Doping i folkhälsoperspektiv D. B,betänkande. Bilagor

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

DOPING

fo/khÖ/soperspekfiv

i

OH

.CH3

O

De| A

Betänkande av

Utredningen om dopning

l

Statens offentliga utredningar WW 1996: 126

IL Socialdepartementet

Doping

i

folkhälsoperspektiv

A

Del

Betänkande av Utredningen om dopning Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

Illustrationen på omslaget föreställer anabola steroiden metandienon, "Ryssfemma. Illustration av Barbro Bergström.

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20364-2 Stockholm 1996 ISSN 0375-25OX

Till Statsrådet och chefen för

Socialdepartementet

Genom regeringsbeslut den 28 juli 1994 bemyndigades dåvarande statsrådet och chefen för Socialdepartementet Ingela Thalén att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag att göra samlad en översyn av frågor rörande missbruket av dopingmedel; Utredningen S 1994:05 om dopning. Utredningens direktiv dir.l994:78 har bifogats betänkandet.

Med stöd av bemyndigandet förordnades den l november 1994

rättschefen Susanne Billum ledamot och ordförande i utredsom ningen. Den 15 december 1994 förordnades ledamöter i som utredningen riksdagsledamöterna Stig Bertilsson, Ingbritt Irhammar, Eva Johansson och Birthe Sörestedt. Den 18 januari 1995 förordnades som ledamot i utredningen riksdagsledamoten Charlotta Bjälkebring. Den 15 december 1995 entledigades Stig Bertilsson från uppdraget och förordnades riksdagsledamoten Sten Svensson.

Den 15 december 1994 förordnades sakkunniga i utredningen

som

departementssekreteraren Birgitta Bratthall, hovrättsassessorn

Kristina Engholm, polismästaren Bengt Ericsson, departements-

sekreteraren Ingela Håkansson och avdelningsdirektören Bertil

Pettersson. Den 27 mars 1994 entledigades Ingela Håkansson från uppdraget och förordnades utredaren Thomas Öhlund. Den 23 augusti 1996 entledigades Thomas Öhlund. Den 15 december 1994 förordnades experter i utredningen som docenten Ulf Bergman, förbundssekreteraren Leif Klingensjö och kommundirektören Kristina Olinder. Den 14 februari 1996 förordnades hovrättsassessorn Johan Alvner expert i utredningen. som Till sekreterare förordnades den 7 november 1994 hovrättsassessorn Gun-Marie Persson. Med. Dr Carl Johan Sundberg har under utredningstiden medverkat som konsult i arbetet med de medicinska avsnitten. Utredningen får härmed överlämna betänkandet SOU 1996: 126

Doping i folkhälsoperspektiv.

Till betänkandet fogas reservation ledamoten Sten Svensson en av

och ett särskilt yttrande sakkunnige Bengt Ericsson.

av Utredningen har härmed slutfört sitt uppdrag.

Stockholm i augusti 1996

Susanne Billum

Charlotta älkebring Ingbritt Irhammar

Eva Johansson Sten Svensson Birthe Sörestedt /Gun-Marie Persson

Innehåll

DEL A

Förkortningar 19

Sammanfattning 21

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

F Örfattningsförslag 25

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utredningens uppdrag 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utredningens arbete 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vissa begrepp som förekommer i betänkandet 45 . .

Bakgrund

Allmän bakgrund 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Historik 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 IOK:s lista över förbjudna medel och metoder 51 . . 2.3 Rättslig översikt 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Det icke medicinska brukets utbredning 55

. . . . . . . Inledning 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.1 Allmänt om undersökningar befolkom ningens erfarenhet dopingmedel 55 av . . . 3.1.2 Metodologiska frågor 55 . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Tendenser enligt utredningens nyckelpersons-

undersökning 56

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 Ungdomsundersökningar 57

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3.1 Riksrepresentativa undersökningar 57

. . 3.3.2 Några regionala och lokala undersök-

ningar 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4 Vuxenundersökningar 60

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehåll

3.5 Utredningens undersökning 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.1 Brukets omfattning 61 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.2 Brukets aktualitet och frekvens 61 . . . . . . 3.5.3 Spridningen i landet 61 . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.4 Brukarnas ålder 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Avslutande kommentarer 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Missbrukets orsaker och karaktär 67 . . . . . . . . . . . . 4.1 Inledning 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Svenska undersökningar om orsakerna till

missbruket 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Steroider och starka män 67 . . . . . . . . . . .

4.2.2 Anabola steroider psykoaktiv drog 69

som

4.2.3 Utredningens nyckelpersonsunder-

sökning 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.3.1 Allmänt 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.3.2 Riskgrupper och sociala faktorer 71 . . . . . 4.2.3.3 Psykologiska faktorer bakom kropps-

bygge och missbruk av dopingmedel 72

. . 4.2.3.4 Mönster i missbruket och blandmissbruk 73

4.2.3.5 Psykiska förändringar under missbruket

och efter avslutat missbruk 73 . . . . . . . . . 4.2.3.6 Motiv för att sluta med missbruket 74 . . . 4.2.4 Kroppsbygge subkultur 75 som . . . . . . . . 4.3. Utländska undersökningar 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.1 The Body Image Study en kanadensisk undersökning 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Amerikanska studier 77 . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Samband enligt svenska undersökningar 78 . . . . . .

4.4.1 Sociala bakgrundsfaktorer 78

. . . . . . . . . . 4.4.2 Samband med styrketräning 78 . . . . . . . . . 4.4.3 Samband med bruk narkotika och av alkohol 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Samband mellan bruk av anabola steroider och

kriminalitet 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.1 Inledning 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.2. Förekomsten anabola steroider bland av intagna på kriminalvârdsanstalterrta 81 . . 4.5.3 Kopplingen till anabola steroider i några

inträffade 83 fall av våldsbrott . . . . . . . . . 4.5.3.1 Redogörelse för våldsbrotten 83 . . . . . . . .

Innehåll

4.5.3.2 Kommentar till de redovisade fallen 86 . . 4.6 Sammanfattande kommentarer 87 . . . . . . . . . . . . . .

Idrottsrörelsens åtgärder mot doping 91 . . . . . . . . . 5.1 Inledning 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Den svenska idrottsrörelsen 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Idrottsrörelsens organisation 91 . . . . . . . . 5.2.2 RF:s antidopingarbete 92 . . . . . . . . . . . . .

5.2.3 Kontroll och bestraffning 93

. . . . . . . . . . . 5.2.3.1 Den juridiska grunden för kontroll och

bestraffning 93

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2.3.2 Bestraffningsreglerna 94

. . . . . . . . . . . . . . 5.2.3.3 Allmänt om kontrollverksamheten 95 . . .

5.2.3.4 Dopingkontrollen och bestraffnings-

ärendet 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2.4 Den förebyggande verksamheten 97

. . . . .

5.2.4.1 Information och utbildning 97

. . . . . . . . . 5.2.4.2 Samverkan nationellt och internationellt 98

Svenska Kroppskulturforbundet 99 . . . . . . . . . . . . .

Dopingmedel och fysiska effekter 101

. . . . . . . . . . . . Allmän bakgrund 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Anabola androgena steroider AAS 102 . . . . . . . . . . 6.1.1 Inledning 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.2 Medicinsk användning 103 . . . . . . . . . . . . . 6.1.3 AAS dopingmedel 104 som . . . . . . . . . . . . 6.1.4 Allmänt fysiska effekter AAS 106 om av . . 6.1.5 Kosmetiska effekter 108 . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.6 Infertilitet 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.7 Prostata 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.8 Infektioner 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.9 Hjärta och kärl 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1.1O Lever 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 1 Specifika effekter hos kvinnor 113 . . . . . . . 6.1.12 Sammanfattande kommentarer 114 . . . . . . 6.2 Tillväxthormon 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.1 Inledning 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.2 Effekter 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.3 Medicinsk användning tillväxthormon 117 av

6.2.4 Tillväxthormon dopingmedel

som 117 . . . . 6.2.5 Bieffekter och risker 118 . . . . . . . . . . . . . . .

8 Innehåll

6.2.6 Sammanfattande kommentarer 121

56.3 IGF-1 insulinliknande tillväxtfaktor typ 1 122

. . . . 6.3.1 Effekter och användning 122 . . . . . . . . . . . 6.3.2 Risker 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.3 Sammanfattande kommentarer 123 . . . . . . 6.4 Erytropoietin EPO och bloddoping 123 . . . . . . . . . 6.4.1 Effekter och användning 123 . . . . . . . . . . . 6.4.2 Risker 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.3 Sammanfattande kommentarer 125 . . . . . . 6.5 Clenbuterol 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.1 Effekter och användning 125 . . . . . . . . . . . 6.5.2 Risker 126 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.3 Sammanfattande kommentarer 127 . . . . . . 6.6 Betablockerare 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.1 Effekter och användning 127 . . . . . . . . . . . 6.6.2 Risker 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.7 Diuretika 128 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.7.1 Effekter och användning 128 . . . . . . . . . . . 6.7.2 Risker 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.8 Efedrin och liknande fenylpropanolamin,

pseudoefedrin, fenylefrin 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.8.1 Effekter och användning 129 . . . . . . . . . . . 6.8.2 Risker 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.9 hCG humant choriongonadotropin 130

. . . . . . . . . . 6.9.1 Effekter och användning 130 . . . . . . . . . . . 6.9.2 Risker 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.10 GHB gammahydroxybuturat 130

. . . . . . . . . . . . . . . 6.10.1 Effekter och användning 130 . . . . . . . . . . . 6.l0.2 Risker 131 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.10.3 Sammanfattande kommentarer 131

6.11 Kreatin 132

6.12 Aminosyror 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.13 Koffein 133

6.14 Bikarbonat 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.15 Ginseng 133

6.16 Antioxidanter 134 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

AAS -psykiska effekter och bieffekter 137

. . . . . . . . . 7.1 Allmänt 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Fallrapporter påverkan psykiska om mekanismer 138 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 9

7.3 AAS-bruk och psykiska bieffekter hos friska 140 . . . 7.4 Dos-effektsamband 144 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.5 Sammanfattande kommentarer 144 . . . . . . . . . . . . . .

Detekterbarhet och analys 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Inledning 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Laboratorier 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Provtagningsmetoder 148 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Provtagning och manipulering 148 . . . . . . . . . . . . . . 8.5 Analyssäkerhet 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5.1 Analysmetoder 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.5.2 Analysens möjligheter och begräns-

ningar 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.6 F elkällor och tolkning av analysresultat 152 . . . . . . . 8.7 Sammanfattning 154 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tillgängligheten av dopingmedel i Sverige 155 . . . . . 9.1 Inledning 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Tullens och polisens verksamhet 155 . . . . . . . . . . . . 9.2.1 Tullens och polisens arbete 155 . . . . . . . . 9.2.2 Beslagsstatistik 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.3 Nordisk utblick 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Medlens förekomst och ursprung 161 . . . . . . . . . . . . 9.3.1 Medlens förekomst 161 . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.2 Medlens ursprungsland och införsel-

vägar 161 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Den illegala marknaden 162 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5 Avsättning av dopingmedel för användning vid

djuruppfödning och vid tävling med djur 164 . . . . . . 9.5.1 Djurproduktionen 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5.2 Djursporten 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.6 Receptförfalskning och läkemedelsstölder 166 . . . . . 9.7 Den legala läkemedelsförskrivningen 167 . . . . . . . . . 9.7.1 Förskrivningsstatistik 167 . . . . . . . . . . . . . . 9.7.2 Förskrivningsmissbruk 167 . . . . . . . . . . . . . 9.7.3 Den veterinära förskrivningen 169 . . . . . . . 9.8 Sammanfattande kommentarer 170 . . . . . . . . . . . . . .

10 Upplysning och andra förebyggande åtgärder 173 . . 10.1 Inledning 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Innehåll

10.2 Förebyggande åtgärder med inriktning

information 173 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l0.2.l Folkhälsoinstitutet 173 . . . . . . . . . . . . . . . .

l0.2.2 Åtgärder i kommuner och landsting 175

. . 10.3 Särskilt om informationen inom skolan och bland

värnpliktiga 176 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.3.l Skolan 176 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . lO.3.2 Värnpliktiga och anställda inom

försvaret 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.4 Åtgärder med inriktning på gymverksamheter 178

. . 10.4.l Några grundläggande begrepp 178 . . . . . . . 10.4.2 Gymmens verksamhet och förekomst 179 . l0.4.3 Förebyggande åtgärder med inriktning

gymverksamheten 181 . . . . . . . . . . . . . . 10.5 Exempel aktiviteter 182 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11 Erfarenheter behandling missbruk

av av av dopingmedel 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Inledning 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Sverige 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Norge 189 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.4 Internationella publikationer 190 . . . . . . . . . . . . . . . . 11.5 Behandling av narkotikamissbruk, depression,

mani och anorexi 192 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Utbildningsfrågor 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Inledning 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2 Hälso- och sjukvårdspersonal 195 . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.1 Läkarutbildningen 195 . . . . . . . . . . . . . . . . 12.2.2 Sjuksköterskeutbildningen 196 . . . . . . . . . . l2.2.2.1 Grundutbildningen 196 . . . . . . . . . . . . . . .. 12.2.2.2 Päbyggnadsutbildningen 197 . . . . . . . . . .. 12.3 Tull och polis 199 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 123.1 Tulltjänstemännen 199 . . . . . . . . . . . . . . . . 12.3.2 Polisutbildningen 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4 Lärare 200 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.4.l Grund- och gymnasielärare 200 . . . . . . . . . l2.4.2 Idrottslärare 201 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.5 Socionomer, psykologer m.f1. 201 . . . . . . . . . . . . . . . 12.5.l Socionomutbildningen 201 . . . . . . . . . . . . .

12.5.2 Psykologutbildningen 202

. . . . . . . . . . . . . .

SOU 1996: 126 Innehåll 11

l2.5.3 Fritidsledare m.fl. 202 . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.6 Fortbildning 203 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13 Den rättsliga regleringen 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1 Regler kontroll läkemedel och vissa andra om av substanser 205 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.1.1 Läkemedelslagstiftningen 205 . . . . . . . . . . l3.1.2 Livsmedelslagstiftningen 207 . . . . . . . . . . . l3.1.3 Narkotikalagstiftningen 208 . . . . . . . . . . . . 13.1.4 Dopinglagen 210 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l3.1.5 Varusmugglingslagen 212 . . . . . . . . . . . . . . 13.2 Möjligheter till provtagning vid förundersökning

212 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.2.1 Allmänt 212 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 13.2.2 Förundersökning 213 . . . . . . . . . . . . . . . . . l3.2.3 Provtagning inom kriminalvården och

på häkten 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3 Socialtjänstlagen m.m. 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14 Möjligheter att införa dopingmedel m. m. på

gymanläggningar 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1 Inledning 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1.1 Kapitlets innehåll 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1 Exempel kommunala beslut och avtal 219

14.2 Skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp 222 . . . . . 14.3 Allmänna civilrättsliga regler 225 . . . . . . . . . . . . . . . 14.3.1 Gymverksamhet i privat regi 225 . . . . . . . . l4.3.2 Föreningsrättsliga regler 228 . . . . . . . . . . . l4.3.3 Hyresavtal 229 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.4 Gymverksamhet i kommunal regi 230 . . . . . . . . . . . . l4.4.1 Allmänna rättsregler för kommunal

verksamhet 230 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.4.2 Kommunens rätt att besluta om före-

skrifter mot doping 235 . . . . . . . . . . . . . . . . 14.4.3 Avtal med gymbesökaren 237 . . . . . . . . . . . 14.4.4. Hyresvillkor 239 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l4.4.5 Sanktioner 240 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14.4.6 Överklagande av beslut 242

. . . . . . . . . . . . 14.5 Sammanfattande slutsatser 244 . . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Innehåll

15 T illämpningsjiågor 24 7

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.1 Tillämpningen av dopinglagen 247

. . . . . . . . . . . . . . 15.1.1 Inledning 247 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l5.1.2 Några statistiska uppgifter 247 . . . . . . . . . . 15.l.3 Ringa brott 249 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.l.4 Straffmätning 252 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.1.5 Brott mot varusmugglingslagen 256 . . . . . . 15.1.6 Medlens farlighet 259 m.m. . . . . . . . . . . . . 15. 1 Sammanfattande kommentarer 260 . . . . . .

15.2 Erfarenheter av kriminaliseringen eget bruk

av av narkotika 261 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2.1 Bakgrund till lagstiftningen 261 . . . . . . . . .

l5.2.2 Påföljdsval, straffmätning och lag-

föringsstatistik 263 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2.3 Utvärderingar av effekterna av krimina-

liseringen eget bruk narkotika 264 av av . . 15.2.3.1 Utvärdering av viss analysverksamhet

hos polismyndighetema 264 . . . . . . . . . . . . 15.2.3.2 Två undersökningar av effekterna för

socialtjänsten 267 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15.2.3.3 Avslutande kommentarer 268 . . . . . . . . . . .

16 Lagstiftning i vissa andra länder 269 . . . . . . . . . . . . . 16.1 De nordiska länderna 269 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1.l Danmark 269 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1.2 Finland 269 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.13 Island 270 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.1.4 Norge 270 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.2 Östeuropeiska länder 271

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2.1 Litauen 271 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2.2 Polen 271 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2.3 Ryssland 271 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.2.4 Slovakien 272 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.2.5 Tjeckien 272 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.2.6 Ungern 272 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.3 Övriga Europa 272

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.3.1 Belgien 272 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.3.2 Frankrike 273 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.3.3 Holland 274 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.3.4 Italien 274 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.3.5 Portugal 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 13

16.3.6 Schweiz 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.3.7 Spanien 275 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.3.8 Storbritannien 276 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.3.9 Tyskland 276 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.4 Australien och USA 277 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.4.1 Australien 277 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.4.2 USA 277 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

I 7 Internationellt arbete mot doping 2 79 . . . . . . . . . . . . 17.1 Inledning 279 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.2 Internationellt arbete utanför den internationella

idrottsrörelsen 279 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.3 Det internationella arbetet inom idrottsrörelsen 283 .

Överväganden och förslag

18 Allmänna överväganden 289

. . . . . . . . . . . . . . . .

18.1 Utredningens kartläggning och analys 289

. . . . .

18.2 Utredningens bedömning behovet av

av

åtgärder 294

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

19 Förebyggande åtgärder 299

. . . . . . . . . . . . . . . .

19.1 Utredningens övervägande angående behovet

av förebyggande åtgärder 300

. . . . . . . . . . . . . . .

19.2 Åtgärder med inriktning på ungdomar 302

. . . . . 19.2.1 Informationsinsatser m.m. 302 . . . . . . . 19.2.2 Särskilt informationen i skolan 305 om

19.3 Gymverksamheten 307

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

19.3.1 Inledande utgångspunkter och över-

väganden 307

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

193.2 Frågan lagstadgad kontroll av

om

gymanläggningar 309

. . . . . . . . . . . . . . l9.3.3 Särskilt om kommunernas roll 310 . . . .

20 Åtgärder för att begränsa tillgången på

dopingmedel 313

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

20.1 Polis- och tullmyndigheterna 313

. . . . . . . . . . . .

20.2 Internationella åtgärder 316

. . . . . . . . . . . . . . . . .

14 Innehåll

20.2.1 Samverkan mellan myndigheter 316

. . .

20.2.2 Andra internationella åtgärder 317

. . . .

2 Medel som bör omfattas dopinglagen 319

av . . .

21.1 Inledande utgångspunkter; dopinglagens

nuvarande tillämpningsområde

. . . . . . . . . . .

21.2 Utredningens överväganden

. . . . . . . . . . . . .

21 .2.1 Några lagtekniska frågor

. . . . . . . .

21 .2.2 Principiella utgångspunkter för inne-

hållet i dopinglagen 322

. . . . . . . . . . . .

21 .2.3 Aktuella medel som uppmärksammats

i dopingsammanhang 325

. . . . . . . . . . . 21 .2.4 Kosttillskott och liknande medel 328 . .

22 Kriminalisering bruket dopingmedel 33

av av .

22.1 Bakgrundsfrågor 331

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

22.1 F rågans behandling vid dopinglagens

tillkomst 331 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

22.l.2 Diskussioner i riksdagen efter 1991 332

22.1.3 Internationellt perspektiv 333

. . . . . . . .

22.2 Utgångspunkter för utredningens överväganden 333

22.3 Principiella argument 334

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

22.3.1 Principen om att inte straffbelägga handlingar riktade mot den egna

personen 334 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

22.3.2 Kriminaliseringen markering

som en

av samhällets ställningstagande mot

missbruket av dopingmedel 336

. . . . . . .

22.3.3 Kriminaliseringens betydelse när det gäller vård och behandling 337

. . . . . . .

22.4. Möjligheterna att beivra ett straffbelagt bruk 338

22.4.1 Möjligheterna att upptäcka miss-

brukarna 339 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

22.4.2 Bevismöjligheterna 340

. . . . . . . . . . . . .

22.5 Utredningens sammantagna överväganden 342

.

22.6 Lagtekniska frågor gärningsform och

om straffsanktion. 344 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1996: 126 Innehåll 15

23 Andra ändringar i dopinglagen 347

. . . . . . . . . .

23.1 Inledande överväganden 347

. . . . . . . . . . . . . . . .

23.1.1 Tillämpningen av dopinglagen 347

. . . .

23.1.2 Några andra frågor 349

. . . . . . . . . . . . . 23.2 Grovt brott 350 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

23.3 Ringa brott 352

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

24 Vissa andra lagstiftningsfrågor 355

. . . . . . . . . .

24.1 Ändringar i läkemedelslagen 355

. . . . . . . . . . . .

24. l Skärpta regler mot hantering som

syftar till illegal spridning av läkemedel 355

. . .

24.1.2 Närmare förslaget höjt straff-

om om

maximum 358 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

24.2 Frågan begränsning läkares förskriv-

om av

ningsrätt anabola steroider 359

av . . . . . . . . . . . .

24.2.1 Inledning 359

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

24.2.2 Utredningens överväganden 360

. . . . . .

24.3 Utökade möjligheter till provtagning 361

. . . . . .

24.3.1 Provtagningar på brottsmisstänkta 361

.

24.3.2 Kontroll av missbruk vid verkställig-

straff 362 het av . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

24.4 Några särskilda frågor när det gäller för-

verkande av dopingmedel som påträffats på

kriminalvårdsanstalter 363 m.m. . . . . . . . . . . . . .

24.5 Några följdändringar 364

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

25 Vård och sociala insatser 365 . . . . . . . . . . . . . . .

25.1 Psykiatrisk och somatisk vård 366

. . . . . . . . . . .

25.1.l Allmänna utgångspunkter 366

. . . . . . . .

25.1.2 Utredningens överväganden 368

. . . . . . 25.2 Sociala insatser 369 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

25.2.1 Stödinsatser enligt socialtjänstlagen 369

25.2.2 Tvångsvård 371

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

26 Utbildning och forskning 3 75

. . . . . . . . . . . . . . .

26.1 Utbildningsfrågor 375

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

26.2 Forskning 379

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26.2.1 Allmänt 379 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16 Innehåll

26.2.2 Forskning de bakomliggande

om

sociala och psykologiska orsakerna

till missbruket dopingmedel 381

av . . .

26.2.3 Några särskilda medicinska forsknings-

frågor 382

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

26.2.3.1 Allmänna verkningsmekanismer 382

. .

26.2.3.2 Fysiska bieffekter 383

. . . . . . . . . . . . . .

26.2.3.3 Psykiska bieffekter 384

. . . . . . . . . . . . .

26.2.3.4 Interaktion mellan bruk doping-

av medel och alkohol, narkotika 385 m.m.

26.2.3.5 Långtidseffekter 386

. . . . . . . . . . . . . . .

27 Ekonomiska konsekvenser 387 m. m. . . . . . . . . . .

28 Författningskommentarer 389

. . . . . . . . . . . . . . .

28.1 Förslaget till lag ändring i lagen 1991:1969

om

om förbud mot vissa dopningsmedel 389

. . . . . .

28.2 Förslaget till lag ändring i läkemedels-

om

lagen 1992:859 391

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

28.3 Förslaget till lag ändring i lagen 1974:203

om om kriminalvård i anstalt 392 . . . . . . . . . . . . . . .

28.4 Förslaget till lag ändring i lagen 9882870

om l

om vård av missbrukare i vissa fall 393

28.5 Förslaget till lag ändring i lagen 1990:52

om

med särskilda bestämmelser vård 393 om av unga

28.6 Förslaget till lag ändring i lagen

om

1991:1128 om psykiatrisk tvångsvård 393

. . . .

28.7 Förslaget till lag ändring i socialtj änstlagen

om

1980:620 394

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

28.8 Förslaget till lag ändring i lagen 1994:451

om

om försöksverksamhet med intensivöver-

vakning med elektronisk kontroll 394

. . . . . . . . .

28.9 Förslaget till lag ändring i lagen 1996:701

om

om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns

mot ett annat land inom Europeiska unionen 395

Reservation och särskilt yttrande 397 . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

Kommittédirektiv 399 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningens särskilda utfrågningar deltagarförteckningar 403

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Referenser 405

DEL B;

Bilagor

Bilaga Medicinsk ordlista . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga Efekter och biefekter vissa dopingmedel

av som

används i dopingsyfte samt erfarenheter behandling

av översikt över den vetenskapliga litteraturen - Carl Johan Sundberg 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga Lista över vissa preparat 137 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga Rapport från T esthuset marknad opinion AB

TEMO rörande intervjuundersökning under augusti och

september 1995 139 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga Metodproblem vid tolkning samband mellan av anabola steroider och våld Artur Solarz 193 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga Ungdomskulturer i det moderna samhället Thomas Öhlund 221

äáAäk-åäT

Förkortningar

AAS Anabola androgena steroider AD Arbetsdomstolen Bet Utskottsbetänkande BrB Brottsbalken BRÅ Brottsförebyggande rådet

CAN Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning

Ds Departementsserien EPO Erytropoietin EU Europeiska unionen

FASS Läkemedelsindustrins förteckning över humanläke-

medel GHB Gammahydroxybuturat

hCG Humant choriongonadotropin

HD Högsta domstolen HSAN Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd IGF-1 Insulinliknande tillväxtfaktor typ 1 lOK Internationella Olympiska Kommittén JO Justitieombudsmannen Lpf 94 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna Lpo 94 1994 års läroplan för det obligatoriska skolväsendet

LVFS Läkemedelsverkets författningssamling

LVM Lagen 1988:870 vård missbrukare i vissa fall om av LVU Lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser vård om av unga NJA Nytt juridiskt arkiv Prop Proposition RB Rättegângsbalken RF Sveriges Riksidrottsförbund RMV Rättsmedicinalverket Rskr Riksdagsskrivelse RPS Rikspolisstyrelsen RÅ Riksåklagaren Skop Skandinavisk opinion AB

20 Förkortningar

SoL Socialtjänstlagen SCB Statistiska Centralbyrån SOSFS Socialstyrelsens författningssamling SOU Statens offentliga utredningar TEMO Testhuset marknad opinion AB UNESCO United Nations Educational, Scientific and Cultural Organisation WHO Världshälsoorganisationen

Sammanfattning

Utredningen har haft i uppdrag att göra allsidig översyn en av dopingproblemets omfattning och karaktär, följder missbruk av kort och lång sikt samt bedöma behovet av olika insatser. I direktiven betonas att utgångspunkten för utredningens arbete skall vara en noggrann genomgång av den faktiska kunskapen dopingmedlen om och deras fysiska och psykiska verkningar. Utredningen, genomgående använder uttrycket "doping" i som stället för det tidigare "dopning", har gjort mycket omfattande en genomgång av såväl svensk som utländsk forskning dopingmeom del och deras verkningar. Utredningen har tagit del av de undersökningar finns angående missbrukets utbredning och karaktär som samt även låtit utföra kompletterande undersökningar och egna enkäter. Tonvikten har lagts vid anabola steroider, är de i särsom klass vanligaste och bäst kända medlen. Utredningen kan konstatera att dessa resultat tyder att dopingproblemet har många komplicerade aspekter som inte tidigare fått tillbörlig uppmärksamhet. Det finns inte något enkelt svar orsakerna till missbruket dopingav medel eller på hur man skall komma till rätta med detta missbruk. Det är enligt utredningens mening tydligt att det behövs insatser av många olika slag och många olika områden. Undersökningarna visar att missbrukets omfattning knappast är så utbrett och etablerat tidigare befarats. I utredningens intervjusom undersökning bland män i åldrarna 18-30 år 1,1 procent att uppgav de någon gång hade prövat anabola steroider. Liknande resultat, dock med lokala variationer, visar de undersökningar Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning CAN har genomfört. Det har inte heller framkommit något tyder att missbruket har som ökat i omfattning de senaste två åren. Resultaten tyder närmast att

utvecklingen har stagnerat. Undersökningarna visar vidare det

att nästande uteslutande är fråga pojkar och män missbruom unga som kar anabola steroider. Det kan konstateras att den illegala tillgången på dopingmedel, främst anabola steroider, god och det är synes vara lätt att få tag på sådana illegala medel för den vill som pröva.

22 Sammanfattning SOU 1996: 126

Merparten de dopingmedel som illegalt finns tillgängliga har av smugglats i landet. Enligt de studier som nu finns föreligger en stark koppling mellan missbruket anabola steroider och styrketräning. Det huvudsakliga av syftet med missbruket är i dessa fall att förändra kropp och utseende. Även motiven för att börja styrketräna och for att börja använda om dopingmedel skiljer sig åt mellan olika individer synes viss

kroppsfixering en gemensam nämnare. Bristande självkänsla

vara

och skev kroppsuppfattning påtalas relativt ofta i undersökningarna.

Att missbruket äger i syfte att nå direkta berusningseffekter rum förekommer inte annat än mycket marginellt. Det finns inte heller några vetenskapliga belägg for att anabola steroider har berusningseffekt vare sig kort eller lång sikt. Den medicinska forskningen visar att bl.a. anabola steroider har allvarliga fysiska skadeverkningar. Däremot är det mera oklart vilka psykiska effekter de olika dopingmedlen har. Forskningen pekar dock att ett missbruk anabola steroider hos del personer kan av en leda till psykiska bieffekter, bl.a. en förhöjd aggressivitet samt depression vid uppehåll i missbruket. Emellertid får understrykas att aggressivitet inte är det samma som ökad våldsbenägenhet. l många de fall där missbruk av anabola steroider har förekommit i av samband med våldsbrott har missbruket vidare kombinerats med missbruk alkohol och narkotika. Något vetenskapligt belagt av orsakssamband mellan missbruk anabola steroider och våldsbrott av finns inte. Att anabola steroider är beroendeframkallande i egentlig mening är inte heller vetenskapligt belagt. Även det utredningsmaterial varit tillgängligt för utredom som ningen visar att missbruket inte är så omfattande som man ibland har trott är det ändå ett allvarligt samhällsproblem. Eftersom missbruk dopingmedel kan innebära allvarliga hälsofaror för många unga av människor utredningen att det är nödvändigt med en fortsatt anser målmedveten bekämpning allt icke medicinskt bruk av anabola av steroider och andra dopingmedel. En effektiv kamp kräver ett vitt spektrum åtgärder där tyngdpunkten bör ligga förebyggande av åtgärder och insatser för att komma dem som illegalt tillhandahåller dopingmedel. Av utredningens kartläggning framgår än hälften landets att mer av kommuner bedriver eller har bedrivit någon form av verksamhet mot dopingmissbruket, främst i form av informationsåtgärder men även åtgärder med inriktning gymverksamheterna. Utredningen understryker vikten kontinuerliga förebyggande insatser, främst för av

SOU 1996: 126

Sammanfattning 23

ungdomar. Frågor attityder till identitet, kropp och hälsa måste om få en framträdande plats. Förebyggande arbete bör även äga rum på gymanläggningar.

Utredningen kan konstatera att kunskaperna dopingmedlens

om bieffekter och om hur med sådan missbruksproblematik bör personer bemötas allmänt sett är dåliga. Det finns ett stort behov utbildav ning för många olika personalkategorier som i sin yrkesverksamhet

möter dessa ungdomar. Utredningen föreslår därför att det ges ett ökat utrymme för dessa frågor såväl i berörda grundutbildningar

som inom fortbildningsverksamheten. Utredningen föreslår även att Socialstyrelsen får i uppdrag att närmare kartlägga behovet vård av

och behandling samt att utarbeta strategier för behandling

av missbrukare av dopingmedel. Socialtjänstens for missbruk ansvar av dopingmedel bland barn och ungdom bör tydligare markeras i

socialtjänstlagen. Utredningen framhåller behovet fortsatt forskav

ning, såväl medicinsk beteendevetenskaplig, och vissa

som anger områden där behovet är särskilt framträdande.

För att kampen mot spridningen anabola steroider och andra av dopingmedel skall bli effektiv krävs enligt utredningens mening att denna brottslighet får tillräckligt utrymme i polisens och tullens

verksamhet. Utredningen att det är nödvändigt att dopingbrotanser ten prioriteras än vad sker i polisens brottsutredande mer som nu verksamhet. Vidare krävs det att den illegala hanteringen bl.a. av anabola steroider uppmärksammas internationellt. Särskilt oroväck-

ande är att det synes vara lätt att, trots recepttvång, införskaffa anabola steroider på vissa håll utomlands. Utredningen föreslår därför att regeringen internationellt inom för EU-arbetet - ramen och i andra lämpliga sammanhang tar frågor kontrollen över upp om handeln med läkemedel. Det är överhuvudtaget viktigt frågor att om den illegala hanteringen av dopingmedel även internationellt be-

handlas i ett folkhälsoperspektiv och inte endast ett problem för

som den organiserade idrotten.

Utredningen har funnit att den nuvarande straffskalan för doping-

brott inte fullt motsvarar straffvärdet för kvalificerad brottsligmer het, som t.ex. då den illegala hanteringen mängder avser stora dopingmedel. Med hänsyn till den vikt utredningen fäster vid kampen mot tillgången på sådana illegala medel föreslår utredningen

att ett grovt dopingbrott införs for vilket fängelse kan utdömas med minst sex månader och högst fyra år. l syfte få enhetlig att en mer

straffrättslig bedömning av dopingbrotten föreslår utredningen att

24 Sammanfattning SOU 1996: l 26

kriterierna för när gärningen skall bedömas som ringa uttryckligen i dopinglagens straffbestämmelser. anges Utredningen föreslår inte att dopinglagen skall utvidgas till att omfatta andra medel än de som nu regleras i denna lag. För att komma till rätta med illegal hantering andra läkemedel som bl.a. av missbrukas i dopingsammanhang föreslår utredningen dock att läkemedelslagens straffbestämmelser ändras så att även otillåtet innehav i överlåtelsesyfte blir straffbart. Vidare föreslår utredningen att straffmaximum for brott mot läkemedelslagen höjs till två år för kvalificerade fall otillåten överlåtelse eller innehav i mer av överlåtelsesyfte. En sådan ändring undanröjer många av de utredningsproblem som nu föreligger och kan, enligt utredningens mening, bli ett effektivt redskap även då nya medel uppträder på den illegala marknaden. Utredningen föreslår även att det icke medicinska och icke vetenskapliga bruket de medel omfattas av dopinglagen kriminaliav som Med bruk den direkta tillförseln till den egna kroppen. seras. avses Även de straffrättsliga åtgärderna bör inriktas främst på att om begränsa den illegala tillgången dopingmedel anser utredningen att samhällets ställningstagande mot alla former av icke medicinsk

befattning med dopingmedel skall vara klart och konsekvent.

I och med att bruket anabola steroider och övriga medel som av omfattas dopinglagen kriminaliseras blir kontrollen av bruket en av fråga för polisen och övriga rättsvårdande myndigheter. Utredningen föreslår inte någon ändring möjligheterna till kontroll genom av provtagning i andra sammanhang.

Författningsförslag 25

Författningsförslag

l Förslag till

Lag om ändring i lagen 1991:1969 om

förbud mot vissa dopningsmedel

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1991 : 1969 om förbud mot om vissa dopningsmedel dels att lagens rubrik samt 2 4 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas paragraf, 3 a av följande en ny lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lag 1991:1969 om förbud mot Lag 1991:1969 om förbud mot vissa dopningsmedel vissa dopingmedel

2§ Medel som anges i 1 § får inte Medel som anges i 1 § får inte annat än för medicinskt eller annat än för medicinskt eller vetenskapligt ändamål vetenskapligt ändamål införas till landet, införas till landet, överlåtas, överlåtas, framställas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning el- bjudas ut till försäljning, ler innehas eller innehas. brukas.

3§ Den uppsåtligen bryter Den som uppsåtligen bryter som mot 2 § 2-6 döms för dopnings- mot 2 § 2-7 döms för doping-

brqtt till fängelse i högst två år. brojt till fängelse i högst två år.

Ar brott i första Ar brott avses i första som avses som stycket att anse som ringa, döms stycket med hänsyn till mängd till böter eller fängelse i högst och befattning samt övriga omsex månader. ständigheter att anse som ringa,

F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

döms till böter eller fängelse i högst månader. sex

Om straff för olovlig införsel finns bestämmelser i lagen m.m. 1960:418 om straff för varusmuggling.

3a§ Är brott som avses i 3 § första

stycket att anse som grovt skall

dömas för grovt dopingbrott till

fängelse, lägst månader och sex högst jj/ra år. Vid bedömandet huruvida av brottet är grovt skall särskilt beaktas gärningen förövats om yrkesmässigt, avsett betydande mängd eller värde, eller annars varit av särskilt farlig art.

4§ För försök eller förberedelse För försök eller förberedelse till sådant dopningsbrott till sådant dopingbrott inte som som inte är att anse som ringa döms är att ringa döms till anse som till ansvar enligt 23 kap. brotts- enligt 23 kap. brottsbalansvar balken, gärningen gäller ken, gärningen gäller om an- om annan

nan befattning än som avses i befattning än i 2 § 6

som avses 2 § och

Om flera har medverkat till brott i 2 § 2 skall 23 som avses kap. 4 och 5 brottsbalken tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

1996:126 F Örfattningsfärslag

2 Förslag till

Lag om ändring i läkemedelslagen 1992:859

Härigenom föreskrivs i fråga läkemedelslagen 1992:859 om dels att 18 och 26 skall ha följande lydelse

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 26 a av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Med läkemedel i denna lag är avsedda att tillföras avses varor som människor eller djur för att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom sjukdom eller att användas i likartat syfte. Med radioaktiva läkemedel läkemedel som avger joniserande avses strålning. Till radioaktiva läkemedel räknas inte slutna strålkällor. l fråga om narkotiska läkeme- l fråga om narkotiska läkemedel och läkemedel utgör del och om läkemedel som utgör om som dopningsmedel tillämpas be- dopingmedel tillämpas bestämstämmelserna i denna lag, de melserna i denna lag, om de inte om inte strider mot vad är sär- strider mot vad som är särskilt som skilt föreskrivet om dessa varor. föreskrivet om dessa varor.

18 § Med detaljhandel avses i denna lag försäljning till den som inte har tillstånd till försäljning. Med partihandel avses annan försäljning. Handel med läkemedel skall bedrivas sådant sätt att läkemedlen inte skadar människor, egendom eller miljö samt så att läkemedlens kvalitet inte försämras. Partihandel med läkemedel får Handel med läkemedel får enbedrivas endast den som fått dast bedrivas av den som fått av Läkemedelsverkets tillstånd Läkemedelsverkets tillstånd eller Bestämmelser detaljhandel är berättigad därtill enligt om som

finns i lagen 1970:205 de- lagen 1970:205 detaljhan-

om om taljhandel med läkemedel. del med läkemedel.

26 § Den med uppsåt eller av Den som med uppsåt eller av som oaktsamhet bryter mot artikel oaktsamhet bryter mot artikel 3.1, 12.2 eller 34.2 i förordning 3.1, 12.2 eller 34.2 i förordning EEG nr 2309/93 eller 14, EEG nr 2309/93 eller mot eller 16-19 §§ denna lag döms 14, 16, 17 §§ eller 19 § denna

Senaste lydelse 1995:475.

28 F örfattningsförslag 1996: 126

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till böter eller fängelse i högst ett lag döms till böter eller fängelse år, om gärningen inte är belagd i högst ett år, gärningen inte om med straff enligt brottsbalken är belagd med straff enligt eller enligt lagen 1960:418 om brottsbalken eller enligt lagen straff för varusmuggling. 1960:418 straff för om varusmuggling.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Den som ger sig ut for att vara behörig att förordna läkemedel för

att få ett läkemedel utlämnat i strid mot vad är föreskrivet, som

döms till böter eller fängelse i högst månader, gärningen inte

sex om är belagd med strängare straff enligt brottsbalken. Detsamma gäller den som i sådan avsikt åberopar ett recept från en obehörig person.

26a§ Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 18 § denna lag döms till böter eller fängelse i högst ett år, gärom

ningen inte är belagd med straf

enligt brottsbalken eller enligt

lagen 1960:418 om straf för

varusmuggling. Detsamma gäller den innesom har läkemedel i uppenbart syfte att överlåta dem i strid med 18 § denna lag.

I ringa fall skall inte dömas till

ansvar. Har uppsåtlig gärning som avses i första eller andra stycket

skett yrkesmässigt, avsett bety-

dande mängd eller annars varit av särskilt farlig art skall dömas till fängelse i högst två år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

F örfattningsförslag

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1974:203

kriminalvård i anstalt

om

Härigenom föreskrivs att 52 d och 63 lagen 1974:203 om kriminalvård i anstalt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

52 d§2

En intagen är, om inte annat En intagen är, om inte annat föranleds av medicinska eller föranleds av medicinska eller liknande skäl, skyldig att på an- liknande skäl, skyldig att på anmaning lämna blod-, urin- eller maning lämna bl0d-, urin- eller utandningsprov för kontroll av utandningsprov för kontroll av att han inte är påverkad av be- att han inte är påverkad beav roendeframkallande medel eller roendeframkallande medel eller

något sådant dopningsmedel som något sådant dopingmedel

som avses i 1 § lagen 1991:1969 avses i lagen 1991:1969 om om förbud mot vissa dopnings- förbud mot vissa dopingmedel. medel.

63§3

Alkoholhaltiga drycker eller Alkoholhaltiga drycker, andra andra berusningsmedel får om- berusningsmedel eller sådana händertas, dopingmedel i lagen som avses 1991:1969 om förbud mot vissa dopingmedel får omhändertas,

om de påträffas hos en intagen, om en intagen får dem sig tillsända, om de medförs av någon skall tas in i kriminalvårdsanstalt, som eller om de annars påträffas inom anstalt och det inte finns någon känd ägare till dem. Kriminalvårdsanstalten skall låta förstöra eller försälja den Omhändertagna egendomen enligt bestämmelserna beslagtagen om egendom i 2 § 1 första stycket lagen 1958:205 förverkande om av

alkoholhaltiga drycker m.m.

2Senaste lydelse 1995:492. 3Senaste lydelse 1990:1011.

3 0 F örfattningsförslag SOU 1996: 126

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas även i fråga om injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i människokroppen eller i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller annan befattning med narkotika. Belopp, som erhållits vid försäljning av omhändertagen egendom, tillfaller staten. Pengar som påträffas hos eller ankommer till en intagen i strid med vad som är särskilt föreskrivet om intagnas rätt att inneha pengar, skall omhändertas, om det inte är uppenbart oskäligt. Omhändertagna pengar skall genom anstaltens försorg göras räntebärande men får disponeras av den intagne förrän vid anstaltsvårdens slut, om det inte föreligger särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

F örfattningsförslag

4 till

Förslag Lag om ändring i lagen 1988:870 om

vård missbrukare i Vissa fall

av

Härigenom föreskrivs att 31 och 36 lagen 1988:870 vård om av missbrukare i vissa fall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31§

Den som vårdas enligt denna Den som vårdas enligt denna

lag i ett LVM-hem får inte inne- lag i ett LVM-hem får inte inne-

ha alkoholhaltiga drycker, nar- ha alkoholhaltiga drycker,

narkotika eller flyktiga lösningsme- kotika, flyktiga lösningsmedel del eller injektionssprutor, ka- eller sådana dopingmedel som nyler eller andra föremål är i lagen 1991:1969 som avses om särskilt ägnade att användas för förbud mot vissa dopingmedel missbruk av eller annan befatt- eller injektionssprutor, kanyler ning med narkotika. Han får inte eller andra föremål är särsom heller inneha något annat som skilt ägnade att användas för kan vara till men för vården eller missbruk eller befattav annan ordningen vid hemmet. Påträffas ning med narkotika. Han får inte sådan egendom angetts, heller inneha något annat som nu som får den omhändertas. kan till för vården eller vara men ordningen vid hemmet. Påträffas sådan egendom som nu angetts, får den omhändertas.

36§ Har alkoholhaltiga drycker, Har alkoholhaltiga drycker, narkotika eller flyktiga lösnings- narkotika, flyktiga lösningsmemedel omhändertagits enligt 31 del eller sådana dopingmedel eller 35 § eller påträffats inom i lagen 1991:1969 som avses ett LVM-hem utan att det finns förbud mot vissa dopingmeom någon känd ägare till dem, skall del omhändertagits enligt 31 den som förestår vården vid eller 35 § eller påträffats inom hemmet låta förstöra eller försäl- ett LVM-hem utan att det finns egendomen enligt bestämmel- någon känd ägare till dem, skall serna om beslagtagen egendom i den förestår vården vid som 2 § 1 första stycket lagen hemmet låta förstöra eller försäl- 1958:205 om förverkande egendomen enligt bestämmelav

alkoholhaltiga drycker m.m. Be- serna om beslagtagen egendom i

lopp som erhålls vid försäljning 2 § 1 första stycket lagen tillfaller staten. 1958:205 förverkande om av

alkoholhaltiga drycker m.m. Be-

32 F örfattningsförslag SOU 1996: 126

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse lopp som erhålls vid försäljning tillfaller staten. Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och andra föremål är särskilt ägnade att användas för missbruk av som eller annan befattning med narkotika.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

F

örfattningsförslag

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen l990:52 med

särskilda bestämmelser vård

om av unga

Härigenom föreskrivs att 16 och 20 lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser vård skall ha följande lydelse. om av unga

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16§ Den som omfattas av bestäm- Den omfattas bestämsom av melserna i 15 § får inte inneha melserna i 15 § får inte inneha

narkotika, alkoholhaltiga dryck- narkotika, alkoholhaltiga dryck-

er eller andra berusningsmedel andra berusningsmedel eller er,

eller injektionssprutor, kanyler sådana dopingmedel

som avses eller andra föremål är sär- i lagen 1991 sl969 förbud som om skilt ägnade att användas för vissa dopingmedel eller mot

missbruk av eller befatt- injektionssprutor, kanyler eller

annan ning med narkotika. Den andra föremål är särskilt unge som ägfår inte heller inneha något annat nade att användas för missbruk

som kan till för vården eller befattning med

vara men av annan eller ordningen vid hemmet. På- narkotika. Den får inte helunge träffas sådan egendom hos den ler inneha något kan annat som unge, får den omhändertas. till för vården eller vara men ordningen vid hemmet. Påträffas sådan egendom hos den unge, får den omhändertas.

20§

Har narkotika, alkoholhaltiga Har narkotika, alkoholhaltiga

drycker eller andra berusnings- drycker, andra berusningsmedel medel omhändertagits enligt 16 eller sådana dopingmedel som eller 19 § eller har sådan i lagen 1991:1969 egen- avses om dom påträffats inom ett hem för förbud vissa dopingmedel mot

särskilt noggrann tillsyn utan att omhändertagits enligt 16 eller

det finns någon känd ägare till 19 § eller har sådan egendom egendomen, skall den före- påträffats inom hem för som ett särstår vården vid hemmet låta för- skilt tillsyn utan att det noggrann störa eller försälja egendomen finns någon känd ägare till egenenligt bestämmelserna be- domen, skall den förestår om som slagtagen egendom i2 § l första vården vid hemmet låta förstöra stycket lagen 1958:205 om for- eller försälja egendomen enligt

verkande av alkoholhaltiga dryc- bestämmelserna beslagtagen

om ker m.m. Belopp har erhål- egendom i 2 § l första stycket som

2 16-1161

34 Författningsförslag SOU 1996: 126

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lits vid försäljning tillfaller staten. lagen 1958:205 om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. Belopp som har erhållits vid försäljning tillfaller staten.

Detsamma skall gälla i fråga om injektionssprutor, kanyler och andra föremål är särskilt ägnade att användas för missbruk av som narkotika. eller annan befattning med

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

F

ör/attningsförslag

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1991:1128 om psykiatrisk tvångsvård

Härigenom föreskrivs att 21 och 24 lagen 1991:1128 om psykiatrisk tvångsvård skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2l§ En patient får inte inneha En patient får inte inneha

narkotika, alkoholhaltiga narkotika, alkoholhaltiga drycker eller andra berusnings- drycker eller andra berusnings-

medel, medel, sådana dopingmedel som avses i lagen 1991:1969 förom bud mot vissa dopingmedel,

injektionssprutor eller kany- injektionssprutor eller kany-

ler, som kan användas för in- ler, kan användas för insom sprutning i människokroppen, sprutning i människokroppen, andra föremål som är särskilt andra föremål är särskilt som ägnade att användas för miss- ägnade att användas för missbruk eller befattning bruk eller

av annan av annan befattning

med narkotika, eller med narkotika, eller 4. annan egendom kan egendom kan som annan som skada honom själv eller någon skada honom själv eller någon annan eller vara till men för vår- eller till för vårannan vara men den eller ordningen Vårdin- den eller ordningen värdinrättningen. rättningen.

Påträffas sådan egendom i första stycket, som avses får den omhändertas.

24§

Har narkotika, alkoholhaltiga Har narkotika, alkoholhaltiga drycker eller andra berusnings- drycker, andra berusningsmedel

medel omhändertagits enligt 21 eller sådana dopingmedel som eller 22 § eller har sådan i lagen 1991:1969 egen- avses om dom påträffats där patienter in- förbud vissa dopingmedel mot

tagits för tvångsvård utan att det omhändertagits enligt 21 eller

finns någon känd ägare till 22 § eller har sådan egendom egendomen, skall ehefsöverläkaren påträffats där patienter intagits låta förstöra eller sälja egendo- för tvångsvård det finns utan att men enligt bestämmelserna någon känd ägare till egendoom

beslagtagen egendom i 2 § 1 skall chefsöverläkaren låta

men, första stycket lagen 1958:205 förstöra eller sälja egendomen

36 F

örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

forverkande alkoholhalti- enligt bestämmelserna om beom av drycker Detsamma gäl- slagtagen egendom i 2 § l första ga m.m. ler i fråga injektionssprutor stycket lagen 1958:205 om förom eller kanyler, kan användas verkande av alkoholhaltiga drycsom for insprutning i människokrop- ker m.m. Detsamma gäller i

och i fråga andra före- fråga om injektionssprutor eller pen, om mål är särskilt ägnade att kanyler, som kan användas för som användas för missbruk eller insprutning i människokroppen, av befattning med narkotika. och i fråga andra föremål annan om som är särskilt ägnade att använ-

das for missbruk av eller annan

befattning med narkotika.

Belopp har erhållits vid försäljning tillfaller staten. som

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

SOU 1996: 126

F örfattningsförslag 3 7

Förslag till Lag om ändring i socialtjänstlagen 1980:620

Härigenom föreskrivs att 11 och 12 socialtjänstlagen

1980:620 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11§4 Socialnämnden skall arbeta för Socialnämnden skall arbeta för

att förebygga och motverka att förebygga och motverka

missbruk av alkohol och andra missbruk alkohol av och andra beroendeframkallande medel. beroendeframkallande medel. Insatser för barn och ungdom bör därvid ägnas särskild uppmärksamhet.

Socialnämnden skall information genom till myndigheter, grupper och enskilda och uppsökande verksamhet sprida

genom kunskap om skadeverkningar av missbruk och de hjälpmöjligheter finns.

om som Socialnämnden skall aktivt sörja for att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård han behöver för komma som att ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera

hjälpen och

vården och bevaka att planen fullföljs. noga

12 Socialnämnden skall Socialnämnden skall verka för att barn och ungdom verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda växer under och goda upp trygga förhållanden, förhållanden, i nära samarbete med hemmen i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighets- främja allsidig en personlighets-

utveckling och en gynnsam fy- utveckling och fy-

en gynnsam sisk och social utveckling hos sisk och social utveckling hos barn och ungdom, barn och ungdom, med särskild uppmärksamhet med särskild uppmärksamhet

följa utvecklingen hos barn och följa utvecklingen

hos barn och ungdom har visat tecken till ungdom har som som visat tecken till

en ogynnsam utveckling, utveckling,

en ogynnsam

Senaste lydelse 1988:871.

5Senaste lydelse 1990:1527.

38 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

arbeta aktivt för att förebygga och motverka missbruk bland barn och ungdom alkoholhalav tiga drycker, andra beroende-

framkallande medel samt sådana

dopingmedel i lagen

som avses

1991:1969 om förbud mot vissa dopingmedel,

samarbete med hemmen i nära samarbete med hemmen i nära barn och ungdom sörja för att barn och ungdom sörja för att riskerar utvecklas riskerar att utvecklas ogynsom att ogyn- som det skydd och stöd nsamt får det skydd och stöd nsamt får behöver och, hänsy- de behöver och, om hänsysom de om som den bästa motive- till den bästa motivenen till unges nen unges vård och fostran utanför det, vård och fostran utanför rar det, rar hemmet, samt hemmet, samt i sin barn och i sin omsorg om barn och ungomsorg om ungtillgodose det särskilda be- dom tillgodose det särskilda bedom stöd och hjälp kan hov stöd och hjälp som kan hov av som av sedan tvist vård- föreligga sedan tvist om vårdföreligga en om en har avgjorts nad eller umgänge har avgjorts nad eller umgänge domstol. av en domstol. av en

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

F örfattningsförslag

Förslag till Lag om ändring i lagen 1994:451

om

försöksverksamhet med

intensivövervakning

med elektronisk kontroll

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen 1994:451 om försöksverksam-

het med intensivövervakning med elektronisk kontroll

skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4§° Den dömde skall under Den dömde skall under

verkställigheten utanför anstalt verkställigheten utanför

anstalt

iaktta skötsamhet, efter förmåga iaktta skötsamhet, efter förmåga söka försörja sig samt i övrigt söka försörja sig samt i övrigt

rätta sig efter vad åligger sig efter

som rätta vad som åligger

honom enligt denna lag och honom enligt en- denna lag och enligt föreskrift meddelats ligt föreskrift som som meddelats med stöd lagen. Han skall med stöd av av lagen. Han skall avhålla sig från alkohol och and- avhålla sig från alkohol och and-

ra beroendeframkallande medel beroendeframkallande

ra medel samt sådana medel i samt sådana

som avses dopingmedel som

1 § lagen 1991:1969 för- lagen om avses i 1991:1969 om

bud mot vissa dopningsmedel. förbud mot vissa dopingmedel.

Den dömde är, inte annat föranleds om av medicinska eller liknande skäl, skyldig att under verkställigheten på anmaning lämna

blod-, urin-, eller utandningsprov för kontroll

av att han inte är påverkad av sådana medel i första som avses stycket andra mening-

en. Elektroniska hjälpmedel får användas för

att kontrollera att den dömde avhåller sig från alkohol.

Denna lag träder i kraft den l juli 1997.

Senaste lydelse 1996:784.

F özjfáttningsförslag

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1996:701 om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

föreskrivs 3 § lagen 1996:701 Tullverkets Härigenom att om vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska befogenheter unionen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ tillämplig endast be- Lagen är tillämplig endast be- Lagen är träffande följande träffande följande varor: varor:

i la- krigsmateriel i lakrigsmateriel som avses som avses

1992:1300 krigsma- 1992:1300 om krigsmagen om gen och produkter i teriel, och produkter som avses i teriel, som avses 1991:341 strategiska lagen 1991:341 strategiska lagen om om

produkter, produkter,

skall beskattas 2. skall beskattas varor som en- varor som lagen 1994:1565 be- enligt lagen 1994:1565 om beligt om

skattning privatinförsel skattning av privatinförsel av

av av alkoholdrycker och tobaksvaror alkoholdrycker och tobaksvaror från land är medlem i Euro- från land som är medlem i Eurosom peiska unionen, peiska unionen, narkotika i narko- narkotika avses i narkosom avses som tikastrafflagen 1968:64, tikastrafflagen 1968:64, och ammunition 4. och ammunition som 4. vapen som vapen i vapenlagen l996:67, i vapenlagen l996:67, avses avses injektionssprutor och kany- injektionssprutor och kany-

ler, ler,

i dopingmedel i dopningsmedel som avses som avses

1991:1969 förbud lagen 1991:1969 förbud lagen om om

vissa dopningsmedel, mot vissa dopingmedel,

mot

springknivar, springstiletter, springknivar, springstiletter,

knogjärn, kaststjärnor, riv- eller knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithandskar, batonger, karatepin- nithandskar, batonger, karatepinblydaggar, spikklubbor och blydaggar, spikklubbor och nar, nar, liknande, liknande, kulturföremål i kulturföremål som avses i som avses 6 lagen 1988:950 5 kap. 4- 6 lagen 1988:950 5 kap. 4 kulturminnen kulturminnen m.m., om m.m., om hundar och katter för annat hundar och katter för annat ändamål än handel, ändamål än handel, spritdrycker, vin och starköl 10. spritdrycker, vin och starköl 10. enligt alkohollagen 1994: 1738, enligt alkohollagen 1994:1738,

F örfattningsförrylag 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l nötkreatur, svin, får, getter, l nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler, fjäderfän, fisk och reptiler, 12. andra djur än sådana som 12. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av anges ovan och produkter av djur, om det finns särskild anled- djur, om det finns särskild anledning att misstänka att smittsam ning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att djuret sjukdom förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt eller djurprodukten annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur, att medfö- människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga ljande dokument är ofullständiga eller felaktiga, att erforderliga eller felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda. införseln inte är uppfyllda.

Denna lag träder i kraft den ljuli 1997.

l Inledning

l.l

Utredningens uppdrag

Regeringen beslutade den 28 juli 1994 om direktiv Dir. 1994:78 för en parlamentarisk utredning med uppgift att göra en översyn av dopingproblemet. Direktiven återfinns i sin helhet i slutet av betänkandet, del A. Sammanfattningsvis anförde regeringen följande. En parlamentarisk utredning skall

ta del av tillgänglig forskning om olika dopingmedel och deras verkningar samt analysera och belysa det aktuella kunskapsläget området, belysa rättsutvecklingen sedan lagens om förbud mot vissa dop- ningsmedel tillkomst och redogöra för domar och rättspraxis, kartlägga och analysera dopingproblemets omfattning och karak- tär, såväl inom som utanför tävlingsidrotten, samt belysa följderna av missbruket kort och lång sikt, analysera orsakerna till att det finns dopingmedel tillgängliga och vad som kan göras för att minska tillgången på illegala medel, analysera om det finns en koppling mellan missbruket av doping- medel och annat missbruk och våldsbrott, belysa det internationella arbetet mot doping, eventuellt föreslå ytterligare insatser mot missbruket av doping- medel, överväga behovet av resurser till förbättrade informationsinsatser om doping.

Enligt direktiven skall utredningen överväga de ändringar i den rättsliga regleringen som utredningen kan finna motiverade. Regeringen anförde i direktiven att det kan finnas anledning att se över gradindelningen och straffskalan för dopingbrott samt studera om det föreligger behov av att kriminalisera icke medicinskt och icke vetenskapligt bruk av dopingmedel.

44 Inledning SOU 1996: 126

Utredningen har även tagit del de riksdagsbeslut samt de av motioner som väckts i riksdagen rörande doping och anabola steroider. I samband med behandlingen av lagen 1994:954 disciplinom påföljd m.m. hälso- och sjukvårdens område tillkännagav sålunda riksdagen rskr. 1993/942410, bet. 1993/94:SoU26 att de möjligheter som ges i lagen att begränsa förskrivningsrätten i vissa fall även borde kunna omfatta anabola steroider och andra dopingmedel som är läkemedel samt att regeringen borde återkomma till riksdagen med förslag till ändringar. Utredningen har i sitt arbete särskilt behandlat denna fråga. Under den allmänna motionstiden 1995 bet. l994/95:SoU13 väcktes i riksdagen ett flertal motioner berörde frågan som om doping. Flera motioner behandlade frågan om kriminalisering av icke medicinskt och icke vetenskapligt bruk av anabola steroider. Även frågor om behovet av information, införandet av nya medel i dopinglagen m.m. behandlades i olika motioner. Samtliga motioner avstyrktes med hänvisning till utredningens arbete.

1.2 Utredningens arbete

Mot bakgrund av vad sägs i direktiven har utredningen sett det som som en central uppgift att införskaffa och sammanställa ett så gott kunskapsunderlag som möjligt om olika aspekter av dopingproblemet. Arbetet har i stor utsträckning bestått i att sammanställa de kunskaper som finns olika områden utredningen har även men själv genomfört eller uppdragit andra att genomföra studier i vissa frågor där kunskaperna varit bristfälliga. Så har utredningen exempelvis givit TEMO i uppdrag att genomföra undersökning en av erfarenheten av anabola steroider och tillväxthormon bland män i åldersgrupperna 18-30 år. Resultaten denna undersökning av presenteras i kap. I syfte att samla kunskap missbrukets om karaktär och mönster har psykologen Stig Helling, utredningens uppdrag, genomfört en intervjuundersökning vilken närmare presenteras i kap. Utredningen har även inhämtat skriftliga utlåtanden från olika experter samt inbjudit särskilda föredragshållare till utredningens sammanträden. Sekretariatet har vidare haft kontakter med bl.a. företrädare för myndigheter och organisationer berörs som av de frågor utredningen arbetat med.

Inledning 45

För att inhämta synpunkter utredningens medicinska bakgrundsmaterial har utredningen hållit en särskild utfrågning den 17 november 1995 till vilken inbjudits medicinska och andra vetenskapliga experter i de nordiska länderna. Utredningen har vidare den 25 januari 1996 hållit en utfrågning med deltagande av representanter från olika myndigheter, organisationer, gym m.m. Deltagarförteckningar från dessa sammankomster återfinns i slutet av betänkandet, del A. Utredningen har gjort studiebesök Dopinglaboratoriet Huddinge sjukhus. Representanter för utredningen har även deltagit vid den av Socialutskottet den 14 februari 1995 anordnade offentliga utfrågningen om doping och vid det av Svenska Läkaresällskapet anordnade Berzeliussymposiet "Doping Agents a Threat against - Sport and Public Health" den 6-8 november 1995 i Stockholm. Härutöver har utredningens ordförande och sekreterare deltagit vid olika möten och seminarier som hållits om doping under utredningstiden.

1.3 Vissa förekommer

begrepp som

i betänkandet

När dopinglagen infördes beslutades att uttrycket "dopning" skulle

användas. Under utredningsarbetet har det emellertid klart framgått att detta uttryck inte har slagit igenom i praktiken. Uttrycket

"doping" är allmänt etablerat såväl inom idrottsvärlden som i den

allmänna debatten. "Doping" överensstämmer också med modernt svensk språkbruk och står inte i strid med vad som anges i t.ex. Svenska Akademiens ordlista över det svenska språket. Utredningen förordar därför att uttrycket "doping" används i samtliga sammanhang. l betänkandet använder även utredningen "doping" i alla sammanhang utom när dopinglagens fullständiga namn skrivs ut. Det bör observeras att i dopinglagen rubriceras brott mot lagen som "dopningsbrott". Utredningen har emellertid valt att konsekvent beteckna brottet som dopingbrott. Med dopingmedel avses i betänkandet de medel omfattas som av dopinglagen om inte annat har särskilt anmärkts. Det skall även här anmärkas att utredningen generellt har använt begreppet anabola .steroider i texterna, dock med två undantag. I den medicinska redogörelsen och i övrigt då sådana frågor behandlas används

46 Inledning SOU 1996: l 26

uttrycket anabola androgena steroider AAS varvid både avses anabola steroider och testosteron. l lagtexten återfinns uttrycket syntetiska anabola steroider varför detta begrepp används då lagens innehåll direkt berörs. I övrigt hänvisas till den medicinska ordlistan i del bilaga nr Ett begrepp som bör beröras här är "kraftsporter". Någon officiell definition av detta begrepp finns inte och det används på ett relativt generellt sätt i olika undersökningar. De gemensamma nämnarna för de typer av aktiviteter som kan hänföras till detta begrepp är att samtliga innehåller ett moment styrketräning och att muskelvoav lym eller muskelstyrka är avgörande för prestationen. Här återfinns såväl tyngdlyftning som kroppsbygge.

I

Bakgrund

2 Allmän

bakgrund

2.1 Historik

Doping innebär i princip att idrottsutövare ett onaturligt sätt en

förbättrar sin prestationsförmåga. Från 1960-talet och framåt har

olika försök gjorts att definiera doping. Emellertid har det varit svårt att hitta en definition som är klar och heltäckande samtidigt den som är juridiskt hållbar. Internationella Olympiska Kommittén IOK antog 1986 en definition innebär att med doping använsom avses dande av de medel och metoder enligt IOK fastställd lista som en av är förbjudna. Sveriges Riksidrottsförbund RF antog 1989 följande definition:

Med doping menas dels bruk medel, dels användande metoder

av av som enligt av internationella olympiska kommittén, eller interav nationella specialförbund därutöver, doping. ansetts vara Doping är en företeelse som även förekommer i tävlingar med djur. Inom RF räknas djur används idrottsutövaren i tävling, som av en

t.ex. i ridsporter, som en del idrottsutövaren varför RF:s doping-

av regler är tillämpliga även i dessa fall. Även inom djursporter som

inte ingår bland RF:s förbund finns särskilda dopingregler. Det kan även här nämnas att 18 § djurskyddslagen 1988:534 uttryckligen

förbjuder doping djur. av

Frågan om doping uppmärksammades först inom tävlingsidrotten.

Efter några uppmärksammade fall och då det upptäcktes att användandet anabola steroider hade börjat att breda sig i tävlingsamav ut manhang inleddes kampen mot doping på allvar under l960-talet. Inför de olympiska spelen 1968 tillsatte IOK medicinsk komen mitté som utarbetade den första listan över vad skall som anses vara doping. Kontroller vid tävlingar började också användas att mer systematiskt. IOK har utarbetat "Antidoping Charter" inneen som

håller råd och anvisningar för arbetet mot doping på nationell nivå.

IOK ackrediterar godkänner även de laboratorier skall som analysera proverna tas inom idrotten. som

50 Allmän bakgrund

IOK:s dopinglista är bindande endast i samband med de olympiska spelen. Emellertid har listan accepterats internationellt och utgör nu del idrottens regelverk. Dopinglistan utgör därför grunden när en av de olika internationella specialidrottsförbunden upprättar sina förteckningar över förbjudna medel och metoder. till vilken svenska specialidrottsförbund RF är en riksorganisation är anslutna. Sedan 1970-talet har RF arbetat för att minska dopingen inom idrotten. Arbetet har bl.a. lett till att kontroller utförs såväl vid tävling som under träning och till att dopinglaboratoriet vid Huddinge sjukhus upprättats. Laboratoriet är sedan 1985 ett av lOK ackrediterat dopinglaboratorium. I november månad 1989 öppnades Europarådets konvention mot doping för undertecknande. Konventionen är öppen for Europarådets medlemsstater samt vissa i konventionen angivna stater. Emellertid kan även andra stater ansluta sig efter inbjudan. Konventionens syfte är att minska och slutligen avskaffa doping inom idrotten varför konventionsstaterna åtar sig att, inom ramarna för statens konstitutionella befogenheter, verka för detta syfte. Till konventionen hör en lista över substanser och metoder som bygger på den av lOK upprättade listan. Konventionen rad åtgärder för uppnåenupptar en de av ovan angivna syfte. En särskild övervakningsgrupp har tillsatts bl.a. kontrollerar staternas tillämpning av konventionen och som fattar beslut rörande förteckningar över förbjudna dopingmedel och dopingmetoder. Konventionen trädde för Sveriges del i kraft den 1 augusti 1990. Mot bakgrund att det under 1980-talet visade sig att bruket av av dopingmedel även hade börjat att spridas utanför den organiserade idrotten förordnade Socialdepartementet, i samråd med Bostadsdepartementet, 1989 särskild utredare att över frågan om bruket en se av dopingmedel. Utredarens förslag ledde till antagandet av lagen 1991:1969 förbud mot vissa dopningsmedel dopinglagen. om Lagen trädde i kraft den 1 juli 1992. I början l990-talet ökade insatserna mot missbruket av dopingav medel utanför den organiserade idrotten. Lokala samverkansprojekt mellan skola, socialförvaltning, polis, och frivilligorganisagym tioner har igångsatts och särskilda informationskampanjer har genomförts. 1 arbetet har idrottsrörelsen aktivt deltagit och i många fall varit initiativtagare till det förebyggande arbetet. För regeringens räkning har Folkhälsoinstitutet följt utvecklingen av missbruket av dopingmedel och de åtgärder som vidtagits mot missbruket. Sedan 1993 har frågor om doping ingått i de drogvaneundersökningar

Allmän bakgrund 51

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning CAN

genomfört Folkhälsoinstitutets uppdrag. Folkhälsoinstitutet har även medverkat i olika informationsprojekt och tagit fram skriftlig information. År 1993 upprättades särskild telefonjour för inforen mation, den s.k. Dopingjouren, vars verksamhet finansieras genom Folkhälsoinstitutet.

2.2 IOK:s lista

förbjudna

över

medel och metoder.

lOK:s dopinglista är, nämnts, vägledande inom idrotten som ovan för vad som skall anses som doping. Vad har styrt innehållet i som dopinglistan är olika faktorer, däribland medlets potentiella prestationshöjande effekt och dess hälsovådlighet. Listan innehåller inte enbart substanser som i icke medicinska sammanhang anses vara förkastliga, t.ex. narkotika eller anabola steroider, utan även t.ex.

koffein och beta-2-stimulerare de sistnämnda substanserna före-

kommer i bl.a. läkemedel mot astma. På listan finns även medel som inte har någon prestationshöjande effekt vid analys men som inte kan särskiljas från andra liknande medel med sådan effekt. Det finns även medel döljer att använt t.ex. anabola steroider. som man Dopinglistan revideras varje år. Nu gällande lista fastställdes IOK av ijanuari 1996. Listan är indelad i kategorierna "Dopingklasser" dvs. förbjudna medel, "Dopingmetoder" och "Ämnen är föremål för särskilda som restriktioner".

Dopingklasser

lOKzs definition grundar sig ett förbud klasser

mot grupper av farmakologiska ämnen och substanser efter vilka dopinglistan är uppdelad. l listan upptas exempel förbjudna ämnen. Uppräkningen av ämnen är inte uttömmande utan förbudet gäller uttryckligen även ämnen närbesläktade med dem i förteckningen. Klassen "Stimulantia" omfattar ämnen på olika sätt ökar som en persons vakenhet och uthållighet samt minskar trötthet. Ämnen som är förbjudna är bl.a. amfetamin, beta-2-stimulerare och efedrin.

52 Allmän bakgrund

Även koffein ingår i denna doping anses endast föreligga grupp men koncentrationen koffein i urinen överstiger ett visst värde. om av Klassen "Narkotiska analgetika" omfattar ämnen som har en smärtstillande, lugnande eller ångestdämpande effekt som t.ex. morfin. Klassen "Anabolt verkande ämnen" är indelad i dels "androgena anabola steroider", dels "övriga anabola preparat". Till den först nämnda hör syntetiskt framställda anabola steroider och gruppen testosteron. Till den andra gruppen hör f.n. vissa beta-2-stimulerare antas ha anabol effekt t.ex. clenbuterol. som som Klassen "Diuretika" omfattar olika typer av urindrivande ämnen. Klassen "Peptidhormoner och analoger till dessa" omfattar bl.a. tillväxthormon, erytropoietin EPO och humant choriongonadotropin hCG.

Förbjudna metoder

Som förbjudna metoder upptas s.k. bloddoping och manipulering av urinprov farmakologisk, kemisk eller fysisk väg. Bloddoping innebär att idrottsutövaren, genom t.ex. blodtransfusion, ökar antalet röda blodkroppar i blodet i syfte att få ökad syreupptagningsen förmåga.

Ämnen är föremål för vissa restriktioner som

Denna kategori vissa ämnen som inte generellt är förbjudna avser står under vissa restriktioner och kan vara förbjudna inom men som vissa specialförbund. Som exempel härpå kan alkohol, marijuana och s.k. betablockerare nämnas. Kategorin omfattar även ämnen som endast får användas på visst sätt och under vissa villkor.

2.3 Rättslig Översikt

Tillämpliga lagar

De centrala författningarna området är, förutom den ovan nämnda dopinglagen, läkemedelslagen 1992:859, lagen 1992:860 om kontroll av narkotika, narkotikastrafflagen 1968:64 och lagen

Allmän bakgrund

1960:418 om straff för varusmuggling varusmugglingslagen. För

en närmare redogörelse av lagarnas innehåll hänvisas till kap. 13. De flesta de ämnen och substanser finns i IOK:s av som upptagna lista regleras genom någon de nämnda lagarna. av nu

Kärnan utgörs av läkemedelslagen vilken innehåller den grundläggande regleringen hantering läkemedel. Såväl narkotika-

av av lagstiftningen dopinglagen är specialregleringar tillkommit som som

då lagstiftaren inte har ansett att Iäkemedelslagens regler tillräckligt

effektivt kunnat motverka otillåten spridnig vissa medel. av

Enligt läkemedelslagen kan bl.a. otillåten produktion och försälj-

ning av läkemedel bestraffas med böter eller fängelse i högst år. ett I lagen om kontroll narkotika särskilda föreskrifter för av ges hanteringen av narkotiska ämnen. Straffbestämmelserna for otillåten

hantering återfinns i narkotikastraflagen. I dag är all otillåten be-

fattning straffbelagd varför bestämmelserna omfattar bl.a. otillåten överlåtelse, innehav och konsumtion narkotika. Straffet är av uppdelat i en tregradig skala. För ringa brott är straffet böter eller fängelse i högst månader och för brott "normalgraden" sex av fängelse i högst tre år. Bedöms brottet grovt är straffet fängelse vara lägst två år och högst 10 år. Dopinglagen omfattar syntetiska anabola steroider, testosteron och dess derivat, tillväxthormon, samt kemiska substanser ökar som produktion och frigörelse testosteron och dess derivat eller tillav av

växthormon. Införsel, överlåtelse, framställning, förvärv i överlå-

telsesyfte, utbjudning till försäljning och innehav är straffbara gärningar de inte skett för medicinska eller vetenskapliga ändamål. om

Straffet för dopningsbrott i fortsättningen dopingbrott är fängelse

i högst två år eller, brottet är ringa, böter eller fängelse i högst om sex månader. Ansvarsreglerna för olovlig införsel samlas i varusmugglingslagen. För olovlig införsel narkotika tillämpas straffskala av samma som

i narkotikastrafflagen. För övriga fall är straffskalan uppdelad

i tre grader. För ringa brott är straffet penningböter och för brott av "normalgraden" böter eller fängelse högst två år. För brott är grova straffet fängelse i lägst månader och i högst år. sex sex

Provtagningsmojligheter

Samhället har begränsade möjligheter att kontrollera om en person har missbrukat t.ex. narkotika eller dopingmedel. Enligt 2 kap 6 § regeringsformen skyddas den enskilde medborgaren det mot av

54 Allmän bakgrund

allmänna påtvingade kroppsliga ingrepp. Tillåtelse till sådan påtvingad i lag. De fall där det allmänna givits möjåtgärd måste ges lighet till provtagningar är främst vid brottsutredningar och inom kriminalvården. Enligt 28 kap. 12 § rättegångsbalken har åklagaren och i vissa fall polisen rätt att besluta provtagning under utredningen av brott. om Det krävs dock att personen är skäligen misstänkt för ett brott vilket fängelse kan följa. Som närmare redogörs for i avsnitt 13.2 skall provtagningen ha betydelse för utredningen av brottet. Detta medför att provtagning kan genomföras på är skäligen en person som misstänkt för att ha konsumerat narkotika. Däremot torde reglerna i princip inte medge provtagning i syfte att utröna eventuellt missbruk dopingmedel vid utredningar andra brott, t.ex. av om av våldsbrott. På kriminalvårdsanstalterna kan missbruk bl.a. dopingmedel och av narkotika kontrolleras provtagningar. Enligt 52 d § lagen genom 1974:203 kriminalvård i anstalt är den intagne skyldig att om anmaning lämna t.ex. urinprov för sådan kontroll. l lagen ställs inte något uttryckligt krav på att det skall föreligga skälig misstanke. Det skall nämnas att denna skyldighet främst har tillkommit i syfte att främja behandlingsarbetet anstalterna. En fråga där rättsläget inte är helt klart är i vad mån kommunerna har rätt att besluta slumpvisa kontroller, motsvarande dem som om genomförs inom idrotten, på kommunala gymanläggningar. Någon bestämmelse direkt tillåtelse till sådana kontroller i lag som ger finns inte i dag. Att t.ex. bruket narkotika är kriminaliserat av medför inte i sig någon utökad möjlighet för kommunerna att kontrollera sådant bruk. Frågeställningen analyseras närmare i kap. 14.

3 Det icke

medicinska

brukets

utbredning

3.1 Inledning

3.1.1 Allmänt

om undersökningar om befolkningens erfarenhet av dopingmedel

CAN har sedan mitten 80-talet genomfört undersökningar

av

angående befolkningens drog- och missbruksvanor. Sedan 1992, då Folkhälsoinstitutet erhöll ansvaret att följa drogutvecklingen, har undersökningarna skett Folkhälsoinstitutets uppdrag. Sedan 1993 har frågor dopingmedel ingått i undersökningarna. Frågorna har

om då främst gällt erfarenheten av anabola steroider och tillväxthormon.

