Punktskatterna och EG : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

ak;

Statens offentliga utredningar

www

1994:74 i Finansdepartementet

Punktskatterna

EG och

Delbetänkande av Utredningen om teknisk EG-anpassning av de indirekta skattema Stockhohn 1994

41m f Statens offentliga utredningar WW 1994:74 w Finansdepartementet

Punktskatterna

EG

och

Delbetänkande av Utredningen om teknisk EG-anpassning de indirekta skatterna av Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-33-135g3x Stockholm 1994 ISSN 0375250X

Till

Statsrådet Bo

Lundgren

Genom beslut den 12 december 1991 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om statens skatteväsende att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till den lagtekniska anpassning av mervärdesskatten och punktskattema som behövs vid ett svenskt medlemskap i EG. Med stöd av bemyndigandet förordnades den 9 januari 1992 numera hovrättsrâdet Carl-Gustav Ohlson som särskild utredare. Genom beslut den 16 december 1992 förordnades kanslirådet Lennart Hamberg som särskild utredare från och med den 15 december 1992. Till experter i utredningen har förordnats kammarrättsassessom Agneta Bergqvist, departementssekreteraren Torbjörn Boström, kammarrättsrådet Magnus Ekman från oktober 1992, departementssekreteraren Monica Falck från maj 1993, kanslirádet Lennart Hamberg till december 1992, kammarrättsassessom Per Kjellsson, tulldirektören Inge Lindunger från juli 1993, departementssekreteraren Åke Nordlander från maj 1993, hovrättsrâdet Carl-Gustav Ohlson från december 1992, kammarrättsassessom Marianne Svanberg från maj 1993, byrâchefen Robert Udd till juli 1993 och skattedirektören Rune Yregård. Som sekreterare i utredningen har förordnats kammarrättsassessom Anders Davidson från mars 1993, rådmannen Ulf Klerfalk från numera mars 1993 till januari 1994 och avdelningsdirektören Liselotte Werner från november 1992. Utredningen överlämnar härmed delbetänkandet Punktskattema och EG. Vid utarbetandet av delbetänkandet har Liselotte Werner arbetat som sekreterare.

Stockholm i juni 1994

Lennart Hamberg

Liselotte Werner

i i

Innehåll Sammanfattning

- 2.2.3 Särskilda bestämmelser rörande suspensions-

-

6 Innehåll

Svenska punktskatteregler 61 Beskattningsförfarandet i Sverige 61 De olika svenska punktskattema 63 3.2. 1 Tobaksskatten 63 3.2.2 Dryckesskatten 64 3.2.3 Reklamskatten 67 3.2.4 Försäljningsskatten pâ motorfordon 68 3.2.5 Spelskatt, stämpelskatt m.m. 69

överväganden 71

4.1 Inledning 71 4.2 Beskattningsförfarandet för tobaks- och alkoholskattema 72 4.3 Tobaksskatten 74 4.3.1 Cigarretter, cigarrer, cigariller och röktobak 74 4.3.2 Snus och tuggtobak 76 4.4 Alkoholskatten 76 4.4.1 Öl 77 4.4.2 Vin 78 m.m. 4.4.3 Spritdrycker 79 m.m. 4.5 Reklamskatten 81 Specialmotivering 83 5.1 Lagen tobaksskatt 83 om 5.2 alkoholskatt 126 Lagen om 5.3 Lagen 1972:266 om skatt på annonser och reklam 139 5.4 Lagen 1984: 151 om punktskatter och prisregleringsavgifter 140 5.5 Behov viss följdlagstiftning 140 av Statsfinansiella effekter 141

Sammanfattning

Inledning

Ett svenskt medlemskap i EG innebär att betydande ändringar på punktskatteomrâdet behöver göras. Sverige måste införa det beskattningsförfarande och den beskattningsteknik som EG utvecklat för produkterna tobak, alkohol och mineraloljor. Beskattningsförfarandet vid handeln med andra EG-länder får inte bygga på formaliteter i samband med gränspasseringar då några gränskontroller inte får förekomma. Sådana punktskatter som inte kräver beskattningsåtgärder vid gränsen kan emellertid behållas även i fortsättningen. I betänkandet lägger utredningen fram förslag till EG-anpassade skatteregler för tobaks- och alkoholbeskattningen. Frågan om EG-anpassningen på mineraloljeskatteorrtrådet behandlas av Energiskatteutredningen Fi 1992: 15.

Beskattningsförfarandet för tobaks- och alkoholskatterna

De gemensamma förfarandereglema för de tre varugruppema tobak, alkohol och mineraloljor regleras i ett särskilt direktiv, 92 12EEG, det s.k. cirkulationsdirektivet. Regelsystemet är komplicerat och avviker i hög grad från det beskattningssystem som nu tillämpas i Sverige. De skattepliktiga varorna skall kunna cirkulera fritt, dvs, utan beskattningskonsekvenser vid gränspasseringar, mellan medlemsländerna ända tills varorna när den slutlige konsumenten. Beskattning skall ske i konsumtionslandet. Regelsystemet bygger vissa centrala begrepp, nämligen

a upplagshavare: en fysisk eller juridisk person som av myndig-

heterna i ett medlemsland givits tillstånd att ett led i sin som näringsutövning, i ett skatteupplag framställa, bearbeta, lagra och förflytta skattepliktiga varor utan att skatten förfaller till betalning; en upplagshavare skall ställa säkerhet för skattens betalning, b skatteupplag: plats där en upplagshavare bedriver sådan verksamhet som anges i a,

c registrerad varumottagare: en fysisk eller juridisk person som inte

är upplagshavare men som av myndigheterna i ett medlemsland har fått tillstånd att under suspension av skatten ta emot skattepliktiga

8 Sammanfattning SOU l9994:74

från upplagshavare i ett annat medlemsland; en registrerad varor en varumottagare skall ställa säkerhet för skattens betalning; skatten förfaller till betalning när den registrerade varumottagaren får varorna i sin besittning samt e oregistrerad varumottagare: en fysisk eller juridisk person som inte är upplagshavare men som under suspension av skatten mera undantagsvis får ta emot skattepliktiga varor från en godkänd upplagshavare i ett annat medlemsland; skatten förfaller till betalning och skall betalas i samband med att den oregistrerade varumottagaren får varorna sin besittning; varumottagaren skall vidare innan leveransen till honom påbörjas dels till myndigheterna anmäla förhållandet, dels ställa säkerhet för skattens betalning.

EG:s cirkulationsdirektiv innebär således krav en betydande omläggning de regler avser vem som är skattskyldig och när skattav som skyldigheten inträder. Dessa regler ersätter de nuvarande svenska bestämmelserna skattskyldighet m.m. i de olika punktskattelagama. EGom direktivet innebär dessutom att nya regler av kontrollkaraktär t.ex. ledsagardokument, återbetalningsregler m.m. måste införas. Utredningen föreslår att den nuvarande svenska förfarandelagen behålls i princip oförändrad och att de nya EG-anpassade reglerna införs i respektive punktskattelag.

Tobaksskatten

Utredningen föreslår att en helt ny lag om beskattning av tobaksvaror införs eftersom en svensk EG-anpassad tobaksbeskattning kräver omfattande ändringar. EG-direktiven på tobaksskatteområdet omfattar skatt på cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak. Gemensamt beskattningssystem saknas för snus och tuggtobak, som dock kan beskattas nationellt om bcskaltningsålgärdcr inte krävs i samband med gränspasscringar till och från EG-området. I utredningens förslag till ny tobaksskattelag har införts särskilda regler för beskattning av snus och tuggtobak. För cigaretter innebär EG-reglerna att punktskatt obligatoriskt skall tas ut i två delar. En del skall tas ut i ett fast belopp per cigarett, och den andra delen som en viss procentsats av detaljhandelspriset. Utredningen föreslår sådan uppdelning i en fast del om 51 öre per cigarett och i en en del utgör 15,2 % detaljhandelspriset. Under en ettårig övergångssom av tid föreslås emellertid en enhetlig styckesskatt 73 öre per cigarett. EG:s regler om skattenivåer på tobaksvaror är för cigaretternas del utformad så att punktskatten måste uppgå till minst 57 % av detaljhandelspriset. Den svenska cigarettbeskattningen uppfyller inte det kravet. Sverige har dock i förhandlingarna med EG uppnått en fyraårig övergångsperiod i detta hänseende. Mot bakgrund härav bygger vårt förslag på en oförändrad svensk skattenivå cigaretter. För cigarrer, cigariller och röktobak föreslår utredningen i princip oförändrade beskattningsregler.

SOU 19994:74 Sammanfattning 9

Alkoholskatten

Det svenska beskattningen av öl, vin och sprit är sedan den 1 juli 1992 helt relaterad till alkoholhalten och refonnen innebar ett väsentligt närmande till det av EG beslutade beskattningssystemet alkohol. Det av svenska systemet överensstämmer ändå inte med EG-reglerna på rad en punkter. De nuvarande begreppen i den svenska lagen om dryckesskatt,

som anknyter till alkohollagstiftningen, måste ändras. Ändringar måste

även göras vad gäller avgränsningen av det skattepliktiga området.

Ändringarna är så omfattande utredningen föreslår helt lag

pass att en ny om alkoholskatt. Utredningen föreslår att den svenska beskattningen på öl, liksom hittills, relateras till alkoholstyrkan. EG-reglerna tillåter dock inte någon progressivitet, så det nuvarande progressiva inslaget i den svenska skatteskalan för öl måste slopas. Skatten skall anges i ett visst belopp per liter och volymprocent alkohol, lika för alla ölsorter. Utredningen föreslår att den nya skattenivån för öl skall till 2,27 kr liter och anges per volymprocent alkohol, vilket innebär att statens skatteintäkter från försäljning av starköl blir oförändrade jämfört med nuvarande regler. EG-reglerna tillåter att en reducerad skattesats får tillämpas för öl med en alkoholstyrka under 2,8 volymprocent. Reduktionen medger även att en s.k. O-skattesats tillämpas. Utredningen föreslår att så sker för s.k. lättöl, dvs. öl med en alkoholhalt under 2,25 volymprocent. För s.k. folköl, dvs öl med alkoholstyrka än 2,25 en om mer men högst 3,5 volymprocent innebär den EG-anpassade proportionella skatteskalan en kraftig skattehöjning. I förhandlingarna med EG om ett svenskt medlemsskap har dock Överenskommits om en treårig övergångsperiod, under vilken en reducerad skattesats kan tillämpas för folkölet. Utredningen föreslår därför övergångsbestämmelse under vilken en nuvarande skattenivå för folkölet kan behållas under tre år, dock med en skattesats som anges i förhållande till alkoholhalten. Beträffande vin omfattar skatteplikten enligt EG-reglerna drycker med en alkoholhalt om 1,2-22 volymprocent. Dryckema indelas, i huvudsak efter framställningssättet, i

vin, dvs en produkt framställd av vindruvor, alkoholhalt högst - 15 %, i vissa fall upp till 18 % andra jästa drycker, dvs. fruktvin, cider etc., alkoholhalt högst - 15 % mellanklassprodukter, dvs. starkviner m.fl. produkter, alkohol- halt högst 22 %.

Även åtskillnad deñnitionsmässigt om en måste göras mellan dessa produkter, tillåter EG-reglerna att skattenivâer i huvudsak samma tillämpas. Utredningen föreslår sådan ordning, överensstämmer en som med nuvarande svenska regler. Den svenska skattenivån vissa produktkategorier måste dock ändras. EG-reglerna förutsätter enhetlig en beskattningsnivå för vin med alkoholhalt över 8,5 högst 15 en men

10 Sammanfattnin SOU l9994z74 g

volymprocent. För vin med lägre alkoholstyrka kan däremot lägre skattenivåer användas. Utredningen föreslår därför att den nuvarande skatteskalan förenklas så att allt vin med en alkoholstyrka över 8,5 men högst 15 volymprocent får enhetlig skattesats med 25,50 kr per liter. en För mellanklassprodukter med lägre alkoholstyrka, högst 15 %, bör för vinet tillämpas. För starkare mellanklassamma skattesats som sprodukter gäller enligt EG-reglerna att de alkoholsvagare sorterna inte får ha skattesats understiger skatten de alkoholstarkare en som sorterna med än 40 %. Det innebär en viss skattesänkning för mer alkoholstarka starkviner. Skattesatserna för vin och mellanklassprodukter har beräknats så att skatteintäktema blir oförändrade. De nuvarande svenska reglerna avseende sprit omfattar gruppen spritdrycker med ett alkoholinnehåll överstigande 1,8 viktprocent 1,8 viktprocent motsvarar 2,25 volymprocent. Inom EG omfattar beskattningen obligatoriskt produkter med en alkoholstyrka som överstiger 1,2 volymprocent. Skatteplikten måste alltså utvidgas i enlighet härmed. beskattning direkt i proportion till alkoholstyrkan. Det EG förutsätter en innebär att det nuvarande progressiva inslaget i den svenska beskattningen måste slopas. Skatten skall anges i ett visst belopp per liter, lika för alla spritsorter. Utredningen förslår att skatten tas ut med 458 kr per liter alkohol, vilket ger oförändrade skatteintäkter totalt sett för sprit. ren Den förslagna skattesatsen innebär en viss skattesänkning för alkoholstarka drycker viss skattehöjning beträffande alkoholsvagare spritsamt en sorter. Skatteplikten enligt EG-reglerna omfattar i princip all etylalkohol vilket innebär en utvidgning i förhållande till den nuvarande svenska skatteplikten endast omfattar etylalkohol som är avsedd att förtäras som som dryck. Beskattningen skall således obligatoriskt omfatta etylalkohol som används för tekniska ändamål, t.ex. i parfymer eller som fyllning i chokladprodukter. Från denna skatteplikt ges dock en rad undantag, som innebär att beskattningen i huvudsak inskränks till dryckessektorn.

Reklamskatten

Beskattningen reklamtrycksaker och vissa s.k. annonsblad skall vid av införsel enligt nuvarande regler ske hos tullmyndigheten. Eftersom några gränskontroller inte kan förekomma inom EG-området föreslår utredningen att regeln ändras till att endast omfatta införselbeskattning av reklamtrycksaker eller annonsblad som inkommer från tredje land. Vad avser beskattning av reklamtrycksaker som förs till Sverige från EGområdet föreslås att skatten skall betalas av den som bedriver sådan verksamhet inom landet som omfattas av reklamtrycksaken. Vidare föreslås att den som distribuerar annonsblad som förs in från EG-området är skattskyldig.

Förkortningar

ADB Automatisk databehandling Dir Direktiv ECU European Currency Unit EFTA European Free Trade Association EG Europeiska gemenskapema EGT Europeiska gemenskapernas officiella tidning EU Europeiska unionen FPP Förordningen 1984:247 om punktskatter och prisregleringsavgifter KPI Konsumentprisindex LDH Lagen 1977:293 om handel med drycker LDS Lagen 1977:306 om dryckesskatt LDT Lagen 1977:292 om tillverkning drycker, av m.m. LFTA Lagen 1961:181 om försäljning teknisk sprit och alkoholav haltiga preparat LPP Lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter LTS Lagen 1961:394 om tobaksskatt Prop Proposition RSL Lagen 1972:266 om skatt på annonser och reklam RSV Riksskatteverket SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar

i x

EG-direktiv

Förteckning

över m.m.

Beskattningsförfarandet

Rådets direktiv 9212EEG av den 25 februari 1992 om den generella ordningen för punktskattepliktiga produkter och om lagring, omsättning

samt kontroll över dessa produkter ur EGT nr L 76, 23.3.1992, s. 1.

Rådets direktiv 92108EEG av den 14 december 1992 om ändring av direktiv 9212EEG om den generella ordningen för punktskattepliktiga produkter och om lagring, omsättning och kontroll över dessa produkter

ur EGT nr 390, 31.12.1992, s. 124.

Tobak

Rådets direktiv 72464EEG av den 19 december 1972 om andra skatter

än omsättningsskatt på bearbetad tobak ur EGT nr L 303, 31.12.1972,

s. 1. Rådets direktiv 77805EEG av den 19 december 1977 om ändring av direktiv 72464EEG om andra skatter än omsättningsskatt på bearbetad

tobak ur EGT nr L 338, 28.12.1977, s. 22.

Rådets direktiv 7932EEG av den 18 december 1978 om andra skatter

än omsättningsskatt pâ bearbetad tobak ur EGT nr L 10, 16.1.1979,

s. 8. Rådets direktiv 9278EEG av den 19 oktober 1992 om ändring av direktiv 72464EEG och 7932EEG om andra skatter än omsättnings-

skatt på bearbetad tobak ur EGT nr L 316, 31.10.1992, s. 5.

Rådets direktiv 9279EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av

cigarettskatt ur EGT nr L 316, 31.10.1992, s. 8.

Rådets direktiv 9280EEG av den 19 oktober 1992 om tillnämming

av skatter på andra former av bearbetad tobak än cigaretter ur EGT nr

L 316, lO.1992, s. 10.

14 Förteckning över EG-direlctiv m.m.

Alkohol

Rådets direktiv 9283EEG av den 19 oktober 1992 om harmoniserad

skattestruktur för alkohol och alkoholdrycker ur EGT nr L 316,

31.10.1992, s. 21. Rådets direktiv 9284EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmande av

skattesatserna pâ alkohol och alkoholdrycker ur EGT nr L 316,

31.10.1992, s. 29.

Förordningar

Kommissionens förordning EEG nr 271992 av den 11 september 1992 om det administrativa ledsagardokument vid omsättning av punktskatte-

pliktiga varor under suspensionsordningar ur EGT nr L 276, 19.9.1992,

s. 1. Kommissionens förordning EEG nr 364992 av den 17 december 1992 om det förenklade ledsagardokument vid omsättning av punktskattepliktiga varor som har blivit tillgängliga för konsumtion i avsändarlandet

ur EGT nr L 369, 18.12.1992, s. 17.

Kommissionens förordning EEG nr 222593 av den 27 juli 1993 om ändring av förordning EEG nr 271992 om det administrativa ledsagardokument vid omsättning av punktskattepliktiga varor under suspension-

sordningar ur EGT nr L 198, 7.8.1993, s. 5.

Kommissionens förordning EEG nr 319993 av den 22 november 1993 om ömsesidigt erkännande av förfaringssätt för fullständigt

denaturerad alkohol i syfte av undantag från punktskatt ur EGT nr L

288, l2.23.11.1993, s. 12.

Utredningsuppdraget

Direktivet

Vid regeringssammanträdet den 12 december 1991 utfärdades direktiv för en utredning om en teknisk anpassning av mervärdesskatten och punktskatterna till EG. Därvid anfördes bl.a. följande.

Sverige har ansökt om medlemskap i EG. Till grund för samarbetet mellan EG-ländema ligger Romfördraget från 1957. I detta fördrag anges att en s.k. inre marknad skall skapas för i princip hela EGornrådet. Den inre marknaden skall gälla från och med den 1 januari 1993. Med en inre marknad avses ett område utan inre gränser, med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Den inre marknadens fria rörlighet för bl.a. varor och tjänster innebär avskaffande av gränskontrollema mellan medlemsstaterna och fri handel över gränserna. En sådan ordning förutsätter bl.a. att medlemsstaterna inför i stora delar enhetliga regler för den indirekta beskattningen, dvs. för mervärdesskatten och för olika punktskatter. Arbetet med enhetliga EG-regler har redan kommit långt när det gäller mervärdesskatten. Detta har kommit till uttryck i bl.a. EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv från 1977 och flera därefter tillkomna direktiv. Inför 1993 erfordras emellertid i EG ett omfattande gemensamt regelverk både för mervärdesskatten och för punktskatterna. De gemensamma reglerna som nu beslutas inkluderar bl.a. beskattningsunderlaget, beskattningsordningen och regler för gränsöverskridande handel. Vidare innebär det nya regelverket ändrade förutsättningar för de myndigheter som administrerar skatterna. Vid ett svenskt medlemskap i EG kommer det att ställas krav på en långtgående teknisk anpassning av de svenska skatterna till det regelverk som nu beslutas i EG. Anpassningen innebär såväl ändringar av författningsteknisk natur som materiella ändringar. En inte obetydlig anpassning av mervärdesskatten har gjorts genom den lagstiftning som skett grundval av kommitténs Fi 1987:06 för indirekta skatter betänkande Reformerad mervärdesskatt m.m., SOU 1989:35. Inom kort kommer utredningen Fi 1990:01 om teknisk översyn av mervärdesskattelagen att lägga fram sitt slutbetänkande med förslag om bl.a. ytterligare anpassningar. Emellertid kommer en mängd frågor att återstå, såväl när det gäller mervärdesskatten som övriga indirekta skatter. En särskild utredare bör tillkallas för att ta fram förslag till den anpassning som blir nödvändig.

16 Utredningsuppdraget

Utredaren bör lägga fram förslag till de författningstekniska och andra ändringar som behövs vid en svensk anpassning de indirekta av skatterna till EG-rätten. Utredaren bör vidare belysa de krav som en EG-anpassning ställer de myndigheter som svarar för administrationen av ifrågavarande skatter. Utredaren skall däremot inte behandla frågor om den indirekta beskattningens nivå.

2. Genomförandet

av utredningsuppdraget

Arbetet med att ta fram förslag till en anpassning till EG-reglerna av lagstiftningen på mervärdesskatte- respektive punktskatteområdet har bedrivits parallellt. Utredningens förslag beträffande punktskatterna redovisas i föreliggande delbetänkande. Mervärdesskattefrågorna kommer att redovisas i ett särskilt slutbetänkande. Vad gäller en anpassning av punktskatterna energiområdet ingår detta i det uppdrag som i juni 1992 gavs till utredningen Fi 1992:15 med uppgift att göra en teknisk översyn av energibeskattningen. Utredningen har därför inte behandlat energiskattefrågor. Ett samråd med energiskatteutredningen har dock skett vad gäller beskattningsförfarandet. Enligt vårt utredningsuppdrag skall de krav EG-anpassning som en ställer på myndigheterna belysas. Regeringen beslöt emellertid i februari 1993 att uppdra Riksskatteverket att i samråd med Generaltullstyrelsen utreda frågor rörande formerna för organisationen av punktbeskattningen inför ett svenskt medlemskap i EG. Detta utredningsuppdrag har redovisats i RSV Rapport 1993:9, Punktskatter i ett EG-perspektiv. Mot denna bakgrund har vi i förevarande arbete inte berört de administrativa konsekvenserna för skatteadministrationen. Under utredningsarbetet har, såvitt gäller punktskatterna, information och synpunkter inhämtats från Vin Sprit AB, Svenska Bryggareföreningen, Svenska Tobaks AB, företrädare för svensk dagligvaruhandel och Philip Morris AB. Regeringen har till utredningen överlämnat en skrivelse från Factu om EG-anpassning av mervärdesskatt och reklamskatt tidskrifter.

SOU 1994: 74 17

Författningsförslag

Förslag till

Lag om tobaksskatt

Lagens tillämpningsområde

1 § Tobaksskatt skall betalas för tobaksvaror tillverkas här i som landet, som tas emot från ett annat EG-land eller importeras från som tredje land. Skatt skall betalas för cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak ur KN nr 24.02 och 24.03. Som cigaretter avses även maskinellt framställda tobakssträngar, vilka är avsedda att rökas efter omslutning av papper och som inte är cigarrer eller cigariller. Skatt skall betalas även för snus och tuggtobak KN 24.03. ur nr Närmare bestämmelser härom meddelas i 39-43 §§.

Skatt på cigaretter

2 § Skatt pâ cigaretter tas ut med 51 öre styck och 15,2 procent per av detaljhandelspriset. Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, översom stiger 9 inte 18 två cigaretter. Är cigaretten cm men cm anses som längre anses varje ytterligare 9 cm eller del därav som en cigarett.

3 § Med detaljhandelspris avses i denna lag varje cigarettprodukts högsta tillåtna detaljhandelspris, inklusive tobaksskatt och statlig annan skatt eller avgift. Tillverkaren, dennes representant eller den som importerar cigaretter från tredje land skall fastställa detaljhandelspriset. Cigaretter får inte säljas till högre pris än detaljhandelspriset. Vid tillhandahållande av cigaretter på restauranger får dock skäligt tillägg för serveringskostnaden tas ut. Om detaljhandelspris inte har fastställts får beskattningsmyndigheten uppskatta priset efter vad som kan anses skäligt.

18 Författningsförslag

Kontrollmärkning på cigarettförpackningar

4 § Cigaretter får inte tillhandahållas för försäljning annat än i originalförpackning försedd med särskild märkning med uppgift om detaljhandelspriset.

5 § Den säljer cigaretter till högre pris än som anges med som särskild märkning enligt 4 § skall av beskattningsmyndigheten pâföras belopp motsvarande den ytterligare skatt som skulle ha utgått enligt 2 § första stycket om detaljhandelspriset hade varit fastställt till det pris som varan sålts för. Om beloppet inte tillförlitligen kan beräknas, eller om det saknas erforderliga uppgifter, får beskattningsmyndigheten uppskatta beloppet efter vad som kan anses skäligt.

6 § Den som tillhandahåller cigaretter till försäljning på annat sätt än i originalförpackning försedd med särskild märkning med uppgift om detaljhandelspriset döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

7 § Cigaretter som varit föremål för brott enligt 6 eller värdet av cigarettema om dessa inte finns kvar, skall förklaras förverkade om inte särskilda skäl talar emot det.

Skatt på cigarrer, cigariller och röktobak

8 § Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 34 öre per styck. Skatt på röktobak tas ut med 374 kronor per kilogram.

skattskyldighet m.m.

Skattskyldiga

9 § Skattskyldig är den som inom landet yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor, eller annan som har godkänts som upplagshavare enligt 10 2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor enligt 13 och 14 §§, har godkänts som skatterepresentant enligt 15 4. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 16 i annat fall än som avses i 1-3, från ett annat EG-land för in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för annat än privat bruk, från tredje land importerar skattepliktiga varor.

Författningsförslag 19

Upplagshavare

10 § Som upplagshavare får efter ansökan hos beskattningsmyndigheten godkännas den som inom landet avser att yrkesmässigt tillverka skattepliktiga varor, 2. för yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skattepliktiga varor från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i landet eller vid import från tredje land, eller yrkesmässigt bearbetar eller i större omfattning lagrar skattepliktiga varor.

11 § Upplagshavare som säljer obeskattade varor till andra upplagshavare i Sverige eller till näringsidkare i ett annat EG-land skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av skatten innan leveransen av de skattepliktiga varorna påbörjas. Beskattningsmyndigheten får bestämma att upplagshavaren skall ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga varor.

Skatteupplag

12 § Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring skatteav pliktiga tobaksvaror skall äga rum i skatteupplag som är godkänt av beskattningsmyndigheten.

Varumottagare

13 § Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor från en godkänd upplagshavare i ett annat EG-land eller som yrkesmässigt frän tredje land importerar skattepliktiga varor och som inte själv är godkänd som upplagshavare, kan hos beskattningsmyndigheten ansöka om registrering som varumottagare. Registrerad varumottagare skall i enlighet med vad beskattningsmyndigheten bestämmer ställa säkerhet för betalning av skatten.

14 § Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga varor frän godkänd upplagshavare i ett annat EG-land, och som inte är upplagshavare enligt 10 § eller registrerad varumottagare enligt 13 § Oregistrerad varumottagare skall, innan varorna transporteras från det andra EGlandet anmäla leveransen till beskattningsmyndigheten och ställa säkerhet för skatten.

20 Fözfattningsförslag

15 § Upplagshavare som är registrerad i ett annat EG-land och som levererar skattepliktiga varor till sådan varumottagare i Sverige som avses i 13 och 14 §§, får utse en skatterepresentant här i landet. Skatterepresentanten skall godkännas av beskattningsmyndigheten. Skatterepresentanten är i stället för varumottagaren, skattskyldig för de varor som den utländske upplagshavaren levererar till varumottagare i Sverige. Skatterepresentanten skall ställa säkerhet för skattens betalning i enlighet med vad beskattningsmyndigheten bestämmer.

Distansförsáüning

16 § Om annan än upplagshavare, registrerad varumottagare eller Oregistrerad varumottagare i Sverige förvärvar skattepliktiga varor från ett annat EG-land och varan transporteras av säljaren eller av annan för säljarens räkning distansförsäljning är säljaren skattskyldig. Säljaren skall ställa säkerhet för betalning av skatten innan transport från det andra EG-landet påbörjas. En utländsk företagare som är skattskyldig enligt denna lag skall företrädas av en av beskattningsmyndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt fullmakt av den utländske företagaren som ombud för företagaren svara för redovisningen av tobaksskatt och i övrigt företräda den utländske företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Beskattningsmyndigheten kan kräva att säkerhet ställs för skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten. Andra stycket gäller inte en utländsk företagare som är juridisk person och har ett fast driftställe här i landet.

Övriga skattskyldiga

17 § Den som är skattskyldig enligt 9 § 5 skall innan varorna transporteras frân det andra EG-landet anmäla varorna till beskattningsmyndigheten och ställa säkerhet för betalning av skatten.

Registreringsskyldighet

18 § Skattskyldiga enligt 10, 13, 15 och 16 §§ skall vara registrerade hos beskattningsmyndigheten.

Författningsförslag 21

Import från tredje land

19 § Dä skattepliktiga varor importeras från tredje land av någon som inte är upplagshavare enligt 10 § eller registrerad varumottagare enligt 13 § skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen 1987: 1065 och 9 kap 4 § lagen 1984: 151 om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Skattskyldighetens inträde

20 § Skattskyldigheten inträder för den som är upplagshavare när

a denne levererar skattepliktiga varor till andra köpare än upp-

lagshavare här i landet eller till andra köpare än upplagshavare, registrerad eller Oregistrerad varumottagare i ett annat EG-land eller exporterar skattepliktiga varor till tredje land,

b denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än för-

säljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till något annat godkänt skatteupplag,

c denne avregistreras,

2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga varor, den som är Oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga varor, 4. den som är godkänd som skatterepresentant enligt 15 vid mottagandet av skattepliktiga varor, den som är säljare vid distansförsäljning enligt 16 när leverans sker, den som är skattskyldig enligt 9 § när de skattepliktiga varorna förs till Sverige. i Skattskyldigheten inträder för den som utan att vara upplagshavare enligt 10 § tillverkar skattepliktiga varor, när varorna tillverkas.

21 § Skattskyldighet för upplagshavare enligt 20 § första stycket 1 inträder inte för varor som

a till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, be-

arbetning, lagring eller transport,

b har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten, c har återanvänts vid tillverkning, eller d uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupp-

laget.

Vad som sägs i första stycket a gäller även varumottagare enligt 13

och 14 §§ för varor som till följd av varornas karaktär förstörts under transport till denne.

22 Författningsförslag

Särskilda redovisningsregler för vissa skattskyldiga

22 § Den som är Oregistrerad varumottagare enligt 14 § skall lämna deklaration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag när varorna togs emot. Den som är skattskyldig enligt 9 § 5 skall lämna deklaration när skattepliktiga varor förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln. Den som tillverkar skattepliktiga varor utan att vara upplagshavare enligt 10 § skall lämna deklaration när varorna tillverkas. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då varorna tillverkades.

Ledsagardokument m.m.

23 § Vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-land skall upplagshavaren upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar. Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transport. Det tredje exemplaret returexemplaret av dokumentet skall undertecknas av mottagaren och återsändas till avsändaren senast 15 dagar efter utgången av den månad under vilken varorna har mottagits. Har en upplagshavare sålt obeskattade varor till en näringsidkare i ett annat EG-land och har upplagshavaren inte inom tvâ månader efter utgången av den månad under vilken varorna avsänts erhållit returexemplaret av ledsagardokumentet, skall han utan dröjsmål underrätta beskattningsmyndigheten om förhållandet. Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en Oregistrerad varumottagare skall varorna under transporten även åtföljas av dokumentation som visar att sådan säkerhet som avses i 14 § ställts för skatten i destinationslandet.

24 § Vid förtullning enligt tullagen 1987: 1065 skall, om beskattning av varorna inte skett enligt 19 vid transport av obeskattade varor upprättas ett ledsagardokument i fyra exemplar i enlighet med vad som anges i 23 Ett exemplar skall förvaras hos avsändningstullanstalten. Med dokumenten skall i övrigt förfaras som anges i 23 § första stycket. Returexemplaret skall återsändas till avsändningstullanstalten. Har tullmyndigheten inte inom två månader efter utgången av den månad under vilken varorna avsänts erhållit returexemplaret av ledsagardokumentet, skall myndigheten utan dröjsmål underrätta beskattningsmyndigheten om förhållandet.

. Författningsförslag 23

25 § Vid export obeskattade varor skall avsändaren upprätta ett av ledsagardokument i fyra exemplar i enlighet med vad som anges i 23 Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transport. Utfartstullanstalten skall attestera att varorna lämnat gemenskapen. Tullmyndigheten skall till avsändaren återsända det attesterade exemplaret av ledsagardokumentet inom 15 dagar. Om avsändaren inte inom två månader efter utgången av den månad under vilken varorna avsänts för export erhållit returexemplaret av ledsagardokumentet, skall avsändaren utan dröjsmål underrätta beskattningsmyndigheten om förhållandet.

26 § När skattepliktiga varor för vilka skatt enligt denna lag har tagits ut skall levereras till ett amrat EG-land, skall den som ansvarar för transporten upprätta ett förenklat ledsagardokument i tre exemplar. Dokumentet skall åtfölja varorna under transporten. Sådant ledsagardokument erfordras dock inte vid försäljning som avses i 28

27 § Om obeskattade varor skall transporteras mellan Sverige och ett annat EG-land enligt 23 och varorna inte når den mottagare som angetts i ledsagardokumentet, skall varorna beskattas här i landet om varorna finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här, 2. levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var varorna finns eller var de har konsumerats. I fall som avses i första stycket är den skattskyldig som ställt säkerhet för transporten. Beskattning skall ske som om skattskyldigheten inträtt när varorna införts till Sverige eller när transporten från den svenska upplagshavaren påbörjades.

28 § Vid försäljning av skattepliktiga varor till en sådan köpare i ett annat EG-land, som inte är godkänd upplagshavare, registrerad varumottagare eller Oregistrerad varumottagare, skall säljaren innan leverans sker, till beskattningsmyndigheten ha ingivit bevis om att säkerhet är ställd i det andra EG-landet för betalning av den skatt som förfaller där. Detta gäller endast om det är säljaren som skall ombesörja leveransen eller när leveransen sker för dennes räkning.

Återbetalning skatt

av

29 § För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter levereras till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall betalas där, kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig ansökan hos beskattningsmyndigheten. Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan försäljning som avses i 28 § skall omfatta en period om ett kalender-

24 Författningsförslag

kvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång. Den som begär återbetalning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige, samt att varorna beskattats i mottagarlandet. Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbetalning göras innan varorna förs ut ur landet. Den begär som återbetalning skall visa att den skatt ansökan avser har betalats i

Sverige. Återbetalning sker sedan sökanden till beskattningsmyndig-

heten ingivit dels ett dokument som visar antingen att skatten betalats eller att säkerhet ställts för skattens betalning i mottagarlandet, dels ett av mottagaren undertecknat och återsänt exemplar returexemplaret av det ledsagardokument som anges i 26 Har en vara beskattats i enlighet med 27 § första stycket och visar den skattskyldige inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan beskattats i ett annat land, skall den här i landet erlagda skatten återbetalas.

30 § Den som i Sverige betalat skatt för varor som sedan exponerats till tredje land har rätt till återbetalning av skatt efter ansökan. En varumottagare som är skattskyldig enligt 13 och 14 eller en skatterepresentant enligt 15 som i Sverige har erlagt skatt för varor som visats ha återsänts till den utländske upplagshavaren skall efter ansökan medges återbetalning av skatten. Ansökan om återbetalning enligt första och andra styckena görs skriftligen hos beskattningsmyndigheten. Ansökan skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till beskattningsmyndigheten

inom ett år efter kvartalets utgång. Återbetalning medges inte för

skattebelopp som understiger 1 500 kronor för ett kalenderkvartal.

31 § Om skatt har återbetalats med ett för högt belopp på grund av en oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning, misskrivning eller något annat uppenbart förbiseende, är den sökande skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket. Beslut härom meddelas av beskattningsmyndigheten.

Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte

vidtas senare än fem år efter utgången det kalenderår under vilket av beloppet betalats ut.

Avdrag

32 § I deklaration som lämnas av upplagshavare enligt 10 § får avdrag göras för skatt på varor

a som har återtagits i samband med återgång av köp,

b som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,

c för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,

Författningsförslag 25

d som har exporterats till tredje land eller förts till frizon eller

frilager för annat ändamål än att förbrukas där,

e som har lagts upp på provianteringslager, eller

f som har levererats för försäljning i exportbutik.

33 § I deklaration som lämnas av en registrerad eller Oregistrerad varumottagare enligt 13 och 14 §§ får avdrag göras för skatt pâ tobaksvaror som förstörts under transporten till varumottagaren genom olyckshändelse eller force majeure.

Förfaranderegler m.m.

34 § I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i lagen 1984: 151 om punktskatter och prisregleringsavgifter.

35 § Följande beslut av beskattningsmyndigheten får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige, sökanden och av Riksskatteverket: beslut om godkännande enligt 10, 12, 13, 15 och 16 §§, 2. beslut om ställande av säkerhet enligt denna lag och beslut om återbetalning enligt 29-31 §§. Om en skattskyldig eller sökande överklagar beslut enligt första stycket, förs det allmännas talan av Riksskatteverket. Beslut enligt 5 § får överklagas hos länsrätten av säljaren och av Riksskatteverket.

36 § Beskattningsmyndigheten skall med hjälp av automatisk databehandling föra register över personer som har godkänts som upplagshavare eller som är registrerade varumottagare samt över godkända skatteupplag. Ändamålet med registret är tillhandahålla skattskyldiga och behörig myndighet i Sverige eller ett annat EG-land uppgifter om godkännande och registrering enligt första stycket. Registret skall innehålla uppgift om den registrerades namn, registreringsnummer, adress, skatteupplagens registreringsnummer och adress, vilken kategori av varor som den registrerade får ta emot eller som får lagras pâ skatteupplaget, beskattningsmyndighetens adress och datum för godkännande samt registreringens eventuella giltighetstid. Registret skall även innehålla motsvarande uppgifter som inhämtats från ett annat EG-land. Uppgifterna till registret får inhämtas med hjälp av automatisk databehandling. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge att enskilda och myndigheter inom landet får ha tenninalåtkomst till registret. Uppgifter i registret får lämnas ut till behörig myndighet i ett annat EG-land med hjälp av automatisk databehandling.

26 Författningsförslag

Registret med tillhörande handlingar skall behandlas så att obehöriga inte får tillgång till dem.

37 § Under tid då riksmöte inte pågår kan riksdagens ñnans- och skatteutskott på förslag av regeringen bestämma om skattesats eller besluta att skatt enligt denna lag skall börja eller upphöra att tas ut.

Skatteomräkning

38 § För tobaksvara tas skatten för år 1995 ut med i 8 och 39 §§ angivna belopp. För tiden efter utgången av år 1995 och fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt andra stycket. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998. Skatten för vart och ett av kalenderåren 1996 t.o.m. 1998 skall tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 8 och 39 §§ angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året före det år beräkningen avser och i oktober 1994. Såvitt gäller 2 § skall omräkning endast avse styckeskatten. Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebeloppen som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor respektive hela ören i förhållande till de i 8 och 39 §§ angivna skattebeloppen.

skattskyldighet m.m. för snus och tuggtobak

39 § Skatt på snus tas ut med 73 kr per kilogram och på tuggtobak med 120 kr per kilogram.

