('med förslag till lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961 1

Nr 115

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, m. m.; given Stockholms slott den 23 mars 1961.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror; samt 2) förordning om tobaksskatt;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen före­

dragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det nuvarande systemet med riktprissättning på tobaksvaror skall slopas, det statliga monopolet i fråga om import av sådana varor upphävas och statens tobaksnämnd avskaffas. Importmonopo­ lets avskaffande föranleder en ändring av reglerna för tobaksskattens utta­ gande; skatt skall i fortsättningen erläggas direkt av enskild importör till kontrollstyrelsen. I samband härmed moderniseras beskattningsförfarandet i anslutning till de principer, som varit vägledande vid senare års lag­ stiftning på punktskatteområdet. Monopolbestämmelserna skall enligt förslaget upptagas i en ny lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, medan skattebestämmelserna __till skillnad mot vad som hittills varit fallet — intages i en särskild för­ ordning om tobaksskatt. Den nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1961.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 115

2 Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1961

Förslag

till

Lag

om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror

Härigenom förordnas som följer.

Om monopolrättigheten

1 §• Rättighet att inom riket tillverka tobaksvaror samt att till riket införa råtobak och avfall av tobak ävensom arbetad tobak av sådant slag, som användes för tillverkning av tobaksvaror, tillkommer uteslutande staten eller den åt vilken staten upplåter att utöva sådan monopolrättighet. Med tobaksvara förstås i denna lag varje vara, som är tillverkad av to­ bak eller vari tobak i någon form ingår, såframt varan är avsedd eller äg­ nad att användas som njutningsmedel. Såsom tillverkning av tobaksvara anses, förutom varje bearbetning av tobak, jämväl förpackning av tobaks­ vara eller sådan varas förseende med utstyrsel eller med namn eller be­ teckning, ägnad att utmärka densamma såsom särskild vara.

2 §.

Utan hinder av vad i 1 § stadgas må a) enskild person för eget bruk förfärdiga cigarretter; samt b) förpackning av tobaksvara eller sådan varas förseende med utstyrsel eHer med namn eller beteckning, ägnad att utmärka densamma såsom sär­ skild vai a, ske i frihamn, såframt icke blandning av olika tobaksvaror där­ vid äger rum.

3 §. Odling av tobak för annat ändamål än till prydnad må inom riket ske allenast i den ordning och på de villkor som i 7—12 §§ sägs.

4 §• Tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara må icke utan Konung­ ens tillstånd innehavas av annan än monopolets utövare. Tobaksodlare må dock under viss tid förvara sin tobaksskörd enligt vad i 9 § sägs.

5 §.

Specialmaskiner och specialverktyg för framställning av tobaksvaror ävensom cigarrettpapper, annat än i detalj förpackning, och cigarretthyl­ sor ma icke utan Konungens tillstånd till riket införas eller här tillverkas annat än för monopolets utövares räkning. Specialmaskiner och specialverktyg, som avses i första stycket, må icke utan Konungens tillstånd innehavas av annan än monopolets utövare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961 3

6 §•

Vara, i vilken tobak ingår men som icke är avsedd eller ägnad att använ­ das såsom njutningsmedel, må icke inom riket tillverkas utan Konungens tillstånd. När tillstånd lämnas, bestämmer Konungen tillika de villkor, un­ der vilka tillverkningen må äga rum. Den som äger bedriva tillverkning, som i första stycket sägs, må efter tillstånd av Konungen till riket införa för tillverkningen erforderlig to­ bak.

Om tobaksodling

7 §• Kontroll över tobaksodlingen i riket utövas av kontrollstyrelsen, som äger utfärda för kontrollens utövande erforderliga föreskrifter. Kostna­ derna för kontrollen skola bestridas av monopolets utövare.

8 §•

Om tobaksodling skall till kontrollstyrelsen göras skriftlig anmälan år­ ligen före den 1 juli. Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i odlingsanmälan, skall kontrollstyrelsen underrättas härom.

9 §• Omedelbart efter skördens avslutande skola tobaksstånden förstöras, så att någon efterskörd ej kan ifrågakomma. Nödigt antal fröplantor må dock kvarlämnas på fältet. Efter den 1 mars må tobaksodlare ej utan därom till kontrollstyrelsen gjord anmälan innehava tobak av föregående års skörd.

10 §.

Tobaksodlare åligger att på anfordran av kontrollstyrelsen lämna till­ träde till område och utrymme, som användes eller är avsett för odling eller förvaring av tobak. Odlaren skall utan ersättning lämna för kontrol­ lens utövande nödigt biträde. Kontrollen skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och på sådan tid att den icke förorsakar hinder i odlarens verksam­ het. Vägrar tobaksodlare att lämna tillträde för kontroll, äger kontrollstyrel­ sen utsätta vite.

11 §.

Tobaksodlare äger förfoga över av honom skördad tobak endast genom överlåtelse till monopolets utövare eller export. Försäljning av tobak till monopolets utövare skall ske till pris, som för varje år fastställes av en därtill förordnad prisnämnd, bestående av en av Konungen utsedd ordförande och fyra ledamöter, av vilka monopolets utövare och sammanslutning av tobaksodlare, som Konungen därtill be­ myndigar, utse vardera två. Föreskrifter om nämnden och dess verksam­ het meddelas av Konungen. Kostnaderna för nämndens verksamhet skola bestridas av monopolets utövare. Export av tobak skall ske i enlighet med de föreskrifter kontrollstyrel­ sen finner erforderliga för erhållande av en betryggande kontroll.

4 Kungl. Maj ds proposition nr 115 år 1961

12 §.

Svettning av tobak må icke av odlare företagas utan kontrollstyrelsens tillstånd.

Ansvarsbestämmelser m. m.

13 §. Den, som olovligen tillverkar tobaksvara, dömes till dagsböter eller fäng­ else i högst sex månader. Bedriver någon utan tillstånd av Konungen tillverkning, som avses i 6 §, eller åsidosätter någon med sådant tillstånd förenat villkor, dömes till dagsböter.

14 §. Underlåter någon att göra odlingsanmälan enligt 8 §, dömes till dagsböter.

15 §. Tobaksodlare, som inom riket försäljer av honom skördad tobak till annan än monopolets utövare eller ock innehar sådan tobak på otillåten tid, dömes till dagsböter. Åsidosätter tobaksodlare i annat fall än förut sagts vad som i sådan egen­ skap åligger honom enligt denna lag eller av Konungen utfärdade bestäm­ melser eller kontrollföreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelat, dömes till böter, högst trehundra kronor.

16 §. Innehar nagon tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara utan att vara berättigad därtill enligt bestämmelserna i denna lag och är ej gärningen eljest belagd med straff, dömes till böter, högst trehundra kronor.

17 §. Angående påföljd för olovlig införsel av vara, som enligt denna lag ej får införas, och för försök därtill stadgas i lagen om straff för varusmuggling. Bryter någon i annat hänseende än i första stycket sägs mot vad i 5 8 stadgas, dömes till dagsböter.

18 §. Har någon förövat gärning, som avses i 13 § första stycket, 15 § första stycket, 16 § eller 17 § andra stycket, skall egendom som varit föremål för garningen förklaras förverkad till kronan; finnes egendomen ej i behåll, skall i stället värdet förklaras förverkat. År påföljd som nu sagts uppenbart obil­ lig, må den helt eller delvis eftergivas. Vad i första stycket sägs skall ej gälla mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt därtill.

19 §. Vad som använts såsom hjälpmedel vid olovlig tillverkning av tobaksvara må, såframt ägaren eller någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller medverkat därtill, förklaras helt eller delvis förverkat till kronan, om det är påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1961 5

skäl föreligga och det ej är uppenbart obilligt; finnes egendomen ej i be­ håll, må i stället värdet förklaras förverkat. Vad i första stycket sägs skall ej gälla mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt därtill. I stället för förverkande äge rätten föreskriva åtgärd till förebyggande av missbruk.

20 §.

Med sådan i 13 § första stycket, 15 § första stycket, 16 och 17 §§ avsedd egendom, som enligt denna lag eller lagen om straff för varusmuggling för­ klarats förverkad eller skolat enligt tullstadgan eller annan författning för­ säljas, skall förfaras på sätt Konungen förordnar.

21 §.

Brott, varom förmäles i denna lag och som avser tobaksodling, må av åklagare åtalas allenast efter anmälan av kontrollstyrelsen. Är brott mot denna lag att anse som ringa, skall ej till straff dömas.

22 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna lag erforderliga före­ skrifter.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961. Lagens bestämmelser skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder som erfordras för tillämpningen därefter. 2. Genom den nya lagen upphäves lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angå­ ende statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror. Sistnämnda lag skall dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 juli 1961. 3. För varje kilogram inom riket odlad tobak, som under beskattningsperiod inköpts för tillverkning av tobaksvaror, äger monopolets utövare vid avgivande jämlikt förordningen om tobaksskatt av deklaration för pe­ rioden i fråga tillgodoföra sig ett belopp av åttio öre. 4. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall den be­ stämmelsen i stället tillämpas.

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

Förslag

till

förordning om tobaksskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §'

Till staten skall enligt bestämmelserna i denna förordning erläggas sär­ skild skatt (tobaksskatt) för a) cigarrer, cigariller, cigarretter, röktobak, snus och tuggtobak (ur tulltaxenummer 24.02); samt b) cigarrettpapper i detaljförpackning (ur tulltaxenummer 48.10). Skatt skall dock icke utgå för tobaksvaror och cigarrettpapper, vilka av resande eller av person, som varit anställd på fartyg men därifrån avmönst­ rar, medföras från utrikes ort och äro avsedda för hans eget eller hans fa­ miljs personliga behov eller utgöra gåva till närstående person för dennes personliga bruk. Intill myckenhet som Kungl. Maj :t bestämmer må skatte­ frihet jämväl åtnjutas för tobaksvaror och cigarrettpapper, som inkomma till riket såsom gåva till enskild person för dennes eget bruk. I de i andra stycket avsedda fallen skall, där tullfrihet ej åtnjutes, i stället for skatt erläggas för dessa fall särskilt stadgad tull.

2 §.

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag Vikt för 1 st. gram Belopp för

1 st. öre 1 kg kr.

Cigarrer och cigariller grupp I t. o. m. 1, 7 9,5 » II över 1,71, o. m. 3,0 12,0 * III » 3,0 » 5,0 12.4

54:25 21:60 9:10

För cigarrettpapper utgår skatten med 2 öre för varje blad, avsett för framställning av en cigarrett.

3 §• Skattskyldighet inträder a) då vara av den som är registrerad enligt 5 § levereras till köpare, som mke ar salunda registrerad, eller tages i anspråk för annat ändamål än för­ säljning eller ock, vid avregistrering, ingår i hans lager; samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961 7

b) då vara av annan än registrerad införes till riket. Skattskyldig är i fall som avses i första stycket a) den registrerade och eljest den för vars räkning införseln äger rum.

4 §• I fråga om skatt som skall utgå annorledes än vid införsel till riket ar kontrollstyrelsen beskattningsmyndighet. Därvid skall vad i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat äga tillämpning. Kontrollstyrelsen äger utfärda de föreskrifter rörande redovisning och sär­ skilda kontrollanordningar som styrelsen finner erforderliga för skattekon­ trollens utövande. Där skatt skall utgå vid införsel är generaltullstyrelsen beskattningsmyn­ dighet. Bestämmelserna i 46 § nyssnämnda förordning skola gälla jämväl beträffande införsel.

5 §•

Den som inom riket tillverkar tobaksvaror eller cigarrettpapper är skyl­ dig att vara registrerad hos kontrollstyrelsen samt att för sådant ändamål göra anmälan till styrelsen. Den som för återförsäljning till riket inför tobaksvara ma, där införseln är av större omfattning eller eljest särskilda skäl därtill äro, efter ansökan registreras hos kontrollstyrelsen. Om verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda bevis. Inträder ändring "i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan eller an­ sökan, skall kontrollstyrelsen underrättas härom.

6 §•

Deklaration till kontrollstyrelsen skall avlämnas för varje kalendermå­ nad, varunder skattskyldighet inträtt. Deklaration skall insändas inom en månad efter varje beskattningsperiods utgång. Kontrollstyrelsen äger medgiva att deklaration må insändas senare än nu sagts, dock inom tre månader efter utgången av den beskattningsperiod deklarationen avser.

7 §• I deklaration må avdrag göras för vara, som a) förvärvats för återförsäljning och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt, b) återtagits i samband med återgång av köp, c) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn, eller ock upplagts på provianteringsfrilager eller med fartyg eller luftfartyg såsom proviant utförts ur riket, d ) levererats för att enligt vad därom särskilt stadgas på tullflygplats för­ säljas till flygpassagerare, samt e) försålts till den som enligt 8 § punkten 1, 2 eller 3 tulltaxeförordningen äger åtnjuta tullfrihet för varor, som införas till riket. På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad mån avdrag jämväl må göras för vara, a) som återtagits annorledes än i samband med återgång av köp, b) som tillhandahållits för framställning av enligt denna förordning icke skattepliktiga varor, c) som tillhandahållits för vetenskapligt, medicinskt eller likartat ända­ mål.

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

d) som tagits i anspråk för provning; samt e) vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund av bris­ tande betalning från köparen.

8 §.

... Skatt, som skall utgå vid införsel till riket, erlägges i den ordning som är föreskriven beträffande tull. Även i övrigt skall vad i gällande författningar stadgas i fråga om tull i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande sådan skatt.

9 §• Kungl. Maj :t äger föreskriva att tobaksvara må förekomma till försälj­ ning inom riket endast i originalförpackning försedd med särskild kontroll­ stämpel.

1 ° §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen. FF8

11 §•

Bryter någon mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 § dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall dock ei till straff dömas.

12 §.

Har någon förövat gärning, som avses i 11 §, skall tobaksvara, som varit föremål for garningen, förklaras förverkad till kronan; finnes varan ej i behåll, skall i stället värdet förklaras förverkat. Är påföljd som nu sagts uppenbart obillig, må den helt eller delvis eftergivas. Vad i första stycket sägs skall ej gälla mot den som i god tro förvärvat varan eller särskild rätt därtill. Med tobaksvara, som förklarats förverkad enligt denna förordning eller lagen om straff för varusmuggling, skall förfaras på sätt Kungl. Mai -t för­ ordnar. ° J'

13 §'

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforder­ liga föreskrifter.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1961. Förordningens be­ stämmelser skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på åtgärder som erfordras för tillämpningen därefter. 2. Den som vid den nya förordningens ikraftträdande bedriver verksam­ het som avses i 5 § första stycket skall utan anmälan registreras hos kon­ trollstyrelsen från och med den 1 juli 1961. 3. Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest stadgande, som ersatts genom bestämmelse i den nya förordningen skall den bestämmelsen i stället tillämpas. ’

Kungl. Maj.ts proposition nr ilo år 1961 9

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 feb­ ruari 1961.

N ärvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indström , L ange , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , J ohansson , af G eijerstam , H ermansson .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemen­

sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om avskaffande av rikt prissättningen och importmonopolet på tobaksvaror, m. m. samt anför

därvid följande.