Utöver de undersökningar CAN genomfört har även på vissa

som

orter och i vissa landsting genomförts lokala undersökningar

av

ungdomars erfarenhet dopingmedel.

av Utredningen har under 1995 låtit genomföra riksomfattande en

intervjuundersökning. Denna redovisas i avsnitt 3.5.

Metodologiska frågor

Resultat i frågeundersökningar påverkas alltid olika metodologis-

av ka osäkerhetsmoment. Urvalet vilka intervjuas och bortfallet av som bland de tillfrågade är två sådana faktorer. Ett särskilt osäkerhets-

moment hänför sig till tillförlitligheten i dvs. huruvida de

svaren,

intervjuade givit sanningsenliga svar. Såväl under- överrappor-

som tering kan förekomma.

När det gäller undersökningar känsliga områden,

av som t.ex.

drogvanor, föreligger risk för underrapportering på så

en sätt att den tillfrågade medvetet eller omedvetet underskattar sin konsumtion. I

vissa fall beror underskattningen glömska. Om handling inte

en är socialt accepterad kan också förvänta sig man att en del tillfråga-

56 Det icke medicinska brukets utbredning

de inte vill vidgå någon konsumtion. Med hänsyn till den negativa

uppmärksamhet doping har erhållit och till kriminaliseringen av

handhavandet med t.ex. anabola steroider torde även frågor rörande bruk dopingmedel känsliga i denna bemärkelse. av vara

Överrapportering kan t.ex. förekomma när den tillfrågade av en

anledning, exempelvis "leklusta", medvetet överskattar eller annan sin konsumtion. När det gäller frågor dopingmedel får även om beaktas att mängd olika preparat förekommer med namn som är en snarlika preparatsnamnen for t.ex. anabola steroider. Det har framgått i del undersökningar, bl.a. den undersökning TEMO genomen fört på utredningens uppdrag, att vissa svarande felaktigt trott sig ha använt anabola steroider eller tillväxthormon utan att medlet innehållit dessa substanser. Problemet är att det inte finns någon säker metod att uppskatta sådan under- eller överrapportering. Resultaten i undersökningarna bör därför storleksordningar konsumtionen och inte som ses som exakta siffror. Det bör här poängteras att det främsta syftet med de

undersökningar genomförs CAN är att belysa utvecklingen

som av och förändringarna över tid.

3.2 Tendenser enligt utredningens

nyckelpersonsundersökning

utredningens nyckelpersonundersökning kap. 4 till-

I se närmare

frågades de intervjuade hur de uppfattade tendenserna när det om gäller omfattningen och utbredningen av missbruket av anabola ste-

roider och andra dopingmedel.

Den överväldigande majoriteten de intervjuade att nivån av uppgav på missbruket anabola steroider har stabiliserats eller t.o.m. av avtagit. Den allmänna uppfattningen bland de intervjuade var att en höjdpunkt förelåg mellan åren 1990 och 1993 men att bruket därefter inte har ökat. Emellertid förekommer regionala variationer och även variationer inom olika grupper av befolkningen.

Vad uppmärksammats när det gäller den nyrekrytering som

som trots allt förekommer är att debutåldern allmänt sett har sjunkit och att debuten äger under den tonårstiden och runt 20nu rum senare årsåldem.

SOU 1996: 126 Det icke medicinska brukets utbredning 57

När det gäller de kategorier där det enligt nyckelpersonsundersökningen föreligger risk för missbruk idrottsutövare samt utövare kraftsporter och kroppsbygge m.m. bruket inom idrotten, av anses dvs. sådan idrott ingår i till RF anslutet idrottsförbund, ha som minskat betydligt enligt undersökningen. Faktorer ökad kontroll som och utvecklingen analysmetoder ha haft betydelse men av anses även etiska aspekter jfr. kap. 5. Även när det gäller styrketräning, kroppsbygge och liknande aktiviteter bruket totalt sett ha minskat. Enligt nyckelpersonsanses undersökningen är skälet till detta inte att bruket bland dem som utövar dessa aktiviteter har minskat utan att t.ex. kroppsbygge som sport är tillbakagång. Intresset bland de har i större utsträckunga ning börjat att riktas mot andra former t.ex. "fitness" och som "aerobics" vilka inte förknippade med bruk av anabola anses vara steroider. Faktorer talar för denna minskning är enligt nyckelsom

personsundersökningen att det finns tecken på att antalet gym

åtminstone i vissa regioner blir färre, att nya aktiviteter bedrivs i traditionella gymlokaler samt att antalet tävlande inom kraftsportminskar. Emellertid intervjupersonerna företeelser erna nämns av att "garagegym" eller "nyckelgym", dvs. gym som inte är öppna som för allmänheten utan endast för mindre sluten har börjat en grupp, att växa fram. Sådana anses emellertid inte vara en utbredd gym företeelse.

3.3 Ungdomsundersökningar

3.3. 1 Riksrepresentativa undersökningar

CAN har sedan 1993 i olika undersökningar tillfrågat ungdomar om deras erfarenhet anabola steroider och tillväxthormon. Frågor av ingår i de reguljära enkätundersökningarna drogvanor i årskurs om 9 vilka omfattar drygt 6 000 elever. Intervjuundersökningar har även genomförts 1993 och 1994 antingen telefon- eller besöksinsom

tervjuer. Dessa undersökningar har utförts av opinionsinstitut och

omfattat drygt l 000 i åldrarna 16-25 år. Sedan 1994 har personer frågor anabola steroider och tillväxthorrnon även ställts i CAN:s om drogvaneundersökningar bland mönstrande pojkar 18 år. I 1994

58 Det icke medicinska brukets utbredning

års undersökning deltog 39 000 pojkar och i 1995 års undersökning

44 874 pojkar.

Resultaten av undersökningarna när det gäller de männens

unga erfarenhet visas i tabell 3:1. Fram till och med 1994 låg andelen pojkar som hade prövat anabola steroider mellan 1-2 enligt procent

undersökningarna. Resultaten for 1995 är markant lägre än tidigare

år bland pojkarna i årskurs Även

mönstringsundersökningen visar ett lägre resultat 1995 än 1994. Som framgår vidare tabellen är

av erfarenheten tillväxthorrnon marginell. av

Tabell 3:1 Andel unga män som har erfarenhet anabola steroider av och tillväxthormon procent

1993 1993 1994 1994 1995 1995 AAS GH AAS GH AAS GH

ÅK 9 1 1 1 0 0 0

Mönstrande pojkar 1,4 0,7 1,2 0

Ungdomsundersökning år 1993 SKOP

- Ungdomsundersökning år 1994 SIFO

16-19 år 2 20-24 år 2

Källa:CAN Teckenforklaringar: AAS anabola steroider, GHtil1växthormon, 0 någon men mindre än 0,5, ingen, frågan ställdes inte -

Erfarenheten anabola steroider bland de kvinnorna av unga är enligt

samtliga undersökningar marginell. Endast i undersökningarna i

årskurs 9 förekom att någon enstaka flicka hon hade uppgav att

SOU 1996: 126 Det icke medicinska brukets utbredning 59

prövat anabola steroider. Inte någon av de unga kvinnorna hade enligt undersökningarna prövat tillväxthormon. I CAN:s drogvaneundersökningar ingår frågor om erfarenheten av narkotika. Som jämförelse kan konstateras att i undersökningarna i årskurs 9 har mellan 5 och 7 procent av pojkarna uppgivit att de prövat narkotika. I mönstringsundersökningama har andelarna åren 1992 till 1994 legat mellan 5,8 och 9 procent.

3.3.2 Några regionala och lokala undersökningar

Under våren 1994 genomförde CAN och Folkhälsoinstitutet en enkät i gymnasieskolor i sju kommuner och ett län. Resultaten av undersökningen publicerades i rapporten "Gymnasieelevers doping- och drogvanor 1994". Sammanlagt ingick drygt 10 OOOelever fördelade

på 23 gymnasieskolor. Mellan 1 och 5 procent av pojkarna de

olika orterna hade någon gång prövat anabola steroider. På tre orter översteg andelarna 2 procent. Av flickorna hade ytterst få prövat anabola steroider och ingen av dem hade prövat tillväxthormon genotropin. Mindre än 0,5 procent av pojkarna uppgav att de hade prövat tillväxthormon. Resultaten kan jämföras med vad eleverna uppgav om sin erfarenhet narkotika. Med undantag för ort, där andelen uppgick till av en 16 procent, uppgav mellan 4 och 9 procent av pojkarna att de någon gång hade använt narkotika. Flickomas narkotikaerfarenhet låg i allmänhet något under pojkarnas men avvek inte markant. Eftersom orterna inte slumpmässigt utvalda är urvalet av var gymnasieelever i undersökningen inte riksrepresentativt och resul-

taten kan därför endast representativa för respektive ort.

anses Emellertid CAN att de uppmätta storleksordningama kan ses anser rimliga vid jämförelse med andra undersökningar. som en I gymnasieundersökningen varierade andelarna mellan de olika orterna. Variationer har förekommit även i andra lokala undersökningar. En sådan, blivit mycket uppmärksammad, undersom är en sökning från Falkenberg 1993 där andelen bland de 16-åriga pojkarna som hade använt anabola steroider uppgick till ll procent. Resultaten i övrigt i denna undersökning, som omfattade högstadiet och gymnasiet, varierade också mellan de olika åldersgrupperna, varvid den lägsta andelen, 2 procent, fanns hos de 14-åriga pojkarna. Huruvida Falkenbergsundersökningen skiljer sig från andra resultat faktiska förhållanden eller metodologiska skillnader i p.g.a p.g.a.

60 Det icke medicinska brukets utbredning

genomförandet vet man inte. I kartläggning i Falkenberg 1995 en ny uppgav 6 procent av de 16-åriga pojkarna och 3 procent av gymnasiepojkama att de hade prövat anabola steroider. Inom ett regionalt dopingprojekt i Uppsala län tillställdes i maj månad 1995 värnpliktiga vid tre regementen enkät med frågor erfarenen om heten av anabola steroider, testosteron och tillväxthormon. Undersökningen genomfördes i samarbete med CAN. 994 enkäter bearbetades och den genomsnittliga åldern de svarande 21 år. var Andelen som sig ha prövat anabola steroider och/eller uppgav testosteron uppgick till 2 procent. Inte någon hade prövat tillväxthormon.

3.4 Vuxenundersökningar

Under 1993 och 1994 utförde TEMO på CAN:s uppdrag även undersökningar om erfarenheten dopingmedel bland befolkningav

en i åldrarna 15-75 år. Undersökningarna omfattade vardera året

1 000 personer och genomfördes besöksintervjuer. En procent som

av männen i åldersgruppen 15-29 år i 1994 års undersökning

uppgav att de någon gång hade prövat anabola steroider. I övrigt översteg inte andelen med erfarenhet 0,5 procent sig 1993 eller 1994. vare

I åldersgruppema över 50 år och bland samtliga kvinnor det inte

var någon som uppgav sig ha prövat anabola steroider. Inte heller hade någon i undersökningarna prövat tillväxthormon.

3.5 Utredningens undersökning

På utredningens uppdrag genomförde TEMO under augusti månad

1995 telefonintervjuer med 10 000 män i åldrarna 18-30 år.

I undersökningen ställdes frågor bl.a. intervjupersonemas erfarenhet om av anabola steroider och tillväxthorrnon, frågor idrott/styrkeom träning och om erfarenheten narkotika och alkohol. I kap. 4 redoav visas närmare samband med narkotika och alkohol samt sociala bakgrundsfaktorer. TEMO:s rapport finns intagen bilaga till som betänkandet.

SOU 1996: 126 Det icke medicinska brukets utbredning 61

3.5.1 Brukets

omfattning

110 män 1,1 procent uppgav att de någon gång hade prövat anabola steroider. Av de intervjuade svarade 27 0,3 procent att de hade personer prövat tillväxthormon vid något tillfälle. Emellertid visade det sig att ett antal av uppgivna preparat inte kunde hänföras till tillväxthormon utan utgjorde t.ex. kosttillskott. Endast åtta av de tillfrågade hade med säkerhet använt preparat innehöll tillväxthormon varför som andelen som prövat tillväxthormon torde mindre än 0,3 procent. vara Som jämförelse kan här nämnas att andelen intervjuade som hade prövat narkotika uppgick till 11 procent.

3.5.2 Brukets aktualitet och frekvens

Frågeställningen i undersökningen avsåg de tillfrågade männens livserfarenhet av anabola steroider varför resultatet i sig, 1,1 procent, inte säger något om hur aktuell erfarenheten bland dem var som uppgav att de hade prövat anabola steroider. Majoriteten, 60 procent, uppgav emellertid att det var mer än två år sedan de hade prövat eller använt anabola steroider. Enligt undersökningen synes de flesta inte ha fortsatt med något kontinuerligt bruk. Drygt två tredjedelar de intervjuade med av erfarenhet av anabola steroider uppgav att de hade prövat enstaka gång eller enstaka kur.

3.5.3 Spridningen i landet

När det gäller brukets spridning i landet framgick av undersökningen att bruket är utspritt över hela landet och att omfattningen vid en traditionell regional indelning större stad, tätort, glesbygd inte skiljer sig mellan regionerna. Emellertid finns tendenser i undersökningen som tyder på att bruket i viss utsträckning vanligt i var mer storstäderna. Så var t.ex. större andel brukarna i undersökningen av en bosatta i Stockholm, Göteborg eller Malmö än jämfört med andel

och bosättningsort bland samtliga intervjuade. Men regionala

skillnader i övrigt framkom också. En något högre andel brukare 2 procent återfanns t.ex. bland de män under 25 år och som var bosatta i glesbygd. Vidare avvek andelen som hade prövat anabola

62 Det icke medicinska brukets utbredning

steroider och som var bosatta i Göteborg 2 procent signifikant från resultaten i övrigt.

3.5.4 Brukarnas ålder

I undersökningen låg andelen med erfarenhet av anabola steroider i stort sett samma nivå, drygt 1 procent, oavsett ålder. Undantag utgjorde åldrarna 25, 26 och 28 år där andelen uppgick till 2 procent i respektive åldersgrupp. Den övervägande andelen i dessa sist nämnda hade emellertid prövat eller använt anabola grupper steroider för mer än två år sedan. I gruppen män som var 30 år uppgick andelen som hade prövat anabola steroider till mindre än 0,5 procent. Undersökningen kan därför inte sägas tyda att missbruket ökar med stigande ålder. Som nämnts hade 60 procent av dem som uppgivit sig ha ovan erfarenhet av anabola steroider prövat eller använt sådana medel for mer än två år sedan. Medelåldern i denna grupp var 26 år. Andelen som använt eller prövat det senaste året var 19 procent med en medelålder främst på 22 år. Det var således enligt undersökningen män använt eller prövat anabola steroider det senaste yngre som året. Debuten hade för de allra flesta ägt rum när personen var ung, medelåldern var totalt sett 19 år, och det var endast i enstaka fall någon hade angivit att debuten ägt efter 21 års ålder. 1 den som rum grupp som prövat eller använt anabola steroider det senaste året låg medelåldern för debut drygt 16 år.

3.6 Avslutande kommentarer

Som inledningsvis berörts är frågeundersökningar förenade med olika osäkerhetsmoment varför resultaten bör ses som storleksordningar och inte som exakta mått på befolkningens erfarenhet. Det föreligger även svårigheter att jämföra olika undersökningar med varandra. Oavsett dessa förhållanden tyder de genomförda undersökningarna på att antalet personer i Sverige som har erfarenhet av dopingmedel är betydligt lägre än vad som emellanåt påståtts i olika sammanhang. Som framgår av avsnitt 3.2 ansåg de intervjuade i nyckelpersonsundersöknigen att nivån har stabiliserats eller t.o.m.

SOU 1996: 126 Det icke medicinska brukets utbredning 63

avtagit i jämförelse med början 1990-talet. Denna bild brukets av omfattning vinner stöd i CAN:s undersökningar erfarenheterna av av dopingmedel bland pojkar i årskurs 9 och bland mönstrande pojkar.

Dessa undersökningar visar att andelen nytillkomna ungdomar med

erfarenhet av anabola steroider minskar jämfört med tidigare jfr. 1995 års siffror i tabell 3.1. Bland män synes erfarenheten anabola steroider generellt ligga av

i storleksordningen 1-2 procent. Erfarenheten hos den kvinnliga

delen av befolkningen försumbar. När det gäller tillväxtsynes vara hormon är förekomsten missbruk sådana medel marginell av av enligt undersökningarna.

Såväl CAN undersökningar utredningens omfattningsunder-

:s som sökning tyder att missbruket främst förekommer bland de yngre männen upp till 25 år. Denna särskilt ungdomar mellan 15 grupp, och 18 år, har även varit föremål för ett flertal olika undersökningar. Resultaten i de olika riksrepresentativa undersökningarna har hållit sig på ungefär samma nivåer. Bland de 15-åriga pojkarna pekar

CAN:s skolundersökningar på att erfarenheten anabola steroider

av inte överstiger 1 procent. Bland pojkarna i åldrarna 16-18 år pekar

CAN:s undersökningar sammantaget på att erfarenheten totalt

sett i Sverige ligger i storleksordningen 2-3 procent. Det bör emellertid noteras att undersökningar som t.ex. CAN:s och Folkhälsoinstitutets gymnasieundersökning visar att lokala variationer förekommer. För att få en uppfattning antalet män har prövat anabola av som

steroider kan resultaten från undersökningarna jämföras med befolk-

ningsstatistiska uppgifter från SCB. När det gäller de 15-åriga pojkarna innebär undersökningsresultaten att färre än 500 pojkar i denna grupp har prövat anabola steroider. Vid motsvarande jämen förelse för pojkar mellan 16-18 år kan antalet har prövat som anabola steroider beräknas till 3 000-4 000 pojkar. För de vuxna männen som nu är aktuella 18-30 år motsvarar resultaten drygt 8 000 män. Dessa jämförelser får dock inte några exakta tal ses som

eftersom drogvaneundersökningar, med hänsyn till de metodologiska begränsningarna, främst speglar storleksordningar. Resultatet i de svenska undersökningarna avviker något från vad man funnit i USA, där ett flertal olika undersökningar har

genomförts sedan slutet 1980-talet. För män och pojkar i USA har av andelen som har erfarenhet anabola steroider legat i genomsnitt av i intervallet 5-8 procent. När det gäller tonårspojkar märks emeller-

tid en nedgång i undersökningar 1993-1994 till nivå

senare en runt 2-3 procent vilken är jämförbar med de nivåer de svenska undersök-

64 Det icke medicinska brukets utbredning SOU 1996: 126

ningarna har visat. Att resultaten i Sverige är lägre än vad som framkommit i de amerikanska undersökningarna torde troligen kunna hänföras till sociala och kulturella skillnader och innebär sannolikt inte att de svenska undersökningarna underskattat erfarenheten i Sverige. Vid jämförelse med vad framkommit narkotikaerfarenen som om heten i undersökningarna framkommer att antalet pojkar i årskurs 9 sagt sig ha prövat narkotika är fem till sju gånger större än som antalet sagt sig ha prövat anabola steroider. Skillnaderna är som

ännu mer markanta i gymnasieundersökningen och i utredningens

undersökning. Som sagts pekar undersökningarna att missbruket av anaovan bola steroider är betydligt mindre omfattande än vad som emellanåt antagits. Det har förekommit med utgångspunkt i tullens att man

beslagsstatistik uppskattat antalet brukare till mellan 20 000 och

100 000 jfr. exempelvis sakkunnigutlâtande intaget i personer NJA 1995 89. De mängder dopingmedel som beslagsstatistiken s.

tyder på se kap. 9 kan i och för sig ge misstankar om att bruket

skulle kunna vara mer omfattande än vad undersökningarna visar. Emellertid är beräkning utifrån vad som tas i beslag synnerligen en

vansklig. Några säkra slutsatser om vilka mängder dopingmedel som

förs in i landet kan inte dras från beslagsstatistiken. Tullen uppskattas beslagta 4-6 procent av införd mängd narkotika men man vet

dopingmedel. Även

inte säkert om samma förhållanden gäller för sätten att smuggla dopingmedel till stora delar verkar vara om likartade med sätten att smuggla narkotika är det inte säkert att mönstret i övrigt är det Med hänsyn till det ekonomiska samma. värde narkotika betingar kan det t.ex. vara värdefullt att smuggla även små mängder. Det kan därför tänkas att tullens beslag av dopingmedel är procentuellt högre i förhållande till vad som förs än vad gäller för narkotika även detta inte verkar troligt. som om Vidare har statistik förts endast under ett fåtal år och den påverkas av att vissa beslag omfattar mycket stora mängder. Dessa faktorer medför att det är svårt att göra jämförelser mellan de olika åren. Kunskaperna hur marknaden ut för införda dopingmedel är om ser också bristfälliga. Man vet inte heller i vilken omfattning Sverige är genomgångsland för illegala transporter av dopingmedel till andra länder t.ex. Norge. Slutligen utgör det förhållandet att de insom dividuella missbruksmönstren och därmed mängden dopingmedel varierar så stort mellan brukarna en annan väsentlig osäkerhetsfaktor

SOU 1996: 126 Det icke medicinska brukets

utbredning 65

som gör det vanskligt att med utgångspunkt i beslagsstatistiken uppskatta antalet brukare.

Sammanfattningsvis gör utredningen den bedömningen att de här refererade undersökningarna trovärdig bild storleksord-

ger en av ningen av erfarenheten i Sverige. Beräkningar med utgångspunkt i beslagsstatistiken påverkar inte denna slutsats.

3 191191

4 Missbrukets

orsaker och

karaktär

4.1 Inledning

Information om de närmare orsakerna bakom bruket dopingmedel

av

och brukets karaktär kan inhämtas på olika sätt. Redovisningen i

detta kapitel bygger den information har kunnat inhämtas som

från olika enkäter och studier grundats djupintervjuer.

som

4.2 Svenska

undersökningar om orsakerna

till missbruket

4.2.1 Steroider och starka män

Psykologen Stig Helling intervjuade 1993 25 män i åldrarna 16-40

år vilka samtliga hade använt anabola steroider. Studien presenterades i rapporten "Steroider och starka män". Socialt och psykologiskt sett kom intervjupersonerna från relativt problemfria förhållanden. Av de 25 hade alla under utom en person

en period av sitt liv varit kroppsbyggare och flertalet hade tidigare bedrivit någon form idrottsutövning. Motiven for börja med

av att

kroppsbygge varierade för de intervjuade. En viktig faktor enligt

Helling är att många män har behov ett "projekt" och det unga av att

är tillfälligheter som gör att intresset väcks for kroppsbygge.

Rådande mansideal, bristande självförtroende och behovet av en identitet kan också ha betydelse för att del börjar träna. Det en att

framgår även undersökningen att flera hade övergått från

av annan

idrottsutövning, t.ex. på grund skada, till att börja med kropps-

av bygge varvid deras tävlingsinstinkter överfördes till de målen. nya

68 Missbrukets orsaker och karaktär

Kroppsbygget kan också enligt undersökningen uppfattas som en

konst i sig och utövaren tillfredsställelse av att "skapa" sin kropp. ge Helling fann i sin undersökning att gymmet hade en central funktion för många och blev vad närmast kan beskrivas som en som helig plats. De värderingar och råder på gymmet blev normer som därvid styrande och målet för den tränande var att bli så stor som möjligt. För del utvecklades ett slags beroendeförhållande och en träningen kom att uppta all deras tid. I rapporten delar Helling kroppsbyggama i tre kategorier; den konsekvente, den extreme samt motionären eller den vacklande kroppsbyggaren. Utmärkande för den konsekvente kroppsbyggaren är, enligt Helling, att denne på ett närmast fanatiskt sätt följer ett hårt schema för träning, kost och sömn samt avhåller sig från alkohol och tobak. I den mån anabola steroider används sker detta ett kontrollerat sätt. Den extreme

kroppsbyggaren präglas däremot enligt Hellings uppfattning av

omdömeslöshet och destruktivitet. Oavsett vilka medicinska och sociala följder hans livsföring för med sig bedrivs träningen extremt hårt. Inställningen till anabola steroider präglas samma omdöav

meslöshet. Den vacklande kroppsbyggaren vill i och för sig gärna nå

målet är inte beredd att satsa konsekvent träning eller rätt men diet. Även bland dessa, kan enligt Helling, intag anabola steroider av ske på ett omdömeslöst sätt. För den anammat värderingarna gymmet behöver, enligt som Helling, steget till att börja att använda anabola steroider inte vara dramatiskt. Förebilder, tillgängligheten och priset är faktorer som har inverkan. I många fall ägde introduktionen rum genom kamrater

gymmet.

Nästan samtliga intervjuade upplevde markant förändring av

en

kroppsvolymen. Allmänt rapporterades också olika fysiska och

om psykiska effekter eller bieffekter. Förändringar i sexualitet och aggressivitet förekom, liksom depressioner vid uppehåll. Emellertid upplevde inte alla intervjuade några bieffekter. Enligt Helling syntes

många psykiska bieffekter ha psykologisk grund i den kroppsfixe-

ring kroppsbyggaren hade. I rapporten konstaterar han att det psykiska välbefinnande många kände vid bruket av anabola som steroider indirekt effekt, till skillnad från den direkta påvar en verkan intag narkotika medför. Välbefinnandet uppstod då som av kroppen och då kroppsbyggaren nått sitt mål. Även de växte om

bakomliggande orsakerna till de psykiska stömingama är svåra att

renodla intervjuerna, enligt Helling, en entydig bild av den ger

psykiska energi kroppbyggaren investerar i sitt projekt.

som

SOU 1996: 126 Missbrukets orsaker och karaktär

Kroppsbyggaren blir ytterst sårbar och får svårt att tolerera

motgångar. Att hindras i sin träning eller tappa i vikt är händelser som kan skapa existentiell ångest.

I rapporten gör Helling jämförelser med vad vid narkotikasom och alkoholmissbruk betecknas missbrukskarriär. Enligt honom som

synes likheter föreligga med annat missbruk på så

sätt att nybörjama samt de som "skött" sitt missbruk minst motiverade upphöra var att med bruket. Han konstaterar även att orsakerna till

att kroppsbygga-

ren upphör med missbruket av anabola steroider i stort sammanfaller med vad gäller beträffande missbruk narkotika. Yttre försom av

ändringar, som t.ex. familjebildning, kan alternativa värden.

ge Vissa de intervjuade slutade på grund medicinska skäl av av och rädsla for uppkomna bieffekter.

4.2.2 Anabola steroider

som psykoaktiv drog

För att belysa huruvida anabola steroider används i traditioett mer

nellt drogsyfte dvs. för att uppnå omedelbar berusningseffekt

en genomförde sociologen Tommy Moberg 1994 intervjuer med elva män i åldrarna 18-24 år samt 35-årig Analysen denna en man. av

undersökning har inte publicerats under tiden for kommitténs arbete och sammanställningen nedan bygger på de resultat Moberg munt-

ligen har presenterat för utredningen.

Motivet för att börja använda anabola steroider med undantag var,

för två intervjuade, att männen ville bygga sin kropp. Emellertid

upp

tränade endast två av de intervjuade. Socialt visade männen

samma mönster som andra missbrukare och nästan samtliga hade erfarenhet av narkotika, främst hasch eller amfetamin.

Huvudsakligen användes s.k. ryssfemmor och mängden berodde tillgång. De intervjuade att de upplevde känsla

uppgav en av välbefinnande när de intog anabola steroider påminde den som om effekt erhålls vid intag amfetamin. Effekten uppträdde som av emellertid inte genast. Oavsett denna känsla välbefinnande av uppgav samtliga intervjuade att de blev aggressiva. Vid uppehåll uppstod depression hos de flesta.

70 Missbrukets orsaker och karaktär

4.2.3 Utredningens nyckelpersonsundersökning

4.2.3.1 Allmänt

På utredningens uppdrag genomförde psykologen Stig Helling 1995 intervjuundersökning i syfte att belysa de närmare orsakerna till

en

missbruket dopingmedel och detta missbruks karaktär. Avsikten

av

spegla sociala och psykologiska aspekter av missbruket.

var att

Genom undersökningen intervjuades drygt 60 s.k. nyckelpersoner, dvs. i sin profession eller ideellt arbete kommit

personer som genom

i kontakt med dopingmissbrukare och därför besitter kunskap om

frågor kring missbruket.

Målet med undersökningen att täcka ett så brett kunskapsfålt

var möjligt samtidigt vikt lades vid att till att endast som som se hade kunskap baserad erfarenhet kom med personer som egen bland de intervjuade. För att få ett i detta avseende korrekt urval av

intervjupersoner föregicks undersökningen förstudie. Förstu-

av en

dien baserades på namnuppgifter på inom olika verksam-

personer hetsfålt såsom t.ex. gymägare, involverade i idrottsrörelsen personer

och i kroppsbyggarkulturen, läkare, poliser och tulltj änstemän. Uppgifterna tänkbara intervjupersoner erhölls bl.a. genom kontakter

om med Dopingjouren på Huddinge sjukhus, Sveriges Riksidrottsförbunds antidopinggrupp samt från utredningens sakkunniga och

Ytterligare tillkom även vid kontakter med de potenexperter. namn

tiella intervjupersonema. Med grund i så uppkommen namnlista

en

genomfördes korta intervjuer i syfte att kontrollera personens kunskapsområde. Från denna förstudie ägde det slutliga urvalet rum varvid de syntes ha djupast kunskaper prioriterades. Vid ur-

som valet, ägde i samråd med utredningen, lades också vikt vid som rum så långt det möjligt, de olika verksamhetsområdena var att, var

jämnt representerade. Urvalet intervjupersoner genomfördes således med målet att få

av

så heltäckande och rättvisande bild som möjligt av dopingmiss-

en bruket. Det får dock noteras att de svårigheter, bl.a. tidsmässiga,

är förenade med att nå alla kan besitta värdefulla som personer som kunskaper medför att det inte kan sägas att urvalet av intervjuperär heltäckande. Till detta kommer att några av de tilltänkta soner intervjupersonerna tidsbrist eller andra skäl inte hade möjp.g.a. av delta i undersökningen. Vidare är det sannolikt att det även lighet att

förekommer dolt missbruk dopingmedel. Trots dessa förbehåll

ett av

SOU 1996: 126 Missbrukets orsaker och karaktär 71

är det dock, enligt utredningens mening, troligt

att de viktigaste

aspekterna av missbruket dopingmedel belyses undersök-

av genom ningen.

Det skall anmärkas att i kap. 3 har redogjorts för de delar underav

sökningen som berör missbrukets utveckling och omfattning de

senare åren.

4.2.3.2 Riskgrupper och sociala faktorer

De grupper där risken för att dopingmissbruk förekommer

är enligt

undersökningen de grupper män utövar någon form

av som av

kroppsbygge eller idrott. Endast ett fåtal de intervjuade hade

av kännedom att anabola steroider används psykoaktiv om som drog, dvs. för att nå ett allmänt välbefinnande eller ökat självförtroende.

De intervjuades uppfattning att ett sådant bruk

var närmast är av experimentell art och troligen äger främst inom krets rum en snäv av kriminellt belastade män. unga

Av intervjuerna framkommer att såväl kraftsporter missbruk

som

av dopingmedel i och för sig förekommer inom alla socialgrupper

men att missbrukarna främst komma från de synes resurssvagare

samhällsgruppema. Det skall i det här sammanhanget de

noteras att intervjuade hade mycket liten kännedom i vilken om utsträckning

kroppsbygge och missbruk dopingmedel förekommer bland

av invandrare. De fall där negativa effekter har uppmärksammats i sam-

band med missbruk dopingmedel har ofta karaktäriserats

av av att

familjen har låg utbildningsgrad samt relativt små ekonomiska och

sociala resurser. Bland de extrema missbrukarna i åldrarna 20-30 år

är många lågutbildade och verksamma inom s.k. lågstatusyrken. Enligt undersökningen har de sällan längre anställningar

och det är

inte ovanligt att de, ofrivilligt eller självvalt, arbetslösa.

är De vanligaste arbetena är ströjobb inom olika serviceyrken, främst sådana kan uppfylla eventuella behov som av synlighet och uppmärksamhet. Något ett drömjobb för de missbrukarna av extrema synes, enligt de intervjuade, vara dörrvakt vid någon känd restaurang eller pub. Huruvida missbruk förekommer oftare bland kriminella ger intervjuerna inte något på. Det konstaterades i

svar undersökningen att

polisen i ökande grad funnit narkotika och anabola steroider vid husrannsakan hos kriminella. Vidare påtalades riskerna att hamna i kriminalitet för dem har ett icke kriminellt förflutet som men som

72 Missbrukets orsaker och karaktär

har ett omfattande bruk dopingmedel. Skälen härför är dels att av vissa hyser kriminella element som försöker utnyttja unga män gym för diverse tjänster, dels behovet hos storkonsumenter att finansiera sitt missbruk.

4.2.3.3 Psykologiska faktorer bakom kroppsbygge och missbruk av dopingmedel

Som ovan angivits ansåg de intervjuade att risken för att en person skall hamna i ett missbruk anabola steroider eller andra dopingav medel till stor del beror på om han håller på med någon typ av kraftsport. Inom detta område har anabola steroider enligt de intervjuade uppenbar och tydlig effekt på prestationerna. Många av en missbrukama stark kropps- eller styrkefixering och har därför har en valt att använda sig dopingmedel för att lättare och snabbare nå av sina mål. Bland dem som senare får problem är, enligt flertalet av de intervjuade, de överlägset vanligaste psykologiska grunderna för att börja med muskelträning bristande självförtroende, vacklande självkänsla samt sökande efter en identitet. Denna längtan efter att vara någon kan snart övergå till vill något extra och att personen vara mötas med respekt. Hos den extreme kroppsbyggaren infinner sig en känsla exklusivitet och han kan ha svårt att tolerera att andra är av större eller bättre än han själv. En psykologisk grund är förvärvade mansideal som inte beannan förknippade med vacklande självkänsla. De mansbilder höver vara framställs i media och reklam har därvid sin inverkan men som mansidealen styrs även av den uppfattning som råder i den omgivande sociala miljön. Andra faktorer som uppgavs av de intervjuade är unga människors behov ett livsprojekt och då kan det vara tillfällighetemas spel av gör börjar med t.ex. kroppsbygge. På mindre orter som att personen kan utbudet av alternativa sysselsättningar vara litet. Exempel har även givits från kriminalvårdsanstalter där styrketräning varit bland de få sysselsättningar som erbjudits. Enligt undersökningen har många kroppsbyggare ursprungligen idrottsverksamhet utövat annan och kompletterat sin träning med styrketräning. Oavsett vilka skäl som föranleder det första besöket gymmet påtalades bland de intervjuade att det gymmet finns en stark kraft som påverkar besökarna. För de unga männen kan ett förhållande

SOU 1996: 126 Missbrukets orsaker och karaktär 73

utvecklas där gymmet står för trygghet och gemenskap varvid där rådande normer blir avgörande. För den äldre mer socialt etablerade besökaren blir gymmet emellertid oftast en plats för en stunds avkoppling från arbete och familj. Någon entydig förklaring till varför en person börjar att använda anabola steroider och andra dopingmedel kan inte ges enligt undersökningen. Vad som framgår är att sådant intag för en del kan kännas naturligt och konsekvent när träning och intag av kosttillskott inte i sig räcker till i konkurrensen med andra tränande. För

unga människor kan även nyfikenhet och experimentlusta ha

betydelse.

4.2.3.4 Mönster i missbruket och blandmissbruk

Kunskapen om preparatstyper och eventuella förändringar

"steroidmarknaden" blygsam bland intervjupersonerna. S.k. var ryssfemmor ansågs fortfarande vara vanligast då de är billiga och lättillgängliga. "Kurlängden" är vanligen sex till tolv veckor. Emel-

lertid förekommer att anabola steroider och andra dopingmedel tas under långa perioder som kan överstiga sex månader.

Enligt de intervjuade kombineras bruket av anabola steroider regelmässigt med andra droger eller läkemedel. Det förekommer att narkotiska preparat, som t.ex. amfetamin och kokain, används för att höja prestationsfönnågan och så sätt öka träningskapaciteten. För samma effekter används också medel som efedrin eller koffein. Det

föreligger en risk för att narkotiska preparat även används som

rekreationsmedel, dvs. för att kunna koppla av mellan tränings- Även alkohol används i detta syfte. Vidare används olika passen. läkemedel för att dämpa bieffektema av bruket av anabola steroider och den hårda träningen. Det kan härvid bl.a. vara fråga om olika smärtstillande eller vätskeutdrivande medel. Olika medel för muskeluppbyggnad kombineras också, som t.ex. tillväxthonnon eller clenbuterol.

4.2.3.5 Psykiska förändringar under missbruket och efter avslutat missbruk

Enligt undersökningen äger för det mesta personlighetsförändringar i någon utsträckning rum vid intag anabola steroider, oavsett det av

74 Missbrukets orsaker och karaktär SOU 1996: 126

psykiska grundtillståndet hos missbrukaren. Emellertid påverkas individerna olika. I några fall uppstår inledningsvis försämrad en psykisk status, det vanligaste är att den inledande perioden men präglas av ett välbefinnande som till stor del kan tillskrivas den

kroppsliga förändring personen genomgår. För många förändras

dock sakemas tillstånd till det sämre vid fortsatt bruk och stressymptom, depressioner, sexuella störningar och aggressioner kan förekomma. Enligt de intervjuade leder alkoholintag i samband med missbruk av anabola steroider nästan alltid till aggressiva beteenden. Vid uppehåll eller då missbrukaren lämnat missbruket infinner sig enligt undersökningen nästan alltid en depression. I många fall återhämtar sig missbrukaren relativt snabbt vissa bär på kroppsliga men och psykiska besvär lång tid efter att de slutat att använda anabola steroider. Huruvida depressionen är psykologiskt betingad eller inte ger intervjuerna inte något svar på. Emellertid trodde de intervjuade att psykologiska faktorer var en stark komponent. Med hänsyn till

den kroppsfixering och den identitet tränandet kan

som ger en identitetskris infinna sig när kroppsvolymen eller styrkan minskar. Särskilt tydligt blir detta samtidigt bryter eller minskar om personen träningen. Det påtalades i undersökningen att många under längre tid befinner sig i en identitetskonflikt eftersom de mentalt fortfarande

tillhör kroppsbyggarvärlden och omgivningen

även av betraktas som

kroppsbyggare.

4.2.3.6 Motiv för att sluta med missbruket

Enligt de intervjuade kan hos missbrukare anabola steroider av iakttas fenomen gäller för sådana missbrukar samma som som alkohol eller droger eller i övrigt lever ett allmänt destruktivt liv.

Vissa personer sakta från sin livsföring för andra kan

mognar men en vändning komma ganska oväntat någon plötslig personlig p.g.a. insikt eller yttre händelse. Rädsla för psykisk och fysisk ohälsa, påtryckningar från omgivningen t.ex. från familjen eller då någon

ledande i slutar och ekonomiska faktorer kan i vissa

person gruppen fall ha betydelse. Exempel har givits från vissa av de intervjuade då ingripande från polis, skolsköterskor eller testpersonal inneburit en vändpunkt för missbrukaren. Vidare att mediernas negativa uppges uppmärksamhet medfört att del inte velat bli förknippade med en missbruket och därför slutat. Emellertid påpekas för vissa missatt

SOU 1996: 126 Missbrukets orsaker och karaktär 75

brukare går denna livsstil fore allt annat och ingenting kan ändra deras beslut att fortsätta.

4.2.4 Kroppsbygge som subkultur

I såväl Hellings undersökningar som utländska undersökningar framkommer gymkulturens inverkan de ligger i riskmän som zonen. I syfte att undersöka denna subkultur ur ett kultursociologiskt perspektiv har två sociologer, Thomas Johansson och Fredrik Miegel, intervjuat 15 män och kvinnor som i olika grad utövar styrketräning, kroppsbygge eller aerobics. Studien har ännu inte resulterat i någon rapport vissa slutsatser har presenterats i bl.a. men tidskrifterna "Sociologisk Forskning" 1995 nr "Kulturella Perspektiv" 1995 nr 4 och "Svensk idrottsforskning" 1996 nr Johansson och Miegel uppdelning kroppsbyggare i gör en grov av tre kategorier. Den första gruppen, "ideologema", ser tränandet och kroppsbygget som vägen till en god hälsa och välbefinnande. För den andra gruppen, de stereotypa kroppsbyggarna, är kroppen i sig det viktigaste och de har som mål att bli så stora som möjligt. Den tredje gruppen utgörs av vanliga gymbesökare som främst har kosmetiska motiv för sitt tränande. Risken för bruk av anabola steroider är enligt Johansson och Miegel störst i den andra gruppen medan medlemmarna i den förstnämnda gruppen aktivt tar avstånd från allt användande av droger. Enligt Johansson och Miegel föreligger stora likheter mellan den manliga kroppsbyggarkulturen och andra typer av ungdoms- och subkulturer. Den som ägnar stor tid kroppsbygge blir även medlem i en subkultur som ställer specifika krav honom. Kulturen kännetecknas delvis av klädstil och andra attribut men främst är det storleken och formen kroppen som utgör tecken medlemskap. Livsstilen präglas disciplin, hård träning och av noggrannhet med kosten. Enligt Johansson och Miegel kan livsstilen ett sätt vara mycket hälsosam men den kan medföra negativa konsekvenser som social isolering. Drivkraften bakom träningen är att bli perfekt och gymmet utgör den viktigaste referenspunkten för utforrnandet av kroppen och identiteten. Självbilden och självkänslan blir därmed avhängig av muskelutvecklingen. Enligt Miegel och Johansson tenderar extrema kroppsbyggare att utveckla en attityd till sin kropp som liknar attityden hos anorektiker.

76 Missbrukets orsaker och karaktär

4.3 Utländska

undersökningar

4.3.1 The

Body Image Study - en kanadensisk undersökning

På uppdrag av Canadian Centre For Drug-Free Sport genomfördes

i Canada 1992 en intervjuundersökning som omfattade 62 styrketrä-

nande som tränade minst fyra gånger i veckan The Body Image

Study, 1992. De intervjuade mellan 14 och 35 år. 22 de var av

intervjuade, varav en kvinnlig styrketränande, använde eller hade

använt anabola steroider och andra dopingmedel. Enligt undersök-

ningen kunde missbrukama delas i två huvudgrupper.

Den ena gruppen, "bulk-users, hade mål med såväl tränandet som som

intaget av anabola steroider att bli stora för att på så sätt väcka

uppmärksamhet och vinna respekt. Idealet for denna att grupp var

efterlikna dem höll med kroppsbygge professionellt. Den

som

andra gruppen, "cut-users", ville erhålla Välbyggd kropp inte

en men alltför stor. Denna bestod främst män otåliga grupp av unga som var

och okunniga och ville ta genväg för att nå målet. Idealen

som en

inom denna hämtades från de kroppsbilder farms inom

grupp som populärkulturen, t.ex. i reklam och musikvideos.

Enligt undersökningen kunde motiven for att styrketräna delas

i tre nyckelmotiv. Motiven att erhålla andras respekt, bli fysiskt var attraktiv för andra och ökad självkänsla. För den grupp som uppgav

ökad självkänsla som motiv låg självkänslan oftast i tillfredsställel-

sen att kunna kontrollera och förändra den kroppen. Liksom i egna

Hellings undersökningar varierade skälen för börja använda

att

anabola steroider och undersökningarna visar härvid stora likheter. Nyñkenhet, otålighet, konkurrens inom eller rättviseskäl

gruppen motiverade en del tränande att använda anabola steroider. I under-

sökningen framgick även att en del lockades faran och det

av förbjudna i att använda anabola steroider. Många de intervjuade av missbrukama hade egentligen avsikt att enbart "kur" ofta ta en men fortsatte de med bruket. En del av dessa hade svårt att acceptera

minskningen av muskelvolymen vid avbrott och stimulerades

av

omgivningens positiva uppmärksammande den kroppsförändring

av som ägde rum under bruket. Vissa upplevde inte några bieffekter vilket motiverade dem att fortsätta.

Missbrukets orsaker och karaktär 77

Av undersökningen framgår att de intervjuade hanterade riskerna med bruket på olika sätt. Förnekelse av att bruket kunde medföra farliga bieffekter förekom bland ett flertal av dem. Det vanligaste emellertid enligt undersökningen att missbrukaren bagatellisevar rade bieffekterna och förlitade sig på att det fanns "säkra kurer". Riskkalkylering och jämförelse med andra hälsofaror förekom också i denna Bland de mer erfarna kroppsbyggarna var det inte grupp. ovanligt att bieffekter var något man accepterade för att nå sitt mål. Motiven för att sluta med missbruket överensstämmer med vad som framkommit i de svenska undersökningarna. Således kunde omedelbara allvarliga bieffekter motivera missbrukaren att avbryta bruket. Ett vanligt motiv även att missbrukaren p.g.a. mognad var ändrade sin attityd till kroppen och omprioriterade sina mål. I några fall även den sociala stigmatisering som följde av bruket uppgavs vara avgörande för missbrukaren att sluta.

4.3.2 Amerikanska studier

I några amerikanska studier har förhållandet mellan anabola steroider och kroppsfixering undersökts. I en undersökning publicerad 1995 A. G. Blouin m.fl. studerades 139 idrottsmän, varav 43 var kroppsbyggare, 48 löpare och 48 utövade kampsporten Tae kwon do. Bland kroppsbyggarna fanns signifikanta skillnader jämfört med de två andra kategorierna när det gällde fokusering på kroppens volym och vikt. De visade också sämre självkänsla, ett större missnöje med sin kropp samt högre tendenser för bulimi. De som använde anabola steroider, 44,2 procent av kroppsbyggarna, visade ännu högre tendenser i dessa avseenden. Liknande skillnader framkom i en studie Pope m.fl. 1993 av 108 kroppsbyggare varav 55 hade använt anabola steroider. Omvänd anorexi s.k. megarexi förekom bland 8,3 procent av de intervjuade. Samtliga tillhörde hade använt anabola steroider. Studien visade också att gruppen som även anorexi förekom i högre grad bland de intervjuade än vad gäller för amerikanska män i allmänhet. När det gäller sambandet med alkohol och andra droger har ett flertal amerikanska undersökningar Pope m.fl. 1988, Yesalis m.fl. 1993, Durant m.fl. 1994, Middleman m.fl. 1995 visat att erfarenheten av narkotika liksom alkoholkonsumtionen varit högre bland dem som använt anabola steroiderjämfört med dem som inte använt anabola steroider. I den studie som genomfördes av Middleman m.fl.

78 Missbrukets orsaker och karaktär SOU 1996: 126

och som omfattade 3 054 high-schoolstudenter fann Författarna att det förelåg ett starkt samband mellan bruket anabola steroider och av annat högriskbeteende, såsom bruk av narkotika eller alkohol, samt även vad som betecknades som hälsoriskbeteende i stort, såsom t.ex. utövande av våld eller fortkörning.

4.4 Samband

enligt svenska

undersökningar

I de undersökningar som har genomförts CAN och i utredningens av

omfattningsundersökning närmare om denna se kap. 3 ställdes vissa frågor bl.a. utbildning och sysselsättning, erfarenheten

om av alkohol och narkotika samt i vad mån den intervjuade styrketränar. Nedan redovisas de resultat som därvid framkommit. Det skall emellertid anmärkas att vissa frågorna t.ex. sysselsättning av som och styrketräning avser den intervjuades aktuella situation och att frågorna om bruket anabola steroider livserfarenheten. av avser

4.4.1 Sociala bakgrundsfaktorer

I utredningens omfattningsundersökning andelen hade

var som prövat anabola steroider högre i den arbetslösa och grupp som var

i den grupp som enbart hade grundskoleutbildning än vad

som gällde för samtliga intervjuade. Bland de arbetslösa uppgick andelen till 3 procent och bland dem med enbart grundskoleutbildning till 2 procent, vilket skall jämföras med att det totalt endast var 1,1 procent av de intervjuade som hade erfarenhet anabola steroider. av Samma tendens avseende utbildning framkom i CAN:s undersökning av män som mönstrade 1994. Bland dem enbart hade som

grundskoleutbildning hade 5,7 procent prövat anabola steroider

jämfört med 1,4 procent av samtliga tillfrågade.

4.4.2 Samband med

styrketräning

I utredningens omfattningsundersökning 3 procent dem

uppgav av som styrketränade regelbundet, dvs. dagligen eller 2-3 gånger i

SOU 1996: 126 Missbrukets orsaker och karaktär 79

veckan, att de hade prövat anabola steroider. Två tredjedelar av dem hade erfarenhet anabola steroider hade också styrketränat. som av Liknande resultat framkom i den undersökning CAN genomförde 1994 i ett antal gymnasieskolor. Bland dem styrketränade var som andelen hade prövat anabola steroider 5 procent. Motsvarande som andel bland dem inte tränade över huvud taget var mindre än som 0,5 procent.

4.4.3 Samband med bruk av narkotika och alkohol

I utredningens omfattningsundersökning hade nära nog var tredje av dem hade prövat anabola steroider också någon gång prövat som narkotika vilket skall jämföras med att elva procent av samtliga intervjuade att de hade prövat narkotika. uppgav Liknande skillnader framkommer i undersökningarna CAN genomförde på gymnasiet och bland de mönstrande männen. I gymnasieundersökningen hade drygt hälften de pojkar som använt flera av kurer eller injicerat anabola steroider också prövat narkotika och bland dem hade använt anabola steroider någon enstaka gång som eller vid enstaka kur uppgick andelen till en tredjedel. Motsvarande andel bland samtliga tillfrågade gymnasiepojkar uppgick till 7 procent i årskurserna 1 och 3 samt till 9 procent i årskurs Bland de mönstrande männen i CAN:s undersökning uppgav totalt 8,9 procent av de tillfrågade att de någon gång hade prövat narkotika. Något över hälften dem hade prövat anabola steroider av som hade även någon gång prövat narkotika. Någon skillnad i konsumtion alkohol mellan dem som hade av erfarenhet anabola steroider och dem som inte hade sådan av erfarenhet framgick inte i utredningens omfattningsundersökning.

CAN:s gymnasieundersökning och undersökning bland mönstrande

män uppvisade däremot skillnad. I båda dessa undersökningar var alkoholkonsumtionen omfattande bland dem som hade uppgivit mer sig ha använt anabola steroider.

80 Missbrukets orsaker och karaktär

4.5 Samband mellan bruk av anabola

steroider och kriminalitet

4.5.1 Inledning

I detta kapitel redovisar utredningen vad framkommit i de som studier som belyst bl.a. de sociala faktorerna kring missbruket av dopingmedel. En fråga är intresse är vilket samband det som av finns mellan missbruk av anabola steroider och kriminalitet. I ut-

redningens nyckelpersonsundersökning se närmare avsnitt 4.2.4

uppgav de intervjuade att det finns tecken ett samband mellan kriminella grupper och bruk av anabola steroider. Bl.a. har polisen funnit anabola steroider vid husrannsakan hos kriminella. I undersökningen påtalades också att risk föreligger för att de har ett en som omfattande missbruk anabola steroider kan hamna i kriminalitet av bl.a. för att finansiera sitt missbruk. Det kan i det här sammanhanget anmärkas att enligt uppgifter som framkom på Svenska Läkaresäll-

skapets Berzeliussymposium i november 1995 pekar amerikansk

en studie på att bruket av anabola steroider i USA är utbrett bland mer dem som redan före missbruket var kriminellt belastade eller visat andra tecken på asocialt beteende än bland befolkningen i övrigt. Studien pekar också att de missbrukade anabola steroider i som

större omfattning hade begått någon aggressiv handling de senaste

12 månaderna eller t.ex. egendomsbrott än de aldrig hade prösom

vat anabola steroider se vidare del bilaga 2. Eventuell kopp-

nr ling till kriminalitet, annat än den redan föreligger vid otillåten som hantering av dopingmedel, utgör emellertid ett område för som svensk del är litet studerat och kunskaperna är därför bristfälliga. Att så är fallet kan förklaras med att missbruket dopingmedel i av jämförelse med t.ex. narkotikamissbruket är ett relativt nyligen uppmärksammat problem. Saken kompliceras även att det råder av betydande svårigheter att närmare studera dessa områden. I följande avsnitt behandlas denna frågeställning två aspekter. ur Den första aspekten rör förekomsten bruket bland kriminellt beav lastade personer. För belysande denna frågeställning har uppgifter av inhämtats från Kriminalvårdsstyrelsen. Den andra aspekten rör fråga väckt mycket uppmärksamen som

het, nämligen om det föreligger ett orsakssamband mellan bruket

av anabola steroider och våldsbrott. De senaste åren har i massmedia ett

SOU 1996: 126 Missbrukets orsaker och karaktär 81

antal våldshändelser tillskrivits missbruket anabola av steroider. Utredningen belyser några sådana våldsbrott som har uppmärksammats i den allmänna debatten. I detta sammanhang bör även upp-

märksammas vad den medicinska forskningen visar anabola

om steroiders effekter när det gäller ökad aggressivitet eller våldsbenägenhet. För en redogörelse av dessa frågor hänvisas till kap. I del

bilaga 5 redogörs vidare för den kriminologiska nr forskningens

syn på orsakssamband mellan våld och intag droger. av

4.5.2 Förekomsten anabola av steroider bland

intagna på kriminalvårdsanstaltema.

I tidigare lagstiftningsärenden har från anstalterna uttryckts för

oro ett allt mer frekvent bruk anabola steroider anstalterna prop. av

1994/95: 124 s. 143. Någon exakt uppfattning omfattningen

mer om

av bruket har emellertid inte Kriminalvårdsstyrelsen.

man Före den 1 juli 1995 kunde t.ex. inte provtagning man genom kontrollera

om den intagne använde anabola steroider och andra dopingmedel som finns upptagna i dopinglagen. Denna möjlighet fanns tidigare

enbart för alkohol och andra beroendeframkallande medel. Det skall

dock i det sammanhanget påpekas att provtagningsmöjlighetema har införts i första hand för att främja behandling missbruk

mot och inte

som en utpräglad kontrollmöjlighet. Enligt uppgift från Kriminalvårdsstyrelsen har 230 från

prover kriminalvårdsanstalterna lämnats för analys under perioden den 1 juli 1995 till den 15 januari 1996. Av dessa inlämnade urinprover har intag av anabola steroider och testosteron kunnat konstateras i åtta fall. Av dessa fall avsåg sex stycken enbart anabola steroider. I de två övriga fallen ansågs testosteron ha förekommit i det varav ena fallet i kombination med anabola steroider. Det bör här observeras att kontrollerna provtagning inte slumpvis genom görs utan i sådana fall där misstanke missbruk dopingmedel om av föreligger. Nu redovisade ärenden hänför sig också till mycket en begränsad period och från ett mycket begränsat antal kriminalvårdsanstalter varvid några av anstalterna står för det merparten av proverna. Av totala antalet urinprover under perioden kom t.ex. 101 stycken från Kriminalvårdsanstalten i Österåker varvid kan konstateras

att doping-

medel inte påvisades i något dessa Med

av prover. hänsyn till att denna anstalt har särskilda krav när det gäller de intagnas drogfrihet

är denna kriminalvårdsanstalt emellertid inte jämförbar med andra

Missbrukets orsaker och karaktär SOU 1996: 126

kriminalvårdsanstalter i landet. Sammantaget medför redovisade nu faktorer materialet har ett begränsat värde och tillåter inte några att slutsatser förhållandena på kriminalvårdsanstaltema i

generella om

landet.

En faktor kan visa förekomsten av dopingmedel bland

annan som

intagna på kriminalvårdsanstaltema är de beslag av dopingmedel

som görs anstalterna.

Enligt beslagsstatistik från Kriminalvårdsstyrelsen togs under perioden den 1 juli 1993 till den 1 juli 1994 i beslag l 946 enheter

dvs. tabletter och ampuller anabola steroider fördelat 44 beslag.

Under perioden den 1 juli 1994 till den 1 juli 1995 gjordes 17 beslag

och 527 enheter anabola steroider beslagstogs. Huvudsakligen avsåg

beslagen tabletter. Vid jämförelsen mellan perioderna skall beaktas beslagtagen mängd 1993/94 svarade tre beslag för drygt 30

att av procent.

Dessa beslag kan jämföras med beslagsstatistiken för narkotika. Under perioden 1993/94 togs drygt 405 "centralstimulerande

gram medel" amfetamin, heroin m.m. i beslag. Mängden fördelade sig 146 beslag. Under perioden 1994/95 togs drygt 437 fördelat gram

på 163 beslag. För cannabis togs under perioden 1993/94 drygt 517

fördelat 178 beslag och under perioden 1994/95 drygt 407 gram fördelat på 138 beslag. gram

Uppgifterna visar således att narkotika är vanligt förekom-

mer

mande än dopingmedel på kriminalvårdsanstaltema. Ett förhållande

emellertid kan noteras är att antal beslag av anabola steroider som i relation till antal beslag narkotika är högre inom kriminalvården av

än vad gäller för relationen mellan antal beslag som görs av tull

som

och polis i övrigt. År 1994 uppgick polisens och tullens antal beslag

narkotika och narkotiska läkemedel till 11 215 beslag och av av

dopingmedel till 96 beslag se närmare kap. 9. Antalet beslag på

kriminalvårdsanstaltema under perioden 1993/94 uppgick till 44 beslag dopingmedel och till totalt 391 beslag narkotika här är

av av även beslag opiater inräknade. av

Ovan redovisade uppgifter från Kriminalvårdsstyrelsen visar att missbruk anabola steroider och andra dopningsmedel förekom-

av

bland dem i övrigt är kriminellt belastade. Uppgifterna kan

mer som

däremot inte hur omfattande missbruket av dopingmedel är

svara

bland de intagna. Någon jämförelse mellan förekomsten i denna

och bland befolkningen i övrigt låter sig inte heller göras. grupp

SOU 1996: 126 Missbrukets orsaker och karaktär

4.5.3 Kopplingen till anabola steroider

i några

inträffade fall våldsbrott

av

4.5.3.1 Redogörelse för våldsbrotten

I avsnittet redovisas våldsbrott inträffat de åren där sex som senaste

det bl.a. i massmedia påståtts föreligga ett samband mellan gärning-

ama och missbruk av anabola steroider. Utöver dessa fall skall också anmärkas att även när det gällde morden på Stureplan 1994 gjordes

det i massmedia inledningsvis gällande att gärningsmannen hade

intagit anabola steroider. Dessa påståenden vinner inte något som

helst stöd av brottsutredningen i målet. Däremot framkom gär-

att ningsmannen hade konsumerat betydande mängder alkohol och även använde narkotika.

Skövde 1988

I april månad 1988 berövade 25-årig sin f.d. hustru livet. En en man vårdnadstvist pågick parets bam. Vid aktuellt om gemensamma tillfälle besökte gärningsmannen sin f.d. hustru varvid de började att gräla. Grälet slutade med att gärningsmannen tilldelade sin f.d.

hustru ett flertal knivhugg/knivstick vilka ledde till hon avled.

att Gärningsmannen dömdes for mord.

Uppgift saknas eventuella tidigare brottsbelastning.

om mannens

Av utredningen framgår att gärningsmannen inte påverkad

var av alkohol eller narkotika vid gämingen. Några urinprover

företogs

inte, däremot själv han hade anabola uppgav mannen att använt

steroider under en längre tid i samband med styrketräning. Bruket

av anabola steroider tillmättes dock inte någon betydelse vid bedömningen av gämingen. Enligt den rättspsykiatriska

undersökningen

led mannen psykisk störning yttrade sig i av en som en omogen personlighet. Vidare framgick att gärningsmannen vid påfrestyttre

ningar eller då han kände sig trängd kortvarigt kunde närma sig ett

psykotiskt tillstånd.

Mora I 992

I december månad 1992 berövade 26-årig en man en person livet och skadade fem, varav tre livshotande, att beskjuta dem med genom

84 Missbrukets orsaker och karaktär SOU 1996: 126

skarpladdad pistol. Personerna för honom okända men han hade

var sammanträffat med dem strax före gärningen varvid ett visst bråk hade uppstått. Gämingsmannen hade gått hem efter detta bråk, hämtat vapnet och återvänt till platsen där han åter stött samman med Gämingsmannen, inte tidigare var straffad, personerna. som dömdes för mord och mordförsök. Av utredningen framgår att gärningsmannen var nedstämd p.g.a. separation från sin flickvän och att han hade konsumerat betydande mängder alkohol, drygt 10 flaskor starköl. Under förundersökningen

urinprover analysen dessa påvisade inte någon före-

togs men av

anabola steroider i kroppen. Däremot hade gärningsman-

komst av själv uppgivit att han tidigare hade missbrukat anabola steroider nen vid tre tillfällen. De första tillfällena uppgavs ha ägt rum under två sexveckorsperioder 1988 och det sista tillfället under sexveckorsen

period drygt månader före gämingen. Enligt den rättspsykiatris-

sex

ka undersökningen hade gärningsmannen en anpassningsstörning med depressiva drag. Gämingsmannens personlighet beskevs som

och präglad en otrygghetskänsla.

omogen av

Fagersta 1994

I april månad 1994 åsamkade 28-årig sin f.d. flickvän livshoen man tande skador att tilldela henne flera slag med ett tillhygge genom att ta strypgrepp hennes hals. Gärningsmannen hade samt genom om vid aktuellt tillfälle hämtat sin f.d. flickvän i sin bil under förespegling att de skulle pratas vid och därefter stannat vid ett skogsområde där han misshandlade henne. Gämingsmannen, som tidigare var straffad för bl.a. dopingbrott, dömdes för mordförsök Av brottsutredningen framgår att gärningsmannen inte var påverkad alkohol eller narkotika. Gämingsmannen själv att av uppgav

han hade använt dopingmedel under längre tid och han vid s.k.

en

sockerras, vilket skulle ha inträffat vid gärningstillfället, förlorade kontakten med omvärlden. I personundersökning redovisad i en dom

given månader före aktuell dom sägs att gärningsmannen då sex

hade psykiska besvär en följd av sitt bruk av dopingmedel och

som att han hade erhållit behandling för dessa besvär. Enligt den rätts-

psykiatriska undersökningen i det aktuella målet led gärningsman-

allvarlig psykisk störning. Emellertid framgår inte av nen av en domen vad denna psykiska störning bestod i eller vad orsakat som stömingen.

SOU 1996: 126 Missbrukets orsaker och karaktär 85

Falun 1994

I juni månad 1994 berövade 24-årig sju för honom okända en man människor livet och tillfogade livshotande skador en person genom att beskjuta dem med automatkarbin. Upprinnelsen till den aktuella gärningen var misshälligheter med f.d. flickvän. Gämingsmanen nen, som inte tidigare var straffad, dömdes för mord och mordförsök. Bl.a. grund rykten från värnpliktiga på gämingsmannens av regemente uppstod misstankar om eventuellt bruk anabola steav

roider. Under förundersökningen togs urinprov varvid analysen

av urinprovet inte visade någon förekomst anabola steroider eller av andra dopingmedel. Inte heller framkom några andra omständigheter under utredningen visade att gärningsmannen missbrukade som anabola steroider. Däremot visade utredningen hade att mannen konsumerat en betydande mängd alkohol före gärningen alkohol- halten i blodet uppmättes till två promille och att han även tidigare -

blivit mycket aggressiv vid alkoholförtäring. Enligt den rättspsykiaktriska undersökningen hade gärningsmannen personlig-

en grav

hetsstöming vilken bl.a. yttrade sig i en narcissistisk personlighet med bristande realitetsanpassning och brister känsloplanet.

Solna 1994

I oktober månad 1994 berövade 25-årig en man en annan person

livet att skjuta denne med ett avsågat hagelgevär. Personerna

genom som var bekanta hade strax före gärningen bråkat varvid slagsmål uppstod. Gärningsmannen gick efter slagsmålet hem och hämtade hagelgeväret varefter han återvände till platsen och sköt den andre personen. Gärningsmannen, som tidigare ostraffad, dömdes för var mord.

I samband med förundersökningen påträffades 101 stycken s.k.

ryssfemmor i gämingsmannens bostad. Gärningsmannen uppgav själv att han hade inköpt dessa för eget bruk att han aldrig hade men använt dem. Vid analys av urinprov påvisades vare sig förekomst av narkotika eller anabola steroider. Av utredningen framgår att gärningsmannen hade konsumerat betydande mängd alkohol; alkoen holhalten i blodet uppmättes till 1,13 promille. Den rättspsykiatriska

undersökningen visade att gärningsmannen hade personlighets-

en störning yttrade sig i oförmåga till empati och oförmåga som en en att hantera kränkningar.

86 Missbrukets orsaker och karaktär SOU 1996: 126

Västerås 1995

I månad 1995 berövade 19-årig för honom okänd mars en man en livet att tilldela denne 64 knivhugg/knivstick. Gärperson genom ningen hade föregåtts av tidigare samtal varvid den avlidne mannen, enligt gärningsmannen, framställt sexuell invit. Gämingsmannen, en tidigare straffad för våldsbrott, dömdes för dråp. som var Enligt brottsutredningen hade gärningsmannen intagit amfetamin och betydande mängd alkohol. Enligt egna uppgifter hade han en under drygt fem månader före gämingen använt amfetamin vid fem tillfällen. Gämingsmannen att han vid ett tillfälle fjorton uppgav dagar före gämingen hade injicerat en ampull testosteron men att han sig före eller efter det tillfället använt dopingmedel. vare Analysen taget urinprov påvisade inte tillförsel till kroppen av av

anabola steroider eller testosteron det skall dock anmärkas att

problem föreligger när det gäller möjligheterna att påvisa att kroppen tillförts testosteron, närmare om detta avsnitt 8.5. Enligt se den rättspykiatriska undersökningen begicks inte gämingen under påverkan av allvarlig psykisk störning och inte heller led gärningsvid undersökningstillfallet av någon allvarlig psykisk mannen störning.

4.5.3.2 Kommentar till de redovisade fallen

De redovisade målen har alla i massmedia presenterats som nu exempel våld som orsakats av missbruk av anabola steroider. Det kan här konstateras att i vissa dessa fall, morden i Falun och av som Solna, har det inte framkommit några uppgifter som visar att gärningsmannen verkligen missbrukat anabola steroider eller andra dopingmedel. Det kan vidare konstateras att, utom i de två sist redovisade fallen, gämingarna föregåtts av betydande alkoholkonsumtion och även i något fall av intag av narkotika. Med ett undantag visar utredningarna vidare att gärningsmännen haft psykiska problem. Sammantaget ger omständigheterna i respektive brottsutredning mångfacetterad orsaksbild. Även i de fall där en intag av anabola steroider har ägt rum kan inte uppgifterna i målen besked vilken roll ett sådant intag har haft för våldshandlingge om en. Det framstår som synnerligen vanskligt att, utan fördjupade studier omständigheterna och gärningsmannens fysiska och psyav kiska tillstånd, dra några slutsatser om orsakerna till varför dessa

Missbrukets orsaker och karaktär 87

våldsbrott har ägt Som ännu vanskligt framstår det att rum. mer utifrån dessa fall dra några generella slutsatser om att anabola steroider skulle kunna leda till ökad benägenhet att begå våldsbrott. en Det bör i det här sammanhanget erinras om de svårigheter som bl.a. den kriminologiska forskningen visar när det gäller att fastställa samband mellan intag av droger och beteenden t.ex. våldshandsom lingar. Som framgår det utredningen inhämtade utlåtandet av av

se del bilaga nr 5 är sådana direkta orsakssamband mycket svåra

att fastställa eftersom drivkrafterna till en människas agerande är ett mycket komplext fenomen bestående många faktorer. av

4.6 Sammanfattande kommentarer

Som påpekats tidigare i betänkandet har missbruket dopingmedel av först på tid blivit föremål för olika studier. Dessa tar i stort senare sett endast sikte på anabola steroider. Många väsentliga frågor om vad det är som gör att vissa personer börjar att använda dopingmedel är därför fortfarande obesvarade. Det finns också stora luckor i kunskaperna om mekanismerna bakom missbruket anabola av steroider inte minst när det gäller olika socio-ekonomiska bakgrundsfaktorer. Även de sociala följderna missbruket och av sambanden med andra faktorer, t.ex. annat missbruk, är ofullstänsom digt belysta. Så har t.ex. en koppling till annat missbruk visats för en del missbrukare av anabola steroider förståelsen för sambandet men mellan missbruket av anabola steroider och annat missbruk är relativt dålig. Bland inte missbruk anabola annat vet man om av

steroider kan vara inkörsporten till annat missbruk och/eller vice

versa. De undersökningar som genomförts och har redovisats i detta som kapitel visar emellertid i stor utsträckning samstämmiga resultat.

Syftet med missbruket dopingmedel främst att höja

av synes vara prestationsförmågan eller att öka muskelstyrkan eller muskelvolymen. Det finns inte något tyder att t.ex. anabola steroider, som annat än marginellt, intas i syfte att erhålla omedelbar berusen

ningseffekt eller för att öka modet att ta risker. Som framgår kap.

av 7 finns inte heller något belägg för att anabola steroider har berusningseffekt sig på kort eller lång sikt. I utredningens nyckelvare personsundersökning påtalades att det finns tecken på samband mellan kriminella och anabola steroider. Bl.a. konstaterades grupper

88 Missbrukets orsaker och karaktär SOU 1996: 126

att polisen i ökande grad påträffar anabola steroider vid husrannsakan under utredning av andra brott. Det bör dock noteras att det förhållandet att man påträffar anabola steroider vid husrannsakan hos någon inte nödvändigtvis innebär att denne missbrukar dessa medel eftersom sådant innehav kan vara avsett för försäljning till andra Som framgår avsnitt 4.5.2 kan man i dag konspersoner. av tatera att missbruk av dopingmedel förekommer bland kriminellt belastade personer men det går inte att därutöver dra några slutsatser utbredningen i denna Även i övrigt är kunskaperna om grupp. om missbruket och kriminalitet mycket knapphändiga. Sålunda vet man t.ex. inte i vad mån missbruket av dopingmedel kan leda in missbrukaren på en kriminell bana. Den där störst risk för missbruk föreligger är enligt undergrupp sökningarna de styrketränande. Även motiven för att börja att om styrketräna och för att börja använda anabola steroider skiljer sig mellan olika individer synes kroppsfixering av mer eller mindre styrka vara en gemensam nämnare. Bristande självkänsla och skev kroppsuppfattning påtalas relativt ofta i undersökningarna. Jämförelser har därvid gjorts med anorektiska beteenden. Kroppsfixeringen verkar också vara en viktig faktor när det gäller eventuella psykiska förändringar som har följt av missbruket. Resultaten i undersökningarna tyder närmast att de psykiska förändringarna i stor utsträckning kan förklaras psykologiskt som betingade av förändringarna i kroppen och missbrukarens uppfattning om sin identitet. Att anmärka är att det anges i en amerikansk studie Malone, 1995 att de flesta som använder anabola steroider kan avsluta sitt missbruk utan några större svårigheter. Med undantag för Hellings intervjuundersökning "Steroider och starka män" tyder övriga undersökningar på att missbruket är mer vanligt i män har låg utbildning och bland grupper av som män som är arbetslösa. De socio-ekonomiska bakgrundsfaktorerna synes enligt dessa undersökningar likna dem som finns vid traditionellt narkotikamissbruk. Emellertid får det konstateras att dessa frågor inte varit föremål för djupare studier. I samtliga undersökningar framkommer ett samband mellan erfarenheten anabola steroider och erfarenheten av narkotika. I av utredningens nyckelpersonsundersökning påtalas att narkotika används av vissa missbrukare av anabola steroider i syfte att höja träningsförmågan eller i avslappningssyfte. I övrigt ger inte undersökningarna svar frågan vari detta samband består. Med hänsyn till att de skolpojkar i CAN:s undersökningar som har erfarenhet av

SOU 1996: 126 Missbrukets orsaker och karaktär 89

anabola steroider även i större utsträckning konsumerar alkohol än de inte har erfarenhet anabola steroider kan det misstänkas som av det, när det gäller de missbrukama, är fråga om pojkar som att yngre allmänt har större benägenhet att experimentera i olika avseenden,

bl.a. med droger. Den amerikanska studie som genomfördes av

Middleman m.fl. tyder också att det i de åldersgrupperna yngre

är fråga pojkar generellt har ett högriskbeteende.

om som mera

äiâWäåäüfüä

, ,

- fiäüfiñååêññWäg-züätüâg

mââváâiâ-üäñâw zizáiâåiâñâfha

käfñéäêfifáäêääiråäääåêz

an m

4 2. .

ä kmxåtrøcia m x

ytan av n.s2rê.s:si§§:.a. 3 V parka :m: g

5 Idrottsrörelsens

åtgärder

mot doping

5.1 Inledning

I kapitlet behandlas insatser mot doping inom den svenska idrottsrörelsen. Sveriges Riksidrottsförbund RF är huvudorganisationen för idrottsföreningama i Sverige. Det är vanligen RF som avses när talar idrottsrörelsen. Det finns dock organisationer som inte man om

är anslutna till RF, däribland Svenska Kroppskulturförbundet f.d.

Svenska Bodybuildingförbundet. Eftersom Svenska Kroppskulturförbundet intresse i detta sammanhang redogörs för detta förär av bund i avsnitt 5.3. Det internationella arbetet mot doping inom idrotten behandlas i kap. 17.

5.2 Den svenska idrottsrörelsen

5.2.1 Idrottsrörelsens organisation

I RF finns drygt 2,5 miljoner enskilda idrottsutövare och verksamheten omfattar såväl idrott elitnivå som motionärer. RF består ett flertal specialförbund, f.n. 63 stycken, som organiserar de av olika idrottsgrenarna och till vilka de enskilda föreningarna är

anslutna. En närmare beskrivning av organisationens uppbyggnad

ges i fig. 5.1. RF:s uppgift är att främja, samordna och utveckla idrotten. Bland uppgifterna ingår bland annat att företräda idrottsrörelsen hos olika myndigheter och att fördela statsbidrag. RF skall också verkställa de riktlinjer och beslut fattas Riksidrottsmötet, den svenska som av idrottsrörelsens högsta beslutande organ. Riksidrottsmötet, som hålls

varannat år, består representanter från specialförbunden och från

av

92 Idrottsrörelsens åtgärder mot doping SOU 1996: 126

de 22 distriktsförbunden RF regionala organisationer. De beslut :s

som fattas av Riksidrottsmötet är bindande för medlemsorganisationema. Riksidrottsmötet utser också ledamöterna i Riksidrottstyrel-

sen som är det verkställande organet med kansli i Idrottens hus i Farsta.

Figur 5.1 Sveriges Riksidrottsförbunds organisation

Sveriges Riksidrottsförbund RF

Distriktsförbund DP Specialförbund SF Special- _l___ distriktsföibund SDF Föreningar

24_ Medlemmar

5.2.2 RF

:s antidopingarbete

Arbetet mot doping utgår från ett beslut riksidrottsmötet 1981:

antog

"Allt bruk av dopingmedel är oacceptabelt. Inget idrottsresultat så

är

värdefullt att bruk dopingmedel kan försvaras".

av Sedan 1977 finns

fastslaget i RF:s stadgar att doping i samband med all idrottsutövning är förbjudet.

Enligt stadgarna med doping dels bruk medel, dels bruk avses av

av metoder Internationella Olympiska Kommittén IOK,

som av eller av internationella specialförbund därutöver, ansetts vara

doping. Det innebär således att den lista över förbjudna medel och

metoder som IOK utfärdar gäller för alla idrotter i Sverige

listans

innehåll finns närmare beskrivet i avsnitt 2.2. Om något Specialför-

bund har ytterligare förbjudna medel gäller detta för den idrottsgren

som organiseras under detta specialförbund. Den listan från senaste

SOU 1996: 126 Idrottsrörelsens åtgärder mot doping 93

IOK upprättades i januari 1996 och l att för svensk del gälla " den 1 maj 1996. Det övergripande ansvaret för arbetet mot doping åligger Riksidrottsstyrelsen. Riksidrottsstyrelsen tillsatte 1977 den s.k. Dopingkommissionen som har till uppgift att leda antidopingarbetet och att fungera som åklagare i bestraffningsärenden. Dopingkommissionen består av såväl juridisk som medicinsk expertis och ledamöterna utses av Riksidrottsstyrelsen. På RF:s kansli finns även en antidopinggrupp som sköter det praktiska arbetet. Arbetet mot doping är uppdelat i dels den juridiska och kontrolle-

rande verksamheten avsnitt 5.2.3, dels förebyggande verksamhet

avseende utbildning, information och samverkan med andra organi-

sationer och myndigheter avsnitt 5.2.4. Årligen omsätter RF drygt 6 miljoner kr i arbetet mot doping. Av

beloppet hänför sig drygt 1,5 miljoner kr till kontrollverksamheten och 2,8 miljoner kr till analyser av dopingprover.

5.2.3 Kontroll och bestraffning

5.2.3.1 Den juridiska grunden för kontroll och bestraffning

RF har långtgående möjligheter till kontroll av idrottsutövare och beslut som medför ett betydande intrång i medlemmens idrottsutövning. Det finns därför anledning att inledningsvis närmare redogöra för de juridiska grunder på vilka RF stödjer sina åtgärder. Grunden för idrottsrörelsens möjligheter att genomföra kontroller och bestraffa förseelser är att den enskilde idrottsutövaren genom sitt medlemskap accepterat att följa de stadgar som finns för idrottsrörelsen. Genom att i förening accepterar en personen under förutsättning att reglerna tillkommit på ett formellt riktigt sätt de regler som föreningen har ställt upp för sin verksamhet. - De grundläggande dopingreglerna finns i RF :s stadgar. Som redogjorts för i det inledande avsnittet består RF av ett flertal specialförbund vilka i sin tur är uppbyggda lokala föreningar. Såväl av specialförbunden som de enskilda idrottsföreningarna har inskrivet i sina stadgar att förbundet respektive föreningen är bunden RF:s av stadgar. På så sätt blir också den enskilde föreningsmedlemmen bunden av föreskrifterna i RF:s stadgar.

