988 30% övrigt icke brännbart in till sortering, 150 kr/ton.

Tabell 3:2:2 Åtgärder beräknade med MIMES/WASTE, sorterade efter

åtgärdskostnad.

Vår Åtgärds- Deponi- Deponi- Direkt Åtgärd beteck kostnad reduktion reduktion uteslu- -ning kr/ton ton/år % tot. tande av Plock sort. IV och BR, export 75 3B 60 2989 4% b

d export 75

Plock s0rt.+fast sort. an1.+grussort.+mer öib, 6B 308 20988 30% d öb, export 75

3:16 960716/JSS,Profu

Fortsättning av tabell 3:2:2

export 150 Plock sort.+fast sort. anl.+gruss0rt.+mer 6A 339 21336 30% öib+öb, förbr. Plock sort.+fast sort. anl.+grussort.+mer 6C 341 20988 30% öib+öb, export 150 Centr. komp. hush-avf. l 421 15363 22%

medsamma

Tabellerna visar att en effektivisering och utvidgning av den centrala plocksorteringen av industri- och verksarnhetsavfallet och delar av bygg- och rivningsavfallet kan få lönsamhet vid en deponiskatt mellan 0-200 kr/ton. Sorteringsmetoden är en intensiñering av dagens p1ockmetod; inga fasta sorteringsanläggningar byggs. En samordning sorteringen till en större central antas underlätta av effektiviseringen. Bränslekross och avfallsflis exporteras till extern förbränning, till en avgift inkl. transport under 200 kr/ton. Deponireduktion blir här cirka 3000 ton/år eller 4-5%.

För deponiskattenivån 200-400 kr/ton är ett stort antal åtgärder lön-

samma. En förbränning av avfall genom inblandning av bränslefraktioner i en träbränslepanna i Jönköping skulle vara lönsam, om denna träbränslepanna fanns. Det gör den inte ännu. Planer finns, nu men de är ännu på idé- och försöksstadiet, varför inte behandlar denna typ av åtgärder vidare.

Istället är det mer realistiskt att en deponiskatt 400 kr/ton skulle medföra att en central sortering av hushållsavfallet genomförs; en anläggning Boråsmodell, med optisk läsning av "våta och torra av påsar. Den torra fraktionen exporteras till extern förbränning, till en 3517 960716/JSS,Profu

avgift inkl. transport 150 kr/ton lönsamt upp till cirka 250.

Den våta fraktionen deponeras i kommunens celldeponi och be-

skattas. Deponireduktion blir med denna åtgärd cirka 10000 ton/år eller 14%.

Dessutom ser vi, av tabellerna, en lönsamhet i en investering i en avancerad fast anläggning för central sortering av industri- och verksamhetsavfallet och bygg- och rivningsavfallet, inklusive "grusutsortering". En samordning av avfallshanteringen, där merparten av avfallet behandlas i denna centrala sorteringsanläggning förutsätts. Bränslekross och avfallsflis exporteras till extern förbränning, till en avgift inkl. transport upp till 300 kr/ton. Deponireduktion blir 21000 ton/år eller 30%, jämfört med dagsläget.

Vid deponiskatt 600 kr/ton kan man få lönsamhet i källsorteen ring ren komposterbar fraktion från hushållen, följd av en av en A central kompostering. Ingen central sortering sker. Inga ytterligare större åtgärder av betydelse är identifierade i intervallet 400-600 kr/ton. De som ges i tabellen ovan är endast sämre alternativ på åtgärder diskuterade ovan.

Marginalkostnadskurva

Åtgärdstrappan i figur 3:2:1 anger ett realistiskt urval av åtgärder

och ansats för storleken på deponireduktionen. Här finns inga åten gärder som utesluter varandra, som det gör i tabellerna ovan. Syftet med figuren är att ge en rimlig bild av korrelationen mellan kostnad och minskad deponimängd. Vi har valt ut följande åtgärder:

a Samordnad plocksortering av IV + BR, plus export till 75

kr/ton Åtgärd: 3B

b Samordnad plocksortering av IV + BR, mer övrigt icke

brännbart in till sorteringen, installation av fast sorteringsan-

läggning, grusavskiljning och export till 75 kr/ton Åtgärd: 6B,

exklusive det i 3B

u Alternativet att låta komposteraden våta fraktionenhar studeratsför Jönköpingeftersom man har en utbyggdcelldeponi.Vi hänvisardärförtill resultatenför Kalmar,för dettaalternativ. 3:18 9607l6/JSS,Profu

8 16-1209

c Central sortering av hushållsavfall + export till 150 kr/ton

Åtgärd: 2B d Central kompostering av hushållsavfall Åtgärd endast en del

av potentialen ansågs realistisk.

Figur 3:2:l Marginalkostnadskurva åtgärdstrappa för deponireduktion i Jönköping.

Marginalkostnadskurva för deponireduktion Jönköping

400-

300-- -

200-- -

100-- -

0 10 20 30 40 50 60 70 80 Procent minskning av deponerad mängd %

Vi kan alltså konstatera att endast den första åtgärder är lönsam vi

en deponiskatt 200 kr/ton. Deponireduktionen blir då mindre än 5%. Vid en skatt 400 kr/ton blir däremot en betydande deponireduktion lönsam. Det rör sig om cirka 45%.

3519 960716/JSS,Profu

I 227

Kalmar

En deponiskatt skulle kunna ge mycket stora effekter Kalmar kommuns och hela Kalmarregionens avfallssystem eftersom den kan

vara en av flera avgörande faktorer för att en avfallsförbrän-

ningsanläggning byggs. En satsning förbränning, med tillhörande sorterings- och komposteringanläggningar, kan reducera deponimängden med 70%.

I detta uppdrag har analyserat en rad åtgärder kan reducera som deponimängden i Kalmar kommun och i regionen. Vi har delat upp analysen i två delar: Kalmar kommun, utan förbränning i regionen Kalmarregionen, med förbränning

Åtgärder

utan förbränning

Vi har studerat åtgärder enligt nedan. Åtgärderna har numrerats med

siffror och bokstäver. Vi har här använt samma princip för numreringen som för Jönköping, men förbränningsaltemativen är exkluderade. Samtliga åtgärder baseras tidigare genomfört projekt och

upprättad databas tillsammans med Kalmar Vatten och Renhållning.

Beräkningsförutsättningama är därför väl förankrade.

Hushållsavfall

Central kompostering av källsorterat komposterbart hushållsavfall. 2B. Central sortering av hushållsavfallet Boråsmodell + export av den torra delen till en förbränningsanläggning utanför kommu-

nen, med avgiften 250 kr/ton inkl trsp. Den våta delen kom-

posteras. 4:20 9607l6/JSS,Profu

2C. Central sortering av hushållsavfallet Boråsmodell + export av den torra delen till en förbränningsanläggning utanför kommu-

nen, med avgiften 400 kr/ton inkl trsp. Den våta delen kom-

posteras.

Åtgärderna 2B-2C utesluter varandra.

Industri-, verksamhets-, bygg- rivningsavfall

Även här utnyttjat principerna B-C enligt: ovan B. Central sortering + export av bränslekross till en förbrännings-

anläggning utanför kommunen, med avgiften 150 kr/ton inkl

trsp. Utsorterade rena fraktioner nyttiggörs. Restfraktionema deponeras. C. Central sortering + export av bränslckross till en förbrännings-

anläggning utanför kommunen, med avgiften 225 kr/ton inkl

trsp. Utsorterade rena fraktioner nyttiggörs. Restfraktionema deponeras.

För vart och ett av fallen B-C har vi studerat följande fyra alternativ, vilka stegvis bygger vidare den förra.

Samordnad sortering av plocktyp i kommunen Samordnad sortering med fast anläggning bättre än idag Som i plus utrustning för grusutsortering Som men med större mängd av fraktionen övrigt icke brännbart in till sortering

Åtgärder

4.2 med

förbränning

Hushållsavfall

2A. Förbränning av torrt hushållsavfall åtgärden inkluderar central sortering enligt Boråsmodell och kompostering av det våta.

4:21 9607l6/JSS,Profu

Industri-, verksamhets-, bygg- rivningsavfall

A. Förbränning av allt brännbart åtgärden inkluderar föirtçmg,

där metall och andra icke brännbara fraktioner sorteras bort och återvinns eller deponeras.

Även för A har vi studerat de fyra alternativen 3-6 ovan, men nedan redovisas endast det mest lönsamma, alternativ

4.3 Resultat

utan förbränning

Tabell 4:321 och 4:3:2 sammanfattar beräkningsresultaten. I första

tabellen anges åtgärderna i ordning i avsnitt 4.2; i andra

samma som

tabellen har de sorterats i åtgärdskostnadsordning dvs. kr

per

reducerat deponi-ton. Åtgärderna i tabellerna är inte accumulerbara. Man kan alltså inte addera deponimängderna i tabellen. Åtgärderna

skall istället hanteras en och en. Genomförs t.ex. åtgärd 3B, minskar den möjliga deponireduktionen för åtgärd 4B Tabellerna skall

osv.

tolkas så att åtgärdskostnaden reduceras med eventuell deponiskatt.

Överstiger skatten angiven åtgärdskostnad blir åtgärden lönsam.

Tabell 4:321 Åtgärder beräknade med MIMES/WASTE.

Vår Åtgärds- Deponi- Deponi- BeSk1’iVnig aV åtgärd beteck kostnad reduktion reduktion -ning kr/ton ton/år % av tot.

Hushållsavfall Central kompostering av källsorterat komposterbart 1 370 9500 19% hushållsavfall Central sortering av hushållsavfall. Boråsmodell + 2B 315 17043 34% export av torrt med avgiften 250 kr/ton inkl trsp, våta delen komposteras Central sortering av hushållsavfall Boråsmodell + 2C 371 17043 34% export av torrt med avgiften 400 kr/ton inkl trsp, våta delen komposteras 4322 96O7l6/JSS,Pr0fu

Fortsättning av tabell 4:3:1 Industri-, verksamhets-, bygg- rivningsavfall B. Export av torrt till 150 kr/ton Plocksortering i kommunen av IV+BR, export 3B 325 6127 12% av torrt med avgiften 150 kr/ton inkl trsp Plocksortering samt sortering med fast anläggning, 4B 499 7839 16% export av torrt, avgift 150 kr/ton inkl trsp Plocksortering samt sortering med fast anläggning, SB 385 11014 22% plus utrustning för grusutsortering, export av torrt, avgift 150 kr/ton inkl trsp Som 5B, men med större mängd av fraktionen 6B 249 14193 28% övrigt icke brännbart in till sortering, 150 kr/ton C. Export av torrt till 225 kr/ton Plocksonering i kommunen av IV+BR, export 3C 408 6127 12% av torrt med avgiften 225 kr/ton inkl trsp Plocksortering samt sortering med fast anläggning, 4C 606 7839 16% export av torrt, avgift 225 kr/ton inkl trsp Plocksortering samt sortering med fast anläggning, 5C 461 11014 22% plus utrustning för grusutsortering, export av torrt, avgift 225 kr/ton inkl trsp Som 5C, men med större mängd av fraktionen 6C 298 14193 28% övrigt icke brännbart in till sortering, 225 kr/ton

Tabell 4:3:2 Åtgärder beräknade med MIMES/WASTE, sorterade efter

åtgärdskostnad. Vår Åtgärds- Deponi- Deponi-

Åtgärd beteck kostnad reduktion reduktion

-ning kr/ton ton/år % av tot. Plock sort. + fast sort. anl. + grussort. + mer öib, öb, 6B 249 14193 28% export 150 Plock sort + fast sort. anl. + grussort. + mer öib, öb, 6C 298 14193 28% export 225 Centr. sort. hush-avf. + export torrt 250 2B 315 17043 34% Plock sort. IV+BR, export 150 3B 325 6127 12% Centr. komp. hush-avf 1 370 9500 19%

4:23 9607l6/JSS.Profu

Fortsättning av tabell 4:3:2

Centr. sort. hush-avf. + export torrt 400 2C 371 17043 34%

Plock sort. + fast sort. anl. + grussort., export 150 5B 385 11014 22% Plock sort. lV+BR, export 225 3C 408 6127 12%

Plock sort. + fast sort. anl. + grussort., export 225 5C 461 11014 22% Plock sort. + fast sort. anl., export 150 4B 499 7839 16%

Plock sort. + fast sort. anl., export 225 4C 606 7839 16% Åtgärdermed samma bokstav,uteslutervarandra.