40 § skattskyldig är den som inom landet yrkesmässigt tillverkar snus eller tuggtobak, från ett annat EG-land yrkesmässig för in eller tar emot snus eller tuggtobak, eller från tredje land importerar snus eller tuggtobak.

41 § Den som är skattskyldig enligt 40 § 1 skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten. Den som är skattskyldig enligt 40 § 2 eller 3 får efter ansökan registreras, om verksamheten är av större omfattning eller om det annars finns särskilda skäl.

42 § Skattskyldigheten för den som är registrerad inträder när snus och tuggtobak levereras till en köpare som inte är registrerad, tas i

Författningsförslag 27

anspråk för annat ändamål än försäljning eller ingår i den skattskyldiges lager vid avregistrering. För den som är skattskyldig enligt 40 § och som inte är registrerad enligt 41 inträder skattskyldigheten när de skattepliktiga varorna förs in till landet. Därvid skall de redovisningsregler som anges i 22 § andra stycket tillämpas.

43 § Om snus eller tuggtobak importeras från tredje land någon av annan än den som är registrerad enligt 41 § skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen 1987:1065 och 9 kap. 4 § lagen 1984: 151 om punlctskatter och prisregleringsavgifter. I övrigt skall bestämmelserna i 30-32, 34, 35, 37 och 38 gälla även avseende snus och tuggtobak. Därvid skall vad som sägs om upplagshavare i stället avse den som är registrerad enligt 41

Denna lag träder i kraft den l januari 1995 då lagen 1961:394 om tobaksskatt upphör att gälla. Den upphävda lagen tillämpas dock fortfarande i de fall då skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1995. 2. Bestämmelserna i 3-7 §§ tillämpas dock först från och med den l januari 1996. I stället för vad som föreskrivs i 2 § första stycket skall till och med den 31 december 1995 skatten på cigaretter tas ut med 73 öre per cigarett.

28 F örfattningsförslag

2. Förslag till Lag alkoholskatt

om

Lagens tillämpningsområde

1 § Alkoholskatt skall betalas för öl, vin och andra jästa drycker, mellanklassprodukter samt för etylalkohol som tillverkas här i landet, som tas emot från ett annat EG-land eller som importeras från tredje land.

Skatt på öl

2 § Skatt skall betalas för öl som hänförs till KN nr 22.03 om alkoholhalten överstiger 0,5 volymprocent. Skatt skall även betalas för produkter innehållande en blandning av Öl och icke-alkoholhaltig dryck hänförlig till KN nr 22.06 om alkoholhalten i blandningen överstiger 0,5 volymprocent. Skatt tas ut per liter med 2,27 kronor för varje volymprocent alkohol. För öl med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor.

Skatt på vin

3 § Skatt skall betalas för vin som hänförs till KN nr 22.04 och 22.05 om alkoholhalten uppkommit enbart genom jäsning och alkoholhalten överstiger 1,2 volymprocent men uppgår till högst 15 volymprocent, eller 2. alkoholhalten överstiger 15 volymprocent men uppgår till högst 18 volymprocent och vinet producerats utan tillsatser. Skatt tas ut per liter för drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 8,80 kronor, drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,00 kronor, drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 17,80 kronor, drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 25,50 kronor, och för drycker med en alkoholhalt över 15 men inte över 18 volymprocent med 42,40 kronor. För vin med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor.

Författningsförslag 29

Skatt på andra jästa drycker än vin eller öl

4 § Skatt skall betalas för andra jästa drycker än vin eller öl som hänförs till KN nr 22.06 samt sådana drycker hänförs till KN som nr 22.04 och 22.05 men som inte omfattas av skatteplikt enligt 3 om alkoholhalten överstiger 1,2 men inte 10 volymprocent eller om alkoholhalten överstiger 10 men inte över 15 volymprocent under förutsättning att alkoholhalten uteslutande har uppkommit genom jäsning. Skatt tas ut per liter för drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 8,80 kronor, drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,00 kronor, drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 17,80 kronor och för drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 25,50 kronor. För andra jästa drycker med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor.

Skatt på mellanklassprodukter

5 § Skatt skall betalas för mellanklassprodukter med en alkoholhalt över 1,2 men inte över 22 volymprocent som hänförs till KN nr 22.04-22.06 men som inte beskattas enligt 2-4 §§. Skatt tas ut per liter för drycker med en alkoholhalt om högst 15 volymprocent med 25,50 kronor, drycker med en alkoholhalt över 15 volymprocent med 42,40 kronor.

Skatt på etylalkohol

6 § Skatt skall betalas för etylalkohol hänförlig till KN 22.07 och nr 22.08 med en alkoholhalt överstigande 1,2 volymprocent även om etylalkoholen ingår i en vara som hänförs till ett annat KN kapitel. Skatt skall även betalas för drycker som hänförs till KN 22.04, nr 22.05 och 22.06 om alkoholhalten överstiger 22 volymprocent. Skatt tas ut med 458 kronor per liter alkohol. ren

30 Författningsförslag

Undantag från skatteplikten

7 § Skatt skall inte betalas för varor som distribueras i form av alkohol som är fullständigt denaturerad i enlighet med de föreskrifter regeringen meddelar. Vid försäljning till ett annat EG-land, skall ett avsändaren upprättat förenklat ledsagardokument âtfölja sådana av varor under transporten.

skattskyldighet m.m.

Skattskyldiga

8 § skattskyldig är den som inom landet yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor, eller annan som har godkänts som upplagshavare enligt 9 2. yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot skattepliktiga varor enligt 12 och 13 §§, har godkänts som skatterepresentant enligt 14 4. säljer skattepliktiga till Sverige genom distansförsäljning varor enligt 15 i annat fall än som avses i 1-3, från ett annat EG-land för in eller tar emot skattepliktiga varor, om varorna skall användas för annat än privat bruk, från tredje land importerar skattepliktiga varor, 7. armars inom landet tillverkar etylalkohol.

Upplagshavare

9 § Som upplagshavare får efter ansökan hos beskattningsmyndigheten godkännas den som inom landet avser att yrkesmässigt tillverka skattepliktiga varor 2. för yrkesmässig försäljning till näringsidkare tar emot skattepliktiga varor från ett annat EG-land eller från en annan upplagshavare i landet eller vid import från tredje land, yrkesmässigt bearbetar eller i större omfattning lagrar skattepliktiga varor.

10 § Upplagshavare som säljer obeskattade varor till andra upplagshavare i Sverige eller till näringsidkare i ett annat EG-land skall hos beskattningsmyndigheten ställa säkerhet för betalning av skatten innan leveransen av de skattepliktiga varorna påbörjas. Beskattningsmyndigheten får bestämma att upplagshavaren skall ställa säkerhet för betalning av skatten i samband med tillverkning, bearbetning eller lagring av skattepliktiga varor.

Författningsförslag 31

Skatteupplag

11 § Upplagshavares tillverkning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor skall äga rum i skatteupplag godkänts beskattsom av ningsmyndigheten.

Wzrumottagare

12 § Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga frän varor en godkänd upplagshavare i ett annat EG-land eller som yrkesmässigt från tredje land importerar skattepliktiga varor, och som inte själv är godkänd som upplagshavare, kan hos beskattningsmyndigheten ansöka om registrering som varumottagare. Registrerad varumottagare skall i enlighet med vad beskattningsmyndigheten bestämmer ställa säkerhet för betalning av skatten.

13 § Den som yrkesmässigt tar emot skattepliktiga frân godkänd varor upplagshavare i ett annat EG-land, och som inte är upplagshavare enligt 9 § eller registrerad varumottagare enligt 12 § Oregistrerad varumottagare skall, innan varorna transporteras från det andra EGlandet anmäla leveransen till beskattningsmyndigheten och ställa säkerhet för skatten.

14 § Upplagshavare som är registrerad i ett annat EG-land och som levererar skattepliktiga varor till sådana varumottagare i Sverige som avses i 12 och 13 §§, får utse en skatterepresentant här i landet. Skatterepresentanten skall godkännas beskattningsmyndigheten. av Skatterepresentanten är, i stället för varumottagaren, skattskyldig för de varor som den utländske upplagshavaren levererar till varumottagare i Sverige. Skatterepresentanten skall ställa säkerhet för skattens betalning i enlighet med vad beskattningsmyndigheten bestämmer.

Distansförsäüning

15 § Om annan än upplagshavare, registrerad varumottagare eller Oregistrerad varumottagare i Sverige förvärvar skattepliktiga varor från ett annat EG-land och transporteras säljaren eller varorna av av annan för säljarens räkning distansförsäljning är säljaren skattskyldig. Säljaren skall ställa säkerhet för betalning skatten innan av transport från det andra EG-landet påbörjas. En utländsk företagare som är skattskyldig enligt denna lag skall företrädas av en av beskattningsmyndigheten godkänd En representant. sådan representant skall enligt fullmakt den utländske företagaren av

32 Författningsförslag

ombud för företagaren svara för redovisningen av alkoholskatt som och i övrigt företräda den utländske företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Beskattningsmyndigheten kan kräva att säkerhet ställs för skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos skatterepresentanten. Andra stycket gäller inte en utländsk företagare som är juridisk person och har ett fast driftställe här i landet.

Övriga Skattskyldiga

16 § Den som är skattskyldig enligt 8 § 5 skall innan varorna transporteras från det andra EG-landet anmäla varorna till beskattningsmyndigheten och ställa säkerhet för betalning av skatten.

Registreringsskyldighet

17 § Skattskyldiga enligt 12, 14 och 15 §§ skall vara registrerade hos beskattningsmyndigheten.

Import från tredje land

18 § Då skattepliktiga varor importeras från tredje land av någon som inte är upplagshavare enligt 9 § eller registrerad varumottagare enligt 12 § skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen 1987: 1065 och 9 kap 4 § lagen 1984: 151 om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Skattskyldighetens inträde

19 § Skattskyldigheten inträder för den som är upplagshavare när

a denne levererar skattepliktiga varor till andra köpare än upp-

lagshavare här i landet eller till andra köpare än upplagshavare, registrerad eller oregistrerad varumottagare i ett annat EG-land eller exporterar skattepliktiga varor till tredje land, b denne tar i anspråk skattepliktiga varor för annat ändamål än försäljning eller när varorna annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till något annat godkänt skatteupplag,

c denne avregistreras,

2. den som är registrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga varor,

Författningsförslag 33

den som är Oregistrerad varumottagare, vid mottagandet av skattepliktiga varor, den som är godkänd som skatterepresentant enligt 14 vid mottagandet av skattepliktiga varor, 5. den som är säljare vid distansförsäljning enligt 15 när leverans sker, 6. den som är skattskyldig enligt 8 § när de skattepliktiga varorna förs till Sverige. Skattskyldigheten inträder för den som utan att vara upplagshavare enligt 9 § tillverkar skattepliktiga när tillverkas. varor, varorna

20 § skattskyldighet för upplagshavare enligt 19 § första stycket l inträder inte för varor som

a till följd av varornas karaktär förstörts under framställning, be-

arbetning, lagring eller transport, b har förstörts under tillsyn av beskattningsmyndigheten,

c återanvänts vid tillverkning,

d uteslutande använts för provning kvalitet i skatteav varornas upplaget,

e används för framställning av vinäger som hänförs till KN nr

22.09,

f används för framställning av läkemedel, g används för att framställa smakämnen för tillverkning livsme-

av del och drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent, h direkt eller som ingrediens används i halvfabrikat för framställning av livsmedel, eller som fyllning, förutsatt att alkoholinnehâllet vid varje tillfälle inte överstiger 8,5 liter ren alkohol 100 kilogram per chokladprodukter, och 5 liter alkohol 100 kilogram andra ren per av produkter, i används i tillverkningsprocesser, förutsatt antingen att den färdiga produkten inte innehåller alkohol eller att ingående alkohol är denaturerad, eller j används för vetenskapligt ändamål eller är avsedda levereras att till annan användare för vetenskapligt ändamål eller till sjukhus eller apotek för medicinskt ändamål.

Vad som sägs i första stycket a gäller även varumottagare enligt 12

och 13 §§ för varor som till följd karaktär förstörts under av varornas transport till denne. Om skattepliktiga varor har levererats utan skatt enligt första stycket j, och varorna används för annat ändamål än där skall som anges, den till vilken varorna levererats för skatten. Beskattning skall svara därvid ske i den ordning som föreskrivs för skattskyldig enligt 8 §

2 14-0762

34 Föqfattningsförslag

Särskilda redovisningsregler för vissa skattskyldiga

21 § Den är Oregistrerad varumottagare enligt 13 § skall lämna som deklaration för varje mottagen leverans av skattepliktiga varor. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag när varorna togs emot. Den som är skattskyldig enligt 8 § 5 skall lämna deklaration när skattepliktiga förs till Sverige. Deklarationen skall ha kommit varor in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter införseln. Den tillverkar skattepliktiga varor utan att vara godkänd uppsom lagshavare skall lämna deklaration när varorna tillverkas. Deklaratioskall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar nen efter den dag då varorna tillverkades.

ledsagardokument m.m

22 § Vid transport av obeskattade varor mellan Sverige och ett annat EG-land skall upplagshavaren upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar. Tre exemplar dokumentet skall åtfölja varorna under av transport. Det tredje exemplaret returexemplaret av dokumentet undertecknas mottagaren och återsändas till avsändaren senast 15 av dagar efter utgången av den månad under vilken varorna har mottagits. Har upplagshavare sålt obeskattade varor till en näringsidkare i en ett annat EG-land och har upplagshavaren inte inom tvá månader efter utgången den månad under vilken varorna avsänts erhållit returexav emplaret av ledsagardokumentet, skall han utan dröjsmål underrätta beskattningsmyndigheten om förhållandet. Har upplagshavaren sålt obeskattade varor till en Oregistrerad varumottagare skall varorna under transporten även åtföljas av dokumentation visar att sådan säkerhet som avses i 13 § ställts för skatten som i destinationslandet.

23 § Vid förtullning enligt tullagen 1987:1065 skall, om beskattning av varorna inte skett enligt 18 vid transport av obeskattade varor upprättas ett ledsagardokument i fyra exemplar i enlighet med vad i 22 Ett exemplar skall förvaras hos avsändningssom anges tullanstalten. Med dokumenten skall i övrigt förfaras som anges i 22 § första stycket. Returexemplaret skall återsändas till avsändningstullanstalten. Har tullmyndigheten inte inom två månader efter utgången av den månad under vilken varorna avsänts erhållit returexemplaret av ledsagardokumentet, skall myndigheten utan dröjsmål underrätta beskattningsmyndigheten om förhållandet.

Författningsförslag 35

24 § Vid export av obeskattade varor skall avsändaren upprätta ett ledsagardokument i fyra exemplar i enlighet med vad som anges i 22 Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja under varorna transport. Utfartstullanstalten skall attestera att varorna lämnat gemenskapen. Tullmyndigheten skall till avsändaren återsända det attesterade exemplaret av ledsagardokumentet inom 15 dagar. Har avsändaren inte inom två månader efter utgången av den månad under vilken varorna avsänts för export erhållit returexemplaret av ledsagardokumentet, skall avsändaren utan dröjsmål underrätta beskattningsmyndigheten om förhållandet.

25 § När skattepliktiga varor för vilka skatt enligt denna lag har tagits ut skall levereras till ett annat EG-land, skall den som ansvarar för transporten upprätta ett förenklat ledsagardokument i tre exemplar. Dokumentet skall åtfölja varorna under transporten. Sådant ledsagardokument erfordras dock inte vid försäljning i 27 som avses

26 § Om obeskattade varor skall transporteras mellan Sverige och ett annat EG-land enligt 22 och varorna inte når den mottagare som angetts i ledsagardokumentet, skall varorna beskattas här i landet om varorna finns i Sverige eller kan antas ha konsumerats här, 2. levererats från en svensk upplagshavare och det inte kan utredas var varorna finns eller var de har konsumerats. I fall som avses i första stycket är den skattskyldig ställt som säkerhet för transporten. Beskattning skall ske skattskyldigsom om heten inträtt när införts till Sverige eller när transporten från varorna den svenska upplagshavaren påbörjades.

27 § Vid försäljning av skattepliktiga till sådan köpare i ett varor en annat EG-land, som inte är godkänd upplagshavare, registrerad varumottagare eller Oregistrerad varumottagare, skall säljaren innan leverans sker, till beskattningsmyndigheten ha ingivit bevis att säom kerhet är ställd i det andra EG-landet för betalning den skatt av som förfaller där. Detta gäller endast det är säljaren skall om som ombesörja leveransen eller när leveransen sker för dennes räkning.

Återbetalning av skatt

28 § För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter levereras till ett annat EG-land under sådana förhållanden att skatt skall betalas där, kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig ansökan hos beskattningsmyndigheten. Ansökan om återbetalning av i Sverige erlagd skatt vid sådan försäljning som avses i 27 § skall omfatta period kalenderen om ett

36 Författningsförslag

kvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter kvartalets utgång. Den som begär återbetalning skall visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige, samt att varorna beskattats i mottagarlandet. Vid övriga leveranser till ett annat EG-land skall ansökan om återbetalning göras innan varorna förs ut ur landet. Den som begär

återbetalning skall visa att den skatt ansökan har betalats i

avser

Sverige. Återbetalning sker sedan sökanden till beskattningsmyndig-

heten ingivit dels ett dokument som visar antingen att skatten betalats eller att säkerhet ställts för skattens betalning i mottagarlandet, dels ett av varumottagaren undertecknat och återsänt exemplar returexemplaret av det ledsagardokument som anges i 25 Har en vara beskattats i enlighet med 26 § första stycket och visar den skattskyldige inom tre år efter det att transporten påbörjades att varan beskattats i ett armat land, skall den här i landet erlagda skatten återbetalas.

29 § Den som i Sverige betalat skatt för varor som sedan exponerats till tredje land har rätt till återbetalning av skatt efter ansökan. En varumottagare som är skattskyldig enligt 12 och 13 §§ eller en skatterepresentant enligt 14 som i Sverige har erlagt skatt för varor som visats ha återsänts till den utländske upplagshavaren, skall efter ansökan medges återbetalning av skatten. Ansökan om återbetalning enligt första och andra styckena görs skriftligen hos beskattningsmyndigheten. Ansökan skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till beskattningsmyndigheten

inom ett år efter kvartalets utgång. Återbetalning medges inte för

skattebelopp som understiger 1 500 kronor för ett kalenderkvartal.

30 § Om skattepliktiga varor använts för ändamål som avses i 20 § första stycket e-h kan, om skatt betalats för varorna, återbetalning ske efter skriftlig ansökan hos beskattningsmyndigheten. Ansökan enligt första stycket skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom ett år

efter kvartalets utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp

som understiger l 500 kronor för ett kalenderkvartal. Ansökan skall åtföljas av dokumentation som styrker användningen.

31 § Om skatt har återbetalats med ett för högt belopp på grund av en oriktig uppgift som den sökande lämnat eller på grund av felräkning, misskrivning eller något annat uppenbart förbiseende, är den sökande skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket. Beslut härom meddelas av beskattningsmyndigheten.

Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalningsbelopp får inte

vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet betalats ut.

i l Författningsförslag 37 i

Avdrag

32 § I deklaration som lämnas av upplagshavare enligt 9 § får avdrag göras för skatt på varor

a som har återtagits i samband med återgång av köp,

b som har förstörts genom olyckshändelse eller force majeure,

c för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt,

d som har exponerats till tredje land eller förts till frizon eller frilager för annat ändamål än att förbrukas där,

e som har lagts upp på provianteringslager, eller

t som har levererats för försäljning i exportbutik.

33 § I deklaration som lämnas av en registrerad eller Oregistrerad varumottagare enligt 12 och 13 §§ får avdrag göras för skatt alkoholvaror som förstörts under transporten till varumottagaren genom olyckshändelse eller force majeure.

Förfaranderegler m.m.

34 § I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller bestämmelserna i lagen 1984: 151 om punktskatter och prisregleringsavgifter.

35 § Följande beslut av beskattningsmyndigheten får överklagas hos länsrätten av den skattskyldige, sökanden och Riksskatteverket: av beslut om godkännande enligt ll, 12, 14 och 15 §§, 2. beslut om ställande av säkerhet enligt denna lag och beslut om återbetalning enligt 28-31 §§. Om en skattskyldig eller sökande överklagar beslut enligt första stycket, förs det allmännas talan av Riksskatteverket.

36 § Beskattningsmyndigheten skall med hjälp av automatisk databehandling föra register över personer som har godkänts som upplagshavare eller som är registrerade varumottagare samt över godkända skatteupplag. Ändamålet med registret är tillhandahålla skattskyldiga och att behörig myndighet i Sverige eller ett annat EG-land uppgifter om godkännande och registrering enligt första stycket. Registret skall innehålla uppgift om den registrerades namn, registreringsnummer, adress, skatteupplagens registreringsnummer och adress, vilken kategori av varor som den registrerade får ta emot eller som får lagras på skatteupplaget, beskattningsmyndighetens adress och datum för godkännande samt registreringens eventuella giltighetstid. Registret skall även innehålla motsvarande uppgifter som inhämtats från ett annat EG-land. Uppgifterna till registret får inhämtas med hjälp av automatisk databehandling.

38 Författningsförslag SOU 1994: 74

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att enskilda och myndigheter inom landet får ha terminalåtkomst till registret. Uppgifter i registret får lämnas ut till beskattningsmyndighet i ett annat EG-land med hjälp av automatisk databehandling. Registret med tillhörande handlingar skall behandlas så att obehöriga inte får tillgång till dem.

37 § Under tid då riksmöte inte pågår kan riksdagens finans- och skatteutskott på förslag av regeringen bestämma om skattesats eller besluta att skatt enligt denna lag skall börja eller upphöra att tas ut.

Skatteomräkning

38 § För alkoholdrycker tas skatten för år 1995 ut med i 2-6 §§ angivna belopp. För tiden efter utgången av år 1995 och fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt andra stycket. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998. Skatten för vart och ett av kalenderåren 1996 t.o.m. 1998 skall tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 2-6 §§ angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året före det år beräkningen avser och i oktober 1994. Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebeloppen som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor respektive hela ören i förhållande till de i 2-6 §§ angivna skattebeloppen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 då lagen 1977:306 om dryckesskatt upphör att gälla. Den upphävda lagen tillämpas dock fortfarande i de fall skattskyldighet inträtt före den l januari 1995. 2. T.0.m. den 31 december 1997 skall en reducerad skattesats tillämpas med 0,89 kr per liter och volymprocent alkohol för öl med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 3,5 volymprocent.

Författningsförslag 39

Förslag till

Lag om ändring i lagen 1972:266 om skatt på

annonser och reklam

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1972:266 om skatt annonser och reklam dels att 26 och 32 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a följande av lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§ skattskyldig är den som i yrkes- skattskyldig är den i som yrmässig verksamhet inom landet kesmässig verksamhet inom lanoffentliggör skattepliktig annons det offentliggör skattepliktig eller skattepliktig reklam i annan annons eller skattepliktig reklam form än annons eller framställer i form än eller atman armons skattepliktig reklamtrycksak. framställer skattepliktig reklamtrycksak. Den som bedriver verksamhet Den bedriver yrkesmässig som inom landet är skattskyldig för verksamhet inom landet är skattskattepliktig reklamtrycksak skyldig för skattepliktig reklamsom avser verksamheten och inkommer trycksak som avser verksamheten från utlandet, i den mån skatt för och som förts in till landet utan trycksaken icke erlagts vid inför- att reklamskatt erlagts vid införseln. seln. Den i yrkesmässig som Se vidare anvisningarna. verksamhet distribuerar annonsblad som förts in till landet utan att reklamskatt erlagts vid införseln är likaså skattskyldig. Se vidare anvisningarna.

9a§ En utländsk företagare som är skattskyldig enligt denna lag skall företrädas av en av beskattningsmyndigheten godkänd representant. En sådan representant skall

enligt fullmakt av den utländske

företagaren som ombud för företagaren svara för redovisningen av reklamskatt och i övrigt företräda den utländske företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Beskattningsrrtyndigheten kan kräva att säkerhet ställs för skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisning-

en skall finnas tillgängligt hos

representanten.

40 Författningsförslag SOU 1994: 74

Första stycket gäller inte en utländsk företagare som är juri-

disk person och har ett fast drift-

ställe här i landet.

26§ Införs till landet reklamtrycksak Införs till landet från tredje som är skattepliktig enligt 5§ land reklamtrycksak som är skateller annonsblad som har utgivits tepliktig enligt 5 § eller annonsutomlands skall reklamskatt er- blad som har utgivits i sådant läggas till tullmyndigheten. Där- land skall reklamskatt erläggas till vid gäller tullagen 1987:1065 tullmyndigheten. Därvid gäller och 9 kap. 4 § lagen 1984:152 tullagen 1987:1065 och 9 kap. 4 om punktskatter och prisregle- § lagen 1984:151 om punktringsavgifter. skatter och prisregleringsavgifter. Reklamskatt vid införsel utgår med 11 procent av beskattningsvärdet eller, om nedsättning har medgetts enligt 14 med det lägre belopp som föranleds av nedsättningen. Som beskattningsvärde anses varans värde beräknat enligt 4 § tulltaxelagen 1987:1068. Visas att detta värde innefattar kostnad som inte ingår i beskattningsvärde enligt 13 § andra stycket, skall beskattningsvärdet reduceras i motsvarande mån. Beskattningsvärdet för annonsblad beräknas efter samma grunder som gäller för reklamtrycksak.

32§ Beslut enligt 10 § första stycket Beslut enligt 10 § första stycket eller 24 § andra eller tredje styck- eller 24 § andra eller tredje stycket får överklagas hos Riksskatte- et får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut verket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Beslut enligt får inte överklagas. Beslut enligt 7 och 14 §§ får överklagas hos 9a och 14 §§ får överklagas länsrätten. hos länsrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Författningsförslag 41

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen 1984: 151 om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 2 kap. 2 och 8 §§ lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I kap.

1 § Denna lag gäller för skatter och Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt avgifter som tas ut enligt lagen 1928:376 om skatt på lagen 1928:376 om skatt pá lotterivinster, lagen 1941:251 lotterivinster, lagen 1941 :251 om särskild varuskatt, lagen om särskild varuskatt, lagen 1957:262 om allmän energis- 1957:262 allmän energisom katt, lagen 1961:372 om ben- katt, lagen 1961:372 benom sinskatt, lagen 1961:394 sinskatt, lagen 1961 :394 toom om tobaksskatt, lagen 1972:266 om baksskatt, lagen 1972:266 om skatt på annonser och reklam, skatt pâ och reklam, annonser lagen 1972:820 om skatt på lagen 1972:820 skatt pâ om spel, lagen 1973:37 om avgift spel, lagen 1973:37 avgift om på vissa dryckesförpackningar, på vissa dryckesförpackningar, lagen 1973:1216 om särskild lagen 1973:1216 särskild om skatt för oljeprodukter och kol, skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen 1975:343, bilskrotningslagen 1975:343, lagen 1977:306 om dryckess- lagen 1977:306 dryckessom katt, lagen 1978:69 om försälj- katt, lagen 1978:69 om försäljningsskatt på motorfordon, lagen ningsskatt på motorfordon, lagen 1978:144 om skatt pâ vissa 1978:144 skatt på vissa om resor, lagen 1982:691 om skatt resor, lagen 1982:691 skatt om på vissa kassettband, lagen pâ vissa kassettband, lagen 1982:1200 om skatt pâ video- 1982:1200 skatt på videoom bandspelare, lagen 1982:1201 bandspelare, lagen 1982:1201 om skatt på viss elektrisk kraft, om skatt pä viss elektrisk kraft, lagen 1983:1053 skatt på lagen 1983:1053 skatt pâ om om omsättning av vissa värdepapper, omsättning vissa värdepapper, av lagen 1983:1104 särskild lagen 1983:1104 särskild om om skatt för elektrisk kraft från käm- skatt för elektrisk kraft från kämkraftverk, lagen 1984:351 om kraftverk, lagen 1984:351 om totalisatorskatt, lagen 1984:355 totalisatorskatt, lagen 1984 355 : om skatt på vissa dryckesförpack- om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen 1984:405 ningar, lagen 1984:405 om om stämpelskatt aktier, lagen stämpelskatt pä aktier, lagen 1984:410 om avgift pâ bekämp- 1984:410 avgift på bekämpom ningsmedel, lagen 1988: 1567 ningsmedel, lagen 1988: 1567 om miljöskatt på inrikes flygtra- miljöskatt på inrikes flygtraom fik, lagen 1990: 582 om koldiox- fik, lagen 1990:582 koldioxom idskatt, lagen 1990:587 idskatt, lagen 1990:587 om om svavelskatt, 2 § första stycket 6 svavelskatt, 2 § första stycket 6

42 Författningsförslag

lagen 1990:661 om avkastnings- lagen 1990:661 om avkastningsskatt på pensionsmedel, lagen skatt på pensionsmedel, lagen 1990:662 skatt på vissa pre- 1990:662 om skatt vissa preom miebetalningar, lagen 1990: 1087 miebetalningar, lagen 1990: 1087 lagerskatt på vissa oljeproduk- om lagerskatt vissa oljeprodukom ter, lagen 1990: 1427 om sär- ter, lagen 1990:1427 om särskild premieskatt för grupplivför- skild premieskatt för grupplivförsäkring, lagen 1991: 1482 säkring, m m., lagen 1991:1482 m m., lotteriskatt, lagen 1991: 1483 om lotteriskatt, lagen 1991: 1483 om skatt på vinstsparande m.m., om skatt pâ vinstsparande m.m., om lagen 1992: 1479 om lagerskatt lagen 1992:1479 om lagerskatt pâ viss bensin, lagen 1992:1438 på viss bensin, lagen 1992:1438 dieseloljeskatt och användning om dieseloljeskatt och användning om vissa oljeprodukter, lagen av vissa oljeprodukter, lagen av 1992:1439 om lagerskatt på 1992:1439 om lagerskatt på dieselolja. dieselolja, lagen 1994:000 om tobaksskatt, lagen 1994:00 om alkoholskatt. 2. lagen 1967:340 pris- 2. lagen 1967:340 om prisom reglering på jordbrukets område, reglering på jordbrukets område, lagen 1974:226 om prisreglering lagen 1974:226 om prisreglering pâ fiskets område, lagen pá fiskets område, lagen 1984:409 avgift på gödsel- 1984:409 om avgift gödselom medel, lagen 1990:615 om medel, lagen 1990:615 om avgifter på vissa jordbrukspro- avgifter på vissa jordbruksprodukdukter lagen 1990:616 ter m.m., lagen 1990:616 om m.m., införande av lagen 1990: 615 införande av lagen 1990:615 om om om avgifter på vissa jordbruks- avgifter på vissa jordbruksproprodukter m.m. dukter m.m. Har i författning anges i Har i författning som anges i som första stycket eller i författning första stycket eller i författning som utfärdats med stöd av sådan som utfärdats med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse författning lämnats bestämmelse som avviker från denna lag gäller som avviker från denna lag gäller dock den bestämmelsen. dock den bestämmelsen.

2 kap.

2§ Skatteredovisningen i dekla- Skatteredovisningen i deklarationen skall avse bestämda rationen skall avse bestämda tidsperioder redovisningsperio- tidsperioder redovisningsperioder. der. Första stycket gäller dock inte i Första stycket gäller dock inte fråga om skatt på lotterivinster, i fråga om skatt på lotterivinster, skatt enligt lagen 1991:1483 om skatt enligt lagen 1991:1483 om skatt på vinstsparande m.m. eller skatt på vinstsparande m.m. eller stämpelskatt på aktier och inte stämpelskatt på aktier och inte heller för avgifter som tas ut heller för avgifter som tas ut enligt författningarna i 1 kap 1 § enligt författningarna i l kap 1 § första stycket 2 i den mån jord- första stycket 2 i den mån Jordbruksverket eller fiskeriverket bruksverket eller Fiskeriverket meddelar avvikande bestämmel- meddelar avvikande bestämmelser. ser.

SOU 1994: 74 Författningsförslag 43

Särskilda bestämmelser gäller för vissa skattskyldiga enligt lagen 1994:000 om tobaksskatt och lagen 1994:000 om alkoholskatt.

8§ Deklarationer som avser skatt Deklarationer som skatt avser enligt författningarna i 1 kap l § enligt författningarna i 1 kap 1 § första stycket 1 skall ha kommit första stycket 1 skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten in till beskattningsmyndigheten senast den tjugofemte i månaden senast den tjugofemte i månaden efter redovisningsperiodens slut efter redovisningsperiodens slut eller, när skatteredovisningen inte eller, när skatteredovisningen inte avser redovisningsperioder, senast avser redovisningsperioder, senast tjugofem dagar efter den skatte- tjugofem dagar efter den skattepliktiga händelsen. Särskilda pliktiga händelsen. Särskilda bestämmelser gäller i fråga om bestämmelser gäller i fråga om skatt enligt lagen 1984:351 om skatt enligt lagen 1984:351 om totalisatorskatt och enligt lagen totalisatorskatt och enligt lagen 1984:405 om stämpelskatt på 1984:405 om stämpelskatt pâ aktier. aktier samt för vissa skattskyldige: enligt lagen 1994:000 om tobaksskatt och lagen 1994:000 om alkoholskatt. I fråga om avgifter enligt för- I fråga om avgifter enligt författningarna i lkap 1 § första fattningarna i lkap 1 § första stycket 2 bestämmer jordbruks- stycket 2 bestämmer Jordbruksverket eller fiskeriverket dekla- verket eller Fiskeriverket deklarationstiden. rationstiden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Inledning

Med punktskatter avses sådana indirekta skatter som tas ut vid produktion, import, tillhandahållande etc. av vissa varor och tjänster. Punktskattema skiljer sig därvid från mervärdesskatten, som också är en indirekt skatt men med generell räckvidd. I Sverige förekommer för närvarande en rad olika punktskatter, som regleras i skilda skatteförfattningar. Gemensamt för skatterna är emellertid ett enhetligt beskattningsförfarande, som regleras i lagen 1984: 151 om punktskatter och prisregleringsavgifter, LPP. Punktskatter på varor som alkoholdrycker, tobak, oljeprodukter och liknande har funnits sedan länge i Sverige. Ett flertal punktskatter av detta slag slopades emellertid vid ingången av år 1993 som en följd av skattereformen. De återstående punktskattema på varuomrâdet är emellertid av stor statsfinansiell betydelse. Motsvarande punktskatter finns vanligen också i andra länder, bl.a. inom EG. Det finns i Sverige också punktskatter som inte avser varuomrâdet, utan som tas ut pâ t.ex. lotterier och spel, eller i form av stämpelskatter Även denna typ punktskatter har ofta motsvarigheter i m.m. av andra länder. Som kommer att framgå av det följande har EG beslutat om ett omfattande regelverk avseende de centrala punktskattema inom varuomrâdena alkoholdrycker, tobak och oljeprodukter. Utredningens arbete och föreliggande förslag från utredningen avser i allt väsentligt punktskattema på alkohol och tobak, inklusive beskattningsförfarandet. Frågor om EG-anpassning av de svenska punktskattema på mineraloljeornrådet ingår i det utredningsuppdrag som givits

Energiskatteutredningen Fi 1992:15. Frågor om punktskatter på

mineraloljor behandlas därför inte i föreliggande betänkande. Vad gäller beskattningsförfarandet, som enligt EG-reglema är lika för alkohol, tobak och mineraloljor, har samråd under hand skett mellan utredningarna. I övrigt är det endast undantagsvis som EG:s regelverk påverkar de nuvarande svenska punktskattema. Detta kommer att redovisas närmare i det följande. Det bör för fullständighetens skull nämnas att det finns olika avgifter som i vissa avseenden står punktskattema nära, t.ex. avgifter

46 Inledning

pá bekämpningsmedel och gödselmedel. För vissa av avgifterna tillämpas LPP:s förfaranderegler. Det har inte ingått i utredningens uppdrag att se över dessa avgifter. De allmänna förutsättningar som gäller inom EG för att kunna ta ut nationella punktskatter, varom mera i det följande, kan dock ha betydelse även för sådana avgifter. I betänkandet lämnas en redogörelse för såväl EG:s regler som de nuvarande svenska reglerna. Det bör nämnas att Riksskatteverket i samråd med Generaltullstyrelsen på Regeringens uppdrag utrett formerna för och organisationen av punktbeskattningen vid ett svenskt medlemskap. Uppdraget redovisas i rapporten Punktskatter i ett EGperspektiv, RSV Rapport 1993:9.

2 EG:

s punktskatteregler

2.1 Allmänt

Vid årsskiftet 199293 slopades gränskontrollema inom EG såvitt avser kommersiell trafik och resandetrañk. För att möjliggöra detta har man strävat efter att samordna beskattningsförfarandet, skattebaoch i viss mån skattesatserna för de indirekta skatterna. serna - - Detta gäller också på punktskatteområdet. EG:s strävan till samordning har kommit till uttryck i ett antal direktiv, vilka alla behandlar de från inkomstsynpunkt viktigaste punktskattema, nämligen skatterna på alkoholhaltiga drycker, tobak och mineraloljor. I övrigt gäller vilket uttryckligt anges i direktiv- -

texten artikel 3.3 i direktivet 92 12 EEG och vilket också kan anses

framgå artikel 8a i Romfördraget att det enskilda medlemslänav derna får behålla eller införa punktskatter på andra vantgrupper och också på tjänster än de nu nämnda, dock endast under den förutsättningen att beskattningen kan hanteras utan forrnaliteter i samband med gränspasseringar inom EG. EG har således beslutat om gemensamma förfaranderegler för punktskatterna pá alkohol, tobak och mineraloljor. Förfarandereglerna har trätt i kraft den 1 januari 1993. Det saknas idetta fall övergångsregler av det slag som finns på mervärdesskatteomrâdet. Förfarandereglerna innebär i princip att de skattepliktiga varorna skall kunna cirkulera fritt, dvs. utan gränskontroller och utan beskattningskonsekvenser, mellan medlemsländerna ända tills de når den slutliga konsumenten och att beskattningen skall se i konsumtionslandet. EG har dessutom beslutat direktiv om skattebaser och skattesatser för de nämnda punktskatteomrâdena. De direktiv som behandlar skattebaserna innehåller mycket detaljerade definitioner av de skattebelagda produkterna alkohol, tobak och mineraloljor. Direktiven anger således exakt vad som skall beskattas enligt de gemensamma reglerna. De innehåller också föreskrifter t.ex. om skattereduktion och om undantag från beskattning vid viss typ av användning. När det gäller skatternas nivå har medlemsländerna inte beslutat fasta skattesatser utan, precis som pâ mervärdesskatteområdet, i direktiven angett endast vissa minimiskattesatser, vilka inte får underskridas. I princip står det således ett medlemsland fritt att välja den skattesats som från olika synpunkter bedöms lämplig, så länge miniminivån iakttas. Den skattenivå ett medlemsland på detta sätt valt, måste emellertid tillämpas på alla produkter av samma slag. Vidare gäller ett förbud mot att via beskattningen gynna den inhemska produktionen framför motsvarande produktioner i ett annat medlemsland. Medlemsländema kan inte tillämpa en lägre skattesats för en vara

48 EG:s punktskatteregler

producerad i det egna landet än vad man tillämpar på liknande varor producerade i ett annat medlemsland.

2.2 Beskattningsförfarandet i EG

Beskattningsförfarandet regleras huvudsakligen i rådets direktiv 92 12EEG, med senare ändringar, i det följande benämnt cirkulationsdirektivet. Direktivet omfattar beskattningsförfarandet för varugrupperna alkohol och alkoholhaltiga drycker, tobak samt mineraloljor. I det följande lämnas en översiktlig redogörelse över förfarandet. En detaljerad redogörelse finns i specialmotiveringen.