94 Idrottsrörelsens åtgärder mot doping

5.2.3.2 Bestraffningsreglerna

Dopingförseelse föreligger enligt RF stadgar då idrottsutövaren :s

intagit förbjudet medel eller använt förbjuden metod eller vägrat att medverka vid dopingkontroll eller försökt dölja att han eller hon använt förbjudna medel eller metoder samt idrottsutövaren annat sätt försvårar dopingom kontrollen.

En sträng undersökningsplikt åvilar idrottsutövaren är skyldig

som att förvissa sig om vad för slags preparat han eller hon intar. S.k.

misstagsdoping, dvs. då idrottsutövaren utan dopingavsikt använt t.ex. en förkylningsmedicin som innehåller något förbjudet medel,

friar generellt inte idrottsutövaren från kan ha betydelse ansvar men vid bestämmandet straffet. I vissa fall kan Dopingkommissionen av ge dispens från förbudet att använda medicin innehåller försom bjudna substanser och vid intag sådana medel föreligger naturav ligtvis inte någon dopingförseelse. Utöver idrottsutövaren själv kan även är verkannan person som sam inom idrottsrörelsen göra sig skyldig till dopingförseelse om han hjälper idrottsutövaren att dopa sig eller han förser denne om med dopingmedel. I Sverige har det dock varit ytterst ovanligt med

ärenden där det varit fråga någon varit idrottsutövaren

om som

behjälplig vid dopingen.

Enligt idrottsrörelsens praxis bestraffas dopingförseelse alltid med diskvalifikation. Diskvaliñkation innebär att idrottsutövaren inte får delta i tävling eller uppvisning och inte heller utöva uppdrag inom idrottsrörelsen. Alla idrottsgrenar är anslutna till RF omfattas som av beslutet. Med andra 0rd kan avstängd idrottsutövare inte heller en tävla i någon annan idrottsgren. I RF:s stadgar infördes 1993 regel specialförbunden en som ger möjlighet att bestämma att diskvalifikation även skall gälla träning. Enligt uppgift från RF har emellertid denna regel troligen inte fått genomslag ännu. I vart fall har den inte använts i samband med dopingförseelser. Diskvalifikationens längd är enligt stadgarna högst två år. Två års diskvalifikation används vid "grov dopingförseelse" till vilken an-

vändandet av anabola steroider och horrnondoping räknas.

annan Likaså brukar diskvalifikationstiden bestämmas till två år vid

förseelse i form vägran att genomgå dopingkontroll och då det

av är

SOU 1996: 126 Idrottsrörelsens åtgärder mot doping 95

fråga om återfall i dopingförseelse. Vid "lättare" doping, som t.ex. bruk av efedrin, bestäms diskvalifikationen till mellan en och sex månader. De ovan nämnda fallen av "misstagsdoping" föranleder även de någon månads diskvaliñkation. Det skall här nämnas att RF tagit ställning mot livstids diskvalifikation, vilket förekommer i vissa internationella specialförbund, eftersom detta anses vara inhumant och i strid med svensk rättstradition.

5.2.3.3 Allmänt om kontrollverksamheten

Inriktningen kontrollverksamheten beslutas av Dopingkommissionen som bestämmer vilka idrotter skall kontrolleras samt försom delningen mellan tävlings- och träningskontroller. Fördelning görs också inom respektive idrott mellan elit- och motionsidrottare. Huvudinriktningen är och har varit att främst nå de som är aktiva elitnivå, dvs. sådana som kan tänkas dopa sig för att nå idrottslig framgång, medan kontroller av motionärer och av s.k. kosmetisk doping förekommit i begränsad omfattning. Även RF försöker om sprida kontrollerna mellan de olika idrottsgrenarna görs flest kontroller inom de idrottsgrenar där dopingbenägenheten förväntas vara störst, t.ex. hos Svenska Tyngdlyftningsförbundet. Över hälften som av antalet kontroller görs under träning vilket har motiverats med att bruket av dopingmedel, i vart fall när det gäller anabola steroider, är effektivast under träningen. Som tidigare nämnts omsätter RF drygt 1,5 miljoner kr året för om

kontroller och 2,8 miljoner kr för analyser av dopingprover. Årligen

tas ungefär 2 300 prover hos svenska idrottsutövare vilket skall jämföras med att det runt i världen totalt tas 100 000-120 000 prover om året. Provtagningsverksamheten har under de senaste åren medfört omkring 30-50 bestraffningsärenden varje år. Till detta kommer drygt 10 s.k. utredningsärenden, dvs. ärenden som rör idrottsutövare som undandragit sig kontroll eller ärenden uppkommit som p.g.a. anmälningar utan föregående dopingkontroll. Som framgår av tabell 5.1. uppgick andelen positiva till 4,3 prover procent 1984 men har därefter legat mellan 1-2,5 procent varje år. Antalet dopingfall har varit markant flest i Svenska Tyngdlyftningsförbundet där andelen positiva har legat över fyra procent prover sedan 1991 medan övriga idrottsförbund haft nivå under en en procent.

96 Idrottsrörelsens åtgärder mot doping SOU 1996: l 26

Den vanligaste formen av dopingforseelse är hormondoping vilken utgjort drygt 62 procent av 422 förseelser mellan 1981 och 1994. Även underkasta sig dopingkontroll har utgjort vägran att en större andel, drygt 24 procent.

Tabell 5.1 Andelen positiva analyser av urinprov tagna inom RF 1981-1994 i procent

5 á

1984 1986 1988 1990 1992 1994

Källa: RF:s antidopinggrupp

5.2.3.4 Dopingkontrollen och bestraffningsärendet

Det praktiska kontrollarbetet administreras distriktsförbundens av dopingkommittéer utifrån de riktlinjer uppställts Dopingsom av kommissionen. Omkring 200 arbetar ideellt dopingpersoner som kontrollanter. Kontrollpersonalen är utbildad RF och varje konav trollgrupp leds i regel sjukvårdsutbildad t.ex. av en person som läkare eller sjuksköterska. Urvalet av kontrollpersoner sker huvudsakligen lottning; genom undantaget är större tävlingar då även medaljörerna brukar kontrolleras. Lottad idrottsutövare delges skriftlig kallelse till konen trollen där tid och plats för kontroll finns angivet. Oftast äger kontrollen rum direkt efter det att idrottsutövaren erhållit kallelsen. Vid kontrollen skall idrottsutövaren avlämna urinprov under ett överinseende av en dopingkontrollant. Provet delas på två upp

SOU 1996: 126 Idrottsrörelsens åtgärder mot doping 97

flaskor, ett A-prov och ett B-prov. Skälet till denna uppdelning är att idrottsutövaren har möjlighet att begära att även B-provet analyseras om A-provet visar sig vara positivt. Om A-provet visar sig vara negativt anses idrottsutövaren inte vara dopad. Vid ett positivt analyssvar meddelar den som är ansvarig för kontrollen detta till antidopingenheten på RF, som tillskriver idrottsutövaren. Om denne inte begär ytterligare analys, eller om även Bprovet visar sig vara positivt, anmäls idrottsutövaren av Dopingkommissionen till vederbörande specialförbund. Dopingkommissionen fungerar som åklagare i bestramingsärendet. Dopingkommissionen gör en första prövning av huruvida skäl finns till anmälan, dvs. beaktar de formella kraven och eventuell dispens. Beslutet om bestraffning fattas emellertid av det specialförbund idrottsutövaren tillhör. Specialförbundets beslut går att överklaga av såväl den fällde som av Dopingkommissionen. Beslutet prövas då av Riksidrottsnämnden, RIN, som är idrottsrörelsens högsta dömande instans. RIN:s ledamöter, bland vilka lagfarna domare ingår, utses av Riksidrottsmötet men är i övrigt fristående från RF.

5.2.4 Den verksamheten

förebyggande

5.2.4.1 Information och utbildning

Sedan slutet av 1970-talet har idrottsrörelsen ägnat stor kraft information och utbildning för att öka kunskaperna om dopingproblemet. RF:s roll har därvid främst varit att stimulera specialförbunden och distriktsförbunden till lokala insatser. RF följer aktivt utvecklingen inom dopingområdet och initierar utvecklingsprojekt för egna att söka ny kunskap och upprätthåller genom Dopingkommissionen och antidopinggruppen på RF:s kansli hög kompetens. en Ett nätverk av kontaktpersoner har byggts upp i special- och distriktsförbunden. För närvarande finns 500 sådana kontaktpersoner som aktivt följer dopingfrågan och för vidare information inom de egna leden. Under 1993/94 svarade nätverket för drygt 3 000 föreläsningar om doping. Större delen av dessa föreläsningar ägde rum utanför idrottsrörelsen, däribland på skolor och på arbetsplatser. RF producerar också infonnations- och utbildningsmaterial. Bland annat har ett skolpaket tagits fram samt ett studiematerial om

4 l6-ll6I

98 Idrottsrörelsens åtgärder mot doping SOU 1996: 126

doping, "Doping Ett fall för dig", med litteratur och videofilm. - Härutöver produceras även material inom special- och distrikts förbunden. Så har t.ex. Stockholms idrottsförbund i samarbete med SISU idrottsrörelsens studieförbund givit ut boken "Doping berör det oss".

Årligen genomför RF utbildning dopingkontrollanter, infor-

av matörer och förbundsläkare. Konferenser för ansvariga arrangeras inom special- och distriktsförbunden. RF utbildar också Specialför-

bunden i handläggningen bestraffningsärendena.

av

5.2.4.2 Samverkan nationellt och internationellt

RF deltar i den centrala samverkansgrupp finns i Folkhälso-

som institutets regi jfr. avsnitt 10.2.1. Härutöver finns på RF:s initiativ

även regionala samverkansgrupper i vilka idrottsrörelsen, polismyndigheter, åklagarmyndigheter och tullmyndigheter samverkar.

RF har också verkat för att sprida information utanför idrottsrörelsen och var en aktiv kraft bakom tillkomsten Dopingjouren av Huddinge sjukhus samt samarbetar med Folkhälsoinstitutet och CAN. I samarbete med Apoteksbolaget har den s.k. röda listan framställts vilken informerar de läkemedel är förbjudna om som

enligt dopingreglerna.

Internationellt samarbetar RF med och service till vissa ger nationella och internationella idrottsförbund i fråga dopingkonom

troller. RF medverkar även i övervakningsgruppen och arbetsgrup-

pema för Europarådets konvention mot doping. För att bl.a. harmonisera dopingreglerna och möjliggöra kontroller varandras av idrottsutövare har RF och de nordiska idrottsförbunden haft samverkansavtal sedan 1987. Det senaste avtalet trädde i kraft 1994 och har till syfte att stimulera till fortsatt internationell hannonisering och sprida principen ömsesidiga kontroller varandras om av utövare. Avtalet, "Nordic Anti-Doping Agreement", är öppet även för idrottsförbund utanför de nordiska länderna. De nordiska länderna ger även stöd till idrotten i de baltiska staterna, varvid RF

har särskilt för Lettland. När det gäller dopingfrågan består

ansvar denna hjälp av bl.a. utbildning och material även dopingkonmen troller har genomförts.

SOU 1996: 126 Idrottsrörelsens åtgärder mot doping 99

5.3 Svenska

Kroppskulturförbundet

Svenska Kroppskulturförbundet f.d. Svenska Bodybuildingförbundet som försattes i konkurs i början av 1995 är ett från RF fristående förbund och organiserar kroppsbyggarföreningarna i Sverige. Enligt uppgift har förbundet 40 000 medlemmar och 214 föreningar över hela Sverige. Svenska Kroppskulturförbundets stadgar överensstämmer i princip med de stadgar gäller inom RF. Även i dessa stadgar finns ett som uttryckligt förbud mot doping och en skyldighet för medlemmen att underkasta sig kontroll såväl vid tävling vid träning. Sanktionen som vid upptäckt doping är diskvalifikation i två år oavsett formen av doping. Enligt bestraffningsreglementet skall diskvalifikationen gälla all verksamhet inom bodybuilding. Beslut i bestraffningsärende fattas av förbundsstyrelsen och kan överklagas hos en fristående disciplinnämnd. Enligt förbundets regler skall kontroller äga rum vid tävlingar och vid träning. Svenska Bodybuildingförbundet hade tidigare ett avtal med RF enligt vilket RF kontrollpersonal hade i uppdrag att :s genomföra kontrollerna. I och med konkursen förföll detta avtal men förhandlingar pågår i syfte att träffa ett nytt avtal med RF. Mellan 1991 och 1994 genomfördes drygt 170 kontroller. Utfallet av provtagningarna låg mellan 15-20 procent positiva prover, således högre än utfallet vid kontrollerna i de till RF anslutna förbunden. Inom Svenska Kroppskulturförbundet dopingen ett anses vara problem men de ekonomiska resurserna är otillräckliga för att aktivt bekämpa problemet. Utöver kontrollverksamheten ingår utbildning i dopingfrågor ett moment i de instruktörskurser anordnas som som men i övrigt saknas medel för kampanjverksamhet.

å KLTTV h

i N

aina

a .igen ågziåayutu y

izzâaagehábøu

y "åâqqss öliv

,gm

:fi . V

.1-332. . .

53,8

:trvááâäâiâåf ..

,

i i " i

$ffir§éijåäçxfå

Lêâaáaøfsâsâz .ezeVezv-amzkáwm.:

ágyagczxza. awiá äáåhl

s , - g

6 Dopingmedel och fysiska

effekter

Allmän

bakgrund

I detta kapitel redovisas det aktuella kunskapsläget gällande

medicinska effekter och bieffekter rad medel används i av en som bl.a. prestationshöjande syfte. För utförlig redogörelse en mer inkluderande referenser i löpande text samt referenslistor hänvisas till del bilaga Begreppet dopingmedel används här i vid nr bemärkelse, dvs. de medel omfattas IOK:s lista. Utredningsom av ens arbete har fokuserats de medel bedömts ha störst som relevans för uppdraget. Urvalet har gjorts med hänsyn till bland

annat medlens användnings- och farlighetsgrad. Ett inledande och

omfattande avsnitt avhandlar fysiska effekter och bieffekter av anabola androgena steroider AAS. I andra avsnitt redogörs för s.k.

peptidhorrnoner, däribland tillväxthorrnon och IGF-l, vilka även de används i syfte att öka muskelmassan, erytropoietin EPO som används för att förbättra blodvärdet och hCG används för att som

frisätta kroppseget testosteron. I separata avsnitt beskrivs använd-

ningsområdena och effekter/bieffekter clenbuterol

av en astma-

medicin i vissa länder; används del i muskeluppbyggande

av en syfte, av betablockerare hjärt- och blodtrycksmedicin, efedrin av

uppiggande och avsvällande medel ingår i vissa "förkylnings-

som mediciner" och av diuretika vätskedrivande. Samtliga nämnda nu klassificeras läkemedel. Dessutom beskrivs effekter och som eventuella bieffekter vissa kosttillskott, däribland kreatin, koffein, av aminosyror, antioxidanter bl.a vitamin A, C och E, ginseng och

GHB. Eftersom redogörelse för de psykiska effekterna AAS en av utgör en väsentlig del av utredningens uppdrag redovisas dessa i ett

separat kapitel. Övriga medel har i mycket begränsad utsträckning

psykiska effekter varför dessa redovisas inom för detta ramen kapitel.

102 Dopingmedel och fysiska ejfekter

6.1 Anabola androgena steroider AAS

6.1.1 Inledning

Begreppet anabola androgena steroider AAS inkluderar hormonet testosteron och syntetiskt framställda kemiska föreningar härledda ur detta. Testosteron har bl.a. förmanligande androgena och väv-

nadsuppbyggande anabola effekter. Vid framställningen av syn-

tetiska anabola androgena steroider har man försökt att så långt som möjligt renodla den anabola effekten. Det är dock inte möjligt att helt undvika de androgena effekterna. Med AAS avses, om inte annat anges, syntetiska anabola steroider, testosteron och 5-alfa-

dihydrotestosteron DHT.

Testosteron och DHT är de två viktigaste fysiologiska androgenerna. De spelar en väsentlig roll i utvecklingen och underhållet de av normala manliga reproduktiva funktionerna. Dessa ämnen är hormoner, dvs. de produceras i ett organ, transporteras i blodbanan och utövar sin verkan annorstädes. De ingår i hormoner en grupp av som kallas steroidhormoner bland vilka även märks östrogen, progesteron, D-vitamin och cortisol. Gemensamt för dessa är utseendet av den centrala delen av molekylen, som består av fyra kolringar. Skillnader i molekylens utskott ger de olika hormonerna i denna grupp olika funktioner. Testosteron produceras hos mannen i testiklama under inverkan av ett hormon som produceras i det undre hjärnbihanget i sin tur som står under kontroll högre centra i hjärnan. Den produktionen av egna

av testosteron anses hos män vara ca 50-70 mg/v från testiklarna

och hos kvinnor ca en tiondel av detta främst från binjurama. Det finns receptorer, belägna i cellernas kärnor, i de flesta av kroppens vävnader. Till dessa receptorer kan androgener som testosteron och syntetiskt framställda AAS bindas. Därför kan dessa medel teoretiskt sett påverka de flesta i kroppen, däribland organ fettvävnad, nervvävnad och hjärtmuskelvävnad. I könsorgan, muskelvävnad och i en del områden i hjärnan verkar testosteron direkt.

I andra vävnader i bl.a. prostata och hårsäckar kan testosteron

dessutom omvandlas till dihydrotestosteron DHT eller till östrogen

i fettvävnad och i en del hjärnområden.

I elektroniska databaser, symposierapporter, vetenskapliga tidskrifter och böcker har bland många tusen artiklar syntetiska om AAS, androgener och testosteron ett antal valts bedömts ut som vara

Dopingmedel och jj/siska

efekter

av intresse för utredningen. Främst har sådana artiklar valts ut där bieffekter AAS studerats friska individer antingen själva av som missbrukat AAS eller deltagit i kontrollerade studier. Även som fallrapporter har inkluderats. Dessutom har korrespondens och direkta möten med experter inom och utom landet använts som underlag för att få en mer komplett och aktuell bild. Det bör observereras att, liksom för de flesta läkemedel, det inte finns några kontrollerade långtidsstudier effekter och bieffekter av av AAS-missbruk i höga doser. Det finns dock längre tids uppföljningar av patienter medicinerats med relativt låga doser. som

6.1.2 Medicinsk

användning

Indikationer

AAS används i relativt liten, dock väsentlig, utsträckning inom men sjukvården. Endast anabol steroid, Deca-Durabol

en nandrolon och

fyra testosteronpreparat är registrerade i Sverige. Indikationema för Deca-Durabol anges vara benskörhet och blodbrist vid njursjukdom. Indikationema för de olika testosteronpreparaten stimulera är att

könsmognad hos unga män med testosteronbrist och vid behandling

av vissa former bröstcancer hos kvinnor. Sedan flera decennier av används testosteron även for transsexuella kvinnor i syfte att förmanliga kroppen. Under år har testosteronpreparat senare använts i ökande utsträckning i studier där undersökt deras möjliga man användning som p-medel for män även i studier där önskat men man substituera brist hos äldre män. AAS har även använts vid andra

typer av blodbrist och vid behandling depressioner.

av

Interaktion med andra medel

Enligt FASS AAS kunna interagera med, dvs. påverka eller anges påverkas av, bl.a. vissa immunhämmande läkemedel och läkemedel mot epilepsi. Det har emellanåt hävdats att missbruk AAS tillsammans med av alkohol hos en del avsevärt större effekt på bl.a. personer ger en psyket, med aggression och våldsamt beteende följd. Det saknas som

i princip helt studier detta område. I övrigt är kunskapen mycket bristfällig vad gäller AAS eventuella interaktioner med andra

dopingmedel, läkemedel och olika kosttillskott.

104 Dopingmedel och jjøsiska effekter

6.1.3 AAS dopingmedel

som

Ejfekter

Tillsammans med en riktig kost och intensiv träning kan utifrån tillförda AAS öka kroppsvikt, muskelmassa och muskelstyrka. Detta tror man kan ske genom bl.a. motverkan av den nedbrytande effekten av vissa stresshormoner och genom direkt stimulering av proteinsyntes samt till viss del genom ökning av vätskeinnehållet i kroppen. En indirekt påverkan via tillväxthormon kan eventuellt bidra till den ökade vävnadsuppbyggnaden. Vilka skillnader som föreligger mellan träning under optimala förhållanden kost, vila m.m. utan AAS och träning kombinerat med AAS-intag är inte särskilt väl studerat. Vissa AAS ombildas till en del till östrogen. Betydelsen av detta för önskade effekter och oönskade bieffekter är oklar. Under AAS-missbruk hos kroppsbyggare kan lika höga östrogennivåer som hos kvinnor uppnås. I en väl utförd studie publicerad 1996 i en ansedd vetenskaplig tidskrift visades att tillförsel testosteron under tio veckor ökade av muskelmassa och muskelstyrka mer än om placebo gavs. Skillnaden mellan testosteron och placebo var större om samtidig styrketräning utfördes. I den s.k. "underground"-litteratur som många AAS-missbrukare läser är författarna övertygade att AAS har efom enorma fekter. l telefonsamtal med Dopingjouren vid Huddinge sjukhus och

i de intervjuer som bl.a. Stig Helling se hans rapport "Steroider och

starka män" genomfört är dessa enskilda AAS-missbrukare över-

tygade om medlens påtagliga effekter kroppsvikt och mus-

kelmassa. Det finns opublicerade undersökningar där det indikerats att 100 procent av AAS-missbrukarna ansåg att de ökade sin muskelmassa och 96 procent att de ökade sin muskelstyrka med AAS. Ett ytterligare stöd för att AAS har prestationshöjande effekter är de försämrade resultaten bland världseliten i vissa friidrottsgrenar sedan dopingtester infördes.

Tillförselvägar

AAS tillförs främst som tabletter oralt och i injektionsform främst

intramuskulärt. Eftersom testosteron bryts ned i levern är de flesta AAS modifierade. De som injiceras blandas i olja för att fördröja frisättningen från injektionsområdet och så sätt förlänga tiden i kroppen till veckor/månader. På tid har andra administrasenare

SOU 1996: 126 Dopingmedel och jj/siska effekter 105

tionssätt tillkommit såsom tillförsel genom plåster, genom nässpray och tabletter lagda under tungan sublingualt. genom

T illförselmönster

Bland kroppsbyggare intas AAS vanligen i "cykler" eller "kurer", längd vanligen är mellan 6 och 12 veckor, ibland mer. Ofta vars intar missbrukarna än typ AAS-preparat samtidigt mer en av "stacking". I syfte att minska toleransutvecklingen och således

bibehålla effekten använder sig många komplicerade in- och

av utsättningsscheman i vilka de olika AAS intas under kortare perioder. Ett ytterligare mönster ofta beskrivs är "pyramidsom mönster", i vilket användaren börjar med låg dos, ökar denna en successivt till max-dos efter halva kuren for att sedan trappa ned en dosen. Dessutom används ibland stimulantia, smärtstillande medel, diuretika, kosttillskott och rad läkemedel för att minska vanliga en bieffekter. Det är inte vetenskapligt undersökt vilka effekter och bieffekter olika mönster i tillförseln har.

Dosering

Eftersom missbruket AAS inte sker öppet är alla angivelser av av doseringar mycket osäkra. Det har angivits del uthållighetsatt en

idrottare använt 7 mg/dag motsvarar ungefär den kroppsegna

ca produktionen och sprinters 15-20 mg/dag. Styrkeidrottare kan använda än tio gånger den dagsproduktionen, dvs. 70 till mer egna flera l00-tal mg/dag under korta perioder. Kvinnor anses använda lägre doser än män; det finns dock inofficiella uppgifter rörande det forna DDR indikerar att kvinnliga elitidrottare använde lika som höga eller högre doser än männen. Det skall påpekas att alla dessa dosangivelser endast är indikativa. Variationerna är mycket stora, beroende dels vilket används, dels det individuelpreparat som syftet.

Högsta använda kliniska dos Deca-Durabol nandrolondekanoat

av 30 mg/dag FASS 1996. I p-medelsstudier används anges vara ca vanligen 15-45 mg/dag 100-300 mg/vecka. I syfte att förmånliga transsexuella kvinnor har givits 200-250 mg/var 14:e dag intramuskulärt och avsevärt högre dagliga doser oralt.

Dopingmedel och ;fysiska effekter

Dos-efektsamband

Det är vanskligt att göra direkta dosjämförelser mellan olika AAS. De skiljer sig rent kemiskt, har olika balans mellan anabol och

androgen verkan och tillförs kroppen olika

sätt. De AAS som

intas i tablettfonn omsätts hastigare och är därför kortverkande.

mer De passerar dessutom levern, både påverkas och påverkar som av dem kemiskt. De injiceras har olika

som frisättningsmönster från

injektionsstället, vanligtvis relativt långsamt och är därför mer långverkande. Tillförsel plåster, genom nässpray eller tablett under

tungan ger ett relativt snabbt upptag till blodet och utan att passera metaboliseras omsättas,

omvandlas i levern. Trots dessa uppenba-

ra fundamentala skillnader görs emellanåt tämligen okritiska jämförelser dags- och veckodoser. av Sambandet mellan dos och effekt har behandlats i fåtal ett veten-

skapliga artiklar. Ur dessa kan dras slutsatserna injektion

att av 15- 30 mg/dag av ett testosteronpreparat påverkar vissa hormoner

mätbart, minskar spermiemängden, påverkar blodfetterna

och ger

acne. Vidare 40 mg/dag under flera månader

ger en påtaglig viktökning. En del forskare att de psykiska effekterna anser är dosbe-

roende på så sätt att vid dagsintag understigande

40-50 mg är psykiska bieffekter ytterst ovanliga och vid

dagsintag överstigande

150 mg blir de avsevärt vanligare och allvarligare. Vidare anses att

en del individer sannolikt är känsligare för AAS

än andra. Det bör dock tilläggas att det för närvarande, liksom för de flesta

läkemedel i övrigt, saknas publicerade prospektiva systematiska doseffektstudier bieffekter olika AAS. av av

6.1.4 Allmänt

om fysiska effekter av AAS

I många sammanhang görs listor/förteckningar

över medicinska bieffekter AAS. Inte sällan blandas då väl kända av bieffekter med sådana där ett samband inte kunnat säkerställas. För att infor-

mations- och utbildningsinsatser skall

vara trovärdiga är det viktigt att skilja dessa åt.

Det finns ett stort antal fallrapporter i vilka man kopplat ihop

medicinskt bruk eller missbruk AAS med olika av bieffekter. Det finns dock inte särskilt många kontrollerade studier detta. av

Man har i en del studier undersökt hur AAS fungerar

som preventivmedel för män. I del en av dessa kliniska studier har även man

1996: 126 Dopingmedel och jjøsiska effekter 107

SOU

följt utvecklingen bieffekter. Det är dock viktigt att komma ihåg av doseringen är avsevärt lägre och doseringsmönstret väsentligt att annorlunda i kliniska sammanhang jämfört med dem hos AASmissbrukare. Som nämnts använder sig AAS-missbrukare ovan sannolikt ofta flera preparat samtidigt och/eller i komplicerade av cykler. Dessutom används ofta rad andra läkemedel och kosttillen skott i mycket höga doser, t.ex. proteiner, aminosyror, vitaminer och mineraler. Allt detta försvårar bedömningen av AAS-medlens farlighet hos dessa individer. Av etiska skäl har det varit mycket svårt att studera effekter av dessa medel. Kunskapen medlens effekter varierar från ämne till om De allra högsta doseringama har inte alls studerats. I princip ämne.

saknas helt kontrollerade långtidsstudier AAS effekter och

av bieffekter.

Verkningsmekanismer

De cellulära mekanismer förmedlar AAS-medlens verkningar som är endast till viss del kända. Man vet att de till stor del utövar sin

verkan att direkt påverka bildningen av proteiner via

genom cellkärnan. Däremot vet mindre eventuella direkta, snabman om bare effekter via cellemas yta och de effekter olika nedbrytsom ningsprodukter, däribland östrogen, leder till. Bland annat kan det finnas stora skillnader mellan de AAS intas i tablettform och de som injiceras samt mellan de till viss del konverteras till som som östrogen och de som inte gör detta.

Fysiska biefekter

Det finns ett flertal områden där kunskapen är ofullständig gällande eventuella fysiska bieffekter AAS. Bland dessa märks prostataav påverkan, infertilitet, hjärt- och kärlsjukdom och levertumörer. Dessutom är de speciella riskerna för kvinnor och deras eventuella foster väsentliga områden i stort outforskade. När AAS givits men i lågdos till friska under längre tid manliga p-medelstudier personer och i behandlingen kvinnor inför könsbyte har man hittills inte av i särskilt stor omfattning systematiskt kartlagt eventuella bieffekter. Vidare är kunskapen bristfällig AAS speciella effekter på barn om

och växande ungdomar. Det bör påpekas att det grund av kunskapsbrist kan dröja många år innan läkarkåren börjar uppmärk-

108 Dopingmedel och fysiska

efekter

samma eventuella bieffekter hos dem missbrukat AAS. som En parallell kan eventuellt dras till de bieffekter högdos p-piller av för kvinnor innehållandes bl.a. östrogen och könshormoprogesteron,

ner med steroidstruktur började att uppmärksammas

som många år efter introduktionen dessa. Bland

av annat visade sig användning av dessa medel kunna ge leda till påverkan på blodlevringssystemet

samt en ovanlig form av blodfyllda leverblåsor.

6.1.5 Kosmetiska effekter

Kroppsbehåring

Man antar att AAS accelererar utvecklingen

av flintskallighet hos individer med ärftlig benägenhet. I p-medelsstudier, i vilka lägre doser används än för dopingändamål, har antingen inga effekter

på

behåring rapporterats eller har endast smärre ökningar i behåring

på bröst, eller nedre delen buken rygg av rapporterats hos en del patienter.

Påverkan på huden och bristningar

- acne

Acne är till stor del beroende manliga könshormoner av och har entydigt visat sig öka markant i både p-medelsstudier och hos

kroppsbyggande AAS-missbrukare. Hudens innehåll

av kolesterol,

talgkörtlar och vissa bakterier ökar påtagligt efter

en periods AASmissbruk. Jämfört med vanlig acne anses AAS-framkallad acne vara mer aggressiv, emellanåt inflammatorisk/infektiös och då mycket smärtsam. När muskler sväller vid träning kombinerat med AAS-

intag kan överliggande hud brista med ärrbildningar striae, hud-

strimmor som följd.

Gynekomasti

Gynekomasti kvinnlig bröstkörteltillväxt

hos män, ibland förenat

med påtaglig smärta, är välkänd bieffekt

en av AAS-missbruk. Gynekomasti framkallad AAS i högdos av anses vara irreversibel, dvs. den återgår inte då man slutar att tillföra medlen. Därför kan

kirurgiska åtgärder bli aktuella. Vävnadsinnehållet

i den förstorade bröstkörteln annorlunda hos AAS-missbrukare anses vara med en

Dopingmedel och jj/siska effekter

avsevärt större mängd körtelvävnad jämfört med en stor andel fettvävnad är vanlig. Detta gör att konventionell kirurgi som annars

med avsevärt större risk för blödningskomplikationer används i stället för den skonsamma fettsugningsmetoden.

mer

Testikelstorlek

Testosteronproduktionen i testiklarna minskar därför att utifrån tillfört AAS hämmar bildningen ett annat hormon. Testiklarna av

minskar påtagligt i storlek följd av detta. Hämningen av

som en horrnonproduktionen kan kvarstå en längre tid.

6.1.6 Infertilitet

Det är klart visat i p-medelsstudier att AAS i doser lägre än de som AAS-missbrukare använder minskar spermieproduktionen. Hos kropps-

byggare sjunker spermiemängden från normala värden till noll efter tids AAS-missbruk. AAS intas i tablettform anses ha mindre en som uttalad effekt på fertiliteten än injicerat testosteron i olika former. Det allmänt att den AAS-framkallade infertiliteten är reversianses

bel och att normal spermiefunktion återkommer inom månader-ett

år. Dock finns fall muntligen rapporterade irreversibel infertilitet. av

6.1.7 Prostata

Trots att det finns välkänd mekanism för AAS-stimulerad fören storing prostata, kan man sammanfattningsvis säga att det för av närvarande inte finns tillräcklig dokumentation för några slutsatser

kring långtidseffekterna prostatakörteln av högdos AAS.

6.1.8 Infektioner

Risken för infektion är inte relaterad direkt till AAS utan till adminstrationssättet. De personer som injicerar AAS riskerar att få infektioner av orena sprutor. Bakterier, virus eller andra mikroorganismer kan följa med nålen och ge varbölder i muskel och hud samt exempelvis PHV. Varböldema kan ge avsevärda komplika-

110 Dopingmedel ochjj/siska

effekter SOU 1996: 126

tioner med omfattande behov antibiotika och kirurgiska åtgärder av och potentiellt vara livshotande. HIV-infektion kan så småningom utvecklas till AIDS och är dödlig.

6.1.9 Hjärta och kärl

Trots ett ökande antal fallrapporter bl.a. akut hjärtinfarkt och i

av

vissa fall plötslig hjärtdöd hos AAS-missbrukande kroppsbyggare kan man inte med tillgängliga kunskaper dra den generella

nu

slutsatsen att AAS-användning ökar förekomsten betydande

av och bestående störningar i hjärtat, blodkärlen eller i blodet.

Mekanismer

Fyra olika hypotetiska huvudmodeller har föreslagits för hur

eventuella hjärt- och kärlskador skulle kunna uppkomma vid AAS-

missbruk: påskyndande åderförkalkningsprocessen

av bl.a. via

förändringar i blodfettskompositionen, påverkan blodplättsklibbighet och blodlevringsfaktorer, direkt påverkan

av AAS

på kärlens sammandragningsbenägenhet och direkt

skada på hjärtmuskelcellerna. Det bör påpekas ingen att av hypotesema kan

vare sig avfärdas eller bekräftas med den kunskap

som i dag finns

om detta problem. Dessutom är kunskapen bristfällig sambandet

om

mellan extrem hårdträning, särskilt styrketräning,

och hjärt- och

kärlsjukdom.

Hypertension förhöjt blodtryck

Det finns mycket litet stöd i litteraturen for att AAS skulle

ge förhöjt blodtryck. Även

om det finns underliggande teoretiska orsaksmekanismer förändrade blodfetter m.m. skulle kunna som förklara en

förhöjning av blodtrycket hos del särskilt känsliga individer

en är detta samband inte klart påvisat.

Blodfetter

En sänkning HDL-kolesterol

av anses vara en väsentlig riskfaktor

för utvecklande hjärt- och kärlsjukdom. En de

av av mest kända bieffektema AAS-missbruk är markant av en sänkning av HDL-

1996:126 Dopingmedel och jjøsiska effekter 111

SOU

kolesterolet kolesterolet både hos och hos kvinnor.

det "goda" män

Påpekas bör att inte alla AAS uttalade effekt och att ger samma sänkningen HDL-kolesterol normaliseras inom veckor/månader av efter det att intaget avslutats. Om dessa fettrubbningar har samma

effekt hos andra människor, finns påtaglig risk för utveck-

som en och kärlsjukdom vid längre tids missbruk. lande av hjärt-

Hjärtat

Det finns rad fallexempel där AAS-missbrukare drabbats av en unga

akut hjärtinfarkt och överlevt även fall av plötslig hjärtdöd.

men Riskfaktorprofilen hos de drabbade är vanligtvis ofullständigt redovisad. Förekomsten hjärtinfarkt hos män 25-30 år i av unga

den allmänna populationen är mycket låg, inte obefintlig. Varje

men år inträffar cirka 6 hjärtinfarkter/ 100 000 män i denna ålderskategori. Det är därför omöjligt att på grundval av de fåtaliga rapporterna om

akuta hjärtsjukdomsfall förknippade med AAS-missbruk dra slut-

satsen att dessa inte är del dem förväntas att drabbas. en av som

Hård styrketräning och tyngdlyftsträning leder i sig till ökad hjärt-

muskelvikt. Resultaten från de fåtaliga vetenskapliga studier i vilka effekterna AAS hjärtstorlek har undersökts är motsägesefulla. av Därför kan ingen definitiv slutsats dras gällande risken för uppkomst sjukligt förstorat hjärta, i bland kallat "oxhjärta". av

Blodproppar

Det har diskuterats risken för att utveckla blodpropp är högre hos om AAS-missbrukare. Det finns f.n. inte tillräckligt med vetenskapliga studier kan risken för blodproppsbildning skulle som svara om förhöjd ett likartat sätt hos kvinnor vilka använder vara som högdos p-piller.

6.1.l0 Lever

Levem har många uppgifter i ämnesomsättningen. Bland dessa märks näringsupptagning, avgiftning, bildning av gallvätska och nedbrytning steroidhormoner, däribland AAS. Maten som vi äter av upptas från tarmen till blodet sedan passerar levern. Detta som innebär att de allra flesta ämnen som upptas utsätts för leverns

112 Dopingmedel och /Søsiska

effekter SOU 1996: 126

"granskning" och en stor del av ämnena genomgår kemiska föränd-

ringar s.k. första passageeffekt. AAS intas i tablettform som passerar levern till 100 procent och utsätts då för kemiska modifika-

tioner och kan även utöva effekt levems funktioner. De AAS som injiceras i t.ex. muskulatur i avsevärt lägre passerar utsträckning levern, vilket innebär att de påverkar levern mindre och i sin tur påverkas mindre levern. av

Gallgångsförträngning kolestas och gulsot ikterus

Gallgångama leder gallvätskan från levern till tunntarmen. Gallvätskans uppgift är bl.a. att lösa och finfördela fett i och bära maten att

med sig olika nedbrytningsprodukter, bl.a. restprodukt, bilirubin,

en

från nedbrytningen röda blodkroppar. Om detta

av ämne inte kan lämna kroppen med gallvätskan kommer det att ansamlas och

färga

vävnaderna, bl.a. hud och ögonvitor, gula gulsot eller ikterus.

Gallgångsförträngning och gulsot på grund AAS beskrevs första

av gången för ett halvt sekel sedan. Sedan dess har ett stort antal liknande fall rapporterats. Även bland

kroppsbyggare finns gallgångsförträngning och gulsot rapporterat i samband med AAS-

missbruk.

Blodjj/llda levercystor peliosis hepatis,

leverpelios

På 1950-talet sattes för första gången blodfyllda cystor blåsor i

levern i samband med AAS-behandling.

Sedan dess har ett stort antal fall rapporterats, främst bland patienter behandlats som med vissa AAS. Det tycks inte vara lika vanligt hos friska personer som

av någon anledning använder AAS. Det första fallet

av denna typ av

leverförändringar hos kroppsbyggare rapporterades nyligen.

Där beskrivs leverpelios hos 27-årig en man som använt AAS under åtta

år. Denne patient drabbades akut blödning krävde

av en som stora blodtransfusioner. Hans lever återfick i

efterförloppet normalt

utseende och normala funktionsvärden. Det bör påpekas

att leverpe-

lios förekommer ytterst sällan samtidig

utan allvarlig underliggande sjukdom njurtransplanterade och HIV-infekterade

patienter eller vid användande olika steroidhonnoner. av Prognosen för patienter med leverpelios beror till största delen på vilken sjukdom dessa

som leverförändringar är associerad med i det

enskilda fallet. Den största risken med detta tillstånd tycks, vid som

Dopingmedel och b/siska effekter 113

det ovan beskrivna kroppsbyggarfallet, vara bristning med inre blödning som följd.

Levertumörer

Att AAS-medicinering leder till ökad risk för godartade, men inte helt ofarliga, levertumörer är väl klarlagt. Eventuellt beror den stora blödningsbenägenheten i AAS-framkallade tumörer på minskad blodlevringsförmåga och/eller kärlmissbildningar orsakade AAS. av Det finns inga vetenskapliga bevis vare sig för eller emot att levercancer, har mycket dålig med kort överlevsom en prognos nadstid, skulle vara vanlig hos dem som använder AAS. Däremot kan, som ovan nämnts, sannolikt godartade tumörer i levern framkallas AAS, med associerad förhöjd risk för bristningar av en och blödningar, vilka i sig kan vara dödliga.

6.1.11 Specifika effekter hos kvinnor

Det finns mycket få studier effekter och bieffekter AAS hos av av kvinnor. I en studie kom flera av de kvinnliga AAS-missbrukare som injicerade testosteron upp i blodkoncentrationer av testosteron som uppgick till 20-80 gånger den genomsnittliga för kvinnor. Ett flertal dem hade högre koncentrationer än vad är normalt för av som män. En mörkare, manlig röst är känd bieffekt AASmer en av missbruk hos kvinnor. Av de tio kvinnor deltog i denna studie som angav alla att rösten blivit mörkare, nio att deras ansiktsbehåring ökat, åtta att deras aggressivitet ökat och att clitoris förstorats, sju att menstruationema hade minskat eller helt slutat, att sexualdriften sex ökat och fem kvinnor angav att brösten blivit mindre, att de fått mer acne och mer kroppsbehåring. Alla dessa bieffekter angavs inte upplevas som negativa. Kvinnor som missbrukar AAS har, liksom

män, visats få lägre koncentration av HDL-kolesterol det "goda"

kolesterolet. Betydelsen av dessa förändringar sikt kan inte i dag bedömas.

Man kan i dag inte bedöma effekten dessa kraftigt förhöjda

av blodkoncentrationer AAS på foster. Risken för påverkan torde av vara störst för kvinnliga foster. Det finns flera fallrapporter från bl.a 50-talet där gravida kvinnor medicinskt ordinerats testosteron. Det skall anmärkas att tillförseln ägde i ett så tidigt skede rum av

114 Dopingmedel och fysiska ejjfekter

graviditeten att denna ännu inte känd. I del dessa fall var en av föddes flickorna med yttre könsorgan liknande pojkars.

6.1.12 Sammanfattande kommentarer

Utifrån tillförda AAS kan öka kroppsvikt, muskelmassa och muskelstyrka. Skillnaden är särskilt påtaglig samtidig styrketräning om utföres. I den medicinska litteraturen finns ett växande antal fallrapporter om bieffekter av AAS-missbruk hos främst kroppsbyggare. Det finns ett fåtal studier där man ett kontrollerat sätt studerat bieffekterna AAS, vanligen under kort tid. Det finns inte någon av kontrollerad studie där följt friska längre än 12 man personer månader. I dessa fall har relativt låga AAS-doser givits. Studier av

AAS-missbrukande kroppsbyggare har sällan omfattat än några

mer månader, vanligtvis kortare period än så. I studier patienter har en av avsevärt längre uppföljning skett. Många av de studier som genomförts tillåter inte att slutsatser dras vare sig för eller emot viss bieffekt. Detta främst på grund en av brister i studieuppläggning som till viss del kan bero på de etiska

och praktiska problem föreligger kring studier AAS-

som av missbruk. Det föreligger vidare stora skillnader i intagsmönster, tillförselvägar, doser, typ av AAS och sätt att kombinera olika AAS mellan olika missbrukare, vilket ytterligare minskar möjligheterna att dra generella slutsatser. Dessutom använder sig många missbru-

kare andra dopingmedel och kosttillskott med okända effekter

av och ibland även narkotika, vilket försvårar tolkning bieffekter. av av Beträffande fysiska bieffekter kan sammanfattningsvis konstateras

att det utöver fallrapporter finns kontrollerade, systematiska studier vilka starkt stödjer att AAS-missbruk

ofta ger:

övergående blodfettsrubbningar

övergående infertilitet och testikelförtvining acne och bestående hudbristningar hos en del kan ge: vissa leversjukdomar bestående gynekomasti prostataförstoring -

Dopingmedel och jøsiska ejjfekter 115

att det finns publicerade fallrapporter men inga kontrollerade, systematiska studier sätter AAS-missbruk hos friska som i samband med bl.a.: personer högt blodtryck hjärtinfarkt och hjärtförstoring blodproppar och blödningar levercancer -

Det är svårt att dra långtgående slutsatser grundval av ett mindre antal fallrapporter. Detta med tanke att dessa sjukdomar/tillstånd förekommer i varierande omfattning och att ett visst antal människor ändå kan förväntas att drabbas. Därför måste antalet fallrapporter ställas i relation till den normala förekomsten av sjukdomen/tillståndet samt AAS-missbrukets förmodade omfattning i den aktuella populationen.

att utöver det som ovan nämnts leder AAS-missbruk hos kvinnor

ofta till:

bestående förmörkning av rösten ökad kroppsbehåring bestående clitorisförstoring -

att det är klart att orena sprutor kan sprida infektioner varbölder, hepatit och HIV m.m..

att om de dokumenterade korttidsbieffektema beskrivna ovan leder till samma långtidseffekter som annars, kan risken på

lång sikt decennier bland AAS-missbrukare öka för:

åderförkalkning med åtföljande negativa följder, bl.a. hjärtpåverkan påverkan på fertiliteten -

att för närvarande kan ingen välgrundad bedömning göras gällande risken för utvecklande av cancer

Sammanfattningsvis är det, trots att många bieffekter i dag framstår som lindriga och av övergående karaktär, ytterst vanskligt att på basis av nuvarande kunskaper dra några slutsatser de olika biav effektemas omfattning och medicinska betydelse på längre sikt. AAS-missbruket var främst en idrottsrelaterad företeelse av sannolikt relativt begränsad omfattning för 15-20 år sedan. Det stora

116 Dopingmedel och fysiska

effekter

antalet missbrukare har troligen tillkommit år. Dessutom senare finns det de hävdar att doserna lägre och antal preparat färre som var förr. Det är därför inte osannolikt att allvarliga medicinska bieffekter börjar uppträda i större omfattning först ytterligare något om decennium, liknande det scenario kunnat iakttas med de första som p-pillrens bieffekter. Att bevis saknas för viss bieffekt är inte en heller i sig något bevis för att bieffekten saknas.

6.2 Tillväxthormon

Inledning

Tillväxthormon, även benämnt somatotropin, human growth hor-

mone hGH eller growth hormone GH är ett peptid- protein-

hormon. Det skiljer sig från steroidhormoner till utseende och funktionssätt.

Tillväxthonnon bildas i hypofysen det undre hjämbihanget under inverkan av högre centra i hjärnan. En ökad frisättning sker i

situationer av fysisk stress, särskilt vid fasta/svält även under men arbete, syrebrist, feber och stora skador. Insöndringen är störst som under pubertetsåren och avtar successivt under vuxenlivet. Vissa

ämnen anses, när de tillförs kroppen under särskilda betingelser, kunna öka frisättningen tillväxthormon, däribland aminosyran

av arginin och signalsubstansliknande ämnen såsom L-dopa och GHB

gammahydroxybutyrat.

6.2.2 Effekter

Receptorer mottagarstrukturer för tillväxthormon finns i kroppens samtliga vävnader. Effekterna tillväxthormon varierar bland av annat med dess koncentration i blodet. Tillväxthormon har dels direkta effekter, dels indirekta via olika mediatorer, främst IGF-1

insulinlik tillväxtfaktor, se avsnitt 6.3 som tillverkas i många olika

vävnader under inverkan tillväxthormon.Tillväxthormon utövar av de flesta av sina effekter tillsammans med eller via IGF-l, som

tilldrar sig ett ökande intresse bland kroppsbyggare.

SOU 1996: 126 Dopingmedel och fysiska effekter 117

Tillsammans med andra hormoner, bl.a. insulin och via IGF-1, ökar tillväxthormon äggvitenybildningen i exempelvis skelettmuskel och

i levern. På kort sikt timmar ökar tillväxthormon sockerupptaget

i muskelvävnad vilket liknar insulinets effekt. På längre sikt ökar nedbrytningen av fettdepåema, vilket ökar användandet fett av som energibränsle samtidigt som patienten får svårare att uppta socker i

muskulaturen p.g.a. ökad okänslighet resistens för insulin. Det

sistnämnda liknar förhållandet hos den som har sockersjuka diabetes mellitus, varför tillväxthormon ibland kallas "diabetogent". Patienter med överproduktion tillväxthormon akromegali utav

vecklar hypertrofi ökad storlek av skelettmuskulaturen men deras

förmåga att utveckla kraft är generellt sett lägre, vilket skulle kunna tyda på ökad inlagring bindvävsprotein, inte kan utveckla av som kraft.

6.2.3 Medicinsk

användning av tillväxthormon

Barn med brist tillväxthormon har vanligen normal födelselängd men växer sedan långsammare. Dessa barn får tillväxthormon tills de vuxit klart. Vuxna med brist tillväxthormon har bland annat ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, ökad mängd kroppsfett, minskad mängd vätska mellan cellerna, lägre benmineraltäthet samt minskat välbefinnande. Vidare att nedsatt tillväxthormonproduktion är anses naturligt vid åldrande. En del forskare att brist på detta och anser andra hormoner t.o.m. kan påskynda åldrandet. Därför har i man ökande utsträckning under det senaste decenniet intresserat sig för

behandling av äldre med sänkt tillväxthormonfunktion.

Behandlingen av dem i framtiden definieras "bristare" som som kommer sannolikt, trots relativt höga kostnader för närvarande, att markant öka den medicinska användningen tillväxthormon. av

6.2.4 Tillväxthorrnon

som dopingmedel

Det är en vanligt förekommande uppfattning bland dopingmissbrukare att tillförsel tillväxthormon ökar muskelmassa och muskelav styrka samt stärker och ligament. Utifrån tillfört tillväxthorsenor mon kan för närvarande inte detekteras eller särskiljas från det kroppsegna i dopingtester. Detta tillsammans med den utbredda

118 Dopingmedel och fysiska effekter SOU 1996: 126

uppfattningen att det saknar bieffekter bidrar till ett stort intresse för tillväxthormon som dopingmedel trots att det är mycket dyrt jämfört med anabola steroider. De få studier av friska personer som givits tillväxthormon i "dopingdoser" i samband med träningsperioder kan sammanfattas på följande sätt. Tillväxthormontillförsel kan ge en ökning av den fettfria delen av kroppsmassan, främst p.g.a ökad vätskeansamling i kroppen. Tillväxthormon tillsammans med styrketräning tycks inte ge en ökad tillverkning av de äggviteämnen som utvecklar kraft, vilket belyses av att styrkan inte rapporterats öka i någon av de fem hittills publicerade studierna. Det är dock från dessa relativt små och

kortvariga studier som mest 22 försökspersoner, som längst

12 veckor med varierande doser svårt att dra definitiva slutsatser

om tillväxthormons eventuella anabola vävnadsuppbyggande effekter på skelettmuskulaturen hos friska människor. Hos patienter med tillväxthormonbrist står det dock klart att behandling av tillväxthorrnon minskar fettmassa, ökar muskelmassa och ibland muskelstyrka. Sålunda finns inget vetenskapligt stöd för att muskelstyrkan ökar hos friska tillväxthormon används mer personer om

tillsammans med styrketräning.

6.2.5 Bieffekter och risker

Överproduktion av tillväxthormon

Överproduktion av tillväxthorrnon, vanligen orsakad av godartad

tumör i hypofysen, leder hos till akromegali, vilket karakteri-

vuxna seras av en förstoring av händer, fötter, kranium och underkäke

handskar och skor blir för små. Brosk och ledband kan också ta

skada. Även mjukdelar tunga, läppar, inre till. del

organ växer En får nervinklämning vätskeansamlingen i kroppen, andra

p.g.a. utvecklar hjärtförstoring och högt blodtryck. Bland patienter med akromegali är det mycket vanligt med förhöjda blodsockervärden och ibland fullt utvecklad sockersjuka.

Infektionsrisk

Inom sjukvården i Sverige används sedan 1985 endast tillväxthormon som producerats på syntetisk väg med bakterie-DNA-teknik.

SOU 1996: 126 Dopingmedel och bøsiska effekter 1 19

Det är identiskt med det kroppsegna och anses ha lika god effekt som det man kan utvinna hypofyser från avlidna. ur Inom dopingvärlden används både det moderna, syntetiskt framställda tillväxthormonet och sådant som utvunnits ur hypofysextrakt från människa eller djur. Att injicera substanser utvunna från avlidna eller att använda orena sprutor innebär en uppenbar risk for infektioner, exempelvis HIV/AIDS och hepatit. En annan väl dokumenterad risk vid behandling med tillväxthormon utvunnet ur hypofysextrakt är utvecklandet allvarlig neurologisk sjukdom, av en Creutzfeldts-Jacobs sjukdom, vilken karakteriseras smygande av

oåterkallelig utveckling av balansrubbningar, gångsvårigheter,

sluddrigt tal och afasi. Sjukdomen är dödlig.

Leukemi

Ett samband mellan behandling med tillväxthormon och leukemi har Även

blodcancer länge misstänkts. i s.k. kroppsbyggar-

tidningar har leukemifall hos tillväxthormonmissbrukande elit-

kroppsbyggare beskrivits. Grunden for dessa misstankar baserar sig

till viss del på rapporter av enstaka fall. I mer systematiska analyser

av substitutionsbehandlade patienter barn dras mycket försiktiga

slutsatser. Det visar sig att de flesta de insjuknar och av som eventuellt dör i leukemi i dessa populationer har andra uttalade riskfaktorer som t.ex. tidigare tumör, genomgången strål- eller cytostatika- cellgifts- behandling. Bland barn har bristfälligt som

fungerande tillväxthormonproduktion och som saknar andra risk-

faktorer har ingen överrepresentation leukemi kunnat identifieras. av Man anger dock att patienter som genomgått tillväxthormonbehandling rekommenderas att gå på kontroller under lång tid.

Cancer

Vuxna patienter med onormalt stor frisättning tillväxthormon av akromegalipatienter dör oftare grund olika former av av cancer än åldersmatchade kontroller. Vuxna med brist på tillväxthormon har däremot mer sällan än den övriga befolkningen. Det är cancer bland annat dessa fynd som har väckt intresset för att vidare studera

sambandet mellan tillväxthormonbehandling och canceruppkomst.

Hos barn som behandlats med tillväxthormon har hittills inte man kunnat högre cancerförekomst än vad kan förvänta sig. se man

120 Dopingmedel och jj/siska effekter

Viktigt att komma ihåg är att uppföljningstiden ännu är relativt kort för de flesta patienterna, varför mer långtgående slutsatser kan dras först om flera decennier. Erfarenheten av vuxenbehandling är ännu

för begränsad för att en genomgripande analys skall vara meningsfull.

Vätskeansamling

Ökad mängd kroppsvätska som dosberoende bieffekt vid behandling av vuxna med brist tillväxthonnon är vanligt med nervinkläm-

ningar, ledsmärtor och viktökning som följd. Dessa symptom för-

svinner inom dagar-veckor efter avslutande av behandlingen. Hos kortvuxna barn utan brist på tillväxthormon har inte sett ökad man

vätskeansamling vid behandling. Som en följd av ökad mängd kroppsvätska efter behandling av

personer med tillväxthonnonbrist kan i t.ex. handleden klämnerver mas in, vilket kan leda till domningar och känselnedsättning. I en studie där tillväxthormon till styrketränande fick tvâ nio gavs av försökspersoner inklämning av en nerv vid handleden.

Intrakraniell tryckstegring

Intrakraniell tryckstegring har diagnostiserats i ett flertal fall hos

barn som behandlas med tillväxthormon brist. Vid ett ökat p.g.a. vätsketryck i skallen utsätts hjärna och bl.a. för synnerven sam-

manpressning och nedsatt funktion med olika symptom som följd,

exempelvis huvud- och nackvärk, synstömingar, illamåendelkräkningar yrsel och irritabilitet. Även några patienterna i dessa om av , studier hade andra riskfaktorer för utvecklande av ökat vätsketryck i kraniet, så tyder resultaten entydigt på att tillväxthormon varit

involverat. Med hjälp av ögonbottenspegling kan man ofta

se en utbuktande synnerv papillödem, vilket bl.a. ökar den blinda fläckens storlek.

Hjärt- och kärlsjukdomar

Vuxna patienter med onormalt stor frisättning tillväxthormon akromegalipatienter dör tidigare och signifikant oftare i hjärt- och

kärlsjukdomar än åldersmatchade kontroller. Den ökade ansamling-

en av natriumsalt och vätska i kroppen vid tillväxthonnonbehandling

SOU 1996: 126 Dopingmedel och fysiska effekter 121

beskrivits kan bidra till att höja blodtrycket. Detta skulle som ovan tillsammans med förändringar i insulinkänslighet kunna påskynda utvecklande hjärt- och kärlskador och leda till ökad belastning ett av på hjärtat. Hos patienter med onormalt stor frisättning tillväxthormon är av

det ytterst vanligt med en onormal ökning av hjärtmuskelmassan.

Till del utgörs hjärtats viktökning bindväv och inte arbetande stor av

muskel, vilket kan förklara den försämrade hjärtfunktionen under arbete och ökade förekomsten rytmrubbningar i hjärtats kamma-

av re. Som beskrivits är synbar breddtillväxt vissa ben händer, ovan av fötter, kranium och underkäke ett framträdande karaktärsdrag hos

med endogen Överproduktion akromegali.

vuxna

6.2.6 Sammanfattande kommentarer

Vid tillväxthormonbehandling barn och vuxna förekommer en av rad bieffekter de flesta relativt godartad karaktär varav synes vara av och övergående vid avslutande behandlingen. Det förekommer av dock rapporter bieffekter allvarlig karaktär leukemi, om av mer

ökat vätsketryck i kraniet där ett samband med tillväxthormonbe-

handling i dag varken kan definitivt bekräftas eller uteslutas. Vad

gäller användning av höga doser med tillväxthormon eventuellt

utvunnet från avlidna i samband med doping kan i dag bieffekts-

panoramat inte överblickas. Detta är särskilt svårt att bedöma då en del missbrukare kombinerar tillväxthormon med många andra

preparat anabola steroider, vitaminer, stimulantia i höga doser. De

olika medlen kan interagera svårförutsägbara sätt. Några negativa

psykiska eller sociala bieffekter är inte kända. Långtidseffekterna är

okända.

122 Dopingmedel och jj/siska ejfekter

6.3 IGF-l

insulinliknande

tillväxtfaktor

typ 1

6.3.1 Effekter och

användning

IGF-l är ett ytterst anabolt vävnadsuppbyggande proteinämne

vars

produktion huvudsakligen regleras tillväxthormon. IGF-l för-

av medlar stor del tillväxthormonets funktioner. en av Blodkoncen-

trationerna är högst under puberteten och sedan som avtar med

stigande ålder. IGF-l stimulerar många vävnaders celler till

ökning av sockerupptag, aminosyraupptag, proteinsyntes och celltillväxt.

Proteinsyntesen i skelettmuskulatur ökar IGF i lokala om man ger blodkärl. I övrigt är dokumentationen tämligen sparsam gällande

muskeluppbyggnad hos människa.

I Sverige är ett läkemedel innehållande IGF-l godkänt, men det

tillhandahålles dock inte för närvarande, enligt uppgift p.g.a. svå-

righeter att producera medlet. I den mån det används är det vid

behandling av barn med "tillväxtstörning p.g.a. okänslighet för

tillväxthormon", ytterst sällsynt sjukdom. en

IGF-l tilldrar sig ett ökat intresse bland de som dopar sig. I böcker

och tidskrifter riktade till kroppsbyggare med intresse

for anabolt

verkande droger uttrycker

man stora förhoppningar gällande

egenskaperna hos IGF-

6.3.2 Risker

Erfarenheten IGF-l givet till människa långt av är ifrån lika

omfattande beträffande tillväxthormon, som varför mindre är känt

om lämpliga doser och bieffektspanorama.

Man kan dock antaga att

en stor del av de bieffekter redovisats avseende tillväxthormon som

se föregående avsnitt även förekommer

vid användande av IGF-l.

I de studier hittills utförts är bieffekter vanliga. som De vanligaste

är huvudvärk 35 procent,

blodsockersänkning symptom

som ger 25 procent och papillödem

svullnad av området för synnervsut-

trädet ögat på grund ökat tryck ur av i hjärnan. Sedan doserna

sänkts under senare år är sannolikt bieffekterna färre. I en samman-

fattning av bieffekter rapporterade till Food Drug Administration,

FDA, USA nämns även följande bieffekter vid högre doser: av-

Dopingmedel och jj/siska effekter 123

svimning med yrsel, sänkt puls och sänkt blodtryck utan samtidig blodsockersänkning.

6.3.3 Sammanfattande kommentarer

En del tillväxthormonets anabola effekter förmedlas av IGFstor av har därför tilldragit sig stort intresse i amerikanska Detta ämne

kroppsbyggartidningar och kan antas bli vanligare i dopingsamman-

hang i framtiden. I dag är tillgängligheten ytterst begränsad. Vid behandling med IGF-l uppstår mycket ofta bieffekter, en del av allvarlig karaktär. Det finns därför skäl att tro att vid intag av stora

doser IGF-l dopingmedel finns påtagliga risker för oönskade

som

bieffekter, däribland kraftigt sänkt blodsockerinnehåll. Långtidsef-

fekterna är okända för både tillväxthormon och IGF-l.

6.4 Erytropoietin EPO och bloddoping

6.4.1 Effekter och användning

Tillförsel blod blodtransfusion sker till patienter med anemi

av

blodbrist och till patienter med akuta blödningar. Man kan även

öka blodvärdet med åtskilliga läkemedel, däribland anabola steroider. Det kroppsegna kraftfullast höjer blodvärdet är ämne som dock erytropoietin EPO, ett kroppseget hormon som bildas i njuren. Det har till uppgift att stimulera blodbildningen för att

upprätthålla/öka halten syrebärande röda blodkroppar. Inom

av medicinen används EPO, tillverkas industriellt med DNAsom teknik, vid behandling svårt njursjuka med blodbrist. I idrottsav sammanhang används EPO främst inom sporter som kräver god fysisk uthållighet, exempelvis cykling och långlöpning. I vilken mån EPO överhuvudtaget används bland "amatöridrottare" är okänt. Det traditionella sättet att "bloddopa" sig har varit genom att erhålla blodtransfusion antingen homolog transfusion från en som

donator eller autolog från sig själv. Vid autolog bloddoping tappas

idrottsmannen blod vilket sedan lagras i minst tre veckor samtidigt nybildning blod sker i kroppen. Efter önskad tid som en av

124 Dopingmedel och Åøsiska

effekter

av återhämtning från blodtappningen, återförs det lagrade blodet till idrottsmannen. Bloddoping har varit känt sedan länge. I slutet 1980-talet började identifiera EPO-missbruk

av man som

ett sätt att "bloddopa" sig. Det är vedertaget ökning blodets

att en av

hemoglobininnehåll blodvärde ökar den maximala

syreupptag-

ningsförmåga och uthållighetsprestationen, åtminstone hos friska

personer och om blodvärdet höjs inom "rimliga" gränser. Således finns det risk att idrottsmän, framför allt i idrotter där hög en en

syreupptagningsförmåga är av stor betydelse, använder sig

av metoder som på konstlad väg inducerar ett ökat syreupptag.

6.4.2 Risker

Vid homolog bloddoping blod från

annan finns risk för överföring

av infektioner och för transfusionsreaktion p.g.a. oförenliga blodm.m.. Även bieffekter

grupper om av EPO-behandling av friska personer tycks vara mycket ovanliga kan förhöjning blodtrycket

av

och förtjockning blodet innebära risker för med rubbad

av personer

blodlevringsbenägenhet, främst blodproppsbildning kan

som vara livshotande.

En ökning av koncentrationen i blodet röda blodkroppar ökar

av blodets viskositet trögflutenhet vilket kan bidra till den höjning av

viloblodtrycket som framkommit i del EPO-patientstudier. Man

en

är tämligen ense om att signifikant höjning det systoliska en av det

övre blodtrycket vid hårt arbete föreligger vid EPO-missbruk vilket

kan bidra till fortsatt förhöjt blodtryck. Även halveringstiden

om för EPO i plasma är kort, 4-1 1 timmar, fortsätter horrnonets påverkan blodets "tjockhet" och trögflutenhet i 5-10 dagar efter det att sista EPO-dosen är administrerad. De biologiska effekterna kvarstår länge eftersom den röda

blodkroppen kan ha livslängd tre till fyra månader. Detta i kombination

en

med den fördröjning föreligger mellan intag

som av och uppnående

av önskat blodvärde kan öka risken för överdosering. Detta kan leda

till högre blodvärden än vad från början haft man för avsikt att

uppnå, vilket kan potentiellt farligt.

vara EPO-missbrukare i uthållighetsidrotter löper risk stor att uppnå farligt "tjockt" blod därför att uttorkning och minskad

vätskemängd i blodbanan är vanligt förekommande vid långvarigt fysiskt

arbete. Några psykiska effekter är inte kända.

SOU 1996: 126 Dopingmedel och jj/siska effekter 125

6.4.3 Sammanfattande kommentarer

Bloddoping och injektion av EPO är två konstlade sätt att öka blodvärdet och prestationsförrnågan. Vid bloddoping tillförs blod via

transfusion. EPO är en kroppsegen substans ett hormon som bildas

i njuren. Det har till uppgift att stimulera blodbildningen för att upprätthålla/öka halten av syrebärande röda blodkroppar. Inom medici-

nen används laborativt tillverkat rekombinant humant EPO rhEPO

vid behandling av svårt njursjuka med blodbrist. I idrottssammanhang förekommer bloddoping och EPO-användning sannolikt främst inom sporter som kräver god fysisk uthållighet, exempelvis cykling och långdistanslöpning. Även bieffekter EPO-behandling om av av friska personer tycks vara mycket ovanliga kan förhöjning av blodtrycket och förtjockning blodet innebära risker för av personer med hjärtsjukdomar eller med rubbad blodlevringsbenägenhet. Mest betydelsefullt är sannolikt blodproppsbildning som kan vara livshotande. Några psykiska effekter är inte kända.

6.5 Clenbuterol

6.5.1 Effekter och användning

Clenbuterol används som astmamedel i del europeiska länder en

Österrike, Tyskland, Italien, Spanien. I Sverige får det bara för-

skrivas för veterinära ändamål. Clenbuterol s.k. beta-2-stimulerare agonist, dvs. det påär en verkar särskilda kemiska mottagarstrukturer beta-2-receptorer som finns i exempelvis luftrörsmuskulatur, fettvävnad och skelettmuskulatur. I något mindre grad påverkas s.k. beta-l-receptorer som förekommer i hjärtat. Även det centrala nervsystemet innehåller dessa receptorer, vilket bl.a. kan påverka vakenhetsgraden. Efter en tids användning utvecklas tolerans mot medlet och högre dos krävs för effekt. Clenbuterol verkar till viss del likartat med stresshormonerna noradrenalin och adrenalin. På djur råtta, svin, nötkreatur, lamm, fågel har det visats att Clenbuterol och vissa andra s.k. beta-2-stimulerare ökar muskel-

Dopingmedel och fysiska effekter

massan och minskar kroppsfettet, varför det används inom uruppfödning. Beta-2-stimulerare är upptagna IOK:s lista över förbjudna substanser. Det finns ytterst få studier av beta-2-stimulerarnas effekt på muskelmassa och muskelstyrka hos människa. I studie på en en grupp knäskadade patienter jämfördes clenbuterol med placebo under 4 veckor. Den clenbuterolbehandlade bibehöll styrkan gruppen bättre i det opererade benet än placebogruppen. I det icke-opererade

benet var styrkan något större efter behandlingsperioden än före. I

några studier har effekten prestation hos människa studerats vid behandling med andra beta-2-stimulerare än clenbuterol. I studie en visas en ökad effektförmåga test-cykel omedelbart efter inhalation. I en annan studie fann man en ökad benmuskelstyrka efter 2-3 veckors intag av beta-2-stimulerare. l tredje studie fann en man större styrkeökningar efter 9 veckors styrketräning i den grupp som intog beta-2-stimulerare. en Clenbuterol blir allt vanligare dopingmedel grund de som av antagna effekterna muskulatur och fettvävnad. Det skrivs ofta om

detta medel i kroppsbyggartidningar. Bland annat att: "många

anges

kroppsbyggare använder clenbuterol för att bränna fett och för att

öka sin styrka". Med större styrka kan sedan träna hårdare med man bättre effekt muskelmassan. Typiska dosmönster som anges är: 3 veckor "på" och 3 veckor "av". Under veckorna "på" tas medlet 2 dagar i sträck med uppehåll i 2 dagar etc. Dagsdosema är ungefär dubbelt så höga astmadosom serna.

6.5.2 Risker

Clenbuterol har, liksom alla astmamediciner beta-2-agonisttyp, av

väl kända bieffekter såsom hjärtklappning, hög puls, muskeltremor darmingar-skakningar, huvudvärk och perifer kärlvidgning.

I en studie där man sökte använda Clenbuterol i antidepressivt syfte

drabbades alla patienter av muskeldarmingar och allmän All-

oro.

varligare bieffekter såsom hjärtförstoring eller hjärtpåverkan

annan är inte lika väldokumenterade men kan dock inte uteslutas.

I Spanien och Frankrike har "epidemier" clenbuterolförgiftning

av utbrutit när människor ätit lever från djur med höga halter clenbute-

rol. Typiska symptom var muskeltremor, hjärtklappning, viss

nervositet, huvudvärk och muskelvärk. Symptomen vek inom 2-3 dagar.

SOU 1996: 126 Dopingmedel och jj/siska effekter 127

6.5.3 Sammanfattande kommentarer

Clenbuterol är godkänt som astmaläkemedel för människa i en del europeiska länder. Dess muskeluppbyggande och fettnedbrytande egenskaper har ökat dess användning inom djuruppfödning och som dopingmedel. Använt i kliniskt rekommenderade doser är bieffekterna måttliga. I de doser som en del kroppsbyggare använder medlet ökar risken för bieffekter, främst i form skakighet-darrningar och av rastlöshet, symptom som bidrar till att missbrukaren självmant begränsar sin dosering. Potentiellt kan medlet allvarliga hjärtge rytmrubbningar och leda till en hjärtmuskelförstoring. Utöver nervositet och oro torde inte några psykiska bieffekter förekomma.

6.6 Betablockerare

6.6.1 Effekter och

användning

Betablockerare väl beprövade läkemedel används är en grupp som

framförallt inom behandlingen högt blodtryck, rytmrubbningar

av

i hjärtat, kärlkramp och för förebyggande hjärtinfarkt.

av De verkar genom att blockera hämma särskilda mottagarstrukturer beta-receptorer vilket medför en rad funktionella förändringar de organ och organsystem där dessa finns. Bieffekterna är vanligtvis måttliga men kan vid höga doser eller hos äldre med latent hjärtsjukdom vara allvarliga. Det finns inte något generellt förbud mot betablockerare inom idrotten. De betraktas dock dopingpreparat inom precisionssom idrotter. I exempelvis uthållighetsidrotter har betablockerare rentav en prestationssänkande effekt och är därför ointressanta. Betablockerare verkar även på det centrala nervsystemet hjärnan och ryggmär-

gen och dämpar muskeldarmingar i främst händerna vid

oro, nervositet och i spända situationer. Betablockerarens oro- och nervositetsdämpande effekter utnyttjas av både artister och idrottsutövare, exempelvis inom balett och

prickskytte. Det är vetenskapligt visat att klara förbättringar

av resultatet i pistolskytte kan åstadkommas med betablockerare i normaldos. Däremot försämras uthålligheten vid exempelvis

Dopingmedel och fvsiska effekter

distanslöpning av betablockerare. Inverkan av betablockerare på prestationsförmågan verkar vara liten inom styrkeidrotter där aktiviteten varar mindre än två minuter och är begränsad till ett fåtal muskelgrupper.

6.6.2 Risker

Betablockerare kan vid oförsiktig användning medföra allvarliga funktionsrubbningar som sänkt hjärtfrekvens, vilket kan leda till

hjärtstopp eller ytterligare försämring pumpfunktionen hos av tidigare hjärtsjuka.

Sänkt blodtryck, ökad tendens till kärlkramp, försvårad andning

hos astmatiker, maskering symptom lågt blodsocker hos av sockersjuka, saltbalansrubbning hos njursjuka är andra allvarliga bieffekter av betablockare. I övrigt förhöjda triglycerid-nivåer ses

och sänkta blodnivåer av HDL det "goda" kolesterolet.

6.7 Diuretika

6.7.1 Effekter och

användning

Diuretika, även kallade vätskedrivande- eller urindrivande medel, har sedan länge utgjort en av hömstenama vid behandlingen högt av blodtryck och hjärtsvikt, två stora folksjukdomar i västvärlden. Olika typer av urindrivande medel skiljer sig att de genom verkar på olika delar njurarna. Gemensamt för medlen de av är att effektivt minskar vätskemängden i kroppen ökad urinutsöndgenom ring. Samtidigt påverkas även saltbalansen i kroppen i olika grad. Missbruk av urindrivande medel i samband med idrottsaktivitet sker framförallt av två skäl: att sänka vikten inför invägning eller för att minska koncentrationen vissa dopingmedel i urinen av

genom ökad urinutsöndring. Bland kroppsbyggare används diuretika

vid "deffning" av kroppen eng. "define body"; minska underhuds-

fett och vätska i syfte att få muskelkonturerna framträdande

mer inför tävlingar.

Dopingmedel och fysiska effekter 129

6.7.2 Risker

Urindrivande medel har, via sina verkningsmekanismer, potentiellt allvarliga bieffekter. De allvarligaste komplikationerna kan insom träffa är förändringar saltbalansen kan medföra svårupphävav som da rubbningar av hjärtrytmen, exempelvis hjärtflimmer, rubbningar i kroppsvätskomas surhet, sänkt blodtryck och mer trögflutet blod. Vissa typer av urindrivande medel kan vid långtidsbehandling medföra en utveckling av gynekomasti och impotens. Det finns muntliga rapporter av fall där allvarliga komplikationer, t.o.m. med dödlig utgång, inträffat vid okontrollerad användning i samband med kroppsbyggartävlingar.

6.8 Efedrin och liknande

fenylpropanolamin, pseudoefedrin, fenylefrin

6.8.1 Effekter och användning

I Sverige används efedrin främst i olika "förkylningsmediciner" p.g.a. sin avsvällande förmåga. I utlandet ingår efedrin och besläktade substanser som beståndsdel i receptfria medel mot hösnuva och astma. Efedrin verkar främst genom att via ett flertal mekanismer öka halten i hjärnan av en signalsubstans, noradrenalin. Dess verkningsmekanismer är likartade amfetaminets, efedrin har men en svagare centralstimulerande effekt än amfetamin.

Efedrin används av en del kroppsbyggare för sin uppiggande och

trötthetsminskande effekt, i syfte att orka träna bortom normala trötthetsgränser.

6.8.2 Risker

Risk finns för urineringssvårigheter, förhöjt blodtryck, hjärtklapp-

ning, sömnsvårigheter och oro. Det finns dödsfall bland tävlingcyklister rapporterade där efedrin orsaken. ansetts vara

5 l6-ll6l

130 Dopingmedel och jjøsiska 1996:126.

effekter sou

6.9 hCG

humant choriongonadotropin

6.9.1 Effekter och

användning

hCG liknar kemiskt till stor del de hypofyshormoner, LH, ett av som

hos mannen stimulerar produktion och frisättning testosteron från

av

testiklama. hCG produceras i kraftigt ökad mängd redan tidigt under

graviditeten innan några tecken på graviditet märks. Därför används urinanalys av hCG som graviditetstest. hCG kan för läkemedels-

framställning utvinnas ur gravida kvinnors urin. Det används bland

annat vid försenad pubertet, vid infertilitet hos kvinnor samt vid försämrad spermieproduktion hos män. hCG används av en del styrketränande män i syfte att öka kroppens

egen testosteronfrisättning. Vidare används hCG under perioden

efter en "kur" av vissa AAS- missbrukare för att "få igång" testiklarna och för att minska risken för psykiska symptom t.ex. som depression efter avslutad "kur". Det förekommer även att hCG används för att försöka dölja att har använt testosteron personen som dopingmedel.

6.9.2 Risker

Bieffekterna torde likna dem finns beskrivna för AAS. som

6.10 GHB

gammahydroxybuturat

6.l0.l Effekter och

användning

Den normalfysiologiska funktionen hos GHB är ofullständigt känd.

GHB förekommer normalt i de flesta vävnader, inte minst i hjärnan. GHB kan både bildas ur och ombildas till GABA, mycket viktig en signalsubstans hämmar nervcellsaktiviteten i hjärnan. I del som en länder används GHB anestesimedel och vid vissa sömnrubbsom ningar. I låga doser kan GHB eventuellt verka stimulantium. som ett

Dopingmedel och jj/siska effekter

Vid högre doser verkar GHB hämmande på det centrala nervsystemet med ökad sömnighet och aptithämning som följd. Det har även visats i små studier att GHB kan öka frisättningen av tillväxt- - hormon hos unga friska försökspersoner. GHB kan tillföras i antingen intravenös form eller som pulver uppblandat i dryck. De som missbrukar GHB antar att dess förmåga att öka tillväxthormonfrisättningen även skall öka muskeluppbyggnaden. Det saknas dock studier av GHBs effekter på prestation och muskelmassa. För övrigt saknas stöd för att tillväxthormon i sig givet till friska personer ökar muskelstyrkan. I Sverige förekommer GHB inte som registrerat läkemedel men finns som s.k. licenspreparat för medicinsk användning. I "underground"-litteratur och på Internet finns ett flertal beskrivningar i vilka osubstantierade påståenden görs av hur bra detta medel är. Dessutom finns beskrivningar av tillverkningsprocessen, vilken är mycket enkel. Tilläggas bör att även i dessa beskrivningar varnas tydligt för medlets potentiella bieffekter. del beskrivningar talas I en det om att man kan bli "hög" på GHB.