Tabellerna visar att det inte finns några åtgärder hygglig storlek av som blir lönsamma vid deponiskatter under 200 kr/ton. Däremot har Kalmar kommun inlett ett samarbete med entreprenör en om samordnad sortering industri-, verksamhets-, bygg- och rivningsavav fall, men i mindre skala för del avfallet. Här utnytttjar en av man

ledig kapacitet i befintlig anläggning hos entreprenören. Samarbetet beräknas ge någon procents deponireduktion. Man har idag svårt

att få lönsamhet i verksamheten, möjligen kan deponiskatt men en 200 kr/ton ge projektet lönsamhet.

Vid 400 kr/ton blir central sortering hushållsavfall, Boråsmoav av dell, med optisk läsning av våta och torra påsar lönsam. Den torra

fraktionen exporteras till extern förbränning, till avgift inkl.

en transport upp till 400 kr/ton. En stor del denna avgift utgörs av

av transportkostnader, eftersom det är relativt långt till närmaste större avfallsförbränning. Till skillnad från Jönköping antar här att den våta fraktionen komposteras i central komposteringsanlägg-

ning. Tillsammans ger då denna åtgärd deponireduktion på cirka en 17000 ton/år eller 34%.

Det finns en central sorteringsanläggning inom Kalmarregionen, I

Mörrum. Denna har ledig kapacitet, och kan därför i princip utnyttjas för Kalmars avfall. Bedömningen är dock att ett utnyttjande av denna inte skulle ändra på slutsatsen ovan.

Vid 400 kr/ton blir också investering i avancerad fast anläggning en för central sortering av industri- och verksamhetsavfallet och bygg-

4324 9607l6/JSS,Profu

och rivningsavfallet, inklusive "grusutsortering" lönsam. Bränslekross och avfallsflis exporteras till extern förbränning, till en avgift inkl. transport över 225 kr/ton, säkert avsevärt mer. Deponireduktionen blir 14000 ton/år eller 28%.

Vid en deponiskatt 400 kr/ton kan man också få lönsamhet i källsortering av en ren komposterbar fraktion från hushållen, följd av en central kompostering. Nu är inte denna åtgärd lika aktuell i Kalmar som i Jönköping, eftersom vi här kalkylerar med en komposteringen efter den centrala sorteringen.

Inga ytterligare större åtgärder av betydelse är identifierade i intervallet 400-600 kr/ton. Dock kan åtgärderna ovan kräva över 400 kr/ton i deponiskatt om förbränningkostnaden avgift till förbränningsansvarig+transp0rt för torrt hushållsavfall och bränslekross överstigen de angivna ovan. Avståndet till lämpliga förbränningsanläggningar är ju, som sagt, ganska stort för Kalmar.

Marginalkostnadskurva

Åtgärdstrappan i figur 4:3:l anger ett realistiskt urval av åtgärder

och en ansats för storleken på deponireduktionen. Här finns inga åtutesluter varandra. gärder som

Underlaget till nedanstående figur är ett urval av åtgärderna ur tabellerna ovan. Syftet med figuren är att ge en rimlig bild av korrelationen mellan kostnad och minskad deponimängd. Vi har valt ut följande åtgärder:

Samordnad plocksortering IV BR, övrigt icke

a av + mer

brännbart till sorteringen, installation av fast sorteringsan-

läggning, grusavskiljning och export till 225 kr/ton Åtgärd: 6C

b Central sortering av hushållsavfall med export av den bränn-

bara delen till 400 kr/ton Åtgärd: 2C

Vid skatt 400 kr/ton blir alltså en betydande mängd deponireen duktion lönsam. Det rör sig om cirka 60%.

4:25 9607 l6/JSS,Profu

Figur 4:321 Marginalkostnadskurva åtgärdstrappa för deponireduktion i Kalmar utan förbränning.

a

0 10 20 30 40 50 60 70 80 Procent minskning av deponerad mängd %

4.4 Resultat med förbränning

I regionen är endast åtgärd diskuterad, nämligen aven gemensam fallsförbränning; anläggning placerad i Kalmar kommun. Möjen lighet till fler åtgärder skulle naturligtvis finnas, t.ex. ett bättre utnyttjande befintlig central sortering i regionen, vilken kort berörs av En sådan skulle möjligen dessutom kunna förbättra förbränovan. ningsprojektets lönsamhet något. Inga konkreta samarbetsprojekt är dock diskuterade, enligt Kalmar Vatten och Renhållning.

4326 960716/JSS,Pr0fu

Våra beräkningar visar att ett samarbetsprojekt kring avfallsför-

bränning i Kalmarregionen kan nå lönsamhet med deponiskatt på en

200 kr/ton. Det rör sig då förbränningsanläggning

om en ny avfall/flis-kraftvärmeverk, dimensionerad för cirka 80.000 ton av-

fall per år plus en ungefär lika stor mängd träbränsle eldade i två

separata enheter. Projektet är ännu endast idé-stadiet.

Kalkylen gjort är baserad på avfallsbränslemängder från respektive kommun i regionen. Däremot har inte haft tillgång till be-

en

skrivning av varje kommuns avfallssystem, med flöden, behandling,

kostnader etc. Vi har istället antagit att Kalmar kommuns system

kan anses representera hela regionen. Detta antagande har använts i

våra tidigare analyser företrädarna för projektet.

Erhållen deponireduktionen, vid projektgenomförande, kan brytas

ned i följande två "åtgärder:

Vid förbränningsanläggningen byggs central sortering hus-

en av hållsavfall, Boråsmodell, med optisk läsning våta och torra av av

påsar. Den torra fraktionen bränns och den våta fraktionen kompos-

teras i central komposteringsanläggning. Det deponireduktion

ger en

34% motsvarande 17.000 ton i Kalmar kommun.

Vid förbränningsanläggningen byggs också avancerad fast

en anläggning för central sortering industri- och verksamhetsavfallet av och bygg- och rivningsavfallet, inklusive "grusutsortering". Denna är

av "försorteringstyp", där vissa obrännbara fraktioner sorteras bort.

Återstoden förbränns, varför merparten av energiinnehållet i avfallet

tas tillvara. Det ger deponireduktion 35% motsvarande

en 17.500 ton i Kalmar kommun.

Stora osäkerheter Kalkylen, som alltså helt och hållet är baserad på uppgifter från ex-

perter involverade i arbetet med projektet inklusive budgetofferter på förbränningsanläggning m.m. måste trots allt sägas osäker.

vara Osäkerheten ligger dock troligtvis inte i ett enskilt antagande, men om flera uppskattningar visar sig vara i underkänt samtidigt, eller

om man inte alls kan få ihop 80.000 ton avfall, krävs det högre de-

4:27 960716/JSS,Profu

poniskatt än 200 kr/ton för att göra projektet lönsamt. Förmodligen är deponiskattenivån dock inte avgörande för projektet, mer avgörande är nivån krediteringen av värme- och elpris och anläggnings- och driftkostnaden.

Dessutom måste de organisatoriska osäkerheterna bedömas vara stora, eftersom inga direkta diskussioner mellan berörda parter i projektet ännu inletts.

Marginalkostnadskurva

Marginalkostnadskurvan figur 4:411 innehåller i detta fall endast en åtgärd, avfallsförbränning med tillhörande sorterings- och behand-

lingsanläggningar. Någon annan åtgärd är inte diskuterad i regionen.

Vid en skatt 200 kr/ton blir alltså cirka 70% deponireduktion lönsam. Figur 4.4.1 Marginalkostnadskurva åtgärdstrappa för deponireduktion i Kalmar med förbränning. 600

400-

300- . . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . . , . . . . . I . I I I

100- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . .

0 0 10 20 30 40 50 60 70 80 Procent minskning av deponerad mängd %

4:28 9607l6/JSS,Profu

Göteborg

Konsekvenserna av en deponiskatt för Göteborgs avfallshanteringssystem är relativt små. Anledningen är att det finns få alternativ nya som kan tänkas vara aktuella att införa ekonomiska skäl på grund av

av en deponiskatt. Många åtgärder som diskuteras i samband med

ökade deponikostnader är redan införda, eller håller att införas.

Till den nyligen ombyggda avfallsförbränningsanläggningen i Sävenäs skickas idag större delen av allt brännbart material allt

hushållsavfall och utsorterat brännbart från bygg- rivningsavfall och industriavfall. För att ytterligare minska deponerad mängd avfall måste sortering ske framförallt obrännbara fraktioner

av en

anläggning för grussortering har studerats i detta projektet. Åtgär-

der för behandling av organisk material, kompostering eller som rötning, kan bli ekonomiskt försvarbart av en deponiskatt. Detta kräver dock att Göteborg kan importera brännbart material från kommuner utanför regionen för att på så sätt kompensera bortfallet i förbränningen. Deponireduktion kommer då att ske i den exporte-

i kommunen och inte i Göteborg. Den skattenivå och den behandlingsavgift vid förbränningsanläggningen som krävs för att

kompostering ska vara ekonomiskt intressant i Göteborg redogörs för i kapitel 3.2. Vidare satsas nu stora på ökad källsorresurser en tering vilket redogörs för i kapitel 3.4.

Vi har i studien hittat två deponireducerande åtgärder är kostsom nadseffektiva att genomföra redan vid en deponiskatt under 100 kr/ton. Dessa två åtgärder ger en reduktion ca 21% vilket innebär en minskning ca 50 kton/år till deponering. Den första åtgärden är en utbyggnad av sorteringsanläggningen vid Skräppekärr så att man kan sortera ut grus. Den andra åtgärden är en utbyggnad av hela sorteringsanläggningen vid Skräppekärr för att ta till sig industriavfall och bygg- och rivningsavfall från hela regionen.

5 329 9607l6/JSS,Profu

Åtgärder

5.1 Hushållsavfall

Central kompostering med containersystem med separat insamling

källsorterat komposterbart hushållsavfall. Åtgärden och beräk-

av

ningsresultaten för denna åtgärd beskrivs i kapitel 6.2.

Industri-, verksamhets-, bygg- rivningsavfall

Utbyggnad den befintliga sorterings anläggningen med en

a av

fast anläggning för grussortering. Grussorteringen tar ut ca

90% gruset samt plockar ut ytterligare lite bränslekross, se av

bilaga Den befintliga sorteringen består två anläggningar

av

för plocksortering och fast sorteringsanläggning. Utsorterat

en antas ha avsättning för priset 0 kr/ton. Bränslekrosset grus en skickas till förbränningen i Sävenäs.

Utbyggnad hela sorteringsanläggningen plocksortering, fast b av sorteringsanl. och grussorteringsanl. till kapacitet av ca 130

en 000 ton/år idag 95 000 ton/år. 35 000 ton extra avfall in ca till anläggningen från kranskommuner i regionen.

5.2 Resultat

Tabell 5:211 Åtgärder beräknade med MIlVIES/WASTE.

Vår Åtgärds- Deponi- Deponi- Be5k1’1Vn18 åtgärd y kostnad reduktion reduktion 3V beteck -ning kr/ton ton/år % av tot.

Industri-, verksamhets-, bygg- rivningsavfall Sorteringsanläggning för a 13 14 000 7 grus mm. Regional sortering bygg- och rivningsavfall och b 92 26 600 21 av industriavfall i fast anläggning plus grussorteringsanläggning

5530 960716/JSS,Pr0fu

Marginalkostnadskurva

Figur 5:221 visar att de finns två kostnadseffektiva åtgärder för deponireduktion deponiskatt införs på 100 kr/ton eller om en mer.