I. Inledning

I skrivelse den 27 oktober 1960 har styrelsen för Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet framlagt förslag om att det nuvarande systemet med rikt-

prissättning på tobaksvaror skall avskaffas och det statliga monopolet i fråga om importen av tobaksvaror upphävas. I samband med att dessa åtgärder vidtages anses även vissa följdändringar på området böra göras. Sålunda föreslås att tull- och skatteuppbörden såvitt avser importerade to­ baksvaror — med undantag för tobaksmonopolets egen import — överföres till tullverket och kontrollstyrelsen ävensom att statens tobaksnämnd av­ skaffas. Vid tobaksmonopolets skrivelse har fogats förslag till författningsbestäm­ melser, innefattande lag angående statsmonopol å tillverkning av tobaks­ varor och förordning om tobaksskatt jämte tillämpningsförfattningar samt ändringar och kompletteringar av vissa tullförfattningar. Förslagen till mo­

nopollag och tobaksskatteförordning torde såsom Bihang få fogas vid stats­

rådsprotokollet. I särskild skrivelse den 21 september 1960 föreslår tobaksmonopolet änd­ ringar i fråga om skatten på cigarretter, innebärande att skatten höjes för de lättaste och de tyngsta cigarretterna men förblir oförändrad för övriga. Därjämte förordas motsvarande höjningar av tullsatserna. Tullhöjningarna anses dock kunna genomföras endast gentemot länder, som inte är anslutna till EFTA-avtalet. De sålunda föreslagna ändringarna har inarbetats i de vid nyssnämnda skrivelse den 27 oktober 1960 fogade författningsförslagen. I förevarande sammanhang må erinras om att tobaksmonopolet i novem­

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

ber 1958 gjorde framställning om avskaffande av riktprissättningen och importmonopolet på tobaksvaror och — som följd därav — även av statens tobaksnämnd. Vid remissbehandlingen tillstyrktes denna framställning över lag. Man räknade vid denna tid med en gemensam nordisk marknad och en tullunion mellan de nordiska länderna. Då emellertid utvecklingen seder­ mera ej syntes gå i den väntade riktningen, fick de föreslagna åtgärderna anstå.

Över tobaksmonopolets framställning den 27 oktober 1960 har, efter re­ miss, yttranden inkommit från kommerskollegium (som överlämnat utlå­ tanden från handelskamrarna i Stockholm, Norrköping, Visby, Malmö, Gö­ teborg, Borås, Karlstad, Örebro och Luleå), generaltullstyrelsen, kontroll­ styrelsen, statens tobaksnämnd, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, statens pris- och kartellnämnd, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Tobakshandlarnas riksförbund och Kooperativa förbun­ det. I samtliga remissyttranden har tillstyrkts att riktprissättningen avskaffas och imporlmonopolet upphäves. I vissa andra hänseenden har avvikande meningar uttalats.

Den av tobaksmonopolet genom skrivelsen den 21 september 1960 gjorda framställningen om höjning av skatte- och tullsatserna för vissa cigarretter har varit föiemål för särskild remissbehandling. Yttranden har inkommit från kommerskollegium (som överlämnat utlåtanden från handelskamrar­ na i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle), generaltullslyrelsen, kontroll­ styrelsen, Sveriges köpmannaförbund, Tobakshandlarnas riksförbund, To­ bakshandlarnas riksförbunds engros aktiebolag, Sveriges grossistförbund och Kooperativa förbundet. I flertalet yttranden förordas att tobaksmonopolets framställning om skat­ te- och tullhöjningar för närvarande ej skall föranleda någon åtgärd. Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga de genom tobaks­ monopolets framställningar väckta frågorna.

II. Riktprissättningen — importmonopolet — tobaksnämnden Gällande ordning

Monopolrättigheten med avseende på tobak och tobaksvaror __ som till­ kom genom lagstiftning år 1914 — är numera inskriven i 1 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror. Där stadgas att rättighet att i riket tillverka eller låta tillverka tobaksvaror samt att till riket införa eller låta införa tobak eller tobaksvaror skall — med vissa särskilda undantag — uteslutande tillkomma staten. Ut­ övandet av monopolrättigheten har i särskilt avtal upplåtits åt Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet. De nyss antydda undantagen från monopolrättigheten avser rätt för enskild

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1961 11

person att för eget bruk förfärdiga cigarretter och rätt i vissa fall att till riket införa färdiga tobaksvaror. Sistnämnda rätt tillkommer Konungen och medlem av kungliga huset ävensom — i begränsad omfattning den som eljest äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor och re­ sande, som ankommer från utrikes ort. Med resande likställes person, som varit anställd på fartyg men därifrån avmönstrar. Vidare far enskild per­ son mottaga till riket såsom gåva till honom för eget bruk inkomna färdiga tobaksvaror intill myckenhet som av Konungen för dylikt fall fastställts. Tobaksvaror får också medföras från utrikes ort inkommande fartyg eller luftfartyg, såvitt varorna är avsedda för förbrukning ombord. Handelsre­ sande må införa prov å färdiga tobaksvaror. Slutligen ma återförsäljare av tobaksvaror till riket införa färdig sådan vara för försäljning. I detta fall skall dock, i enlighet med vad som i det följande anföres, riktpris för varan fastställas av tobaksmonopolet. De nämnda undantagen från monopolet återfinnes i 23 och 25—29 §§ monopollagen. I lagens 5 § är föreskrivet att specialmaskiner och specialverktyg för till­ verkning av tobaksvaror ävensom cigarrettpapper och cigarretthylsor må införas endast för monopolets utövares räkning eller med Konungens till­ stånd. Dock får resande, som ankommer från utrikes ort, enligt stadgande i 26 § medföra cigarrettpapper intill viss mindre av Konungen fastställd myckenhet. Detsamma gäller fartygsanställd som avmönstrar från fartyget. Monopolets utövare skall för tobaksvara fastställa visst pris att utan bin­ dande verkan gälla till ledning vid försäljning av varan till allmänheten (riktpris). Riktpris skall utsättas på varje förpackning. Dessa föreskrifter, som upptagits i 15 och 19 §§ monopollagen, infördes genom lag den 26 april 1957 och gäller från och med den 1 januari 1960. Dessförinnan ägde to­ baksmonopolet bestämma vilket pris tobaksvara skulle betinga vid försälj­ ning till allmänheten (priskurantpris). Eniigt gällande ordning skall för riket finnas en gemensam nämnd, sta­ tens tobaksnämnd, med uppgift att i samarbete med monopolets utövare ävensom befintliga sammanslutningar av enskilda återförsäljare verka för en sund utveckling av handeln med tobaksvaror. Nämnden består av sju ledamöter, av vilka Kungl. Maj:t utser tre — däribland ordförande och vice ordförande — samt kommerskollegium och monopolets utövare vardera två. De två ledamöter kommerskollegium utser skall väljas bland personer, som företräder de enskilda återförsäljarnas intressen. I det nyss angivna syftet skall nämnden i frågor rörande införsel av utländska tobaksvaror samt rörande förhållandet mellan monopolets utövare och de enskilda åter­ försäljarna efter erforderliga undersökningar till monopolets utövare av­ giva begärda yttranden eller, när skäl därtill är, egna framställningar. Nu återgivna bestämmelser om statens tobaksnämnd återfinnes i 32— 34 §§ monopollagen.

12 Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

Tobaksmonopolets framställning Såsom förut berörts föreslår tobaksmonopolet att riktprissättningen på tobaksvaror skall slopas, importmonopolet på sådana varor upphävas och statens tobaksnämnd avskaffas. Tobaksmonopolet erinrar om att bolaget under förarbetena till 1957 års lagstiftning, genom vilken riktprissystemet infördes, förordade detta system med hänsyn till att riktpriset kunde antagas få ett avgörande inflytande på prisbildningen samt staten och bolaget kunde anses ha ett visst ansvar för att priset på de högt skattebelastade tobaksvarorna inte blev högre än som motiverades av bolagets kostnader jämte skatt och medgivna handelsmarginaler. Sedan de nyssnämnda ändringarna i monopollagen beslutats har emellertid, uttalar tobaksmonopolet, i första hand överväganden om bolagets framtida försäljningspolitik föranlett en omprövning av denna ståndpunkt. Tobaksmonopolet anser att tiden nu är mogen att slopa bestämmelsen, att varuforpackningarna skall vara försedda med av bolaget fastställda riktpriser, och övergå till en helt fri prissättning. Riktpriserna synes — med

undantag av att de i vissa snabbköpsaffärer underskridits — i stort sett ha

följts av återförsäljarna, övergången från fasta priser till riktpriser har sålunda, uttalar bolaget, inte medfört att detaljhandelspriserna i önskvärd utsträckning anpassats efter säljarens prestation eller med andra ord efter de kostnader han har eller den kundservice han lämnar. Riktprissystemet ger inte bolaget den önskvärda friheten i dess handlande. Slopas riktpri­ set på förpackningarna blir däremot, anför tobaksmonopolet, den fria kon­ kurrensen vagledande för återförsäljarnas marginaler, och bolaget beredes helt andra möjligheter än som nu bjuds att anordna sin försäljning efter rationella linjer och att vid distributionen i erforderlig utsträckning tilläm­ pa principen pris efter prestation. Det finns enligt bolagets mening anled­ ning antaga att marginalerna vid tillämpande av en sådan ordning icke kommer att bli oskäliga. Tobaksmonopolet framhåller även som en icke

ovasenthg fördel av ett slopande av prisangivelsen på varuforpackningarna,

att de arbets- och kostnadskrävande omstämplingarna vid prisändringar för­ svinner. ° Ett ytterligare skäl för avskaffande av riktprissättningen kan det förhaHandet utgöra, anför bolaget, att från dansk och norsk sida missnöje uttalats over att bolaget handhar riktprissättningen — och även skatte- och tulluppborden — i fråga om den enskilda importen. Tobaksmonopolet uttalar vidare alt ett upphävande av den legala förenkW11 °nYi vP,nSer §iVetViS inte UtgÖr någ0t hinder för begagnande av

flbrikant rr°u' B°laget äVCnSOm enskild importör eller utländsk

fabrikant kommer sålunda att vara oförhindrade att, om så prövas lämpligt, pa varuforpackningarna eller på annat sätt ange riktpriser, som utan binande verkan skall tjana till ledning för återförsäljarnas prissättning. Eu konsekvens av riktprissättningens slopande är, anför tobaksmonopolet, aven de enskilda importörerna bör få fritt kalkylera sina utförsäljnings-

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961 13

priser, varigenom bolagets handha vande av denna prissättning bortfaller. Vid sådant förhållande kommer importmonopolet att förlora allt sakligt innehåll, eftersom varje återförsäljare har rätt att själv direkt importera tobaksvaror. Genom Sveriges anslutning till EFTA har också enligt tobaksmonopolets uppfattning av reciprocitetsskäl blivit nödvändigt att slopa im­ portmonopolet. Monopolbolaget anser att importmonopolet skall slopas även beträffande cigarrettpapper i detalj förpackning. Enligt bolagets mening är detta en na­ turlig följd av att importen av röktobak blir fri. Tobaksmonopolet föreslår, såsom tidigare nämnts, att statens tobaksnämnd avskaffas. Bolaget anför att nämnden — som inrättades i samband med att importmonopolet år 1943 infördes och fick till uppgift bland an­ nat att tillse att konsumenternas och detaljhandlarnas skäliga anspråk på urval av importerade tobaksvaror av god beskaffenhet beaktades — vid den föreslagna avvecklingen av importmonopolet icke längre synes ha nå­ gon uppgift att fylla. Tobaksmonopolet föreslår att en ny lag angående statsmonopol å till­ verkning av tobaksvaror skall ersätta nuvarande monopollag. I lagtekniskt hänseende innebär förslaget — förutom ändringar i förhållande till gällande ordning vilka betingas av upphävande av riktprissättningen och importmo­ nopolet samt avskaffande av statens tobaksnämnd — att monopollagen inte längre kommer att innehålla några bestämmelser om tobaksskatt. Bestäm­ melser härom, som enligt monopolets uppfattning ej bör ingå i en författ­ ning av civillags karaktär, har i stället upptagits i en ny förordning om to­ baksskatt.

Remissyttrandena I remissyttrandena tillstyrkes genomgående att riktprissättningen på to­ baksvaror slopas och importmonopolet beträffande sådana varor upphäves. Under erinran om att redan 1958 års framställning i ämnet tillstyrkts hän­ för man sig nu i flertalet yttranden i väsentliga delar till vad som anförts vid remissbehandlingen av nämnda framställning. Även förslaget om av­ skaffande av statens tobaksnämnd tillstyrkes över lag.

Kommerskollegium är av uppfattningen att prissättningen på tobaksva­ ror bör vara fri och förordar att förslaget om sådan prissättning nu genom­ föres. Prissättningen har ej längre, framhåller kollegium, någon betydelse såsom underlag för beskattningen av tobaksvaror sedan denna beskattning från och med år 1960 omlagts till en beskattning per styck eller viktenhet. Kollegium uttalar vidare att importmonopolet i sak redan upphört och, så­ som monopolbolaget föreslagit, nu bör upphävas. Kontrollstyrelsen finner det av tobaksmonopolet framlagda förslaget ge­ nomförbart och lämpligt. Statens tobaksnämnd anför.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år W61

Utformningen av monopolbolagets försäljningsvillkor — bland annat in­ förandet av expeditionsavgifter — har medfört att antalet expeditioner ned­ gått högst betydligt. Vidare har grossistförsäljningen av tobaksvaror fått en ökad omfattning. Då man icke vet till vilka återförsäljare grossisterna säljer tobaksvaror, är det icke möjligt att angiva hur stor ökningen av antalet för­ säljningsställen blivit och hur ökningen fördelar sig på olika återförsäljarkategorier. Det förefaller dock som om ökningen av antalet försäljningsställen är mindre än vad man tidigare räknat med och att förskjutningarna mellan de olika återförsäljarkategoriernas andel av den totala försäljningen blivit förhållandevis små. Även om många tobaksaffärer har svårt att hävda sig i den fria konkurrensen och fått vidkännas ganska betydande omsättningsminskning, har tobakshandlarnas andel av den totala omsättningen dock nedgått mindre än väntat. Riktpriserna har i stort sett följts. De egentliga undantagen härifrån har gjorts av en del varuhus och snabbköpsaffärer, varjämte återbäring numera även torde lämnas för inköpta tobaksvaror. Huruvida ett slopande av riktpriserna kommer att medföra en ytterligare differentiering nedåt av försäljningspriserna, är svårt att säga men knap­ past troligt, då de nuvarande vinstmarginalerna procentuellt sett är små och endast undantagsvis torde ge utrymme åt någon minskning. Däremot är det icke uteslutet, att ett slopande av riktpriserna kan medföra och möj­ liggöra uttagande av högre priser på vissa speciella, mera sällan förekom­ mande tobaksvarumärken. Ur monopolbolagets synpunkt torde — som bo­ laget framhållit och nämnden tidigare vitsordat — ett borttagande av rikt­ priserna innebära vissa fördelar och kostnadsbesparingar.