6.10.2 Risker

Det finns relativt väl beskrivet hur GHB ger dosberoende bieffekter. Låga doser kan ge illamående, skakningar och yrsel. Vid litet högre doser förekommer slöhet, sömnighet, kortvarig minnesförlust, sänkt muskelspänning, sänkt hjärt- och andningsfrekvens. Vid höga doser blir man medvetslös och kan få allvarlig hjärt- och andningsman depression. Det finns f.n. inga dödsfall rapporterade.

6.10.3 Sammanfattande kommentarer

Den normalfysiologiska funktionen hos GHB är ofullständigt känd. GHB kan både bildas och ombildas till GABA, mycket viktig ur en hämmande signalsubstans i hjäman. De som missbrukar GHB antar

att dess förmåga att öka tillväxthormonfrisättningen även ökar muskeluppbyggnaden. Det finns dock inga studier där denna fråga

undersökts. I låga doser kan GHB eventuellt verka som ett stimulantium. Bieffekterna av GHB är relativt väl beskrivna och inkluderar i lindrigare fall illamående, skakningar, yrsel, slöhet, sömnighet,

kortvarig minnesförlust, sänkt muskelspänning och i allvarliga fall

132 Dopingmedel och jjzsiska effekter

medvetslöshet och allvarlig hjärt- och andningsdepression med risk

för dödlig utgång.

6.1 1 Kreatin

Kreatin används i mycket liten utsträckning för medicinska ändamål och är inte godkänt som läkemedel. Under de senaste åren sägs användningen av kreatin ha ökat mycket bland idrottsutövare på alla nivåer. Det torde det medel används mest alla i vara som av prestationshöjande syfte. Det mesta av kroppens kreatin finns i skelettmuskulaturen där det tillsammans med fosfat fungerar snabb energireserv vid som

kortvarigt arbete. Korttidsuthållighet återhämtning vid upprepade

korta intervallarbeten inte uthållighet vid långdistansaktiviteter

men förbättras efter tids intag stora mängder kreatin. Kreatinets en av

effekter för muskeluppbyggnaden är oklara. Utöver ökning

av kroppsvikten finns för närvarande inga bieffekter systematiskt rapporterade. Några studier där man undersökt bieffekter efter lång tids intag av höga doser finns emellertid inte.

6.12 Aminosyror

Aminosyror är små molekyler främsta uppgift är att utgöra

vars byggstenar i äggviteämnen proteiner vilka i sin har lång rad tur en väsentliga funktioner i kroppen. Aminosyror kan även ha direkt, en egen funktion i ursprunglig eller något modifierad form. Det mesta

av aminosyraintaget sker i form proteiner i animalisk föda.

av

Medicinskt ges aminosyrablandningar i droppform främst i behand-

lingen av svårartade sjukdomstillstånd medför ökad nedsom en

brytning av protein. Aminosyror utgör populär kosttillskottsgrupp

en hos dem som är fysiskt aktiva. Bland styrketränande används aminosyror i syfte att öka muskelmassan och bland uthållighetsidrottare i syfte att minska trötthet. Det vetenskapliga stödet för dessa mekanismer är mycket begränsat. Det saknas i stort sett kontrollerade studier aminosyrors bieffekter. av

SOU 1996: 126 Dopingmedel och fysiska

effekter 133

6. l 3 Koffein

Kaffeanvändningen är mycket utbredd i hela världen. Koffein är klassat som dopingmedel i idrottsliga sammanhang med högsta en tillåten urinkoncentration motsvarande än tio koppar kaffe. mer Koffein har flera för en idrottare önskade effekter t.ex. ökad som vakenhet, förbättrad koncentration, ökad uthållighet, ökad hjärtfrekvens och ökad blodtryck. För högt intag koffein kan orsaka av oro, illamående och sömnlöshet. Koffein i höga doser har även

visats ha en icke föraktlig vattendrivande effekt kan orsaka

som en

oönskad rubbning av vattenbalansen och medföra uttorkning. Tecken koffeinförgiftning är svaghet, aptitlöshet, kräkning,

oro, uttorkning och kramper.

6.14 Bikarbonat

Bikarbonat motverkar sänkningar pH-värdet i blodet. Ju större av mängd bikarbonat blod och vävnader innehåller desto bättre kan kroppen motstå sådana sänkningar. Medicinskt används bikarbonat för behandling av patienter som, t.ex. på grund hjärtinfarkt, har av rubbad syra-basbalans. När mjölksyra bildas vid fysisk aktivitet sänks pH-värdet i muskulatur och blod vilket påverkar kraften och uthålligheten. För att motverka sådan sänkning förekommer att idrottsutövare intar bikarbonat. Många studier inte alla visar bikarbonat har - men - att

en viss prestationshöjande effekt. Bieffekterna är vanligtvis lindriga. Illamående, diarré, muskelkramp och känsla uppsvälldhet har

en av

rapporterats. Vid feldosering är dock bikarbonat mycket farligt.

6.15 Ginseng

Ginseng har använts i årtusenden i syfte att behandla allehanda sjukdomar och ett allmänt stärkande medel. Gl 15 är det enda som standardiserade preparatet är någorlunda dokumenterat i olika som

vetenskapliga försök. Övriga ginsengmedel saknar adekvat doku-

mentation.

134 Dopingmedel och fysiska ejfekter

I flera studier talas det om att ginseng troligen har viss s.k. adaptogen effekt dvs. "bibehåller" kroppens hälsa och funktion. Det är dock mer tveksamt om ginseng har en funktionsförhöjande effekt. I vissa studier anges att reaktionsförmåga och fysisk prestationsförmåga förbättras efter behandling med ginseng. I översiktsartiklar anser en del forskare att bristen kontrollgrupper i de flesta studier gör att vederhäftigt underlag saknas för långtgående slutsatser av ginsengs eventuella påverkan kroppsfunktioner hos människan. De dokumenterade bieffekter som finns för ginseng är främst högt blodtryck, diarré och hudutslag men även nervösa besvär, oro sömnlöshet och depression. Det förefaller dock som om bieffektema är sällsynta och vanligtvis lindriga.

6.16 Antioxidanter

För att utvinna energi födans näringsämnen förbränns dessa i ur kroppens celler. Denna förbränningsprocess kräver närvaro av syre som tillförs via andningen. Näringsämnen förbränns blir till viss som

del slaggprodukter mjölksyra, koldioxid vilka utsöndras via

utsöndringsorganen njurar, lungor. Syret antar under förbränningen tillfälligt former i vilka det är ytterst benäget att kemiskt reagera

med andra ämnen. Dessa reaktionsbenägna former kallas fria

av syre syreradikaler. På senare tid har vetenskapliga studier lett till ökad förståelse av de fria syreradikalernas effekter på kroppen. I dag vet man att dessa troligen spelar en central roll i åldrandeprocessen samt att de har betydelse för uppkomsten av bl.a. hjärt- och kärlsjukdomar samt cancer. För att snabbt oskadliggöra dessa potentiellt mycket farliga syreradikaler har kroppen två "försvarssystem", ett uppbyggt ämnen av som kallas antioxidanter "mot syrets toxiska effekter" och ett system av enzymer som bryter ned fria radikaler. Exempel antioxidanter är beta-karoten, vitamin vitamin C och Co QIO. Genom att blixtsnabbt kemiskt reagera med de fria syreradikalerna kan dessa ämnen förhindra skadliga effekter på kroppen. Senare tids studier visar att mellan en tredjedel och hälften av vuxna idrottare regebundet kompletterar kosten med antioxidanter. Det är vanligt både inom uthållighetsidrotter och bland dem som ägnar sig åt kraftsport. Så visar t.ex. en studie bland kvinnliga

Dopingmedel och Jjøsiska

effekter

elitidrottare att dessa ofta konsumerar 10-50 gånger antioximer danter än vad i rekommendationer för vanlig kosthållsom anges

ning.

Beträffande den oña påstådda positiva effekten antioxidanter på av

fysisk prestationsförmåga föreligger mängd studier. Samman-

en

fattningsvis visar dessa entydigt att det inte råder något samband

mellan ett ökat intag antioxidanter och ökad fysisk prestationsav förmåga. Däremot visar flera studier att det är viktigt med normal en tillförsel av antioxidanter för upprätthållandet maximal fysisk av

prestationsförmåga. Endast idrottare som livnär sig med ensidig

en diet eller som bantar samtidigt med träningen löper risk att utveckla

bristtillstånd med bland annat sänkt fysisk prestationsförmåga

som följd.

7 AAS - psykiska effekter

och bieffekter

7.1 Allmänt

För drygt 100 år sedan rapporterade respekterad fransk neurofy-

en

siolog och läkare att extrakt från djurtestiklar som injicerats på hundar och honom själv medförde förbättringar av det allmänna

hälsotillståndet, muskelstyrkan och de mentala funktionerna. Detta okontrollerade experiment medförde ett ökande intresse för hormonsystemets funktion och rubbningar. På 40- och 50-talen användes testosteron tämligen utbrett i behandlingen bl.a. psykoser och av depressioner. Det finns receptorer mottagarstrukturer för AAS inuti cellerna i de allra flesta vävnader, inklusive hjärnan, inte minst i de delar som

förknippas med känslor, däribland aggressivitet. Aggressivitet kan

dock i sig svår att definiera se vidare Artur Solarz utlåtande i

vara

del bilaga 5. Under fostertiden och den tidiga perioden efter

nr födseln påverkar testosteron hos försöksdjur hjärnans utveckling och djurens beteende. Det är väl känt att höga nivåer av en annan typ av steroidhormon, cortisol läkemedel: cortison, kan beteendeeffekter hos

som ge pa-

tienter alltifrån emotionell instabilitet och självmordstankar till eufo-

känsla välbefinnande och mani. Inte i någon alla de studier av av givit AAS till individer med endogen brist på testosteron där man har dock psykiska bieffekter rapporterats; däremot har man i vissa studier noterat ett förbättrat psykiskt status.

138 AAS -psykiska

effekter och bieffekter SOU 1996: 126

7.2 F

allrapporter om påverkan

på psykiska mekanismer

Intresset för de psykiska effekterna AAS har ökat kraftigt på av senare år. En viktig orsak till detta intresse är det ökande antalet

fallrapporter i den medicinska litteraturen där beteendeförändringar

och våld kopplas ihop med AAS-missbruk.

Avsevärda svårigheter föreligger vad gäller tolkningen dessa

av

enskilda fallrapporter. Det går att bedöma i vilken

mån en person

är benägen att utveckla ett avvikande beteende även AAS-

utan missbruk. I många fall använder AAS-missbrukaren en rad andra droger amfetamin, alkohol, cannabis etc. vilka i sig eller eventuellt tillsammans med AAS kan påverka beteendet. Det är slutligen av stor betydelse att skilja på orsakssamband/kausalitet "A leder till B" och ren association/korrelation "A förekommer ofta samtidigt som B".

Ökad aggressivitet är sannolikt önskad följd AAS-missbruket

en av för många. I vilken mån psykiska effekter beskrivna i okontrollerade

rapporter influerats av förväntningar/förhoppningar AAS

om verkningar går att bedöma. I kontrollerad, tämligen begränsad en mer studie på män jämfördes lågdos unga testosteron med placebo. Resultaten visar att effekt irritation, ilska, impulsivitet och

frustration endast förelåg i placebo-gruppen, vilket

skulle kunna bero att förväntanseffekten endast fick genomslag i denna grupp.

De sociokulturella förväntningarna våld eller

om icke-våld spelar dessutom avgörande roll vid bruk olika en av droger.

Akuta psykiska effekter

Det hävdas ibland att AAS-missbruk i höga doser kan leda till "roid rage", steroidvansinne, och att del missbrukare använder en AAS för att få en "kick-effekt", ibland kallad

"sturmschnapps"-önskan. Vare

sig "roid rage" eller "kick"-effekten finns belagda vetenskapligt. De direkta, akuta effekterna av AAS har studerats endast i en vetenskaplig publikation. Vid direktkontakt med författarna till denna framkommer att de psykiska bieffekter som uppstod hos tre 20 förav sökspersoner uppkom efter än dygn mer ett och inte inom timmar.

Sålunda finns f.n. inget vetenskapligt stöd för AAS skulle

att kunna ge exempelvis påverkan på det mänskliga psyket

omedelbart inom

några timmar.

AAS -psykiska och bieffekter 139 effekter

Effekter vid avslutande AAS-kur

av

Det är inte ovanligt att missbrukaren blir deprimerad vid avslutandet "kur" och får symptom liknande dem man får när man slutar av en använda andra droger. Vissa tänkbara orsaker till detta har behandlats i kap. Det kan dock också till viss del bero på oerhört låg

koncentration testosteron p.g.a. hämmad egenproduktion efter en

av

tids AAS-missbruk. Det finns även publicerad rapport där man

en diskuterar orsaken till AAS-missbrukares självmord var om en depression efter avslutad kur. Slutligen finns ett antal muntligen beskrivna obestyrkta fall där självmord satts i samband med AASmissbruk.

Kan AAS vara beroendeframkallande

Beroende kan förenklat definieras förlust av kontrollen över som drogintaget trots negativa verkningar. Dessutom karakteriseras be-

roende toleransutveckling ökande doser krävs för effekt och

av abstinenssymptom ångest, irritabilitet, sömnsvårigheter, illamående, ökad kroppstemperatur, ökad puls och blodtryck. Med dessa kriterier bakgrund har det framkastats spekulationer om att som beroendeutveckling kan förekomma hos en del av dem som missbrukar AAS, vilket långt ifrån alla forskare inom området håller med Det finns några fallrapporter i vilka författarna beskriver att en om.

AAS-missbrukarna uppfyller sedvanliga diagnostiska kriterier

del av för beroende. Dock har flera ledande psykiatriker i korrespondens ställt sig tveksamma till AAS kan anses uppfylla de erkända om kriterierna beroende. Enligt sjuksköterskorna Dopingjouren, Huddinge sjukhus utgör grunden för beroendet "den positiva förstärkning AAS leder som till". De ringer att de blir deprimerade då de slutar med som anger AAS, inte minst den påtagliga minskningen i kroppsvikt och p.g.a. muskelmassa. Sannolikt är följande två mekanismer mest betydelsefulla för svårigheterna att sluta med missbruket hos del AAS-missbrukare: en efter avslutad AAS-"kur" ligger testosteronkoncentrationen i blodet nedpressad långt under den normala vilket i sig kan leda till depression och de önskvärda effekterna av AAS-intag "klingar av" och han/hon blir snart mindre voluminös. Det finns dock

praktiker som anger att en del patienter en ungdomsmottagning

längtan efter en "euforisk" känsla av välbefinnande uppger en

140 AAS -psykiska effekter och biefekter SOU 1996: 126

effekt av AAS. Något vetenskapligt stöd för denna effekt finns f.n. inte.

Sammanfattningsvis, råder i dag ingen enighet bland forskarna

om AAS beroendeframkallande potential. Det finns ett antal fallbeskrivningar i vilka sedvanliga kriterier för beroende uppfylls. Det saknas dock prospektiva studier på människa och djurstudier stödjer som dessa iakttagelser. Det är vidare svårt att i dag skilja ut om ett eventuellt beroende i så fall har att göra med fysiologiska effekter av substansen hjärnan eller med att AAS-missbrukaren är fixerad vid

de önskade fysiologiska effekterna muskelmasseökning, minskad

fettmängd etc.

7.3 AAS-bruk och

psykiska

bieffekter hos friska

Nedan sammanfattas väsentliga studier beteende under inverkan av

av AAS. Rapporter av enstaka fall finns omnämnda i tidigare

textavsnitt.

Prospektiva dubbelblinda studier med kontrollgrupp

Det finns endast publicerad experimentell studie där de givna en doserna kan nå till den lägre delen det intervall anses upp av som

extrema kroppsbyggare ligger i och uppfyller tre viktiga

som

vetenskapliga krav; framåtblickande prospektiv, dubbelblind och

med placebo kontroll. som

Denna studie har en prospektiv, dubbelblind utformning där för-

sökspersonen fungerar sin kontroll. Tjugo psykiskt friska som egen

försökspersoner deltog i försöket pågick i sammanlagt 12 dagar.

som

Effekten tre dagars behandling vardera av med låg 40 mg/dag; vilket motsvarar högsta kliniska dos och hög dosering 240 mg/dag;

vilket är "låg till nonnal" dos för många

en missbrukare av

methyltestosteron jämfördes med placebo under tre dagar före och

efter behandlingen. Resultaten visar vid att medicinering med den

högre dosen sker signifikanta, än små, ökningar i positiv sinnesom

stämning eufori, energi och negativ sinnesstämning irritabilitet,

våldsamma känslor,

stämningslägessvängningar och aggressivitet

samt kognitiv försämring ökad glömska, förvirring och distraher-

SOU 1996: 126 AAS -psykiska effekter och biefekter 141

barhet. Dessutom blev försöksperson manisk och en annan en hypoman under behandlingen med den högre dosen samt en tredje försöksperson depressiv efter behandling. Kommentar: Detta är den första och hittills enda publicerade

placebokontrollerade prospektiva studien utförts för att studera

som beteende-effekter AAS. Den visar påtagligt att AAS kan ge av

beteendemässiga och psykiska effekter. Påpekas bör att AAS gavs

under kort tid i relativt höga doser, dock avsevärt lägre än dem en en del kroppsbyggare uppges använda.

Prospektiva enkelblinda studier med kontrollgrupp

pågående amerikansk studie jämförs testosteroncypionat i

I en

stegvis ökande doser till 600 mg/vecka med placebo hos samma

upp försökspersoner. Den högsta dosen har givits under två veckor. Av

de hittills 36 fardigstuderade försökspersonerna totalt planeras 50

har uteslutits studien uttalad psykisk effekt. Fem peren ur p.g.a. har reagerat med maniska symptom, de återstående 30 har soner

påverkats alls. Den psykiatriker leder försöken anser att hans

som resultat är mycket klara med som han uttrycker det "en höggradigt signifikant tendens till maniska symptom". Han anser vidare att endast vissa tycks och att majoriteten reagerar alls. Han reagera säger sig heller inte någon skillnad mellan dem aldrig använt se som AAS och dem tidigare missbrukat AAS. som I pågående amerikansk studie har drygt 20 av planerade en annan 30 försökspersoner färdigstuderats. I denna 28-veckorsundersökning får försökspersonerna AAS i en av tre dosnivåer 100, 250 eller 500 mg/vecka under 16 veckor, under de återstående 12 veckorna erhåller de placebo. Resultaten från de färdigstuderade försökspersoi varje dosgrupp indikerar att inga skillnader i psykiska nerna

effekter depression, mani, sexuellt intresse eller aktivitet

oro, föreligger mellan placebo eller någon dosnivåema. Projektledaren av påpekar med de aktuella resultaten inte kan utesluta att man bieffekter hos ett fåtal, särskilt känsliga individer.

Prospektiva enkelblinda studier utan kontrollgrupp

I de flesta kontrollerade studier där, i missbrukarsammanhang, låga

AAS-doser upp till 300 mg/vecka; vanligtvis testosteronenantat

givits till män med normala testosteronnivåer har inga allvarliga

142 AAS -psykiska effekter och biefekter SOU 1996: 126

psykiska bieffekter rapporterats. I studie, utförd WHO, där en av testosteron gavs som preventivmedel, avbröt 3 271 män sin medav verkan p.g.a. ökad sexlust eller aggressivitet. Författarna rapporterade inte i vilken mån de män kvarstod i studien ändrades i som sitt beteende eller upplevde ökad aggressivitet. I likartad studie en utvecklade 3 51 deltagande män, tillhörde placeboav varav en

gruppen, "smärre" beteendemässiga förändringar spontant gick

som över inom månad. Andra har rapporterat ökning fientlighet, en en av

bitterhet och aggressivitet särskilt hos de friska försökspersoner

som fått den högre dosen 300 mg/vecka under veckor. Man bör sex dock observera att de doser givits i alla dessa som studier är avsevärt

lägre än de som kroppsbyggare sig använda.

uppger

Retrospektiva studier där icke-kontrollerad tillförsel AAS har av ägt rum

Det finns ett antal undersökningar där studerat psykiska

man effekter hos AAS-missbrukare på hand tillför

som egen kroppen

medlen under okontrollerade former. Man har då antingen använt AAS-missbrukarna sina kontroller

som egna genom att jämföra

situationen under pågående kur med den mellan

kurema och genom

att använda tränande icke-användare AAS kontroller. I av som en

del av dessa studier har tio försökspersoner angivit de

ca en av att

har haft psykotiska symptom bristande och störd verklighetsupp-

fattning och hypomana till maniska överaktivitet, storhetsfanoro,

tasier episoder under steroidkuren, däremot inga sådana symptom

mellan steroidkurema. I studie undersöktes två en annan grupper av

kroppsbyggare. Den ena gruppen bestod 88 AAS-användare och

av den andra av 68 icke-användare. AAS-användarna högre angav

förekomst av humörförändringar hypomani 10% och som ändring av känsloläget 23% under perioder steroidmissbruk jämfört

av såväl med de perioder då de missbrukade AAS 5 1% resp som

med kontrollgruppens försökspersoner 0 6%. Vad gäller

resp ett flertal andra psykiatriska diagnoser, djup depression, psykotiska

symptom, ångesttillstånd kunde inget statistiskt säkerställt m.m. samband fastställas.

I en annan studie angav AAS-användare högre förekomst av

depression, ångest, fientlighet och paranoida föreställningar under

de perioder de använde AAS än under perioder mellan kurema. I ytterligare en annan studie AAS-användare högre värden angav på olika typer av aggression än icke-användare. I ytterligare studie en

AAS -psykiska effekter och bieffekter 143

försökspersonerna högre värden aggressivitet, aggression angav mot objekt, verbal aggression, ångest, misstänksamhet samt aggression under träning under pågående kur jämfört med perioderna mellan kurerna. De dock inte högre aggressivitet mot angav

människor under pågående kur.

I undersökning studerades det sexuella beteendet m.m. hos 45 en

amatörkroppsbyggare. Samlagsfrekvensen avsevärt högre hos

var

dem som vid tiden för studien använde AAS kallas nuvarande

användare. De nuvarande och de tidigare användarna trodde i högre grad än dem inte använde AAS att AAS förhöjer den sexuella som funktionen. De nuvarande användarna hade dock svårare att bibehålla erektionen både under samlag och masturbation. I syfte att studera det finns ökad risk for de kvinnor som om en sambor eller är gifta med män missbrukar AAS att råka ut för som våld undersöktes 37 styrketränande män. Användarna av AAS angav gräl och verbal aggression samt våld när de använde AAS mer jämfört med perioderna mellan kurerna samt signifikant mer verbal aggression och våld än icke-användarna.

svensk psykologexamensuppsats undersöktes 42 manliga

I en kroppsbyggare. Av dessa använde 14 AAS under studien, 14 hade tidigare använt AAS och 14 hade aldrig använt AAS. AAS-användarna låg signifikant högre i variablerna verbal aggression och indirekt aggression. Författarna ansåg att det föreligger en individuell sårbarhet eller känslighet för AAS vad gäller psykiska effekter. I några retrospektiva studier har inga beteendeeffekter av AAS vetenskapligt kunnat styrkas. Sålunda uppger försökspersonerna i flertalet studier av retrospektiv karaktär högre grad påverkan på psykiska funktioner under en av

pågående AAS-"kur" jämfört med perioderna mellan kurerna och jämfört med kontrollgrupper. Man måste dock vara försiktig med att

dra långtgående slutsatser på grund rad metodologiska beav en

gränsningar med denna typ av studier: man är beroende av själv-

rapporterad användning av medel, vars äkthet kan garanteras, som erhållits illegal väg, retrospektiva angivelser av psykiska symptom kan färgas ett flertal faktorer såsom påverkan från av "gym-kulturen" eller förväntningar medlens effekt, de förom sökspersoner som ställer upp kan vara selekterade, exempelvis kan de med viss psykopatologi vara mer eller mindre benägna att deltaga i vetenskapliga försök, det är svårt att, retrospektivt, skilja ut

effekter AAS från faktorer såsom premorbid personlighet,

av användande psykoaktiva droger eller annat och psykiska av

144 AAS -psykiska

efekter och biejfekter SOU 1996: 126

effekter faktorer relaterade till styrketräning i sig

av extrem under perioder av AAS-missbruk kan inte uteslutas. Det sistnämnda vet

man vetenskapligt dock relativt litet

om.

7.4 Dos-effektsamband

Det finns forskare att det råder samband mellan som anser ett AAS-

dos och psykiska bieffekter, dvs. att vid högre doser uppträder fler och allvarligare bieffekter än vid låga doser. När det självuppgivna

intaget är relativt lågt, mindre än cirka 300 mg/vecka, är de psykiska bieffektema ovanliga. Om dosen överstiger 1000 mg/vecka hävdas det att de psykiska bieffektema är vanligare.

7.5 Sammanfattande kommentarer

Sammanfattningsvis kan följande sägas psykiska bieffekter

om av AAS-missbruk

att utöver fallrapporter finns ett fåtal kontrollerade, systematiska

studier som starkt stödjer att intag AAS i höga doser hos av

en del friska försökspersoner kan sannolikt övergående

ge psykiska effekter såsom:

hypomani/mani

ökad aggressivitet/ilska som tar sig verbala uttryck och uttryck i fysiskt våld

ändringar i sexuell lust och förmåga

utvecklande av depression efter avslutad "kur" -

att det finns fallrapporter i vilka det hävdas AAS-missbruk

att hos friska kan leda till:

våldshandlingar eller hot om våld

beroendeliknande effekter -

Dessa effekter har ännu belagts i kontrollerade,

systematiska studier.

SOU 1996: 126 AAS -psykiska effekter och bieffekter 145

att det dessutom finns indikationer på att: olika typer av AAS ger psykiska bieffekter i varierande grad. AAS som injiceras vanligtvis har lindrigare effekter på psyket än de som tillförs genom munnen. ett dos-efektsamband skulle kunna råda vad gäller psykis- ka bieffekter, dvs. att AAS i hög dos oftare ger psykiska bieffekter än AAS i lägre dos.

AAS-missbruk kan alltså hos en del personer leda till hypomani/mani, ökad aggressivitet, främst verbal sådan, ändringar i sexuell lust och fönnåga och utvecklande av depression efter avslutad "kur". Det är däremot inte klarlagt om det finns ett orsakssamband mellan AAS-missbruk och våldsamt beteende. Vidare är inte de beroendemässiga effekterna av AAS kartlagda i någon större utsträckning. Det finns brister i uppläggningen de studier där systematiskt av man försöker undersöka kopplingen mellan AAS och aggressivitet/våld. Studierna är mycket korta, de gäller mycket få försökspersoner, valet av försökspersoner kan ifrågasättas och rad faktorer en exempelvis andra droger, kost, psykiska effekter träning av som kan påverka tolkningen har vanligen beaktats. Man har vanligen valt psykiskt friska utan underliggande aggressivitet och personer inte personer med aggressiv framtoning och "känslig" personlighet.

äfäliääkâhälm mvh

é m åáqâaåøâäâmxsw

faáfgni :noe ALA ahniâ teater;

vb ,zazádftaid

1as°alcii7åäicf Ãtå n . 7.13

ggmb 3113113 aiviaqxnaxeø

infäñü-Iåliâiüäâlüvm 152%

zssku .

8 Detekterbarhet och

analys

8.1 Inledning

Möjligheterna att påvisa förekomst av detektera olika medel är

av stor vikt för beslut om eventuella sanktioner. Tillförlitligheten i analysresultaten har därför mycket stor betydelse från rättssäkerhetssynpunkt och är beroende av förfarandet vid provtagningen, säkerheten vid den kemiska analysen och tolkningen analysresultaten. av Nedan behandlas dessa frågor främst avseende dopingmedel men paralleller dras även till analyser narkotika. av

8.2 Laboratorier

När det gäller dopingmedel är för närvarande Dopinglaboratoriet, avdelningen för Klinisk Farmakologi, Huddinge Sjukhus med sju heltidsanställda det enda laboratoriet i Sverige utför analyser i som

någon större skala, totalt cirka 4 400 prover/år. Laboratoriet står

under Stockholms läns landstings ansvar och finansieras huvudsakligen genom de intäkter analysverksamheten inbringar. År 1985 ackrediterades laboratoriet av den Internationella Olympiska Kommittén IOK. Det finns 24 laboratorier i världen är ackredisom terade av IOK. De flesta analyserna sker för Sveriges riksidrottsförbunds räkning, men ett ökande antal uppdrag kommer från

sociala myndigheter och andra ungdomsmottagningar, Skolhälso-

vård, socialtjänst, sjukhus, kriminalvård och näringslivets drogtestverksamhet. För analyser som ligger utanför idrottsrörelsen är svarstiden mellan tre och dagar och kostnaden 700 kr sex var per analys 1995. Vid Rättsmedicinalverkets RMV rättskemiska avdelning i Linköping utförs många olika analyser relaterade till brott av prover av olika slag. Sedan drygt två år har arbete pågått för att utveckla

148 Detekterbarhet och analys

verksamheten till att även avse vissa dopingmedel anabola steroider

och testosteron. Utvidgningen har sin grund i den ökade efterfrågan på sådana analyser från kriminalvården och polisen. Analysverksamhetens inriktning är att betjäna endast kriminalvården, polisväsendet och rättsmedicinska avdelningar. Verksamheten kom igång den ljuli 1995 då den utvidgade möjligheten till provtagning inom kriminalvården trädde i kraft. Inledningsvis har verksamheten skett i begränsad omfattning och laboratoriet har inte haft kapacitet att analysera ett lika stort antal AAS eller i att ta emot prover samma omfattning som Dopinglaboratoriet. Emellertid förväntas antalet analyser bli lägre än det antal narkotikaanalyser härrör från som nu polismyndighetema och kriminalvård. Kostnaden för kriminalvårdens analyser av vissa dopingmedel var 600 kronor analys 1995. per

8.3 Provtagningsmetoder

Urinprov anses vara bättre än blodprov i de flesta fall såväl när det gäller narkotika dopingmedel. Detta beror att substanser får som en högre koncentration i urinen än i blodet och kan upptäckas längre tid efter intaget. Urinprov används även vid narkotikaanalys. Blodprov förekommer, förutom vid drograttfylleri, främst då vägrar att urinpersonen ge prov eller då han inte kan urinera. Blodprov används i princip inte alls vid analyser av dopingmedel. När det gäller anabola steroider anses det vid Dopinglaboratoriet att analys av blodprov inte är en

framkomlig väg. Det går inte att göra samma analyser och utrust-

ningen är alltför dyr. Blodprov kan dock komma att spela större en roll i framtiden när det gäller bedömningen eventuell tillförsel av av testosteron, tillväxthormon samt EPO.

8.4 Provtagning och manipulering

Förfarandet under provtagningen är viktigt för analysens tillförlitlighet. Den person som sköter provtagningen måste utbildad och vara

rutinerna måste sådana att förväxlingsrisker inte uppstår.

vara

SOU 1996: 126 Detekterbarhet och analys 149

Urinprov kan manipuleras på olika sätt. Personen kan ha intagit vätskedrivande medel eller så kan urinprovet ha spätts ut i samband med provtagningen. För att kontrollera utspädning urinen har ägt kontrolleom av rum ras vid narkotikaanalyser på RMV:s rättskemiska avdelning halten av kreatinin, ett ämne vars urinkoncentration till viss del beror av urinens spädningsgrad. Vid utspädning sjunker denna halt och om halten understiger ett visst värde är provet sannolikt utspätt. En alternativ metod mätning av urinens specifika vikt används - - av Dopinglaboratoriet. Urinen har viss "normalvikt/liter" och en om denna är lägre än normalt kan misstänka manipulering. När det man gäller urindrivande medel har laboratoriet även möjlighet att detektera de olika medlen i sig. Ett utspätt urinprov behöver

emellertid inte innebära en medveten manipulering. Den misstänkte

kan ha fått dricka för att underlätta urineringen eller situationen kan av andra skäl vara sådan att han har druckit större mängder före provtagningen. Inom idrotten har det även förekommit använder att personer sig av andra medel än urindrivande medel för att försöka dölja tillförseln. Emellertid är det härvid fråga medel är svåra att få om som tag i och metoder finns som kan indikation att denna form ge av manipulering har ägt rum.

Manipulering av urinprovema kan leda till att provet blir falskt

negativt. I idrottsammanhang är manipulering i sig grund för be-

en straffning. Läget är annorlunda i straffrättsligt avseende. Vid fören

undersökning torde det vara ytterst svårt att bevisa konsumtion i de

fall där provet visats manipulerat och den misstänkte förnekar vara intag.

8.5 Analyssäkerhet

8.5.1 Analysmetoder

Olika metoder finns att genomföra analyser och metoderna har

varierande grad säkerhet. Vissa polismyndigheter har haft till-

av

gång till ett s.k. sållningsinstrument, vilket enklare

gör en analys av narkotikasubstanser. Dessa sållningsinstrument använder s.k. en

immunologisk metod, ett antikroppstest. Principen bakom de im-

150 Detekterbarhet och analys

munologiska metoderna är att antikroppar i en immunologisk reaktion känner igen och binder sig till kemiska ämnen, t.ex. narkotiska substanser. Till urinprovet förs märkta antikroppar riktade mot den eftersökta narkotikasubstansen. Om substansen inte finns i provet fastnar inga antikroppar. Om substansen däremot finns kommer de märkta antikroppama att fastna och kunna detekteras med olika metoder t.ex. med radioaktivitet eller ljusmätning. Enligt en utvärdering av Rikspolisstyrelsen har sållningsinstrumenten fungerat bra men metoderna anses ändå inte ge så säkra svar att analyssvaren kan användas som bevis för narkotikabrott när den misstänkte förnekar gämingen. Ett skäl till att träffsäkerheten inte är absolut är att bindning också kan ske med andra substanser som liknar den eftersökta. Därför skickas de prover som blivit positiva i sållningsinstrumenten på en s.k. verifikationsanalys till RMV:s rättskemiska avdelning i Linköping. Normalkostnaden för sådan verifikationsanalys av narkotika är ca 500 kr och svarstiden 1-2 veckor. För anabola steroider har tidigare före 1985 använts en immunologisk metod radioimmunologisk som snabbt kunde ge besked om provet var positivt. Emellertid klarade denna metod inte av alla steroider som förekommer på marknaden och inte heller testosteron. Resultatet anses vara alltför osäkert med denna metod. Vid analys av anabola steroider är det fråga om ett 20-tal steroider som skall detekteras och det bedöms därför inte som troligt att ett tillräckligt tillförlitligt sållningsinstrument kan komma i användning. Dock används immunologiska metoder vid fastställande förekomsten av av bl.a. hCG, ett medel ökar kroppens produktion som egen av könshormon. För att fâ säkra svar vid analysen används gaskromatografiska och masspektrometiska metoder. Dessa metoder är relativt dyra men medger en betydligt större känslighet än t.ex. de immunologiska metoderna beskrivna ovan. Vid Dopinglaboratoriet används en kombination av gaskromatograñ och masspektrometri. Vid analys av dopingmedel letar man efter dels de förbjudna preparaten i sig, dels efter preparatens olika nedbrytningsprodukter metaboliter. Proverna måste först arbetas upp vilket bl.a. innebär att de renas och koncentreras. Därefter separeras substansema gaskromagenom tografi. Själva detektionen sker i masspektrometern. Metoden bygger på att ämnena "bombarderas" med elektronstråle vilket en resulterar i en jonisering av molekylema vilka därefter kan mätas. Det värde som erhålls jämförs med referensvärden. Med denna

SOU 1996: 126 Detekterbarhet och analys 151

metod får man ett karakteristiskt s.k. masspektrum, kan liknas som

vid ämnets "fingeravtryck". Metoden har hög känslighet och kan

mäta förekomst och koncentration ämnen i mycket låga halter. av

8.5.2 Analysens

möjligheter och begränsningar

Av de medel som finns upptagna i dopinglagen kan syntetiska anabola steroider upptäckas vid mycket låga koncentrationer. Däremot kan för närvarande inte utifrån tillfört tillväxthormon eller testosteron särskiljas från de kroppsegna motsvarigheterna. Proceduför fastställande testosterontillförsel är komplicerad

ren av se

nedan. Intensiv forskning pågår för att öka möjligheterna att

detektera intag tillväxthormon. av Tiden det tar att försvinna kroppen skiljer sig kraftigt mellan ur olika anabola steroider. Detta beror på flera faktorer, dels de specifika egenskaperna hos varje enskild anabol steroid, dels

individuella skillnader i nedbrytnings- och omsättningshastighet och dels sättet på vilket tillförseln sker. Injektionspreparat är vanligen

detekterbara till tre-fyra veckor efter tillförseln. För anabola upp steroider tillförda i tablettform är detektionstiden vanligtvis några dagar.

En särskild fråga avseende detekterbarheten och tidsbestämningen

gäller det anabola steroidpreparatet nandrolon kan finnas kvar som

i kroppen upp till 18 månader efter injektionstillförsel. En jämförel-

se kan göras med cannabis, har påträffats till 72 dagar efter som upp intaget. Dessa ämnen är fettlösliga vilket gör att de kan lagras i kroppens fettdepåer under lång tid. Dessutom löses nandrolon i en fet olja vilket gör att det kan ligga kvar länge i injektionsområdet. Detta innebär att vid viktminskning, förbränning fett och liknande av kan substansema i urinen öka, trots att intaget ägt långt tillbaka rum i tiden. Detta har betydelse inte minst vill försöka bestämma om man när intaget har ägt rum. Vad gäller möjligheterna att påvisa vissa andra medel används som i dopingsyfte kan följande sägas. Clenbuterol kan detekteras under 3-4 dagar efter intag, betablockerare under 1-2 dagar, diuretika vanligen under 1-2 dagar, efedrin under 2 dagar och hCG under 5-6 dagar. Utifrån tillfört EPO kan med metod eventuellt detekteen ny ras under 1-2 dagar efter intag. För närvarande finns ingen metod att detektera intag kreatin. Intag IGF-l kan eventuellt detekteras av av

152 Detekterbarhet och analys SOU 1996: 126

med utarbetande av normala gränsvärden; det går dock att kemiskt skilja från det kroppsegna. Vad gäller de flesta övriga ämnen finns f.n. inga säkra metoder för att detektera tillförsel. Vid analys av narkotika används vissa tröskelvärden som koncentrationen av substansen skall överstiga för att provet skall anses vara

positivt. Sådana värden används inte vid Dopinglaboratoriets analys

av syntetiska anabola steroider. Eftersom sådana endast kan förekomma genom att de intagits har tröskelvärdena inte samma betydelse. Provet anses positivt då det överensstämmer med det referensmaterial laboratoriet har och med tolkning grundad på laborato-

riets erfarenheter och enligt GLP Good Laboratory Practice ut-

given av IOK. Värdena kan ha en viss betydelse vid tolkningen av

resultatet då det görs gällande att intag inte har ägt

rum. Vid analys av narkotika, anabola steroider eller andra medel använda i dopingsyñe kan ingen tidpunkt anges för intaget. För de flesta substanser är den maximala detektionstiden efter intaget relativt välkänd, vilket innebär att man med god säkerhet kan ange att tillförseln av substansen ägt rum inom den tidsramen. Man kan dock

ange när inom denna tidsram tillförsel skett. Undantagsvis kan

man få en uppfattning om intaget skett för en längre tid sedan eller

relativt nyligen genom koncentrationsbestämning den aktuella

av substansen och/eller vissa tidsberoende nedbrytningsprodukter.

8.6 F elkällor och

tolkning

av analysresultat

Det krävs stor sakkunskap hos den som tolkar analysen. Oavsett hur säker en analysmetod är kan den i princip endast frågan ge svar om en viss substans finns i kroppen. Analysen i sig kan inte tala om huruvida substansen tillförts kroppen eller det är fråga om om kroppsegen produktion. Vidare kan utifrån analysresultatet inte några slutsatser dras om tillförseln skett i medicinskt syfte, med avsikt att "dopa" sig eller helt omedvetet. Alla positiva måste svar ställas i relation till eventuella sjukdomstillstånd, tillförsel i medicinskt syfte och andra förhållanden. Dessa betingelser gäller för såväl narkotika som dopingmedel. När det gäller narkotika har det t.ex. konstaterats att under mycket

extrema betingelser, enstaka positiva utslag av cannabis kan erhållas

SOU 1996: 126 Detekterbarhet och analys 153

hos utsatts för "passiv" rökning. Vidare kan vissa läkepersoner som medel utslag amfetamin vid nedbrytning läkemedlet. Det ge av av har även förekommit att morfin påvisats i urinen efter det att ätit bröd med vissa vallmofrön. personen typer av Förekomsten syntetiska anabola steroider i ett prov är ett säkert av tecken intagit detta. Emellertid har det förekommit att personen

enstaka fall där nedbrytningsprodukter vissa anabola steroider

av

bildats i den kroppsproduktionen eller i ämnesomsättningen av

egna vissa p-piller. Förutom syntetiskt framställda anabola steroider finns andra sub-

stanser tillförda i dopingsyfte som är kroppsfrämmande och därför

relativt lätta att påvisa i ett urinprov. Exempelvis kan nämnas clenbuterol, betablockerare, diuretika och efedrin. Testosteron nedan, tillväxthorrnon, IGF-l och EPO förekom-

se

naturligt i kroppen i varierande grad. För detektion av intag av mer dessa substanser krävs därför förfinade analyser med bl.a. gränsvärdesbestämningar och analys koncentrationerna av ämnen av "markörer" påverkas dessa medel. Risken för felkällor är som av därför avsevärt mycket större för dessa substanser. Bedömningen testosteron tillförts utifrån görs genom bestämom ning koncentrationsförhållandet mellan testosteron och ett närav besläktat ämne, epitestosteron. Detta s.k. kvotvärde är för européer normalt 1:1. Om kvoten testosteron/epitestosteron överstiger 6:1 testosteron ha tillförts kroppen IOK. Emellertid har man anses

påträffat personer som p.g.a. låg egenproduktion av epitestosteron

kommer i kvotvärden överstigande det angivna. Vid värden över upp detta kvotvärde tas därför ytterligare prover under en tremånaders-

period. Om värden ligger på nivå vid varje

personens samma

provtillfälle tyder det att det är fråga om ett normalt förhöjt

kvotvärde. Det skall också här med mycket lågt nämnas att personer kvotvärde kan inta testosteron utan att komma upp i gränsvärdet. Vidare bör nämnas att i Spanien och Frankrike har "epidemier" av clenbuterolförgiftning utbrutit när människor ätit lever från djur med höga halter clenbuterol med typiska symptom som följd. Man har hos dessa kunnat finna clenbuterol vid analys av urinen.

154 Detekterbarhet och analys SOU

1996: 126

8.7 Sammanfattning

Möjligheterna att påvisa tillförsel är olika goda för olika substanser.

Vissa ämnen, exempelvis syntetiska anabola steroider, helt är kroppsfrämmande. Därför är detekterad förekomst av den i kroppens vätskor eller vävnader ett säkert tecken tillförsel. För vissa

kroppsegna ämnen som t.ex. testosteron kan f.n. endast använda

man sig av indirekta tecken på tillförsel, t.ex. jämförelse vissa som av kvotvärden. För del ämnen saknas helt möjligheter särskilja en att

tillförd från kroppsegen substans. Tillförlitligheten i analysresultaten har mycket stor betydelse från rättssäkerhetssynpunkt och är beroende förfarandet

av vid provtagningen, säkerheten vid den kemiska analysen och

tolkningen av

analysresultaten. S.k. sållningsinstrument inte kunna användas anses

vid analys av dopingmedel utan analys görs genomgående med för-

finade och mer kostsamma analysmetoder. Vid analys anabola steroider eller andra medel av använda i

dopingsyfte kan heller inte någon exakt tidpunkt för intaget.

anges För de flesta substanser är den maximala detektionstiden efter

intaget relativt välkänd, vilket innebär att med god säkerhet kan

man ange att tillförseln substansen skett inom den tidsramen. av Man kan dock inte när inom denna tidsram tillförsel har ange ägt rum.

9 Tillgängligheten av i Sverige

dopingmedel

9.1 Inledning

De grundläggande reglema i vad mån införsel till Sverige av

om anabola steroider är tillåtet regleras i dopinglagen samt i m.m. läkemedelslagen och dess följdförfattningar. För en redovisning av dessa bestämmelser hänvisas till kap. 13.

9.2 Tullens och polisens verksamhet

9.2.1 Tullens och polisens arbete

Till följd Sveriges medlemskap i EU förändrades förutsättningarav för tullens verksamhet. I princip skall fri varurörlighet råda na mellan medlemsstaterna varför möjligheterna till kontroll mellan dessa stater har begränsats. Emellertid föreligger enligt Romfördraget möjligheter till restriktioner med hänsyn till skyddet för allmän ordning och säkerhet, liv och hälsa m.m. Med anledning av medlemskapet har reglerna tullens kontrollbefogenheter delats upp i två om lagar. När det gäller tullens befogenheter vid den inre gränsen trädde lagen 1996:701 tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns om mot ett annat land inom Europeiska unionen i kraft den 1 juli 1996. Denna lags regler är tillämpliga endast på vissa varor som t.ex. narkotika enligt narkotikastrafflagen och medel enligt dopinglagen. Lagens regler innebär att tullen i princip behåller sina tidigare befogenheter till kontroll. Således har tullen rätt att utföra s.k. selektiva kontroller, dvs. när urvalet skall kontrolleras görs med av vem som utgångspunkt från exempelvis riskproñler eller tulltjänstemannens

yrkeserfarenhet. Däremot finns ett uttryckligt förbud mot s.k. slump-

mässiga kontroller. Tullens befogenheter när det gäller tredje land,

156 Tillgängligheten dopingmedel z Sverige

av

dvs. länder som inte är medlemmar i EU, regleras i tullagen 1994:1550 trädde i kraft den 1 januari 1995. När det gäller som dessa länder behålls i lagen de tidigare möjligheterna till kontroll

fullt ut, således även slumpmässiga kontroller. I båda

lagarna ges tullen möjlighet till att undersöka och öppna brev och andra post-

försändelser. Vidare förpliktas polismyndigheterna, Kustbevak-

ningen och Posten AB att medverka i kontrollverksamheten.

Även före inträdet i EU var helt slumpmässiga stickprovskontroller

ovanliga. Det vanligaste fallet kontroll tips eller selektiva var p.g.a. kontroller grundade på tulltjänstemannens erfarenhet och intuition.

Utöver kontroll inresande kontrollerades även postförsändelser av från utlandet. Den övervägande andelen tullens

av beslag görs vid

kontroll av inresande antalet s.k. postbeslag dopingmedel har men av ökat de senaste två åren. Även kampen illegal om mot införsel av narkotika har högst prioritet är tullen aktiv också i sökandet efter dopingmedel. Förhållandena har därmed förändrats från vad gällde vid tiden som för

den utredning Ds 1989:60 låg till grund för nuvarande doping-

som

lag. Det uppgavs då att de beslag hormonpreparat före-

av som

kommit ofta varit s.k. överskottsbeslag i jakten narkotika.

Enligt

tullens uppfattning i dag har smugglingen dopingmedel

av en

självständig betydelse i arbetet. Kontrollverksamheten likartad

är

eftersom man anser att införseln narkotika och dopingmedel i

av stor

utsträckning äger rum på liknande sätt. Emellertid kan på Gene-

man

raltullstyrelsen inte göra någon uppskattning

av hur mycket av den illegala importen beslagtas. som

När det gäller polisens beslag dopingmedel förhållandet

av är annorlunda än vid tullens kontrollverksamhet. Dopingbrott hand-

läggs på narkotikarotlarna. Enligt Rikspolisstyrelsen koncentrerar polisen sin verksamhet narkotikabrottsligheten och dopingbrotten

har i jämförelse därmed låg prioritet. Förhållandet förklaras med att

kunskaperna om dopingbrotten generellt är dåliga och denna

att

brottslighet, med hänsyn till bl.a. straffsatserna, inte upplevs

som

lika allvarlig narkotikabrottsligheten. En faktor

som annan som

anses vara av betydelse är att dopingbrott är svårare uppdaga

att vid reguljär spaning eftersom det i huvudsak berör ett annat klientel än narkotikabrotten och därför inte medger samma spaningsmetoder.

För polisens del utgörs beslagen dopingmedel därför främst

av av

preparat som upptäcks vid utredning brottslighet och

av annan

sådant som tillfällighet påträffas. I några fall har

av en emellertid tips förekommit vilka föranlett vidare utredning.

Tillgängligheten dopingmedel i Sverige 157

av

9.2.2 Beslagsstatistik

Tullen har fört statistik över beslagen av dopingmedel sedan 1987. Utvecklingen av beslagen vad gäller antal beslag och beslagtagen mängd dopingmedel visas i diagram 9:1 och 9:2. Det skall anmärkas att en ampull anabola steroider i mängd motsvarar ett större antal tabletter jfr. avsn. l5.1.6 och att omräkning inte har gjorts i beslagsstatistiken.

Diagram 9:1 Tullens beslag mellan 1988-1995; antal beslag 100 e 80 i eo e

1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 Källa: Nordiska dopingprojektets årsrapport 1995

158 Tillgängligheten av dopingmedel i Sverige

Diagram 9:2 Tullens beslag mellan 1988-1995; mängd i ampuller och tabletter

500 000 r

400 000 --

300 000 r

200 000 r

100 000 r

o" r . . 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995

Källa: Nordiska dopingprojektets årsrapport 1995

Skillnaderna i beslagsmängden mellan åren har i stor utsträckning berott att vissa av beslagen omfattat stora kvantiteter. Så förhöll det sig t.ex. 1990 då tullen beslagtog totalt 482 000 tabletter och 6 000 ampuller. Av de 45 beslagen omfattade ett beslag 171 660 tabletter anabola steroider och sju andra mellan 16 000 och 60 000 tabletter. Under 1994 omfattade fem beslag sammanlagt drygt 200 000 tabletter och ampuller. Under 1993 och 1995 dock synes beslagsmängdema vara mer jämnt fördelade. De största enskilda beslagen under 1995 har omfattat runt 20 000 tabletter eller 4 000 ampuller. I övrigt har beslagen under 1995 främst avsett relativt små mängder. Fram till och med 1994 ökade såväl antalet beslag som beslagtagen mängd dopingmedel enligt statistiken. Emellertid är det enligt Generaltullstyrelsen vanskligt att uttala sig huruvida detta innebär att om den faktiska införseln ökade under denna period. Som redoovan visats har statistiken vissa år påverkats enskilda mycket stora av beslag. Den minskning av antal beslag ägt under 1995 tros som rum

SOU 1996: 126 Tillgängligheten av dopingmedel i Sverige 159

till viss del kunna förklaras av den omorganisation som ägt i rum samband med Sveriges medlemskap i EU. Huruvida beslagen speglar den totala införseln är vidare osäkert. Allmänt antas beslagen endast motsvara en mindre mängd vad av som förs i landet. När det gäller narkotika uppskattas att mellan 4-6 procent av införd narkotika tas i beslag. Emellertid vet man inte om detta gäller även för dopingmedel. Redovisningen av polisens beslag förs i det centrala Beslags- och analysregistret BAR. Dopingmedel särredovisades först under 1993. Eftersom rapporteringen i viss mån varit bristfällig och då det

förekommit felregistreringar är registrets uppgifter osäkra. Det skall nämnas att förhållandet uppmärksammats från Rikskriminalpolisen

och att åtgärder vidtagits för att komma till rätta med dessa problem. Uppgifter om beslag finns också i analysregistret hos Statens kriminaltekniska laboratorium. På grundval av dessa register och kontakter med vissa polismyndigheter har Rikskriminalpolisen kunnat ge en ungefärlig redovisning polisens beslag, tabell av

Tabell 9:1 Polisens beslag 1994 och 1995

Källa: Rikskriminalpolisens Kriminalunderrättelsetjänsten årsrapport 1995 för dopingproj ektet

Vid en jämförelse mellan tullens och polisens beslagsstatistik framgår att polisen 1995 stod för 65 procent det totala antalet av beslag. 1994 var polisens andel av antalet beslag 75 procent. När det gäller mängden dopingmedel är förhållandet det omvända. Tullens andel av den totala mängden beslagtagna dopingmedel uppgick 1994 till drygt 60 procent. 1995 utgjorde tullens beslag i mängd drygt hälften av totalt beslagtagen mängd dopingmedel. Det är alltså vid landets gränser de stora partierna dopingmedel beslagtas. som Vid en jämförelse med antalet beslag narkotika framgår att av antalet beslag av dopingmedel är betydligt lägre än antalet beslag av narkotika. Tullens och polisens beslag narkotika och narkotiska av läkemedel uppgick t.ex. 1994 totalt till 11 215 beslag. Även här stod

160 Tillgängligheten av dopingmedel i Sverige

polisen for de flesta beslagen, nämligen 10 004 stycken. För polisens del torde skillnaden mellan beslag narkotika och beslag

av av dopingmedel åtminstone till viss del förklaras att narkotikaav brottsligheten prioriteras.

9.2.3 Nordisk utblick

Tullen i Sverige har sedan ett flertal år haft ett samarbete med

tullmyndighetema i de övriga nordiska länderna. Mellan 1993 och

1994 har samarbetet skett i organiserad form "Nordiska genom dopingprojektet". Huvudsyftet med projektet har varit att utbyta information av såväl praktisk teoretisk art samt att sammanstälsom statistik över beslagen. Från och med den 1 januari 1995 övergick detta projekt till att vara ett projekt inom för det s.k. PTNramen

samarbetet Polis och tull i Norden som sedan längre tid funnits

en

för narkotikabekämpningen. Samarbetet omfattar således även

nu

polismyndighetema. Utan att i det här sammanhanget på frågan hur förhållandena

är i de övriga nordiska länderna redovisas i tabell 9:2 statistik över beslag av dopingmedel i nordiska länder 1993 och 1994. Det skall anmärkas att utom avseende Norge omfattar statistiken såväl

tullmyndighetens beslag som polismyndighetens beslag.

Tabell 9:2 Beslag av dopingmedel i Danmark, Finland och Norge

Källa: Nordiska dopingprojektets årsrapporter 1993 och 1994 Anm: Med enhet avses tabletter och ampuller.

SOU 1996: 126 Tillgängligheten av dopingmedel i Sverige 161

9.3 Medlens förekomst och

ursprung

9.3.1 Medlens förekomst

De dopingmedel som enligt tullens och polisens erfarenhet dominerar marknaden är de anabola steroiderna. Bland dessa är i sin tur "ryssfemmor" vanligast. De flesta och de största beslagen har avsett sådana tabletter. Men även testosteronpreparat och testosteronderivat är vanligt förekommande. Däremot synes tillgången och förekomsten av tillväxthormon vara relativt liten. Enstaka beslag av polisen har omfattat detta preparat. Dock tyder uppgifter från Dopingjouren Huddinge sjukhus på att det föreligger ett intresse detta dopingmedel. Stölder har även av förekommit inhemskt tillverkat tillväxthormon, närmare av se avsnitt 9.6. Tullen har även tagit beslagtagit tillväxthormon härrörande

från Östeuropa. Sådana beslag förekom främst under 1993 ett

men beslag om 50 ampuller preparatet Somatogenum gjordes även i av december 1995. Beträffande de läkemedel som inte omfattas dopinglagen och av inte heller är narkotika är det svårare att uttala sig i vad mån om sådana medel införs illegalt för dopingändamål eftersom beslagsstatistiken över läkemedel inte är uppdelad preparatvis. Ett sådant medel som emellertid har förekommit under de senaste åren och som har rönt stor uppmärksamhet hos Dopingjouren är clenbuterol. I

Sverige används medlet endast vid veterinär förskrivning. Clenbuterol har förekommit i en del utredningar hos såväl polisen hos

som tullen. Bl.a. har två större beslag under 1993 och 1994 omfattat clenbuterol. Det första fallet omfattade beslaget 43 766 tabletter och det andra 42 000 tabletter.

9.3.2 Medlens

ursprungsland och införselvägar

Tidigare kom den huvudsakliga delen de illegalt införda dopingav preparaten från de östeuropeiska länderna. Emellertid har under 1995 de flesta tullens beslag rört medel införts från länder av som som Grekland eller Spanien. I del fall har det varit fråga en om illegala preparat har sitt i östeuropeiska länder. som ursprung Emellertid har flera utredningar under det senaste året visat att det

6 16-1161

162 Tillgängligheten av dopingmedel i Sverige SOU 1996: 126

även varit fråga om preparat som tillverkats i länder inom EU och som legalt kan införskaffas i dessa länder. I utredningarna har det bl.a. framgått att det varit möjligt att köpa preparaten lokala apotek, främst i de sydeuropeiska länderna. Det skall här beaktas att anabola steroider generellt är receptbelagda i de europeiska länderna. Emellertid är apoteksväsendet i de flesta länderna, Sverige undantaget, uppsplittrat på många små rörelser. Oavsett rigorösa regler varierar såväl efterlevnaden av läkemedelslagama som kontrollen av apoteksrörelsema. Problemet kartläggs f.n. inom det nordiska dopingprojektet. Det har har även uppmärksammats att en del lagliga försändelser av i dopingsammanhang intressanta preparat försvinner på vägen från tillverkningsstället i Europa och är till försäljning på den illegala marknaden varefter medlet smugglas i Sverige. När det gäller "ryssfemmoma" var tidigare den allmänna uppfattningen att dessa härrörde från militärlager i Ryssland och det var fråga om överskott som spreds vidare. Såvitt tullen och polisen har kunnat bedöma kommer preparaten numera från illegala fabriker som finns främst i Ryssland, Rumänien och Bulgarien.

Preparat härrörande från Asien Indien och Thailand har också

påträffats.

9.4 Den

illegala marknaden

Någon statistisk särredovisning av eventulla beslag medel av som fors ut från landet finns inte. Emellertid har i vissa polisutredningar och domar rörande dopingbrott framkommit att bl.a. tillväxthormon sänts till personer bosatta i andra länder. Vidare har beslag såväl i Norge som i Sverige visat att dopingmedel transporteras till Norge genom Sverige. 1993 beslagtogs vid ett tillfälle 131 420 tabletter "ryssfemmor" och 1 010 ampuller dopingmedel vilka hade transporterats från Estland över Finland och Sverige. Under 1995 gjordes två liknande beslag. Det gjordes den norska tullen och avsåg 54 ena av 000 tabletter och 50 ampuller anabola steroider. I det andra fallet beslagtog tullen i Göteborg 17 400 tabletter och 723 ampuller anabola steroider vilka var avsedda att föras vidare till Norge. I början av 1996 påträffade Tullmyndigheten i Helsingborg drygt 400 ampuller anabola steroider och 100 ampuller tillväxthormon hos en

Tillgängligheten dopingmedel i Sverige 163

av

norsk medborgare. Preparaten hade inköpts i Danmark och skulle föras vidare till Norge. De allra flesta beslag som tullen har gjort rör mindre mängder införda av personer bosatta i Sverige vilka smuggla in medlen synes

för eget bruk eller för att förtjäna En del större beslag tyder

pengar. emellertid att smugglingen i vissa fall är organiserad. Att det

skulle finnas en direkt koppling mellan narkotikasmugglingen och smugglingen av dopingmedel har inte framgått de beslag

av som gjorts. Vid vissa beslag har visserligen även införsel av narkotika varit aktuell men sådan kombinerad smuggling har inte varit markant förekommande. Enligt uppgifter från Generaltullstyrelsen synes den illegala införsel av dopingmedel separat form vara en av smuggling. Kunskaperna om vad händer med dopingmedlen efter det att som de införts i landet är bristfälliga. Någon samlad eller klar bild hur av marknaden ser ut i Sverige har polisen inte. Från de uppgifter som erhållits vid kontakter med Rikskriminalpolisen kan emellertid följande sägas. När det gäller hur den inhemska försäljningen går till

tyder det mesta på att det främst är fråga försäljning mellan

om enskilda personer. Någon utbredd organiserad försäljning har inte märkts även om det har påträffats i vissa fall. Så initierades t.ex. under 1995 en polisutredning i trakterna Stockholm rörande ett av antal personer vilka bl.a. smugglat anabola steroider till USA. Verksamheten har varit omfattande och del de större beslagen en av

som gjorts under 1995 har kunnat kopplas till dessa

personer. Kartläggningen har hittills visat att dessa även haft del personer en

kontakter med narkotikabrottslingar och andra kriminellt belastade

personer. Till skillnad från narkotikaförsäljningen har inte heller märkts

någon egentlig gatuförsäljning av anabola steroider utan kontakterna

tas främst på annat sätt. Att döma de signaler kommit från av som

olika polisdistrikt föreligger viss koncentration när det gäller

en

försäljning kring de miljöer där kroppsbygge och styrketräning äger

rum. Det har även förekommit indikationer på att Skolungdomar sälj er till varandra.

Något belägg för att försäljningen av dopingmedel i någon stor

om-

fattning förmedlas av de etablerade narkotikaförsäljama finns inte.

Det finns dock tecken på att såväl narkotika dopingmedel som åtminstone till viss del förmedlas distributörer. Bl.a. genom samma har i vissa brottsutredningar, t.ex. ovan nämnda, framkommit att

dopingmedel tillhandahållits från mer ordinära narkotikakanaler.

164 Tillgängligheten dopingmedel i Sverige

av

Priser

En illustration av priserna den illegala marknaden när det gäller vissa dopingmedel ges i tabell 9:3. Uppgifterna är inhämtade under november 1995 i Stockholmstrakten och inköp mindre avser av mängder. När det gäller Genotropin 36 IE kan det noteras att detta vid legal försäljning 1995 kostade 4 108 kr ampull och Genotroper pin 16 IE kostade l 844 kr per ampull. Deca-Durabol, det enda i Sverige registrerade läkemedlet som innehåller anabola steroider, kostade vid legal försäljning 72 kr per ampull om en ml.

Tabell 9:3 Priser på vissa dopingmedel "på gatan"

"Ryssfemmor" 2-4 kr/tablett Genotropin 36 IE 1 200 kr/ampull Genotropin 16 IE 600 kr/ampull clenbuterol 3 kr/tablett anabola steroider Deca Durabolin 120 kr/ampull om 2 ml testosteron 65 kr/ampull om 1 ml

Källa: Rikskriminalpolisens Kriminalunderrättelsetjänsten årsrapport 1995 för dopingprojektet

9.5 för

Avsättning av dopingmedel användning vid djuruppfödning och vid tävling med djur

Kunskaperna om hur den illegala marknaden ut och mängden ser tillgängliga dopingmedel i Sverige tidigare anförts bristfälliär som ga. Det antas dock att den största delen av den illegala försäljningen av dopingmedel sker för humanbruk. Emellertid är den eventuella användningen av dopingmedel på djur betydelse för kartläggningav en av den illegala marknaden.

Tillgängligheten dopingmedel i Sverige 165

av

9.5.1 Djurproduktionen

Hormontillförsel är inte tillåtet i produktionshöjande syfte sig vare enligt svensk lagstiftning eller enligt EU:s regler. Livsmedelverket genomför årligen kontroller av såväl här uppfödda djur som importerat kött. Kontrollen uppfödningen nötkreatur och svin av av i landet utförs enligt ett särskilt statistiskt system med ett slumpmässigt urval. Kontrollema mängd olika preparat, däribland avser en anabola steroider och tillväxthormon och utförs på såväl levande som slaktade djur. Dessutom tas prover alla nödslaktade djur. Vid kontrollerna har inte några spår kunnat påvisas vad gäller hormoner eller beta-2-stimulerare clenbuterol. Inte heller i övrigt har som framkommit några tecken på att sådana medel används vid uppfödning i Sverige.

Djursporten

Enligt 18 § djurskyddslagen 1988:534 får inte ett djur tränas som

för eller deltar i tävling tävlingsbana utsättas för dopning eller

andra otillbörliga åtgärder som påverkar djurets prestationsförrnåga eller temperament. Till denna lag har Jordbruksverket utgivit

särskilda föreskrifter för bl.a. hästsporten. Enligt föreskrifterna får

t.ex. inte häst tillföras anabola steroider inom tid 90 dagar en en av före tävling. Enligt trav- och galoppsportens regler gäller fr.o.m. den l januari 1995 ett totalförbud mot användande anabola steroider. av

Dispens kan ges vid terapeutisk behandling av vissa sjukdomstill-

stånd men då råder tävlingsförbud. Regeln tillkom att p.g.a. av man inom hästsporten befarade att den ökade illegala införseln av anabola steroider skulle kunna medföra försök till avsättning inom hästsporten. Regeln medför också ökade möjligheter till dopingkontroller vid träning. Tidigare genomfördes sådana kontroller endast vid tävlingar. Totalt genomförs drygt 3 000 kontroller år per av-

seende trav-, rid- och hundsport. Drygt 10 procent dessa äger

av rum under träning. Inom hästsporten har inte dessa kontroller påvisat någon förekomst av anabola steroider. När det gäller clenbuterol har två tveksamma fall förekommit. Sammantaget finns det indikationer på att anabola steroider används inom hästsporten användningmen en tros inte utbredd i någon större omfattning. Anabola vara steroiders effekt t.ex. hästar är även mycket tveksam.

166 Tillgängligheten av dopingmedel i Sverige

9.6 Receptförfalskning

och läkemedelsstölder

Enligt uppgifter från Apoteksbolaget AB är receptförfalskningar ett förhållandevis litet problem när det gäller läkemedel innehåller som anabola steroider och liknande dopingmedel. Receptförfalskningar med förskrivning av testosteronpreparat har förekommit är men relativt sällsynta, särskilt i jämförelse med förfalskningar avseende narkotiska läkemedel. I syfte att hindra att recept avseende bl.a. läkemedel innehåller som narkotika, anabola steroider, Erytropoietin EPO och tillväxthormon förfalskas har från och med den 1 1995 särskild mars en receptblankett införts för s.k särskilda läkemedel LVFS 1995:24. Den särskilda receptblanketten är tills vidare endast obligatorisk vid förskrivning av narkotiska läkemedel. Blanketterna är numrerade och distribueras enligt särskilda rutiner. Varje blankett skall kunna härledas till namngiven förskrivare eller ansvarig på klinik person el.dyl. Vid utlämning av särskilda läkemedel åligger det apotekspersonalen att kontrollera patientens identitet. Enligt Apoteksbolaget AB har det inte förekommit tecken på att dopingmedel skulle vara föremål från stölder från apoteken. De en-

skilda apoteken har inte någon generell lagerhållning av läkemedel

innehållande t.ex. anabola steroider och personalen är i allmänhet uppmärksam vid receptinlämning. Emellertid har tillväxthorrnon varit föremål för stöld från tillverkningsstället och under transport till apotek. I Sverige tillverkas tillväxthonnon, under namnet Genotropin, Pharrnacia. Under hösten av 1993 stals drygt 2 000 ampuller Genotropin från Pharmacia. Ampuller härrörande från stöldema har förekommit i några förundersökningar om dopingbrott. Utöver nu nämnda stöld har under hösten 1994 försvunnit tillväxthormon vid flera tillfällen under transport från Pharmacia till apoteken. Enligt uppgift från Rikskriminalpolisen har det rört sig drygt 294 ampuller. l december månad 1995 om överfölls vidare en väktare vid Pharmacias anläggning i Kungsängen varvid gärningsmännen tillgrep 2 300 ampuller Genotropin.

Tillgängligheten dopingmedel i Sverige 167

av

9.7 Den

legala läkemedelsförskrivningen

Förskrivningsstatistik

Den legala receptforskrivningen av anabola steroider, testosteron och tillväxthormon är liten. Enligt Apoteksbolaget AB uppgick

forskrivningen av anabola steroider 1994 till 395 312 s.k. definiera-

de dygnsdoser DDD eller, annorlunda uttryckt, till 0,12 dygnsdoser per 1000 invånare och dag. Antalet dygnsdoser för testosteron uppgick till l 070 291 DDD eller 0,33 dygnsdoser 1000 invånare och dag samt för tillper växthonnon till 1 146 639 DDD eller 0,36 dygnsdoser 1000 inper vånare och dag. Förskrivningen Erytropoietin EPO uppgick av 1994 till 670 284 DDD eller 0,21 dygnsdoser 1 000 invånare och per dag.

Som jämförelse kan nämnas att förskrivningen psykofarmaka

av

såsom t.ex. sömnmedel, antidepressiva medel och lugnande medel

uppgick till 56,2 dygnsdoser l 000 invånare och dag 1994. per

Med utgångspunkt från den sålunda beräknade forskrivningen kan

antalet patienter som årligen behandlas med anabola steroider uppskattas till drygt l 000. Det uppskattade antalet patienter besom handlas med testosteron eller tillväxthonnon skulle därmed uppgå

till vardera 3 000. Det skall dock anmärkas att uppskattningarna

ca är osäkra, särskilt när det gäller tillväxthormon, eftersom den

faktiska dygnsdoseringen varierar.

Någon uppskattning av vad mängden illegalt införda medel innebär

vid en beräkning i DDD är inte möjlig. Emellertid utgör den legala

förskrivningen en betydligt mindre mängd tabletter och ampuller än vad som tas i beslag.

Förskrivningsmissbruk

Tillsynsmyndigheter över läkemedelshanteringen är Socialstyrelsen

och Läkemedelsverket. Den övergripande principen Läkeär att medelsverket svarar för tillsynen i produktions- och detaljhandelsledet medan Socialstyrelsen svarar för läkemedlens användning såsom

Förskrivningen av läkemedel. Emellertid är gränsdragningen i

praktiken inte skarp. I sin tillsynsverksamhet kontrollerar Läkeme-

168 Tillgängligheten av dopingmedel i Sverige

delsverket även hur preparaten används och myndigheterna samarbetar i dessa frågor. I sin tillsyn över läkemedelshanteringen genomför Läkemedelsverket receptinsamlingar under vissa perioder. Den senaste receptinsamlingen avseende androgena preparat testosteronpreparat genomfördes under tiden april-juni 1992. Recept samlades då från apotek i Stockholm och Malmöhus län. Slutsatsen var att det inte fanns något som visade att preparaten förskrevs i dopingsyfte. Eftersom andra insamlingar hade visat samma förhållanden och då apoteken tillsammans med Socialstyrelsens regionala tillsynsmyndigheter anses ha tillräcklig tillsyn över läkarnas förskrivning av anabola steroider och androgener har Läkemedelsverket därefter inte gjort ytterligare insamlingar avseende dessa preparat. Avseende tillväxthormon genomfördes insamling från samtliga apotek under november månad 1993. Några anmärkningsvärda förhållanden framkom inte vid denna undersökning. Undersökningen följdes upp genom insamling under november-december 1994 men inte heller vid denna undersökning framkom något anmärkningsvärt. Socialstyrelsens kontroll av läkarnas förskrivning av läkemedel handhas av sex regionala tillsynsenheter. Tillsynsenhetema finns i Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping, Örebro och Umeå. Enligt uppgifter från den regionala tillsynsenheten i Stockholm handlades 110 tillsynsärenden under 1993 och 102 tillsynsärenden under 1994 avseende läkemedelsförskrivningar i hela Sverige. På grund av att sättet att registrera förskrivningsärendena varierar mellan de olika tillsynsenhetema är det svårt att få exakta uppgifter i vilken mån om anabola steroider och liknande medel ingått i de förskrivningar som undersökts. Hos samtliga tillsynsenheter har emellertid ärenden där förskrivning av dopingmedel skett på tveksamma grunder eller i oegentligt syfte varit mycket sällsynta. De allra flesta fallen där det förekommit något anmärkningsvärt i läkares förskrivning läkeav medel har avsett narkotiska läkemedel. Enstaka fall har förekommit av förskrivning av anabola steroider eller andra dopingmedel där det förelegat misstanke om missbruk av behörigheten. Ett sådant fall anmäldes till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd HSAN i juli månad 1996. Läkaren misstänktes för att vid två tillfällen, utan att medicinska skäl förelegat, ha skrivit ut anabola steroider, jämte ett annat hormonpreparat som inte täcks av dopinglagen, till två personer som var aktiva kroppsbyggare. I anmälan yrkade Socialstyrelsen att läkaren åläggs disciplinpåföljd, dvs. varning eller erinnedan. Ärendet har inte avgjorts.

ran se ännu

Tillgängligheten av dopingmedel i Sverige 169

Det skall i detta sammanhang nämnas något om de påföljder som kan åläggas läkare som missbrukat sin behörighet att förskriva en läkemedel. Påföljdema regleras i lagen 1994:954 om disciplinpåföljd på hälso- och sjukvårdens område och beslut fattas av m.m. HSAN. Om en läkare uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör vad åvilar honom eller henne kan HSAN besluta om varning som eller erinran disciplinpåföljd. Läkarlegitimationen kan återkallas om läkaren varit grovt oskicklig eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket. Vidare ger lagen möjlighet att begränsa läkares förskrivningsrätt när det gäller narkotiska läkeen medel, alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit om läkaren missbrukar sin behörighet i dessa avseenden. Denna begränsningsmöjlighet är avsedd för de fall då läkaren, medvetet eller omedvetet, tillgodoser eget eller beroende narkotika eller annans av alkohol. Enligt förarbetena prop. 1993/94: 149 bör dock, då läkaren utnyttjar annans beroende för egen vinning, presumtionen vara att läkaren är olämplig att utöva sitt yrke. Enligt uttalandena bör prövning legitimationen i vart fall ske då det rört sig om ett medvetet av underhåll av annans missbruk. Begränsningsmöjligheten synes således ha sin största betydelse i de fall där läkaren tillgodoser eget beroende utan att i övrigt vara olämplig i sin yrkesutövning. Det skall anmärkas att ett lagförslag nyligen har presenterats Förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal, SOU 1995: 147 som innebär ytterligare skärpningar när det gäller disciplinpåföljderna. Bl.a. föreslås att en prövotid införs i de fall där bl.a. läkare varit oskicklig och gjort sig skyldig till allvarligare förseelser. En sådan prövotid skall enligt förslaget också kunna meddelas i vissa fall av sjukdom eller liknande varvid man främst avsett missbrukssituationer.

9.7.3 Den veterinära

förskrivningen

Av den totala förskrivningen av testosteron och anabola steroider utgörs 1 % respektive 14 % av veterinär förskrivning. Någon veterinär förskrivning av tillväxthormon förekom inte 1994. Apoteksbolagets försäljning av clenbuterol försäljningsnamn Spirot uppgick 1994 till l 064 förpackningar om 20 ml vardera. Som jämförelse kan nämnas att normaldos för kalv och föl är 5 ml per dygn. Läkemedelsverket har enligt uppgift inte genomfört några kontroller avseende förskrivningen av dopingmedel i veterinärt syfte.

170 Tillgängligheten dopingmedel i Sverige

av

Ansvaret för veterinära behörighets- och förskrivningsfrågor åvilar

Jordbruksverket. I Jordbruksverkets kontrollverksamhet har hittills inte framkommit några indikationer att förskrivningen anabola av steroider eller clenbuterol sker i dopingsyfte. Under 1995 genomfördes kontroll i Malmöhus, Blekinge och Kristianstad län varvid en recept samlades från och med januari 1994 fram till slutet juni av 1995. Vid denna förskrivningskontroll framkom inte några omstän-

digheter som gav anledning att misstänka förskrivning i dopingsyfte.

9.8 Sammanfattande kommentarer

Oavsett de svårigheter som föreligger att uppskatta vilka mängder dopingmedel som finns tiillgängliga den illegala marknaden

synes

tillgången, inte minst när det gäller anabola steroider, god. Tull

vara

och polis har de senare åren tagit relativt stora mängder dopingme-

del i beslag. Det är svårt att veta något relationen mellan vad om som tas i beslag och de mängder som finns på den illegala markna-

den. Emellertid är det troligt att polis och tull endast beslagtar en mindre mängd de dopingmedel finns tillgängliga. av som Det kan vidare konstateras att huvuddelen mängden dopingmeav del som finns tillgängliga på den illegala marknaden utgörs av

insmugglade medel. Beslagsstatistiken från tullen visar att det är vid gränserna de stora beslagen görs. Den legala förskrivningen

av

dopingmedel är mycket liten i Sverige och enligt de kontroller

som

företagits av såväl Läkemedelsverket Socialstyrelsens regionala

som

tillsynsenheter är missbruk vid förskrivning läkemedel innehål-

av lande dopingmedel en marginell företeelse. Inte heller finns uppgifter pâ att stölder anabola steroider förekommer annat än i av undantagsfall. Situationen är däremot annorlunda när det gäller tillväxthormonet Genotropin. Under de senaste åren har den svenska

tillverkaren utsatts för ett antal stölder där Genotropin tillgripits. Även tillgången på illegala dopingmedel om synes vara god är

dock denna hantering betydligt mindre till sin omfattning

än

omfattningen av den illegala hanteringen narkotika.

av

Hur den illegala marknaden ut och på vilket sätt försäljningen

ser är organiserad kan man i dag inte med säkerhet uttala sig Det om. finns vissa uppgifter som tyder på att det finns organiserade grupper som illegalt förmedlar dopingmedel det vanligaste torde men vara

att försäljningen görs av enskilda individer. Polisens utredningar kan

Tillgängligheten av dopingmedel i Sverige 171

inte heller sägas visa att spridningen av dopingmedel i allmänhet har någon direkt anknytning till de illegala narkotikakanalerna. Emellertid finns tecken att såväl narkotika som dopingmedel åtminstone till viss del förmedlas genom samma distributörer. Bl.a. har i vissa brottsutredningar framkommit att dopingmedel tillhandahållits från etablerade narkotikaförsäljare. Fortfarande utgör de s.k. ryssfemmoma, vilka härrör från de östeuropeiska länderna, en stor andel av beslagtagna mängder. Emellertid synes smugglingen de senaste åren i ökande utsträckning äga rum från länder inom Europeiska unionen. Det är i dessa fall främst fråga om preparat som legalt tillverkats i dessa länder och som inköpts på de lokala apoteken.