Bägge åtgärderna berör den centrala sorteringen bygg- och riv-

av

ningsavfall samt industriavfall. Åtgärd A är en utbyggnad den

av

befintliga sorteringsanläggningen i Skräppekärr med anläggningen

en där grus sorteras ut anläggningen sorterar även mindre mängder ut brännbart. Anläggningen är nästan lönsam redan idag och får med en deponiskatt det extra ekonomiska incitament behövs som för att

man ska realisera åtgärden realisera. Åtgärd B här en utbyggnad

av hela skräppekärrsanläggningen alla tre stegen för sorteringen

av

bygg- rivningsavfall och industriavfall från hela regionen.

Figur 5:211 Marginalkostnadskurva åtgärdstrappa för deponireduktion i Göteborg.

---- ----

0 10 20 30 40 50 60 70 80

Procent minskning av deponerad mängd %

5 531 960716/JSS,Profu

För åtgärd B har antagit att de nu långt gående planerna en sammanslagning av Göteborgsregionens avfallsaktiebolag och Ren-

hållningsverket i Göteborg har genomförts nuvarande arbetsnamn:

Renhållning och Miljö i Väst AB. Den praktiska skillnaden för vår analys är att vi inte tar med de interna avgifter som finns inom systemet mellan kommunerna utan enbart studerar faktiska kostnader. För åtgärd B innebär detta att inte tar med behandlingsavgiften vid Skräppekärr utan istället alla kostnader förknippade med åtgär-

den. Den potentiella mängden avfall i regionen 9 kommuner som

kan vara aktuellt för sortering i en utbyggd skräppekärrsanläggning uppskattas till 35 kton/år. Modellresultaten visar att det kan vara kostnadseffektivt att genomföra sorteringen redan vid en deponiskatt på 92 kr/ton.

5:32 960716/JSS,Profu

Speciella resultat

Projektets huvudsakliga uppgift har varit att beräkna vilka alternativ

som är kostnadseffektiva att genomföra då deponiskatt införs, dvs en de marginalkostnadskurvor redovisats tidigare. Utöver som dessa resultat har i projektet funnit ytterligare några resultat som anser relevanta att presentera i samband med deponiskatteutred-

ningen.

6.1 Deponireduktion relativt totala

avfallsmängder

I detta kapitel presenterar våra tidigare resultat i form en annan för att visa hur mycket kommunerna redan har åstadkommit som i

deponireduktion samt hur mycket våra åtgärder ytterligare reducerar

deponeringen. Figur 6:121 visar hur mycket avfall deponeras som av den totala mängden avfall i kommunerna. De som genereras tre staplarna för respektive kommun visar 1 dagens situation, 2 modellresultatet för 200 kr/ton i deponiskatt 3 modellresulsamt tatet för 400 kr/ton i deponiskatt. I figur 6:1:2 och 6:l:3 visas samma typ av resultat som i figur 1:1 fast uppdelat avfallskälla.

a Totalamängdenproducerat:Hushållsavfall,verksamhetsavfall, industriavfall,bygg-och rivningsavfall. Övriga typer tex slam,MFA, MSA inte som mm är medräknade. 6533 960716/JSS,Profu

Figur 1 Mängden avfall som skickas till deponi i relation till total mängd genererat i kommunen. Total mängd är summan av hushålls-, verksamhets-, industri-, bygg- och rivningsavfall. 10G

Idag200 400 ldag 200 400 Idag200 400 Idag 200 400 Göteborg Jönköping Kalmar Kalmarregionen utan förbr Med förbr.

Figur 6:1:2 Mängden hushållsavfall som skickas till deponi i relation till total mängd hushållsavfall genererasi kommunen. som 10G

%

Idag200 400 Idag200 400 Idag200 400 ldag 200 400 Göteborg Jönköping Kalmar Kalmarregionen utan förbr Med förbr. 6:34 9607l6/JSS,Pr0fu

Figur 6:123 Mängden industri- och verksamhetsavfall samt bygg- och rivningsavfall som skickas till deponi i relation till den totala mängd som genereras i kommunen. 100

%

Idag200 400 Idag200 400 Idag200 400 Idag200 400

Göteborg Jönköping Kalmar Kalmarregionen utan förbr Med förbr.

Genom att man i Göteborg skickar större delen sitt avfall till förav

bränning så är mängden avfall som deponeras idag relativt lågt jäm-

fört med kommuner utan förbränning. För alla tre kommunerna uppnår man efter alla åtgärder deponikvot runt 30 %. en

6.2 Kompostering Göteborg

Sammanfattning:

Deponiskatten har försumbar styreffekt för alternativet med central kompostering i Göteborg om endast studerar man Göteborgsregionen. Deponiskatten kan ha en styrande effekt alternativet med central kompostering med en deponireduktion som resultat om man inkluderar potentiella avfallsexportörer utanför regionen. Med en förbränningsavgift lägst 300 kr/ton sorterat bränn- 6535 960716/JSS,Profu

bart hushållsavfall kan central Kompostering bli kostnadseffektivt i Göteborg. Den centrala komposteringen frilägger kapa-

citet i förbränningsanläggningen vilket att utnyttjas till import.

Den importerade mängden ca 50 kton motsvarande de-

ger en ponireduktion i den exporterande kommunen.

Ett viktigt alternativ för den framtida avfallshanteringen i Göteborg är uppbyggnaden av kompostering hushållsavfall. Man satsar av idag på tre alternativ parallellt, lokal, distriktvis och central kornpostering. Alla komposteringsalternativ förutsätter källsortering av den komposterbara fraktionen. Insamlingen till den centrala kompostering sker separat från övrigt avfall. Idag utnyttjar befintlig man kapacitet vid Marieholm och Kläpp.

En deponiskatt påverkar endast mycket marginellt lönsamheten för

central kompostering i Göteborgsregionen. Eftersom den komposterbara fraktionen idag huvudsakligen bränns i Sävenäs, så påverkas endast den andel av aska och slagg som härrör från den komposterbara fraktionen och som senare deponeras av en deponiskatt. En deponiskatt på 200 kr/ton medför att nettokostnaden för komposteringen blir 7 kr/ton lägre, dvs i princip en försumbar styreffekt.

Om vidgar systemgränsen och tar med potentiella avfallsexportörer till förbränningen i Sävenäs belägna utanför regionen så förändras lönsamheten. Kommuner som idag huvudsakligen deponerar sitt avfall kan pga deponiskatten vara beredda att betala en klart högre behandlingsavgift än 150 kr/ton för att Göteborg ska elda deras avfall. Det visar tex de redovisade resultaten för Jönköping. Vid en tillräckligt hög avgift blir det kostnadseffektivt för Göteborg att investera i en central komposteringsanläggning för att så sätt frilägga förbränningskapacitet som sedan kan utnyttjas för importerat avfall.

Modellberäkningarna visar att det krävs en avgift minst 300 kr/ton för att den centrala komposteringen ska bli ekonomiskt konkurrenskraftig. Beräkningarna bygger att Göteborg importerar sorterat hushållsavfall brännbart hushållsavfall exkl. komposter-

6:36 960716/JSS,Profu

bart samt investerar i en ny typ av anläggning för storskalig central

kompostering se nedan med kapacitet för 50 kton komposterbart

material per år. Komposteringsanläggningen i Göteborg har därmed gett möjlighet till att reducera deponibehovet utanför regionen med motsvarande 50 kton avfall. Att observera är att reduktionen sker utanför regionen och har därför inte tagit med åtgärden i marginalkostnadstrappan för Göteborg.

Central kompostering med container system

I Göteborg studerar man nu olika tekniska alternativ för hur en storskalig central kompostering ska kunna genomföras. Ett alternativ som man ska bedöma är en nytt system med kompostering containervis. Med ett container system kan man styra komposteringen väsentligt mycket bättre än tidigare luft, vatten och temperatur. Systemet kräver dessutom mycket mindre yta och man slipper luktproblem vilket är nödvändigt om man ska satsa storskaligt kompostering i bebyggt område. Systemet är dock väsentligt mycket dyrare än traditionell öppen kompostering. Kostnaden för en sådan anläggning saknas ännu. I beräkningarna här har en grov uppskatt-

ning gjorts till en total kostnad av 500 kr/ton behandlat material att

jämföras mot öppen kompostering runt 200 kr/ton. För komposten har antagits ett säljpris 150 kr/ton.

6.3 Slaggsortering

Slaggsortering är en deponireducerande åtgärd som är enkel och relativt billig. I detta projekt har vi från början utgått ifrån att slaggsortering sker om avfallet bränns. I Göteborg har en anläggning redan handlats upp och ska nu installeras. I Kalmar ingick slaggsortering i de totala investeringskostnaderna för förbränningsanläggningen. I Jönköping förutsattes att avfallet exporterades till en anläggning med Slaggsortering. För alla tre kommunerna var således slaggsortering inget alternativ som skulle kunna styras in med hjälp av en deponiskatt. 6:37 960716/JSS,Pr0fu

Idag finns slaggsortering vid 6 av totalt 21 st förbränningsanläggningar Umeå, Mora, Uppsala, Stockholm, Linköping och Malmö

ytterligare två är gång att installeras Göteborg och Halmstad.

För stora förbränningsanläggningar är merkostnaden såpass marginell att det knappt behövs en deponiskatt för att styra slaggsorteringen. För små förbränningsanläggningar kan det vara en deponi-

skatt som avgör om man bygger en sorteringen eller En förut-

sättning är dock kan utnyttja slaggen för väg- och anläggatt man ningsarbeten

I figur 6:3:1 visas skillnaden i deponerad mängd med resp utan

slaggsortering i Göteborg de övre staplarna är utan slaggsortering

och de undre med slaggsortering. Skillnaden är ca 14% vilket motsvarar 72.7 kton/år. Från slaggen utsorteras ca 10% skrot och 80% slaggrus. Resterande 10% deponeras. Den totala kostnaden för anläggningen i Göteborg är ca 4 Mkr. Med drift och underhåll och med annualiserad investering 6%, 15 år ges en total kostnad på en

max 20 kr/ton behandlat slagg exklusive intäkter från skrot.

Figur 6:321 Deponibehov med respektive utan slaggsortering i Göteborg. Andelen deponerat avfall av total mängd producerat. 100

80 % 60

Idag 200 kr/ton

Med ett överslag för Sveriges övriga 13 st anläggningar utan slagg-

sortering se figur 6:322 så kan slaggsorteringen reducera deponi-

behovet med ca 57 000 ton/år, varav 6 500 ton återvinns som skrot och 50 500 ton som slaggms för väg och anläggningsarbeten, se

6538 960716/JSS,Pr0fu

tabell 6:3:l. De 13 st anläggningarna utan slaggsortering är relativt

små och tar hand om endast 310 OOO ton totalt 1778 000 ton av som bränns varje år.

Tabell 6:321 Potential för slaggsortering ton/år. Avfallsförbränning utan slaggsortering 310 000 Hantering idag deponering aska 9 000 deponering slagg 63 000 Med slaggsortering

Figur 6:3:2 Avfallsförbränning i Sverige Göteborg 1996, övriga värden från 1993. 400 350 300 250- 200till 150 100- 50

6:39 9607 6/JSS,Pr0fu l

6.4 Källsortering

Utifrån ett kommunalt perspektiv så är det ofta lönsamt med ökad en källsortering om man därigenom kan minska hanteringskostnaden för detta material framförallt insamlingskostnaden. Detta gäller överlag för alla källsorterade fraktioner. Ett exempel detta är hemmakompostering som ger en möjlighet att förlänga tiden mellan varje insamlingen till ca 2 3 veckor. För många andra fraktioner -

som tex tidningar och metall så har marknadspriset med undantag

för prisvariationer oftast gjort källsorteringen lönsam. Modellresultaten i denna studie pekar samma håll fast kraftigare, dvs lönsamheten för källsortering ökar ytterligare om man lägger på en deponiskatt. Deponiskatten påverkar inte källsorteringen brännav bara fraktioner om alternativet är förbränning. Om denna skatt sedan har en styreffekt eller är dock svårt att se.

