Avskaffa reklamskatten! betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

ÅVSKOUTM

//ek/øzmskøz

item

ANNONS .

Betänkande 0

19% års reklomskcme dning

SMU

1997 :53

H3

W

m Statens offentliga utredningar WW 1997:53

Eg Finansdepartementet

Avskaffa

reklamskatten

Betänkande av 1996 års reklamskatteutredning Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdragavRegeringskanslietsforvaltningsavdelnmg.

Beställningsadress: Fritzes ktmdtjänst

106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

Svarapå remiss. Hur och Varfor. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svarapå remiss. - Broschyren kanbeställas hos: Regeringskanslietsforvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-3 8-20562-9 Stockholm 1997 ISSN 0375-250X

Till statsrådet Thomas Östros

Genom beslut den 14 december 1995 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av reklambeskattningen.

Till särskild utredare förordnades kammarrättslagmannen Per Anders Lindgren.

Att som experter biträda utredningen förordnades fr.o.m. den 24 januari 1996 hovrättsassessom Monica Bengtsson, departementssekreteraren Monica Falck, departementsrådet Anita Johansson och skattechefen Mats Sjöstrand, fr.o.m. den 17 april 1996 direktören Gunnar Rabe samt fr.o.m. den 1 oktober 1996 departementssekreteraren Maude Svensson.

Till sekreterare förordnades kammarrättsassessom Karin Nilsson Edin.

Utredningen, som arbetat under namnet 1996 års reklamskatteutredning, överlämnar härmed betänkandet Avskaffa reklamskatten SOU 1997:53.

Särskilt yttrande har lämnats av Gunnar Rabe.

Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i april 1997

Per Anders Lindgren

/Karin Nilsson Edin

1997:53

Innehåll

Förkortningar 11

Sammanfattning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning och bakgrund

Inledning 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Direktiven för utredningen 21 . . . . . . . . . . . . . . Utredningens arbete 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Framställningar 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Reklamen och dess utveckling 23 . . . . . . . . . . 2.1 Den svenska reklammarknaden 23 . . . . . . . . . . . 2.2 Europeiska reklammarknader 25 . . . . . . . . . . . .

Reklamskatten 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Reklamskattens tillkomst 27 . . . . . . . . . . . . . . . Gällande regler i huvuddrag 28 . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Allmänt 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 Skatteplikt för annons 29 . . . . . . . . . . . 3.2.3 Skatteplikt för reklam 29 . . . . . . . . . . . 3.2.4 skattskyldighet 30 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.5 Beskattningsvärde 30 . . . . . . . . . . . . . . 3.2.6 Skattesatser och redovisnings-

skyldighet 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.7 Återbetalning av reklamskatt 31 . . . . . . 3.2.8 Beskattningsbeslut, förhandsbesked

och överklagande 31 . . . . . . . . . . . . . . 3.3 EG-rätten 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 Inledning 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 EG-fördraget 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.3 EG:s lagstiftning 33 . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehåll 1997:53

3.4 Reklamskatten i siffror 33

. . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Den nuvarande ordningens brister 37

. . . . . . .

4.1 Inledning . 37

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Reklamskatten är inte generell och

-

konkurrensneutral 38

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Reglerna är otillräckliga och svåra att

tillämpa 40

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Reklamskatteutredningen 43

. . . . . . . . . . . . . . 5.1 Inledning 43

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Reklamskatteutredningens förslag 44

. . . . . . . . .

5.2.1 Allmänt 44

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2.2 Annonsbeskattningen 44

. . . . . . . . . . .

5.2.3 Reklambeskattningen 45

. . . . . . . . . . . 5.3 Förslaget har inte lagts till grund för

lagstiftning 50

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningens ställningstaganden

6 Överväganden och förslag 53

. . . . . . . . . . . . . 6.1 Inledning 53

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 En allmän och neutral skatt 55

. . . . . . . . . . . . . . 6.3 Förenklingsfrågan 55

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 Skatten och EG-rätten 56

. . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5 Reklamskatten bör avskaffas 57

. . . . . . . . . . . . . 6.6 Konsekvenser av ett avskaffande 58

. . . . . . . . . . 6.7 Finansieringen av skattebortfallet 59

. . . . . . . . . .

Bakgrunden till utredningens ställningstaganden

7 Utgångspunkter 61

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Reklamskattens syfte 61

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 En generell och konkurrensneutral beskatt-

ning 62

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Beskattningen skall vara enkel att tillämpa 63

. . . 7.4 Förhållandet till EG-rätten 64

. . . . . . . . . . . . . .

8 Reklam i radio och TV 65

. . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Inledning 65

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1997:53 Innehåll 7

8.2 Den radiorättsliga regleringen 65 . . . . . . . . . . . . 8.2.1 Radio- och TV-lagen 65 . . . . . . . . . . .

8.2.2 Lokalradiolagen 69

. . . . . . . . . . . . . . .

8.2.3 Koncessionsavgiftslagen 70

. . . . . . . . . 8.3 Var finns TV-reklamen 70 . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.1 Marknät 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.2 Satellit 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3.3 Kabel 72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Var finns radioreklamen 73 . . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Beskattning av reklam i svenska TV-

sändningar 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.5.1 Inledning 73

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5.2 Traditionella sändningar 74 . . . . . . . . . 8.5.3 Text-TV 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5.4 Försäljningsprogram 76 . . . . . . . . . . . . 8.6 Beskattning av reklam i utländska TV-

sändningar 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.6.1 Inledning 76

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.6.2 Svensk beskattningsmakt 77 . . . . . . . . .

8.6.3 Handräckning 78

. . . . . . . . . . . . . . . . . 8.7 Radioreklam 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.8 Sponsring 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.9 Den tekniska utvecklingen 81 . . . . . . . . . . . . . . 8.9.1 Övergång till digital marksänd TV

i Sverige 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.9.2 Den digitala TV- teknikens

egenskaper 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.9.3 Den digitala TV-distributionens

möjligheter 82

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.9.4 TV-tjänster i telenätet 83 . . . . . . . . . . . 8.9.5 Multimedia 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.9.6 Den digitala teknikens konsekvenser

för en reklambeskattning i TV 85

. . . . .

8.9.7 Digitala ljudradiosändningar 86

. . . . . . 8.10 Slutsatser 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Reklam i datakommunikationssystem 89 . . . . . 9.1 Inledning 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Reklam på Internet 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Beskattning av reklam i datakommunikations-

system 92 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Slutsatser 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Innehåll 1997:53

10 Reklamtrycksaker 95

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Inledning 95

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Skattepliktig reklamtrycksak 96

. . . . . . . . . . . . 10.2.1 Trycksaksbegreppet 96

. . . . . . . . . . . . . 10.2.2 Reklamtrycksaksbegreppet 100

. . . . . . . . 10.3 Bristande beskattningskontroll 104

. . . . . . . . . . . . 10.4 Några övriga brister 105

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5 Reglerna måste förenklas 107

. . . . . . . . . . . . . . . 10.6 Slutsatser 109

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Reklamskatten och EG-rätten 111

. . . . . . . . . . 11.1 Inledning 111

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 EG-fördraget 111

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1l.2.1 Skatteregler 112

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.2 Konkurrensregler 112

. . . . . . . . . . . . . . 11.3 EG:s lagstiñning 113

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3.1 Punktskatteregler 113

. . . . . . . . . . . . . . 11.3.2 Anpassning av reklamskattereglema 114

. 11.3.3 Mervärdesskatteregler 114

. . . . . . . . . . . 11.4 Strider reklamskatten mot EG-rätten 119

. . . . . . .

12 Effekterna av ett avskaffande 123

. . . . . . . . . . . 12.1 Direkta effekter 123

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Indirekta effekter 124

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3 Konsekvenser för tidningarna 124

. . . . . . . . . . . . 12.3.1 Allmänt 124

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3.2 Det indirekta presstödet 125

. . . . . . . . . . 12.3.3 Sänkta annonspriser 127

. . . . . . . . . . . . 12.4 Några övriga konsekvenser 130

. . . . . . . . . . . . .

13 Finansieringsalternativ 133

. . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Inledning 133

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Annan reklampålaga 134

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.1 Inledning 134

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.2 Allmänt om avdragsrätt för kostnader

i näringsverksamhet 134

. . . . . . . . . . . . 13.2.3 Begränsningar i avdragsrätten for

vissa omkostnader 135

. . . . . . . . . . . . . l3.2.4 Avdragsrätt för reklamkostnader 136

. . . . 13.2.5 Resultatposten reklam och PR 136

. . . . . 13.2.6 Begränsad avdragsrätt för reklam-

kostnader 137

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.7 Omkostnadsavgift 139

. . . . . . . . . . . . . .

1997:53 Innehåll 9

13.3 Andra ñnansieringsaltemativ inom företags-

sektorn 140

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.3.1 Beskattningen av företag 140

. . . . . . . . .

13.3.2 Företagsstödet 142

. . . . . . . . . . . . . . . . 13.4 Höjd mervärdesskatt allmänna nyhets-

tidningar 143

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.5 Reducerat presstöd 144

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.6 Andra lösningar 144

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.6.1 Finansiering genom avfallsskatten 144

. . .

13.6.2 Andra förändringar på skatteområdet 145

. 13.7 Utredningens förslag 145

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilt

yttrande

Av experten Gunnar Rabe 147

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

1 Kommittédirektiv 151

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Framställningar om reklamskatten 155

. . . . . . . . .

v.22

ggggygg:âhiaârfiêâ

srmfvwr;X9

izogrsiiä

Förkortningar

EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen EG Europeiska gemenskapen EU Europeiska unionen FPP förordningen 1984:247 punktskatter och pris-

om

regleringsavgifter IRM Institutet för reklam- och mediestatistik

KL kommunalskattelagen 1928:370

LPP lagen 1984:151 om punktskatter och prisreglerings-

avgifter PR allmän extern goodwillskapande verksamhet RSL lagen 1972:266 skatt på och reklam

om annonser RSV Riksskatteverket RÅ Regeringsrättens årsbok SBS Scandinavian Broadcasting System S.A.

SFS Svensk författningssamling

SOU Statens offentliga utredningar SR Sveriges Radio SRU Standardiserade räkenskapsutdrag SVT Sveriges Television AB TV4 TV4 AB

UR Sveriges Utbildningsradio

www World Wide Web

3;s3j;g:§5% §z:.;*-JA

nqzrwn:

J. :Laxå.

§$i;;: :ngn:å

Sammanfattning

Inledning

Skatt annonser infördes 1971 för att finansiera ett utökat statligt stöd till dagspressen. Året därpå föreslog djupt oenig reklam-

en utredning att en allmän reklambeskattning skulle införas. Trots kraftig kritik från näst intill samtliga remissinstanser ledde förslaget till lagstiftning. Lagstiftningen skatt på och reklam

om annonser trädde i kraft den 1 november 1972.

Reklamskatten kom tidigt att förorsaka stora tillärnpningsproblem för såväl de skattskyldiga som skatteadministrationen. Lagen har under åren varit föremål för ett antal ändringar utan att man har kunnat komma till rätta med problemen. Efter hand började även kritik att riktas mot skatten för dess bristande konkurrensneutralitet genom att framför allt reklamen i

nya reklammedier inte träffades av någon skatt. Tillämpningssvårigheterna och skattens bristande likfonnighet ledde till att reklam-

skatteutredningen tillsattes 1986 med huvuduppdraget att anpassa

lagen så att den omfattade reklam i och kommande reklamme-

nya dier samt reklammeddelanden framställts teknik.

som genom ny Vidare skulle utredningen förenkla reklambeskattningen och administrationen av skatten.

Reklamskatteutredningens förslag ledde inte till någon refonnering av reklamskattelagen. Inte heller har lagen i något annat senare sammanhang nämnvärt förändrats, trots att kritiken mot skatten ökat i takt med den snabba framväxten reklam-

av nya medier och tillkomsten av svårbemästrade kontrollproblem efter Sveriges inträde i EU.

Utredningens uppdrag

Utredningen har haft i uppdrag att göra översyn reklam-

en av beskattningen. Som utgångspunkt för utredningens förslag har gällt

att reklamskatten så långt som möjligt skall vara generell för all reklam och konkurrensneutral mellan olika reklammedier.

Som sin främsta uppgift har utredningen haft att undersöka möjligheterna att utvidga reklamskatten till i dag skattefria områden och att förenkla beskattningsreglema, särskilt vad

beträffar beskattningen av reklamtrycksaker, i syfte att underlätta

tillämpningen och administrationen av skatten. Vidare har det varit

utredningens uppgift att analysera om reklamskatten kan anses

förenlig med gemenskapsrätten.

Kritiken mot reklamskatten

Reklamskattens brister kan i princip delas upp i två olika katagorier. I den ena hör de brister hemma medför att skatten inte är

som generell och konkurrensneutral. I den andra återfinns de svårigheter som hänger samman med att reklamskattelagens regler är otillräckliga och svåra att tillämpa.

Det förhållandet att reklamskatten varken är generell eller konkurrensneutral framkommer i en rad olika avseenden. För tidningar gäller t.ex. olika skattesatser. Skatt utgår nämligen för annons i allmän nyhetstidning med 4 procent av beskattningsvärdet mot 11 procent i övriga fall. Till dagspressen, fack- och populärpressen återbetalas för varje helt beskattningsår så stor del den

av erlagda skatten som svarar mot en viss skattepliktig omsättning. Annonsbladen omfattas däremot inte detta återbetalningssystem.

av Reklam i trycksaker som framställts främst vissa

genom nyare

tekniker undgår beskattning. Svårigheten att utöva beskattnings-

kontroll när det gäller trycksaker införs från medlems-

som annan stat i EU medför konkurrensstömingar mellan svenska och utländska tryckerier. Men framför allt träffar reklamskatten inte reklam i nya reklammedier radio, TV och datakommunika-

som

tionssystem. Reklamskattelagens tillämpningssvårigheter kommer särskilt till

uttryck vad gäller beskattningen av reklamtrycksaker. Här är utrymmet för bedömningstvister orimligt stort, vilket även bidrar till att skatten kostar de skattskyldiga tryckeriema stora belopp i administration. Andra tillämpningssvårigheter uppkommer när beskattningsvärden skall bestämmas. Även i övrigt är det åtskilliga

regler i lagen som bidrar till ett ohanterligt beskattningssystem.

Reklam i radio och TV

För att uppnå målet med en konkurrensneutral reklambeskattning har en utgångspunkt för utredningens arbete varit att en eventuell skatt på reklam i radio och TV bör vara utformad så att den i allt väsentligt överensstämmer med den gällande beskattningsordningen. Det värde som skall beskattas bör därför huvudsakligen bestämmas på motsvarande i dag gäller för annonser och

sätt som offentliggörande av reklam. Som huvudregel bör således beskattningsvärdet utgöras av vederlaget för annonsen eller det upplåtna reklamutrymmet. Beskattningen skall vara lätt att tillämpa och därför i första hand redovisas av den som uppbär vederlaget för att sända reklamen, dvs. i normalfallet programföretaget. Även denna premiss harmonierar med gällande regler om skattskyldighet. Vidare bör en utvidgad reklamskatt träffa all reklam som sänds till svenska TV-tittare, dvs. oavsett om reklamen förekommer i inhemska eller utländska sändningar.

En beskattning av reklam i radio- och TV-sändningar är naturligtvis nödvändig för att skapa balans i konkurrenssituationen mellan dessa och övriga medier. En sådan beskattning skulle dock vara förenad med uppenbara tillämpningsproblem och i realiteten praktisk genomförbar enbart vad gäller reklam i svenska sändningar.

Svårighetema med beskattning av reklam i svenska sändningar kan i första hand förväntas bestå i att bestämma riktiga beskattningsvärden och utöva beskattningskontroll. Detta gäller oavsett vem som skulle vara skattskyldig. En utvidgning av beskattningen skulle således endast kunna ske till priset att man erhöll ett

av synnerligen svårhanterligt och högst olämpligt beskattningsförfarande. Vidare bidrar den tekniska utvecklingen till att beskattningen på sikt skulle vara mycket osäker.

En effektiv beskattning av den reklam som når Sverige från utlandet är enligt utredningens mening inte möjlig att åstadkomma. Detta beror främst på att Sverige i praktiken skulle sakna möjlighet att från andra länder erhålla information eller hjälp med indrivning i reklamskatteärenden fysiska bosatta utom-

som avser personer lands och utländska juridiska personer.

Utredningen har sålunda kommit till slutsatsen att förutsättningar saknas för att utforma beskattningen reklam i radio och

av TV så att den blir lätt att tillämpa och konkurrensneutral i förhållande till såväl medierna inbördes till andra medier. En

som beskattningsmodell som går att tillämpa förutsätter att viss reklam lämnas utanför det skattepliktiga området. Med detta alternativ, att

införa beskattning av reklam i enbart svenska radio- och TVsändningar, skulle emellertid inte syftet med en reformering att

åstadkomma en neutral skatt uppnås.

-

Reklam i datakommunikationssystem

Utredningens utgångspunkter för en beskattning av reklam i datakommunikationssystem har i princip varit desamma som nyss nämnts i fråga om reklamen i radio och TV.

Marknaden för reklam i datakommunikationssystem, i första hand Internet, har vuxit dramatiskt de senaste åren. För att uppnå en konkurrensneutral reklambeskattning krävs därför att även sådan reklam träffas beskattning.

av

Utredningens genomgång av förutsättningarna för en beskattning av reklam i datakommunikationssystem visar emellertid på så allvarliga problem att det måste betraktas som otänkbart att en sådan beskattning skulle ha förutsättningar att fungera. Framför allt kan kontrollproblemen förväntas bli så svåra att efterlevnaden av beskattningsreglema i princip helt skulle urholkas. Vidare skulle det förligga oacceptabla svårigheter att bestämma riktiga beskattningsvärden. Utredningen bedömer att de invändningar som kan resas mot en beskattning av reklam i datakommunikationssystem är så graverande att en sådan utvidgning av skatten måste betraktas som utesluten.

Reklamtrycksaker

Behovet av reformering av skatten reklamtrycksaker har förelegat under lång tid och blivit allt större under de senare åren. Beskattningen av reklamtrycksaker är oerhört svårhanterlig och f°ar dessutom ibland närmast löjeväckande konsekvenser. En sådan svårtillämpad och i övrigt dåligt fungerande skatt hör enligt utredningens mening inte hemma i ett modernt beskattningssystem.

Utredningens översyn har emellertid lett till bedömningen att det saknas lämpliga lösningar för att nå ett godtagbart system för beskattning av reklamtrycksaker. En justering för att komma till rätta med den bristande konkurrensneutraliteten som råder mellan olika grafiska framställningssätt skulle medföra en orimligt stor ökning av dagens tillämpningsproblem. Enligt utredningen är nämligen utsiktema mycket små att kunna åstadkomma förenkling av de regler som i dag medför att skattebedömningama ofta är så

svåra. Beskattningskontrollen reklamtrycksaker som förs in från

av medlemsstat i EU skulle inte bli acceptabel med mindre än annan att mycket stora tillskapades, vilket utredningen menar inte resurser kan försvarbart med hänsyn till de förhållandevis ringa ses som skatteintäkter sådan resursförstärkning kan förväntas som en inbringa. Slutsatsen är därför att skatten reklamtrycksaker inte kan förenklas så att den uppfyller de krav som måste ställas på en reformerad skatt.

Reklamskatten och EG-rätten

Den undersökning reklamskattens förenlighet med gemenskapsav rätten utredningen gjort resulterar i uppfattningen att EGsom rätten sannolikt inte lägger direkta hinder i vägen för att behålla skatten. I likhet med bedömningar på andra områden av EG-rättens närmare innehåll är det dock också i detta fall svårt att uttala sig med full säkerhet. I den allmänna debatten har det gjorts gällande att reklamskatten strider mot i första hand artikel 33 i det sjätte mervärdesskattedirektivet. Besked i frågan kan endast lämnas av EG-domstolen. Utredningens analys domstolens hittillsvarande av praxis talar dock för att reklamskatten med all sannolikhet inte är olaglig i ett EG-rättsligt perspektiv. Med hänsyn till de allvarliga konsekvenser för staten bedömning kan dra med sig som en annan finns det dock anledning att väga aspekten vid ställningstagandet till reklamskatten skall behållas. om

Utredningens förslag

Översynen har lett fram till den entydiga slutsatsen att reklamskatten bör avskaffas. Utredningens ståndpunkt kan sammanfattningsvis motiveras på följande sätt. Reklambeskattningen såväl sin grundkonstruktion har genom omvärldsutvecklingen kommit att framstå som ett omodemt som och orättvist system för att ta ut skatt. Utredningens analys av bristerna i reklamskattelagen visar också att det inte är godtagbart att behålla sådan beskattning. I den från neutralitetssynpunkt en viktigaste frågan utvidgning beskattningen till reklamen i - en av TV och radio saknas det enligt utredningens uppfattning förutsättningar för rättvis och i övrigt godtagbar lösning. Skälet en härtill är främst problemet med att åstadkomma en effektiv beskattning den reklam når Sverige från utlandet. Såväl av som

rent kontrollmässiga svårigheter som det begränsade utrymmet med hänsyn till våra internationella åtaganden innebär så allvarliga komplikationer att ett acceptabelt system för beskattningen inte är möjligt att åstadkomma. Det sagda gäller även för beskattningen av reklam i datakommunikationssystem, där framför allt reella

förutsättningar för beskattningskontroll saknas.

Den eftersträvade reformeringen skatten på reklamtrycksaker av möter i stort sett svårigheter de nämnda. I den samma som nyss delen har EU-anslutningen redan lett till mycket svårbemästrade konkurrensstömingar mellan svenska och utländska tryckerier. Utredningen har kommit fram till att det är orimligt att införa en inhemsk kontrollapparat säkerställer konkurrensbalans som en mellan svenska och utländska tryckerier i detta avseende. Analysen av reklamskattens förenlighet med gemenskapsrätten har resulterat i ståndpunkten att EG-rätten inte bör lägga direkta hinder i vägen för Sverige att behålla reklamskatten. Det går emellertid inte att helt säkert uttala sig vilken ståndpunkt EGom domstolen skulle inta. Även utgår från reklamskatten om man att inte står i direkt strid med EG-rätten eller andra internationella åtaganden medför det ökade omvärldsberoendet delvis nya komplikationer med den närmast unika svenska reklamskatten. Den nu diskuterade aspekten talar därför trots allt för ett avskaffande av skatten. Även i rad andra avseenden en leder utredningens översyn till slutsatsen att reklamskatten inte kan reforrneras så att den uppfyller de krav måste ställas på modern skatt. Ett genomgående som en drag i översynsarbetet har varit att utredningen på punkt efter punkt kunnat konstatera att de justeringar reklamskattelagen av som krävs för att nå målet om en generell och konkurrensneutral beskattning antingen stöter på formella hinder eller medför ingrepp som inte står i rimlig proportion till skattens syfte och allmänna betydelse.

Finansieringen av utredningens förslag

Utredningens ställningstagande att reklamskatten bör avskaffas för enligt direktiven med sig krav på att förslag skall lämnas hur om de minskade statsintäkterna skall finansieras. Nettointäktema av skatten kan beräknas till 700 miljoner kronor. ca Erfarenheterna av de utdragna diskussionerna reklamskatten om och de hittills fåfänga försöken att lösa de problem de flesta som bedömare är överens att skatten är behäftad med har lett om

utredningen till slutsatsen att den finansiering som krävs vid ett slopande i första hand bör sökas bland åtgärder som i någon bemärkelse kan sägas ha träffbild som den nuvarande samma reklamskatten. Med detta som utgångspunkt har utredningen undersökt förutsättningarna för någon form reklampålaga. annan av Det då ligger närmast till hands är att införa en begränsning som företagens reklamköpamas rätt till avdrag för reklamkostnader av vid inkomstbeskattningen. En tänkbar utformning av en sådan avdragsbegränsning redovisas i betänkandet men utredningens slutsats blir att åtgärden är förenad med så allvarliga nackdelar att den inte kan förordas. Utredningen belyser också andra mera generella skärpningar företagsbeskattningen som lösning på av fmansieringsfrågan. Inte heller dessa alternativ framstår som särskilt näraliggande och rör dessutom ingrepp som kan sägas gå utöver vad utredningens uppdrag tar sikte på. Om lämnar strävan att få fram de statsintäkter som krävs man vid ett avskaffande reklamskatten någon form av av genom annan pålaga direkt eller indirekt kan sägas träffa reklamen är fältet som naturligtvis i princip vidare. Utrymmet för att föreslå någon eller några konkreta fmansieringsâtgärder har dock visat sig vara begränsat. Utredningen har likväl valt att peka på ett antal åtgärder skulle kunna komma i fråga gör det slutliga ställsom när man ningstagandet till hur finansieringen skall lösas. Huvudförslaget till finansiering som utredningen förordar innebär kombination två åtgärder på skatteområdet. Rätten en av till avdrag för representationskostnader vid inkomstbeskattningen slopas i princip helt och resterande finansiering sker inom ramen för den aviserade avfallsskatten. Mycket talar dock för att de avvägningar som krävs när fmansieringsfrågan skall avgöras kommer att ske i ett sammanhang där resultatet också blir beroende av mera övergripande överväganden än utredningen kunnat göra. Enligt utredningens uppfattning bör det i ett förbättrat statsfinansiellt läge vara möjligt att nå lämplig lösning på den här aktuella fmansieringsfrågan i en samband med andra reformer på skatteområdet.

Saw

1 Inledning

1.1 Direktiven för

utredningen

Utredningens direktiv dir. 1995:164 beslöts av regeringen den 14 december 1995. De återges i sin helhet i bilaga

Utredningen har främst haft till sin uppgift att undersöka möjligheterna att utvidga reklamskatten till i dag skattefria områden och att förenkla nuvarande reklamskatteregler, särskilt reglerna beskattning av reklamtrycksaker, i syfte att underlätta

om tillämpningen och administrationen av skatten. Utredningen har också haft att analysera en generell reklamskatts förenlighet med gemenskapsrätten.

1.2 Utredningens arbete

Under arbetets gång har utredningen haft ett stort antal kontakter med skilda berörda parter. Utredningen har besökt ett antal intressenter och har vidare uppvaktats av representanter för bransch- och intresseorganisationer. Information och sakuppgifter har även under hand inhämtats från olika myndigheter, företag och

organisationer.

1.3 Framställningar

Ett flertal framställningar reklamskatten har inkommit till

om utredningen. Framställningama finns upptagna i bilaga Utredningen har tagit del dessa och vägt in synpunktema tillsammans

av med övrigt utredningsmaterial. Samtliga framställningar f°ar med utredningens betänkande anses besvarade.

å

år

isáasigéfgäm v ;gissat m ma: zsabáuzan tm zmaå; -sêizcr;iwänkrrggsüiâiåiä ,mçjiigxrñns ;find åaåâo nxzsrsänv ølzzrwtnüg

dä afaüüe bam

hard 1:32:12:nsvåii n 1x:I

.cauoviiszaincgwo

vzeaEaiáE363 så 1133:23:

gqáxzbssøüugiwö bam

enaggninbsrxza

2 Reklamen och dess

utveckling

2.1 Den svenska reklammarknaden

Den svenska reklammarknaden har under åren 1980-1996 genomgått stora förändringar. Den totala reklamvolymen har ökat kraftigt och reklammedier har vunnit stora marknadsandelar.

nya

De traditionella reklammediema är föremål för noggranna mätningar vad beträffar reklarninvesteringar. Mätningarna utförs av Institutet för reklam- och mediestatistik IRM. Bland de traditionella medierna återfinns storstadspress, landsortspress, veckopress, fackpress, utomhus, bio, TV och radio. År 1975 uppgick

reklaminvesteringama i de traditionella medierna till 1 747 miljoner kronor. År 1979 hade investeringarna stigit till 3 174 miljoner kronor.

Tabell 2.1 visar reklaminvesteringama i traditionella medier under åren 1980-1995. Armonsintäktema för dagspress, veckopress och fackpress ökade med säker takt fram till 1989, varefter de avstannade något. Även investeringarna i bioreklamen steg successivt fram till 1989, varefter de i viss mån gick tillbaka. Tillväxttakten för utomhusreklamen har däremot under i princip hela perioden varit stabil.

Reklaminvesteringama i TV har ökat mycket starkt sedan TVreklamen introducerades i Sverige. Investeringarna tog ännu högre fart 1992, efter att TV4 börjat sända marksänd TV och därigenom ökat sin täckning kraftigt. Av den totala TV-reklammarknaden står TV4 för drygt 60 procent av annonsförsäljningen, medan marknadsandelama för TV 3 och Kanal 5 uppgår till knappt 30 resp. 5 procent.

Även tillväxttakten for reklammediet radio har sedan

det unga 1993, då möjligheten öppnades att sända reklam i radio, varit mycket hög.

24 Reklamen och dess utveckling

Tabell 2.1 Utrymmeskostnader i traditionella medier 1980-1995

Mkr, löpande priser, netto inklusive reklamskatt

Källa: IRM

Reklaminvesteringama i vissa av de övriga medierna mäts inte lika noggrannt utan beräknas eller uppskattas i stället. Till de övriga medierna räknas bl.a. direktreklam, annonsblad, kataloger, videoreklam och sponsring. Den totala investeringar i

summan av traditionella medier, övriga medier och reklambyrâproduktion under 1995 uppgick enligt IRM till 31 300 miljoner kronor. Beloppet bör dock enligt IRM endast ett mycket grovt

ses som

mått på de totala reklaminvesteringama.

Enligt mätningar som IRM har gjort uppgick reklaminvesteringarna i de traditionella medierna under 1996 till 12 644 miljoner kronor. Detta är tillbakagång med 0,4 procent jämfört med

en 1995. Tillbakagången beror främst den under flera

år svaga utvecklingen av den privata konsumtionen. Reklaminvesteringama i storstadspress och landsortspress beräknas ha minskat med några procentenheter. Däremot beräknas reklaminvesteringama i kvällspress, bio och framför allt radio ha haft mycket positiv

en utveckling, med en tillväxttakt på 17 36 procent. Reklam-

resp.

Reklamen och dess utveckling 25

investeringarna i de övriga medierna ökade med ett par procentenheter förutom investeringarna i TV-reklamen, vilka stannade på samma nivå som under 1995.

Annonsförsäljningen på Internet beräknas, från att under 1995 nästan ha varit obefmtlig, under 1996 ha uppgått till sammanlagt 100-200 miljoner kronor.

Reklammarlcnadens utveckling hänger till stor del samman med förändringar i den privata konsumtionen och lönsamheten i näringslivet. När vinsterna i näringslivet ökar sker det även en ökning reklaminvesteringama. Likaså Ökar annonseringen när

av den privata konsumtionen ökar. Särskilt känsliga för förändringar i den privata konsumtionen är reklamkategorier som detaljhandelsannonsering och märkesarmonsering.

2.2 reklammarknader

Europeiska

Enligt statistik från IRM ökade reklammarknaden i Europa sin omsättning med 6,2 procent från 1994 till 1995. Under samma period ökade reklaminvesteringama i Sverige med 7,5 procent.

Beräknat per capita uppgick de genomsnittliga reklaminveste-

ringama i Europa under 1995 till 1 455 SEK. För Sverige uppgick motsvarande siffra till l 478 SEK. Bl.a. länder som Danmark, Finland, Norge, Holland och Storbritannien hade större reklaminvesteringar per capita än Sverige under 1995.

I en rangordning de europeiska länderna vad gäller reklamin-

av vesteringar per mediegrupp under 1995 återfinns Sverige bland den hälft som hade de högsta reklaminvesteringama i dagspress, tidsskrifter, bio och utomhus. Däremot hade Sverige under 1995, relativt sett, de näst lägsta reklaminvesteringama i såväl radio som TV.

;H01

v :m: an; n

"rija i v

.åfyvåêag7313:22:

åêêvøäva. ,grus 40

3 Reklamskatten

3.1 Reklamskattens tillkomst

Den l juli 1971 infördes skatt på förordningen

annonser genom 1971:170 om armonsskatt. Motivet var att skatten skulle finansiera ett utökat statligt stöd till dagspressen. Dagspressen hade sedan två årtionden tillbaka haft mycket stora ekonomiska bekymmer. Ungefär 40 procent av dagstidningama hade lagts ned. Av dessa var den övervägande delen andratidningar, dvs. tidningar hade

som en upplagemässigt större konkurrent på sin utgivningsort. Mot denna bakgrund ansågs det erforderligt med ett utökat presstöd riktat framför allt till andratidningama för att förhindra ytterligare nedläggningar.

Annonsskatten betecknades som ett provisorium i avvaktan på att den dåvarande reklamutredningen K 1967:43 skulle föreslå

en allmän reklampålaga. Reklamutredningen hade tillsatts 1966 med uppdrag att utreda reklamens verkningar med särskild hänsyn till reklamsändningar i televisionen. Inom utredningen rådde delade meningar om lämpligheten att införa en allmän reklampålaga. Utredningens majoritet ansåg bl.a. att reklampålaga

en gav möjligheter att ingripa mot reklamens omfattning och att stimulera till ett mer informativt innehåll jämte från konsumentsynpunkt

en mer godtagbar utfonnning. Majoriteten fann vägande skäl tala för att en allmän reklamskatt borde införas i syfte att dämpa reklamens volym. Utredningens minoritet hävdade däremot att skatt ett

en var otjänligt reklampolitiskt medel samt att en reklampålaga skulle komma att bli utomordentligt krånglig och kostsam att tillämpa.

Utredningen lade fram förslag allmän reklamskatt i

om en januari 1972 SOU 1972:6. Förslaget avstyrktes i princip

av samtliga remissinstanser. Departementschefen anförde emellertid prop. 1972:58 s. 73 f., efter att ha erinrat om behovet

av en omedelbar och kraftig förstärkning presstödet, att,

av om man vägde samman både konsumentpolitiska och statsñnansiella synpunkter, han inte kunde se någon bättre väg att finansiera ett

28 Reklamskatten

förstärkt presstöd än genom en utbyggnad av annonsskatten till en allmän reklamskatt. Förslaget ledde sålunda till lagstiftning genom förordningen 1972:266, sedermera lagen, om skatt annonser och reklam RSL.

Reklamutredningen angav i sitt betänkande att den ännu inte var färdig med överväganden beträffande de åtgärder som kunde vara lämpliga längre sikt för att ändra reklamens innehåll så att konsumenten fick tillgång till adekvat information. Någon

mer komplettering av RSL för att tillgodose detta syfte har emellertid inte gjorts. I betänkandet anfördes även att resultatet av utredningens överväganden vad gällde frågan om reklam skulle få förekomma i radio eller TV skulle redovisas i ett särskilt betänkande. I samband med detta skulle utredningen behandla frågan om beskattning av sådan reklam, om utredningens ställningstagande gav anledning till det. I ett senare delbetänkande SOU 1973:10 föreslog utredningen att reklam inte skulle införas i radio och TV. I konsekvens härmed behandlade utredningen inte frågan om beskattning.

3.2 Gällande i

regler huvuddrag

3.2.1 Allmänt

I RSL finns de materiella regler som avser reklamskatten och de förfaranderegler som särskilt gäller för reklamskatten. Övriga bestämmelser om beskattningsförfarandet finns i lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter LPP och i förordningen 1984:247 om punktskatter och prisregleringsavgifter FPP.

Reklamskatt skall erläggas för annons som är avsedd att offentliggöras inom landet och för reklam som är avsedd att spridas inom landet i annan form än annons. Med annons menas ett särskilt utrymme som upplåtits i trycksak för återgivning av text eller bild för annan än utgivaren och sådant utrymme i trycksaken som tagits i anspråk av utgivaren för egen reklam. Med reklam avses ett meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersiell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst.

Reklamskatten

3.2.2 Skatteplikt för

annons

Skatteplikt föreligger för annons som avser reklam och för annan annons för vilken vederlag utgår. Reklamskatt utgår således alltid reklamannonser men på övriga slags t.ex. familjeanannonser, nonser och platsannonser, endast om dessa införts mot vederlag. Undantag från skatteplikten gäller även för i periodisk annonser publikation, dvs. publikation enligt utgivningsplan skall som komma ut med normalt minst fyra året och inte nummer om som

är att anse som reklamtrycksak, som är organ för sammanslutning

som verkar för vissa i lagen nämnda ändamål. Vidare undantas publikation som ges ut på främmande språk för spridning huvudsakligen utomlands samt egenannons i publikation och reklamtrycksak.

3.2.3 för reklam

Skatteplikt

skatteplikt föreligger för dels reklamtrycksak och dels reklam som återges i s.k. ljustidning, i eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal, sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller allmän plats eller på motsvarande sätt samt dels reklam återges visning film eller återgivning som genom av av ljud. Från skatteplikt undantas reklamtrycksak är avsedd att ingå som som bilaga i annan publikation än reklamtrycksak, när reklamen avser endast publikationen eller annat denna eller, i nummer av

fråga om bok, aman bokutgivning förläggare. Vidare är

av samme

inte offentliggörande reklam skattepliktigt fråga är

av om om reklam i eller utanför företags butikslokaler, arbetsplats, trañkmedel eller liknande reklamen företaget, dess verksamhet om avser eller utrymmet för reklamen. Slutligen undantas från skatteplikt även offentliggörande av reklam visning film eller genom av återgivning av ljud om reklamen avser kommande verksamhet av det slag bedrivs där reklamen offentliggörs. som

30 Reklamskatten

3.2.4 Skattskyldighet

skattskyldig är den i yrkesmässig verksamhet offentliggör

som skattepliktig annons eller reklam eller framställer skattepliktig reklamlrycksak. Om det till Sverige från länder utanför EU införs skattepliktiga reklamtrycksaker eller annonsblad som har utgetts i sådant land, skall reklamskatt betalas till tullmyndigheten. Har reklamtrycksak införts till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln är den skattskyldig som bedriver yrkesmässig verksamhet inom landet och vars verksamhet den skattepliktiga reklamtrycksaken avser. Vidare är den skattskyldig som i yrkesmässig verksamhet distribuerar annonsblad som förts till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln.