Tobaksnämnden upplyser vidare att tobakshandlarna anser att riktprissättningens borttagande blir till fördel, särskilt därigenom att möjlighet till en friare, mera kostnadsbetingad prissättning erhålles. Däremot torde det vara tveksamt, anför nämnden, om konsumenterna erhåller någon ekono­ misk fördel om riktprissättningen slopas. I likhet med monopolbolaget anser nämnden önskvärt att priserna anpassas efter säljarens prestation, d. v. s. efter de kostnader han har eller den kundservice han lämnar. Nämnden vill dock påpeka att möjligheterna till en sådan kostnadsmässig anpassning är begränsade i en marknad med helt fri prissättning. Nämnden delar monopol­ bolagets uppfattning att, om riktpriserna slopas och de enskilda importö­ rerna fritt får kalkylera sina utförsäljningspriser, importmonopolet förlorar allt sakligt innehåll. Enligt statens pris- och kartellnämnds uppfattning har erfarenheterna av riktprissystemet under den tid, som förflutit sedan det sattes i tillämpning — den 1 januari 1960 — givit belägg för åsikten att detta system lämpligen bör slopas. Nämnden syftar därvid särskilt på det förhållandet att riktprisföljsamheten varit betydande. Nämnden har visserligen icke låtit verkställa någon speciell undersökning av denna följsamhet, men monopolbolagets på­ stående, att riktpriserna utom i vissa snabbköpsaffärer i stort sett följts av återförsäljarna, överensstämmer med nämndens egna iakttagelser. Ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor anför att, därest tobaksmonopolet skulle övergå till en försäljning till nettopriser, man torde ha att räkna med att detaljhandelns egna organisationer kommer att åsätta tobaksvarorna s. k. horisontella riktpriser. Huruvida sådana detaljistbestämda

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo år 1961 15

riktpriser kommer att bli högre än de nu av tobaksmonopolet fastställda bruttopriserna kan ej förutses. Det är emellertid känt, fortsätter ämbetet, att man inom handeln allmänt anser specialtobakshandelns nuvarande mar­ ginaler vara mycket knappa. Många skäl synes tala för att denna handel vill söka uppnå högre marginaler. Andra detaljister däremot, som saluför tobaksvaror såsom en komplementartikel till sitt övriga sortiment, torde i många fall för försäljningen av dessa varor få förhållandevis låga kostnader och därför vara beredda att nöja sig med en knapp marginal. Ämbetet erin­ rar om att vissa kedjeföretag och delvis nya företagsformer, särskilt inom livmedelshandeln, under senare år inlett en livlig och effektiv konkurrens med priser, som ligger lägre än de av detaljhandelns organisationer för sina egna medlemmar rekommenderade horisontella riktpriserna. Enligt ämbe­ tets uppfattning bör det därför finnas anledning att räkna med, att det i fråga om handeln med tobaksvaror kommer att uppkomma en verksam priskonkurrens om prisbildningen på dessa varor i detaljhandelsledet blir helt fri. Emellertid blir priskonkurrensen av naturliga skäl i många fall väsentligt olika stark på skilda orter beroende på lokala förhållanden, fortsätter ämbe­ tet, som också understryker att allmänhetens prismedvetenhet är växlande. Det är därför enligt ämbetets mening i hög grad önskvärt att statens prisoch kartellnämnd fortlöpande följer pris- och marginalutvecklingen för tobaksvaror på olika orter åtminstone till dess prisutvecklingen stabilise­ rats. Det torde likaledes vara angeläget att nämnden i anslutning därtill under ett övergångsskede bedriver en aktiv konsumentupplysning om pri­ serna på tobaksvaror. Ämbetet fortsätter. Även om tobaksmonopolet icke ålägges att fastställa riktpriser torde det likväl stå tobaksmonopolet fritt att i den utsträckning detta befinnes lämp­ ligt eller erforderligt angiva dylika priser. Skulle priskonkurrensen i fråga om tobaksvaror av någon anledning icke bli tillräckligt verksam och detaljhandelsmarginalerna därför allmänt sett oskäligt höga torde även vid bifall till det nu remitterade förslaget ingripande sålunda kunna ske genom att tobaksmonopolet till ledning för prissättningen i återförsäljareledet faststäl­ ler riktpriser. Enligt konkurrensbegränsningslagen lärer tobaksmonopolet också vara oförhindrat att för återförsäljarna fastställa högsta utförsäljningspriser och därvid genom leveransavstängning motverka att högstpri­ serna överskrides av återförsäljare. Tobaksmonopolets befattning med fastställande av riktpriser för tobaks­ varor som importeras av enskilda återförsäljare innebär enligt ämbetets mening otvivelaktigt en viss begränsning av konkurrensen för de privata importörerna sinsemellan och i förhållande till tobaksmonopolet. Ämbetet anför att från de synpunkter ämbetet har alt företräda den större frihet, som i detta hänseende föreslås skola gälla, bör anses önskvärd. Vid den föreslagna friheten för importörer att själva ange riktpriser på sina varor synes riktprissystemet emellertid under vissa förutsättningar kunna kom­ ma alt användas för att åstadkomma en från allmän synpunkt icke önsk­

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

värd rabattkonkurrens. Genom att åsätta sina varor riktpriser, som ger åter­ försäljarna bättre marginal än vad som kan uttagas vid försäljningen av det statliga företagets varor, kan detaljhandeln nämligen helt eller delvis bli mer benägen att verka för försäljning av en enskild importörs varor. Med hänsyn till de inom landet tillverkade och av tobaksmonopolet im­ porterade märkesvarornas dominerande ställning på marknaden behöver dock, anför ämbetet, någon mera påtaglig skadlig verkan på prisbildningen knappast befaras. Möjligheten av en sådan rabattkonkurrens gör det emel­ lertid enligt ämbetets mening angeläget att statens pris- och kartellnämnd, såsom ämbetet förut framhållit, följer utvecklingen av pris- och marginal­ förhållandena. Sveriges grossistförbund understryker att ett upphävande av riktprissättningen i och för sig är ägnat att främja en friare konkurrens inom handeln med tobaksvaror. Enligt förbundets uppfattning har tobaksmonopolets egen tillverkning hittills erhållit ett så omfattande skydd gentemot importerade varor, att utländska priser och kvaliteter knappast har någon direkt inver­ kan på monopolets varu- och prispolitik. Förutom det skydd som de nuva­ rande tullbestämmelserna medlör har monopolbolagets ställning, anför gros­ sistförbundet, särskilt befästs genom att bolaget till sig kunnat knyta generalagenturer för praktiskt taget samtliga i vårt land av enskilda impor­ törer tidigare introducerade cigarrettmärken. En av förutsättningarna för en verklig konkurrens på tobaksmarknaden är, framhåller förbundet, att monopolbolaget upphör med eller starkt begränsar sin import av färdiga tobaksvaror. Sveriges köpmannaförbund och Tobakshandlarnas riksförbund, som av­ givit gemensamt yttrande, framhåller att inom handeln i princip måste häv­ das att varje vara vid försäljning skall bära sina kostnader. En så avvägd prissättning på tobaksvaror bör kunna nås genom borttagande av riktprissättningen. Förbunden understryker särskilt det förhållandet, att man vid prisjämförelser mellan skilda företagsformer och butikstyper alltid måste taga hänsyn till de prestationer som samtidigt erbjudes. Så t. ex. bör enligt förbundens mening sortimentsfunktionen beaktas. Möjlighet bör alltså, an­ för förbunden, föreligga att uttaga differentierade marginaler på olika va­ ror. Förbunden framhåller att det från konkurrenssynpunkt är önskvärt med en helt fri import och att monopolbolaget bör begränsa sin verksamhet till de svensktillverkade varorna. Om tobaksmonopolet har för avsikt att även i fortsättningen erbjuda utländska leverantörsföretag sina tjänster som distri­ butör med villkor om ensamförsäljningsrätt inom Sverige, hindras i prak­ tiken, anför förbunden, konkurrensen mellan de utländska och de svensk­ tillverkade varorna på ett för konsumenterna icke önskvärt sätt. Kooperativa förbundet uttrycker inledningsvis sin livliga tillfredsställelse över de av tobaksmonopolet framlagda förslagen till liberalisering av tobakshandeln. Förbundet framhåller att konsumentkooperationen vid riktprissystemets införande den 1 januari 1960 utan dröjsmål utnyttjade möjlig­ heterna att reducera försäljningspriserna genom att konsekvent lämna sed­

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1061 17

vanlig återbäring även på tobaksvaror, vilket inneburit att konsumentpri­ serna med 3 till 4 procent underskridit gällande riktpriser. Med den snäva marginal som tobaksmonopolets riktprissättning hittills lämnat har emel­ lertid någon väsentlig ytterligare prisreduktion icke varit möjlig att genom­ föra. Ej heller har, fortsätter Kooperativa förbundet, nu gällande regler för den fria importen medfört nämnvärda ökade möjligheter till prisreduktio­ ner, enär importvaran skall klassificeras och riktprissättas av tobaksmonopolet. Att riktprissättningen nu slopas innebär i realiteten, anför förbundet, huvudsakligen att tobaksmonopolets hittillsvarande importmonopol försvin­ ner och att dess tillverkningsmonopol blir mindre utpräglat. Följden härav blir att konkurrensen med utländska tobaksvaror i framtiden endast be­ gränsas av gällande tullskydd. 1 frågan om avskaffande av statens tobaksnämnd erinrar nämnden om att den — vid sidan av uppgiften att tillse att anspråk på urval av impor­ terade tobaksvaror av god beskaffenhet beaktades — avsågs verka som ett rådgivande organ till monopolbolaget och ett diskussionsforum i vad gäll­ de principerna för antagande av återförsäljare, rabattpolitiken och andra frågor av större betydelse. Beträffande riktprissättning och försäljnings­ villkor har emellertid — efter den 1 januari 1960 — inte mellan monopol­ bolaget och återförsäljare uppkommit några meningsskiljaktigheter, som hänskjutits till nämndens prövning.

Departementschefen

Statsmonopolet på tillverkning av tobaksvaror infördes genom eu förord­ ning av år 1914. Enligt denna förordning ålåg det monopolbolaget alt be­ stämma det pris som tobaksvara skulle betinga vid försäljning till allmän­ heten, det s. k. priskurantpriset. Denna föreskrift gällde under förord­ ningens hela giltighetstid. Då förordningen år 1943 ersattes av nu gällande lag om statsmonopol på tillverkning och import av tobaksvaror intogs mot­ svarande föreskrift i denna lag. Där bibehölls systemet med fasta brutto­ priser tills det efter beslut av 1957 års riksdag den 1 januari 1960 ersattes av ett system med riktpriser, som ulan bindande verkan gäller till ledning vid försäljning till allmänheten. Som motiv för systemet med priskurantpriser anfördes — förutom skatte­ tekniska skäl — att tobakshandlarna genom alt priserna var bundna i de­ taljhandeln skulle förskonas från osund priskonkurrens. övergången till riktprissättning skedde samtidigt med att den av tohaksmonopolet i samråd med statens tobaksnämnd upprätthållna nyetableringskontrollen avskaffades och butikstängningslagens särskilda reglering av tobaksförsäljningen upphävdes. Systemet med fasta priser, som ej fick un­ derskridas, framstod som oförenligt med strävandena alt skapa fria kon­ kurrensförhållanden inom detaljhandeln med tobaksvaror och det under­ ströks också att systemet stod i direkt strid med de tankegångar, som ligger bakom 1953 års lagstiftning mot samhällsskadlig konkurrensbegränsning.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1061. 1 samt. Nr 115

18 Kuntjl. Maj:Is proposition nr 115 är 1961

Mot bakgrund härav uttalades all detaljhandelspriset på tobaksvaror bordo få bero på säljarens prestation, d. v. s. växla alltefter de kostnader sälja­ ren har eller den kundservice han lämnar. De särskilda förhållanden, soin var betingade av monopolsituationen — bl. a. allmänhetens vana vid att lita till fasta priser ansågs emellertid motivera att monopolbolaget åsalte saluförda tobaksvaror riktpriser. Det framhölls även att skattetekniska syn­ punkter talade för en riktprissättning.

Tobaksmonopolet har föreslagit att man nu lar steget fullt ut och övergår till en helt fri prissättning på tobaksvaror. Därvid framhålles att övergången från fasta priser till riktpriser inte medfört en önskvärd an­ passning av detalj handel spriserna efter säljarens prestation och att riktprissystemet i viss mån motverkar den fria konkurrensen. Bolaget befarar icke att marginalerna blir oskäliga om riktpriserna slopas. Vid remissbehandlingen har över lag tillstyrkts alt riktprissättningen på tobaksvaror avskaffas. Även enligt min mening kan tiden nu anses mogen att överväga införandet av en helt fri prissättning på tobaksvaror. Genom 1957 års beslut om över­ gång från fasta priser till riktpriser togs ett första steg i sådan riktning. Sys­ temet med riktpriser har nu varit i kraft något mer än ett år. Erfarenheterna därav får redan anses ha givit vid handen att systemet icke är tillfyllest för att erhålla den priskonkurrens på området som från flera synpunkter fiamstår som önskvärd. Även om möjligheterna till fri prisbildning på sina håll utnyttjats för att bereda konsumenterna tillgång till tobaksvaror till billigare priser, har på det stora hela taget prissättningen i detaljhandeln följt riktpriserna. Kravet på riktpriser synes också i viss mån ha bundit mo­ nopolbolaget i dess strävanden att ordna försäljning och distribution på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Även i fråga om den import av to­ baksvaror, som icke omhänderhas av tobaksmonopolet, har formerna för liktpi issättningen visat sig vara — om än i jämförelsevis ringa mån — till hinder i nämnda avseende och i konkurrensen med det inhemska monopolholaget. 1 Av det sagda torde framgå att goda skäl föreligger att nu taga steget fullt ut och avskaffa även systemet med riktprissättning. Nämnas må att skatte­ tekniska hänsyn ej längre lägger hinder i vägen för en sådan åtgärd. Skatten på tobaksvaror är nämligen numera oberoende av priset och utgår som stycke- eller viktskatt. Även om det ligger i sakens natur att eu helt fri prisbildning på längre sikt bör leda till prisbilligare tobaksvaror, är det emel­ lertid angeläget att omläggningen icke under ett övergångsskede utnyttjas i prisfordyrande syfte. Det synes därför vara av värde att statens pris- och kartellnamnd — såsom också ombudsmannaämbete för näringsfrihetsfrågor understrukit — följer utvecklingen och bedriver konsumentupplysning om priserna på tobaksvaror. Under hänvisning till det nu anförda förordar jag att systemet med rikt­ prissättning på tobaksvaror avskaffas och att prissättningen på sådana valor alltsa icke blir föremål för någon författningsmässig reglering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961 19

Med riktprissättningens avskaffande sammanhänger nära frågan, hu­ ruvida importmonopolet på tobaksvaror skall bibehållas. Under hela den tid vi haft sådant monopol har återförsäljare visserligen ägt importera färdiga tobaksvaror. Monopolet har emellertid fram till år 1960 tagit sig ut­ tryck i att återförsäljning fått bedrivas endast av den som monopolbolaget i samråd med statens tobaksnämnd antagit som återförsäljare och i att mo­ nopolbolaget bestämt detalj handelspriserna även på importerade tobaksva­ ror. Genom att nyssnämnda år nyetableringskontrollen slopades och de fasta bruttopriserna avlöstes av riktpriser har å andra sidan importmonopolet iörlorat sitt reella innehåll. Riktprissättningen är numera det enda som kan sägas i praktiken innebära ett visst — låt vara mycket försvagat — import­ monopol. Om nu även riktprissättningen avskaffas, återstår över huvud inte längre något importmonopol på tobaksvaror. Såsom monopolbolaget före­ slagit och remissinstanserna också förordat bör därför vid ett slopande av riktprissättningen importmonopolet även formellt upphävas. Likaså bör importmonopolet på cigarrettpapper i detalj förpackning i enlighet med mo­ nopolbolagets förslag nu slopas. Jag tillstyrker sålunda jämväl monopolbolagets förslag i förevarande hänseenden.

Upphävandet av nyetableringskontrollen och den särskilda regleringen av tobaksförsäljningen enligt butiksstängningslagen innebar att de huvudsak­ liga arbetsuppgifterna för statens tobaksnämnd försvann. I sam­ band med denna reform uttalades också från flera håll att nämnden borde avskaffas, enär utrymmet för fortsatt verksamhet från dess sida var förhål­ landevis litet. Tobaksmonopolet förordade emellertid att nämnden skulle kvarstå som ett i huvudsak rådgivande organ till bolaget. Vid bedömandet av frågan om nämndens bibehållande uttalade jag att till­ räckliga förutsättningar för att allsidigt pröva behovet av att vid sidan om monopolbolaget ha ett offentligt organ med huvudsakligen konsultativa uppgifter icke torde föreligga förrän man haft någon tids erfarenhet av de friare förhållandena. Nämnden var dock väl lämpad att under övergångs­ skedet till en fri tobakshandel utgöra ett behövligt kontaktorgan mellan monopolbolaget och dess kunder. Med hänsyn därtill bibehölls nämnden tills vidare. I sammanhanget uttalades även att sedan någon tids erfaren­ het vunnits av den nya ordningen frågan om nämndens bestånd borde om­ prövas. Tobaksmonopolet har nu föreslagit att nämnden skall avskaffas. Försla­ get har över lag tillstyrkts vid remissbehandlingen. Ej heller enligt min mening finns något att invända mot att tobaksnämnden nu avskaffas. Redan genom 1957 års ändringar i monopollagen in­ skränktes i praktiken nämndens uppgifter i väsentlig mån. Upphäves nu riktprissättningen och importmonopolet torde i fortsättningen inom nämn­ dens verksamhetsområde knappast andra problem kunna uppkomma än så­ dana som med fördel kan lösas genom förhandlingar i vanlig ordning mel- 2f llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 115

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

lan monopolbolaget och berörda intressenter. Jag vill för övrigt erinra om att från och med innevarande budgetår anslaget till statens tobaksnämnd utgått ur riksstaten. Jag biträder sålunda även förslaget om avskaffande av statens tobaks­ nämnd.

Inom finansdepartementet har i enlighet med det anförda upprättats för­ slag till ny monopollag. Till den närmare utformningen av förslaget åter­ kommer jag i det följande.

