Idrottsfrågor

1996/97 KrU4

I betänkandet behandlar utskottet motioner som rör idrottsfrågor. Motionerna avser bl.a. frågor om idrottens betydelse, om idrottsrörelsens oberoende ställning, om idrottens etik, om uppdraget för den nyligen tillsatta Idrottsutredningen, om jämställdhetsarbetet på idrottsområdet, om forskning om handikappidrott, om internationella idrottsfrågor och om idrottsrörelsens sanktioner mot idrottsmän som använder dopningsmedel. Samtliga motionsyrkanden avstyrks. Detta sker i många fall med hänvisning till Idrottsutredningens arbete. Också två motioner som rör professionell boxning avstyrks. Motionärerna vill att det skall tillsättas en utredning rörande frågan om huruvida professionell boxning skall bli tillåten. En reservation som avser sistnämnda fråga har avgivits. Vidare har ett särskilt yttrande avgivits. Detta avser frågan om vid vilken tidpunkt en arbetsgrupp som skall samordna insatserna mot våldsyttringar i samband med idrottsevenemang skall slutredovisa sitt uppdrag.

1996/97:Kr257 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya aktivitetsformer inom idrott och friskvård, 1996/97:Kr258 av Rolf Åbjörnsson m.fl. (kd) vari yrkas 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrotten, 1996/97:Kr502 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de sommarolympiska spelen. 1996/97:Kr504 av Gullan Lindblad m.fl. (m, v, kd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en allsidig utredning om proffsboxning i Sverige i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:Kr506 av Lars U Granberg och Lennart Thörnlund (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en allsidig utredning rörande professionell boxning i Sverige. 1996/97:Kr507 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottens betydelse. 1996/97:Kr510 av Michael Stjernström m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottens etik, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dopningspreparat, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att stärka breddidrotten, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa rimliga villkor för elitidrotten, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottsarenors tillgänglighet för människor med funktionsnedsättningar samt om behovet av forskning till förmån för handikappidrotten, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att jämställdhetsarbetet inom idrottsrörelsen drivs vidare, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att idrottsrörelsen bör få ett ökat inflytande över de organ som samordnar idrottsforskningen, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottsrörelsens inflytande i utredningen om idrott, 1996/97:Kr511 av Andreas Carlgren m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningslös prövning av nivån på det framtida statliga stödet till idrotten, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen på Idrottsutredningen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot idrottsanknutet våld, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottens jämställdhetsarbete. 1996/97:Kr513 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottens stora samhällsnytta, 1996/97:Kr514 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas roll för att uppnå jämställdhet inom idrotten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det demokratiska underskottet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för en jämställd fördelning av samhällets resurser till idrotten. 1996/97:Kr519 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om idrottsrörelsens oberoende ställning, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av insatser gällande idrottens internationella förutsättningar.

Vissa bakgrundsuppgifter Efter beredning i kulturutskottet behandlar riksdagen årligen ett antal idrottsfrågor. Hitintills har sådana frågor i allmänhet behandlats i ett betänkande som avsett såväl idrottsbudgeten som idrottsfrågor som inte haft något direkt eller omedelbart samband med budgeten. Den omläggning av budgetprocessen som skedde förra året innebar att hela det utgiftsområde inom statsbudgeten, som omfattar idrottsbudgeten, nämligen utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid i fortsättningen kommer att behandlas i ett betänkande. För innevarande budgetår behandlades idrottsbudgeten i det av riksdagen godkända betänkandet 1996/97:KrU1 Kulturpolitik, m.m., som godtagits av riksdagen i december 1996. Utskottet hänvisar till betänkandet då det gäller stödet till idrotten under år 1997. Merparten av de motionsförslag som avser idrottsfrågor behandlas i förevarande betänkande. De flesta av frågorna eller likartade frågor har tidigare behandlats av riksdagen. Under avsnittet Utskottet redovisar utskottet i allmänhet i vilka tidigare betänkanden frågorna behandlats. Flera av motionsförslagen avser det arbete som den förra året tillsatta Idrottsutredningen (dir. 1996:84) skall genomföra. Även i fråga om vissa andra motionsförslag får utskottet anledning beröra utredningens uppdrag. Under avsnittet Utskottet lämnar utskottet närmare uppgifter om utredningen. Utskottet har dock funnit anledning att som en bakgrund till sina överväganden redan här lämna en fullständig redovisning för utredningens uppdrag. Uppdraget är följande. Utvärdering Kommittén skall utvärdera det nuvarande systemet för det samlade statliga stödet till idrotten. Kommittén skall därvid analysera de av staten uppsatta målen för stödet, särskilt med inriktning på måluppfyllelse och relevans. Kommittén skall också bedöma effekterna av andra direkta och indirekta former för statligt stöd till idrotten, exempelvis bidrag till utbildningsverksamhet, skatteregler m.m. En särskild analays skall göras av effektiviteten i det offentliga stödet till den lokala verksamheten för barn och ungdom på idrottens område. Som en del i utvärderingen skall stödets nuvarande administrativa hantering analyseras. Kommittén skall belysa verksamheten inom idrottsrelaterad forskning. Dessutom skall omfattning och inriktning på statens insatser bedömas. Kommittén skall redovisa en analys av befintliga fakta i folkhälsofrågor med inriktning på den fysiska aktiviteten i olika åldersgrupper. Kommittén skall analysera hur idrottsrörelsens finansiering ser ut i dag, dess omfattning och inriktning samt ta ställning till hur det bör påverka den statliga bidragsgivningen. Kommittén får gärna lämna förslag som kan öka idrottsrörelsens egenfinansiering. Förslag till nya mål Kommittén skall, med utgångspunkt i utvärderingen, föreslå tydligare mål för statens samlade stöd till idrotten. Därvid skall en anpassning ske till den förnyade statliga budgetprocessen samt till andra relevanta förändringar, främst de som beskrivits i utgångspunkterna för uppdraget. Kommittén skall också föreslå en modell för hur bidragets effekter och effektivitet skall följas upp och utvärderas och hur bidraget skall administreras och återrapporteras. I sitt förslag skall kommittén utgå från kravet på hög effektivitet och att möjligheterna till medborgerlig insyn och kontroll vid bidragsfördelningen skall säkerställas. Kommittén skall härvid pröva möjligheterna och lämpligheten för regering och riksdag att närmare styra anslagets inriktning. Kommitténs förslag skall utgå från att kvinnor och män får lika möjligheter att bedriva idrott. Detta gäller såväl bredd- och motionsidrott som prestationsinriktad tävlingsidrott. Kommittén skall i sina förslag även utgå från idrottens betydelse för unga människor liksom för folkhälsan i övrigt. Av grundläggande betydelse är att målen för stödet utformas så att de bidrar till att fler människor kan delta i idrottslig verksamhet utifrån sina egna förutsättningar. Det är av vikt att värna om mångfalden av idrotter. Av detta följer att kommittén vid utformningen av målen för statens stöd till idrotten särskilt skall beakta de skilda ekonomiska villkor som gäller för olika idrotters möjligheter till egenfinansering av såväl bredd- och motionsidrotten som elitidrotten. Det statliga stödets utformning får samtidigt inte hindra en förnyelse och utveckling av idrottsrörelsen. En viktig utgångspunkt är alltjämt att statens stöd huvudsakligen bör inriktas på att bidra till att det skapas ett bestående intresse bland medborgare i alla åldrar för regelbunden fysisk aktivitet för att uppnå hälsa och välbefinnande. Detta inom ramen för den levande folkrörelse som den demokratiska idrottsrörelsen utgör. Kommittén skall utöver det allmänna kommittédirektivet, att redovisa konsekvenserna av sina förslag ur jämställdhetsperspektiv, även redovisa konsekvenserna av sina förslag ur såväl integrations- som folkhälsoperspektiv. Kommittén skall även ange kostnadskonsekvenser av de förslag som läggs fram. I de fall förslagen medför ökade utgifter eller minskade inkomster för det offentliga måste samtidigt förslag till finansiering genom omprioriteringar lämnas. Ekonomiska konsekvenser av förslagen skall redovisas såväl för kommuner och landsting som för statsförvaltningen.