3.2.5 Beskattningsvärde

Beskattningsvärdet för annonser och offentliggörande av reklam utgörs vederlaget för annonsen eller det upplåtna reklamut-

av rymmet. Hänsyn skall inte tas till produktion eller framställning av material avsett för offentliggörande. För reklamtrycksaker motsvaras beskattningsvärdet av den del av vederlaget som utgör ersättning för den tryckeritekniska framställningen och för viss del av bokbinderiarbetet. Reklamskatten skall således i stort sett tas ut på

produktionskostnaden.

I beskattningsvärdet skall rcklamskatten eller annan statlig skatt eller avgift inte inräknas. Om vederlag inte utgår eller om vederlaget uppenbarligen understiger vad som är skäligt vederlag skall beskattningsvärdet bestämmas till skäligt belopp. En skälighetsbedömning skall också göras när gemensamt vederlag har utgått för skattepliktiga och andra prestationer.

3.2.6 Skattesatser och redovisningsskyldighet

För annons i allmän nyhetstidning är skattesatsen 4 procent av beskattningsvärdet och för övriga ll procent av beskattningsvärdet. Med allmän nyhetstidning avses publikation av dagspresskaraktär som utkommer med minst ett nummer varje vecka och inte är

som annonsblad.

Skyldighet att redovisa reklamskatt föreligger dock inte alltid. I fråga om periodisk publikation som har karaktär av dagspress,

Reklamskatten 31

populärpress eller fackpress föreligger redovisningsskyldighet

endast det sammanlagda beskattningsvärdet publikationens om av armonser för beskattningsår överstiger 60 000 kronor. I övriga fall

föreligger redovisningsskyldighet det sammanlagda beskatt-

om ningsvärdet för helt beskattningsår överstiger 20 000 kronor.

3.2.7 Återbetalning reklamskatt

av

Till den som redovisat skatt för i självständig annonser annan periodisk publikation än annonsblad återbetalas för varje helt beskattningsår så stor del av den erlagda skatten mot som svarar en skattepliktig omsättning om högst 12 miljoner kronor för dagspress och högst 6 miljoner kronor för Som annan press. självständig anses i princip varje periodisk publikation ut som ges under ett eget namn. Med annonsblad periodisk publikation avses som innehåller annonser och till övervägande del tillhandasom hålls gratis eller till pris avsevärt understiger vad är som som skäligt. Förutom annonsblad berättigar inte heller till återbetalning utgivning av program, katalog eller liknande trycksak. Återbetalning av reklamskatt sker även till skattskyldig som

erlagt reklamskatt trots att redovisningsskyldighet inte förelegat.

3.2.8 förhandsbesked och

Beskattningsbeslut, Överklagande

Den myndighet som i första instans beslutar beskattning är om

Skattemyndigheten i Dalarnas län. Beskattningsmyndighetens

beslut kan överklagas hos länsrätten. Regeringsrätten är högsta instans i mål reklamskatt. om Möjlighet finns att ansöka förhandsbesked hos Skatteom rättsnämnden. Beslut förhandsbesked får överklagas hos om

Regeringsrätten.

32 Reklamskatten

3.3 EG-rätten

3.3. l Inledning

EG-rätten utgör intern rätt i medlemsstaterna vid sidan av den nationella rätten. När det gäller förhållandet mellan EG-rätten och medlemsstaternas nationella rätt skall tillämplig gemenskapsrätt användas i stället för den nationella rätten de områden där gemenskapen fått kompetens som utnyttjats. EG-rätten skall således inte bara beaktas fullt ut i medlemsstaternas nationella rätt utan

företräde framför eventuellt däremot stridande nationella även ges regler.

3.3.2 EG-fördraget

Enligt artikel 5 i EG-fördraget skall medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av fördraget eller av åtgärder

vidtagits gemenskapens institutioner. Medlemsstaterna skall som av underlätta att gemenskapens uppgifter fullgörs. De skall vidare avstå från alla åtgärder kan äventyra förverkligandet av

som fördragets mål.

De fiskal bestämmelserna i fördraget återfinns i artiklarna 95- 99. Av dessa kan särskilt nämnas artikel 99 som förklarar att de indirekta skatterna skall harmoniseras i den utsträckning detta krävs för att säkerställa att den inre marknaden upprättas och fungerar. Vidare föreskriver artikel 12 att medlemsstaterna sinsemellan inte skall införa nya import- eller exporttullar eller avgifter med motsvarande verkan och inte höja sådana tullar och avgifter som de tillämpar i sina inbördes handelsförbindelser.

För att nå gemenskapens mål får konkurrensen inom den inre marknaden inte snedvridas. Artiklarna 85-94 i fördraget har tillkommit för att förhindra konkurrensbegränsningar. Gemenska-

rätt att ingripa mot företag eller stater genom avtal pen ges som eller på annat sätt delar upp den gemensamma marknaden eller förmedlar stöd, vilka kan påverka handeln mellan medlemsstaterna. Den stat som utfärdar lagar eller föreskrifter som strider mot principerna i fördraget uppfyller således inte de skyldigheter som följer av artikel 5 i fördraget. Artiklarna 85 och 86 tar sikte på konkurrensbegränsande avtal och andra åtgärder som påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Artikel 85 rör avtal, beslut om

Reklamskatten 33

företagssammanslutningar eller samordnade förfaranden mellan tvâ eller flera företag, medan artikel 86 riktar sig mot monopolföretags eller andra mäktiga företags missbruk dominerande ställning

av en

den gemensamma marknaden.

3.3.3 EG:s

lagstiftning

Den regel inom EG:s lagstiftning som är närmast tillämplig i fråga om reklamskatt är artikel 33 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG

av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter Gemensamt system för mervär-

desskatt: enhetlig beräkningsgrund, i fortsättningen kallat det sjätte mervärdesskattedirektivet. Direktivet har ändrats i aktuellt avseende genom rådets direktiv 91/680/EEG av den 16 december 1991 med tillägg till det gemensamma systemet för mervärdesskatt och med ändring av direktiv 77/388/EEG med sikte på avskaffandet

av fiskala gränser. Enligt den nämnda artikeln får medlemsstaterna införa eller behålla exempelvis punktskatter så länge dessa inte har karaktären av omsättningsskatter. Bestämmelserna i det sjätte mervärdesskattedirektivet utgör bindande anvisningar riktade till medlemsstaterna hur deras lagstiftning skall utformad.

vara

3.4 Reklamskatten i siffror

Utvidgningen av annonsskatten till allmän reklampålaga

en beräknades ge en intäktsökning för staten med 50 miljoner kronor. Utfallet blev till början lägre än väntat. Därefter har dock

en skattintäktema successivt ökat. Tabell 3.1 visar reklamskatteintäkterna, netto, från 1980, exklusive den skatt influtit till

som tullverket. Under hela 1980-ta1et ökningen skatteintäktema

var av relativt snabb och jämn, medan intäkterna under den första delen av 1990-talet var förhållandevis konstanta. I sammanhanget kan nämnas att värdet av det årliga presstödet uppgår till

numera ca

hälften av reklamskatteuppbörden.

2 17-0029

skattskyldiga i enlighet med tabell 3.2. Observera att tabellen endast redovisar deklarerade värden, således värden före eventuella avdrag för kundförluster, återbetalningar etc. De reklamskatteintäkter som influtit till tullverket är heller inte medräknade. Som framgår av tabellen belöpte fram till 1991 den största delen av reklamskatteintäktema på annonsering i dagspressen. Intäkterna från i publikation, framför allt annonsblad, har

annonser annan dock ökat kraftigt och står i princip fr.o.m. 1991 for de största skatteintäktema.

Reklamskatten 35

Tabell 3.2 Reklamskatteintäkter, brutto, per skattegrupp

Mkr, löpande priser År Dagspress Fack- och Annan Reklam- Annat

populärpress publikation trycksaker

varav införsel 39 mkr varav införsel 48 mkr

Källa: Skatteförvaltningen

Det totala antalet skattskyldiga för reklamskatt har, med något undantag, ökat för varje år. Tabell 3.3 visar antalet skattskyldiga s0n1 till beskattningsmyndigheten redovisat reklamskatt mellan åren 1984 och 1996.

Tabell 3.3 Antal skattskyldiga för reklamskatt 1984-1996

Källor: IRM, skatteförvaltningen

4 Den nuvarande

ordningens

brister

4.1 Inledning

Trots att reklarnskattelagen har varit föremål för ett antal ändringar under åren är reglerna i väsentliga delar desamma som när lagen infördes 1972. Reklammarknaden har under tiden expanderat mycket snabbt. Nya metoder har tillkomit för såväl framställning

spridning av reklam. Vissa metoder har varit kända under en som relativt lång tid medan andra har kommit fram så sent som under det sista året. Utvecklingen har medfört att reklamskatten inte träffar reklam som framställts genom främst nya tekniker. Inte heller träffar skatten reklam i medier som t.ex. radio och TV, vare sig reklamen sänds från inhemska eller utlandsbaserade stationer. Till följd av detta har reklamskatten varken den generella räckvidd eller neutrala verkan i förhållande till konkurrerande reklarnmedel som var målsättningen med skatten. Efter hand som den tekniska utvecklingen går framåt urholkas reklamskatten allt mer.

Övriga brister i beskattningen hänger i stor utsträckning samman med skattens konstruktion, som medför tillämpningssvårigheter framför allt vad gäller beskattningen av reklamtrycksaker. De skattskyldiga, i huvudsak tryckerier, ägnar avsevärd tid frågan huruvida en trycksak framställts huvudsakligen i syfte att offentliggöra reklam och således utgör reklamtrycksak. Denna fråga har även vid ett stort antal tillfällen varit föremål för prövning hos tillämpande myndigheter och domstolar. Problemen med reklamtrycksaksbeskattningen har förvärrats efter Sveriges inträde i EU. Andra konkurrentländer har inte någon motsvarande skatt på reklamtrycksaker. Det blir således billigare att köpa ifrågavarande produkter från annan medlemsstat i EU under förutsättning att man inte följer svensk lag. Detta medför en snedvriden konkurrenssituation mellan svenska och utländska grafiska företag.

38 Den nuvarande ordningens brister

4.2 Reklamskatten är inte

generell och

konkurrensneutral

Reklamskatten är i olika avseenden varken generell eller konkurrensneutral. I vissa delar är den bristande konkurrensneutraliteten en följd av medvetet val från lagstiftarens sida. Ett exempel på detta är att skattesatsen för i allmän nyhetstidning är 4 annons procent av beskattningsvärdet mot 11 procent i övriga fall. Genom att dagspressen har en lägre skattesats än andra reklammedier, vilket främst har motiverats med hänsyn till dagspressens stora betydelse i ett mediepolitiskt perspektiv, förstärks dagstidningamas allmänna konkurrenskraft på reklammarknaden till nackdel för exempelvis fack- och populärpressen. Dagspressen har med utgivning av olika bilagor sedan ett antal år konkurrerat med populärpressen och annonsbladen. Genom dessa satsningar från dagspressens sida blir effekterna den skilda behandling av som

gäller beskattningen olika tidningskategorier allt märkbar.

av mer Marknaden för annonsblad har förändrats under de sista åren. Annonsbladen har blivit allt fler och allt lika allmänna mer nyhetstidningar. Det som i vissa fall främst skiljer annonsbladen från allmänna nyhetstidningar är att annonsbladen i princip distribueras gratis. Annonsbladen har sämre konkurrenssituation en både i förhållande till tidningar och reklamtrycksaker. För annonsbladen är skattesatsen 11 procent. Häri ligger konkuren rensnackdel gentemot dagspressen. Annonsbladen har dock sämre konkurrensförutsättningar även jämfört med fack- och populärpressen eftersom annonsbladen inte omfattas systemet med av återbetalning av erlagd skatt, motsvarande viss del den årliga av annonsomsättningen. I förhållande till reklamtrycksaker ligger den sämre konkurrensförmågan i att beskattningsvärdet är lägre för reklamtrycksaker än vad det är för annonser. Den olika behandling i beskattningshänseende förekommer som mellan skilda kategorier av tidningar har föranlett ett flertal tvister om hur publikationer skall klassificeras. Vidare har ärenden anhängiggjorts hos Konkurrensverket och Europeiska kommissio-

nen. En annan brist i konkurrensneutraliteten är dubbelbeskattningen

av tidningsdistribuerad direktreklam. Den tidningsdistribuerade

direktreklamen beskattas först reklamtrycksak eller som annonstrycksak. När direktreklamen distribueras bilaga till tidning som en sker ytterligare beskattning. Medskicket betraktas nämligen som en tidningsannons och beskattas således på sätt tidningens samma som

Den nuvarande ordningens brister

övriga annonser. För direktreklam som inte delas ut av dagstidningarna tas reklamskatt ut endast i det första ledet.

Andra delar den bristande konkurrensneutraliteten hänger i

av

med den tekniska och samhälliga utvecklingen.

stort sett samman Denna har medfört att reklamskattelagens definition av begreppet trycksak, dvs. avtryck som framställts i flera lika exemplar i tryckpress eller genom screenförfarande, i dag framstår som mycket otidsenlig. Reklam i trycksaker som framställts genom tekniker som t.ex. kopieringsmaskiner, färgplottrar och CD-ROM träffas inte av reklamskatt. Utvecklingen går snabbt framåt och nya framställningssätt tillkommer ständigt, vilket medför att allt mer

reklam undgår beskattning.

Utvecklingen har vidare medfört att reklamskatten inte träffar reklam i medier som radio, TV och datakommunikation. Genom att reklam i dessa medier undgår beskattning har de ett mycket bättre läge från konkurrenssynpunkt än de traditionella reklammediema. Reklaminvesteringama i radio och TV har sedan möjligheten öppnades för reklamsändningar i dessa medier vuxit sig mycket stora. Tidningamas annonsintäkter har under samma tid minskat. Den snedvridna konkurrenssituationen är naturligtvis oaccceptabel, särskilt från tidningarnas liksom annonsbladens synpunkt. TVreklamen har bättre konkurrensförmåga också gentemot biorekla-

beskattas enligt den nuvarande ordningen. Även de men, som försäljningsprogram som sänds i TV s.k. TV-shopping och som konkurrerar med postorderkatalogema har en bättre konkurrenssituation i förhållande till de eftersom dessa betalar

senare reklamskatt.

Andra reklammedel som inte omfattas reklamskatten är t.ex.

av telemarketing och Internet. På Internet, som i dag är det reklammedel som är föremål för det största intresset, kan företag och andra göra reklam för sig själva på egna webbsidor eller köpa reklamplats på andras sidor. Det tekniska förloppet kommer dock inte att stanna vid Intemet, utan nya tekniker för förmedling av reklam är under ständig utveckling. Den digitala TV-tekniken för exempelvis med sig möjligheter till nya former av TV. Sannolikt kommer telefonnätet i framtiden att användas för att förmedla rörliga bilder med hög kvalitet. Den digitala tekniken leder till en sammansmältning mellan telekommunikation, mediebranschen och elektronikindustrin. Denna utveckling kommer att medföra att reklamskatten urholkas ytterligare och att konkurrenssituationen på reklammarknaden blir än mer snedvriden.

Den bristande likformigheten i reklambeskattningen är även tydlig vad gäller beskattningen av sponsringsreklam. Den traditio-

40 Den nuvarande ordningens brister

nella sponsringsreklamen i fonn av t.ex. affischering, ljustavlereklam, tröjreklam och annonsblad beskattas enligt gällande regler

om annonsbeskattning och beskattning av annan reklam. Reklam-

skatt utgår dock inte på ersättning idrottsförening erhåller som en för att föreningen namnger tävling efter Inte en sponsoms namn. heller beskattas den reklam som en sponsor får i samband med sponsring av TV-program. Slutligen har Sveriges inträde i EU medfört kontrollsvårigheter beträffande beskattningen reklamtrycksaker och annonstrycksaav ker som förs i landet från annan medlemsstat. Den tidigare tullkontrollen finns inte längre. Det är i nonnalfallet beställaren av reklamtrycksakema resp. den offentliggör annonstrycksakema som som är den skattskyldige. Farhågor finns för att reklamtrycksaker och annonstrycksaker i relativt stor omfattning införs till Sverige från andra medlemsstater i EU utan att reklamskatt erläggs. Reklamskatten får således även i detta avseende konkurrensen snedvridande effekt genom att kunder kan uppleva det som en prislättnad att beställa ifrågavarande i medlemsstat och varor annan sedan underlåta att betala reklarnskatt.

4.3 är och svåra att

Reglerna otillräckliga tillämpa

Reglerna i RSL är i olika avseenden såväl otillräckliga svåra som att tillämpa. Detta förhållande drabbar ett stort antal skattskyldiga, av vilka förhållandevis många betalar endast låga reklamskattebelopp. Det i punktskattesammanhang stora antalet skattskyldiga utgör ett administrativt problem för beskattningsmyndigheten som har att handlägga mängd deklarationer och besvara åtskilliga en frågor, som främst har med skatteplikten att göra. I RSL finns rad begrepp angivna. Vissa dessa definieras en av i lagen, medan andra lämnas odeñnierade. Många begreppen är av svåra att avgränsa och utgör därigenom problem för dem har som att tillämpa lagen. Avgränsningssvårigheter uppkommer exempelvis ofta vad gäller begreppen allmän nyhetstidning och bilaga. De allra största problemen från tillämpningssynpunkt utgör emellertid bedömningama vad kan hänföras till begreppen av som trycksak och reklamtrycksak. För reklamtrycksak skall att en vara skattepliktig krävs att produkten först kan klassificeras som trycksak, och därefter att produkten framställts huvudsakligen för att offentliggöra reklam. I anvisningarna till RSL görs åtskilliga

Den nuvarande ordningens brister 41

undantag och begränsningar såväl beträffande trycksaksbegreppet som i fråga om begreppet reklamtrycksak. Tillämpningsvårigheter

uppkommer både vid frågan om en produkt är att hänföra till trycksak och vid bedömningen trycksaken framställts

av om huvudsakligen for att offentliggöra reklam och sålunda utgör reklamtrycksak. Reklamtrycksaker ut i stora mängder varje år.

ges För varje produkt är det nödvändigt att avgöra den är att

om anse som skattepliktig reklamtrycksak eller inte. Dessa skattebedömningar, som ofta är mycket svåra, ankommer i första hand på tryckeriema. Vid skatterevisioner framkommer ofta att de skattskyldiga missbedömt skatteplikten och inte redovisat skatt på skattepliktiga reklamtrycksaker, men det händer även att tryckerierna redovisat skatt på reklamtrycksaker inte är skattpliktiga.

som Vidare avser flertalet de ansökningar förhandsbesked

av om rörande reklamskatt som handläggs av Skatterättsnämnden de nämnda avgränsningsproblemen.

Andra svårigheter uppkommer när beskattningsvärdet skall bestämmas. Beskattningsvärdet utgörs för och oñentlig-

annonser görande av reklam av vederlaget. För reklamtrycksaker motsvaras

beskattningsvärdet i princip av den del vederlaget utgör

av som ersättning för den tryckeritekniska framställningen och visst bokbinderiarbete. Om vederlag inte utgår eller vederlaget

om uppenbarligen understiger vad är skäligt motsvaras vederlaget

som av belopp som svarar mot skäligt vederlag. Skälighetsbedömningarna är relativt enkla om annonstaxa eller liknande föreligger. Betydligt svårare är det i de fall där motsvarande uppgifter saknas. Lagens hänvisning till ortens pris endast obetydlig vägled-

ger ning. Ibland kan vederlaget för offentliggörandet reklam och

av annonser samt framställningen av reklamtrycksaker vara gemensamt för prestationer som skall inräknas i beskattningsvärdet och för andra prestationer. Beskattningsvärdet skall i sådana fall bestämmas efter uppdelning vederlaget efter skälig grund.

av Kostnaderna för s.k. kreativt arbete skall t.ex. inte ingå i beskattningsvärdet. Hanteringen av denna kostnad i samband med bestämmandet beskattningsvärdet vållar ofta problem hos de

av

skattskyldiga och mycket arbete hos beskattningsmyndigheten.

Även frågan hur förmedlingsprovision skall behandlas

vid bestämmandet beskattningsvärdet ställer i viss utsträckning till

av problem. Svårigheter att bestämma beskattningsvärdet föreligger också ofta i de fall när reklamtrycksak tryckts i

en en annan av EU:s medlemsstater. Det är sällan kunden själv gör tryckeribeställningen. I stället träffar kunden normalt avtal med reklambyrå.

en Reklambyrån sluter därefter ofta avtal med broker, i sin tur

en som

42 Den nuvarande ordningens brister

gör själva tryckeribeställningen och sedermera betalar tryckeriet. I de fall det aktörer mellan den skattskyldige beställaren

är ett par och tryckeriet har beställaren ofta stora svårigheter att inhämta uppgifter för att kunna bestämma ett beskattningsvärde. Även beträffande annonstrycksaker som införts från annan medlemsstat föreligger problem att få fram beskattningsvärdet.

Belysande för komplikationsgraden hos beskattningen av reklamtrycksaker är att RSV funnit att skatten är så oformlig att den bör avskaffas. I sin begäran om detta till regeringen hävdar verket att det inte är möjligt att komma till rätta med problemen genom justeringar i lagstiftningen.

Inte heller är de bestämmelser acceptabla som reglerar de skatteåterbetalningar som beskattningsmyndigheten gör till dagspress, fack- och populärpress motsvarande viss del av den årliga annonsomsättningen. Dessa återbetalningar sker två gånger per år efter utgången av varje halvt beskattningsår. Systemet med återbetalningama utgör ett onödigt merarbete för beskattningsmyndigheten. Den omständliga hanteringen sker manuellt vilket medför att misstag lätt kan göras. Härtill kommer att de skattskyldiga anser att denna rundgång med pengar är både krånglig och kostsam. De nuvarande rutinerna medför att de skattskyldiga åsamkas en ränteförlust på de inbetalda skattebeloppen. Under 1996 återbetalade beskattningsmyndigheten ca 130 miljoner kronor.

Vissa regler i RSL medför problem från kontrollsynpunkt. De skattskyldiga som inte är undantagna från redovisningsskyldighet skall vara registrerade hos beskattningsmyndigheten. För beskattningsmyndigheten föreligger svårigheter att kontrollera att de skattskyldiga verkligen registrerar sig. De medel som står beskattningsmyndigheten till buds för att komma till rätta med problemet är att förelägga t.ex. oregistrerade tryckerier att lämna uppgift om de producerar skattepliktiga reklamtrycksaker och i sista hand revision. Mycket stora resurser skulle emellertid krävas för att med hjälp av dessa medel erhålla en närmare kontroll över registreringen. Nämnda kontrollproblem har förvärrats efter Sveriges inträde i EU. Beskattningsmyndighetens möjligheter att kontrollera att skattskyldiga för införda reklamtrycksaker och annonstrycksaker registerar sig är i det närmaste obefintliga.

5

Reklamskatteutredningen

5.1 Inledning

Vid mitten av 1980-talet kunde man konstatera att reklamskattelagen, trots att den ändrats vid ett flertal tillfällen och att vägledning kunde fås via ett stort antal avgjorda mål och förhandsbesked, fortfarande i många avseenden vållade stora och svåra tillämpningsproblem. Detta gällde framför allt beskattningen av reklamtrycksaker. Vidare ansågs skatten redan då föråldrad och olikformig genom att den t.ex. inte träffade reklam i vissa medier. Tillämpningssvårighetema och den bristande likformigheten ledde till att regeringen i april 1986 utfärdade direktiv för reklamskat-

en teutredning dir. 1986: l

Utredningens uppdrag att föreslå sådana ändringar

var av reklamskattelagen att beskattningen blev likfonnig och konkurrensneutral. Lagen skulle således anpassas så att den omfattade dels reklam i nya eller kommande medier, dels reklammeddelanden

som framställts genom ny teknik. Vidare var utredningens uppgift att förenkla reklambeskattningen och administrationen skatten.

av

I maj 1988 avlämnade utredningen sitt betänkande Reklamskatt SOU 1988:17.

Utredningen fann att följande brister i reklambeskattningen

var de mest framträdande. Bristande lilçfonnighet, främst avseende - obeskattad reklam i nya medier TV och databaser samt

som

trycksaker framställda med teknik,

ny

° dubbelbeskattningen av den tidningsdistribuerade direktrekla-

men.

Tillämpningssvárigheter, främst avseende

- trycksaks- och reklamtrycksaksdefinitionema, - skälighetsbedömningar av beskattningsvärdet, t.ex. i fråga

om

s.k. egenreklam och skyltreklam, - deñnitionsproblem olika slag publikationer.

av av

Förjfarandeproblem, främst avseende ° låga redovisningsgränser som medför många skattskyldiga,

återbetalningar av skatt, - - avsaknad av vissa processuella regler,

avsaknad av möjlighet att beskatta viss reklam från utlandet, 0

t.ex. TV-reklam. Ett stort antal skattskyldiga, vilket medför ° administrativ belastning för beskattningsmyndigheten, - ringa skattebelopp från ett flertal skattskyldiga,

tillämpnings- och redovisningssvårigheter för många skattskyl- -

diga.

5.2 Reklamskatteutredningens förslag

5.2.1 Allmänt

Utredningen ansåg att endast offentliggörande, spridning och återgivning av reklam mot vederlag skulle beskattas. S.k. egenreklam skulle således inte utgöra skattepliktig reklam. Skatteplikt skulle i princip heller inte föreligga när offentliggörandet, spridningen eller återgivningen skedde utomlands. De reklamslag som skulle beskattas var annonser, direktreklam, databasreklam, sponsringsreklam och övrig reklam.

Annonsbeskattningen

Utredningen föreslog att annonser skulle vara skattepliktiga oavsett hur de framställts. Det skulle således inte längre vara ett krav att utrymmet var upplåtet i trycksak. Beskattning skulle endast ske av utrymme som upplåtits i periodiska publikationer, vilket t.ex. innebar att vissa abonnentuppgifter i telefonkatalogen inte längre skulle komma att beskattas. Beteckningen publikation borde enligt utredningen reserveras för tidnings- eller tidskriftsliknande skrifter. Upplåtet utrymme i andra än periodiska publikationer skulle beskattas endast om det användes för reklammeddelande.

Beskattningsvärdet skulle utgöras av vederlaget eller ett som skäligt bedömt vederlag.

5.2.3 Reklambeskattningen

Direktreklam

Enligt utredningen bestod större delen av all direktreklam

av trycksaker. Vidare ansåg utredningen att huvuddelen trycksaks-

av reklamen spreds såsom direktreklarn. Utredningen fann därför att

det var lämpligt att ersätta beskattningen reklamtrycksaker i

av

framställningsledet med en beskattning i distributionsledet av

direktreklam. Med skattepliktig direktreklam skulle identiska

avses meddelanden som massdistribuerades direkt till mottagarna.

Undantagna från skatteplikt skulle vara försändelser från staten, kommuner och ideella föreningar. Inte heller skulle skatteplikt föreligga för regelbundna utsändningar böcker, tidningar,

av grammofonskivor och dylikt.

Skattskyldigheten skulle åvila de företag som distribuerade direktreklamen.

Underlaget för beskattningen föreslogs bli vederlaget för själva

distributionen. I den mån ett distributionsföretag tillhandahöll andra tjänster som var hänförliga till distributionen, såsom packning eller

adressering, ansåg utredningen att även vederlaget för dessa tjänster skulle ingå i beskattningsunderlaget. Den tidningsdistribuerade direktreklamen skulle enligt förslaget

endast beskattas som direktreklam. Dubbelbeskattningen denna

av reklamtyp skulle således försvinna.

Databasreklam

Utredningen föreslog att skatteplikt skulle föreligga för meddelande i utrymme i databas som ansluten till vidotexsystem eller

var liknande om var och en utan särskild kostnad kunde få tillgång till meddelandet.

Undantag skulle gälla för utrymme upplåtet staten,

som var kommuner eller ideella föreningar. Skatteplikt skulle inte heller föreligga för uppgifter taxor, tabeller och avgifter eller för

om tidtabeller för allmänna kommunikationsmedel.

Skattskyldig skulle den vara uppbar vederlaget för det

som upplåtna utrymmet, dvs. i normalfallet databasägaren.

sponsringsreklam

Vid tiden för utredningens arbete beskattades, liksom i dag, endast den mer traditionella sponsringsreklamen, i form av t.ex. affischering, ljustavlereklam, tröjreklam och annonsblad, enligt reglerna om annonsbeskattning och beskattning av annan reklam. Reklamskatt utgick exempelvis inte ersättning som en idrottsförening uppbar från en sponsor för att denne fick ge namn ett idrottsevenemang. Utredningen fann att likformighetsskäl talade för att beskattning skulle ske av all reklam som avsågs med sponsringsavtal.

Enligt förslaget skulle således beskattning ske av all reklam som avsågs med sponsringsavtalet. Beskattningen skulle knytas till sponsringsavtalets innehåll om den ersättning som den sponsrade skulle uppbära. Med skattepliktig sponsringsreklam skulle avses allt som enligt ett sponsringsavtal åligger den sponsrade. För att bl.a. undvika tillämpningssvårigheter ansåg utredningen att kretsen av skattskyldiga för sponsring skulle begränsas till enbart utövare av idrottslig och kulturell verksamhet. Vidare skulle skattepliktig sponsring endast föreligga om sponsom bedrev näringsverksamhet.

Genom den föreslagna höjningen av redovisningsgränsen för ideella föreningar till 200 000 kronor skulle den s.k. lokala sponsringen, dvs. sponsring där personal- och kommunrelationsmotiv och ibland även de personliga motiven har avgörande betydelse, normalt inte träffas av beskattning.

Skattskyldigheten skulle åvila den person eller organisation som uppbar ersättningen enligt sponsringsavtalet.

Beskattningsvärdet skulle utgöras av hela sponsringssumman eller annan ersättning som utgick enligt avtalet. Förutom den ersättning som framgick av sponsringsavtalet skulle även direkta kostnader som sponsom betalade för den sponsrades verksamhet

ingå i beskattningsunderlaget.

Övrig reklam

Utöver de ovan nämnda schablonmässigt avgränsade skattepliktiga reklamslagen föreslog utredningen att övrig reklam i upplåtet utrymme skulle beskattas. Skattskyldig för sådan reklam skulle vara den som uppburit vederlag för upplåtet utrymme. Som övrig reklam behandlade utredningen de nedan angivna reklamslagen.

Radio- och TV-reklam

När utredningen lade fram sitt betänkande rådde det enligt den radiorättsliga lagstiftningen fortfarande i huvudsak reklamförbud för radio- och TV-sändningar från svenskt territorium. Dessa medier konkurrerade således inte med andra reklammedier. Utredningen ansåg därför att skatt på sådan reklam inte heller i fortsättningen borde komma i fråga såvida inte förbudet mot reklam i radio eller TV upphävdes.

Utredningen föreslog däremot beskattning av reklam i radiooch TV-sändningar från svenskt territorium där reklam kunde förekomma. Dessa sändningar utgjorde i allt väsentligt kabelsändningar antingen gick till annat än bostäder eller nådde så få

som bostäder att tillstånd från kabelnämnden inte erfordrades.

Utredningen föreslog vidare att beskattning skulle ske av reklam i sändningar från utlandet. Sådan reklam var dock inte skattepliktig

den reklamsändande kanalen huvudsakligen var avsedd att tas om emot i andra länder än Sverige. Så skulle anses vara fallet om minst 80 procent av publiken återfanns utanför Sverige. Enligt utredningen hade TV-bolagen ett stort behov att kunna redovisa

av sin publik och vilka länder de sände över. Någon svårighet att få fram siffror på mottagamas ländersammansättning ansågs därför inte föreligga. Den reklam som förekom i utländska etersändningar

kunde höras eller i Sverige ansågs inte annat än i undansom ses tagsfall vara riktad till svenska konsumenter. Reklam i sådana sändningar skulle inte beskattas i Sverige.

Den svenska andelen av beskattningsvärdet skulle enligt förslaget motsvara den svenska delen av den totala radio- eller TVpubliken för den aktuella sändningen. För reklam som var särskilt riktad mot Sverige och annat nordiskt land skulle fördelning ske endast mellan dessa länder.

De utländska TV-företag sände från utlandet, hade sitt säte

som där och hade att leverera skatt till svenska staten skulle ha ett ombud här i landet. En sådan lösning skulle enligt utredningen underlätta indrivningen av skatten.

Reklam på fasta skyltar

Utredningen föreslog att reklam på fasta skyltar skulle vara skattepliktig. Undantag skulle gälla för reklam fasta skyltar om skyltplatsen upplåtits genom avtal som var gemensamt för

skyltplatsen och lokalen, om den avtalade hyran till övervägande delen kunde antas avse lokalen.

Reklam pá film, videogram och ljudband

Reklam på film, videogram och ljudband skulle enligt förslaget vara skattepliktig. Undantag skulle gälla för reklam i eller utanför försäljningsställe där t.ex. varor som var avsedda med reklamen tillhandahölls.

Afischreklam

Utredningen ansåg vidare att affischreklamen skulle beskattas. Till sådan reklam räknades även ljustavlereklam. Skatteplikten skulle inte omfatta reklam i eller utanför lokal, trafikmedel etc. där det med reklamen avsedda företaget bedrev verksamhet eller där de varor och tjänster tillhandahölls som avsågs med reklamen.

Añischreklamen, som enligt utredningen till stor del utgjordes av reklamtrycksaker, skulle genom förslaget att slopa beskattning av trycksaksreklamen i fiamställningsledet inte längre bli föremål

för dubbelbeskattning.

Reklam på kläder och annan utrustning

Skatteplikt skulle föreligga för reklam på kläder och annan utrustning. Liksom för radio- och TV-reklamen skulle dock inte skatteplikt gälla för reklam på kläder och annan utrustning som huvudsakligen förväntades bli spridd utomlands.

Reklambroschyrer

Enligt förslaget skulle ersättning för utrymme i reklambroschyrer som upplåtits annan än utgivaren beskattas om utrymmet använts för reklammeddelande. Med reklambroschyrer skulle enligt utredningen avses i stort sett vad som enligt den gällande ordningen betecknades som reklamtrycksaker, dock utan några

begränsningar i fråga om framställningssätt.

För att undvika dubbelbeskattning skulle från skatten på

upplåtet reklamutrymme i reklambroschyr som distribueras

som

direktreklam avdrag få göras med belopp svarade mot skatten

som på distributionen.

Ajfärshandlingar och biljetter

Utredningen föreslog att allt reklamutrymme i affárshandlingar och liknande som upplåtits mot vederlag skulle beskattas.

Övrigt

Utredningen ansåg att någon ändring avseende mässreklam och flygreklam inte var befogad. Enligt förslaget skulle således mässreklam även fortsättningsvis vara undantagen från beskattning medan flygreklam i enlighet med den rådande ordningen skulle beskattas.

Förfarandet

Utredningen föreslog att gränsen för redovisningsskyldighet skulle bestämmas till 60 000 kronor. För ideella föreningar skulle dock redovisningsskyldighet föreligga endast beskattningsvärdet för

om ett beskattningsår översteg 200 000 kronor. Enligt utredningen skulle den för vissa kategorier höjda redovisningsgränsen medföra en betydande reduktion av antalet redovisningsskyldiga.

Tillvägagångssättet med återbetalning av reklamskatt för viss del av den skatt som redovisats för annonser i självständig

annan publikation än armonsblad skulle ersättas med avdragsrätt för de

en skattskyldiga. Den gällande återbetalningsrätten skatt till

av skattskyldiga vars skattepliktiga omsättningen under året inte nått upp till gränsen för redovisningsskyldighet skulle däremot kvarstå.

Om skattskyldig som inte kunde bosatt i riket eller

anses som saknade fast driftsställe här hade offentliggjort, spritt eller återgett skattepliktig annons eller reklam såväl inom utom landet

som skulle beskattningsvärdet endast vad vederlaget

avse som av belöpte prestationer inom landet.

Ombud, som enligt förslaget skulle företräda utländska rättssubjekt som var skyldiga att betala reklamskatt i Sverige, skulle godkännas av beskattningsmyndigheten. Ombudet skulle ha fullmakt från den skattskyldige för redovisningen och

att svara

företräda honom i frågor om skatten samt svara för att underlag fanns för skattekontrollen.

Utredningen föreslog inte några ändringar skattesatserna.

av Skatten för annons i allmän nyhetstidning skulle således utgå med 4 procent av beskattningsvärdet, medan skatten för övriga skulle utgå med ll procent.

5.3 har inte till för

Förslaget lagts grund lagstiftning

Reklamskatteutredningens betänkande fick ett blandat mottagande av remissinstansema. Många problem ansågs kunna lösas om man genomförde utredningens förslag. Tveksamheten var dock mycket stor vad gällde möjligheterna att kunna riktigt beskatta sponsringsreklamen och framför allt reklamen i utländska TV-sändningar. Vidare uttalades farhågor för nya tillämpningsproblem i synnerhet vad gällde beskattningen av reklamtrycksaker.