2.2.1 N âgra centrala begrepp

I direktivet definieras inledningsvis vissa begrepp är centrala för som förståelsen av förfarandereglema. Dessa begrepp är

a upplagshavare authorized warehousekeeper: en fysisk eller

juridisk person som av myndigheterna i ett medlemsland givits tillstånd att som ett led i sin näringsutövning i ett skatteupplag framställa, bearbeta, lagra och förflytta med förflyttning avses härvid omsättning mellan upplagshavare eller omsättning mellan en upplagshavare och en registrerad eller Oregistrerad varumottagare skattepliktiga varor utan att skatten förfaller till betalning; en upplagshavare skall ställa säkerhet för skattens betalning,

b skatteupplag tax Warehouse: plats där upplagshavare

en

bedriver sådan verksamhet som anges i a under förhållanden

som bestäms av myndigheterna i det land där upplaget är beläget, suspensionsordning suspension arrangement: ordning en som gäller i samband med framställning, bearbetning, lagring och förflyttning av punktskattepliktiga varor och som innebär att skatten inte förfaller till betalning, d registrerad varumottagare registered trader: fysisk eller en juridisk person som inte är upplagshavare men som av myndigheterna i ett medlemsland har fått tillstånd att under suspensionsordning ta emot punktskattepliktiga varor från en upplagshavare i ett annat medlemsland; en registrerad varumottagare skall ställa säkerhet för skattens betalning; skatten förfaller till betalning när den registrerade varumottagare får i sin varorna besittning; skatten skall betalas i enlighet med bestämmelser som fastställs av det medlemsland där varumottagaren är verksam samt

EG:s punktskatteregler 49

e Oregistrerad varumottagare non-registered trader: fysisk

en eller juridisk person som inte är upplagshavare men som under suspensionsordning mera undantagsvis får ta emot punktskattepliktiga varor frán en auktoriserad upplagsinnehavare i ett annat medlemsland; skatten förfaller till betalning och skall betalas i samband med att den oregistrerade varumottagaren får varorna i sin besittning; varumottagaren skall vidare innan leveransen till honom påbörjas dels till myndigheterna anmäla förhållandet, dels ställa säkerhet för skattens betalning.

Medlemsländerna är skyldiga att upprätta ADB-register med uppgifter om befintliga skatteupplag, upplagshavare och sådana varumottagare som anges i punkt d. I det följande ges en närmare beskrivning skattepliktens av omfattning, av skatteuppbörden och av vad upplagshavare och registrerade eller oregistrerade varumottagare har att iaktta under den tid en vara omfattas av suspensionsordning m.m.

2.2.2 Beskattningsförfarandets huvudprinciper

Skatteplikten

De varor som omfattas av cirkulationsdirektivet, dvs. alkohol, tobak och mineraloljor, blir skattepliktiga i och med att de framställs inom EG eller i och med att de införs till EG. Skatteplikten är emellertid inte undantagslös. Sålunda gäller är avsedda för bl.a. att varor som ambassader, konsulat och ett medlemsland erkända internationella av organisationer är skattebefriade. Intill den 30 juni 1999 står det vidare medlemsländerna fritt att, inom vissa gränser, från skatteplikt undanta varor som säljs i s.k. tax-freebutiker på flygplatser och liknande. Syftet med den ordning som regleras i direktivet är att varorna, trots att de är skattepliktiga, skall kunna bearbetas, lagras samt förflyttas mellan medlemsländerna i tidigare led än detaljistledet utan att detta medför några beskattningskonsekvenser. Under den tid som skattepliktiga varor omsätts etc. utan att skatten förfaller till betalning omfattas varorna av suspensionsordningen, vilket i princip innebär att man skjuter beskattningskonsekvensema framför sig tills dess att varorna av någon anledning inte längre omfattas av den nämnda ordningen.

Betalningsskyldighetens inträde

För skattepliktiga varor som inte omfattas av suspensionsordningen gäller att skatten förfaller till betalning i samband med att varan

50 EG:s punktskatteregler

framställs eller importeras från tredje land. För varor som omfattas av suspensionsordningen gäller i stället att skatten förfaller när varan blir tillgänglig för konsumtion. En vara anses tillgänglig för konsumtion när den upphör att omfattas av suspensionsordningen. Detta är naturligtvis fallet när varan tas ut från ett skatteupplag och levereras till detaljistledet, men också t.ex. när en vara som levereras från ett skatteupplag kommer i en registrerad eller oregistrerad varumottagares besittning. Skatten förfaller till betalning även när en skattepliktig vara som omfattas av suspensionsordningen förstörs under sådana förhållanden som inte medför befrielse från skatten. För skattepliktiga varor som privatpersoner medför för eget bruk från det ena medlemslandet till det andra gäller att skatten förfaller i det land där varorna har anskaffats. Vid bedömningen av om de varor som en privatperson medför skall anses vara avsedda för eget bruk skall hänsyn tas till bl.a. mängden varor. Medlemsländema får, om så anses erforderligt, utfärda vägledande anvisningar om vilken mängd som därvid bör godtas. Det förhållandet att en person medför större mängder än vad som anges i anvisningarna får emellertid inte ensamt innebära att de medförda varorna anses avsedda för annat än eget bruk. Andra omständigheter som talar för motsatsen skall således beaktas. Mängdangivelsema i sådana eventuella vägledande anvisningar får inte understiga följande: 800 cigaretter, 400 cigariller, 200 cigarrer, 1 kg piptobak, 10 liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter

vin inklusive högst 60 liter mousserande vin samt 110 liter öl.

Skatteuppbörden

Uppbörden av skatten skall enligt huvudregeln ske i enlighet med de bestämmelser som gäller i det land där och vid den tidpunkt när - skatten förfaller till betalning. Uppbördsbestämmelsema i respektive medlemsland mäste vara gemensamma för inhemska varor och för sådana varor som kommer från ett annat medlemsland. Skatteuppbörden skall i princip ske hos den upplagshavare eller den varumottagare som är i besittning av de skattepliktiga varorna när skatten förfaller till betalning. Det finns emellertid en rad undantag från de nu angivna huvudreglema. Om en skattepliktig vara, som redan har blivit tillgänglig för konsumtion i ett medlemsland, skickas till ett annat medlemsland för att där av avsändaren användas för kommersiella ändamål, skall uppbörden ske i det sistnämnda landet. Motsvarande gäller också när en vara, som redan har blivit tillgänglig för konsumtion i ett medlemsland, levereras till eller är avsedd att levereras till en näringsidkare i och för hans verksamhet eller till ett offentligrättsligt subjekt i ett annat medlemsland. I dessa fall kan, allt efter omständigheterna, uppbörden ske hos leverantören, distributören eller mottagaren. Innan

EGzs punktskatteregler 51

leverans sker skall säkerhet ställas för skattens betalning. Om skatt redan har erlagts i det land varifrån varan levereras, skall den skatten återbetalas. Om en person som inte är upplagshavare eller registrerad eller Oregistrerad varumottagare anskaffar en skattepliktig vara i ett medlemsland, och om varan levereras till honom i ett annat medlemsland direkt eller indirekt genom säljarens försorg, skall skatteuppbörden ske i det sistnämnda landet. Denna bestämmelse, som tar sikte på bl.a. postorderhandeln, gäller även om varan har varit tillgänglig för konsumtion i det förstnämnda landet. Vid dessa förhållanden är i princip säljaren skattskyldig och skattskyldigheten inträder i samband med leverans. Medlemsländerna kan dock föreskriva att skatten i stället skall erläggas av en av myndigheterna i mottagarlandet godkänd skatterepresentant. Det åligger det medlemsland i vilket säljaren har sin verksamhet att se till att säljaren dels innan leverans sker ställer säkerhet för skattens erläggande, dels efter leverans sörjer för inbetalning av skatten och dels för en förteckning över samtliga sådana leveranser som här är i fråga.

2.2.3 Särskilda bestämmelser rörande suspensionsordningen

Cirkulationsdirektivet innehåller övergripande bestämmelser om vad som gäller i samband med framställning, bearbetning, lagring och förflyttning av skattepliktiga varor under den tid som varorna omfattas av suspensionsordningen. Medlemsländema är skyldiga att följa dessa övergripande bestämmelser, men är i övrigt oförhindrade att fastställa egna, kompletterande bestämmelser i ämnet. Av bestämmelserna i direktivet framgår följande. Framställning, bearbetning och lagring av skattepliktiga varor skall i princip alltid ske i skatteupplag om skatten inte är betald. Den som vill inrätta och driva ett skatteupplag skall söka tillstånd hos myndigheterna i det land upplaget skall vara beläget. Den som får tillstånd att driva ett skatteupplag upplagshavare har att iaktta följande. I samband med att skattepliktiga varor levereras till ett annat skatteupplag eller till en registrerad eller Oregistrerad varumottagare skall han ställa säkerhet för skattens betalning. Skattemyndigheterna i det land där upplaget är beläget fastställer på vilket sätt detta skall ske. Myndigheterna har, om det av något skäl bedöms som nödvändigt, rätt att av upplagsinnehavaren kräva säkerhet för skattens betalning även innan varorna lämnar upplagsinnehavarens besittning. Redan det förhållandet att upplagshavaren tar emot eller framställer en skattepliktig vara kan således medföra att han tvingas ställa säkerhet. Upplagshavaren är vidare skyldig att föra förteckning över lagret och därvid notera från vem han får varor respektive till vem han levererar

52 EGss punktskatteregler

varor. Han har slutligen att acceptera olika former av myndighetskontroll av upplaget. En upplagshavare kan i vissa fall befrias från att erlägga punktskatt. Så är fallet om varor, som omfattas av suspensionsordningen, förstörs till följd av olyckshändelser, force majeure eller liknande. En förutsättning för skattebefrielse är dock att det inträffade kan styrkas på ett tillfredsställande sätt. Motsvarande gäller också för sådana varuförluster som beror på varomas karaktär och som uppkommer i samband med framställning, bearbetning, lagring och transport. Det ankommer på de enskilda medlemsländerna att närmare ange under vilka förutsättningar befrielse från punktskatt kan ske. Andra typer av varuförluster än de som nu angivits medför inte befrielse från punktskatt. Det innebär bl.a. att upplagsinnehavaren inte befrias från skatt som belöper pá varor som sålts med sådan förlust som hänför sig till bristande betalning från köpare kundförlust, eller som frânhänts upplagshavaren genom brott. Vid fall av förluster som medför befrielse skall skatten erläggas i enlighet med den skattesats och de övriga bestämmelser som gäller vid den tidpunkt förlusten inträffade eller, om den tidpunkten inte kan fastställas, vid den tidpunkten förlusten upptäcktes. Leveranser av skattepliktiga varor, som omfattas av suspensionsordningen, skall enligt huvudregeln ske mellan skatteupplag. En upplagshavare som auktoriserats av myndigheterna i ett medlemsland får sända skattepliktiga varor till ett skatteupplag i ett annat medlemsland och också till ett annat skatteupplag i det egna landet utan att det - får nâgra beskattningskonsekvenser. Leveranserna från det ena upplaget till det andra anses dock medföra vissa risker för att skatten inte blir betald. Den säkerhet som upplagshavaren har att ställa i samband med leveranser av skattepliktiga varor avser att täcka risken för att skatten inte kommer att erläggas. Säkerheten kan ställas tillsammans med transportören och den kan också kompletteras med en motsvarande säkerhet ställd av mottagaren av varorna. Det ansvar som genom säkerheten åvilar avsändaren och eventuellt också transportören bortfaller först sedan det visats att varorna nätt mottagaren. Därefter övertar mottagaren ansvaret för att skatten betalas. Mottagaren av skattepliktiga varor som sänds från ett skatteupplag under suspension av skatten är inte alltid en upplagshavare. Mottagaren kan också vara en registrerad eller Oregistrerad varumottagare i ett annat EG-land. Sådana varumottagare skall alltid ställa säkerhet för skattens betalning och detta skall ske innan leveransen påbörjas. Om mottagaren är registrerad förfaller skatten till betalning när han tar emot varorna och han är skyldig att erlägga skatten i enlighet med bestämmelser som fastställs av det enskilda medlemslandet. Om mottagaren inte är registrerad skall skatten erläggas samtidigt som den förfaller till betalning, dvs. när varorna kommer i hans besittning. För

EG:s punktskatteregler 53

den oregistrerade varumottagaren gäller dessutom att han, innan leveransen påbörjas, skall göra en anmälan om leveransen till skattemyndighetema. En upplagshavare kan däremot inte sända varor under suspension skatten till en varumottagare i upplagshavarens eget land. Detta av gäller även näringsidkaren skulle ha rätt att ta emot varor under om suspension från ett annat EG-land. En upplagshavare kan, t.ex. för det fall att han ofta levererar skattepliktiga till en registrerad eller oregistrerad vammottagare varor i ett annat land, utse en skatterepresentant i destinationslandet. Representanten, som skall vara godkänd av skattemyndigheten i det land till vilket leverans sker, åläggs därvid att, i stället för varumottagaren, erlägga skatten m.m. överträdelser de bestämmelser gäller under den tid av som som skattepliktiga varor omfattas av suspensionsordningen innebär att varorna upphör att omfattas av ordningen, dvs. att de anses tillgängliga för konsumtion. Detta innebär i sin tur att skatten omedelbart förfaller till betalning. Skatten skall därvid erläggas i det land där överträdelsen har skett och av den fysiska eller juridiska person som har ställt säkerhet för betalning av skatten. Om det inte är möjligt att fastställa var överträdelsen skett, anses den ha skett i det land där felaktigheten konstaterades. Om en skattepliktig vara inte når fram till adressaten och om det inte är möjligt att fastställa var varan finns, skall skatten betalas i det land varifrån varan levererades.

2.2.4 Krav på dokument m.m.

Vid omsättning mellan medlemsländer av varor som omfattas av suspensionsordningen skall varorna åtföljas av ett ledsagardokument som upprättas av avsändaren. Syftet med dokumentet är att underlätta skattekontrollen och det för en effektiv kontroll nödvändiga samarbetet mellan medlemsländerna. Dokumentet kan vara ett administrativt dokument eller ett handelsdokument. Dokumentets form och innehåll har fastställts i förordningen 271992. För handelsdokumenten gäller att de skall innehålla samma information som det administrativa dokumentet. Dokumentet skall kunna ersättas med information genom ADB-rutiner. Det administrativa dokumentet skall upprättas i fyra exemplar. Ett exemplar skall behållas av avsändaren av de skattepliktiga varorna, ett skall behållas av mottagaren, ett skall skickas tillbaka till avsändaren sedan leverans skett och ett skall av mottagaren ställas till förfogande för myndigheten i det land där mottagaren har sin verksamhet. De enskilda medlemsländerna kan föreskriva att ytterligare ett exemplar av dokumentet skall upprättas och att detta femte exemplar skall,

54 EG:s punktskatteregler SOU 1994 74

sedan leverans skett, skickas tillbaka till myndigheterna i det land där avsändaren av de skattepliktiga varorna har sin verksamhet. I de fall skattepliktiga varor skickas från ett skatteupplag till en registrerad eller Oregistrerad näringsidkare skall varorna åtföljas av förutom det ovannämnda dokumentet ett dokument visar att - som mottagaren ställt säkerhet för skattens betalning. I förordningen 364992 har dessutom lämnats föreskrifter ett om förenklat ledsagardokument. Detta förenklade dokument, som innehåller färre uppgifter, användas i samband med transport avses av varor som inte är under suspension dvs. som är beskattade. I syfte att underlätta skattekontrollen kan de enskilda medlemsländerna föreskriva att skattepliktiga är avsedda för konsumvaror, som tion i det egna landet, skall förses med skattekontrollmärken. Ett system med kontrollmärken får emellertid inte på något sätt hindra den fria omsättningen av punktskattepliktiga varor mellan medlemsländema.

2.2.5 Återbetalning av skatt

Av det tidigare anförda framgår att det undantagsvis kan förekomma att varor, som har varit tillgängliga för konsumtion i ett medlemsland och för vilka skatten därför redan har betalats i det landet, levereras till ett annat medlemsland under sådana förhållanden att skatt i stället skall betalas där. Den skatt som har betalats i det förstnämnda landet skall dä, under vissa förutsättningar, återbetalas. Förutsättningar härför är att den som begär återbetalning kan visa att skatten verkligen är betald i det ena landet och att skatten kommer att betalas i det andra landet.

2.3 De olika

punktskatterna i EG:s regelverk

Inom EG har man sedan lång tid strävat efter att samordna regler om skattebaser och Skattesatser på punktskatteområdet. Före 1993 fanns emellertid endast ett mycket begränsat regelverk. Genomförandet av den inre marknaden nödvändiggjorde emellertid detaljerade regler om skattebaser och skattesatser på alkohol, tobak och mineraloljor. Direktiven innehåller detaljerade föreskrifter skattebaser, vilka om föreskrifter är bindande för medlemsländerna. Ett enskilt medlemsland saknar således i princip möjlighet att avvika från de definitioner m.m. som anges i direktiven. När det gäller skattesatserna är ordningen en annan. Man strävade även här efter att fastställa skattesatser, från vilka medlemsländerna inte skulle få avvika. Detta har emellertid visat sig vara svårt att genomföra. Man har därför nöjt sig med att fastställa minimiskattesatser, vilka inte får underskridas medlemsländerna. av

EGss punktskatteregler 55

Det står däremot medlemsländerna fritt att införa högre skattesatser än den angivna minimiskattesatsen. Direktiven innebär dock normalt den begränsningen att, om inget annat anges, endast en skattenivå får finnas för varje varuslag. omfattar punktskatterna alkoholhaltiga De gemensamma reglerna drycker, tobak samt mineraloljeprodukter. I fråga om övriga varor kan medlemsländerna ha nationella punktskatter, som i så fall skall utformas så att beskattningsåtgärder vid gränspassage inte erfordras. I EG-direktiven är skattesatserna i förekommande fall angivna i ECU. I varje medlemslands lagstiftning skall skattesatserna anges i den nationella valutan. Direktiven stadgar att värdet av ECU:n i de olika ländernas valutor skall fastställas per den l oktober varje år. Det sålunda fastställda värdet skall tillämpas i medlemsländemas lagstiftning på det här ifrågavarande området under det kalenderår som följer närmast därefter. Nedan följer redogörelse för skattebasema och skattesatserna på en alkohol och tobak. Av skäl som tidigare angivits behandlas i detta sammanhang inte frågor rörande mineraloljor.

2.3.1 Tobak

Beskattningen av tobak regleras i direktiven 72464EEG och 7932EEG med senare ändringar, vilka behandlar skattebasen, samt i direktiven 9279EEG och 9280EEG, vilka behandlar skattesatserna. Tobaksproduktema indelas i grupperna cigaretter respektive övrig röktobak. Den sistnämnda gruppen delas i sin tur in i grupperna cigarrer och cigariller, tobak avsedd för rullning av cigaretter

fmsnittad tobak samt piptobak grovsnittad tobak.

Tobak avsedd för industriellt, vetenskapligt eller annat liknande ändamål är undantagen från beskattning.

Cigaretter

Begreppet cigaretter omfattar färdiga tobaksrullar som kan rökas direkt och som inte är att hänföra till begreppen cigarrer eller cigariller. Begreppet cigaretter omfattar också färdiga tobaksrullar som kan rökas efter det att man på ett enkelt sätt applicerat rullen i ett

pappersomslag. Cigaretter med en längd exklusive filter eller

munstycke som överstiger 9 cm men inte 18 cm anses som två

cigaretter. Överstiger längden 18 cm men inte 27 cm anses den som

tre cigaretter osv. Punktskatten på cigaretter består av två delar, en proportionell skatt och en styckeskatt.

56 EGss punktskatteregler

Den proportionella skatten utgår med viss procent på ett visst högsta detaljhandelspris varifrån efter medlemsländemas eget gottfinnande eventuella tullavgifter kan avräknas. Det högsta detaljhandelspris på vilket skatten skall beräknas fastställs enligt huvudregeln av respektive tillverkare eller importör. Medlemsländema har emellertid möjlighet att fastställa ett prisband inom vilket det högsta detaljhandelspriset skall rymmas. Prisbandet måste dock vara utformat på sådant sätt att det kan spegla prisskillnadema mellan olika cigarettprodukter. Styckeskatten utgår med ett belopp enhet, vilket belopp skall per uppgå till minst 5 och högst 55 procent av den sammanlagda summan av punktskatten den proportionella skatten och styckeskatten och mervärdesskatten. Kombinationen mellan den proportionella skatten och styckeskatten skall vara sådan att detaljhandelspriset på cigaretter på ett rimligt sätt visar skillnaden mellan olika tillverkares eller leverantörers priser. Punktskatten på cigaretter skall uppgå till minst 57 procent av detaljhandelspriset inklusive punkt- och mervärdesskatt. Med detaljhandelspriset därvid priset för cigaretter i den avses mest efterfrågade prisgruppen. Vilken prisgrupp är den mest eftersom frågade bestäms med ledning av förhållandet den 1 januari varje år. Skattesatsen för såväl den proportionella skatten som styckeskatten måste vara identisk för alla typer cigaretter. av

Övriga tobaksprodukter

Som nämnts tidigare indelas gruppen övriga tobaksprodukter i undergrupperna cigarrer och cigariller, ñnsnittad tobak samt grovsnittad tobak. Cigarrer och cigariller definieras med ledning bl.a. tobakspartiav klarnas storlek samt det material med och det sätt på vilket tobaken rullas. Indelningen i fin- respektive grovsnittad tobak sker med ledning av tobakspartiklamas storlek. Om vikten den snittade tobaken till av mer än 25 procent innehåller partiklar som är mindre än 1 i omfång mm anses tobaken som finsnittad. I övrigt anses tobaken grovsnittad. som Under förutsättning att tobaken är avsedd att användas för cigarettrullning, står det emellertid medlemsländerna fritt att hänföra tobak med ett mindre inslag av partiklar med den ovannämnda storleken till gruppen finsnittad tobak. Skatten på cigarrer, cigariller och snittobak kan utgå antingen som en proportionell skatt, som en styckeskatt eller kombination som en därav.

EGss punktskatteregler 57

Den proportionella skatten skall beräknas det högsta detaljhandelspriset i enlighet med vad som också gäller för cigaretter. Styckeskatten skall beräknas per kg eller styck. Punktskatten på cigarrer och cigariller skall uppgå till minst 5 procent av detaljhandelspriset inklusive punkt- och mervärdeskatt eller till minst 7 ECU per 1 000 stycken. För ñnsnittad tobak skall skatten uppgå till minst 30 procent av det angivna priset eller till minst 20 ECU per kg. För grovsnittad tobak gäller att skatten skall uppgå till minst 20 procent av priset eller till minst 15 ECU per kg. Inom respektive grupp får det inte finnas några skillnader i skattesatsen. Det är således inte tillåtet att tillämpa olika skattesatser t.ex. cigarrer med hänsyn till produktens kvalitet etc.

2.3.2 Alkohol

Skattebaserna och skattesatserna på olika typer av alkoholhaltiga drycker regleras i direktiven 9283EEG respektive 9284EEG. Definitionerna av dryckerna anknyter till dem som tillämpas för bestämmande av tull samt de allmänna märknings- och tillverkningsregler som har utfärdats inom EG.

Öl

Skatten på öl skall beräknas med ledning av antingen stamvörtstyrkan uttryckt i grader Plato eller alkoholhalten uttryckt i volymprocent. Stamvörtstyrkan är ett mått på mängden socker eller annan råvara vört i den vätska som skall jäsas och står inte i exakt proportion till alkoholhalten. Man kan dock räkna med att cirka en tredjedel av stamvörten omvandlas till alkohol under jäsningsprocessen. I det följande medtas endast uppgifter relaterade till alkoholhalten. Minimiskattesatsen uppgår till 1,87 ECU per hektoliter öl och volymprocent alkohol. Detta motsvarar cirka 84 öre 1 ECU 9,00 kr per liter öl med en alkoholstyrka om 5 volymprocent. Det är viktigt att notera att till öl räknas i punktskattesammanhang inte öl med en alkoholstyrka om högst 0,5 volymprocent. Medlemsländerna får tillämpa reducerade skattesatser dels för som har en alkoholhalt om högst 2,8 procent, dels för öl som tillverkas av mindre, fristående bryggerier. Med mindre, fristående bryggerier avses sådan bryggerier som tillverkar högst 200 000 hektoliter öl per år och som samtidigt är juridiskt och ekonomiskt fristående från andra bryggerier. Två eller flera samverkande bryggerier som tillsammans årligen tillverkar högst den angivna mängden öl kan dock anses som fristående.

58 EGss punktskatteregler SOU 1994: 74

Skattesatsen för öl som i begränsad mängd tillverkas av mindre, fristående bryggerier får inte vara lägre än 50 procent av den ordinarie skattesatsen för öl. Det saknas en motsvarande begränsningsregel när det gäller öl med en alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent. Detta torde innebära att man även om produkterna måste ingå i beskattningsunderlaget har möjlighet att tillämpa en O-skattesats på sådana produkter.

Vin

EG-direktivets definition av begreppet vin är mycket detaljerad och i vissa delar mycket komplicerad. I syfte att underlätta förståelsen redovisas reglerna här översiktligt. Mer exakta definitioner finns i specialmotiveringen. Med vin avses av druvor jästa drycker med en alkoholhalt om 1,2- 15 volymprocent samt också på samma sätt framställda drycker med en alkoholhalt om 16-18 procent under förutsättning att drycken inte innehåller några tillsatser. Med mousserande vin förstås drycker med en alkoholhalt om 1,2-15 procent som buteljerats i flaskor med kork av champagnetyp eller som har ett visst övertryck i flaskan. Skatt på vin skall utgå med ett fast belopp per hektoliter dryck. Minimiskattesatsen är 0 ECU. Detta innebär att medlemsländerna är skyldiga att ha en beskattningsordning, men samtidigt att man inte är skyldiga att ta ut någon skatt. Reducerad skattesats får tillämpas för vin med en alkoholhalt om högst 8,5 procent. Medlemsländerna får tillämpa olika skattesatser mousserande respektive icke-mousserande vin. Länder som vid årsskiftet 199293 tillämpar en högre skattesats för vin med en alkoholhalt om 16-18 procent får fortsätta att göra så. Skattesatsen för det alkoholstarkare vinet får dock inte vara högre än

den skattesats som tillämpas för starkvin se nedan.

Från beskattning får undantas vin som tillverkas av privatpersoner och som inte är avsett för kommersiellt bruk.

Starkvin m.m. Intermediate products

Med starkvin avses i detta sammanhang drycker med en alkoholhalt om l,2-22 procent som inte omfattas av vinbegreppet. Det är här egentligen fråga om en mellanklassprodukt, en dryck som är baserad på vin eller sprit men som inte faller in under respektive begrepp. Detta starkvinsbegrepp skiljer sig alltså från det som används i svensk alkohollagstiftning, där med starkvin avses ett vins medelalkoholstyrka som överstiger 15 men inte 22 volymprocent.

EG:s punktskatteregler 59

Skatten skall utgå med ett fast belopp för varje hektoliter dryck. Minimiskattesatsen är 45 ECU per hektoliter, vilket svarar mot 4,05 kr per liter. Medlemsländema får införa en reducerad skattesats för starkvin med en alkoholhalt om högst 15 procent. Den ordinarie skattesatsen får därvid reduceras med högst 40 procent. Den reducerade skattesatsen får dock inte vara lägre än skattesatsen för vin eller mousserande vin.

spritdrycker

Direktivens rubrik till den grupp alkoholprodukter som behandlas i detta avsnitt är Ethyl alcohol. Av rubriken framgår att beskattningen sträcker sig längre än till den dominerande produkten inom gruppen spritdryckema. Beskattningen omfattar principiellt också - annan alkohol, t.ex. alkohol som ingår som en beståndsdel i parfymer m.m, om denaturering inte har skett. Begreppet spritdrycker omfattar i huvudsak drycker med en alkoholhalt överstigande 22 procent. Skatten skall utgå med ledning av alkoholhalt per hektoliter färdig dryck vid 20 grader C. Omvandling skall ske till hektoliter ren alkohol. Minimiskattesatsen för spritdrycker uppgår till 550 ECU per hektoliter ren alkohol. Detta svarar mot 49,50 kr liter alkohol, per ren vilket i sin tur innebär att en liter 40-procentig sprit skall beskattas med minst 19,80 kr. För spritdrycker finns i direktiven bestämmelse säger att en som medlemsländer som vid utgången av år 1992 tillämpat en skattesats om upp till högst l 000 ECU per hektoliter ren alkohol inte får sänka skattesatsen. Bestämmelsen anger också att länder har som en skattesats överstigande 1 000 ECU inte fâr sänka den till ett mindre belopp än l 000 ECU. Det står medlemsländerna fritt att tillämpa en med högst 50 procent reducerad skattesats på spritdrycker framställda mindre, fristående av tillverkare. Med mindre tillverkare i detta fall sådana framavses som ställer högst 10 hektoliter ren alkohol âr. per

Cider m.m.

Förutom de grupper av alkoholhaltiga drycker nämnts finns som nu i direktiven ytterligare en grupp angiven, nämligen andra jästa drycker

än vin och öl fermented beverages other than wine and beer.

Begreppet inrymmer i huvudsak produkter upptas under kod som 22.06 i EG:s tulltaxa. Där cider, päronvin och mjöd anges som

60 EGss punktskatteregler

exempel. En ytterligare förutsättning för att bl.a. cider skall vara hänförligt till gruppen andra jästa drycker är att alkoholstyrkan antingen överstiger 1,2 men inte 10 volymprocent eller att styrkan överstiger 10 men inte 15 volymprocent samtidigt som alkoholen helt härrör från jäsningsprocessen. I den mån drycken till följd av en alltför hög alkoholhalt eller till följd av tillsatser avviker från vad som nu sagts är den i stället att hänföra till någon av grupperna

starkvin intermediate products eller om alkoholhalten överstiger

- 22 volymprocent spritdrycker. - Av direktiven framgår att produkter hänförliga till denna grupp skall beskattas med ett visst belopp per hektoliter färdig dryck, att mousserande drycker får beskattas med en högre skattesats samt att medlemsländerna får tillämpa en reducerad skattesats för drycker med en alkoholhalt om högst 8,5 volymprocent. Dessutom anges att de bestämmelser som gäller för skattenivân vin skall tillämpas. Detta innebär att det är förenligt med direktiven att tillämpa en O-skattesats för cider och andra drycker som ryms inom gruppen andra jästa drycker än vin och öl.

3 Svenska

punktskatteregler

3.1 Beskattningsförfarandet i Sverige

Bestämmelser om det administrativa förfarandet vid uttag punktav skatter och prisregleringsavgifter finns i som nämnts inledningsvis i LPP och i förordningen 1984:247 om punktskatter och prisregleringsavgifter FPP. Av l kap. 1 § första stycket 1 LPP framgår vilka olika punktskatteförfattningar LPP är tillämplig pâ. Vidare är LPP enligt 1 kap. l § första stycket 2 tillämplig på avgifter som tas ut pâ bl.a. jordbrukets och fiskets område. Enligt l kap. 2 § gäller vissa bestämmelser i LPP även för bl.a. överlastavgift och vägtrafikskatt. LPP gäller i huvudsak inte i fråga om skatter som skall erläggas till tullmyndighet. Skattemyndigheten i Kopparbergs län är beskattningsmyndighet för de punktskatter som anges i l kap. 1 § första stycket 1 LPP. En beskrivning av skattemyndighetens organisation etc. vid arbetet med dessa frågor finns i den inledningsvis nämnda RSV Rapport 1993:9. Vem som är skattskyldig och tidpunkten för skattskyldighetens inträde regleras inte i LPP utan i respektive skatteförfattning. Av LPP framgår att den som är skattskyldig skall redovisa skatten till beskattningsmyndigheten genom att lämna deklaration. Skatteredovisningen i deklarationen skall avse bestämda tidsperioder, s.k. redovisningsperioder. Undantag gäller dock för skatt vinstsparande och stämpelskatt på aktier som skall redovisas efter varje skattepliktig händelse. Som regel är kalendermånad redovisningsperiod. Särskilda bestämmelser om längre redovisningsperioder finns dock i vissa skatteförfattningar. Den som är skattskyldig skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten. Detta framgår av de olika skatteförfattningama. I FPP finns bestämmelser om att den som skall vara registrerad skall anmäla detta till beskattningsmyndigheten. Till varje redovisningsperiod skall hänföras den skatt för vilken redovisningsskyldighet inträtt under perioden. En allmän förutsättning för redovisningsskyldigheten är att skattskyldigheten har inträtt. Som huvudregel gäller att redovisningen skatt skall ske enligt bokförav ingsmässiga grunder.

62 Svenska punktskazteregler SOU 1994: 74

skattskyldig vars skatteredovisning avser redovisningsperiod skall lämna deklaration till beskattningsmyndigheten för varje period. Deklarationen skall ha kommit in senast den 25:e i månaden efter redovisningsperiodens slut. Den som är registrerad som skattskyldig skall lämna deklaration även om han inte har någon skatt att redovisa för perioden. Skattskyldig som inte redovisar skatt för perioder skall lämna deklaration efter varje skattepliktig händelse. Deklarationen skall om annat inte stadgas i aktuell skatteförfattning ha kommit in senast - 25 dagar efter den skattepliktiga händelsen. Har deklarationen kommit in för sent påförs förseningsavgift. Skatten för viss redovisningsperiod eller, när skatteredovisningen inte sådan period, för varje skattepliktig händelse, skall vara avser inbetald senast den dag då deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten. Betalning anses ha skett den dag då den har bokförts på ett särskilt angivet konto. Betalas skatten för sent tas dröjsmålsavgift ut. För varje redovisningsperiod eller, om skatten inte avser redovisningsperioder, för varje skattepliktig händelse skall fattas ett beskattningsbeslut. Det finns tre typer av beskattningsbeslut, nämligen s.k. grundläggande beskattningsbeslut, omprövningsbeslut och beslut om skatteberäkning. I och med att en deklaration har kommit in i rätt tid till beskattningsmyndigheten anses beskattningsbeslut ha fattats i enlighet med deklarationen s.k. grundläggande beskattningsbeslut. Har deklarationen inte kommit in i rätt tid anses skatten ha bestämts till noll kronor. Att skatten anses bestämd till noll kronor innebär dock endast att den är så bestämd intill dess något annat har beslutats. Kommer deklarationen in till beskattningsmyndigheten vid en senare tidpunkt anses beslut i stället ha fattats i enlighet med deklarationen, om inte ett omprövningsbeslut har meddelats dessförinnan. Omprövning kan ske på begäran av den skattskyldige eller på beskattningsmyndighetens eget initiativ. Omprövning skall ske i samband med att ett beslut överklagas. När en förvaltningsdomstol ändrat ett beskattningsbeslut i en fråga skall beskattningsmyndigheten snarast fatta beslut om skatteberäkning. Detta innebär att myndigheten skall räkna ut och besluta om den nya skatten för den aktuella redovisningsperioden. Skattemyndighetens beskattningsbeslut kan överklagas till Länsrätten i Kopparbergs län, vars beslut kan överklagas till Kammarrätten i Sundsvall.

Svenska punktskatteregler 63

3.2 De olika

punktskatterna i Sverige

3.2.1 Tobaksskatten

Enligt 1 § lagen 1961:394 om tobaksskatt LTS skall tobaksskatt erläggas för tobaksvaror, dvs. cigarrer, cigariller, cigaretter, röktobak, snus och tuggtobak, ur tulltaxenr. 24.02 och 24.03 tulltaxclagen 1987: 1068. Skatt utgår vid tillverkning inom landet och vid import av skattepliktig vara. skattskyldig är den som tillverkar skattepliktig vara inom landet för att sälja den och den som hos Skattemyndigheten i Kopparbergs län har registrerats som importör 3 § LTS. Enligt 4 § LTS kan den som för in tobaksvaror till landet för att återförsälja dem ansöka host Skattemyndigheten om att få bli registrerad som skattskyldig. Kravet är att införseln skall vara av större omfattning eller att det annars finns särskilda skäl. Skattskyldigheten inträder då varan levereras till köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning eller vid avregistrering - finns i lager 5 § LTS. Om en skattepliktig vara förs in i landet av någon än den annan som är registrerad skall skatten betalas till tullmyndigheten Därvid . gäller tullagen 1987:1065. Bestämmelserna om skattesatser finns i 2 § LTS. Härav framgår att tobaksvaror beskattas efter vikt. Cigarrer, cigariller och cigaretter beskattas efter varans styckevikt i gram. Sålunda ingår även filter och dylikt i beskattningsvikten. Röktobak, tuggtobak och beskattas snus efter kilogramvikt. Enligt 5 § förordningen 1961:395 tobaksskatt om skall beskattningsvikten för cigarrer, cigariller och cigaretter avse vikten vid normal fuktighetshalt, varmed menas en relativ luftfuktighet av cirka 55 % vid en temperatur av cirka +20C.

Följande Skattesatser tas ut

Varuslag Vikt för l st. gram Belopp för 1 st. öre 1 kg kr Cigarrer och cigariller

Cigaretter

64 Svenska punktskatteregler

Angivna skattesatser avser 1994. Enligt LTS skall skattesatserna därefter årligen t.0.m. 1998 omräknas med hänsyn till ändringar i den allmänna prisnivån. Skattemyndighetens uppbörd av tobaksskatten för kalenderåret 1993 6 180 miljoner kr. Antalet skattskyldiga var 14. Tullens uppbörd var uppgick under 1993 till 0,3 miljoner kr. Skattskyldiga skall vara registrerade hos Skattemyndigheten i Kopparbergs län 4 § LTS. Enligt bestämmelser i LPP skall den som är registrerad lämna deklaration för varje redovisningsperiod, som är kalendermånad. Bestämmelser om avdrag i deklaration finns i 7 § LTS som innebär att avdrag får göras för skatt på vara som

a förvärvats för återförsäljning och för vilken skattskyldighet

tidigare inträtt, b återtagit i samband med återgång av köp,

c av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller

förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där, d lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant, eller utförts riket såsom proviant på fartyg eller luftfartyg ur eller levererats för försäljning i exportbutik,

e tillhandahållits för framställning av enligt denna lag icke

skattepliktiga varor, f försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köparen.

3.2.2 Dryckesskatten

Dryckesskatt skall erläggas vid omsättning inom landet och vid införsel av spritdrycker, vin, starköl och öl. Bestämmelserna finns i lagen 1977:306 om dryckesskatt LDS. Beskattningen av alkoholdrycker förändrades helt den l juli l992 då den tidigare procentavgiften som beräknades på varuvärdet slopades. Nuvarande skatt relateras enbart till dryckens alkoholhalt och tas ut efter en progressiv skatteskala. Beteckningarna i LDS har samma betydelse som i lagen 1977:292 om tillverkning av drycker, m.m. LDT. Socialstyrelsen är tillståndsoch tillsynsmyndighet när det gäller tillverkning av drycker. Skatteplikten omfattar omsättning inom landet och införsel av spritdrycker, vin, starköl och öl l § LDS. Definitionerna av de olika dryckerna finns i l-5 §§ LDT. Med spritdryck förstås sprit som är avsedd att förtäras som dryck. Sprit är en vara som innehåller alkohol i en koncentration av mer än 1,8 viktprocent. Vin och maltdryck anses dock inte som sprit. Teknisk sprit räknas inte till spritdrycker eftersom den inte är avsedd för förtäring.