III. Uppbörden av skatt och tull

Gällande ordning Med slopande av riktprissättningen och avskaffande av importmonopolet sammanhänger i^ära frågorna hur det skattetekniska systemet för tobaksbeskattningen därefter skall vara anordnat och i vilken ordning tull skall er­ läggas för importerade tobaksvaror. För närvarande innehåller monopolla­ gen i 16, 17 och 17 a §§ samt 29 § 3 mom. bestämmelser om skattesatser, skattebefrielse och återbäring av skatt. Uppbörden av skatten regleras där­ emot genom det mellan staten och monopolbolaget ingångna avtalet om utövandet av statens tobaksmonopol. Detta avtal reglerar även uppbörden av tull på importerade tobaksvaror. I fråga om uppbörd av skatt och tull gäller för närvarande följande. Enligt 29 § monopollagen äger återförsäljare av tobaksvaror på vissa villkor till riket införa färdig tobaksvara för försäljning. I anslutning till att tobaksmonopolet åsätter sålunda införd vara riktpris skall importören till monopolbolaget erlägga på varan belöpande tull och skatt. I avtalet mellan staten och monopolbolaget har stadgats att bolaget för alla tobaksvaror — såväl de som försäljes eller eljest utlämnas av bolaget som de vilka av återförsäljare i enlighet med vad nyss sagts importeras för för­ säljning — till staten skall erlägga å varorna belöpande skatt. Bolaget skall enligt avtalet den 22 i varje månad till statskontoret inleverera skattebelopp, som belöper på de tobaksvaror, vilka bolaget under nästföregående månad levererat eller för vilka bolaget under samma tid uppburit av återförsäljare erlagd skatt. Varje inleverering till statskontoret skall vara åtföljd av på bolagets böcker grundad uträkning av skattebeloppen, vilken skall vara avgiven å bolagets vägnar av verkställande direktören samt till riktigheten styrkt av jourhavande revisor. Vid skatteleveransen får avdrag göras för belopp, som bolaget jämlikt bestämmelser i 17 a och 29 §§ monopollagen under nästföregående månad utbetalat i återbäring av skatt. I fråga om tull gäller enligt det nyss nämnda avtalet att monopolbolaget till generaltullstyrelsen skall inleverera tullbelopp som belöper på de im­ porterade tobaksvaror, vilka bolaget under nästföregående månad levererat eller för vilka bolaget under samma tid uppburit av återförsäljare erlagd tull. I övrigt äger för inlevereringen av tull de nyss återgivna bestämmel­

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961 21

serna rörande skatt motsvarande tillämpning, dock alt avdrag för återburet tullbelopp får göras även då rätt till skattebefrielse föreligger enligt 17 § monopollagen.

Tobaksmonopolets framställning Tobaksmonopolet uttalar att den från och med den 1 januari 1960 gällan­ de ordningen att bolaget handhar beräkningen och uppbörden av såväl tull som skatt på importerade tobaksvaror innebär en förenkling och rationali­ sering av uppbördsförfarandet huvudsakligen med hänsyn till att bolaget har att ombesörja riktprissättningen på dessa varor. Om riktprissättningen upphäves och importmonopolet försvinner synes det tobaksmonopolet av principiella skäl inte lämpligt att bolaget handhar uppbörd av tull och skatt på tobaksvaror, som importeras av enskilda.

För uppbörden av skatt från andra importörer än monopol­ bolaget föreslås samma skattetekniska system som vi redan har i mo­ dernare punktskatteförfattningar. Detta system bygger på tanken att den som i större omfattning för åter försälj ning inför skattepliktig vara skall äga lagerhålla varan utan skattepåföring och erlägga skatten först i sam­ band med återförsäljning eller annat ianspråktagande. Härigenom kommer importör och inhemsk producent i samma konkurrensläge i beskattnings­ hänseende. För genomförandet av ett system med uppskjuten skattskyldig­ het erfordras ett registreringsförfarande, därvid de importörer, varom är fråga, registreras hos beskattningsmyndigheten, regelmässigt kontrollsty­ relsen. Mot företeende av registreringsbevis hos tullverket äger importören införa skattepliktig vara utan skattepåföring och beskattningsmyndigheten utövar tillsyn över att skatten erlägges vid återförsäljningen. Betalningen sker efter deklaration till beskattningsmyndigheten angående skattskyldighet som uppkommit för viss tidsperiod, vanligen kalendermånad eller kalender­ kvartal. Den som inte är registrerad har enligt det aktuella systemet att för av honom importerad vara erlägga skatten till tullverket. Om det föreslagna skattetekniska systemet anför tobaksmonopolet. Med hänsyn till den höga beskattningen å tobaksvaror är det på detta område av stor betydelse för importören att han kan hålla skattefria lager inom landet. En särskild fråga är härvid om dylik förmån skall medgivas såväl grossister som detaljister, som bedriver införsel av skattepliktiga va­ ror i större omfattning, eller om förmånen skall begränsas till grossister. Då de importörer, varom här skulle kunna antagas bli fråga, torde komma att fungera både såsom detaljister och grossister, synes övervägande skäl tala för att skattefrihet vid import medgives varje importör, oberoende av no­ minering, som i större omfattning inför skattepliktiga varor för återför­ säljning. Det bör ankomma på kontrollstyrelsen att bedöma, huruvida im­ port är eller kan förväntas bli av sådan omfattning, att registrering skall medgivas. Den importkvantitet, som erfordras för medgivande av registre­ ring, bör av kontrolltekniska skäl sättas så högt att antalet registrerade importörer blir relativt begränsat. Viss hänsyn bör dock måhända tagas till vilket märke eu importör representerar. Sålunda skulle eu generalagent

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

för ett eljest inom landet icke representerat märke kunna registreras, även om importkvantiteten något skulle understiga vad som eljest kräves. I fråga om tull innebär tobaksmonopolets förslag för enskilda importörer att denna skall betalas vid importen och något undantag alltså inte göras från gällande regler för betalning av tull i allmänhet.

För tobaksmonopolets egen försäljning och import föreslår bolaget att nu gällande ordning skall bibehållas beträffande upp­ börden av såväl skatt som tull. I fråga om skatteuppbörden anför bolaget. Anledning torde icke föreligga att låta monopolets statskontrollerade ut­ övare avge deklaration till statlig myndighet och till denna inleverera för­ fallen skatt. Monopolets utövare har fördenskull i förslaget givits en annan ställning än övriga skattskyldiga i den meningen, att den icke deklarerar till kontrollstyrelsen, utan endast internt — såsom redan är fallet -—- upp­ gör en sammanställning över skattens beräknande, vilken granskas av den av staten utsedde revisorn, och att den icke inbetalar skatten till kontrollstyrelsen utan direkt inlevererar denna till statsverket. Monopolets utövare har däremot icke genom bestämmelserna givits en, jämfört med andra skattskyldiga, i ekonomiskt hänseende gynnad ställning. Konkurrens på lika villkor blir sålunda möjlig. Rörande uppbörden av tull uttalar tobaksmonopolet att det ansetts lämp­ ligt att bolaget beredes möjlighet att — såsom för närvarande är fallet — själv beräkna och i motsvarande ordning som gäller beträffande skatten erlägga på införda varor belöpande tullavgifter.

Såsom förut nämnts föreslår monopolbolaget att beskattningen av tobaksvaror inte såsom hittills skall regleras i monopollagen utan i stället i en ny förordning om tobaksskatt. Om bolagets betalning av tull föreslås en särskild författning.

Remissyttrandena Vad tobaksmonopolet föreslagit i fråga om uppbörd av skatt och tull har 's id remissbehandlingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran, utom såvitt gäller ordningen för bolagets egen betalning av tull. I sistnämnda hän­ seende har i vissa yttranden uttalats, att monopolbolaget icke bör beredas någon gynnad ställning i förhållande till andra importörer. Svciiges grossistförbund anför att — om monopolbolaget skulle äga själv beräkna och erlägga tullavgifter på införda varor — konsekvensen skulle bli att bolaget på grund av möjligheten att erhålla en viss kredit vid inbe­ talandet av tullmedel skulle komma i ett gynnsammare läge än andra im­ portörer. Då det är angeläget att konkurrensen mellan olika importerande företag kan ske pa lika villkor, bör enligt förbundets åsikt även monopol­ bolaget erlägga tull för utländska varor redan då dessa införes till landet. En sådan ordning skulle, anför förbundet, stå i överensstämmelse med de synpunkter om likabehandling, som varit vägledande vid utformandet av icke blott de regler, som föreslås för redovisning av tobaksskatt, utan även ett i propositionen nr 164 till 1960 års riksdag framlagt förslag om undan­

Kungl. Mcij:ts proposition nr 115 år 1961 23

röjande av de olikheter i fråga om redovisning av särskild varuskatt, som hittills förelegat mellan inhemska tillverkare och importgrossister. Grossist­ förbundet avstyrker med hänsyn till det anförda införandet av de föreslagna särskilda bestämmelserna angående tullbehandling av tobaksvaror, som im­ porteras av monopolbolaget. Sveriges köpmannaförbund, Tobakshandlarnas riksförbund och fyra han­ delskammare ger uttryck åt samma uppfattning som grossistförbundet.

Departementschefen Såsom framgår av den föregående redogörelsen åligger det enligt gäl­ lande ordning enskild importör att till monopolbolaget betala tull och skatt för av honom importerade tobaksvaror. Detta skall ske i anslutning till att bolaget åsätter varorna riktpris. Monopolbolaget inlevererar sedan mot­ tagna tull- och skattebelopp till statsverket och erlägger därvid även tull och skatt för sin egen import och försäljning. Skatt levereras till statskon­ toret och tull till generaltullstyrelsen. Monopolbolaget har föreslagit att det nuvarande systemet för beräkning och uppbörd av skatt och tull skall bibehållas för bolagets egen försäljning och import. För andra importörer förordas ett skattetekniskt system, upp­ byggt efter de principer vi har i modernare punktskatteförfattningar. I kort­ het innebär detta system att en importör, som blir registrerad hos kontroll­ styrelsen, inte behöver betala skatt för importerade varor förrän han sålt dem till någon, som inte är registrerad, eller tagit dem i anspråk för annat ändamål än försäljning. Den som inte är registrerad får däremot betala skatt till tullverket när införseln äger rum. Tull har både den registrerade och den oregistrerade att erlägga vid införseln. Vid remissbehandlingen har från det privata näringslivets sida framhål­ lits att monopolbolaget genom den föreslagna ordningen för bolagets be­ talning av tull skulle komma att otillbörligt gynnas i förhållande till andra importörer. På punktskatteområdet gäller som allmän princip att någon skillnad ej göres mellan statliga bolag och enskilda. Sålunda är vid beskattning av olje­ produkter Svenska skifferoljeaktiebolaget i fråga om uppbörd av skatt m. in. likställt med andra skattskyldiga tillverkare. Vidare gäller i fråga om utskänkningsskatt för de statliga restaurangbolagen samma regler som för de privata. Enligt min mening bör i överensstämmelse med denna allmänna princip tobaksmonopolet, när importen av och prissättningen på tobaksvaror blir helt fri, i skattetekniskt hänseende intaga samma ställning som enskilda importörer. I annat fall skulle lätt kunna skapas intryck av att fri konkurrens på lika villkor i verkligheten inte råder. Med hänsyn till det anförda och då det i modernare punktskatteförfattningar utformade skat­ tetekniska systemet synes väl lämpat även för tobaksskatten, förordar jag att detta system tillämpas i fråga om alla skattskyldiga. Monopolbolaget blir därigenom likställt med de enskilda importörerna.

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

Av den principiella inställning, varåt jag sålunda givit uttryck, följer att monopolbolaget i fråga om tull ej bör ges en annan ställning än de enskil­ da importörerna. Jag förordar sålunda att bolaget liksom dessa får er­ lägga tull i enlighet med vad som i allmänhet gäller. Såsom monopolbolaget föreslagit bör de nya bestämmelserna om tobaks­ skatt upptagas i en särskild förordning. Förslag härtill har utarbetats inom finansdepartementet. Till vissa frågor om den närmare utformningen av bestämmelserna återkommer jag i det följande.

IV. Kontrollstämpling

Gällande ordning och förslag För närvarande gäller att tobaksvaror må förekomma till försäljning inom riket endast i originalförpackning, som genom tobaksmonopolets försorg försetts med av Konungen fastställd kontrollstämpel. Ur sådan förpackning må även större eller mindre del av innehållet försäljas. Cigarretter får dock säljas lösa endast om kontrollstämpel finnes anbragt på varje cigarrett. Även då tobaksvaror införes av resande eller av person, som avmönstrar från anställning på fartyg, eller inkommer till riket som gåva till enskild person skall förpackningen — utom i fall då tullfrihet åtnjutes — förses med stämpel, utmärkande varan såsom importerad för vederbörandes eget bruk. Nu angivna föreskrifter återfinnes i 20 och 26 §§ monopollagen.

Tobaksmonopolet föreslår att i den förordade nya förordningen om to­ baksskatt skall intagas en bestämmelse om att Kungl. Maj :t äger föreskriva, att skattepliktig vara må förekomma till försäljning inom riket endast i ori­ ginalförpackning försedd med särskild kontrollstämpel. Enligt monopolbo­ lagets uppfattning behöver emellertid i tillämpningsföreskrifterna till den föreslagna förordningen endast beträffande cigarretter föreskrivas, att för­ säljning skall ske i originalförpackning med kontrollstämpel. Det huvudsakliga motiv som kan anföras för kontrollstämpling av för försäljning avsedd tobaksvara är, uttalar tobaksmonopolet, att stämpeln an­ ses ha en viss betydelse såsom bevismedel vid smugglingsbekämpningen. Bo­ laget framhåller att detta särskilt gäller då fråga är om olovlig befattning med insmugglad tobaksvara, i vilket fall den misstänkte, om varan icke är kontrollstämplad, presumeras ha insett att den införts olovligen. Som emel­ lertid av tobaksvaror endast cigarretter är föremål för smuggling i större omfattning och åsättande av kontrollstämpel medför kostnader och besvär särskilt i fråga om importvarorna, anser tobaksmonopolet motiverat att kontrollstämplingen begränsas att avse allenast cigarretter. Tobaksmonopolet har i sitt förslag icke upptagit någon föreskrift om kontrollstämpling av tobaksvara, som ej är avsedd för försäljning. Som skäl härför anför bolaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961 25

Vid import genom resande har det i praktiken visat sig svårt att upprätt­ hålla det i 26 § monopollagen intagna stadgandet om kontrollstämpling. Dels har denna stämpling med nuvarande emballering av cigarretter varit torenad med praktiska svårigheter, dels har den på vissa platser stora omfattningen av resandetrafiken hindrat en konsekvent genomford kontrollstämpling. Detta har medfört vissa svårigheter ur bevissynpunkt, men dessa svårighe­ ter synes icke vara så stora att de bör motivera en för både allmänheten och tullverket betungande kontrollstämpling av även resandes tobaksvaror.