10 och andra

Upplysning förebyggande åtgärder

10.1 Inledning

I kapitlet redogörs för hur det förebyggande arbetet mot dopingme-

del är uppbyggt i Sverige. Inledningsvis tas upp frågor om infonnationsåtgärder i allmänhet. Därefter redogörs särskilt för den verksamhet bedrivs gymmen och det förebyggande arbetet som tar sikte på dem som tränar på gym. Avslutningsvis ges några som exempel på aktiviteter genomförs eller har genomförts. som Idrottsrörelsens roll berörs inte särskilt i detta kapitel utan behandlas i kap. Det skall emellertid även här påpekas att idrottsrörelsen längre tid varit engagerad i dessa frågor och i många fall varit en initiativtagare till det förebyggande arbetet.

10.2 Förebyggande åtgärder med

inriktning på information

10.2. l Folkhälsoinstitutet

Folkhälsoinstitutet central myndighet med uppgift att förebygär en ga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. De övergripande målen för Folkhälsoinstitutet är att vara ett stöd för lokalt och regionalt folkhälsoarbete och att nationell nivå främja samarbete mellan olika för att påverka förhållanden av organ betydelse för folkhälsan. Sedan 1993 har medel särskilt avsatts för arbetet mot doping. Huvudlinjerna i Folkhälsoinstitutets arbete mot doping är att ta fram ny kunskap inom ett nytt missbruksområde och att sprida kunskap om dopingmissbrukets risker och konsekvenser till stra-

174 Upplysning och andra förebyggande åtgärder SOU 1996: 126

tegiskt viktiga personer och grupper. Ansvaret för det preventiva arbetet ligger därvid på lokal nivå.

Kartläggning av missbrukets omfattning är viktig del arbetet

en av och CAN genomför kontinuerligt på Folkhälsoinstitutets uppdrag kartläggningar av brukets omfattning jfr. kap. 3. För att kunskap ge om missbrukets risker och konsekvenser genomfördes i samarbete med länskommunförbunden under hösten 1993 regionala utbildningar på nio olika platser i Sverige. Utbildningen riktade sig i första hand till personal inom skola, fritidsverksamhet, socialtjänst och sjukvård. Informationsmaterial har framställts, bl.a. "Män, muskler

ideal", säljs på apoteken, och informationsbroschyren

som

"34 frågor och 33 Doping". Folkhälsoinstitutet även

svar om ger stöd till olika projekt regional och lokal nivå samt till produktion av informationsmaterial. På nationell nivå har Folkhälsoinstitutet ansvaret for den s.k. sam-

ordningsgruppen som består av ett tjugotal myndigheter och

organisationer som har möjlighet att medverka till att förebygga missbruket av dopingmedel. I ingår representanter från bl.a. gruppen Rikspolisstyrelsen, Generaltullstyrelsen, Skolverket, Försvarsmakten Svenska Kommunförbundet och Sveriges Riksidrottsforbund RF.

Syftet med denna samordningsgrupp är att utbyta information och

även ta initiativ till projekt. gemensamma Folkhälsoinstitutet även ekonomiskt för Dopingjouren, svarar som finns på Huddinge sjukhus. Dopingjouren telefonjour är en som funnits sedan oktober 1993 och är öppen för allmänheten i hela som

landet. Två sjuksköterskor bemannar telefonjouren och verksamheten är främst avsedd att besvara allmänhetens frågor bl.a.

om

riskerna med bruket dopingmedel. Avsikten kontakt

av är även att skall förmedlas med specialister inom sjukvården för

uppföljning av

dopingrelaterade problem. Telefonjouren är öppen fem dagar i veckan. Den genomsnittliga samtalsfrekvensen 11 samtal var per dag 1994 och 15 samtal dag 1995. Under det första kvartalet per 1996 uppgick antalet samtal dag till i genomsnitt 27 stycken. per Drygt en tredjedel samtalen kommer från ringer för av personer som

egen del. I övrigt kommer samtal från bl.a. anhöriga till missbrukare

och skol- eller vårdpersonal. Exempel på andra aktiviteter Folkhälsoinstitutet deltar i är som bl.a. ett samarbete med Rättsmedicinalverket för utreda att eventuella samband mellan missbruk anabola steroider och våld. Folkav hälsoinstitutet har även stöttat ett projekt de som en av svenska

kroppsbyggartidningama genomfört. Projektet omfattade 18 styrke-

Upplysning och andra förebyggande åtgärder 175

tränande män och syftet att visa att regelbunden och rätt unga var utförd träning under sakkunnig ledning ger en fullvärdig muskel-

och styrkeutveckling utan de risker och problem användningen

som anabola steroider medför. av

10.2.2 Åtgärder i kommuner och landsting

Genom enkät tillfrågade Svenska Kommunförbundet våren 1995 en landets kommuner deras aktiviteter mot missbruk av dopingmeom del. Enkäten besvarades 208 kommuner. Av de svarande komav bedrev 63 procent någon aktivitet mot doping. Om de munerna kommuner inte besvarade enkäten medtas innebär resultatet att som över hälften landets kommuner bedriver eller har bedrivit föreav byggande åtgärder mot doping. Aktiviteterna är dels sådana som är

direkt riktade mot gymverksamheten se närmare avsnitt 10.4.3,

dels andra förebyggande åtgärder. Den vanligaste åtgärden är olika former infonnationsinsatser. Dessutom förekommer temadagar, av och utbildningsträffar. Över 30 procent de svarande kommöten av har samrådsgrupper där myndigheter och organisationer munerna deltar. Drygt 15 procent kommunerna uppgav att de har samarbeav te med de idrottsförbund som finns inom distriktet. Härutöver förekommer även samarbete med andra föreningar. Någon motsvarande kartläggning av landstingens aktiviteter har inte gjorts. Emellertid kan det konstateras del projekten att en av äger med stöd landstingen eller i enskilda landstings regi. rum av Landstingsförbundets kongress 1994 beslutade att uppdra åt Landstingsförbundets styrelse att olika sätt stimulera och stödja landstingen i deras arbete med att informera om riskerna med missbruk anabola steroider. Som ett led i det arbetet anordnade Landsav

tingsförbundet konferens under hösten 1995 för den personal

en inom landstingen har för information, utbildning och som ansvar upplysning vårdpersonal och allmänhet eller i Övrigt arbetar med av dopingfrågor. Syftet med konferensen att de deltagande i sin tur var skall föra kunskaperna vidare och engagera till utbildning och aktiviteter inom landstingen.

176 Upplysning och andra förebyggande åtgärder SOU 1996: 126

10.3 Särskilt informationen om inom

skolan och bland värnpliktiga

l0.3.1 Skolan

Det har framgått av för utredningen tillgängligt material och de

av

kontakter tagits med olika kommuner och landsting

som att

inforrnationsåtgärdema främst riktats mot ungdomsgrupper och att

en viktig ågärd ansetts att information till skolelever. vara ge Skolans verksamhet styrs av läroplanerna efter det att rikssom, dagen antagit riktlinjer för verksamheten, fastställs regeringen. I av läroplanerna formuleras skolans värdegrund och uppgifter samt anges mål och riktlinjer för verksamheten. Där också anges vem som har för viss verksamhet i skolan och vad detta ansvar en ansvar innebär. Läroplanerna kompletteras med kursplaner för de olika

ämnena. Kursplanen målen för utbildningen i det enskilda

anger ämnet. Såväl läro- som kursplaner är målinriktade och skolan har

frihet att själv bestämma hur undervisningen skall utformas och

målen uppnås. Skolsystemet har nyligen reformerats och läro- och kursplaner nya

har antagits 1994. I läroplanen för grundskolan Lpo 94 rektor

ges ett särskilt ansvar for att ämnesövergripande kunskapsområden integreras i undervisningen i olika ämnen. Exempel på sådana

ämnesövergripande kunskapsområden miljö, trafik,

anges vara

jämställdhet, konsumentfrågor, och samlevnad riskerna

sex- samt

med tobak, alkohol, narkotika och andra droger den s.k. ANTundervisningen. Även i läroplanen för gymnasieskolan

Lpf 94 ges

rektor ett särskilt för att eleverna får kunskaper bl.a.

ansvar om riskerna med tobak, alkohol, narkotika och andra droger. I läroplanerna tas inte frågan dopingmedel särskilt. Enligt om upp uppgift från Skolverket sådana medel emellertid ingå i anses begreppet "andra droger". Skolverket har fått uppdrag utarbeta att

referensmaterial avseende de ämnesövergripande kunskapsområdena. Syftet är att ett diskussionsunderlag

ge som stöd och hjälp

för rektorer och lärare i utformandet undervisningen.

av Materialet

såvitt avser ANT-undervisningen är under utarbetande och kommer även att behandla frågor anabola steroider och andra dopingme-

om del.

SOU 1996: 126 Upplysning och andra förebyggande åtgärder 177

Frågan om doping behandlas särskilt i kursplanerna för ämnet "Idrott och hälsa", ett ämne som är obligatoriskt även för samtliga gymnasieprogram. Av kursplanerna för såväl grundskolan som gymnasiet framgår att ämnet, utöver idrottsaktiviteter och liknande frågor, även skall behandla frågor om hälsa, livsstil och miljö. I kursplanen för grundskolan sägs att de missförhållanden föresom kommer såväl inom idrotten som i samhället i övrigt, t.ex. ätstörningar, doping, fusk och läktarvåld, är angelägna frågor som bör tas upp i undervisningen liksom andra etiska frågor i samband med idrott och friluftsliv. I kursplanen för gymnasieskolan sägs att ele-

verna skall erhålla fördjupade kunskaper om drogers och dopingme-

dels skadliga inverkan hälsan. Skolan är således skyldig att informera eleverna olika droger. om Hur denna undervisning skall äga rum är valfritt för skolorna. I de årliga undersökningar som CAN genomför i årskurs 9 ställs frågor om dels i vilken omfattning s.k. ANT-undervisning har hållits, dels varifrån eleven fått sin huvudsakliga kunskap alkoom hol, narkotika, tobak och doping. I 1995 års undersökning uppgav 27 procent att de inte haft någon ANT-undervisning det senaste året.

Andelen som under det senaste året haft drogundervisning dag

en

eller mer uppgick till drygt 24 procent. Enligt undersökningen ansåg

hälften av eleverna att de erhållit för litet undervisning i dessa frågor. Lärarna uppgavs vara den viktigaste informationskällan såväl för dopingmedel alkohol, narkotika och tobak. För dopingsom medlen är det intressant att notera att när frågan introducerades 1993 angav 47 procent av eleverna TV som den huvudsakliga informationskällan medan endast 27 procent svarade skolan lärare". av I 1995 års undersökning har andelen uppgivit TV huvudsom som saklig infonnationskälla minskat till 41 procent medan lärare som informationskälla ökat till 45 procent.

10.3.2 Vämpliktiga och anställda inom försvaret

Inom försvarsmakten har Arméns Idrottscentrum AIC till uppgift att utbilda försvarsmaktens idrottsledare och att utveckla idrotten inom försvarsmakten i enlighet med krigsbefattningens fysiska krav och i enlighet med friskvårdande principer. Försvarsmaktens idrottsförbund, Sveriges militäridrott- och mångkampsförbund SMI, är även anslutet till Sveriges Riksidrottsförbund.

178 Upplysning och andra förebyggande åtgärder

AIC uppmärksammade frågan om eventuellt missbruk dopingav medel 1993. Bl.a. genomförde AIC enkät vissa de militära en av förbanden enligt vilken 1-2 procent av de tillfrågade hade prövat anabola steroider. Under 1994 kom bestämmelser om arméns antidopingverksamhet. Under 1995 beslutade Överbefálhavaren ÖB att AIC i samråd med marinen och flygvapnet skulle utarbeta riktlinjer och råd för försvarsmaktens arbete mot doping inom idrotten. Arbetet skulle särskilt rikta sig mot missbruket av anabola steroider. I riktlinjerna uppmanas försvarsenhetemas idrottsföreningar att ansluta sig till SMI och att fatta beslut att enhetens styrketräom ningslokal skall vara "dopingfri". För att få nyttja styrketräningslokalen på sin fritid bör den enskilde att gå med i uppmanas

idrottsföreningen. Idrottsföreningen skall utbilda och informera

besökaren till styrketräningslokalen bl.a. riskerna med att om använda anabola steroider.

Åtgärder

10.4 med

inriktning på

gymverksamheter

10.4.1 Några grundläggande begrepp

Med styrketräning avses fysisk aktivitet stor mekanisk som genom

belastning muskulaturen leder till ökad muskelmassa och muskel-

styrka. Styrketräning utförs ofta med hjälp redskap och av man försöker så långt som möjligt arbeta med endast kroppsdel och en en muskelgrupp i taget. Styrketräning sker ofta på s.k. gym, som erbjuder en specialiserad träningsmiljö med många olika typer av redskap. Konditionsträning t.ex. aerobics eller löpning kan som sägas utgöra motpolen till styrketräning. Dessa sist nämnda aktivi-

teter brukar hänföras till begreppet aerob träning. Idrottsliga ak-

tiviteter är dock inte alltid renodlade utan kan innehålla inslag av

såväl aerob träning som styrketräning.

Det förbund inom Sveriges Riksidrottförbund RF främst är som

aktuellt när det gäller gymverksamhet är Svenska Tyngdlyftningsförbundet. Inom tyngdlyftningsförbundet finns två tävlingsgrenar,

olympiskt lyft och styrkelyft. Olympiskt lyft är den äldsta dessa av tävlingsforrner. Grenen bygger på teknik än styrka och mer ren

SOU 1996: 126 Upplysning och andra förebyggande åtgärder 179

innehåller stöt- och ryckmoment. Den andra grenen, Styrkelyft, är däremot mer styrkeinriktad och innehåller moment som t.ex. bänkoch marklyft. Utöver dessa tävlingsgrenar erbjuder vissa av tyngdlyftningsförbundets föreningar även möjlighet till allmän styrke-

träning. Inom några föreningar förekommer även s.k. fitness se

nedan. Svenska Kroppskulturförbundets f.d. Svenska Bodybuildingförbundet specialgrenar är bodybuilding, bänkpress och marklyft samt Classic Superstar. Bodybuilding är en uppvisningsport där musklemas utseende, volym och symmetri bedöms. Classic Superstar innehåller ett uppvisningmoment men även tekniska moment där styrka och kondition avgör. Fitness relativt tävlingsform i vilken musklemas storlek är en ny inte premieras utan vikten läggs vid muskelns utseende och kroppens symmetri. Vid tävlingarna ingår även styrke- och uthållighetsmoment. Fitness är inte en till Svenska Kroppskulturförbundet ansluten tävlingsgren men tävlingarna brukar arrangeras i samarbete med förbundet.

10.4.2 Gymmens verksamhet och förekomst

Gymverksamhet kan ha olika inriktning. Den kan vara helt inriktad styrketräning o.dyl. men många anläggningar erbjuder även andra aktiviteter, t.ex. aerobics, varvid den gymverksamheten som rena kan ha en mer eller mindre framträdande roll. Det är inte ovanligt att det t.ex. simanläggningar eller i gymnastiklokaler finns tillgång till gymanläggningar. Vissa idrottsföreningar har styrketräningsanläggningar vilka främst är avsedda för medlemmarnas behov. Vidare finns rehabiliteringscenter/kliniker där styrketräning ingår som ett moment i rehabilitering efter sjukdom eller skada. Någon gemensam branschorganisation eller intresseförening för samtliga gym finns för närvarande inte. Försök att skapa ett gemensamt organ har gjorts svårigheter har förelegat främst men p.g.a. brist ekonomiska medel. Vissa kommersiella kedjor finns i vilka enskilda gym ingår och del ingår i något de samarbetsen gym av projekt som förekommer. Exempelvis har ett antal gym i Halland inlett samverkansorganisation detta och andra

en se närmare om

exempel samarbetsprojekt i avsnitt 10.5 Utredningen har också erfarit att det bl.a. Folkhälsoinstitutet tas initiativ för att genom skapa en branschorganisation.

180 Upplysning och andra förebyggande åtgärder

Enligt en inventering utförd av RF antidopinggrupp 1993 fanns :s ca 600 gym i Sverige. Inventeringen omfattade inte kommunala gym och inte heller sådana inhysta olika företag och gym som var arbetsplatser. Av dessa 600 gym drevs 199 gym av föreningar inom RF och 401 var privata gym. Bland fanns både "rena" gymmen gym, aerobicsinstitut och motionscenter. Undantagna från inventeringen var dock lokaler där verksamheten avsåg enbart rehabilitering. Även drivs i privat regi kan förening finnas om gymmen en gymmet. För de privata del det enligt inventeringen gymmens var vanligast att föreningarna var anslutna till dåvarande Svenska Bodybuildingförbundet. Föreningar anslutna till Svenska Tyngdlyftningsförbundet var den vanligaste föreningen inom RF. Emellertid förekom föreningar anslutna till andra specialförbund. I tabell 10:1 ges en uppställning av de enligt inventeringen förekommande föreningarna.

Tabell 10:1 På gym förekommande föreningar 1993

Föreningstyp Antal föreningar

Källa: Sveriges Riksidrottsförbund Anm. I vissa fall fanns två föreningar samma gym.

Här skall även nämnas något utbildningen personalen på om av gymmen. De föreningar som är anslutna till RF eller Svenska Kroppskulturförbundet får utbildning i dopingfrågor respektive av förbund. Även vissa privata institut och skolor har särskilda inst-

ruktörsutbildningar där även frågor om doping tas Emellertid

upp. varierar gympersonalens kunskaper och utbildning. Det är inte ovanligt att personalen på utgörs självlärda gymmen av personer som tränat under längre tid.

SOU 1996: 126 Upplysning och andra förebyggande åtgärder 181

10.4.3 Förebyggande åtgärder med inriktning på gymverksamheten

Inom idrottsrörelsen uppmärksammades tidigt frågan om bruket av dopingmedel inom kraftsporter t.ex. tyngdlyftning och RF:s som distriktsförbund har i många fall varit intitiativtagare till antidopingarbetet på gymmen. Av en enkätundersökning som RF:s antidopinggmpp genomförde under våren 1995 framgår att 14 av de 22

distrikten har bedrivit arbete med inriktning på gymmen med gym

avses i den undersökningen styrketräningsanläggningar som inte bedriver sin verksamhet som RF-ansluten förening. Arbetet har i stor utsträckning bestått i att medverka till avtal om förbud mot användande av dopingmedel och om möjligheter till kontrollverksamhet Härutöver har även skriftlig information och föreläsm.m. ningar erbjudits. På kommunal och landstingsnivå har kampanjer och åtgärder mot doping företagits på ett flertal platser i landet. Enligt den tidigare nämnda enkäten från Svenska Kommunförbundet hade 79 av 146 svarande kommuner fattat ett politiskt beslut om dopingförbud i kommunala lokaler. Innebörden av dessa beslut beskrivs närmare i kap. 14, där utredningen också presenterar en rättslig analys av möjlighetema till sådana beslut samt möjligheter till kontroller och sanktioner. Där ges en sammanfattning av innehållet i de beslut och

förslag till beslut som utredningen har tagit del av.

Utöver nu nämnda åtgärder har även informations- och utbildningsaktiviteter genomförts med speciell inriktning på gymmen. Frågan om i vilken omfattning aktiviteter förekommer i samverkan med de privata är svårare att besvara. Av det material gymmen som funnits tillgängligt framgår att vissa projekt redan inledningsvis varit inriktade på att få gymmen delaktiga i det förebyggande arbetet och att den allmänna inställningen är att det är viktigt att samverka med gymmen. Vad som kan konstateras är att vissa län och kommuner har lyckats att engagera ett stort antal gym i arbetet. På andra ställen, där försök har gjorts, har det varit svårare. Till viss del har detta förklarats med att det från de privata gymmens sida emellanåt råder viss tveksamhet till samarbetet och att frågan om doping kan uppfattas känslig. Även de samverkansgrupper lyckats att som som engagera gymmen har inledningsvis haft vissa svårigheter. De gym som medverkat synes efterhand ha uppfattat antidopingarbetet som positivt. Det aktiva ställningstagandet har också blivit ett sätt att få fler besökare till anläggningarna.

182 Upplysning och andra förebyggande åtgärder SOU 1996: 126

Utbildnings- och infonnationsåtgärder har förekommit främst

men har samarbetet avsett olika fonner av avtal med gymmen om

dopingfria miljöer där dopingkontroller ofta varit ett betydelsefullt

inslag. Det skall dock påpekas att det inte är alltid som kontrollverk-

samheten i sig uppfattats som det viktigaste momentet i arbetet, utan det viktiga har varit målsättningen att uppmuntra folk till hälsosamt

tränande.

10.5 Exempel på aktiviteter

I detta avsnitt presenteras några av de projekt genomförts i

som

landet. Liknande projekt och handlingsprogram förekommer även på

andra orter och i andra län. Det bör här uppmärksammas att urvalet

av exempel inte är grundat på någon värdering huruvida projek-

av ten i och för sig kan framstå som förebilder. En sådan värdering har

inte varit möjlig då det endast undantagsvis har gjorts egentliga och djupgående utvärderingar av de projekt förekommit i landet.

som

Stockholms läns landsting; "100 minuter doping "

om

Med början 1994 genomfördes en informationskampanj i landsting-

ets regi varvid särskilda medel avsattes. I första hand riktades

kampanjen mot högstadie- och gymnasieungdomar. Under 1994 och

under 1995 genomfördes totalt fyra skoltuméer under namnet " 00 l minuter mot doping". Vid besöken i skolorna visades infonnaen

tionsfilm och representanter från bl.a. Dopingjouren på Huddinge

sjukhus och polis samt f.d. missbrukare medverkade i panel. en Utöver dessa turnéer framställdes infonnationsmaterial för skolelever, däribland informationsfilm. Till samtliga målsmän för en pojkar i femtonårsåldem utsändes i slutet 1994 ett särskilt brev av

och en informationsbroschyr. I de landstinganställdas personaltidning behandlades frågor doping i ett tidningen. En

om nummer av

handbok i kost- och träningsvanor, "Träningsguiden", framställdes. Härutöver bedrevs även annonskampanjer i tunnelbanoma

och en

informationsfilm visades under reklamtid på SF-biografema under

tre veckor 1994.

SOU 1996: 126 Upplysning och andra förebyggande åtgärder 183

Landstinget Halland

Arbetet i Halland inleddes med att en enkätundersökning genomfördes 1993 i Falkenberg varvid problemet uppmärksammades. Landstinget avsatte särskilda medel och antog ett handlingsprogram för 1994. Arbetet stöddes även av de lokala hälsoråden. En referensgrupp bildades länsnivå. Lokalt har arbetet skötts av särskilda grupper. Målgruppen har främst varit ungdomar och syftet har varit att informera om anabola steroider och att förändra värderingar och

attityder när det gäller livsstilsfrågor. Två kommunansvariga ut-

bildades i varje kommun liksom särskilda folkhälsoinformatörer. Inriktningen för infonnatörernas verksamhet var skolor och fritidsgårdar. I samtliga skolor erhöll eleverna information anabola om steroider. Även temakvällar anordnades under 1994 och 1995 för ungdomsidrottare, deras ledare och föräldrar samt utbildning för personal som finns runt ungdomar. Vidare hölls offentliga föreläsningar och en informationsfilm visades reklamtid på biograferna. I särskilda annonskampanjer upplystes riskerna med bruket om av anabola steroider. Arbetet har nu förändrats på så sätt att aktiviteterna inte längre är inriktade endast på missbruk anabola steroider utan dessa frågor av ingår i den ordinarie droginformationen. Referensgruppen har lösts upp och länsnivå den länsgrupp har hand ansvarar som om

drogfrågor generellt. Skälet till detta är att man anser att det inte

finns anledning att särskilja arbetet med anabola steroider eftersom det viktiga arbetet är att förändra attityden till droger överhuvudtaget och synen livsstilsfrågor. I handlingsprogrammet ingick även att organisera i gymmen arbetet mot doping. Träffar med gymmen har hållits där samarbete i syfte att skapa drogfria lokaler diskuterades. Intentionen har varit att betona och främja det hälsosamma i att träna och målsättningen

bl.a. att gymägarna skall samordna sig i länsorganisation. En

en sådan förening bildades sommaren 1995 av sju bland de tolv privata gymägarna. Syftet med föreningen är bl.a. att skapa positiv en mer attityd till gymverksamheten och för de medverkande råder gymmen

krav en drogfri miljö. Föreningen skall samverka med landsting-

et. Ett av gymmen har träffat en överenskommelse med försäkringskassan som innebär att patienter i behov rehabilitering kan av remitteras till gymmet för träning.

184 Upplysning och andra förebyggande åtgärder SOU 1996: 126

Värmlands län

På initiativ Värmlands idrottsförbund bildades 1993 "Länsav gruppen mot anabola steroider" med representanter från landstinget, kommunförbundet, idrottsrörelsen, länstyrelsen samt tull- och polismyndighetema. Inledningsvis genomfördes kartläggning bland en elever högstadie- och gymnasienivå. Med grund i denna kartlägg-

ning utarbetades en informationsstrategi riktade sig till

som ungdomar och personal i ungdomarnas närhet t.ex. fritidsledare, som skolsköterskor och lärare. För sådan personal hölls under 1994 tre utbildningsdagar vid vilka totalt drygt 300 deltog. För personer informationen i övrigt anställdes under ett års tid särskild en projektledare och ett antal informatörer s.k. ALU-anställgenom ningar. Projektet finansierades av länsarbetsnämnden, kommunerna och övriga medverkande myndigheter. Inforrnatörerna placerades i de olika kommunerna och fick själva utarbeta sitt material. De höll informationsträffar på skolor och fritidsgårdar. Med några få undantag besöktes samtliga högstadie- och gymnasieklasser under vintern 1994-1995. Projektet avslutades med enkätunderatt en ny sökning genomfördes. Länsgruppen har härefter utarbetat en ny

handlingsplan för arbetet mot anabola steroider. Enligt planen vill

gruppen bl.a. införa årlig information doping i årskurs utarom beta en manual för primärvård och socialtjänst och genomföra särskilda insatser i de miljöer där dopingmedel är vanligast förekommande.

Järfälla kommun

Sedan 1981 finns en särskild JANTI-gruppen, grupp, som ansvarar för information och utbildning rörande alkohol, narkotika och tobak. Sedan 1993 omfattar gruppens arbete även dopingfrågoma. Gruppen

består representanter från socialförvaltningen, narkomanvårds-

av basen, polisen, fritidsenheten samt skolor. JANTI-gruppen har en person anställd men övriga utför arbetet inom sin ordinarie tjänst. Politiska beslut antidopingarbetet har inte fattats ett komom men

munalt handlingsprogram är under utarbetande.

Insatsema riktas främst till ungdomar mellan 15 och 25 år till samt

vuxna i ungdomarnas närhet. Utbildning och föreläsningar har hållits för föräldrar, primärvårdspersonal och personal kommer

annan som i kontakt med ungdomar. Vidare utbildas personal på de gym som ingår i samarbetet.

Upplysning och andra förebyggande åtgärder 185

Information i samtliga skolor. I skolorna har särskilda kontaktges företrädesvis idrottslärare, utbildats och har till upppersoner, som

gift att informera elever och skolpersonal dopingfrågor. Syftet

om är också att kontaktpersonerna skall fungera som förebilder och handleda de elever är intresserade styrketräning. På initiativ som av från kontaktpersonerna genomfördes ett särskilt projekt under en av 20 veckor i vilket åtta ungdomar erhöll särskilda tränings- och

kostprogram. Inledningsvis bildades också s.k. uppföljningsgrupp bestående en från socialtjänsten och polis samt läkare. Avsikten var av personer

att dessa skulle kunna hjälpa personer som missbrukar dopingmedel.

Denna har upplösts vid behov finns tillgång till personer grupp men inom vård och socialtjänsten. För gymverksamheten finns särskild samarbetsgrupp i vilken en de lokala kommunen och Stockholms idrottsförbund ingår. gymmen,

Ett gemensamt avtal har slutits mellan sex av de sju gymanläggning-

finns i kommunen varvid förbinder sig att deras ar som gymmen verksamhet skall grunda sig idrottens etik och moral. För att undvika eventuell tveksamhet beträffande de lagliga möjligheterna att genomföra dopingkontroller bildades föreningar på gymmen

vilka anslöts till något RF:s specialförbund eller till dåvarande

av Svenska Bodybuildingförbundet. Pâ det kommunala gymmet bildades korpidrottsförening. De som köper periodträningskort blir en medlemmar i föreningen tillfälliga besökare omfattas inte av men kontrollverksamheten. För medlemmarna i föreningarna gäller således RF:s sanktionssystem med avstängning från träning och tävling.

Stiftelsen Antidoping Movement

Stiftelsen Antidoping Movement AM bildades 1994 med "Non Smoking Generation" förebild och har sitt säte i Kalmar. Målsom sättningen är att bli samlande organisation i landet såväl avseende en information och utbildning som för samverkan med gymmen. Finansieringen AM:s arbete sker sponsring, intäkter från av genom idrottsevenemang och bidrag från myndigheter. AM har ett center i Kalmar med en person anställd. I Kalmar län samverkar AM med tullverket, polis och sociala myndigheter, CAN samt landstinget. Under 1995 genomfördes en kampanj i länet varvid seminarier anordnades och information till eleverna i länets skolor. I ett gavs antal kommuner gavs utbildning för s.k. nyckelpersoner såsom

186 Upplysning och andra förebyggande åtgärder

lärare, skolsköterskor poliser En länstidning producerades och

m.m. delades ut till samtliga högstadie- och gymnasieelever. Tidningen

lades också ut s.k. citytidning i länets städer.

som Ett av AM:s syften är att organisera i landet så att dessa gymmen har gemensamma regler och möjligheter till dopingkontroller. Ett

60-tal gym i landet har anslutit sig till AM drygt 30 varav av gymmen i Kalmar län.

Anslutningen till AM sker mot viss avgift och därefter utgår en en årsavgift. Genom anslutningen erhåller gymmet informationsmate-

rial, dopingkontroller och möjlighet till utbildning. Gymmet förbinder sig att införa AM:s dopingregler för verksamheten

samt att upplysa gymbesökaren att det på gymmet råder absolut förbud mot

användande av de medel omfattas dopinglagen. Enligt

som av

reglerna åligger det vidare besökaren att vid anmodan underkasta sig

dopingkontroll.

Vid vägran eller provet visar sig positivt avstängs enligt om vara reglerna besökaren från de i AM medverkande under viss gymmen

tid. Enligt reglerna kan sanktion i form avstängning inträda

av t.ex. om den tränande vägrat att lämna prov eller provet visar sig om vara positivt. För kontrollverksamheten har AM RF utbildad personal, av f.n. två personer, och kontrollerna skall bekostas AM. Eftersom av avtal ännu inte har träffats med något laboratorium har emellertid inte några kontroller genomförts.

ll Erfarenheter av behandling av

missbruk av dopinmedel

l l Inledning

Någon samlad eller systematiserad vård av missbrukare av dopingmedel finns f.n. inte och det är okänt vilken kunskap som finns bland sjukvårdspersonalen. Det saknas också genomtänkta och systematiska behandlingsprogram liknande dem som finns för alkohol- eller narkotikamissbruk. Mindre, utvärderade, patientmaterial finns på Huddinge sjukhus och på Maria ungdomsmottagning i Stockholm. Det är vidare osäkert vilken vård missbrukare av t.ex. anabola steroider erfordrar. Man vet t.ex. inte om olika kategorier missbrukare bör behandlas enligt en och samma av strategi eller med olika program. För närvarande torde missbrukama emellertid främst vända sig till sjukvården för enstaka fysiska eller psykiska besvär. Den vetenskapliga dokumentationen av behandling är i stort sett obeñntlig. Det finns ett fåtal mindre fall-serierapporter samt ett antal arbeten i vilka olika möjliga behandlingsstrategier diskuteras.

1 1.2

Sverige

Inom landet finns två centra, Klinisk Farmakologi, Huddinge sjukhus och Maria ungdomsmottagning i Stockholm, som under vissa perioder mer systematiskt bedrivit behandlingsförsök av missbrukare av anabola steroider. Någon skriftlig publicerad dokumentation av dessa verksamheter finns f.n. inte.

188 Erfarenheter behandling...

av

Maria ungdomsmottagning

Den verksamhet har bedrivits vid Maria ungdomsmottagning

som

för ungdomar med drogmissbruksproblem har muntligen beskrivits för utredningen. Av denna redogörelse framgick att det endast

förekommit att pojkar har besökt mottagningen för missbruk av

anabola steroider. Pojkarna kan enligt Maria ungdomsmottagning

delas in i tre kategorier, nämligen atleter få, esteter de flesta och

"street-fighters" enstaka. Vanligen fick de kontakt med mottag-

ningen då föräldrar, flickvän, socialförvaltning eller skolpersonal antingen tyckt att pojken genomgått hastiga kroppsliga eller

psy-

kiska förändringar eller att stött tabletter och injektions-

man

utrustning. Omgivningen har ibland tyckt att pojken blivit lynnig,

irriterad och aggressiv under pågående "kur" eller att han varit trött, nedstämd, paranoid eller ångestfylld. Nästan alla dessa patienter

hade missbrukat även andra droger; cannabis, alkohol eller amfetamin. Vid Maria ungdomsmottagning att sedvanlig

anser man en

behandling av psykiska symptom hos dem med bättre social kontroll fungerar lika bra som hos andra patienter. För dem har sämre

som en

social situation är behandlingsmöjlighetema sämre.

Utredningens enkät till landets psykiatriska kliniker avseende psykiatrisk behandling dopingmissbruk

av

I syfte att kartlägga efter vilka principer eventuella behandlingsin-

satser sker tillställdes 210 psykiatriska enheter enkät. Det bör en

beaktas att många av enheterna är mycket små och att verksamheten på en del av klinikerna inte berörs frågeställningen. Av de 210

av psykiatriska enheterna besvarade 88 enkäten. Av dessa svarade 62

kliniker frågan: Anses det vid din klinik dopingmissbruk

att är

ett medicinskt/psykiatriskt problem kräver behandling". På

som

frågan "Behandlas några dopingmissbrukare hos er " svarade 19 ja. Orsakerna till behandling missbrukets beteendemässiga

angavs vara konsekvenser 14 klinikerna, missbrukets medicinska konseav kvenser 7 kliniker, depression

efter avslutad kur 8 kliniker samt

missbrukets beroendemässiga komponenter 7 kliniker.

Ett flertal kliniker har uppgivit att misstankar missbruk AAS om av och andra dopingmedel har uppkommit beträffande vissa patienter men att man sällan lyckats bekräfta dessa misstankar. Bland de kliniker som enligt enkäten haft patienter med bekräftat missbruk

har det främst varit fråga med blandmissbruk. Exem-

om personer

SOU 1996: 126 Erfarenheter av behandling... 189

pelvis Polikliniken för narkotikamissbruk vid Sahlgrenska uppgav sjukhuset i Göteborg att bland de mellan 100-150 nya patienter som årligen besöker polikliniken uppskattades 25 procent missbruka AAS i kombination med narkotika, främst amfetamin. Dessa patienter behandlades enligt samma metoder som andra blandmissbrukare. Enligt enkätsvaren förekom således mycket få fall av renodlat missbruk av AAS. Det framgår även att mycket få fall de psykiatriska klinikerna med säkerhet kan vara direkt orsakade anses av missbruk av dopingmedel. Klinikerna uttrycker i svaren en osäkerhet över såväl diagnos som behandling och många efterfrågar vägledning.

1 1.3

Norge

En verksamhet i Norge redovisades vid Svenska Läkaresällskapets Berzeliussymposium i november 1995. Under drygt 10 år gjorde ungefär 250 patienter, som sökte med anledning av sitt AASmissbruk, i genomsnitt drygt fyra besök vardera vid en endokrinologisk mottagning. De flesta upplevde någon form av, vanligen mycket lindrig, bieffekt. De vanligaste orsakerna till att hjälp söktes angavs vara

oro för bieffekter 28 procent, gynekomasti 21 procent, -

sexuell dysfunktion ll procent,

-

våldsamt beteende l 1 procent,

ångest 7 procent, smärtor i urogenitalia 5 procent, depression 5 procent. -

En majoritet av missbrukama angav att de minskade sitt intag av AAS efter att ha fått varningar av behandlande läkare. Vidare beskrevs att många missbrukare angav att de avvisas av läkare. De flesta missbrukare tyckte att de mådde bra och inte behövde medicinsk hjälp. De allra flesta, 93 procent, ville ha information, vilket 60 procent erhöll från tidskrifter, 53 procent från träningskamrater, 40 procent från läkare, 30 procent från TV eller radio och 3 procent från idrottsförbund.

190 Erfarenheter av behandling...

11.4 Internationella

publikationer

Nedan sammanfattas några av de i litteraturen publicerade arbetena i vilka behandling diskuteras. Inte i någon publikation utvärderas behandling systematiskt.

Amerikansk enkät till psykiatriska kliniker

Clancy Yates 1992 utsände en enkät till 175 slumpmässigt utvalda behandlingscentra för missbrukare med frågan om de behandlat AAS-missbrukare. Nitton procent de 91 centra av som svarade angav att de behandlat åtminstone en individ hade som AAS-missbruk med i bilden. Bland dem som hade behandlat AASmissbrukare uppskattades dessa missbrukare utgöra mindre än en procent av alla patienter. Det var sällsynt att man ansåg att AASmissbruket utgjorde orsaken till sjukhusvistelsen.

Amerikansk studie nr 1

I denna studie beskriver Corcoran Longo 1991 hur de i den

psykiatriska behandlingen AAS-missbrukare använder sig

av av en syntes av principer från behandling av patienter med ätstörningar, alkohol- och läkemedelsmissbrukare samt behandling patienter av

med narcissistisk personlighetsstörning.

Faktorer som dessa författare viktiga för behandling är anser vara adekvat medicinsk vård samt eventuell testning AAS och av av andra medel som patienten kan tänkas ta för att minska depressionen stimulantia, antidepressiva eller för att bygga muskulaturen. upp För att behandlingen skall vara framgångsrik betonas att, utöver den psykiatriska expertisen, specialister inom näringslära eller idrottsmedicin bör medverka. Författarna föreslår också att det bör finnas en träningslokal i närheten behandlingsenheten. av Initialt är det viktigt iakttar eventuell depressionsatt man noga utveckling i samband med kurens avslutande. Det är också väsentligt att hjälpa patienten att bygga och behålla sina relationer till upp omgivningen. Man har prövat modifierad form Anonyma en av Alkoholisters AA IZ-stegsprogram, vilket bl.a. behandlar egocentricitet, skadade relationer, skadade värderingar, storhetsvansinne. En viktig punkt enligt studien är att arbeta med patientens

självbild och kroppsuppfattning.

SOU 1996: 126 Erfarenheter av behandling. 191

..

Gruppterapi kan efter en tid vara mycket värdefullt för den en-

skilde. Gruppterapin bör ha fokus på kunskapsuppfattning, livs-

stilsfrågor, känslomässig inriktning, värderingar, normer, kvinn-

ligt/manligt. Det kan vara betydelsefullt vilken framtoning som

terapeuten själv har vad gäller livsstil och kroppsuppfattning. Författarna tror att terapeuten bör vara "lagom hälsosam".

Amerikansk studie nr 2

Malone 1995 anser att det utifrån vetenskap och egen beprövad klinisk erfarenhet finns två typer av missbrukare. Den första gruppen

utgörs av elitidrottsmän och tävlande kroppsbyggare, vilka har låg

benägenhet att vara beroende av sitt missbruk och inte heller missbrukar andra droger lika ofta. Den andra gruppen brukar AAS av en rad olika skäl och kan också tänkas ha större inslag av våldsamma och aggressiva tendenser under missbruksperioden. Det är dock

oerhört svårt att se vad som är orsak och verkan i detta sammanhang.

Malone anger att skälet till den begränsade dokumentationen är att

väldigt få av missbrukarna söker behandlingshjälp. De anser sig inte

behöva behandling och många betraktar sig hälsosamma och som friska utöver det vanliga. De flesta slutar själva utan problem. Få är, enligt denna rapport, beroende ett sådant sätt att de inte klarar att sluta. Det finns oerhört få idrottsmän som fortsätter med missbruk efter avslutad karriär. Vidare Malone att AAS-missbrukare anser endast söker hjälp när de drabbas av en depression efter avslutad "kur" eller när de blir upptäckta flickvän eller familj då av som

utövar påtryckning. Det är oklart om behandling har någon effekt

fortsatt användning. Behandlingen av patienten under pågående "kur" sker i två steg. Det första steget är att motivera patienten att sluta med AAS. Det andra steget är behandla psykos, mani och aggressivitet med de vanliga psykiatriska metoderna, dvs. läkemedel och psykoterapi. En förtroendefull relation mellan patienten och terapeuten är oerhört betydelsefull. Terapeuten måste kunna åtminstone lika mycket som patienten om AAS och dess verkningar. När AAS-missbruket har avslutats måste eventuell depression, trötthet och muskelvärk behandlas. Vanliga huvudvärkstabletter med

acetylsalicylsyra brukar minska muskelvärken. Malone diskuterar även möjligheten att, i stället för att avsluta abrupt, successivt trappa

ned dosnivåema av AAS genom att testosteron i minskande doser ge under de närmsta veckorna. Han påpekar att denna behandling dock

192 Erfarenheter av behandling... SOU 1996: 126

helt saknar klinisk dokumentation. Det är relativt vanligt med depression efter avslutande av en kur. Slutligen Malone att det anser

är viktigt att framgångsrikt behandla depressionsbesvär för att

minska risken för återfall i AAS-missbruk. Han prövade att använda moderna antidepressiva läkemedel vid behandlingen fyra av patienter vilket medförde ett gott resultat avseende depressionsbesvaren.

11.5 Behandling av narkotikamissbruk, depression, mani och anorexi

Inom vissa behandlingsområden inom sjukvården finns kunskap som kan vara av intresse for utformningen av behandling AASav missbrukare. Nedan redogörs sammanfattningsvis för några dessa av behandlingsområden.

Narkotikamissbruk

De olika narkotiska preparaten har olika farmakologiska verkningsmekanismer och ger därför olika symptombilder. Den till största delen läkemedelsbaserade behandlingen de akuta symptomen hos av missbrukama skiljer sig därför till viss del beroende vilket/vilka preparat som intagits. Det är viktigt att tillse att den ofta mycket utmattade patienten får mat, dryck och sömn. Utöver detta är läkemedel mot oro, ångest, "noja" och depression ofta nödvändigt. Re-

habiliteringsbehandling av narkotikamissbrukare inkluderar bl.a. vistelse på behandlingshem eller familjehem på ort än miss-

annan

bruksorten, individual- och familjepsykoterapi, social träning samt läkemedelsbehandling av eventuella personlighetsstörningar,

exempelvis tillstånd gränsande till psykos. För heroinmissbrukare används ibland metadonbehandling.

Depression

En patient med depression är nedstämd större delen dygnet och av har ett påtagligt minskat intresse för de flesta aktiviteter. Dessutom kan patienten ha sömnstörningar, vikt- och aptitstörningar, trött-

SOU 1996: l 26 Erfarenheter av behandling... 193

hetskänsla, koncentrationssvårigheter, självmordstankar, hopplöshetskänslor och en känsla av värdelöshet. Inför behandling måste hänsyn tas till depressionens djup och eventuella självmordstankar. Patienten måste informeras om for- och nackdelar med de olika behandlingsmöjlighetema. De främsta är:

läkemedel, ofta i olika kombinationer, elektrokonvulsiv behandling kortvarig elektrisk stimulering av -

hjärnan under narkos och psykoterapi strukturerad samtalsterapi.

-

Mani och hypomani

Mani är ett sinnestillstånd med påtagligt sänkt funktionsfönnåga. Mani karakteriseras av en onormalt förhöjd, expansiv eller irritabel sinnesstämning består under avgränsad tidsperiod. Dessutom som en kan patienten ha en ökad självkänsla eller storhetsidéer, ett minskat sömnbehov, vara ovanligt pratsam, vara lätt distraherbar, vara överdrivet engagerad i lustbetonade aktiviteter vilka medför stor risk for obehagliga konsekvenser. Patienter med hypomani har likartade symptom men utan påtagligt sänkt ñmktionsförmåga. Läkemedel är förstahandsalternativ vid dessa tillstånd.

Anorexi

I en översikt av behandling vid anorexia Medicinska Forsk-

nervosa ningsrådet 1993 gjordes följande sammanfattning. Det finns inga läkemedel som bevisligen är effektiva mot anorexi-sjukdomen. Akut inläggning kan vara livräddande, men värdet längre tids slutenav vård är oklart. För patienter är familjeterapi den bästa beyngre handlingen och för äldre är en mer individualiserad terapi störst av värde. Sedan den ovan refererade sammanställningen gjordes har bl.a. en enhet vid Huddinge sjukhus utarbetat ätbeteendebaserad terapi en där patienten bl.a. äter under kontrollerade betingelser. Enligt uppgift kan denna behandling vara verksam. Andra förespråkar ett mer psykoterapeutiskt angreppssätt. Sammanfattningsvis kan konstateras att enighet inte råder mellan

olika skolor vad gäller behandlingen anorexi.

av

7 16-1161

v12 .vrxvznáürzááais - 4.4 :maya

12 Utbildningsfrågor

12.1 Inledning

I kapitlet behandlas frågan i vad mån dopingmedel och missbruk

om

av sådana medel tas i vissa yrkesutbildningar. Utredningen har

upp

genom enkäter till de olika lärosätena sökt kartlägga dopingproblemens behandling i grundutbildningama samt i vissa fall även i de påbyggnadskurser som ges. I kapitlets sista avsnitt berörs frågor

om

fortbildning.

Genom högskolereforrnen 1993 har universiteten och högskolorna frihet att själva bestämma utbildningens profil. Styrningen från staten äger numera rum genom fastställande av de mål som skall ha uppnåtts vid respektive medan den enskilda högskolan examen bestämmer uppläggningen och utformningen utbildningens närav

mare innehåll. Innehållet i utbildningarna varierar därför mellan de

olika högskolorna.

12.2 Hälso- och

sjukvårdspersonal

12.2. 1

Läkarutbildningen

För att erhålla läkarlegitimation erfordras grundutbildning

en om 220 poäng, vilken leder till läkarexamen, och 21 månaders all-

mäntjänstgöring AT. Grundutbildningen ges vid lärosäten:

sex

Göteborgs universitet, Karolinska institutet, Linköpings universitet,

Lunds universitet, Umeå universitet och Uppsala universitet. Av de

svar som inkommit till utredningen framgår följande.

Vid Karolinska institutet tas doping och dopingmedel under upp olika moment till en tid motsvarande drygt fem till timmar. sex Studenterna erhåller grundläggande kunskaper t.ex. anabola om

196 Utbildningsjrågor

steroiders och tillväxthormons mekanismer. Frågor om missbruk och risker vid missbruk behandlas också varvid bl.a. de psykofarmakologiska mekanismema tas upp. I kursen i rättsmedicin ges falldemonstrationer. Vidare ingår ett studiebesök Dopinglaboratoriet och Dopingjouren på Huddinge sjukhus. I den valfria kursen i idrottsmedicin ingår fyra timmars undervisning om doping. Linköpings universitet har uppgivit föreläsning anabola att en om steroider med särskild inriktning missbruket i samhället hålls då könshormoner behandlas under kursen i gynekologi. Läkarutbildningen vid Lunds universitet innehåller inte någon undervisning där missbruk av dopingmedel tas upp särskilt. Dopingmedel behandlas emellertid under moment t.ex. vävnadsbiologi, som endokrinologi hormonlära och idrottsfysiologi. Vidare ingår fyra timmars undervisning om doping i den valfria kursen i idrottsmedicin. Vid Umeå universitet behandlas dopingmedel under de kursavsnitt som berör endokrinologi till en tid motsvarande en föreläsningstim- Vidare har under de senaste åren studenter presenterat projektarme. beten om anabola steroider och psykiska effekter för sina kurskamrater under kursen i psykiatri. Vid Uppsala universitet behandlas dopingmedel bl.a. under kurserna i praktisk medicin. I kursen rörande intemmedicin erhåller studenterna även ett problemfall med en anaboldopad patient för självstudier. Det har även förekommit att studenter valt att göra projektarbeten eller grupparbeten om doping.

12.2.2 Sjuksköterskeutbildningen

12.2.2.1 Grundutbildningen

Grundutbildningen sjuksköterskor bedrivs vid vårdhögskolor i av 23 landsting. Sedan 1993 omfattar utbildningen 120 poäng varvid en allmän sjuksköterskeexamen erhålles. Elva vårdhögskolor placerade runt om i landet tillfrågades om utbildningens innehåll. De skolor som besvarade enkäten var vårdhögskoloma i Malmö, Göteborg och Borås, hälsohögskoloma i Värmland, Jönköping och Stockholm samt de fristående skolorna Ersta högskola, Sophiahemmet och Röda korsets sjuksköterskeskola.

Utbildningsfågor 197

Vårdhögskolorna i Borås och Malmö, Hälsohögskolan i Stockholm, Ersta högskola samt Röda korsets sjuksköterskeskola har samtliga uppgivit att dopingmedel inte behandlas särskilt under undervisningen att det kan aktualiseras studentarbeten men genom eller genom frågor från studenterna samt att dopingmedel kan

komma att behandlas vid de farmakologiska kurserna. Vid Ersta högskola utarbetas en ny kursplan där avsikten är att även missbruk

av dopingmedel skall ingå som kursmoment. Vid Hälsohögskolan i Värmland tas dopingmedel under grundupp utbildningens psykiatriska avsnitt varvid eftermiddag ägnas åt en missbruksfrågor. Frågor om dopingmedel kan även ingå i det far-

makologiska, avsnittet.

Vid Hälsohögskolan iJönkäping tas dopingmedel i kursen röupp rande farmakologi. Kursen behandlar de vanligt förekommande

läkemedelsgruppema.

Vid Vårdhögskolan i Göteborg avsätts fyra till timmar till sex

frågor om dopingmedel. Undervisningen behandlar rättsliga aspekter, dopingpreparaten, förekomst och riskgrupper, effekter psykiska,

fysiska och sociala, vamingstecken samt det förebyggande arbetet. Sophiahemmets sjuksköterskeskola har uppgivit att dopingmedel tas upp i kurserna om anatomi och fysiologi samt i kursen i psykiatri. Det ges även en fristående kurs "Psykiska störningar och missbruk" i vilken missbruk av anabola steroider behandlas i ett samhällsperspektiv.

l2.2.2.2 Påbyggnadsutbildningen

Distrikts/skolsköterskeutbildning

Påbyggnadskurser med denna inriktning bedrevs, enligt uppgift från Landstingsförbundets antagningsnämnd for högskolutbildning,

under läsåret 1995/96 vid 20 vårdhögskolor samt omfattar mellan 40 och 60 poäng. Utbildningarna under specialistges program som

utbildning till disktriktssköterska, specialistutbildning till skolskö-

terska, öppen hälso- och sjukvård, folkhälsa och folkhälsoarbete m.m. Av de svar som inkommit framgår följande.

Vid Vårdhögskolan iBoden tas generella missbruksfrågor

upp som ett särskilt tema i seminarieform vilken omfattar drygt fyra lektions-

timmar. Dopingmedel behandlas inom ämnet farmakologi där frågor

198 Utbildningsfågor SOU 1996: 126

behandling med dessa läkemedel tas upp och effekterna av om medlen. Vid Hälsohögskolan i Stockholm tas dopingmedel upp som speciñkt tema. En föreläsning hålls av en sjuksköterska från Dopingjouren. Härutöver gör eleverna studier utdelat material och egna av diskuterar frågorna, framförallt med skolsköterskor, under den kliniska delen. Dopingmedel och missbruk därav är ett återkommande ämnesområde vid val av utvecklings- och specialarbete. Vid Skaraborgs vårdhögskola behandlas frågor om missbruk av dopingmedel inom kursen folkhälsoarbete varvid föreläsningstiden är drygt 10 lektionstimmar. Inom utbildningen vid Hälsohögskolan i Värmland behandlas dopingmedel och missbruk därav inom flera ämnen såsom folkhälsoarbete, barn- och ungdomars hälsa, idrottsmedicin, Skolhälsovård och missbruk. Vid Vårdhögskolan i Uppsala län tas frågorna upp i samband med ämnet barnhälsovård och ämnet drogmissbruk. Allmänna frågor om missbruksproblematik behandlas inom ämnet för folkhälsoproblem. Vid Mälardalens högskola berörs dopingmedel inom delkursen "Folkhälsa och folkhälsoarbete" i vilken missbruks- och drogproblematik behandlas. Frågorna behandlas mer ingående i delkursen "Bams och ungdomars liv och hälsa". Utbildningen vid Vårdhögskolan i Göteborg innehåller en särskild föreläsning om doping och missbruk av olika dopingmedel. Vid föreläsningen tas bl.a. upp frågor om orsaker till missbruket, bieffekter missbruk, tecken på missbruk och lagstiftningsfrågor. av Vid Kalmar läns vårdhögskola och vid Mitthögskolan i Östersund behandlas drog- och missbruksfrågor generellt men dopingmedel tas inte upp särskilt. Det förekommer dock att studenterna själva väljer dopingmedel som ämne för fördjupningsarbete.

Psykiatrisjuksköterskeutbildning

Påbyggnadskurser inom psykiatri bedrevs, enligt uppgift från Landstingsförbundets antagningsnämnd för högskolutbildning, under läsåret 1995/96 vid 13 vårdhögskolor. Normalt omfattar utbildningarna 40 poäng. Vid Vårdhögskolan iB0den behandlas generella frågor om droger och missbruk vid ett flertal föreläsningar. Missbruk av dopingmedel tas upp vid en särskild föreläsning, om tre timmar, vid vilken bl.a.

Utbildningsfrågor 199

frågor om effekter, bieffekter, motiv till missbruk och den rättsom liga regleringen behandlas.

Vid Skaraborgs vårdhögskola och vid Hälsohögskolan i Värmland

tas dopingmedel upp inom flera ämnen och berörs närmare inom de kurser som behandlar missbruk. Programmet vid Vårdhögskolan i Uppsala län belyser ämnesområ-

det missbruk olika sätt under utbildningen. Dopingmedel be-

handlas inte särskilt tas i ett större sammanhang då andra men upp

missbruksproblem belyses bland annat under temat "Omättlighet-

omåttlighet". Varje år har även enskilda studenter valt belysa att

frågor kring dopingmedel inom den fritt valda studieuppgiften. Vid Hälsohögskolan i Jönköping tas inte frågorna doping

om upp speciellt inom utbildningen. Emellertid behandlas dessa frågor i kur-

serna i farmakologi och rörande socialpedagogiskt behandlingsarbe-

te med inriktning mot drogmissbrukare. Kurserna är öppna för samtliga studenter inom högskolan.

12.3 Tull och

polis

12.3 1 Tulltj änstemännen

.

Tulltjänstemännen har varierande bakgrund och vilken utbildning en den enskilde tjänstemannen har beror på vad krävts som för att erhålla tjänsten. Emellertid hålls en åtta veckors allmän grundutbildning för samtliga tulltjänstemän. Ett moment inom denna utbildning drygt 10 timmar behandlar varukännedom där bl.a. läkemedel - och dopingmedel tas Dopingmedel behandlas även i upp. momentet Narkotikakännedom" särskilt behandlar narkotika. Dopingsom preparat förevisas vid det studiebesök på Narkotikacentrum som

ingår i grundutbildningen. Narkotika och dopingmedel ingår i

även den påbyggnadskurs for tjänstemän skall arbeta inom som ges som tullkriminalen.

Med hänsyn till de förändringar som medlemskapet i EU medför håller utbildningen på att omarbetas och planerna läkemedel

är att och dopingmedel skall tas eget moment eftersom det finns upp som

ett behov ökade kunskaper området.

av

200 Utbildningsfrågor

12.3.2 Polisutbildningen

Polisutbildningen bedrivs vid Polishögskolan i Solna. Grundkursen omfattar 2 år termin praktik. Efter genomgången varav en utgörs av

grundutbildning har polisaspiranten erhållit omkring fyra timmars

undervisning om dopingmedel.

I Grundkurs 1 40 poäng schemalagd undervisning i ämnet ges

doping. Problemets rättsliga karaktär berörs i ämnet specialstraffrätt och det tas även upp inom ämnena ordningspolisverksamhet och fysisk träning. Även i andra ämnen berörs dopingproblemet.

Under Grundkurs 20 poäng ges en repetition av momentet Straffrätt där även doping tas Under kursen hålls även en helupp. dagsutbildning på Narkotikacentrum där två timmar ägnas dopingfrågor.

12.4 Lärare

12.4.1 Grund- och gymnasielärare

Lärarutbildning for grundskola och gymnasium vid 13 universiges

tet och högskolor enligt uppgift från Verket för Högskoleservice.

Utbildningsprogrammen avser gymnasielärare 40-220 poäng, grundskolelärare årskurs 4-9 40-200 poäng och grundskolelärare årskurs 1-7 40-160 poäng. Av de utredningen har erhållit framgår att frågor om sex svar

dopingmedel i varierande grad berörs inom lärarutbildningarna och

att sådana frågor inte har någon generell prioritet. I den mån frågorna berörs utgör det främst en orientering i samband med att missbmksfrågor generellt berörs. I några enstaka fall tas ämnesområdet särskilt. Så t.ex. ingår en särskild föreläsning i kursen upp "Rörelse, friluftsliv och hälsa" under programmet för grundskoleläårskurs 1-7 vid Högskolan i Luleå. rare

Utbildningsfrågor 201

12.4.2 Idrottslärare

Den särskilda utbildningen till idrottslärare ges vid Högskolan i

Örebro, institutionen för idrott och hälsa, och vid Idrottshögksolan

i Stockholm. Utbildningen omfattar 120 poäng. Vid Högskolan i Örebro tas frågor doping och dopingmedel om inom kurserna "Idrott och hälsa", l-2O respektive 21-40 poäng. upp Under kurserna behandlas bl.a. fysiologiska och psykiska effekter,

orsaker till missbruket och missbrukets omfattning. Frågeställning-

behandlas i delmomenten "En medveten livsstil" och "Hälsa i arna utveckling". Härutöver förekommer att studenter behandlar frågor dopingmissbruk i sina examensarbeten. om Vid Idrottshögskolan iSt0ckh0lm behandlas dopingmedel under 2 timmars föreläsningar i den obligatoriska delkursen "Tillämpad fysiologi". I detta moment behandlas dopingklasser, typiska preparat, vanliga bieffekter och etiska aspekter doping. Undervisning doping äger också i den frivilliga tillvalskursen om rum "Idrottsmedicin". Under det senaste läsåret ägnades en förmiddag dessa frågor varvid föreläsarna bl.a. redogjorde för dopingpreparatens effekter och farmakologiska egenskaper och dopingkommittéemas organisation nationellt och internationellt.

mfl.

12.5 Socionomer, psykologer

12.5. 1 Socionomutbildningen

Socionomutbildningen omfattar 140 poäng och ges vid universiteten i Lund, Stockholm, Göteborg och Umeå samt vid Mitthögskolan och Högskolan i Örebro. Vidare socionomutbildning vid den ges fristående högskolan Stiftelsen Stora Sköndal. Samtliga lärosäten har besvarat utredningens enkät. Missbruksfrâgor i olika delkurser vid samtliga utbildningar. tas upp Huruvida misbruksfrågor är obligatoriska moment under grundkurvarierar mellan de olika lärosätena. De missbruksproblem som sen tas är främst narkotika och alkohol. Missbruk av dopingmedel upp förekommer däremot inte schemalagt ämne och behandlas inte som med någon särskild fokusering. Institutionen för socialt arbete vid

Umeå Universitet har dock uppgivit att i samband med kursplane-

202 Utbildningsfrågor

ringen övervägdes att även ta upp missbruk dopingmedel av men att

det inte fanns utrymme för någon särskild undervisning.

Under utbildningen ges en kurs socialt arbete med missbruk. I om denna kurs ingår en större uppsatsdel och det har från flera läroav

sätna uppgivits att studenter valt missbruk dopingmedel

av som uppsatsämne.

Psykologutbildningen

Utbildningen till psykolog omfattar 200 poäng och vid

ges universiteten i Göteborg, Linköping, Lund, Uppsala, Stockholm och Umeå. Av de sex universiteten har erhållits från alla svar utom

Göteborgs universitet.

Vid Uppsala universitet berörs bruket anabola steroider och av liknande dopingmedel kortfattat inom kursen psykopatologi och behandlas i kurslitteraturen.

Linköpings universitet har ett program där undervisningen bygger

problembaserad inlärning. Utifrån de för kursmoramar som ges mentet bestämmer studenterna tillsammans med kursledaren vad som närmare skall beröras. Bruket anabola steroider och liknande av

dopingmedel har därför belysts inom olika moment.

Vid övriga lärosäten berörs inte bruket anabola steroider i av

psykologutbildningama annat än på så sätt att frågor kan uppkomma

p.g.a. enskilda studenters intresse.

12.5.3 Fritidsledare mil.

Flertalet fritidspedagoger har bam- och ungdomspedagogisk

utbildning i grunden. Detta vid 13 universitet och program ges högskolor samt omfattar mellan 80-140 poäng. De högskolor tre som har besvarat utredningens enkät har uppgivit det förekomatt mer att studenterna själva tar frågor kring missbruk dopingupp av

medel i frivilliga specialarbeten. I övrigt

ingår inte detta ämnesom-

råde som något uttalat moment i utbildningarna kan beröras i

men samband med andra ämnesområden.

Vid ett flertal landets folkhögskolor utbildningar kan

av ges som leda vidare till arbete med barn och ungdom, bl.a.

utbildningar i

friskvård och till idrottsledare. Enligt de uppgifter inkommit som till

sou 1996:126 Utbildningsfiågor 203

utredningen dopingfrågor i varierande grad tas upp i dessa synes kurser.

12.6 Fortbildning

Någon samlad fortbildning för de olika yrkeskategoriema finns inte.

Ansvaret för detta ligger arbetsgivaren och den enskilde yrkesutövaren. Utöver skollagens reglering är ansvaret för utvecklandet yrkesutövarnas kompetens inte formaliserat. Fortbildning av i organiserad form vanligen särskilda utbildningsdagar ges genom eller seminarier kortare eller längre kurser vid universisamt genom

tet och högskolor. Någon samlad bild i vad mån fortbildning har

av givits när det gäller frågor doping och missbruk av dopingmedel om har inte kunnat erhållas. Om frågor om doping tas upp synes bero i vad mån intresse hos huvudmännen har uppkommit genom enskilda initiativ eller när t.ex. kampanjer eller anti-dopingprojekt har genomförts. Som redovisats i kap. 10 har vissa projekt haft som delmoment utbildning sådana yrkesutövare som berörs av av missbruket dopingmedel, såsom skolsköterskor och lärare. av För personalen inom hälso- och sjukvården finansieras vidareutbildningen och fortbildningen av läkare och sjuksköterskor av sjukvårdshuvudmännen, dvs. främst landstingen. För läkarnas del står även läkemedelsföretagen för en större del av fortbildningskur- De flesta landsting avsätter särskild ram för fortbildning serna. en vilken enskilda längre kurser eller enstaka informakan bestå av tionstillfállen. Ett sådant exempel är de utbildningsdagar om doping genomfördes i samarbete med Folkhälsoinsititutet 1993. Som som

nämnts i avsnitt l0.2.2 beslutade Landstingsförbundets kongress

1994 att arbetet mot missbruket dopingmedel skulle stimuleras av och Landstingsförbundet höll med anledning därav ett seminarium under 1995 för berörd personal inom landstingen.

Enligt 2 kap 7 § skollagen l986:1 100, omtryck 1991 l 1 1 l åligger

: det kommuner och landstingskommuner att erbjuda lärarna möjlighet till fortbildning. Fortbildningen berörs även i läroplanema där rektorn ett särskilt för att bl.a. lärare får möjlighet till den ges ansvar

kompetensutveckling som krävs för att de skall professionellt kunna

utföra sina uppgifter. Det finansiella ansvaret vilar således på huvudmännen för skolorna Skolverket har även möjlighet att ge men s.k. Stimulansbidrag för sådana ämnesområden som bör prioriteras.

204 Utbildningsfiågor SOU 1996: 126

Ett sådant ämne är "Idrott och hälsa" där frågor doping om skall tas enligt kursplanerna

upp se närmare avsnitt 10.3.1. Med hjälp av

sådant Stimulansbidrag utvecklas idrottshögskoloma i

nu Stockholm och i Örebro särskilda fortbildningskurser i detta ämne.

I övrigt har Skolverket inte genomfört någon kartläggning de

av

enskilda skolornas fortbildningsverksamhet när det gäller den s.k.

ANT-undervisningen. Uppfattningen på Skolverket är att informa-

tion och utbildning till lärarna doping och missbruk doping-

om av medel ges i varierande grad på skolorna i landet.

För polisens del tas dopingmedel i den vidareutbildning

upp av

narkotikainforrnatörer och narkotikaspanare vid Polis-

som ges

högskolan. Det förekommer även att intern utbildning vid de

ges

olika polismyndighetema. I syfte att sprida kunskaper om missbru-

ket av dopingmedel höll Riksåklagaren i samarbete med Rikspolisstyrelsen och Domstolsverket seminarier under 1994 och 1995 för domare, åklagare, poliser m.m.

SOU 1996: 126 205

13 Den rättsliga regleringen

13.1 kontroll läkemedel

Regler om av

och vissa andra substanser

De lagar varigenom olika dopingmedel här avses dopingmedel i

begreppets vida bemärkelse huvudsakligen regleras är förutom

lagen 1991:1969 om förbud mot vissa dopningsmedel doping-

lagen också läkemedelslagen 1992:859, lagen 1992:860 om kontroll narkotika, narkotikastrafflagen 1968:64, livsmedelsav lagen 1971:511 samt lagen 1960:418 om straff för varusmuggling varusmugglingslagen. Nedan följer översiktlig redogörelse en för dessa lagar. Emellertid finns anledning att först nämna något om förhållandet dem emellan.

De grundläggande reglerna hanteringen läkemedel finns i

om av läkemedelslagen. Såväl narkotikalagstiftningen dopinglagen har som

tillkommit grund att lagstiftaren har ansett att de problem som

av förelegat inte ett tillräckligt effektivt sätt kunnat motverkas geläkemedelslagens regler. Som huvudregel gäller dock, enligt nom 1 § tredje stycket läkemedelslagen, att läkemedelslagens regler även gäller för läkemedel också är narkotika eller omfattas av som dopinglagen. I den mån narkotikalagstiñningens eller dopinglagens bestämmelser avviker från läkemedelslagen gäller de särskilda bestämmelserna i respektive lag. Straffbestämmelser för olovlig införsel de medel omfattas de aktuella lagarna återfinns av som av

i varusmugglingslagen.

13 1 1 Läkemedelslagstiftningen

. .

Lagen innehåller regler godkännande läkemedel, tillverkning,

om av handel, import Detaljregler finns i läkemedelsförordningen m.m. 1992:1752 och i föreskrifter beslutas av Läkemedelsverket. som

206 Den rättsliga regleringen

Läkemedelsverket är tillsynsmyndighet och prövar tillstånds-

även frågor.

Med läkemedel förstås enligt 1 § första stycket läkemedelslagen

varor som är avsedda att tillföras människor eller djur för att

förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symptom på

sjukdom eller att användas i likartat syfte. Avsikten lagen skall är att

tillämpas bruksfärdiga beredningar t.ex. tabletter eller mix-

som

turer. Emellertid omfattas även inte är bruksfärdiga de

varor som om uppfyller de moment utgör lagens definition läkemedel. som av Beträffande varor som står läkemedel nära brister i något men som moment har Läkemedelsverket möjlighet att särskilt besluta att dessa varor skall omfattas lagen. av

Enligt 16 § läkemedelslagen krävs med undantag för tillverkning

på apotek av läkemedel för visst tillfälle, s.k. extemporeläkemedel

-tillstånd för yrkesmässig tillverkning läkemedel. Härvid förstås

av

enligt 15 § första stycket läkemedelslagen med tillverkning inte endast framställning läkemedel utan även förpackning eller

av ompackning av dessa. Även för att bedriva partihandel med läkemedel krävs, enligt 18 §

tredje stycket läkemedelslagen, tillstånd. Rätten bedriva detalj-

att handel tillkommer, enligt lagen 1979:205 detaljhandel om med läkemedel, i princip endast staten eller juridisk i vilken person staten äger ett bestämmande inflytande. Genom statens avtal med Apoteks-

bolaget AB är det detta bolag har bedriva som nu rätt att detaljhan-

del med läkemedel. Det skall anmärkas att det inom Socialdeparte-

mentet bereds ett lagförslag med ändringar avseende

bl.a. rätten att

bedriva detaljhandel. I betänkandets Ds 1995:82 lagförslag utgår

ansvarsbestämmelsema när det gäller brott bestämmelserna mot om

handel med läkemedel från läkemedelslagen och samlas i den föreslagna lagen.

För att ett läkemedel skall få säljas här i riket krävs

som huvudregel enligt 5 § första stycket läkemedelslagen det godkänt

att är för försäljning eller att sådant godkännande meddelats i medlemsstat annan i EU och erkänts här.

Den som har tillstånd till tillverkning eller handel med läkeme-

av del har också rätt till import, i övriga fall krävs tillstånd enligt men

17 § första stycket läkemedelslagen för import läkemedel

av från ett land utanför EU. Vid införsel från EU-land annat krävs inte särskilt tillstånd eftersom övriga kontrollbestämmelser men gäller för sådana läkemedel kan införsel i princip endast då äga rum tillstånd till

partihandel föreligger och läkemedeln måste godkända för för-

vara

Den rättsliga regleringen 207

säljning enligt vad redovisats. Tillstånd erfordras dock som ovan inte för enskild resandes införsel läkemedel för personligt bruk av och medicinskt ändamål. Sådan införsel begränsas genom Läkemedelsverkets föreskrifter LVFS 1990:45 och 1996:5. Föreskrifterna

innebär privatperson får införa läkemedel för personligt bruk

att en motsvarande högst tre månaders förbrukning införseln sker från om land utanför EU och motsvarande högst ett år om införseln äger rum

från land inom EU. Avser läkemedlet dopingmedel får sådana medel

införas till mängd motsvarande högst 14 dagars förbrukning en oavsett från vilket land införseln äger rum. Mindre mängder än enligt huvudregeln gäller även för narkotiska läkemedel.

I 19 § läkemedelslagen finns vissa övergripande regler om han-

teringen läkemedel. Enligt stadgandet skall bl.a. den som hanteav läkemedel vidta de åtgärder och i övrigt iaktta sådan försiktigrar het behövs för att hindra att läkemedlen skadar människor, som egendom eller miljö. Straffet för brott mot bl.a. 5 och 16-19 läkemedelslagen är, enligt lag, böter eller fängelse i högst ett år. Både 26 § samma överträdelse skett uppsåtligen och överträdelse p.g.a. oaktsamsom het är straffbar. Till skillnad från vad gäller enligt dopinglagen som är gärningar bedöms ringa eller som faller under som som

brottsbalkens gärningsbestämmelser undantagna från ansvar enligt

läkemedelslagen. Ansvar enligt lagen skall heller inte ådömas om gämingen är belagd med straff enligt varusmugglingslagen.

13.1.2 Livsmedelslagstiftningen

I 1 § livsmedelslagen definieras livsmedel som matvara, dryckesva-

njutningsmedel eller annan vara som är avsedd att förtäras av

ra, människor med uttryckligt undantag för vara för vilken läkemedelslagen är tillämplig. I livsmedelslagen och livsmedelsförordning- 1971:807 regleras sådant livsmedels beskaffenhet och en som

hantering, märkning och saluhållande samt personalhygien och krav

på lokalers utformning vid livsmedelshantering. Närmare bestämmelser härvidlag framgår föreskrifter som beslutas av Statens av Livsmedelsverk. På livsmedelslagens område ankommer de centrala tillsynsuppgiftema huvudsakligen på Statens Livsmedelsverk medan den regionala tillsynen utövas länsstyrelserna och den lokala av av kommunala nämnder. Av livsmedelslagen följer att livsmedel inte får saluhållas de kan skadliga att förtära, smittförande eller om vara

208 Den rättsliga regleringen SOU

1996: 126

eljest otjänliga människoföda samt att de inte får innehålla som andra livsmedelstillsatser än sådana godkänts Statens som av

Livsmedelsverk. Livsmedelslagen innehåller även straffbestämmel-

ser.

13. 1

Narkotikalagstiftningen

De lagar där narkotika huvudsakligen regleras är lagen kontroll

om

av narkotika och narkotikastrafflagen. Detaljföreskrifter finns i för-

ordningen 1992:1554 kontroll narkotika och i de särskilda om av föreskrifter som beslutas Läkemedelsverket. av

Vad som är narkotika definieras i 8 § narkotikastrafflagen, till

vilken lagen kontroll narkotika hänvisar. I nämnda paragraf om av

stadgas att med narkotika förstås läkemedel eller hälsofarliga

varor med starkt vanebildande egenskaper eller med lätthet kan varor som omvandlas till sådana och varor, som på sådan grund är föremål för kontroll enligt internationella

överenskommelser eller som genom beslut regeringen förklarats narkotika. av vara

Regeringen har i förordningen kontroll narkotika vilka

om av angett substanser som skall narkotika enligt narkotikastrafflaanses som

gen. Läkemedelsverket skall upprätta och kungöra förteckningar över narkotika. Syftet med lagstiftningen är att begränsa använd-

ningen av narkotika till medicinska och vetenskapliga ändamål.

Lagen om kontroll narkotika reglerar den legala hanteringen och

av innehåller särskilda bestämmelser utöver vad gäller enligt som

läkemedelslagen. Enligt 3 § lagen kontroll narkotika får

om av narkotika, med undantag bl.a. resandes införsel narkotiska av av läkemedel i viss mängd för medicinskt och personligt bruk, endast

importeras eller exporteras den har tillstånd till det. Tillstånd av som erfordras också enligt 4 § lagen kontroll narkotika för om av

tillverkning av narkotika förutom vid beredning s.k. extemporelä-

av kemedel och för att i vetenskapligt syfte framställa narkotika vid

vetenskaplig institution som ägs eller stöds staten. Med tillverk-

av

ning förstås enligt samma lagrum framställning, omvandling, bearbetning, avvägning, uppräkning, förpackning eller ompackning

av

narkotika samt framställning sådan beredning innehåller

av som

narkotika utan att beredningen i sig narkotika. Vidare har

anses som enligt 5 § lagen kontroll narkotika endast den med om av som tillstånd infört narkotika till riket eller vidtagit sådan åtgärd som

SOU 1996: 126 Den rättsliga regleringen 209

innebär tillverkning av narkotika, den som enligt lagen om detaljhandel med läkemedel driver sådan handel som avses i den lagen eller den som har tillstånd att handla med rätt att bedriva varan, handel med narkotika. Narkotika får enligt 6 § lagen kontroll om av narkotika lämnas ut endast efter förskrivning av läkare, tandläkare eller veterinär. Sådan förskrivning skall ske med största försiktighet. Det stadgas i 7 § lagen om kontroll narkotika att endast den får av inneha narkotika som har rätt att handla med varan, innehar vissa befattningar vid vetenskapliga institutioner eller inom försvarsmakten eller som fått varan utlämnad till sig i enlighet med lagens regler. I lagen om kontroll av narkotika också, i enlighet med Sveriges ges åtaganden i internationella överenskommelser, bestämmelser om kontrollen av hanteringen vissa kemiska ämnen kan av som användas vid olaglig tillverkning av narkotika, s.k. prekursorer. Fråga är om ämnen som, utan att de i sig utgör narkotika, ofta ingår som beståndsdelar vid framställning narkotika. Vilka kemiska ämnen av som är föremål för kontroll anges i förordningen om kontroll av narkotika. Enligt lagen om kontroll av narkotika och förordningen

om kontroll av narkotika gäller beträffande hanteringen s.k.

av prekursorer tillstånds- eller anmälningsplikt för yrkesmässig tillverkning, handel, transport och förvaring sådana ämnen. Vad av gäller import, export och transit av dessa ämnen gäller motsvarande reglering enligt förordning EEG 3677/90. nr Hantering i strid mot bestämmelserna i lagen kontroll om av narkotika, såvitt dessa narkotika, straffbeläggs i huvudsak avser genom narkotikastrafflagen eller varusmugglingslagen. Lagen om kontroll av narkotika innehåller främst kompletterande ansvarsregler för det fall någon uppsåtligen eller oaktsamhet har brutit mot av reglerna för hantering av s.k. prekursorer, har åsidosatt föreskrift i eller som meddelats med stöd lagen eller då någon har lämnat av oriktig uppgift i tillståndsärende. Ansvarsbestämmelsema gäller även åsidosättande av bestämmelserna i förordningen EEG nr 3677/90. Straffet är böter eller fängelse högst ett år. I ringa fall skall dock inte dömas till ansvar.