H ushållsavfall

De tre kommunerna är eniga att deponiskatten har ingen styrande om effekt för källsortering av hushållsavfall. Med de stora satsningar som görs på källsorteringen pga av producentansvar och andra politiska beslut så kommer ingen extra insatser att göras på grund av skatten. Tar vi Göteborg som exempel, så håller på att man nu bygga upp över 300-400 st återvinningsplatser för materialen som täcks av producentansvaret.

Industriavfall

Källsortering av industriavfall ökar troligen grund av deponiskatten. Uppgifter om mängder, kostnader och industrins priskänslighet för en skatt saknas i alla tre kommunerna och har inte kunnat tas med i analysen.

Bygg- och rivningsavfall

Kommunerna kunde inte se att källsorteringen av bygg- och riv-

ningsavfall kommer att påverkas av deponiskatten. Källsorteringen

kommer dock att öka men pga av andra styrningar producentansvar 6:40 9607l6/JSS,Profu

och frivilliga initiativ från byggindustrin mm. Skatten kommer

säkert att hjälpa till i denna utveckling men ses ändå inte som det

egentliga orsaken till ökningen.

6.5 Transporter

I resultatredovisningen för respektive kommun redovisas åtgärder

som innebär en ökning av långväga transporter av avfall till förbrän-

ning, vilket har kallat export/import av avfall. En sammanfattning av transportökningen vid deponiskatten 200 resp 400 kr/ton ges i tabell 6:4:

Tabell 6:4:l Ökning av transportarbete vid deponiskatten 200 och 400

kr/ton.

1 Medelavstånd till förbränningi Linköping,Göteborg,LidköpingellerVästervik. 2 Medelavstånd till förbränningLinköping,VästervikellerHalmstad. 3 Avståndenligttabell2:3. 4 Medelavstánd för delägarkommunema inomGRAAB. 3 Alla kommunerenligttabell2:3,exklusiveNybroochBorgholmhushållsavfall som redan idag transporter till Moskogensdeponioch således intebidrartill en ökning.

För ny förbränningsanläggning i Kalmar har antagit ett avfallsleveranser från 14st kommuner i regionen. Avfallsrnängder och

transportavstånd för dessa kommuner redovisas i tabell 2:3.

För Göteborg visade vi kapitel 6.2 ett fall där en relativt hög behandlingsavgift kan finansiera en central komposteringsanläggning i

Göteborg. Detta alternativ förutsätter import av avfall ca 50 kton

6341 960716/JSS,Pr0fu

från eller flera kommuner utanför Göteborgsregionen med

en

transportavstånd över 50 km.

6.6 Göteborg med och utan förbränning

Avsikten med detta kapitel är att illustrera värdet av att ha en avfallsförbränningsanläggning i systemet när en deponiskatt införs. Vi har tidigare visat detta i rapporten för de tre kommunerna, framförallt för Kalmar kommun. Resultaten här ytterligare lite inger formation förbränningsalternativet, med de förutsättningar som om finns i Göteborg. Det bör poängteras att det finns ingen som helst verklighetsanknytning med att studera ett alternativet E förbränning i Göteborg. Resultaten ska endast som ett teoretiskt räkneses

exempel för att bilda sig generell uppfattning om förbränningens

en roll i avfallssystemet med respektive utan en deponiskatt. I fallet utan förbränning skickas avfallet till deponering.

Resultaten i tabell 6:6:l visar kraftig kostnadsökning för systemet en när avfallet skickas till deponi istället för förbränning redan utan deponiskatt med deponiskatt 200 resp 400 kr/ton ökar skillnaden en mellan förbränning och deponi ytterligare.

Tabell 6:6:l Värdet förbränning i Göteborg med och utan deponiav skatt. Beräkningar för enbart Göteborgs kommun, dvs exkl. de kranskommuner som utnyttjar förbränningen, samt utan åtgärder för deponireduktion Utan 200 400 skatt kr/ton kr/ton Kostnadsökning relativt grundfall 1 Göteborg med befintlig förbränning Mkr 0 26 51 Göteborg utan förbränning Mkr 156 218 280 Kostnadsökning bränns 2. per ton som ekonomiska värde kr/to" 642 793 943 Avfallsförbränningens l Systemkostnadsökningen är relateradtill befintligt system utan skatt, dvs grundfallet. 2 Vi fallet utan förbränningflyttas 243000 ton avfall från förbränningtill deponi.. 6342 9607l6/JSS,Profu

De kostnadsökningar som redovisas i tabell 6:621 är beräknade på

samma tekniska system, dvs utan åtgärder för deponireduktion. I ett

system utan förbränning skulle flera nya åtgärder vara lönsamma

av samma typ som redovisar för Jönköping och Kalmar. Exempelvis

blir central kompostering se beskrivning kap 6.2 kostnadseffektivt i

ett system utan förbränning och med deponiskatt 400 kr/ton. Den central komposteringen sänker kostnadsökningen från 280 Mkr till

274 Mkr.

6343 9607l6/JSS.Pr0fu

Bilaga Göteborgs avfallshanteringssystem 1996.

MIMES/Waste flödesdiagram.

m G 960716/JSS.Profu Bilaga 1:1

Bilaga Göteborgs sorteringsanläggning för bygg-

och rivingsavfall och industriavfall.

Anläggningen visas i fliidesschemat i bilaga 1 som en process Sortering och förbehandling Skräppekärr, Högsbo .

Industriavfall Bygg- och rivningsavfall

l

r v v

Högsbo Skräppekärr 1

l

l

l

V

Skräppekärr 2

I

V Marieholm I V v Papper

Xxfifu Grus Deponi

v Br.kross

960716/JSS,Profu Bilaga 2:1

a., 0.00 9607l6/JSS,Profu Bilaga 2:2

Bilaga Avfallsmängder uppdelat avfallslag

och avfallsfraktioner från MIMES/Waste

databaserna för de tre kommunerna.

Jönköping

Hushållsavfall och dämed jämförbart verksamhetsavfall: Fraktion Mängd ton Tidningar och kartong 6 320 Övrigt 6 320 papper

SUMMA Industri- och övrigt verksamhetsavfall:

Bygg- och rivningsavfall:

Kalmar

H ushållsavfall och dämed jämförbart verksamhetsavfall: Fraktion Mängd ton Tidningar och kartong 3 840 Övrigt 3 840 papper

Industri- och övrigt verksamhetsavfall:

Bygg- och rivningsavfall:

Göteborg

Hushållsavfall och dämedjämfärbart verksamhetsavfall: F raktion Mängd ton

Industri- och övrigt verksamhetsavfall: F raktion Mängd ton

l 163 Textil mm

Bygg- och rivningsavfall:

Bilaga Ett exempel på hur åtgärdskostnaden

beräknas mha modellen.

För att illustrera principen för hur åtgärdskostanden beräknas mha

MIMES/Waste modellen ges här ett exempel. Exemplet är den första åtgärden som blir lönsam i Göteborg; grussortering från industri-, bygg- och rivningsavfall. Vi har valt detta exempel efter-

som man kan följa de olika stegen m.h.a bilaga 1 och Åtgärden

innebär en investering i en grussorteringsanläggning som tar hand om den rest som kommer från tidigare sorteringssteg i Skräppekärr. Grussorteringen ger förutom grus även små mängder bränslekross

papper, plast och trä. Åtgärden är relativt enkelt men ger ändå

upphov till flera små förändringar i systemet. I tabellerna visas endast huvudkostnadsposter

Ãtgärdskostnaden Cn Cb/Mdep

- Där: Cn Summa nya kostnader och intäkter för åtgärden Cb Summa befintliga kostnader och intäkter som berörs av åtgärden

Mdep Deponireduktion för åtgärden ton

Nya kostnader och intäkter fär åtgärden; Cn

Grussorteringsanläggning Grus: Transport grus Intäkt för grus Deponirest: Transport deponirest Deponering deponirest Bränslekross: Transport bränslekross Förbränningskostnad bränslekross Intäkter värme och Transport aska Transport slagg Slaggsortering Intäkt slaggrus Deponering deponirest från slaggsortering Deponering aska 9607l6/JSS,Profu Bilaga 4:1

9 16-I209

Befintliga kostnader och intäkter; Cb

Transport till deponi av deponirest från befintlig sortering Deponikostnad av denna deponirest Kostnad för förbränningen annat avfall. a. av Intäkter värme och från förbränning av importerat avfall. Transport av aska Transport av slagg Slaggsortering intäkt slaggrus Deponering av deponirest a Förbränningskapaciteten utnyttjasfullt ut varförbränslekrosset ersätter annat importerat avfalltill pannanav motsvarande mängd

960716/JSS,Profu Bilaga 4:2

4 Bilaga

Konsekvenser för avfallsförbränning vid införandet av en deponiskatt, Ökade miljökrav på deponering och ökat ett producentansvar

Rapport från arbetsseminarium 14-15 dec. 1995 med Svenska Renhållningsverksföreningens arbetsgrupp Avfallsförbränning

4 Bilaga till Deponiskatteutredningens betänkande Lag om skatt på avfall

Förord

Regeringen har lagstiftat om producentansvar på rad olien

ka material, t.ex. olika förpackningsslag/material. Naturvårdsver-

ket utreder Allmänna Råd för deponering, vilket medför ökade miljökrav. Under 1995 tillsatte Regeringen utredning för att ta en fram ett förslag till en skatt syftar till att minska mängden som avfall som deponeras och för att allsidigt utreda konsekvenserna av att införa en sådan skatt.

Avfallsskatteutredningen har uppdragit Svenska Renhållningsverks-Föreningen RVF att belysa konsekvenserna för

av-

fallsförbränning av införandet av en deponiskatt, ökade miljö-

krav på deponi samt ett ökat producentansvar. De synpunkter av som redovisas i denna rapport baseras i huvudsak på RVF inav samlade uppgifter om avfallsförbränning samt de diskussioner som fördes vid ett arbetsseminarium med arbetsgruppen "Avfalls-

förbränning" den 14-15 december 1995. Rapportens slutsatser

bygger i huvudsak på resultatet av de diskussioner fördes på som arbetsseminariet. Rapporten är sammanställd och skriven civilingenjör Heav lena Bredin, utredare vid RVFzs kansli. De synpunkter och slutsatser som redovisas i denna rapport innebär inte att RVF tagit ställning för eller emot eventuell deponiskatt. en

Malmö den 31 januari 1996

Svenska Renhållningsverks-Föreningen

Weine Wiqvist VD

BILAGA 4

Sammanfattning

Avfallsförbränning - roll och omfattning idag

0 Avfallsförbränning är idag en accepterad behandlingsmetod av avfall samtidigt som den i Sverige utvinner energin i

avfallet. Denna energiproduktion ersätter andra bränslen och

minskar på så sätt den totala miljöpåverkan.

° Vid samtliga landets 21

anläggningar utvinns energi för ñärrvänneproduktion, vid tre sker dessutom elproduktion.

0 Avfallsförbränning sker med tekniskt sett moderna anläggningar. De är utrustade med avancerad rökgasrening för

att

ta hand om de föroreningar ñnns i avfallet.

som Att förbränna avfall är inte enkelt. Avfall heterogent är ett

bränsle som kräver lång erfarenhet, kunnig personal och

hög kontroll för att klara miljökraven på verksamheten.

° Ca 60% landets invånare får sitt hushållsavfall av helt eller

delvis behandlat vid landets förbränningsanläggningar.

0 Sedan 1980 har mängden avfall till förbränning fördubblats

och energiproduktionen än tredubblats. Detta är mer ett resultat av en bättre styrning mottaget avfall vid

av anläggningarna och en allt effektivare energiutvinning.

0 Sedan 1985 har utsläppen till luft tungmetaller och stabila av

organiska föreningar minskat med än 90%. I vissa fall

mer upp till 99%.

o Andelen fjärrvärme i Sverige produceras med avfall

som som bränsle är ca 13%.