Inledning I betänkandet behandlas ett antal idrottsfrågor, som tagits upp i motioner som väckts under den allmänna motionstiden i början av innevarande riksmöte, 1996/97. Merparten av motionsförslagen avser frågor som behandlats tidigare av riksdagen. Vid flera tillfällen har riksdagen också behandlat önskemål om tillsättande av en idrottsutredning. Regeringen tillsatte i slutet av förra året en kommitté som skall utvärdera det statliga stödet till idrotten, nämligen den parlamentariskt sammansatta Kommittén (In 1996:03) om stöd till idrotten (dir. 1996:84). Utskottet använder i detta betänkande namnet Idrottsutredningen på kommittén. Flera motionsförslag avser utredningens arbete. Som framgår av den följande framställningen bedömer utskottet att Idrottsutredningens arbete får betydelse för vissa av de motionsförslag som avser av riksdagen under tidigare riksmöten behandlade frågor. Som bakgrund till en övergripande redovisning för Idrottsutredningen och dess uppdrag lämnar utskottet vissa uppgifter om det nuvarande idrottsstödet. Kulturutskottet behandlade i slutet av förra året idrottsbudgeten för år 1997. Från och med i år överensstämmer budgetåret med kalenderåret. Utskottets förslag, som överensstämde med regeringens förslag i budgetpropositionen, godtogs av riksdagen (prop. 1996/97:1 utg.omr. 17, bet. 1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:132). Till stöd till idrotten anvisades 480 miljoner kronor, vilket innebar viss nedskärning i förhållande till förra budgetåret, beräknat på en 12-månadersperiod. Till det angivna beloppet skall läggas 55 miljoner kronor som enligt riksdagens beslut får överföras från AB Tipstjänst till Riksidrottsförbundet. Landstingen lämnar utbildningsstöd till Riksidrottsförbundets distriktsidrottsförbund. Kommunala bidrag utgår såväl till anläggningar som till verksamhet. De offentliga penningströmmarna till idrotten uppgick år 1994 totalt till 5,2 miljarder kronor (SOU 1996:3). Utförliga direktiv har utfärdats för Idrottsutredningen. I ett föregående avsnitt har lämnats en fullständig redovisning för utredningens uppdrag. Utgångspunkten för den utvärdering av det statliga stödet till idrotten som utredningen skall göra skall vara de av staten uppställda målen för bidraget samt de samhällsförändringar som skett sedan målen fastställdes av riksdagen år 1970. Med utvärderingen som grund skall utredningen föreslå nya, tydligare mål för statens stöd till idrotten. Förslaget skall också innefatta en modell för uppföljning och utvärdering av verksamheten i relation till målen. Utredningen skall vidare analysera om det krävs nya rutiner för att säkerställa insyn i och kontroll av bidragsfördelningen till idrotten. Arbetet skall utgå från att statens stöd huvudsakligen bör utformas så att det bland medborgarna bidrar till att skapa ett bestående intresse för fysisk aktivitet i syfte att uppnå en god folkhälsa. Av särskild vikt är att stimulera en vital ungdomsidrott bedriven på demokratisk grund. I Idrottsutredningen ingår företrädare för samtliga partier i riksdagen. Vidare finns i utredningen sakkunniga, bland dem företrädare för Riksidrottsförbundet, och experter, däribland företrädare för olika idrottsförbund. Idrottsutredningens förslag bör utvecklas i dialog med berörda intressenter på området. Arbetet bör därför präglas av dialog och samråd med såväl idrottsrörelsen som Svenska kommunförbundet. Utredningen skall redovisa sitt uppdrag senast i december 1997.