Narkotikastrajflagen innehåller straffbestämmelser avseende

olovlig befattning med narkotika. Av bestämmelserna i lagen om kontroll narkotika framgår huruvida befattningen är olovlig eller av

inte. I l § narkotikastrafflagen finns katalog över de hanterings-

en former utgör straffbara gärningar. Således straffbeläggs som överlåtelse, förvärv i överlåtelsesyfte, innehav och bruk narkotika av samt framställande av narkotika är avsedd för missbruk. Vidare som

210 Den rättsliga regleringen SOU 1996: 126

straffbeläggs vissa åtgärder som typiskt sett är ägnade att främja den mer organiserade eller eljest grova narkotikabrottsligheten. Härvid avses dels åtgärder som är ägnade att främja handel med narkotika, t.ex. utbjudande till försäljning eller kontaktförmedling, dels vissa kvalificerade fall av befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk, t.ex. förpackning eller transport. Bestämmelser om olovlig införsel till riket av narkotika finns i varusmugglingslagen. Gärning som omfattas av 1 § narkotikastrafflagen och som sker uppsåtligen benämns narkotikabrott. Brottet är graderat i tre nivåer. För ringa narkotikabrott är föreskrivet böter eller fängelse i högst sex månader 2 § och för narkotikabrott av "nonnal graden" fängelse

i högst tre år l §. Enligt 3 § narkotikastrafflagen är påföljden för

grovt narkotikabrott fängelse lägst två och högst tio år. En gärning av ifrågavarande slag som begås av grov oaktsamhet kan enligt 3 a § narkotikastrafflagen föranleda ansvar för vårdslöshet med narkotika. I ringa fall skall dock inte dömas till ansvar. Påföljden för vårdslöshet med narkotika är böter eller fängelse i högst ett år.

13. l

Dopinglagen

Av 1 § dopinglagen framgår att lagen gäller syntetiska anabola steroider, testosteron och dess derivat, tillväxthorrnon samt kemiska substanser som ökar produktion och frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthonnon. Med derivat avses en kemisk förening framställd ur en annan förening med liknande struktur och ofta också med likartad effekt. Dopinglagen omfattar angivna kemiska substanser, oavsett om substansen förekommer i någon beredningsfonn eller Såväl bruksfärdiga som icke bruksfärdiga beredningar, som innehåller någon mängd av en angiven substans

omfattas. Dopinglagens tillkomst motiverades av att det ansågs

föreligga skäl att vidta särskilda kontrollåtgärder avseende de av lagen omfattade medlen, medan föreskrifterna narkotika- och läkemedelsområdet bedömdes ge tillräckliga möjligheter till kontroll av övriga medel som kunde användas för dopingändamål. I propositionen anfördes att lagstiftningen borde inskränkas till vad som kan behövas med hänsyn till det ansvar staten har för hälsokontroll och läkemedelsanvändning samt till de hälsofaror som brukarna, och då särskilt ungdomar, medvetet eller omedvetet kan utsätta sig för genom att dopa sig. Vidare anfördes att syftet med lagen i första

SOU 1996: 126 Den rättsliga regleringen 211

hand var att försvåra verksamheten hos dem gör dopingmedel som tillgängliga för allmänheten. Vilka gärningar som är förbjudna framgår 2 § dopinglagen. Där av stadgas sålunda att de medel som anges i l § inte annat än för medicinskt eller vetenskapligt ändamål får införas till landet, överlåtas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, utbjudas till försäljning eller innehas. Att notera är att överlåtelse är förbjuden oavsett om särskilt vederlag utgått eller liksom att alla former innehav, av dvs. även för eget bruk, är förbjudet. Bruket eller konsumtionen i sig av medlen är däremot inte förbjudet. Vid dopinglagens tillkomst anförde föredragande departementschefen att eftersom aktuella dopingmedel inte kunde bedömas medföra lika allvarliga skadeverkningar som narkotika och inte heller visats vara beroendeframkallande borde avgränsningen av det straffbara området ske med utgångspunkt i den inom svensk Straffrätt vägledande principen att

inte straffbelägga en handling riktar sig mot den

som egna personen. Enligt 3 § dopinglagen är de gärningar som anges i 2 § straffbara. I paragrafens första stycke att den uppsåtligen bryter mot anges som

2 § döms för dopningsbrott i det följande dopingbrott. Påföljden

är fängelse i högst två år. Av andra stycket framgår att brott som avses i första stycket men som är att anse som ringa kan föranleda böter eller fängelse i högst sex månader. Slutligen anges i paragrafens tredje stycke att bestämmelser om straff för olovlig införsel m.m. finns i varusmugglingslagen. Något oaktsamhetsbrott, motsva-

rande 3 a § narkotikastrafflagen, finns inte i dopinglagen.

Med undantag för innehav är även försök eller förberedelse till dopingbrott, som inte är att ringa, enligt 4 § dopinglagen anse som straffbart. I motsvarande utsträckning skall i 23 kap. 4 och 5 brottsbalken föreskrivna bestämmelser medverkansansvar tillom lämpas då flera medverkat till dopingbrott. Medel som varit föremål för brott enligt dopinglagen eller värdet av medlet samt vinning av sådant brott, liksom i vissa fall förlag för sådant brott eller dess värde, skall enligt 5 § dopinglagen förklaras förverkat, det inte är uppenbart oskäligt. Även viss egendom kan om bl.a. av brottsförebyggande skäl förklaras förverkad.

Slutligen ges i 6 § dopinglagen vissa regler om beslag.

212 Den rättsliga regleringen

13.1 Varusmugglingslagen

Som framgått ovan samlas ansvarsreglema för bl.a. olovlig införsel i varusmugglingslagen. För varusmuggling döms enligt l § varusmugglingslagen bl.a. den som till riket inför eller från riket utför gods för vilket tull, annan skatt eller avgift skall erläggas till staten eller som enligt stadganden i lag eller annan författning inte får införas eller utföras. Lagen straffbelägger även viss annan hantering som har samband med införsel respektive utförsel. Såväl uppsåtliga gärningar som sådana begångna av grov oaktsamhet bestraffas. Varusmugglingslagen innehåller två straffskalor varav den ena den strängare avser hantering av narkotika. Vid olovlig införsel av narkotika överensstämmer straffskalan helt med straffskalan i narkotikastrafflagen beträffande oaktsamhetsbrott. i utom För gärningar som begåtts av grov oaktsamhet är straffet, oavsett om det rör sig om narkotika eller inte, böter eller fängelse i högst två år. Straffskalan för uppsåtliga brott som inte avser narkotika är för ringa brott penningböter och för brott av normalgraden böter eller fängelse högst två år. För grova brott stadgas fängelse lägst sex månader och högst sex år.

13.2 till vid

Möjligheter provtagning förundersökning m.m.

l3.2.l Allmänt

Enligt 2 kap. 6 § regeringsforrnen är envar medborgare gentemot det allmänna skyddad mot varje form av påtvingat kroppsligt ingrepp. Regeringsfonnens utgångspunkt är alltså att kroppsliga ingrepp kräver samtycke. Föreligger frivilligt lämnat samtycke behövs i princip inte särskilt lagstöd för att genomföra sådana åtgärder betr. den kommunala kompetensen, se kap. 14. Frågan om regeringsformens skydd mot ingrepp från samhället i form av tvångsmedel enligt rättegångsbalkens regler har utförligt behandlats av Polisrättsutredningen i ett nyligen lämnat betänkande SOU 1995:47, Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap. RB samt polislagen.

j;

SOU 1996: 126 Den rättsliga regleringen 213

Med kroppsligt ingrepp avses såväl former våld mot grova som

människokroppen som betydligt lindrigare ingrepp, t.ex. provtagningar av olika slag. Förbudet mot påtvingade kroppsliga ingrepp är emellertid inte absolut utan det stadgas i 2 kap. 12 § första stycket regeringsformen att vissa fri- och rättigheter, bl.a. nu ifrågavarande

förbud, får begränsas genom lag. Av andra stycket framgår att en

sådan begränsning endast får göras för att tillgodose ändamål

som

är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och att begränsningen aldrig får utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Nedan följer en sammanställning

över vissa sådana i lag beslutade inskränkningar av förbudet mot

påtvingat kroppsligt ingrepp.

13 .2.2 Förundersökning

För eftersökning av föremål som kan tas i beslag eller för att

annars utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om

brott får, enligt 28 kap. 12 § första stycket rättegångsbalken, kropps-

besiktning företas på den som skäl igen kan misstänkas

för brott vilket fängelse kan följa. Eftersom endast

den som

misstänks för ett brott får utsättas för kroppsbesiktning får givetvis

inte sådant tvångsmedel användas i syfte att upptäcka brott. Att skälig misstanke skall föreligga innebär att det krävs att det finns

konkreta omständigheter av viss styrka pekar att den

som

misstänkte har begått ett bestämt brott. Så har t.ex. JO i ett ärende

JO:s ämbetsberättelse 1993/94 s. 101 uttalat att ett beslut tvångsom

medel aldrig kan grundas enbart på allmänna kunskaper om en viss persons livsföring eller tidigare brottslighet. Med kroppsbesiktning enligt andra stycket undersökning

avses av

människokroppens yttre och inre samt tagande av prov från människokroppen och undersökning av sådana prover. Alla former

av provtagningar omfattas, som t.ex. blod- och urinprov. Enligt 28 kap. 13 § första stycket rättegångsbalken jämfört ç med 3 a

och 4 får kroppsbesiktning endast beslutas skälen för åt-

om gärden uppväger det intrång eller i övrigt åtgärden innebär men som

l för den misstänkte.

Beslut om kroppsbesiktning meddelas

av

undersökningsledare eller åklagare. Är fara i dröjsmål får beslutet

fattas av polisman.

Innehav och överlåtelse av dopingmedel är straffbelagda gärningar och dopingmedel kan tas i beslag. Med hänsyn härtill torde kropps-

214 Den rättsliga regleringen

besiktning för att eftersöka dopingmedel som en misstänkt gömt i kroppen kunna komma i fråga. Tagande av blod- eller urinprov torde däremot inte vara av betydelse för avslöjande av sådan brottslighet. Av större intresse är däremot den andra förutsättningen för kroppsbesiktning, nämligen då den företas för att utröna omständigheter kan betydelse för utredning brottet. Härvid som vara av om måste syftet med åtgärden vara att säkra bevisning för att kunna bedöma rekvisiten för ett brott, dvs. de omständigheter som om enligt ett visst lagrum konstituerar ett brott, är uppfyllda. Det torde däremot inte tillåtet att företa kroppsbesiktning i syfte att utröna vara omständighet betydelse enbart för bedömningen i påföljdsdelen. av

Det självklara fallet när kroppsbesiktning i form av provtagning är

tillåtet är när konsumtion något medel är förbjuden. Eftersom av konsumtionen narkotika är straffbelagd får provtagning äga rum av i syfte att utröna om den misstänkte intagit narkotika. Ytterligare ett klart fall är när konsumtionen av något medel visserligen inte utgör själva brottet men ingår som ett rekvisit i gämingen. Exempel härpå är trafiknykterhetsbrotten där provtagning, vare sig det rör alkohol eller narkotika, utgör en viktig del av förundersökningen och analysresultatet har en framträdande roll i bevisningen om brottet. I övriga utredningsfall är frågan mer komplicerad. Här kan bortses från de fall där det är fråga om identifiering av gärningsmannen och liknande situationer. Av särskilt intresse är förhållandena vid utredningar om våldsbrott. Avgörandet omständighetens betydelse ligger hos förundersökom ningsledaren. Anser denne att frågan om den misstänkte har använt t.ex. anabola steroider är av betydelse för utredningen om brottet får han besluta om kroppsbesiktning. Den avgörande faktorn är emellertid vilken betydelse omständigheten kan antas komma att tillmätas vid den senare domstolsprövningen av gämingen. Den rådande uppfattningen i praxis är att eventuell påverkan inte har någon egentlig betydelse för bedömningen av gämingen som sådan. Omständigheter av betydelse är våldet i sig, eventuell planering och liknande. Att gämingen ägde rum under påverkan av något medel är princip ett förhållande som vare sig försvårar gämingen eller kan bedömas som förmildrande omständighet. Vad som här sagts gäller oavsett om den misstänkte brukat narkotika eller dopingmedel och innebär att möjligheterna till provtagning vad gäller dopingmedel är mycket begränsade. Det

SOU 1996: 126 Den rättsliga regleringen 215

förekommer visserligen fall där så har skett. Emellertid är Riksåklagarens ställningstagande att det i dag inte är generellt möjligt.

13.2.3 inom kriminalvården

Provtagning och på häkten

Möjligheterna till kontroll kriminalvårdsanstalterna och häkten

har tillkommit i andra syften än vad som gäller vid förundersökning.

Motiven för kontroll intagna och häktade är främst säkerhetsasav pekter och upprätthållande av ordning. Kontrollmöjlighetema har

även i vissa fall tillkommit i syfte att främja behandlingen den

av intagne. Beträffande den som är intagen i kriminalvårdanstalt gäller enligt 52 d § lagen 1974:203 kriminalvård i anstalt att han, inte om om annat föranleds av medicinska eller liknande skäl, är skyldig att anmaning lämna blod-, urin- eller utandningsprov för kontroll att av han inte är påverkad beroendeframkallande medel eller sådant av dopingmedel som avses i 1 § dopinglagen. Möjligheten till kontroll av missbruk av dopingmedel tillkom den 1 juli 1995. Sådana kontrollmöjligheter föreligger även beträffande de dömda personer

som verkställer fängelsestraff genom intensivövervakning

genom elektronisk kontroll 4 § lagen 1994:451 försöksverksamhet om

med intensivövervakning med elektronisk kontroll. I övrigt framgår förutsättningarna för att utföra kroppsbesiktning

den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad 52 b § av lagen om kriminalvård i anstalt respektive 2 § lagen 1976:371 a om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. Härav följer att kroppsbesiktning får företas samtliga kriminalvårdsanstalter och häkten då anledning förekommer att anta att föremål den som intagne eller häktade inte får inneha skall anträffas honom. Om

sådan misstanke inte föreligger får kroppsbesiktning företas i slutna

kriminalvårdsantalter och häkten under vissa angivna förutsättningar. De tillfällen då sådan kontroll får göras är vid ankomst till anstalten eller häktet, då undersökningen görs stickprovsvis eller vid större undersökningar, före eller efter obevakat besök och efter vistelse utanför anstalten eller häktet. I lagen 1991:1137 om rättspsykiatrisk undersökning saknas uttryckliga regler om sådana tvångsmedel provtagningar och som liknande. Även denna lag saknar uttryckliga bestämmelser om om provtagning torde det ligga i sakens natur att måste kunna ta man

216 Den rättsliga regleringen SOU 1996: 126

de prover som påkallas av syftet med undersökningen. Närmare bestämmelser om innehåll och utformning av rättspsykiatriskt utlåtande meddelas enligt 12 § andra stycket förordningen 1991:1413 om rättspsykiatrisk undersökning av Rättsmedicinalverket efter samråd med Socialstyrelsen. Rättsmedicinalverkets föreskrifter och allmänna råd om rättspsykiatrisk undersökning

SOSFS 1992:1 l innehåller nämnare bestämmelser om hur den

rättspsykiatriska undersökningen skall gå till.

13.3 Socialtjänstlagen m.m.

Frågor som rör samhällets socialtjänst regleras främst i socialtjänstlagen 1980:620. Av 3 § denna lag framgår att varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område, i allmänhet genom kommunens Socialnämnd. Till socialnämndens uppgifter hör bl.a. enligt 5 § att göra sig förtrogen med levnadsförhållandena i kommunen och att verka för goda levnadsförhållanden. Inom ramen för denna verksamhet skall socialnämnden enligt 1 1 § arbeta för att motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel samt aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård han behöver för att komma ifrån missbruket. Enligt stadgandet skall socialnämnden rikta särskild uppmärksamhet insatser för barn och ungdom när det gäller sådana missbruksfrågor. Eftersom syntetiska anabola steroider och övriga medel som omfattas av dopinglagen f.n. inte anses vara beroendeframkallande kan emellertid vårdinsatser inte utan vidare grundas nu angivna bestämmelser i socialtjänstlagen. Enligt 12 § skall dock socialnämnden bl.a. verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden, hos barn och ungdom främja en gynnsam fysisk och social utveckling, följa utvecklingen hos barn och ungdom som visat tecken ogynnsam utveckling med särskild uppmärksamhet samt sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det stöd och den möjlighet till vård som kan behövas. Insatser enligt socialtjänstlagen bygger på frivillighet från den enskildes sida. Lagen kompletteras dock i två fall av tvångsbestämmelser, nämligen lagen l990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga LVU och lagen 1988:870 om vård av missbrukare i vissa fall LVM.

1996: 126 Den rättsliga regleringen 217

SOU

I l § LVU att insatser inom socialtjänsten för barn och unganges dom skall i samförstånd med den och hans vårdnadsgöras unge havare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen men att den som är under 18 år skall beredas vård enligt LVU förutsättningar enligt om 2 eller 3 § föreligger och det kan antas att behövlig vård inte kan ges den med samtycke den eller dem har vårdnaden om unge av som honom och, när den fyllt 15 år, honom själv. Av 2 § LVU unge av

framgår vård ifrågavarande slag kan ges då den unges hälsa

att av nu

eller utveckling är utsatt för påtaglig risk för skada till följd av

missförhållanden i hemmet. Enligt 3 § LVU skall vård också beslutas den utsätter sin hälsa eller utveckling för påtaglig om unge risk skadas missbruk beroendeframkallande medel, att genom av brottslig verksamhet eller annat socialt nedbrytande beteende. Om

underårig missbrukar dopingmedel på ett sådant sätt att det kan

en kvalificerat socialt nedbrytande beteende bör anses utgöra ett

möjligheter kunna föreligga för tvångsvård enligt LVU även om det

inte samtidigt föreligger missbruk andra medel, vilket ofta torde av fallet jfr. kap. 4. Föreligger nämnda förutsättningar kan vara nu länsrätten enligt 4 § första stycket LVU besluta om vård enligt LVU efter ansökan socialnämnden. Under de förutsättningar som anges av i 6 § LVU kan socialnämnden också besluta om omedelbart omhändertagande den Ett sådant beslut skall enligt 7 § LVU av unge. underställas länsrätten. För vård på någon grund som anges i 3 § LVU av unga som behöver stå under särskilt tillsyn skall det enligt 12 § noggrann första stycket LVU finnas särskilda ungdomshem, s.k. § 12-hem. Det framgår 16 § LVU att sådan inte får inneha narav en person

kotika, alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel eller

föremål är särskilt ägnade att användas för missbruk av eller som befattning med narkotika. Den får inte heller inneha annan unge något kan till för vården eller ordningen vid annat som vara men

hemmet. Det torde täcka även innehav av dopingmedel jfr.

senare 1979/80:1 599. Den får därvid under vissa förutsättprop. s. unge ningar, enligt vad i 17 § LVU, kroppsvisiteras eller ytligt som anges

kroppsbesiktigas. Provtagningar eller undersökning av kroppens håligheter inte falla under begreppet ytlig kroppsbesiktning.

anses Påträffas alkoholhaltiga drycker, narkotika och andra berusningsmedel hos den eller i övrigt hemmet, får sådana medel unge,

förstöras utan att rättegångsbalkens regler om förverkande behöver

tillämpas.

218 Den rättsliga regleringen

SOU 1996: 126

På motsvarande sätt stadgas i 2 § LVM att vård inom socialtjänsten

ges missbrukare i samförstånd med honom enligt bestämmelserna

i socialtjänstlagen att missbrukare skall beredas vård oberoende

men

av eget samtycke tvångsvård under de förutsättningar

som anges i LVM. Enligt 4 § LVM kan tvångsvård beslutas någon till följd om

av fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösnings-

medel är i behov vård för att komma ifrån sitt missbruk och av

vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen eller

på något annat sätt. Härav följer att missbruk dopingmedel inte av ensamt kan utgöra grund för beslut tvångsvård enligt LVM. I om LVM förutsätts vidare att missbrukaren till följd missbruket av utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, löper uppenbar risk att förstöra sitt liv eller kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående. Tvångsvård beslutas enligt 11 § LVM av länsrätten efter ansökan socialnämnav den och lämnas särskilda s.k. LVM-hem. För den vårdas genom som i LVM-hem gäller enligt 31 § LVM motsvarande restriktioner för

innehav vissa enligt LVU. Detsamma

av varor som gäller i fråga om

kroppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning samt omhändertagande och

förstörande otillåtna föremål. av

14 införa

Möjligheter att dopingförbud på

m.m.

gymanläggningar

14.1 Inledning

innehåll

14. l Kapitlets

Inom den organiserade idrotten har ett regelverk mot doping vuxit

fram med möjligheter till kontroll och sanktioner. I samband med att bruket dopingmedel upptäcktes ha spritt sig även utanför den av

organiserade idrotten och förekom bland dem besökte gyman-

som

läggningar väcktes intresset att, med Sveriges Riksidrottsför-

av bunds RF regelverk förebild, införa förbud mot dopingmedel som samt möjligheter till kontroll och sanktioner. Som framgått av kap. 10 har sådana åtgärder ingått i de samarbetsprojekt som riktat sig mot gymverksamheten. Den fråga främst varit föremål för desom batt sådana åtgärder kan tillämpas inom den kommunala är om verksamheten och vilka begränsningar den offentligrättsliga regleringen, bl.a. det grundlagsfästa skyddet mot kroppsliga ingrepp, medför för kommunernas agerande. Frågan kommunernas möjom lighet att förbjuda användandet dopingmedel och möjlighet att av vidta kontrollåtgärder i kommunala anläggningar har inte varit föremål för prövning domstol och rättsläget är delvis oklart. I av kapitlet belyser utredningen rättsläget från civilrättsliga och offentligrättsliga synpunkter. De slutsatser dras är utredningens egna. som Det skall anmärkas att med dopingmedel avses här de medel som omfattas dopinglagen om inte annat särskilt anges. av

14. l Exempel på kommunala beslut och avtal

De kommunala insatserna mot användande av dopingmedel i

kommunala gymanläggningar skiftar från kommun till kommun. I

vissa kommuner nöjer sig med allmänna principuttalanden man

220 Möjligheter att införa dopingförbud.. SOU

1996: l 26

medan man i andra kommuner har antagit omfattande handlings-

program. Besluten kan fattas fullmäktige eller på nämndnivå. Det

av

förekommer också att åtgärderna betraktas verkställighets-

som rena

åtgärder vilka hanteras internt inom för förvaltningen.

ramen Enligt den enkät som Svenska Kommunförbundet skickade till ut landets kommuner under maj månad 1995

se närmare avsnitt 10.2.2

och lO.4.3 har 79 de 146 kommuner besvarade enkäten av som beslutat införa dopingförbud i kommunala lokaler.

I de beslut och förslag till beslut varit tillgängliga för utredsom

ningen har såväl hantering användande dopingmedel för-

som av

bjudits. Hur doping skall definieras emellertid i del fall inte

synes en ha berörts i beslutet. Även där sådan definition varierar denna. ges I vissa kommuner hänvisas till den lista över förbjudna medel och

metoder som tillämpas RF. I andra kommuner görs åtskillnad av

mellan de gymbesökare är medlemmar i förening är

som en som

ansluten till RF och de inte är det. För dem är förenings-

som som medlemmar omfattar förbudet de medel och metoder finns på som

idrottens lista. För icke föreningsanslutna tränande omfattar förbudet i sådana fall endast de medel som omfattas dopinglagen. Dop-

av ingförbudet kompletteras i regel med föreskrifter stickprovskonom

troller och eventuell avstängning kontrollen visar doping-

om att medel förekommer i urinen eller den tränande vägrar lämna om prov. Föreskrifter är i regel intagna i ett avtal sluts mellan som kommunen och den enskilde gymbesökaren. I vissa fall anslås före-

skrifterna i stället i lokalen eller överlämnas till den köper som

årskort. Det förekommer även att ett företag eller idrottsförening

en

hyr gymanläggningen kommunen. I sådana fall förekommer

av att

föreskrifter om dopingförbud och kontroller tagits allmänna

som villkor i hyresavtalet.

Den osäkerhet som råder beträffande kommunernas möjlighet att besluta urinprovskontroller gymbesökare har medfört om av att sådana kontroller i princip endast företas när besökaren medlem är

i en till RF ansluten idrottsförening. Enligt den nämnda

ovan enkäten genomförde 64 av de svarande kommunerna dopingkontroller i sina lokaler endast i något enstaka fall avsåg kontrollen men besökare som inte idrottsanslutna. För att lösa de rättsliga var problemen har i vissa kommuner bildat

man idrottsföreningar på

gymmen som därefter anslutits till något specialförbund inom RF

eller Svenska Kroppskulturförbundet. Medlemskapet har dock inte omfattat tillfälliga besökare.

SOU 1996: 126 Möjligheter att införa dopingörbud.. 221

I ett antal kommuner har upprättats samarbetsavtal mellan de olika gymmen inom kommunen med medverkan av såväl de kommunalt drivna gymmen som de föreningsdrivna eller privat drivna gymmen. I samarbetsavtalen medverkar i de flesta fall även RF:s distriktsidrottsförbund. Genom samarbetsavtalen förbinder sig de medverkande att bl.a. föreskriva förbud mot doping.

Två modeller

Utformningen av besluten om dopingförbud och av samarbetsavtalen varierar bland de handlingar som funnits tillgängliga för utredningen. Följande modeller kan exemplifiera två huvudriktningar av besluten/avtalen.

M o d e l l A Formen för beslut/avtal: De samarbetande gymmen förbinder sig att aktivt verka för en dopingfri miljö och att teckna avtal med samtliga tränande på gymmet. Den tränande förbinder sig att avstå från bruk av eller hantering med dopingmedel som inte ordinerats av läkare. Vidare förbinder sig den tränande att vid kallelse ställa upp på urinprovskontroll. De medverkande gymmen står själva för kostnaderna för provtagning. Dopingmedel: Med dopingmedel avses de medel som finns upptagna IOK:s dopinglista, härutöver förbjuds även användning och hantering av narkotikaklassade medel som inte finns upptagna listan. De metoder som finns upptagna IOK:s dopinglista är också

förbjudna.

Sanktion: Infaller vid vägran att lämna prov, vid positivt prov eller då den tränande dömts för brott mot dopinglagen. Avstängning från de gym och föreningar som medverkar i samarbetsavtalet samt ett "vite" om 5 000 kr. Avstängningen gäller under två år men kan kortas ned till fyra månader om den tränande medverkar i ett erbjudet rehabiliteringsprogram. Det inbetalda vitet finansierar då de provtagningar som skall äga rum under rehabiliteringsprogrammet. Beslut/överklagande: Sanktionema träder automatiskt i kraft, något formellt beslut fattas inte. Eventuella tvister skall avgöras genom skiljemannaförfarande dvs. prövas inte domstol. av

M o d e l l B Formen för beslut/avtal: Kommunen antar ett beslut mot användande dopingmedel i samtliga idrottsanläggningar inom komav

222 Möjligheter att införa dopingförbud...

munen. Avtal skrivs med de samverkande För de tränande gymmen. anslås föreskrifter i lokalerna. Förskriftema ålägger besökaren att inte använda eller i övrigt hantera dopingmedel samt att vid anmodan ställa upp på urinprovskontroll. Kommunen står för provtagningskostnadema. Dopingmedel: De medel som finns upptagna på RF:s lista över förbjudna dopingmedel. Sanktion: Inträder vid positivt analyssvar eller den tränande om vägrar att medverka vid kontroll eller den tränande dömts för om

brott mot dopinglagen. Avstängning under två år från kommunen

av organiserade idrottsaktiviteter i samtliga träningslokaler eller anläggningar för idrottsändamål. Om den tränande medverkar i ett sex

månaders långt behandlingsprogram gymmet skall erbjuda och

som

som han själv skall stå kostnaderna för 5 000 kr skall han inte

avstängas.

Beslut/överklagande: Beslut om avstängning fattas kommunal

av nämnd. Beslut kan överklagas genom kommunalbesvär.

14.2 Skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp

Enligt 2 kap. 6 § regeringsfonnen är varje medborgare det gentemot allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Begränsningar av skyddet kräver enligt 2 kap. 12 § stöd i lag och får endast göras för att tillgodose ändamål är godtagbara i ett demokratiskt som samhälle.

Kroppsligt ingrepp

Som kroppsligt ingrepp räknas provtagningar olika slag såsom av

blodprov, alkoholutandningsprov och urinprov.

T vång

Om det kroppsliga ingreppet sker med vederbörandes samtycke, dvs. frivilligt, är denna skyddsregel i regeringsformen inte tillämplig.

Med tvång avses såväl direkta indirekta tvångsåtgärder. Det som

SOU 1996: 126 Möjligheter att införa doping/förbud... 223

allmänna skall förfoga över något maktmedel för genomdrivande av åtgärden. Även hot sanktioner vid vägran är form tvång om en av som medför att åtgärden inte kan anses vara frivillig. Tvång i regeringsformens mening anses inte föreligga när det kroppsliga ingreppet utgör en förutsättning för en förmån, t.ex. villkor om

läkarundersökning för erhållande av anställning. Tvång föreligger

dock om läkarundersökningen kan beordras under anställningen och genomföras mot den enskildes vilja eller den enskildes motstånd bryts genom hot om någon sanktion t.ex. omplacering. I betänkandet "Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap. RB samt polislagen" SOU 1995:47 behandlar Polisrättsutredningen frågan om frivillighet. Enligt Polisrättsutredningen bör utgångspunkten för den svenska lagstiftningen att åtgärd får utgöra ett vara en som anses intrång i de skyddade fri- och rättigheterna inte får företas annat än på de villkor som anges i lag oavsett om samtycke har lämnats. Åtminstone skall detta gälla då det är fråga tvångsmedel eller då om det är fråga om ingripanden som har karaktär av tvångsmedel. Polisrättsutredningen ifrågsätter således samtycke till sådana om ingripanden kan medföra att ingripandet inte bör beaktas som ett intrång i rättsfären. Eftersom den som är föremål för åtgärden i praktiken inte har något val torde, enligt Polisrättsutredningen, ett samtycke i sådana fall sällan vara uttryck för en verklig frivillighet. Det skall anmärkas att vad som behandlas i betänkandet är främst de straffprocessuella tvångsmedel som finns lagreglerade i rättegångsbalken och polisrättsutredningen har inte närmare analyserat om samma principer skall gälla i andra sammanhang. Frågan har inte heller i tidigare förarbeten varit föremål för djupare analys. en Betänkandet är nu föremål för beredning inom regeringskansliet.

Det allmänna

Med det allmänna avses bl.a. kommunfullmäktige, kommunala nämnder och förvaltningsorgan. Ett kommunalt företag räknas normalt sett inte som det allmänna om inte företaget fullgör uppgifter som innefattar myndighetsutövning. Närmast reglesynes ringen ta sikte fall av "myndighetsutövning", se nedan, men det är inte uteslutet att regeringsformen är tillämplig även i andra fall. Denna fråga har dock inte berörts närmare i förarbetena jfr. AD

1984:94, se nedan

. Regeringsformens skydd mot kroppsliga ingrepp däremot inte ger skydd mot handlingar företagna privatpersoner. Privatpersoner av

224 Möjligheter att införa dopingförbud... SOU 1996: 126

eller privaträttsliga organs agerande begränsas genom vanlig lag, i nu berört avseende främst brottsbalken. När kommunen uppträder som part i civilrättsliga förhållanden, som t.ex. hyresförhållanden, är det kommunala organet inte heller att anses som det allmänna i regeringsformens mening. I sådana ärenden gäller i princip samma regler som för privaträttsliga organ.

Myndighetsutövning

Det finns inte någon enhetlig tolkning av vad myndighetsutövning innebär. Emellertid brukar man ange att det utmärkande för myndighetsutövning är att myndighetens beslut eller åtgärd får rättsverkningar för den enskilde på grund av innehållet i offentligrättsliga regler och inte grund av avtal eller andra civilrättsliga regler. Myndighetsutövning tar sig uttryck i beslut eller faktiska åtgärder som ytterst grundar sig samhällets maktbefogenheter. Myndighetsutövning föreligger t.ex. då polisen vidtar någon av de tvångsåtgärder som medges under förundersökning. Beslutet kan även vara gynnande för den enskilde, som t.ex. beslut om beviljande av bidrag. När det allmänna uppträder som part i ett avtal föreligger däremot i princip inte myndighetsutövning. Om kommunen t.ex. i egenskap av hyresvärd träffar avtal med hyresgäst och parterna därvid bestämmer villkor om hyra m.m. föreligger inte myndighetsutövning. Inte heller i övrigt föreligger myndighetsutövning då tjänst en tillhandahålls och då kommunen t.ex. tillvaratar sina intressen i egenskap av upplåtare genom att i avtalet kräva något av den som köper tjänsten. Ett beslut eller avtal som till det yttre synes röra vissa civilrättsliga förhållanden kan emellertid egentligen innebära form en annan av reglering. Frågan har berörts i ett avgörande från regeringsrätten RÅ 1991 ref. 21. I det fallet hade kommun beslutat inte lämen att na tillstånd till valaffischering vare sig allmän plats eller annan mark som disponerades av kommunen. Grunden för beslutet var trafik- och ordningsskäl. Frågan var om detta beslut stod i strid med grundlagens regler om yttrandefrihet. Eftersom beslutet innebar att kommunen motsatte sig all valafñschering på mark som stod under kommunens förvaltning och motiverades främst trafiksäkerhetsav och ordningsskäl kunde beslutet, enligt regeringsrättens mening, inte i första hand anses ta sikte att reglera det civilrättsliga förhållandet mellan kommunen som fastighetsägare och enskilda organisationer som nyttjanderättshavare. I stället ansåg regeringsrätten att

SOU 1996: 126 Möjligheter att införa doping/förbud... 225

beslutet i första hand angick förhållandet mellan å ena sidan komföreträdare för det allmänna och å andra sidan enskilda munen som organisationer som önskar sätta upp valaffischer varför beslutet innefattade en offentligrättslig reglering. Regeringsrätten fann vidare att beslutet innefattade otillåten inskränkning av yttrandefriheten varför beslutet upphävdes. Även ett anställningsavtal kan innehålla offentligrättsliga moment. Arbetsdomstolen har i ett fall AD 1984:94 behandlat frågan huruvida ett åliggande om läkarundersökning av en hos SJ anställd bussförare stred mot 2 kap. 6 § regeringsformen. Den anställde hade SJ med stöd interna föreskrifter ålagts att genomgå ett av - av antal läkarundersökningar främst av säkerhetsskäl. Huvudfrågan var beslutet utgjorde myndighetsutövning eller om åliggandena om följde av anställningsavtalet. Arbetsdomstolens majoritet fann att det fråga myndighetsutövning eftersom föreskrifterna ansågs var om utfärdade med stöd allmänna verkstadgan vilket offentligav är en rättslig reglering. Föreskrifterna uppfattades vara avsedda att främst tillgodose intresset av att offentliga funktioner fullgörs på ett riktigt sätt och inte det allmännas intresse som arbetsgivare. Inledningsvis väckte Arbetsdomstolen frågan huruvida 2 kap. 6 § regeringsformen hade tillämpning även utanför området för myndighetsutövning men tog inte ställning till denna fråga. Läkarundersökningama i sig ansågs vara sådana påtvingade ingrepp som avses i regeringsformen och därför erfordrade lagstöd. Detta rättsfall har senare lett till lagstiftning i vilka fall läkarundersökningar vid offentliga anom

ställningar får genomföras.

14.3 Allmänna

civilrättsliga regler

14.3.1 Gymverksamhet i privat regi

med innehavarens samtycke vinner inträde till Den som en gymanläggning för att ägna sig åt t.ex. styrketräning ingår ett avtal med innehavaren. Avtalet ger en begränsad nyttjanderätt till redskap, omklädningsrum, duschutrymmen och inte sällan tillgång till en instruktör. I regel är nyttjanderätten beroende av att en avgift betalas men nyttjanderätten kan vara avgiftsfri.

8 16-1161

226 Möjligheter att införa dopingförbud.. SOU 1996: 126

Om avtalet ger rätt att med uteslutande andra disponera av personer

en del av anläggningen kan ett sedvanligt hyresrättsligt förhållande

vara för handen, förutsatt att någon form ersättning utgår för av upplåtelsen. I dessa fall hänvisas till diskussionen i avsnitt 14.3 .3. Det normala är emellertid att upplåtelsen gymanläggning av en eller del därav sker till ett obestämt antal personer som samtidigt och var för sig disponerar lokalerna. En sådan upplåtelse betraktas inte som ett hyresavtal. Rätten att disponera lokalerna är här förutsätten ning för att kunna utnyttja träningsredskap eller någon annan nyttighet som finns i lokalerna och utgör ett underordnat moment i avtalet mellan parterna. Avtalet regleras därför inte reglerna i av

12 kap. jordabalken i det följande kallat hyreslagen. Inte heller

finns annan lagstiftning som direkt tar sikte på denna form av nyttjanderätt. Innehållet i avtalet får därför bedömas utifrån allmänna avtalsrättsliga regler varvid den s.k. generalklausulen om oskäliga avtalsvillkor i 36 § lagen 1915:218 avtal och andra om rättshandlingar förmögenhetsrättens område avtalslagen spelar en viktig roll. Enligt denna generalklausul har domstol möjlighet att jämka ett avtalsvillkor eller besluta att det skall lämnas utan avseende om villkoret, med hänsyn till bl.a. avtalets innehåll och

omständigheterna vid avtalets tillkomst, kan oskäligt. Vid

anses

oskälighetsbedömningen skall särskild hänsyn tas till den avtalspart

som intar en underlägsen ställning till den andre avtalsparten. Vid en bedömning av huruvida ett avtalsvillkor är oskäligt torde regelsystemet för hyra och annan nyttjanderätt kunna tjäna till vägledning. Parterna har en betydande frihet att införa villkor allehanda slag av i avtalet. Förutom att anläggningens innehavare ställer anläggningen till förfogande mot att kunden erlägger överenskommen inträdesavgift råder ingen tvekan om att han äger rätt att föreskriva ordningsregler för nyttjandet anläggningen. På sätt hyresav samma som en värd har rätt att kräva sundhet, ordning och gott skick har gymägaren rätt att ställa sådana krav besökaren. Inte heller torde några hinder föreligga att gymägaren ställer krav att besökarna skall vara fria från missbruk dopingmedel och andra droger, särskilt av om anläggningen marknadsförs "drog- och dopingfri". Som som tidigare redovisats tar regeringsformen inte sikte på förhållandet

mellan privatpersoner eller privaträttsliga Privatpersoners

organ. skydd mot otillbörligt agerande från andra privatpersoner regleras enbart genom vanlig lag. När det gäller frågan huruvida gymägaen re har rätt att införa ett villkor dopingkontroll i avtalet kan först om konstateras att ett sådant avtal är frivilligt, dvs. gymbesökaren har

SOU 1996: 126 Möjligheter att införa dopingförbud.. 227

möjlighet att välja gymanläggning om han inte accepterar annan villkoret. Något direkt hinder i lag mot ett sådant villkor finns inte. Eftersom sådana villkor oftast är förenade med en sanktion vid vägran att genomgå kontroll, t.ex. avstängning, kan det dock diskuteras om den påtryckning som sanktionshotet utgör kan anses vara otillbörlig. Det är härvid inte fråga om sådant rättstridigt tvång som enligt 28 och 29 avtalslagen medför att avtalet är ogiltigt. Med hänsyn till det intrång i den personliga integriteten som en provtagning innebär och eftersom gymbesökaren vid anmaning om provtagning egentligen inte har något val om han vill fortsätta att träna på gymanläggningen är det möjligt att villkoret kan anses som oskäligt enligt 36 § avtalslagen. Som tidigare sagts har dessa villkor hämtats från idrottens regelverk. Det kan inte anses som helt självklart att idrottens principer och kontrollmetoder utan vidare kan överföras till de nyttjanderättsavtal som det är fråga om när en besökare vill nyttja en privat gymlokal. Gymverksamheten är i sig en kommersiell verksamhet och kan inte direkt jämställas med ideella föreningar. Idrottens regler har också tillkommit i speciella syften och innehåller ett prövningsförfarande i syfte att tillförsäkra den enskilde medlemmen

rättssäkerhet se närmare nedan.

Det är emellertid svårt att generellt uttala sig som huruvida ett sanktionerat villkor om dopingkontroll ett privat gym är oskäligt eller inte. Eventuell oskälighet måste bestämmas utifrån en allsidig bedömning samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Frågan av om sanktionernas rimlighet och huruvida kontrollerna äger rum på ett godtagbart sätt bör därvid ha betydelse om ett villkor kan anses

vara skäligt eller inte. Eftersom syftet med villkoret är att motverka bruket av dopingmedel och därför kan ha stor betydelse för gymäga-

kan ett sanktionerat villkor dopingkontroll dock inte allmänt ren om sett anses som oskäligt. Inte heller framstår en sanktion i form av tidsbegränsad avstängning vid konstaterad dopingöverträdelse som oskälig under förutsättning att kontroll och analys sker under godtagbara former. När det gäller sanktioner då personen vägrar att ställa upp på dopingkontroll finns det kanske anledning att göra en annan bedömning. Det är en grundläggande rättsprincip att individen har rätt att bestämma över sin egen kropp och det kan därvid tyckas att det indirekta tvång som sanktionen innebär framstår mindre acceptabelt. Än som mer tveksamma framstår avtalsvillkor som innebär att gymbesökaren skall betala ett vite eller att inbetald avgift förverkas.

228 Möjligheter att införa dopingförbud..

Enligt utredningens bedömning torde således privata gymägare ha viss möjlighet att införa villkor dopingförbud och dopingkonom troller i avtalet med gymbesökaren. Frågan detta gäller även när om gymanläggningen bedrivs i kommunal regi behandlas särskilt i avsnitt 14.4.2 och 14.4.3.

Föreningsrättsliga regler

Som redogjorts för i kap. 5 har idrottsföreningar som tillhör RF genom sina stadgar möjlighet att genomföra dopingkontroller och besluta om avstängning vid positivt analysprov eller då idrottsutövaren vägrar att medverka vid dopingkontroll. Om idrottsutövaren har an-

vänt dopingmedel kan han även uteslutas från idrottsföreningen.

Lagstiftning beträffande ideella föreningar saknas varför bedömningen får göras enligt allmänna rättsprinciper och analogier från annan lagstiftning. Domstolama har ansett sig vara behöriga att pröva t.ex. huruvida beslut har fattats i stadgeenlig ordning eller andra formella frågor däremot inte att generellt företa men en materiell prövning av ideella föreningars beslut. Frågan domom stolarnas möjlighet till sådan prövning har behandlats i bl.a. NJA 1977 s. 129 och NJA 1990 s. 68. Båda fallen rörde beslut uteom

slutning från en ideell förening det sist nämnda fallet från

en

idrottsförening. Av rättsfallen framgår att det i praxis anses att en

materiell prövning är möjlig då medlemskapet har ekonomisk betydelse för medlemmen och särskilt då beslutet har betydelse för medlemmens utövande av yrkesverksamhet, vilket ansetts gälla bl.a.

då det gällt arbetstagarorganisationer. När det gällde medlemskap i en idrottsförening ansåg HD NJA 1990 s. 68 att den ideella inriktning och det personliga inslag som präglar idrottsföreningarnas

verksamhet utgör ett så starkt skäl för att föreningarna själva skall få avgöra frågor uteslutning att det inte är lämpligt att sådana om frågor generellt skulle vara underkastade domstols prövning. HD synes dock inte utesluta att frågan kan komma att behandlas annorlunda i ett fall där medlemskapet har ekonomisk betydelse vid utövande av yrkesverksamhet eller på annat liknande sätt. En förenings stadgar utgör inte avtal i trängre bemärkelse. I de fall där domstolarna har gått in i materiell prövning föreningsen av rättsliga förhållanden prövningen ändå ha skett avtalsrättssynes liga grunder varvid stadgarna har setts som ett led i rättsförhållandet

mellan föreningen och medlemmen. När det gäller frågan möj-

om

SOU 1996: 126 Möjligheter att införa doping/förbud... 229

lighet till dopingkontroller torde därför samma bedömningsgrunder kunna tillämpas gjorts beträffande privata gymägare. som ovan Idrottens bestämmelser har tillkommit för att underlätta idrottsrörelsens kamp mot bruket dopingmedel, ett bruk uppfattas av som som

medicinskt och moraliskt förkastligt. Medlemmar använder

som dopingmedel för att vinna tävlingar skadar de grundläggande principer om rent spel utgör idrottsrörelsens grundvalar. som en av Motivet för införandet av stadgebestämmelsen kan därför sägas vila objektiv grund. Det ligger även i den enskilde föreningsmedlemmens intresse att risken för att behöva tävla mot dopade konkurrenter minimeras. Vidare har proceduren kring kontrollverksamheten och eventuell sanktion, dessutom är tidsbegränsad, utformats så som

att rimliga krav tillförlitlighet och rättssäkerhet är uppfyllda.

Dessa omständigheter medför, enligt utredningens bedömning, att det saknas anledning att i frågasätta de villkor om dopingkontroller och sanktioner intagits i idrottens stadgar. som

14.3.3 Hyresavtal

Regler om upplåtelse av nyttjanderätten till lokal och hyresen avtalets innehåll finns i 12 kap. jordabalken hyreslagen. Lagen innehåller såväl tvingande regler dvs. regler inte går att avtala som

bort som sådana regler som medger parterna frihet att i avtalet

bestämma villkoren. Lagen gör skillnad mellan bostadslägenhet och lokal. Avsikten med lagen är att särskilt hyresgäster till bostadsge

lägenheter ett starkt skydd varför avtalsfriheten är mer begränsad när

det gäller sådana hyresförhållanden. Emellertid innehåller lagen inte

detaljregler i alla avseenden varför även vanliga avtalsrättsliga

regler får beaktas. Således har avtalslagens ogiltighetsregler och den s.k. generalklausulen om oskäliga avtalsvillkor tillämplighet. Vidare kan en hyresvärd förbjudas av marknadsdomstolen att i fortsättningen ställa upp villkor kan oskäliga, lagen 1971 12 som anses vara om oskäliga avtalsvillkor och lagen 1984:292 avtalsvillkor om mellan näringsidkare. De nu intressanta reglerna i jordabalken är 12 kap. 23-25 vilka gäller för såväl lokalhyra som hyra bostadslägenhet. Enligt 23 § av får hyresgästen, med vissa undantag, inte använda lägenheten till annat ändamål än det för upplåtelsen avsedda. I 24-25 åläggs hyresgästen bl.a. att vårda lägenheten samt iaktta allt fordras för som att bevara sundhet, ordning och gott skick inom fastigheten. Hyres-

230 Möjligheter att införa doping/förbud...

gästen har även ansvaret för att personer som vistas i lägenheten följer dessa förhållningsregler. I lagen preciseras inte vad som avses med sundhet, ordning och gott skick varför lagens bestämmelser i regel kompletteras med ordningsföreskrifter som tas i hyresavtalet. Emellertid kan ordningsföreskrifter inte förhållanden som hyresvärden inte rent avse objektivt kan anses ha rätt att bestämma om. Så t.ex. torde en föreskrift om ett allmänt förbud mot att hålla hund i bostadslägenheter inte vara generellt godtagbar. När det gäller lokaler är dock avtalsfriheten större. Vid uthyrning av lokal kan hyresvärden ha ett berättigat intresse av att verksamheten äger rum under vissa villkor. I sådana fall torde hyresvärden även ha möjlighet att genom ordningsföreskrifter tillse att ändamålet uppfylls. Så till vida torde t.ex. hyresavtalet då en lokal hyrs ut av en nykterhetsorganisation kunna innehålla föreskrifter förbud mot alkoholförtäring och om mot att alkoholpâverkade personer bevistar lokalen. Hinder torde därför inte generellt föreligga mot att hyresvärden vid upplåtelse av lokal till gymverksamhet tar in villkor om förbud mot användande av dopingmedel i lokalen och ålägger hyresgästen att kontrollera att lokalen inte utnyttjas av personer som använder dopingmedel. Frågan om situationen är annorlunda om kommunen är hyresvärd diskuteras i avsnitt 14.4.4.

14.4 i kommunal

Gymverksamhet regi

14.4.1 Allmänna rättsregler för

kommunal verksamhet

Kommunernas rättsliga särart

Kommunerna har en konstitutionell särställning i regeringsformen. De är en särkild typ av juridiska personer och fullgör rad en offentligrättsliga uppgifter, många med inslag av myndighetsutövning. För denna verksamhet gäller bl.a. kraven i 1 kap. 9 § regeringsformen på saklighet och opartiskhet samt på allas likhet inför lagen. Av 8 kap. 5 § regeringsformen följer att kommunernas be-

SOU 1996: 126 Möjligheter att införa doping/förbud.. 231

fogenheter och åligganden skall anges i lag. Huvudreglema om kommunernas kompetens finns i kommunallagen. Vidare gäller även reglerna i regeringsformen om medborgarnas skydd mot åtgärder från det allmänna, t.ex. skyddet mot kroppsliga ingrepp i 2 kap. 6 § regeringsformen, varvid sådana åtgärder enbart får vidtas de har om stöd i lag.

En kommun kan dock också uppträda privaträttsligt subjekt

som och vara part i civilrättsliga avtal med utomstående. Detta är t.ex. fallet när kommunen eller ett kommunalt företag hyr ut eller säljer

en anläggning. För sådana avtal gäller i forsta hand civilrättsliga

regler. När kommunen t.ex. hyr ut lokaler är det således hyreslagen som skall tillämpas avtalet. Att civilrättsliga regler skall tillämpas hindrar dock inte att ingående av avtalet sådant skall som vara kompetensenligt for kommunen, antingen enligt kommunallagen

eller enligt någon specialförfattning.

Kommunallagen 1991:900

En grundläggande förutsättning för att kommunen skall få ägna sig

åt en viss uppgift är att det är fråga angelägenhet l om en av a

mänt intresse haranknytning till kommunens

som o m r å d e eller dess m e d l e m m a r och att uppgiften inte skall handhas enbart av staten, kommun, landsting eller någon en annan annan 2 kap. 1 § kommunallagen. Kommunal verksamhet som

drivs med stöd av den allmänna kompetensen är fakultativ icke

specialreglerad och frivillig. Drift kommunal gymanläggning av en utgör ett exempel sådan verksamhet. Kultur- och fritidsnämnden är vanligtvis ansvarig nämnd for verksamheten. Även verksamheten bedrivs i konkurrens med privata om gyman-

läggningar torde den vara förenlig med kommunallagen om det kan

anses vara av allmänt intresse att kommunen driver gymanlägen gning allmänintresset. Detta är regelmässigt fallet anläggningom en är knuten till en erkänd kommunal angelägenhet t.ex. som en kommunal simhall. Kravet allmänintresse är uppfyllt det även om endast är ett fåtal kommunmedlemmar de facto utnyttjar som en kommunal gymanläggning. En grundläggande förutsättning för

kompetensenlighet är att verksamheten bedrivs inom den

egna kommunen eller åtminstone är knuten till kommunens område

eller medlemmar lokaliseringsprincipen.

Enligt 2 kap. 2 § kommunallagen gäller vidare att kommunen skall behandla kommunmedlemmarna lika det inte finns sakliga skäl om

232 Möjligheter att införa dopingförbud.. SOU 1996: 126

för något annat likställighetsprincipen. Om kommunen

tar ut avgifter i verksamheten får dessa enligt 8 kap. 3 b § kommunallagen inte vara än högre än kostnaderna för de tjänster som tillhandahålls i verksamheten självkostnadsprincipen.

Kommunala företag

Det står kommunen fritt att bedriva gymverksamhet i förvaltningsform eller genom ett av kommunen bildat företag. Enligt 3 kap. 16 § kommunallagen har kommunen rätt till detta under förutsättning att det är fråga om en kommunal angelägenhet och att det inte föreskrivits någon särskild ordning för handhavandet, dvs. att lagstiftaren inte bestämt att verksamheten skall bedrivas t.ex. av kommunen själv. Detta är fallet bland annat beträffande det kommunala skolväsendet. Vården av en angelägenhet som innefattar myndighetsutövning får dock enligt 11 kap. 6 § regeringsformen överlämnas endast om det finns stöd för det i lag. Kommunala företag är privaträttsliga juridiska personer. Den juridiska formen är vanligen aktiebolag eller stiftelse. Verksamheten styrs därvid primärt av aktiebolagslagen 1975: 1385 respektive stiftelselagen 1994:1220 samt annan civilrättslig lagstiftning. För kommunala företag där kommunen äger samtliga aktier eller är ensam stiftelsebildare gäller enligt 3 kap. 17 § kommunallagen att fullmäktige skall fastställa det kommunala ändamålet med verksamheten, utse samtliga styrelseledamöter och minst revisor samt en se till att fullmäktige får yttra sig om beslut av principiell beskaffenhet eller av större vikt. Häri ligger att kommunfullmäktige ansvarar för att den kommunala kompetensen inte överskrids. Av 1 kap. 9 § sekretesslagen följer vidare att i företag där kommunen har ett rättsligt bestämmande inflytande gäller samma regler om handlingars offentlighet och sekretess som för övrig kommunal verksamhet. Av det sagda följer att även om de kommunala företagen i flertalet fall inte primärt är underkastade offentligrättslig reglering måste verksamheten drivas huvudsakligen i enlighet med de principer som gäller om kommunen själv är huvudman.

Speciallagstzyftning

I speciallagstiftning anges kommunernas befogenheter och skyldigheter inom en rad områden. Exempel på speciallagstiftning av

SOU 1996: 126 Möjligheter att införa doping/förbud... 233

intresse i detta sammanhang är socialtjänstlagen 1980:620, skollagen 1985:l 100, omtryckt 1991:1111 och hälso- och sjukvårdslagen 1982:763. Av dessa lagar framgår inte endast vilka befogenheter kommunerna har. Kommunerna är också skyldiga som att driva vissa verksamheter, t.ex. Skolhälsovård, eller åtminstone till att verksamheten kommer till stånd inom kommunen, t.ex. se åtgärder mot missbruk alkohol och narkotika. av

Socialtjänstlagen Kommunen har för socialtjänsten, som skall omfatta alla ansvar vistas i kommunen. Enligt 5 § socialtjänstlagen har socialnämnsom den bl.a. till uppgift att främja goda miljöer i kommunen, att genom uppsökande verksamhet eller på annat sätt främja förutsättningarna för goda levnadsförhållanden och att svara för bistånd till familjer och enskilda t.ex. upplysningar, råd, stöd och vård. Någon genom allmän kompetens för åtgärder är i fråga, dvs. särskilda föresom nu

skrifter om dopingförbud eller liknande åtgärder, kan inte grundas

på denna paragraf. Däremot åligger det socialnämnden att bedriva allmänt inriktad och förebyggande verksamhet samt även bistå är i behov hjälp sociala problem. personer som av p.g.a. I 11 § socialtjänstlagen föreskrivs vidare att socialnämnden skall arbeta för att förebygga och motverka missbruk alkohol och av andra beroendeframkallande medel. Insatser för barn och ungdom skall därvid ägnas särskild uppmärksamhet. Socialnämnden skall vidare informera om skadeverkningar av missbruk samt aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård han behöver. Bestämmelsen tar sikte på åtgärder mot alkohol och andra beroendeframkallande medel. Eftersom dopingmedel, exempelsom vis anabola steroider, inte vara beroendeframkallande i vanlig anses

mening faller de inte utan vidare inom tillämpningsområdet för 1 l §

socialtjänstlagen. Enligt 11 § socialtjänstlagen har socialnämnden således ett särskilt för att motverka missbruk hos barn och ungdom. Socialansvar nämndens särskilda ansvar for barn och ungdomar återfinns i 12 § socialtjänstlagen. Enligt detta lagrum har socialnämnden bl.a. skyldighet att verka för att barn och ungdom växer under trygga och upp goda förhållanden samt att främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom. Socialnämnden har även ålagts att särskilt uppmärksamma barn och ungdomar visat tecken på en ogynnsam utveckling. som Häri ligger att socialnämnden, utöver individrelaterade åtgärder, har

234 Möjligheter att införa doping/förbud... SOU 1996: 126

ett ansvar för mer allmänt inriktat förebyggande arbete bl.a. i samband med de fritidsaktiviteter tillhandahålls barn och ungdom. som Denna kompetens är allmänt hållen och torde även kunna innefatta frågor om bruk av dopingmedel o.dyl.

S k o l l a g e n I 14 kap. 1 § skollagen föreskrivs att Skolhälsovård skall anordnas for eleverna i grundskolan, gymnasieskolan, Särskolan, specialskolan och sameskolan. Syftet med Skolhälsovården är enligt 14 kap. 2 § första stycket att följa elevernas utveckling, bevara och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem. Enligt 14 kap. 2 § andra stycket skall Skolhälsovården främst vara förebyggande. Det är obligatoriskt för huvudmannen att erbjuda allmänna hälsokontroller och enkla sjukvårdsinsatser.

I regel är skolans hälsoundersökningar frivilliga. Enligt 14 kap. 3 §

andra stycket skollagen kan dock Skolläkare förekommen en anledning beordra en elev att underkasta sig undersökning. Detta skall dock ske med största möjliga återhållsamhet. Det bör endast förekomma om det t.ex. gäller att hindra spridning smittosamma av sjukdomar.

Hälso- och sjukvårdslagen I hälso- och sjukvårdslagen regler vilken hälso- och

ges om

sjukvård som skall erbjudas samt regler ansvarsfördelningen

om mellan landsting och kommun. I 2 b § sägs att hälso- och sjukvården skall arbeta för att förebygga ohälsa. Enligt 3 § skall varje landsting erbjuda en god hälso- och sjukvård dem är bosatta i landssom

tinget och landstingen skall även i övrigt verka för god hälsa hos

en hela befolkningen. Häri ligger att landstingen har for det ansvar lokala folkhälsoarbetet. Kommunerna har 18 § hälso- och genom sjukvårdslagen ålagts skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård vid de särskilda boendeformema för service och omvårdnad, vid bostäder med särskild service och vid de kommunala dagverksamheterna. Det är således fråga vissa verksamheter inrättats om som

med stöd av socialtjänstlagen. Vidare kan kommun, med stöd

av samma paragraf, ha ansvar för hemsjukvård. Någon allmän kompetens för kommunen att bedriva hälso- och sjukvårdsarbete i kommunerna ges dock inte i hälso- och sjukvårdslagen.

SOU 1996: 126 Möjligheter att införa dopingförbud 235

..

14.4.2 Kommunens rätt att besluta om

föreskrifter

mot doping

De grundläggande reglerna för kommunens norrngivningsmakt, dvs. för kommunmedlemmama bindande föreskrifter, finns i 8 kap. att ge

regeringsfonnen. Innebörden dessa regler är i princip att före-

av skrifter förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som om åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas avser personliga och ekonomiska förhållanden, skall meddelas genom lag. Emellertid har riksdagen möjlighet att bemyndiga regeringen att i förordning meddela föreskrifter bl.a. skydd för liv, personlig om säkerhet eller hälsa, eller om trafik och ordningen allmän plats. Regeringen har i sin tur möjlighet att överlåta kommunerna att

meddela vissa föreskrifter riksdagen medgivit detta. Exempel på

om kommunala föreskrifter som tillkommit med stöd av dessa stadganden är lokala ordningsföreskrifter och lokala miljö- och hälsoskyddsföreskrifter. Ovanstående innebär således att det erfordras stöd i lag för sådana föreskrifter medför ingrepp i den enskildes förhållanden eller som innebär åligganden för denne. Motsvarande gäller även vid som straffsanktioner. Det skall här anmärkas att förordning och därför även kommunal föreskrift endast kan föreskriva böter som påföljd.

Kravet på lagstöd kan exemplifieras ett avgörande av

genom Kammarrätten i Stockholm den 3 oktober 1989, mål nr. 1797-1989. I målet hade fullmäktige i en kommun beslutat att i de lokala hälsoskyddsföreskrifterna införa ett allmänt förbud mot tobaksrökning i offentlig eller annan allmän lokal utom i de fall där särskilt utrymme för rökning hade inrättats. I hälsoskyddslagstiftingen fanns uttryckligt reglerat i vilka fall en kommun hade rätt att besluta om lokala hälsoskyddsföreskrifter. Kammarrätten ansåg inte att vare sig hälsoskyddslagen eller hälsoskyddsförordningen gav kommunfullmäktige rätt att utfärda sådan bestämmelse varför kommunfullmäktiansågs ha överskridit sin befogenhet. Motsättningsvis torde man ge kunna dra slutsatsen att kommunen inte heller kunde grunda någon sådan kompetens på annan lagbestämmelse, som t.ex. kommunallagen. Det skall här påpekas att regler om rökförbud nu finns i tobakslagen. Tobakslagen ger emellertid inte kommunen kompetens att utfärda särskilda föreskrifter. En fråga som har väckts är om det är möjligt att reglera användandet av dopingmedel genom de lokala ordningsföreskriftema. Enligt ordningslagen 1993:1617 får kommunen, efter regeringens bemyn-

236 Möjligheter att införa doping/förbud...

digande, meddela de föreskrifter som behövs för att upprätthålla den allmänna ordningen på offentlig plats. Med offentlig plats i avses första hand samfärdselområden olika slag t.ex. gator och av som torg. Även inomhusområden

inbegrips i offentlig plats om de stadigvarande används för allmän trafik t.ex. inomhustorg i affärs-

som centra. Efter bemyndigande får kommunen föreskriva att bl.a. anläggningar för lek, idrott och badplatser och andra sådana områden

skall jämställas med offentlig plats. Förutsättningen är att områdena är tillgängliga för allmänheten. En kommunal gymanläggning torde

kunna jämställas med offentlig plats i detta avseende. Enligt lagen skall emellertid syftet med ordningsföreskrifterna upprätthålla vara den allmänna ordningen, dvs. trafik- eller ordningsskäl. Detta inne-

bär att t.ex. drogpolitiska syften inte i sig grund för införande

är en

av ordningsföreskrift. Vidare får ordningsföreskrifterna inte angå förhållanden som är reglerade i lag eller författning. Kommunen kan

alltså inte ge ordningsföreskrifter rörande handlingar är krisom minaliserade. Det är dessutom ytterst tveksamt bruket t.ex. om av anabola steroider kan sägas påverka den allmänna ordningen ett sådant sätt att ett förbud får intas i lokal ordningsföreskrift. För en det fall en person uppför sig störande kan ingripande ske bl.a. genom brottsbalkens straffbestämmelser. Med hänsyn till vad sagts som nu torde det inte vara möjligt att införa ett allmänt dopingförbud i en lokal ordningsföreskrift.

Frågan inställer sig då hur olika kommunala beslut doping-

om förbud skall ses. Som konstaterats tillåts inte särskilda komovan

munala föreskrifter för de handlingar är kriminaliserade. Det

som följer av gällande lag att det t.ex. inte är tillåtet att sälja eller inneha anabola steroider i en kommunal lokal. Problemet uppstår när det gäller själva konsumtionen. Generellt måste ett kommunalt ha gym rätt att uppställa föreskrifter tar sikte på säkerhet och ordning som i lokalen, precis sätt andra upplåtare. samma som Om t.ex. en

person är alkoholpåverkad och därigenom utgör risk för sig själv

en eller andra har personalen rätt att avvisa denne. På sätt har samma personalen rätt att avvisa uppträder störande eller en person som ofredar andra i lokalen. Effekterna anabola steroider är emellertid av inte de vid narkotika och alkohol varför inte torde samma som man kunna utestänga intagit anabola steroider från en person som en kommunal lokal om han inte i övrigt stör ordningen. Som redogjorts för i tidigare avsnitt torde inte socialtjänstlagens

1 1 § vara direkt tillämplig på dopingmedel. Även tillåter sig

om man

att anse att dopingmedel omfattas socialtjänstlagens regler

av om

Möjligheter att införa dopingförbud... 237

missbruk lagstiftningen på socialrättens område inte något utger tryckligt stöd för kommunen att meddela generella förbudsföreskrifter. De ingripanden medges i denna lagstiftning tar sikte på som den enskilde individen och rör personer med en allmän missbruksbild. Möjligen kan det särskilda åligger kommuner ansvar som

angående barn och ungdom jfr. 12 § SoL tas till intäkt för drogför-

bud vid verksamheter t.ex. fritidsgårdar o.dyl. Allmänna föresom skrifter förbud att använda dopingmedel eller förbud för perom har intagit dopingmedel att besöka kommunala lokaler soner som kan däremot inte meddelas med stöd socialtjänstlagen. Inte heller av kan kommunen grunda någon kompetens att meddela sådana föreskrifter på hälso- och sjukvårdslagen. Enligt utredningens bedömning har kommunerna således inte kompetens att införa direkta dopingförbud riktade mot enskilda, oavsett det rör sig om ett allmänt förbud eller om det begränsas om till kommunala lokaler dit allmänheten har tillträde. Däremot föreligger inte något hinder mot att anta generella handlingsprogram ligger inom för kommunens kompetens eller principutsom ramen talanden inte medför direkta rättsverkningar för den enskilde. som

14.4.3 Avtal med gymbesökaren

Någon särskild författning reglerar fritidsverksamheten finns som inte utan tillhandahållande kommunala gym är en form av av frivillig kommunal service. Kommunen tillhandahåller då en tjänst mot erläggande viss avgift varför nyttjandet av en kommunal av gymanläggning i princip följer privaträttsliga regler. Kommunen har därför i stor utsträckning samma rätt som privata upplåtare att ställa avtalsvillkor, dock med den skillnaden att villkoren inte får upp strida mot särskilda kommunalrättsliga regler som t.ex. likställighetsprincipen. Det är vidare så att villkor i ett avtal med hänsyn till syfte och följder kan offentligrättslig natur vilket kan anses vara av begränsa kommunens befogenhet att ställa villkoret. Som konstaterats i föregående avsnitt är kommunens möjlighet att införa generella dopingförbud i kommunala lokaler begränsad. Ett sådant beslut är av offentligrättslig natur och kräver lagstöd. Frågan är det föreligger någon skillnad om kommunen vid drivandet av om gymverksamheten tar villkor dopingförbud m.m. i enskilda om avtal med gymbesökaren. Eftersom det är fråga om frivilliga avtal

och då nyttjanderätten främst är styrd av privaträttsliga regler kan

238 Möjligheter att införa dopingförbud...

det tänkas att skillnad föreligger. Emellertid föreskrift är en om

dopingförbud ytterst en drogpolitisk åtgärd och det är fråga

om en ensidig föreskrift. Föreskriften torde inte kunna jämställas med t.ex. villkor om erläggande avgift. Samma frågor kommunens av om befogenheter uppkommer därför även förbudet tas föreom som skrift i enskilda avtal och bedömningen befogenheterna torde bli av

densamma i båda fallen. Den offentligrättsliga karaktären sådana

av föreskrifter gör även att regeringsformens regel skydd om mot påtvingade kroppsliga ingrepp måste beaktas i fråga villkor att om underkasta sig dopingkontroll.

Skyddet mot kroppsliga ingrepp i 2 kap. 6 § regeringsformen

se

avsnitt 14.2. förutsätter att ingreppet kan påtvingat. Det anses vara anses inte vara fråga om något tvång då medgivande helt frivilligt har lämnats till åtgärden. Ett frivilligt lämnat samtycke har således

ansetts utesluta tillämpningen 2 kap. 6 § regeringsformen. Frågan

av om frivillighet har prövats av JO i ett fall rörande alkoholutandningsprov av skolelever inför deltagande vid examensfestligheter i skolan JO:s ämbetsberättelse 1987/88 263. JO uttalade i detta s. fall att eftersom lagstöd för åtgärden saknades förelåg inte någon

skyldighet för eleverna att medverka vid alkoholutandningsprov. Alkoholutandningsproven måste därför bygga frivillighet och

eleverna måste informeras frivilligheten före provtagningen. om Tvångsmässig åtgärd anses inte heller föreligga när åtgärden utgör

en förutsättning för en förmån, t.ex. uppställande villkor

av om

läkarundersökning för erhållande av anställning. Åtgärden anses

däremot vara påtvingad den faktiskt kan genomföras mot den om enskildes vilja eller om den enskildes motstånd bryts hot genom om någon sanktion. De dopingkontroller diskuteras utgör inte ett fall där som nu provtagning är ett villkor för erhållandet förmån. Vad av en som avses i sådana fall är att provtagningen äger före beslutet rum om förmånen t.ex. inför anställning. När det gäller dopingkonsom en trollerna är det däremot fråga åligganden tar sikte på om som förhållandena efter det att medlemskap erhållits eller tillträde till lokalen ägt Föreskrifterna innebär egentligen att besökaren rum. efter det att han eller hon inträtt i ett avtalsförhållande med gym-

upplåtaren har en skyldighet att vid anmodan genomgå doping-

kontroll. Prövningen huruvida åtgärden kan påtvingad av anses vara eller inte får därför göras med utgångspunkt i det enskilda beslutet att vid ett visst tillfälle kontrollera viss person.

SOU 1996: 126 Möjligheter att införa doping/förbud... 239

Det kan först konstateras att kommunerna inte har någon befogenhet att ta till något faktiskt tvång vägrar att ställa upp om personen

dopingkontrollen. Dopingkontrollen måste således bygga

frivillig medverkan den besökare skall kontrolleras. Som av som anförts är det förhållandet vid det givna tillfället som är ovan avgörande. Detta innebär att samtycke måste föreligga vid detta tillfälle. Att besökaren har accepterat detta villkor i avtalet spelar mindre roll. Att ett generellt samtycke för framtida ingrepp av det slag är i fråga skulle bindande för besökaren kan inte som nu vara vara förenligt med det skydd som regeringsformen ger. anses Sammantaget innebär denna bedömning att det utan lagstöd inte torde möjligt att genomföra dopingkontroller i de kommunalt vara drivna gymlokalema annat än i den mån besökaren frivilligt går med detta. Frågan är det är skillnad verksamheten drivs genom ett om om kommunalt företag. Som framgått den allmänna redogörelsen för av den kommunala verksamheten måste kommunala företag driva sin verksamhet huvudsakligen i enlighet med samma principer som gäller kommunen själv svarar för verksamheten även om föreom taget inte primärt är underkastade den offentligrättsliga regleringen. Med hänsyn härtill torde t.ex. kommunala bolags kompetens att föreskriva nu aktuella villkor vara lika begränsad som om verksamheten drivs vanlig kommunal förvaltning. som

14.4.4 Hyresvillkor

I avsnitt 143.3 har diskuterats hyresvärdens möjlighet att i enlighet med civilrättens regler införa villkor dopingförbud och dopingom kontroller i hyresavtalet med den som vill bedriva gymverksamhet.

Skillnaden mellan privaträttsliga organ och kommunala organ är

att kommunen, med hänsyn till den offentligrättsliga regleringen, inte har frihet som privat driven verksamhet. Den kommunasamma verksamheten skall bedrivas i överensstämmelse med de kommunalrättsliga principer finns i kommunallagen och eventuella som andra regler i specialförfattningama. Något hinder mot att komrent allmänt ålägger hyresgästen att hålla en anti-doping munen policy torde inte föreligga. Kommunen kan självfallet också välja att hyra ut till en hyresgäst som aktivt arbetar mot doping. Att kommunen däremot kan ta villkor i hyresavtalet av innebörden att förbud mot användande av dopingmedel skall föreligga och att

240 Möjligheter att införa doping/förbud... SOU 1996: 126

hyresgästen skall införa dopingkontroller för besökarna framstår

som mer tveksamt. Rimligen borde kommunens rätt i detta avseende vara beroende av hur bedömer kommunens kompetens man egen att föreskriva sådana villkor. Som redogjorts för tidigare har utredningen bedömt att kommunen inte har sådana befogenheter. Med hänsyn härtill torde kommunen därför inte heller kunna ålägga

hyresgästen att införa sådana villkor för dem besöker

som gymanläggningen.

14.4.5 Sanktioner

I de för utredningen tillgängliga förslag till avtal och föreskrifter

avseende gymverksamhet drivs i kommunal regi är förbuden som och skyldigheten att underkasta sig kontroller vanligtvis sanktionerade genom hot avstängning under viss tid och i vissa fall om även

en sanktion med beteckning "vite". Härutöver tillkommer förverkan-

de av inbetalda avgifter.

Avstängningen gäller i de flesta fall för aktuell anläggning och i de

fall där flera gym ingår i ett samarbete gäller avstängningen de gym som omfattas av samarbetsavtalet. Det förekommer emellertid även förslag avtal där avstängning skall gälla för samtliga idrottslokaler i kommunen. Sanktionen är tänkt att inträda när positivt analyssvar föreligger samt i fall då gymbesökaren vägrar medverka vid att kontrollen eller har gjort sig skyldig till brott enligt dopinglagen. Den grundläggande principen när det gäller tillträde till komen

munal lokal är öppen för allmänheten är den skall

som att vara

tillgänglig för alla kommunmedlemmar. Enligt den tidigare nämnda likställighetsprincipen får någon särbehandling inte det

äga rum om inte finns sakliga skäl för något annat. Den rättspraxis finns har som

främst behandlat särbehandling ekonomisk grund. När det gäller

villkor aktuellt slag har inte påträffats något rättsfall berör av nu som

frågor om särbehandling. Det kan emellertid tänkas att ett dopingför-

bud förenat med vägrat tillträde inte i sig kan strida anses mot

likställighetsprincipen.

I praxis har godtagits t.ex. att kommun avstängt ett barn från kom-

munal daghemsplats under den tid avgift inte erlagts. I rättsfall

ett RÅ 82 2:62 ansåg Regeringsrätten kommun att en inte utan lagstöd kan införa avstängning som en disciplinär åtgärd eftersom det då är

fråga ett offentligrättsligt institut. I det aktuella fallet

om ansågs beslutet däremot innebära att kommunen inte tillhandahöll daghems-

SOU 1996: 126 Möjligheter att införa dopingförbud.. 241

plats så länge vårdnadshavaren inte fullgjorde de förpliktelser han

åtagit sig att ta daghemsplatsen i anspråk varför det var fråga

genom om en civilrättslig åtgärd. Avstängningssanktioner av det slag som nu är ifråga är emellertid inte avhängiga motprestationer utan är ett disciplinärt förfarande av och skulle i praktiken innebära att kommunen genom avtalet skapar särskilda kommunala straff. Det är således inte fråga om en civilrättslig sanktion utan får ses som ett sådant offentligrättsligt institut för vilket krävs lagstöd. Avstängning är inte heller möjlig enligt ordningslagen vilken endast medger böter som straffsanktion. Från allmänna sammankomster eller i övrigt kan under vissa förutsättningar en person avvisas från platsen vid ett visst tillfälle. Detta medför dock inte någon rätt att ge personen ett tillträdesförbud för framtiden oavsett om detta begränsas i tid. Det kan vidare konstateras att inte heller beträffande alkohol, narkotika eller tobak föreligger några lagregler som ger möjlighet att avstänga en person från kommunala anläggningar på grund att denne använt eller varit påverkad av dessa av medel. Vidare kan överträdelse avstängningssanktion i dag inte en av en beivras straffrättsligt. INJA 1995 s. 84 prövade HD frågan om huruvida hade meddelats förbud att vistas i affärslokal, en person som en p.g.a. att han vid upprepade tillfällen uppträtt störande, kunde dömas för olaga intrång enligt 4 kap. 6 § brottsbalken. Svaret blev att stadgandet om olaga intrång inte kan tolkas annat sätt än att det är avsett att utgöra ett skydd för lokaler och andra utrymmen som inte är tillgängliga för allmänheten och att en affärslokal, dit allmänheten har fritt tillträde under dess öppethållande, inte kan anses sådan lokal åsyftas i straffstadgandet. HD:s uttalande vara en som innebär således att en person som olovligen vistas i affärslokaler är tillgängliga för allmänheten inte kan straffas för detta. som Utgången hade sannolikt blivit densamma om det varit fråga om en privat eller kommunal gymanläggning som varit tillgänglig för allmänheten förutsatt att inträdesavgiften betalades. Rättsfallet tar visserligen sikte den straffrättsliga bedömningen och säger inte något om huruvida tillträdesförbud i sig kan meddelas. Risken är emellertid att ett sådant förbud i princip kan bli verkningslöst. De konsekvenser som utgången i rättsfallet medför har uppmärksammats av Trygghetsutredningen som i sitt slutbetänkande, "Trygghet mot brott, rollfördelning och samverkan" SOU 1995: 146, föreslår att tillämpningsområdet för 4 kap. 6 § brottsbalken utvidgas så att

242 Möjligheter att införa doping/förbud..

det kan vara straffbart att överträda ett meddelat tillträdesförbud även då en lokal i övrigt är tillgänglig för allmänheten. När det gäller vite får skillnad göras mellan de offentligrättsliga viten som myndigheter har till förfogande för att åstadkomma ett

visst agerande och avtalsrättsliga viten. Offentligrättsliga viten om-

fattas av 8 kap. 3 § regeringsformen och kräver uttryckligt författ-

ningsstöd. Till skillnad från böter används offentligrättsliga viten

som påtryckningsmedel för att åstadkomma ett specifikt agerande från den enskilde och inte som ett straff för en olaglig gärning. I civilrättsliga avtal är det dock möjligt för parterna att i ett kontrakt bestämma att ett vite ett visst belopp skall utgå vid kontraktsom brott. Vitet används även i sådana fall främst påtryckningssom medel för genomförande av vissa prestationer. I många fall kan det dock ses som ett på förhand bestämt skadestånd. Som huvudregel står det kommunen liksom privaträttsliga organ fritt att i de affärsavtal träffas ta ett villkor vitessanksom om en tion. Det har också i praxis accepterats att vitesklausuler avseende t.ex. förverkande av medlemsavgifter tas i förenings stadgar. en De viten som förekommit i för utredningen tillgängliga handlingar har emellertid ett klart straffsyfte och är därför disciplinär en sanktion. På samma sätt bedömts beträffande avstängning får som

en sådan sanktion ses som ett offentligrättsligt institut för vilket

krävs lagstöd.