Svenska punktskatteregler 65

Med vin avses dryck som är framställd genom jäsning saft från av druvor, bär, frukt eller rabarber och som innehåller mer än 1,8 viktprocent men högst 22 volymprocent alkohol. Vin kallas lättvin om det har en alkoholhalt av högst 15 volymprocent och starkvin om alkoholhalten överstiger 15 men 22 volymprocent. Med maltdrycker förstås jäst, odestillerad dryck som är framställd med torkat eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne. Starköl är maltdryck som innehåller än 2,8 viktprocent alkohol mer och öl är maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 2,8 men viktprocent. 1,8 viktprocent motsvarar 2,25 volymprocent; 2,8 viktprocent motsvarar 3,5 volymprocent. Öl med alkoholstyrka under 1,8 viktprocent, lättöl, är skattefri sedan 1988. skattskyldig i fråga om spritdrycker och vin är enligt 4 § LDS det i lagen 1977:293 om handel med drycker LDH angivna partihan-

delsbolaget Vin Sprit AB. I fråga om starköl och öl är den

skattskyldig som inom landet yrkesmässigt tillverkar dryckerna. skattskyldig skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten. Om verksamheten är av större omfattning eller om det finns särskilda skäl kan även importörer, som yrkesmässigt för in skattepliktiga maltdrycker till landet för försäljning till återförsäljare, registreras 8 § LDS. Enligt 9 § LDS inträder skattskyldigheten för spritdrycker och vin när Vin Sprit AB levererar dryckerna till Systembolaget AB. Skattskyldigheten för starköl och öl inträder när dryckerna levereras till köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning eller, vid avregistrering, finns i lager. Vid införsel till landet skattepliktig dryck än registrerad av av annan skattskyldig skall dryckesskatt erläggas till tullmyndigheten och då tillämpas tullagen 15 § LDS. Införsel av spritdrycker, vin och starköl får med vissa undantag bedrivas endast av Vin Sprit AB. Som ovan nämnts slopades den tidigare värderelaterade procentavgiften den l juli 1992. Den dryckesskatten relateras endast till nya dryckernas alkoholhalt och tas ut efter progressiv skatteskala, dvs. en den rena alkoholen beskattas hårdare högre alkoholhalt drycken har. Skatten är sammansatt av ett grundbelopp och för drycker med en alkoholhalt som överstiger 19 volymprocent ett tilläggsbelopp. - I fråga om drycker med en alkoholhalt inte överstiger 19 volymsom procent har skatteskalan indelats i intervall inom vilka skatt tas ut med samma belopp. För drycker vars alkoholhalt överstiger sju inte men 19 volymprocent utgår beskattningen från intervall tre volymproom centenheter. För drycker vars alkoholhalt understiger sju volymprocent har skattesatserna utformat utifrån de traditionella alkoholgränserna för maltdrycker. Drycker med alkoholhalt överstiger 19 en som volymprocent har en skattesats för varje hel volymprocent. För drycker med en alkoholhalt mellan 19 och 39 volymprocent åstadkoms

3 14-0762

66 Svenska punkzskatteregler

progressionen att tilläggsbeloppet ökar vid var femte volymgenom procent.

Följande Skattesatser tas ut

Alkoholhalt, Skatt, kronor volym- per liter procent

som överstiger 39

Angivna skattesatser avser år 1994. Enligt LDS skall skattesatserna därefter årligen t.0.m. 1998 omräknas med hänsyn till ändringar i den allmänna prisnivån. I fråga drycker vars alkoholhalt överstiger 19 volymprocent om skall avrundning ske uppåt till närmast hela volymprocenttal, om alkoholhalten uppgår till del av hel procent. Skattemyndighetens uppbörd av dryckesskatten för kalenderåret 1993 uppgick till 5 748 miljoner kr för spritdrycker, 2 787 miljoner kr för vin, samt 2 632 miljoner kr för öl. Antalet skattskyldiga var l för vin och sprit respektive 19 för öl. Tullens uppbörd av skatten på öl under 1993 var 245 miljoner kr. Skattskyldiga skall som ovan nämnts vara registrerade hos Skattemyndigheten i Kopparbergs län och den som är registrerad skall lämna deklaration. Bestämmelser om redovisning finns i 2 kap. LPP. När det gäller avdrag i deklarationen finns bestämmelser i 13 § LDS innebär att avdrag för skatt på starköl och öl får göras för som drycker som

har förts ut från landet eller har förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där, eller såvitt gäller starköl, har levererats för försäljning i exportbutik, 2. har förvärvats för återförsäljning och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt, har återtagits i samband med återgång av köp,

Svenska punktskatteregler 67

4. har sålts med förlust för den skattskyldige i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare. I fråga om deklaration för spritdrycker och vin får avdrag endast ske då drycker har återtagits i samband med återgång av köp.

3.2.3 Reklamskatten

Enligt 1 § lagen 1972:266 om skatt på armonser och reklam RSL skall reklamskatt erläggas för annons, som är avsedd att offentliggöras inom landet, och för reklam, som är avsedd att spridas inom landet i annan form än armons. Skatteplikten kan i huvudsak delas tre upp områden: annonser, reklamtrycksaker och övrig reklam. Med annons menas ett särskilt utrymme som upplåtits i en trycksak för återgivning av text eller bild för annan än utgivaren och sådant utrymme i en trycksak som tagits i anspråk av utgivaren för egen reklam. Med trycksak enligt RSL förstås avtryck framställts i som flera lika exemplar i tryckpress eller screenförfarande. genom Upplåtet utrymme i eller på något som inte är att trycksak anse som är således inte någon skattepliktig annons. Skatteplikt föreligger för alla annonser för vilka vederlag utgår, oavsett innehåll. Sålunda beskattas alla mot betalning införda offentliga meddelanden, kungörelser, familjeannonser Skattem.m. plikt föreligger även för annonser som avser reklam och är gratis som införda. Med reklam förstås enligt RSL ett meddelande används som i kommersiell verksamhet och har till syfte att åstadkomma avsättning genom försäljning, köp eller liknande av vara, fastighet, nyttighet eller tjänst. skatteplikt föreligger för reklamtrycksaker 5 § RSL. Enligt l § RSL förstås med reklamtrycksak: trycksak framställts huvudsom sakligen i syfte att offentliggöra reklam. Vissa inskränkningar i trycksaksbegreppet har gjorts i RSL. Som trycksak därvid inte anses vara som försetts med tryck, om varan utgörs glas, klädesav penna, plagg eller annat som har ett självständigt bruksvärde eller om varan är avsedd att användas som affärshandling, kontorsmaterial, etikett, emballage eller liknande. Trycksaker som avser viss och skall vara åtfölja denna vid försäljning eller motsvarande, såsom garantisedel, bruksanvisning eller instruktionsbok anses inte reklamtrycksak. som Inte heller anses trycksak som enbart innehåller affärsteknisk information, information till återförsäljare, intern information till anställda, medlemmar mfl., kalender, jubileumsskrift m.m. som reklamtrycksak enligt RSL. Vidare föreligger skatteplikt för övrig reklam offentliggörs i som s.k. ljustidning, i eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal, sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller på annat

68 Svenska punktskatteregler

motsvarade sätt. Det är även skatt på reklam som återges genom visning av film eller återgivning av ljud 5 § RSL. skattskyldig till reklamskatt är enligt 9 § RSL den som i yrkesmässig verksamhet inom landet offentliggör skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons eller framställer skattepliktig reklamtrycksak. Om skattepliktig reklamtrycksak och i utlandet utgivet annonsblad införs till landet skall reklamskatt erläggas till tullmyndighet, varvid tullagen då gäller, 26§ RSL. Stadgandet tillämpas så gott som uteslutande på reklamtrycksaker. Införsel av utomlands utgivna annonsblad förekommer knappast alls. Med armonsblad avses sådan periodisk publikation som till övervägande del tillhandahålls gratis anvisningarna till 24 §. Om en skattepliktig reklamtrycksak kommit in från utlandet och skatt inte har erlagts vid införseln är enligt 9 § andra stycket RSL den som bedriver verksamhet inom landet och vars verksamhet reklamtrycksaken avser skattskyldig. När det gäller reklamskatten i övrigt är i princip följande tre kategorier skattskyldiga, nämligen de som offentliggör annonser ägare eller utgivare av publikationer m.fl. annonsorgan, de som offentliggör reklam i annan form afficheringsföretag, trafikföretag, idrottsföreningar m.fl. samt de som framställer reklarntrycksaker tryckeri och den som självständigt utför bokbinderiarbete. Skattskyldiga, som inte är undantagna från redovisningsskyldighet, skall vara registrerade hos Skattemyndigheten i Kopparbergs län 19 § RSL. Redovisning av skatten sker för 2-månadersperioder. Skatten är för annons i allmän nyhetstidning 4 procent av beskattningsvärdet och i alla övriga fall ll procent av beskattningsvärdet 12 § RSL. Beskattningsvärdet är vederlaget, dvs. det avtalade priset 13 § RSL. I beskattningsvärdet skall inte reklamskatt eller annan statlig skatt eller avgift räknas in. Beträffande reklamtrycksaker utgörs beskattningsvärdet av den del av vederlagct som är ersättning för den tryckeritekniska framställningen och för bokbinderiarbetet med avdrag för kliché, reprofilm eller liknande. Vid införsel utgör skatten 11 % av beskattningsunderlaget. Skattemyndighetens uppbörd av reklamskatten uppgick under kalenderåret 1993 till 849 miljoner kr. Antalet skattskyldiga var 5 033. Tullens uppbörd under 1993 var 82 miljoner kr.

3.2.4 Försäljningsskatten på motorfordon

Enligt lagen 1978:69 om försäljningsskatt på motorfordon tas skatt ut vid tillverkning av eller import av nya och vid import även av begagnade personbilar, bussar, lastbilar och motorcyklar. Försäljningsskatten är för närvarande utformad som en traditionell punktskatt på

Svenska punktskatteregler 69

varuområdet. Det innebär bl.a. att beskattningen vid import sker i samband med förtullning, om importören inte är registrerad som importör hos Skattemyndigheten i Kopparbergs län. Även några EG-direktiv försäljningsskatt på motorfordon om om inte finns, krävs ändringar av den svenska försäljningsskatten vid ett EG-medlemskap. Det beror på att importbeskattningen är utformad så att den i vissa fall förutsätter beskattningsåtgärder vid gränsen. Efter ett särskilt uppdrag från regeringen har emellertid Riksskatteverket i rapporten Försäljningsskatt på motorfordon i ett EG-perspektiv, RSV Rapport 1993:10, lämnat ett förslag till en omläggning av beskattningssystemet så att gränsproblematiken försvinner. Frågan bereds för närvarande i Finansdepartementet. Mot den nu angivna bakgrunden saknas det skäl för utredningen att lämna några förslag beträffande försäljningsskatten.

3.2.5 Spelskatt, stämpelskatt m.m.

Utöver punktskatterna på varuområdet finns en rad punktskatter i Sverige som tas ut för olika typer av spelverksamhet, som stämpelskatt vid förvärv av fast egendom etc. Några EG-regler som reglerar detta område finns i huvudsak inte. Eftersom de svenska skatterna inte heller förutsätter någon form av åtgärder på grund av gränsöverskridande, innebär ett EG-medlemskap inga krav på förändringar. Vi har därför inte anledning att lämna några förslag beträffande dessa skatter. I fråga om en av skatterna, nämligen den som tas ut enligt lagen 1984:405 om stämpelskatten på aktier, är emellertid att märka att EG-direktivet 74553EEG bl.a. begränsar möjligheterna att tillämpa nuvarande svenska skattenivå. Frågan om eventuella ändringar av ifrågavarande skatt skall emellertid utredas i särskild ordning. Vi lämnar därför inte heller i fråga om denna stämpelskatt några förslag.

överväganden

4. 1 Inledning

Ett svenskt medlemsskap i EG innebär att betydande ändringar på punktskatteområdet måste göras. Sverige har således att införa det beskattningsförfarande och den beskattningsteknik som EG utvecklat för produkterna alkohol, tobak och mineraloljor. Sverige har vidare att acceptera att landet i fortsättningen endast kan tillämpa ett beskattningsförfarande vid handeln med andra EG-länder som inte bygger på formaliteter i samband med gränspasseringar. Gränskontroller eller andra liknande typer av kontrollåtgärder får inte förekomma. Detta medför att utrymmet minskar för att punktbeskatta andra varor än de som EG särskilt reglerat, dvs. alkohol, tobak och mineraloljor. En anpassning till EG:s regelsystem innebär inte att samtliga punktskatter på andra varor än alkohol, tobak och mineraloljor måste slopas. Sådana punktskatter som inte kräver beskattningsâtgärder vid gränsen och gränskontroller kan, från de utgångspunkter som här är ifråga, utan vidare behållas även i fortsättningen. Det föreligger från de utgångspunkterna i och för sig heller inte något hinder mot att behålla sådana skatter som enligt nu gällande beskattningsförfarande kräver gränskontroller. I de fallen är det dock ett oavvisligt krav att beskattningsförfarandet ändras så att sådana kontroller inte längre krävs. Detta kan principiellt ske genom att beskattningen flyttas från gränsen in i landet, dvs. att skatteuppbörden sker uteslutande i grossist- eller detaljistledet och därvid baseras på omsättningen gentemot nästa led. När det gäller de punktskatter som regleras genom EG-regler har utredningen haft att lägga fram förslag till EG-anpassade Skatteregler för tobaks- och alkoholbeskattningen. Som nämnts inledningsvis behandlas däremot frågan om anpassningen på mineraloljeskatteområdet av

Energiskatteutredningen Fi 1992: 15.

I fråga om tobak och alkoholdrycker krävs en så omfattande ändring av beskattningen att vi funnit det erforderligt att föreslå helt ny lagstiftning. Vi lämnar således förslag till dels lag tobaksen ny om skatt, dels en ny lag om alkoholskatt. För övriga svenska punktskatter har vi i avsnitten 3.2.3-3.l2.5 ovan lämnat en kortfattad redogörelse. Av denna har framgått att vi endast

72 överväganden

har anledning att närmare överväga utformningen av reklamskatten

avsnitt 3.2.3. Övriga svenska punktskatter påverkas inte av en

svensk EG-anslutning, eller, som i fråga om försäljningsskatten på motorfordon och stämpelskatten aktier, hanteras EG-anpassningen i annan ordning.

4.2 för tobaks- och

Beskattningsförfarandet

alkoholskatterna

Som framgår av tidigare avsnitt har EG konstruerat ett gemensamt beskattningsförfarande för punktskatterna på de tre varugruppema tobak, alkohol och mineraloljor. Avsikten med dessa gemensamma regler är att de punktskattebelagda varorna skall kunna hanteras inom hela EGområdet utan att beskattningsåtgärder eller kontroller vid de inre gränserna erfordras. Beskattningsförfarandet är gemensamt för de tre varugruppema, och regleras i ett särskilt direktiv, 9212EEG, cirkulationsdirektivet. Regelsystemet är komplicerat, och avviker i betydande grad från det som nu tillämpas i Sverige. Med en viss förenkling kan man säga att EG-systemet är uppbyggt efter rutiner som påminner om tullförfarandet. Det svenska nuvarande beskattningssystemet för punktskattema är däremot i hög grad parallellt till beskattningsordningen på övriga skatteområden. Det innebär bl.a. att beskattning, skattekontroll m.m. bygger på den normala affärsbokföringen hos yrkesmässiga aktörer på marknaden. Vi har ansett det väsentligt att, inom de ramar som EG-reglerna ger, så långt möjligt behålla nuvarande beskattningsprinciper. Denna ståndpunkt har också kommit till uttryck i den RSV Rapport 1993:19, Punktskatter i ett EG-perspektiv, som tidigare nämnts. Framför allt innebär EG-direktivet krav på betydande omläggningar av de regler som avser vem som är skattskyldig och när skattskyldigheten inträder. Här måste en rad nya begrepp introduceras. Det är, som framgått av avsnitt 2.2, upplagshavare, skatteupplag, registrerad och Oregistrerad varumottagare, distansförsäljning m.m. För att EG:s beskattningsordning skall kunna fungera krävs att detta regelverk hanteras på ett enhetligt sätt. I de nuvarande svenska punktskattereglerna återfinns bestämmelser om skattskyldighet, skattskyldighetens inträde och registreringsskyldighet i resp. punktskatteförfattning. Förfarandet i övrigt är däremot reglerat i LPP. I LPP regleras sådant som skatteredovisningen, skattekontroll, beskattningsbeslut, betalning skatt av m.m. De bestämmelser som nu är införda i LPP berörs i stort sett inte alls av reglerna i cirkulationsdirektivet. Dessa förfaranderegler behandlas inte i direktivet, utan förutsätts reglerade på nationell nivå. Vi har således funnit att LPP i allt väsentligt kan kvarstå oförändrad. Endast

överväganden 73

smärre konsekvensändringar till följd av ändringar i de olika punktskatteförfattningama behövs. Det regelverk som tillkommer till följd av EG:s cirkulationsdirektiv ersätter de nuvarande svenska bestämmelserna om skattskyldighet m.m. i de olika punktskattelagama. Direktivet innebär därtill att nya regler av kontrollkaraktär ledsagardokument etc., återbetalningsregler m.m. måste införas. Reglerna kommer i allt väsentligt att vara lika för de tre varugruppema, tobak, alkohol och mineraloljor. Mot denna bakgrund har vi övervägt vilken lagstiftningsteknik som kan vara lämplig för införandet av det nya regelverket i den svenska skattelagstiftningen. Vi har därvid funnit det lämpligt att, i vart fall tills vidare, föra in den nya regleringen i resp. punktskatteförfattning. Eftersom det nya regelverket är omfattande har vi också övervägt om det skulle kunna sammanföras i en speciell förfarandelag för de EG-reglerade punktskattema. En sådan förfarandelag skulle då komplettera LPP och resp. punktskatteförfattning. Detta skulle emellertid innebära att det samlade regelverket punktskatt som avser en skulle fördelas på tre olika lagar. En sådan ordning bedömer vi vara alltför svåröverskådlig. Ett annat alternativ skulle kunna vara att söka inordna de nya EGreglerna om förfarandet i LPP. Eftersom LPP reglerar ett stort antal punktskatter och avgifter av rent nationell karaktär, kan dock en sådan åtgärd också ifrågasättas. I vart fall kräver ett sådant inarbetande av EGreglema i LPP en så omfattande omläggning av LPP att det arbetet inte kan utföras i förevarande sammanhang. Vi har således valt att lämna LPP i princip oförändrad, och införa de nya reglerna i resp. punktskattelag. Det kan nämnas att motsvarande lagstiftningsteknik valts i Danmark och i Tyskland. Vårt utredningsuppdrag omfattar tobaks- och alkoholskatten. I våra förslag till nya lagar i fråga om dessa skatter har den lagstiftning som krävs till följd av EG-förfarandet inarbetats. I fråga om skatten på mineraloljeprodukter kommer motsvarande förslag att lämnas av

Energiskatteutredningen Fi 1992:15, med vilken utredning samråd

skett i denna fråga. Våra förslag i fråga om beskattningsordningen framgår närmare i specialmotiveringen. En utförlig motivering finns till förslaget om en ny lag om tobaksskatt. De ändringar som föreslås avser de nya regler som erfordras i samband med hanteringen av punktskattebelagda varor inom EG-området. När det gäller fråga om beskattningen av importen från tredje land har vi däremot generellt sett inte haft anledning att se över förfarandet. Indirekt kan emellertid även denna importbeskattning beröras av de nya reglerna för EG-handeln. Det beskattningssystem för handeln inom EG som regleras av cirkulationsdirektivet avser den kommersiella handeln med punktskattebelagda varor. För privatpersoners hantering av tobaks- och alkohol-

74 överväganden

varor gäller principen om fri rörlighet över gränserna artikel 8 i cirkulationsdirektivet. Varor som är beskattade i ett EG-land kan, om de är avsedda för privat bruk, fritt föras till andra medlemsländer. Sverige har i förhandlingarna med EG om medlemskap dock begärt att Sverige övergångsvis skall få tillämpa särskilda restriktioner vid privatpersoners inresa till Sverige. Kraven innebär att Sverige under en viss tid efter inträdet i EG skall få beskatta införseln till Sverige av alkoholdrycker och cigaretter, även om beskattning skett i ett annat EG-land. En sådan beskattning, som således avses vara av övergångskaraktär, passar inte in i den av oss föreslagna lagstiftningen på tobaks- och alkoholskatteområdet. Frågan om hur dessa restriktioner skall hanteras utreds för närvarande av kommittén om nya former för narkotikabekämpning m.m. i ett EU-perspektiv JU 1994:01. Vi lägger därför inte fram några förslag om erforderlig lagreglering av denna tillfälliga beskattningsordning för resandeinförsel. Vi vill dock påpeka, att den punktskatt som skall tas ut vid sådan privatinförsel skall vara densamma som den som tas ut enligt reglerna i den av oss föreslagna lagstiftningen.

4.3 Tobaksskatten

I fråga om tobaksskatten bör skillnad göras vad gäller skatten på cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak, resp. skatten på snus och tuggtobak. Den förra produktgruppens beskattning måste anpassas till EG-reglerna. Snus och tuggtobak kan dock beskattas efter nationella regler, eftersom ett gemensamt beskattningssystem saknas.

4.3.1 Cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak

För rubricerade tobaksprodukter reglerar EG-direktiven, på sätt som beskrivits under avsnitt 2.3. skattepliktens omfattning, beskattningsunderlaget och beskattningsnivån.

skattepliktens omfattning

När det gäller skattepliktens omfattning, dvs. vilka produkter som skall omfattas av beskattningen, har vi funnit att de svenska reglerna i allt väsentligt överensstämmer med EG:s. EG-reglerna är, som framgår av specialmotiveringen till förslaget till ny lag om skatt på tobak, dock mycket detaljrika. De olika tobaksproduktema definieras på ett tekniskt mycket komplicerat sätt. Vi anser inte att det är nödvändigt att tynga lagstiftningen med detta regelverk, som i sak inte torde

Överväganden 75

innebära några ändringar i förhållande till nuvarande svenska avgränsningar. De tekniska specifikationer som lämnas i EG-direktiven bör i Sverige kunna utfärdas i form av verkställighetsföreskrifter.

Beskattningsunderlaget

EG:s regler om beskattningsunderlaget medför dock krav på väsentliga ändringar av de svenska reglerna. EG-direktiven föreskriver efter vilken grund skatten skall beräknas, och vad gäller cigarettbeskattningen avviker reglerna kraftigt från de nuvarande svenska reglerna. I fråga om cigarrer, cigariller och röktobak kan dock de svenska reglerna i huvudsak behållas. För cigarettema innebär EG-reglerna, tidigare framgått, att som punktskatt obligatoriskt skall tas ut i två delar. En del skall utgå i ett fast belopp per cigarett, och den andra delen viss procentsats som en av detaljhandelspriset. Detta system är avsevärt komplicerat än mer den nuvarande svenska beskattningen, där skatten enbart beräknas efter viktklass. Vi lämnar förslag till en sådan uppdelning punktskatten på cigaav retter i en fast del, som föreslås bli 51 öre per cigarett, och i del en som utgör 15,2 % av detaljhandelspriset. De föreslagna skattesatserna innebär i princip en oförändrad skattenivâ. De nya beskattningsprinciperna innebär också att tillverkare eller importörer av cigaretter blir skyldiga att fastställa ett maximalt tillåtet detaljhandelspris för de cigaretter de marknadsför i Sverige. Detta detaljhandelspris, som måste anges på varje cigarettpaket, ligger till grund för beskattningen. Cigaretter får i detaljhandeln inte säljas till ett pris som överstiger det åsatta priset. Mot bakgrund av EG-reglernas komplexitet har Sverige i förhandlingarna med EG om medlemskap begärt en övergångstid med att införa värdebeskattningsprincipen. Denna övergångsperiod har i förhandlingarna bestämts till ett år efter Sveriges EG-inträde. I en särskild övergångsregel föreskrivs, i enlighet med förhandlingsresultatet, att endast styckeskatt skall tas ut på cigaretter under 1995. Vi föreslår därvid att en enhetlig styckeskatt skall tas ut, eftersom EGreglerna förutsätter en enhetlig styckeskatt. För cigarrer, cigariller och röktobak innebär EG-reglerna medatt lemsländerna kan välja mellan olika beskattningsprinciper. Vi kan därför i huvudsak behålla nuvarande beskattningsregler. När det gäller cigarrer och cigariller är den svenska beskattningen dock utformad så att varorna delas in i 4 viktgrupper. Detta är inte möjligt enligt EGreglerna, som däremot tillåter enhetlig styckeskatt. Vi förordar en en sådan beskattning, bl.a. eftersom 96 % de cigarrercigariller av som nu säljs tillhör samma viktgrupp.

ä

76 överväganden

Skattenivån ä

EG:s regler om skattenivån på tobaksprodukter är utformade som miniminivåer. För flertalet tobaksprodukter överstiger den svenska

skattenivån markant dessa miniminivåer se vidare specialmotivering-

en. Den svenska skattenivån påverkas därför inte formellt av en svensk EG-anslutning. För cigaretterna däremot är EG:s miniminivå utformad så att punktskatten måste uppgå till minst 57 % av detaljhandelspriset. Den svenska cigarettbeskattningen uppfyller inte det kravet. Sverige har i förhandlingarna med EG begärt att tills vidare få avvika från EG:s rniniminivå, och har uppnått en fyra-årig övergångsperiod i detta hänseende. Mot den bakgrunden, och mot bakgrund av att frågan om skattenivân på svenska punktskatter formellt inte ingår i utredningsuppdraget, bygger vårt förslag på en oförändrad svensk skattenivå på cigaretter. Effekterna av en anpassning till EG:s 57 %-nivå för den svenska cigarettbeskattningen beskrivs i specialmotiveringen.

4.3.2 Snus och tuggtobak

Eftersom EG-regler för beskattning av dessa produkter saknas, kan den svenska punktskatten behållas oförändrad om den tekniskt kan anpassas så att beskattningsåtgärder inte krävs i samband med gränspasseringar till och från EG-området. Någon utbredd kommersiell införsel av dessa produkter från andra EG-länder torde inte vara aktuell. Det torde därför inte vara något större problem att behålla skatten även om skatteuppbörd i samband med införsel från EG inte kan ske. Det bör i stället föreskrivas att den som till Sverige från ett annat EG-land yrkesmässigt för in snus eller tuggtobak eller från tredje land importerar snus eller tuggtobak får efter ansökan registreras hos beskattningsmyndigheten om verksamheten är av större omfattning eller om det annars finns särskilda skäl. För de fall någon som inte är registrerad yrkesmässig inför snus och tuggtobak från ett annat EG-land får särskilda redovisningsregler tillämpas.

4.4 Alkoholskatten

Den svenska beskattningen av öl, vin och sprit är sedan den 1 juli 1992 helt relaterad till alkoholhalten och inte som tidigare till såväl alkoholhalten som detaljhandelspriset. Reformen innebar ett väsentligt närmande till det av EG beslutade systemet för beskattning av alkohol. Det svenska systemet överensstämmer ändå inte med EG:s på en rad punkter. De skillnader som föreligger måste överbryggas.

överväganden 77

EG:s regelsystem består, som angivits i avsnitt 2.3.2, dels av ett direktiv 9283EEG om harmonisering av skattestrukturen, dels ett direktiv 9284EEG miniminivåer för alkoholskatten. Särskilt om skattestrukturdirektivet är mycket detaljrikt och ytterst komplicerat i sin uppbyggnad. Definitionerna de olika kategorierna drycker, och av avgränsningen mellan dem, har således skett med stor precision. Avsikten med detta torde inte minst vara att säkerställa att medlemsländemas skattelagstiftning får en konkurrensneutral utformning. Den svenska skattelagstiftningen måste anpassas till EG-principerna, även lagstiftningen inte bör utformas på den detaljeringsnivâ som om finns i direktiven. De centrala definitionerna måste dock vara desamma. Det innebär bl.a. att de nuvarande begreppen i den svenska lagen 1977:306 dryckesskatt, anknyter till alkohollagstiftom som ningen, måste ändras. Även i övrigt nödvändiggörs ändringar vad gäller avgränsningen det skattepliktiga omrâdet. I huvudsak innebär av ändringarna en utvidgning av skatteplikten. I direktivet reglerar skattenivåerna anges endast låga som miniminiváer. Bestämmelserna i detta direktiv medför, med tanke på den nuvarande höga svenska skattenivån, inga formella anpassningskrav. I det följande redogörs kortfattat för de ändringar som erfordras vad gäller de olika varugruppema. En mer detaljerad genomgång finns i specialmotiveringen.

4.4.1 Öl

Enligt EG-reglerna skall allt öl med en alkoholhalt som överstiger 0,5 volymprocent föras in under skatteplikten. Det innebär att det skattepliktiga området för den svenska ölskatten, som nu enbart avser öl med alkoholhalt överstigande 2,25 volymprocent, måste en utvidgas. Det sagda innebär endast att sådant alkoholsvagt öl skall omfattas beskattningssystemet, inte nödvändigtvis att en faktisk av

skattepåföring skall ske se vidare i det följande.

Skatten på öl skall enligt EG-reglerna bestämmas antingen i direkt proportion mot alkoholstyrkan, eller i förhållande till ölets stamvörtstyrka. Vi har funnit det naturligt att den svenska beskattningen, liksom hittills, bör relateras till alkoholstyrkan. Det innebär emellertid att det progressiva inslaget i den svenska skatteskalan för öl måste slopas. EG-reglerna tillåter inte en sådan progressivitet. Vidare får den svenska principen med beskattning efter de ölkategorier som anges i alkohollagstiftningen slopas. Skatten skall anges i ett visst belopp per liter och volymprocent alkohol, lika för alla ölsorter. Det enda undantag EG-reglerna medger i fråga om avsteg från en rent proportionell beskattning är att man vid skatteberäkningen kan bortse från delar av en hel volymprocent.

78 överväganden

Vi föreslår emellertid en skatt direkt i proportion till ölets alkoholhalt. Vi har inte haft i uppdrag att ta ställning till vilka skattenivâer som skall gälla för de svenska punktskatterna. För att kunna lämna ett förslag till lagtext har vi emellertid räknat ut skattesatser så att statens skatteintäkter från försäljning av starköl blir oförändrade jämfört med nuvarande regler. Det innebär att skattenivån för öl skall till anges 2,27 kr per liter och volymprocent alkohol. För s.k. lättöl, med en alkoholstyrka under 2,25 volymprocent, utgår för närvarande ingen skatt i Sverige. Enligt EG-reglema skall beskattning ske, men för öl med en alkoholstyrka understigande 2,8 volymprocent får en reducerad skattesats tillämpas. Denna reduktion medger även att en s.k. 0-skattesats tillämpas. Vi föreslår att så sker för lättölet. För s.k. folköl, öl enligt alkohollagstiftningen med en alkoholstyrka om mer än 2,25 men högst 3,5 volymprocent, innebär den EG-anpassade proportionella skatteskalan en kraftig skattehöjning, från nuvarande 3,10 kr per liter till 7,90 kr per liter, vid en föreslagen skattenivå pâ 2,27 kr per liter. I förhandlingarna med EG svenskt om medlemskap har dock överenskommits treårig övergångsperiod, om en under vilken tid en reducerad skattesats kan tillämpas för folkölet. Vi föreslår därför en övergångsbestämmelse enligt vilken nuvarande skattenivá för folkölet kan behållas under tiden 1995-1997, dock med en skattesats som anges i förhållande till alkoholhalten.

Förslagen kan sammanfattas enligt följande.

Öldryck Lättöl Folköl Svagt Starköl 2,25 % 3,5 % vol. starköl 5,6 % vol. vol. 4,5 % vol. Skatt nu krliter 0 3,10 8,80 13,00 Skatt förslag krliter 7,90 10,20 12,70 Skatt 1995- 1997 krllter 3,10

4.4.2 Vin m.m.

Under denna rubrik behandlas varor som i svensk alkohollagstiftning betecknas som vin. I Sverige förutsätts därvid alkoholstyrkan vara över 1,8 viktprocent 2,25 volymprocent, men högst 22 volymprocent. Skatteplikten omfattar i Sverige enbart drycker med en alkoholhalt överstigande 2,25 volymprocent. Enligt EG-reglerna omfattar skatteplikten i dessa fall drycker med en alkoholhalt om l,2-22 volymprocent. Gruppen indelas, ihuvudsak efter framställningssättet, i

överväganden 79

vin, dvs. produkt framställd av vindruvor, alkoholhalt högst - en 15 %, ivissa fall upp till 18 % andra jästa drycker, dvs. fruktvin, cider etc., alkoholhalt högst - 15 % mellanklassprodukter, dvs. starkviner m.fl. produkter, alko- holhalt högst 22 %.

Definitionema av de tre varuslagen beskrivs närmare i specialmotiveringen. Även åtskillnad definitionsmässigt måste göras mellan dessa om en produkter, tillåter EG-reglema att samma skatteniváer i huvudsak tillämpas. Vi föreslår sådan ordning, som överensstämmer med en

nuvarande svenska regler se avsnitt 3.2.2.

Även EG: regler skattenivân är konstruerade miniminiom s om som vâer måste den svenska skattenivân pá vissa produktkategorier ändras. EG-reglerna förutsätter en enhetlig beskattningsnivâ för vin med en alkoholhalt över 8,5 men högst 15 volymprocent. För vin med lägre alkoholstyrka kan däremot lägre skattenivâer användas. Vi föreslår därför att den nuvarande skatteskalan förenklas så att allt vin med alkoholstyrka över 8,5 högst 15 volymprocent får en men enhetlig skattesats. Denna beräknas så att skatteintäkten för vin totalt sett blir oförändrad. För mellanklassprodukter med lägre alkoholstyrka, högst 15 %, bör samma skattesats som för vinet tillämpas. EG-reglema begränsar därigenom den tillämpliga skattenivân för starkare mellanklassprodukter, eftersom de alkoholsvagare sorterna inte får ha en skattesats understiger skatten pâ alkoholstarkare sorter med mer än 40 %. som Det innebär en viss skattesänkning för alkoholstarka starkviner. De skattesatserna på vin m.m. är beräknade utifrån att den nya totala skatteintäkten från dessa grupper blir oförändrad.

Förslagen kan exempliñeras enligt följande.

Dryck Lågalko- Vitt Vitt Rödvin Lättvins- Portvin holvin lättvin lättvin 12 % vol. aperitif 20 % vol. 7 % vol. 8,5 % vol. l0 % vol. 15 % vol. Skatt nu krliter 13,00 17,80 17,80 27,80 38,10 54,70 Skatt förslag krliter 13,00 17,80 25,50 25,50 25,50 42,40

4.4. 3 spritdrycker m.m.

Enligt de svenska nuvarande reglerna omfattar gruppen spritdrycker endast produkter med ett alkoholinnehâll överstigande 1,8 viktprocent 2,25 volymprocent. Enligt EG-reglema skall beskattningen dock

80 överväganden

obligatoriskt omfatta produkter med en alkoholstyrka som överstiger 1,2 volymprocent. Skatteplikten får alltså utvidgas i enlighet därmed. För spritdrycker förutsätter direktiven beskattning direkt i en proportion till alkoholstyrkan. Det innebär att det nuvarande progressiva inslaget i den svenska beskattningen måste tas bort. Skatten skall anges i ett visst belopp per liter och volymprocent, lika för alla spritsorter. Däremot kan den genomsnittliga beskattningsnivån kvarstå oförändrad, eftersom EG-reglema endast föreskriver miniminivá en för beskattningen. För spritdrycker med genomsnittlig alkoholhalt, ca 38 volymprocent, kan skatten således bestämmas så att den överensstämmer med nuvarande nivå. För drycker med högre alkoholhalt måste en viss skattesänkning ske, och omvänt höjs skatten kraftigt för alkoholsvagare spritsorter. Den av oss framräknade skattesatsen, 458 kr per liter ren alkohol, ger oförändrade skatteintäkter totalt sett.

Förslaget kan exemplifieras enligt följande.

Varugrupp Svag likör Brännvin Stark likör 25 % vol. 39 % vol. 50 % vol.

Skatt nu krliter 82,30 173,40 270,50

Skatt förslag krliter 114,50 174,00 229,00

Den nuvarande svenska Skatteplikten omfattar endast spritdrycker, dvs. etylalkohol som är avsedd att förtäras dryck. Skatteplikten som enligt EG-reglema är dock vidare, och omfattar i princip all etylalkohol. Beskattningen skall således obligatoriskt omfatta etylalkohol som används för tekniska ändamål, i parfymer, ingrediens i olika som livsmedel etc. Från denna skatteplikt meddelas dock rad undantag, en som innebär att beskattningen i huvudsak inskränks till dryckessektorn. Undantagen förutsätter emellertid att etylalkoholen denaturerats på visst sätt, eller att den används för framställning läkemedel, för av medicinskt bruk, i livsmedelsindustrin i vissa fall etc. Avgränsningarna framgår närmare specialmotiveringen. En fråga av som måste uppmärksammas i samband med ett svenskt medlemskap är de svenska denatureringsreglema. Utredningen har inte sin sett som uppgift att se över i vad mån dessa kan behöva ändras. Den nuvarande svenska lagstiftningen är uppbyggd så att skattskyldigheten i fråga om vin och spritdrycker åvilar endast Vin Sprit AB. Skattskyldigheten utlöses endast i samband med leverans till Systembolaget AB. I den mån alkohollagstiftningen tillåter vin och att spritdrycker levereras någon annanstans, utlöses ingen skattskyldighet. Sådana varor är därför i praktiken skattefria. EG-reglema medger givetvis inga sådana undantag. Reglerna vilka är skattom som skyldiga, skattskyldighetens inträde skall regleras sätt m.m. samma

sou 1994:74 Överväganden 81

för dryckesskatten som för övriga punktskatter. Det innebär också att skattepliktiga varor alltid skall beskattas, oavsett hanteringsordningen. Avgränsningen av skattskyldigheten, skattskyldighetens inträde etc. föreslås således regleras på samma sätt för skatten på alkohol som för skatten på tobak. Förslagen har närmare kommenterats i specialmotiveringen.

4.5 Reklamskatten

Skatteplikten för reklamskatt kan i huvudsak delas upp på annonser, reklamtrycksaker och övrig reklam. Beskattningen av reklamtrycksaker och vissa s.k. annonsblad kräver gränskontroller. Det måste därför ifrågasättas om beskattningen av sådana trycksaker kan upprätthållas även i framtiden. En tänkbar lösning för att skapa förutsättningar för beskattning en av reklamtrycksakema även i framtiden kan vara följande. Vid införsel av reklamtrycksak skall skatten enligt gällande huvudregel nu erläggas i samband med förtullning. Om skatt inte erläggs vid införseln skall, enligt en kompletterande bestämmelse, skatten i stället betalas av den som bedriver sådan verksamhet inom landet som omfattas av reklamtrycksaken. Den kompletterande bestämmelsen innebär att beskattning kan ske trots att beskattningsåtgärder i samband med införsel inte har vidtagits. Denna bestämmelse bör utvidgas så att beskattning av reklamtrycksaker och annonsblad vid införsel från ett annat EG-land generellt kan ske utan någon form av gränskontroll. Vi föreslår en sådan regel, vars utformning kommenterats närmare i specialmotiveringen.