Vissa allmänna idrottsfrågor I olika sammanhang har utskottet framhållit den stora betydelse idrottsrörelsen har i samhället. Idrotten erbjuder ett stort antal människor glädje, gemenskap och en hälsosam och meningsfull fritidssysselsättning. Idrottsrörelsen aktiverar vidare fler ungdomar än någon annan föreningsverksamhet. Idrottens betydelse kan exemplifieras med följande uppgifter. Omkring tre miljoner människor i vårt land, drygt en tredjedel av befolkningen, ägnar sig regelbundet åt idrott, som aktiva utövare eller som ledare. Idrottsrörelsen omfattar mer än 200 000 föreningar och 17 000 korpklubbar. Med anledning av vad som anförs i motion Kr507 (v) och motion Kr513 (fp) yrkande 1 vill utskottet även i detta sammanhang understryka att idrottsrörelsen har en mycket stor betydelse för samhället - liksom för individen. Det finns anledning utgå från att ytterligare synpunkter i dessa hänseenden kommer att framföras av Idrottsutredningen. Utskottet, som direkt och indirekt återkommer till frågan i det följande, nöjer sig här med att i huvudsak poängtera vad som anförs i de nämnda motionerna. Idrottsrörelsen har stor social betydelse bl.a. då det gäller ungdomens fostran och för att överbrygga generationsmotsättningar. Även elitidrotten har betydelse, bl.a. då det gäller att skapa en positiv Sverigebild utomlands. Som anges i motion Kr513 bedrivs idrott och föreningsliv inte bara inom idrottsrörelsen utan många andra ideella organisationer har på sitt program aktiviteter som är av lika stor betydelse, inte minst för friskvården. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionsyrkandena inte påkallar någon åtgärd av riksdagen. Yrkandena avstyrks således. Också frågan om idrottsrörelsens oberoende ställning har tidigare behandlats av riksdagen (se senast bet. 1994/95:KrU14). Frågan tas upp i motion Kr258 (kds) yrkande 15 och i motion Kr519 (m) yrkande 1. I den förstnämnda motionen framhålls att idrottsrörelsen skall ha samhällets stöd men vara självständig i förhållande till stat, kommun och näringsliv. I motion Kr519 anförs bl.a. att det är utomordentligt viktigt att idrottsrörelsen inte byråkratiseras och tvingas in i en halvoffentlig roll. Den måste förbli en fri, obunden och demokratiskt uppbyggd rörelse. Utskottet vill erinra om att det i direktiven för Idrottsutredningen i ett särskilt avsnitt med rubriken Demokratisk tradition och förnyelse framhålls bl.a. att det ideella föreningslivets integritet, självständighet och utvecklingsförmåga är en viktig förutsättning för den offentliga bidragsgivningen till föreningslivet. Utskottet delar denna uppfattning. Den angivna utgångspunkten är enligt utskottets mening viktig då utredningen skall utarbeta förslag till nya mål för statens samlade stöd till idrotten. Den motionsvägen upptagna frågan om idrottsrörelsens självständighet gentemot näringslivet har sin motsvarighet på kulturområdet, där det också är av yttersta vikt att ett företag som sponsrar viss verksamhet inte påverkar utformningen och inriktningen av verksamheten. För idrottsrörelsen är det enligt utskottets mening lika viktigt som för kulturinstitutioner att inte skada sitt anseende genom att ingå olämpliga sponsringsavtal (jfr bet. 1996/97: KrU1 s. 41). Utskottet är dock inte berett att förorda någon särskild reglering av denna avtalstyp och detta har inte heller begärts i den aktuella motionen. Utskottet anser med hänvisning till det anförda att motionsyrkandena bör avslås. Idrottsrörelsens etik ägnas stor uppmärksamhet i motion Kr510 (kd). Motionärerna uppehåller sig särskilt vid de etiska aspekterna vid utformningen av barn- och ungdomsidrotten. I en tid när ungdomsvåld, drogmissbruk och rasism utgör växande problem i samhället blir idrottens roll som ungdomsfostrare viktigare än någonsin, anförs det i motionen. Därför bör idrottsrörelsen i högre utsträckning betona de etiska frågorna. Eftersom elitidrottsmän utgör förebilder för många barn och ungdomar, är idrottsrörelsens etiska hållning och avståndstagande från dopning och det våld som har idrottsanknytning angeläget. Utskottet delar motionärernas uppfattning att idrotten har en fostrande betydelse för barn och ungdom. I anslutning till detta konstaterande vill utskottet erinra om att det i direktiven till Idrottsutredningen framhålls att den demokratiskt uppbyggda idrottsrörelsen genom sitt engagemang för en god samhällsetik motverkar negativa yttringar och bidrar till integration av människor som annars upplever ett utanförskap i samhället. Utredningsarbetet skall bedrivas bl.a. från denna utgångspunkt. Härtill kommer att det enligt utskottets bedömning finns en ökande insikt hos idrottsrörelsen - centralt och lokalt - liksom hos andra folkrörelser om betydelsen av de frågor som tagits upp i motionen. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet (motion Kr510 yrkande 1). I detta sammanhang behandlar utskottet även motion Kr511 (c), såvitt däri behandlas en fråga som avser den arbetsgrupp inom Inrikesdepartementet som skall samordna insatserna mot våldsyttringar i samband med idrotts-evenemang (yrkande 5). Arbetet skall inriktas på att - i samråd med berörda intressenter såsom lokala föreningar, spelarföreningar, supporterklubbar, polisdistrikt - försöka finna åtgärder som sätter stopp för våldsyttringar i samband med idrottsevenemang. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1998. Motionärerna vill att redovisningen skall ske senast den 30 juni i år. Beslut om arbetsgruppen fattades i början på september förra året. Enligt gruppens arbetsplan skall, efter visst internt kartläggningsarbete, ett antal inlägg av företrädare för olika verksamheter och organisationer publiceras i en antologi i maj månad i år. Vidare skall bl.a. de elitklubbar som figurerat i samband med idrottsvåld besökas. Under hösten 1997 skall arbetet fortsätta med att aktivt påverka möjligheterna att förhindra idrottsvåld. Arbetsgruppens samlade arbete skall redovisas i en slutrapport under våren 1998. Arbetsplanen har lagts fast sedan motionen väcktes. Utskottet gör bedömningen att det kommer att bli till fördel för resultatet av arbetsgruppens arbete om den får vara verksam under den tid som ursprungligen angivits. Motionsyrkandet bör därför avslås.