Vad först avser beskattningen av reklamtrycksaker ansågs förslaget inte kunna ge en likformig, konkurrensneutral och förenklad beskattning. Man förutspådde svårigheter beträffande gränsdragningen mellan skattepliktiga och inte skattepliktiga försändelser. Vidare hävdades att många företag skulle försöka undgå beskattning genom att finna olika vägar för att öka distributionen av egenreklam. Därtill anfördes att den distribution skulle öka som skedde mot vederlag men som inte massdistribuerades. Man ansåg det oacceptabelt att skattehöjningar avseende reklamskatten skulle komma att beslutas av postverket i samband med att verket höjde sina taxor. Den del av förslaget som avsåg beskattningsvärdet ansågs missgynna de stora och seriösa distributionsföretagen eftersom dessa ofta ombesörjde flera olika länkar i distributionskedjan.

Även avseende beskattningen databasreklam framfördes

av kritik från remissinstanserna. Beskattning av reklam i s.k. videotex ansågs olämplig därför dels att denna datakommunikationsforrn var interaktiv, dels att det var fråga om uppsökt information. Eftersom innehållet i videotexdatabaser kunde ändras mycket ofta skulle lagen bli mycket svårtillämpad. Det anfördes vidare att databasägaren inte visste vad informationslämnaren använde sina sidor till eller hur länge eventuell reklam varit tillgänglig. Eftersom enbart informationslämnaren kunde bedöma om ett inlagt meddelande innehöll reklam eller inte borde denne vara ansvarig för skatten.

SOU 1 997 :5 3 Reklamskatteutredningen 5 1

Beträffande beskattningen sponsring anfördes att de rela-

av tionseffekter som kunde utvinnas sponsring oftast ansågs

ur viktigare än exponeringsmöjlighetema. Vidare hade det blivit svårare för sponsorema att uppnå uppmärksamhet i massmedia. Därmed minskade reklamvärdet för företagen. Det ansågs därför oacceptabelt att hela sponringsavtalet skulle utgöra beskattningsunderlag. Endast den del av ersättningen motsvarades

som av reklamvärdet borde träffas av beskattning. Det framfördes även att konkurrensen skulle komma att snedvridas begränsningen

genom av kretsen av skattskyldiga till enbart utövare idrottslig eller

av kulturell verksamhet.

Vad slutligen gäller beskattningen TV-reklam ifrågasattes det

av rimliga i att sträcka skatteplikten utanför de gränserna och

egna möjligheterna för Sverige att effektivt kunna se till att skatten betalades. Någon betryggande garanti för att så skedde ansågs inte finnas, vilket i sin tur skulle medföra att lagen inte blev konkurrensneutral i förhållande till rättssubjekt i Sverige.

Den i vissa delar hårda remisskritiken och de bristande möjligheterna till en generell reklamskatt ledde till att utredningens förslag inte genomfördes.

v

133319;.ser

wii

safir.,m

vi

6 och

Överväganden förslag

6.1 Inledning

Annonsskatten infördes 1971 som ett provisorium i avvaktan på att reklamutredningen skulle föreslå en allmän reklamskatt. Intäkterna av annonsskatten var i sin helhet avsedda att täcka kostnaderna för det kraftigt utökade statliga stödet till

pressen.

En djupt oenig reklamutredning föreslog i början 1972 att

av en allmän reklambeskattning skulle införas. Utredningsmajoriteten hävdade att en reklampâlaga skulle ett verksamt medel för att

vara åstadkomma en önskvärd dämpning reklamens volym och

av dessutom kunna användas för att stimulera till informativt

ett mer innehåll och från konsumentsynpunkt godtagbar utform-

en mer ning. Förslaget mötte sällan skådad remisskritik. Trots det ledde

en förslaget till lagstiftning. I propositionen anfördes huvudskäl

som för att införa skatten att det den bästa lösningen för att

var finansiera det förstärkta presstödet. Reklamutredningens ambitioner på det konsumentpolitiska området inte framträ-

gavs samma dande plats i regeringens förslag.

Reklamskatten kom jämfört med de flesta andra punktskattema tidigt att förorsaka betydande tillämpningsproblem för såväl de

skattskyldiga som skattemyndigheten. Under 1980-talet växte

kritiken mot skatten för dess snedvridande effekter

genom att nya reklammedier inte träffades någon skatt. Reklamskatteutredning-

av en tillsattes 1986 med huvuduppdraget att åstadkomma ut-

en vidgning av skatten till dessa medier, främst TV, radio och

nya databaser. Utredningen skulle också föreslå åtgärder säkerställ-

som de att reklamskatten även träffade trycksaker framställdes med

som nya tekniker. En annan viktig uppgift att förenkla beskattning-

var en. I det 1988 framlagda betänkandet föreslog reklamskatteutredningen en helt ny reklamskattelag bl.a. utsträckte lagens

som tillämpningsområde till de nya reklammediema och innebar att trycksaksreklamen skulle beskattas i distributionsledet och inte hos

tryckeriema. Reklamskatteutredningens förslag fick ett blandat mottagande vid remissbehandlingen.

I samband med skatterefonnarbetet i slutet av 1980-talet gjorde kommittén för indirekta skatter i sin genomgång av punktskatteområdet bedömningen att det saknades anledning att då ytterligare utreda eller föreslå förändringar reklamskatten med hänsyn till

av att resultatet av reklamskattetredningens omfattande översyn ännu inte hade prövats av regeringen.

Någon reformering av reklamskattelagen på grundval av reklamskatteutredningens förslag kom aldrig till stånd trots att de problem med beskattningen som uppmärksammats i det arbetet snarast växte i styrka. I samband med 1990 års skatterefonn slopades ett antal punktskatter av varuskattekaraktär som under årens lopp förorsakat tillämpningsproblem i en omfattning som inte stod i rimlig proportion till skattemas principiella eller statsfinansiella betydelse. Trots att motsvarande kritik kunde riktas mot reklamskatten förblev den i stort sett oförändrad.

Under de senaste åren har oformlighetema i beskattningen kommit att accentueras bl.a. till följd av den snabba framväxten av nya reklammedier. Problemen har också återkommande uppmärksammats såväl de skattskyldiga som skatteadministrationen.

av

I ett remissvar på ett delbetänkade från Ungdomskommittén 1991 med förslag bl.a. översyn reklamskattelagen ställde

om en av sig RSV tveksamt till en efterlyst utvidgning av skatten och hävdade i stället att man borde överväga att slopa den komplicerade och svårtillämpade reklamskatten. Samma inställning redovisade verket på våren 1992 i framställning till regeringen. Året därpå

en upprepade verket sitt krav på skattens slopande anslöt sig

när man till ett förslag från Utredningen om vissa mervärdeskattefrågor som i ett delbetänkande SOU 1993:75 pekade på reklamskattens snedvridande konkurrenseffekter och ansåg att skatten inte kunde bibehållas. I en framställning till regeringen våren 1995 har RSV hemställt att skatten på reklamtrycksaker skall slopas.

Den redovisade historiken vittnar tydligt om den tidvis

nu intensiva kritiken mot reklamskatten från i stort sett alla håll. Det framgår också hur svårt det visat sig att komma till rätta med

vara de problem som är förenade med beskattningen. Allmänt sett framstår det närmast som ett mysterium att skatten snart kan fira ZS-årsjubileum

6.2 En allmän och neutral skatt

En av huvuduppgiftema för utredningen har varit att åstadkomma en utvidgning av reklamskatten till att omfatta de starkt

nya växande reklarnmediema, främst TV. Framgång i det avseendet är avgörande för frågan skatten kan bli den allmänna och neutrala

om skatt som varit målet alltsedan den infördes. Utredningens ansträngningar att hitta fungerande lösningar har dock gett nedslående resultat. Verkligheten visar sig vara en övermäktig motståndare. Grundläggande drag i den tekniska utvecklingen i kombination med ett alltmer försvagat nationellt handlingsutrymme lägger effektiva hinder i vägen för att reformera den unika svenska reklamskatten så att den eftersträvade konkurrensneutraliteten uppnås.

Utredningens genomgång av förutsättningarna för beskattning

av reklamen i radio, TV och datakommunikationssystem i kapitlen 8 och 9 visar en tämligen entydig bild. De principiellt riktiga lösningarna, dvs. att beskatta all sådan reklam, går inte att tillämpa medan de hanterliga lösningarna, dvs. att beskatta enbart reklamen i svenska radio och TV-sändningar, står i strid med kravet

på en konkurrensneutral beskattning. Alternativet att ändå välja någon

av dem kan knappast försvaras. Med principiellt korrekt lösning

en följer så uppenbara tillämpnings- och kontrollproblem att efterlevnaden av reglerna skulle urholkas på ett oacceptabelt sätt. Kritiken mot en sådan ordning kan befaras bli minst lika omfattande som mot den nuvarande. En modell som går att tillämpa förutsätter att viss reklam lämnas utanför det skattepliktiga området. Syftet med en reformering att åstadkomma neutral skatt skulle inte nås.

- en -

Slutsatsen som måste dras är att konflikten mellan mångfa-

en setterad reklammediamiljö i snabb utveckling och kravet på beskattningsregler som går att tillämpa förefaller olöslig.

6.3 Förenklingsfrågan

De inbyggda motsättningar som beskrivits i föregående avsnitt gör sig också gällande i fråga strävandena att åstadkomma enklare

om beskattningsregler. Förenklingar av regelsystemet tenderar nämligen att föra med sig nya snedvridningar i fråga om skatteuttaget.

Behovet av förenkling är särskilt uttalat beträffande beskattningen av reklamtrycksaker där den nuvarande ordningen många gånger får närmast löjeväckande konsekvenser. Komplexitetsgraden

gör beskattningen mycket svårtillämpad och utrymmet för bedömningstvister orimligt stort. Sedan lång tid tillbaka har många berörda uppfattat systemet som så obegripligt och orättvist att det fått allvarliga konsekvenser för tilltron till lagstiftningen. Som framgår av utredningens analys i kapitel 10 saknas det förutsättningar att radikalt förenkla reglerna utan att göra våld på kravet på en generell och neutral beskattning. De stora bristerna i beskattningen kan inte avhjälpas genom justeringar av bestämmelserna. En övergång till beskattning i distributionsledet som på sin tid föreslogs av reklamskatteutredningen löser vissa problem men för å andra sidan med sig nya komplikationer som inte är acceptabla.

6.4 Skatten och EG-rätten

Den analys av reklamskattens förenlighet med gemenskapsrätten som utredningen redovisar i kapitel 11 resulterar i uppfattningen att EG-rätten sannolikt inte lägger direkta hinder i vägen för att behålla skatten. I likhet med bedömningar på andra områden av EG-rättens närmare innehåll är det dock också i detta fall svårt att uttala sig med full säkerhet. Besked i frågan kan endast lämnas av EG-domstolen. För utredningen framstår det dock som troligt att skatten mot bakgrund av domstolens hittillsvarande praxis inte

- är olaglig i ett EG-rättsligt perspektiv. Med hänsyn till de allvarliga konsekvenser för bedömning kan dra med sig

staten som en annan finns det dock anledning att väga aspekten vid ställningstagandet till om reklamskatten skall behållas.

Enligt utredningens mening är det angeläget att vid sidan av de renodlade legala effekterna vårt medlemsskap tillmäta också de

av mera praktiska konsekvenserna betydelse. Därmed åsyftas bl.a. de komplikationer i neutralitetshänseende som beskrivits i fråga om beskattningen av trycksaksreklamen och som har sin grund i den fria handeln i kombination med att ingen annan medlemsstat har någon motsvarighet till den svenska reklamskatten. Allmänt sett har förutsättningarna för Sverige att välja eller behålla beskattningsmodeller som är unika naturligtvis med EU-anslutningen blivit starkt begränsade i förhållande till situationen i början på 1970-talet.

förslag 57

6.5 Reklamskatten bör avskaffas

Reklambeskattningen har genom såväl sin grundkonstruktion som omvärldsutvecklingen kommit att framstå ett omodemt och som orättvist system för att ta ut skatt. Utredningens analys bristerna av i RSL visar också att det inte är godtagbart att behålla sådan en beskattning. När det gäller utredningens huvuduppgift att föreslå lösningar som undanröjer dessa brister har utredningen liksom föregångarna stött i det närmaste oöverstigliga hinder. I den från

neutralitetssynpunkt viktigaste frågan utvidgning beskatt-

- en av ningen till reklamen i TV och radio saknas det enligt utredning- ens uppfattning förutsättningar för en rättvis och i övrigt godtagbar lösning. Skälet härtill är främst problemet med att åstadkomma en effektiv beskattning den reklam når Sverige från utlandet. av som Såväl rent kontrollmässiga svårigheter det begränsade som utrymmet med hänsyn till våra internationella åtaganden innebär så allvarliga komplikationer att ett acceptabelt system för beskattningen inte är möjligt att åstadkomma. Det sagda gäller även för

beskattningen av reklam i datakommunikationssystem, där framför allt reella förutsättningar för beskattningskontroll saknas. Den eftersträvade reformeringen skatten på reklamtrycksaker

av möter i stort sett svårigheter de nämnda. I den samma som nyss delen har EU-anslutningen redan lett till mycket svårbemästrade konkurrensstömingar mellan svenska och utländska tryckerier. Utredningen har kommit fram till att det är orimligt att införa en inhemsk kontrollapparat säkerställer konkurrensbalans som en mellan svenska och utländska tryckerier i detta avseende. Analysen av reklamskattens förenlighet med gemenskapsrätten har resulterat i ståndpunkten att EG-rätten inte bör lägga direkta hinder i vägen för Sverige att behålla reklamskatten. Det går emellertid inte att helt säkert uttala sig vilken ståndpunkt EGom domstolen skulle inta. Även utgår från reklamskatten om man att inte står i direkt strid med EG-rätten eller andra internationella åtaganden medför det ökade omvärldsberoendet delvis nya komplikationer med den närmast unika svenska reklamskatten. Den nu diskuterade aspekten talar därför trots allt för ett avskaffande av skatten. Även i rad andra avseenden leder en utredningens översyn till slutsatsen att reklamskatten inte kan refonneras så att den uppfyller de krav måste ställas på modern skatt. Ett genomgående som en drag i översynsarbetet har varit att utredningen på punkt efter punkt kunnat konstatera att de justeringar RSL krävs av som för att

nå målet generell och konkurrensneutral beskattning

om en antingen stöter formella hinder eller medför ingrepp som inte står i rimlig proportion till skattens syfte och allmänna betydelse.

Enligt direktiven skall utredningen om den finner att en

konkurrensneutral reklamskatt inte kan uppnås analysera om

skatten med hänsyn till sitt syfte ändå bör finnas kvar. Det är inte helt lätt att utröna vad sin tid och är syftet med

som var nu skatten. Reklamutredningens majoritet menade att en reklamskatt skulle verka dämpande på reklamutbudet. Finansministern motiverade dock införandet skatten främst med att den behövdes för

av att finansiera det förstärkta presstödet. Enligt utredningens mening är det inte mycket som talar för annat än att skatten numera närmast måste allmän inkomstkälla. Den inverkan

ses som en skatten i dagsläget kan ha utbudet och inriktningen av reklamen bedömer utredningen försumbar. Bortsett från de statsintäkter

vara

reklamskatten saknas det därför andra tungt vägande som genererar skäl att behålla skatten. Utredningen gör också bedömningen att det indirekta presstöd är inbyggt i reklambeskattningen,

som

att dagspressen har lägre beskattning än andra tidningar, genom en kan undvaras. Skattens utformning i den delen har också under årens lopp kritiserats häftigt och utgör också ett problem med avseende på syftet att åstadkomma neutral beskattning.

en

Utredningen har mot den angivna bakgrunden stannat för att

nu föreslå att reklamskatten bör slopas. övertygelsen om att det är det enda tänkbara resultatet översynsarbetet är så stark att det inte

av framstår ändamålsenligt att i författningsform redovisa förslag

som till tekniska justeringar dagens system som skulle kunna

av användas i den oförmodade situationen att statsmakterna gör en i grunden bedömning än utredningen av möjligheterna att

annan åstadkomma ett fungerande system för särskild beskattning av

en reklam.

6.6 Konsekvenser av ett avskaffande

Ett avskaffande skatten för naturligtvis med sig rad olika

av en konsekvenser för skilda berörda. En effekt är att statens budgetsaldo längre sikt kommer att försämras med ca 700 miljoner

kronor netto.

För de skattskyldigas del skulle ett avskaffande av skatten medföra lättnad i administrativt hänseende. Detta gäller inte

en

förslag 59

minst de skattskyldiga för reklamtrycksaker, vilka upplever

administrationen reklamskatten mycket betungande. av som Vad gäller dagspressen bedömer utredningen att ett avskaffande

skulle leda till i första hand sänkta annonspriser och i andra hand

sänkta prenumerationspriser. Detta innebär annonsköpare och att konsumenter skulle komma att ett avskaffande. Fönnogynnas av das kan att även branschens lönsamhet förbättras.

Fack- och populärpressen samt annonsbladen skulle få stärkt en konkurrenssituation i förhållande till dagspressen. Konkurrensneu-

tralitet skulle vidare uppnås mellan hela den samlade pressen, jämte annonsbladen, och andra reklammedier. Konkurrenssituatio-

nen mellan samtliga reklammedier skulle för övrigt förbättras.

Ett avskaffande av reklamskatten skulle även medföra del att en av det indirekta presstödet försvinner. Utredningens bedömning är att sambandet mellan reklamskatten och presstödets syfte i dag

måste betraktas oklart. som

6.7 Finansieringen av skattebortfallet

Utredningens ställningstagande att reklamskatten bör avskaffas för

enligt direktiven med sig krav på att förslag skall lämnas hur om de minskade statsintäktema skall finansieras.

Erfarenheterna av de utdragna diskussionerna reklamskatten om och de hittills fåfänga försöken att lösa de problem de flesta som bedömare är överens att skatten är behäftad med har lett om utredningen till slutsatsen att den finansiering krävs vid som ett slopande i första hand bör sökas bland åtgärder som i någon bemärkelse kan sägas ha träffbild den nuvarande samma som reklamskatten. Med detta utgångspunkt har utredningen som

undersökt förutsättningarna för någon form reklampålaga.

annan av Det som då ligger närmast till hands är att införa begränsning en av företagens reklamköpamas rätt till avdrag för reklamkostnader

vid inkomstbeskattningen. En tänkbar utformning sådan

av en avdragsbegränsning redovisas i betänkandet utredningens men slutsats blir att åtgärden är förenad med så allvarliga nackdelar att den inte kan förordas. Utredningen belyser också andra mera

generella skärpningar företagsbeskattningen på av som lösning

finansieringsfrågan. Inte heller dessa alternativ framstår som särskilt näraliggande och rör dessutom ingrepp kan sägas som utöver vad utredningens uppdrag tar sikte på.

och

60 Överväganden förslag

Om lämnar strävan att få fram de statsintäkter som krävs man vid avskaffande reklamskatten någon annan form av ett av genom direkt eller indirekt kan sägas träffa reklamen är fältet pålaga som naturligtvis i princip vidare. Utrymmet för att föreslå någon eller några konkreta ñnansieringsåtgärder har dock visat sig vara begränsat. Utredningen har likväl valt att peka på ett antal åtgärder skulle kunna komma i fråga när gör det slutliga ställsom man ningstagandet till hur finansieringen skall lösas. Huvudförslaget till finansiering utredningen förordar som innebär kombination två åtgärder skatteområdet. Rätten en av till avdrag för representationskostnader vid inkomstbeskattningen slopas i princip helt och resterande finansiering sker inom ramen för den aviserade avfallsskatten. Mycket talar dock för att de avvägningar som krävs när ñnansieringsfrågan skall avgöras kommer att ske i ett sammanhang där resultatet också blir beroende mera övergripande av än utredningen kunnat göra. Enligt utredningens

överväganden

bör det i ett förbättrat statsfinansiellt läge vara möjligt

uppfattning

nå lämplig lösning på den här aktualiserade finansieringsatt en frågan i samband med andra refonner på skatteområdet.

7

Utgångspunkter

7.1 Reklamskattens syfte

I utredningsdirektiven förekommer ingen diskussion kring det

närmare syftet med reklamskatten. Motsatsvis kan det dock ur direktiven utläsas att uppdragsgivaren föreställer sig det finns att ett visst syfte med skatten. Det sägs nämligen utredaren att om finner att målet konkurrensneutral reklamskatt inte kan om en uppnås, skall han analysera reklamskatten med hänsyn till sitt om .syjie ändå bör finnas kvar. Ett moment när det gäller utgångspunkterna för utredningens överväganden blir därför bilda sig att en uppfattning om vilket detta syfte kan vara. Reklamskattens föregångare armonsskatten motiverades

tämligen

entydigt som ett sätt att finansiera ett kraftigt förstärkt presstöd. I

lagstiñningsprocessen gjordes dock kopplingar till allmän

en mer reklambeskattning. Med hänvisning till att sådan skatt övervägen des av den sittande reklamutredningen framställdes skatten på

annonser som ett provisorium i avvaktan allmän reklamskatt. en Majoriteten i reklamutredningen grundade sitt

förslag om beskattning av reklamen i allt väsentligt på konsumentpolitiska

överväganden. En beskattning skulle verka dämpande på reklamut-

budet. I det efterföljande lagstiftningsarbetet

sköts den aspekten något i bakgrunden och i stället framhölls skatten det att var lämpligaste sättet att finansiera det ytterligare utbyggda presstödet.

Den klara kopplingen till presstödet vid tillkomsten har också under årens lopp kommit att tas till utgångspunkt för reklamskat-

tens kritiker som hävdat att skatten borde sänkas med hänsyn till att den vida överstiger statens kostnader för presstödet. numera Diskussionerna i den delen visar enligt utredningens

uppfattning

att sambandet mellan presstödet och reklamskatten med tiden kommit att bli tämligen uttunnat.

De långtgående konsumentpolitiska ambitioner

som genomsyra-

de reklamutredningens förslag måste höra till anses det förgångna.

Utgångspunkter

Trots att det fortfarande torde finnas förespråkare för uppfattningen statsmakterna bör verka för dämpning av reklamutbudet kan att en i dagsläget inte tillmäta sådan inställning någon avgörande man en betydelse när syftet med reklamskatten skall utrönas. sagda leder utredningen till slutsatsen att det kvarvaran- Det nu de mest påtagliga syftet med reklamskatten är att ge staten inte oväsentliga inkomster.

7.2 En generell och konkurrensneutral

beskattning

Utredningens huvuduppgiñ har varit att undersöka förutsättningarför komma till rätta med de sedan lång tid påtalade brister na att kännetecknar reklamskattelagen när det gäller räckvidden i som fråga olika slag reklam och konkurrensneutraliteten. om av Det främst varit i blickfånget i det här diskuterade som avseendet är att den nuvarande reklamskatten inte omfattar reklammedier sedan flera år tillbaka vunnit betydande insteg som på reklammarknaden, främst TV-reklamen. Dit hör också radioreklamen och reklam i takt med den senaste tidens som snabba tekniska utveckling sprids i datakommunikationssystem. I detta hänseende krävs utvidgning det skattepliktiga området en av till dessa reklammedier för att nå de grundläggande kraven nya generell och konkurrensneutral beskattning. Reklamskatteutreden ningens ambitiösa försök i slutet på 1980-talet att råda bot på bristerna visar att det är förenat med mycket stora svårigheter att nå det eftersträvade målet. En inbyggd konflikt mellan strävan att åstadkomma generell beskattning och kravet på att en reglering en

hanterlig i praktiken gör uppgiften särskilt komplicerad.

skall vara De problem den tidigare utredningen hade att brottas med har som i betydande utsträckning förstärkts i takt med bl.a. den tekniska utvecklingen. På såväl TV-området i fråga reklamen i som om datakommunikationssystem har svårigheterna att nå tillfredsställande lösningar beträffande beskattningen reklam når Sverige av som från utlandet också accentuerats. De åtaganden som följer av vårt medlemsskap i EU bidrar även till att utrymmet för inhemskt önskvärda åtgärder begränsas avsevärt. Att det saknas motsvarighetill den svenska reklamskatten i de andra medlemsstaterna ter

inskränker i praktiken våra handlingsalternativ ytterligare.

Vid sidan det diskuterade behovet att utvidga beskattav nu av ningen till att omfatta reklammedier som i dag inte träffas av

Utgångspunkter 63

skatten hör till uppdraget att göra reklamskatten generell och konkurrensneutral också att i övrigt komma till med det rätta slaget av brister i det gällande systemet. På flera punkter då stöter man på medvetna politiskt betingade skevheter i beskattningen, främst

det förhållandet att skatten är lägre för dagspressen för än annan Även i den delen har

press. utredningen uppfattat att uppdraget är

kringgärdat av restriktioner gör det svårt att nå det uppställda som målet om en generell och neutral beskattning.

I fråga om beskattningen reklamtrycksaker kan neutralitets-

av aspekten också sägas göra sig gällande. Här handlar det bl.a. om de problem kontrollkaraktär sedan några år tillbaka av som medför att det i praktiken uppkommer bristande neutralitet mellan en svenska och utländska tryckerier.

7.3 Beskattningen skall vara enkel att tillämpa

En viktig utgångspunkt för reformarbetet på skatteområdet har varit

att förenkla reglerna. På punktskatteområdet har denna

inriktning

alltid varit särskilt uttalad. Det den bakgrunden skall är mot man se den andra väsentliga uppgiften för

utredningen. Beskattningen av reklamtrycksaker har välförtjänt utpekats

som ett avskräckande exempel på Skatteregler inte uppfyller kraven som på enkelhet. Såväl de skattskyldiga skatteadministrationen som ställs här inför svårigheter inte kan I den som accepteras. dagliga

hanteringen uppkommer ständiga avgränsningsproblem

som gör tillämpningen mycket resurskrävande och leder till tvister i en utsträckning som inte är godtagbar i ett modernt beskattningssys-

tem.

Även i övrigt bör förenklingsaspekten

vara vägledande för en reformering av reklamskatten. De materiella reglerna måste vara klara och entydiga så att de skattskyldiga inte annat än undantags-

vis ställs inför svårigheter att avgöra vad

som är en skattepliktig

prestation. Utrymmet för att välja alltför schablonartade och

fyrkantiga lösningar är dock begränsat med hänsyn till kravet på

neutralitet i beskattningen. I det sammanhanget måste också risken för besvärande skatteundandraganden beaktas.

Den nu antydda motsättningen gör sig också gällande i fråga

om förfarandereglema. Antalet skattskyldiga bör lågt

vara om beskattningen skall bli praktiskt hanterlig. Det skall utgångsvara punkten når man bestämmer skatten skall

var tas ut. Begränsningar

Utgångspunkter

i det avseendet kan också åstadkommas beloppsgränser for

genom

redovisningsskyldighet. När sådana avgränsningar bestäms måste

dock observant på effekterna i fråga neutralitet och man vara om kryphål i systemet.

7.4 Förhållandet till EG-rätten

I utredningsuppdraget ingår att analysera generell reklamskatts

en

förenlighet med gemenskapsrätten.

Reklamskatten har flera kritiska debattörer återkommande

av under de senast åren använts slagträ i debatten om den

som svenska lagstiftningens bristande anpassning till EG-rätten. Otaliga debattartiklar under rubriken Reklamskatten är olaglig har sett dagens ljus. Det har oftast hävdats att skatten strider mot artikel 33 i det sjätte mervärdesskattedirektivet. I något fall har man också gjort gällande skatten strider mot de grundläggande frihetema.

att

EU-inträdet och även andra svenska internationella åtaganden ställer naturligtvis krav på vår lagstiftning i utsträckning som

en

helt okänd när reklamskatten infördes för 25 år sedan. var

8 Reklam TV

i radio och

8.1 Inledning

År 1987 började den reklamñnansierade kanalen

TV 3 med svenskspråkiga program att sändas över Sverige. För de ljudradiooch TV-sändningar som reglerades den tidigare radiolagen

genom 1966:755 blev reklam tillåten den l juli 1991, med anledning

av att en ny marksänd TV-kanal tillskapades. Sedan dess har reklam tillåtits och reglerats även i fråga andra former ljudradio och

om av

TV, nämligen i kabelsändningar, satellitsändningar, de särskilda

finska sändningarna, lokalradio och närradio. Programföretaget TV4 AB började sina reklamñnansierade sändningar 1992. Den reklamñnansierade radioformen lokalradion kom i gång med sina sändningar 1993, då även reklam började att förekomma i närradion.

8.2 Den

radiorättsliga regleringen

8.2.1 Radio- och

TV-lagen

Lagens tillämpningsområde

Radio- och TV-lagen 1996:844 trädde i kraft den 1 december 1996. Genom lagen upphävdes den nämnda radiolagen, lagen

ovan 1966:78 förbud i vissa fall mot rundradiosändning på

om öppna havet, lagen 1981:508 radiotidningar, närradiolagen

om 1982:459, lagen l986:3 rundradiosändning finländska

om av

televisionsprogram, lagen 1991:2027 kabelsändningar till

om

allmänheten och lagen 1992:1356 satellitsändningar

om av

televisionsprogram till allmänheten.

Radio- och TV-lagen reglerar sådana ljudradio- och televisionssändningar till allmänheten är avsedda att tas emot med

som

3 17-0029

66 Reklam i radio och TV

tekniska hjälpmedel och innehållet i sådana sändningar. Lagen är med visst undantag tillämplig sändningar genom tråd endast om sändningarna når fler än 100 bostäder. Vidare gäller lagen sändningar av ljudradioprogram över satellit som kan tas emot i

Sverige, om den som bedriver sändningsverksamheten har sitt

hemvist i Sverige eller sändningen till satellit sker från en sändare här i landet. Lagen gäller även för sändningar av TV-program över satellit sändningen kan tas emot i någon stat som är bunden av

om avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och den som bedriver sändningen har sitt hemvist i Sverige 1, sändningen till satellit sker från en sändare här i landet 2, eller sändningen från satellit sker med användning av satellitkapacitet som en svensk fysisk eller juridisk förfogar över 3. Punkterna 2 och 3

person tillämpas dock inte den som bedriver sändningsverksamheten

om har sitt hemvist i annan stat som är bunden av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

sändningstillstånd och registrering

Etableringsfrihet är utgångspunkten för ljudradio och television.

Med hänsyn till knappheten på tillgängliga frekvenser är det för vissa sändningar nödvändigt att uppställa krav på tillstånd. Tillstånd krävs för att sända sådana ljudradio- eller TV-program

sker med hjälp radiovågor på frekvens under 3 gigahertz. som av Tillståndsplilden är emellertid begränsad för vissa slags sändningar. Tillstånd krävs inte för sändningar av sökbar text-TV som sker från radiosändare används för andra sändningar med stöd av

som tillstånd enligt radio- och TV-lagen eller lokalradiolagen 1993:120. Etableringsfriheten gäller under samma förutsättningar även sändningar är särskilt anpassade för syn- eller hörsel-

som skadade. Härutöver krävs dock att sändningarna äger rum under högst fyra timmar per dygn.

Tillstånd att sända TV-program och tillstånd att till hela landet eller till utlandet sända ljudradioprogram meddelas av regeringen. Ett sådant tillstånd gäller för viss tid. Fyra programföretag har för närvarande sändningstillstånd enligt radio- och TV-lagen. Dessa är Sveriges Television AB SVT, Sveriges Radio SR, Sveriges Utbildningsradio AB UR och TV4 AB TV4.

Sändningstillstånd meddelas regeringen får förenas med

som av vissa i lagen angivna villkor. Villkor för sändningstillstånd får bl.a.

förbud mot att sända reklam och annonser samt sponsrade avse program.

Reklam i radio och TV 67

Tillstånd krävs även för att sända närradio, dvs. lokala ljudradiosändningar för föreningslivet. Sådana tillstånd meddelas

av Radio- och TV-verket och gäller för viss tid. I januari 1997 hade 1 054 sammanslutningar tillstånd att sända närradio.

Den som bedriver sådan sändningsverksamhet som inte kräver tillstånd och den som för någon annans räkning bedriver sändningsverksamhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet satellitentreprenör skall anmäla sig för registrering hos Radiooch TV-verket. Denna regel har tillkommit för att underlätta tillsynen av de bestämmelser i lagen ställer vissa krav

som avseende innehåll, t.ex. i fråga reklam, och även gäller

om som sådana verksamheter inte kräver sändningstillstånd.

som

Särskilda regler för vidaresändningar i kabelnät

Den som äger eller armars förfogar över kabelnät där TV-program sänds vidare till allmänheten och varifrån sändningarna når fler än tio bostäder skall se till att de boende i anslutna fastigheter kan ta emot sådana TV-sändningar sker med stöd tillstånd från

som av regeringen och som är avsedda att tas emot och i

av var en området. Vidare skall den äger eller förfogar över

som annars kabelnät där TV-program vidaresänds till allmänheten och varifrån sändningarna når fler än 100 bostäder i varje kommun där han eller hon har ett sådant nät kostnadsfritt tillhandahålla ett särskilt

bestämt utrymme för lokala kabelsändarföretags TV-sändningar.

Radio- och TV-verket kan förordna svensk juridisk

en person som bildats för att bedriva lokala kabelsändningar lokalt kabelsän-

som darföretag. Förordnandet gäller under högst tre år.

Reklam och annan annonsering

Reglerna i radio- och TV-lagen beträffande reklam och

annan armonsering är relativt detaljerade. Med annons enligt lagen

avses reklam samt sändningar som utan att reklam sänds på uppdrag

vara av någon annan. Med reklam detsamma i marknads-

avses som rätten. Någon närmare beskrivning av vad som avses med reklam finns inte i marknadsföringslagen 1995:450. Där sägs att med marknadsföring avses reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen och tillgången till

av varor och tjänster I propositionen till radio- och TV-lagen

m.m. prop. 1995/96:160 s.110 utgår regeringen från att såväl reklam i

68 Reklam i radio och TV

traditionell mening som reklam för kommande program program-

glimtar, sponsringsmeddelanden och försäljningsmeddelanden,

dvs. sådana där TV-tittama uppmanas att ringa och

program beställa vissa normalt har ett avsättningsfrämjande syfte. Det

varor, vidare begreppet annons omfattar både reklam och program som utan att reklam sänds uppdrag av någon annan, t.ex. åsikts-

vara reklam och informationsmeddelanden.

I radio- och TV-lagen föreskrivs bl.a. att det före och efter varje sändning skall sändas särskild signatur som

av annonser en tydligt skiljer från övriga sändningar. Av annons som

annonserna inte är reklam skall framgå i intresse den sänds. Annonser f°ar

vems sändas högst åtta minuter under en timme mellan hela klockslag. Den sammanlagda armonstiden i television vid ett givet tillfälle f°ar inte understiga minut sedan sändningstiden för den särskilda

en signaturen har frånräknats. Annonser skall i TV-sändning som huvudregel sändas mellan programmen.

Reklam i TV-sändning får inte syfta till att fånga uppmärk-

en samheten hos bam under tolv år. Lagen innehåller även ett förbud mot TV-reklam för receptbelagda läkemedel och medicinsk behandling som är tillgänglig endast efter ordination, samt en hänvisning till bestämmelserna om förbud mot reklam för alkoholdrycker och tobaksvaror i lagen 1978:763 med vissa bestämmelser marknadsföring av alkoholdrycker och tobakslagen

om 1993:581.

Försäljningsprogram, dvs. program där TV-tittama uppmuntras att beställa eller tjänster att ringa visst telefonnum-

varor genom

får förekomma i programtjänster uteslutande är avsedda mer, som för sådana Försäljningsprogram får dock även förekomma

program. i blandade sändningar och omfattas då av de vanliga reglerna om annonsvolym.

Om ett inte är annons helt eller delvis har

program som en bekostats av någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten eller framställer audiovisuellt verk sponsrat program,

som skall det på lämpligt sätt i början och slutet av programmet eller vid ettdera tillfället anges vem eller vilka bidragsgivama Ett

huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskomprogram som mentarer får inte sponsras. Vidare får ett program inte sponsras av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av alkoholdrycker eller tobaksvaror.

Ett lokalt kabelsändarföretag får inte sända reklam såvida det inte är fråga sponsringsmeddelande. Inte heller får en närradio-

om förening, dvs. en sammanslutning av flera tillståndshavare för

Reklam i radio och TV 69

närradio i ett sändningsområde för närradioändamål,

gemensamma sända reklam.

Tillsyn, straff och avgift

Förutom Justitiekanslems övervakning i vissa avseenden är det Granskningsnämnden för radio och TV övervakar att till-

som ståndsvillkoren följs och att de lagbestämmelser efterlevs

som riktar sig till programföretagen. De bestämmelser reklam

om som syftar till att skydda konsumenter, t.ex. förbuden mot bamreklam, övervakas av Konsumentombudsmannen inom för de

ramen marknadsrättsliga reglerna. Radio och TV-verket utövar tillsyn

av sådana bestämmelser inte har med sändningamas innehåll att

som göra.

Den som bryter mot vissa bestämmelser i radio- och TV-lagen kan ådömas böter och även i visst fall fängelse. Exempelvis sanktioneras skyldigheten att anmäla sig för registrering med böter.