14.4.6 Överklagande av beslut

Som redovisats i kap. 6 finns i RF:s stadgar föreskrivet rättslig en procedur vid ett positivt eller då den utvalde idrottsutövaren prov vägrar att medverka vid kontrollen. I stadgarna närmare regler ges om handläggningen av ärendet och hur prövningen i det enskilda fallet skall till. Vid prövningen kan materiella grunder prövas, t.ex. frågor om tillförlitlighet och s.k. misstagsdoping. provens Reglerna syftar till att skapa rättssäkerhet för den enskilde utövaren. I de för utredningen tillgängliga förslag till avtal och föreskrifter som avser gymverksamhet som bedrivs i kommunal regi framgår två alternativ. I det ena fallet är avsikten att sanktionen automatiskt skall träda i kraft genom ett formlöst meddelande. I det andra fallet skall beslut tas av kommunal nämnd. I de först nämnda avtalen har dessa även innehållit en s.k. skiljeklausul. Enligt ett sådant villkor skall tvister härrör från avtalet inte prövas domstol utan ett som av genom

SOU 1996: 126 Möjligheter att införa dopingförbud.. 243

särskilt skiljemannaförfarande. Detta förfarande är ett lagreglerat proce ssuellt förfarande som kan användas vid avgörande av civilrättsliga frågor. Förfarandet skiljer sig från domstolsprövningen. Några de viktigaste skillnaderna är att parterna själva utser av skiljemän, står kostnaderna för dessa samt att förfarandet och skiljemännens avgörande inte är offentliga. Skiljemannaklausuler är vanliga inom affärslivet och är i princip giltiga även på föreningsrättens område. Så har t.ex. RF föreskrivet i sina stadgar att tvister skall lösas genom skiljemannaförfarande. Undantag görs för bl.a. bestraffningsärendena, t.ex. ärenden om dopingförseelser, och ärenden rörande uteslutning av medlem. När det gäller automatisk avstängning och skiljemannaklausuler infinner sig ett flertal tveksamheter. Från rättssäkerhetssynpunkt kan det för det första inte anses vara acceptabelt att en sanktion omedelbart träder i kraft utan prövning. De avtal som innehållit automatisk avstängning innehåller visserligen en skiljemannaklausul varvid kan hävdas att den missnöjde kan påkalla skiljemannaförfarande och där få sin sak prövad. Med hänsyn till att avtalen i och för sig rör civilrättsliga förhållanden föreligger inte hinder att införa ett sådant villkor i avtalet. Enligt bedömningen i det föregående avsnittet är emellertid en sådan avstängning från en kommunalt driven verksamhet till sin innebörd ett disciplinärt förfarande som erfordrar lagstöd. Härmed torde det vara uteslutet att en sådan sanktion kan avgöras genom skiljemän. Även i de fall där beslut fattas kommunal nämnd infinner sig av en problem. Beslut rörande aktuella frågor kan överklagas genom nu kommunalbesvär enligt 10 kap. kommunallagen. Dessa besvär prövas av länsrätten och avser endast lagligheten i det kommunala beslutet. Prövningen är därmed formell och tar sikte om beslutet har tillkommit i laga ordning, hänför sig till något som inte är en kommunal angelägenhet, överskrider befogenheterna eller strider mot lag eller annan författning. Någon möjlighet att pröva det sakliga innehållet i beslutet föreligger därför inte. Vidare är det endast kommunmedlemmar som kan överklaga beslutet vilket medför att de besökare som inte är bosatta i kommunen betas denna rätt till prövning. Möjligheten att få saken prövad i allmän domstol är mycket begränsad.

244 Möjligheter att införa dopingförbud.. SOU 1996: 126

14.5 Sammanfattande slutsatser

I kapitlet har diskuterats möjligheterna att införa dopingförbud i gymlokaler och att föreskriva skyldighet för gymbesökare att medverka vid kontroll genom provtagning samt att förena dessa villkor med sanktioner. Den grundläggande rättsliga utgångspunkten är att det är fråga om frivilliga avtal och att, även för kommunernas del, verksamheten vid gymanläggningar huvudsakligen styrs av civilrättsliga regler. Det föreligger dock skillnad mellan privat driven en verksamhet och kommunal verksamhet. Som redovisats i avsnitt

14.4 medför den offentligrättsliga regleringen ett flertal begräns-

ningar i kommunernas handlingsfrihet gentemot kommunmedlemmama. Betydande frihet föreligger för privata gymanordnare att införa olika villkor för gymbesökares nyttjande av anläggningen. Föreskrifter om förbud mot användande av dopingmedel och krav medverkan vid kontroller strider inte direkt mot lag och kan allmänt sett inte anses vara oskäliga enligt 36 § avtalslagen. Samma synsätt skulle kunna läggas på den kommunala verksamheten eftersom det även här formellt sett är fråga civilrättsliga om avtal. Karaktären hos föreskrifterna och villkoren är dock övervä-

gande offentligrättslig. Detta leder enligt utredningen till följande

slutsatser. Ett förbud mot användande av dopingmedel i kommunala lokaler innebär att kommunen utfärdat en norm för vilken krävs lagstöd. Enligt utredningens bedömning kan inte befintlig lagstiftning, som

t.ex. ordningslagen, grunda någon rätt för ett sådant förbud. Något

hinder mot föreskrifter är direkt motiverade ordnings- eller som av

säkerhetsskäl föreligger inte. Emellertid kan beslutet inte generellt

innebära ett förbud att vistas i lokalen för enbart på den en person grunden att han intagit t.ex. anabola steroider. Samma förhållanden råder som t.ex. vid intag alkohol. Enbart det förhållandet att av en person druckit alkohol medför inte att kan förbjudas personen tillträde till kommunal lokal inte det är motiverat säkeren om av hetsskäl eller om personen stör ordningen. Ett åläggande för gymbesökaren att genomgå dopingkontroll står

enligt utredningens bedömning i strid med det skydd regerings-

som formen ger, oavsett åläggandet i avtalsform eller inte, efterom ges som kommunerna saknar lagstöd för att genomdriva eller kräva sådana åtgärder. Däremot kan dopingkontroll genomföras beom sökaren frivilligt går med på detta vid det givna tillfället.

Möjligheter att införa dopingförbud.. 245

Sanktioner som avstängning från nyttjande kommunalt driven av verksamhet som är öppen för allmänheten samt vitesbestämmelser är att betrakta som disciplinära åtgärder av offentligrättslig karaktär vilka inte kan införas utan stöd i lag. Något sådant stöd finns inte. Det kan därvid anmärkas att ordningslagen medger att en person får avvisas då han eller hon bryter mot en ordningsföreskrift men att denna lag inte ger stöd för att personen kan meddelas generellt tillträdesförbud. Den möjlighet som därför närmast står till buds om en person t.ex. hanterar medel som är förbjudna enligt lag eller uppträder störande är att personen avvisas vid detta tillfälle. Även när det gäller beslutens form och möjligheterna till överklagande infinner sig betänkligheter såvitt avser besökarens rättssäkerhet. Så t.ex. prövas sådana kommunala beslut enbart genom kommunalbesvär. Sådana besvär avser endast lagligheten i besluten och innefattar inte en prövning av beslutets materiella riktighet. Utredningens bedömning är således att kommunen i dag har mycket små möjligheter att införa förbud mot användande av dopingmedel och koppla sådant förbud till kontroll i form av provtagning och sanktioner. Däremot föreligger inte hinder mot att kommunen inom ramen för sin kompetens gör principuttalanden om att verka för dopingfria lokaler eller fattar policybeslut generell av mer karaktär. Med hänsyn till att de frågor rör den kommunala kompetensen som även skall beaktas vid bildandet av kommunala bolag torde situationen i princip vara den oavsett gymverksamheten bedrivs samma om som kommunalt företag eller inte. Motsvarande gäller även när kommunen detaljerade villkor åtgärder i hyresavtal med t.ex. ger om

privat gymanordnare. Däremot torde inte föreligga hinder mot att

kommunen indirekt främjar regler om dopingförbud och dopingkontroll genom att välja hyresgäst tillämpar sådana villkor, en som såsom t.ex. en till RF eller Svenska Kroppskulturförbundet ansluten förening.

15 Tillämpningsfrågor

15.1 Tillämpningen av dopinglagen

15. l Inledning

I syfte att belysa tillämpningen av dopinglagen har ett 50-tal domar studerats. Domarna sträcker sig från tiden den l juli 1992 då

dopinglagen trädde i kraft till juli 1995 och härrör från såväl tings-

som hovrättema. Utredningen har även tagit del två avgöranden av från Högsta domstolen HD, NJA 1995 s. 89. Domarna har erhållits främst kontakter med domare, åklagare samt tull- och genom polistjänstemän men även genom inventering av domböckema Stockholms tingsrätt, avd 13. I den mån mål som avsett dopingbrott uppmärksammats i massmedia har dessa domar inhämtats. Det får därför observeras att urvalet inte med säkerhet kan helt anses vara representativt. För att få en så rättvisande bild som möjligt av praxis när det gäller denna brottslighet har även muntliga upplysningar inhämtats från åklagarmyndigheter och domstolar. Utredningen har vidare tagit del av förekommande promemorior som upprättats för vägledning på olika rättstillämpande myndigheter. Avsikten är främst att belysa hur domstolarna har bedömt gränsdragningsfrågor och straffvärdet gämingama. Vidare tas vissa av andra frågeställningar upp.

15.1.2 Några statistiska uppgifter

Antalet anmälda brott rörande dopingmedel visas i tabell 15:

248 Tillämpningsjrågor

Tabell 15:1 Antalet anmälda brott avseende dopingmedel 1993 1995 -

1993 1994 l 995

Dopingbrott 564 412 240 Brott mot varusmugglingslagen 105 24 27

Källa:BRÅ Uppgiñema för 1995 är endast preliminära.

Av de anmälda dopingbrotten 1993 klarades 62 procent upp samma år. För anmälda dopingbrott 1994 uppgick andelen till 65 procent.

Totalt klarades 360 dopingbrott upp 1994 varav 26 procent hänförde

sig till brott anmälda 1993. Motsvarande siffror för brott mot varu-

smugglingslagen innefattande dopingmedel var 76 procent 1993 och

58 procent 1994.

Antalet för dopingbrott lagförda visas i tabellerna 15:2

personer och 15:3. Dessa tabeller visar enbart lagföringar där brott mot dopinglagen ingått. I det statistiska materialet över brott mot varusmugglingslagen finns inte en särskild kategori för dopingmedel varför antalet lagförda för sådana brott inte kan redovisas. I redovisningen för lagforda personer ingår fällande domar, godkända

strafförelägganden samt åtalsunderlåtelser. Avgöranden där den

tilltalade frikänts från ansvar ingår således inte. Det bör observeras att samma person kan ha lagförts flera gånger år vilket påsamma verkar statistiken. Statistiska uppgifter för 1995 har inte kunnat

erhållas då dessa inte hunnit färdigställas under tiden för utred-

ningens uppdrag.

Tabell 15:2 Antal lagtörda personer där dopingbrott ingått i brottsligheten

Källa: SCB och BRÅ Anm. Statistiken för 1992 avser tiden den 1 juli t.o.m. den 31 december.

SOU l996:126 Tillämpningsfrågor 249 Tabell 15:3 Antal lagförda personer där dopingbrott utgjort huvudbrott

Källa: SCB och BRÅ Anm. Statistiken för 1992 avser tiden den l juli t.0.m. den 31 december.

Nästan samtliga lagförda personer är män. Bland dem som lagförts för dopingbrott återfanns 1992 kvinna. Antalet kvinnor bland de en för dopingbrott lagförda personerna uppgick 1993 och 1994 till fyra kvinnor vardera året. Hur lagföringarna fördelat sig åldersmässigt visas i tabell 15:4.

Tabell 15:4 Antalet lagförda personer fördelat efter ålder

Källa: SCB och BRÅ

15.1.3 Ringa brott

Enligt 3 § andra stycket dopinglagen skall påföljden bestämmas till böter eller fängelse i högst sex månader om brottet är att anses som ringa. Avsikten är att ingripande skall ske även vid innehav eller hantering i överlåtelsesyfte av mindre mängder dopingmedel men att påföljden i sådana fall kan stanna vid böter. Vare sig i lagtexten eller i förarbetena ges några närmare riktlinjer när det gäller vilka omständigheter som skall föreligga för att brottet skall bedömas som ringa. Emellertid hänvisar departementschefen till att praxis på narkotikaomrâdet vägledande i tillämpliga delar. bör vara Med hänsyn till förarbetenas hänvisning till praxis narkotikaområdet skall först sägas något om bedömningen av ringa brott vid hantering av narkotika. I bestämmelsen om ringa brott 2 § narko-

250 T illämpningsfågør

tikastrafflagen sägs att hänsyn skall tas till arten och mängden narkotika samt till omständigheterna i övrigt. Enligt förarbetena prop. 1992/93:l42 skall gämingen ringa endast anses som om brottet med hänsyn till samtliga omständigheter framstår som lindrigt. Med övriga omständigheter främst typen befattavses av ning med narkotika. Som allmän regel har angivits att det ringa

brottet huvudsakligen skall for gärningar endast

reserveras som innefattar eget bruk eller innehav för eget bruk. Vid överlåtelse bör gärningen bedömas som ringa endast vid mycket små mängder. Omständigheter som gör att gämingen normalt skall bedömas

strängt, oavsett mängden, är befattning äger kriminal-

som rum

vårdsanstalter eller då det är fråga gatulangning.

om Som framgår är mängden narkotika endast faktor skall en som beaktas vid gränsdragningen när det gäller narkotikabrott. Mängdens betydelse har tagits HD NJA 1993 38 uttalade folupp av s. som jande.

Vid gränsdragningen mellan ringa brott och annat brott synes man i rättspraxis tillmäta förutom arten narkotika - av mängden av narkotika stor betydelse. I flera lagstiftningsärenden har departementschefen berört denna praxis och

framhävt vikten att gör samlad bedömning

av man en av

omständigheterna i målet och frigör sig från ett strikt mängd-

tänkande. Aven med denna utgångspunkt står det dock klart

att mängden narkotika betyder mycket vid bedömningen.

Föreligger inga särskilda, anmärkningsvärda förhållanden kring brottet är det naturligt att låta mängd liksom få - art avgörande betydelse.

En relativt fast praxis har utvecklats när det gäller bedömnumera ning med beaktande enbart mängden narkotika. Styrande har av därvid främst varit arten av narkotika. Således är utrymmet mycket litet för att t.ex. bedöma hantering heroin ringa även när det av som

är fråga om innehav for eget bruk.

Vid genomgången de insamlade domarna rörande dopingbrott av framgår att det inte finns någon klar praxis när det gäller gränsdragning med hänsyn till mängden dopingmedel, ett förhållande som bekräftats vid kontakter med åklagarmyndigheter och domstolar. Förklaringen till detta torde ligga bl.a. i svårigheterna när det gäller vilken mängd som kan avsedd för eget bruk. Hur många anses vara tabletter eller ampuller "kur" innehåller är mycket skiftande en mellan de olika missbrukama. Svårigheter också ha förelegat synes

SOU 1996: 126 Tillämpningsfågor 251

när det gäller hur antalet ampuller skall jämföras med antalet tabletter. Dessa frågor berörs närmare i avsnitt 15.1 .6. Så har t.ex. innehav av 740 tabletter samt 49 ampuller anabola steroider och testosteron bedömts ringa. I ett fall bedömdes som innehav l 002 tabletter anabola steroider som ringa utan att det av synes ha förelegat några särskilda omständigheter i fallet. Emellertid förekommer domar där ett mer strängt synsätt har anlagts. Exempelvis har innehav av 500 tabletter anabola steroider för eget bruk tingsrätt ansetts sådan mängd att brottet av en vara en inte kunde bedömas som ringa. När det gäller ampuller har i ett fall innehav av 50 ampuller tillväxthormon för eget bruk inte ansetts som ringa brott. I ett annat fall bedömdes inte heller innehav av 20 ampuller tillväxthormon som ringa. Vid kontakt med några åklagarmyndigheterna i landet har av framgått att den allmänna uppfattningen bland åklagarna är att innehav upp till 200 tabletter anabola steroider kan anses vara ringa brott att innehav därutöver bör bedömas som brott av "normalmen graden". Bedömningen bygger att drygt 200 tabletter anses motsvara en "kur" och att mängder däröver ger större anledning att befara spridningsrisk. När det gäller övriga omständigheter, dvs. i vad mån typen av befattning har haft betydelse vid bedömningen, synes domstolarna ha fört samma resonemang som vid bedömningen av narkotikabrott. Således har de ringa brotten främst bestått i innehav för vad bedömts eget bruk. Överlåtelse eller som vara innehav i överlåtelsesyfte synes vara en omständighet som gör att gärningen i de flesta fall inte bedömts som ringa. Ett exempel på när gärningen har bedömts som ringa även om det har varit fråga om överlåtelse är dock följande fall. De tilltalade dömdes for innehav av vardera 80 tabletter anabola steroider och för att därav ha överlåtit 40 tabletter vardera till en kamrat. Tingsrätten

Sundsvalls tingsrätt 930503, DB 306 ansåg att gärningama inte

kunde bedömas ringa med hänsyn till att det var fråga om som överlåtelse. Hovrätten Hovrätten för Nedre Norrland 930727, DB 162 konstaterade att det rörde sig förhållandevis små om mängder anabola steroider och att den aktuella mängden inte i sig föranledde annat än att brotten var att anse som ringa. Hovrätten ansåg att enbart den omständigheten att det till viss del även varit fråga om överlåtelse inte borde utesluta att brotten bedömdes som ringa. Till stöd för detta konstaterade hovrätten att HD i ett avgörande rörande enstaka överlåtelse av en mindre mängd narkotika bedömt brottet som ringa.

252 T illämpningsfâgor SOU 1996: 126

Som ovan nämnts bedöms vid narkotikabrott hantering inom kri-

minalvården allvarligt oavsett det är fråga ringa mängd.

om om en Bland de insamlade domarna förekommer dopingbrott bestående i innehav kriminalvårdsanstalt i ett fall. Målet rörde en person som för eget bruk innehade 4 ampuller testosteron och 32 tabletter anabola steroider. Tingsrätten Göteborgs tingsrätt 930907, DB 727 bedömde gämingen som ringa brott med hänsyn till den begränsade mängden och till att preparaten avsedda för eget bruk. Vid var

straffmätningen ansågs emellertid den omständigheten att innehavet

ägt rum på en kriminalvårdsanstalt försvårande omständighet som en varför påföljden bestämdes till ett fängelsestraff fjorton dagar. om Med undantag för nyss nämnda mål har påföljden för ringa brott i de insamlade domarna varit dagsböter, bortsett från de fall där

gämingama ingått i brottslighet varit avgörande för

annan som

påföljdsbestämningen. Eftersom straffskalan innehåller fängelse kan

det naturligtvis tänkas förekomma andra fall där denna påföljd ådömts t.ex. då det varit fråga återfall i brott eller det varit om om fråga om ett flertal ringa brott kommer till prövning samtidigt. som

15. l straffmätning

Allmänna regler vid bestämmande påföljd av

Den grundläggande regeln för straffets bestämmande finns i 29 kap. 1 § brottsbalken. Enligt denna bestämmelse utgör brottets straff-

värde utgångspunkten vid straffmätning och påföljdsval. Straffet

skall bestämmas efter brottets straffvärde inom för den ramen tillämpliga straffskalan. Domstolen skall därvid särskilt beakta den

skada, kränkning eller fara gämingen inneburit, vad den till-

som talade insett eller borde ha insett detta de avsikter eller om samt motiv som han haft. Enligt särbestämmelser skall domstolen också beakta försvårande respektive förmildrande omständigheter. Vidare skall hänsyn tas till individuella omständigheter. Påföljdema enligt brottsbalken är fängelse, skyddstillsyn, villkorlig dom och böter. Härutöver har domstolen möjlighet att, under vissa villkor, överlämna den dömde till särskild vård. Fängelse enligt är,

uttrycklig reglering i brottsbalken, att svårare påföljd

anse som än

villkorlig dom och skyddstillsyn, vilka i sin tur är

att anse som

svårare påföljder än böter.

SOU 1996: 126 Tillämpningsfrågor 253

Den första förutsättningen för att villkorlig dom och skyddstillsyn skall kunna ådömas är att brottet har ett sådant straffvärde att det kommer på fangelsenivå. Härutöver tillkommer omständigheter upp som i huvudsak hänför sig till den dömdes personliga förhållanden. Enligt 30 kap. 4 § brottsbalken skall domstolen fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än

fängelse. Det innebär således att domstolen, så långt är möjligt, i

första hand skall välja en icke frihetsberövande påföljd. Domstolen skall beakta brottslighetens art och strajjñøärde, omständigheter i vissa fall innebär att fängelse skall ådömas det som om inte föreligger särskilda skäl i det enskilda fallet. Skillnaden mellan

dessa båda begrepp är att arten av brottet tar sikte gärningen

som sådan medan straffvärdet tar sikte på brottsligheten i det aktuella fallet. För att det i princip skall anses uteslutet att välja annan påföljd än fängelse med hänsyn till enbart strafvärdet brukar ett man ange straffvärde om minst ett års fängelse. Ligger värdet under detta

riktvärde föreligger således ett utrymme för val t.ex. Villkorlig

av dom. Som ovan sagts, kan gärningens art medföra att fängelse bör ådömas oavsett brottets straffvärde eller gämingsmannens personliga omständigheter. Så anses till exempel grovt rattfylleri och misshandel vara sådana brott där fängelse normalt skall ådömas. Vad gäller narkotikabrotten är dessa också normalt den arten att av utrymmet för annan påföljd än fängelse är litet. Det skall här nämnas att brottsbalkens påföljdssystem är föremål för översyn. Straffsystemkommittén har i sitt betänkande "Ett reformerat straffsystem" SOU 1995:91 lämnat förslag ett Herta förändringar. Emellertid finns inte anledning att här gå de ändringar som föreslagits i betänkandet.

Val av påföljd

Högsta domstolen har i två mål tagit ställning till valet påföljd av när det gäller dopingbrott. Avgörandena refereras i NJ A 1995 89. s. I det första målet dömdes A för olovlig befattning med smuggel-

gods, brott mot läkemedelsförordningen, dopingbrott och

varusmuggling under tiden våren 1991 -januari månad 1993. A hade hanterat en större mängd dopingmedel, 9 000 tabletter och 215 ampuller ca syntetiska anabola steroider och ca 2 000 enheter ampuller, sprutor och kapslar av testosteronpreparat och tillväxthorrnon. Härutöver

254 Tillämpningsfrågor

förekom vissa andra läkemedel såsom efedrin. Av preparaten hade

klaganden överlåtit över 2 000 tabletter "ryssfemmor" samt 160 tab-

letter och ampuller av andra dopingmedel. I det andra målet dömdes H för förvärv i överlåtelsesyfte, innehav och överlåtelse av 5 000 tabletter "ryssfemmor". Förvärvet ägde rum någon gång efter den l juli 1992 och tabletterna överlåts i december månad 1992. I båda målen inhämtade HD yttrande från Socialstyrelsens rättsliga råd i fråga om skadeverkningama av de aktuella medlen. I domskälen, som är likalydande i den principiella frågan, redogör HD först för vad som uttalades i förarbetena till dopinglagen och för

vad som framkommit i yttrandet och i ett sakkunnigförhör. HD

konstaterar att de faror som är förenade med användningen av anabola steroider och andra i dopinglagen avsedda medel är av

betydelse för bedömningen av frågor om påföljd och att tillkomsten av lagstiftningen om dopingmedel grundar sig på uppfattningen att

klara faror är förenade med okontrollerad användning sådana en av medel samt att det inte finns något bärkraftigt skäl att acceptera ett allt mer utbrett bruk av dem vid sidan den medicinska användav ningen. HD anser att, även om de antagna skadeverkningama inte i alla avseende är fullt klarlagda och missbrukets faktiska omfattning är osäker, det får utgöra ett mycket framträdande intresse att dop-

ingmedlens spridning motverkas och att särskilda allmänpreventiva

synpunkter därför gör sig gällande vid påföljdens bestämmande.

Med hänvisning till denna bedömning fastslår HD följande.

Det anförda talar för att dopingbrott inte är ringa och som som innefattar överlåtelse eller annan medverkan till spridning av mera betydande kvantiteter dopingmedel skall utgöra anses en

brottslighet av sådan art att fängelse normalt bör följa

som påföljd. Särskilda skäl, hänförliga till omständigheterna vid brottet eller gämingsmannens person, bör kunna föranleda en

annan bedömning. Vad som nu sagts får också anses ha

avseende förvärv och innehav i överlåtelsesyfte, medan innehav eller annan befattning som uteslutande är inriktad på det egna bruket bör kunna föranleda en mildare bedömning.

I båda målen kom HD fram till att brottsligheten sådan art var av

att fängelse normalt skall utdömas och att det inte fanns sådana

särskilda skäl som med styrka talade för påföljd. Att anmärka annan beträffande det andra fallet är att HD ansåg att det i och för sig var fråga om en enstaka överlåtelse att denna avsåg betydande men en kvantitet.

Tillämpningsfiågor 255

HDzs avgöranden innebär således beträffande hantering att man av mer betydande kvantiteter anlagt ett liknande synsätt på påföljdsvalet vid dopingbrott vid narkotikabrott. Någon direkt vägledning som beträffande vad som avses med mer betydande kvantiteter inte. ges Emellertid, som noterats ansåg HD att överlåtelse 5 000 ovan, av tabletter var en sådan mängd att fängelse skulle ådömas.

Domstolarnas bedömning straffvärdet vid dopingbrott av

Enligt förarbetena till dopinglagen bör den straffrättsliga bedömningen inte vara fullt lika sträng som beträffande narkotikabrott prop. 1990/91 : 199 s. 25. Detta har beaktats domstolarna i av som vissa fall direkt hänvisat till uttalandet då straffet bestämts och

många domar präglas viss försiktighet. Någon fast linje har

av en

inte kunnat skönjas. För att belysa hur skiftande bedömningen varit

bland de insamlade domarna i tabell 15:5 sammanställning ges en över fängelsestraffens längd i förhållande till mängden dopingmedel. Sammanställningen har gjorts utan att hänsyn tagits till vilken typ av befattning det varit fråga om. De allra flesta domar medfört som fängelsestraff har emellertid avsett överlåtelse eller innehav i överlåtelsesyfte varför tabellen ändå relativt väl illustrerar variationen i

bedömningarna av straffvärdet.

Tabell 15:5 Jämförelse av utmätta strafllängder med hänsyn till enbart mängd dopingmedel

Påföljd Mängd

14 dagar 200 tabl 1 200 tabl l mån 500 tabl 17 000 tabl - 2 mån 4 000 tabl 22 000 tabl - 3 mån 4 000 tabl 56 000 tabl - 4 mån 10 000 tabl 60 000 tabl - 5 mån 13 000 tabl 53 000 tabl - 6 mån 20 000 tabl 130 000 tabl - 7 mån 28 000 tabl 8 mån 62 180 tabl 130 000 tabl - 9 mån 62 180 tabl 2 6 mån 100 000 tabl

Anm. Vid sammanställningen har endast mängden dopingmedel beaktats och inte typen av befattning eller andra omständigheter. När ampuller har förekommit i domarna har dessa omräknats med utgångspunkt från att en ampull kan motsvara 40 tabletter jfr. avsnitt 15.1 .6.

256 T illämpningsfrågor

På vissa åklagarmyndigheter och domstolar har promemorior och tabeller upprättats som vägledning vid bedömandet av straffvärdet av olika brott. Så har t.ex. sedan ett antal år tillbaka utarbetats en praxisredovisning vid Sollentuna tingsrätt, den senaste i januari månad 1995. De riktlinjer för dopingbrott som anges i kompendiet bygger på diskussioner med utångspunkt i de domar som funnits tillgängliga. Med hänsyn till bl.a. att bedömningama grundats ett mycket begränsat antal domar bör redovisningen inte ses som en exakt spegling av rådande praxis. Det bör också beaktas att promemorian upprättades före HDzs avgöranden.

När det gäller dopingmedel utgår mängdberäkningen i kompendiet

från legala månadsdoser enligt tingsrätten 100 tabletter eller en am-

pull. Som riktlinje för nonnalbrott har exempelvis angivits att innehav om högst 200 månadsdoser motsvarar en månads fängelse och att mer än 2 000 månadsdoser motsvarar ett års fängelse och

däröver.

Även vid Åklagarmyndigheten i Ystad har utarbetats schablo-

en

niserad straffmätningstabell för varusmugglingsbrott avseende

dopingmedel. Enligt denna motsvarar införsel av 5 000-10 000 :abletter 14 dagars fängelse. Införsel av 10 000-20 000 tabletter motsvarar tvâ månaders fängelse. Införsel av över 50 000 tabletter

bör enligt schablonen bedömas som grovt varusmugglingstrott

varför fángelsestraffet skall bestämmas till minst sex månader.

Vid en jämförelse med bedömningen straffvärdet i praxis

av

avseende narkotikabrott ligger straffen för dopingbrott generellt lägre. Som exempel brukar normalt gränsen för månads fängelse

en

i praxis gå vid innehav av ett gram heroin normaldos är drygt 0,2

gram, vid innehav 80 cannabis normaldos 0,5-1 gram

av gram samt vid innehav av 200 tabletter Rohypnol eller liknande.

l5.1.5 Brott

mot Varusmugglingslagen

Varusmugglingslagen var den lagstiftning som huvudsakligen användes före dopinglagens tillkomst. Den har även härefter spelat

en framträdande roll särskilt när det gäller de större målen.

Ringa brott enligt varusmugglingslagen

Utom i fall som avser narkotika är påföljden för ringa varusmugg-

ling penningböter. Utrymmet för att bedöma införsel dopng-

av

SOU 1996: 126 T illämpningsfågor 257

medel som ringa har därför i praxis ansetts litet. I ett fall har vara par detta direkt uttalats i domskälen. Till exempel ansåg tingsrätt en

Stockholms tingsrätt avd. 13, 940923, DB 1207, där fråga var om

100 tabletter anabola steroider, att dopingbrottet innehav skulle

bedömas som ringa men däremot inte varusmugglingsbrottet. Som skäl angav tingsrätten att det fråga anabola steroider. Tingsvar om rätten såg därvid inte någon motsägelse i de olika rubriceringarna med hänsyn till skillnaderna i lagamas strafflatituder för ringa brott.

Grovt brott

Vid införsel av större mängder dopingmedel uppkommer frågan huruvida varusmugglingsbrottet kan bedömas grovt även som om dopinglagen inte innehåller någon särskild straffskala för grovt brott och då högst två års fängelse kan följa på dopingbrott. Hur domstolarna har bedömt frågan illustreras följande mål. av I två av de insamlade domarna har gärningsmännen fällts för grova varusmugglingsbrott utan att förhållandet mellan dopinglagens och varusmugglingslagens straffskalor kommenterats särskilt. I det ena målet hade två försökt att smuggla in 62 180 tabletter personer

"ryssfemmor". Tingsrätten Ystads tingsrätt 930308, DB 137 be-

dömde varusmugglingsbrottet som grovt eftersom mängden ansågs betydande. Vid bedömningen beaktade tingsrätten bl.a. den medicinska doseringen. Domen fastställdes av hovrätten Hovrätten över Skåne och Blekinge 930413, DB 3105. I det andra fallet hade gärningsmännen försökt att, mot betalning och på uppdrag av en person i Sverige, smuggla 3 490 ampuller och 5 802 tabletter

anabola steroider samt 493 ampuller hCG ett medel ökar

som produktionen av kroppseget testosteron. Tingsrätten Helsingborgs tingsrätt, 940211, DB 260 bedömde varusmugglingsbrottet som grovt eftersom det hade förövats i yrkesverksamhet och utgjort en del i en större verksamhet. I ett mål ansågs dopinglagens straffskala hindra att varusmugglingsbrottet skulle anses vara grovt. Målet avsåg försök till varusmuggling av 17 400 tabletter och 723 ampuller anabola steroider, 178 ampuller testosteron samt 225 ampuller hCG. Även tingsom rätten Göteborgs tingsrätt 950406, DB 295 ansåg att det inte i sig var fråga om en ringa mängd medförde dopinglagen, enligt tingsrätten, att utrymmet för att klassificera varusmuggling grovt som brott blev snävare än vid t.ex. smuggling narkotika. av

9 16-1161

258 Tillämpningsfrågor

En närmare analys av frågeställningen gavs i en dom rörande försök till smuggling och innehav av 75 200 tabletter och 740 am-

puller anabola steroider. Enligt tingsrättens mening Stockholms

tingsrätt avd 13, 940418, DB 604 föreföll det bl.a. inte rimligt att smuggling avseende dopingmedel kan rendera ett tre gånger så långt straff som en hantering av dopingmedel inom landet men att det inte heller rimligen kan vara uteslutet att ett varusmugglingsbrott avseende dopingmedel bedöms som grovt brott. Med hänsyn till lagstiftarens syn anabola steroider menade tingsrätten att gämingen emellertid inte kunde anses vara av särskild farlig art i varusmugglingslagens mening. Däremot ansåg tingsrätten att smugglingsbrottet hade präglats av yrkesmässighet eftersom det avsett stor mängd en dopingmedel med ett högt värde på den illegala marknaden och då

tillvägagångsättet för smugglingsförsöket varit mycket förslaget. På

grund av yrkesmässigheten, mängden och värdet bedömdes varusmugglingsbrottet som grovt. Vid bedömningen straffvärdet utav gick tingsrätten från dopinglagens straffskala och konstaterade att straffvärdet av dopingbrottet var nära straffmaximum. Omständigheterna vid smugglingen ansågs så försvårande att det sammantagna straffvärdet översteg vad kunde följa på enbart dopingbrott. som Påföljden bestämdes därför till ett fängelsestraff två år och om sex månader. Domen ändrades inte i högre rätt.

Konkurrensfrågor

När en person för dopingmedel innehar han också preparaten. Det

innebär således att såväl dopinglagen varusmugglingslagen kan som

vara tillämplig. Flera liknande situationer kan tänkas som t.ex. vid hantering av dopingmedel som varit föremål för varusmuggling.

Ofta synes brotten mot varusmugglingslagen dömas i konkurrens med övriga gämingsformer i dopinglagen. I vissa fall styrs troligen utgången av hur åklagaren har stämt i målet. Någon enhetligt synsätt föreligger inte mellan de olika åklagarmyndigheterna. Det kan

nämnas att enligt den praxis som råder vid åklagarmyndigheten i

Ystad, som i jämförelse med andra åklagarmyndigheter haft ett större antal mål rörande dopingmedel, tillämpas dopinglagen först när preparaten väl införts i landet och då åtalar inte i brottskonman kurrens med t.ex. olovlig befattning med smuggelgods.

Tillämpningsfrågor 259

15.1 Medlens farlighet m.m.

Som framgår varierar bedömningen av dopingbrottens straffvärde

och av var gränsen skall dras mellan ringa brott och brott av

"normalgraden". En fråga som därvid är av betydelse är hur dop-

ingmedlens farlighet skall bedömas. Förhållandevis få de inav samlade domarna tar direkt upp denna frågeställning till bedömning. Sakkunnigutlåtanden har emellertid inhämtats i en del fall. Allmänt synes domstolarna inte ha gjort någon skillnad mellan de olika dopingmedlen.

Utöver medlens allmänna farlighetsgrad är frågan betydelsen

om av koncentrationen och styrkan av verksam substans i respektive

preparat intressant. Det är svårt att få en uppfattning om i vilken

mån domstolarna tagit hänsyn till denna faktor när straffvärdet har bestämts. Normalt inhämtas utlåtande över preparaten från Statens

kriminaltekniska laboratorium eller från tullmyndighetemas

analyslaboratorier. Emellertid innehåller inte alltid dessa uppgifter om styrkan i undersökta preparat. Det kan också svårt att göra vara

jämförelser i fråga om verkningsgrad och liknande eftersom det till

största delen är fråga medel inte tillverkas i Sverige. om som Domstolamas bedömningsgrunder för värderingen straffvärdet av i förhållande till mängden dopingmedel varierar också. I vissa fall har det ekonomiska värdet varit avgörande. Det vanligaste synes

dock vara att straffvärdet bestäms med utgångspunkt i förbruknings-

berälcningar. Vid sådan beräkning har i vissa fall mängden ställts i

relation till den legala medicinska doseringen. Så bygger t.ex. de tidigare nämnda riktlinjerna från Sollentuna tingsrätt på den

medicinska doseringen.

I andra fall har förbrukningsberäkningen gjorts med utgångspunkt

i antagen "nonnal" förbrukning bland missbrukama. I några fall har

domstolarna inte närmare utrett frågan utan godtagit de tilltalades

uppgifter. I de tidigare redovisade avgörandena från HD angavs i sakkunnigutlåtandet att en sedvanlig introduktionsdos kunde beräknas till fem tabletter "ryssfemmor" om dagen. Uppgiften lades till grund för HDzs bedömning. Ytterligare exempel på bedömning från vad som kan motsvara normal "kur" är de rekommendationer vissa en som åklagare har beträffande gränsdragningen mellan ringa och brott av

"normalgnden" 200 tabletter. En annan fråga som är svårhanterad i rättspraxis är jämförelsen

mellan ampuller och tabletter, dvs. vad ampull motsvarar i antal en

260 T illämpningsfågor SOU 1996: 126

tabletter. Vid åklagarmyndigheten i Ystad utgår från att man en ampull innehållande anabola steroider är 15-20 gånger starkare än en tablett varvid omräkning görs. Som en allmän utgångspunkt hos flera åklagarmyndigheter anges att en ampull bedöms motsvara mellan 40 och 50 tabletter vilket bygger på jämförelse en av förbrukningen.

15. 1 Sammanfattande kommentarer

Sammanfattningsvis kan sägas att straffen generellt ligger lägre än vad som utdöms för hantering av narkotika. Emellertid finns det ännu inte någon fast linje i domstolarnas bedömning av dopingbrotten. Hur gränsvärden fastställts och vilket straff gärningen har renderat varierar mellan de olika domarna även beträffande likartade gärningar. Det står klart att svårigheter föreligger när det gäller hur mängden dopingmedel skall bedömas och på vad denna bedömning skall grundas. Att avgränsa mängden för eget bruk är förenat med problem eftersom förbrukningen av anabola steroider kan skifta mycket mellan missbrukama. Ytterligare en fråga som har vållat problem är hur ampuller och tabletter skall jämföras mängdmässigt. Dessa problem har avspeglats tydligt i de insamlade domarna. Mängden dopingmedel har i de allra flesta fallen varit den avgörande omständigheten vid bedömningen av gärningen. Medlens farlighet har, efter vad framgått, inte särskilt uppmärksammats som och de olika preparaten synes i stort sett jämställas i detta hänseende. I många fall synes dock domstolarna göra en i övrigt mer allsidig bedömning av gärningen varvid praxis för narkotikabrotten använts som förebild. Många av de problem som återspeglas i de insamlade domarna och den skiftande praxis som råder torde till stor del ha sin förklaring i att dopinglagen varit i kraft en förhållandevis kort tid varför tillämpningen inte har hunnit att stabiliseras. Det första prejudicerande avgörandet från HD gavs under våren 1995. Genom avgörandet har tillämpningen av dopinglagen när det gäller valet av påföljd närmat sig vad som gäller för narkotikabrotten.

Tillämpningsfâgor 261

15.2 Erfarenheter

av kriminaliseringen

av eget bruk av narkotika

15.2.1 Bakgrund till lagstiftningen

Bruket av narkotika straffbelades först 1988. Vid införandet av

narkotikastrafflagen 1968 diskuterades överhuvud taget inte frågan om en kriminalisering av bruket i förarbetena. Särskild vikt fästes

vid möjligheterna att bereda vård för dem missbrukar narkotika som

och man hyste till och med betänkligheter över vilka effekter

som en

kriminalisering av innehav för eget bruk skulle kunna medföra i

detta avseende prop. 1968:7. Departementschefen poängterade att det var av vikt att inte missbrukare rädsla för straffansvar p.g.a. skulle dra sig för att söka vård och att sådana effekter i möjligaste mån skulle undanröjas vid tillämpningen narkotikastrafflagen. av Diskussionen om att straffbelägga eget bruk narkotika inleddes i av

lagstiftningssammanhang i början av 1980-talet. Före lagändringen

1988 behandlades frågan kriminalisering eget bruk narko-

om av av tika i några lagstiftningsärenden prop. 1982/83: 141, 1982 års Narkotikakommission PM 1983:8 och 1984/85:46 vilka behandprop. lades av riksdagen bet. 1981/92:JuU47 och bet. 1984/85:JuU26. Det rådde emellertid oenighet bland de politiska partierna i frågan och olika argument för och kriminalisering fördes emot en fram. Enighet rådde dock om vikten av att det skulle finnas vårdmöjligheter för dem missbrukade narkotika. Man också enig som var om att

berusningstillståndet eller narkomanin som sådan inte skulle straffbeläggas utan enbart själva tillförseln av narkotika. De argument som huvudsakligen berördes i debatten kan

sammanställas enligt följande.

För En kriminalisering ger uttryck för samhällets avståndstagande -

från varje olovlig befattning med narkotika varför den kan för-

väntas ha en preventiv funktion för bl.a. ungdomar. Möjligheten att bereda vård ökar kriminalisering - genom en eftersom uppmärksamheten från myndigheters sida kan öka.

Vissa gränsdragningsproblem när det gäller vad skall utgöra

- som innehav narkotika försvinner. av

262 Tillämpningsjfågor SOU 1996: 126

Svårigheter kan föreligga att Visa att en person som antas ha brukat narkotika även vid en viss tidpunkt innehaft narkotika och det är i sådana fall enklare att bevisa själva bruket.

Mot En kriminalisering strider mot den grundläggande prinicipen i modern Straffrätt att angrepp som riktar sig enbart mot den egna eller mot den egna intressesfären inte skall straffbelägpersonen gas. En kriminalisering motverkar sitt eget syfte eftersom straffansvar kan medföra att missbrukare avhåller sig från att söka vård och dess preventiva funktion är utsiktslös när det gäller avancerade former av missbruk. En kriminalisering får liten praktisk betydelse och medför - en stora kostnader. Bevisfrågoma föranleder svårigheter bl.a. när skälig misstanke skall föreligga och vilka slutsatser som kan dras av anses analyser tagna urin- eller blodprov. av

De argument förts fram för kriminalisering vägde över vid som en frågans behandling 1986-1988 DsJu 1986:8 och prop. 1987/88:71 samt bet. 1987/88:JuUl3 och rskr. 280 och ledde till att det egna bruket kriminaliserades. Genom lagändringen särbehandlades dock fortfarande bruket i förhållande till andra former av hantering av narkotika. En särskild ansvarsfrihetsregel infördes för de fall där bruket uppdagats att missbrukaren sökt eller underkastat sig genom vård eller annan behandling och straffet begränsades i övriga fall till enbart böter. Skälet härför var främst att undanröja risken för att kriminaliseringen skulle medföra att missbrukare avhöll sig från att söka vård. Mot bakgrund denna särreglering fortsatte debatten om den av straffrättsliga behandlingen av eget bruk av narkotika. Debatten ledde fram till att den särskilda ansvarsfrihetsregeln togs bort 1993 och att straffskalan blev densamma som för övriga straffbelagda hanteringsfonner. Motiven för denna lagändring prop. 1992/93: 142 bl.a. att den rådande utformningen av lagen ansågs medföra en var omotiverad skillnad mellan eget bruk och innehav av narkotika för eget bruk. Vidare skulle införande av fängelse i straffskalan ge utrymme för vårdinriktade påföljder och ge de rättstillämpande myndigheterna möjligheter att säkra bevisning med hjälp av tvångsmedel såsom kroppsbesiktning.

SOU 1996: 126 T

illämpningsñågor 263

15.2.2 Påfölj dsval, straffmätning och lagföringsstatistik

I och med att särregleringen för eget bruk narkotika bort av togs 1993 gäller samma regler påföljd för bruk narkotika för om av som andra hanteringsforrner. I förarbetena har departementschefen utgått

från att eget bruk av narkotika normalt skall bedömas ringa som

narkotikabrott prop. 1987/88:71 26. Annan bedömning kan

s. enligt samma uttalande endast komma ifråga under mycket speciella förhållanden beroende på t.ex. hur narkotikan förvärvats, vilket

preparat det är frågan och under vilka omständigheter konsumom tionen sker. Vidare sägs att den omständigheten att det är fråga om upprepade fall eget bruk däremot inte föranleda varje av synes att fall skall bedömas strängare ringa narkotikabrott. än som Lagföringsstatistiken jfr. tabell 15:6 visar att i de fall den lagförde enbart dömts för bruk narkotika har gämingen i samtliga fall av bedömts ringa. I praxis bestäms påföljden till dagsböter. I de som fall där fråga är om bruk vid ett tillfälle bestäms antalet dagsböter

regelmässigt till det lägsta antalet, dvs. 30 dagsböter.

Som redogjorts för i avsnitt 13.2 finns möjlighet att genom provtagning kontrollera de intagna kriminalvårdsanstalt missom brukat narkotika. Ett av de främsta skälen för denna möjlighet är att

det skall vara ett hjälpmedel vid behandlingen den intagne. Om

av

den intagne brukat narkotika föreligger formellt sett ett brott

mot

såväl kriminalvårdens disciplinregler narkotikastrafflagen. Till

som skillnad från vad gäller vid innehav narkotika anstalter som av polisanmäls sällan upptäckt bruk. Enligt rekommendationer från

Kriminalvårdsstyrelsen skall sådan upptäckt i första hand behandlas

inom kriminalvården.

Antalet personer lagförts för bruk narkotika de senaste åren som av

framgår av tabell 15:6. Redovisningen sådana fall där bruket

avser utgjort det enda brottet. År 1993 lagfördes, fall åtalsunderlåtelse av undantagna, totalt 398 personer för brottslighet där bruk narkotiav

ka ingick motsvarande uppgift för 1994 har inte kunnat erhållas.

Det skall anmärkas att det totala antalet för narkotikabrott och

varusmuggling narkotika lagförda de åren av personer senaste uppgått till mellan 7 000 och 9 000 9 044 1994. personer; personer Det största antalet lagföringar har avsett innehav. Drygt 4 000 personer har lagförts varje år för innehav narkotika. Det bör av observeras att kan ha lagförts flera gånger samma person samma år vilket påverkar statistiken.

264 Tillämpningsfrågor SOU 1996: 126

Tabell 15:6 Antal laglörda personer där brottsligheten avsett enbart bruk

1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994

bruk 14 113 98 105 72 139 487

varav ringa brott 14 113 98 105 72 139 487

Källa: SCB och BRÅ Anm. Med lagföring här fallande domar, godkända strafföreläggande avses och åtalsunderlåtelse. Avgöranden där den tilltalade frikänts från ansvar ingår således inte. I 1994 års redovisning ingår inte åtalsunderlåtelser.

15.2.3 Utvärderingar av effekterna av kriminaliseringen av eget bruk av narkotika

Effekterna kriminaliseringen det bruket av narkotika har av av egna ännu inte blivit föremål för någon samlad utvärdering. För polisens del har effekterna lagändringen 1993 i viss mån blivit föremål för av utvärdering i rapporten "Sållningsinstrument för analys av narkotika i urin". Utredningen har även tagit del av två utvärderingar angående effekterna för socialtjänsten. Dessa utvärderingar redovisas nedan.

15.2.3.1 Utvärdering av viss analysverksamhet hos polismyndigheterna

Bakgrunden till den ovan nämnda utvärderingen var att Rikspolisstyrelsen RPS 1993 beslöt att bedriva en försöksverksamhet med ett s.k. sållningsinstrument för analys av narkotika i urin jfr. avsnitt 8.5.1. Sållningsinstrumentet placerades hos elva polismyndigheter. Utvärderingen perioden den 1 juli 1993 till och avser med den 30 september 1994. Det egentliga syftet med rapporten har varit att utvärdera försöket med sållningsinstrumentet men även frågor effekterna provtagningsmöjlighetema i övri har tagits om av RPS rapport överlämnades till regeringen i maj månad 1995. upp.

Tillämpningsfågor 265

Provtagningen i siffror

Det totala antalet urin- och blodprover i riket uppgick under försöksperioden till 6 083 stycken. Antalet urinprover uppgick till drygt 3 800 stycken och antalet blodprover till drygt l 800 stycken anm. diskrepansen mellan summan här och det totala antalet prover beror bl.a. vissa brister i den statistiska redovisningen. Av ovan tagna hänförde sig 2 886 stycken till de elva myndigheter prover hade tillgång till sållningsinstrument. Av det totala antalet som sändes 5 734 stycken samtliga avseende misstanke om eget prover narkotika vidare för verifikationsanalys. Beträffande de bruk av urinprover togs med hjälp sållningsinstrument var i genomsom av snitt 87 procent positiva. Av dessa visade sig 3,5 procent vara negativa vid veriñkationsanalys. Andelen positiva blodprov en senare

uppgick hos försöksmyndighetema till i genomsnitt 91 procent och

hos övriga myndigheter till 80 procent.

Kostnader

De sammanlagda driftskostnaderna, vilka inkluderar kostnaderna för

verifikationsanalyser, uppgick under försöksperioden till 4 146 029 kr. Enligt rapporten kunde den genomsnittliga kostnaden för ett

sållningsprov beräknas till ungefär 320 kr. Om hänsyn togs även till kapitalkostnaderna ökade kostnaden till ungefär 411 kr. per prov Den genomsnittliga kostnaden för veriñkationsanalys av ett prov uppgick till 623 kr.

Sammanfattning av Rikspolisstyrelsens slutsatser

När det gäller effekterna sållningsinstrument RPS i rapav anser

porten att tillgången till sådant instrument ökat polispersonalens

kunskaper narkotikabruket. Sållningsanalysema, men i synnerhet om veriñkationsanalyserna, ha givit snabba och tillförlitliga anses kunskaper förändringarna marknaden. Försöksmyndigheterna om

att sållningsinstrumentet bidragit till att polispersonalen

uppgav blivit säkrare i sin bedömning huruvida en person skäligen kan av misstänkas för konsumtion narkotika. Utvärderingen visade också av att de myndigheter hade tillgång till sållningsinstrumentet i som allmänhet använde narkotikalagstiftningen aktivt än andra mer myndigheter och genomförde betydligt fler urin- eller blodprov än

266 T illämpningsfrågor SOU 1996: 126

de myndigheter som inte hade ett sådant instrument. Vidare bidlrog

sållningsinstrumentet enligt rapporten till ett snabbare förfarande

eftersom utredningen i ett särskilt ärende oftast kunde slutföras i ett sammanhang.

När det gäller effekten av provtagningsmöjligheterna överlag anser RPS att dessa möjligheter har underlättat polisens arbete att upptäcka missbrukare i början karriären och tidigare varit av som okända samt att hålla etablerade missbrukare under uppsikt. Enligt

rapporten hade många polismyndigheter i ökad omfattning tillämpat vårdlagstiftningen bl.a. hade antalet framställningar ingripande

om enligt lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser vård om av unga LVU ökat. RPS också att den polisiära övervakningen har anser kunnat fungera som stöd de vårdande myndigheterna på grund av att upptäcktsrisken ökat möjligheterna till urin- och blodgenom prov. En av de svårigheter lyfts fram i rapporten är när som en person kan anses vara skäligen misstänkt. RPS konstaterar bl.a. det krävs att

kunskaper för att kunna bestämma är påverkad

om en person av

narkotika eller inte och att sådan kunskap företrädesvis finns hos dem som arbetat längre tid med narkotikabrottslighet. Som

en ovan nämnts anser RPS att sållningsinstrumentet haft pedagogisk en funktion i dessa fall. Emellertid frågan enligt RPS inte medsynes fört några särskilda svårigheter eller olägenheter från rättssäkerhetssynpunkt.

Ett annat problem berörs i rapporten är frågan fastställansom om det av när bruket har ägt För att ett straffrättsligt ingripande rum. skall kunna göras måste åtminstone ungefärlig tidpunkt för bruket en kunna anges. När det gäller narkotika tillämpas vissa s.k. tröskel-

värden som sätts så att konsumtion ligger långt tillbaka i tiden som i allmänhet utesluts jfr. avsnitt 8.5.2. Även de tröskelvärden om

som tillämpats synes ha fungerat tillfredställande RPS i

anser rapporten att det är angeläget att frågan blir föremål för fördjupad en prövning ur såväl juridisk som medicinsk-kemisk synvinkel. I rapporten hyser RPS även vissa farhågor när det gäller påstådd konsumtion utomlands. Enligt utvärderingen har det blivit vanligare

att den misstänkte gör gällande att konsumtionen ägt i land rum ett där det är tillåtet att bruka narkotika och det vid sådan att en

invändning var omöjligt eller förenat med stora kostnader att styrka

brott.

SOU 1996: 126 Tillämpningsjiågor 267

15.2.3.2 Två undersökningar av effekterna för socialtjänsten

Botkyrka kommun

I Botkyrka kommun genomförde socialtjänsten en internutredning

angående narkomanvården i Botkyka kommun under 1993. I undersökningen studerades bl.a. de anmälningar som inkommit från Norr-

malmspolisens gatulangningsgrupp Polismyndigheten i Stockholm

under 1993. Rapporten omfattar således även anmälningar från tiden före det att aktuella lagändringar, dvs. 1 juli 1993, ägt rum och någon uppdelning vilka anmälningar som grundats på provtagav

ning görs inte. Antalet från gatulangningsgruppen anmälda narkotikamissbrukare uppgick till 46 varav 25 missbrukare var

personer helt okända för socialtjänsten. Av dessa missbrukare var 44 procent mellan 20 och 29 år gamla medan övriga missbrukare 30 år och däröver. 65 procent hade utländsk bakgrund. Beträffande insatserna kan nämnas att den överväldigande andelen av de anmälda narkotikamissbrukama, 63 procent, inte erhöll några insatser från socialtjänsten efter anmälan. Rapporten visade att de som erhöll insatser främst sådana missbrukare som redan var eller hade varit akvar tuella för stödinsatser från socialtjänsten. Eftersom rapporten inte delar de polisanmälda missbrukarna upp

i sådana upptäckts genom provtagning och i sådana som

som upptäckts på annat sätt, t.ex. innehav av narkotika, kan man genom inte uttala sig något vilken effekt lagändringen har haft. I rapom

porten görs inte heller någon jämförelse med missbrukare som upptäckts annat sätt eller jämförelse med tidigare år.

En studie av tre socialdistrikt

Kriminologen Lise-Lott Rytterbro har i en studie "Narkotikamissbruk upptäckt urinprov" utvärderat anmälningarna av genom narkotikamissbruk i tre socialdistrikt i Stockholm under perioden den 1 juli 1993 till och med den 31 1995. Av socialdistrikten mars två stycken innerstadsdistrikt och det tredje ett förortsdistrikt. var Totalt gjordes 319 anmälningar angående narkotikamissbruk. Av olika anledningar föll ett antal anmälningar bort och undersökningen omfattade således 220 anmälda narkotikamissbrukare. Dessa narkotikamissbrukare utgjordes såväl sådana anmälts genom av som polismyndighetema sådana som anmälts annat sätt, exempelsom

268 T illämpningsfrågor SOU 1996: 126

vis genom egen eller anhörigs anmälan eller upptäckt vid genom

annan insats från socialtjänsten.

43 procent 97 personer anmälningarna härrörde från polis-

av myndigheterna. 15 procent de 220 anmälda narkotikamissbruav

kama hade anmälts urin- eller blodprov. Övriga anmälningar

p.g.a. från polisen grundades på misstanke andra narkotikabrott. om Genomsnittsåldem i anmälts på grund urin- eller gruppen som av blodprov var 33 år. Sex i denna blev föremål för personer grupp

vård, vilket utgör knappt två procent samtliga anmälts. Av

av som dessa sex hade två individer tidigare varit aktuella distrikten för narkotikamissbruk avslutade fall. Fyra men var nu personer som blev föremål for vårdinsatser således okända för socialdistrikten. var Enligt författaren utvärderingen inte något stöd för polisens ger att möjlighet till provtagning inneburit narkotikamissbrukare att unga upptäckts på ett tidigt stadium och beretts vård för sitt missbruk.

l5.2.3.3 Avslutande kommentarer

Någon samlad utvärdering effekterna kriminaliseringen

av av av narkotikamissbruket finns inte. I de föregående avsnitten har pre-

senterats några begränsade utvärderingar vilka dock främst inriktats på de möjligheter till urin- och blodprovstagningar infördes den

som 1 juli 1993. De rättsstatistiska uppgifterna antalet lagförts för om personer som enbart eget bruk narkotika visar ett tydligt trendbrott 1994. Detta av

skulle kunna tyda på att möjligheterna till urin- och blodprovstag-

ning har medfört att fler narkotikamissbrukare upptäcks. RPS har i

sin rapport givit mycket positiv bild de effekter lagändringen

en av har medfört. Emellertid får beakta RPS

man utvärdering enbart speglar polismyndighetemas verksamhet

och främst haft till syfte att utvärdera försöksverksamheten med sållningsinstrument. Inte heller

kan några generella slutsatser dras från de undersökningar

av effekterna för socialtjänsten redovisats. Även dessa som är mycket begränsade till sin omfattning.

16 Lagstiftning i vissa

andra länder

16.1 De nordiska länderna

16. l Danmark

I Danmark finns sedan den l januari 1994 lag som särskilt berör en

dopingmedel, Lov forbud mot visse dopingmidler. Lagens

om innehåll motsvarar vad gäller enligt den svenska dopinglagen. som Lagen omfattar anabola steroider, testosteron och dess derivat och liknande substanser med androgen verkan, tillväxthormon samt medel ökar produktionen och frigörelsen av bl.a. testosteron. som Framställning, in- och utförsel, försäljning och annan distribution samt innehav är straffbelagda gärningar. Undantaget är hantering för medicinskt eller vetenskapligt ändamål. I likhet med svensk lag är alla former otillåtna innehav straffbelagda. Den som bryter mot av lagen kan dömas till böter eller fängelse i högst två år.

16. 1.2 Finland

Enligt den finländska läkemedelslagen krävs tillstånd för bl.a. tillverkning, import och försäljning av läkemedelspreparat. Brott mot lagen kan straffas med böter eller fängelse upp till ett år. Enligt ett särskilt beslut omfattar lagen även substanser och i landet registrerade läkemedel. Narkotiska medel regleras genom en särskild

lagstiftning. Läkemedel som innehåller anabola steroider är recept-

belagda och får införas av privatpersoner för personligt bruk endast i styrkt medicinskt syfte. Konsumtion eller innehav för eget bruk är inte straffbart. Förslag om att införa en särskild lagstiftning gällande

anabola steroider och liknande dopingmedel har lämnats till

socialministeriet och är under övervägande.

270 Lagstiftning i vissa andra länder SOU 1996: 126

16.1.3 Island

I Island kontrolleras tillverkning, försäljning och distribution

annan

av dopingmedel läkemedelslagstiftningen. För narkotika

genom finns särskilda bestämmelser. Läkemedel innehâlllande anabola steroider kan endast utlämnas mot recept. Sedan 1993 jämställs anabola steroider med narkotika vid införsel privatpersoner. av Införsel får endast äga vid visat medicinskt syfte och i rum en

mängd motsvarande högst 30 dagars förbrukning.

Norge

Norge har en lagstiftning liknar den svenska. I den norska

som

strafflagen finns en särskild paragraf kriminaliserar viss

som hantering av dopingmedel. Straffbestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 1993 och innebär att olovlig tillverkning, in- och utförsel,

förvaring, försäljning och annan distribution dopingmedel är

av straffbart. Syftet är att motverka spridningen dopingmedel, därav emot är varken konsumtion dopingmedel eller innehav för av eget

bruk straffbelagt. Brott mot straffbestämmelsen kan straffas med

böter eller fängelse till två år. För brott straffet upp grovt är

fängelse i högst år. Vilka dopingmedel skall omfattas

sex som av Straffbestämmelsen bestäms Statens Helsetilsyn i särskild lista, av en den s.k. dopinglistan. Listan innehåller uttömmande uppräkning en av substanser som är indelade i anabola steroider och grupperna testosteron, peptidhormoner samt stimulerande medel bl.a. betaagonister. Som stimulerande medel har bl.a. upptagits efedrin och clenbuterol. Även salter och derivat från de listan upptagna substansema räknas dopingmedel innehåller som samt preparat som substansema. Vid bedömandet ett medel skall av om anses som dopingmedel är det grundläggande kriteriet att det skall ägnat vara

att öka människans prestationsfönnâga på ett konstlat sätt. Övriga

villkor är att medlet skall särskilt hälsovådligt, i särskild grad

vara påverka konkurrensförhållandet inom idrotten eller det föreligger att en stor spridningsrisk.

SOU 1996: 126 Lagstiftning i vissa andra länder 271

Östeuropeiska

16.2 länder

16.2.1 Litauen

I Litauen förbereds läkemedelslag närmare kommer att en som

reglera läkemedelshanteringen. För de dopingmedel som är narkotis-

ka medel finns sedan 1994 särskild lag reglerar hanteringen en som narkotiska medel. I lagen är bl.a. icke medicinskt bruk straffbeav lagt. Tillgången anabola steroider och andra substanser som har av stark anabol effekt begränsas förordning från 1991. en genom en Enligt denna lag är sådana medel receptbelagda och får endast förskrivas för begränsad tid. Konsumtion eller innehav för eget en bruk är inte straffbelagt enligt denna förordning.

16.2.2 Polen

Den polska läkemedelshanteringen regleras genom 1991 års lag om

farmaceutiska medel, medicinmaterial, apotek, grossisthandel och

farmaceutisk kontroll. Lagen reglerar bl.a. handel och förvaring men innehåller inte några straffbestämmelser. Otillåten hantering av medel innehåller anabola steroider kan i vissa fall straffas enligt som den allmänna strafflagen som brott mot liv och hälsa. Däremot är konsumtion och innehav för eget bruk inte straffbelagt. Enligt särskilda bestämmelser är läkemedel innehåller anabola steroider som

receptbelagda.

l6.2.3 Ryssland

I Ryssland regleras läkemedel innehåller anabola steroider i en som Förordning från hälsoministeriet. Sådana läkemedel får endast lämnas ut mot recept och apoteken är skyldiga att spara recepten i ett år. Enligt förordning från 1989 är det förbjudet att från landet en föra ut medel innehåller anabola steroider. Tränare eller läkare som förser aktiv idrottsman med anabola steroider kan enligt som en särskilda bestämmelser i den ryska strafflagen ställas till ansvar för brott mot utövande av läkaryrket.

272 Lagstiftning i vissa andra länder

16.2.4 Slovakien

I Slovakien finns föreskrifter bl.a. receptbelägger läkemedel som som innehåller anabola steroider i övrigt finns för närvarande men

inte någon läkemedelslagstiftning. Den Slovakiska regeringen förbereder särskild läkemedelslagstiftning kommer att omfatta

en som även hormonella preparat särskild lag angående narkotiska samt en medel. Lagarna kommer troligen att antas under 1996.

Tjeckien

I Tjeckien finns särskild straffregel vilken en genom personer som i icke medicinskt syfte förser ungdomar under 18 år med anabola steroider kan dömas till fängelse. I övrigt regleras anabola steroider och andra dopingmedel särskilda läkemedelsföreskrifter. genom

16.2.6 Ungern

Sedan år 1991 finns i den ungerska läkemedelslagstiftningen regler

som särskilt begränsar tillgången av anabola steroider. Sådana medel

är receptbelagda och det krävs särskilda tillstånd för framställning

och handel. På departementet för idrottsfrågor pågår arbete med en

särskild idrottslag kommer att innehålla regler för hanteringen

som av bl.a. anabola steroider och tillväxthormon.

Övriga

16.3 Europa

Belgien

Belgien har sedan 1965 dopinglagstiftning. Den förbjuder doping

en inför och vid idrottstävlingar. Lagen är tillämplig på idrottsutövarna själva liksom på den uppmuntrar till bruk förbjudna subsom av stanser och metoder. Dopingkontroll kan genomföras före, under

och efter idrottsevenemang. Överträdelse lagens föreskrifter kan

av

straffas med fängelse till tre månader.

upp

SOU 1996: 126 Lagstiftning i vissa andra länder 273

16.3 Frankrike

Frankrike har sedan 1965 haft särskild lagstiftning rörande bruket av dopingmedel vid idrottstävlingar. Den nu gällande lagen är 1989 års lag angående undertryckande av bruket av dopingprodukter vid tävlingar och sportsliga manifestationer. Lagen förbjuder användandet av medel eller metoder som på ett konstlat sätt ökar prestationsförmågan samt användandet av metoder för att dölja att sådana medel eller metoder har använts. Förbudet gäller inför och under idrottstävlingar samt vid idrottsliga manifestationer. Även doping av djur omfattas av lagens förbud. Vilka medel och metoder som är förbjudna fastställs varje år av idrotts- och hälsoministrama i en särskild lista. Förebilden för denna lista är IOK:s lista över förbjudna medel och metoder. En nationell kommitté med representater för de statliga myndighetema och för idrottsorganisationema skall leda arbetet mot doping och utöva tillsyn över idrottsorganisationerna. Den enskilde utövarens bruk av dopingmedel skall i första hand bestraffas genom disciplinära åtgärder av idrottsorganisationerna. Idrottsutövaren är enligt lagen skyldig att ställa upp på dopingkontroll såväl vid tävling och idrottslig manifestation som under träning. Om åtgärder inte vidtas eller bedöms vara otillräckliga då någon brutit mot lagens dopingförbud eller vägrat att ställa upp i en dopingkontroll kan idrottsministem, den nationella kommitténs anmälan, besluta om en administrativ sanktion i form avstängning från tävlingar och av sportsliga manifestationer. En överträdelse sådan sanktion kan av en leda till fängelse i till två år. upp Enligt lagen är det även förbjudet att förse idrottsmannen med

förbjudna substanser annat än i terapeutiskt syfte samt att på annat

sätt underlätta eller uppmuntra till bruk av förbjudna substanser och metoder. Överträdelse detta förbud kan straffas med fängelse av upp till två år och om det gäller narkotika upp till tio år. Om gämingen riktar sig mot minderåriga gäller en strängare straffskala. Tillgängligheten av dopingmedel utanför idrottsvärlden regleras i

den franska hälsolagen Code de santé publique innehåller

som bestämmelser om hälsofarliga substanser. Susbstanserna klassificeras i tre listor, en lista för narkotika samt lista I och för övriga substanser. För samtliga substanser som finns upptagna i dessa listor gäller att de är receptbelagda. I övrigt gäller olika restriktioner varvid de strängaste gäller för narkotika. Lista I upptar sådana substanser som anses medföra högre risk för hälsan än de substanser som

274 Lagstiftning i vissa andra länder

finns upptagna i lista II. Anabola steroider och tillväxthormon finns i lista II. Den som bryter mot gällande föreskrifter om tillverkning, import, export, förvaring och överlåtelse kan dömas till fängelse upp till tio år om det gäller narkotika, i vissa fall tjugo år, och till två upp år för övriga substanser. Otillåten konsumtion eller innehav för eget bruk är inte straffbelagt.

16.33 Holland

I Holland finns inte någon särskild dopinglagstiftning. Dopingmedel kan hänföras till 1928 års opiumlag, som reglerar vissa narkotiska medel, eller till 1958 års läkemedelslag. Enligt 1928 års lag krävs särskilt tillstånd för import, export, tillverkning, försäljning och annan fönnedling, transport och innehav. Otillåten hantering är straffbelagd liksom icke medicinsk konsumtion. Även bruket om av narkotiska medel är straffbelagt har man emellertid som princip att inte åtala missbrukama. Anabola steroider omfattas läkemedelsav lagen. Lagen begränsar rätten till import, tillverkning, försäljning m.m. Brott mot lagen kan straffas med böter eller fängelse. Innehav för eget bruk eller konsumtion av anabola steroider är dock inte straffbelagt. Läkemedelslagen omfattar egentligen endast registrerade och licensierade läkemedelsprodukter. Emellertid finns särskilda bestämmelser som även straffbelägger bl.a. import och försäljning av licensierade läkemedelsprodukter.

16.3.4 Italien

I Italien finns sedan 1991 förordning reglerar import, export, en som tillverkning, försäljning och annan hantering av medicinska specialiteter. För hantering krävs tillstånd hälsoministeriet. Reglerna av innebär bl.a. att alla medicinska specialiteter innehåller anabola som steroider är receptbelagda och att rätten för privatpersoner att införa sådana medel för personligt bruk är begränsad till en viss mängd. Förordningen reglerar medicinska specialiteter och omfattar i princip inte substansema i sig. Med något undantag är det därför fritt att t.ex. importera och exportera grundämnen för produktion av läkemedel. Ansvaret för idrottsfrågor har förordning från 1942 genom en överlåtits Italiens nationella olympiska kommitté och dess nationella idrottsförbund. En särskild förordning infördes 1975 om

Lagstiftning i vissa andra länder

doping inom idrotten. Emellertid visade sig denna förordning vara

ogenomförbar och den har inte tillämpats.

16.3.5 Portugal

I Portugal finns sedan 1990 särskild lag angående doping inom en idrotten. Några straffbestämmelser finns inte i lagen. Enligt lagen skall idrottsorganisationema ha särskilda dopingregler och sank-

tionssystem. Vidare föreskriver lagen att dopingkontroller skall genomföras såväl vid som utom tävlan. Idrottsorganisationema skall

ge en årlig rapport till ett särskilt anti-dopingråd. Utanför idrotten

regleras dopingmedel genom läkemedelslagstiftningen.

16.3.6 Schweiz

Inte heller Schweiz har någon särskild lagstiftning om dopingmedel. De medel som är narkotiska medel omfattas av den särskilda narkotikalagstiñningen men i övrigt kontrolleras medlen genom regler om läkemedelshantering. Såväl anabola steroider som peptidhormoner är receptbelagda läkemedel. Diskussioner pågår om att införa en ny läkemedelslag.

Spanien

Spanien har sedan 1990 en särskild idrottslag som även innehåller regler om doping. Lagen innehåller regler om förebyggande åt-

gärder, dopinglaboratorier, kontroller och förteckning över förbjud-

metoder och medel. Huvudansvaret för dessa frågor ligger på ett na under ministeriet för utbildning och idrott lydande idrottsråd men

genom lagen har även en nationell antidopingkommission tillsatts.

Enligt lagstiftningen är alla idrottsaktiva som deltar i officiella

tävlingar skyldiga att anmodan genomgå dopingkontroll såväl vid

utom tävlan. överträdelser bestraffas enligt respektive förbunds som dopingregler. I den spanska motsvarigheten till FASS finns en varningstext införd vid de läkemedel som är förbjudna enligt dopinglistan. Hanteringen av dopingmedel utanför idrottsvärlden regleras i narkotika och läkemedelslagstiftningen. Anabola steroider tillhör de läkemedel som är receptbelagda.

276 Lagstiftning i vissa andra länder

16.3 Storbritannien

I Storbritannien är tillämpliga lagar Medicines Act från 1968 och Misuse of Drugs Act från 1971. De flesta dopingmedel är receptbe-

lagda enligt Medicines Act eller omfattas narkotikalagstiftningen.

av Anabola steroider tillhör de medel omfattas Medicines Act som av och som är receptbelagda. Emellertid finns det drygt tio substanser för vilka det inte finns någon lagstadgad kontroll att de inte p.g.a. ingår i godkända mediciner. Bl.a. gäller detta för de anabola steroi-

derna bolasteron, boldenon, dehydroklonnetyltestosteron

och metenolon. För de substanser som omfattas Medicines Act krävs av

tillstånd för import, försäljning, tillverkning och förvärv. Brott mot

lagen kan straffas med böter eller fängelse. Emellertid sig är vare konsumtion eller innehav för eget bruk straffbelagt. Nya regler rörande anabola steroider förväntas antas inom kort. Reglerna kommer att innebära att anabola steroider och tillväxthormon förs i Misuse of Drugs Act och strängare regler för till-

verkning och annan hantering kommer då att gälla. Däremot kom-

mer inte innehav för eget bruk eller konsumtion anabola steroider av att kriminaliseras. En särskild lista kommer att upprättas över de substanser skall som omfattas av regleringen.

16.3.9 Tyskland

Tyskland har inte någon lag som särskilt reglerar hanteringen av dopingmedel. För de medel som klassificeras narkotiska som preparat finns straffbestämmelser i särskild narkotikalag, Betäuen bungsmittelgesetz, som straffbelägger bl.a. förvärv och innehav av sådana medel. Härutöver kan i vissa fall den förmedlar dopingsom medel till annan person straffas enligt den allmänna strafflagen.

Hantering av läkemedel regleras i läkemedelslagen vilken bl.a. innehåller regler om tillstånd för produktion, försäljning och

annan förmedling samt regler den statliga tillsynen. om

Lagstiftning i vissa andra länder 277

16.4 Australien och USA

16.4.1 Australien

I Australien regleras hanteringen av dopingmedel särskilt i respektive delstat och territorium. För import läkemedel finns central av lagstiftning. Tullagen från 1901 gäller för hela Australien och till denna finns särskilda föreskrifter för t.ex. import av narkotiska och anabola substanser eller preparat. För narkotiska och anabola substanser samt för tillväxthormon gäller att tillstånd för införsel måste erhållas i förväg. För privatpersoner ges sådant tillstånd endast om det genom recept är visat att det skall användas i medicinskt syfte. För företags import krävs inte särskilda licenser, i dessa fall krävs i princip endast att företaget informerar om vem som skall mottaga godset och för vilket ändamål godset införs. Ansvaret för frågor om införsel ligger hälsodepartementet. När väl tillstånd till införsel har givits ligger ansvaret för kontroll på respektive delstat eller territorium. I samtliga delstater och territorier regleras hanteringen i särskild lagstiftning. Vilka substanser tillhandahålls som som legala läkemedel varierar men i samtliga delstater och territorier lämnas läkemedel innehållande anabola steroider endast ut mot recept. Enligt en sammanställning från Australian Sports Drug Agency ASDA är otillåten konsumtion kriminaliserad i fyra av de åtta delstatema/territoriema och otillåtet innehav i delstater/terrisex torier. Överträdelse kan leda till böter eller fängelse. I syfte att motverka användningen av bl.a. dopingmedel inom idrotten tillsattes ASDA genom en särskild lag 1990. ASDA lyder under idrottsdepartementet. ASDA har bl.a. ansvaret för upprättande av en lista över förbjudna medel och metoder, för harmonisering av idrottens regler, forskning och utbildning. ASDA genomför även dopingkontroller och för ett särskilt register över fall där idrottsutövaren fällts för dopingförseelse. ASDA medverkar också i det internationella arbetet.

16.4.2 USA

l den federala lagstiftningen i USA finns särskild lag från 1990, en the Anabolic Steroids Act, som placerar anabola steroider under

278 Lagstiftning i vissa andra länder

samma kontrollsystem, the Controlled Substances Act, bl.a. som omfattar vissa narkotiska substanser. För de medel finns intagna som i the Controlled Substances Act gäller särskilda restriktioner för t.ex. tillverkning, handel och utlämnande av preparat. Anabola steroider är receptbelagda preparat. Olovlig införsel, tillverkning, försäljning och annan distribution samt innehav är straffbelagda handlingar. Olovlig konsumtion av anabola steroider är inte straffbart. Påföljderna är böter eller fängelse, så kan t.ex. innehav för eget bruk straffas vid första förseelsen med fängelse upp till fem år. Tillväxthormon och anabola substanser inte är steroider står inte under som denna särskilda kontroll. Dessa substanser regleras i the Food and Drugs Control Act vilken bl.a. innehåller generella regler läkeom medel. Även enligt denna lag är bl.a. olovlig försäljning straffbart. Ett flertal delstater har regler motsvarande dem finns i den som federala lagstiftningen när det gäller substanser står under särsom skild kontroll. Olovlig konsumtion är endast undantagsvis straffbelagt.

17 Internationellt arbete

mot doping

17.1 Inledning

I detta kapitel belyses det internationella arbetet mot doping bl.a. i

fonn av konventioner och internationella rekommendationer. Arbetet har till stora delar inom de internationella idrottsorägt rum ganisationema och inneburit åligganden för de nationella idrottsorganisationerna. Även i övrigt har arbetet främst åtgärder för avsett att förhindra dopingen inom idrotten och bruket dopingmedel har av

endast i begränsad omfattning behandlats i ett folkhälsoperspektiv.

De för Sverige bindande internationella åtagandena är Europarådets

konvention mot doping samt de direktiv och förordningar gäller

som inom EU.

17.2 Internationellt arbete utanför den

idrottsrörelsen

internationella

WHO

Med bistånd av UNDCP United Nations International Drug Control

Programme har WHO:s Programme on Substance Abuse undersökt problemet med användningen av dopingmedel inom idrotten. Projektet har utmynnat i två rapporter. Den första rapporten "Drugs and Sports: Current Issues and Implication for Public Health" kom 1992 och innehåller en översikt bl.a. de hälsoproblem och sociala av problem dopingmissbruket medför vid idrottsutövning samt olika åtgärder som vidtagits för att förebygga missbruket. En andra rapport kom 1995, "The Programme Development Manual for Drugs and Sport". Avsikten med denna rapport är att den skall utgöra ett

280 Internationellt arbete mot doping SOU 1996: l 26

hjälpmedel för kartläggning av dopingmissbruket och för det förebyggande arbetet mot doping inom idrotten.