Idrottsutredningen Utskottet har i tidigare avsnitt i betänkandet redovisat uppgifter om tillsättandet av Idrottsutredningen och om dess sammansättning och dess uppdrag. Utskottet anser att motion Kr510 (kd) yrkande 18 om idrottsrörelsens inflytande i utredningen inte påkallar någon riksdagens åtgärd. Utskottet har inhämtat att Riksidrottsförbundet erbjudits en plats som sakkunnig i utredningen och att förbundet numera accepterat erbjudandet. Till utredningen har vidare knutits experter från bl.a. Svenska Fotbollförbundet, Svenska Innebandyförbundet och Svenska Gymnastikförbundet. Utskottet vill vidare erinra om att, som angetts i det föregående, utredningens förslag bör utvecklas i dialog med berörda intressenter på området och att arbetet därför bör präglas av dialog och samråd med bl.a. idrottsrörelsen. Motion Kr510 yrkande 18 avstyrks således. Två yrkanden, nämligen yrkandena 1 och 3 i motion Kr511 (c), avser Idrottsutredningens arbete i vad avser storleken av det statliga stödet och därmed sammanhängande frågor. Bl.a. framhålls att den för budgetåret 1997 genomförda besparingen på idrottsanslaget inte bör vara normgivande för utredningsarbetet. Utskottet vill framhålla att uppgiften för Idrottsutredningen inte i första hand är att pröva storleken av det statliga idrottsstödet. En sådan prövning görs främst i budgetsammanhang. Detta står inte i motsättning till det förhållandet att Idrottsutredningens kommande slutsatser då det gäller målen för idrottsstödet givetvis får betydelse för bedömningen av bidragets storlek. I utredningsdirektiven tas också i olika avseenden upp frågor som har direkt bäring på bidragets storlek. Utredningen skall således analysera hur idrottsrörelsens finansiering ser ut i dag, dess omfattning och inriktning samt ta ställning till hur det bör påverka den statliga bidragsgivningen. Det bör i sammanhanget erinras om att Idrottsutredningen också skall ange kostnadskonsekvenser av de förslag som läggs fram. I de fall förslagen medför ökade utgifter eller minskade inkomster för det offentliga måste samtidigt förslag till finansiering genom omprioriteringar lämnas. Utskottet är inte berett att förorda någon ändring av utredningsdirektiven i vad avser de ekonomiska konsekvenserna av Idrottsutredningens förslag. Med hänsyn härtill och då utskottet anser sig kunna utgå från att synpunkter som anförts i de nu aktuella motionerna kommer att uppmärksammas av utredningen utan något särskilt riksdagsinitiativ avstyrker utskottet motions-yrkandena. I motion Kr257 (mp) yrkande 14 framhålls att idrott och friskvård skall gå hand i hand. Staten bör stimulera och ge stöd till nya aktivitetsformer parallellt med den traditionella idrotten. Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet redovisa följande om Idrottsutredningens uppdrag. Utredningen skall redovisa en analys av befintliga fakta i folkhälsofrågor med inriktning på den fysiska aktiviteten i olika åldersgrupper. Utredningen skall i sina förslag utgå från bl.a. idrottens betydelse för unga människor liksom för folkhälsan i övrigt. Av grundläggande betydelse är att målen för stödet utformas så att de bidrar till att fler människor kan delta i idrottslig verksamhet utifrån sina egna förutsättningar. En viktig utgångspunkt skall alltjämt vara att statens stöd huvudsakligen bör inriktas på att bidra till att det skapas ett bestående intresse bland medborgare i alla åldrar för regelbunden fysisk aktivitet för att uppnå hälsa och välbefinnande. Med hänvisning till den lämnade redovisningen anser utskottet att det synsätt på idrottsstödet som präglar motionen står i mycket god överensstämmelse med innehållet i utredningsdirektiven. Motionsyrkandet avstyrks därför. Den sålunda lämnade redovisningen kan också utgöra svar på motion Kr510 (kd) yrkande 4, vari vikten av att stärka breddidrotten understryks. Motionärerna utvecklar värdet för alla människor av motionsaktiviteter och annan friskvård. Inte heller detta motionsyrkande påkallar således någon åtgärd av riksdagen. Yrkandet avstyrks således. För att stimulera breddidrott är det nödvändigt att elitidrotten får rimliga verksamhetsvillkor. Elitidrottsutövarna fungerar i dag som inspiratörer och förebilder. Även dessa synpunkter framförs i motion Kr510 (kd). Utskottet har tidigare, nämligen våren 1995, behandlat frågan om sambandet mellan breddidrott och elitidrott (bet. 1994/95:KrU14). Utskottets ställningstagande innebar då att utskottet anslöt sig till synpunkter av det slag som nyss angetts. Vidare anslöt sig utskottet till ett propositionsuttalande att elitidrotten är av stor betydelse för såväl ungdomsrekryteringen som människors positiva upplevelser och känsla av samhörighet på olika nivåer. De redovisade bedömningarna är fortfarande giltiga. Med hänsyn till det intresse elitidrotten tilldrar sig - inte minst då det gäller idrotter där Sverige kan hävda sig på det internationella planet såsom i ishockey, tennis, golf och skidor - finns det anledning att utgå från att Idrottsutredningen kommer att uppmärksamma det samband som finns mellan elitidrott och breddidrott. Motionsyrkandet påkallar därför inte någon åtgärd av riksdagen. Yrkandet avstyrks således (motion Kr510 yrkande 6).