Den som i stället åsidosätter vissa andra angivna bestämmelser och villkor får åläggas att betala särskild avgift. Detta gäller

en t.ex. bestämmelsen om villkor för sändningstillstånd vad

avser förbud mot att sända reklam eller andra Den särskilda

annonser. avgiften fastställs till lägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor.

De bestämmelser i lagen är marknadsrättslig karaktär,

som av t.ex. förbuden mot bamreklam, sanktioneras enligt marknadsfö-

ringslagen. En handling strider mot de marknadsrättsliga

som reglerna kan medföra marknadsstömingsavgift. Såväl programföretaget som armonsören kan åläggas sådan avgift. Avgiften fastställs till lägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor.

Lokalradiolagen

Lokalradiolagen innehåller föreskrifter lokala rundradio-

om sändningar av radioprogram i ljudradio lokalradio. Lokalradio är den formen privat radio infördes den 1 april 1993. För

nya av som att sända lokalradio krävs tillstånd från Radio- och TV-verket. Verket fastställer vilka sändningsområden skall finnas. Efter

som hand som frekvenser för sändningsområden blir klara kungörs sändningstillstånd för dessa via annonsering i dagspress. Om det finns två eller fler intressenter offentlig auktion.

arrangeras en Varje sändningstillstånd gäller för ett visst sändningsområde. Ett

Reklam i radio och TV

sändningstillstånd innebär en rätt att sända lokalradio 24 timmar per dygn inom ett bestämt geografiskt område. Tillstånd kan ges till en fysisk eller juridisk person. Tillståndshavaren skall utse en utgivare som ansvarar för programverksamheten och anmäla denne till Radio- och TV-verket. I januari 1997 fanns 85 meddelade sändningstillstånd. Den som f°ar tillstånd skall betala en årlig avgift till staten.

Reglerna beträffande reklam och annan annonsering motsvaras av dem som finns i radio- och TV-lagen.

Utredningen Lokal- och närradiokommittén föreslår i betänkandet Den lokala radion SOU 1996: 176 att auktionerna av tillstånd skall ersättas med ett urvalsförfarande varigenom bl.a. ägarförhållanden och programverksamhetens inriktning ges betydelse. Tillståndsgivningen skall handhas av en nämnd knuten till Radiooch TV-verket. Utredningen föreslår inte några ändringar av reglerna om reklam och annan annonsering.

8.2.3 Koncessionsavgiftslagen

Lagen 1992:72 om koncessionsavgift televisionens område kom till sedan beslut fattats om att öppna det tredje marknätet för reklamfinansierade sändningar. Lagen kan endast gälla för ett reklamfmansierat programföretag i sänder, för närvarande för TV4. Om regeringen meddelar ytterligare ett tillstånd att bedriva reklamfinansierade sändningar över hela landet upphör lagen att gälla. Koncessionsavgiften består i en fast och en rörlig del. Den rörliga delen tas ut med en viss procent av annonsintäktema. Intäkterna skall bestämmas efter bokföringsmässiga grunder. TV4 har att senast den 15 februari varje år lämna Radio- och TV-verket de uppgifter behövs för att fastställa den rörliga delen.

som

8.3 Var ñnns TV-reklamen

8.3.1 Marknät

I Sverige sänds tre rikstäckande kanaler via marknätet, nämligen SVT1, SVT2 och TV4. Av dessa programföretag är det endast TV4 som f°ar sända reklam. TV4 hyr ut del sitt sändningsutrym-

av me till lokala produktionsbolag i 16 lokal-TV-områden.

Reklam i radio och TV 71

Programföretaget SVT har, enligt företagets sändningstillstånd,

rätt att under vissa villkor sända sponsrade program.

8.3.2 Satellit

Satellitsändningar tas emot med parabolantenn. Vanligtvis vidarebefordras sändningarna i kabelnät till hushållen. Ett relativt stort antal svenska hushåll 600 000 har dock paraboler för direkt-

ca

mottagning.

Cirka 170 satellitbaserade TV-programtjänster sänds över ut Europa, varav ett 100-tal kan tas emot i Sverige. Ett antal dessa av riktar sig särskilt till svensk publik: TV TV4, Kanal ZTV, TVG och TV6, ñlmkanalema TV1000, TV1000 Cinema, FilmNet FilmNet 2 och Hallmark, samt SuperSport och TV-Butiken. Kanalerna är finansierade reklamintäkter eller genom genom

abonnemangsavgiñer. De flesta satellitsändningar utgör dock

vidaresändningar av utländska satellitkanaler. TV 3 är en reklamfmansierad programkanal. Den distribueras i samtliga svenska kabelnät som en s.k. gratiskanal i basutbudet. I ett beslut den 18 oktober 1995 fann Granskningsnämnden för radio och TV att det engelska bolaget TV 3 Broadcasting Group Ltd.

fick anses vara programbolag för TV Granskningsnämnden

noterade i beslutet bl.a. att bolaget svarade för sändningsverksamheten, sammansättningen programtablåema och inköp av av huvuddelen av de färdiga samt hade den slutliga programmen kontrollen programverksamheten. Bolaget, ingår i Kinneav som vikskoncemen, har sitt säte i London. Större delen sändningarna av i TV 3 Sverige länkas till satellit från satellitstation nära upp en London. Vissa egenproducerade länkas emellertid i program upp Sverige. Reklamförsäljningen till kanalen sköts ett svenskt av bolag. För kundkontakter och ansvaret för lokalt producerade program har TV 3 ett svenskt dotterbolag, TV 3 Sverige AB, med säte i Stockholm. TV4 är en reklamfmanserad programkanal. Programbolag för TV4 är det svenska bolaget TV4 AB. Kanalen sänds huvudsakligen via marknätet. Även Kanal 5 är reklamñnansierad programkanal. en Granskningsnänmden för radio och TV farm i ett beslut den 19 april 1995 att ett medieföretag i Luxemburg, Scandinavian Broadcasting System S.A. SBS, fick anses utgöra programföretag for kanalen. Enligt beslutet svarade SBS för avtal med produktionsbolag och programleverantörer. En anställd vid SBS hade för ansvaret

72 Reklam i radio och TV

programmix, tablåläggning och programinköp. SBS hade utsett

ansvarig utgivare. SBS hade avtal med Nordiska Satellitbolaget

om

upplåtelse av satellitkapacitet på Tele-X-satelliten och upplänkning

av sändningarna satellit. Den tekniska utsändningen av program-

men ombesörjdes av Utbildningsradion enligt avtal med SBS. Det alternativa programföretaget och SBS svenska dotterbolag,

Femman AB, svarade för annonsförsäljning, viss programproduktion och kunde även fungera som kommissionär moderbolaget. Femman AB skötte också de fysiska leveranserna av programkassetter till Utbildningsradion. Sedan augusti 1996 sänds Kanal 5 från London.

ZTV har tidigare varit en reklamfmansierad kanal, men har från årsskiftet 1996/97 ombildats till en betalkanal. Hos Radio- och TV-verket registrerat programföretag för kanalen är det svenska

bolaget ZTV AB.

Registrerat programföretag för kanalerna TVG och TV6 är det svenska bolaget Stuvik AB. TVG är en renodlad försäljningskanal och TV6 en reklamñnansierad kanal.

Registrerat programföretag för betalkanalema TV1000 och TV1000 Cinema är det svenska bolaget TV1000 Sverige AB.

Bakom FilmNet-kanalema, som också är betalkanaler, står enligt Radio- och TV-verkets register det svenska bolaget FilmNet Television AB. Detta bolag står även bakom kanalerna SuperSport och Hallmark som också är en betalkanaler.

Kanalen TV-Butiken är en försäljningskanal. Registrerat programforetag för kanalen är det svenska bolaget TV-Butiken Wii AB.

Av de nämnda TV-kanalema ingår, förutom TV3, även följande kanaler i Kinnevikskoncemen: TV4, ZTV, TV6, TVG, TV1000 och TV1000 Cinema.

Selektiv TV-reklam är ett relativt nytt sätt att köpa reklamtid i TV i Sverige. Det är Telia Kabel-TV som erbjuder annonsörer att armonsera lokalt i de rikstäckande kanalerna Eurosport och MTV. Till en början finns selektiv TV-reklam endast i storstädernas kabel-TV-nät, men systemet är under utbyggnad.

8.3.3 Kabel

Kända programbolag med egensändningar i kabelnät uppgår för närvarande till ett l00-tal. Av de kommersiella kabelkanalema intar ett par en särställning genom att de sänder på ett stort antal orter,

har långa sändningstider samt en professionell programutfonnning.

Reklam i radio och TV 73

8.4 Var finns radioreklamen

Programföretagen SR och UR får inte, enligt företagens sändningstillstånd, sända reklam mot vederlag eller program mot betalning. Båda programföretagen f°ar sända sponsrade program under vissa vilkor i sändningstillstånd. som anges resp. Som tidigare nämnts får reklam förekomma i både Iokalradion och närradion. För närradion gäller dock speciell regel. Radioen och TV-verket kan nämligen ansökan medge befrielse från skyldigheten att betala sändningsavgift närradiosändande om en sammanslutning inte sänt reklam eller mot betalning program under ett kvartal. Ca 60-70 procent sammanslutningama har av utnyttjat denna möjlighet och är således avgiftsbefriade. Lokal- och närradiokommittén föreslår dock att avgifterna för att sända närradio skall avskañas. Vidare förekommer att den svenska publiken kan lyssna till reklamñnansierade radioprogram sänds ut från andra länder. som

8.5 reklam i

Beskattning av svenska TV-sändningar

Inledning

För att uppnå målet med konkurrensneutral reklambeskattning en har en utgångspunkt för utredningens arbete varit utvidgad att en reklamskatt bör utformad så att den i allt väsentligt överensvara stämmer med den gällande beskattningsordningen. Det värde som skall beskattas bör den orsaken huvudsakligen bestämmas på av motsvarande sätt som i dag gäller för och offentliggöranannonser

de av reklam. Som huvudregel bör således beskattningsvärdet

utgöras av vederlaget för eller det upplåtna reklamutrymannonsen met. Beskattningen skall vidare enkel att tillämpa. Häri ligger, vara förutom att de materiella reglerna skall lätta att förstå och vara tillämpa, även att beskattningen utan svårigheter skall vara kontrollerbar. Kravet enkelhet måste självfallet beaktas när man skall bestämma i vilket led skatten skall tas ut, dvs. skall vem som

vara skattskyldig. Mot denna bakgrund har utredningen funnit att

utgångspunkten för eventuell beskattning reklam i TV bör en av vara att skattskyldigheten åvilar den som uppbär ersättningen för

74 Reklam i radio och TV

att sända reklamen, dvs. i normalfallet programföretaget. Detta harmonierar även med gällande regler om skattskyldighet.

Med svenska sändningar menar utredningen sändningar av fysiska bosatta i Sverige eller av svenska juridiska

personer personer.

En eventuell beskattning skall naturligtvis vara oberoende av det sätt vilket sändningen sker. Vidare anser utredningen att skatten enbart bör träffa reklam i TV-sändningama som riktar sig till publik främst i Sverige.

8.5.2 Traditionella sändningar

skattskyldiga för reklam i svenska sändningar skulle för närvarande TV4, de programföretag som sänder reklamfinansierade

vara satellitkanaler och de kommersiella programbolag som sänder via kabel.

TV4 betalar i dag en koncessionsavgift till staten. Avgiften har motiverats bl.a. med den gynnande ställning som TV-företaget har

att ensamt sända i marksändningar. Enligt TV4:s genom annonser nuvarande tillståndsvillkor skall överläggningar under den

nya löpande tillståndsperioden inledas om staten fattar beslut om införande skatt på reklam eller förändring av koncessionsavgif-

av ten. De gällande tillståndsvillkoren trädde i kraft den 1 januari

nu 1997 och gäller till och med den 31 december 2001.

Innan radio- och TV-lagen trädde i kraft var registreringen av de kommersiella programbolagen omöjlig att kontrollera. Bolagen byttes ständigt ut, varför registret oupphörligen ändrades. Enligt radio- och TV-lagen är registreringsskyldigheten sanktionerad med böter. För närvarande är det för tidigt att avgöra om den nya sanktionsmöjligheten medger bättre kontroll över de kommersiella programbolagen. I annat fall bedömer utredningen att de svårighe-

redan i dag föreligger att kontrollera att de skattskyldiga ter som till reklamskatt registrerar sig ytterligare kommer att förvärras om skatten utvidgas.

Andra svårigheter som utredningen funnit skulle uppstå vid en beskattning TV-reklam generell giltighet och hänger

av äger mer

med bestämmandet beskattningsvärdet. Om svensk samman av en satellitkanal riktar sina sändningar mot publik utom Sverige kan det inte anses befogat att beskatta den reklam som riktar sig till den utländska publiken. Vidare kan det förekomma att ett svenskt programföretag sänder svenska över hela norden utan att man kan säga att sändningarna riktar sig mot något speciellt land.

Reklam i radio och TV 75

Programföretagen torde visserligen kunna få fram mätningar över i vad mån TV-publiken i de nordiska länderna följt

programmen i de svenska kanalerna. Däremot torde det knappast möjligt

vara

att få fram erforderliga mätningar över i vilken utsträckning TV-

publiken i övriga Europa tittat i svenska kanaler. Ett

program beskattningsförfarande som gör det nödvändigt att beakta publiksammansättningar i olika länder skulle mycket svårtillämpat

vara

för såväl de skattskyldiga som beskattningsmyndigheten och enligt

utredningens mening i hög grad strida mot kravet enkelhet i

beskattningen. Svårigheter att bestämma beskattningsvärdet föreligger även i

de fall när programbolagen sänder egenreklam, dvs. då vederlag inte utgår. För att erhålla generell reklambeskattning krävs

en att även sådan reklam beskattas. För de skattskyldiga ligger svårigheterna i själva uppskattningen av beskattningsvärdet. För beskattningsmyndigheten är problemen att kunna utöva kontroll

snarare över att all egenreklam upptas till beskattning.

8.5.3 Text-TV

En del av TV-signalens överföringsmöjligheter kan användas för att sända särskild text-infonnation, text-TV. Text-TV har huvudsakligen två användningsområden. Den används

dels för programtextning och dels för att sända textade informationssidor fyller

som hela TV-rutan. Infonnationssidoma är samlade i efter

grupper ämnesområden och TV-tittama kan bläddra fram den information som önskas. Det senare fenomenet brukar kallas sökbar text-TV. För att sända de textade informationssidoma används regel

som outnyttjat utrymme i TV-signalen, det s.k. bildsläckningsintervallet.

Bildsläckningsintervallet utnyttjas programföretaget eller

av av någon detta upplåtit intervallet till. Även hel kanal eller

som en delar av en kanal kan tas i anspråk för sändningarna. Informationen hämtas från en dator och förmedlas radio- eller trådsänd-

genom ning. Överföringssättet innebär inte att användaren har kontakt direkt med dator utan användaren väljer bland det antal sidor

en som sänds ut. Infonnationssidoma sänds cykliskt; när den sista sidan har sänts sändningarna från början. Det krävs

upprepas en speciellt utrustad mottagare med minnesenhet och avkodare för att kunna ta emot sökbar text-TV.

Reklamen i text-TV sänds blandat med information i t.ex.

annan en nyhetssida eller som en egen sökbar sida. Reklamsändningar i text-TV förekommer även ytterligare ett sätt. En kan

person

76 Reklam i radio och TV

nämligen via sin knapptelefon annonsera i text-TV. Kostnaderna för detta debiteras av Telia, som i sin tur vidarebetalar viss del till

programföretaget. Den ersättning programföretaget uppbär i sådana

fall är givetvis att jämställa med övriga vederlag för reklamsändningar.

Vad som ovan sagts om en beskattning av reklam i traditionella TV-sändningar utredningen i stort sett gälla även en

menar motsvarande beskattning i text-TV.

8.5.4 Försäljningsprogram

Med försäljningsprogram menas TV-program med direktförsäljning, där olika produkter demonstreras varefter det

dvs. program

att publiken kan ringa ett visst telefonnummer och beställa anges

TV-shopping. Försäljningsprogrammen sänds ut under varan annonstid eller kanal.

i en egen

Försäljningsprogram kan sändas i regi eller som annonser

egen i reklam-TV-kanalema. I det senare faller erlägger försäljningsföretaget ersättning till programföretaget.

Försäljningsprogrammen bör i reklamskattehänseende jämställas med övrig reklam i TV. När TV-shopping-företag uppbär vederlag för att sända andras eller erlägger vederlag till ett

annonser

programföretag for att detta skall sända TV-shopping-företagets

bör således eventuell reklamskatt utgå på nämnda annonser en vederlag. Mer svårtillämpad skulle beskattning bli i de fall när

en

ett TV-shopping-företag sänder annonser med egna produkter,

egenreklam. Här uppkommer nytt problemen med att bestämma beskattningsvärdet samt, för beskattningsmyndighetens del, att kontrollera i vilken utsträckning TV-shopping-företaget redovisat reklamskatt för annonser med egna produkter.

8.6 av reklam i utländska

Beskattning

TV-sändningar

8.6.1 Inledning

En stor del den reklam når de svenska TV-tittama sänds av

av som programbolag med hemvist i andra länder än Sverige. Endast några

dessa programbolag riktar sina sändningar särskilt till publik i av

Reklam i radio och TV

Sverige. För att kunna uppnå målet med generell och konkuren rensneutral beskattning bör eventuell skatt på TV-reklam med en nödvändighet vara möjlig att påföra även utländska programbolag.

8.6.2 Svensk

beskattningsmakt

Några allmängiltiga regler hur gränserna för ett lands beskattningsmakt skall fastställas existerar i princip inte utan varje stat kan utforma sina regler efter önskan. Praktiska hänsyn har spelat egen en stor roll vid utformningen reglerna. Det har t.ex. knappast av ansetts vara någon mening för en stat att utsträcka sin beskattningsrätt så långt att den även omfattar fall där möjligheterna att

genomdriva skatteanspråken är obefintliga.

Även det således inte finns

om några allmängiltiga regler

beträffande gränserna för ett lands beskattningsmakt, kan dock några om än vaga principer sägas ha utbildats. I allmänhet torde man bl.a. kräva att skattesubjektet skall ha någon anknytning till

den stat utöver beskattningsrätten. En sådan anknytning

som anser man ofta föreligga då den skattskyldige har sitt hemvist i staten. När de allmärma gränserna för den svenska beskattningsmakten i inkomstskattehänseende fastställts utåt, har inte det man ansett skäligt att endast beskatta de fysiska och juridiska personer som har en sådan anknytning till Sverige att de skall ha sitt anses hemvist i Sverige. De fysiska är bosatta här, de personer som resp. juridiska personer är svenska rättssubjekt, skall visserligen som enligt de svenska reglerna erlägga inkomstskatt for all inkomst. Men det finns dock vissa inkomster har sådan nära som en anknytning till Sverige att det rättssubjekt uppbär inkomsten som bör erlägga svensk skatt, även om rättssubjektet sådant saknar som sådan anknytning till Sverige att Sverige skall betraktas som hemvistland. När det gäller att fastställa i vilken utsträckning personer med hemvist utanför riket skall erlägga svensk skatt har gränsdragningen mellan olika typer inkomster i någon mån skett av så att den som kan antas utnyttja den offentliga verksamheten också skall erlägga skatt här. I vissa fall har ekonomiska hänsyn varit utslagsgivande. Möjligheterna att genomdriva skatteanspråken har även påverkat utformningen bestämmelserna. av Vad gäller den svenska beskattningsrätten i inkomstskattehänseende kan rent allmänt sägas att fysiska bosatta utomlands personer och utländska juridiska är skattskyldiga här endast för personer inkomster som anses ha stark anknytning till Sverige. Utländska en juridiska personer är t.ex. skattskyldiga i Sverige för inkomst av

78 Reklam i radio och TV

näringsverksamhet om personen bedriver sådan verksamhet från fast driftsstäile i Sverige eller har fastighet här.

Fysiska personer bosatta utomlands och utländska juridiska

är även skattskyldiga för förmögenhet de har här i riket. personer För svenska aktier eller andelar i svensk aktiefond gäller dock särskilda regler. Här fordras för att skattskyldighet skall föreligga att de är nedlagda i rörelse som bedrivits från fast driftsställe här i riket.

Om skyldighet föreligger för utländsk företagare att betala mervärdesskatt i Sverige skall företagaren företrädas av en av Skattemyndigheten godkänd representant. Representanten skall enligt fullmakt den utländske företagaren som ombud för denne

av svara för redovisning av skatten och i övrigt företräda företagaren i frågor gäller mervärdesskatt. Vidare skall underlag för

som kontroll skatteredovisningen finnas tillgängligt hos representan-

av ten. Skattskyldigheten åvilar den utländske företagaren och inte representanten. I andra länder förekommer dock att skattskyldigheten åvilar representanten. Europeiska kommissionen har i en rapport den 3 november 1994 till Europeiska rådet och Europaparlamentet skrivit om de svårigheter som uppstår för personer som är skyldiga att betala skatt i andra medlemsstater och därvid påtalat att representantemas roll och skyldigheter varierar från en medlemsstat till Kommissionen anser att systemet skulle

en annan. underlättas skattskyldigheten i möjligaste mån åvilade den

om

utfört de transaktioner som utlöst Skattskyldigheten och person som

medlemsstaterna utnyttjade existerande EG-bestämmelser om om administrativt samarbete och ömsesidig handräckning så effektivt som möjligt.

8.6.3 Handräckning

Kontrollverksamheten det internationella området omfattar i första hand utbyte av infonnation för skatteutredningar samt indrivning av skatt i annat land. Förutsättningarna för Sverige att begära handräckning anges dels i lagen 1990:314 om ömsesidig handräckning i skatteärenden och i förordningen 1990:320 med samma namn, dels i dubbelbeskattningsavtal eller handräckningsavtal med den berörda staten. Enligt nämnda lag får RSV begära biträde med handräckning i främmande stater i den mån överenskommelse härom föreligger mellan Sverige och resp. stat.

Sverige har slutit avtal med en mängd olika länder. Vidare har Sverige undertecknat Europaråds- och OECD-konventionen om

Reklam i radio och TV 79

ömsesidig handräckning i skatteärenden. Konventionen återfinns i lagen 1990:313 om Europaråds- och OECD-konventionen

om ömsesidig handräckning i skatteärenden, vilken trädde i kraft den 1 april 1995. Konventionen har dock inte fått någon större betydelse, främst beroende på att den har ratificerats endast ett

av fåtal stater. Sverige har även slutit ett handräckningsavtal med de övriga nordiska länderna, SFS 1990:226.

På EG-rättens område kan nämnas rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd medlemsstater-

av nas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område och rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 1976 ömsesidigt

mars om bistånd för indrivning fordringar uppkomna till följd

av av verksamhet utgör del finansieringssystemet för Euro-

som en av peiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och jord-

av bruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt. Det första direktivet, som handlar infonnationsutbyte medlemsstater

om emellan, har genom en ändring 1992 blivit tillämpligt även på de inom gemenskapen harmoniserade punktskattema, dvs. skatterna på mineraloljor, alkohol och tobak.

De allra flesta avtal innehåller bestämmelser reglerar

som handräckningen mellan skatteförvalmingama. Staterna förbinder sig att lämna varandra handräckning beträffande de skatter

som omfattas av avtalen. Generellt kan sägas att i de fall där handräck-

ningsbestämmelsema finns intagna i dubbelbeskattningsavtal kan

handräckning bara begäras beträffande statlig och kommunal inkomstskatt och i vissa fall statlig förmögenhetsskatt. Europarådsoch OECD-konventionen omfattar ett flertal skatter och avgifter

inte reklamskatten. Även det nordiska handräckningsavtalet men är direkt tillämpligt på ett flertal skatter och avgiñer, dock inte på reklamskatten. De utomnordiska avtalen vanligtvis inte några

ger möjligheter att i stat begära indrivning mot den statens

en egna medborgare eller där hemmahörande juridiska Avseende

personer. de avtal som träffats efter reklamskattens tillkomst har Sverige i princip inte några möjligheter att förhandla fram att dessa avtal även skall omfatta reklamskatten. Med tanke på, såvitt utredningen funnit, den unika ställning den svenska reklamskatten har i ett universellt sammanhang måste det dessutom i ett framtidsperspektiv bedömas som i hög grad osannolikt att andra länder skulle

vara villiga att medverka i handräckningsärenden gäller svensk

som reklamskatt. Det sagda innebär enligt utredningens mening att det i praktiken vore omöjligt för Sverige att från stat erhålla

annan information och hjälp med indrivning i reklamskatteärenden vad

80 Reklam i radio och TV

avser fysiska personer bosatta utomlands och utländska juridiska personer.

8.7 Radioreklam

Det som ovan sagts beträffande beskattning av TV-reklam menar utredningen i huvudsak vara giltigt även för en beskattning av reklam i radio. I sammanhanget kan framhållas att de skattskyldiga för reklam i radio dessutom skulle utgöra ett par hundra fler än de skattskyldiga för TV-reklam.

8.8 Sponsring

Med sponsring menar utredningen här huvudsakligen bidrag som ges för finansiering av radio- eller TV-program från någon som inte är engagerad i programverksamheten i syfte att framträda i positiv dager.

Sponsringsreklam i radio och TV exponeras inte enbart det sätt att sponsom för ett visst program anges i anslutning till det sponsrade programmet utan förekommer även i övrigt, främst i TV. Ett företag kan t.ex. utan programföretagets vetskap sluta sponsringsavtal med produktionsbolaget för programmet. Vidare kan en filmproduktion som visas i TV vara sponsrad i flera led. I båda fallen kan reklamen för sponsom exponeras på olika sätt.

En eventuell beskattning av reklam i TV bör naturligtvis även omfatta sponsringsreklamen, varvid skattskyldigheten bör åvila den som uppbär ersättningen från sponsom. Motsvarande svårigheter som redovisats ovan avseende beskattning övrig reklam i TV

av anser utredningen skulle drabba även en beskattning av sponsringsreklam, framför allt vad gäller bestämmandet beskattningsvärde

av i de fall när sponsringsreklamen till viss del sänts i utlandet och möjligheterna att utöva beskattningskontroll.

Reklam i radio och TV 81

8.9 Den

tekniska utvecklingen

8.9.1 Övergång till marksänd TV i

digital Sverige

TV-program kan sändas analogt eller digitalt. I dag sänds TV nästan uteslutande med analog teknik. Reguljära digitala satellitsändningar har påbörjats och försök med digitala markbundna sändningar i Sverige genomfördes första gången i november 1995.

I regeringens proposition digitala TV-sändningar prop. om 1996/97:67 föreslås att TV-sändningar med digital teknik skall

införas i flera steg med möjlighet för staten att successivt ta ställning till och på vilket sätt verksamheten skall fortsätta. I om en första etapp, med början möjligt under hösten 1997, om kommer digtala marksändningar att inledas på begränsat antal ett orter i Sverige. Minst två sändningsfrekvenser bör kunna disponeras på varje ort. Kärnan i sändningsverksamheten skall vara sändningar av TV, men även andra tjänster än traditionella TV-

program skall kunna förekomma. Den föreslagna sändningsverksamheten skall i sin helhet bekostas medverkande

av företag.

Verksamheten skall således inte finansieras med statsbudgetmedel.

Public service-företagen skall anvisas ett engångsbelopp

för digitala sändningar ur rundradiokontot, under förutsättning kontots att

resultatutveckling medger det. Sändningsverksamheten kommer

att förberedas särskild utredare. En kommitté av en med parlamentariskt inslag skall följa sändningverksamheten och medverka vid utvärderingen.

8.9.2 Den TV-teknikens

digitala egenskaper

Den digitala tekniken i sig är inte någon nyhet. All elektronisk databehandling och datalagring bygger på digital teknik. Vad som däremot är relativt nytt är att och minneskretsar för processorer databehandling med mycket stor kapacitet kan framställas till nu så låga kostnader att utrustning kan installeras i avsedda apparater för konsumentmarknaden. Därmed skapas tekniska

förutsättningar

för att behandla de mycket stora informationsmängder ingår som i en TV-bild.

Den digitala TV-tekniken har flera olika egenskaper skiljer som sig från den analoga. Av dessa kan nämnas den

att digitala

tekniken medger större överföringskapacitet, dvs. fler programtjänster eller mer information inom ett givet ñekvensutrymme. Den

82 Reklam i radio och TV

stora överföringskapaciteten beror att den digitala tekniken är väl lämpad för bildkomprimering, dvs. teknik som gör att hela

en TV-bildens informationsinnehåll inte behöver sändas ut. Vidare medger den digitala tekniken flexibilitet med avseende på ett varierat utbud av TV-program och nya typer av tjänster, inklusive sådana med hög grad av interaktivitet. En digital TV-signal är också mycket lätt att kryptera utan någon som helst kvalitetsförlust. Det är alltså lätt för den sändande att kontrollera att endast den som är auktoriserad kan få del av programmet. Den digitala tekniken är därför lämplig för olika betal-TV-arrangemang men även i de fall då t.ex. upphovsrättsskäl vill begränsa

man av

tillgängligheten.

8.9.3 Den TV-distributionens möjligheter

digitala

Flera olika TV-program i samma sändning

Den egenskap hos den digitala tekniken som för närvarande verkar tilldra sig det största intresset är möjligheten att sända ut flera olika program. Om kapaciteten ökar så att det är möjligt att sända t.ex. fyra TV-program i dagens standardkvalitet på det utrymme som i dag behövs för skulle det underlätta t.ex. utsändning

ett program,

efterfrågas av förhållandevis få. av program som

Nya former av TV

Den digitala teknikens stora överföringskapacitet kan användas för olika tillämpningar. Vilka dessa kan bli kan inte med säkerhet

nya sägas i dag. Det ligger i sakens teknik upphov till

natur att ny ger

konstnärliga och affärsmässiga möjligheter och att dessa inte nya kan förhand. Några användningsområden som har

anges föreslagits är dock följande.

Alternativ tidsläggning. Inslagen i ett TV-program sänds i olika ordning för att tillgodose tittare med olika vanor. Program som normalt sänds sent på kvällen skulle t.ex. kunna sändas på bästa sändningstid och vice versa.

Tidsförskjuten utsändning. Ett och samma program sänds ut flera gånger med liten tidsförskjutning. På så sätt behöver tittaren

en aldrig vänta länge på att programmet skall börja.

Reklam i radio och TV 83

Alternativ handling. Program kan sändas ut i flera parallella versioner. Ett och samma program kan t.ex. sändas utan reklaminslag till en publik som betalar och med sådana inslag till

en publik som erhåller programmen gratis. Det är också möjligt att sända ut program i olika språkversioner eller i versioner där känsliga scener utformats på olika sätt.

Interaktiva TV-tjänster

Den digitala tekniken kan även underlätta interaktiva TV-tjänster. Det som avses är tjänster där åskådaren på något sätt kan påverka det som sänds. Normalt har åskådaren förbindelse med programkällan via telenätet. Det är också möjligt att förse ett digitalt kabelnät med en kanal för returinfonnation. Som exempel på möjliga interaktiva tjänster kan nämnas följande.

Beställ-TV. Abonnenten beordrar att ett visst program skall sändas till honom från en central. Detta kan antingen till så att programmet sänds till ett lagringsminne hos abonnenten och spelas upp från detta, eller att abonnenten står i förbindelse med centralen medan han ser på filmen.

Infonnationssökning. TV-tittaren kan koppla sig till olika - upp databaser och söka sig fram till information olika slag. Om

av informationen gäller t.ex. ställningen innehavarens bankkonton kan tjänsten kombineras med transaktionsmöjligheter.

8.9.4 i telenätet

TV-tjänster

Rörliga bilder kan även distribueras telenätet, s.k. bildtele-

genom foni. Sverige har sedan den 1juli 1993 öppen telemarknad med

en många aktörer och operatörer. Troligen kommer den konkurrens som nu råder att medföra snabb utbyggnad kommunikations-

en av

nät och tele- och datakommunikationstjänster.

I framtiden kommer sannolikt telenätet att användas för att förmedla rörliga bilder med hög kvalitet. För att det vanliga telenätet skall kunna användas för att överföra digitala TV-program till enskilda abonnenter krävs att abonnentledningama kan användas för att sända en digital signal med hög hastighet samtidigt som ledningen också används för vanliga telefonsamtal. Vanliga AXE-växlar klarar inte att koppla trafik med så hög

av

84 Reklam i radio och TV

hastighet som krävs för TV-överföring. En ny generation växlar med högre kapacitet, s.k. ATM-växlar, har dock börjat att införas i telenätet och ett bredbandsnät där den nya ATM-tekniken utnyttjas är i drift mellan Stockholm, Malmö och Göteborg. En utveckling av förmedling av bilder genom telenätet, vilket redan i dag är möjligt sker via Internet, aktualiserar frågan vad

sätt som som är television.

Radio- och TV-lagen omfattar som tidigare nämnts sändningar av ljudradio- och TV-program som är riktade till allmänheten och

är avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. Den som utveckling som allmänt förväntas genom den digitala komprimeringstekniken, i synnerhet för telefonnätet, är att viss individuellt önskad information kommer att förmedlas mot betalning till den enskilde. Den enskilde kan samla från olika källor vad han vill se

en bildskärm i hemmet. Bildskärmen kan vara uppkopplad till allehanda källor, telefonnät, parabolantenn, egen dator,

som kabelnät osv. Sändningen kan exempelvis i telefonnätet gå till på det sättet att programinnehållet överförs och lagras i ett minne för att först så småningom spelas upp. Därmed har de egenskaper som grundar radio- och TV-lagens definitioner gått förlorade. Sändningen är individuell och sker inte till en obestämd krets. Radio- och TV-lagen är inte längre tillämplig.

Sannolikt kommer en rad mellanfonner att existera även i nät som bygger på interaktivitet, former mer eller mindre lika den television som vi nu känner. Med den höga grad av utbud av tjänster som åsyftas i telefonnät kan dock förväntas följa ett utbud av tjänster som ställer radio- och TV-lagen sidan. Det blir formellt möjligt att förmedla material som inte kunnat sändas i distributionsformer som är underställda denna lag. Det blir dessutom i praktiken mycket svårt att hindra förmedling av sådant och annat material eftersom den som sänder via exempelvis telefonnätet kan befinna sig i en annan världsdel och materialet är näst intill omöjligt att upptäcka i det väldiga flödet information.

av

8.9.5 Multimedia

Den digitala tekniken leder till en sammansmältning mellan telekommunikation, mediebranschen och elektronikindustrin. Tidigare åtskilda nätverk börjar dessutom kunna erbjuda liknande tjänster. Näten för kabeltelevision används för telefoni. Telenät används för television.

Reklam i radio och TV 85A

En effekt av digitaliseringen är att rörliga bilder kan distribueras

flera sätt än tidigare. Principiellt finns här två utvecklingsvägar. Den ena kan symboliseras av den mycket snabba tillväxten

av persondatorer för hemmabruk som utrustas för att fungera

som multimediaplattformar och med Internetanslutning. Uppkopplingen till den globala informationsinfrastrukturen sker via telenätet. Det är tekniskt möjligt att distribuera såväl digital radio som digital TV över telenätet t.ex. via Internet. Utvecklingen kan beskrivas att persondatom och telenätet i förening gör det

som möjligt för den enskilde nyttjaren att kommunicera såväl one to one t.ex. via email som one to many genom att ladda

ner information ur databaser. I klassisk mening är detta inte masskommunikation eller broadcasting som detta legalt och annat sätt deñnierats.

Den andra utvecklingsvägen representeras av den interaktivitet som möjliggörs av digitaliseringen traditionell radio och TV.

av Med digitaliseringen ges också möjligheter för den enskilde tittaren att kundanpassa TV-utbudet efter egna intressen. Massmediet TV utvecklas därmed också i riktningen mot mulitmedia så att tittaren eller lyssnaren inte bara skall kunna välja mellan kanaler och givna prograrntablåer utan sätta ihop sin programtablå. Digitalise-

egen ringen innebär att masskommunikationen i viss utsträckning kan anpassas till individuella önskemål. En del i denna utveck-

annan ling är nya bildskärmar som medger bättre bild samtidigt i

som TV-apparaten byggs andra funktioner som gör den mer intelligent och flerfunktionell.

8.9.6 Den teknikens konsekvenser för

digitala en reklambeskattning i TV

Eftersom det är svårt att förutsäga den digitala teknikens utveckling är det likaså svårt att göra bedömning vilka konsekven-

en av ser tekniken skulle kunna få för reklambeskattning i TV.

en Teknikbytet av TV-distributionen torde inte i sig påverka

en reklambeskattning, förutom att antalet skattskyldiga med största sannolikhet skulle öka. Inte heller anser utredningen att former

nya av TV, såsom alternativ tidsläggning, tidsförskjuten utsändning och alternativ handling, skulle medföra några större konsekvenser för en reklambeskattning. Snarare är det utvecklingen av TV-tjänster i telenätet och mot multimedia skulle komma att medföra

som speciella svårigheter. Utredningen bedömer nämligen att de

nya

86 Reklam i radio och TV

formerna för sändning av reklam skulle omöjliggöra varje försök till kontroll från beskattningsmyndighetens sida.

Digitala ljudradiosändningar

Den digitala tekniken för ljudradiosändningar medför att även annat än ljudradioprogram kan sändas ut, t.ex. data och bilder. Om det frekvensutrymme som i dag används för analoga sändningar i stället användes för sändningar med digital teknik skulle vidare ett betydligt större antal ljudradiokanaler än för närvarande kunna sändas.