Remissyttrandena I fråga om den föreslagna kontrollstämplingen uttalas delade meningar i de avgivna yttrandena. Generaltullstyrelsen anser sig tills vidare kunna godtaga att den före­ slagna kontrollstämplingen begränsas till att avse endast cigarretter, medan kontrollstyrelsen avstyrker förslaget. Övriga myndigheter har inte yttrat sig i saken. Flertalet handelskammare tillstyrker förslaget eller lämnar det utan er­ inran. Ett par handelskammare ifrågasätter emellertid om tillräckligt vä­ gande skäl för kontrollstämpling föreligger, medan övriga organisationer inom näringslivet anser att förslaget därom ej bör genomföras. Generaltullstyrelsen framhåller att kontrollstämpeln utgör ett viktigt be­ vismedel i samband med bekämpningen av smugglingen. Styrelsen anser sig dock —- såsom nyss nämnts — tills vidare kunna godtaga en begränsning av kontrollstämplingen att avse endast cigarretter. Styrelsen har inte någon erinran mot att för tobaksvaror som medföres av resande ej kräves åsättande av kontrollstämpel. Kooperativa förbundet framför betänkligheter med avseende på importö­ rernas merkostnader för anbringande av kontrollstämpel. Då åtgärden med kontrollstämpling förestavas av fiskala skäl bör dessa kostnader enligt för­ bundets mening ej åvila importörerna. Som huvudsyftet med kontrollstäm­ peln synes vara att försvåra försäljning av insmugglade varor, förordar för­ bundet, alt en närmare utredning om frågans principiella och praktiska innebörd företages och att den föreslagna bestämmelsen om kontrollstämp­ ling i avvaktan härpå utgår ur tobaksskatteförordningen. Sveriges köpmannaförbund och Tobakshandlarnas riksförbund finner de skäl, som åberopats för den föreslagna kontrollstämplingen, icke så starka som de skäl, som talar mot en dylik stämpling. Det synes därför förbunden från konsumentsynpunkt vara angeläget att det föreslagna kontrollstämplingsförfarandet inte genomföres. Sveriges grossistförbund anser att upphävandet av importmonopolet och övergången till helt fri prissättning gör hittillsvarande bestämmelser om särskild kontrollstämpel på originalförpackningarna överflödiga. Äsättandet av sådan stämpel medför också, anför förbundet, betydande kostnader och besvär för importören med därav följande fördyring av varan. Även om systemet med kontrollstämpel kan ha en viss betydelse såsom bevismedel,

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

bör dock enligt förbundets mening dess värde i samband med smuggelbe­ kämpningen inte överskattas. Framför allt torde nyttan av kontrollstämplingen från det allmännas synpunkt inte stå i rimlig proportion till de med förfarandet förenade kostnaderna. Förbundet hemställer fördenskull att även skyldigheten att anbringa kontrollstämpel på cigarrettförpackningar slopas. Kontrollstyrelsen anför till en början att vissa skäl talar emot ett genom­ förande av förslaget om kontrollstämpling av cigarrettförpackningar. Styrel­ sen fortsätter. Kontrollstämpeln, som skall vara ett bevis på att varan är beskattad, skulle tillhandahållas registrerad importör genom kontrollstyrelsens för­ sorg. Anbringandet av stämpelmärket måste av praktiska skäl ske i anslut­ ning till emballeringen hos den utländske tillverkaren. För att styrelsen skall kunna erhålla kontroll över användningen av rekvirerade stämplar, bör villkorlig betalningsskyldighet uppkomma för importören redan vid stämplarnas utlämnande, medan skattskyldighet uppkommer i enlighet med förordningens bestämmelser. Avstämning av värdet av utlämnade stämplar finge ske i samband med den preliminära deklarationsgranskningen. Förfa­ randet kan antagas komma att bli betungande ur redovisningssynpunkt. Tobaksmonopolet har uttalat, att åsättandet av kontrollstämplar skulle med­ föra kostnader och besvär särskilt i fråga om importvarorna. Förutom kost­ nader i samband med lagerhållning och expediering av kontrollstämplarna tillkommer kostnader för tillverkning av dessa stämplar. De sammanlagda kostnaderna, som även kommer att drabba tullverket, torde icke bli obe­ tydliga. Det skulle kunna övervägas att låta tillverkningen och distributio­ nen av kontrollstämplarna ombesörjas av postverket. Ej heller med en dylik anordning torde nämnvärd kostnadsbesparing ernås. Om stämpling kunde ske medelst stämpelmaskin —- ett förfarande vilkets tillförlitlighet kontroll­ styrelsen ej nu kan bedöma — skulle kostnaderna kunna nedbringas. Kon­ trollstämpling bör ske på importörens bekostnad, vilket bör direkt angivas i författningen.

Kontrollstyrelsen avstyrker förslaget om kontrollstämpling av cigarrett­ förpackningar under hänvisning till de ökade kostnader och det betung­ ande administrativa merarbete, som ett genomförande av förslaget skulle medföra. Styrelsen anför avslutningsvis att det synes tveksamt om kontrollstämplingen kan ha någon större betydelse för smugglingsbekämpningen, då tobaksvaror som införes av resande inte kontrollstämplas.

Departementschefen Om iiktprissystemet borttages i enlighet med vad jag här förordat, blir kontrollstämpling inte längre erforderlig från prisregleringssynpunkt. Dess ändamål blir uteslutande att underlätta beivrandet av smuggling. Kontrollstämplingens betydelse i detta hänseende bör emellertid inte underskattas. Att tobaksvaror, som införes av resande, inte blir stämplade, spelar här­ vidlag inte någon roll, då kvantiteterna är alltför små för att ge utrymme för försäljning. Praktiskt taget all legal försäljning kommer därför, om stämplingsförfarandet bibehålies, att avse stämplade varor; om ostämplade

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1961 27

varor utbjudes, har man anledning räkna med att varusmuggling före­ ligger. På grund härav anser jag mig, trots de invändningar som framförts, böra förorda, att stämplingsförfarandet bibehålies. Med hänsyn till att smugglingsfaran är mindre aktuell i fråga om andra varor än cigarretter anser jag emellertid att stämplingen kan inskränkas till sistnämnda varuslag. Det synes lämpligt att, på sätt tobaksmonopolet jämväl förordat, i tobaksskatteförordningen intages en bestämmelse, som ger Kungl. Maj :t rätt att föreskriva att tobaksvara må förekomma till försäljning endast i original­ förpackning som är försedd med särskild kontrollstämpel. Därest riksdagen bifaller det nu framlagda förslaget har jag för avsikt att föreslå att i tilllämpningsföreskrifter till tobaksskatteförordningen meddelas bestämmelser om kontrollstämpling av cigarrettförpackningar. Det bör självfallet tillses, att man i möjligaste mån nedbringar med stämplingen förenade kostnader och besvär. Stämplarna är inte avsedda att utgöra bevis på att varan är beskattad. Det är därför inte erforderligt med mer än en typ av stämpel, och kostna­ derna per stämpelmärke blir då obetydliga. Stämplarna bör av kontroll­ styrelsen utan närmare undersökning kunna till självkostnadspris för­ säljas till envar, som är registrerad hos styrelsen. Denne får i sin tur sän­ da stämplarna till den utländska fabriken, där de påsättes i samband med den maskinella iförpackningen av cigarretterna. Genom att registreringen — i enlighet med vad jag i det följande kommer att förorda — göres för­ hållandevis vid torde i princip alla, som önskar för försäljning importera cigarretter, kunna använda sig av det nu skisserade förfarandet. Besvär och kostnader blir då obetydliga. Skulle någon som ej är registrerad vilja för försäljning importera cigarretter synes det inte möjligt med ett lika enkelt förfarande. Man torde då få gå till väga på det sättet att importö­ ren under tullverkets kontroll får åsätta förpackningarna stämplar, som utlämnas av tullverket. Tullverkets kostnader bör importören betala. Av det nyss anförda torde emellertid framgå, att sådana fall knappast blir ak­ tuella. V.

V. Skatt och tull på cigarretter

Gällande ordning Bestämmelser om storleken av skatten på tobaksvaror är intagna i 16 § monopollagen. Skatten på cigarretter är differentierad och utgår per cigar­ rett med 6,9 öre, då cigarretten väger högst 0,85 gram (skattegrupp I), och

med 11,4 öre, då den väger mer (skattegrupp II).

Tullen på cigarretter är för den nyssnämnda lättare viktgruppen 1,2 och för den tyngre 2,1 öre per styck. De nu återgivna bestämmelserna gäller inte beträffande färdiga tobaks­ varor, som för eget bruk från utrikes ort medföres av resande eller fartygs-

28 Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1961

anställd som avmönstrar eller vilka inkommer till riket såsom gåva till en­ skild person för dennes eget bruk. I den mån sådan införsel är tillåten utgår i stället, där tullfrihet ej föreligger, särskild tullavgift — s. k. resande­ tull — vilken utgör ersättning för både tullen och tobaksskatten på va­ rorna.

Tobaksmonopolets framställning Tobaksmonopolet föreslår att för de lättare cigarretterna — vägande högst 0,85 gram — skatten skall höjas från 6,9 till 8,8 öre och tullen från 1,2 till 1,6 öre per styck. Därjämte föreslår monopolet att cigarretter som väger mer än 0,85 gram skall uppdelas i två grupper, därvid nuvarande högsta skattesats -— 11,4 öre — skall gälla för cigarretter, som väger högst 1,35 gram, medan tyngre cigarretter skall beskattas med 22,8 öre per styck. Slut­ ligen föreslås att för cigarretter som väger mer än 1,35 gram skall utgå tull med 4,2 öre per styck. För mellangruppen föreslås — liksom i fråga om skatten — ingen höjning. Tobaksmonopolet erinrar om att för bestämmande av skatten på cigar­ retter hela vikten — alltså inklusive papper och eventuellt filter eller mun­ stycke — är avgörande. Viktgränsen sattes, anför bolaget, till 0,85 gram i syfte att till grupp I hänföra på marknaden förekommande cigarretter med fast pappersmunstycke. Med hänsyn till att produktionskostnaderna per en­ het för munstyckscigarretter är avsevärt högre än för övriga cigarretter be­ stämdes i överensstämmelse med vad som tidigare gällt skattesatsen för grupp I till ett lägre belopp än skillnaden i vikt i förhållande till cigarretter i grupp II i och för sig skulle ge anledning till. Den låga skattesatsen för cigarretter i grupp I har nu, uttalar tobaksmono­ polet, utnyttjats för att på marknaden utsläppa en liten kort cigarrett utan munstycke med en vikt icke överstigande 0,85 gram. Det är en importerad cigarrett, som säljes med ett riktpris av 2 kronor 45 öre för 20 stycken.1 På grund av den reklam, som åtföljde introduktionen, har cigarretten, anför monopolet, haft en icke obetydlig initialframgång, men det är för tidigt att uttala sig om den framtida försäljningsvolymen. Det kan dock enligt bolaget förväntas, att försök kommer att göras även från andra håll att med utnytt­ jande av den låga skattesatsen för grupp I på marknaden introducera små prisbilliga cigarretter. Tobaksmonopolet skulle då bli tvunget att söka möta denna konkurrens. Härigenom uppstår, anför bolaget, risk för att statens inkomster från tobaksskatten kan komma att minska. Det synes därför nödvändigt att vidtaga åtgärder för att hindra en sådan utveckling. Tobaksmonopolet fortsätter. En utväg är att grupp I uttryckligen bestämmes att omfatta endast cigar­ retter med fast pappersmunstycke med en vikt av högst 0,85 gram. Därige­ nom har man dock inte uteslutit möjligheten, att cigarretter med mycket korta munstycken, framställda på vanliga cigarrettmaskiner till samma laga kostnader som för filtercigarretter, kan komma att tillföras markna-

avses den finska cigarretten Meil, importerad av Tobakshandlarnas riksförbunds engros

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961 29

den. Vidare skulle små cigarretter utan munstycke av den typ, som nyss tillförts marknaden, komma att hänföras till skattegrupp II och alltså drab­ bas av en höjning av skatten från 6,9 öre till 11,4 öre per styck.

En bättre utväg att hindra den befarade minskningen av statsinkomster­ na, anför tobaksmonopolet, synes vara att höja skatten på cigarretter med en vikt av högst 0,85 gram till en nivå, som svarar mot den skattebelast­ ning som åvilar övriga cigarretter, varigenom nuvarande förmånsställning i skattehänseende för munstyckscigarretter skulle försvinna. Tobaksmonopolet fortsätter. Efterfrågan på munstyckscigarretter är numera obetydlig och stadigt sjunkande. Försäljningen ligger för närvarande på en så låg nivå som cirka två miljoner styck i månaden, motsvarande knappt 0,4 % av den totala ci­ garrettförsäljningen i landet. Det förekommer praktiskt taget icke någon import av munstyckscigarretter. Om skattesatsen för cigarretter i grupp I bestämmes med utgångspunkt från den för grupp II gällande skattesatsen, 11,4 öre, och efter förhållandet mellan 0,85 gram och medelvikten på cigar­ retter i grupp II, cirka 1,1 gram, skulle skattesatsen behöva höjas från 6,9 öre till 8,8 öre per styck. Resultatet av en sådan skattehöjning skulle bli att riktpriserna på de två på marknaden förekommande svenska munstyckscigarretterna, Florida -— kr 2:— per 20-paket, och Troja — kr 1:85 per 20paket, skulle behöva höjas med cirka 40 öre. Sannolikt måste tobaksmono­ polet inom en nära framtid nedlägga tillverkningen av denna cigarrettyp. En höjning av skatten kommer endast att påskynda denna utveckling.

Tobaksmonopolet motiverar även sitt förslag om högre skatt på cigarret­ ter som väger mer än 1,35 gram per styck med att eljest risk för skatte­ bortfall föreligger. Man måste nämligen enligt monopolet räkna med att cigarretter med t. ex. dubbelt så stor längd som den normala kan komma att tillföras marknaden i en omfattning, som kan inverka menligt på skatteutfallet. Lämplig högsta viktgräns för de nu med 11,4 öre per styck be­ skattade cigarretterna synes bolaget vara 1,35 gram, under vilken viktgräns lär falla samtliga på marknaden nu förekommande märken med undantag av ett importmärke med en vikt av 2 gram. Bolaget nämner även att man i Schweiz, som i likhet med Sverige har styckebeskattning av cigarretter, använder viktgränsen 1,35 gram. Skattesatsen för cigarretter, som väger mer än 1,35 gram, bör enligt monopolet lämpligen vara dubbelt så hög som skattesatsen för cigarretter med en vikt från 0,85 till och med 1,35 gram. Om de förordade höjningarna av tullsatser anför tobaksmonopolet. I samband med de föreslagna justeringarna av skattesatserna synes mot­ svarande ändring av tullsatserna för cigarretter böra ske. Gällande tullsat­ ser för cigarretter i grupp I och grupp II är satta i samma förhållande till varandra som gäller för gruppernas skattesatser. En höjning av skattesat­ sen för grupp I i enlighet med vad här föreslagits bör sålunda följdriktigt medföra motsvarande höjning av tullsatsen för cigarretter med en vikt av högst 0,85 gram från 12 öre till 16 öre per 10 st. Vidare bör för cigarretter med en vikt överstigande 1,35 gram (grupp III) tull utgå med dubbla tull­ satsen för cigarretter vägande mer än 0,85 gram eller med 42 öre per 10 st. Dessa tullhöjningar synes dock kunna genomföras endast gentemot länder, som icke är anslutna till EFTA-konventionen.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

I skrivelse den 13 oktober 1960, med vilken den nu återgivna skrivelsen den 21 september samma år överlämnats, upplyser tobaksmonopolet att dåmera ytterligare ett importerat cigarrettmärke, hänförligt till skattegrupp I, introducerats på den svenska marknaden.1 Som monopolets förmodan, att det till grund för framställningen om skatte- och tullhöjningar liggande fallet skulle följas av andra försök att introducera små prisbilliga cigarret­ ter, visat sig vara riktig, anser bolaget angeläget att den föreslagna skattejusteringen snarast möjligt genomföres.