Samlade konsekvenserna för avfallsförbränning

Införande av en deponiskatt, ökade miljökrav på deponering samt ett ökat producentansvar för förpackningar och

returpapper leder till:

0 Minskade mängder avfall från början som genereras ger

jämte en ökad återvinning mindre avfall behandla.

att

BILAGA 4 -3-

° Föreslagna styrmedel är i huvudsak positiva och lyfter fram förbränning en bra och accepterad behandlingsmetod som av avfall. 0 Minskad mängd hushållsavfall ersätts i förbränningsanläggningarna av en ökad mängd industriavfall från ett utökat upptagningsområde. Minskad mängd avfall deponeras, vilket leder till att en ökad 0 mängd avfall förs till återanvändning, materialåtervinning och olika behandlingsaltemativ. 0 Avfallsmängden till förbränning bedöms öka med 415 kton inom 5-10 år. 0 sammansättningen på avfall som går till förbränning kommer att ändras. Värmevärdet kommer förmodligen att öka till följd av ökad källsortering och biologisk hantering. Problem med stora variationer i värmevärdet i det inkomo mande avfallet leder till ökad hantering genom att avfallet måste blandas till jämnare värmevärden. 0 Införandet av en deponiskatt kommer att märkas på behandlingsavgiften för olika behandlingsmetoder. De restprodukter som uppstår och som inte kan avsättas på något annat sätt innebär en ökad kostnad för verksamheten. 0 Lagring av avfallet mellan olika säsonger ger bättre utnyttjande av energin i avfallet samt möjlighet till ökade och längre transporter av sorterat brännbart material.

Förbränning roll och utformning i framtiden

-

Avfallsförbrärming är en del i en kretsloppsanpassad avfalls- 0 hantering. 0 Avfallsförbränningens roll är att vara en del av den svenska avfallshanteringen, dvs den ska i första hand ta hand om och behandla avfallet på ett miljöriktigt sätt. Lika viktigt är att förbränningen spelar en roll i den svenska energiförsörjning. Genom att avfallsförbränning i Sverige utnyttjar energin i avfallet till att producera vänne och el, ersätter den andra bränslen, hushållar med jordens resurser och minskar "dubbla" utsläpp av olika emissioner.

BILAGA 4 -4-

Ökad elproduktion i framtiden i samband med större omeller nybyggnation, då även teknik för förbränning ny av avfall kan komma ifråga. Förbränning av "rena avfallsfraktioner" i andra fastbränslepannor kan komma att öka. Dessa konkurrerar indirekt med den traditionella avfallsförbränningen då det gäller avfallet som bränsle. Skulle miljökraven sättas högre för avfallsförbränning än för andra fastbränslepannor leder det till en snedvriden konkurrenssituation och sämre miljö.

Ytterligare skärpning miljökraven på avfallsförbränning

av t.ex. genom nya EG-direktiv kan leda till nedläggning av

några mindre/äldre avfallsförbränningsanläggningar.

Av dagens maximala förbränningskapacitet på 1,92 milj.

ton/år utnyttjas ca 1,7 milj. ton/år. Den tekniska kapaciteten ligger på 2,14 milj. ton/år vilket innebär att det ñnns utrymme att förbränna mer avfall i framtiden. l vissa regioner kan det uppstå eller råder redan brist på förbränningskapacitet. Detta beror på om anläggningen kan ta emot avfall eller mer om det finns ytterligare vårmeunderlag på fjänvärmenätet.

Med ökad källsortering, återanvändning, materialåtervinning,

biologisk behandling och optimalt utnyttjad förbränning behöver praktiskt taget inget hushållsavfall gå till deponering.

Ägarna till avfallsförbränningsanläggningama måste i fram-

tiden agera mera utåtriktat att: genom

0 Erbjuda sina kunder nya och fler tjänster än idag bl

a

ökad sortering och behandling.

o Arbeta för en ökad sortering och behandling avfallet. av

Detta för att avfallsförbränning även fortsättningsvis ska

kunna räknas som biobränsle.

o Informera om avfallsförbränningens roll och fördelar i

en kretsloppsanpassad avfallshantering. 0 Låta kunden avgöra vad som ska förbrännas.

0 Arbeta för minskade mängder miljöfarligt i avfallet.

Man önskar bli några "mini SAKAB", trots att an-

läggningarna tekniskt och miljömässigt skulle kunna klara ett besvärligare gråzonsavfall.

0 Stå för att avfallsförbränning är del i avfallshante-

en ringen. Man har ett samhällsansvar måste bygga på som ömsesidig förståelse mellan avfallslämnare och behandlare.

BILAGA 4

1996:139 269 SOU

Avfallsförbränning i Sverige

1994/95

l l Anläggningar

.

Det finns 21 avfallsförbränningsanläggningar i Sverige

spridda från Kiruna i till Malmö i söder. Den första ugnen norr för förbränning hushållsavfall i Sverige byggdes är 1901 i av utanför Stockholm. Avfallsförbränningen i Sverige ökade Lövsta kraftigt under 1970-talet fram till mitten 1980-talet. Sedan av 1986 har det inte byggts någon anläggning. Endast ombyggny nad och modernisering befintliga anläggningarna har gjorts. av Den vanligaste tekniken att förbränna avfall är i fastbränsle-

med rosterstavar, som genom olika tekniker antal zoner,

pannor lutning och rörelsemönster får avfallet att förflytta sig framåt i medan det förbränns. I anläggningarna förbränns ugnen sex av avfallet i fluidiserade bäddar FB med het sand vari avfallet förbränns. Dä det gäller FB-anläggningar finns det två olika tekniker: bubblande eller cirkulerande bädd. Itab. A 1 i bil. 4 A redovisas anläggningarna, deras place-

ring, förbränningsteknik, ålder och förbrärmingskapacitet. I tab. A redovisas den installerade rökgasreningsteknik som fanns på

anläggningarna under 1994.

1.2 Förbränd mängd och producerad energi

Vid svenska förbränningsanläggningar utnyttjas energin i

avfallet för värmeproduktion och levereras till lokalt fjärrvärmenät och/eller intill liggande industrier t.ex. ånga. Tre anläggningar har dessutom elproduktion. I anläggningarna förbränns totalt 1,7 milj. ton avfall per ca år vilket 4,3 TWh och värme. Drygt 50% av hushållsavger ca

-6- BILAGA 4

fallet och ca 8-9% av industriavfallet gär till avfallsförbränning.

Mängden avfall som förbränns har stadigt ökat under år. senare

Utvecklingen under 1980 och 90-talet avseende behandlad

av-

fallsmängd och producerad energi framgår tab. 1.2 nedan I

av tab. B i bil. 4B redovisas hur mycket avfall förbränns som i , varje anläggning samt hur mycket energi produceras. som

Tab. 1.2 Energiproduktion avfallsförbränning under 1980- och genom 1990-talet Källa: RVF.

Årtal Hushållsavf Mton Industriavf Mton EnergiprodTWh

4,3

Sedan 1980 och fram till 1994 har mängden avfall till för-

bränning fördubblats och energiproduktionen än tredubb-

mer lats. Detta är ett resultat av en bättre styming det av mottagna avfallet vid anläggningarna tillsammans med allt effektivare en

energiutvinning. Framför allt beror den ökade energiutvinningen

på att andelen bortkyld vänne successivt minskat jämte en bättre

förbränningseffektivitet och ett torrare avfall. För närvarande

tas 97-98 % av den producerade energin till En mindre del vara. av den nyttiggjorda energin, 2-3 %, används för elproduktion, medan resten används för produktion hetvatten till fjärrvännenäav ten. Under 1994 producerades cirka 13 % Sveriges fjärrvärme av med avfall som bränsle.

1.3 Kartläggning avfallsleveranser till

förbränning

Under hösten 1995 gjorde RVF:s arbetsgrupp Avfallsförbränning en kartläggning av avfallsleveranser till förbränning. Nedan redovisade siffror bygger på telefonintervjuer

med för-

bränningsanläggningama. Tab. 1.3 visar hur många kommuner

som under 1995 helt eller delvis levererade sitt hushålls- och/eller

BILAGA 4 -7-

industriavfall till förbränning. Tabellen visar även hur många av landets invånare berörs av denna behandlingsmetod. som

Tab. 1.3 Antalet kommuner lämnade avfall till förbränning 1994 som och 1995 Källa: RVF.

lämnarhushålls- och/el induslriavfallenl uppgift från 21anltill RVFi nov-95 1 Kommunsom 2 Invånareenl SCB1994.Kommun som baralämnar induslriavfallingår i invånarsiffran Bild 1 visar de kommuner levererar hela ljusgrått fält som eller delar av prickigt fält sitt hushållsavfall till förbränning. En karta över industriavfallet har visat sig mycket svår att göra. Gränsen mellan hushållsavfall och industriavfall varierar ofta

mellan kommunerna och då speciellt vad avser grovavfall samt

avfall från restauranger, sjukhus, affärer, kontor, m.m. Det är vanligt att det i hushållsavfallet även kan ingå en viss del brännbart industriavfall. Dess omfattning har dock kunnat fastställas. I de flesta fall anläggningsägama att industriavfallet utuppgav gjorde en mindre del 10-30%. Sverige hade 941231 8.816.247 invånare fördelade på 285 kommuner. Undersökningen visade att hushållsavfall som går till energiutvinning lämnas 133 kommuner, dvs 47% av samtliga av kommuner. I 34 dessa kommuner utsorteras en bränav

BILAGA 4 -8-

slefraktion/RDF via källsortering eller central behandling. Antalet

invånare vars hushållsavfall används för energiutvinning är

5.135.255, dvs 58% landets befolkning. Den utsorterade

av

bränslefraktionen/RDF erhålls från 925.591 invånare l0,5%.

Umeå

Sundsvall

Bollnäs Mora Borlänge Aw, Uppsala Köping K"" Stockholm risk. Bollmora - Lidköping Linköping Västervik z Göteborg

Halmstad

Landskrona Malmö

Bild Kommuner som lämnarhushållsavfallLill förbränningmedcnergiutvinning.

BILAGA 4 -9-

Mängden hushållsavfall som genereras per invånare varierar starkt från kommun till kommun. Generellt gäller att större andel landsbygd ger mindre avfall. Störst avfallsmängd per invånare och år har storstäderna och typiska vinter- och sommarturistkommuner. Studerar man sedan de mängder som uppges gå till avfallsförbränning finner man att medelvärdet för hushållsavfall

efter källsortering av papper, glas, batterier, hushållens miljöfar-

liga avfall etc. är 308 kg/person och år. Häri ingår dock en mindre mängd industriavfall varför man kan förmoda att ett riksmedelvärde för enbart hushållsavfall kan uppgå till 270-280 kg/person och år. Medelvärdet för utsorterad bränslefraktion/RDF är 119 kg/person och år.

1.4 Miljökrav på avfallsförbränning

För varje avfallsförbränningsanläggning gäller individuella

miljökrav och tillstånd se tab. C 1 bil 4 C. Under början på

1980-talet riktades kritik mot verksamheten efter larmrapporter om dioxin-utsläpp. Med anledning av detta lade regeringen ett uppdrag på Statens Naturvårdsverk och dåvarande Statens Energiverk att utreda de energitekniska förutsättningarna samt de utsläppskrav som bör gälla vid förbränning av avfall. Utredningen som kort kallades för ENA som står för - "Energi ur avfall" presenterades 1986. I ENA-utredningen re- dovisades de så kallade "ENA-kraven", vilka i praktiken enbart är riktlinjer för de utsläppsvillkor som skulle gälla vid avfallsförbränning i Sverige. Vid denna tidpunkten var kraven de strängaste i världen. Se tab. 1.4 nedan. Efter ENA-utredningen skedde en omprövning av samtliga avfallsförbränningsanläggningar enligt Miljöskyddslagen med avseende på bland annat utsläppsvillkoren. För att kunna uppfylla förutsättningarna för fortsatt avfallsförbränning har samtliga anläggningar utrustats med modem styr-, regler- och mätutrustning för driftoptimering samt avancerad rökgasreningsteknik för att uppfylla de för varje anläggning individuellt fastställda miljökraven. De individuella miljökraven följer i stort "ENAkraven". Många anläggningar har dessutom fått strängare villkor. Se tab. C

BILAGA 4 -1 0 -

Tab. 1.4 Utsläppsnivåer riktlinjer för förbränning ENA-ulr 1986

Ämne Halt normal m3 vid Anmärkning per 0°C t.g. och 10%C02 Stoft 20 mg Avser månadsmedelvärde Väteklorid HCI 100 -"- —"— Kolmonoxid CO 100 —"— Temp. i eldstadbör överstiga800 °C Kvicksilver Hg 0,08 -"- Värdet ska sänkastill 0.03 i takt med att produktionskontrollåtgärder vidtas Dioxiner 2,00 ng Avser bef. anläggningar varav många redan har hårdare krav än 2,00 Dioxiner 0,10 -"- Avser nya anläggningar

Inom EU finns idag två direktiv för anläggningar som förbränner kommunalt avfall. Bestämmelserna täcker både nya

89/369/EEC och befintliga anläggningar 89/429/EEC. De två

direktiven om förbränning har implementerats genom Naturvårdsverkets föreskrifter; SNFS 1993:13 MS:68 respektive SNFS 1993:14 MS:69. Tab. C2 och C3 i bil. C visar i en sammanfattad version kraven i de två svenska föreskrifterna.