Riksdagen beslöt under våren 1995 att digitala ljudradiosändningar skulle inledas från hösten 1995. För närvarande sker digitala ljudradiosändningar genom Sveriges Radios regi.

Genomförandet av den digitala tekniken skulle enligt utredningen få motsvarande konsekvenser för en beskattning av radioreklam som de som utredningen funnit beträffande reklam i TV.

l O

Slutsatser

För att uppnå målet med en konkurrensneutral reklarnbeskattning har utredningen som tidigare nämnts haft som utgångspunkt att en utvidgad reklamskatt bör utformad så att den i allt väsentligt

vara överensstämmer med den gällande beskattningsordningen. En reformerad reklamskatt skall vidare vara enkel att tillämpa. Mot denna bakgrund anser utredningen att regler om beskattningsvärde och skattskyldighet huvudsakligen bör motsvara de gällande reglerna. Beskattningsvärdet bör således som huvudregel utgöras av vederlaget för annonsen eller det upplåtna reklamutrymmet och skatten redovisas av den som uppbär vederlaget för att sända reklamen, dvs. i normalfallet programföretaget. Vidare har utredningen haft som utgångspunkt att skatten bör träffa all reklam som sänds till svenska TV-tittare och radiolyssnare, dvs. oavsett om reklamen förekommer i inhemska eller utländska sändningar.

En beskattning av reklam i radio- och TV-sändningar är naturligtvis erforderlig för att skapa balans i konkurrenssituationen mellan dessa och övriga medier. Utredningen har först behandlat beskattningen av reklam i svenska radio- och TV-sändningar och därvid tvingats konstatera att en sådan beskattning skulle vara förenad med betydande svårigheter, framför allt när det kommer

Reklam i radio och TV 87

till att bestämma beskattningsvärde och utöva beskattningskontroll. Detta gäller oavsett skulle skattskyldig. Några

vem som vara lämpliga lösningar för att komma till rätta med väntade tillämpningsproblem har utredningen inte lyckats finna. En utvidgning

av reklamskatten till att även omfatta reklam i svenska radio- och TVsändningar skulle således få ske till priset att erhöll ett

av man synnerligen komplicerat och enligt utredningens mening högst olämpligt beskattningsförfarande. Till detta kommer att den tekniska utvecklingen sannolikt inom loppet några år nytt

av skulle urholka beskattningen.

Vad gäller beskattningen av reklam i radio och TV sänds

som från utlandsbaserade stationer bedömer utredningen att Sverige visserligen rent teoretiskt får anses oförhindrat att införa reklamskatt på fysiska personer bosatta utomlands och utländska juridiska personer. Emellertid kan konstateras att inte något Sveriges

av nuvarande avtal med andra stater medger förutsättningar att i reklarnskatteärenden erhålla information och hjälp med indrivning från annan stat. Möjligheterna att ändra redan träffade avtal eller att få framtida avtal att omfatta reklamskatten måste i princip betraktas som obefintliga. Detta betyder att det utsiktslöst för

vore Sverige att från andra länder försöka erhålla information eller hjälp med indrivning i reklarnskatteärenden fysiska

som avser personer bosatta utomlands och utländska juridiska Förutsättningar

personer. för att få en fungerande skatt reklam i utländska radio- och TVsändningar saknas därför.

Det ovan sagda innebär således att det rent praktiskt finns möjligheter att införa beskattning reklam i enbart svenska radio-

av och TV-sändningar. Utredningen emellertid att sådan

anser en begränsad beskattning radio- och TV-reklamen skulle högst

av vara

olämplig från konkurrensneutralitetssynpunkt. Skatten skulle i

dagsläget, vad gäller TV-reklamen, enbart träffa reklamen i TV4 och ett antal mindre TV-kanaler med mycket små marknadsandelar av den totala TV-reklamen. All den reklam sänds från

som utlandsbaserade stationer, och för övrigt ofta motsvaran-

som avser de produkter som reklamen i svenska sändningar, skulle undgå beskattning. Reklamen i exempelvis kanalerna TV 3 och Kanal som båda under 1996 vunnit tittarandelar från SVT och TV4, skulle inte träffas av skatten.

Eftersom utredningen inte finner det möjligt att utvidga

reklamskatten till att även träffa reklam i radio och TV, med huvudsakligen programföretagen som skattskyldiga, så att skatten är lätt att tillämpa och konkurrensneutral i förhållande till såväl

88 Reklam i radio och TV

medierna inbördes som till andra medier har utredningen ställt sig frågan om en motsvarande skatt kan utformas annat sätt.

En alternativ utformning som ibland förts fram i debatten är

en beskattning där innehavarna av kabelnäten fungerar som skattskyldiga. Med kabelnätsinnehavama som skattskyldiga kan emellertid den naturliga kopplingen mellan reklamvolym och skattens storlek svårligen upprätthållas. Det kan över huvud taget ifrågasättas vilket redskap som skulle vara lämpligt att använda vid bestämmande av beskattningsvärde och hur detta värde skulle kunna jämställas med de beskattningsvärden som tillämpas för de övriga medierna. Skatten kunde knappast längre sägas utgöra en skatt på reklam utan snarare en helt annan typ av punktskatt. Vidare torde en sådan skatt för konkurrensneutralitetens skull även medföra ett behov av att beskatta parabolantenner. Någon form av punktskatt än

annan en skatt reklam ligger dock inte inom utredningens uppdrag att utforma.

Utredningen stannar därför vid att konstatera att en beskattning av reklam i radio och TV inte går att utforma så att den blir lätt att tillämpa och konkurrensneutral mellan olika medier. En utvidgad reklambeskattning som även avser dessa medier är därför enligt utredningen bedömning inte förenlig med de krav som bör ställas på en reformerad reklamskatt.

9 Reklam i

datakommunikationssystem

9.1 Inledning

Sverige är ett av världens mest datoriserade samhällen. Sverige befinner sig i frontlinjen också när det gäller de fysiska kommunikationsnätens infrastruktur för överföring data. Användningen av av modern informationsteknik på data- och teleområdet har bidragit

till en ökad internationalisering. Denna utveckling har medfört

ökade möjligheter att enkelt och billigt sprida information med hjälp av datorer. Ett led i denna utveckling har blivit upprättande av databaser med möjlighet för stora användare grupper av att tillföra databasen meddelanden och att läsa andras meddelanegna den. För att ett tillräckligt antal konsumenter skall kunna exponeras för reklammeddelanden i databas bör databasen kopplad till en vara

något slag av välförgrenat och lättillgängligt distributionsnät. I dag

koncentreras intresset runt Intemet, är det största alla kända som av datomätverk. I takt med att Internet växer, ökar även företagens intresse för att marknadsföra sig via mediet. Reklam kan naturligtvis förekomma även i andra för system datakommunikation. Men eftersom Internet i marknadsföringsett perspektiv är det mest intressanta har utredningen valt detta

datakommunikationssystem för att åskådliggöra de problem

som

skulle uppstå vid en reklambeskattning.

9.2 Reklam på Internet

Internet är sålunda det största alla kända nätverk. Det av är ett öppet nätverk, vilket betyder att alla har ett Intemetabonnesom mang i princip kommer all information finns lagrad i som en mängd olika databaser. Internet kan nås från hela Europa, USA och flera före detta öststatsländer. I Asien är många länderna av

uppkopplade. I Afrika sker det också en tillväxt om än något svagare. Tillväxttakten av antalet användare av Internet är generellt sett oerhört snabb.

Internet innehåller flera intressanta funktioner och nya tillkommer ständigt. De flesta använder Internet för elektronisk post e-post, även diskussionsgrupper, Usenet, har varit och är

men fortfarande i vissa fall populära. Det är dock trafiken på World Wide Web som ökar allra snabbast. Denna tjänst tillåter

www

bl.a. sådana tekniska funktioner som hypertextläsning samt överföring text, bild, ljud och video. Det är på www som

av företagen har de stora möjligheterna att göra reklam.

Internet och andra interaktiva medier skiljer sig såsom reklammedium från andra medier rad punkter. Kommunikation via

på en Internet möjliggör direkt gör att företaget kan

en respons som

sig till kundens informationsbehov. Internet gör det även anpassa möjligt för ett företag att kommunicera globalt på ett sätt som inte varit möjligt via de traditionella medierna. Internet möjliggör också för företag att erbjuda den nyaste, mest korrekta och aktuella informationen om företagets produkter och tjänster. Vidare kan företaget lämna mycket information och kunden själv kan söka sig fram till den information just hon är intresserad av. Slutligen

som

Internet en möjlighet att nå en global marknad med relativt ger små medel eftersom distributionen och lagringen sker elektroniskt.

Reklam Internet förekommer en mängd olika sätt. Företag och andra kan använda Internet för extern information och marknadsföring. På egna s.k. webbsidor kan man berätta om sin verksamhet och argumentera för produkter och tjänster. Det går naturligtvis också att köpa reklamplats på andras webbsidor. Genom att kombinera text och bild kan man utforma sidor som demonstrerar företagets produkter. Användarna kan genom att klicka på produkterna få mer information om dessa. Företagen kan använda Internet som en kanal för att kommunicera med aktieägarna och andra är intresserade av företagen. Här kan

som tilläggas att företagsannonsema www ofta har en mer informativ karaktär, vilket medför att gränsen mellan reklam och information suddas ut.

Reklam kan även sändas via e-post. Massreklamutskick via epost är särskilt vanligt i USA, där fenomenet utgör ett stort problem. I dag förekommer att även svenska e-postlådor får reklam från främst amerikanska avsändare. Vanligast är att e-postadresserna samlas på Usenet från meddelanden som människor skickat. Ett betydligt snabbare sätt att nå många en gång är dock helt enkelt att göra utskick till färdiga forum Usenet.

Många etablerade tidningar har elektronisk Intemetupplaga,

en som t.ex. Añonbladet, Svenska Dagbladet och Dagens Industri. De Gula Sidorna finns numera på Internet. Vidare finns det tidningar som via erbjuder än bara kopia dagstidningen. En

www mer en av tydlig trend är nämligen, än så längre kanske främst i USA, att elektroniska tidningar börjar gå från kopia

att vara en av papperstidningen till att bli något Även i Sverge väntas s.k. nättid-

mer. ningar, dvs. tidningar som förekommer enbart i elektronisk form, att bli allt vanligare.

Flera restauranger, livsmedelsaffárer och postorderföretag har börjat erbjuda varor från den Intemetbutiken. På butikernas

egna webbsidor kan man hitta långa listor med och priser.

varor

Sponsring av populära hemsidor sker allt oftare. Genom att köpa en plats på de mest besökta sidorna kan visa t.ex.

man företagets logotype. Lägger man dessutom en länk till sin

egen hemsida kan användaren genom att klicka logotypen förflytta sig till den egna hemsidan. På detta vis går det således att åka snålskjuts på välbesökt sidas attraktionskraft. Denna form

en av marknadsföring är kanske det bästa sättet för företag att nå ut till en bredare publik på Internet.

Annonsering på Internet har under det sista året på allvar blivit ett alternativ för svenska reklamköpare. Från reklamandel på

en nästan noll kronor under 1995 beräknas annonsplatser nätet ha sålts för mellan 100 och 200 miljoner kronor under 1996. Under 1997 väntas annonsförsäljningen Internet att ytterligare öka dramatiskt.

Utvecklingen av Internet går mycket snabbt. Nya möjligheter att göra reklam tillkommer ständigt. Som exempel kan nämnas programmet Pointcast. Programmet gör det möjligt för användaren att själv välja ut vilken sorts nyheter än så länge

amerikanska

denne vill ha. När valet är gjort hämtar Pointcast de nyheter

som användaren är intresserad och uppdaterar dem kontinuerligt.

av Pointcast kostar inte något för användaren kan

utan programmet hämtas gratis på en Internetadress. Tillverkaren programmet får

av i stället ersättning genom reklarnintäkter. Under tiden användaren läser nyheterna spelas nämligen små reklamfilmer i litet

upp ett fönster.

9.3 av reklam i

Beskattning datakommunikationssystem

Utgångspunktema för eventuell beskattning av reklam i

en radio- och TV-sändningar, dvs. att beskattningsvärdet som huvudregel bör utgöras av vederlaget för annonsen eller det upplåtna reklamutrymmet, att skattskyldigheten bör åvila den som uppbär ersättningen för att sända reklamen och beskattningen avse reklam riktad till i Sverige, bör enligt utredningen även

personer gälla motsvarande beskattning i datakommunikationssystem.

för en

Det allra största problemet med en reklambeskattning i datakommunikationssystem hänger samman med beskattningskontrollen. Den reklam förekommer på Internet åskådliggör

som problemet på ett bra På Internet kan vem som helst marknadsföra sig själv och andra. Samma reklaminslag kan finnas på nätet under lång tid reklaminslagen kan också vara föremål för

men ständig förändring. Någon effektiv metod för beskattningskontroll

finns inte. Beskattningsmyndigheten skulle inte ha praktisk

möjlighet att kontrollera i vilken utsträckning reklam sänds och av

Inte Intemetleverantören skulle vara förmögen till sådan vem. ens kontroll. I den utsträckning skattskyldiga skulle komma att redovisa skatten skulle beskattningsmyndigheten sakna förutsättningar att undersöka den redovisade skatten var korrekt

om beräknad eller inte.

Utöver dessa svårartade kontrollproblem skulle det vara mycket komplicerat att bestämma ett riktigt beskattningsvärde. Stor del av den reklam förekommer i datakommunikationssystem utgör

som

nämligen egenreklam. Vidare skulle gränsdragningsproblem

uppkomma beträffande vad som utgör beskattningsbar reklam resp. information eller liknande. Företagens webbsidor har som tidigare nämnts ofta informativ karaktär jämfört med reklam i

en mer övriga medier. Beskattning av innehållet skulle därför inte alltid

självklar. Slutligen kan alla med Intemetabonnemang hämta vara reklamen, således inte bara användare i Sverige, liksom reklamen kan sändas till t.ex. e-postadresser även i utlandet. Dessa förhållanden medför självfallet att ett beskattningsförfarande skulle bli synnerligen svårtillämpat.

9.4 Slutsatser

För att erhålla en konkurrensneutral reklambeskattning krävs att även reklamen i datakommunikationssystem beskattas. Detta krav får ha blivit allt giltigt med tanke den explosionsarta-

anses mer de ökning som har skett och i ännu högre grad väntas för

som annonser på Internet.

De problem som nämnts i avsnittet avseende sådan

ovan en beskattning är emellertid av mycket allvarlig karaktär. Utredningen bedömer att kontrollproblemen är så svåra att efterlevnaden

av beskattningsreglema i princip helt skulle urholkas. Realistiska möjligheter att erhålla en godtagbar och i övrigt fungerande

beskattning saknas. De stora och allvarliga invändningar kan mot

som resas en

reklambeskattning i datakommunikationssystem leder utredningen

till slutsatsen att sådan utvidgning skatten måste betraktas

en av som utesluten. Någon arman form skatt på system för datakom-

av munikation har utredningen inte haft i uppdrag att överväga.

10

Reklamtrycksaker

10.1 Inledning

I kapitel 4 har de största och mest allvarliga problemen avseende beskattningen av reklamtrycksaker kortfattat berörts. Problemen är både många och stora och förtjänar därför utförlig behand-

en mer ling.

Lagtexten ger upphov till stora svårigheter vad gäller bedömningen av vad som utgör skattepliktig reklamtrycksak. Med reklamtrycksak förstås enligt RSL trycksak framställts

som huvudsakligen i syfte att offentliggöra reklam. Med trycksak

avses avtryck som framställts i flera lika exemplar i tryckpress eller genom screenförfarande. Med reklam förstås meddelande har

som till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersiell verksamhet fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst. I

av vara, lagens anvisningar görs härefter åtskilliga undantag och begräns-

ningar såväl beträffande trycksaksbegreppet i fråga

som om begreppet reklamtrycksak.

För skatteplikt krävs således först att produkten kan klassificeras som en trycksak, och därefter att produkten framställts huvudsakligen för att offentliggöra reklam. Tillämpningssvårigheter uppkommer i båda leden. Svårighetema är mycket betungande för de skattskyldiga, dvs. huvudsakligen landets tryckerier. Dessa får ägna betydande tid bedömningar vad skall hänföras till

av som reklamtrycksak eller inte. Bedömningsgrundema upplevs

som godtyckliga, vilket inom branschen skapa grund för osund

anses en konkurrenssituation. Tryckeriema sig vidare inte kompetenta

anser att på ett riktigt och rättvist sätt hantera den extremt svårtillämpade skatten. Merarbetet medför att skatten kostar den grafiska branschen stora belopp i administration.

Ett ytterligare problem med trycksaksbeskattningen är svårigheten att kontrollera att de är skattskyldiga registrerar sig hos

som beskattningsmyndigheten. Detta problem har efter Sveriges inträde i EU även fått en annan dimension. I samband med inträdet

w

96 Reklamtrycksaker

ändrades reglerna avseende reklamtrycksaker som förs i landet från medlemsstat. skattskyldig för sådana reklamtrycksaker

annan är numera den som bedriver den yrkesmässiga verksamhet som reklamtrycksaken avser. Den nya ordningen har visat sig medföra en rad problem, bl.a. från kontrollsynpunkt. Välgrundade misstankar finns att trycksaker i relativt stor omfattning inkommer

om till Sverige från andra medlemsstater utan att reklamskatt erläggs.

antydda tillämpningsproblemen har med varierande styrka

De nu påtalats under årens lopp från såväl de skattskyldiga som skatteadministrationen. Sett i ett skattetekniskt perspektiv har det sedan länge stått klart att beskattningen av reklamtrycksaker i en rad avseenden inte når upp till de krav som bör ställas på ett modernt beskattningssystem. RSV har också dragit den slutsatsen

när man i sin framställning till Finansdepartementet i maj 1995 begärt att skatten skall slopas.

10.2 skattepliktig reklamtrycksak

10.2.1 Trycksaksbegreppet

Definition av begreppet trycksak

En trycksak definieras således i RSL som avtryck som framställts i flera lika exemplar i tryckpress eller genom screenförfarande. Flera lika exemplar anses föreligga när minst 13 lika exemplar framställts.

Den snäva bestämningen begreppet trycksak motiverades vid

av lagens tillkomst med strävan efter enkelhet i förfarandet. Den tekniska utvecklingen har dock medfört att många framställningsmetoder i dag faller utanför. Kopieringsmaskiner har sedan länge tagit över viss del av den produktion som tidigare sköttes av

en tryckpressar. Vidare utgör produkter framställda i laserskrivare, färgplottrar fax inte trycksaker i lagens mening. Utveck-

och per lingen CD-ROM medför att vissa trycksaksprodukter helt och

av hållet kan ersättas. För närvarande är intresset främst koncentrerat till det digitalta trycket. Här ges möjligheten att kunna beställa en liten upplaga och få den levererad inom endast en kort tid. Inom den grafiska branschen anses produkter framställda genom digitalt

tryck falla utanför trycksaksbegreppet. Beskattningsmyndigheten

menar dock motsatsen. Frågan är än så länge inte prövad av

Reklamtrycksaker

Skatterättsnämnden eller domstol. Exemplet är talande för vilka tolkningsproblem RSL kan upphov till.

ge

Det förhållandet att många framställningsmetoder faller utanför trycksaksbegreppet medför att det inom den grafiska branschen finns starka ekonomiska incitament att bygga skattebefriad

upp en

marknad med hjälp t.ex. kopieringsmaskiner och fargplottrar,

av något som självklart missgynnar övriga aktörer marknaden.

Undantag från trycksaksbegreppet

Enligt RSL finns det vissa inskränkningar i trycksaksbegreppet.

Som trycksak anses inte försetts med tryck

vara som om varan utgörs av penna, glas, klädesplagg eller annat har ett självstän-

som digt bruksvärde eller är avsedd att användas

om varan som affärshandling, kontorsmaterial, etikett, emballage eller liknande.

Frågan om en trycksak är att hänföra till något undantagen

av har varit föremål för ett stort antal avgöranden för tillämpande myndigheter och domstolar. Nedan kommer de i anvisningarna angivna undantagen kortfattat att behandlas.

Självständigt bruksvärde

De ovan angivna exemplen på har ett självständigt

varor som bruksvärde torde inte vålla några större bedömningssvårigheter. Mer komplicerade överväganden kan däremot uppkomma beträffande andra varor. Som exempel kan nämnas de problem kan

som uppkomma beträffande tryckalster, dvs. då det självständiga bruksvärdet ligger i det tryck anbringats på

som varan.

Pappers- och plastvimplar anses i allmänhet inte ha självständigt bruksvärde. Om däremot vimplama skulle ha ett eget användningsområde, t.ex. genom att utmärka tävlingsbana, torde vimplama

en anses ha ett självständigt bruksvärde. I RÅ 1994 not 123 det

var fråga om en vimpel och s.k. hyllvippa användes inomhus

en som på OK:s försäljningsställen. Vimpeln rektangulär och hade

var lodrät text ReA i vitt på röd botten. Den hängdes i anslut-

upp ning till varor realiserades. Hyllvippan hade lodrät

som en text ReA i vitt på röd botten i marginalen. Den sattes fast på

ena en hylla där det fanns realisationsvara, varvid pris på

varans angavs vippan. Den tryckta texen ansågs utgöra sådant säljfrämjande

ett meddelande utgör reklam. Den omständigheten såvitt

som att, gällde hyllvippan, det säljfrämjande meddelandet skulle komplette-

4 17-0029

i efterhand med aktuella varas pris förtog inte meddelandet ras ReA dess karaktär reklammeddelande. Varken vimpeln eller

av hyllvippan kunde anses omfattas av något av undantagen från trycksaksbegreppet.

Skyltställ med plats för varor anses normalt ha ett sjävständigt bruksvärde. Däremot kan viss del av skyltstället, s.k. toppskyltar, bedömas som en självständig trycksak även om den kan anbringas på skyltstället på sådant sätt att den kan anses utgöra en del av detta. Toppskyltar kan dock tillhöra skyltstället på ett sådant

anses sätt att den inte utgör självständig trycksak om t.ex. toppskylten

en innehåller fortsättning på samma bild, mönster eller text som skyltstället i övrigt. Frågan i RÅ 1992 not 443 rörde ett skyltställ i två delar. Ställets underdel var försedd med tre utstansningar avsedda för Varuprover och hade texten JUST NU 15:- RA- BATTl, JUST NU 30:- RABATTl, JUST NU 20:- RA- BATTl. Ställets överdel, som var avsedd att fästas vid den veckade underdelen med hjälp slitsar, var försedd med

av sex texten Pierre Robert Skin Active ger din hy energi att reparera sig själv. Regeringsrätten anförde i huvudsak att skyltstället med toppskylt kunde, vid sidan av användningen i reklamsyfte, inte

ha sådant självständigt bruksvärde som förutsätts för en anses tillämpning av den aktuella undantagsbestämmelsen i RSL.

Vykort är ett annat exempel på tryckalster som brukar anses ha ett självständigt bruksvärde. Skulle däremot ett kort ha formen av eller benämnas vykort men i stället för ett utrymme för att lämna

personlig hälsning vara försett med ett förtryckt reklammeddeen lande sådan storleksordning eller form att det i stort sett inte

av finns utrymme för en personlig hälsning anses kortet inte ha ett självständigt bruksvärde.

De nämnda exemplen är endast några av de många bedömningssvårigheter som föreligger när de skattskyldiga har att avgöra om

har självständigt bruksvärde eller inte. Särskilt svårt är det en vara naturligtvis när hänsyn måste tas till hur varan skall användas. Det är inte alltid känt för tryckeriema på vilket sätt beställaren har för avsikt att använda varan. Ibland kan det till och med vara svårt för tryckeriema att få besked från kunden om på vilket sätt varan skall användas. Har inte tryckeriema den nödvändiga informationen är det självklart att de skattemässiga bedömningama kommer att bygga på ett visst godtycke.

Ajfärshandling

Med affärshandling förstås är försedda med tryck och varor som som är avsedda att användas i den löpande korrespondensen mellan ett företag och dess affärskontakter, såsom fakturor, ordersedlar, kvitton och visitkort. För att det skall senare anses vara en affärshandling krävs att trycket omfattar finnanamn och/eller viss

befattningshavares namn, adress eller telefon. Produktangivelser för

viss eller vissa varor företagets sortiment får inte finnas med. ur Vidare krävs att kortet är avsett att användas visitkort i som traditionell mening, dvs. vid affärskontakter eller dylikt. l annat fall är inte korten att betrakta affärshandling. som

Kontorsmaterial

Med kontorsmaterial brevpapper, kuvert Används avses m.m. brevpappret för att framställa säljbrev för reklamkampanj eller en liknande kan dock inte någon del utgöra kontorsmaterial. anses Pärmar räknas i allmänhet inte kontorsmaterial utan som som vara med självständigt bruksvärde. En dvs. ett enklare omslag mapp, av plast eller papper, normalt utgöra kontorsmaterial. anses

Etikett

Med etikett menas ett meddelande för produktmärkning. Den skall innehålla produktupplysning i någon form och fästad vara varan i avsikt att åtfölja denna. Om meddelandet innehåller påtagligt ett säljñämjande budskap utgör det emellertid inte etikett. en

En dekal klistermärke utgör på specialpapper, plast eller

en dylikt tryckt bild och/eller text är avsedd fästas på som att ett föremål. Dekaler används ofta för såväl produktmärkning som reklammeddelanden. Om dekal endast innehåller företags en ett namn och adress och har framställts för att fästas föremål inom ett företag utgör dekalen etikett och är sålunda inte trycksak en en i lagens mening. Används dekalen i stället för att fästas på andra än företagets föremål är den inte att etikett och utgör anse som en således en trycksak.

Emballage

Med emballage avses påsar, bärkassar, omslagspapper, kartonger etc. Så snart tryckalstret skall användas som emballage föreligger således inte någon trycksak.

lO.2.2

Reklamtrycksaksbegreppet

Definition av begreppet reklamtrycksak

När det har konstaterats tryckt produkt kan klassificeras som

att en en trycksak återstår att avgöra om trycksaken framställts huvudsakligen i syfte att offentliggöra reklam och sålunda utgör en reklamtrycksak. Enligt RSL förstås med reklam meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersiell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst. Meddelande anses som reklam även när meddelandet innefattar erbjudande om inköp eller motsvarande. Med avsättning förstås försäljning eller annan omsättning som normalt sker mot vederlag.

Om en tryckt skrift innehåller såväl meddelanden som svarar mot reklamdeñnitionen som andra meddelanden anses den som reklamtrycksak om innehållet vid en helhetsbedömning framstår som huvudsakligen inriktat rent kommersiella förhållanden.

För att avgöra om en trycksak är en reklamtrycksak eller inte måste sålunda syftet med trycksaken i fråga vara känt. Vid

en bedömning om en trycksak som innehåller reklam framställts huvudsakligen i syfte att offentliggöra reklam får hänsyn tas till en rad faktorer, bl.a. mängden reklam. Något mått på hur stor del av innehållet i en trycksak som skall utgöras av reklam för att den skall anses som en reklamtrycksak finns dock inte. Inte heller beträffande andra faktorer kan lämnas entydiga anvisningar utan bedömningen får ske från fall till fall. Dessa bedömningar vållar ofta svårigheter i tillämpningshänseende, svårigheter som således även dessa drabbar tryckeriema.

Undantag från reklamtrycksaksbegreppet

Lagtexten innehåller även i fråga reklamtrycksaksbegreppet ett

om antal undantag. Som reklamtrycksak anses inte trycksak som avser viss vara och skall åtfölja denna vid försäljning eller motsvarande, såsom garantisedel, bruksanvisning eller instruktionsbok. Som

reklamtrycksak anses inte heller trycksak av innehåll enbart

som utgör affarsteknisk information priser, produkter, sortiment

om eller motsvarande, information till återförsäljare eller representanter eller intern information till anställda, medlemmar eller delägare eller trycksak huvudsakligen är att kalender,

som anse som jubileumsskrift eller liknande eller har huvudsakligen histo-

som riskt, tekniskt, ekonomiskt eller annat vetenskapligt innehåll.

Även frågor rörande undantag från

reklamtrycksaksbegreppet

har åtskilliga gånger varit föremål för prövning. Det kan

vara befogat att också nämna något om dessa undantag.

Garantisedlar m. m.

Det första undantaget avser trycksaker viss och

som avser vara skall åtfölja densamma vid försäljning eller motsvarande. Innehåller trycksaken däremot reklam för andra eller är den

varor avsedd att spridas separat till konsument anses hela upplagan göra reklamtrycksak. I ett förhandsbesked från RSV, dnr 3958/77- 4l724, har t.ex. en bruksanvisning för en maskin som satts

upp intill maskinen efter att denna installerats och innehöll reklam

som för en annan vara ansetts utgöra reklamtrycksak.

en

Ajfärsteknisk information

De flesta reklamskatteärenden tillämpande myndigheter och

som domstolar får till sin bedömning rör undantaget för affärsteknisk information. Vid bedömningen av trycksak kan

om en anses innehålla enbart affärsteknisk information tas hänsyn till syftet med tryckningen, vem mottagaren är och innehållet i trycksaken. För att en trycksak skall anses innehålla enbart affärsteknisk information krävs att syftet med trycksaken i princip skall att förse

vara mottagaren med ett hjälpmedel. Trycksaken skall neutral till

vara sin karaktär och i princip helt fri från köpstimulerande eller

vara värdeladdade omdömen.

Frågan om en trycksak innehåller enbart affärsteknisk information har således ett stort antal gånger varit föremål för prövning. I RÅ 1981 Aa 46 det fråga katalog innehöll

var om en som uppgifter om elektronikkomponenter. Den framställd i 5 000

var exemplar och spreds direkt till köpare av ifrågavarande produkter. I katalogen, som innehöll ca 385 sidor, förekom omdömen

av köpstimulerande karaktär, t.ex. lämpar sig speciellt bra för, en

högeffektiv volymbesparing, och instrumentet är lätt att montera. Regeringsrätten ansåg att katalogen inte kunde anses innehålla enbart affärsteknisk information. I RÅ 1990 not 55 fann Regeringsrätten att program för V 5" och Dagens dubbel var skattepliktiga reklamtrycksaker. Trycksakema ansågs framställda i huvudsakligt syfte att främja avsättningen av de tjänster som tillhandahölls av vadhållningsbolaget och kunde inte anses innehålla enbart affärsteknisk information. I RÅ 1990 not 234 fann Regeringsrätten att trycksakema Trädgårdsmagazinef och Perenna-nyckeln var reklamskattepliktiga trycksaker. Regeringsrätten menade att växtbeskrivningama i trycksakema inte framstod som neutral produktinformation utan mer som säljfrämjande meddelanden. Med hänsyn härtill och med beaktande av trycksakemas innehåll i övrigt och omslagens texter fann Regeringsrätten att trycksakema inte kunde anses innehålla enbart affärsteknisk infonnation.

Det är naturligtvis ofta tveksamt produkt kan

om en anses innehålla köpstimulerande eller värdeladdade omdömen. För tryckeriema är det oerhört betungande att ibland i mycket tjocka alster, sida för sida, behöva leta efter sådana omdömen och avgöra om de kan medföra att alstret upphör att vara reklamtrycksak enligt RSL.

Information till återförsäljare och representanter

En trycksak som enbart utgör information till återförsäljare eller representanter anses inte utgöra en reklamtrycksak. Det är endast den som vidareförsäljer varor i oförändrat skick eller är provisionsförsäljare, handelsresande eller annat ombud normalt

som anses som återförsäljare eller representant. Vidare skall det vara fråga om redan etablerade återförsäljare eller representanter. Om däremot trycksaken även sprids till såväl återförsäljare som konsumenter bedöms trycksaken som en reklamtrycksak. Som exempel på trycksak som ansetts som information till återförsäljare och representanter kan nämnas en folder innehållande enbart information till biografágare om spelfilmer, RSV:s förhandsbesked dnr 1413/75-41724.

För att skattefrihet skall föreligga är det således nödvändigt för tryckeriema att få vetskap vilken målgrupp trycksakema

om som vänder sig till. Det är långt ifrån alltid att den som gör beställningen vet eller talar om till vilka produkterna skall distribueras. Den som kvitterar följesedeln vid leveransen brukar inte heller ha den

kunskapen. Återigen blir det därför ofta antaganden tryckeriema

av

som får avgöra utgången den skattemässiga bedömningen.

av

Intern information till anställda, medlemmar eller delägare

Med intern information till anställda förstås personaltidningar eller tryckta meddelanden i annan fonn sprids till personalen inom

som ett och samma företag. Med intern information till medlemmar avses meddelanden av icke kommersiell natur. Som exempel på intern information till delägare kan nämnas verksamhetsberättelser.

Det bör framgå av trycksakema att de är avsedda endast för någon av de nämnda mottagargruppema. Som exempel på trycksak som ansetts hänförlig till denna undantagsbestämmelse kan nämnas en katalog som utgetts av Statens vägverk och spreds enbart

som till de anställda. Katalogen innehöll information i text och bild om ett 20-tal skilda håll i landet belägna fritidsstugor som vägverket till självkostnadspris hyrde ut till sina anställda, RÅ 1980 1:36.

Kalender, jubileumsskrift m. m.

Inte heller trycksaker är att kalender, jubileumsskriñ

som anse som eller liknande utgör skattepliktiga reklamtrycksaker. En trycksak anses som en kalender när almanackan jämte eventuellt tillhörande anteckningsblad utgör det huvudsakliga innehållet. I RÅ 1978 Aa 76 var det fråga om en färgplansch bifogad till tidning.

som var en Planschen upptog, förutom fotografisk bild betande hästar,

en av dels en kvartalsalmanacka som angav tidningens utgivningsdagar, dels en annons för ett försäkringsbolag. Annonsen

var av samma format som almanackan. Regeringsrätten fann att trycksaken inte kunde anses skattebefriad.

En förutsättning för jubileumsskrift inte skall

att en anses som en reklamtrycksak är att den huvudsakligen är att

anse som jubileumsskrift eller liknande. Det får således inte fråga

vara om en skrift som ges ut i ett direkt säljfrämjande syfte.

Vetenskapligt innehåll

Slutligen undantas från beskattning även trycksaker med huvudsakligen historiskt, tekniskt, ekonomiskt eller annat vetenskapligt innehåll. Innehåller däremot trycksak reklam i sådan omfattning

en

att den inte kan sägas huvudsakligen ha vetenskapligt innehåll

den utgöra reklamtrycksak. Det kan även hända att anses en utrymmet i trycksak kan ha huvudsakligen vetenskapligt

en innehåll men att trycksaken ändå anses som en reklamtrycksak. I RÅ 1983 Aa 93 det t.ex. fråga handbok i vilken det

var om en redogjordes för ett ämne som ingick i visst läkemedel. Regeringsrätten fann att handboken i och för sig hade ett vetenskapligt innehåll. Den verkade dock ha utformats med det uteslutande syftet att för läkare beskriva och framhålla det saluförda läkemedlet och därigenom främja försäljningen detta. Även i övrigt innehöll

av handboken flera klart säljfrämjande moment för läkemedlet. Handboken ansågs därför utgöra skattepliktig reklamtrycksak.

en

10.3 Bristande

beskattningskontroll

Den nuvarande beskatmingsordningen bygger på att de skattskyldi-

anmäler sig till beskattningsmyndigheten, varvid en registrering ga görs. Beskattningsmyndigheten saknar effektiva möjligheter att kontrollera efterlevnaden av registreringsskyldigheten. Med de medel myndigheten har till sitt förfogande, dvs. förelägganden

som och revisioner, skulle mycket stora resurser krävas för att ens få en acceptabel överblick.

Problemet med den bristande beskattningskontrollen är särskilt tydligt vad gäller reklamtrycksaker, men även beträffande annonsblad. Inom den grafiska branschen hävdas att ett mycket stort antal företag, som bedriver sådan verksamhet att de borde vara registrerade för reklamskatt, medvetet eller omedvetet inte fullgör sin registreringsskyldighet. Avsaknaden av en effektiv övervakning av beskattningen medför därför risk för en osund konkurrens inom branschen.

Medlemsskapet i EU har ytterligare förvärrat kontrollproblematiken. Före den 1 januari 1995 gällde att om en skattepliktig reklamtrycksak och i utlandet utgivet annonsblad infördes till Sverige skulle reklamskatt erläggas i samband med förtullningen. Om skattepliktig reklamtrycksak kommit från utlandet och skatt inte erlagts vid införseln skulle skatten i stället betalas av den som bedrev sådan verksamhet inom landet som omfattades av reklamtrycksaken. En beskattningsordning med gränskontroller vid införsel från annan medlemsstat i EU kunde inte behållas efter ett svenskt inträde i unionen. Numera gäller därför att den som bedriver yrkesmässig verksamhet inom landet är skattskyldig för

Reklamtrycksaker 105

skattepliktig reklamtrycksak verksamheten och förts

som avser som till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln. Vidare är den skattskyldig i yrkesmässig verksamhet distribuerar som annonstrycksaker förts till landet utan reklamskatt som att betalats vid införseln. Införs däremot reklamtrycksak från land utanför EU:s tullområde eller annonsblad har i sådant som utgetts land skall reklamskatten betalas i samband med förtullningen.