5 Specialmotivering

5.1 Lag tobaksskatt

om

Inledning

Beskattningen av tobak regleras i rådets direktiv 72464EEG om andra skatter än omsättningsskatt på bearbetad tobak och i rådets

andra direktiv 7932EEG med senare ändringar det senaste genom direktiv 9278EEG vilka alla behandlar skattebasen, samt i direkti-

ven 9279EEG och 9280EEG, vilka behandlar skattesatserna. Tobaksvaroma delas in i grupperna cigaretter, cigarrercigariller och röktobak. Den sistnämnda gruppen delas i sin tur in i rulltobak, dvs. finskuren tobak avsedd för cigarettrullning, och annan röktobak. Varorna snus och tuggtobak omfattas inte av EG:s regler om harmonisering av tobalcsskatter. Sådana tobaksvaror kan dock beskattas nationellt. En förutsättning är då att beskattningen tekniskt utformas så att den inte medför gränskontroller. En svensk EG-anpassad tobaksbeskattning kräver så pass omfattande ändringar i nuvarande lagstiftning att utredningen föreslår att den nuvarande lagen 1961:394 om tobaksskatt upphävs och att en helt ny lag om beskattning av tobaksvaror införs. EG:s bestämmelser om förfarandet vid beskattningen för de EGanpassade varuområdena regleras huvudsakligen i rådets direktiv 9212EEG om den generella ordningen för punktskattepliktiga produkter och om lagring, omsättning samt kontroll över dessa produkter

nedan benämnt cirkulationsdirektivet. Ändringar i och tillägg till

detta direktiv har gjorts i direktiv 92108EEG. De varuområden som omfattas är, förutom tobaksvaror, alkohol och alkoholhaltiga drycker

samt mineraloljor artikel 3 i cirkulationsdirektivet.

De svenska reglerna om beskattningsförfarandet vid punktbeskattningen finns, som nämnts inledningsvis, i LPP. Lagen tillämpas på förfarandet vad gäller bl.a. tobaksskatten, 1 kap. l § LPP. Som se framgått av avsnitt 4.2 anses förfarandebestärnmelserna i LPP i huvudsak kunna tillämpas på den EG-anpassade tobaksskattelagnya stiftningen. De särskilda nya förfaranderegler behövs föreslås som dock införda i den nya tobaksskattelagen.

84 Specialmotivering

Cirkulationsdirektivets reglering av förfarandet är mycket detaljrik. Många dessa detaljrika bestämmelser lämpar sig emellertid inte för av lagreglering i Sverige. I stället kan erforderliga bestämmelser regleras i tillämpningsföreskrifter i förordningsform eller, efter bemyndigande, som föreskrifter utfärdade på myndighetsnivå. Utredningen lämnar inte förslag till sådana föreskrifter.

Lagens tillämpningsområde

1 § Paragrafen behandlar lagens tillämpningsområde. Tobaksskatt skall betalas för tobaksvaror som tillverkas här i landet, tas emot från ett annat EG-land eller som importeras från tredje land. Att varor som omfattas av cirkulationsdirektivet blir skattepliktiga i och med att de framställs inom gemenskapens territorium eller i och med att de importeras till detta territorium framgår av artikel 5.1 i cirkulationsdirektivet. Med import menas enligt nämnda artikel införande av varor från tredje land till gemenskapens territorium sådant det definieras i Rom-traktaten. Som import behandlas även införsel av skattepliktiga varor från vissa områden som tillhör EG-ländemas territorium, men som i beskattningshänseende anses som tredje land. Detta gäller införsel från

de engelska Kanalöarna eller införsel från följande områden artikel

2. 1-2. 3 i cirkulationsdirektivet: Tyskland: ön Helgoland och området Büsingen, Italien: Livigno, Campione d Italia och den italienska delen av Luganosjön, Spanien: Ceuta och Melilla,

Kanarieöarna och de franska utomeuropeiska koloniema: såvida

inte Spanien respektive Frankrike förklarar annat. Vid finskt medlemsskap i EG torde även Ålandsöama tillhöra ett denna kategori.

Enligt en särskild bestämmelse artikel 2.4 i cirkulationsdirektivet

skall medlemsländerna vidare tillförsäkra att transaktioner med ursprung i eller avsedda för Furstendömet Monaco skall behandlas som transaktioner med ursprung i eller avsedda för Frankrike. Motsvarande regel gäller beträffande Jungholz och Mittelberg i förhållande till Tyskland, Isle of Man i förhållande till Storbritannien och Nordirland samt San Marino i förhållande till Italien. Varor som sänds till eller från dessa områden skall således, trots att områdena inte tillhör EG, vid punktbeskattningen behandlas som EG-varor och importbeskattning sker inte.

Cirkulationsdirektivets artikel 2 innehåller således relativt

en omfattande precisering av EG-ländemas skatteterritorium. Motsvarande avgränsningar finns på mervärdesskatteområdet. Enligt vår mening

Specialmotivering 85

bör dessa detaljerade regler inte lämpligen i sin helhet införas i den svenska skattelagstiftningen. Preciseringar av detta slag bör i stället ske på tillämpningsföreskriftsnivå, och därvid grundas på direktivets bestämmelser. står under tullkontroll när de införs till gemenskapen Om varorna skall importtillfället anses vara det tillfälle när de lämnar EG:s

tullprocedur artikel 5.1 i cirkulationsdirektivet. Enligt artikel 5.2

skall punktskattepliktiga varor som

a införs från eller skickas till tredje land eller de i artikel 2. 2.2

och 2.3 nämnda områdena eller Kanalöarna och som antingen är under EG-tullprocedur på annat sätt ån utgiven för fri cirkulation eller som är placerade i en frizon eller ett tullfrilager, eller

b är avsända mellan EG-länder via EFTA-länder under den

som interna EG-proceduren med användande av det administrativa enhetsdokumentet, hanteras under suspension av skatten i likhet med vad föreskrivits vid hanteringen av punktskattepliktig vara inom EG som

se vidare 10 § och följande.

I den föreslagna paragrafens andra stycke anges att de skattepliktiga tobaksvaroma är cigaretter, cigarrer och cigariller samt röktobak artikel 3 i direktiv 72464EEG, ändrat genom 9278EEG. Röktobak delas in i dels finsnittad tobak avsedd för cigarettmllning, dels röktobak. I den nuvarande lagens l § görs en hänvisning annan till tulltaxenr i tulltaxelagen 1987: 1068. Utredningen anser att motsvarande hänvisning bör finnas även i den nya lagen eftersom numren även omfattar tobaksersättning. Den nuvarande svenska tulltaxelagen i likhet med EG:s tulltaxa, utarbetad på grundval av en internationell konvention rörande ett system för harmoniserad var-

ubeskrivning och kodiñering Hannonized System, HS-konventionen.

Den svenska tulltaxans kapitelrubriker och tulltaxenummer överensstämmer med EG:s tulltaxa. Dessutom har dock EG:s tulltaxa, där varorna benämns i enlighet med en s.k. Kombinerad Nomenklatur kod CN codes, vilket har översatts med KN nr, flera led av undermbriker som saknar motsvarighet i den nuvarande svenska tulltaxan. Vid ett medlemskap kommer dock EG:s tulltaxa att införlivas med svensk rätt. I föreliggande lagförslag har därför ändring gjorts på så sätt att tulltaxenr ändrats till KN nr. I EG-direktiven har de olika tobaksvaroma givits följande beskrivningar. Cigarrer och cigariller definieras med ledning av bl.a. tobakspartiklarnas storlek samt det material med och det sätt på vilket tobaken rullas. I artikel 2 i direktiv 7932EEG som ändrats genom 9278EEG sägs att med cigarrer eller cigariller avses, om de kan rökas som de är: tobaksrullar gjorda uteslutande av naturtobak, 2. tobaksrullar med yttre täckblad av naturtobak,

86 Specialmotivering

tobaksrullar med yttre cigarrfärgat täckblad och ett omblad av rekonstituerad tobak där minst 60 % av vikten av tobakspartiklama är både större och längre än 1,75 och där täckbladet är spiralrullat mm med en spetsig vinkel på minst 30 grader till den längsgående axeln på cigarren, 4. tobaksrullar med yttre cigarrfärgat täckblad rekonstituerad av tobak där den sammanlagda vikten exklusive filter eller munstycke inte understiger 2,3 gram och om minst 60 % av vikten tobaksparav tiklarna både är vidare och längre än 1,75 och Omkretsen pâ mm minst en tredjedel av längden inte understiger 34 mm. Enligt artikel 7 i direktiv 7932EEG skall även varor som helt eller delvis består av annat än tobak, men som i övrigt uppfyller de för cigarrer och cigariller uppställda kriterier beskattas cigarrer och som cigariller, under förutsättning att de har ett täckblad naturtobak av eller ett täckblad och ett omblad av rekonstituerad tobak eller ett täckblad av rekonstituerad tobak. I artikel 3 i direktivet 7932EEG ändrat 9278EEG har genom begreppet cigaretter definierats enligt följande:

a färdiga tobaksrullar som kan rökas direkt och inte är att

som hänföra till begreppen cigarrer eller cigariller, b färdiga tobaksrullar som med ett enkelt handgrepp kan införas i en cigarettpappershylsa,

c färdiga tobaksrullar med ett enkelt handgrepp kan omslutas

som med cigarettpapper.

Cigaretter med en längd exklusive filter eller munstycke

som

överstiger 9 cm men inte 18 cm anses som två cigaretter. Överstiger

längden exklusive filter eller munstycke 18 cm men inte 27 cm anses den som tre cigaretter osv. Denna regel föreslås införd i 2 § andra stycket. Med röktobak avses, enligt artikel 4 i direktiv 7932EEG, tobak som är snittad eller på annat sätt delad, vriden eller pressad till ett block och som kan rökas utan vidare industriell hantering,

2. tobaksavfall som är förpackat i detaljhandelsförpackningar och

som kan rökas men som inte omfattas definitionen på cigaretter, av cigarrer eller cigariller enligt ovan. Vidare indelas röktobak i fin- respektive grovsnittad tobak beroende på tobakspartiklamas storlek. Enligt artikel 4a i direktiv 9278EEG anses tobaken som finsnittad avsedd till rullning av cigaretter om mer än 25 % av vikten innehåller tobakspartiklar är mindre än 1 som mm i omfång. I övrigt tobaken grovsnittad. Under förutsättning anses som att tobaken är avsedd att användas till cigarettrullning, står det emellertid medlemsländerna fritt att hänföra tobak till gruppen finsnittad även om snittbredden överstiger l mm. Varor som helt eller delvis består annat än tobak, i av men som övrigt uppfyller de under cigaretter eller röktobak nämnda kriterierna

Specialmotivering 87

skall, enligt artikel 7 i direktiv 7932EEG, beskattas som cigaretter eller röktobak. De ovan angivna definitionerna i EG-direktivet torde i praktiken överensstämma med nuvarande avgränsning enligt de svenska reglerna. Det torde därför inte vara nödvändigt att ta in bestämmelserna i lagstiftning. Varken den nuvarande tobaksskattelagen, dess förarbeten eller tulltaxelagen innehåller någon egentlig definition av de olika tobaksprodukterna. I samband med en skattehöjning SFS 1992:1086 den l december 1992 ändrades l § såtillvida att med cigarett enligt lagen även skall anses maskinellt framställda tobakssträngar vilka är avsedda att rökas efter omslutning av papper och som inte är cigarrer eller cigariller. I förarbetena till denna lagändring prop. 199293:52 s. 7 angavs att det i tobaksskatteutredningens betänkande Fi 1968:12 hade framhållits att vid tillämpning av tulltaxan hade utvecklats en praxis som innebar att som cigarett betraktades vara med inlaga av skuren tobak och hölje av enbart papper samt att med cigarr och cigarill förstods rökverk vars hölje inte enbart bestod av papper. Denna praxis hade bestått oförändrad. Skälet till denna utvidgning av begreppet cigarett var att det på den europeiska marknaden såldes lösa maskinellt framställda tobakssträngar som användaren själv förde in i färdiga cigarettpappershylsor med filter, vilka såldes i separata förpackningar. För att inte tveksamhet skulle råda hur sådana maskinellt framställda tobakssträngar skulle beskattas infördes tillägget i lagens 1 Utredningen föreslår att tillägget om tobakssträngama införs även i den nya lagen, tredje stycket till l I 1 § andra stycket nuvarande lag finns en regel om skattefrihet i de fall tobaksvaror inkommer till riket som gåva till enskild person för dennes eget bruk. I tredje stycket anges att i dessa fall skall, där tullfrihet inte åtnjutes, i stället för skatt erläggas särskild stadgad tull s.k. schablontull. I 1 § förordningen 1961:395 om tobaksskatt anges att den skattefrihet som kan komma ifråga gäller enstaka gåvofösändelse som innehåller högst 1000 gram tobaksvaror till enskild person. Bestämmelser om skattefrihet för vissa situationer får inte finnas utöver de som regleras i EG-direktiven. EG har numera inte några särskilda regler beträffande gåvoförsändelser inom gemenskapen. I princip torde skattefrihet råda i fråga om sådana försändelser, som är beskattade i ett annat EG-land, förutsatt att fråga är om försändelser av ren gåvokaraktär där inga kommersiella moment föreligger. Gåvoförsändelser som kommer från länder utanför EG bör alltjämt beskattas. Förslag om sådana regler kommer att läggas fram av Utredningen FI 1993: 16 om utformningen av tull och tullfrihetslagstiftningen vid ett Svenskt medlemskap i EG. Se vidare under 19

88 Specialmotivering

I den föreslagna paragrafens fjärde stycke anges att tobaksskatt även skall betalas för snus och tuggtobak. Denna beskattning är en rent nationell svensk angelägenhet, och förutsätts ske enligt i huvudsak motsvarande regler som de nu gällande. Denna beskattning regleras enbart i 39-43 §§ i den nya lagen, och de regler skattskyldighet om m.m. som återfinns i 10 § och följande paragrafer således inte avser snus och tuggtobak.

Skatt på cigaretter

2 § Den nuvarande skatten på cigaretter styckeskatt, där tas ut som en cigaretterna är indelade i fem olika viktgrupper, med ett fast skattebelopp i varje grupp. EG-reglema har utformats så att punktskatten på cigaretter obligatoriskt består av två delar, en styckeskatt och en värderelaterad skatt

artikel 4 i direktiv 72464EEG, ändrat genom 9278EEG.

Styckeskatten skall utgöra lägst 5 % högst 55 % den men av sammanlagda summan av punktskatten, dvs. den värderelaterade

skatten och styckeskatten, och mervärdesskatten artikel 10b.2 i

direktiv 72464EEG ändrat genom 77805EEG. Styckeskatten skall beräknas med utgångspunkt i priset på den mest sålda kategorin cigaretter. Vilken kategori som är den mest efterfrågade bestäms med ledning av förhållandet den l januari varje år artikel 10b.1 sistnämnda direktiv. Den värderelaterade skatten skall beräknas efter maximalt detaljhandelspris eventuellt kan tullavgifter avräknas, vilket fritt kan fastställas av tillverkare och importörer. För både den värderelaterade skatten och styckeskatten gäller att de måste lika för alla vara cigaretter, dvs. oavsett vikt 0.d. Slutligen skall, enligt artikel 2 i direktiv 9279EEG, den totala punktskatten på cigaretter uppgå till minst 57 % maximalt av

detaljhandelspris inklusive mervärdesskatt för de cigaretter

som efterfrågas mest på den nationella marknaden. För övriga cigarettmärken gäller inte detta krav. Nivån på cigarettskatten skall baseras på den prisnivå som gäller den l januari varje år för cigaretter i den mest efterfrågade kategorin. Som framgått avviker den svenska cigarettbeskattningen avsevärt från EG-reglema. En harmonisering innebär att Sverige måste införa ett helt nytt system med enhetlig styckeskatt och värderelaterad en en skatt. Det finns därvid två huvudinriktningar att välja på. Den är ena en relativt hög styckeskatt kombinerad med lägre värdeskatt. Den en andra är en låg styckeskatt kombinerad med högre värdeskatt. en Skattekvoten skall dock vara 57 %, oavsett vilken konstruktion som väljs. Det blir ingen skillnad i total skatt för det märke eller varu-

Specialmotivering 89

grupp som skatten konstrueras efter. Skillnader i total skatt uppstår däremot för de märken som inte behöver uppfylla 57 %-nivån. Med en hög styckeskatt är skatten per paket relativt oberoende av priset. Importören kan endast i mindre omfattning sänka sin skatt genom att sänka det maximala försäljningspriset. Det ger lågt incitament till att pressa priset på de märken som inte måste uppfylla 57 %-nivån. Med en hög värdeskatt kommer skatten per paket att i hög grad vara beroende av försäljningspriset. Importören kan genom att sätta ett lägre pris minska skattebelastningen och därmed uppmuntras priskonkurrens. Vi föreslår en relativt hög styckeskatt och en lägre värderelaterad skatt, eftersom en sådan fördelning skulle bli mest lik den nuvarande svenska beskattningen. Vi föreslår därför en styckeskatt som motsvarar ca 50 % av den totala skatten, varvid den totala skatten inkluderar såväl den totala tobaksskatten som mervärdeskatten. Det mest efterfrågade märket i Sverige är Blend med ett detaljhandelspris på 28,50 kr. I dag beskattas Blend med 71 cigarett öre per eller 14,20 kr per paket. Cigarettskattens andel av detaljhandelspriset uppgår således idag till ca 50 %. Den svenska cigarettskatten når alltså inte upp till 57 procentsnivån, trots att Sverige internationellt sett har en mycket hög pris- och skattenivå på cigaretter, se diagram Det finns tvâ anledningar till detta. Den ena är att priset på cigaretter, exklusive alla skatter, är högt i Sverige. Detta beror i huvudsak att handelsmarginalen cigaretter i Sverige är ca 17 % mot 8 % till 10 % inom EG, se diagram 2. Det andra är den höga generella mervärdesskattesatsen i Sverige.

90 Specialmotivering Diagram Internationell jämförelse av pris- och skattenivåer på cigaretter uppgifterna gäller 1993 och avser pris per paket om 20 cigaretter, valutakurser per 1994-05-10 kronor

misföreskauBTotalskmGnkLmomsH

Källa: EG-kommissionen, Svenska Tobaks AB och Tobaks- servicehandelns riksförbund

SOU 1994: 74 Specialmotivering 91

Diagram 2: Internationell jämförelse av detaljhandelns marginaler vid försäljning av cigaretter uppgifterna avser 1993

procent 20

f j:

Detaljhandelns försåljningspriseoJ

marginalprocent av

Källa: EG-kommissionen, Svenska Tobaks AB och Tobaks- servicehandelns riksförbund

Detaljhandelspriset på ett 20-paket Blend utgörs med dagens beskattning av följande komponenter:

Försäljningspris 28,50 varav: mervärdesskatt 5,70 punktskatt 14,20 handelsmarginal 4,96 17,40% försäljav ningspris pris exkl. skatt och handelsmarginal 3,64

Det finns tre alternativ för att uppnå 57 %-kravet: höjd cigarettskatt, sänkt mervärdesskatt eller minskade varupriser, särskilt då sänkta marginaler i handeln. Med oförändrad mervärdesskattesats och handelsmarginal uttryckt i procent av försäljningspriset krävs det höjning skatteuttaget en av

92 Specialmotivering

på cigaretter med 160 %. Det skulle innebära att priset på Blend måste sättas till 65 kr paket. Även handelsmarginalen är per om oförändrad i kronor räknat måste cigarettskatten höjas med 50 %. Om mervärdesskatten sänks till 20 % och handelsmarginalen är

oförändrad i kronor räknat krävs det ändå att cigarettskatten höjs

med 31 % för att 57 %-nivån skall bli uppfylld. Priset på en ask Blend skulle öka från 28,50 kr till 32,50 kr. Eftersom EG:s regler inte tillåter reducerad mervärdesskattesats cigaretter förutsätter en detta sänkning av den generella mervärdesskattesatsen med 5 en procentenheter. Ett tredje alternativ att uppfylla 57 %-kravet är en sänkning av tobakspriset, exkl. skatter, närmast då en sänkning av handelsmarginalen. Vid ett detaljhandelspris på Blend på 28,50 kr och en skattekvot 57 % måste cigarettskatten utgöra minst 16,30 kr. Mervärdesskatom ten är då 5,70 kr. Om priset exklusive skatter och handelsmarginal oförändrat är 3,64 kr måste handelsmarginalen minska från 4,96 kr till 2,86 kr paket, eller från 17,40 % till 10 %. Om denna per minskade marginal ersätts en motsvarande höjning av cigarettskatav ten från 14,20 till 16,30 kr per paket uppfylls 57 %-nivån. Den slutsats utredningen drar ovan angivna alternativa som av lösningar för att uppnå 57 %-nivån är att det idag inte går att föreslå skattesatser gör att denna nivå uppfylls. Sverige har också i försom handlingarna med EG om medlemskap framfört krav på en längre övergångstid för att uppnå 57 %-nivån. En fyraårig övergångsperiod har avtalats. Mot denna bakgrund lägger vi endast fram ett förslag om teknisk anpassning av nuvarande beskattning på så sätt att en del en cigarettskatten blir värderelaterad. av Försäljningen cigaretter utgörs till 79 procent av cigaretter i av skatteklass 1 medan resterande 21 procent består av cigaretter i klass Försäljning av cigaretter i skatteklass 4 och 5 är i det närmaste obefintlig. Den genomsnittliga skattesatsen på cigaretter blir med nuvarande fördelning knappt 73 öre per cigarett. En övergång till en enhetlig cigarettskatt innebär att cigaretter som idag är i skatteklass 1 får skattehöjning medan cigaretter i de högre skatteklasserna får en en skattesänkning. För ett paket Blend blir skattehöjningen 40 öre. Under förutsättning att skattehöjningen helt slår igenom på detaljhandelspriset innebär det en prishöjning från 28,50 till drygt 29 kr per paket. Med en styckeskatt på 51 öre och en värdeskatt om 15,2 procent blir skatten per cigarett knappt 73 öre. Vid oförändrade försäljningsvolymer kommer skatteomläggningen att vara statsñnansiellt neutral. Mot bakgrund av ovanstående föreslår utredningen att styckeskatten sätts till 51 öre, samt att den värderelaterade skatten skall uppgå till 15,2 % detaljhandelspriset inklusive mervärdesskatt. av I förhandlingarna om medlemskap i EG har Sverige begärt en övergångstid även med att införa värdeskatten. En ettårig övergångs-

Specialmotivering 93

period har överenskommits. Vi föreslår en införandebestämrnelse till den nya lagen som reglerar frågan. Som framgår av motiveringen till 1 § skall enligt artikel 3 i

direktivet 7932EEG cigaretter med en längd exklusive filter eller

munstycke som överstiger 9 cm men inte 18 cm anses som tvâ

cigaretter. överstiger längden 18 cm men inte 27 cm anses den som

tre cigaretter osv. Om längden är t.ex. 17 cm skall således dubbel styckeskatt 2 x 51 öre tas ut. Värdeskattedelens procentsats skall däremot naturligtvis inte fördubblas. Avsikten med regeln är att förhindra skatteundandragande genom att tillverka extremt långa cigaretter som sedan efter beskattning och försäljning skulle kunna delas av kunden till flera cigaretter av normallängd. Denna reglering har tagits in i den föreslagna paragrafens andra stycke.

3 § I denna paragraf finns en bestämmelse om vad som avses med detaljhandelspris i denna lag. Varje cigarettprodukt skall åsättas ett högsta pris inklusive tobaksskatt, mervärdesskatt och eventuell annan statlig skatt eller avgift som cigarettmärket får säljas för i detalj- handeln. Denna regel är nödvändig, eftersom skatten fastställs till en viss procentsats av detta maximala pris. Någon regel som hindrar att handeln tar ut ett lägre pris finns däremot inte. Enligt artikel 5 i direktiv 72464EEG, som ändrats genom direktiv 9278EEG, kan tillverkare av cigaretter inom EG, eller om det är lämpligare, dennes representant eller auktoriserad agent samt impor-

törer från icke medlemsland tredje land fritt fastställa det högsta

tillåtna detaljhandelspris för varje enskild produkt för varje medlemsland. Utredningen föreslår att motsvarande regel tas in i förevarande paragraf. En tillverkare i ett medlemsland skall således fastställa ett maximalt detaljhandelspris för de cigaretter som han tillverkar, även för dem som han säljer till Sverige. Tillverkaren har dock möjlighet att istället låta en representant eller agent fastställa det högsta detaljhandelspriset för den svenska marknaden. Priset skall

fastställas till ett visst belopp för varje enskild produkt visst märke,

typ etc. Vid import, dvs. importerade cigaretter från tredje land, är det importören som skall fastställa det maximala detaljhandelspriset. Detta kan i praktiken innebära att två olika importörer av samma cigarettmärke kan fastställa olika maximalt detaljhandelspris och att olika priser därför kan förekomma i handeln för lika produkter. Det finns inget formellt EG-krav på att cigarettpaketen skall vara märkta med det maximala försäljningspriset. Emellertid torde det framförallt ur kontrollsynpunkt bli nödvändigt att införa en form av

kontrollmärkning se 4 §.

94 Specialmotivering

Utredningen anser vidare att det erfordras en sanktionsregel för de fall cigaretter säljs till högre pris än det maximala försäljningspriset.

En sådan regel föreslås i 5 § se nedan.

Som framgått ovan får cigaretter inte säljas till högre pris än som fastställts. Ett undantag från denna regel har angetts i förevarande paragrafs andra stycke. Där föreskrivs att vid tillhandahållande av cigaretter på restauranger får ett skäligt tillägg för serveringskostnaden tas ut. Tillägget kan då ses som en form av en särskild avgift för själva serveringen av cigarettema, t.ex. genom att man öppnar cigarettpaketet för kundens räkning. Någon formell EG-regel som tillåter överskridande av det maximala försäljningspriset finns inte. Den danska lagen om tobaksavgifter innehåller emellertid en bestämmelse att cigaretter som levereras i restauranger kan säljas till ett högre pris än det som finns på stämpelmärket och som motsvaras av ett tillägg av serveringsavgift. Utredningen föreslår att även den svenska lagstiftningen skall innehålla en regel med motsvarande innebörd. I tredje stycket regleras det fall då något högsta tillåtna detaljhandelspris inte har fastställts av tillverkaren inom EG eller av irnportören vid import från tredje land. Eftersom cigarettskatten skall bestå av en styckeskatt och en värderelaterad skatt som beräknas på detaljhandelspriset, måste ett detaljhandelspris fastställas. Finns inget sådant pris får beskattningsmyndigheten beskatta varan efter ett uppskattat detaljhandelspris som kan anses skäligt.

Kontrollmärkning på cigarettförpackningar

4 § I paragrafen föreslås att cigaretter får säljas endast i originalförpackning som försetts med särskild märkning med uppgift om paketets detaljhandelspris. Något formellt EG-krav på särskild märkning finns inte, men EG-ländema har nästan genomgående regler om märkning. Eftersom högre pris än detaljhandelspriset inte får tas ut anser utredningen att det i praktiken är nödvändigt att märka cigarettpaketen med detta pris. Märkning av cigarettpaketen kan även utgöra ett bevis på att cigarettförpackningen är avsedd för försäljning på en viss nationell marknad. Kontrollen underlättas därigenom. En särskild etikett, ñscal banderol, kan också användas som ett bevis på att skatten betalats, eller så kan utlämnandet av sådant märke utgöra beskattningsgrundande händelse, som t.ex. i Danmark. Märkning med detaljhandelspris och skattemärkning kan också, som i bl.a. Benelux-ländema, ske genom en gemensam etikett. Regler om sådana märken finns i artikel 21 i cirkulationsdirektivet, som överlämnar varje enskild medlemsstat att avgöra om märkning skall krävas. Utredningen föreslår inga sådana skattekvitton utan anser att det för svensk del bör vara tillräckligt med märkning som innehåller

Specialmotivering 95

detaljhandelspris. Eventuellt kan priset tryckas direkt på förpackningen. Sverige har tidigare haft bestämmelser om kontrollstämpel på cigaretter. Den nuvarande lagens 9 § innehåller en regel om att regeringen får föreskriva att tobaksvara får förekomma till försäljning inom riket endast i originalförpackning försedd med särskild kontrollstämpel. Motiven till 9 § framgår av prop. 1961:115, där departementschefen uttalade att avsikten med kontrollstämpling att var underlätta beivrandet av smuggling av cigaretter. Med stöd av 9 § nuvarande lag föreskrevs i 2 § förordningen 1961:395 om tobaksskatt att cigaretter fick förekomma till försäljning inom riket endast i originalförpackning försedd med i 9 § avsedd kontrollstämpel. RSV fick medge att stämpel trycktes på förpackningen. Kostnaden för att förse förpackning med kontrollstämpel åvilade den skattskyldige. Kontrollstämpel skulle åsättas senast vid den tidpunkt då skattskyldigheten inträdde. Stämpelns innehåll och utformning fastställdes av Generaltullstyrelsen och RSV gemensamt. Den 1 oktober 1982 upphörde 2 § i tobaksskatteförordningen om kontrollstämpel att gälla SFS 1982:862. Med hänsyn till kontrollaspekten är det enligt utredningen nödvändigt med en bestämmelse om märkning av cigarettpaketen. Den föreslagna paragrafen motsvarar den nuvarande 9 § med den skillnaden att den nya paragrafen anger att den särskilda märkningen skall innehålla uppgift om det detaljhandelspris som cigarettförpackningen får försäljas till. Märkningen kan ske pá olika sätt. Uppgiften kan tryckas direkt på förpackningen eller så kan lösa kontrollmärken klistras på cigarettpaketen. Den närmare utformningen kontrollav märkningen bör framgå av tillämpningsföreskrifter. Bestämmelserna om kontrollmärkning behöver givetvis inte införas förrän den värderelaterade punktskatten cigaretter införs. Se härom under 2 § samt ikraftträdandebestämmelserna. Skyldigheten att märka cigarettpaketen med detaljhandelspriset torde i en del fall kunna förorsaka vissa praktiska svårigheter i samband med tobaksskattehöjningar. Detta beror bl.a. på vilken teknik som valts för prismärkningen. Inneliggande lager hos den skattskyldige av förpackningar kan t.ex. behöva märkas Det kan emellertid om. inte accepteras att en ordning tillskapas enligt vilken avsteg från märkningsprincipen skulle få ske i samband med skattehöjningar. Enligt lagen 1975: l 154 om varningstext och innehâllsdeklaration tobaksvaror skall förpackning, som är avsedd att försäljas till konsument inom landet, förses med varningstext och innehällsdeklaration. Ansvarig härför är tillverkaren och vid import den först som saluhåller varan. I skrivelse till Finansdepartementet den 2 augusti 1976 Dnr 468276 ansåg RSV bl.a. att bestämmelsen om varningstext m.m. tjänade samma syfte som märkningen med kontrollstäm-

96 Specialmotivering

peln, nämligen att försvåra försäljningen av insmugglade cigaretter och verka bevismedel vid bekämpandet av smuggling. som Inom EG har utarbetats gemensamma regler vad gäller märkning tobaksvaror EG-direktivet 89622EEG. I enlighet med av genom detta direktiv skall det på alla tobaksförpackningar tryckas varningstexter och lämnas uppgift om halten av tjära och nikotin. Upplysningarna skall tryckas på sidan av cigarettförpackningama på detde officiella språketspråken i det land där den slutliga försäljningen sker. Det ligger utanför utredningens uppdrag att bedöma i vad mån de svenska reglerna om märkning enligt 1975 års lag behöver anpassas till EG-reglerna i detta hänseende. Här kan endast konstateras att märkning med varningstext m.m. skall förekomma på cigarettpaketen i Sverige även efter ett EG-inträde.

5 § Som framgår av föreslagna 2 § första stycket skall skatten på cigaretter tas ut med visst belopp per styck och med viss procent av det detaljhandelspris som tillverkaren respektive importören fastställt. Vidare framgår av 3 § andra stycket att cigaretter inte får säljas till högre pris än det fastställda. Om ett högre pris än detaljhandelspriset ändock tas ut innebär det att den värderelaterade delen av skatten har beräknats pá ett för lågt belopp. Utredningen föreslår därför en regel enligt vilken den som säljer cigaretter till för högt pris kan pâföras ett belopp motsvarande den ytterligare skatt som skulle ha utgått om detaljhandelspriset hade varit fastställt till det pris som varan faktiskt sålts för. Beslut skall fattas i samma ordning som i fråga om fastställande av skatt för skattskyldig som inte lämnat deklaration. Andra stycket anger att beloppet kan påföras efter skälig grund om inte beloppet enligt första stycket kan tillförlitligen bestämmas. Detsamma gäller om erforderliga uppgifter saknas. Att beslut enligt denna paragraf kan överklagas hos länsrätten framgår av 35 Regeln skall givetvis inte tillämpas om ett skäligt tillägg för serveringskostnaden vid tillhandahållande av cigaretter på restauranger tagits ut enligt 3 § tredje stycket.

6 § I denna paragraf straffbeläggs försäljning av cigaretter på annat sätt än i originalförpackning som försetts med särskild märkning om det detaljhandelspris som får tas ut enligt 3 § första stycket. Bestämmelsens innehåll motsvarar i huvudsak nuvarande lags ll Den som säljer förpackningar utan kontrollmärken kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

1 EGT L 359, 8.12.1989, nr s.

Specialmotivering 97

7 §

I paragrafen har tagits in en förverkandebestämmelse delvis

som motsvaras av 12 § i nuvarande lag. I dag framgår hur skall man förfara med cigaretter som förklarats förverkade förordningen av 1961:395 om tobaksskatt. Denna fråga bör regleras ett likartat sätt framgent.

Skatt på cigarrer, cigariller och röktobak

8 § Skatt på cigarrer, cigariller, rulltobak och annan röktobak kan enligt EGzs regler utgå som en styckeskatt, en värdeskatt beräknad efter

detaljhandelspriset för varan eller som en kombination därav artikel

3 i direktiv 9280EEG. Följande miniminivåer måste dock uppfyllas 1 ECU 9 kr. Cigarrercigariller: 7 ECU per 1000 st 6,3 öre st, eller - per 7 ECU per kg 63 kr per kg, eller 5 % detaljhandelspriset av inklusive alla skatter. Rulltobak dvs ñnsnittad tobak avsedd för cigarettrullning; - se ovan under anmärkning till 1 §: 20 ECU per kg 180 kr kg, per eller 30 % av detaljhandelspriset inklusive alla skatter. Annan röktobak: 15 ECU per 135 kr kg, eller 20 % - per av detaljhandelspriset inklusive alla skatter. Inom respektive grupp skall samma skattesats tillämpas. Om man exempelvis väljer en styckeskatt för cigarrercigariller måste denna alla produkter oavsett vikt. Å andra sidan kan välja avse man att beskatta hela gruppen strikt efter vikten. Den nuvarande skatten pâ cigarrer och cigariller utgår som en styckeskatt med indelning i fyra skattegrupper efter vikt. varans Skattesatsen uppgår till mellan 34 och 51 öre styck. Till överper vägande del 96 % härrör statens skatteintäkter avseende - cigarrercigariller till dvs cigariller med vikt 1,7 grupp en t.0.m. gram och med en skatt på 34 öre per styck. Som framgått kan medlemsländerna välja värderelaterad skatt en som skall beräknas på detaljhandelspriset i enlighet med vad som obligatoriskt gäller för cigaretter. Enligt utredningens uppfattning saknas emellertid skäl att övergå till värdeskatt på cigarrer. en Vid val av en styckeskatt kan skatten beräknas efter vikt kilo per eller per styck. Utredningen anser att båda alternativen kan lika vara lämpliga men förordar styckeskatt. En enhetlig styckeskatt med 34 en öre per styck för cigarrer och cigariller beräknas i huvudsak oförge ändrade skatteintäkter. Beträffande röktobak föreslår utredningen ingen ändring alls.

4 140762

98 Specialmotivering

skattskyldighet m.m.

Skattskyldiga

9 § Som nämnts inledningsvis regleras beskattningsförfarandet för de EGanpassade varuområdena huvudsakligen i Cirkulationsdirektivet. De varor som omfattas av direktivet blir skattepliktiga i och med att de framställs inom gemenskapen eller i och med att de importeras till

gemenskapen från tredje land artikel 5. Om varorna står under

tullkontroll när de införs till gemenskapen skall dock importtillfället anses vara när de lämnar EG:s tullprocedur. Cirkulationsdirektivet innehåller ingen definition av begreppet skattskyldig utan beskriver snarare vem som har ansvaret för betalningen av punktskattema. Utredningen anser emellertid att det är möjligt att även fortsättningsvis använda det i Sverige väl inarbetade begreppet skattskyldig även på de EG-anpassade skatterna. Med anledning härav föreslår vi i förevarande paragraf att skattskyldig för cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak är den som inom landet yrkesmässigt tillverkar sådan skattepliktig vara eller den som har godkänts som upplagshavare enligt 10 Vidare är den skattskyldig yrkesmässigt från ett annat EG-land tar emot som skattepliktig vara. Fråga är då om registrerad eller Oregistrerad varumottagare enligt 13 och 14 §§. I vissa fall kan också en skatterepresentant utses här i landet av en utländsk upplagshavare 15 § och denne är då skyldig att betala skatten i Sverige för de varor som den utländske upplagshavaren levererar till varumottagare i Sverige. När fråga är om s.k. distansförsäljning enligt 16 § och varan tas emot av annan än upplagshavare enligt 10 § eller varumottagare enligt 13 och 14 §§, är säljaren dock skattskyldig. Om en vara beskattats i ett annat EG-land och sedan förs till Sverige för att användas i kommersiell verksamhet, måste det säkerställas att beskattning sker här, artikel 7 och 9 i cirkulationsdirektivet. Beskattningen kan ske genom att en svensk upplagshavare eller varumottagare blir skattskyldig enligt punkterna 1 och 2 i förevarande paragraf. Om däremot en beskattad vara förs hit på annat sätt måste en särskild regel om skattskyldighet finnas. En regel om detta har tagits in i femte punkten av denna paragraf. Den kan avse flera situationer. Ett fall är då en näringsidkare för hit en skattepliktig vara som beskattats i ett annat EG-land för att använda den i kommersiell verksamhet här. Ett annat fall är då t.ex. en organisation eller en myndighet förvärvar skattepliktiga varor i ett annat EG-land och transporterar hit dem för användning i Sverige. I dessa fall skall beskattning ske i Sverige, men möjlighet till återbetalning av den i utlandet erlagda skatten finns, jfr under 29 Ett särskilt förfarande skall i dessa fall tillämpas i samband med att varorna transporteras till

SOU 1994: 74 Specialmotivering 99

Sverige, se 17 och ett förenklat ledsagardokument skall utfärdas, jfr 26 Även skattepliktig skulle införas resgods om en vara som av en privatperson jfr nedan under 16 § som senare säljer eller på annat sätt använder varan för kommersiella aktiviteter i Sverige, skall beskattning ske här. Även i detta fall tillämpas femte punkten. Slutligen är enligt punkten 6 den skattskyldig som från tredje land

importerar skattepliktig vara. I dessa fall skall om den skattskyldige

inte är upplagshavare enligt 10 § eller registrerad varumottagare enligt 13 § skatten betalas till tullmyndigheten enligt 19 Med skattskyldighet följer i flertalet fall registreringsskyldighet enligt 18 samt deklarationsskyldighet enligt de allmänna förm.m. farandereglema i LPP, se t.ex. 2 kap. 1

Upplagshavare

10 § De varor som omfattas av cirkulationsdirektivet blir skattepliktiga i och med att de framställs inom EG eller i och med att de importeras till EG från tredje land artikel 5.1. Detta innebär även att skatten i princip förfaller till betalning i samband med att varan tillverkas eller importeras från tredje land. EG:s förfaranderegler dock möjger en lighet att skjuta upp beskattningen, även när varan transporteras från ett EG-land till ett annat, till dess varan släpps fri för konsumtion. Beskattningen skall då ske i det land där varan släpps fri. Förutsättningen för att beskattningen pâ detta sätt skall kunna uppskjutas, suspenderas, är att varan hanteras inom ramarna för ett systern med särskilt godkända skatteupplag och av särskilt godkända upplagshavare. En godkänd upplagshavare är enligt direktivets definition artikel

4 i cirkulationsdirektivet en fysisk eller juridisk person som av

behörig myndighet i sitt hemland fått tillstånd att ett led i sin som näringsutövning i ett skatteupplag tillverka, bearbeta, lagra, ta emot och leverera skattepliktiga varor under suspension, dvs. utan att skatten förfaller till betalning. I paragrafens första stycke föreslår utredningen att den som inom landet avser att yrkesmässigt tillverka skattepliktig tobaksvara kan efter ansökan hos beskattningsmyndigheten godkännas som upplagshavare jfr dock även reglerna om skattesuspension vid leverans till varumottagare enligt 13 och 14 §§. EG:s beskattningsordning förutsätter i princip att all tillverkning skall ske inom godkända upplag. Om tillverkning sker utanför ett upplag skall nämligen beskattningen utlösas omedelbart, utan suspension. I princip torde krävas någon form av a conto betalning av skatten i förväg. Ett sådant förfarande är dock mycket opraktiskt. Något krav pá att tillverkning måste ske inom ett godkänt upplag

100 Specialmotivering

anser vi emellertid inte bör ställas upp i lagen, i vart fall tillsvidare. Ett sådant krav måste dock övervägas om sådan tillverkning skulle komma att äga rum annat än i undantagsfall. En upplagshavare har rätt att under suspension av skatten leverera skattepliktiga varor till andra godkända upplagshavare i Sverige eller i ett annat EG-land, samt till registrerade eller oregistrerade varumottagare i ett annat EG-land än Sverige. Däremot kan en i Sverige godkänd upplagshavare inte leverera obeskattade varor till svenska registrerade eller oregistrerade varumottagare. I sådant fall åvilar skattskyldigheten upplagshavaren och skattskyldigheten inträder vid

leveransen se vidare 20 §.