Jämställdhetsarbetet på idrottsområdet I tre motioner tas ur delvis olika aspekter upp frågor om jämställdhetsarbetet på idrottsområdet. Som en bakgrund till motionsönskemålen, som i korthet redovisas i det följande, vill utskottet erinra om följande. Under senare år har frågor om jämställdheten och jämställdhetsarbetet på idrottsområdet ägnats betydande uppmärksamhet i olika sammanhang. Såväl våren 1993 som våren 1994 behandlade utskottet ingående sådana frågor (bet. 1992/93:KrU14 och bet. 1993/94:KrU11).Våren 1996 avgav utskottet betänkandet 1995/96:KrU11 Jämställd idrott, m.m. I betänkandet behandlades inte bara frågor om idrottens eget jämställdhetsarbete och dess samband med statsanslaget till idrotten utan även kommunernas insatser för jämställd idrott och annan fritidsverksamhet. Innehållet i Fritidsutredningens förslag redovisades ganska utförligt. I betänkandet upprepade utskottet ett uttalande från våren 1994 av innehåll att utskottet förutsatte att regeringen vid kommande överväganden om bl.a. anslagsfrågor som rör idrottsrörelsen beaktar resultatet av insatserna på jämställdhetsområdet. Utskottet redogjorde också utförligt för det jämställdhets-arbete som sedan Riksidrottsmötet (RIM) år 1977 pågår inom idrottsrörelsen. Vid RIM i november 1995 presenterades en utvärdering av den jämställdhetsplan som antogs av RF år 1989. I utvärderingen konstaterade Riksidrottsstyrelsen (RS) att - trots omfattande och i vissa avseenden framgångsrika insatser för att stärka och utveckla jämställdhetsarbetet - delmålen inte hade uppnåtts. I enlighet med överväganden i planen fattade RIM beslut om stadgeändringar som en väg att påskynda jämställdhetsarbetet, vilket bl.a. innebär obligatorisk representation från bägge könen i styrelserna för RF och distriktsidrottsförbunden och vissa andra stadgereglerade organ. Vid nästa RIM (i framtiden kallad RF-stämman), som skall hållas i år skall RF lägga fram en rapport om utvärdering av delmålen i idrottens jämställdhetsplan. I budgetpropositionen för innevarande budgetår (prop. 1996/97:1 utg.omr. 17) anförde regeringen att det är angeläget att statens stöd till idrotten används för att påskynda utvecklingen mot ökad jämställdhet. Kulturutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande 1996/97:KrU1 (s. 209) att utskottet, som stod fast vid sina tidigare uttalanden, givetvis delade regeringens uppfattning och i likhet med regeringen ansåg att idrottsrörelsen i framtiden särskilt bör uppmärksamma jämställdhetsaspekten vid användandet av stödet. Då det gäller Fritidsutredningen, som avlämnade sitt slutbetänkande (SOU 1996:3) Fritid i förändring i början av år 1996, finns skäl att nämna följande. Utredningen utfördes av en särskild utredare som hade i uppgift att kartlägga fritidsverksamheten för kvinnor och män och analysera fördelningen av offentliga resurser till sådan verksamhet ur ett jämställdhetsperspektiv. Utredaren skulle bl.a. som ett led i uppdraget undersöka de offentliga resursernas fördelning inom fritidssektorn i kommuner och föreningar. Utredningen konstaterade att det fortfarande finns alltför få redovisningar för att kunna ge tydligt svar på hur offentliga bidrag fördelar sig på verksamhet för kvinnor och män. Ett förslag från utredningen är att det i redovisningar av hur offentliga medel används skall framgå hur resurserna har fördelats mellan kvinnor och män. I de analyser som presenterades framgår att kvinnor missgynnas i jämförelse med män vid användande av offentliga medel inom fritidsområdet. Utskottet har inhämtat att regeringen avser att överlämna Fritidsutredningens slutbetänkande och remissyttrandena över detta till Idrottsutredningen. I anslutning till det sagda bör nämnas att Idrottsutredningens förslag skall utgå från att kvinnor och män får lika möjlighet att bedriva idrott. Detta gäller såväl bredd- och motionsidrott som prestationsinriktad tävlingsidrott. I motion Kr510 (kd) yrkande 8 framhålls vikten av att jämställdhetsarbetet inom idrotten drivs vidare. I motion Kr511 (c) yrkande 7 motsätter sig inte Centerpartiet att förslagen av Fritidsutredningen förs vidare till Idrottsutredningen men vill samtidigt understryka att jämställdhetsarbetet i idrotttsrörelsen inte får avstanna i avvaktan på Idrottsutredningens arbete. Principerna som bör vara vägledande är en rättvis fördelning av allmänna resurser mellan kvinnor och män såväl från staten som från kommunerna. Även i motion Kr514 (c) diskuteras Fritidsutredningens förslag. Motionärerna understryker särskilt betydelsen av att kommunerna beaktar jämställdhetsaspekterna då det gäller idrott och andra fritidsaktiviteter. Bl.a. måste jämställdhetsanalyser göras i det gängse planarbetet. Vidare bör ?tjejronder? motsvarande skyddsronder genomföras (yrkande 1). Motionärerna påtalar också det ?demokratiska underskottet? inom Riksidrottsförbundets område, som kommit fram vid utvärderingen av 1989 års jämställdhetsprogram (yrkande 2). Slutligen vill motionärerna att det skall finnas en könsfördelad statistik som kan leda till en resursfördelning som innebär en jämställd idrottspolitik (yrkande 3). Vid bedömningen av motionsyrkandena bör enligt utskottets mening det pågående arbetet inom Idrottsutredningen inte föregripas. Önskemål härom har inte heller framförts av motionärerna. Det sagda innebär inte att jämställdhetsarbetet får avstanna i avvaktan på utredningsresultatet. Utskottet anser det angeläget att även i detta sammanhang uttala att utskottet står fast vid sina tidigare uttalanden på jämställdhetsområdet. Vid den kommande prövningen av de förslag som Idrottsutredningen lägger fram kommer utskottet därför att ägna betydande uppmärksamhet åt frågor som rör jämställdheten och statens stöd till idrotten. Då det gäller kommunernas jämställdhetsarbete är det självfallet viktigt att Idrottsutredningen och Svenska Kommunförbundet samråder, inte minst med hänsyn till att Fritidsutredningens förslag i stor utsträckning rör kommunernas verksamhet (se redovisningen i bet. 1995/96:KrU11). Som tidigare angetts bör Idrottsutredningens arbete präglas av samråd med bl.a. nämnda förbund. Det finns ett nära samband mellan det statliga stödet till idrotten och arbetet inom föreningarna ute i kommunerna genom att uppemot 40 % av det statliga stödet avdelats för det lokala aktivitetsstödet. Beträffande frågan om det s.k. demokratiska underskottet vill utskottet särskilt erinra om att det vid RF-stämman senare i år skall läggas fram en rapport om utvärdering av delmålen i idrottens jämställdhetsplan. Önskemålet om utformningen av statistiken rörande resursfördelningen ger utskottet anledning att nämna att en av Idrottsutredningens uppgifter är att föreslå en modell för hur statsbidragets effekter och effektivitet skall följas upp och utvärderas och hur bidraget skall administreras och återrapporteras. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.