1.5 Emissioner till luft och vatten

Avfallsförbränning är tillståndspliktig verksamhet enligt miljöskyddslagen och varje år måste en miljörapport om verksamhe-

ten avges till tillsynsmyndighetema. Naturvårdsverket har meddelat föreskrifter om vilka uppgifter ska redovisas i milsom en jörapport SNFS 1993:1, MS:57 samt i Allmänna Råd 94:1 gett generella rekommendationer om hur lagstiftningen kan eller bör tillämpas. Miljörapporten bör skriven så att den är enkel och vara tydlig både för sakkunniga och allmänheten.

Miljörapporten ger verksamhetsutövaren en möjlighet att allmänt redovisa sitt miljöskyddsarbete och de åtgärder

som gjorts för att begränsa störningar från verksamheten. I miljörapporten redovisas bland annat vilka emissioner har släpps ut som under året i form av ett årsmedelvärde. I tab. D 1-3 i bil 4 D redovisas emissioner till luft och vatten från förbränning. Sedan 1986, då ENA-utredningen presenterades, har stora minskningar

BILAGA 4 -l 1-

av utsläppen skett. I tab. 1.5 visas de utsläpp som avfallsförbränning ger upphov till under ett år. Tab. 1.5 Utsläpp från förbränning till luft 1985,-91 och -94 RVF

Som framgår av tabellen har utsläppen från förbränning minskat i de flesta fallen med långt över 90 % sedan 1985, med undantag för utsläpp av svavel och kväveoxider. 1992 infördes miljöavgifter på utsläpp av kväveoxider vilket lett till att stor vikt och koncentration nu läggs på att ytterligare minska dessa utsläpp.

1.6 Restprodukter

Vid förbränning av avfall i en anläggning uppstår två fasta restprodukter som lämnar anläggningen som separata flöden. Dessa delas upp i två olika huvudgrupper:

0 Slagg eller bottenaska i en FB-panna består av inert och

eventuellt oförbränt material efter förbränningen 0 Rökgasreningsprodukt/-aska består av flera olika askor som uppstår vid rökgasreningen. sammansättning och antal fits-

den beror av den rökgasreningsutrustning som är installerad.

Skillnaden mellan slagg och rökgasreningsprodukt är sammansättningen. Slaggen består av större fraktioner och liknar grus i sin sammansättning medan rökgasreningsprodukten är en finare fraktion liknande aska och stoft. I rökgasreningsproduk-

BILAGA 4 -12-

ten finns en högre koncentration av tungmetaller, klorider, oför-

bränt kol, kalcium tillsats i rökgasreningen, m.m. än i slaggen.

Fördelningen av restproduktema från förbränningsprocessen visas i tbell 1.6

Tab. 1.6 Restprodukter vid förbränning av 1 ton avfall

Restprodukt Mängd per ton förbränt avfall Bottenslagg 150 lill 250 kg Rökgasreningsprodukt eller aska 20 till 50 kg

Under 1994 producerades ca 386.000 ton restprodukter från avfallsförbränning. Uppdelat blir det ca 326.000 ton slagg och 60 000 ton rökgasreningsproduktl-aska. I tab. E i bil. 4 E redovisas hur mycket restprodukter som uppstår vid respektive anläggning. Ur slaggen kan skrot och olika fraktioner av slaggrus sorteras. Skrotet går till materialåtervinning och slaggruset används dock endast på deponiema idag till att t.ex. bygga vägar, vallar samt täcka deponiceller. Overbliven slagg, som inte kan användas på deponin, deponeras/lagras i osorterat eller sorterat skick i väntan på att användas till projekt utanför deponin. Försök och projekt att miljömässigt och materialtekniskt kvalitetssäkra slaggruset pågår inom RVF:s arbetsgrupp Avfallsförbränning. Rökgasreningsprodukten/-askan förs till slutlig förvaring på deponin och utgör endast ca 2-5% av den förbrända mängden avfall. På deponin behandlas och förvaras askan separat. Askan är torr och lättflyktig och bör stabiliseras på något sätt innan den deponeras. Olika former av Stabilisering av rökgasreningsprodukten/-askan sker vid anläggningen eller direkt på deponin. Genom exempelvis inblandning av vatten eller slam ifrån den våta reningsprocessen som tillsammans med överskottet av kalk från rökgasreningen bildar en fast produkt kan utlakning - av tungmetaller i stor utsträckning hindras. Varje anläggning har individuella krav på hur restproduktema ska tas omhand.

BILAGA 4 -13-

Ökade

miljökrav på depone-

effekter för

ring - förbränning

Okade miljökrav på landets deponier kommer bl.a. att innebära ökade kostnader för att driva, sluttäcka och i framtiden kontrollera deponier. Detta leder till ökade och mer differentierade deponeringsavgifter. Olika strömmar av avfall, t.ex. lättnedbrytbart och brännbart avfall, styrs bort eller rent av tvingas ifrån deponiema till andra behandlingsaltemativ. Detta leder till att minskade mängder avfall deponeras i framtiden.

2.1 Inverkan på avfallets mängd och

sammansättning

Mängden avfall till deponering minskar redan idag och en-

ligt RVF-utredning svensk avfallshantering år 2000/05‘

en om beräknas den totala mängden till deponier att minska med 37% inom en S-årsperiod. l ton räknat skulle det innebära att den

deponerade mängden 1994 5.530 kton skulle minska med ca

2.020 kton om 5-10 år se bilaga. Enligt rapporten beräknas

materialåtervinningen öka med 960 kton. Mängden avfall till avfallsförbränning och biologisk behandling ökar med 415 kton resp. 270 kton. Totalmängden genererat avfall beräknas minska med 375 kton och den deponerade mängden med 2.020 kton. Detta sammantaget leder till att den svenska avfallshanteringen kommer att ändra karaktär och inriktning inom 5-10 år. Avfall till avfallsförbränning kommer i framtiden att ha en annan sammansättning. Detta beror pâ ökad återvinning, kompostering och biologisk behandling. Av det avfall som förbränns i avfallsförbränningsanläggning idag 80% hushållsavfall, en är ca med ett värmevärde på ca 10 MJ/kg, och ca 20% industriavfall, med ett värmevärde på ca 15 MJ/kg. Denna fördelning mellan avfallsslagen kommer troligen att ändra sig inom en ganska snar framtid. Mängden hushållsavfall till förbränning minskar och

1 RVF Rapport nr 95:13,"Svenskavfallshanteringår 2000 eller strax därefter" ..

BILAGA 4 1 4 - -

ersätts av mer industriavfall. Industriavfallet som tidigare i stor utsträckning har deponerats kommer nu med ökade miljökrav och deponikostnader att sorteras ut för materialåtervinning och energiutvinning. En tänkbar fördelning mellan hushållsavfall och

industriavfa11ti11 förbränning blir 65/35 istället för dagens 80/20.

Se bil. 4 F. Okad andel industriavfall innebär att det totala vär-

mevärdet i avfallet till avfallsförbränning stiger.

Okade miljökrav på deponiema leder bland annat till att mer

brännbart avfall kommer att finnas tillgängligt för vämie- och

elproduktion. Okad sortering av avfallet ger ett torrare brännbart material med ett högre värmevärde. En lättare avfallsfraktion med högt värrnevärde gör det samtidigt ekonomiskt intresmer sant att lagra och transportera avfallet. Se kapitel 5.1. Ökad biologisk behandling lättnedbrytbait organiskt av avfall kan för avfallsförbränningen konkurrent. Denna ses som en avfallsfraktion ger tillsammans med det övriga avfallet bra en blandning för förbränning i konventionella förbränningsanlägg-

ningar. Förbränningsanläggningarna är idag byggda just för att

klara av denna mix av fuktigt och torrt avfall. En minskad andel våtfraktion är dock inte bara till nackdel utan med den försvinner också en hel del klorider bland annat skapar problem med som

korrosion i pannor och i rökgasreningsutrusmingen.

2.2 Dagens och framtidens förbrän-

ningskapacitet

Befintliga 21 anläggningar har tillstånd att förbränna 1,92

milj. årston. Den tekniska kapaciteten ligger dock på 2,14’ milj.

ton. Enligt RVF:s rapport ökar avfallsmängden till förbränning år 2000/05 med 415 kton varvid 2,1 milj. ton då kommer föratt brännas. Dagens tekniska kapacitet skulle alltså räcka för att klara de ökade mängdema. Det är dock inte alltid så enkelt för alla anläggningar att ta emot mer avfall. Utökad kapacitet begränsas i vissa regioner av den befintliga anläggningens tekniska storlek. Kapaciteten kan också begränsas av fjärrvärmenätets storlek eller

2 Den redovisadetekniskakapaciteten beräknad är genomsnittligdrifttillgängligen het på 7500 h/år för alla de 21 anläggningarnamed kapacitet fören gemensam att bränna285 ton avfall/h.

BILAGA 4 -15-

av att det inte finns avsättning för en utökad värmeproduktion. RVF bedömer att befintlig förbänningskapacitet behöver öka för att kunna motta de ökade kvantitetema. Enligt kapitel 1.3 kan man konstatera att nästan 60% av lan-

dets invånare helt eller delvis får sitt hushållsavfall behandlat vid

avfallsförbränningsanläggningar. Okad källsortering, återanvändning, materialåtervinning, biologisk behandling och avfallsförbränning innebär att det i praktiken inte finns något behov av att deponera hushållsavfall i framtiden.

2.3 Behandlingsavgiftens storlek

Ökade miljökrav på deponier och minskad deponering kommer att öka deponeringskostnadema. Detta kommer att leda till en prisfördel för olika behandlingsmetoder visavi deponering. Det ställs idag höga miljökrav på förbränning av avfall. Krav på teknik och utsläpp till miljön sätts av många olika skäl och har oftast gett något positivt en typ av goodwill för avfallsförbrän- ning som verksamhet istället för tvärtom. Självklart kostar mil- jökrav och leder till dyra investeringar, vilket avspeglar sig på behandlingsavgiftens storlek. Miljökrav på en verksamhet kan ge ett gott renommé och en chans till vidareutveckling och engagemang för en bättre miljö. Behandlingsavgiftema för avfallsförbränning varierar lika mycket som det finns anläggningar samt hur dessa definierar och delar in avfallet i olika avfallsfraktioner. Det finns inte idag två identiska anläggningar vad det gäller storlek, teknik och ålder och som därav skulle kunna ha jämförliga kostnader. Detta gör det svårt att jämföra taxor m.m.. De inkomster en anläggning får av att sälja och värme beror på de avtal man har med en intern eller extern energidistributör, vilket också avspeglar sig på den behandlingsavgift man tar ut. En genomsnittlig behandlingsavgift för sorterat hushållsavfall ligger idag mellan 150-300 kr/ton, men varierar från 0 till ca 450 kr/ton. För osorterat industriavfall kan siffran stiga till nästan 1000 kr/ton. Anläggningar med fluidiserad bädd kräver avfall som är förbehandlat på ett eller annat sätt. Här finns många olika lösningar; allt ifrån att man vid anläggningen sorterar, magnetavskiljer och mal/krossar avfallet till att tjänsten köps, dvs att man betalar för det förbehandlade avfallet som ska förbrännas istället

BILAGA 4 -16-

för att ta emot en behandlingsavgift. Under 1994 var det endast tre av sex FB-anläggningar som köpte förädlat avfallsbränsle i form RDF’ eller pellets till kostnad 90-580 kr/ton. av en av Behandlingsavgiften är oftast differentierad på en och samma anläggning mellan olika avfallsfraktioner i ett försök att skapa incitament till att få framför allt industrin att sortera bort t.ex. icke brännbart och miljöfarligt material, sådant som kan skada utrustningen i anläggningen eller öka utsläppen. De framtida behandlingsavgiftema för en avfallsförbränningsanläggning beror i hög utsträckning på om nya och strängare miljökrav tillkommer. Sådana krav leder till nya investeringar av hela eller delar av anläggningen. Medelåldern på anläggningarna i Sverige är idag relativt hög, ca 15 år. Det pågår dock en ständig upprustning och modernisering av anläggningarna bit för bit vilket gör att den tekniska livslängden på en anläggning ständigt skjuts framåt. Vid ett fåtal mindre anläggningar står man dock inom några år inför det svåra beslutet att avveckla verksamheten eller att bygga nytt då anläggningen har tjänat ut.