Gällande beskattningsordning skiljer sig således från den tidigare genom att ingen automatisk registrering och därmed

sammanhängande uppbörd sker i samband med införseln av trycksaken. Den skattskyldige måste själv vidta åtgärder för att

fullgöra sina skyldigheter. Beskattningsmyndigheten saknar

i princip helt möjligheter att kontrollera att skattskyldiga för införda

reklamtrycksaker och annonstrycksaker efterlever registreringsskyldigheten. Detta betyder att det blir billigare att köpa reklam-

t.ex. trycksaker från andra medlemsstater i EU under

förutsättning att

man inte följer bestämmelserna i RSL. Framför allt när det gäller stora ordervärden är även utländska tryckerier med och konkurrerar om beställningama. För beställare är omedvetna reklamsom om skattebestämmelsema eller inte har för avsikt följa kan

att lagen

det således i dessa fall vara lönsamt att göra beställningen i annan medlemsstat. Den bristande beskattningskontrollen medför i även detta avseende risk för en snedvriden konkurrenssituation inom den grafiska branschen, men också för att produktionen reklamskatav tepliktiga trycksaker flyttas utomlands.

10.4 brister

Några övriga

De största bristerna i beskattningen reklamtrycksaken

av har nämts i avsnitten ovan, men det finns även några andra problem med beskattningen som är värda att framhållas.

Reklamskatt utgår för och reklam avsedd annons annan som är att offentliggöras eller spridas inom landet. Detta betyder således

att annonser och annan reklam offentliggörs eller sprids

som

utomlands inte skall beskattas. Reklamen blir allt internationell mer och inom många yrkesgrupper är t.ex. det engelska språket det allmänt förekommande. Stor del direktreklamen till av läkare, tekniker och dataindustrin är författad på engelska. Det är emellertid svårt för tryckeriema att få vetskap vilka är adressater om som till direktreklamen. Detta medför reklamskatt att normalt inte tas ut reklamtrycksaker är skrivna på andra språk än svenska, som

därför utgår från att adressatema finns utomlands. I de fall att man trycksakema skall offentliggöras eller spridas i Sverige undgår således dessa felaktigt beskattning. Trycksaksreklamen omfattar dels reklamtrycksaker, dvs. trycksaker getts ut i det huvudsakliga syftet att sprida reklam som för utgivaren, dels annonstrycksaker, dvs. trycksaker vari utrymme upplåtits utomstående annonsörer. På vilket sätt en trycksak klassificeras har betydelse för vad som utgör beskattningsvärde och därmed skattens storlek. Beskattningsvärdet är nämligen lägre för reklamtrycksaker än vad det är för annonstrycksaker. För utgivare t.ex. kuponghäften har det således betydelse om av häñiena klassificeras reklamtrycksaker eller annonstrycksaker. som Enligt tidigare beslutade förhandsbesked har i princip kuponghäften med eller gemensamt omslag bedömts annonstrycksaker namn som medan häfte saknat motsvarande bedömts reklamtrycksak. som som Frågan vad kan utgöra eller gemensamt omslag är anses ett namn naturligtvis högst osäker. Länsrätten i Kopparbers län har också relativt nyligen bedömt två till liknande häften helt olika. synes Målen ligger för avgörande hos Kammarrätten i Sundsvall. Utgivare kuponghäften har med de rådande reglerna och av tillämpningen dessa mycket liten möjlighet att förutse den av skattemässiga bedömningen. I det fallet tryckeriet utför arbete efter själva tryckeriarbetet i form t.ex. häftning, bindning eller lackering utgår reklamskatt av även vederlaget för detta arbete. Gör däremot kopieringsñrman eller någon arbete utgår inte reklamskatt. Detta annan samma förhållande upplever de grafiska företagen som mycket orättvist eftersom reklamskatten naturligtvis för deras del medför att de måste hålla ett högre pris för det aktuella efterarbetet. Den bedriver yrkesmässig verksamhet inom landet är som som nämnts skattskyldig för skattepliktiga reklamtrycksaker som avser verksamheten och förts in till landet utan att reklamskatt som betalats vid införseln. Detta betyder således att det normalt är beställaren reklamtrycksaken är den skattskyldige. Detsamav som gäller även i det fall han har vänt sig till reklambyrå och ma en reklambyrån låter trycka trycksaken i någon medlemsstat. Ibland

kan det ett ytterligare led i beställningskedjan. Reklam-

t.o.m. vara byrån kanske har anlitat broker för att sköta upphandlingen av en tryckeriarbetet. Beställaren är dock fortfarande den skattskyldige. Som framgått tidigare är svårigheterna med beskattningen av en av reklamtrycksaker att bedöma vad är skattepliktig reklamtrycksom sak. Vid sådana avgöranden finns stort utrymme för skönsmässiga bedömningar. Relativt ofta händer att bedömningarna blir felaktiga.

Reklamtrycksaker 107

När det numera ankommer på den enskilde beställaren reklamav trycksaken att avgöra denna är skattepliktig föreligger risk för om att felbedömningama ökar. Till detta kommer beställaren ofta att har svårt att från det aktuella tryckeriet inhämta de uppgifter som

är nödvändiga för att bestämma ett korrekt beskattningsvärde.

Vid beskattningen införda reklamtrycksaker uppkommer av också frågan när någon kan bedriva yrkesmässig verksamhet anses här i landet. Krävs det att vederbörande har kontor här eller räcker

det t.ex. med att researrangör startar i Sverige en resorna De ytterligare exempel angetts på den som ovan extremt

svårhanterliga reklamtrycksaksbeskattningen gör enligt utredning-

ens mening behovet av enklare regler för de skattskyldiga och skatteadministrationen än tydligare.

10.5 måste förenklas

Reglerna

Kraven på en förenkling reglerna reklamtrycksaksbeskatt-

av om ningen har sedan länge uttalats från såväl de

skattskyldiga som

skatteadminstrationen. När ytterligare brister i

beskattningen

framkom i samband med medlemsskapet i EU har kritiken tilltagit. En förenkling reglerna är således högst önskvärd av och får dessutom bedömas nödvändig för att fortsatt

som en beskattning i

motsvarande form skall kunna motiveras. Med hänsyn till den kritik den tidigare reklamskatteutredningens förslag mötte har utredningen inte ansett det meningsfullt på att

nytt överväga ett förslag om en beskattning reklamtrycksaker i

av distributionsledet. I stället har utredningen haft som utgångpunkt att förenkla och förbättra beskattningen inom ramarna för den ordning som gäller i dag. En utvidgad definition begreppet trycksak

av är ett tillväga-

gångssätt för att uppnå generell beskattning reklamtrycken mer av saker. En oönskad följd sådan förändring dock av en är att antalet

skattskyldiga ökar dramatiskt. Om trycksaksbegreppet skulle göras

oberoende av framställningssätt, vilket naturligtvis det bästa vore

från konkurrensneutralitetssynpunkt, uppskattas antalet

skattskyldi-

ga för reklamtrycksaker att öka till minst 50 000. En punktskatt med ett sådan mängd skattskyldiga är dock inte möjlig hantera. att Det ligger också i själva systemet med punktskatter skatt att resp. skall ha ett något så när begränsat antal skattskyldiga.

Utredningen

bedömer att den dramatiska ökningen antalet

av skattskyldiga

endast till mindre del skulle kunna elimineras med en höjning av

gränsen för redovisningsskyldigheten.

Vad svårigheterna att avgränsa vad som utgör skattepliktiavser reklamtrycksaker uttalades i förarbetena till reklarnskattelagen ga ville avgränsa de skattepliktiga reklamtrycksakema från att man dels trycksaker primärt ut i annat syfte än att främja som gavs avsättningen andra eller dylikt, dels trycksaker som av varor visserligen kunde sägas utgöra hjälpmedel i kommersiell verksamhet inte reklamkaraktär. Denna avgränsning är men som var av enligt utredningens mening fortfarande adekvat. Det har inte heller från något håll framförts argument för utökning av beskattningen till i dag skattefria områden. Svårighetema kommer dock när en skall konstruera lagregler där, i detta fall, vissa slag av man som trycksaker skall undantas från beskattning. Sådana regler kan knappast utformas annat sätt än undantagsregler där det som exemplifieras vilka typer trycksaker inte skall beskattas. av som Det är ofrånkomligt att det vid tillämpningen av sådana regler uppstår svårigheter. Endast marginella förändringar skulle kunna göras i de undantagsregler gäller för närvarande och det vore som högst osäkert sådana förändringar till slut skulle leda till någon om förbättring. Utredningen således att möjligheterna att förenkla anser de aktuella reglerna är mycket små.

För att kunna uppnå acceptabel nivå beskattningskontrol-

en len dem i Sverige producerar skattepliktiga reklamtrycksaav som ker krävs betydande resursförstärkningar hos beskattningsmyndigheten. Administrationen för reklamskatten skulle därför behöva växa betydligt. Vad gäller skattekontrollen trycksaker som införs från annan av medlemsstat i EU kan nämnas lagen 1996:598 om kontroll av

yrkesmässiga vägtransporter mineraloljeprodukter, alkohol och

av tobak. Genom lagen, trädde i kraft den 1 juli 1996, ges som beskattningsmyndigheten befogenhet att undersöka transportmedel samt behållare, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras under transport. Myndigheten får också befogenhet att granska ledsagardokument och bevis ställd säkerhet samt att om undersöka och ta på Lagen innehåller även bestämmelprov varor. skyldighet för förare av transportmedel att stanna på ser om anmaning och att legitimera sig samt att tillhandahålla handlingar och lämna uppgifter. Den nämnda lagen har tillkommit därför att revisionsinstitutet inte bedömdes tillräckligt effektivt för som kontroll aktuella transporter. Till skillnad från de inom EU av harmoniserade punktskattema behöver reklamtrycksaker vid införsel till Sverige inte åtföljas ett ledsagardokument. Inte av

Reklamtrycksaker

heller torde den bristande beskattningskontrollen beträffande införsel av reklamtrycksaker medföra att staten mister skatteintäkter i närheten vad tror är fallet angående mineraloljeprodukter,

av man alkohol och tobak. Med hänsyn till nämnda förhållande bedömer utredningen att ett myndighetsingripande liknande det angivna skulle sakna proportionalitet med vad kan förväntas uppnås

som med ingripandet jämte det ingrepp i den personliga integriteten som ingripandet innebär. Det därför inte lämpligt att lösa

vore problemet med den bristande beskattningskontrollen reklam-

av trycksaker från annan medlemsstat detta sätt. Att i den

nuvarande beskattningsordningen hitta lösning problemet med

en annan

den bristfälliga beskattningskontrollen än revisionsinstitutet

anser

utredningen inte vara möjligt. Beskattningskontrollen de aktuella

av reklamtrycksakema kan sålunda knappast öka utan rejäla resursför-

stärkningar hos beskattningsmyndigheten.

10.6 Slutsatser

Utredningen har under arbetet med beskattningen reklamtryck-

av saker många gånger slagits av hur svårhanterlig skatten är och att antaganden ofta måste användas den avgörande faktorn i

som skattebedömningama. En sådan svårtillämpad och dåligt fungerande skatt hör enligt utredningens mening inte hemma i ett modernt

beskattningssystem.

En breddning av trycksaksbegreppet, för att skapa

en mer konkurrensneutral situation mellan olika grafiska framställningssätt, skulle emellertid medföra orimligt stor ökning dagens

en av problem och brister. Godtagbara tekniska lösningar för att komma till rätta med de problem de gällande undantagsreglema

som innebär saknas nämligen enligt utredningens bedömning. För att uppnå en utökad beskattningskontroll skulle mycket

stora resurser behöva tillskapas, vilket utredningen inte kan

menar ses som försvarbart med hänsyn till de förhållandevis ringa skatteintäkter som en sådan resursförstärkning kan förväntas inbringa. Sammantaget finner således utredningen att det saknas lösningar för att underlätta tillämpningen samt administrationen skatten och att

av det därför inte är möjligt att nå ett acceptabelt beskattningssystem för reklamtrycksaker med den principiella träffbild åsyftas

som med en särskild skatt på reklam.

ll Reklamskatten och EG-rätten

l 1.1

Inledning

Arbetet med att harmonisera skatterna inom EU har pågått under lång tid. Det gäller särskilt mervärdesskatten men harmoniseringsbeslut har också tagits beträffande punktskatter och bolagsbeskattning. Harmoniseringen av de indirekta skatterna på varor och tjänster har framför allt varit viktig för att säkerställa den inre marknadens funktion.

Som nämnts i avsnitt 3.3.1 skall EG-rätten inte bara beaktas fullt ut i medlemsstaternas nationella rätt utan även företräde

ges framför eventuellt däremot stridande nationella regler. Det har på olika håll gjorts gällande att reklamskatten är oförenlig med EGrätten. I första hand har man hävdat att skatten strider mot artikel 33 i det sjätte mervärdesskattedirektivet. Det har vidare framförts att skatten inte är förenlig med vissa artiklar i EG-fördraget, bl.a. artiklarna 85 och 86. I detta kapitel analyserar utredningen reklamskattens förenlighet med de bestämmelser i gemenskapsrätten som utredningen i första hand funnit relevanta.

1 1.2

EG-fördraget

Som angetts i avsnitt 3.3.2 skall medlemsstaterna enligt artikel 5 i EG-fördraget vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs följer

som av fördraget eller av åtgärder som vidtagits av gemenskapens institutioner. Medlemsstaterna skall underlätta att gemenskapens uppgifter fullgörs. De skall vidare avstå från alla åtgärder kan

som äventyra förverkligandet av fördragets mål.

112 Reklamskatten och EG-rätten

1 1.2.1 Skatteregler

Artiklarna 95-99 i fördraget utgör ett särskilt kapitel om fiskala bestämmelser. Vidare föreskriver artikel 12 att medlemsstaterna sinsemellan inte skall införa nya import- eller exporttullar eller avgifter med motsvarande verkan och inte höja sådana tullar och avgifter som de tillämpar i sina inbördes handelsförbindelser.

Artikel 95 innehåller ett förbud mot diskriminering av importerade En medlemsstat får varken direkt eller indirekt tillämpa

varor. avgifter är högre för importerade varor än för inhemska.

som Artikel 96 förklarar att någon återbetalning inte får ske av interna avgifter exporteras till en annan medlemsstat om

varor som restitutionen överstiger det belopp direkt eller indirekt pålagts

som dem. Av artikel 97 framgår att medlemsstater som tar ut omsättningsskatt kumulativt i flera led får fastställa genomsnittliga skattesatser för varor eller grupper av varor, om den princip som fastställs i artiklarna 95 och 96 beaktas. Artikel 98 förklarar att vad beträffar andra avgifter än omsättningsskatter, punktskatter och andra indirekta skatter får befrielse och restitution vid export till andra medlemsstater endast medges och utjämningsavgifter vid import från medlemsstaterna endast läggas i den mån rådet i förväg med kvalificerad majoritet förslag kommissionen för

av

begränsad tid godkänt de planerade åtgärderna. Slutligen skall en enligt artikel 99 de indirekta skatterna harrnoniseras i den utsträckning detta krävs för att säkerställa att den inre marknaden upprättas och fungerar.

1 1.2.2 Konkurrensregler

För att nå gemenskapens mål får konkurrensen inom den inre marknaden inte snedvridas. Artiklarna 85-94 i fördraget har tillkommit för att förhindra konkurrensbegränsningar. Gemenskapen ges rätt att ingripa mot företag eller stater som genom avtal eller på annat sätt delar upp den gemensamma marknaden eller förmedlar stöd, vilka kan påverka handeln mellan medlemsstaterna. Medlemsstatemas lagstiftning konkurrensområdet måste

principerna i fördraget.j utformas så att den överensstämmer med Den stat utfärdar lagar eller föreskrifter som strider mot

som principerna uppfyller således inte de skyldigheter som följer av artikel 5 i fördraget.

Reklamskatten och EG-rätten 113

Artiklarna 85 och 86 tar sikte på konkurrensbegränsande avtal och andra åtgärder som påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Artikel 85 rör avtal, beslut om företagssammanslutningar eller samordnade förfaranden mellan två eller flera företag medan artikel 86 riktar sig mot monopolföretags eller andra mäktiga företags missbruk av en dominerande ställning på marknaden. Dessa artiklar behandlas närmare nedan. I artiklarna 92-94 återfinns bestämmelser om statsstöd.

Artikel 85.1 uppställer tre rekvisit för att en åtgärd skall omfattas av förbudet, nämligen

att det skall föreligga ett avtal mellan företag, beslut av företags sammanslutningar eller samordnade förfaranden

att åtgärden skall kunna påverka handeln mellan medlemsstater- na, och

att åtgärdens syfte eller resultat är att konkurrensen inom den gemensamma marknaden hindras, inskränks eller snedvrids.

När fördraget talar om avtal mellan företag, beslut företags-

om sammanslutningar och samordnade förfaranden åsyftas

om karteller. Ett företag innefattar också statliga företag eller

personer, till och med medlemsstater i den mån de bedriver handel. Påverkan på handeln mellan medlemsstaterna måste vara påtaglig för att artikeln skall kunna tillämpas. Avtal som endast påverkar handeln inom en medlemsstat omfattas inte av artikeln.

Som nämnts ovan förbjuder artikel 86 i fördraget företag att missbruka en dominerande ställning på marknaden. Missbruket kan i artikelns mening bestå i att det leder till oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga villkor, att produktionen liksom avsättningen eller teknisk utveckling begränsas till skada för konsumenterna, eller att olika villkor tillämpas för likvärdiga prestationer till skada för andra operatörer på marknaden, eller att avtalsvillkor ställs om åtaganden för andra parten som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet

1 1.3 EG:s

lagstiftning

1 1.3.1 Punktskatteregler

Det inom EU harmoniserade punktskatteområdet omfattar de från inkomstsynpunkt viktigaste punktskattema, nämligen skatterna på alkoholhaltiga drycker, tobak och mineraloljor. I övrigt gäller,

114 Reklamskatten och EG-rätten

enligt artikel 3.3 i rådets direktiv 92/ 12/EEG den 25 februari

av 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga och

varor om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, att medlemsstaterna får införa eller bibehålla skatter på andra än

varugrupper de nyss nämnda., dock endast under förutsättningen att dessa skatter inte leder till gränsfonnaliteter i handeln mellan medlemsstater.

Anpassning av reklamskattereglema

Sedan Sverige ansökt om medlemsskap i EU tillsatte regeringen

en utredning som bl.a. hade att lägga fram förslag till de författningstekniska och andra ändringar behövdes vid svensk

som en anpassning av de indirekta skatterna till EG-rätten. Utredningen, som antog namnet Utredningen teknisk EG-anpassning de

om av indirekta skatterna, lade i juni 1994 fram delbetänkandet Punktskattema och EG SOU 1994:74.

Vad gällde reklamskatten konstaterade utredningen att beskattningen av reklamtrycksaker som införts till Sverige från

annan medlemsstat och vissa s.k. annonsblad utgetts i

som annan medlemsstat enligt de dåvarande reglerna krävde gränskontroller. Utredningen föreslog att beskattning reklamtrycksaker och

av armonsblad vid införsel från medlemsstat skulle ske utan

en annan någon form av gränskontroller. Förslaget resulterade så småningom bl.a. i de regler son1 innebär att den är skattskyldig för skattepliktiga reklamtrycksaker bedriver yrkesmässig verksamhet inom

som landet som avser verksamheten och inkommer från med-

annan lemsstat, samt, vad gäller annonsblad förts till Sverige från

som sådan stat, den i yrkesmässig verksamhet distribuerar dessa.

som

Utredningen behandlade inte frågan reklamskatten kan

om anses oförenlig med andra EG-bestämmelser.

1 1.3.3

Mervärdesskatteregler

Redan 1967 beslöts att göra mervärdesskattesystemet obligatoriskt i EG:s medlemsstater. Inte i fråga någon skatt har så

om annan omfattande harmoniseringsåtgärder vidtagits. Orsaken till denna utveckling är mervärdesskattens centrala betydelse för det handelsmässiga kravet på konkurrensneutralitet mellan medlemsstaterna, men även att skatten bildar underlag för väsentlig del

en av

gemenskapens finansiering.

Reklamskatten och EG-rätten 115

Harmoniseringen av mervärdesskatten har skett genom en rad direktiv. De mest väsentliga reglerna finns i det sjätte mervärdesskattedirektivet, 77/388/EEG, med senare ändringar. Direktivet, som har sin grund i artikel 99 i EG-fördraget, är bindande för medlemsstaterna. Bestämmelserna är dock inte omedelbart tillämpliga i respektive medlemsstat utan utgör bindande anvisningar riktade till medlemsstaterna hur deras mervärdesskattelagstiftning skall vara utformad. I december 1991 offentliggjordes ett omfattande direktiv, direktiv 91/680/EEG, om ändringar i det sjätte mervärdesskattedirektivet. Ändringsdirektivet innehåller sådana ändringar som betingats av införandet av den inre marknaden. Den bestämmelse i sjätte mervärdesskattedirektivet som är närmast tillämplig vad gäller reklamskatten är artikel 33. Genom ändringsdirektivet 91/680/EEG fick denna artikel följande lydelse.

Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemen-

skapsbestämmelser, särskilt dem fastställs i gällande

som

allmänna gemenskapsbestämmelser om innehav, flyttning

och övervakning av punktskattspliktiga varor, får detta

direktiv inte hindra en medlemsstat från att behålla eller

införa skatter försäkringsavtal, skatter på Vadslagning

och spel, punktskatter, stämpelskatter och, mer generellt,

alla skatter, tullar eller avgifter som inte kan karakteriseras

som omsättningsskatter, under förutsättning att dessa

skatter, tullar eller avgifter inte leder till gränsformaliteter

i handeln medlemsstaterna emellan.

Alla hänvisningar i detta direktiv till punktskattepliktiga

varor gäller för följande varor, såsom de definieras av

aktuella gemenskapsbestämmelser:

mineraloljor

-

alkohol och alkoholdrycker

-

tobaksvaror

-

Artikeln tillåter således medlemsstaterna att införa eller behålla t.ex. punktskatter så länge dessa inte har karaktär av omsättningsskatter. Självklart uppkommer frågan vad kan utgöra

som anses en omsättningsskatt. I avsaknad av förarbeten till bestämmelsen får ledning hämtas från de mål som varit föremål för domstolsprövning.

116 Reklamskatten och EG-rätten

Avgöranden av EG-domstolen

Domstolen har under åren avgjort rad mål gällt frågan

en som om en skatt eller avgift kan anses förenlig med artikel 33 i sjätte mervärdesskattedirektivet. Nedan kommer kort sammanfattning

en att ges av några av dessa mål.

Mål 295/84 Rosseau Wilmot SA mot Caisse de Compensation de l Organisation Autonome Nationale de l Industrie et du Commerce, REG 1985, s. 3759

Pålagor av icke-fiskal karaktär som påfördes företag för att finansiera vissa sociala trygghetsförmåner och som beräknades den totala årliga omsättningen för de aktuella företagen ansågs inte strida mot artikel 33 i sjätte mervärdesskattedirektivet.

Domstolen anförde bl.a. att omfattningen av artikel 33 i sjätte mervärdesskattedirektivet måste bestämmas i ljuset av den funktion som artikeln har i det harmoniserade mervärdesskattesystemet. Genom att tillåta medlemsstaterna att behålla eller införa indirekta skatter såsom punktskatter endast under förutsättning att skatterna inte har karaktär av omsättningsskatter söker bestämmelsen förhindra att det harmoniserade mervärdesskattesystemet äventyras av fiskala åtgärder från medlemsstaternas sida belastar

som rörligheten för och tjänster eller för kommersiella transaktio-

varor ner på ett mervärdesskatteliknande sätt. Syftet med artikeln kan därför inte vara att förhindra medlemsstat från att behålla eller

en införa icke-fiskala skatter eller avgifter påförs företag för att

som finansiera sociala trygghetsförmåner och som beräknas på den årliga omsättningen för företagen utan att påverka priset på

varor och tjänster.

Mål 93/88 och 94/88 Wisselink en C0. BV och andra mot Secretary of State for Finance, REG 1989, s. 2671

Försäljningsskatt personbilar och motorcyklar påfördes

som tillverkaren eller importören och beräknades på visst procent-

som tal av det pris som tillverkaren eller importören debiterade ansågs förenlig med artikel 33 i sjätte mervärdesskattedirektivet.

Även i detta mål anförde domstolen omfattningen artikel

att av 33 måste bestämmas i ljuset av den funktion som artikeln har i det

harmoniserade mervärdesskattesystemet. Av den bedömningen

Reklamskatten och EG-rätten 117

följer att artikeln, som tillåter medlemsstaterna att behålla eller införa vissa indirekta skatter under förutsättning att skatterna inte kan karakteriseras omsättningsskatter, söker förhindra att det

som harmoniserade mervärdesskattesystemet äventyras av fiskala åtgärder från medlemsstaternas sida belastar rörligheten för

som varor och tjänster eller för kommersiella transaktioner på ett mervärdesskatteliknande sätt. Fastän den aktuella skatten var en

försäljningsskatt som beräknades i proportion till priset var den inte

generell skatt eftersom den endast utgick på två olika slags en produkter, nämligen på personbilar och motorcyklar. Skatten belastade heller inte rörligheten för varor och tjänster eller för kommersiella transaktioner på ett mervärdesskatteliknande sätt, eftersom den endast upptogs vid ett tillfälle. Skatten var inte avdragsgill utan utgjorde en integrerad del av försäljningspriset. Vidare beräknades skatten på listpriset för bilen innan mervärdesskatten lagts på, medan mervärdesskatten beräknades på försäljningspriset inklusive den aktuella skatten. Slutligen ansåg domstolen att skatten inte äventyrade det gemensamma mervärdesskattesystemet därför att den påfördes vid sidan av mervärdesskatten och inte helt eller delvis i stället för mervärdesskatten.

Mål C-109/90 Giant NV mot Gemeente Overijse, REG 1991, s. 1385

En årlig kommunal skatt på 25 procent av den totala summan av inkomster från offentliga föreställningar och danshallar ansåg domstolen inte strida mot artikel 33 i sjätte mervärdesskattedirektivet då skatten inte var generell, inte påfördes i varje led i

produktions- och distributionskedjan utan årligen på det samman-

lagda värdet inkomsterna för den skattskyldige och inte

av beräknades mervärdet utan på den totala summan av alla inkomster.

Mål C-200/90 Dansk Denkavit ApS och P. Poulsen Trading ApS mot Skatteministeriet, REG 1992, s. 2217

Den aktuella skatten i detta mål, införts som en arbets-

som marknadsåtgärd, är den enda skatt som domstolen hittills ansett strida mot artikel 33 i sjätte mervärdesskattedirektivet. Skatten utgick på såväl mervärdesskattebelagd omsättning av varor och tjänster som annan omsättning och tjänster. För företag

av varor

118 Reklamskatten och EG-rätten

som var mervärdesskatteskyldiga beräknades skatten på samma underlag som för mervärdesskatten, dvs. skatten togs ut i varje led som en procentsats företagens försäljning med avdrag för den skatt som betalats på inköp från det föregående ledet. För andra företag beräknades skatten på utbetalda löner ökat med

summan av 90 procent. Skatt betalades inte import, men debiterades på hela försäljningspriset på de importerade vid första försälj-

varorna ningstillfället inom landet. Skatten behövde inte specificeras fakturorna. Den upptogs vid sidan mervärdesskatten.

av

Domstolen uppgav också i detta mål att syftet med artikel 33 i sjätte mervärdesskattedirektivet är att förhindra att funktionen

av det harmoniserade mervärdesskattesystemet äventyras skatter,

av tullar och avgifter på rörligheten för varor och tjänster på ett mervärdesskatteliknande sätt. Skatter, tullar och avgifter måste åtminstone anses vara lagda rörligheten för varor och tjänster ett mervärdesskatteliknande sätt de har mervärdeskattens

om huvuddrag. Dessa huvuddrag är följande. Mervärdesskatt utgår generellt omsättningen av varor eller tjänster, den är proportionell till priset varan eller tjänsten, den upptas i varje led i produktionen eller distributionen och är slutligen lagd på mervärdet av varan eller tjänsten eftersom rätt till avdrag föreligger för skatt som erlagts i tidigare led.

Domstolen noterade att det förelåg ett antal skillnader mellan den aktuella skatten och mervärdesskatten. För det första tillämpades skatten även företag som inte var skattskyldiga för mervärdesskatt. Vidare lades skatten inte på import och importföretag kunde inte dra värdet importerade och tjänster från

av av varor beskattningsunderlaget. Slutligen ansågs skatten utgöra be-

en ståndsdel av försäljningspriset eller tjänsterna och

av varorna behövde därför inte specificeras på fakturorna.

Härefter anförde domstolen att för att en skatt skall karakteriseras som en omsättningsskatt behöver den inte på alla sätt vara identisk med mervärdesskatten, utan det är tillräckligt att skatten har de huvudsakliga dragen av mervärdesskatten. I detta fall påverkade skillnaderna inte karaktären den typ skatt den

av av som danska, vilken i huvudsak liknade mervärdesskatten. Oavsett skillnaderna hade den aktuella skatten således karaktär

av en mervärdesskatt.

Även i ett mål mål C-234/9l Commission the

senare mot Kingdom of Denmark, REG 1993, 6273 beträffande

s. samma skatt har domstolen uttalat att skatten är oförenlig med artikel 33 i sjätte mervärdesskattedirektivet.

Reklamskatten och EG-rätten 119

Mål C-347/90 Aldo Bozzi mot Cassa Nazionale di Previdenza ed Assistenza a favore degli Avvocati e dei Procuratori Legali, REG 1992 s. 2947

Skatt för advokater och procuratori legali beräknad på ersättning-

för deras domstolsarbete och som redovisades separat på en fakturorna ansågs inte strida mot artikel 33 i sjätte mervärdesskattedirektivet.

Domstolen anförde att den aktuella skatten inte hade de huvudsakliga dragen av mervärdesskatten. Skatten var inte en generell pålaga utan gällde endast advokater och procuratori legali och utgick endast på ersättningen för deras domstolsarbete. Vidare skatten inte alltid proportionell till ersättningen från

var klienten. Skatten utgick endast vid en tidpunkt, närmare bestämt när advokaten skickade fakturan till klienten. Vidare fanns det inte någon möjlighet för de skattskyldiga att göra avdrag från beskattningsunderlaget. Inte heller fanns någon avdragsmöjlighet för klienten, som dock kunde göra avdrag för betald mervärdesskatt om han var skattskyldig för sådan skatt.

Mål C-208/91 Raymond Beaulande mot the director of the Nantes Tax Authorities, REG 1992, s. 6709

Stämpelskatt uttagen vid förvärv fastighet ansåg domstolen inte

av ha de huvudsakliga dragen av mervärdesskatten.

Domstolen motiverade sitt ställningstagande med att skatten inte

generell utan utgick endast vid försäljning fast egendom. var av Vidare var det inte fråga om produktion eller distribution eftersom skatten upptogs enbart när egendomen övergick till den slutlige konsumentens ägo. Slutligen tog skatten inte hänsyn till mervärdet utan baserades på hela värdet av egendomen.

11.4 Strider reklamskatten mot EG-rätten

EG-fördragets regler utgör enligt utredningens bedömning inte hinder för medlemsstat att diskriminera vissa inhemska varor

en eller tjänster i förhållande till importerade sådana. Inte heller anser utredningen att bestämmelserna kan anses hindra en medlemsstat från att inom staten tillämpa olika skattesatser på olika varor eller

120 Reklamskatten och EG-rätten

tjänster. Övervägande skäl talar således för att reklamskatten bör kunna anses vara förenlig med fördragets regler. Vad gäller reklamskattens förenlighet med EG:s lagstiftning, närmare bestämt artikel 33 i sjätte mervärdesskattedirektivet, kan man av EG-domstolens praxis utläsa att inte alla indirekta skatter lagda på omsättning kan karakteriseras omsättningsskatter i som den mening i artikeln. Syñet med artikeln är enligt som avses domstolen att förhindra att mervärdesskatteliknande skatter, tullar eller avgifter omsättningen av varor och tjänster skall äventyra funktionen det harmoniserade mervärdesskattesystemet. av Domstolen har också angett vad karakteriserar mervärdessom en skatt, nämligen att den utgår generellt på omsättningen av varor eller tjänster, den är proportionell till priset på eller tjänsten, varan den upptas i varje led i produktionen eller distributionen och den är lagd på mervärdet av varan eller tjänsten eftersom rätt till avdrag föreligger för skatt erlagts i tidigare led. Vidare kan som man av domstolens praxis sluta sig till att skatten skall vara av fiskal natur. Uppräkningen av vad som karakteriserar mervärdesskatt kan en dock inte anses uttömmande. Vidare bör påpekas att det krävs att en skatt har än ett de drag karakteriserar mervärmer av som en desskatt för att skatten skall utgöra omsättningsskatt i anses en artikelns mening L. Mauritzen, International VAT Monitor 1997/1 s. 12. Mot bakgrund av EG-domstolens praxis kan angående man reklamskattens egenskaper notera att skatten utgår enbart på viss en kategori produkter. Den är således inte generell. Vidare av är skatten inte alltid proportionell till vederlaget. Den upptas inte i varje led i produktionen eller distributionen. Slutligen föreligger i de situationer när skatt påförs i än ett led inte avdragsrätt för mer tidigare erlagd skatt, förutom i ett fall beskattning som avser av annonser i reklamtrycksak och som tillkommit för att undvika dubbelbeskattning av armonsutrymme. I övrigt får dock konstateras att reklamskatten har vissa andra egenskaper är likartade som mervärdesskattens. Som exempel kan nämnas att skatten som huvudregel redovisas i perioder eller två månader, de om en

skattskyldiga skall vara registrerade hos beskattningsmyndigheten

och utländska företagare är skattskyldiga skall här i landet som företrädas av en representant godkänts beskattningsmyndigsom av heten. Det måste emellertid framhållas att de flesta de likheter av som man kan finna mellan reklamskatten och mervärdesskatten är sådana som EG-domstolen hittills inte uttryckligen har fäst något avseende vid. -

Reklamskatten och EG-rätten 121

Vid en jämförelse med reklamskatten och hur domstolen hittills resonerat bör enligt utredningens mening den slutsatsen kunna dras att reklamskatten inte strider mot artikel 33 i sjätte mervärdesskattedirektivet.

Det har emellertid höjts röster i doktrinen för att artikeln skall tolkas mer strikt. På ett håll Farmer, P. Lyal, R., EC Tax Law, s. 134 skulle man välkomna en möjlighet att skatt strida

anse en mot artikel 33 även skatten inte är jämförbar med mervärdes-

om skatten, och ett annat håll Terra, B. M. Kajus, J., A Guide to the European VAT Directives, volym tre, del XVIII, 64.1

s. tror man att en annan dimension kommer att läggas till artikeln på så sätt att inte bara skatter har karaktär omsättningsskatter

som av kommer att förbjudas utan även skatter äventyrar integriteten

som

den inre marknaden. Även L. Mauritzen av anger i den tidigare nämnda artikeln att det mot bakgrund utvecklingen ett inom

av av

EU gemensamt mervärdesskattesystem är troligt att artikel 33

kommer att tolkas strikt så att utrymmet för att tillåta omsätt-

mer ningsskatter minskar. Slutligen har Terra och Kajus, på uppdrag

av Ernst Young Skattekonsulter, skrivit ett utlåtande den

om svenska reklamskattens förenlighet med artikel 33. De att

anger deras preliminära slutsats är att skatten kan karakteriseras

som en omsättningsskatt i den mening i artikeln. Reklamskatten

som avses är visserligen inte en generell skatt och tas heller inte helt och hållet ut i varje led. Det förhållandet att skatt är begränsad till

en vissa katagorier och tjänster behöver emellertid enligt

av varor Terra och Kajus inte innebära att skatten är tillåten enligt artikel 33. Vidare de att reklamskatten har ett stort antal andra

menar likheter med mervärdesskatten.

EG-rätten har hittills befunnit sig i stark utveckling och den fortsätter att utvecklas på den konstitutionella grund fördra-

som gen utgör. Denna utveckling har fört med sig att domstolen ibland har ändrat ståndpunkt. Exempel finns på att detta har skett på förhållandevis kort tid. Även sålunda EG-domstolens hittillsva-

om rande praxis talar för att reklamskatten inte strider mot artikel 33 i sjätte mervärdesskattedirektivet bedömer utredningen att det inte kan uteslutas att domstolen vid prövning skulle komma

en senare fram till motsatsen.

12 Effekterna av ett avskaffande

12.1 Direkta effekter

Konsekvenserna att reklamskatten avskaffas kan analyseras i

av olika dimensioner. De direkta effekterna är minskade utgifter för de skattskyldiga. Ur tabell 12.1 framgår 1 100 miljoner

att ca kronor i nettobetald reklamskatt under 1996 utgick för i huvudsak annonser i olika tidningar och publikationer 700 miljoner

ca

kronor, reklamtrycksaker 200 miljoner kronor och övrigt

ca ca

200 miljoner kronor. Räknat genomsnittligt skattebortfall är

som det främst storstadspress och landsortstidningar vinner på ett

som avskaffande av reklamskatten. Eftersom skattebortfallet är

proportionellt med annonsintäktema innebär det att större annonsintäkter som tidningarna har desto större blir det skattebelopp

som bortfaller.