Remissyttrandena 1 remissyttrandena ställer man sig överlag avvisande till de föreslagna skatte- och tullhöjningarna. De godtages dock med viss reservation av ge­ neraltullstyrelsen. Kommerskollegium finner i och för sig motiverat att höja skattesatsen för lätta cigarretter utan pappersmunstycke till en nivå som bättre svarar mot skatten för andra cigarretter utan sådant munstycke. Flera omstän­ digheter föreligger emellertid som enligt kollegiets mening talar emot att för närvarande vidtaga en sådan skattehöjning. Vid bedömningen av bolagets framställning bör sålunda, anför kommers­ kollegium, beaktas att det nuvarande skattesystemet trätt i kraft så sent som den 1 januari 1960 och att därför verkningarna av detsamma kunnat prövas under endast mycket kort tid. Vidare bör hänsyn tagas till att fabri­ kanter och återförsäljare inte torde ha haft anledning att antaga annat än att den nyinförda skattegrupperingen skulle bli bestående åtminstone nå­ gon tid tramåt och att i varje fall ett par av dem i förlitande härpå synes ha nedlagt icke obetydliga kostnader — bl. a. för reklam — för införande av lätta, prisbilliga cigarretter på marknaden. Om skatten för dessa cigärretter höjes enligt bolagets förslag, skulle exempelvis, framhåller kollegium, en förpackning om 20 cigarretter komma att belastas av en opåräknad kostnad av 38 öre. En dylik skattehöjning skulle sannolikt komma att vä­ sentligt begränsa försäljningen av dessa cigarretter och måhända helt stoppa den. Den slutliga prövningen av frågan om en skattehöjning för de till den lägsta skattegruppen hänförliga lätta cigarretterna utan pappersmunstycke synes kollegium under angivna förhållanden böra anstå tillsvidare. I allt fall finner kollegium angeläget, att en längre övergångstid för ikraftträ­ dandet av skattehöjningen stadgas för att ge fabrikanter och återförsäljare möjlighet att anpassa verksamheten efter de höjda skattesatserna. Tobaksmonopolets förslag innebär, framhåller kollegium, att skattesat­ sen skulle höjas för alla cigarretter som hänföres till den lägsta skatte­ gruppen och sålunda även för cigarretter med pappersmunstycke, för vilka denna skattegrupp torde ha tillkommit. Skattehöjningen skulle för dessa cigarretter medföra en ökad belastning motsvarande 20—25 procent av priset. De särskilda skäl för en höjning av skatten för dessa cigarretter som

1 Här avses den norska cigarretten Carlton, importerad av Kooperativa förbundet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961 31

anförts av bolaget finner kollegium inte tillräckligt vägande och kolle­ gium kan därför inte biträda förslaget i denna del. Vad beträffar monopolets förslag om införande av en tredje skattegrupp för särskilt tunga cigarretter finner kollegium det i princip riktigt att dessa cigarretter belägges med en högre skatt. Försäljningen av sådana cigarret­ ter torde emellertid vara så ringa att någon ändring av skatten för dessa för närvarande ej synes påkallad. Sveriges grossistförbund uttalar att tobaksmonopolets förslag om skatteoch tullhöjningar från allmän synpunkt inger betänkligheter. Därest för­ slaget genomföres skulle resultatet för de små cigarretterna med en ^ikt a^ högst 0,85 gram enligt förbundets åsikt med största sannolikhet bli, att de kommer upp i ett prisläge som omöjliggör ej endast fortsatt tillverkning utan även import. För allmänheten skulle detta, anför förbundet, betyda en inskränkning av sortimentet, som uppenbarligen inte står i överensstämmel­ se med den liberalisering man i övrigt förklarat sig eftersträva i fråga om tobakshandeln. Hänsyn bör vidare, fortsätter grossistförbundet, tagas till att det ännu är för tidigt att göra några säkra uttalanden om den framtida försälj­ ningsvolymen när det gäller den nya cigarrettypen. Visserligen synes för­ säljningen ha haft en viss tramgång, men dess andel i den svenska mark­ naden — knappt 0,4 procent av den totala cigarrettförsäljningen i landet — är dock ytterst obetydlig. Det är inte heller klarlagt, anför förbundet, huruvida statens inkomster på tobaksskatten i realiteten kommer att mins­ ka på grund av en övergång från större till mindre cigarretter. Möjligen kan det visa sig att en ökad konsumtion i stycketal av den kortare cigar­ retten skattemässigt skulle kompensera det bortfall i försäljningen av längre cigarretter som befaras. Förbundet anför vidare. Härtill kommer att enligt uppgift betydande belopp investerats i samband med introduktionen av det nya cigarrettmärke, som avses i framställning­ en. Om monopolbolagets förslag förverkligades under de närmaste åren skulle sannolikt de i samband med marknadsförandet av detta märke in­ vesterade beloppen till väsentlig del gå till spillo. Även om de gällande be­ stämmelserna om tobaksbeskattning — utan att detta direkt framgår av lagstiftningen — är grundade på den tanken, att skatteklassen för grupp I cigarretter skulle vara avsedd endast för cigarretter med pappersmunstycke, sker dock importen i full överensstämmelse med deras innebörd. De nu gällande beskattnings- och tullreglerna trädde i kraft den 1 januari 1960 och samtidigt blev handeln med och importen av tobaksvaror fri. Oberoende av om man från monopolets sida i efterhand funnit, att bestämmelserna icke utformats på ett sätt, som i praktiken helt motsvarat vad man avsett, synes det dock knappast rimligt att redan ett år därefter — särskilt då nå­ got faktiskt underlag icke finnes för bedömandet av de statsfinansiella kon­ sekvenserna — genomföra en ändring, som är ägnad att omöjliggöra vi­ dare handel med vissa varor. På sålunda angivna grunder hemställer grossistförbundet att tobaksmo­ nopolets framställning om höjning av skatt och tull på cigarretter som va-

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

ger högst 0,85 gram i varje fall icke för närvarande måtte föranleda någon åtgärd. Avslutningsvis uttalar grossistförbundet att vad förbundet anfört i tilllämpliga delar gäller även förslaget att införa en ny skattegrupp för cigar­ retter med högre vikt än 1,35 gram. Enligt vad förbundet erfarit skulle av de cigarretter som nu finns i marknaden endast ett märke komma att inrymmas under den nya skattegruppen och risken att cigarretter med t. ex. dubbel normallängd kommer att importeras i sådan omfattning, att detta väsentligt skulle påverka statens skatteinkomster, förefaller förbun­ det obetydlig. Sveriges köpmannaförbund anför att leverantörs- och importföretag, som gjort investeringar med utgångspunkt från gällande regler, rimligen bör un­ der relativt god tid få tillfälle att förbereda den omdisposition som kan bli nödvändig med anledning av förändrade skatteregler. Förbundet anser att ett ställningstagande till de föreslagna höjningarna bör anstå, i varie fall tills vidare. J Tobakshandlarnas riksförbund och Tobakshandlarnas riksförbunds en­ gros aktiebolag hemställer i gemensamt yttrande att tobaksmonopolets framställning lämnas utan åtgärd till dess säkrare kan bedömas om den påtalade cigarrettimporten verkligen har någon ogynnsam betydelse för statsverkets inkomster. I yttrandet upplyses att engrosaktiebolaget — i samarbete med riksför­ bundet och de finska studentorganisationernas cigarrettfabrik Amer-Tupakk.a °J som §rossist under några månader distribuerat cigarretten Med för försäljning till allmänheten uteslutande genom specialtobakshandlarna Med introducerades på försök i ett fåtal städer i mellersta och västra Sve­ rige under maj, juni och juli 1960. Provförsäljningen, som understöddes av omfattande tidningsannonsering och annan reklam, visade, anför förbun­ den, att det förelåg visst intresse för cigarretter i ifrågavarande vikt- och prisklass. I augusti 1960 introducerades därför Med också i övriga Sverige. Trots en mycket betydande reklamkampanj, fortsätter förbunden, har konsumtionen av Meil-cigarretter under tiden maj—oktober 1960 stannat vid knappt 15 miljoner stycken eller ca 2,5 miljoner per månad under det att hela cigarrettkonsumtionen i Sverige uppgår till över 500 miljoner styc­ ken per månad. Med representerar alltså under den angivna tidsperioden ungei ar 0,5 procent av den totala cigarrettkonsumtionen i landet, och för­ bunden framhåller att man ännu inte — i november 1960 — vet om denna siffra kommer att stiga eller sjunka. Tobaksmonopolets farhågor för skatte­ bortfall ar därför enligt förbundens mening mycket överdrivna, och förbunden anser frågan om höjning av skatt och tull på lättare cigarretter alldeles for tidigt väckt. Det ar naturligt, fortsätter förbunden, att både svenska och utländska företagare då nu gällande bestämmelser om tobaksbeskattningen trädde i kraft den 1 januari 1960 började pröva möjligheterna att göra affärer med tobaksvaror. Under några månader har, anför förbunden, i förlitande på dessa

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961 33

bestämmelser investerats hundratusentals kronor i annonskostnader för Meil i syfte att på lång sikt vinna en marknad. Dessa investeringar skulle bli fullständigt värdelösa om tobaksmonopolets framställning vinner statsmak­ ternas bifall. En fortsatt import av Meil skulle nämligen inte vara möjlig, enär utförsäljningspriset skulle bli för högt. Även frågan om införandet av en ny skattegrupp för tyngre cigarretter synes utan olägenhet kunna vila, anför förbunden, eftersom importen av cigarretter med högre vikt än 1,35 gram är mycket obetydlig. Kooperativa förbundet anför att förbundet ansett det som en uppgift att söka få fram och erbjuda konsumenterna en lämplig typ av cigarrett inom ramen av de möjligheter som skattegrupp I erbjuder. Sålunda har i intimt samarbete med Norges Kooperative Landsforenings Tobaksfabrikk i Oslo åstadkommits eu cigarrett av i det närmaste ordinär längd, men i något smalare format, som vid företagna testningar visat sig väl motsvara den svenska smaken. Den saluhålles under namnet Carlton till ett pris av 1 krona och 20 öre per 10 stycken, vilket pris enligt förbundet är 20 procent lägre än för närmast jämförliga märke av tobaksmonopolets tillverkning. Den livliga efterfrågan som kan utläsas av den sedan någon månad — iörbundets yttrande är dagtecknat den 21 december 1960 — pågående provför­ säljningen tyder enligt förbundets mening på att den blivit väl mottagen och uppskattad av konsumenterna. Det är mycket sannolikt, anför förbun­ det, att marknaden i och med denna nya typ tillförts en cigarrett som kom­ mer att uppskattas av stora konsumentkategorier, vilka anser det lämpli­ gare med en något mindre cigarrett. Det kan förmodas, anför förbundet vidare, att detta i förening med det lägre priset kan betyda en ökning av konsumtionen i sådan omfattning att den av tobaksmonopolet befarade ned­ gången av skatteintäkten uteblir. Enligt Kooperativa förbundets mening synes enbart kortfristigt fiskala synpunkter ha förestavat tobaksmonopolets förslag, medan fråga är om ett konsumentintresse som ej utan vidare bör åsidosättas. Därför bör konsu­ menterna, uttalar förbundet, ges tillfälle att genom efterfrågans inriktning få uttala sin uppfattning, vilket förutsätter att skatt och tull för cigarretter i grupp I kvarstår oförändrade. Förbundet föreslår därför att tobaksmonopolels framställning beträffande höjning av skatt och tull för de lättare ci­ garretterna lämnas utan åtgärd till dess en säkrare bedömning kan ske, hu­ ruvida de föreslagna höjningarna från allmänna synpunkter kan anses ända­ målsenliga eller icke. Avslutningsvis uttalar Kooperativa förbundet, att förbundet trots allt fin­ ner det något motsägande att tobaksmonopolet så ensidigt företräder fiskala intressen samtidigt som företagets ledning vid analysen av den nya euro­ peiska marknadsbilden uttalat sig för en liberalisering av handeln med tobaksvaror i Sverige. Generaltullstijrelsen anser att tillämpning på lätta cigarretter av typen Meil och Carlton av den för cigarretter med fast pappersmunstycke avsedda skattesatsen, 6,9 öre, innebär en i förhållande till munstyckslösa cigarretter

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

av normal storlek alltför låg beskattning. En höjning av skatten är därför enligt styrelsens mening motiverad och styrelsen anser att höjningen av praktiska skäl bör avse hela den lägsta skattegruppen. I betraktande av den relativt ringa skillnaden i vikt mellan de lättare cigarretterna och cigarret­ ter av normal storlek synes det enligt generaltullstyrelsens uppfattning kunna ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl föreligger att bibehålla en särskild skatleklass för de lättare cigarretterna. Styrelsen framhåller att ci­ garretter av s. k. King size drager samma skatt som cigarretter av normal storlek. Därest en differentiering fortfarande skulle anses påkallad har general tull styrelsen dock intet att erinra mot den av tobaksmonopolet före­ slagna avvägningen av skatten. Generaltullstyrelsen anser att förslaget att införa en ny skattegrupp med fördubblad skattesats för cigarretter med en vikt av mer än 1,35 gram in­ nebär en onormalt hög beskattning av cigarretter med en vikt närmast över viktgränsen. Som dylika cigarretter för närvarande inte torde förekomma i marknaden kan emellertid styrelsen biträda förslaget såsom en säkerhets­ åtgärd till förhindrande av ett kringgående av den åsyftade beskattningen genom framställning av onormalt stora cigarretter. Skulle framdeles cigar­ retter i storlek närmast över 1,35 gram i nämnvärd utsträckning förekomma på marknaden, torde dock skattens avvägning få upptagas till förnyad prov­ ning. Generaltullstyrelsen fortsätter. Nuvarande tullsatser för de båda viktgrupperna ha bestämts i samma re­ lation till varandra som gruppernas skattesatser. Tobaksmonopolets förslag innebär också att tullsatserna skulle jämkas i samma proportion som skatte­ satserna. Tvekan kan rada huruvida detta innebär en adekvat avvägning av tullen. Styrelsen anser sig dock icke i detta sammanhang ha anledning ifrå­ gasätta ett frångående av den princip som tillämpats vid fastställandet av nuvarande tullsatser. I enlighet med denna princip torde, vid bifall till to­ baksmonopolets förslag beträffande skattesatserna, jämväl tullsatserna böra taststallas i enlighet med monopolets förslag. Slutligen erinrar generaltullstyrelsen om att, såsom tobaksmonopolet framhållit, ett genomförande av de föreslagna tullhöjningarna icke kan tilllämpas gentemot EFTA-länderna. Avtrappningen av tullsatserna i förhål­ lande till dessa länder måste nämligen utgå från de nu gällande tullsatserna.

Departementschefen

Cigarretter är i beskattningshänseende för närvarande indelade i två grup­ per. Till den ena hänföres cigarretter, som väger högst 0,85 gram, och till den andra tyngre cigarretter. Skatten är för de lättare cigarretterna 6,9 och för de tyngre 11,4 öre per styck. I tullhänseende följes samma indelning ef­ ter vikt. Tullen är 1,2 öre per styck för de lättare och 1,6 öre för de tyngre cigarretterna. Viktgränsen har satts vid 0,85 gram i syfte att till den lättare gruppen hän­ föra cigarretter med fast pappersmunstycke. Som dessa cigarretter är dy-

Kunyl. Muj.ts proposition nr Ilo ur 1961 35

lare all framställa än vanliga, liar de ansetts böra beläggas med lägre skatt och tull än skillnaden i vikt i förhållande till vanliga cigarretter i och för sig skulle ge anledning till. De nu återgivna reglerna gäller sedan 1 januari 1960. Under år 1960 har på den svenska marknaden introducerats två märken munstyckslösa cigarretter, vilkas vikt inte överstiger 0,85 gram och som följaktligen beskattas och tullbelägges i enlighet med vad soim gäller för lättare cigarretter. Enligt uppgift har dock importen av det ena av dessa märken numera upphört.

Under hänvisning till att de lägre skatte- och tullsatserna avsetts för munstyckscigarretter och till att risk för minskade inkomster av tobaksskatten skulle föreligga har tobaksmonopolet föreslagit, att skatte- och tullsatserna för cigarretter som väger högst 0,85 gram skall höjas så, att skatte- och tullbelastningen i förhållande till vikten blir densamma som för vanliga cigar­ retter. Vid remissbehandlingen har monopolbolagets förslag tillstyrkts endast av generaltullstyrelsen. Enligt min mening kan skäl i och för sig anföras för att följa tobaksmonopolets förslag. Det synes nämligen välmotiverat att för alla munstyckslösa cigarretter bestämma skatte- och tullsatserna efter samma princip. Det oak­ tat är jag emellertid tills vidare ej beredd att biträda tobaksmonopolets framställning. Den lätta munstyckslösa cigarrett, som nu saluföres här, bär — tillsynes till ej obetydliga kostnader — introducerats på den svenska mark­ naden i förlitande på att gällande bestämmelser om skatt och tull inte skulle ändras redan kort efter det de trätt i kraft. Ett genomförande av de före­ slagna skatte- och tullhöjningarna för lätta cigarretter skulle också otvivel­ aktigt medföra stora svårigheter att vinna avsättning för cigarretten i fråga. Försäljningen av cigarretten har för övrigt inte fått sådan omfattning att nå­ got nämnvärt inkomstbortfall för statsverket synes vara att befara vid ett bibehållande av gällande ordning. I sammanhanget kan nämnas att import­ siffrorna för den nu ifrågavarande cigarretten enligt vad jag inhämtat har sjunkit mot slutet av år 1960. De fortsatta erfarenheterna bör emellertid få utvisa om längre fram anledning kan föreligga att ompröva skattesatserna i de av tobaksmonopolet angivna hänseendena. Med hänsyn till det anförda kan jag för närvarande inte tillstyrka tobaks­ monopolets förslag i fråga om (le lättare cigarretterna. Ej heller kan jag biträda av monopolbolaget framfört förslag om höjning av skatt och tull för cigarretter, som väger mer än 1,35 gram.