3 RefuseDerivedFuel ett malt, magnetseparerat samt siktat avfall. Motsvararviktmässigt ca 60% av den ursprungligaavfallsmängden.

BILAGA 4 -17-

Producentansvar - effekter

för

förbränning

3.1 Inverkan på avfallets mängd och

sammansättning

Redan idag minskad tillförsel hushållsavfall på noteras en av ungefär 10% till avfallsförbränning. Minskningen beror bland

på att det mindre avfall, onödiga förpackningar

annat genereras bort eller minskar i materiahnängd och vikt, samt ökad återtas användning, kompostering och ökad materialåtervinning geen producentansvar för förpackningar och returpapper. nom sammansättningen avfallet kommer att påverkas av proav ducentansvaret, framförallt i vad förpackningar från husavser hållen, även i viss mån ifrån industrin. Enligt RVF:s utredmen ning svensk avfallshantering år 2000/05 beräknas den totala om mängden lyder under producentansvaret att öka ifrån 675 som kton 1994 till 860 kton 5-10 år. Anläggningsägama räknar om

med att mängden tillfört hushållsavfall i dagens upptagningsom-

råden kommer att minska med upp till 20%. Dessutom antas producentansvaret för förpackningar och returpapper innebära en ytterligare minskning med 10% inflödet till avfallsförbränca av ning. De "förlorade" mängdema bedöms kunna ersättas med en ökad andel industriavfall samt ökade mängder hushållsavfall som

in från större upptagningsområde, dvs. från kommuner

tas ett idag deponerar sitt avfall. som Producentansvaret för förpackningar och returpapper gör att andelen brännbart i hushållsavfall minskar på sikt och att vännei avfallet sjunker. Å andra sidan vid förbränningsvärdet ser man

anläggningarna redan idag hur det s.k producentansvarsavfallet i

"rena" fraktioner ökar till förbränning. Med "rena" fraktioner här den uppstår vid sortering avfallet för matemenas rest som av rialåtervinning vilken lämpar sig för vidare materialåtervinning

eller det finns någon avsättningsmarknad för.

som

Med inkommande "rena" fraktioner uppstår ganska stora

problem vid anläggningarna. Dessa "rena" avfallsfraktioner ska återigen blandas med det övriga avfallet, så att inte för mycket

BILAGA 4 -1 8 -

torrt material med högt vännevärde kommer in i samtiugnama digt, för att undvika risken att CO-halt, temperatur och andra att

emissioner ökar. Inblandningen är mycket viktig och

ger ett extra moment i hanteringen. Det är inte alltid man klarar att av

göra detta i bunkem, beroende på bunkems utformning och

storlek eller skopomas funktion, utan tvingas göra det på platen ta utanför med hjälp av ytterligare maskiner och personal. Hante-

ringen blir därmed svårare och kostsamt. Sammanfattnings-

mer

vis innebär producentansvaret för avfallsförbränning:

0 mindre andel brännbart i det blandade avfallet vilket ger lägre värmevärde

o "rena" fraktioner kommer in separat vilket högt värmeger värde

0 ojämn bränslekvalité in på grund att "rena" fraktioner och av övrigt blandat avfall kommer in separat

0 svår och kostsam extrahantering avfallet för att blanda in av "rena" fraktioner levereras

som separat. Inblandningen måste ske för att man ska undvika driftstömingar med risk för miljömässiga konsekvenser

Ovanstående punkter utgör inget tekniskt problem inmen nebär en högre kostnad.

3.2 Avfallstransporter inom

EU

Avfallstransporter till och från EU

styrs av EG-förordningen

om övervakning och kontroll transporter avfall inom, till av av

och från Europeiska Gemenskapen. Förordningen

delar upp

avfallstransportema i två kategorier som omfattar avfall för återvinning och avfall för slutligt omhändertagande. Till förordningen hör en avfallsklassiñceringi tre

grupper; en grön, en gul och

en röd lista. Klassiñceringen sker med hänsyn till avfallets farlig-

het. Avfall på den gröna listan är det minst som är reglerat och avfall från den röda listan det är hårdast reglerat. som Transport av avfall som finns upptaget på den gröna listan

och som ska återvinnas undantas från de allra flesta bestämmelser

i förordningen. Denna typ avfallstransporter

av ska i huvudsak endast åtföljas av ett transportdokument. Utsorterade fraktioner

BILAGA 4 -19-

t plastavfall i fast form, textil, papper, kartong och papav ex persprodukter återfinns på den gröna listan medan hushållsavfall hamnar på den gula listan och kräver en anmälan till behörig myndighet i mottagarlandet. Import av avfall enligt den gröna listan är inte olaglig ur svensk synvinkel och Sverige har dessutom små möjligheter att göra invändningar mot denna typ import. Import av så kallade av sorteringsrester ifrån materialåtervinningen i Tyskland har förekommit och pågår fortfarande för energiutvinning i förbränningsanläggningar. Deflesta svenska anläggningar har fått förfrågan om att förbränna den tyska sorteringsresten. Endast ett fåtal anläggningar har tagit emot, studerat och provförbränt detta. En anläggning tar idag emot och förbränner ca 20 000 ton/år då man har ledig kapacitet i anläggningen. Att ta emot och förbränna importerat materialspill från materialåtervinningen i ett annat europeiskt land är ekonomiskt fördelaktigt för en anläggning. Totalt svarar denna hantering för endast en bråkdel av landets samlade avfallshantering.

3.3 EU:s och

förpackningsdirektiv svensk förpackningsförordning om energiutvinning

I den svenska förordningen om producentansvar för förpackningar finns olika kvoter som respektive förpackningsslag ska uppnå vad det gäller återanvändning och/eller materialåtervinning. l det svenska begreppet materialåtervinning ingår inte energiutvinning eller biologisk behandling. I EU:s förpackningsdirektiv är motsvarande begrepp materialutnyttjande och detta utesluter energiutvinning men omfattar biologisk behandling. Enligt EU:s förpackningsdirektiv ska:

o minst 50% och max 65% av mängden förpackningsavfall

exkl. återanvända förpackningar, samlas in för återvinning. I EU:s begrepp "återvinning" inkluderas energiutvinning 0 minst 25% och max 45% av det totala förpackningsavfallet ska materialutnyttjas och här inkluderas biologisk behandling inom EU, men inte energiutvinning 0 15% av enskilda förpackningsavfallsslag materialutnyttjas.

BILAGA 4 -20-

Naturvårdsverket föreslog under hösten 1995 ändringar i den svenska förordningen till följd av EU:s förpackningsdirektiv. En av de föreslagna ändringarna innebär att generellt ska minst 50% av det totala förpackningsavfallet återvinnas inom landet. Med återvinning i förslaget avses materialåtervinning, energiutvinning och biologisk behandling.

BILAGA 4 -21-

SOU 1996:l39 285

hur

Deponiskatten - påver-

kar och styr den

4.1 Inverkan på avfallets mängd och

sammansättning

Införandet av en deponiskatt, som tas ut på det avfall som går till slutlig deponering innebär en viss styrning av avfallet till annan behandling, återanvändning eller återvinning. Redan idag minskar mängden avfall till deponering och enligt RVFutredningen om svensk avfallshantering 2000/05 beräknas deponeringen minska med 2.020 kton. Vidare beräknas 375 kton mindre avfall produceras 2000/05. Dessutom beräknas återanvändning och återvinning öka med 32% till 3.965 kton och avfallsförbränningen öka med 25% till 2.100 kton samt en ökad biologisk behandling med 150% till totalt 270 kton. Se bil. 4 F. Allt beror naturligtvis inte på den planerade deponiskatten utan på ett samspel mellan kommunernas avfallsplanering, ökade miljökrav på deponering, en tänkt deponiskatt, utökat producentansvar och ett ökat kretsloppstänkande. Det händer mycket inom avfallsområdet vilket ger en större konkurrens om det avfall som ska tas om hand och förädlas/behandlas i någon fonn. Den förändrade ansvarsfördelningen som skett genom producentansvaret har öppnat för nya aktörer på marknaden. Ett ökat kretsloppstänkande har lett till uppkomsten av nya tjänster inom avfallshanteringen där ekonomiska vinster lockar allt fler. Ett ökat antal privata sorteringsanläggningar är ett exempel på detta. På förbränningsanläggningama ser man redan idag en minskning vissa avfallsfraktioner och man ser därför positivt av på en deponiskatt. En sådan kommer att hjälpa till att styra nya flöden och mängder från deponi till förbränning. Framförallt kommer den torrare brännbara fraktionen av avfallet att styras till förbränning med energiutvinning. I första hand handlar det om industriavfall, som idag i stor utsträckning deponeras. Men även en utökning av upptagningsområdet för hämtning av hushållsavfall och dänned längre transporter, kommer att bli aktuellt. Om

BILAGA 4 -22-

avfallet sorteras bättre än idag kommer det att löna sig att lagra och transportera avfall. Detta kan innebära att returtransporter kan användas i större utsträckning. Om en deponiskatt införs kommer det sannolikt att leda till ett "renare" hushållsavfall genom ökad källsortering men ett - -

"smutsigare" industriavfall. Det är enklare och mindre kostsamt

att sortera industriavfallet som innehåller större och renare fraktioner av material som lättare lämpar sig för materialåtervinning jämfört med hushållsavfallet. Detta innebär att "godbitama" i industriavfallet plockas ut och kvar av det ursprungliga industriavfallet blir den något "smutsigare" delen, som fortfarande innehåller stora mängder brännbart material. Med hög deponiskatt en ökar risken för leveranser av olika inerta material, t.ex. betong och metallskrot, vilket föranleder anläggningarna att införa en utökad mottagningskontroll av det inkommande avfallet, se kapitel 4.2. Det positiva med en ökad mottagningskontroll är att anläggningarna förutom ökad kontroll även får ökade kunskaper om avfallsflöden och mängder in till anläggningen. Avfallsförbränning strävar efter att andelen mottaget inert material minskar. Detta leder till mindre mängder restprodukter som mäste tas om hand och/eller deponeras. För att klara dessa mottagningskrav behövs en utökad mottagningskontroll av avfallet in till anläggningen.