Forskning om handikappidrott, m.m. Idrottsrörelsen bör få ett ökat inflytande över de organ som samordnar idrottsforskningen, anser motionärerna bakom motion Kr510 (kd). Kulturutskottet konstaterar att utbildningsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1996/97:UbU3 (s. 37) avstyrkt ett yrkande som innefattade samma krav. Med hänvisning härtill och med beaktande av att det i styrelsen för Centrum för idrottsforskning om elva personer ingår tre personer som utsetts av Karolinska institutet, varav två efter förslag av Riksidrottsförbundet, avstyrker utskottet det nu aktuella motionsyrkandet (yrkande 10 i motion Kr510). I motion Kr510 (kd) behandlas också frågor om idrottsarenors tillgänglighet för människor med funktionsnedsättningar samt om behovet av forskning till förmån för handikappidrotten (yrkande 7). Motionärerna konstaterar att idrotten har stor betydelse vid rehabilitering av handikappade liksom vid dessas integrering i samhället i övrigt samt framhåller att idrottsarenorna måste handikappanpassas så att de möjliggör för handikappade att utöva idrott och även att delta som åskådare. Motionärerna anför vidare att Sverige genom forskning kan bidra till utveckling och vidareutveckling av teknik som gör det möjligt för handikappade att utöva nya idrottsgrenar. Idrottens betydelse för rehabilitering och integrering av handikappade i samhället har framhållits i olika sammanhang. Kommunerna har härvidlag ett stort ansvar, bl.a. då det gäller idrottsarenors tillgänglighet för människor med funktionsnedsättningar. I sammanhanget finns det också skäl att hänvisa till att det enligt direktiven för Idrottsutredningen i ett avsnitt om förslag till nya mål anges att det är av grundläggande betydelse att målen för det statliga stödet utformas så att de bidrar till att fler människor kan delta i idrottslig verksamhet utifrån sina egna förutsättningar. Då det gäller motionsönskemålen i övrigt har utskottet inhämtat en omfattande, kompletterande information till den redovisning som lämnades av utskottet, när ett likartat motionsyrkande behandlades våren 1995 (bet. 1994/95:KrU14). Utskottet begränsar sig här till att lämna följande redovisning av det inhämtade materialet. På uppdrag av regeringen har Handikappinstitutet genomfört en utredning benämnd Utredning om hjälpmedel för motion, sport och hobby. Därefter har regeringen, i juni 1995, ställt medel ur Allmänna Arvsfonden till förfogande för försöks- och utvecklingsverksamhet avseende sport- och hobbyhjälpmedel för personer med funktionshinder. Det anvisade beloppet avsåg det första året av en försöks- och utvecklingsverksamhet som beräknades pågå under tre år. I slutet av förra året har medel för det andra året av försöksverksamheten, 1997, anvisats. Enligt regeringens beslut skall utvecklings- och försöksverksamheten successivt utvärderas och dokumenteras. Handikappinstitutet bör på det sätt det finner lämpligt svara för att kunskaper och erfarenheter kring de aktuella verksamheterna sprids. Enligt vad utskottet inhämtat pågår försöksverksamheten i fem län. Utskottet vill vidare nämna att det vid Socialhögskolan i Lund, med stöd av Centrum för idrottsforskning, bedrivs forskning rörande bl.a. integration av handikappidrotten i friskidrotten och i samhället i övrigt. En slutrapport väntas bli framlagd sommaren 1997. Mot bakgrund av den inhämtade informationen och vad som anförts om kommunernas ansvar drar utskottet slutsatsen att motionsyrkandet inte bör föranleda något initiativ av riksdagen. Motionsyrkandet avstyrks.