Tabell 12.1 Fördelning av reklamskatten under 1996 Reklamskatte- Antal tid- Annons- el. Reklamskatt, Reklamskatt, Genomsnittlig skyldig ningar el. andra reklam- brutto reklamskatt

netto per

skattskyldiga intäkter mkr mkr tidning eller

ca mkr skattskyldig

mkr

Storstads- och

Import av annonsblad och reklamtrycksak 210 450 48 48 0,23 Utomhusreklam och övrigt 1530 1300 146 146

0,10 Totalt 16750 1208 1080 Källor: Presstödsnämnden, Finansdepartementet Ds 1993:20 bearbetat,

skatteförvaltningen bearbetat

av

12.2 Indirekta effekter

De indirekta effekterna att reklamskatten avskaffas är svåra att av exakt beräkna. Utgångspunkten är att bedömma vilka som egentligen bär bördan reklamskatten och hur konkurrenssituatioav förändras skatten slopas. Trots att tidningar, tryckerier nen om m.fl. är de formellt betalar skatten behöver det inte betyda att som dessa också faktiskt drabbas. Det kan i stället vara annonsköpama eller tidningsläsama som faktiskt betalar reklamskatten genom ett högre pris på respektive produkt. Det kan också vara de som arbetar tidningarna eller tryckeriema vars löneutrymme begränsas av skatten. Beroende på hur reklamskatten övervältras påverkas flera poster på både inkomst- och utgiñssidan hos den offentliga sektorn. Dessa indirekta effekter motverkar i viss mån den negativa effekten av skattebortfallet. Sammantaget kommer därför den offentliga sektorns saldo att påverkas mindre negativt när de indirekta effekterna är medräknade. Det är främst via förändrade vinster, löner och priser saldot påverkas i motsatt riktning. När som reklamskatten slopas ökar löneutrymmet på sikt vilket ger en positiv nettoeffekt på den offentliga sektorns saldo via förändrade inkomstskatter. I den mån vinsterna hos tidningsföretagen och tryckeriema påverkas positivt ökar också statens inkomster av bolagsskatt. Förändrade priser tidningar eller trycksaannonser, ker olika effekter beroende det är hushåll eller företag ger om Via ekonometriska modeller och tidigare erfarenheter som gynnas. bedömer utredningen att den långsiktiga nettoeffekten på den offentliga sektorns saldo att avskaffa reklamskatten uppgår till av 700 miljoner kronor. ca Ytterligare indirekt effekt berör förändringar av konkurrensen situationen på mediamarknaden. Ett borttagande reklamskatten av kommer att innebära att konkurrensneutralitet uppstår i stället för den nuvarande snedvridningen. Det medför också att det s.k.

indirekta presstödet påverkas.

12.3 Konsekvenser för tidningarna

12.3.1 Allmänt

Under 1996 betalade 135 svenska dags- och kvällstidningar ca reklarnskatt. Dessa kan delas i storstadstidningar, inklusive upp

av ett avskajfande

kvällstidningar, 10 st, landsortspress 90 st och fådagarstidningar

35 st. Dessutom betalade ca 500 tidningar inom kategorin fackoch populärpress reklamskatt. Dagspressens nettobetalningar

uppgick till ca 271 miljoner kronor medan fack- och populärpressen betalade ca 68 miljoner kronor netto.

Ett slopande av reklamskatten skulle innebära att de direkta utgifterna för i första hand storstadstidningama, inklusive kvällstidningama, minskar. Enligt tabell 12.1 skulle skatten för dessa tidningar minska med i genomsnitt 16 miljoner kronor tidning.

per För fådagarstidningama som har låga annonsintäkter skulle inga förändringar i absoluta tal ske. Landsortstidningama skulle

få en genomsnittlig skattelättnad på 1,2 miljoner kronor tidning.

ca per

12.3.2 Det indirekta

presstödet

Presstödets syfte är att verka för demokratin att bidra till

genom en större pluralism i dagspress. Stödet består dels direkta subven-

av tioner och dels indirekta subventioner i form skattelättnader.

av av De direkta subventionema, i form driftsstöd, utveck-

som ges av lingsstöd och distributionsstöd, är föremål för förnyade beslut inför varje budgetår och genomgår därmed effektiv prövning. Det

en indirekta stödet via skatteavvikelser ingår däremot inte i den årliga budgetprocessen. Sedan RSL infördes 1972 har det indirekta stödet inte aktualiserats budgetprövning på sätt

genom samma som en vanlig utgiftspost skulle ha gjort. Uppföljningen har därmed varit bristfällig och det är oklart hur effektivt det indirekta presstödet varit.

Det totala direkta presstödet uppgick 1996 till 516 miljoner

ca kronor. Av detta belopp utgjorde det allmänna driftsstödet 445 miljoner kronor. Skattesubventionema uppgick under år till

samma ca 2 300 miljoner kronor, varav den nedsatta mervärdesskattesatsen beräknas värd 1 800 miljoner kronor och lättnader i reklam-

vara skatten ca 530 miljoner kronor. Det bör dock understrykas de

att angivna beloppen för skattesubventionema är teoretiskt beräknade och förutsätter 1996 års upplagestorlekar och annonsintäkter.

Reklamskatten tänkt att bidra indirekt till presstödet på två

var punkter, dels att små tidningar, främst s.k. andratidningar

genom som uppbär allmänt driftsstöd, skulle skattebefriade

gynnas av

annonsintäkter, dels att dagspressens konkurrensförmåga

genom skulle gynnas via nedsatt skattesats. Ytterligare koppling

en en mellan reklamskatten och presstödet att skatten motiverades

var som en fmansieringskälla för det direkta presstödet.

av

Reklamskattens koppling till presstödet har dock successivt avtagit och det finns i dag få direkta kopplingar. Det kan inte sägas att reklamskatten finansierar det direkta presstödet eftersom skatten inte är öronmärkt för något särskilt syfte. Skatten kan inte heller sägas särskilt stödja de flerdagarstidningar som erhåller allmänt driftsstöd andratidningama eftersom så gott som alla dessa, liksom de flesta förstatidningama, har annonsintäkter överstigande 12 miljoner kronor och därmed en marginalskattesats 4 procent.

Andratidningama har därmed marginalen ingen konkurrens-

fördel gentemot förstatidningarna. Tvärtom är det några förstatidningar har marginalskattesats som är noll eftersom de har som en så små annonsintäkter. En koppling mellan reklamskatten och presstödet finns dock vad konkurrenssituationen för fåavser

dagarstidningarna. Samtliga fådagarstidningar som uppbär allmänt

driftsstöd har små armonsintäkter, vilket medför skattebefrielse

marginalen.

Det får vidare tveksamt i hur hög grad reklamskatten anses främjar dagspressens konkurrenssituation den lägre skattegenom satsen. Reklam i skattebefriade medier har ökat kraftigt, vilket innebär att dagspressen tvärtemot alla intentioner missgynnas gentemot vissa konkurrenter. Enligt tabell 12.2 det totala värdet reklamskattelättnadervar av 530 miljoner kronor för dagspressen under 1996. Av detta na ca 485 miljoner kronor ett teoretiskt beräknat värde av var ca dagspressens skattefönnån i förhållande till övriga reklarnskatteskyldiga. Det bör påpekas att skattefönnånen är proportionell till annonsintäktema, vilket innebär att högre annonsintäkter som en tidning har desto större blir den indirekta subventionen. I absoluta tal är det därför de stora morgontidningama i Stockholm, Göteborg och Malmö uppbär de största subventionema. Detta gäller som oavsett storstadstidningama erhåller driftsstöd eftersom om samtliga har stora annonsintäkter. Kvällspressen har också stora annonsintäkter vilket gör att även dessa har betydande indirekta skattesubventioner. På marginalen är dock skatteförmânen lika stor för alla dagstidningar har annonsintäkter över 12 miljoner som kronor. Om reklamskatten avskaffas försvinner skatteförmånen för dagspressen gentemot övrig jämte annonsbladen eftersom press jämförelsenormen därmed sätts till noll.

av ett

Tabell 12.2 Indirekt stöd via reklamskatten, 1996

Medier Indirekt stöd, Indirekt stöd, Totalt indirekt

skattebefriade differentierade stöd via

annonser under Skattesatser reklamskatten

12 resp. 6 mkr. ca mkr mkr

mkr

Storstads- och

-

jämfört med en reklamskattesats på ll procent

Den del av det indirekta stödet utgörs dagspressens

som av skattebefriade annonser under 12 miljoner kronor uppgår till 48

ca miljoner kronor. De flesta morgontidningar både i storstäderna och på landsbygden får fullt skatteavdrag eftersom deras annonsintäkter normalt överstiger 12 miljoner kronor. Gränsen för skattefrihet har för övrigt inte ändrats sedan 1985 för dagstidningar och sedan 1972 för fack- och populärpress. Det är endast ett fåtal förstatidningar landsorten inte kan utnyttja avdagsmöjligheten fullt

som ut. Samtliga fådagarstidningars annonsintäkter understiger dock 12 miljoner kronor. Dessa tidningars konkurrenssituation kommer

att försämras reklamskatten slopas. Å andra sidan kommer deras

om

reklamskatteutgifter naturligtvis oförändrade.

att vara

Det ovan sagda innebär att det indirekta presstödet inte står i samklang med det allmänna driftsstödet. Om reklamskatten mot förmodan inte kommer att avskaffas skulle utredningen rekommendera en grundlig genomgång det indirekta stödet för utreda

av att om det effektivt fyller syftet med presstödet.

12.3.3 Sänkta

annonspriser

Lönsamhetsutvecklingen för dagspressen är konjunkturkänslig och

har i stort sett följt den allmänna ekonomiska utvecklingen, åtminstone fram t.o.m. 1993. Därefter har dagstidningamas marginaler krymt trots den förbättrade ekonomiska utvecklingen i samhället. Vid jämförelse mellan de sista tio åren utgjorde år

en

av

1995 en bottennotering för lönsamheten. Diagram 12.1 visar den reala BNP-utvecklingen och lönsamheten för svenska dagstidningar mellan 1980 och 1995. Lönsamhetsmåttet anger medianvärdet varje år för tidningarnas resultat efter finansnetto i förhållande till intäkterna. Endast tidningar utan allmänt driftsstöd har beaktats.

Diagram 12.1 Lönsamheten hos dagstidningar utan allmänt driftsstöd

WWW Lerum-us

125 10

l 120

Källor: Presstödsnämnden,Nationalräkenskaperna

Det finns en rad orsaker till den allmänt sett positiva ekonomiska utvecklingen för dagspressen fram till slutet av 1980-talet. Fram till och med 1989 ökade annonsvolymens spaltmeter stadigt. Samtidigt steg armonspriserna, vilket innebar ökade rörelseintäkter. De första tecknen annalkande lågkonjunktur för dagspressen

en kunde observeras under 1989 och nettomarginalen sjönk från 9 procent år 1988 till drygt 7 procent året därpå. Lågkonjunkturen och det allt hårdnande konkurrensklimatet medförde att tidningama vidtog kostnadsbesparande åtgärder för att upprätthålla lönsamheten. Pressutredningen -94 Vårt dagliga blad stöd till svensk

dagspress, SOU 1995:37 konstaterade att tidningsföretagen hade minskat kostnaderna genom att använda ny teknik. Antalet anställda inom branschen hade minskat medan produktiviteten ökat. Trots att neddragningarna personalsidan fortsatte under 1995 ökade kostnaderna bl.a. kraftigt höjda priser på

genom tidningspapper.

av

Diagram 12.2 belyser hur och abonnemangsprisema

annonsförändrades realt inom dagspressen från 1980 till 1995. Genom

en allt hårdare konkurrens på reklammarknaden pressades annonspriserna fr.0.m. slutet av 1980-talet. Reklam började exempelvis sändas i TV under slutet av 1980-talet och sedan början 1990-

av talet förekommer även reklam i andra medier.

Dagspressens abonnemangspriser höjdes däremot successivt efter 1986. Pressutredningen -94 Dagspressen i 1990-talets medielandskap, SOU 1994:94 drog slutsatsen att tidningarna började tillämpa en marknadsstrategi för prissättningen efter 1986. Det innebär att kostnadsutvecklingen inte längre styr prisbeteendet för tidningsupplagan. Prenumerationspriset bestäms i stället

av dagstidningamas ställning marknaden, dvs. efterfrågans karaktär och konkurrensforhållanden.

Diagram 12.2 Annonspriser, abonnemangspriser och BNP i fastprisindex

"°Annomprlar .- - ._ 120

Abonnumnguprüu .- m v

Källor: IRM bearbetat, Tidningsutgivarna bearbetat, Pressutredningen -94,

Nationalräkenskaperna

Olika undersökningar visar att efterfrågan på dagstidningar är tämligen prisoelastisk, vilket innebär att de flesta kunder fortsätter att köpa tidningar trots att priset ökar SOU 1995:37, 50.

se s.

Priselasticiteten är dock högre för lösnummerköpare än för prenumeranter. Generellt gäller att vanemässigt konsumerade

5 17-0029

av

produkter med hög kvalitet och gott anseende brukar ha mycket

låg priskänslighet.

Samtidigt är det uppenbart att dagspressens ställning under 1990-talet försvagades. Både andelen lösnummersköpare början av och prenumeranter har minskat något. Pressutredningen -94 ansåg att nedgången berodde på många samverkande faktorer såsom försvagad hushållsekonomi, prishöjningar tidningarna, sociala förändringar i samhället och hårdnad konkurrens från andra medier. Enligt upplagesiffror från Tidningsstatistik AB minskade upplagan för 131 dagstidningar under 1996. Totalt sjönk dagsupplagor med 2,6 procent under nämnda år. pressens En rimlig slutsats resonemanget är att ett avskaffande av ovan reklamskatten skulle medföra att dagspressen i första hand av sänker annonsprisema och i andra hand prenumerationsprisema. Det skulle i så fall innebära att annonsköpare och konsumenter kommer skattesänkningen. I viss mån torde också att gynnas av branschens lönsamhet påverkas.

12.4 konsekvenser

Några övriga

Som tidigare nämnts inräknas reklamskatten i det indirekta stödet till dagspressen bl.a. därför att dagspressen har en lägre skattesats jämfört med övriga reklamskatteskyldiga. I realiteten har dock de reklammedier inte är skattepliktiga t.ex. radio och TV en som större skattelättnad. Om reklamskatten avskaffas skulle den indirekta skattesubventionen för dessa medier försvinna och konkurrenssituationen mellan olika medier därmed förbättras. De tusen tryckerier som för närvarande redovisar skatt på ca reklamtrycksaker skulle vid ett avskaffande skatten spara stora av belopp i adminstrationskostnader. Enligt uppgift från den grafiska branschen uppskattas reklamskatten för ett genomsnittligt tryckeri ta i anspråk fem timmar vecka. Kraftiga avvikelser kan ca per naturligtvis förekomma. Ett avskaffande reklamskatten bör för av tryckeriema få positiv effekt med möjligheter till t.ex. sänkta priser och ökad produktion. Naturligtvis bör ett avskaffande även leda till stärkt konkurrenskraft gentemot utländska tryckerier. Skatteförvaltningen i Stockholm har rapporterat att ca 90 procent alla reklamskatterevisioner under 1996 resulterat i av rättelser innebar förhöjd skatt. Det större andel än för som är en övriga punktskatterevisioner. En stor del rättelsema berör av svårigheter för tryckeriema att korrekt bedöma vad som är en

Effekterna av ett

skattepliktig reklamtrycksak. Tryckeriemas kunder begär ofta fast pris. Detta innebär att tryckeriema inte i efterhand kan debitera kunden revision får till följd att tryckeriet skall betala högre

om en skatt. För att försäkra sig mot den lönsamhetsförsämring

som en revision kan medföra tar vissa företag ut ett högre pris kunder-

av na. Det högre priset slags riskpremie. Även i de fall det

ses som en i avtalet med kunden finns klausul tryckeriema

en som ger rätt att återkomma till kunden för att debitera högre reklamskatt händer

att tryckeriema ändå väljer att själva stå för den högre skatten. Detta talar för att ett avskaffande reklamskatten skulle kunna leda till

av utrymme för tryckeriema att sänka priserna än vad är

mer som motiverat av själva skatten.

Även övriga skattskyldiga skulle självfallet få lättnad

en i administrativt hänseende vid ett slopande reklamskatten. Inga

av av dessa kan dock antas så stora vinnare dem inom den

vara som grafiska branschen.

Slutligen skulle naturligtvis även skatteförvaltningens, övriga tillämpande myndigheters och domstolars hantering

med annonsoch reklambeskattningen bortfalla. Administrationskostnadema hos Skattemyndigheten i Dalarnas län har för reklamskattens del beräknats till 967 000 kronor för 1995.

13

Finansieringsalternativ

13.1 Inledning

Enligt direktiven skall utredningen den föreslår åtgärder

om som leder till minskade intäkter för staten lämna förslag hur dessa skall finansieras. Ett slopande reklamskatten skulle leda till

av en

varaktig intäktsminskning för staten i storleksordningen 700

miljoner kronor, när hänsyn tagits till vissa indirekta effekter.

Som framgått främst utredningens överväganden i kapitel 6

av har reklamskatten redan innan den infördes och därefter från tid till annan utsatts för kraftig kritik. Alltsedan 1988 då reklamskatteutredningens förslag till teknisk reformering skatten inte kom att

av leda till lagstiftning har det i ökad utsträckning spritt sig uppfattningen att reklamskatten har sådana brister att den inte bör

grava behållas. Det är inte endast de olika intressenter direkt träffas

som av beskattningen drivit kravet att skatten skall avskaffas. Även

som RSV har i en rad sammanhang uttalat stark kritik mot skatten. Statliga utredningar har också pekat på oforrnligheter och i något fall föreslagit att reklamskatten skall slopas. Ansvariga statsråd har i skilda sammanhang uttalat sin förståelse för kritiken och även uttalat ambitionen att avskaffa skatten. Samtidigt ett sådant

som synsätt vuxit sig starkare har den bekymmersamma statsfinansiella situationen begränsat utrymmet för sådan åtgärd. Inte heller i

en samband med 1990 års skattereforrn med dess gigantiska omfördelning mellan direkta och indirekta skatter slopades den kritiserade reklamskatten. De antydda erfarenheterna talar enligt utredning-

nu ens uppfattning för att ett förslag om skattens slopande möjligt

om bör förenas med en finansiering i någon form än den

som annan gällande reklamskatten utgör pålaga riktar

en som sin udd mot reklamen. Utredningens genomgång möjliga lösningar visar

av dock att ett sådant resultat är svårt att nå. Det har därför visat sig nödvändigt att också inventera alternativ där kopplingen till reklamen inte är särskilt framträdande.

6 17-0029

Det är med dessa utgångspunkter som utredningen har analyserat en rad tänkbara ñnansieringsaltemativ. I det följande redovisar utredningen sina överväganden i frågan.

13.2 Annan

reklampålaga

13.2.1 Inledning

Som framgått av kapitel 12 bedömer utredningen att ett slopande

reklamskatten på olika sätt främst kommer att gynna aktörer av inom företagssektom. Mot denna bakgrund anser utredningen att borttagandet skatten i första hand bör finansieras inom denna

av sektor. Som ett första alternativ har utredningen övervägt om ñnanseringen kan ske genom en annan reklampålaga. En sådan skulle kunna utformas antingen som en begränsning av avdragsrätten för reklamkostnader eller som en omkostnadsavgift.

l3.2.2 Allmänt för kostnader i

om avdragsrätt näringsverksamhet

De grundläggande reglerna för avdragsrätt finns i 20 § kommunalskattelagen l928:370, KL. Som huvudprincip gäller att avdragsrätt föreligger för omkostnader för intäktens förvärvande eller bibehållande. Rätt till avdrag föreligger alltså inte för kostnader för förvärv eller förkovran förvärvskälla. I paragrafens andra stycke

av uppräknas en rad kostnader för vilka avdragsrätt inte föreligger. Avdrag medges t.ex. inte för den skattskyldiges levnadskostnader.

De särskilda regler gäller avdragsrätten i inkomstslaget

som näringsverksamhet finns i huvudsak samlade i 23 § KL med anvisningar. Från näringsverksamhetens bruttointäkt får avdrag göras för i princip allt som är driftkostnad i verksamheten. Avgörande kostnad skall anses hänförlig till näringsverk-

för att en samheten är att den har ett samband med verksamheten. Det skall sålunda en kostnad för förvärvande av näringsverksamhetens

vara intäkter.

När det gäller sambandet mellan intäkter och kostnader är det i princip tillräckligt att kostnaden företagits i och för den skattepliktiga verksamheten även om kostnaden visat sig resultatlös. Det skall således föreligga kausalitet mellan inkomstens förvärvande och kostnaden antingen på det sättet att kostnaden syftat till att ge

inkomst eller genom att kostnaden verkligen givit inkomst även om den kostnadsdragande åtgärden kanske från början inte företagits i syfte att ge inkomster.

Vid inkomsttaxeringen prövas normalt inte kostnad

om en var fömuftig, för dyr, nödvändig eller inkomstbringande. Prövningen omfattar i princip endast ett tillräckligt samband mellan intäkt

om och kostnad föreligger. Kostnaden skall vara en verklig kostnad för verksamheten och inte en kostnad för ägaren.

maskerad

l3.2.3 i för vissa

Begränsningar avdragsrätten

omkostnader

Av vissa regler i KL eller av praxis följer att avsteg görs från den allmänna principen att avdrag f°ar göras för alla omkostnader för intäkternas förvärvande eller bibehållande.

I några särskilda fall anges i KL eller följer praxis högre

av krav på samband mellan kostnaderna och företagets verksamhet för att avdrag skall medges. Ett exempel är kostnader för representation, där det krävs ett omedelbart samband mellan representationen och verksamheten för att avdragsrätt skall föreligga. Genom kravet på omedelbart samband markeras att avdragsrätten inte omfattar kostnader för sällskapsliv av personlig natur. Beträffande avdragsrätten för representation gäller prisram. Avdrag medges i

även en det enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt. Avdrag för måltidsutgifter som avser lunch, middag eller supé medges inte med större belopp än 90 kronor. Nämnda regler innebär sålunda ett avsteg från allmänna principer, enligt vilka skattemyndighetema inte skall pröva om ett företag har omotiverade kostnader.

Allmänt avdragsförbud gäller för medlemsavgifter. Detta förbud har i rättspraxis fått en så vidsträckt tillämpning att avdrag vägras även för medlemsavgifter egentligen utgör driftkostnader i

som näringsverksamheten. Trots att det för flertalet näringsidkare och en stor del av löntagarna är eller mindre nödvändigt för deras

mer utkomst att vara medlemmar i olika föreningar och andra

sammanslutningar är sålunda avgifterna till dessa föreningar i normalfallet inte avdragsgilla. Vidare föreligger i princip avdragsförbud för böter och sanktionsavgifter. Dessa kostnader omfattas även de av kapitalförlustbegreppet. Avdragsförbudet gäller även för bötesbelopp som en näringsidkare måste erlägga utan

egen

förskyllan.

13.2.4 Avdragsrätt för reklamkostnader

I KL saknas uttryckliga regler om avdragsrätt för reklam och andra marknadsföringskostnader. Möjligheterna att få avdrag får därför bedömas med utgångspunkt i det allmänna stadgandet i 20 § KL. För avdragsrätt krävs således att samband föreligger mellan bolagets verksamhet och reklamkostnaden.

I KL finns inte heller någon definition av reklam och andra försäljningspåverkande insatser. Göran Landerdahl och Nils Marcks

Würtemberg i artikel angående den skatterättsliga v anger en synen på sponsring Skattenytt 1987 s. 539 att reklam med utgångspunkt i reklamskattelagens regler rent allmänt kan sägas utgöra en åtgärd där syftet är att främja avsättningen av ett företags saluförda produkter eller tjänster etc. Enligt författarna har reklamskattelagen visserligen ett annat syfte än inkomstskattereglerna, men detta hindrar inte att samma gränsdragning görs vid prövningen av om reklam och PR föreligger. Olle Roos hävdar däremot i en artikel som behandlar avdragsrätten för sponsringskostnader Svensk Skattetidning 1990 s. 135 att kommunalskattelagens reklambegrepp torde vara mer vidsträckt än reklamskattelagens regler.

Att bedöma avdragsrätten för reklamkostnader synes genom åren inte ha vållat några större problem för tillämpande myndigheter och domstolar. Det saknas nämligen såväl avgöranden i högsta instans som doktrin beträffande rätt till avdrag för reklamkostnader. Rätten till avdrag för sponsringskostnader, för vilket det krävs samband mellan sponsoms verksamhet och motprestationen, är dock en omtvistad fråga där det fortfarande saknas vägledande praxis.

13.2.5 Resultatposten reklam och PR

Med standardiserade räkenskapsutdrag SRU avses ett enhetligt uppgiftslämnande för den som redovisar inkomst av näringsverksamhet. Uppgifterna om näringsverksamhet skall för varje förvärvskälla lämnas på ett särskilt schema som utgör en del av deklarationsblanketten. De poster som ingår i schemat utgör ett utdrag ur företagets räkenskaper och avser uppgifter om varje slag av bl.a. intäkter och kostnader. Även kostnader för reklam och PR skall lämnas för det fall de framkommer i bokföringen. Möjlighet finns att få dispens från skyldigheten att följa räkenskapsschemat.

Finansieringsalternativ 137

Skattemyndigheten får nämligen, särskilda skäl föreligger, efter

om ansökan från den skattskyldige medge att vissa uppgifter lämnas i

sammansatta poster i ställer för att dessa specificeras. Till de resultatposter som efter dispens f°ar lämnas i sammansatta poster hör posten reklam och PR. För taxeringsåret 1995 ett hundratal var dispenser meddelade. En dispens kan hel koncern. avse en Resultatposten reklam och PR, motsvaras kod 541 i som av SRU-schemat, inkluderar företags kostnader för åtgärder resp. som syftar till att rikta uppmärksamheten företagets produkter eller verksamhet och lämna information företagets övriga konom

kurrensåtgärder. I den kontogrupp posten redovisas dock

som avser inte löner och ersättningar till är anställda hos personer som företaget. De närmare kostnader enligt BAS-97, ingår i som, resultatposten är kostnader för:

annonsering utomhus- och trafikreklam -

reklamtrycksaker och direktreklam

utställningar och mässor -

butiksreklam, återförsäljarreklam

- Varuprover, reklamgåvor, presentreklam, tävlingar film-, radio- och TV-reklam - PR, institutionell reklam, sponsring övriga kostnader för reklam och PR -

13.2.6 för

Begränsad avdragsrätt

reklamkostnader

Allmänna förutsättningar för avdragsbegränsning

en

En förutsättning för införande begränsning avdragsrätten av en av för reklamkostnader är att näringsidkare inte dispens från ges att lämna uppgift kostnader för reklam och PR. Vidare krävs om att en sådan begränsning är mycket schablonmässigt utformad. Det kan därför knappast bli fråga att från det nämnda om ovan resultatkontot försöka bryta ut endast vissa kostnader, utan en

avdragsbegränsning måste omfatta samtliga kostnader

som redovisas på detta konto.

Svårigheter med en avdragsbegränsning

Som grundläggande princip vad företagsbeskattning gäller att

avser det är enbart företagens vinst som skall beskattas. Vidare kan nämnas att målsättningen bakom 1990 års skatterefonn bl.a. var att skapa likformig företags- och ägarbeskattning av olika

en mer typer näringsverksamhet, vilket skulle begränsa utrymmet för

av skatteplanering. Reglerna för beskattningen skulle även förenklas

överskådliga. och göras mer

Som ett första skäl mot en begränsning av avdragsrätten för reklamkostnader kan anföras sådan begränsning skulle strida

att en mot den nämnda principen att det är företagets vinst som skall beskattas. Åtgärden skulle också strida mot intentionerna bakom skattereformen. Likforrnighetsprincipen skulle inte kunna upprätthållas då ett avdragsbegränsningssystem vore möjligt att kringgå

de stora företagen medan detta skulle vara svårare för de mindre av företagen. Systemet skulle utgöra ett komplicerande drag i beskattningen för såväl företag skattemyndigheter. En

som avdragsbegränsning skulle även strida mot huvudregeln att företag har rätt till avdrag för alla sina driftkostnader. Från denna regel finns tidigare nämnts endast ett fåtal speciella undantag.

som

För avdragsbegränsning skall kunna genomföras rent

att en praktiskt måste de kostnader som skall omfattas av avdragsbegränsningen väl avgränsas. För enkelhetens skull har utredningen valt att kalla dessa kostnader för just reklamkostnader. Det gäller således att finna definition begreppet reklam som inte medger några

en av tveksamheter vid tillämpningen. Innehållet i reklambegreppet kan dock förändras över tiden i och med att former av marknadsfö-

nya ring uppträder och gamla helt eller delvis försvinner. Det är således inte helt självklart att vad i dag kan säga omfattas av

som man reklambegreppet är detsamma i Vidare kan det

som morgon. hävdas att beteckningen reklam blir adekvat endast om syftet verkligen är att främja avsättningen av de varor och tjänster annonsören utbjuder. I praktiken skulle det emellertid vara omöjligt för Skattemyndigheten att kontrollera syftet med diverse åtgärder

vidtagits företagen. Andra svårigheter utgör gränsdragningsom av

mot andra typer prestationer som ligger i gränslandet. ar av Gränsen mellan reklam och information är ofta oklar. Exempelvis kan det ibland svårt att se skillnaden mellan telemarketing,

vara

i princip utgör reklamforrn, och marknadsundersökning, som en son1 snarare är infonnationshämtning. En annan fråga är hur man skall behandla förpackningar, och andra s.k. bruksföremål

mappar som bär fram meddelanden och symboler. En definition av

Finansieringsalternativ 139

begreppet reklam bör utformad på så de nämnda vara sätt att gränsdragningsproblemen endast uppkommer i minimal omfattning. Utredningen har emellertid inte kunnat finna någon konstruktion som uppfyller detta krav. En avdragsbegränsning skulle påverka ett mycket antal stort skattskyldiga, närmare bestämt ca 700 000. Alla dessa skulle således vid redovisningen vissa kostnader av vara tvungna att fundera över kostnadema utgör reklam eller möjligen kan om anses som något annat. Självfallet skulle även Skattemyndigheten drabbas av ett betydande merarbete. En uppenbar risk är att ett system med avdragsbegränsning

skulle utnyttjas för skatteplanering och skatteundandragande.

Systemet skulle självfallet medföra ett visst intresse hos företagen att försöka benämna reklamkostnader på annat sätt för undgå att en avdragsbegränsning. Det finns även risk för att framför allt de stora

bolagen flyttar sin marknadsföringsverksamhet till bolag utom-

lands. Vilken omfattning sådana åtgärder för att undgå avdragsen begränsning kan få är omöjligt att förutspå. Intresset att försöka av undgå en avdragsbegränsning kommer till stor del beroende vara av hur stor begränsningen blir för företag. Ju större avdragsresp. begränsningen blir desto högre blir naturligtvis risken för kringgående av reglerna. Sannolikt skulle de stora företagen drabbas mest av en avdragsbegränsning. Det är också dessa har de som största resurserna att försöka kringgå reglerna. Kostnader för löner och sociala avgifter för anställd personal vid egen reklam/PR-avdelning redovisas i dag inte under resultatposten reklam och PR utan i kontoklass. För erhålla en annan att ett likfonnigt system skulle även kostnaderna för reklam/PRegen

avdelning behöva omfattas avdragsbegränsning.

av en

Omkostnadsavgift

Reklambeskattning i form av Omkostnadsavgift diskuterades

som alternativ till punktskattemodellen i förarbetena till RSL SOU 1972:6 s. 86. Avgiften skulle enligt nämnda förarbeten redovisas och erläggas av reklamköparen själv på grundval uppgifter av ur bokföringen om hans kostnader för skattepliktig reklam, inbegripet kostnader för utförd reklam i regi. Beskattningsformen egen förkastades emellertid till favör för punktskattealtemativet, bl.a. med motiveringen att kontrollen skatt på omsättning enklare av är att göra effektiv än kontrollen beskattning grundad olika av en slag av kostnader.

Utredningen bedömer att en beskattning i form av omkostnadsavgift skulle medföra i princip motsvarande tillämpningssvårigheter som ett system med avdragsbegränsning.

13.3 Andra

finansieringsalternativ inom företagssektorn

13.3.1 Beskattningen av företag

Höjd bolagsskatt

En mycket enkel metod att inom företagsbeskattningens ram öka skatteintäktema vore naturligtvis att höja bolagsskatten. Utrymme för att avskaffa reklamskatten skulle skapas genom en mycket begränsad höjning skattesatsen. Enligt utredningens mening kan

av dock sådan isolerad åtgärd inte försvaras men alternativet bör

en inte helt ute diskussionen det kan samordnas med

vara ur om förändringar i ett större sammanhang.

Periodiseringsfond

Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet finns sedan 1995 års taxering generell reserveringsmöjlighet, nämligen avdrag för

en avsättning till periodiseringsfond. Avsättningsmöjligheten gäller både för juridiska och fysiska personer. Tidigare medgavs juridiska

beskattningsårets inkomst personer avdrag med högst 25 procent av före avdraget. För fysiska personer medgavs avdrag med högst 25 procent ett något annorlunda beräknat inkomstunderlag. Från

av den 1 januari 1997 gäller emellertid att avdrag får göras med högst 20 procent. Den reducerade procentsatsen skall tillämpas i fråga

beskattningsår avslutas efter den 31 december 1996. om som

Utredningen har övervägt om ännu en reducering av reserveringsmöjligheten kan utgöra ett lämpligt alternativ för att finansiera slopandet av reklamskatten. Den begränsning av avdragsrätten med fem procentenheter som nyss har genomförts talar mot en sådan lösning.

Avskrivning av inventarier

Inom skatterätten finns det ett antal s.k. särregler. Reglerna har ofta till syfte att främja något eller någon, t.ex. viss aktivitet, viss industri eller viss grupp av skattskyldiga. Reglerna kan alltså uttryckligen ha ett icke-ñskalt syfte. De ovannämnda reglerna om periodiseringsfonder är ett exempel dessa särregler. Andra sådana regler, som kan sägas bli föremål för tillämpning av de allra flesta företag, är avskrivningsreglema för inventarier.

Utgiftema för anskaffning av inventarier fördelas genom ett avskrivningsförfarande och varje enskilt beskattningsår belastas därigenom med viss del anskaffningsutgiften. Korttidsinven-

av tarier, dvs. inventarier med en ekonomisk livslängd på upp till tre år, och inventarier av mindre värde får omkostnadsföras direkt.

Reglerna om avskrivning av kostnaderna för inventarier är relativt väl tilltagna och kan därför bedömas som en slags skatteförmån. Utformningen reglerna diskuterades i samband med

av 1990 år skattereforrn. Det föredragande statsrådet bl.a. att

angav elementet av överavskrivning är följd att schabloner med

en av nödvändighet tenderar att bli generöst utformade och att en förändring av avskrivningsrätten skulle medföra ökad komplexitet och tillämpningsproblem. Övervägande skäl talade enligt statsrådet för att reglerna om avskrivning för inventarier skulle behållas prop. 1989/90:1 10 s. 538.

En begränsning av avskrivningsrätten skulle liksom en höjning av bolagsskatten vara ett enkelt sätt att öka skatteintäktema och på så sätt finansiera avskaffandet reklamskatten. Utredningen

av bedömer emellertid att de skäl mot en förändring avskrivnings-

av reglema som redovisats i det föregående alltjämt kvarstår.

Representationsavdraget

Utredningen har vidare övervägt ett finansieringsaltemativ som innebär att rätten till avdrag för representationskostnader avskaffas helt. De skatteintäkter ett sådant alternativ skulle kan beräknas

ge till 500 miljoner kronor.

Under hösten 1995 beslutade riksdagen att begränsa avdragsramen för representationkostnader från 300 kronor till 180 kronor. Begränsningen gällde fr.o.m. inkomståret 1996. I december 1996 beslutade riksdagen att än en gång halvera avdragsramen. Fr.o.m. den l januari 1997 får avdrag för måltidsutgifter lunch,

som avser

middag eller supé inte medges med större belopp än 90 kronor per person.

Avdragsrätten för representationskostnader har således nästan helt urholkats under de sista åren och det är inte mycket av den som återstår. För företagens del kan i vissa fall den kvarvarande avdragsmöjligheten inte sägas ha så mycket större värde än vad det skulle innebära att slippa de redovisningsmässiga komplikationema som avdragsbegränsningen medför. Slaget av kostnad kan sägas vara ganska likartad reklamkostnader. Det sista utgör ett förhållande som särskilt talar för detta fmansieringsaltemativ.

Ett avskaffande av avdragsrätten för representationskostnader bör i förekommande fall kunna utfonnas så att avdrag för sådana kostnader som huvudregel inte medges. Undantag bör kunna gälla för kostnader av ringa värde, t.ex. kostnader för kaffe och bordsvatten.

13.3.2 Företagsstödet

Det statliga stödet till företag har under de senaste åren kartlagts på olika håll och därvid beräknats till olika belopp. År 1995 fick Företagsutredningen i uppdrag att genomföra en översyn av de statliga stöden inom närings-, arbetsmarknads- och regionalpolitiken till främst små och medelstora företag. Utredningen hade bl.a. att redovisa vilka stöd som fanns och beräkna statens kostnader för dem. Utredningen fann att nettokostnaden för det näringspolitiska, regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska stödet för budgetåret 1994/95 uppgick till drygt 6 miljarder kronor SOU 1996:69.