I punkten 2 anges att den som för yrkesmässig försäljning till näringsidkare mottager skattepliktiga varor från ett annat medlemsland eller från en svensk godkänd upplagshavare, eller den som importerar varor från tredje land, efter ansökan hos beskattningsmyndigheten kan godkännas som upplagshavare. Denna regel motsvarar i huvudsak nuvarande regler om importörers möjlighet att hos beskattningsmyndigheten få ansöka om att bli registrerad som importör. I paragrafen anges dock att det skall vara fråga om mottagande eller import för försäljning till näringsidkare. Detaljhandlare m.fl. som säljer direkt till konsument kan således inte bli godkänd som upp-

lagshavare i den mån en detaljhandlare inte bedriver lagerhållning i

sådan skala att punkten 3 blir tillämplig. En detaljhandlare kan däremot ha ställning som varumottagare enligt 13 och 14 §§ och ta emot varor under suspension från ett annat EG-land. Av paragrafens tredje punkt framgår att även den som yrkesmässigt bearbetar eller i större omfattning lagrar skattepliktiga tobaksvaror kan efter ansökan hos beskattningsmyndigheten godkännas som upplagshavare. För att en tillverkare av skattepliktiga varor eller den som tar emot, bearbetar eller lagrar sådana varor skall kunna bli upplagshavare med de rättsverkningar som följer därav skall alltså krävas ett godkännande av beskattningsmyndigheten. Ett sådant godkännande bör förutsätta att sökandens ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är sådana att han kan anförtros ställning som upplagshavare med rätt att lagra skattepliktiga varor under suspension av skatten. Vid bestämmande av de krav som skall ställas för godkännande måste också beaktas att upplagshavaren kan verka inom ett sammanhängande EGsystem, med rätt att skattefritt sända och mottaga vara till resp. från andra EG-länder. Om en godkänd upplagshavare inte längre uppfyller kraven, skall godkännandet återkallas. Närmare regler om áterkallande bör framgå av tillämpningsföreskrifter. Enligt artikel 15a i cirkulationsdirektivet gäller att medlemsstaterna skall ha ett elektroniskt dataregister över upplagshavare, skatteupplag enligt 12 § och varumottagare enligt 13 §.

Specialmotivering 101

Det svenska punkskatteregistret utgör ett elektroniskt dataregister och förs med stöd av tillstånd från Datainspektionen. Uppgifter ur punktskatteregistret måste, såvitt tobaksskatten och de andra avser punktskatter som omfattas av EG-reglerna, kunna lämnas ut till skattemyndigheter i andra EG-länder. Se härom vidare under 36

11 § Paragrafen behandlar ställande av säkerhet. Bestämmelsen grundas på artikel 13 i cirkulationsdirektivet där det att godkänd anges en upplagshavare obligatoriskt skall ställa säkerhet för skattens erläggande i samband med transport av obeskattade Säkerheten skall varor. vara giltig i samtliga EG-länder. I övrigt regleras i direktivet inte säkerhetens form eller omfattning. Behörig myndighet i det medlemsland där skatteupplaget finns har dessutom rätt att kräva att säkerhet ställs för att betalning skatten av i samband med produktion, bearbetning och lagring RSV av varor. har i en rapport, RSV Rapport 1993:9 Punktskatter i ett EGperspektiv s. 35 föreslagit att beskattningsmyndigheten skall ha rätt att besiktiga upplagshavares skatteupplag jfr 12 § och, med utgångspunkt i denna besiktning, ställa krav på säkerhet för skattens erläggande. Besiktningen och kravet på säkerhet föreslås i rapporten kunna ersättas av intyg från försäkringsbolag att verksamheten har om försäkrats mot stöld. I enlighet med RSV:s rapport föreslår utredningen i paragrafens andra stycke att beskattningsmyndigheten får bestämma om säkerhet skall krävas i samband med upplagshavarens tillverkning, bearbetning eller lagring obeskattade av varor. Beskattningsmyndigheten får bestämma i vilken form säkerheten skall ställas, och storleken av säkerheten.

Skatteupplag

12 § Skatteupplag är enligt direktivets definition artikel 4 i cirkula-

tionsdirektivet en plats där en godkänd upplagshavare har tillstånd

att tillverka, bearbeta, lagra, mottaga och leverera skattepliktiga varor. Skatteupplaget skall godkännas beskattningsmyndigheten. Närmare av regler om godkännande skatteupplagen bör framgå tillämpav av ningsföreskrifter. En godkänd upplagshavare har således möjlighet att i ett skatteupplag utöva sin verksamhet med skattepliktiga för vilka betalvaror ning av skatten är uppskjuten under suspension. I artikel 11 i cirkulationsdirektivet sägs att tillverkning, bearbetning och lagerhållning måste ske i ett godkänt skatteupplag så länge skatten inte är betald. Angående skattskyldighetens inträde, 20 se

5 14-0763

102 Specialmotivering

Omsättning av skattepliktiga varor, som omfattas av suspen-

sionsordningen skall enligt huvudregeln artikel 15 i cirkulationsdirektivet ske mellan skatteupplag. Regeln skall även tillämpas

beträffande för vilka 0-skattesats gäller ingen skattepliktig varor tobaksvara har för närvarande O-skattesats. Trots huvudregeln kan upplagshavaren emellertid leverera under suspension av skatten varor till varumottagare i andra EG-länder, se 13 och 14 §§. Om upplagshavaren önskar lagra skattepliktig vara på annat ställe än i ett godkänt skatteupplag är detta naturligtvis möjligt. Detta kan dock inte ske under suspension skatten. skattskyldigheten för av inträder enligt 20 § när varorna tas ut ur det godkända skatvarorna teupplaget.

Varumottagare

13 § Paragrafen näringsidkare som inte är godkänd upplagshavare avser en och yrkesmässigt tar emot punktskattepliktiga varor från en som godkänd upplagshavare i ett annat EG-land, eller som yrkesmässigt importerar skattepliktiga från tredje land. Näringsidkaren kan varor ansöka hos beskattningsmyndigheten om att bli registrerad som varumottagare. Detta utgör ett av undantagen från huvudregeln att omsättning omfattas suspensionsordningen alltid skall av varor som av ske mellan skatteupplag i medlemsländerna. Den blivit registrerad som varumottagare kan ta emot varor som från upplagshavare i ett annat medlemsland under suspension av en skatten. Varumottagaren är då skattskyldig för de mottagna varorna, 9 § 2. Tar Varumottagaren emot skattepliktig vara från en svensk se upplagshavare är emellertid upplagshavaren skattskyldig, se 9 § En registrerad varumottagare kan inte skattefritt lagra varor eller sända dem vidare. Detta framgår av reglerna i 20 § 2 om när skattskyldigheten inträder. I övrigt kan den registrerade Varumottaganärmast jämställas med den som enligt nuvarande regler kan ren ansöka om att få bli registrerad som importör. Behörig myndighet kan enligt cirkulationsdirektivet begära att den registrerade Varumottagaren ställer säkerhet för betalning av punkt-

skatten artikel 16.2. Säkerheten kan vara generell för att täcka skatt

på all import och kan variera beroende på den årliga omsättning av skattepliktiga Vi föreslår i paragrafens andra stycke att varvaror. umottagaren skall ställa säkerhet i enlighet med vad beskattningsmyndigheten bestämmer. Den närmare utformningen av regler för ställande säkerhet bör framgå av tillämpningsföreskrifter. av

Specialmotivering 103

14 § I denna paragraf behandlas den som är Oregistrerad varumottagare.

Enligt cirkulationsdirektivet artikel 16.3 är denne fysisk eller

en juridisk person som i sin näringsverksamhet tar emot skattepliktiga varor frän ett skatteupplag i en annan medlemsstat. Den oregistrerade varumottagare tar, jämfört med den registrerade varumottagaren enligt 13 endast mera undantagsvis emot punktskattepliktiga från varor en godkänd upplagshavare i ett annat medlemsland. Registrering behövs därför inte. Innan transporten påbörjas skall dock den oregistrerade varumottagaren till beskattningsmyndigheten dels anmäla leveransen, dels ställa säkerhet för skattens betalning. Den oregistrerade varumottagaren är skattskyldig enligt 9 § och skattskyldigheten inträder vid mottagandet 20 § Skatten skall av varorna, se deklareras vid mottagandet av varorna, 22 Skatten skall således se redovisas separat för varje leverans, och inte periodiskt för den som registrerade varumottagaren.

15 § Paragrafen grundar sig pá artikel 17 i cirkulationsdirektivet. En upplagshavare som är registrerad i ett annat EG-land kan, han sâ om önskar, utse en skatterepresentant för de fall han levererar skattepliktiga tobaksvaror till en näringsidkare inte är registrerad som upplagshavare i Sverige. Skatterepresentanten skall godkännas beav skattningsmyndigheten. Han skall ställa säkerhet för skattens erläggande. Han är vidare skattskyldig för de upplagshavaren varor som sänder till varumottagare här i Sverige. Skattskyldigheten inträder när varorna tas emot här i landet, antingen hos skatterepresentanten, om denne skulle ta emot varorna, eller hos varumottagaren, 20 § 4. se Skatterepresentanten kan således överta varumottagarens ansvar ifråga om ställande av säkerhet och betalning skatten. Pâ detta sätt av underlättas leverans av varor från utländska upplagshavare till näringsidkare här i landet. De leveranser som avses i bestämmelsen är sådana sker under som suspension, och till näringsidkare som annars skulle erlägga skatten som varumottagare enligt 13 och 14 §§. Om fråga däremot är om vara som redan har beskattats i ett annat EG-land innan de sänds hit, är bestämmelserna om distansförsäljning och representant enligt 16 § vanligen tillämpliga.

Enligt artikel 17 c i cirkulationsdirektivet gäller vidare att skatte-

representanten skall föra bok över de varor som han ansvarar för, och lämna uppgifter till beskattningsmyndigheten leveransorter i om Sverige. Föreskrifter denna art bör meddelas tillämpav som ningsbestämmelser.

104 Specialmotivering

Distansförsäüning

16 § Paragrafen grundar sig på artikel 10 i cirkulationsdirektivet. Bestämmelsen omfattar de fall då säljare ombesörjer eller tar ansvar för en transporten. Sådan försäljning betecknas i det följande som distansförsäljning. Ett exempel är postorderförsâljningar. Enligt direktivbestämmelsen skall punktskatten erläggas i destinationsmedlemstaten, varvid den medlemsstat dit varorna ankommer efter försändelse avses eller transport. Det är den utländske säljaren som är skattskyldig och skattskyldigheten inträder när säljaren levererar varorna. Varorna kan inte försändas under suspension av skatten i de nu angivna distansförsäljningsfallen. Skatt skall tas ut i säljarens land, beskattning därefter äger i destinationslandet. Säljaren trots att rum har, efter att nödvändiga formaliteter iakttagits, rätt att återfå den skatt erlagts i hemlandet jfr 29 § som reglerar återbetalningssituatiosom för svensk företagare som distansförsäljer varor till privatnen en personer i ett annat EG-land. Den här beskrivna ordningen enligt cirkulationsdirektivet kan förefalla komplicerad. Motivet för att skatt först skall erläggas i ursprungslandet torde vara kontrollskäl. Enligt direktivbestämmelsen har myndigheten i det medlemsland från vilket säljaren bedriver sin verksamhet skyldighet att se till att säljaren innan leverans sker ställer säkerhet för skattens erläggande i destinationslandet, att han efter leveransen betalar skatten, och att han för förteckning över samtliga ifrågavarande leveranser jfr 28 §. en l denna paragraf anges vem som här i landet skall vara skattskyldig för från ett annat EG-land förvärvas av en köpare i Sverige varor som inte är upplagshavare eller varumottagare enligt 13 och 14 §§, som och där transporteras till Sverige av säljaren eller för dennes varorna räkning. Fråga är alltså om försäljning till en svensk privatperson eller till och inte är näringsidkare. En näringsidannan som tar emot varor, kare är däremot själv skattskyldig enligt 9 § 2 och som tar emot varor 13 och 14 §§. Den säljer skattepliktig vara till Sverige genom distansförsom säljning är skattskyldig enligt 9 § 4 och skall vara registrerad enligt 18 Skatt- och registreringsskyldigheten innebär att de vanliga förfarandereglerna i LPP skall tillämpas, se under 18 Direktivets bestämmelse distansförsäljning innehåller en regel om att medlemsländerna får bestämma att en representant skall utses om

vid sådan försäljning artikel 10.3. Det bör enligt vår mening före-

skrivas att säljaren vid destinationsförsäljning till Sverige skall utse en sådan representant som skall godkännas av beskattningsmyndigheten, om säljaren inte har fast driftställe i Sverige. Representanten är inte skattskyldig. I andra stycket föreslås att det införs en bestämmelse av innebörd som i 22 kap 6 § mervärdesskattelagen 1994:200. samma

Specialmotivering 105

De nu beskrivna reglerna om distansförsäljning således avser postorderförsäljning etc. till privatpersoner m.fl. i Sverige. Det är i dessa fall säljaren som svarar för transporten eller låter avsända varorna hit. Beskattning skall ske i Sverige, och avsändaren blir skattskyldig här jfr dock även 16 § andra stycket. Om varorna inte sänds hit på detta sätt, utan den svenske kunden själv tar hand om varorna i ett annat EG-land och sedan själv fraktar hit dem, skall beskattning inte ske här om varorna endast är avsedda för privat bruk. Beskattningen sker då enbart i ursprungslandet, dvs. det land där varorna frisläppts för konsumtion. Denna princip har kommit till uttryck i direktivets artikel Det är viktigt att betona att denna skattefrihet endast avser privat användning av varor som medförts till Sverige av konsumenten. All kommersiell hantering av skattepliktiga varor i Sverige mäste däremot ske med vara som beskattas här, oavsett de förvärvats beskattade i ett annat EG-land om jfr skattskyldighetsregeln i 9 § 5. I detta sammanhang bör nämnas att EG-direktivet ställer vissa upp regler för hur medlemsländerna kan bedöma fråga är privat om om införsel eller kommersiella transaktioner. I artikel 9 att därvid anges fär beaktas sådant innehavarens yrkesverksamhet, förvaringssom platsen för varorna, transportsätt m.m. Vidare kan varornas kvantitet behöva beaktas, och därför medlemsländerna rätt att sätta ges upp skindikativnivåer, att användas i bevissyfte. Dessa nivåer får i så fall inte understiga vissa i artikeln angivna nivåer, för cigaretter 800 st, för cigariller 400 st, cigarrer 200 st och för röktobak 1 kg. Motsvarande gränser ges även för alkohol sprit 10 liter, mellanklassprodukter 20 liter, vin 90 liter samt öl 110 liter. Vi anser det inte vara lämpligt att införa tumregler av detta slag i svensk lagstiftning. Om de skulle anses underlätta den praktiska hanteringen beskattningen av kan regler av detta slag utfärdas som tillämpningsföreskrifter.

Övriga skattskyldiga

17 § Paragrafen lämnar vissa föreskrifter för dem är skattskyldiga som enligt 9 § 5 och har sin grund i cirkulationsdirektivets artikel Det är här fråga om beskattade varor som t.ex. näringsidkare inför till en Sverige från ett annat EG-land. Den skattskyldige skall innan varorna transporteras hit göra en anmälan till beskattningsmyndigheten och ställa säkerhet för skattens betalning. Redovisning och betalning skall ske på samma sätt som för den oregistrerade varumottagaren, 22 se

106 Specialmotivering

Registreringsskyldighet

18 § Paragrafen att skattskyldiga enligt 10 § godkänd upplagshavaanger re, 13 § registrerad varumottagare, 15 § skatterepresentant för en utländsk upplagshavare och 16 § utländsk säljare vid distansförsäljning skall registrerade hos beskattningsmyndigheten. Med vara skattskyldighet och redovisningsskyldighet följer att de allmänna förfarandereglerna i LPP och FPP skall tillämpas. Att en ansökan om registrering som varumottagare däremot är frivillig framgår av 13 Beskattningsmyndighet är Skattemyndigheten i Kopparbergs län. Reglerna innebär i korthet att skatten skall redovisas genom att deklaration lämnas för bestämda redovisningsperioder kalendermânad. Deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast den tjugofemte i månaden efter redovisningsperiodens slut. Skatten skall vara inbetald sistnämnda dag. De övriga skattskyldiga, Oregistrerad varumottagare enligt 14 § eller de skattskyldiga som avses i 9 § behöver inte registreras men skall i stället anmäla varje skattepliktig händelse till beskattningsmyndigheten. Förfarandereglerna i LPP och FPP skall tillämpas även på dessa skattskyldiga inte annat särskilt anges jfr 22 §. om

Import från tredje land

19 § Paragrafen gäller import av skattepliktiga varor från tredje land av någon som inte är godkänd upplagshavare eller registrerad varumottagare. Bestämmelsen motsvarar nuvarande lags 5 § tredje stycket. Begreppet tredje land behandlas under 1 Där framgår att importreglema tillämpas vid försändelse av varor från vissa områden som tillhör EG, och omvänt att införsel från vissa områden utanför EG anses vara av EG-intern karaktär. Hänvisningen till nuvarande tullag kan behöva justeras då EG-medlemskapet torde kräva en i grunden omarbetad tullagstiftning. När tobaksskatt skall betalas till tullmyndighet av resande tas skatten för närvarande ut i form av en schablontull, som inkluderar även tull och mervärdesskatt. Vi förutsätter att samma ordning kan tillämpas även i fortsättningen. Något särskilt stadgande om denna schablon anser vi dock inte behöver finnas i denna lag, utan reglerna kan framgå av tullbestämmelsema. I fråga om export till tredje land, se avdragsreglerna i 32

Specialmotivering 107

Skattskyldighetens inträde

20 § I paragrafen anges när Skattskyldigheten inträder. Enligt artikel 6 i

cirkulationsdirektivet förfaller skatten till betalning becomes

chargeable när varan blir tillgänglig för konsumtion. Med tillgänglig för konsumtion förstås enligt nämnda artikel när varan upphör att omfattas av suspensionsordningen, när varan framställs utanför suspensionsordningen samt vid import såvida varorna inte är underställda suspensionsordningen. Bestämmelser om skattskyldighetens inträde finns för närvarande i de olika punktskatteförfattningama. Reglerna har varit relativt enhetliga sedan en längre tid. Skattskyldigheten inträder normalt vid leverans till köpare eller när varor tas i anspråk för andra ändamål än försäljning. Tidpunkten för skattskyldighetens inträde är av avgörande betydelse när det gäller att bestämma om skatt skall tas ut och i så fall med vilken skattesats. Begreppet skattskyldighetens inträde kan användas även för de EG-anpassade skatterna. EG-reglerna förutsätter emellertid olika tidpunkter för skattskyldighetens inträde beroende på de olika kategorierna av skattskyldiga som redovisas i 9 I punkt 1 regleras skattskyldighetens inträde för en upplagshavare. Enligt utredningens mening kan en vara anses upphöra att omfattas av suspensionsordningen när varan tas ut från ett skatteupplag och av upplagshavare levereras till köpare som inte har rätt att ta emot skattepliktiga varor under suspension av skatten. Vid försäljning inom Sverige skall därför skattskyldigheten inträda för godkänd upplagshavare när leverans sker till en köpare inte själv är godkänd som upplagshavare här i landet. Vid leverans till ett annat EG-land inträder skattskyldigheten om leveransen köpare inte är registreavser en som rad upplagshavare, registrerad eller Oregistrerad varumottagare i det andra EG-landet. En regel härom har föreslagits i punkt 1 a. Genom denna anknytning till leveransen behålls den nuvarande huvudregeln för tidpunkten för skattskyldighetens inträde. Därigenom uppnås också en naturlig koppling till företagens affärsbokföring. Utredningen har utgått ifrån att principen om bruttoredovisning av punktskatt även skall gälla för de EG-anpassade skatterna. Bruttoredovisningen har lång tradition på punktskatteområdet och innebär att i huvudsak all försäljning och annat ianspråktagande av de skattepliktiga varorna skall tas upp i deklarationen. I syfte att undanta viss försäljning eller förbrukning från beskattning finns särskilda avdragsregler i de olika punktskatteförfattningarna. De skattepliktiga varor som upplagshavaren säljer till köpare i tredje land, dvs. exporterar, skall således ingå i skatteredovisningen enligt punkt 1 a. För de skattepliktiga varor som upplagshavaren sedan kan visa har blivit exporterade av honom, kan han yrka avdrag i deklaration. Dessa avdragsregler behandlas närmare under 32 där vi också föreslår att

108 Specialmotivering

denna bruttoredovisningsprincip på punktskatteområdet blir föremål för utredning. I 21 § regleras dock vissa fall då skattskyldighet inte bör inträda vid viss hantering i ett skatteupplag m.m. I de fallen har vi inte ansett det lämpligt att använda bruttoredovisningsprincipen. I förevarande paragrafs punkt 1 b föreslås en bestämmelse om att skattskyldigheten inträder också när upplagshavaren tar i anspråk en vara för annat ändamål än försäljning eller när varan annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras in i något annat godkänt skattcupplag. I och med att en vara tas i anspråk eller lagringen upphör anses varan inte längre omfattas av suspensionsordningen och skatten skall, i enlighet med direktivets artikel anses vara förfallen till betalning. Uttrycket tas i anspråk för annat ändamål än försäljning motsvaras nuvarande 5 § tobaksskattelagen till viss del och avser t.ex. varor av som tas ut för representation, gåvor eller som överlämnas till personalen utan betalning. Med uttrycket när varan annars tas ut ur skatteupplaget utan att föras till något annat godkänt skatteupplag avses samtliga situationer där varan inte längre omfattas av suspensionsordningen. Som exempel kan anges stöld eller att varan brinner upp. Beträffande avdrag för förstörts genom olyckshändelse eller force majeure, jfr varor som 32 § b. I dessa fall skall således upplagshavaren deklarera det förhållandet att varorna inte längre finns lagrade under skattesuspension. Sedan kan, om avdragsreglerna i 32 § medger det, ett korrigerande avdrag göras. Regelsystemet är ett uttryck för den grundläggande principen angiven i 1 § att all tillverkning av skattepliktiga varor skall beskattas, om det inte finns något uttryckligt undantag för särskilda fall. Genom dessa redovisningsprinciper möjliggörs också att kontroll av upplagshavarens lager kan göras på ett tillfredsställande sätt.

Punkt 1 c anger att skattskyldigheten inträder för de obeskattade

varor som upplagshavare har i lager vid den tidpunkt då han avregistreras från skattskyldighet för tobaksvaror. Motsvarande regel finns i ett flertal andra punktskatteförfattningar. I punkterna 2 och 3 regleras tidpunkten för skattskyldighetens inträde beträffande registrerad respektive Oregistrerad varumottagare. För dessa skattskyldiga inträffar tidpunkten vid varomas mottagande. I och med mottagandet upphör varan att omfattas av suspensionsordningen. För den oregistrerade varumottagaren gäller särskilda regler om redovisning av skatten, se 22 Av punkt 4 framgår att för den som är godkänd skatterepresentant enligt 15 § inträder skattskyldigheten vid mottagandet av varorna. Normalt torde varorna sändas direkt från det andra EG-landet till varumottagaren. Det är då tidpunkten när varorna anländer till varumottagaren som bestämmer skattskyldighetens inträde sänds varorna däremot till skatterepresentanten, bör dennes mottagande av varorna vara avgörande. Det är således vanligen fråga om samma tidpunkt

Specialmotivering 109

som gäller för varumottagaren i de fall dâ denne själv har att erlägga skatten när skatterepresentant inte är utsedd. Som framgått under 15 § avses även i övrigt samma regler gälla för skatterepresentanten som för en registrerad varumottagare. Punkt 5 anger att för den utländske säljaren som till Sverige säljer varor genom s.k. distansförsäljning enligt 16 § t.ex. postorderföretag inträder skattskyldigheten när leverans sker. Regeln grundas på artikel 10.3 i cirkulationsdirektivet. Vid distansförsäljning skall punktskatt redan ha erlagts för varorna av den utländske säljaren i hans med-

lemsland varorna har redan blivit tillgängliga för konsumtion och

detta även om säljaren i sitt hemland är en godkänd upplagshavare. Punktskatt skall dessutom erläggas av säljaren i den medlemsstat dit varan avsänds eller transporteras av säljaren eller för dennes räkning. Den skatt som erlagts av säljaren i hans hemland kan han ansöka om att där fâ återbetalad, jämför 29 I punkten 6 regleras skattskyldighetens inträde i de fall som avses i 9 § dvs. när varor i övriga fall förs in till Sverige från ett annat EG-land, annat än av resande för privat konsumtion. Skattskyldigheten inträder vid införseln. Särskilda redovisningsregler finns i 22 Förevarande paragrafs andra stycke reglerar det fallet när någon som inte är godkänd upplagshavare tillverkar skattepliktiga varor. Skattskyldigheten i dessa fall inträder genast när varan är tillverkad. Varor som tillverkas utanför ett godkänt skatteupplag omfattas inte av suspensionsordningen utan de anses vara direkt tillgängliga för

konsumtion artikel 6 i cirkulationsdirektivet. Som angetts under 10 §

kan det endast undantagsvis accepteras att tillverkning sker utanför ett godkänt skatteupplag. Direktivet förutsätter att skattskyldigheten inträder och att skatten skall betalas omedelbart. Detta kräver närmast att skatten betalas in i förväg, t.ex. genom att särskilt skattekvitto f1scal banderol, se under 4 § används för förskottsbetalning. Ett sådant system används t.ex. i Tyskland, medan de danska reglerna i princip inte alls tillåter tillverkning utanför skatteupplag. Vid sådan tillverkning som nämnts här föreslås särskilda redovisningsregler i 22

21 § I artikel 14 i cirkulationsdirektivet anges att någon skattskyldighet för upplagshavaren inte inträder för de varor som under suspensionsordningen förstörts till följd av varomas karaktär under framställning, bearbetning, lagring eller transport. Det avser t.ex. varor som torkat, dunstat eller på annat sätt förstörts till följd av varans karaktär inom eller under transport till eller från skatteupplag. För varumottagare gäller enligt direktivet att skattskyldighet inte inträder för förlust av varor som förstörts till följd av varomas karaktär under transport till honom.

1 10 Specialmotivering

En regel av detta slag har införts i förevarande paragrafs första

stycke a och, i fråga om varumottagare enligt 13 och 14 §§, i andra

stycket. Det sagda bör jämföras med vad som ovan sagts under 20 § punkt 1 b om skattskyldighetens inträde för varor som genom olyckshändelse brinner upp hos upplagshavaren. För de situationerna kan avdrag enligt 32 § yrkas i deklarationen. Regler om vissa andra undantag från tobaksskatt finns i artikel 6a i direktivet 72464EEG som ändrats genom 9278EEG. l de angivna fallen får antingen tobaksvaror undantas från skatt eller så kan redan betald skatt återbetalas. Medlemsländema får bestämma de särskilda villkoren för undantagen. De fall som kan undantas är: denaturerade tobaksvaror som används för industriellt bruk eller trädgárdsbruk, tobaksvaror som har destruerats under myndighetstillsyn, - -tobaksvaror som uteslutande används för vetenskapligt syfte och för provning av varornas kvalitet, tobaksvaror som återanvänds av tillverkaren. - Utredningen kan inte finna något behov av regler som skattebefriar denaturerade tobaksvaror för användning för industriellt bruk eller i trädgårdsnäringen och lämnar därför inget förslag härom. För tobaksvaror som av någon anledning blivit osäljbara annat än

de fall som anges i första stycket a kan det vara befogat med

undantag. skattskyldighet bör därför inte inträda upplagshavare när en förstört sådana varor, första stycket b. I enlighet med direktivet bör krävas att förstöringen, dvs. destrueringen, sker under tillsyn beav skattningsmyndigheten. Beskattningsmyndigheten bör kunna bestämma de närmare formerna för detta, enligt tillämpningsföreskrifter. Om redan beskattade tobaksvaror, hos t.ex. en detaljist, blir osäljbara, kan varorna återtas av skatteupplaget och avdrag för återgång av köp kan medges enligt 32 § a. Därefter kan varorna förstöras enligt förevarande paragraf utan att skattskyldighet inträder. Vidare föreslås, i första stycket c, ett undantag när tobaksvaror återanvänds av tillverkaren. Det avser sådana fall som när färdiga produkter tas i anspråk i skatteupplaget att omarbetas till andra genom tobaksvaror. Slutligen anser utredningen att det kan vara befogat att inte ta ut skatt för sådana tobaksvaror i ett skatteupplag används för som kvalitetsprovning, första stycket d. En avdragsregel för tobaksvaror som tagits i anspråk för provning eller som tillhandahållits för vetenskapligt, medicinskt eller likartat ändamål har tidigare funnits i nuvarande lags 7 men slopades i samband med skattereformen 1991. Motiveringen var då att avdragsrätten saknade ekonomisk eller annan betydelse för den skattskyldige samt att avsikten att göra var avdragsrätten mer enhetlig på punktskatteområdet prop. 198990: l 1 l s. 227. Med hänsyn till EG-direktivet anser utredningen emellertid

Specialmotivering 1 l 1

att behov av undantag från skatt vid kvalitetsprovning i samband med tillverkning i skatteupplag kan antas föreligga. Undantaget bör inte utformas som en avdragsregel utan som en regel om att skattskyldighet inte inträder för upplagshavaren i dessa fall.

Särskilda redovisningsregler för vissa skattskyldiga

22 § Paragrafen innehåller i första stycket regler för den som är oregistrerad varumottagare. Han skall, såsom framgår av 14 före varje leverans av skattepliktiga varor anmäla varorna till beskattningsmyndigheten samt ställa säkerhet för skatten. Varje mottagen leverans kan ses som en skattepliktig händelse för vilken deklaration skall avges. Enligt artikel 16.3 i cirkulationsdirektivet skall den oregistrerade varumottagaren erlägga punktskatten vid mottagandet av varorna i överensstämmelse med de regler som bestäms i mottagarlandet. Utredningen föreslår därför att deklaration skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag när varorna togs emot. Betalning av skatten skall, i enlighet med de allmänna bestämmelserna i 5 kap. 1 § LPP, också ske inom femdagarsfristen. Förslaget innebär således vissa avvikelser från huvudprinciperna i 2 kap. LPP om redovisningsperioder 2 kap. 2 § och deklarationstider 2 kap. 8 §. Dessa bestämmelser i LPP bör med anledning härav ändras pâ så sätt att där anges att vissa särskilda regler gäller i fråga om tobaksskatten. Det bör nämnas att redovisningsregler och betalningstider för upplagshavare och registrerade varumottagare skall följa LPP:s grundläggande regler. För sådana skattskyldiga skall skatten således redovisas periodiskt, för enmánadsperioder och med deklarations- och betalningstider i enlighet med vad som idag gäller för registrerade skattskyldiga. I paragrafens andra stycke anges att den som är skattskyldig enligt 9 § 5 skall redovisa skatten senast fem dagar från införseln, vilket i likhet med första stycket innebär avvikelser från LPP:s redovisningsregler. I tredje stycket anges att den som, utan att vara godkänd upplagshavare, tillverkar skattepliktiga tobaksvaror skall avge deklaration när varan tillverkas dvs. när den skattepliktiga händelsen inträffar. Varje tillverkad vara konstituerar i princip en skattepliktig händelse. Skattskyldigheten inträder 20 § andra stycket i förslaget direkt när varan tillverkas. Bestämmelsen har sin grund i artikel 6 i cirkulationsdirektivet där det framgår att skatten förfaller till betalning när varan blir tillgänglig för konsumtion, varmed bl.a. menas varje framställning utanför suspensionsordningen. Att någon i praktiken skulle tillverka tobaksvaror utan att vara godkänd upplagshavare bedömer dock utred-

1 12 Specialmotivering SOU 1994: 74

ningen torde bli ytterst ovanligt förekommande. På motsvarande sätt som föreslås i paragrafens första och andra styckena för Oregistrerad varumottagare respektive skattskyldig enligt 9 § 5 föreslås att

tillverkarens deklaration och skattebetalning skall ha kommit in till

beskattningsmyndigheten senast fem dagar efter den dag då varan tillverkades. Även tredje stycket avviker således från huvudprincipema i 2 kap. LPP.

Ledsagardokument

23 § Obeskattade varor som transporteras mellan medlemsländerna skall enligt artikel 18 och 19 i cirkulationsdirektivet åtföljas ett ledsagarav dokument upprättat av avsändaren. Vid transport av beskattade varor skall ett förenklat ledsagardokument användas, se 26 Med hånvisning till cirkulationsdirektivet har kommissionen utfärdat en förordning EEG nr 271992 av den ll september 1992 om det administrativa ledsagardokumentet vid omsättning av punktskattepliktiga varor under suspensionsordning. Förordningen som reglerar dokumentets form och innehåll trädde i kraft den 1 januari 1993 och är direkt bindande i alla medlemsstater. Syftet med dokumentet är att underlätta skattekontrollen vid samarbetet mellan medlemsstaterna. Om t.ex. en vara försvinner under transport skall man kunna bestämma den skatt som skall tas ut. Det administrativa dokumentet kan enligt nämnda förordning ersättas av ett handelsdokument om det innehåller samma uppgifter. Ledsagardokumentet skall för att möjliggöra identifiering och kontroll omfatta beskrivning av varorna och uppgift om antalet kollin. ledsagardokumentet skall utfärdas i fyra exemplar varav ett skall behållas av avsändaren. De återstående tre exemplaren skall åtfölja varorna under transport varav mottagaren skall behålla ett exemplar, ett exemplar skall returneras till avsändaren efter mottagarens undertecknande och ett exemplar skall stå till förfogande för behörig myndighet i mottagarlandet. Dessutom kan ett enskilt medlemsland föreskriva att ytterligare ett exemplar av dokumentet skall upprättas för behörig myndighet i avsändarlandet. För Sveriges del, och för varor som avsänds från Sverige, anser inte utredningen något behov föreligga av ett sådant femte dokumentsexemplar och föreslår därför inte någon sådan regel. Det tredje exemplaret av ledsagardokumentet, returexemplaret, skall enligt cirkulationsdirektivet artikel 19.2, efter undertecknande av mottagaren senast 15 dagar efter den månad som varorna mottagits återsändas till avsändaren. Returexemplaret skall vidare innehålla adress på mottagarens beskattningsmyndighet, datum och plats för mottagandet av varorna, beskrivning mottaget gods för att av

SOU 1994: 74 Specialmotivering l 13

kontrollera att det överensstämmer med det utfärdade dokumentet; och om så är fallet skall dokumentet förses med försändelsen bekräftad. Dessutom skall uppgift om redovisnings- eller registreringsnummer framgå, om så erfordras av mottagarlandets behöriga myndighet, ocheller attest av denna myndighet om landets bestämmelser så påbjuder. Att returexemplaret verkligen undertecknas och skickas tillbaka av mottagaren är av stor betydelse eftersom det även utgör ett bevis på att mottagaren övertagit betalningsansvaret för skatten. Föreskrifter om undertecknande och återsändande av ledsagardokumentet inom den angivna tidsfristen har tagits i paragrafen. Denna skyldighet åvilar svenska mottagare i fråga om de varor som sänts hit. Motsvarande föreskrifter förutsätts gälla i de andra EGländer till vilka svenska upplagshavare sänder varor. Behörig myndighet i mottagarlandet kan således föreskriva att den kopia som skall returneras till avsändaren som kvitto leveransen, skall vara attesterad av myndigheten. Någon sådan regel anser utredningen inte vara nödvändig i Sverige i fråga om varor som transporteras hit från andra EG-länder. Närmare föreskrifter om dokumentets utformning etc. finns i den nämnda förordningen, EEG nr 271992, och svenska bestämmelser om detta erfordras således inte. Andra nationella svenska bestämmelser avseende dokumentet eller dess hantering bör utfärdas i form av tillämpningsföreskrifter. Enligt cirkulationsdirektivet artikel 19.5 skall avsändaren informera sin beskattningsmyndighet om han inte erhållit returexemplaret inom en viss tid. Tiden får inte överskrida tre månader från leveransen. Utredningen föreslår i förevarande paragraf att en svensk upplagshavare skall underrätta beskattningsmyndigheten om han inte inom två månader efter utgången av den månad varorna levererades erhållit returexemplaret. Avsikten är att en sådan anmälan från avsändaren skall kunna följas upp av beskattningsmyndigheten med en kontroll av vad som förevarit. Om varorna förkommit under transporten etc. skall beskattning aktualiseras enligt de särskilda regler som anges i artikel 20 i cirkulationsdirektivet, se vidare 27 I de fall mottagaren inte är godkänd upplagshavare eller inte registrerad varumottagare måste ledsagardokumentet åtföljas av dokumentation utfärdat av behörig myndighet i mottagarlandet som visar att åtgärd vidtagits för att säkerställa betalning av skatten artikel 18.3, jämför 14 Detta dokument skall innehålla namn och adress på aktuellt lokalt skattekontor i destinationslandet samt datum och acceptans av detta kontor avseende betalningsgarantin. Den godkände upplagshavaren får inte sända i väg skattepliktiga varor under suspension av skatten utan att han har tagit emot sådan dokumentation. I förevarande paragrafs tredje stycke anges därför att dokumentation som visar att säkerhet ställts för skatten skall åtfölja ledsagardo-

l 14 Specialmotivering

kumentet under transport av skattepliktiga varor i de fall då mottagaren inte är godkänd upplagshavare eller registrerad varumottagare.

24 § Vid import från tredje land föreligger enligt EG:s regelverk inte något krav på ledsagardokument vid försändelse av obeskattade varor till skatteupplag efter det att de blivit förtullade. Någon verifikation på att varorna når avsedd mottagare erhålls därför inte. Därmed uppstår en lucka i kontrollsystemet. Något som är en uppenbar brist mot bakgrund av risken för skatteundandragande med högbeskattade varor. Genom att tillämpa rutinen med ledsagardokument även vid import från tredje land får avsändningstullanstalten genom returexemplaret en verifikation på att transporten av de obeskattade varorna nått avsedd mottagare. Erhålls inte returexemplaret inom två månader skall tullmyndigheten underrätta beskattningsmyndigheten om förhållandet. På detta sätt kan tullmyndigheten medverka till att skattebedrägerier avseende högbeskattade varor försvåras.