Internationella frågor För utvecklingen av idrotten är det av stor betydelse att våra intressen i Europeiska gemenskapen följs upp och bevakas såväl av företrädare för idrotten som för regeringskansliet, anförs det i motion Kr519 (m) yrkande 5. Enligt detta yrkande bör regeringen också följa upp de insatser som den borgerliga regeringen gjorde för Baltikum och de nya demokratierna i Öst- och Centraleuropa. Utskottet har inhämtat följande. I oktober förra året beslutade regeringen att det inom Inrikesdepartementet skulle tillsättas en arbetsgrupp med uppgift att göra en juridisk kartläggning och analys av hur idrotten påverkas av EG- fördraget. Arbetsgruppen skall dra slutsatser av sitt arbete och om så behövs lämna förslag till svenska ställningstaganden och andra åtgärder som kan behöva vidtas. Arbetet skall slutföras senast den 1 februari i år. I arbetsgruppen ingår företrädare för berörda departement och för idrottsrörelsen. Vidare har utskottet inhämtat följande. Under det senaste året har regeringen anslagit medel i syfte att bidra till att stärka Sveriges möjligheter att aktivt delta i det internationella samarbetet på idrottsområdet. Som exempel kan nämnas att det i augusti förra året hölls en konferens på Bosöns idrottsinstitut med namnet Women Sport and Health. Genom stöd från regeringen kan vidare i mitten på nästa månad genomföras ungdomsspel - European Youth Olympic Winter Days i Sundsvall - som arrangeras av Sveriges olympiska kommitté och Sundsvalls kommun. Idrottsrörelsens stöd till idrotten i Baltikum fortsätter med hjälp av statliga medel och regeringens arbete för stöd till idrottens utveckling i Öst- och Centraleuropa sker liksom tidigare inom ramen för Europarådets idrottskommitté, CDDS. Med hänvisning till den lämnade redovisningen anser utskottet att det inte är erforderligt med något riksdagens initiativ med anledning av motionsyrkandet. Detta avstyrks. Utskottet avstyrker också motion Kr502 (c). Motionären vill att de olympiska sommarspelen skall få en permanent lokalisering, gärna till Grekland. Utskottet har flera gånger tidigare - senast våren 1996 i samband med beredningen av frågan om statlig garanti för anordnande av olympiska sommarspel (bet. 1995/96:KrU15) - intagit ståndpunkten att det bör ankomma på idrottsrörelsen att avgöra på vad sätt idrottstävlingar skall arrangeras. Detta har också blivit riksdagens ståndpunkt. Det finns enligt utskottets mening inte skäl att ompröva detta ställningstagande.

Professionell boxning I två motioner, Kr504 (m, v, kd) och Kr506 (s), yrkas att det skall tillsättas en allsidig utredning om proffsboxning i Sverige. Utredningen bör enligt motionärerna bedrivas skyndsamt och innefatta förslag till ställningstagande huruvida professionell boxning fortsättningsvis skall vara förbjuden eller ej. Skulle utredningen komma fram till att professionell boxning skall tillåtas bör övervägas huruvida den svenska professionella boxningen skall regleras i lag och omfattningen av en sådan lag. Lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning trädde i kraft den 1 januari 1970 (prop. 1969:118, bet. 1969 1LU 51, rskr. 1969:344). Förbudet infördes bl.a. mot bakgrund av att den professionella boxningen ansågs farligare än amatörboxning. I lagstiftningsärendet anförde departementschefen att det utredningsarbete som hade föregått propositionen sammantaget med remissyttrandena visade att de medicinska skadeverkningarna av boxningen var allvarligare än man tidigare haft anledning att räkna med. De var av sådan art att boxningen från medicinsk synpunkt inte längre kunde godtas i sin dåvarande form, anförde departementschefen. Första lagutskottet godtog regeringsförslaget. Utskottet har under senare år vid två tillfällen behandlat motionsyrkanden om upphävande av den angivna lagen (bet. 1992/93:KrU14 och bet. 1994/95:KrU14). Utskottets ställningstagande har inneburit att den bedömning av riskerna med professionell boxning som hade gjorts i lagstiftnings-ärendet år 1969 alltjämt var gällande. Motionsyrkandena avstyrktes därför. Utskottet anser att det inte heller senare har inträffat någon omständighet som ger anledning att ompröva förbudet mot professionell boxning. Utskottet avstyrker motionsyrkandena om utredning rörande professionell boxning i Sverige.

Sanktioner vid användning av dopningspreparat I ett tidigare avsnitt har i samband med behandlingen av ett yrkande i motion Kr510 (kd) om idrottens etik berörts idrottsrörelsens insatser mot drogmissbruk. Motionärerna framhåller att idrottsrörelsens kunskaper och erfarenheter utgör en viktig del i arbetet med att bekämpa den ökade spridningen av dopningsmedel. Det här behandlade yrkandet i motionen, yrkande 2, innebär att riksdagen skall ta initiativ till att svensk idrottsrörelse nationellt och internationellt skall verka för kraftfulla sanktioner mot idrottsmän som utnyttjar otillåtna preparat. Utskottet vill erinra om att utskottet flera gånger tidigare relativt ingående har behandlat idrottsrörelsens insatser mot dopning (bet. 1993/94:KrU11 och bet. 1994/95:KrU14). I det förra året avgivna betänkandet (SOU 1996:126) Doping i folkhälsoperspektiv av Utredningen om dopning lämnas en utförlig redovisning för bl.a. idrottsrörelsens åtgärder mot dopning. I ett särskilt avsnitt redovisas gällande bestraffningsregler. Dopningsförseelse föreligger enligt Riksidrottsförbundets stadgar inte bara då en idrottsutövare intagit förbjudet medel eller använt förbjuden metod utan även bl.a. då han eller hon vägrat att medverka vid dopningskontroll. Enligt praxis bestraffas dopningsförseelse alltid med diskvalifikation. Diskvalifikationstidens längd är enligt stadgarna högst två år. Utskottet har inhämtat att Riksidrottsnämnden i sin egenskap av idrottens högsta dömande instans ser mycket strängt på överträdelser av idrottens dopningsregler. I vissa internationella specialförbund förekommer livstids diskvalifikation. Riksidrottsförbundet har emellertid tagit ställning mot att så hårda bestraffningar får tillgripas eftersom det anses inhumant och i strid med svensk rättstradition. Utskottet vill vidare framhålla att det förekommer ett omfattande internationellt samarbete då det gäller dopningskontroll. I detta hänseende kan som ett exempel nämnas att det nyligen träffats ett avtal mellan Riksidrottsförbundet och Kinas olympiska kommitté om ett antidopningsavtal. I det ovan angivna betänkandet lämnas en särskild redovisning för det internationella arbetet inom idrottsrörelsen då det gäller att bekämpa dopning. Med hänsyn bl.a. till det arbete som idrottsrörelsen nationellt och internationellt lägger ner på att motverka att idrottsmän använder dopningspreparat och för att upptäcka och beivra överträdelser av gällande förbud anser utskottet att motionsyrkandet inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Yrkandet avstyrks. Utskottet vill tillägga att det angivna betänkandet Doping i folkhälsoper- spektiv innehåller en rad förslag, bl.a. av straffrättslig natur, som har till syfte att motarbeta användningen av dopningspreparat. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Utskottet hemställer 1. beträffande idrottens betydelse att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Kr507 och 1996/97:Kr513, 2. beträffande idrottsrörelsens oberoende ställning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Kr258 yrkande 15 och 1996/97:Kr519 yrkande 1, 3. beträffande idrottsrörelsens etik att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr510 yrkande 1, 4. beträffande viss arbetsgrupp att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr511 yrkande 5, 5. beträffande Idrottsutredningen att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Kr257 yrkande 14, 1996/97: Kr510 yrkandena 4, 6 och 18 och 1996/97:Kr511 yrkandena 1 och 3, 6. beträffande jämställdhetsarbetet på idrottsområdet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Kr510 yrkande 8, 1996/97: Kr511 yrkande 7 och 1996/97:Kr514 yrkandena 1, 2 och 3, 7. beträffande idrottsforskning att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr510 yrkande 10, 8. beträffande handikappidrotten att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr510 yrkande 7, 9. beträffande vissa internationella insatser att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr519 yrkande 5, 10. beträffande permanent lokalisering av de olympiska sommarspelen att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr502, 11. beträffande professionell boxning att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Kr504 och 1996/97:Kr506, res. (m) 12. beträffande sanktioner vid användning av dopningspreparat att riksdagen avslår motion 1996/97:Kr510 yrkande 2.