4.2 Behandlingsavgiftens storlek

Mottagningskontrollen av inkommande avfall mäste sannolikt öka. För anläggningen olämpligt avfall inert material - av olika slag, som inte ger något tillskott till förbränningsprocessen kan i större utsträckning än idag komma till anläggningarna på grund av ekonomiska skäl hos avfallslämnaren. En tänkt deponiskatt som kommer att läggas ovanpå en mottagningsavgift på deponier, som i sin tur förväntas stiga i takt med ökade miljökrav, kan föranleda avfallslämnaren att lämna med den tunga delen av avfallet, som ofta består av inert material, till avfallsförbränning istället för att sortera ut dcn och köra den direkt deponin. Med en sorteringsanläggning för industriavfall och krossning av den utsorterade brännbara fraktionen kan undvika man

att till förbränningsanläggningen få in för stora fraktioner,

som kan fastna i eller skada anläggningen och upphov till driftge

BILAGA 4 -23 -

stopp, och för anläggningen olämpligt material t.ex. inert eller

explosivt material, som kan vålla skada. Okade mängder inert material in i en förbränningsanläggning tillför inte något till förbränningen utan ger enbart en ökad andel restprodukter i form av slagg. Denna försortering leder till en högre behandlingsavgift för osorterat industriavfall. Det står alltså avfallslämnaren fritt att själv sortera sitt avfall eller mot betalning låta någon annan utföra det arbetet. De rester som uppstår vid en sorteringsanläggning och som inte vidare kan materialåtervinnas eller förbrännas måste skickas till deponering. För dessa rester och rökgasreningsproduktema som går till deponering kommer den tänkta deponiskatten att innebära en ökad kostnad för förbränning. Extra stor belastning blir det om man inte kan finna avsättning för det utsorterade slaggruset till exempelvis väg- och vallbyggnad. Ett införande av en deponiskatt kommer på ett eller annat sätt även att märkas på de olika behandlingsavgiftema som idag tas ut för förbränning, kompostering och biologisk behandling. Slutlig mängd restprodukt som måste gå till slutlig förvaring på en deponi är olika för olika avfallsfraktioner och ett genomsnittligt värde för varje avfallsfraktion kan tas fram för att beräkna hur stor andel av deponiskatten som ska tas ut vid behandling. Priskonkurrensen från mindre "billiga" deponier kommer att jämnas ut vid införandet av en deponiskatt och strängare och enhetliga miljökrav på deponering. Den planerade deponiskatten har fått många kommuner att se sig om efter andra alternativ för det avfall som genereras i deras kommun. Avfallsförbränningsanläggningarna märker redan idag av en ökad efterfrågan av deras tjänster från kommuner som idag deponerar sitt avfall till en låg kostnad. Med ökade kostnader och ökade miljökrav för deponering uppmuntras kommunerna till en ökad källsortering

vilket gynnar avfallsförbränningsanläggningama då mindre inert

material kommer till förbränningen.

4.3 Förbränningskapacitet och lagring

De flesta av landets avfallsförbränningsanläggningar kan inte köra full drift under sommarmånaderna, då vännebehovet är litet. andra sidan saknas tillräckligt med avfall under den kallare vintersäsongen. Lagring av avfall, i bland annat balar, har un-

BILAGA 4 -24-

der de senaste åren provats av flera anläggningar i samband med sommaruppehåll, planerade drift- och underhållsstopp. Detta görs för att minska mängden avfall som måste deponeras, vilket innebär en kostnad i sig, samtidigt som avfallet kan lagras för att på så sätt bättre utnyttja den tillgängliga kapaciteten i anläggningen och maximera energiutnyttjandet ur avfallet. Balning av avfall kostar i runda tal mellan 100-200 kr/ton, beroende på hur man räknar. Förutom hyra av eller investeringskostnader i balningsmaskinen tillkommer kostnader för inköp av plast, transport, hantering och sönderdelning av balama innan de förbrärms. Mängden avfall som balas är direkt avgörande på hur stor kostnaden blir per ton balat avfall. En deponiskatt ökar dock

möjligheten för avfallsförbränningsanläggningama att ta ut den-

na extra kostnaden som balning innebär genom att deponi- skatten skapar en kostnadsfördel gentemot deponering. På så sätt kan avfallsförbränningsanläggningama planera och utnyttja anläggningen och avfallet optimalt. En annan positiv effekt av lagring av avfall, genom exempelvis balning, är att man kan förflytta avfallet på ett enkelt sätt, t.ex. med tåg och olika returtransporter. Speciellt ifrån orter med intensiva turistsäsonger, då extra mycket avfall genereras i regionen, kan det vara lönsamt och lämpligt att under en kortare penod "paketera" avfallet med hjälp av en mobil anläggning och sedan transport vidare direkt eller då behov uppstår hos avfalls-

förbränningsanläggningen. Den typen av avfall som gärna upp-

står vid dessa orter under turistsäsong innehåller oftast, genom en ökad användning av engångsartiklar och förpackningar, en högre andel brännbart material. Balning och transport av producentansvarsavfall förpackningar som lämpar sig för materialåtervinning ifrån dessa orter skulle förmodligen också löna sig under den ofta korta och avfallsintensiva turistperioden.

BILAGA 4 -25 -

effekti-

Energiutnyttjande vitet och utveckling

5.1 Energi ur avfall vid förbränning

Energiutvinning avfallet genom avfallsförbränning ger ur det högsta utnyttjandet av den energi som finns i avfallet, jämfört med alla andra behandlingsmetoder för avfall. Hushållsavfall har ett vännevärde på ca 10 MJ/kg och industriavfallet ett värmevärde på ca 15 MJ/kg. Lagring avfallet gör det möjligt för avfallsförbränningsav anläggningarna att lagra och därigenom planera värmeproduktionen beroende på värmebehovet. Detta ger ett bättre utnyttjande av energin i avfallet genom att man kan undvika att deponera avfallet under en viss period eller kyla bort effekt under varmare perioder om man t.ex. enligt kontrakt är tvingad till att ta emot och behandla avfallet. Lagring genom exempelvis balning ger en jämnare bränslekvalité genom att fukten fördelar sig jämnt i hela balen. Fukthalten i balen påverkas inte heller under lagring av väder och vind då plasten runt den skyddar. Balat material kan lagras under långa perioder utan att energivärdet i avfallet förstörs p.g.a. av den anaeroba miljö som infinner sig i balen. Balat material kan t.ex. skickas med olika returtransporter vilket minskar betydelsen av transportarbetet. Om man räknar med att energivärdet i blandat avfall 50%

hushållsavfall och 50% industriavfall är 12,5 MJ/kg och att me-

delenergivärdet i miljöklassad diesel miljöklass 1-3 är 43,1 MJ/kg kan man sätta upp följande räkneexempel på transportavståndets betydelse och lastens storlek. Se tab. 5.1. Andelen energi åtgår för att transportera ett ton avfall som med lastbil, enligt ovanstående statuerade exempel, visar att det ur energisynpunkt är lönsamt att transportera avfall från ett utökat upptagningsomräde till avfallsförbränning för energiutvinning. Mest lönsamt blir det om hushållsavfallet är källsorterat och industriavfallet sorterat så att inte transport av vatten och inert material sker i onödan. Val av "rätt" transport och transportmedel ger även miljömässiga vinster.

BILAGA 4 -26-

10 16-1209

Tab. 5.1 Transportavstånd och last i relation till avfallets energivärde FORDONSTYP Avfallslasten Energi i förbrukad diesel Andel Avfall 12,5 MJ/kg och energinnehåll vid olika transponvstând trpt

Källa; ReforskFOU 126,maj -95. "Transportersmiljöpåverkani ett livscykelperspektiv".

Avfallsförbränning är en miljömässigt bra metod att utnyttja energin i avfallet. Inte ens dagens eller morgondagens moderna anläggningar kan trolla bort de föroreningar finns i avfallet som utan fungerar enligt principen: "det som kommer in kommer ut", med undantag för dioxiner som kan reduceras i väl fungeranen de förbränningsprocess. Den stora fördelen med förbränning är dock möjligheten att "sortera" upp de emissioner och tungmetaller som avfall bär med in i anläggningen på ett kontrollerat sätt. Avfallsförbränning i Sverige har idag rollen att vara en betydelsefull värmeproducent till det lokala fjärrvännenätet samtidigt som den spelar en viktig roll i avfallshanteringen, genom att behandla avfall på ett miljömässigt riktigt sätt. Samtidigt ersätter avfallsförbränningen andra bränslen, skulle använts som annars för att producerat samma mängd värme eller el.

5.2 Energi ur avfall vid andra fastbrän-

slepannor

Renare avfallsfraktioncr från industrin går redan nu till för-

bränning i andra pannor än avfallsförbränningsanläggningarna.

Mängden avfall som förbränns på detta sätt kommer sannolikt att

BILAGA 4 -27-

öka med införandet av en deponiskatt och ökade miljökrav på deponiema. Det positiva med att utnyttja andra fastbränslepannor för energiutvinning ur avfallet är att man kan tillvarata energin i avfallet istället för att deponera det då detta annars, på grund av geografiska och ekonomiska skäl, varit nödvändigt. Spill från sortering vid materialåtervinning skulle eventuellt också kunna förbrännas i konventionella fastbränslepannor. "Renheten" i dessa avfallsfraktioner är svår att kvalitetssäkra eftersom man inte kan kontrollera vad som slängs vid varje tillfälle. Dessa avfallsfraktioner, som kan utnyttjas i andra fastbränslepannor, bör vara så rena att de inte försämrar utsläppen från anläggningen. Denna kvalitetssäkring av olika avfallsfraktioner är svårt att göra och leva upp till i varje tillfälle. Det betyder att miljökraven ska vara likvärdiga på avfallsförbränning och andra fastbränslepannor. Om miljökraven sätts högre för avfallsförbränning än för andra fastbränslepannor leder det till en snedvriden konkurrenssituation och sämre miljö. En konsekvens kan bli att speciellt mindre avfallsförbränningsanläggningar tvingas lägga ned sin verksamhet på grund av ekonomiska skäl.

5.3 Elproduktion vid förbränning

Frågan om ökad elproduktion vid avfallsförbränning hänger intimt ihop med marknadspriset på el. Idag är det inte ekonomiskt försvarbart att bygga om äldre pannor enbart för att bygga in elproduktion. Mer troligt är att detta sker vid större en ombyggnad eller vid nybyggnation. Nya anläggningar i Sverige

kommer med största sannolikhet att förses med gasturbin för

elproduktion, oavsett storleken på anläggningen. Elproduktion i gaskombianläggning kräver viss storlek på pannan. Det finns nya tekniska lösningar för att bättre utnyttja energin i avfallet vid elproduktion. En sådan lösning är termisk förgasning av avfallet, som skulle ge ett betydligt högre elutbyte än dagens konventionella lösningar. Denna teknik är både dyr och oprövad. En annan negativ aspekt är att restproduktema, slagg och aska, förmodligen måste deponeras i sin helhet. En ökad elproduktion skulle dock vara positivt för avfallsförbränningen som behandlingsmetod, dvs ge ytterligare goodwill eller "pluspoäng" då den tjänar många syften samtidigt och gör detta på ett miljömässigt riktigt sätt.

BILAGA 4 -28-

4 A Fakta

om förbränmngsanläggmngar

Tab. A1 Förbränningsanläggningar 1995 Källa RVF.

, Lidköping Generator/KE Bubblande fluid bed 198 5 2x 1 5 2x6

Malmö Martin-Wagner Biro Martin snedrost 1973 2x30 2x 12,6 -

4 A Fakta

om förbränmngsanlaggnlngar

Tab. A2. Installerad rökgasreningstelutik, 1994 Källa: RVF Avfallsan- Stoftavskiljning Rökgaskondense- Torr re- Anmärkning -

Borlänge l Elfilter Ind.filter Fagersta

." 1

- 1 Rgå Rökgasáterföring; Sncr selektivickekatalytiskreaktion 2 Antalugnslinjerpåvarjeanläggning anges inomklämmer

BILAGA 4A-4F -4A-F:2-

4 B Tillförd

mängd och energiproduktion

Tab.B Tillfört avfall resp. utvunnen energi 1994 Källa RVF

Avfallsan- Tillförd mängdavfall av olika slagi ton 1994 Energiprodi MWh läggning Hushåll Industri Ind flis RDF Övrigt Värme El

Avesta 40 237 4 350 910 95 900 Bollnäs 14 605 2 828 46 043 Borlänge 1 3 180 5 109 16 673 3 593 634 90 959