25 § Se under avdragsregeln 32 § d.

26 § I paragrafen är fråga om ett förenklat ledsagardokument som skall användas vid leverans av varor som beskattats i ett medlemsland och därefter förs in till ett annat medlemsland för att där användas. Med beskattats avses även varor som åsatts O-skattesats. Punktskatten skall tas ut även i sistnämnda landet. Bestämmelsen grundas på artikel 7 i cirkulationsdirektivet. Med hänvisning till direktivet har kommissionen utfärdat en förordning EEG nr 364992 av den 17 december 1992 om det förenklade ledsagardokumentet vid omsättning av punktskattepliktiga varor som har beskattats i avsändarlandet. Förordningen som reglerar dokumentets form och innehåll trädde ikraft den 1 januari 1993 och är direkt bindande i alla medlemsstater. Ledsagardokument behöver inte upprättas vid distansförsäljning, se vidare under 28

27 § Cirkulationsdirektivet innehåller i artikel 20 relativt utförliga regler om beskattningen då varor under cirkulation blir föremål för undandragandeåtgärder. Huvudprincipen är att beskattning då skall ske i det land där skatteundandragandet sker. Detta får anses utgöra ett utlopp av den grundläggande regeln att beskattning skall ske i konsumtionslandet. Om en vara under suspension inte kommer fram till destinationslandet och ledsagardokumentet inte återsänds med kvittering, och det inte kan utredas var skatteundandragandet skett, skall beskattningen

SOU 1994: 74 Specialmotivering 1 15

ske i ursprungslandet. En fyramånads frist skall dock tillämpas, under vilken tid den skattskyldige har möjlighet att förebringa bevisning om att varorna blivit eller skall bli föremål för beskattning i ett annat EGland. Om det senare visar sig, inom tre år från avsändandet av varorna, att beskattning skall ske i ett annat land än ursprungslandet, kan beskattning ske där, varvid återbetalning av skatten kan ske i ursprungslandet jfr 29 § fjärde stycket. Bestämmelser av denna innebörd meddelas i förevarande paragraf. De får ses i anknytning till regeln i 23 § andra stycket, om anmälningsskyldighet när ett ledsagardokument inte kommit till rätta. I dessa fall får en utredning ske hos beskattningsmyndigheten, eventuellt under medverkan av beskattningsmyndigheten i det eller de andra EG-länder som kan vara berörda. Närmare regler om sådant samarbete mellan medlemsländerna finns i direktivet 77799EEG2, som efter ändringar 1992 omfattar även punktskatter. Förslag till svenska regler för skattesamarbete, grundat på detta direktiv, utarbetas inom Finansdepartementet i särskild ordning.

28 § Paragrafen gäller s.k. distansförsäljning från Sverige till ett annat EGland. Paragrafen är alltså en motsvarighet till 16 § som gäller distansförsäljningar från ett annat EG-land till Sverige. Liksom dessa bestämmelser grundar sig den här behandlade paragrafen pâ artikel 10 i cirkulationsdirektivet. I nämnda artikel finns särskilda bestämmelser om distansförsäljning, dvs. vad avser skattepliktiga varor som förvärvas av någon som inte är godkänd upplagshavare, registrerad varumottagare eller Oregistrerad varumottagare och där säljaren ombesörjer leveransen. Det är således fråga om varor som har blivit tillgängliga för konsumtion, dvs. för vilka skattskyldighet redan inträtt. Vid distansförsäljningar skall punktskatt betalas i destinationslandet och skatten förfaller hos säljaren när leverans sker, jfr 20 § Säljaren skall ställa säkerhet för betalning av skatten innan leverans sker och sörja för betalning av skatten efter varornas ankomst samt föra räkenskaper över leveranserna. Det är säljarens hemlands myndigheter som skall se till att dessa förpliktelser uppfylls. Närmare föreskrifter i dessa avseenden bör utfärdas som tillämpningsföreskrifter.

Återbetalning av skatt

29 § Genom paragrafen regleras återbetalning av skatt. Paragrafen grundar sig på artikel 22 i cirkulationsdirektivet där det framgår att punktskatt

2 EGT nr L 336, 27.12.1977, s. 15.

l 16 Specialmotivering

kan återbetalas till en näringsidkare som i sin verksamhet försäljer varor till ett annat medlemsland för vilka skatten är betald i hans hemland och där varorna inte längre är avsedda för konsumtion i det landet. Ett medlemsland har rätt att vägra återbetalning om inte ansökan är formellt korrekt. Enligt artikel 22.2 gäller i huvudsak följande förutsättningar för återbetalning:

a avsändaren skall före leverans ansöka om återbetalning hos sitt

lands beskattningsmyndighet och visa att skatten är betald där, b varorna måste åtföljas av ett ledsagardokument,

c avsändaren skall till sitt lands beskattningsmyndighet sända in det

exemplar av ledsagardokumentet som mottagaren returnerat med sin bekräftelse returexemplaret samt ett dokument som antingen styrker att säkerhet för skattens betalning har blivit ställd i destinationslandet eller utvisar adressen till Skattemyndigheten i destinationslandet och datum för den myndighetens accepterandet av deklarationen och deklarationens referens- eller registreringsnummer. I vissa fall, särskilt vid s.k. distansförsäljning enligt 28 får återbetalning dock ske först när det visats att skatten har betalats i mottagarlandet. Utredningen föreslår i enlighet med ovanstående att den punktskatt som har betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter levereras till ett annat medlemsland, där skatt också skall betalas, efter ansökan kan återbetalas av den svenska beskattningsmyndigheten. I paragrafens andra stycke anges att återbetalning av den punktskatt som betalats i Sverige vid sådan försäljning som avses i 28 § distansförsäljning, kan ske efter ansökan. Den som begär återbetalning skall visa att skatten har betalats i Sverige samt att varorna dessutom beskattats i mottagarlandet. I likhet med vad som gäller för ett flertal andra punktskatter anges att ansökan skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in inom ett år från kvartalets utgång. Ansökan för ett visst kalenderkvartal bör omfatta alla leveranser som skett under kvartalet. Att ansökan skall omfatta kalenderkvartal beror i första hand på administrativa skäl. Utredningen utgår i från att de näringsidkare som eventuellt kommer att bedriva distansförsäljning gör det i större omfattning samt att de i normalfallet är upplagshavare. I de fallen vore det administrativt olämpligt att begära ansökan om återbetalning före varje leverans. Av artikel 22 i cirkulationsdirektivet kan utläsas att ett förenklat återbetalningsförfarande är möjligt i de fallen säljaren är en godkänd upplagshavare. Distansförsäljaren skall inte utställa något förenklat ledsagardokument eftersom försäljningen sker till andra än näringsidkare. Dessutom är distansförsäljaren skattskyldig fullt ut i mottagarlandet för sina leveranser dit. Av paragrafens tredje stycke framgår att den som i övriga fall begär återbetalning skall före avsändandet av varorna ge in en ansökan om återbetalning. Det är givet att en återbetalning dessutom kräver att beskattningsmyndigheten har uppgift om att den svenska skatten har

Specialmotivering 1 17

betalats. Vidare skall det exemplar det förenklade ledsagardokuav mentet som skall åtfölja varor under transport och mottagaren som returnerat efter undertecknande returexemplaret, inges till beskattningsmyndigheten. Dessutom skall sökanden för beskattningsmyndigheten förete ett dokument visar att skatten betalats eller som att säkerhet för skattens betalning i mottagarlandet har blivit ställd. Ett alternativ kan enligt direktivet vara att uppvisa accept från behörig myndighet i destinationslandet deklaration ingivits av en som dit. Utredningen har inte kunnat bedöma sådan ordning är om en praktiskt genomförbar. Är så fallet, bör dylikt förfarande kunna ett utgöra tillräcklig säkerhet för att skatten blir betald i mottagarlandet. Angående fjärde stycket se under 27 -

30 § Paragrafens första stycke gäller återbetalning tobaksskatt för av tobaksvaror som exponerats till tredje land. Det är fråga återbeom talning av skatt på varor släppts fria för konsumtion i Sverige, som dvs. skatten har betalats här i landet. Den som erlagt den svenska tobaksskatten kan ansöka återbetalning hos beskattningsmyndigheten om för tobaksvaror som exporterats till tredje land. Paragrafens andra stycke medger att en näringsidkare enligt 13 och 14 §§, som mottagit varor från ett annat EG-land och enligt 20 § som 2-3 erlagt skatt här i samband med mottagandet, kan få återbetalning om varorna återsänds till den utländske upplagshavaren på grund av återgång av köp vid fel i varan etc.

Återbetalning skall i fall som avses i första eller andra styckena

givetvis inte ske annat än det finns tillfredsställande bevisning om om att varorna lämnat landet. I exportfallet bör krävas tulldokumentation som styrker exporten. I fall som avses i andra stycket krävs att ett förenklat ledsagardokument enligt 26 § använts, och att returexemplaret återkommit med bestyrkande av att anlänt till det andra varorna EG-landet. Av praktiska skäl bör återbetalning i de angivna fallen omfatta nu kalenderkvartal och återbetalning bör inte medges för belopp som understiger 1.500 kr för ett kalenderkvartal.

31 § Paragrafen är en ansvarsbestämmelse och har utformats i överensstämmelse med 8 § lagen 1990:587 om svavelskatt och 17 § i den numera upphävda lagen 1982:691 skatt på vissa kassettband. om Eftersom den som ansöker återbetalning inte gör det i egenskap om av skattskyldig kan något enligt skattebrottslagen 1971 :69 inte ansvar komma ifråga.

6 14-0762

l 18 Specialmotivering

Avdrag

32 § Som framgått under 20 § har utredningen valt att i princip behålla en bruttoredovisning skatt även för de EG-anpassade punktskatterna. av Bruttoredovisningen bygger på att all försäljning och annat ianspråktagande de skattepliktiga varorna skall tas upp i deklarationen. av l syfte att undanta viss försäljning eller förbrukning från beskattning har särskilda avdragsregler tagits in i de olika punktskatteförfattningarna. För vissa specifika situationer har dock utredningen föreslagit undantag från skattskyldighet, se 21 Som framgått ovan innebär utredningens förslag om rätt till avdrag i deklarationen för de registrerade upplagshavarna att skattebefrielse uppnåtts i skattetekniskt hänseende. Detta är en teknik som är etablerad sedan länge här i landet på punktskatteområdet. Bl.a. finns betydande regelverk detta slag energiskatteområdet. Generellt ett av sett kan det dock ifrågasättas man på punktskatteområdet inte om allmänt skulle kunna övergå från bruttoredovisning till nettoredovisning. Detta skulle bl.a. kräva generella ändringar i LPP, bl.a. i 2 kap. 7 § där det att deklarationen skall innehålla skattens bruttobeanges lopp, yrkade avdrag samt skattens nettobelopp. En bruttoredovisning enligt nuvarande princip har ett visst värde ur kontrollsynpunkt, men kan å andra sidan medföra redovisningstekniska problem för de skattskyldiga. Utredningen att frågan om brutto- eller nettoredoanser visning i punktskattesammanhang bör bli föremål för en utvärdering i lämpligt sammanhang.

I förevarande paragraf a föreslår utredningen avdragsrätt för varor

återtagits i samband med återgång av köp, vilket motsvaras av som nuvarande lags 7 § b. Motsvarande avdragsregel finns i övriga punktskatteförfattningar. En förutsättning för att avdrag skall medges år att kreditnota till fullt belopp har utfärdats. Avdrag för skatt på tobaksvaror som förstörts genom olyckshändelse eller force majeure grundas på artikel 14.1 i cirkulationsdirektivet. Dessa typer av varuförluster är, tillsammans med förluster enligt 21 § a, de enda förluster som enligt direktivet kan medföra befrielse från skatt. Andra typer, t.ex. förluster som hänförs till bristande betalning från köpare kundförlust, kan därför inte längre medföra avdrag. Avdrag för skatt på varor som förstörts genom olyckshändelse eller liknande skall kunna styrkas genom intyg eller dyl. från försäkringsbolag, polis etc. motsvarande avdragsregel avseende varumottagare föreslås i 33 §. Enligt direktivbestämmelsen finns ett krav på att myndigheten skall konstatera att varorna ifråga förstörts olyckshändelse eller liknande för att befrielse från genom skatt kan komma ifråga. Upplagshavaren får i dessa fall yrka avdrag i sin deklaration. Kontroll kan sedan ske på vanligt sätt genom fördjupad deklarationsgranskning och skatterevision i enlighet med 3

Specialmotivering 1 19

kap. LPP. Enligt artikel 14.3 i cirkulationsdirektivet skall skatten på de förluster som inte medför befrielse erläggas i enlighet med den skattesats som är gällande vid den tidpunkt förlusten inträffade eller, om den tidpunkten inte kan fastställas, när förlusten konstaterades.

I paragrafens c föreslås avdrag för de varor för vilka svensk

punktskatt tidigare betalats av upplagshavaren. Motsvarande regel

finns i nuvarande lags 7 § a och finns för övrigt i de flesta

av punktskatteförfattningarna. Regeln är till för att undvika dubbelbeskattning av de varor som t.ex nyregistrerad upplagshavare kan ha en i sitt lager vid den tidpunkt från vilken registreringen skall gälla. Den som vill yrka avdrag för ingående lager vid registreringstillfället bör därför inventera och upprätta förteckning över detta lager. Någon uttrycklig regel av detta slag finns inte i cirkulationsdirektivet. Vi anser emellertid att praktiska skäl finns för att tillåta sådan en ordning. Avdrag för skatt på vara som exporterats eller förts till frizon, d, motsvaras av den nuvarande lagens 7 § c. Det är således här fråga om utförsel till länder utanför EG eller att varan står under tullkontroll. För att avdrag skall medges krävs att den skattskyldige upplagshavaren iakttagit den ordning finns i 25 Normalt förutsätts som således för avdrag att ett attesterat exemplar av ledsagardokumentet visar exporten. Export av punktskattepliktiga varor regleras i artikel 19.4 i cirkulationsdirektivet. När punktskattepliktiga omsätts under varor som

suspensionsordningen utförs skall utfartstullanstalten customs office

of exit, d.v.s. den tullanstalt där lämnar gemenskapen, varorna attestera exporten på ledsagardokumentet. Pullmyndigheten skall återsända det attesterade exemplaret ledsagardokumentet till av avsändaren. Parallellt sker följande förfarande i drag inom tullprocedugrova rens ram. Vid export skall enligt ministerrådets förordning 291392 nr Community Customs Code -tullkoden exportanmälan huvud- - som regel lämnas till tullmyndigheten som är ansvarig för övervakningen av den plats där exportören är etablerad exportörens kontrolltullan-

stalt eller den plats där varorna förpackas eller lastas för exportsänd-

ning artikel 161.5 i tullkoden. Sker utförseln vid tullanstalt skall denna förvissa sig annan om att det presenterade godset motsvarar det som tulldeklarerats och skall övervaka den fysiska utförseln samt bestyrka denna påskrift på genom baksidan av det medföljande enhetsdokumentet blad Det skall återlämnas till den person som presenterat det för vidarebefordran.

I förevarande paragrafs e föreslås avdrag för lagts

vara som upp på provianteringslager eller levererats för försäljning till exportbutik och motsvaras av nuvarande lagens 7 § d. Provianteringslager är enligt nuvarande 35 § tullförordningen 1987: 1114 för avsett förvaring av oförtullade skall användas för proviantering varor som

120 Specialmotivering SOU 1994: 74

eller utrustning av fartyg eller luftfartyg, försäljning i exportbutik, försäljning till den har rätt till tullfrihet enligt nu gällande 6 § som första stycket lagen 1987: 1069 om tullfrihet m.m. diplomater m.fl. eller exportförsäljning. Angående exportbutiker bör följande anmärkas. De grundläggande EG-reglema förutsätter att skattefri försäljning till resande endast kan

ske vid resa till tredje land. Övergångsvis, till den 30 juni 1999, kan

emellertid i viss utsträckning säljas skattefritt i exportbutiker, på varor flygplatser och i hamnar även vid resa mellan EG-länder. Detsamma gäller för försäljning ombord på fartyg eller flygplan vid resa mellan EG-länder. I dessa fall gäller emellertid att den skattefria försäljningen endast får omfatta vissa kvantiteter för varje resande och vid varje resetillfälle. Reglerna finns såvitt gäller punktskatter i artikel 28 i cirkulationsdirektivet, och vad gäller mervärdesskatt i artikel 28k i det s.k. sjätte mervärdesskattedirektivet. Eventuell försäljning utöver dessa kvantiteter skall beskattas fullt ut med punktskatt och mervärdesskatt. Vi förutsätter således att tillåten försäljning i exportbutiker begränsas på angivet sätt i fråga om resande till andra EG-länder. Sådana begränsningar bör införas i tullförfattningarna.

33 § Paragrafen innehåller avdragsregel för den registrerade eller en oregistrerade varumottagaren och har sin grund i cirkulationsdirektivets artikel 14.1. Varumottagaren kan i sin deklaration göra avdrag för skatt på tobaksvaror under transporten till honom förstörts som olyckshändelse eller force majeure. Avdraget skall kunna genom styrkas genom intyg eller dyl. från försäkringsbolag, polis etc. I skattetekniskt hänseende inträder således skattskyldighet enligt 20 §2- 3 vid mottagandet av skattepliktiga varor även för varor som har förstörts under transporten och den skattskyldige kan därefter yrka avdrag. Bakgrunden härtill är att enligt direktivbestämmelsen skall medlemslandets myndighet konstatera att varorna ifråga förstörts olyckshändelse eller liknande för att befrielse från skatt kan genom komma ifråga.

SOU 1994: 74 Specialmotivering 121

Förfaranderegler m.m.

34 § Förfarandebestämmelserna i LPP skall tillämpas. Detta gäller reglerna om skattekontroll, beskattningsbeslut, betalning av skatt, överklagande m.m.

35 § De beslut som anges i paragrafen utgör inte beskattningsbeslut. LPP är därför inte tillämplig. Detta får bl.a. till följd, för det fall att något annat inte föreskrivs, att det allmänna kommer att sakna både överklaganderätt och partsställning beträffande dessa beslut. Detta innebär i praktiken t.ex. att om beskattningsmyndigheten bifall till ger en ansökan har det allmänna ingen möjlighet att överklaga beslutet och om länsrätten bifaller ett överklagande av den enskilde blir länsrätten första och sista instans jfr 31 § lagen 1957:262 allmän energiom skatt. I syfte att undvika denna effekt föreslår utredningen att RSV skall ha överklaganderätt. RSV bör även föra det allmännas talan om den skattskyldige och sökanden är klaganden. Tiden för överklagande är tre veckor, vilket följer 23 § förav valtningslagen 1986:223. I tredje stycket anges att beslut enligt 5 § kan överklagas av säljaren och av Riksskatteverket. Det är inte heller här fråga något om beskattningsbeslut eftersom säljaren inte är skattskyldig, reglerna i förvaltningslagen blir tillämpliga.

36 § Paragrafen grundar sig på artikel 15a i cirkulationsdirektivet där det anges att myndigheterna i varje medlemsstat skall införa elektroen nisk databas som skall innehålla register över är personer som godkända upplagshavare eller registrerade varumottagare och register över de lokaler som är godkända som skatteupplag. Registret skall enligt direktivet innehålla följande uppgifter:

a registreringsnummer för personerna eller skatteupplagen, b personernas eller skatteupplagens namn och adress,

c kategori av varor som får tas emot eller lagras eller

av personen skatteupplaget, d adressen till den myndighet kan kontaktas för vidare insom formation,

e tidpunkt för registrering och dess eventuella giltighetstid.

Uppgifter enligt punkterna a-d skall utlämnas till behöriga

myndigheter i varje medlemsland. I de fall punkt e inte lämnas

automatiskt, skall dessa uppgifter lämnas ut på begäran. Samtliga uppgifter får endast användas till att efterforska eller en persons ett skatteupplags godkännande, registrering eller liknande.

122 Specialmotivering

De behöriga myndigheterna i varje enskilt EG-land skall artikel

15a.4 tillförsäkra att personer som är involverade i omsättningen av skattepliktiga varor inom europeiska gemenskapen har rätt att inhämta bekräftelser pä de uppgifter som registrerats i enlighet med denna artikel. Alla uppgifter, oavsett i vilken form, som lämnas med stöd av artikel 15a skall åtnjuta samma sekretesskydd som liknande uppgifter har enligt den aktuella medlemsstatens lagstiftning. Detta hindrar dock inte att den behöriga myndigheten i det EG-land som begär uppgiften kan använda den för närliggande ändamål, om detta är tillåtet enligt den utlämnande statens lagstiftning. Utredningen föreslår i förevarande paragraf att hos beskattningsmyndigheten skall inrättas ett särskilt register med hjälp av automatisk databehandling ADB med ändamål och innehåll som anges i cirkulationsdirektivet. Tillgång till uppgifter om huruvida en upplagshavare eller en varumottagare är registrerad i ett visst land är nödvändig för att skattepliktiga varor skall kunna cirkulera obeskattade inom EG. En svensk upplagshavare måste veta om hans köpare i Sverige är en godkänd upplagshavare eller inte eftersom skattskyldighet inträder när leverans sker till köpare som inte är upplagshavare, se 20 § 1 a. En svensk upplagshavare måste på samma sätt känna till om hans köpare i det andra EG-landet är godkänd upplagshavare eller registrerad varumottagare. Även uppgifter adress till godkända om m.m. skatteupplag är nödvändiga. Upplagshavare i andra EG-länder har motsvarande behov av tillgång till dessa uppgifter, bl.a. från Sverige. Registret skall inte inrättas och föras för svensk myndighets beskattningsverksamhet. Bestämmelserna om skattesekretess i 9 kap. 1 § sekretesslagen 1980: 100 blir därför inte tillämpliga på uppgifterna i registret. En annan sak är att uppgift i registret kan komma att ingå i ett beskattningsärende hos myndigheten och därmed omfattas av skattesekretessen i 9 kap. sekretesslagen. Med undantag för den särskilda sekretessen i 7 kap. 16 § sekretesslagen finns inte heller i övrigt någon bestämmelse i sekretesslagen som gör att uppgifterna i registret skulle komma att omfattas av sekretessen. Sistnämnda bestämmelse behandlas nedan. Registret kan undantagsvis komma att innehålla uppgifter om enskilda personer, s.k. personuppgifter. Därmed blir datalagens 1973:289 regler om personuppgifter tillämpliga, t.ex. 2 § om tillstånd. Även bestämmelsen den särskilda sekretessen i 7 kap. om 16 § sekretesslagen för utlämnande av personuppgift i personregister kan bli tillämplig, särskilt som uppgifterna i registret avses att lämnas ut till enskilda, myndigheter t.ex. tullen och till beskattningsmyndigheter i andra EG-länder med hjälp av ADB-teknik. Datalagens och 7 kap. 16 § sekretesslagen tillämplighet innebär, såvida inte annat föreskrivs i lag, förordning eller beslutas av regeringen, att det ankommer på Datainspektionen att pröva frågor om tillstånd till att

Specialmotivering 123

inrätta och föra personregister, vilket ändamål och innehåll registret får ha och om utlämnande av uppgifter får ske med hjälp av ADB till enskilda, myndigheter och beskattningsmyndigheter i de EG:s medav lemsländer som inte anslutit sig till Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling personuppgifter. av På grund av skyldigheten att uppfylla cirkulationsdirektivets artikel 15a, kan det antas att Datainspektionen inte kan göra föruten sättningslös prövning av dessa frågor. Det torde därför vara lämpligt att direkt i lag besluta om registrets inrättande, ändamål och innehåll och om utlärrmande av uppgifter med hjälp av ADB. En föreskrift om registrets inrättande föreslås i paragrafens första stycke. Registrets ändamål och innehåll anges i andra och tredje styckena. Att registret även skall innehålla motsvarande uppgifter som inhämtats från andra EG-länder framgår av tredje stycket. Uppgifter om upplagshavare, registrerade varumottagare och skatteupplag i Sverige avses inhämtas till det registret på medium för nya ADB från BRIS som är det personregister som används vid beskatt- ,

ningen av bl.a. skattskyldiga för punktskatter i BRIS bör även uppgift

finnas om vem skatterepresentanten representerar. BRIS förs med stöd av Datainspektionens tillstånd enligt datalagen. Registeransvarig för detta register är Skattemyndigheten i Kopparbergs län. För uppgifterna i BRIS gäller s.k. absolut sekretess enligt 9 kap. l § sekretesslagen. Bestämmelser undantag från den absoluta om sekretessen finns bl.a. i 9 kap. 1 § andra stycket LPP, varigenom en svagare sekretess förskrivs för vissa uppgifter. Flertalet de av uppgifter som behöver inhämtas från BRIS omfattas den av svagare sekretessen. Några uppgifter torde dock omfattas absolut sekretess, av t.ex. kategori av varor som får lagras eller mottagas. Med anledning av att absolut sekretess torde föreligga för vissa uppgifter bör det införas en särskild föreskrift i lag eller förordning för att uppgifterna i BRIS skall kunna inhämtas till det registret. I tredje stycket nya föreslås en sådan föreskrift. Avsikten med registret är att enskilda och myndigheter i Sverige och beskattningsmyndigheter i andra EG-länder skall kunna få besked om huruvida registrering och godkännande föreligger i aktuella avseenden. Detta skall givetvis kunna ske på telefon, med post eller telefax, men även genom användande av ADB-teknik. Behovet för enskilda och myndigheter inom landet torde därvid kunna tillgodoses genom terminalåtkomst till registeruppgiftema. I paragrafens fjärde stycke föreslås att regeringen eller den myndighet regeringen som bestämmer får medge terminalåtkomst. Ett alternativ till terminalåtkomst är att lämna uppgifterna på ett ADB-medium, t.ex. att genom distribuera disketter till leverantörer m.fl. behöver uppgifterna. som På grund av datalagens regler föreslås emellertid inte sådant ett utlämnande. Utlämnande på ett ADB-medium torde nämligen kräva Datainspektionens tillstånd för varje mottagare att föra de person-

124 Specialmotivering

register som uppstår eller en generell bestämmelse i lag om rätt att föra sådant personregister. När det gäller utlämnande av uppgifter till behöriga myndigheter i andra EG-länder, är avsikten i artikel l5a.3 cirkulationsdirektivet att

utlämnandet uppgifterna, bortsett från e ovan, skall ske auto-

av matiskt, dvs. utan särskild begäran. Det bör därför ges möjlighet att utnyttja medium för ADB och teleöverföring för detta utlämnande. Som nämnts kan dock 7 kap. 16 § sekretesslagen bli tillämplig. ovan Lagrummets andra stycke innebär bl.a. att sekretess gäller för personuppgifter i personregister som, utan Datainspektionens medgivande utlämnas med hjälp av ADB till skattemyndigheter i stater inte anslutit sig till Europarâdets konvention om skydd för som enskilda vid automatiskt databehandling av personuppgifter. Bland länder som ännu inte anslutit sig till denna konvention kan nämnas Spanien. Även sekretess föreligger får uppgifter emellertid, enligt om 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen, lämnas ut till utländsk myndighet om utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning. I en sådan föreskrift torde inte behöva anges att utlämnandet får ske med hjälp av ADB jfr TDL-utredningens betänkande SOU 1992:23 Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. s. 102 ff. Den bestämmelse som nu föreslås i paragrafens femte stycke om utlämnande till skattemyndigheter i annat EG-land, anger trots det att uppgifterna skall fä lämnas ut med hjälp av ADB. Anledningen härtill är att göra sättet för utlämnande tydligt eftersom det redan nu kan förutses att uppgifterna skall länmas på t.ex. magnetband, disketter eller via teleöverföring. I paragrafens sista stycke anges en säkerhetsbestämmelse. Närmare regler om behandlingen av registret och tillhörande handlingar bör framgå av tillämpningsföreskrifter.

37 § Paragrafen motsvarar nuvarande lagens 1 a

Skatteomräkning

38 § Paragrafen motsvaras av nuvarande lags 2 och 2 a §§. Hösten 1993 beslutades att bl.a. tobaksskatten, för vart och ett av kalenderâren 1995 t.0.m. 1998, årligen utan riksdagens medverkan skall omräknas så att punktskattesatserna följer den allmänna prisnivån. I likhet med vad som gäller beträffande inkomstskatten beslutades att den allmänna prisutvecklingen skall mätas genom förändringar av konsumentprisindex KPI. För 1994 som var utgångsâret i det nya systemet beslutades dock en uppräkning av 1993 års skattesatser med 4 %. Den första automatiska uppräkningen av skattesatserna kommer således

Specialmotivering 125

att göras under hösten 1994 för skatteuttaget som skall gälla under 1995. Utredningen har, som framgått under de aktuella paragrafema i lagförslaget utgått från de skattesatser som gäller för år 1994 för att skatteinkomstema inte skall påverkas av ett eventuellt EG-inträde. Följaktligen bör den tidigare beslutade indexeringen av skattesatserna överföras till den nya lagen. Utredningen har givetvis inte kunnat beakta den eventuella indexuppräkning av skattesatserna som regeringen har att besluta om i november 1994. Om den nya tobaksskattelagen skall träda ikraft den l januari 1995, torde det ankomma på riksdagen att vid bestämmandet av skattesatserna enligt den nya lagen beakta eventuell uppräkning i november 1994.

Skattskyldighet m.m. för snus och tuggtobak

39 § skattesatserna på snus och tuggtobak föreslås oförändrade. Här finns, som nämnts i avsnitt 4.3.2, inga EG-regler.

40 § Även EG-direktiven tobaksbeskattning inte omfattar om om snus och tuggtobak är dock medlemsländerna oförhindrade att ha nationella punktskatter under förutsättning att beskattningen inte kräver gränskontroller. Med anledning härav föreslår utredningen i punkten 1 att den som inom landet yrkesmässigt tillverkar snus och tuggtobak skall vara skattskyldig på samma sätt som enligt gällande lagstiftning 3 § LTS. I punkten 2 anges att den som till Sverige från ett annat EG-land yrkesmässigt för in eller tar emot snus eller tuggtobak är skattskyldig. Enligt punkten 3 är den skattskyldig som från tredje land importerar snus eller tuggtobak. Det kan anmärkas att EG har särskilda restriktioner för marknadsföring och försäljning av vissa sorters snus s.k. vått snus. De här föreslagna reglerna alla former oavsett i vad mån avser av snus, införsel etc. kan begränsad för vissa sorter. vara

41 § Den som tillverkar snus eller tuggtobak skall obligatoriskt vara registrerad hos beskattningsmyndigheten. Regeln motsvaras av nuvarande lags 3 § Enligt gällande regler 4 § LTS får den importerar i som varor större omfattning, eller om det armars finns särskilda skäl, ansöka om registrering som skattskyldig. Utredningen föreslår att motsvarande regler även skall gälla för den som från ett annat EG-land för in eller tar emot snus eller tuggtobak.

126 Specialmotivering

42 § I paragrafen anges när skattskyldigheten inträder. Vid leverans inträder skattskyldigheten när registrerad skattskyldig levererar till köpare som inte är registrerad. I övrigt motsvaras paragrafens första stycke av nuvarande lags 5 § första och andra styckena. I andra stycket anges att skattskyldigheten för den som inte registrerats enligt 41 § och som från ett annat EG-land för in eller tar emot snus och tuggtobak, inträder när varorna förs in i Sverige. Reglerna i 22 § andra stycket skall då tillämpas, vilket innebär att deklaration skall lämnas när varorna förs in i landet.

43 § I paragrafen anges att vid import från tredje land skall skatten betalas till tullmyndigheten, om importören inte är registrerad enligt 41 Regeln motsvaras av nuvarande lags 5 § tredje stycke. Av andra stycket framgår att vissa bestämmelser i lagen återbetalning av skatt, avdrag m.m. även skall gälla för snus och tuggtobak. Vad som i de bestämmelserna sägs om upplagshavare skall i stället avse den som är registrerad som skattskyldig för snus och tuggtobak enligt 41

Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser

Den nya tobaksskattelagen föreslås träda ikraft den dag då Sverige blir medlem i EG, vilket utredningen förutsätter blir den 1 januari 1995. 2. I medlemsskapsförhandlingama har Sverige begärt att under en ettårig övergångstid fâ uppskov med att införa en värderelaterad cigarettskatt. Under Övergångstiden behöver då några regler om kontrollmärkning 3-7 §§ inte införas. I stället för den helt EG-anpassade cigarettskatten med en styckeskatt och en värdeskatt som har föreslagits i 2 föreslås här att under Övergångstiden en enhetlig skattesats på 73 öre per cigarett skall tillämpas.

5.2 Lag om alkoholskatt

Inledning

Alla artikelhänvisningar i det följ ande avser rådets direktiv 92 83 EEG av den 19 oktober 1992 om harmoniserad skattestruktur för alkohol och alkoholdrycker, om inget annat anges. I direktivet anges det skattepliktiga området för alkoholdrycker delvis med utgångspunkt i EG:s tulltaxa CN Combined Nomenkla-

Specialmotivering 127

ture. Den nuvarande svenska tulltaxelagen 1987:1068 är, i likhet med EG:s tulltaxa, utarbetad på grundval av en internationell konvention rörande ett system för harmoniserad Varubeskrivning och

kodifiering Hannonized System, HS-konventionen. Den svenska

tulltaxans kapitelrubriker och tulltaxenummer överensstämmer med EG: s tulltaxa. Dessutom har dock EG:s tulltaxa, där varorna benämns i enlighet med en s.k. Kombinerad Nomenklatur kod CN codes, vilket har översatts med KN nr, flera led av underrubriker som saknar motsvarighet i den nuvarande svenska tulltaxan. Vid ett medlemskap kommer dock EG:s tulltaxa att införlivas med svensk rätt. I föreliggande lagförslag har därför ändring gjorts pâ så sätt att tulltaxenr ändrats till KN nr. De nuvarande svenska skattereglema finns i lagen 1977:306 om dryckesskatt LDS.

Lagens tillämpningsområde

l § Här regleras vilka varor som skall omfattas av alkoholskatten. Skattepliktens omfattning för de olika produkterna preciseras närmare i följande paragrafer. Till skillnad mot nuvarande dryckesskattelag finns inga hänvisningar till lagen 1977:292 om tillverkning av drycker, m.m. LDT. Det är enligt vâr mening nödvändigt att en direkt koppling sker till skattepliktsbestämmelserna sådana de uttrycks i direktivet, dvs. med anknytning till EG:s tulltaxa. Det bör observeras att det i LDT finns en rad definitioner som avviker från EG:s

skatteregler. I 5 § LDT finns t.ex. en definition av alkoholfri dryck

där gränsen går vid 1,8 viktprocent 2,25 volymprocent. Enligt artikel 2 i direktivet är gränsen för alkoholfritt öl satt vid 0,5 volymprocent alkohol samt för vin och sprit är gränsen 1,2 volymprocent artikel 8 resp. 20. Utredningen har inte närmare tagit ställning till vilka ändringar som kan vara motiverade i LDT till följd de alkoholskatteregler av nya som föreslås. Utredningen vill dock särskilt peka på att reglerna om straffskatt i 13 och 37 §§ LDT bör utgå, se vidare under 7 och 8 §§.

Skatt på öl

2 § Enligt artikel 2 i EG direktivet förstås med begreppet öl alla varor som är hänförliga till KN nr 22.03 öl gjort av malt eller andra varor som innehåller en blandning av öl och icke-alkoholhaltiga drycker hänförliga till KN nr 22.06 och som i båda fallen har verkligt en

128 Specialmotivering

alkoholhalt som överstiger 0,5 volymprocent. Detta innebär att det nuvarande lättölet högst 2,25 volymprocent, som nu inte är skattepliktigt, i princip skall föras in under skatteplikten. Skatten skall enligt artikel 3 beräknas med ledning av antingen dryckens stamvörtstyrka uttryckt i måttenheten grader Plato eller verklig alkoholhalt uttryckt i volymprocent per hektoliter färdig

produkt. Hänsyn behöver inte men får tas till delar av hela procent.

Om skatten beräknas på grundval av stamvörtstyrkan uttryckt i grader Plato är det tillåtet att indela dryckema i vissa kategorier och ha samma skattesats inom samma kategori. Enligt artikel 4 i rådets direktiv 92 84 EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skattesatserna på alkohol och alkoholdrycker, uppgår minimiskattesatsen på öl till 1,87 ECU per hektoliter och volymprocent alkohol. Reducerad skattesats får tillämpas för öl som tillverkas av mindre, fristående bryggerier. Skattesatsen får reduceras med högst 50 procent artikel 4. Vi föreslår dock inga sådana reduktioner för mindre bryggerier. Reducerade skattesatser får vidare användas för öl med en verklig

alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent artikel 5. Enligt ett uttalande

av ECOFIN i samband med att direktivet antogs kan detta förstås så att även en O-skattesats får tillämpas. För Sveriges del innebär detta att en O-skattesats kan tillämpas på det nuvarande lättölet som har en alkoholstyrka på högst 2,25 volymprocent. Även sådant öl, med alkoholstyrka överstigande 0,5 volymprocent, skall dock omfattas av skatteförfarandet. Vi föreslår att alkoholstyrkan även i fortsättningen läggs till grund för beskattningen av öl. Som angetts inledningsvis kan skatten då till följd av direktivets bestämmelser, inte bestämmas efter de indelningar som nu tillämpas, dvs. lättöl, öl och svagt respektive starkt starköl. Skatten uttrycks i ett visst belopp per liter och volymprocent alkohol, varvid även delar av en hel volymprocent beaktas. Vi har inte funnit anledning att föreslå att endast hela volymprocent skall beaktas. En sådan ordning skulle i praktiken leda till en ny skatteklassindelning för öl. Den föreslagna skattesatsen på har beräknats så att statens skatteintäkter från försäljning av mellanöl och starköl blir oförändrad med vad dagens regler ger. Skattesatsen för öl blir då 2,27 kr per liter

och volymprocent alkohol vilket motsvarar ca 25 ECU per hektoliter

och volymprocent vid en ECU-kurs om 9 kr. Tabell över vad anpassningen av skattenivån för öl innebär för beskattning av olika öldrycker finns i avsnitt 4.4.1. Som framgår av tabellen innebär förslaget således en mycket kraftig skatteökning för folkölet. Detta är en konsekvens av EG-direktivet som inte går att undvika, om starkölet skall beskattas på nuvarande niva.

Specialmotivering 129

Om så lämpligt är det dock möjligt att höja den gräns vid anses vilket skattefrihet råder från 2,25 till 2,8 volymprocent, eller att ha en reducerad skattesats mellan 2,25 och 2,8 volymprocent. För folköl med en alkoholstyrka om högst 2,8 volymprocent skulle då en reducerad skattesats ev. O-skatt vara möjlig. Vi har emellertid avstått från att lägga fram ett sådant förslag. Emellertid har Sverige i förhandlingarna om ett medlemsskap i EG utverkat att under en övergångstid om tre år få tillämpa en reducerad skattesats för öl med en alkoholhalt som inte överstiger 3,5 volymprocent. Utredningen föreslår därför en övergångsbestämmelse för åren 1995-1997 med en reducerad skattesats om 0,89 kr per liter och volymprocent för öl med en alkoholhalt om 2,25-3,5 volymprocent.