36 Kanyl. Maj.ts proposition nr Ilo år 1961

VI. Övriga frågor

Cigarrettpapper Enligt gällande ordning får cigarrettpapper — bortsett från resandes in­ försel — i princip endast importeras av monopolbolaget. Skatt utgår ej på cigarrettpapper.

Tobaksmonopolet föreslår att cigarrettpapper i detalj förpackning i fort­ sättningen skall beskattas och förordar en skattesats av 2 öre för varje för framställning av en cigarrett avsett blad. Monopolets förslag i denna del är att se mot bakgrund av att importen av cigarrettpapper i detalj förpackning föreslås bli fri. Bolaget anför att cigari ettpapper i sådan förpackning, om importen därav frisläppes, bör vara un­ derkastade lämpligt avvägd beskattning. Vid remissbehandlingen har tobaksmonopolets förslag ej föranlett något yttrande.

Registrering

Såsom förut berörts bör enligt tobaksmonopolets mening den frivilliga re­ gistreringen av skattskyldiga begränsas att avse återförsäljare — grossist eller detaljist — som i större omfattning inför skattepliktiga varor. Bolaget anför härom. Det bör ankomma på kontrollstyrelsen att bedöma, huruvida import är eller kan förväntas bli av sådan omfattning, att registrering skall medgivas. Den importkvantitet, som erfordras för medgivande av registrering, bör av kontrolltekniska skäl sättas så högt att antalet registrerade importörer blir relativt begränsat. Viss hänsyn bör dock måhända "tagas till vilket märke en importör representerar. Sålunda skulle en generalagent för ett eljest inom landet icke representerat märke kunna registreras, även om importkvantiteten något skulle understiga vad som eljest kräves. Vid remissbehandlingen har registreringsfrågan endast berörts av kon­ trollstyrelsen, som finner det vanskligt att i förväg bedöma antalet till sty­ relsen skattskyldiga importörer. Det synes enligt styrelsens mening inte kun­ na uteslutas, att även detaljister eller grupper av detaljister kommer att upptaga egen import och därvid låta registrera sig. I förevarande sammanhang må nämnas att år 1939 — det sisla år före im­ portmonopolets införande under vilket import obehindrat kunde äga rum — läget i fråga om importen var följande. För den ojämförligt största delen, 85 procent, svarade sexton grossistimportörer. Ett mindre antal grossistim­ portörer, av vilka vissa importerade tobaksvaror i kombination med kortva­ ror och andra specialiserade sig på ett enda tobaksmärke, omhänderhade 5 procent av importen. Knappt 10 procent importerades av cirka 50 tobaks­ handlare i detaljhandelsledet. Tobaksmonopolets egen import var obetydlig

och omfattade huvudsakligen vissa cigarrmärken.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961 37

Avdrag Enligt gällande ordning skall i vissa fall skatt inte utgå för tobaksvaror. Vid inköp hos tobaksmonopolet föreligger sålunda skattefrihet efter i hu­ vudsak samma grunder som enligt gällande tullförfattningar medför tull­ frihet för vissa personer och organisationer. Vidare utgår inte skatt för to­ baksvaror, som hos monopolbolaget inköpes såsom proviant för fartyg ellei luftfartyg och utföres ur riket eller som upplägges på provianteringsfrilager. Slutligen finns bestämmelser om att skatt må återbäras, då tobaksvara för förstöring återtagits eller övertagits av monopolbolaget eller genom olycks­ händelse gått förlorad under transport till eller förvaring hos återförsäl­ jare. De nu återgivna bestämmelserna är upptagna i 17 och 17 a §§ samt 29 § 3 mom. monopollagen. Enligt särskild föreskrift i 17 § andra stycket skall bestämmelserna i fråga äga motsvarande tillämpning beträffande tull på tobaksvaror, som av monopolet eller av återförsäljare införes till riket. Tobaksmonopolets förslag innebär i skattetekniskt hänseende att skatte­ befrielse åtnjutes genom utnyttjande av rätt till avdrag, av de registrerade skattskyldiga i deklaration och av monopolet i den mot deklaration svaran­ de sammanställning bolaget föreslås skola avgiva. I materiellt avseende mot­ svarar rätten till avdrag i allt väsentligt den nuvarande skattefriheten. Som en följd av övergången till det förordade nya skattetekniska systemet före­ slås avdragsrätt i ett speciellt fall, nämligen då skatt redan tidigare blivit påförd. Vidare förordas för registrerade skattskyldiga en på kontrollstyrel­ sens prövning beroende rätt till avdrag då skattskyldig återtagit vara från köpare ävensom i ett par andra speciella fall. Enahanda avdrag föreslås monopolet få göra efter eget bedömande. Förslaget innehåller inte någon motsvarighet till nu gällande bestämmelser om återbäring av skatt för vara, som gått förlorad genom olyckshändelse. Skälen härtill synes vara att av­ dragsrätt i sådant hänseende inte föreligger enligt andra punktskatteförfattningar och att en bestämmelse därom skulle föranleda vanskliga avgö­ randen för kontrollstyrelsen. I fråga om tullen på tobaksvaror förordar monopolet att nuvarande sy­ stem i princip bibehålies. Enligt förslaget skall sålunda befrielse från eller restitution av tull få åtnjutas, därest förutsättningar för befrielse från skatt prövats föreligga. Härom föreslås en särskild författning. Vid remissbehandlingen har något uttalande inte gjorts i nu ifrågavaran­ de hänseenden.

Departementschefen

Cigarrettpapper är enligt gällande ordning ej belagt med skatt. Importen därav är i princip förbehållen monopolbolaget. Den av monopolbolaget förordade beskattningen sammanhänger med att importen av cigarrettpapper i detalj förpackning föreslås bli fri. Som pris­ sättningen också är fri har monopolbolaget inte någon möjlighet, såsom

3 llihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 115

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 11)61

hittills varit fallet, att — bortsett från sin egen försäljning — bestämma priset på cigarrettpapper med hänsyn till priset på färdiga cigarretter. En­ ligt min mening bör därför cigarrettpapper i detalj förpackning vid avskaf­ fande av importmonopolet beläggas med så avvägd skatt att prisskillnaden mellan fabrikstillverkade cigarretter och andra i erforderlig grad utjämnas. Den föreslagna skattesatsen om två öre för varje blad synes fylla detta syfte. Jag tillstyrker sålunda tobaksmonopolets förslag om beskattning av ci­ garrettpapper i detaljförpackning.

Registrering ingår som ett naturligt led i det moderna beskattningssystem som, enligt vad jag förut förordat, nu bör införas även för tobaks­ skatten. Ett spörsmål beträffande registreringen, vilket kräver särskild uppmärksamhet, är i vilken omfattning frivillig registrering skall få ske. Å ena sidan kan en alltför omfattande registrering medföra påtagliga olä­ genheter för beskattningsmyndigheten. Ä andra sidan måste beaktas de krav på likabehandling som från de enskilda importörernas sida i skilda hänseenden kan ställas. Bl. a. medför kontrollstämplingen, såsom förut berörts, större besvär och kostnader för den som inte är registrerad än för den registrerade. Enligt tobaksmonopolets förslag får frivillig registrering i princip ske allenast under förutsättning att importen är av större omfattning. En sådan gränsdragning synes vara alltför snäv. Även vid import av mindre omfatt­ ning bör under vissa förutsättningar registrering få ske. Ett skäl att i sådant fall medge registrering kan vara att kontrollstämplingen eljest skulle bli alltför betungande för importören. Jag vill också framhålla att en förhållan­ devis generös registrering inte för kontrollstyrelsen torde komma att med­ föra några olägenheter av betydelse. Antalet enskilda importörer var år 1939 — det sista år före importmonopolets införande under vilket import obe­ hindrat kunde ske — inte mer än omkring 75. Man torde inte heller nu be­ höva befara att antalet importörer kommer att bli så stort att olägenheter i registreringsbänseende behöver uppstå. I överensstämmelse med det anförda förordar jag, att registrering av importör skall kunna ske — utom enligt tobaksmonopolets förslag —— även eljest när särskilda skäl därtill föreligger.

Avdrag vid deklaration får enligt det inom departementet upprättade förslaget till tobaksskatteförordning göras i något vidare utsträckning än som motsvarar nu medgiven skattebefrielse. Detta är i allt väsentligt en följd av omläggningen av det skattetekniska systemet och torde därför inte tarva någon närmare kommentar. Nämnas må dock att i förslaget upptagits ett helt nytt fall av skattebefrielse genom att rätt till avdrag föreslås för vara, som i s. k. tax-free shop på tullflygplats försäljes till flygpassagerare. Denna avdragsrätt är avhängig av att riksdagen bifaller genom propositionen nr 11 framlagt förslag om rätt till skattefri försäljning till flygpassagerare. I förslaget har inte upptagits någon bestämmelse om avdrag då vara ge­ nom olyckshändelse gått förlorad, ett fall där återbäring av skatt nu kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961 39

medges. Går vara förlorad under transport till återförsäljare torde regel­ mässigt skattskyldighet ej ha inträtt, enär varan ännu ej levererats. Om va­ ran åter går förlorad genom olyckshändelse sedan den kommit i återför­ säljarens besittning och denne inte är registrerad, skulle vissa skäl i och för sig kunna anföras för en avdragsrätt. Emellertid är det med konstruk­ tionen av sådan rätt mindre väl förenligt att beakta förhållanden, som in­ träffat efter det skattskyldighet inträtt och om vilka den skattskyldige leve­ rantören saknar kännedom. Motsvarande stadganden finns ej heller i andra punktskatteförfattningar. Göres förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning tillämplig på tobaksbeskattningen, vilket jag i det föl­ jande kommer att förorda, öppnas vidare viss möjlighet att av billighetsskäl medge befrielse från eller återbetalning av skatt. I enlighet med det anförda anser jag att något stadgande i nu förevarande hänseende ej bör upptagas i tobaksskatteförordningen. Vad angår frågor om befrielse från eller restitution av tull är det enligt min mening en naturlig följd av omläggningen av beskattningen att så­ dan befrielse och restitution i fortsättningen inte anknytes till befrielse från eller återbäring av skatt. Jag förordar sålunda att i förevarande hän­ seende skall tillämpas samma regler som för prövningen av sådana frågor eljest gäller. Såsom framgått av det förut sagda har inom finansdepartementet upp­ rättats förslag till ny monopollag. Förslaget innehåller — utöver de ändringar som är en följd av vad som i det föregående förordats — i sak endast smärre avvikelser från den nu gällande lagen. Några otidsenliga be­ stämmelser har utmönstrats och ansvars- och förverkandebestämmelserna har anpassats till modernare strafflagsteknik. Även i övrigt har en överarbetning skett av de delvis föråldrade stadgandena i gällande monopollag. Bestämmelser om kontrollstämpling har, såsom förut nämnts, intagits i förslaget till tobaksskatteförordning. Såsom tidigare anförts anser jag att förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning bör göras tillämplig på tobaksbeskattningen. De i det inom finansdepartementet upprättade förslaget till tobak sskatt e förordning upptagna bestämmelserna torde -— i den mån de icke be­ handlats i det föregående — inte kräva någon ytterligare kommentar, enär det är fråga om en reglering av samma slag som vi redan har i andra punkt­ skatteförfattningar. Storleken av statsverkets inkomster av skatt och tull på tobaksvaror torde ej påverkas av ett genomförande av den förordade lagstift­ ningen. Däremot kan eventuellt i fråga om skatten smärre bokföringsmässiga förskjutningar föranledas av övergången till det nya systemet för beskattningsförfarandet. Tobak smonopolet bar föreslagit vissa ändringar i fråga om den s. k. r csandetul len på tobaksvaror. Till denna fråga avser jag all återkomma i annat sammanhang.

40 Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

Slutligen må nämnas att vid ett genomförande av de framlagda förslagen vissa ändringar erfordras i avtalet mellan staten och monopolbolaget samt i bolagsordningen.

VII. Departementschefens hemställan

Såsom i det föregående anförts har inom finansdepartementet upprättats förslag till 1) lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror; samt 2) förordning om tobaksskatt. Författningsförslagen torde såsom Bilaga1 få fogas vid statsrådsproto­ kollet.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets ut­ låtande över det under 1) omförmälda lagförslaget måtte för det i 87 § re­ geringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­ lan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet: Olof Norén

1 Bilagan, som frånsett en jämkning i tobaksskatteförordningeft är likalydjinde med de vid propositionen fogade författningsförslagen, har här uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961 41

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Ma jlagråd den 21 mars 1961.

Närvarande:

justitierådet R egner , regeringsrådet J arnerup , justitieråden af T rolle , B omgren .

Enligt lagrådet den 14 mars 1961 tillhandakommet utdrag av protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 2 februari 1961, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprät­ tat förslag till lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror. Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av hovrättsassessorn B. G. Holmquist.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet: T. Johansson

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 mars 1961.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , S träng , A ndersson , L indström , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , J ohansson , af G eijerstam , H ermansson .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­ fen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 21 mars 1961 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 2 februari 1961 remitterade för­ slaget till lag om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, vilket av lag­ rådet lämnats utan erinran.

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t måtte genom proposition fö­ reslå riksdagen att dels antaga 1) det av lagrådet granskade lagförslaget samt 2) det vid statsrådsprotokollet den 2 februari 1961 fogade förslaget till förordning om tobaksskatt; dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att med Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet träffa överenskommelse om de ändringar i gällande avtal angå­ ende utövandet av statens tobaksmonopol, som föranledes av nyssnämnda lagförslags antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Ragnar Sohlman

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961 43

Bihang

Tobaksmonopolets författningsförslag

Förslag

till

lag angående statsmonopol å tillverkning av tobaksvaror

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §• 1 mom. Rättighet att i riket tillverka tobaksvaror samt att till riket införa råtobak och tobaksavfall ävensom arbetad tobak av sådant slag, som använ­ des för tillverkning av tobaksvaror, tillkommer uteslutande staten (mono­ polrättighet). Staten eller den, åt vilken staten upplåter utövandet av monopolrattigheten, benämnes i denna lag monopolets utövare. Med tobaksvara förstås i denna lag varje vara, som är tillverkad av tobak eller vari tobak i någon form ingår, såvitt varan är avsedd eller agnad att användas såsom njutningsmedel. Såsom tillverkning av tobaksvara anses, utom varje bearbetning av tobak, jämväl utstyrsel eller förpackning av to­ baksvara eller åsättande därå av namn eller beteckning, ägnad att utmarka densamma såsom särskild vara. 2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas må a) enskild person för eget bruk förfärdiga cigarretter; b) utstyrsel eller förpackning av tobaksvara eller åsättande därå av namn eller beteckning, ägnad att utmärka densamma såsom särskild vara, vid­ tagas i frihamn, såvitt icke blandning av olika tobaksvaror därvid äger rum.

2 §.

Odling av tobak för annat ändamål än till prydnad må inom riket ske allenast i den ordning nedan i 7—13 §§ sägs.

3 §• Tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara må icke utan Konungens tillstånd inom riket innehavas av annan än monopolets utövare. Utan hinder härav må dock tobaksodlare under viss tid förvara sin tobaksskörd, enligt vad i 9—10 §§ sägs.

4 §• Specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning av tobaksvaror även­ som cigarrettpapper, annat än i detalj förpackning, och cigarretthylsor må till riket införas endast för monopolets utövares räkning eller med Ko­

Specialmaskiner och specialverktyg, varom här är fråga, må ej heller, utom i fall som avses i 5 §, innehavas av annan än monopolets utövare.