Utredningen föreslog ändringar i det regionalpolitiska företagsstödet vad gäller nedsatta socialavgifter och sysselsättningsbidrag. Det förra menade utredningen skulle avskaffas och det

senare begränsas. Vidare föreslog utredningen att medel skulle avsättas dels till utvecklingsprogram för kompetensuppbyggnad i regionalpolitiskt prioriterade områden och dels för att öka statens stöd till teknikprojekt i tidiga skeden. Utredningens förslag innebar en nettobesparing för budgetåret 1997 om 140 miljoner kronor. Ytterligare medel skulle komma att frigöras under de följande åren. Utredningen hade ålagts att redovisa en besparing om 50 miljoner kronor från och med budgetåret 1997.

I budgetpropositionen 1996/ 1997:1 anför emellertid regeringen, med anledning av utredningens förslag, att den regionala obalanserna inom regioner och mellan olika delar landet tenderar att öka.

av

Regionalpolitiska insatser for utjämning och för att skapa utveckling även i stagnerade regioner måste därför även i fortsättningen ske med kraft. Bland annat därför regeringen att utredningens

anser förslag om nedskäming av olika former regionalpolitiska stöd

av till företag endast skall genomföras i begränsad utsträckning.

Vad som sålunda talar mot att en begränsning av företagsstödet kan finansiera borttagandet reklamskatten är den

av nyss genomförda översynen av stödet och den ställning regeringen

som tagit till redan föreslagna nedskärningar.

13.4 mervärdesskatt allmänna

Höjd på nyhetstidningar

Det indirekta stödet till dagspressen har traditionellt bestått dels

av i jämförelse med andra tidningar förmånliga reklamskatteregler, dels befrielse från mervärdesskatt. För allmänna nyhetstidningar gällde tidigare ett s.k. kvalificerat undantag från skatteplikt, dvs. det förelåg avdragsrätt för ingående mervärdesskatt trots att upplageinkomstema inte beskattades. Särbehandlingen de

av allmänna nyhetstidningama har framför allt motiverats tidning-

av arnas framskjutna roll i den demokratiska processen. För populärpress- och fackpress eller för böcker och andra tryckta skrifter har alltid full mervärdesskatt tagits ut.

EG-reglema innehåller inte något undantag från skatteplikt för omsättning av allmänna nyhetstidningar. Sveriges inträde i EU medförde att den s.k. nollskattesatsen fick tillämpas endast till den 1 januari 1997 eller till det datum när det inom EU

senare planerade gemensamma mervärdesskattesystemct trätt i kraft.

Redan den 1 januari 1996 infördes emellertid mervärdesskatt även på allmänna nyhetstidningar. Skattesatsen bestämdes till 6 procent. Regeringen ansåg att införandet skatteplikten

av var nödvändigt på grund det ansträngda statsñnansiella läget,

av samtidigt som konkurrensneutraliteten förbättrades.

Ett slopande av reklamskatten skulle i vart fall direkt

gynna dagstidningar med höga annonsintäkter. Utredningen har därför funnit anledning att överväga om ett borttagande reklamskatten

av helt eller delvis kan finansieras med höjd mervärdesskatt på allmänna nyhetstidningar.

En medlemsstat i EU får tillämpa högst tre olika skattesatser för mervärdesskatten. Sverige tillämpar för närvarande skattesatserna

12 resp. 25 procent. Med bibehållande gällande skattesatser

av

144 F inansieringsalternativ SOU 1997: 5 3

skulle således höjd mervärdesskatt på allmänna nyhetstidningar innebära att skattesatsen bestämdes till antingen 12 eller 25 procent. Frågan om mervärdesskatt allmänna nyhetstidningar har dock nyligen behandlats av riksdagen.

13.5 Reducerat

presstöd

Ett fmansieringsaltemativ som också skulle drabba dagspressen är en reducering av presstödet.

Presstödet har nyligen utvärderats genom betänkandet Vårt dagliga blad stöd till svensk dagspress SOU 1995:37 och

departementspromemorian Distributionsstödet till dagspressen Ds 1996:5. Utredningarna har legat till grund för regeringens ställningstaganden angående presstödet i propositionen

om kulturpolitik prop. 1996/97:3 och budgetpropositionen prop. 1996/97:1. I den senare propositionen anför regeringen att presstödet i allt väsentligt används på ett effektivt sätt och de

ger resultat som stödet syftar till.

Det anslag för presstödet som anvisats för budgetåret 1997 uppgår till drygt en halv miljard kronor. Beräknade anslag för budgetåren 1998 och 1999 uppgår till motsvarande belopp.

Mot en reducering av presstödet kan invändas att stödet nyligen varit föremål för en översyn.

13.6 Andra

lösningar

13.6.1 avfallsskatten

Finansiering genom

I SOU 1996:139 föreslås att skatt avfall som deponeras införs den 1 januari 1998. Skyldig att betala avfallsskatt är den

som ansvarar för verksamheten på skattepliktig anläggning. Som

en huvudregel gäller att skattepliktig anläggning anläggning

är en som med stöd av bestämmelser i miljöskyddslagen har tillstånd att ta emot miljöfarligt avfall, eller annat avfall än miljöfarligt avfall

om mängden överstiger 50 år.

ton per

Avfallsskatten beräknas ge ca l 300 miljoner kronor i skatteintäkter under år 1998. Skatteintäktema minskar till 980 miljoner

ca kronor år 2005. Nämnas kan att viss del de väntade skattein-

av täktema har reserverats i den s.k. sysselsättningspropositionen

Finansieringsalternativ

prop. 1995/96:222. Det skattebelopp har avsatts för år 1998

som resp. 1999 uppgår till 400 miljoner kronor.

En skatt avfall kommer till övervägande del att betalas inom företagssektom, vilket bör tala för att intäkterna från avfallsskatten till viss del kan användas för att finansiera avskaffandet

av reklamskatten.

13.6.2 Andra skatteområdet

förändringar på

Trots de i skilda sammanhang uttalade ambitionerna stabila

om Skatteregler pågår det inom Finansdepartementet, bl.a. på grundval

av redan lämnade utredningsförslag, överväganden förändringar

om i skattesystemet. I ytterligare ett antal utredningar bedrivs arbete med frågor reformering och anpassning inom olika delar

om av skatteområdet. Det finns därför anledning att räkna med att det i den närmaste framtiden kommer att aktualiseras större och mindre

justeringar av skattelagstiftningen som självfallet också

ger statsñnansiella effekter. Inom för sådana ingrepp bör det

ramen

enligt utredningens uppfattning möjligt att skapa det, jäm-

vara förelsevis begränsade, utrymme krävs för slopande

som ett av reklamskatten.

13.7 Utredningens förslag

Genomgången i de föregående avsnitten i detta kapitel bekräftar den bild utredningen fått vilken faktor kommit få

av som att avgörande betydelse i de senaste årens diskussion reklamskat-

om tens slopande. Svårighetema att ersätta bortfallet statsintäkter

av ett sätt som ter sig välavvägt mot bakgrund de syften med

av skatten vissa sig kunna urskilja och dess karaktär i

som anser övrigt visar sig vara mycket betydande. Mycket den tunga kritik

av mot reklamskatten som utredningens analys utmynnar i kan med rätta också riktas mot flera de fmansieringsaltemativ har

av som nu belysts. Resultatet genomgången är dock inte så nedslående

av att utredningen finner anledning att ompröva sin uppfattning

att reklamskatten inte kan behållas.

Utredningens huvudförslag till finansiering de erforderliga

är att

medlen tas genom att representationsavdraget i princip slopas

helt- ger ca 500 miljoner kronor och att resterande belopp

- - ca

146 F inansieringsalterrzativ SOU 1997:5 3

200 miljoner kronor finansieras inom för den aviserade

- ramen avfallsskatten.

I andra hand hävdar utredningen att det bör möjligt att

vara inom den närmaste framtiden i ett förbättrat statsfmansiellt läge åstadkomma ett utrymme för att avskaffa reklamskatten i samband med andra reformer skatteområdet. Utredningen är väl medveten om att detta andrahandsaltemativ knappast når till de krav

upp som direktiven anbefaller i ñnansieringsfrågan. Det är dock ofrånkomligt att flertalet av de finansieringslösningar som utredningen har diskuterat inrymmer en rad skattepolitiska och andra aspekter

som utredningen vare sig kan eller bör ta ställning till. I ljuset av det anser utredningen att det skisserade andrahandsförslaget låter sig försvaras.

Särskilt

yttrande

Av experten Gunnar Rabe

Jag delar utredarens välmotiverade uppfattning att reklamskatten bör tas bort. Utredaren har på ett övertygande sätt visat att skatten inte har någon plats i ett modernt skattesystem.

Det kan ifrågasättas om inte skatten är så pass dåligt fungerande att den borde kunna tas bort utan att förslag tas fram om dess finansiering. För detta talar också att, som utredaren påvisar, det inte är otänkbart att reklamskatten strider mot EG-rätten. Utredaren är dock ålagd att i det fall han finner att skatten inte bör finnas kvar redovisa någon form av finansiering.

Det är fmansieringssidan jag delvis har uppfattning

en annan än utredaren.

Utredarens huvudförslag till finansiering är slopande av representationsavdraget och att resterande belopp finansieras inom ramen för den aviserade avfallsskatten. I andra hand föreslås att reklamskatten tas bort i ett inom den närmaste framtiden förbättrat statsfmansiellt läge i samband med andra reformer på skatteområdet. En genomgång görs även av andra tänkbara finansieringsmöjligheter, dock utan att några direkta förslag läggs fram.

Inledningsvis vill jag, i likhet med utredaren, med kraft understryka att inte under några omständigheter f°ar en finansiering ske genom en avdragsbegränsning eller omkostnadsavgift på

en reklam. En sådan lösning skulle innebära att bl.a. tryckeriföretagens tillämpningssvårigheter skulle utvidgas till mer än 700 000 företag, en helt orimlig lösning. Likaledes är en finansiering via höjd bolagsskatt otänkbar.

Också en finansiering via borttaget representationsavdrag är helt olämplig. Rent principiellt kan ifrågasättas om det finns något skäl att överhuvudtaget begränsa avdragsrätten i näringsverksamhet. Den övergripande principen for vår företagsbeskattning är nettovinstbeskattning och den principen borde gälla fullt ut. Just för representation kan dock eventuellt finnas skäl till viss begränsning

148 Särskilt yttrande

för att inte avdrag skall medges för personliga levnadskostnader. Utgångspunkten bör dock vara den att utgifter i en näringsverksamhet avser näringsverksamheten och ingenting annat. Så är också fallet för det alldeles övervägande antalet representationer.

Restaurangbranschen har drabbats hårt av hittills gjorda begränsningar i avdragsrätten från 300 kronor till 180 kronor och nu senast till 90 kronor. En ytterligare begränsning skulle riskera slå mycket hårt mot sysselsättningen inom branschen och ambitionen borde snarare vara att återföra avdraget till den tidigare nivån 300 kronor.

I första hand borde i stället en finansiering av ett avskaffande av reklamskatten ske genom minskat företagsstöd. Som nedan visas är företagsstöden till icke oväsentlig del bortkastade pengar.

Företagsstöden inverkar i flera avseenden negativt på ekonomins ñmktionssätt. Den kanske mest uppenbara negativa effekten är den belastning av den offentliga budgeten som stöden medför i form av utgifter för dels själva stödet, dels administration av detsamma. Annorlunda uttryckt kan sägas att företagsstöden stjäl utrymme för antingen andra offentliga utgifter eller lägre skattebelastning eller en kombination av dessa båda alternativ.

Frågan måste därför ställas om ett användande av en liten del av de medel som idag går till företagsstöd till att slopa reklarnskatten skulle vara ett bättre sätt att använda samhällets resurser.

Konkurrensen riskerar att snedvridas av företagsstöd. Ett enkelt exempel på sådan snedvridning är en marknad med två identiska företag, så när som på att företag A har en något mindre effektiv

och därmed dyrare produktionsteknik än företag B. Om företag - - A å andra sidan får företagsstöd, kan detta innebära att man, trots sin i grunden mindre effektiva produktionsteknik, kan hålla lägre priser än företag B och så sätt långsiktigt konkurrera ut företag B. Den snedvridande konkurrens, som stödet bidragit till, kan således motverka produktivitetsutvecklingen och medföra ett sämre utnyttjande av de samlade resurserna i ekonomin.

De konkurrenssnedvridande effekterna av företagsstöd kan även påverka allokeringen av ekonomins resurser, t.ex. av kapital. I exemplet ovan skulle sannolikt investerare välja att satsa kapital i företag A. Utifrån de rådande förutsättningarna, om bl.a. företagsstöd, har detta företag de bästa förutsättningarna att långsiktigt ge en god avkastning. Från strikt ekonomiska utgångspunkter skulle det emellertid vara mer effektivt om kapital allokerades till företag B, eftersom man där förfogar över en mer effektiv produktionsteknik.

Särskilt yttrande 149

Prisbildningen i ekonomin kan också komma att fungerar sämre till följd av företagsstöd. I en marknadsekonomi fyller prismekanismen en viktig signalfunktion; genom stigande eller sjunkande priser får producenter och konsumenter information för-

om ändringar och kan därigenom anpassa sitt beteende. Eftersom företagsstöd påverkar kostnadsbilden för företagen, riskerar detta att få till följd att prismekanismen fungerar sämre och att ekonomins funktionssätt därigenom påverkas negativt.

Företagsstöd kan vidare innebära att orimliga krav ställs på de myndigheter, som skall administrera stöden. För att utforma regelverk och säkerställa att stöden slussas till de verksamheter, som är bäst behövande ett långsiktigt ekonomiskt perspektiv,

ur krävs omfattande och initierad kunskap om de stödsökandes verksamheter och marknader. Sådan kunskap kan vara svår och kanske omöjlig för administrerande myndigheter att tillgodogöra sig och vidmakthålla.

Ytterligare en effekt av företagsstöd kan vara att företagens beteende påverkas negativt. Företag kan riskera att bli bidragsberoende och anpassa sina satsningar till verksamheter där subventioner finns att tillgå. Styrka i förhandlingar med bidragsadministrerande myndigheter blir därmed viktigare, än förmåga att utveckla den egna verksamheten.

Företagsstöd kan även få oönskade sidoeffekter, som inte förutsetts vid införandet. Vid utformningen av olika typer av stöd är ambitionen normalt att minimera snedvridande och liknande effekter, men i praktiken visar sig detta svårt att helt undvika.

vara Ett klassiskt exempel är den rika flora av jordbrukssubventioner, som under lång tid bidrog till höga matpriser i Sverige, trots att det ursprungliga syftet var det motsatta.

Det kan självklart också finnas positiva effekter av företagsstöd. Bland dessa brukar nämnas att stödet kan upphov till verksam-

ge het, som annars inte skulle kommit till stånd. Stödet kan också

ge spridningseffekter, t.ex. av ny teknik som utvecklas och sprids till andra företag.

I olika vetenskapliga rapporter har empiriska utvärderingar av företagsstöd skett. ESO-rapporten Företagsstödet Vad kostar det

egentligen Ds 1995:14 gör en ganska omfattande genomgång på området. I rapporten lyfts en viktig teoretisk insikt fram, som också får empiriskt stöd, nämligen subvention ibland leder

att en till motsatsen till den önskade effekten. Exempelvis kan investeringsstöd, som syftat till att skapa arbetstillfällen, i själva verket minska sysselsättningen i lägen där företagen investerar på ett sätt som minskar behovet av arbetskraft.

150 Särskilt yttrande

Enligt ESO-rapporten har senare års forskning också visat att

exempelvis sysselsättningsstöden kan påverka lönebildningen och de arbetslösas sökbeteende ett sätt som i slutändan ökar arbetslösheten. Likaså finns studier visar att innovationsstöd

som kan snedvrida företagens FoU-satsningar eller minska konkurrensen mellan företag på ett sätt i slutändan mindre förnyelse.

som ger

ESO-rapporten redogör också för undersökningar av stöd till krympande branscher och drar starka slutsatser härav. Exempelvis anförs i rapporten sid 80: Ett typiskt exempel nyare studier som tar hänsyn till lönebildningen är Leonard och Audenrode

som visar att stöd till krympande branscher tenderar att ha allvarliga

negativa sysselsättningseñekter. I en länderjämförande studie hittar

de ett slående nära samband mellan ökade industrisubventioner, ökade lönekrav och i slutändan högre arbetslöshet. Corporatism run amok: job stability and industrial policy Belgium and the United States, Economic Policy 1993, sid 356 fi

Sammanfattningsvis finns det, mot bakgrund av hur illa reklamskatten fungerar och mot bakgrund företagsstödets

av negativa effekter, goda skäl att finansiera ett borttagande av reklamskatten med sänkt företagsstöd.

Erinras bör att Industriförbundet vid flera tillfällen föreslagit att foretagsstödet bör sänkas och medlen användas till annat.

Kommittédirektiv

Utredning om översyn av reklambeskattningen

Dir 1995:164

Beslut vid regeringssammanträde den 14 december 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en översyn av reklambeskattningen.

Gällande regler, m.m.

Skatt på annonser infördes den l juli 1971 genom förordningen 1971:170 om annonsskatt. Annonsskatten infördes som ett provisorium i avvaktan på att den dåvarande reklamutredningen K 1967:43 skulle föreslå en allmän reklamskatt. Ett förslag om en sådan reklamskatt lades fram av utredningen i januari 1972 SOU:l972:6 och 7. Förslaget ledde till lagstiftning samma år genom förordningen 1972:266, sedermera lagen, om skatt på annonser och reklam prop. 1972:58.

Reklamskatt skall enligt gällande regler betalas för annons som är avsedd att offentliggöras inom landet och för reklam som är avsedd att spridas inom landet i annan form än annons. Med

ett särskilt utrymme som upplåtits i trycksak för annons menas återgivning text eller bild för än utgivaren och sådant

av annan utrymme i trycksaken som tagits i anspråk av utgivaren för egen reklam. Skatteplikt föreligger, med vissa undantag, för annons som avser reklam och för annons för vilken vederlag tas ut. Med reklam avses ett meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersiell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst.

Skattskyldig är den som i yrkesmässig verksamhet inom landet offentliggör skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan

form än annons eller framställer reklamtrycksak. Den bedriver som yrkesmässig verksamhet inom landet är skattskyldig för skattepliktig reklamtrycksak som avser verksamheten och förts in till som landet utan att reklamskatt betalats till tullmyndighet vid införseln. Den som i yrkesmässig verksamhet distribuerar annonsblad som förts till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln är likaså skattskyldig. Om det till Sverige från länder utanför EU införs skattepliktiga reklamtrycksaker eller annonsblad har som utgivits i sådant land, skall reklamskatt betalas till tullmyndigheten. Skattesatsen är för annons i allmän nyhetstidning fyra procent av beskattningsvärdet och i övriga fall elva procent beskattav ningsvärdet. En bärande tanke bakom reklambeskattningen har varit att den, så långt det är möjligt och lämpligt, är generell för all reklam och konkurrensneutral mellan olika reklammedier. Den tekniska utvecklingen och utvecklingen inom massmedieområdet har dock medfört att detta, med gällande Skatteregler, inte längre kan uppnås. Detta gäller särskilt reklamen i radio- och TV-sändningar,

vilken inte är skattepliktig enligt gällande reklamskatteregler.

Sådan reklam har således kommit att få konkurrensfördel en gentemot annan beskattad reklam, vilket strider mot lagens intentioner att reklambeskattningen bör generell och om vara konkurrensneutral.

Reklamskatteutredningen föreslog i sitt betänkande Reklamskatt

SOU 1988:17 bl.a. att reklambeskattning i princip skulle ske även av nya och förändrade media inte omfattas nuvarande som av regler i lagen 1972:266 skatt på och reklam, t.ex. om annonser reklam i radio och TV samt databasreklam. Utredningens förslag beträffande reklam i TV innebar att sådan reklam skulle beskattas om utrymme upplåtits för reklam mot vederlag. Utländska TV-sändningar med reklam riktad mot Sverige föreslogs i huvudsak bli beskattade till den del vederlaget svarade mot den svenska publikandelen. Skatteplikt skulle dock inte föreligga den om reklamsändande kanalen huvudsakligen avsedd i var att tas emot andra länder än Sverige. Av de remissinstanser yttrade sig som över förslaget om beskattning TV-reklam flertalet kritiska av var till förslaget och ifrågasatte starkt möjligheten att i praktiken kunna genomföra sådan beskattning när det gäller utländska en TV-sändningar. Vid beskattning reklamtrycksaker uppkommer inte sällan av frågor huruvida en viss produkt är att hänföra till trycksak och om den har framställts huvudsakligen för att offentliggöra reklam och

således utgör reklamtrycksak. Detta medför tillämpningssvårigheter

för såväl de skattskyldiga beskattningsmyndigheten. Skattskyl-

som dig är i dessa fall den som framställer skattepliktig reklamtryck-

en

sak. Reklamskatteutredningen föreslog att dessa inte längre skulle

vara skattskyldiga vid framställandet av reklamtrycksakema. I stället föreslogs att distributörerna skulle redovisa reklamskatten. Remissinstansema uttalade dock farhågor för att sådana regler

skulle leda till tillämpningsproblem.

nya

Kritik mot den nuvarande ordningen

Från flera håll har det under tid framförts kritik mot

senare reglerna om beskattning reklamtrycksaker. Företrädare för

av grafisk industri, såväl arbetsgivar- arbetstagarsidan, befarar att

som

de förändringar som EU-medlemskapet medfört, dvs. att reklam-

skatt inte längre kan tas ut vid införsel reklamtrycksaker utan

av att skatt skall betalas inom landet, helt snedvrider könkurrenssituationen mellan svenska och utländska företag. Andra konkurrentländer har inte någon skatt reklamtrycksaker. Detta medför att det blir billigare att köpa produkterna från ett annat EU-land under förutsättning att man inte följer svensk lag. Detta förfarande har underlättats av att någon gränskontroll inte längre förekommer.

Kritik har också kommit från skatteadministrationen. Riksskatteverket RSV har i en skrivelse till Finansdepartementet i maj 1995 hemställt att skatten på reklamtrycksaker slopas eftersom den har så stora brister. RSV kan inte några möjligheter att

se genom författningsändringar åstadkomma en fungerande ordning. RSV har särskilt påtalat de stora kontrollproblem som föreligger beträffande reklamtrycksaker som framställts i ett annat EU-land. Medlemskapet i EU innebär att reklamtrycksaker fritt kan föras över gränserna mellan medlemsländerna och att den tidigare tullkontrollen inte längre finns. RSV att detta innebär ett utomordentligt stort

menar kontrollproblem från svensk synpunkt, inte minst med hänsyn till de personella kontroll inne i landet skulle kräva

resurser som en för att få en acceptabel nivå.

Uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att göra översyn reklambe-

en av skattningen. Utgångspunkten för utredarens förslag skall

vara att reklamskatten så långt möjligt skall generell för all

som vara reklam och konkurrensneutral mellan olika reklammedier.

Utredaren skall undersöka möjligheterna att utvidga reklamskatten till i dag skattefria områden, särskilt reklam i radio och TV. Viktigt är därvid att skatten är enkel att tillämpa, att de administrativa kostnaderna hålls och att skatten är generell för sådan

nere reklam. En särskild fråga i detta sammanhang är hur beskattning av reklam som sänds över Sverige från utlandsbaserade stationer skall utformas. Det ingår i utredarens uppdrag att överväga och föreslå en lösning av denna fråga.

Utredaren skall vidare undersöka möjligheterna att förenkla nuvarande reklamskatteregler i syfte att underlätta tillämpningen och administrationen av skatten. Detta gäller särskilt beskattningen av reklamtrycksaker med hänsyn till bl.a. svårigheten att utöva beskattningskontroll när det gäller trycksaker som införs från annat EU-land. Vidare bör en generell reklamskatts förenlighet med

gemenskapsrätten analyseras.

Om utredaren finner att målet om en konkurrensneutral reklamskatt inte kan uppnås, bör utredaren analysera om reklamskatten med hänsyn till sitt syfte ändå bör finnas kvar samt lämna förslag till tekniska lösningar som bedöms nödvändiga. Skulle utredaren föreslå åtgärder som leder till minskade intäkter för staten skall förslag lämnas om hur dessa skall finansieras.

För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående redovisning regionalpolitiska

av konsekvenser dir. 1992:50 samt att pröva offentliga åtagan-

om den dir. 1994:23.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall redovisa resultatet sitt arbete senast den

av 1 december 1996.

Finansdepartementet

Framställningar om reklamskatten

Skrivelser överlämnats

som av regeringen genom

beslut den 29 februari 1996

Svenska Tryckeriföreningen har i en skrivelse den 21 juni 1988 i första hand hemställt att reklamskatten avskaffas och i andra hand föreslagit att reklamskatt för trycksaker skall erläggas distributö-

av rerna.

KFUM Jämtlands Basket har i en skrivelse den 17 augusti 1988 hemställt om ett borttagande all reklamskatt för ideella före-

av ningar.

Riksskatteverket har i skrivelse den 9 1992 hemställt

en mars om

vissa ändringar i reklamskattelagen.

Svenska Bankföreningen m.fl. har i skrivelse den 12 februari

en 1993 hemställt att en lagändring vidtas så att reklamskatt inte skall tas ut för emissions- och introduktionsprospekt.

Konkurrensverket har i en skrivelse den 16 augusti 1994 begärt att frågan om mervärdes- och reklambeskattningen olika kategorier

av av tidningar löses.

Företagareförbundet Företagaüorum har i en skrivelse den 7 oktober 1994 föreslagit vissa ändringar reklambeskattningen.

av

Afischeringsföretagens förening har i en skrivelse den 3 november

1994 hemställt att reklam i eterrnedia inte skall ha det konkurrensövertag som befrielse från reklarnskatt innebär.

Grafiska Företagen har i en skrivelse den 4 januari 1995 hemställt att regelverket för uppbörd reklamskatt för från utlandet införda

av

reklamtrycksaker blir så konstruerat att risken för snedvridning

av konkurrensen mot utlandet i alla avseenden helt elimineras.

Föreningen Svensk Fackpress har i skrivelse i februari 1995

en föreslagit ett nytt system för beskattning inom mediaområdet.

Grafiska Företagen har i skrivelser den 17 mars och den 13 juni 1995 hemställt att Finansdepartementet utreder ett avskaffande av reklamskatten.

Grafiska Fackförbundet har i en skrivelse den 21 1995

mars hemställt att reklamskatteproblematiken för konkurrensutsatta tryckerier snarast ses över och att det prövas om inte reklamskatten för dessa företag skall tas bort.

Grafiska Företagen har i en skrivelse den 13 januari 1995 behandlat problemen med beskattning reklamtrycksaker

av som förs in från annan medlemsstat i EU.

Fackpressen och Vectu har i en skrivelse den 20 april 1995 föreslagit att reklamskatten breddas, höjs och görs lika för dagstidningar, etermedia och tidsskrifter samt att reklamskatten blir 14 procent med 12 miljoner i skattefritt avdrag.

Riksskatteverket har i en skrivelse den 4 maj 1995 hemställt att skatten på reklamtrycksaker slopas.

Företagarnas Riksorganisation har i skrivelse den 6 juni 1995

en hemställt att reklamskatten slopas.

Vectu har i en skrivelse den 29 augusti 1995 föreslagit ändringar av beskattningen av tidnings- och reklammarknaden.

Fackklubbarna inom Allerföretagen har i en skrivelse den 18 september 1995 hemställt att reklamskatten skall helt likvärdig

vara för dags- och veckopress.

Polyinfo AB har i en skrivelse den 16 oktober 1995 framfört synpunkter den konkurrensbegränsande effekt annonsskatten har på nyetablerade facktidningar.

Grafiska Företagen har i en skrivelse den 22 november 1995 hemställt att beskattningen reklamtrycksaker tas till

av upp omgående utredning och prövning.

Tidningen Södermalm har i en skrivelse den 9 november 1995 anfört att gratistidningar missgynnas p.g.a. reklamskatten.

Ärende överlämnats

som av regeringen genom

beslut den 18 1996

april

I betänkandet Vårt dagliga blad stöd till svensk dagspress SOU

- 1995:37, som har överlämnats till utredningen såvitt avsnitt

avser 12.2, föreslår Pressutredningen -94 att tidningsdistribuerad direktreklam bara skall beskattas som direktreklam. Vidare

annan föreslår utredningen att det i stället för systemet med skatteåterbetalning till tidningar och tidsskrifter, motsvarande viss del den

av årliga annonsomsättningen, införs avdragsmöjlighet vid

en redovisningstillfallet.

Skrivelser som inkommit direkt till utredningen

Grafiska Företagens Förbund har i en skrivelse den 13 augusti 1996 bl.a. pekat på tillämpningsproblem och konkurrensnackdelar gentemot andra medier som reklamskatten ger upphov till.

Tidningsutgivarna har i en skrivelse den 6 september 1996 beskrivit dagspressens situation och därvid uppgett och

att nya gamla etermedier inte kan gynnas i reklamskattehänseende utan svåra konsekvenser för dagspressen.

Grafiska Företagens Förbund har i en skrivelse den 29 november 1996 föreslagit dels att reklamskatten avskaffas, dels två alternativa metoder för att finansiera ett avskaffande.

Föreningen Förlagsutgiven Fackpress har i skrivelse den 12

en januari 1997 angett synpunkter på reklamskatten och föreslagit två alternativa sätt att finansiera ett slopande skatten.

av

Elektronik i Norden har i en skrivelse den 16 februari 1997 påpekat vissa konsekvenser som reklamskatten f°ar från konkurrenssynpunkt

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Dennyagymnasieskolan stegfor steg.U. 32.Följdlagstiftningtill miljöbalken.M. . lnkomstskattelag,delI-lIl. Fi. ä Att läraövergränser.EnstudieavOECD:s . . Fastighetsdataregister.Ju. törvaltningspolitiskasamarbete.Fi. . Förbättradmiljöinformation.M. Övervakning miljön.av M. . . Aktivt lönebidrag.Etteffektivarestödfor Nykursi trañkpolitiken bilagor.K.+ . . arbetshandikappade.A. Bekämpande penningtvätt.Fi.av

Länsstyrelsemasroll itrafik- ochfordonsfrågor.K. Ettteknisktforskningsinstituti Göteborg.U.

. Byråkratini backspegeln.Femtioåravförändring Myndighet

. påsexförvaltningsområden.Fi. Statsförvaltningensolikaverksamhetsformer.Fi.

Rösterombarnsochungdomarspsykiskahälsa. Integritet Offentlighet InformationsteknikJu.

Flexibelförvaltning.Förändringochverksam- Ungaocharbete.In.

. hetsanpassningav statsförvaltningens Statenoch trossamfunden

struktur.Fi. Rättsligreglering

Ansvaretför valutapolitiken.Fi. Grundlag . - Skatter,miljö ochsysselsättning.Fi. Lag omtrossamfund . - IT-probleminforZOOO-skiñet.Referatoch LagomSvenskakyrkan.Ku. . slutsatserfrånenhearinganordnadav 42.Statenoch trossamfunden

IT-kommissionenden18december. Begravningsverksamheten.Ku.

IT-kommissionensrapportl/97. K. Statenochtrossamfunden

. Regionpolitikför helaSverige,N. Denkulturhistorisktvärdefullakyrkligaegendomen . IT i kulturenstjänst.Ku. ochdekyrkliga arkiven.Ku. . Detsvårasamspelet.Resultatstymingensframväxt Statenoch trossamfunden

ochproblematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku.

Att utvecklaindustriforskningsinstituten.N. 45.Statenochtrossamfunden

Skatter,tjänsteroch sysselsättning. Stöd,skatterochfinansiering.Ku.

+Bilagor.Fi. Statenochtrossamfunden

s Granskningavgranskning. Statligmedverkanvid avgiñsbetalning.Ku.

Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark.Fi. 47.Statenoch trossamfunden

Bättreinformationomkonsumentpriser.ln. Denkyrkliga egendomen.Ku.

Konkurrenslagen1993-l 996.N. Arbetsgivarpolitiki staten.

. Växai lärande.Förslagtill läroplanför barnoch Förkompetensochresultat.Fi. . unga6-l6ånU. 49.Grundlagsskyddförnyamedier.Ju.

Aktiebolagetskapital.Ju. Alternativautvecklingsvägar EU:sför . .

Digitaldemokr@ti. seminariumEtt omTeknik, gemensammajordbrukspolitik.Jo. . demokratiochdelaktighetden8november1996 51.Bristeri omsorg

anordnat Folkomröstningsutredningen,av IT- enfrågaombemötande äldre.av S.

kommissionenochKommun 52.Omsorgmedkunskapochinlevelse

beredningen.IT-kommissionensrapport2/97.K. enfrågaombemötande äldre.av

- Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. 53.AvskaffareklamskattenFi. . -

Svenskmat- påEU-fat.Jo. .

EU:sjordbrukspolitikochdenglobalalivsmedels- .

försörjningen.Jo.

27. Kontroll ReavinstVärdepapper.Fi.

I demokratinstjänst.Statstjänstemannensroll och .

vårtoffentligaetos.Fi.

29.Bampomograññågan.

Innehavskriminaliseringm.m.Ju.

30. Europaochstaten.Europeiseringensbetydelseför

svenskstatsforvaltning.Fi.

Kristallkulan trettonrösteromframtiden.

. -

IT-kommissionensrapport3/97.K.

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

J ustitiedepa rtementet Att läraövergränser.Enstudieav0ECDzsförvaltnings-

politiskasamarbete.33 Fastighetsdataregister.3

Bekämpandeavpenningtvätt.3 6 Aktiebolagetskapital.22

Myndighetellermarknad. Bampomograñfrägan.

Statstörvaltningensolikaverksamhetsforrner.3 8 Innehavskrimina1iseringm.m.29 Integritet Offentlighet Infonnationsteknik.39 Arbetsgivarpolitiki staten.

Förkompetensochresultat.48 Grundlagsskyddförnyamedier.49

Avskaffa 53

Socialdepartementet

Utbildningsdepartementet Rösterombarnsochungdomarspsykiskahälsa.8

Dennyagymnasieskolan stegför steg.1 Välfärdi verkligheten-Pengarräckerinte.24 -

Växai lärande.Förslagtill läroplanför barnoch Bristeri omsorg

unga6-16 21år.

enfrågaombemötande äldre.51av - EttteknisktforskningsinstitutiGöteborg.37 Omsorgmedkunskapochinlevelse

enfrågaombemötande äldre.52av - Jordbruksdepartementet

Kommunikationsdepartementet Svenskmat- EU-fat.25

EU:sjordbrukspolitikochdenglobalalivsmedels- Länsstyrelsemasroll itrafik-ochfordonsfrâgor.6

försörjningen.26 IT-probleminfor2000-skiñet.Referatochslutsatserfrån

Alternativautvecklingsvägarför EU:s enhearinganordnad IT-kommissionendenav

gemensammajordbrukspolitik.50 18december.IT-kommissionensrapportl/97. 12

Digitaldemokr@ti. seminarium Teknik,Ett om

Arbetsmarknadsdepartementet demokratiochdelaktighetden8november1996 anordnat Folkomröstningsutredningen, Aktivt lönebidrag.Etteffektivarestödför

av IT-

arbetshandikappade.5 kommissionenochKommunikationsforsknings-

beredningen.IT-kommissionensrapport 23

Kultu rdepartementet Kristallkulan-tretton rösteromframtiden. IT-kommissionensrapport3/97.3 l lT i kulturenstjänst.14

Nykursitrañkpolitiken+bilagor.3 5 Statenoch trossamfunden

Rättsligreglering

Finansdepartementet Grundlag

- Inkomstskattelag,del 2 Lagomtrossamfund

l-IlI. - Byråkratini backspegeln. LagomSvenskakyrkan.41

Femtioåravförändring sex förvaltningsområden.7 Statenoch trossamfunden

Flexibelförvaltning.Förändringochverksam- Begravningsverksamheten.42

hetsanpassning statsförvaltningensstruktur. 9 Statenochtrossamfunden

av Ansvaretför valutapolitiken. 0l Denkulturhistorisktvärdefullakyrkligaegendomenoch

Skatter,miljö ochsysselsättning. dekyrkligaarkiven.43

1 1 Detsvårasamspelet.Resultatstymingensframväxt Statenoch trossamfunden

ochproblematik.15 Svenskakyrkanspersonal.44

Statenoch trossamfunden Skatter,tjänsteroch sysselsättning. Bilagor.l 7 Stöd,skatterochfinansiering.45 + Granskning granskning. Statenoch trossamfunden

av

statligarevisioneni SverigeochDanmark.l Statligmedverkanvid avgiftsbetalning.46 Den 8

Statenochtrossamfunden Kontroll ReavinstVärdepapper.27

Denkyrkligaegendomen.47 I demokratinstjänst.Statstjänstemannensroll och

vårtoffentligaetos.28

Europaochstaten.Europeiseringensbetydelsefor

svenskstatsforvaltning.30

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Närings- och handelsdepartementet RegionpolitikförhelaSverige.13 Att utvecklaindustriforskningsinstituten.16 Konkurrenslagen1993-1996.20

Inrikesdepartementet

Bättreinformationomkonsumentpriser.19 Ungaocharbete.40 Mil j öd epa rtementet Förbättradmiljöinfonnation.4 Följdlagstiftningtillmiüöbalken.32 Övervakning miljav ön.34