Skatt på vin, andra jästa drycker än vin eller öl samt mellanklassprodukter

3-5 §§ Den nuvarande svenska vindefinitionen finns i 3 § lagen 1977:292 om tillverkning av drycker, m.m. LDT och där anges att med vin förstås dryck som är framställd genom jäsning av saft från druvor, bär, frukt eller rabarber och som innehåller mer än 1,8 viktprocent men högst 22 volymprocent alkohol. I andra länder är det mycket vanligt att vinbegreppet är mer preciserat, man skiljer ofta på vin som

framställs genom jäsning av färska druvor druvvin och vin från

russin, andra bär, frukt, rabarber m.m. fruktvin. I Sverige skall dock enligt förordningen 1933 :78 angående beteckning för vissa slag av vin vid marknadsföring av vin som är framställt av annat än saft från färska druvor användas beteckningen fruktvin e.d. Vid tillverkning av druvvin behövs normalt inte någon tillsats av socker, och sådan tillsats är i de vinproducerande länderna antingen förbjuden eller reglerad. Svenska frukter och bär innehåller däremot så lite socker att det normalt inte är möjligt att framställa vin av saft härav utan att tillsätta socker. Den svenska lagstiftningen innehåller dock ingen reglering av sockeranvändningen. Den skattepliktiga omfattningen av vin m.m. i EG-direktivet är i första hand knutet till framställningssättet. Enligt direktivet artikel 8 förstås med begreppet vin varor som hänförs till KN nr 22.04 vin av färska druvor, druvmust, annan än sådan enl. nr. 20.09 och 22.05 vermut och annat vin av färska druvor, smaksatt med växter eller aromatiska ämnen med en alkoholhalt om 1,2 15 volymprocent förutsatt att alkoholhalten uteslutande har uppkommit jäsning. Även på sätt genom samma framställda drycker med en alkoholhalt på över 15 men inte över 18 volymprocent omfattas, under förutsättning att drycken inte innehåller

130 Specialmotivering

några tillsatser sådana drycker är enligt uppgift från Vin Sprit AB mycket ovanliga. Dessutom görs en uppdelning i mousserande vin och icke-mousserande vin. Det vin som omfattas av artikel 8 är således i huvudsak vita viner, rödviner och roséviner, aperitifer samt vermut; allt under förutsättning att alkoholhalten inte överstiger 15 volymprocent eller 18 volymprocent om inga tillsatser gjorts. Med begreppet andra jästa drycker än vin och öl förstås, enligt artikel 12, varor som hänförs till KN nr 22.04 och 22.05 men som inte omfattas av begreppet vin enligt artikel och drycker som hänförs till KN nr 22.06 t.ex. äppelvin, päronvin och mjöd. Alkoholhalten skall överstiga 1,2 men inte 10 volymprocent eller ha en alkoholhalt på över 10 men inte över 15 volymprocent om alkoholstyrkan uteslutande har uppkommit jäsning. Även genom beträffande andra jästa drycker gör direktivet en uppdelning mellan icke-mousserande och mousserande drycker. Som exempel på drycker som omfattas av artikel 12 kan nämnas cider, päronvin, russinvin, risvin, palmvin och körsbärsvin.

Vid tillämpning av direktiven 9284EEG Skattesatser och

92 12 EEG om den generella ordningen för punktskattepliktiga varor och om lagring, omsättning samt kontroll över dessa varor cirkula-

tionsdirektivet skall hänvisningar till begreppet vin även omfatta begreppet andra jästa drycker såsom de här har definierats artikel

15.

Enligt direktivet artikel 17 förstås med begreppet mellanklassprodukter intermediate products drycker med ett alkoholinnehåll på över

1,2 men inte över 22 volymprocent och som hänförs till KN nr 22.04, 22.05 eller 22.06 men som inte omfattas av de tidigare definierade dryckerna i artikel 8 eller 12. Som mellanklassprodukt kan dock även behandlas dels alla andra icke-mousserande jästa drycker artikel 12.1 som har ett alkoholinnehåll över 5,5 volymprocent om alkoholstyrkan inte uteslutande har uppkommit genom jäsning, dels

alla andra mousserande jästa drycker artikel 12.2 har ett

som alkoholinneháll på över 8,5 volymprocent om alkoholstyrkan inte uteslutande har uppkommit genom jäsning. Inom begreppet mellanklassprodukt ryms således i huvudsak drycker med en alkoholhalt överstigande 15 men högst 22 volymprocent, dvs. drycker som på grund av alkoholstyrkan inte omfattas av definitionen av vin och andra jästa drycker. Som exempel sådana mellanklassprodukter kan nämnas madeira, portvin, sherry och Även drycker är alkoholsvagare omfattas alkoholvermut. som när halten inte uteslutande har uppkommit genom jäsning, t.ex. Kir som är en blandning av vitt vin och likör 13 %. Skatt på vin och andra jästa drycker skall utgå med ett fast belopp per hektoliter färdig dryck artikel 9 resp. 13. Det är tillåtet att tillämpa samma eller olika skattesatser på mousserande och icke-

Specialmotivering 131

mousserande vin, liksom för mousserande och icke-mousserande andra jästa drycker. Reducerade skattesatser får tillämpas om alkoholhalten inte överstiger 8,5 volymprocent. Det är tillåtet att ha flera reducerade skattesatser. Medlemsländer som den 1 januari 1992 tillämpade en högre skattesats på icke-mousserande viner med en alkoholhalt överstigande inte högre än 18 volymprocent får 15 men fortsätta att göra så. Den högre skattesatsen får dock inte vara högre

än den skattesats som tillämpas för mellanklassprodukter se nedan.

Mot denna bakgrund är det inget som hindrar att en O-skattesats tillämpas för vin och andra jästa drycker med ett alkoholinnehâll om högst 2,25 volymprocent så att bl.a. cider med låg alkoholhalt även fortsättningsvis kan vara skattefritt i Sverige. Minimiskattesatsen för

både mousserande och icke-mousserande vin är O ECU artikel 5 i

direktiv 9284EEG. Beträffande skatt på mellanklassprodukter skall även den utgå med fast belopp per hektoliter färdig dryck artikel 18. En reducerad skattesats får tillämpas alkoholhalten inte överstiger 15 volymproom cent. Den ordinarie skattesatsen får då reduceras med högst 40 procent och den reducerade skattesatsen får inte vara lägre än den ordinarie skattesatsen för icke-mousserande vin och andra ickemousserade jästa drycker. Minimiskattesatsen för mellanklassprodukter är 45 ECU per

hektoliter artikel 4 i direktiv 9284EEG, vilket motsvarar 4,05 kr

per liter vid en ECU-kurs om 9 kr. Vi föreslår ingen differentiering av vinproduktema efter om de är mousserande eller icke-mousserande. En sådan differentiering är möjlig men inte obligatorisk enligt direktivet. Den nuvarande svenska skatteskalan innehåller ingen sådan differentiering. Den nuvarande svenska alkoholbeskattningen har inordnat alla alkoholdrycker, oavsett dryckesslag, i ett enhetligt skattesystem. Skatten relateras till dryckernas alkoholhalt och tas ut efter en progressiv skatteskala, dvs. den rena alkoholen beskattas hårdare högre alkoholhalt drycken har. Skatten är sammansatt av ett grundbelopp och för drycker med en alkoholhalt som överstiger 19 volymprocent ett tilläggsbelopp. För drycker vars alkoholhalt understiger 7 volymprocent har skattesatserna utformats utifrån de traditionella alkoholgränserna för maltdrycker och tillämpas även för andra drycker, t.ex. lågalkoholvin och cider. För drycker vars alkoholhalt överstiger 7 men inte 19 volymprocent utgår beskattningen från intervaller om 3 volymprocentenheter. Drycker med alkoholhalt överstigande 19 volymprocent har en skattesats för varje hel volymprocent. För drycker med en alkoholhalt mellan 19 och 39 volymprocent tas tilläggsbelopp ut som ökar vid var femte volymprocent. Drycker med alkoholhalt överstigande 39 volymprocent har en proportionell beskattning.

132 Specialmotivering

I det första intervallet, 7-10 volymprocent återfinns framför allt de tyska vita lättvinema. I nästa intervall, 10-13 volymprocent, finns återstoden av lättvinerna, dvs. övriga vita viner, rött lättvin, rosévin och mousserande vin. I det följande intervallet, 13-16 volymprocent, finns de flesta lättvinsaperitiferna t.ex. Dubonnet, Kir och Körsbärsvin. I intervallet 16-19 volymprocent finns den större andelen av de s.k. starkvinema Sherry, vermut, madeira m.fl.. Vid en anpassning skattebasen enligt EG-direktivet föreslås av följande skatteskalor per liter färdig dryck, under förutsättning att skatteintäkterna skall vara oförändrade: För vin och andra jästa drycker än vin eller öl med en alkohol- halt om högst 2,25 volymprocent föreslås 0-skattesats, dvs. detsamma som nu. För vin och andra jästa drycker än vin eller öl med alkohol- - en halt överstigande 2,25 men inte över 4,5 volymprocent blir skatten 8,80 kr per liter, vilket innebär sammanslagning skattesatseren av na 2,25-3,5 resp. 3,5-4,5 volymprocent. För vin och andra jästa drycker än vin eller öl med alkohol- - en halt överstigande 4,5 inte över 7 volymprocent blir skatten 13,00 men kr per liter. För vin och andra jästa drycker än vin eller öl med en alkohol- halt överstigande 7 men inte över 8,5 volymprocent blir skatten 17,80 kr per liter. För vin, andra jästa drycker än vin eller öl med alkoholhalt - en överstigande 8,5 men inte 15 volymprocent och för mellanklassprodukter med en alkoholhalt om högst 15 volymprocent blir skatten 25,50 kr per liter. Skatten varierar för närvarande mellan 17,80 kr per liter och 38,10 kr per liter. För vin med en alkoholhalt överstigande 15 men inte över 18 volymprocent och för mellanklassprodukter med alkoholhalt överen stigande 15 men högst 22 volymprocent blir skatten 42,40 kr liter. per Här har skattesatsen beräknats på så sätt att skatten för mellanklassprodukter med ett alkoholinnehåll om högst 15 volymprocent dels inte får vara lägre än den ordinarie skattesatsen för icke-mousserande vin och andra icke-mousserande jästa drycker, dvs. i förslaget 25,50 kr, dels får den reducerade skattesatsen inte reducerad med vara mer än 40 % 25,50 60 % 42,50. Av tabell i avsnitt 4.4.3 framgår skatteeffektema för olika vindrycker.

Skatt på etylalkohol

6 § Enligt direktivet artikel 20 avses med begreppet etylalkohol följande:

Specialmotivering 133

A. Produkter med en alkoholstyrka överstigande 1,2 volymprocent och som hänförs till KN nr 22.07 odenaturerad etylalkohol med en alkoholhalt av minst 80 volymprocent; etylalkohol och annan sprit,

denaturerade, oavsett alkoholhalt och 22.08 odenaturerad etylalkohol

med en alkoholhalt av mindre än 80 volymprocent; sprit, likör och andra spritdrycker; sammansatta alkoholhaltiga beredningar av sådana slag som används för framställningar av drycker, även om alkoholen ingår i en vara som hänförs till ett annat KN kapitel. Sålunda innefattar denna punkt principiellt även etylalkohol som ingår i parfym, färg m.m. Vidare kan här som exempel nämnas att det vid tulltaxering av s.k. varusatser konsumentförpackningar innehållande olika varor - skall tulltaxeras såsom den beståndsdel som ger varusatsen dess huvudsakliga karaktär, se 5 § 3.b. tulltaxelagen 1987:1068. Varusatser som innehåller alkohol förekommer för närvarande inte i Sverige men finns utomlands i form av t.ex förpackning för ostfondue med bl.a. ost och viss sorts alkohol som skall blandas i ostsmeten. B. Produkter som hänförs till KN nr 22.04, 22.05 och 22.06 och som har en alkoholstyrka på över 22 volymprocent. Det är här alltså fråga om vin, vermut och andra jästa drycker där alkoholhalten överstiger 22 volymprocent. Enligt vad utredningen erfarit lär det inte finnas några produkter av detta slag som produceras inom EG:s medlemsstater. Eventuellt kan det dock finnas australiensiska och sydafrikanska viner med alkoholhalt över 22 volymprocent. C. Drickbar sprit med innehåll av andra produkter, antingen produkterna är upplösta i spriten eller Som exempel kan här nämnas päronlikör i en flaska som även innehåller ett päron. Enligt vad utredningen erfarit har denna punkt ingen självständig betydelse då produkterna redan täcks av punkten A. Det skattepliktiga området beträffande etylalkohol enl. direktivet är således mer omfattande än det svenska som enbart omfattar spritdryck sprit som är avsedd att förtäras som dryck över 2,25 volymprocent alkohol. Skatt skall utgå per hektoliter ren alkohol vid 20 grader C och

beräknas på grundval av antalet hektoliter ren alkohol artikel 21.

Minimiskattesatsen för etylalkohol uppgår till 550 ECU per hektoliter ren alkohol artikel 3 i direktiv 9284EEG, vilket motsvarar 61 ca kr per liter ren alkohol som i sin tur innebär att en liter 40-procentig sprit skall beskattas med minst 24,40 kr. Vidare sägs att medlemsstater som före 1993 tillämpat en skattesats på högst l 000 ECU inte får sänka skattesatsen. Inte heller får de länder som tillämpat högre en skattesats än l 000 ECU sänka den till under 1 000 ECU. Den av utredningen föreslagna skattesatsen har beräknats så att statens totala intäkter av skatt på starksprit är oförändrade. Detta

uppnås vid en skattesats på 458 kr per liter ren alkohol ca 5 077

ECU per hektoliter ren alkohol.

134 Specialmotivering

EG-reglema medger en lägre skattenivå för spritdrycker med alkoholstyrka om högst 10 volymprocent. Vi föreslår ingen sådan särskild låg skattenivå. Tabell över exempel på skatteeffekter för några produkter med olika alkoholstyrkor finns i avsnitt 4.4.3.

Undantag från skatteplikten

7 § Etylalkohol används förutom som dryck för en rad tekniska, - industriella, medicinska, vetenskapliga och likartade ändamål. Vanligtvis nyttjas alkoholen som lösnings- eller rengöringsmedel i outspätt eller utspätt skick, med eller utan denaturering, men den används också som råvara för tillverkning av andra varor. Den gällande svenska skatteplikten för alkohol omfattar spritdrycker, vin, öl och starköl. Med spritdryck menas sprit som är avsedd att förtäras som dryck. Sprit som är avsedd att användas för annat ändamål än som dryck faller då utanför definitionen på spritdryck. Teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat eller alkoholhaltiga läkemedel är således inte spritdrycker och faller utanför det nuvarande skattepliktiga området.

Svenska regler om teknisk sprit m.m.

Bestämmelser om teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat finns i lagen 1961:181 om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat LFTA, och bestämmelser om läkemedel i läkemedelsförordningen 1962:701. LFTA innehåller bestämmelser om införsel, försäljning och inköp av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt tillsynsoch sanktionsbestämmelser. Med teknisk sprit förstås enligt LFTA sprit som är avsedd att användas för tekniskt, industriellt, medicinskt, vetenskapligt eller annat likartat ändamål och som hänförs till tulltaxenr. 22.07 dvs. odenaturerad etylalkohol med 80 volymprocents eller högre styrka samt denaturerad etylalkohol och annan sprit oavsett styrkan eller 22.08 B. 1 eller B. 2 dvs. odenaturerad etylalkohol med högst 80 volymprocents styrka samt alkoholhaltiga drycker tulltaxelagen 1987: 1068. Som exempel på teknisk sprit kan nämnas cellulosaråsprit, finsprit och absolut alkohol. Bestämmelserna om teknisk sprit gäller också spritdrycker, vin och starköl, som är avsedda för de nu angivna ändamålen. Spritdryck m.m. som faktiskt används vid tillverkning av bl.a. bakverk, ost, korv, konfektyrer, hälsopreparat och läkemedel hänförs sålunda till teknisk sprit enligt LFTA.

Specialmotivering 135

Med alkoholhaltiga preparat förstås en vara som innehåller mer än 1,8 viktprocent etylalkohol och som inte är hänförlig till tulltaxenr. 22.03-22.07 eller 22.08 B.1 eller B.2 tulltaxelagen och inte heller är sådant läkemedel som omfattas av läkemedelsförordningen 1962:701. Som exempel på alkoholhaltiga preparat kan nämnas frukter i alkoholhaltig lag, sammansatta alkoholhaltiga beredningar för framställning av drycker, kosmetiska preparat, parfymer, vissa färger, förtunningar, spolarvätska och rengöringsmedel. Med denaturering menas förfarande varigenom ett eller flera ämnen tillsätts sprit för att göra spriten otjänlig för förtäring. Läkemedelsverket utövar kontroll över försäljningen av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat 2 § LFTA. Teknisk sprit och sådana alkoholhaltiga preparat, som inte är avsedda för förtäring, får inte importeras eller säljas i landet utan att ha denaturerats på sätt läkemedelsverket föreskriver eller annars godkänner 3 § LFTA. Teknisk sprit får utan tillstånd införas till landet av Vin Sprit AB. I övrigt krävs i princip tillstånd vid införsel av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat 4 § LFTA. Utan tillstånd får teknisk sprit säljas av Vin Sprit AB, Systembolaget AB, sprittillverkare och apotek. För all annan försäljning av teknisk sprit krävs tillstånd av läkemedelsverket 5 § LFTA. Den som bl.a säljer teknisk sprit utan att ha rätt till det kan dömas för olovlig försäljning av teknisk sprit 9 § LFTA. Den som olovligen tar bort eller försvagar denatureringsmedel i teknisk sprit eller alkoholhaltigt preparat kan dömas för olovligt förfarande med teknisk sprit 10 § LFTA. Den som förövat dessa nämnda brott skall, om det inte är uppenbart obilligt, betala straffskatt med 75 kr per liter 13 § LFTA. Denna regel om straffskatt, liksom regeln i 37 § LDT om straffskatt för tillverkare, torde behöva tas bort eller ersättas med någon annan sanktionsform, se vidare under 8 I övrigt har utredningen inte närmare haft att ta ställning till vilka eventuella ändringar i alkohollagstiftningen som erfordras till följd av de nya EG-anpassade alkoholskatteregler som föreslås.

EG-direktivet

Undantag från skatteplikt skall enligt artikel 27.1 i direktivet göras för vissa särskilt uppräknade varor och enligt 27.2 får vissa andra varor undantas från det skattepliktiga området under vissa villkor. Undantagen kan genomföras på så sätt att medlemsländerna kan återbetala de erlagda punktskatterna artikel 22.6. De varor som enligt direktivet skall undantas är sådana där distribution sker av alkohol som har blivit fullständigt denaturerat i överensstämmelse med landets föreskrifter. Detta undantag är villkorat

136 Specialmotivering

av att bestämmelserna i direktiv 9212EEG cirkulationsdirektivet

följs vid handeln med fullständigt denaturerad alkohol. Ett förenklat ledsagardokument skall, enligt artikel 5 i kommissionens förordning EEG nr 364992 av den 17 december 1992 om ett förenklat ledsagardokument vid omsättning av punktskattepliktiga varor som har blivit tillgängliga för konsumtion i avsändarlandet, användas vid omsättning inom EG av fullständigt denaturerad alkohol. Vidare skall undantag göras för alkohol som denaturerats och används för framställning av varor som inte utgör livsmedel, alkohol som används för att framställa vinäger, för att framställa vissa läkemedel, framställa smakämnen för tillverkning av livsmedel och ickealkoholhaltiga drycker med en alkoholhalt som inte överstiger 1,2 volymprocent eller alkohol som används för framställning av livsmedel eller som fyllning, dvs. de i 20 § uppställda punkterna eh. De varor som enligt direktivet får undantas är varor som används som analysprover, till nödvändiga produktionstester eller till vetenskapligt ändamål, varor som används för vetenskaplig forskning, för medicinskt bruk pâ sjukhus eller apotek, i tillverkningsprocesser, förutsatt att den färdiga produkten inte innehåller alkohol, samt för tillverkning av en delprodukt som inte är föremål för alkoholbeskattning enligt direktivet.

De svenska reglerna

Det är för skattefrihet således i flertalet fall förutsatt att EG:s krav på denaturering följs. De svenska denatureringsreglema torde behöva ses över Utredningen har inte kunnat undersöka i vad mån de kan anses uppfylla direktivets krav. Vi vill också peka pâ att direktivets artikel 27.3 ställer krav på notificering av använda denatureringsämnen. Kommissionen har i förordning EEG nr 319993 den 22 av november 1993 om ömsesidigt erkännande av förfaringssätt för fullständigt denaturering av alkohol i syfte av undantag från punktskatt, angett de olika medlemsländernas tillåtna denatureringsämnen. En sådan notificering förutsätts ske även för svensk del vid ett medlemsskap. Undantaget i denna punkt avseende denaturerade har varor utformats som undantag från skatteplikten. Vi föreslår inte att en bruttoredovisningsmodell införs i dessa fall, dä detta skulle bli alltför tungrott och kräva mycket detaljerade redovisningar i punktskattede-

klarationerna. Övriga undantag enligt EG-direktivet har reglerats i 20

och 30 §§. I paragrafen anges att vid försäljning av denaturerad alkohol till ett annat EG-land skall ett förenklat ledsagardokument upprättas av avsändaren, dokumentet skall átfölja varorna under transporten.

Specialmotivering 137

Bestämmelser om sådant förenklat ledsagardokument finns i 25 Oavsett om den som försäljer denaturerad alkohol är skattskyldig eller inte enligt denna lag, skall ledsagardokument upprättas enligt förslaget.

8 § Se kommentaren till 9 § tobaksskattelagen. Dessutom har i punkt 7 angetts att den som annars i Sverige tillverkar etylalkohol är skattskyldig. Regeln avser den tillverkning av etylalkohol som inte är yrkesmässig dvs. otillåten hembränning. Enligt gällande 7 och 8 §§ LDT får tillverkning sprit endast ske efter tillstånd. Spritdrycker får av endast tillverkas Vin Sprit AB. I prop. 1993942136 föreslås av emellertid riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import, export, tillverkning och partihandel med alkoholdrycker. Enligt gällande lag kan den tillverkar sprit utan tillstånd straffas med upp till som fängelse i tvâ år 27 § LDT. Dessutom skall enligt 37 § LDT straffskatt med sjuttiofem kr per liter betalas. Som nämnts under l och 7 §§ bör de särskilda reglerna om straffskatt tas bort från LDT. Enligt EG-reglema skall alltid full alkoholskatt betalas för all tillverkad etylalkohol. Något undantag från skatteplikt för tillverkning för privat bruk finns inte beträffande etylalkohol. Däremot kan tillverkning av öl, vin och andra jästa drycker fâ tillverkas i hemmet för privat bruk utan att varorna blir skattepliktiga.

9-19 §§ Se kommentarerna till 10-20 §§ tobaksskattelagen.

20 § Beträffande reglerna om att skattskyldighet inte inträder för upplagshavare under förutsättningar som anges i a-c, se kommentaren till 21 § tobaksskattelagen. Några regler om undantag för skatt på etylalkohol som förstörts under myndighetstillsyn eller varor som återanvänts vid tillverkning, b-c, kan inte återfinnas i alkoholskattedirektivet. Utredningen anser emellertid att det kan finnas anledning att även införa bestämmelserna på alkoholområdet. Bestämmelserna om övriga undantag från skatteplikt avser i dessa fall viss användning av vara vid tillverkning etc enligt de EG-regler som angivits under 7 Så länge användningen sker inom ett godkänt

skatteupplag se vidare 9 och ll §§ torde undantagen inte förorsaka

några problem. skattskyldighet bör då inte inträda vid användningen. Detta anges i förevarande paragraf. Denna skattefrihet bör utsträckas till att omfatta alkohol som levereras för vetenskapligt ändamål utanför skatteupplaget, eller till apotek eller sjukhus för medicinskt ändamål punkten j. Närmare föreskrifter om sådana leveranser bör kunna utfärdas som tillämpningsföreskrifter. Beskattningsmyndigheten bör kunna ställa krav på

138 Specialmotivering SOU 1994: 74

den dokumentation om användningen måste finnas för att m.m. som skattefri leverans skall kunna tillåtas. Om varor som levereras skattefritt för vetenskapligt ändamål eller för medicinskt bruk etc, används för annat ändamål, skall beskattning ske i särskild ordning. En sådan regel har införts i tredje stycket. Om annars en skattepliktig vara används för de angivna ändamålen tillverkning m.m. utanför skatteupplag måste emellertid särskild en ordning tillskapas för att åstadkomma en skattefrihet enligt paragrafen. För näringsverksamhet där alkohol lagras i större omfattning, kan ett godkännande som upplagshavare meddelas enligt 9 § För andra som använder skattepliktig alkohol sådant sätt i som anges paragrafen finns i huvudsak två möjligheter till att administrera en skattefrihet ett försäkranssystem eller ett återbetalningssystem. - Försäkranssystem, som tillämpas inom energiskattelagen, innebär att varor skattefritt får levereras mot försäkran användningen. Detta om är generellt sett mindre lämpligt i fråga om alkoholvarorna, bl.a. mot bakgrund av kontrollaspekten och att ett försäkranssystem inte kan av tillämpas i importfall eller vid införsel från andra EG-länder. Ett áterbetalningssystem bör därför införas. Ett sådant system föreslås infört i 30 Om det visar sig finnas behov därav, kan dock även övervägas att i vissa fall utöver de som anges i punkten j, införa också en möjlighet till skattefri leverans mot försäkran. Kontrollaspekterna av en sådan ordning behöver då övervägas närmare. Utredningen lägger inte fram något förslag om ett sådant försäkranssystem.

21-29 §§ Se kommentarerna till 22-30 §§ tobaksskattelagen.

30 § Se kommentaren till 20

31-36 §§ Se kommentarerna till 31-36 §§ tobaksskattelagen.

37 § Paragrafen motsvarar nuvarande 2 § i dryckesskattelagen.

35 § Paragrafen motsvarar del 10 § samt 11 § i nuvarande dryckav esskattelag, och har kommenterats under 34 § tobaksskattelagen.

Specialmotivering 139

Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser

alkoholskattelagen föreslås träda i kraft den l januari Den nya 1995, under förutsättning givetvis att Sverige fr.0.m. den dagen blir

medlem i EG. 2. Sverige har i medlemskapsförhandlingarna utverkat att under en övergångstid år få tillämpa reducerad skattesats för öl med om tre en alkoholhalt över 2,25 inte över 3,5 volymprocent folköl. en men

5.3 1972:266 skatt på och Lagen om annonser

reklam

9 § paragraf reglerar vilka är skattskyldiga. I den gällande Denna som lydelsen andra stycket att den bedriver verksamhet inom av anges som landet är skattskyldig för skattepliktig reklamtrycksak som avser verksamheten och inkommer från utlandet, i den mån skatt för trycksaken inte erlagts vid införseln. Enligt gällande regler i 26 § skall dock reklamskatt normalt erläggas till tullmyndigheten om reklamtrycksak är skattepliktig enligt 5 § eller annonsblad som har som utgivits utomlands införs till landet. Eftersom någon beskattning inte kommer att kunna ske vid gränsen av en skattepliktig vara som kommer från annat EG-land föreslås att andra stycket av paragraett fen utvidgas till även omfatta den i yrkesmässig verksamhet att som distribuerar annonsblad förts in till landet. Sådana annonsblad som beskattas nu enligt reglerna i 26

9 a § Det föreslås att paragraf införs i lagen av samma innebörd som en ny i 22 kap. 6 § mervärdesskattelagen 1994:200. Paragrafen reglerar utländska skattskyldiga företagares skyldighet att här i landet företrädas representant när det gäller bl.a. redovisningen av av en reklamskatt.

26 § Paragrafen har ändrats så den endast behandlar införselbeskattning att skattepliktiga reklamtrycksaker enligt 5 § eller annonsblad som av inkommer från områden utanför EG:s skatteområde. Med tredje land här således även områden som ingår i tullunionen men avses inte i skatteområdet, Kanarieöarna. I övrigt är reglerna ofört.ex. ändrade.

32 § l paragrafen har tillagts att beslut om godkännande av en representant enligt 9 a § får överklagas till länsrätten.

140 Specialmotivering SOU 1994: 74

Lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter

1 kap.

1 § I första stycket 1 har tillagts att lagen skall tillämpas i fråga de om nya lagarna avseende de EG-anpassade skatterna, dvs. tobaksskatt och alkoholskatt.

2 kap.

2 och 8 §§ Här föreslås ändring för att undanta vissa skattskyldiga enligt EGskattema som får anses redovisa skatt och deklarera för varje skattepliktig händelse. Detta gäller bl.a. för den oregistrerade varumottagaren och den som tillverkar skattepliktig utanför vara godkänt skatteupplag. Regeln har närmare kommenterats under 21 § tobaksskattelagen.

5.5 Behov viss

av följdlagstiftning

Den föreslagna lagen 1994:000 om tobaksskatt och lagen 1994:000 om alkoholskatt bör föranleda smärre följdändringar i skattebrottslagen 1971:69, lagen 1971:1072 förmänsberättigade skatteforom dringar m.m. och mervärdesskattelagen 1994:200. Förslag till sådan lagstiftning läggs inte fram utredningen. Utredningen lägger inte av heller fram förslag om ändringar på förordningsnivâ, fört.ex. ordningen 1961:395 om tobaksskatt eller förordningen 1991:1232 om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna.

6 Statsñnansiella effekter

Utredningens förslag till EG-anpassning av reklam-, tobaks-, och alkoholskatten innebär teknisk förändring av skatterna med en bibehållande dagens skatteintäkter. De föreslagna ändringarna av av skattesatser på alkohol- och tobaksomrádet är, som redovisats tidigare i betänkandet, beräknade utifrân ett oförändrat skatteuttag på respektiområde. Vid beräkningen av de nya skattesatserna har utredningen ve antagit att konsumtionsmönster och såld volym av tobaks- och alkoholprodukter inte påverkas av skatteomläggningen.

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

Ändrad ansvarsfördelningför denstatliga 35 Vår andes stämma- ochandras. . . statistiken.Fi. Kulturpolitik och internationalisering. Ku. h Kommunerna,Landstingenoch Europa 36. Miljö ochfysiskplanering.M. . + Bilagedel.C. 37. Sexualupplysningochreproduktivhälsaunder Mäns föreställningar om kvinnor ochchefskap. S. 1900-taleti Sverige. UD. . Vapenlagenoch EG. Ju. 38. Kvinnor, barn ocharbetei Sverige1850-1993.UD. . Kriminalvård ochpsykiatri. Ju. 39. Gamla är ungasom blivit äldre.Om solidaritet . Sverigeoch Europa.En samhällsekonomisk mellangenerationerna. Europeiskaäldreåret1993. . konsekvensanalys. Fi. 40. Långsiktig strålskyddsforskning. M. EU, EESochmiljön. M. 4 Ledighetslagstiftningen en översyn. A. - Historisktvägval Följdernaför Sverigei utrikes- 42. Statenochtrossamfunden. C. ochsäkerhetspolitiskthänseende av att bli, 43. Uppskattadsysselsättning om skatternasbetydelse respektiveintebli medlemi Europeiskaunionen.UD. för denprivatatjänstesektom.Fi. Förnyelseochkontinuitet- om konstochkultur 44. Folkbokföringsuppgiñema i samhället.Fi. i framtiden.Ku. 45. Grunden för livslångt lärande.U. 10.Anslutningtill EU Förslagtill övergripande 46. Sambandetmellan Samhällsekonomi, transfereringar lagstiftning.UD. ochsocialbidrag. l Om kriget kommit... Förberedelserför mottagande 47. Avveckling av denobligatoriskaanslutningen av militärt bistånd1949-1969 Bilagedel.SB. + till Studentkårer ochnationer. U. 12. Suveränitet ochdemokrati 48. Kunskap för utveckling + bilagedel.A. + bilagedelmed expertuppsatser. UD. 49. Utrikessekretessen. Ju. 13.JIK-metoden, m.m. Fi. 50. Allemanssparandet en översyn. Fi. - 14.Konsumentpolitiki enny tid. C. 51. Minne ochbildning. Museernasuppdragoch 15. På väg. K. organisation bilagedel. + Ku. 16.Skoterköming jordbruks- ochskogsmark. 52.Teaternsroller. Ku. Kartläggningochåtgärdsförslag.M. 53.Mästarbrevför hantverkare.Ku. l7. Års- ochkoncemredovisningenligt EG-direktiv. 54. Utvärdering praxis i asylärenden.Ku. av Del I och ll. Ju. 55. Rättentill reformeratbilstöd. S. ratten- 18.Kvalitet i kommunalverksamhet nationell 56. Ett centrum för kvinnor som váldtagitsoch uppföljning ochutvärdering.C. misshandlats.S. l9. Rena roller ibiståndet styrningocharbetsfördelning 57. Beskattning av fastigheter,del Principiella - i en effektiv biståndsförvaltning.UD. utgångspunkterför beskattning fastigheter av m.m. 20. Reformeratpensionssystem. Fi. 21. Refonnerat pensionssystem. BilagaA. 58. 6 Juni Nationaldagen.Ju. Kostnader och individeffekter. 59. Vilka vattendragskall skyddas Principeroch 22. Reformerat pensionssystem. BilagaB. förslag. M. Kvinnors ATP och avtalspensioner. 59. Vilka vattendragskall skyddas Beskrivningarav 23. Förvaltabostäder. Ju. vattenområden.M. 24. Svenskalkoholpolitik en strategiför framtiden.S. 60. Särskildaskäl utformningochtillämpning av - - 25. Svenskalkoholpolitik bakgrund ochnuläge. 2 kap. 5 § och andrabestämmelser i - 26. Att förebyggaalkoholproblem. utlärmingslagen.Ku. 27. Vård av alkoholmissbrukare. 61. Pantbankernas kreditgivning. N. 28. Kvinnor ochalkohol. S. 62.Rationaliseradfastighetstaxering,del Fi. 29. Barn Föräldrar Alkohol. 63. Personnummer integritetoch effektivitet. Ju. - -- - 30. Vallagen.Ju. 64. Med raps i tankarna M. 31. Vissamervärdeskattefrågor lll- Kultur m.m. Fi. 65. Statistikoch integritet,del 2 Lag om - 32. Mycket UnderSammaTak. C. personregisterför officiell statistik m.m. Fi. 33. Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden, m.m. 66. Finansiella tjänster i förändring. Fi. Ku. 67. Räddningstjänstsamverkan i och entreprenad. 34.Tekniskt utrymme för ytterligareTV-sändningar.Ku. Fö. 68. Otillbörlig kurspáverkanoch vissainsiderfrágor. Fi.

om b,

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

69. On the GeneralPrinciplesof Environment Protection.M. 70. Inomkommunalutjämning.Fi. 7 Om intyg och utlåtandensom utfärdas av hälsooch sjukvårdspersonali tjänsten. S. 72. sjukpenning,arbetsskadaoch förtidspension förutsättningaroch erfarenheter.S. - 73. Ungdomars välfärd och värderingar en under- sökningom levnadsvillkor, livsstil och attityder. C. 74. Punktskatternaoch EG. Fi.

Statens offentliga utredningar 1994

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Rättentill reformeratbilstöd. [55]

ratten- Ett centrum för kvinnor som våldtagitsoch Omkriget kommit... Förberedelserför mottagandeav misshandlats.[56] militärt bistånd1949-1969 Bilagedel.[ll] + Om intyg ochutlåtanden som utfärdas av hälso-

Justitiedepartementet och sjukvårdspersonal i tjänsten.[71]

sjukpenning,arbetsskada och förtidspension Vapenlagenoch EG [4] förutsättningarocherfarenheter.[72] Kriminalvård och psykiatri. [5] -

Års- ochkoncemredovisningenligt EG-direktiv. Kommunikationsdepartementet Del I och lI. Ju. [17] På väg. [15] Förvaltabostäder.[23]

Vallagen.[30] Finansdepartementet Utrikessekretessen. [49] 6 Juni Nationaldagen.[58] Ändradansvarsfördelningför denstatliga statistiken.[l]

Personnummer integritetocheffektivitet. [63] Sverigeoch Europa.En samhällsekonomisk konsekvensanalys. [6]

Utrikesdepartementet JIK-metoden, m.m. [13]

Vissamervärdeskattefrágor lll Kultur [31] Historisktvägval Följdemaför Sverigei utrikes-och - m.m. säkerhetspolitiskthänseende Uppskattadsysselsättning om skattemasbetydelse av att bli, respektiveintebli medlemi Europeiskaunionen.[8] för denprivatatjänstesektom.[43]

Anslutningtill EU Förslagtill övergripande Folkbokföringsuppgiñernaisamhället.[44] lagstiñxiing.[10] Allemanssparandet en översyn. [50] - Suveränitetoch demokrati Beskattning fastigheter,del av Principiella bilagedelmed [12] utgångspunkterför beskattning fastigheter av m.m. [57] + expertuppsatser. Renaroller i biståndet styrningoch arbetsfördelning Rationaliseradfastighetstaxering,del Fi. [62] i effektiv biståndsforvaltning.[19] Statistikoch integritet,del 2 en Lag om personregisterför officiell statistik m.m. [65] Sexualupplysningochreproduktivhälsaunder1900-talet i Sverige.[37] Finansiellatjänsteri förändring. [66]

Kvinnor, barnoch arbetei Sverige1850-1993.[38] Otillbörlig kurspåverkanoch vissainsiderfrågor. [68]

lnomkommunalutjämning.[70]

Försvarsdepartementet Punktskattemaoch EG. [74]

Räddningstjänsti samverkanoch på entreprenad.[67] Utbildningsdepartementet

Socialdepartementet Grundenför livslångt lärande.[45] Avveckling av denobligatoriskaanslutningentill Mäns föreställningar om kvinnor ochChefskap.[3] Reformeratpensionssystem. Studentkårerochnationer.[47] [20]

Reformeratpensionssystem. BilagaA. Kulturdepartementet Kostnader och individeffekter. [21] Reformeratpensionssystem. BilagaB. Förnyelseochkontinuitet- om konstochkultur

Kvinnors ATP och avtalspensioner.[22] i framtiden.[9]

Svenskalkoholpolitik Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden, m.m. [33] en strategiför framtiden.[24] - Tekniskt utrymme för ytterligareTV-sändningar.[34] Svenskalkoholpolitik bakgrundochnulåge.[25] - Att förebygga alkoholproblem.[26] Vår andes stämma ochandras. - Vård alkoholmissbrukare.[27] Kulturpolitik ochinternationalisering.[35] av Kvinnor och alkohol. [28] Minne ochbildning. Museemasuppdragoch

Bam Föräldrar Alkohol. [29] organisation bilagedel.[51] + - - Gamla blivit äldre. solidaritet Teaternsroller. [52] är ungasom Om mellan Mästarbrevför hantverkare.[53] generationerna.Europeiskaäldreåret1993.[39] SambandetmellanSamhällsekonomi, transfereringar Utvärdering av praxisi asylärenden.[54]

ochsocialbidrag.[46] Särskildaskäl utformningochtillämpning - av 2 kap.

5 § och andrabestämmelseriutlänningslagen.[60]

Statens 1994

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Näringsdepartementet Pantbankernas kreditgivning. [61]

Arbetsmarknadsdepartementet Ledighetslagstiftningen en översyn [41] - Kunskapför utveckling + bilagedel.[48]

Civildepartementet Kommunerna, LandstingenochEuropa. + Bilagedel.[2] konsumentpolitiki enny tid. [14] Kvalitet i kommunalverksamhet nationell uppföljning och utvärdering. Mycket Under Samma Tak. [32] Statenoch trossamfunden. [42] Ungdomarsvälfärd och värderingar en under- sökningom levnadsvillkor, livsstil och attityder. [73]

Miljö- och naturresursdepartementet EU, EESoch miljön. [7] Skoterköming jordbruks-och skogsmark. Kartläggningoch åtgärdstörslag.[16] Miljö och fysisk planering.[36] Långsiktigstrålskyddsforskning. [40] Vilka vattendrag skall skyddas Principeroch förslag. [59] Vilka vattendrag skall skyddas Beskrivningar av vattenområden. [59] Med raps i tankarna [64] On the General Principlesof Environment Protection.[69]