44 Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

5 §■ Tillverkning inom riket av i 4 § omförmälda specialmaskiner och special­ verktyg samt av cigarrettpapper, annat än i detalj förpackning, och cigarrett­ hylsor må äga rum endast för monopolets utövares räkning eller med Ko­ nungens tillstånd.

6 §• På Konungens prövning ankommer, om vara, i vilken tobak ingår men som icke är avsedd eller ägnad att användas såsom njutningsmedel, må inom riket tillverkas. När sådant tillstånd lämnas, bestämmer Konungen tillika de villkor, under vilka tillverkningen må äga rum. Den som äger idka tillverkning, varom i första stycket sägs, må efter till­ stånd av Konungen till riket införa för tillverkning erforderlig tobak.

Om tobaksodling

7 §• Den, som vill inom riket odla tobak för annat ändamål än till prydnad, skall varje år, då sådan odling ifrågakommer, före den 1 juli till kontroll­ styrelsen eller den, som enligt tillkännagivande är dess ombud i orten, ingiva skriftlig anmälan i två exemplar enligt av kontrollstyrelsen fastställt formulär, med noggrann uppgift på storleken och belägenheten av varje särskilt för ändamålet använt eller avsett område ävensom på de lokaler, som äro avsedda för den skördade tobakens förvaring under torkningen. Varje inskränkning i området för anmäld tobaksodling skall jämväl, på sätt nu är sagt, anmälas hos kontrollstyrelsen eller dess ombud. Ombyte av torkrum skall på enahanda sätt i förväg anmälas. Det ena exemplaret av dessa anmälningar skall återställas till den, som gjort anmälan, försett med anteckning om dagen, då anmälan skett. Det andra exemplaret användes av kontrollstyrelsen för att läggas till grund för kontrollen och efterföljande granskning av de lämnade uppgifternas rik­ tighet. Sedan tiden för ingivande av odlingsanmälan utgått, skall kontrollstyrel­ sen till länsstyrelsen i län, inom vilket odlare blivit anmäld, lämna uppgift angående odlarna inom länet.

8 §• Erforderlig kontroll över tobaksodlingen i riket anordnas av kontroll­ styrelsen, som jämväl handhar överinseendet å denna kontroll. Kontrollpersonalen skall äga obehindrat tillträde till samtliga tobaks­ odlingar och torkrum samt hava rätt att av odlarna erhålla alla för kontrol­ lens utövande nödvändiga upplysningar. Kontrollen bekostas av monopolets utövare, dock att inom län, där icke tobak odlas å minst fem hektar, odlarna själva få vidkännas kontroll­ kostnaden i förhållande till odlingens storlek.

9 §-

All skördad tobak skall förvaras i de anmälda torkrummen. Omedelbart efter skördens avslutande skola tobaksstånden förstöras, så att någon efterskörd ej kan ifrågakomma. Nödigt antal fröplantor må dock kvarlämnas å fältet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115 år 1961 45

10 §. Tobaksodlare må inom riket försälja av honom skördad tobak endast till monopolets utövare. Försäljningen sker i enlighet med prissättning föi inom riket odlad tobak, vilken årligen verkställes av därtill förordnad pris­ nämnd, bestående av en utav Konungen utsedd ordförande och fyra leda­ möter, bland vilka två företräda tobaksodlarnas intressen och två utses av monopolets utövare. Konungen tillkommer att utfärda närmare föreskrifter om ordningen för ledamöternas tillsättande ävensom instruktion för pris­ nämnd. Kostnaden för prissättningen bestrides av monopolets utövare. Tobak, som icke försäljes till monopolets utövare, må exporteras under den kontroll, som av Konungen föreskrives. Efter den 1 mars året efter skörden må tobaksodlare ej utan därom före nämnda dag till kontrollstyrelsen eller dess ombud i orten gjord anmälan innehava tobak.

11 §•

Svettning av tobak må icke av odlare företagas med mindre kontrollsty­ relsen därtill givit tillstånd. Den särskilda kontroll, som kontrollstyrelsen må anse därvid erforderlig, bekostas av odlaren.

12 §.

Tobaksodlare är skyldig ställa sig till efterrättelse de ytterligare kontroll­ bestämmelser, som kunna bliva av Konungen utfärdade, ävensom de före­ skrifter, kontrollstyrelsen eller vederbörande kontrollpersonal i enlighet med denna lag eller nämnda bestämmelser meddelar. 13 §. Äger annan än den, som gjort odlingsanmälan, del i den odlade tobaken eller övertages tobaksplantering före skörden av annan än den, som gjort anmälan, äro i förra fallet samtliga delägare i odlingen och i fall, där tobaks­ plantering övertagits av annan än den ursprunglige odlaren, såväl odlaren som den nye innehavaren i lika mån ansvariga för fullgörandet av de skyl­ digheter, som enligt denna lag åligger tobaksodlare. 14 §. För varje kilogram av inom riket odlad tobak, som monopolets utövare inköper för tillverkning av tobaksvaror, skall monopolets utövare i den ordning, Konungen bestämmer, tillgodoföras ett belopp av 80 öre.

Ansvarsbestämmelser m. m.

15 §. Den, som olovligen tillverkar tobaksvaror, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader, och skola de tillverkade varorna ävensom vid tillverkningen brukade redskap förklaras förverkade. 16 §. Till riket inkommen vara, som enligt denna lag ej må införas, må, därest den icke är att enligt lagen om straff för varusmuggling anse såsom olov­ ligen införd, av varuägaren återutföras. Sker ej återutförsel, skall med varan förfaras på sätt Konungen förordnar. 17 §. Den, som utan sådan anmälan, som i 7 § sägs, odlar tobak för annat ända­ mål än till prydnad, straffes med dagsböter.

46 Kungi. Maj.ts proposition nr 115 år 1961

18 §. 1. Försäljer tobaksodlare av honom skördad tobak inom riket till annan an monopolets utövare eller innehar han sådan tobak å otillåten tid, straf­ fes med dagsböter, och skall skördad tobak, som av honom innehaves, för­ klaras förverkad. 2. Vägrar tobaksodlare kontrolltjänsteman tillträde till tobaksodling eller för skördens torkning använda rum, eller undandrager han sig skyldigheten att efter tillsägelse lämna för kontrollens utövande nödig upplysning, eller förvarar han av honom skördad tobak i annan än vederbörligen an­ mäld lokal, eller uraktlåter han att ställa sig till efterrättelse vad som eljest enligt denna lag honom åligger eller de kontrollbestämmelser, som av Konungen utfärdas, eller föreskrifter, som kontrollstyrelsen eller vederbörande kon­ trollpersonal i enlighet med denna lag eller nämnda bestämmelser med­ delar, straffes med böter, högst 300 kronor.

19 §-

Befinnes någon, utan att jämlikt bestämmelserna i denna lag vara därtill berättigad, innehava tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara, dömes där han icke är förfallen till straff enligt 15 § eller 18 § 1 mom., till dags­ böter. V ara, som sålunda olovligen innehaves, skall förklaras förverkad.

20 §.

Överträder någon det i 5 § givna förbud eller befinnes någon, utan att jäm­ likt denna lag vara därtill berättigad, innehava specialmaskin eller special­ verktyg för tillverkning av tobaksvaror, vare underkastad enahanda straff och påföljd, som i 19 § sägs.

21 §.

Den, som utan Konungens tillstånd eller i strid mot de vid meddelande av tillstånd givna föreskrifter idkar tillverkning, som i 6 § avses, straffes med dagsböter.

22 §.

Förskingrar någon vara, som enligt denna lag skolat förklaras förverkad, skall han gälda dess värde.

23 §. I denna lag eller förordningen om tobaksskatt avsedd egendom, som förklarats förverkad eller skolat enligt tullstadgan eller annan författning för­ säljas, skall behandlas på sätt Konungen förordnar.

24 §. För överträdelse av denna lag, som med husbondes vetskap begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, vare husbonden ansvarig liksom vore överträdelsen begången av honom själv.

25 §. Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

26 §. De närmare bestämmelser rörande tillämpningen av vad i denna lag stad­ gas, som må finnas erforderliga, meddelas av Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961 47

Förslag

till

förordning om tobaksskatt

Härigenom förordnas som följer.

A. Allmänna bestämmelser

1 §•

Tobaksskatt skall enligt bestämmelserna i denna förordning till staten er­ läggas för cigarrer och cigariller, cigarretter, röktobak, snus och tuggtobak (ur tulltaxenummer 24.02) samt cigarrettpapper i detalj förpackning (ur tulltaxenummer 48.10). . ... Skatt skall icke utgå för tobaksvaror och cigarrettpapper, vilka av resan­ de eller av person, som varit anställd å fartyg men därifrån avmonstrar, medföras från utrikes ort för eget eller familjens bruk eller som gåva till närstående för personligt bruk. Vid sådan införsel utgar tull i enlighet med vad därom är särskilt stadgat.

2 §.

Skatten skall erläggas . för tobaksvaror, som producerats inom riket, av den, åt vilken enligt lagen angående statsmonopol å tillverkning av tobaksvaror monopolrattigheten upplåtits (monopolets utövare), . , för cigarrettpapper, som producerats inom riket, av producenten och för vara, som införes till riket, av den för vars räkning införseln ager rum. 3 §• Den som inom riket producerar cigarrettpapper skall vara registrerad hos kontrollstyrelsen såsom producent av dylik vara. Den som i större omfattning för återförsalj ning till riket infor skatteplik­ tig vara må efter kontrollstyrelsens prövning registreras hos styrelsen så­ som importör av dylik vara. 4 §. 1 mom. Skattskyldighet inträder , . a) för monopolets utövare, då vara utlämnas till koparen eller eljest tages i anspråk för annat ändamål än för provning eller bearbetning i sam­ band med tillverkning av tobaksvaror, _ b) för den som är registrerad enligt 3 §, då varan av honom överföres till egen detaljhandelsrörelse, utlämnas till köparen eller tages i ansprak tor annat ändamål än försäljning, och . , .. . c) för annan än monopolets utövare som utan att vara registrerad enligt 3 § inför skattepliktig vara till riket, då varan införes. 2 mom. Upphör skattskyldig att vara registrerad enligt 3 §, skall han er­ lägga skatt för skattepliktig vara, som ingår i hans lager vid tidpunkten för registreringens upphörande. Skatten skall erläggas inom tid som kontroll­ styrelsen bestämmer.

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

5 §.

Beskattningsmyndighet är, där skatt skall erläggas vid införsel till riket av skattepliktig vara, generaltullstyrelsen, och i övriga fall, där skattskyldig­ heten ej avilar monopolets utövare, kontrollstyrelsen. Vad i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är stadgat skall äga tillämpnmg pa skatt,. för vilken kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet. Bestammelserna i 46 § nämnda förordning skola gälla jämväl beträffande skatt i tall, dar generaltullstyrelsen är beskattningsmyndighet eller där skatten redovisas av monopolets utövare.

6 §•

Kungl. Maj :t äger föreskriva att skattepliktig vara må förekomma till försaijning inom riket endast i originalförpackning försedd med särskild kontrollstampel. 7 §. Ratten för tobaksvara utgår med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag Vikt lör 1 st gram Belopp för

1 st. öre 1 kg kr.

Cigarrer och cigariller grupp I t. o. m. 1,7

— 54:25 — 21:60 — 9:10

Skatten för cigarrettpapper utgår med 2 öre för varje för framställning av en cigarrett avsett blad. 8

B. Bestämmelser om redovisning, uppbörd och kontroll

Skattskyldigheten åvilar monopolets utövare, annan inhemsk producent eller registrerad importör

o 8för, registrering ävensom ansökan om registrering skall kontrollstyrelsen och innehålla uppgifter angående Ir?och°harleS ^ullstanf1fa na™n och postadress, företagets namn, rörelsens art och belägenhet samt dagen för verksamhetens påbörjande. 9 ^Z rStia ^ registrering skall kontrollstyrelsen utfärda särskilt bevis. pllpr^T:bIntrader a“dnn§ 1 forhållande, varom uppgift lämnats i anmälan lagar uÄS? SkyWig ““ ,n°m 'i”'0"

styrelsen>m ^ WlVa avre§istrerad ska11 §öra anmälan därom till kontroll-

5 mom. Åsidosätter den som är registrerad enligt 3 § andra stvcket grovt meddelad e” fÖTPSfrffnl lg f ,d n a förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter, må kontrollstyrelsen förordna om hans avregistre-

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961 49

9 §• 1 mom. Deklaration skall insändas till kontrollstyrelsen senast å tjuguandra dagen efter varje kalendermånads utgång och innehålla uppgift an­ gående kvantiteten av de skattepliktiga varor för vilka skattskyldighet in­ trätt under månaden med angivande tillika av den å varan belöpande skatten. 2 mom. Monopolets utövare skall för bestämmande av den skatt, som skall inlevereras till statsverket, i den ordning som i 1 mom. första stycket stad­ gas angående deklaration upprätta en sammanställning angående skattens beräknande.

10 §.

1 mom. I deklaration äger skattskyldig göra avdrag för skatt för skatte­ pliktig vara, a) som hos den skattskyldige inköpts för Konungens eller medlems av

b) som hos den skattskyldige inköpts av den som eljest enligt särskilt stadgande äger åtnjuta tullfrihet för från utlandet inkommande varor, dock allenast i den omfattning inköpet skett för eget eller familjens behov; c) som enligt bevis av tullmyndighet av den skattskyldige eller för dennes räkning utförts ur riket eller till svensk frihamn; d) för vilken enligt bevis av tullmyndighet påförts skatt enligt denna för­ ordning vid införsel till riket; e) som enligt bevis av tullmyndighet upplagts på provianteringstrilager; f) som enligt vad därom särskilt stadgas försålts till flygpassagerare å tullflygplats; eller g) för vilken eljest sådan skatt visas hava påförts. På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida avdrag jämväl må göras, helt eller till viss del, för vara, som den skattskyldige återtagit från köparen, eller som utlämnats för framställning av andra varor än skattepliktiga varor, eller som tillhandahållits för vetenskapligt, medicinskt eller likartat ändamål. Deklarationens nettoskattebelopp må utföras i hela krontal, så att över­ skjutande öretal bortfalla. 2 mom. I sammanställning för skattens beräknande äger monopolets ut­ övare göra avdrag enligt 1 mom. och därvid självständigt pröva avdrag som i andra stycket avses.

11 §\

Monopolets utövare skall senast vid tidpunkt, då skaltesainmanställning skall vara upprättad, till statsverket inleverera enligt sammanställningen be­ räknad skatt.

12 §.

Den som är registrerad enligt denna förordning är pliktig att ordna sin bokföring på sådant sätt, att enligt kontrollstyrelsens beprövande kontroll möjliggöres över tillverkning, inköp, försäljning samt förbrukning i egen rörelse av skattepliktig vara. Den som är registrerad skall vidare ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen för erhållande av en betryggande kontroll över skattens behöriga utgörande meddelar, ävensom de anvisningar kon­ trolltjänsteman i enlighet med kontrollstyrelsens föreskrifter kan komma att lämna.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1961

Skattskyldigheten åvilar annan icke registrerad importör än monopolets ut­ övare 13 §. Där annan än monopolets utövare utan att vara registrerad enligt 3 § till riket inför skattepliktig vara skall han i samband med tulltaxeringen av va­ ran till tullmyndigheten i två exemplar avlämna deklaration angående va­ rans kvantitet; dock att generaltullstyrelsen i samråd med kontrollstyrel­ sen äger medgiva undantag från vad sålunda stadgas. Vad i fråga om påförande och erläggande av tull är stadgat skall äga mot­ svarande tillämpning beträffande skatt som här avses.

C. Ansvarsbestämmelser m. m.

14 §. Angående påföljd i vissa fall för den, som i samband med införsel av skattepliktig vara i deklaration lämnat oriktig uppgift, skall gälla vad i la­ gen om straff för varusmuggling är stadgat. Om ansvar i vissa fall för den, som eljest i deklaration lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

15 §. Bryter någon mot föreskrift som meddelats med stöd av 6 § straffes med dagsböter eller fängelse, varförutom varan skall dömas förbruten.

16 §. Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforder­ liga föreskrifter.

Stockholm 1961. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 610310