Stockholm den 30 januari 1997 På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Berit Oscarsson (s), Anders Nilsson (s), Leo Persson (s), Lennart Fridén (m), Björn Kaaling (s), Marianne Andersson (c), Jan Backman (m), Carl-Johan Wilson (fp), Agneta Ringman (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Annika Nilsson (s), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kd), Lars Lilja (s), Elizabeth Nyström (m) och Birgitta Wichne (m).

Professionell boxning (mom. 11) Elizabeth Nyström (m) och Birgitta Wichne (m) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Professionell boxning som börjar med ?Lagen (1969:612) om? och som slutar med ?i Sverige? bort ha följande lydelse: I motion Kr504 (m, v, kd) och i motion Kr506 (m) framförs en rad skäl för det i motionerna framförda utredningskravet. Utskottet gör för sin del följande bedömning. Då riksdagen vid två tillfällen under senare år avslagit motionsönskemål om upphävande av lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning har detta skett med hänvisning till att den bedömning av de medicinska riskerna med professionell boxning som gjordes i lagstiftningsärendet vid lagens tillkomst fortfarande var gällande (bet. 1992/93:KrU14 och bet. 1994/95:KrU14). Med hänsyn till vad som anförs i motionerna anser utskottet att starka skäl talar för att bärkraften i detta argument bör prövas. I motionerna uttalas att säkerheten i proffsboxningen kan höjas väsentligt. Motionärerna pekar på att detta kan ske genom tillämpning av samma regler för medicinsk kontroll som i amatörboxningen. De pekar också på att säkerheten kan höjas genom tillämpning av amatörboxningens regler i flera andra avseenden, bl.a. då det gäller utrustningen. Då det gäller övriga argument som motionärerna åberopar för sitt yrkande beaktar utskottet särskilt att - i motsats till vad som var fallet år 1969 - proffsboxning i mycket stor utsträckning numera når den svenska televisionspubliken genom sportkanaler som sänds över satellit. Lagen (1969:612) om förbud mot professionell boxning har nu varit i kraft i mer än 25 år. Sammantaget anser utskottet att de skäl som anförs i motionerna talar för att motionsyrkandena om en utredning rörande lagen skall bifallas. Utskottet vill understryka att utskottet i detta ärende inte tar ställning till frågan om det finns skäl att upphäva lagen. Utskottet anser således att regeringen bör tillsätta en utredning med uppgift att lägga fram förslag om huruvida professionell boxning bör vara förbjuden även i fortsättningen. Utredningen bör arbeta skyndsamt. Om utredningen skulle komma fram till att professionell boxning bör tillåtas bör den också överväga om den professionella boxningen skall regleras i lag och omfattningen av en sådan lag. I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Kr504 och Kr506. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande professionell boxning att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Kr504 och 1996/97:Kr506 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tillsättandet av en utredning rörande professionell boxning.

Särskilt yttrande

Viss arbetsgrupp (mom. 4) Marianne Andersson (c) anför: Beslut om inrättande av den arbetsgrupp inom Inrikesdepartementet som skall samordna insatserna mot våldsyttringar i samband med idrottsevenemang fattades den 2 september 1996. Först den 23 oktober togs en arbetsplan fram. Jag har mot denna bakgrund anslutit mig till den bedömning som nu görs av utskottet, då det gäller slutredovisningen från arbetsgruppen. Jag vill dock med hänsyn till frågans angelägenhetsgrad påpeka att om arbetsgruppen snabbare än vad som skett tagit fram en arbetsplan, borde det ha varit möjligt med en redovisning betydligt tidigare än den 1 juli 1998. I motion Kr511 (c) krävdes en redovisning ett år tidigare.

Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Vissa bakgrundsuppgifter..............................3 Utskottet.............................................5 Inledning 5 Vissa allmänna idrottsfrågor 6 Idrottsutredningen 8 Jämställdhetsarbetet på idrottsområdet 9 Forskning om handikappidrott, m.m. 12 Internationella frågor 13 Professionell boxning 14 Sanktioner vid användning av dopningspreparat 14 Hemställan 15 Reservation..........................................16 Professionell boxning (mom. 11) 16 Särskilt yttrande....................................17 Viss arbetsgrupp (mom. 4) 17