UNESCO

I UNESCO:s regi har internationella idrottsministerkonferenser hållits. Den senaste hölls i Moskva 1988 vid vilken antogs en rekommendation till stöd för den urkund mot doping inom idrotten

som den s.k. permanenta världskonferensen hade utarbetat se

nedan. UNESCO har även haft kampanj under det senaste året en i vilken FN:s medlemsstater uppmanas att ansluta sig till Europa-

rådets konvention mot doping.

Europeiska unionen

Inom EU har ett stort antal direktiv antagits som rör läkemedels-

kontrollen. Reglerna syftar till att harmonisera frågor om bl.a. tillstånd till försäljning, tillverkning, import och receptbeläggning. För

Sveriges del har dessa direktiv beaktats när den nya läkemedelslagen infördes 1993. Härutöver har inte några direktiv eller förordningar givits som särskilt tar sikte på anabola steroider och liknande dopingmedel. Angående doping inom idrotten antog Europeiska gemen-

skapernas råd och medlemsländerna 1992 ett antal förhållningsregler

i en resolution Code of Conduct Against Doping Sport. I

resolutionen uppmanas Europakommissionen och medlemsländerna att

tillämpa denna kodex i kampen mot doping. Kodexen tillkom bl.a. mot bakgrund av att de olympiska spelen skulle hållas samma år och poängterar vikten av att de unga informeras om dopingens risker och

uppmuntras till ett dopingfritt idrottsutövande. Ungdomar skall därför uppmuntras att ta en ledande roll och sprida budskapet. Vidare skall föräldrar uppmuntras till att fostra sina barn till och stödja dem i ett positivt tränande. Skolor, idrottsutövare, tränare,

idrottsorganisationer m.fl. skall vara aktiva för att bl.a. främja "rent

spel" vid tävlingar och arbeta mot dopingen. Enligt kodexen har utövare av yrken inom hälsoområdet skyldighet att informera sig om skadeverkningar och ge råd åt individer uppsöker dem. som Analyslaboratorier skall bl.a. hålla hög kvalitet sina analyser samt följa upp och informera vederbörande myndighet potentiella om nya

dopingmedel. Slutligen skall media ge allmänheten information

om idrottsutövamas träningsprogram och inte bara tävlingsresultaten om

SOU 1996: 126 Internationellt arbete mot doping 281

samt relevant information de negativa konsekvenserna av om doping. Den 6 maj 1994 antog Europaparlamentet resolution om idrott en och doping. När det gäller dopingfrågoma överensstämmer resolutionens rekommendationer i huvudsak med vad som gäller enligt

Europarådets konvention mot doping. Europakommissionen har i

samarbete med Europarådet framställt ett utbildnings- och infonna-

tionsmaterial the Clean Sport Guide och diskussioner pågår hur

om skall samarbeta fortsättningsvis med frågorna om doping. parterna

Europakommissionen har även ingått ett samarbete med IOK för

fmanisering ett forskningsprojekt i syfte att bl.a. utveckla säkra av analysmetoder för tillväxthonnon.

Europarådet

Europarådet har sedan 1960-talet antagit ett antal texter, däribland den European Anti-Doping Charter for Sport 1984, som berört doping inom idrotten. Detta arbete ledde fram till Europarådets

konvention mot doping vilken öppnades för undertecknande 1989. Konventionen är öppen för Europarådets medlemmar samt vissa i

konventionen angivna stater. Emellertid kan även andra stater ansluta sig efter inbjudan. För närvarande har 21 stater, däribland Sverige, ratificerat konventionen och sex stater anslutit sig. Ytterlitio stater har undertecknat konventionen. För Sveriges del gare trädde konventionen i kraft den 1 augusti 1990. Konventionen bygger på de dokument inledningsvis nämnts. som Konventionen tar sikte främst doping som ett idrottsproblem och syftet är att minska och slutligen avskaffa dopingen inom idrotten. Utöver vad nedan sägs åtgärder för att begränsa tillgången som om dopingmedel berörs inte frågor doping ett folkhälsoav om som

problem i sig. Det skall dock anmärkas att vid övervakningsgrup-

sammanträde i maj 1996 beslutades även folk-

pens se nedan att

hälsoperspektivet skall aktualiseras för eventuella ytterligare

åtgärder inom Europarådet. Vad som skall utgöra dopingmedel

bestäms i särskild lista med utgångspunkt i den av IOK uppen rättade listan. Konventionen upptar en rad åtgärder för uppnående av angivna syfte och konventionsstatema åtar sig att, inom raovan för statens konstitutionella befogenheter, verka för detta syfte. marna Parterna skall lagstiftningsåtgärder eller administrativa åtgenom

gärder begränsa tillgången och bruket av förbjudna dopingmedel och

dopingmetoder, i synnerhet anabola steroider. Som kriterium för

282 Internationellt arbete

mot doping SOU 1996: 126

statsbidrag skall gälla att idrottsorganisationema

har antagit regler

mot doping. Parterna skall vidare bl.a. bistå sina idrottsorganisationer med finansiering dopingkontroller och analyser,

av främja

dopingkontroller vid och utom tävling, underlätta överenskommelser om dopingkontroller i andra länder samt verka för att dopinglaboratorier upprättas. Utbildningsprogram och informationskampanjer skall utarbetas. Parterna skall även uppmuntra idrottsorganisationerna att harmonisera sina dopingregler och arbeta internationellt.

att

För bl.a. övervakning tillämpningen konventionen och beslut

av av

rörande konventionen har särskild övervakningsgrupp tillsatts

en i vilken varje ratiñcerande stat har Andra länder, en röst. för vilka konventionen är öppen, kan delta observatörer. Övervaksom

ningsgruppen sammanträder varje år och har tillsatt arbetsgrupper

som ser över och utarbetar förslag i de frågor hänför sig till

som konventionen. Arbetet har bl.a. lett fram till initiativet aktualisera att

folkhälsoperspektivet samt det nämnda utbildnings- och

ovan inforrnationsmaterialet.

Nordiska Rådet

Nordiska rådet antog den 10 1994 rekommendation mars en

avseende hormondoping. Nordiska rådet rekommenderade därvid Nordiska ministerrådet att undersöka förutsättningarna

för ett ut-

vidgat nordiskt samarbete i syfte att bekämpa missbruket anabola

av

steroider och andra dopingpreparat. Rekommendationen

har ännu inte slutbehandlats ministerrådet. I rekommendationen av anmanas även de nordiska ländernas regeringar den europiska

att dagord-

ningen föra upp problemet med anabola steroider utanför idrotten samt att verka för att alla medlemmar Europarådet ratificerar av Europarådets konvention mot doping. Nordiska rådet har även givit ekonomiskt stöd till nordiska konferenser där bl.a. nordiska idrotts-

organisationer och företrädare for polis- och tullmyndigheter har

deltagit. Vidare arbetar Nordiska rådet for få till stånd att samverkan med bl.a. de baltiska staterna. I ett uttalande den gemensamt

16 april 1996 uppmanade Baltiska församlingens

och Nordiska rådets presidier regeringama i de nordiska och de baltiska länderna

att samarbeta mot smugglingen bl.a. dopingmedel.

av

Internationellt arbete mot doping 283

Pragkonferensen 1993

United States Drug Enforcement Administration DEA anordnade 1993 konferens i Prag, International Conference the Abuse en on and Trafficking of Anabolic Steroids, inriktade sig på missbrusom ket och spridningen anabola steroider i folkhälsoperspektiv. Vid av konferensen deltog representater från 17 länder och nationella myndigheter, representanter från olika internationella organisationer och olika experter. Det skall anmärkas att med anabola steroider innefattades här även testosteron, tillväxthormon och beta-2-stimulerare såsom clenbuterol. Vid konferensen antogs en rekommendation. I denna betonas vikten samarbete på alla nivåer såväl av nationellt internationellt och förebyggande åtgärder. Bl.a. som av regeringama över lagstiftningen i syfte att skärpa uppmanas att se kontrollen över anabola steroider och att informera andra länder om missbrukets konsekvenser och omfattning. Berörda myndigheter, såsom tull och polis, skall skapa förutsättningar för gemensamma åtgärder och erbjuda andra länders myndigheter operativ assistans. Det förebyggande arbetet utbildning och upplysning poänggenom teras. Vidare skall myndigheter och idrottsförbund samarbeta och skapa gemensam strategi i kampen mot missbruket. en

Samarbete mellan myndigheter

Som redogjorts för tidigare avsnitt 9.2.3 samarbetar de nordiska tull- och polismyndigheterna genom ett särskilt dopingprojekt. I

övrigt föreligger inte något formaliserat eller generellt internationellt samarbete. Emellertid föranleder enskilda ärenden samarbete med

utländska polis- eller tullmyndigheter och vissa utredningar i

Sverige har initierats på detta sätt.

17.3 Det internationella arbetet

inom idrottsrörelsen

l kap. 5 redogörs för den svenska idrottsrörelsen och dess arbete mot doping. Som framgår i det kapitlet styrs de svenska specialförbundens regler och verksamhet inte enbart den svenska idrottsav rörelsens stadgar. Många specialförbund är även medlemmar i

284 Internationellt arbete mot doping

.

internationella och kanske också europeiska specialförbund, som

t.ex. IAAF Internationella friidrottsförbundet och UEFA det

euro-

peiska fotbollsförbundet. Specialförbund med olympiska idrotts-

grenar ingår i nationella olympiska kommitteér. Därutöver finns fristående internationella organisationer t.ex. PGA för golfen. som För de internationella specialförbunden utgör General Association of International Sports Federation GAISF ett samlingsförbund. I den olympiska rörelsen, bland annat består internationella som av specialforbund och de olika nationella olympiska kommittéerna, är IOK det ledande organet. Av de internationella organisationerna har förutom IOK och -

GAISF bl.a. IAAF länge agerat mycket aktivt för att bekämpa

-

dopingen inom idrotten. Även flera internationella Specialför-

om bund numera har följt efter fungerar arbetet mot doping olika väl i förbunden. Något samstämmigt regelsystem finns inte mellan de olika internationella idrottsförbunden, varje förbund har sina regler. Således kan regler om vad som skall förbjudna dopinganses som

medel, kontrollproceduren och sanktioner olika i de

om om se ut olika förbunden. Det skall emellertid sägas att de flesta grundar sina regler om vilka medel är förbjudna på den IOK upprättade som av listan. I vissa fall är den bristande samstämmigheten effekt en av att behoven är olika beroende på vilken idrottsgren det är fråga om. Emellertid har den bristande samstämmigheten skapat problem och

harrnoniseringsfrågor har därför fått stor betydelse i det interna-

en tionella arbetet. Såväl IOK som GAISF har antagit resolutioner och urkunder i vilka tas upp principer och regler för arbetet mot doping. För IOK:s del har två olympiska urkunder antagits, 1986 och 1988, vilka kodifierar de grundläggande principerna för arbetet. Urkunderna innehåller

bl.a. regler om godkännande ackreditering laboratorier och

av grunderna för listan förbjudna dopingmedel och metoder. om Sedan 1988 har ett antal världskonferenser hållits rörande doping inom idrotten. Den senaste hölls i London 1993. Konferensema, som kallas för den permanenta världskonferensen doping inom mot idrotten, organiseras bl.a. IOK:s medicinska kommitté och vänder av sig till såväl regeringar och myndigheter idrottens organisasom tioner. Syftet med konferensema är främst att utbyta information samt diskutera samarbete och åtgärder mot doping. I viss utsträckning pågår samarbete mellan de nationella Specialförbunden när det gäller t.ex. möjligheterna genomföra kontroller att på

idrottsutövare. Det nordiska anti-dopingavtalet berörts tidigare

som

SOU 1996: 126 Internationellt arbete mot doping 285

kap. 5 ger denna möjlighet for de förbund som är parter i avtalet. Ett liknande avtal är "The Memorandum of Understanding between Govemments of Australia, Canada and the United Kingdom concerning the Reciprocal Development and Enforcement of Measures Against Anti-Doping" som kom till 1990. Avtalet är öppet för andra länder och för närvarande omfattas även Frankrike, Nya Zeeland och Norge av denna överenskommelse.

H

överväganden

och förslag

18 Allmänna

överväganden

18.1 Utredningens kartläggning och analys

Utredningen har haft i uppdrag att göra en allsidig översyn av dopingproblemets omfattning och karaktär, följder av missbruk av dopingmedel kort och lång sikt samt bedöma behovet av olika insatser, bl.a. på informationsområdet. Utredningen skall också studera det finns koppling mellan missbruk av dopingmedel om en och annat missbruk och våldsbrott. I direktiven betonas att utgångspunkten för utredningens arbete skall vara en noggrann genomgång den faktiska kunskapen om dopingmedlen och deras medicinska av och psykiska verkningar. Utredningen har mot bakgrund detta sett det som en central av uppgift att införskaffa och sammanställa ett så gott kunskapsunderlag som möjligt om olika aspekter av dopingproblemet. Oavsett vilka slutsatser som utredningen själv drar om behovet av olika åtgärder kan sådan kunskapssammanställning utnyttjas både för en information och som underlag för fortsatt debatt. Utredningen har gjort mycket omfattande genomgång av såväl en svensk som utländsk forskning om dopingmedel och deras verkning- Tonvikten har lagts vid anabola steroider, är de i särklass ar. som vanligaste och bäst kända medlen. Utredningen har också tagit del av de undersökningar som finns angående missbrukets utbredning och karaktär samt även låtit utföra egna kompletterande undersökningar och enkäter. Resultatet tyder att dopingproblemet har många komplicerade aspekter som inte tidigare fått tillbörlig uppmärksamhet. Det finns inte något enkelt svar varken på varför vissa män och pojkar använder dopingmedel eller på hur man unga skall komma till rätta med detta missbruk. Det är tydligt att det behövs insatser av många olika slag och på många olika områden. Samtidigt måste det konstateras att det är åtskilligt som vi fortfarande inte vet ens om dopingmedlens verkningar. Det gäller bl.a. frågan hur de olika medlen påverkar människor sikt, framför allt

vid så höga doser som det här kan vara fråga om. Det ligger i sakens

10 16-1161

290 Allmänna överväganden

natur att det är svårt att genomföra vetenskapligt kontrollerade försök för att klarlägga dessa risker. Att många medlen har av allvarliga fysiska skadeverkningar får dock anses klart. Det gäller bl.a. anabola steroider. Det får dock inte förnekas att anabola steroider, i förening med träning, faktiskt effekt muskelstyrka ger och vikt om än med individuella variationer; detta till skillnad från tillväxthorrnon som endast visats ha en sådan effekt hos personer med bristsjukdomar. Att anabola steroider också har denna eftersträvade effekt gör givetvis informationsuppgiften svår. Mera oklart är vilka psykiska effekter de olika medlen har. Det är

egentligen bara anabola steroider och testosteron nedan kallat AAS

som studerats i sådana avseenden och även där är kunskaperna bristfälliga. Det finns visserligen många fallbeskrivningar missav brukare som blivit irritabla, aggressiva osv. Att intag av AAS kan ge psykiska effekter hos en del försökspersoner finner även stöd i några av de av de kontrollerade systematiska studier har publicerats. som Emellertid har effekter, som t.ex. ökad aggressivitet, också i vissa studier iakttagits hos försökspersoner som trott sig ha intagit AAS, dvs. man kan inte bortse från en placeboeffekt. Saken kompliceras ytterligare av att missbruk AAS ofta kombineras med av synes missbruk av alkohol och narkotika, bl.a. amfetamin. Det torde dock kunna konstateras att intag av AAS hos vissa individer kan framkalla psykiska symptom, bl.a. förhöjd aggressien vitet. Vad detta beror på eller löper risk att drabbas går vem som dock för närvarande inte att säga. Det bör också erinras att ökad om aggressivitet inte är detsamma ökad benägenhet att begå som våldsbrott. Här spelar många andra faktorer in, såsom den omgivande miljön, individuella särdrag och den eventuella förekomsten av annat missbruk. Något vetenskapligt belagt orsakssamband mellan missbruk av AAS och våldsbrott finns inte. Man kan förstås fråga sig om det någonsin är möjligt att belägga sådana orsakssamband; inte ens beträffande alkohol är det klart hur det samband finns som mellan missbruk och våldsbrott egentligen ut. För närmare ser en redovisning av denna problematik hänvisas till Artur Solarz utlåtande i del bilaga Förslag eventuella åtgärder mot nr om missbruk av AAS grund av att de tillskrivs våldsframkallande egenskaper kan därför inte grundas på annat än olika sannolikhetsantaganden och en riskbedömning. Som närmare beskrivs nedan och i kap. 22 utredningen visserligen att konsumtionen anser av dopingmedel bör kriminaliseras, detta grundas allmen mera

Allmänna överväganden 291

männa överväganden och inte just AAS:s eventuella våldsframkallande egenskaper. Ett genomgående drag enligt studierna är vidare att brukarna till en början upplever ett välbefinnande som efter hand avtar. Detta kan emellertid även tillskrivas tillfredsställelsen med den ofta snabba vikt- och muskelutvecklingen vilket är vad man i allmänhet vill uppnå med missbruk av AAS. På motsvarande sätt synes det inte vara ovanligt med depression när missbruket avbryts. I vissa fall uppges en sådan depression vara relativt snabbt övergående men den kan också vara allvarlig och kräva behandling. Att depression inträffar kan bl.a. tillskrivas det förhållandet att testosteronnivån i kroppen kan bli låg när man slutar att använda anabola steroider. Även här kan dock psykologiska faktorer spela in; från att ha varit stor och stark upplever man att kroppen "rasar ihop". Det är alltså mycket svårt att säga något generellt om de psykiska verkningarna av AAS jfr. kap. 7. När det gäller andra dopingmedel än AAS, t.ex. tillväxthormon, finns inget stöd för att missbruk skulle ge några psykiska bieffekter hos i övrigt friska personer. Även när det gäller de bakomliggande orsakerna till vissa att unga män och pojkar vill utsätta sig för de hälsorisker det otvivelaktigt innebär att använda dopingmedel är kunskaperna ofullständiga. Enligt de studier som nu föreligger synes missbruket främst vara kopplat till olika former av träning där man vill öka styrkan eller muskelvolymen varvid dopingmedlen genväg och ses som en möjlighet till ökad styrka eller muskelvolym. I dessa fall sker missbruket således inte för att uppnå direkta berusningseffekter utan för att förändra kropp och utseende. Utredningens material tyder på att de bakomliggande orsakerna till denna önskan att förändra kroppen i många fall finns på ett djupare psykologiskt plan, såsom personlig osäkerhet och sökande efter en identitet, självhävdelsebehov, orealistisk självuppfattning och kroppsfixering. I det här sammanhanget bör nämnas det kommersiella utbudet inom t.ex. film och musik eller i olika tidskrifter och de ideal som där förmedlas. Man bör uppmärksamma den betydelse detta utbud kan ha för unga pojkars syn på kroppen och för hur långt de är beredda att gå för att uppnå en idealkropp. Vilken uppfattning man har om de djupare orsakerna till missbruk av dopingmedel spelar givetvis stor roll för vilken inriktning man vill ge de förebyggande åtgärderna. När det gäller omfattningen av missbruket av dopingmedel i Sverige har utredningen funnit att detta knappast är så utbrett och

Allmänna överväganden SOU 1996: 126

etablerat som ibland har befarats jfr. kap. 3. Utredningens under-

sökning om omfattningen av missbruket se avsnitt 3.5 och del B,

bilaga nr 4 visar att det bland män i åldern 18-30 år är 1,1 procent som någon gång prövat anabola steroider. Två tredjedelar de av intervjuade hade dessutom endast använt anabola steroider någon enstaka gång eller under enstaka kur. Debutåldem i genomsnitt var 19 år. Mer än 60 procent av dem som prövat anabola steroider hade gjort det för mer än två år sedan. Beträffande tillväxthorrnon det var endast ett fåtal personer som ansåg sig 11aerfarenhet av detta. Enligt CAN:s undersökningar bland gymnasieungdomar är andelen personer med erfarenhet av anabola steroider något högre, men undersökningarna bland elever i årskurs 9 och bland de mönstrande visar på samma resultat som utredningens undersökning. Vad som kan tala emot resultaten i undersökningarna är det förhållandet att tillgången dopingmedel synes vara mycket god. Emellertid är det sammantagna intrycket att missbruket av anabola steroider är mindre än befarat och klart lägre än i t.ex. USA. Främst synes missbruket av dopingmedel förekomma bland pojkar i de äldre tonåren och åldrarna närmast däröver. En intressant fråga är om de pojkar och män prövar unga som anabola steroider skiljer sig på något sätt från andra ungdomar i samma ålder. Utredningens omfattningsundersökning visar t.ex. på en större erfarenhet av anabola steroider bland dem vid som tidpunkten för undersökningen var arbetslösa och/eller hade låg

utbildning endast grundskola. I denna undersökning framkom

också ett klart samband mellan erfarenhet anabola steroider och av narkotika, vilket även CAN:s undersökning gymnasieungdomar av

visar. Av undersökningarna framgår vidare inte oväntat ett klart

samband mellan användning av anabola steroider och styrketräning. Ovan har nämnts att man tyckt sig observera att missbrukama ofta har en osäkerhet tar sig uttryck i självhävdelscbehov och som kroppsñxering. Det har klart framgått att kroppsbyggarkulturen spelar en viktig roll för sådana män. I övrigt är det svårt att unga uttala något generellt om vad som utmärker missbrukama. En mycket viktig fråga som inte är klarlagd, och dessutom kan som vara svår att undersöka, är eventuell koppling mellan missbruk av anabola steroider och kriminalitet. En sådan koppling skulle naturligtvis ha stor betydelse för valet av åtgärder. När det gäller kunskaper om dopingmedels bieffekter och hur om pojkar med sådan missbruksproblematik bör bemötas kan genomgående konstateras att kunskaperna trots ett på många håll -

Allmänna överväganden

stort intresse och engagemang generellt sett är dåliga. Det finns ett stort behov av utbildning för många olika personalkategorier i som sin yrkesverksamhet kan möta dessa ungdomar. Några sammanhängande strategier när det gäller omhändertagandet missbrukare av av dopingmedel finns inte i dag, varken när det gäller socialt stöd

eller fysisk/psykisk vård. Saken kompliceras naturligtvis att

av man i dag inte med säkerhet kan säga vilken hjälp missbrukare av dopingmedel i allmänhet erfordrar. Även detta torde delvis kunna

bero på bristande kunskaper hos olika personalkategorier. Det är

t.ex. troligt att missbruk anabola steroider inte upptäcks när av missbrukama söker sjukvård för de olika fysiska besvär ofta som

uppstår. I dag finns inte heller någon organiserad vård att erbjuda

missbrukama. Den vård finns i dag främst bestå i som synes behandling för de enstaka fysiska besvären samt eventuell psykia-

trisk behandling depression.

av Missbruket dopingmedel är nämnts kanske inte så av som ovan omfattande som man ibland trott. Inte desto mindre är det ett

allvarligt samhällsproblem, främst de allvarliga hälsofaror

genom det innebär för många unga människor. Det kan samtidigt noteras att tillgången illegala medel, och då främst anabola steroider, är god.

Det är lätt att få tag sådana medel för den vill pröva. som

Utredningen anser därför att det måste ske en fortsatt målmedveten bekämpning av allt icke medicinskt bruk sådana medel. När det

av gäller förekomsten doping inom den organiserade idrotten har av idrottsrörelsen tagit sitt olika åtgärder och några ansvar genom särskilda åtgärder från samhällets sida erfordras inte i det sammanhanget. Samhällets åtgärder bör, liksom hittills, inriktade på vara

missbruket i ett folkhälsoperspektiv. Särskilt angeläget komma

är att de personer bl.a. tillhandahåller dopingmedel för försäljning. som Det står vidare klart att effektiv kamp mot missbruket en av dopingmedel förutsätter ett brett spektrum åtgärder inom rad av en områden och med deltagande myndigheter, kommuner och av landsting samt organisationer och enskilda. Med hänsyn till att

missbruket ha sin grund i ungdomars förhållningssätt till

synes identitet och livsstil måste sådana grundläggande frågor få central en plats i det förebyggande arbetet. Massmedias roll måste också

uppmärksammas liksom attitydbildningen inom vissa ungdomsgrup-

per och då främst bland pojkar och män. Utredningen vill här unga uppmärksamma de i det här sammanhanget negativa attityder som förmedlas olika tidskrifter, såväl svenska utländska, med genom som

inriktning på kroppskultur. Med hänsyn till tryckfrihetslagstiftning-

Allmänna överväganden

föreligger stora svårigheter att bekämpa sådan attitydbildning en skärpningar i lag utan detta får motarbetas annat sätt. genom

18.2 Utredningens bedömning av

behovet av åtgärder

Det är lätt att diskussionen vad som skall göras mot missbruket om dopingmedel fokuseras straffrättsliga åtgärder som t.ex. av kriminaliseringen bruket dopingmedel. Emellertid erfordras, av av sagts, ett brett spektrum av åtgärder. Utredningen anser att som ovan tyngdpunkten måste ligga på det förebyggande arbetet i form av informationsinsatser och attitydpåverkan. När det gäller straffrättsliåtgärder bör sådana i första hand inriktas att begränsa tillgånga dopingmedel. Att frågan om kriminaliseringen av bruket av gen dopingmedel ändå erhållit ett stort utrymme i betänkandet beror främst den uppmärksamhet denna fråga rönt i olika sammanhang. Ett genomgående drag när det gäller arbetet mot missbruket av dopingmedel är att arbetet måste bygga på regelbunden samverkan mellan myndigheter, olika organisationer och enskilda. Detta har stor betydelse såväl när det gäller allmänna förebyggande åtgärder när det gäller hjälp till enskilda individer. Vidare är samverkan som mellan t.ex. tull och polis förutsättning för effektiva insatser i en syfte att begränsa tillgången på dopingmedel. Olika former förebyggande arbete bl.a. i form av informationsav insatser har diskuterats ingående i utredningen. Det kan konstateras att det behövs information i många former och genom många kanaler för att sprida sakliga kunskaper om dopingmedel och för att stärka attitydbildningen mot bruket sådana medel. Viktigt är dock av att åtgärderna organiseras så att t.ex. information kan ges återkommande och nå de ungdomar tillkommer. Tidsbegränsade nya som kampanjer och projekt fyller självklart en funktion i upplysningsarbetet kan enligt utredningens mening inte ersätta kontinuerliga men åtgärder. Det är också väsentligt att sådana förebyggande insatser kommer in på ett tidigt stadium i en ung människas liv. Skolan har här ett viktigt och det bör enligt utredningens mening ansvar förtydligas att dopingmedel har sin givna plats inom den s.k. ANTundervisningen.

Allmänna

överväganden 295

En angelägen fråga är vidare attitydema till dopingmedel inom olika former av gymverksamheter. Av undersökningarna framgår

en

klar koppling mellan missbruket dopingmedel och olika former

av av styrketräning. Gymkulturens betydelse har också påpekats i flera

studier. Arbetet mot missbruket dopingmedel måste därför även

av

äga rum på gymanläggningama. Det skall dock samtidigt poängteras

att många gymanläggningar erbjuder möjligheter till hälsosam träning och att, enligt bl.a. utredningens undersökning, den helt övervägande delen av dem som styrketränar inte har prövat anabola steroider. Utredningen inte att det skall införas någon särskild anser offentlig kontroll I stället bör uppmuntras till av gymmen. gymmen

självsanering på frivillig väg. Gymbranschens åtgärder mot

egna förekomsten dopingmedel bör därför stödjas på olika sätt. av

Som tidigare framgått är huvudproblemen med dopingmedel

ett av

och då främst anabola steroider att tillgången är god. Det är också

lätt att komma över medlen. Utredningen vill därför understryka den centrala roll som tull- och polismyndigheter har när det gäller att

minska tillgången på dopingmedel den illegala marknaden. Det

är viktigt att insatserna för att komma dem tillhandahåller som dopingmedel kan ges tillräckligt utrymme inom för ramen myndigheternas verksamhet. I huvudsak härrör dopingmedlen från utlandet, bl.a. vissa europeis-

ka länder, och har smugglats i Sverige. Åtgärder inom Sverige

från de rättsvårdande myndigheternas sida kan bara få begränsat genomslag så länge det är lätt att i utlandet få tag på kvantiteter stora anabola steroider. Internationell samverkan på olika plan därför är nödvändig. En fråga är oroande är de uppgifter tyder som som att det i vissa europeiska länder är mycket lätt att apotek inhandla större mängder dopingmedel, trots att de är receptbelagda. På många håll är kontrollen över handeln med läkemedel otillräcklig. Det är därför nödvändigt att ta dessa frågor även på det internationella upp planet och försöka få andra länders förståelse för behovet skärpt av kontroll över främst all handel med anabola steroider. Det intemationella samarbete förekommer idrottens område är inte som tillräckligt för att komma till rätta med detta slag frågor. Utredav ningen anser därför att regeringen bör ta dessa frågor inom upp

ramen för EU-arbetet och i andra lämpliga sammanhang. På lagstiftningsområdet föreslår utredningen först och främst införande av ett grovt brott med högre straffskala för dopingbrott. Denna brottsmbricering är främst avsedd för fall kvalificerad

av mer spridning av dopingmedel. Detta markerar den vikt utredningen

296 Allmänna överväganden

fäster vid att minska tillgången de illegala medlen och därigenom hindra att ungdomar kommer i kontakt med dessa. Utredningen har också övervägt att föra in ytterligare medel i dopinglagen stannat för att inte föreslå detta. Dopinglagen tar men sikte vissa särskilt farliga medel som har eller antas ha anabol nu

verkan. Enligt utredningens mening bör dopinglagen förbehållas

sådana medel till sin karaktär kan jämställas med nu reglerade som medel och där det finns särskild anledning till särreglering. För några de medel utredningen diskuterat i detta sammanhang, av som exempelvis vissa beta-2-stimulerare clenbuterol, är det lagsom tekniskt mycket svårt att föra dessa medel i dopinglagen. Det är vidare så att de medel kan komma ifråga i allmänhet redan är som reglerade i läkemedelslagen. Denna lag kan för huvuddelen av dessa medel bedömas tillräcklig med hänsyn till respektive medels som medicinska verkningar och förekomst i Sverige. För att kunna komtill rätta med eventuell omfattande spridning av vissa ma en mer läkemedel föreslår utredningen dock att även innehav av läkemedel i överlåtelsesyfte straffbeläggs och att straffskalan i läkemedelslagen höjs för vissa kvalificerade fall otillåten försäljning och innehav. av

När det gäller frågan om även bruket av dopingmedel skall

kriminaliseras finns det enligt utredningens mening många svårigheter med sådan kriminalisering. Jämförelser med narkotikamissen bruket kan endast göras i viss mån eftersom dessa missbruk skiljer sig bl.a. när det gäller omfattning missbruket och möjligheterna av att upptäcka missbrukama. Det är inte heller vetenskapligt visat att t.ex. anabola steroider är beroendeframkallande. När det gäller möjligheterna till vård och stödinsatser är skillnaderna än större. Emellertid anser utredningen att det är mycket viktigt att samhällets ställningstagande mot alla former icke medicinsk befattning med av dopingmedel är klart och konsekvent. Dopinglagens regler bör därför utsträckas till att omfatta även den egna konsumtionen. Själva

intaget dopingmedel framstår också som lika straffvärt som

av innehav medlet för eget bruk. En sådan markering i personens av lagen bör verka avhållande dem som överväger att pröva dopingmedel och bidra till att förebygga fortsatt spridning missbruket. av De praktiska svårigheterna med att tillämpa förbudet bör kunna uppvägas dessa positiva effekter och den ökande sociala kontroll av förbudet medför. Utredningens förslag kriminalisering bruket medför att om av möjlighet till straffprocessuella tvångsåtgärder i form av t.ex. ges provtagning. Kontrollen av bruket av dopingmedel blir därmed en

Allmänna överväganden 297

fråga för polisen och övriga rättsvårdande myndigheter. Utredningen

inte det det finns anledning att utökade möjligheter anser att att ge

kontroll provtagning i andra sammanhang. Beträffande de

till genom

kommunala befogenheterna kan, enligt utredningens uppfattning, ändringar inte övervägas enbart med avseende dopingmedel utan

måste behandlas i ett bredare perspektiv. Det är också väsentligt att de missbrukar dopingmedel kan

som erbjudas erforderlig vård och behandling. Som ovan sagts är situadet gäller vård och sociala stödinsatser i dag otillfredsstältionen när

lande. Utredningen att det är synnerlig vikt att åtgärder

anser av vidtas dessa områden. Ett första steg är bl.a. att identifiera vårdbehovet och fram underlag för att utveckla behandlingsstrateatt ta gier. Utredningen föreslår därför att Socialstyrelsen får i uppdrag att kartlägga behovet vård och behandling och utarbeta rekommenav

dationer för behandling dem som missbrukar dopingmedel.

av Socialtjänsten har redan i dag ett särskilt för unga människors ansvar och utveckling. För att klargöra att ansvaret även omfattar uppväxt

missbruk dopingmedel föreslår utredningen att detta uttryckligen

av markeras i socialtjänstlagen.

Utredningen vidare frågan dopingmedlens behandling

tar upp om

inom vissa yrkesutbildningar och inom fortbildningen och föreslår för detta. Det gäller t.ex. för personal inom tull- och

ökat utrymme

polisväsendet, lärare samt olika kategorier av vårdpersonal.

Utredningen konstaterar vidare att det fortfarande finns stora luckor

i kunskapen dopingmedlens verkningar, särskilt det psykiska

om området. inte heller mycket de djupare orsakerna till Man vet om

dopingmissbruket, varken vad gäller de individuellt betingade faktorerna eller vad gäller inflytande reklam, olika ungdomskul-

av Saken blir inte lättare medel med delvis turer m.m. av att nya förändrade egenskaper ständigt presenteras. Effektiva åtgärder mot

missbruket förutsätter tidigare sagts ett gott kunskapsunderlag

som i bl.a. dessa hänseenden. Det måste också finnas hög grad av en öppenhet och god beredskap att möta förändrade missbruksmönster. Detta medför att fortsatt forskning, såväl medicinsk som beteende-

vetenskaplig, är stor betydelse, liksom att forskningsresultaten

av bred spridning. ges en

19 Förebyggande åtgärder

Förebyggande åtgärder i form bl.a. infonnation har en central av

roll när det gäller att motverka missbruket av dopingmedel.

Sådana åtgärder måste vidtas flera plan och bygga på kon-

tinuitet och samverkan mellan myndigheter och frivilliga orga-

nisationer. Arbetet måste även bli föremål för fortlöpande utvär-

dering. Utredningen understryker vikten särskilda insatser riktade av till ungdomar. Frågor attityder till identitet, kropp och hälsa om måste få framträdande plats informationen också en även om

bör ta riskerna med ett missbruk av dopingmedel. Skolan

upp har här mycket betydelsefull roll. Information om dopingmeen del måste få med alkohol och narkotika likställd plats i ANTen undervisningen. Utredningen föreslår att Skolverket får i uppförtydliga skolans i detta hänseende. Även drag att ansvar kontinuerlig information till de värnpliktiga är väsentlig. Utredningen konstaterar att, även det övervägande antalet om gymbesökare aldrig har prövat anabola steroider, det föreligger tydligt samband mellan missbruk anabola steroider och de ett av

aktiviteter erbjuds på gymanläggningama. Det är därför

som

mycket viktigt att det förebyggande arbetet även inriktar sig på att hålla gymanläggningama fria från dopingmedel. Detta arbete måste bygga frivillig samverkan från gymanläggningama. Initiativ till självsanering i branschen bör uppmuntras och stöd-

Jas. Utredningen understryker kommunernas nyckelroll när det gäller förebyggande arbete riktar sig till gymmen. Några ändsom ringar de rättsliga befogenheterna för kommunerna föreslås av inte.

300 Förebyggande åtgärder

19. 1

Utredningens överväganden angående behovet av förebyggande åtgärder

Det förebyggande arbetet olika informations- och utbild-

genom ningsinsatser är en mycket viktig åtgärd när det gäller påverka att människors attityder och beteenden och därigenom förhindra sprid-

ningen av missbruket dopingmedel. Information och upplysning

av

genom myndigheter och organisationer är viktig även i

ett annat perspektiv. De senaste åren har missbruket anabola steroider av periodvis haft en framträdande plats i massmedia. Det är visserligen

av värde att missbruket behandlas i den allmänna debatten den men bild av missbruket och farorna med bruket givits i massmedia som

har inte alltid präglats sakkunskap och korrekthet. För såväl

av allmänheten i stort för de där risken för missbruk som grupper är störst är det högst väsentligt att informationen är saklig och korrekt.

Med hänsyn till de förebyggande åtgärdemas betydelse det

är

positivt att kunna konstatera att det såväl på landstings-

som

kommunnivå genomförts olika förebyggande insatser. Enligt

vad som framkommit i Svenska Kommunförbundets enkät till landets

kommuner genomförs det eller har genomförts någon form av

förebyggande åtgärder mot doping i över hälften kommunerna i

av landet

se närmare avsnitt 10.2. Enligt de uppgifter utredningen

erhållit har de förebyggande åtgärderna i stor utsträckning utgjorts av informationskampanjer och samarbetsprojekt under begränsad tid. Sådana insatser fyller en viktig funktion eftersom då sär-

man skilt kan lyfta fram frågan och bl.a. nå normalt inte grupper som

erhåller information. Projekt och kampanjer kan fungera

även som stimulans till vidare arbete t.ex.

gymanläggningar. Sådana

insatser bör dock främst fungera komplement till reguljär som

förebyggande verksamhet. För att effektivt kunna förhindra spridningen av missbruket måste arbetet bygga på kontinuerliga insatser och långsiktigt inriktade åtgärder. Återkommande information

till ungdomar, en fråga utredningen tar i följande avsnitt, och som upp

till de personer sin yrkesutövning eller ideellt

som p.g.a t.ex. engagemang kommer i kontakt med bruket dopingmedel väsentliav är

ga inslag i det förebyggande arbetet. Som framgår utredningens kartläggning har de olika av kampanjer-

na och projekten innehållit ett vitt spektrum åtgärder. Information av

och upplysning till ungdomar emellertid

synes ha utgjort basen i samtliga projekt. Vidare har särskilda aktiviteter riktats mot

Förebyggande åtgärder 301

gymanläggningar. Utredningen behandlar särskilt frågorna om

åtgärder när det gäller ungdomar och gymverksamheten i följande

avsnitt vill redan påpeka att dessa båda målgrupper är av men nu central betydelse när det gäller de förebyggande åtgärderna. Emellertid är det vikt att information även ges dels till föräldrar, av dels till andra ungdomarna och som dagligen vuxna som omger kommer i kontakt med dessa. Det är sålunda väsentligt att lärare och

andra arbetar med ungdomar har kunskaper om problematiken

som

rörande missbruket dopingmedel. Utredningen understryker i kap.

av 26 betydelsen att frågor dopingmedel tas i utbildningarna av om upp för sådana yrkeskategorier. Ungdomar omges även av vuxna som verkar ideell basis, såsom t.ex. ledare inom olika föreningar. Med

hänsyn till den möjlighet dessa har att upptäcka missbruksproblem

och att påverka ungdomars attityder är det väsentligt att även dessa är informerade frågor rörande missbruket av dopingmegrupper om del. Utredningen vill vidare framhålla betydelsen av att arbetet bygger på regelbunden samverkan mellan olika myndigheter och organisationer. Samverkan betydelse i flera hänseenden såväl när det är av gäller det rent förebyggande arbetet som när det gäller hjälp till enskilda individer. Utredningen denna sistnämnda fråga när tar upp det gäller sociala stödinsatser till särskild behandling i kap. 25. Redan i dag finns i landet ett flertal lokala samarbetsorgan där det ingår representanter från bl.a. polis- och tullmyndigheter, sociala myndigheter, skolor och idrottsföreningar. Samarbetet har överlag mycket positivt och har medfört att åtgärder har kunnat ansetts som vidtas på ett brett plan. Utredningen vill understryka vikten av att sådan samverkan utvecklas även andra håll. Ett effektivt förebyggande arbete kräver att myndigheter och organisationer med olika kompetens samverkar. Med hänsyn till de olika grupper av personer de olika myndigheterna och organisationerna kommer i kontakt med i sin verksamhet medför sådan samverkan att åtgärder som bl.a. en information kan nå vidare krets av personer. Vidare garanterar en samverkan bred kunskapsbas som omfattar olika aspekter av en missbruket. Kunskap och kan också föras vidare till de engagemang olika myndigheterna och organisationerna. En samverkan kan ut på olika sätt och de lokala förhållandena se måste naturligtvis bli avgörande för hur en sådan samverkan bör gestalta sig. Någon bestämd modell för sådant samarbete kan därför inte anges.

302 Förebyggande åtgärder

En annan viktig aspekt utredningen vill lyfta fram när det som

gäller projektverksamhet är frågor utvärdering och uppföljning.

om

Enligt utredningens uppfattning föreligger här i dag brist. Endast

en undantagsvis har någon egentlig utvärdering de olika åtgärderna av företagits. Till följd detta har i dag ganska liten kunskap av man en om olika åtgärders effektivitet och det är därför svårt att t.ex. lyfta fram vissa åtgärder före andra. För utvecklingen metoder i det av

förebyggande arbetet, men även i kostnadshänseende, är det väsent-

ligt att de olika projekten utvärderas. Folkhälsoinstitutet gör nu en

sammanställning av olika projekt och kampanjer genomförts i

som landet. Syftet med denna sammanställning är att den skall fungera

som en idéskrift i det förebyggande arbetet. Någon genomgripande

utvärdering av de enskilda projekten görs dock inte. Det kan också sättas i fråga om en sådan utvärdering måste läggas nationell nivå. Enligt utredningens mening är det främst uppgift bör en som ankomma på de enskilda ansvariga för projekten.

Åtgärder

19.2 med

inriktning på ungdomar

19.2.1 Informationsinsatser

m.m.

Såväl CAN:s undersökningar utredningens undersökning

som om utbredningen missbruket dopingmedel tyder missbruket av av att

av dopingmedel främst är utbrett bland de männen, dvs.

yngre ungdomar upp till 25 år. Det är därför viktigt att aktiva insatser görs

för att påverka de männens och pojkarnas inställning till

unga

dopingmedel. Inte heller de unga kvinnliga missbrukarna får glöm-

mas bort även missbruket dopingmedel, enligt undersökom av ningarna, synes vara ytterst marginellt förekommande bland kvin-

nor.

Forskningen när det gäller såväl de bakomliggande orsakerna till

missbruket dopingmedel ungdomskulturen i visar av som stort att frågor om missbruket dopingmedel måste tas i av upp ett större sammanhang och att frågan ungdomars värderingar och attityder om

till livsstils- och identitetsfrågor är mycket viktiga. Visserligen kan

de studier som hittills har gjorts inte klara besked varför vissa ge om

unga män börjar att använda dopingmedel. Emellertid framgår bl.a. av Stig Hellings studier att de bakomliggande orsakerna till varför

Förebyggande åtgärder 303

vissa män börjar att styrketräna och därefter även att missbruka unga

dopingmedel bl.a. står att finna i osäkerhetskänslor, självhävdelse-

behov och i många fall sökandet efter identitet. Han har även en

påtalat det inflytande gymmiljön kan ha på den tränandes

som

värderingar när det gäller kroppsbild och attityder till hur målen skall uppnås i fråga önskad kroppsstorlek och styrka. Ytterst få

om

uppgifter talar för män använder anabola steroider i berus-

att unga

ningssyfte, effekt för vilken det dessutom inte finns något

en vetenskapligt belägg. Missbruket anabola steroider således av synes

intimt förknippat med kroppsuppfattning och identitetsfrågor.

vara

När det gäller identitetsfrågor poängteras i ungdom sforskningen se

del B, bilaga 6 betydelsen de subkulturer bildas inom nr av som

ungdomskulturen. Med hänsyn till den förändring samhället har genomgått bl.a. ökad social och kulturell frihet och rörlighet

genom föreligger större möjlighet för ungdomar att själva skapa sin en identitet. Ungdomar går i dag i högre grad än tidigare in för att forma sitt utseende efter vissa ideal. För att möta den otrygghet som den ökade friheten har medfört och för att finna hållbara identiteter i samhället skapar ungdomarna subkulturer där identiteten markeras speciella tecken som bl.a. klädstil, språk och normer. De genom värderingar och råder inom subkulturen blir därför normer som mycket viktiga. De ideal och kulturella stilar som media förmedlar

har också fått betydelsefull roll i skapandet identitet och

en av kulturell tillhörighet. Mot bakgrund vad forskningen nu visar vill utredningen av

framhålla att det förebyggande arbetet inte endast kan riktas på

upplysning de risker för hälsan som ett missbruk av dopingmeom

del kan medföra. Med hänsyn till den kommersialisering som ungdomstiden präglas och den påverkan som TV och

numera av andra medier har på ungdomars attityder framstår det som en allt viktigare uppgift för de i ungdomarnas närhet att ta del i vuxna ungdomarnas liv och aktivt ta frågor om identitet och attityder upp till kropp och hälsa. Med detta vill utredningen inte säga att information om de med

missbruk följande skaderiskema är mindre betydelsefull. Upplys-

ningen måste naturligtvis inriktad på att skapa medvetenäven vara

het farorna vid missbruk dopingmedel. Som utredningen har

om av

påpekat i det föregående avsnittet är det viktigt att denna informa-

tion är saklig och korrekt. Den måste framstå som trovärdig jämfört

med de uppgifter förekommer i kroppsbyggarlitteratur och i

som

304 Förebyggande åtgärder SOU

1996:126

olika tidskrifter med sådan inriktning de olika dopingmedlens

om undergörande verkan.

I föregående avsnitt har utredningen uppmärksammat frågan om tidsbegränsade projekt. Som utredningen där påpekat fyller dessa en viktig funktion men utredningen samtidigt att tyngdpunkten i anser

det förebyggande upplysningsarbetet måste bygga på kontinuitet. Målet bör vara att samtliga åldersgrupper ungdomarna skall nås

av av sådan information och stimuleras till ställningstaganden. egna Skolan har här viktig funktion vilken utredningen behandlar en mer ingående i följande avsnitt.

Emellertid är det även viktigt att frågor missbruket

om av

dopingmedel tas upp i sammanhang utanför skolan varför fritids-

verksamheten har stor betydelse. Många ungdomar är aktiva en

inom olika föreningar, t.ex. idrottsföreningar. Frågor miss-

som om

bruk av dopingmedel har naturlig plats inom idrotten och utred-

en ningen vill framhålla betydelsen att idrottsledarna aktivt av tar upp dessa frågor. Även andra frivilliga organisationer har en viktig roll

när det gäller att påverka ungdomars attityder och värderingar. Det

är därför angeläget att såväl staten, Folkhälsoinstitutet, och genom de enskilda kommunerna på olika sätt främjar sådan informationsverksamhet. Det bör även ankomma de kommunala nämnder

som har hand om frågor den kommunala fritidsverksamheten om att

se till att frågor missbruk dopingmedel uppmärksammas i den

om av verksamhet som riktar sig till ungdomar.

Ett sätt att säkerställa att upplysning med regelbundenhet

ges är att

de värnpliktiga erhåller information under den tid de genomför sin militära utbildning. Visserligen genomför inte alla

unga män värn-

plikten i dag och kan i viss mån selekterad.

gruppen anses vara

Emellertid ställer värnplikten i många fall krav på den värnpliktiges

fysik och många de män genomför värnplikten av unga som är träningsaktiva. Med hänsyn till de fysiska aktiviteter ingår i som

utbildningen kan information farorna med bruket anabola

om av

steroider och andra dopingmedel falla naturlig del i

som en

utbildningen. Frågan insatser mot missbruk dopingmedel har

om av uppmärksammats inom försvarsmakten och Överbefälhavaren beslutade 1995 att uppdra Arméns idrottscentrum att i samråd med

marinen och flygvapnet utarbeta riktlinjer

och råd för arbetet mot

doping inom idrotten. Som framgår redogörelsen i avsnitt 10.3.2.

av

skall de militära idrottsföreningama bl.a. utbilda och informera besökarna enheternas styrketräningslokaler

om bl.a. riskerna med att använda anabola steroider. Även det är naturligt om att särskild

Förebyggande åtgärder 305

uppmärksamhet riktas mot dem som besöker styrketräningslokalema vill utredningen här understryka att det är viktigt att information om missbruket av dopingmedel kommer alla värnpliktiga till del. Emellertid är inte enbart informationsinsatser i sig tillräckliga. Det är som utredningen påpekat ovan viktigt att de vuxna engagerar sig och tar del i ungdomarnas aktiviteter. Attitydpåverkan sker inte endast genom direkta informationsåtgärder. Det är lika viktigt att vuxenvärlden kan påvisa alternativ och ge motbilder. I vissa av de projekt utredningen har tagit del av har man tagit fasta på detta som förhållningssätt. Så t.ex. finns det på Järfällas skolor särskilda kontaktpersoner som har utbildats i dopingfrågor. Utöver att dessa

kontaktpersoner skall informera om dopingfrågor skall de även

fungera som förebilder och handleda de elever som är intresserade av styrketräning. Det har även genomförts projekt för att visa att regelbunden och rätt träning utan dopingmedel ger en fullvärdig muskel- och styrkeutveckling. En i det här sammanhanget viktig fråga är den påverkan marknadsföringen av bl.a. olika kosttillskott kan ha för ungdomars attityder till dopingmedel. Olika medel som påstås vara prestationshöjande eller ha muskelbyggande effekter marknadsförs ofta mycket aggressivt i olika styrketräningsmagasin. Beskrivningen av de olika medlen bär många gånger en bedrägligt vetenskaplig prägel och marknadsföringen äger vanligen även rum under namn som associerar till t.ex. anabola steroider. Enligt utredningens mening bör man se allvarligt förekomsten av sådan marknadsföring. Det är därför högst väsentligt att berörda myndigheter uppmärksammar och följer upp sådana företeelser.

19.2.2 Särskilt om informationen i skolan

Skolan har en central funktion i samhällets fostran av barn och ungdomar. Skolan är den plats där alla barn och ungdomar finns samlade och de kan därför nås av information på ett annat sätt än vad som är möjligt när det gäller vuxna människor. Skolan kan även säkerställa att information ges kontinuerligt. I de projekt mot doping som utredningen tagit del av har också olika informationsinsatser i skolan ansetts utgöra en viktig del i det förebyggande arbetet mot missbruk av dopingmedel. I vad mån frågor missbruket dopingmedel och farorna med om av sådant bruk har tagits upp i undervisningen i skolan är inte klarlagt.

306 Förebyggande åtgärder

Ett sätt att mäta skolans informationsinsatser är dock de frågor om varifrån eleverna anser sig få sin huvudsakliga kunskap CAN som

ställer i de årliga drogvaneundersökningama i årskurs Resultaten

från dessa undersökningar har redovisats i avsnitt 10.3.l. Dessa undersökningar visar en klar positiv trend när det gäller skolans inflytande på informationen dopingmedel. Att lärarna, i likhet om med vad som gäller för alkohol och narkotika, den nu anses som främsta infonnationskällan när det gäller dopingmedel visar att allt fler skolor har engagerat sig i dessa frågor. Utredningen vill härvid framhålla betydelsen av att denna positiva utveckling fortsätter. Enligt läroplanerna för såväl grund- gymnasieskolorna har som skolan ett ansvar för att eleverna bl.a. informeras riskerna med om

tobak, alkohol, narkotika och andra droger den s.k. ANT-undervis-

ningen. Som redogjorts för i avsnitt 10.3.l. har begreppet andra droger inte förklarats närmare enligt Skolverket dopingmen anses medel ingå i detta begrepp. Som framgår redovisningen nämns av doping också särskilt i kursplanerna för ämnet "Idrott och hälsa".

Det torde därför stå klart att avsikten är att information doping-

om medel skall inom för skolans undervisning. tas upp ramen Emellertid anser utredningen att det finns skäl att överväga det om inte bör markeras tydligare att dopingmedel skall inom tas upp ANT-undervisningen. Dopingmedel och missbruket därav berör

såväl biologiska som samhällsvetenskapliga och sociala ämnesområ-

den varför information och diskussioner kan ingå naturlig som en del i olika ämnen. Som utredningen tidigare påpekat är frågor om självbilder och identitet stor betydelse i dessa sammanhang. av Informationen dopingmedel kan således inte enbart handla om om

missbrukets skadeverkningar utan bör behandlas i ett bredare

perspektiv. Inom skolans ansvarsområde ligger även frågor om attitydbildning. Utredningen vill understryka vikten att sådana av grundläggande frågor tas upp inom skolans verksamhet och att eleverna stimuleras till ställningstaganden baserade kunskap egna och etisk hållning. Det är vidare nödvändigt att attitydfrågor kommer som moment redan i de lägre årskurserna. Med hänsyn

till den betydelse tidig och kontinuerlig diskussion har när det

en gäller att påverka unga människor är det därför väsentligt att skolans ansvar för denna information är tydligt angivet. Läroplanema har emellertid nyligen varit föremål för övergrien

pande förändring. Med hänsyn till att dessa tillämpats under

en mycket kort tid har ännu inte heller utvärderat hur skolorna har man

behandlat ANT-undervisningen. Det kan därför tveksamt

vara om

SOU 1996: 126 Förebyggande åtgärder 307

bör ändra skrivningama i läroplanema. Inom Skolverket man nu arbetar med att ta fram underlag för ANT-undervisningen och man avsikten är att frågor om dopingmedel och missbruk av sådana medel skall ingå i detta material. Mot den bakgrunden torde det kunna tillräckligt att Skolverket klart markerar dopingmedlens vara plats i ANT-undervisningen. Utredningen föreslår därför att Skolverket fár i uppdrag att förtydliga skolans ansvar när det gäller ANTundervisningen så att det klart framgår att dopingmedel har en med alkohol och narkotika likställd plats i denna ämnesövergripande undervisning.

19.3 Gymverksamheten

19.3.1 Inledande utgångspunkter och överväganden

Sambandet mellan missbruket av anabola steroider och kraftsporter såsom tyngdlyftning uppmärksammades redan tidigt inom den orga-

niserade idrotten. Den provtagningsstatistik förts inom Sveriges

som Riksidrottsförbund RF visar också att andelen positiva dopingprover skiljer sig markant inom tyngdlyftningsgrenarna jämfört med andelen positiva dopingprover inom andra idrottsgrenar. Den statistik finns över dopingkontroller inom f.d. Svenska Bodysom buildingförbundet visar att antalet positiva analysresultat här är

högre än vad förekommer inom idrottsgrenama inom RF. Även

som i de undersökningar som kartlagt omfattningen av bruket av anabola steroider bland unga män utredningens omfattningsundersökning samt Folkhälsoinstitutets och CAN:s gymnasieundersökning, se närmare avsnitt 4.4.2 framgår ett tydligt samband mellan missbruk av anabola steroider och styrketräning. Missbrukets koppling till de aktiviteter som erbjuds gymanläggningarna är således tydlig. Samtidigt är det viktigt att konstatera att undersökningarna också visar att den helt övervägande andelen av dem som styrketränar inte har prövat anabola steroider. De som besöker gymanläggningarna har olika motiv för att träna och också olika ambitionsnivåer. För många av dem som besöker gymmen innebär träningen enbart motionsform som medför ett ökat en psykiskt och fysiskt välbefinnande utan någon koppling till missbruk anabola steroider. För den stora således inte brukar av grupp som

308 Förebyggande åtgärder SOU 1996: 126

anabola steroider är det naturligtvis inte önskvärt att bli förknippade med ett sådant missbruk enbart grund att de vistas ett av gym.

Mot bakgrund av vad som nu sagts är det högst väsentligt att det förebyggande arbetet även inriktar sig på gymverksamhetema för att

hålla dessa verksamheter fria från anabola steroider. Det är angelä-

get att även de privata gymanläggningama och

engageras uppmuntras till samverkan i olika former.

Av de uppgifter utredningen har erhållit olika kampanjer och

om projekt som genomförts mot missbruket dopingmedel har/i ett av flertal dessa tagits initiativ bl.a. i syfte att i av engagera gymmen

olika former av samverkansprojekt. Det har kunnat konstateras att

man i vissa län och kommuner lyckats att ett stort antal engagera gym i arbetet att det har varit svårare i andra delar landet. De men av svårigheter som framkommit har förklarats med att dopingfrâgan

ibland upplevts som känslig bland gymägama och att enskilda

gymägare kan känna sig utpekade. Det är därför angeläget att framhålla den positiva effekt ett aktivt ställningstagandemot doping

kan ha. I gymägamas intresse ligger att erhålla besökare till anläggningen. En medveten anti-dopingpolicy medför att det, i många fall säkerligen oförtjänta, rykte som vidlåder gymbranschen

i dess helhet kan motverkas.

I de samverkansprojekt genomförts har samarbetet främst

som

avsett olika former av avtal dopingfria miljöer där dopingkon-

om

troller ofta varit ett betydelsefullt inslag. Utredningen har i kap. 14 analyserat de rättsliga problem föreligger när det gäller

som

möjligheterna att införa förbud mot användandet av dopingmedel

och kontroller för efterlevnaden dessa. Beträffande dessa frågor av hänvisas till avsnitt 19.3.3. En sak som bör påpekas är att kontrollverksamhet i sig inte får

uppfattas som det viktigaste momentet i de förebyggande åtgärderna utan målsättningen måste vara att påverka människors attityder och uppmuntra till ett hälsosamt tränande. För sådan målsättning är

en

utbildning och information mycket viktiga inslag. Detta gäller såväl

den personal finns på de tränar där. Som som gymmen som som

framgår av avsnitt 10.4.2 varierar gympersonalens utbildning och kunskaper. Att den personal fungerar instruktörer eller

som som annat sätt leder träningsverksamheten har sådana kunskaper att de på ett riktigt sätt kan råd till de tränande och motverka riskerna ge

för att dopingmedel används är önskvärt. De privata står

gymmen

inte under offentlig kontroll varför samhället inte kan ställa krav

att personalen skall ha någon formell utbildning. Emellertid bör

SOU 1996: l 26 Förebyggande åtgärder 309

utbildning av personalen uppmuntras bl.a. genom insatser i sådana samverkansprojekt som tidigare redovisats.

19.3.2 Frågan lagstadgad kontroll

om

av gymanläggningar

Enligt den inventering RF genomförde 1993 avsnitt 10.4.2 fanns

se

drygt 600 privata gymanläggningar i Sverige. Antalet torde vara ungefär detsamma i dag. De omfattades inventeringen gym som av avsåg sådana som i princip är öppna för allmänheten. Härutöver förekommer även att gymanläggningar tillhandahålls olika arbetsplatser och det har även, bl.a. i utredningens nyckelpersonsundersökning, talats om "garagegym" eller "nyckelgym" dvs. privata anläggningar som tillhandahålls enbart för en mycket begränsad krets av personer. Utbudet av anläggningar för styrketräning är således stort. I detta utbud förekommer såväl i aktuellt avseende seriösa gymägare som sådana som är mer överseende med förekomsten av dopingmedel.

Någon gemensam branschorganisation finns inte i Sverige och inte

heller någon bred samverkan i övrigt. Detta förhållande medför att det är svårt för såväl den enskilde gymägaren för t.ex. kommusom nala organ att skapa breda aktiviter med inriktning Som gymmen. utredningen påpekat är det emellertid väsentligt att det ovan genomförs olika former av åtgärder mot förekomsten dopingmedel på av gymanläggningama. De gym som är mer överseende med missbruk av dopingmedel måste på olika sätt förmås ändra inriktning.

Ett alternativ som utredningen har övervägt är det skall

om erfordras särskilt tillstånd för att bedriva gymverksamhet. En tänkbar modell vore att införa en särskild auktorisation för gymägare. På så sätt skulle samhället kunna kontrollera att verksamheten drivs ett seriöst sätt med bl.a. krav på ett aktivt arbete mot missbruket av dopingmedel. En sådan reglering är emellertid förenad med många svårigheter. För det första kan ett sådant tillståndskrav endast riktas mot de yrkesmässiga gymägare som driver för allmänheten tillgängliga

gymanläggningar. Något generellt krav på att tillstånd skall krävas

för låta anställda ha tillgång till gymredskap att t.ex. på en arbetsplats kan inte ställas. Den variation som finns när det gäller hur olika gymanläggningar drivs medför mycket komplicerade avgränsningsfrågor. Vidare förekommer mycket små anläggningar som

310 Förebyggande åtgärder

enbart hålls tillgängliga för en liten krets av personer. Risken är betydande att ett tillståndssystem skapar en situation med "svartklubbar" där det inte är möjligt med någon som helst insyn och till vilka missbrukama söker sig. Ett tillståndssystem skulle även medföra betydande och kostnadskrävande administrativa insatser från samhället såväl när det gäller tillståndsförfarandet som kontrollen av efterlevnaden. Mot bakgrund av anförda svårigheter anser utredningen inte att det för närvarande bör införas något krav offentlig auktorisation för gymverksamhetema. Utredningen förutsätter emellertid att berörda myndigheter följer upp gymverksamhetema och om skäl föreligger uppmärksammar regeringen på eventuella behov av lagstiftningsåtgärder. Enligt utredningens mening bör arbetet mot missbruket av dopingmedel således i första hand bygga frivilliga åtgärder bland gymägama. Det borde rimligen ligga i de seriösa gymägarnas intresse att en gemensam kontroll och sanering äger rum. Motsvarande frivilliga åtgärder har bl.a. ägt rum inom hälsokostbranschen. Utredningen har erfarit att intresse för sådan organisering föreligger och att initiativ har tagits till diskussioner om att skapa någon form av branschorganisaton med kvalitetskontroller av gymmen. Utredningen anser att denna utveckling är mycket positiv och vill understryka betydelsen av att detta arbete fortsätter. De initiativ som tas till olika samverkansprojekt bör därför uppmuntras och stödjas.

19.3.3 Särskilt kommunernas roll

om

Som framgår av Svenska Kommunförbundets ovan redovisade enkät har många kommuner aktivt engagerat sig i det förebyggande arbetet mot förekomsten av dopingmedel gymanläggningar. Utredningen ser detta engagemang som mycket positivt och vill understryka vikten av att denna utveckling fortsätter. Kommunerna har i många avseenden en nyckelroll när det gäller det förebyggande arbetet mot missbruk av dopingmedel genom information till ungdomar och vuxna i ungdomars närhet, genom att erbjuda alternativa verksamheter och stödja utvecklingen av positiva förebilder och genom att i samverkan med andra myndigheter, organisationer och enskilda verka för en ökad opinionsbildning mot doping och missbruk av främst anabola steroider. Denna förebyggande verksamhet måste också rikta sig till gymmen och de personer som tränar där. Ungdo-

SOU 1996: 126 Förebyggande åtgärder 311

mar bör i alla styrketräningslokaler, oavsett vem som är huvudman,

mötas av budskapet att missbruk av anabola steroider är förkastligt och att träning bör ske ett naturligt sätt inte skadar kroppen.

som Enligt utredningens mening kan det i denna del ofta värdefullt vara att formulera en strategi och policy för kommunens arbete mot doping, vilken kan läggas fast i ett principbeslut plattform för som det fortsatta arbetet och som en markering i syfte att stärka opinionsbildningen mot doping. Utredningen kan däremot inte ställa sig bakom de önskemål som uppges finnas i en del kommuner om ökade lagliga möjligheter för kommunen att besluta om förbud, sanktioner och dopingkontroller för enskilda. Utredningen har visserligen förståelse för i det att man lokala engagemanget mot doping kan känna behov ytterligare av åtgärdsmöjligheter. En kommunal befogenhet till beslut och åtgärder av detta slag vore dock betydande principiell nyhet inte kan en som övervägas enbart med avseende på dopingmedel. Sådana befogenheter finns inte t.ex.när det gäller alkohol och narkotika. Utredningen vill här också erinra om att rent drogpolitiska syften inte i sig är grund för att meddela lokal ordningsföreskrift. Utredningen föreslår vidare i det följande att bruket dopingmeav del kriminaliseras. Att bevaka efterlevnaden olika straffbud är av en uppgift för polis och övriga rättsvårdande myndigheter. Frågan om kommunala föreskrifter om förbud m.m. förfaller därmed. I stället får kommunerna ökad möjlighet att när anledning därtill förekom-

mer påkalla bistånd polisen. Att polisanmälan regelmässigt görs

av om någon befattning med dopingmedel misstänks kan också markeras i kommunens policy mot doping.

Det kan här nämnas att kriminaliseringen medför att reglerna vid

förundersökning brott skall tillämpas, dvs. rättegångsbalkens av regler om kroppsbesiktning. Detta innebär att provtagning endast får utföras då skälig misstanke föreligger bruk dopingmedel och om av att beslut om provtagning fattas förundersökningsledaren i det av enskilda fallet. Kriminaliseringen innebär således inte att det för polisens ges någon allmän möjlighet till slumpvisa urinprovskontroller på gymanläggningar, vare sig dessa bedrivs i kommunal regi eller inte. Utredningen vill slutligen framhålla att kriminalisering bruket av och andra regleringar som tar sikte ingripanden mot den enskilda individen inte löser det grundläggande problemet med osund gymverksamhet som uppmuntrar till bruk anabola steroider och andra av konstlade medel genväg till snabba träningsresultat. För detta som

312 Förebyggande åtgärder

kommer även i fortsättningen att krävas målmedvetet förebyggande arbete och opinionsbildning samt en god samverkan mellan polis och kommunala myndigheter.

Åtgärder

för

20 att begränsa

tillgången på dopingmedel

Utredningen konstaterar att uppgifter från såväl polis- som

tullmyndigheterna tyder på tillgången dopingmedel i

att av Sverige god. Insatsema för att begränsa tillgången dopingär

medel måste därför bli effektivare. Dopingbrotten bör prioriteras vad sker, främst i polisens brottsutredande verk-

mer än som nu samhet. De enskilda tjänstemännen måste få den kunskap och

kompetens erfordras. Polis- och tullmyndigheterna måste

som också ha ett aktivt samarbete.

Eftersom huvuddelen i Sverige tillgängliga dopingmedel har

av illegalt i landet krävs även samverkan på det intematioinförts nella planet. På motsvarande sätt när det gäller narkotikasom brottsligheten erfordras också olika former samarbete mellan av

myndigheter på det operativa planet.

internationella samarbetet har hittills främst gällt missbru- Det

dopingmedel problem inom idrotten. Utredningen

ket av som ett

det är angeläget att regeringen i olika internationella

anser att

sammanhang verkar for att också folkhälsoperspektivet lyfts

fram. Vidare bör regeringen internationellt ta upp frågor om åtgärder för skärpa kontrollen över apoteken i vissa andra att länder.

20.1 Polis- och tullmyndigheterna

utredningens uppdrag har ingått att bl.a. kartlägga tillgången på I Sverige och analysera vad kan göras för att

dopingmedel i som

minska denna tillgång. Det kan konstateras att inte med man

säkerhet vet vilka mängder dopingmedel som finns tillgängliga på

den illegala marknaden. Några säkra slutsatser från beslagtagna mängder kan inte dras. Emellertid finns det inte någon anledning att

Åtgärder för att begränsa tillgången...

tro att polis- och tullmyndighetema beslagtar än mindre del mer en av de dopingmedel bl.a. smugglas i landet. Uppgifter som från såväl tullen polisen tyder på tillgången på som att dopingmedel i Sverige är god även om den illegala hanteringen dopingmedel i av omfattning inte kan jämföras med den illegala hanteringen av narkotika.

Även utbredningen om av missbruket av dopingmedel synes vara mindre än vad tidigare befarats är det enligt som utredningens mening oroväckande att större mängder dopingmedel finns tillgängliga den illegala marknaden. Som poängterats i tidigare kapitel är de förebyggande åtgärderna i form attitydbildning av mycket viktiga. Samhället måste på alla sätt försöka motverka efterfrågan

på dopingmedel. Emellertid är detta inte tillräckligt om tillgången samtidigt är god. Det ligger naturligtvis i den illegala handelns intresse att hitta köpare och det är angeläget försvåra att verksamheten för dem tillhandahåller dopingmedel. som En effektiv kamp mot missbruket dopingmedel förutsätter därför åtgärder av att sätts för att minska tillgången dopingmedel. Såväl polissom tullmyndighetema har här central roll och det enligt en är utredningens mening viktigt att dopingbrotten kan tillräckligt utrymme i ges myndigheternas verksamhet.

Vid utredningens kartläggning har klart framgått att dopingbrotten generellt sett inte har haft någon självständig betydelse i polisens arbete. Aktiva åtgärder i form spanings- och utredningsarbete av har inte bedrivits i någon större omfattning. De flesta av polisens beslag har gjorts då man påträffat dopingmedel i samband med utredningar av annan brottslighet. Som framgår avsnitt 9.2.1 har detta av

förklarats bero på flera faktorer. Bl.a. skiftar

kunskaperna bland poliserna i hög grad och generellt är sett kunskaperna dåliga. Detta gäller såväl kunskaperna dopingpreparaten i sig om som hur handeln m.m. ser ut. Det har vidare uppgivits att spaningsarbetet svårare är än vad som gäller för t.ex. spaningsverksamheten när det gäller narkotikabrottsligheten. Det har även flera håll uppgivits att man saknar tillräckliga kunskaper hur spaningsverksamheten om när det gäller dopingbrott skall bedrivas. Kunskapen hos personalen polismyndighetema har naturligtvis stor betydelse för möjligheterna

att upptäcka brott samt för genomförandet utredningarna. av Det är därför av vikt att poliserna erhåller adekvat utbildning när det gäller dopingmedel. Utredningen poängterar också i kap. 26 betydelsen av att blivande poliser under sin utbildning ges baskunskaper i frågor som rör dopingmedel. När det gäller utbildningen redan verksamav

SOU 1996: 126 Åtgärder för att begränsa tillgången... 315

poliser bör Rikspolisstyrelsen ta initiativ till att de får adekvata ma kunskaper. En förklaring har givits är att dopingbrotten handläggs annan som

på polismyndigheternas narkotikarotlar och att dessa brott har låg prioritet i jämförelse med narkotikabrotten. Det har uppgivits att dopingbrotten inte upplevs lika allvarliga bland annat p.g.a.

som skillnader i straffsatsema. Med hänsyn till vad som framkommit i utredningens kartläggning ligger inte omfattningen av dopingmissbruket och den illegala handeln med dopingmedel samma nivå vad gäller för narkotika. Oavsett dessa förhållanden anser som som utredningen det finns all anledning att allvarligt missbruket att se dopingmedel och för att markera detta har utredningen bl.a. av

föreslagit ändringar i dopinglagen. Även dopingbrotten kanske

om inte kan ha prioritet i polisens arbete som narkotikaanses samma

brotten bör insatser mot dessa brott lyftas fram i större omfattning än vad sker. Det får därvid åligga Rikspolisstyrelsen att vidta

som nu

nödvändiga åtgärder, t.ex. som ovan nämnts utbildningsåtgärder, för

att effektivisera bekämpningen dopingbrotten. av Det står helt klart att huvudparten i Sverige illegalt tillgängliga av dopingmedel härrör från utlandet. Tullens kontrollverksamhet är därför mycket viktig. Tullen har sedan lång tid aktivt vidtagit åtgärder för att förhindra att dopingmedel smugglas i landet och det är väsentligt att detta arbete fortsätter. I och med att Sverige blivit medlem i EU har omfattande omorganisation genomförts en tullväsendet och har förelegat för att tullens möjligheter att av oro

bekämpa smugglingen bl.a. narkotika och dopingmedel skall bli

av mindre. Den tullagstiftningen avsnitt 9.2.1 dock tull-

nya se ger

myndigheterna befogenhet till kontrollåtgärder mot den samma illegala införseln dopingmedel tidigare tillämpades. Generalav som tullstyrelsen har härvid ett särskilt för att de lokala tullmynansvar

dighetema upprätthåller kunskaperna om dopingmedel och att tillse

att kontrollverksamheten inte förminskas. Utredningen vill i det här sammanhanget även påpeka betydelsen samverkan mellan polis- och tullmyndigheterna, såväl på naav tionell på lokal nivå, när det gäller dopingbrotten. Inte minst har som

detta betydelse när det gäller de generella kunskaperna om hur den

illegala marknaden ut och det klientel som illegalt hanterar ser

dopingmedel samt upprättande av olika hjälpmedel. Så har t.ex.

under utredningsarbetet framkommit att den flora av preparat som förekommer vållat svårigheter för de utredande polis- och tulltjänstemännen. Det faktum att det främst rör sig om insmugglade

3 l 6 Åtgärder för att begränsa tillgången... SOU 1996: 126

preparat nödvändiggör ett nära samarbete mellan polis- och tullmyndighetema, ett samarbete föreligger redan i dag.

som

Utredningen vill framhålla vikten kampen tillgången

av att mot på dopingmedel fortsätter och att den effektiviseras. Det ligger inte inom utredningens uppdrag att föreslå några särskilda resursförstärk-

ningar till polis- och tullmyndighetemas verksamheter. En mycket

viktig faktor för att effektivisera arbetet är personalen har den att

utbildning och kompetens erfordras. Åtgärder för öka

som att

kunskaperna hos de enskilda polismännen och tulltjänstemännen

är

därför väsentliga. Enligt utredningens mening bör det vara möjligt att genomföra effektivare tillämpning dopinglagen inom

en av även

polis- och tullmyndighetemas nuvarande anslagsramar.

20.2 Internationella åtgärder

20.2.l Samverkan mellan

myndigheter

Som tidigare konstaterats utgörs huvuddelen här illegalt

av tillgäng-

liga dopingmedel medel producerats utomlands och av som som smugglats i landet. Det har även framkommit att viss illegal

distribution dopingmedel sker från

av personer här i Sverige till

andra länder. Det är därför nödvändigt med

ett samarbete över

gränserna mellan tull- och polismyndigheterna. På det nordiska planet medför det nordiska dopingprojektet avsnitt

se 9.2.3 ökade

möjligheter for de nordiska polis- och tullmyndighetema

att samarbeta pä såväl det praktiska området som när det gäller rent

informationsutbyte. Utöver detta projekt finns inte internationellt

samarbete på ett forrnaliserat sätt. Enligt

utredningen är det angelä-

get att kontakter etableras med utländska myndigheter, särskilt när

det gäller de länder där dopingmedel har sitt

ursprung som t.ex. i de f.d. öststaterna.

Genom Sveriges medlemskap i EU har möjligheter

nya till samarbete öppnats, bl.a. det pågående genom utvecklandet av

Europol. Frågor narkotikabrottslighet och om annan brottslighet med internationell prägel viktiga områden i detta

anses som samman-

hang. Den svenska polisen har även antal s.k. sambandsmän

ett utplacerade i olika länder vilka främst arbetar med internationell

brottslighet. Enligt utredningens mening

är det väsentligt att även

Åtgärder för att begränsa tillgången... 317

hanteringen av anabola steroider och andra dopingmedel förs fram i detta arbete.

20.2.2 Andra internationella åtgärder

I föregående avsnitt har frågan om internationell samverkan på det operativa planet diskuterats. Det är emellertid enligt utredningens mening inte tillräckligt att det internationella arbetet bedrivs enbart den nivån. Tillflödet av dopingmedel till Sverige är beroende av hur andra länder hanterar frågorna om dopingmedel. Dessa frågor måste därför tas upp i de internationella organ där företrädare för de olika länderna deltar. När det gäller doping inom idrotten har en bred grund lagts för det internationella samarbetet men motsvarande gäller inte för missbruket dopingmedel i folkhälsoperspektiv. Så av

t.ex. tar Europarådets konvention mot doping se närmare avsnitt

17.2 i princip endast sikte att motverka dopingen inom idrotten, även om den i och för sig också innehåller förpliktelse att vidta en åtgärder mot tillgängligheten av anabola steroider. Emellertid kan det vara svårt att få igenom gemensamma åtgärder eftersom många länder ser missbruket av dopingmedel enbart ett problem inom som idrotten. Sverige och övriga nordiska länder är, med vissa andra undantag, relativt sin dopingproblematiken. ensamma om syn Frågan har uppmärksammats av Nordiska rådet som 1994 i en rekommendation bl.a. anmodade de nordiska ländernas regeringar att föra upp problemet med anabola steroider utanför idrotten den europeiska dagordningen. I likhet med vad som uttalades i denna rekommendation anser utredningen att det är angeläget att regeringen verkar för att folkhälsoperspektivet lyfts fram i internationella sammanhang. Här kan dock nämnas att frågan om åtgärder mot missbruket av dopingmedel i ett vidare perspektiv nyligen aktualiserats inom ramen för arbetet med uppföljningen av Europarådets konvention mot doping. Utredningen anser det mycket angeläget att vara man från svensk sida följer upp detta initiativ och verkar för ett utvidgat

europeiskt arbete som behandlar bl.a. folkhälsoaspekterna.

En fråga som utredningen anser vara mycket oroväckande är det faktum att det synes vara mycket lätt att i vissa länder komma över t.ex. anabola steroider genom att inhandla dessa på lokala apotek. Beslagsuppgiftema från tullen och polisen det senaste året visar en tydlig trend på att större mängder har inköpts på apotek i sydeuro-

318 Åtgärder för att begränsa tillgången... SOU 1996: 126

peiska länder. Som beskrivits i avsnitt 9.3.2 är apoteksverksamheten reglerad i de europeiska ländernas lagstiftning och apoteken står under olika former av kontroll. Som konstaterats varierar emellertid

såväl efterlevnaden av läkemedelslagama kontrollen

som av apoteksrörelsema. På många håll är tillsyn och kontroll helt otillräcklig. Enligt utredningens mening är det mycket angeläget att uppmärk-

samma denna fråga internationellt och att verka för att kontrollen över handeln med dopingmedel, främst då anabola steroider, skärps. För närvarande görs en kartläggning av problemet inom för

ramen

det nordiska dopingprojektet. Denna kartläggning kan möjligen medföra att problemet uppmärksammas lokalt i berörda länder.

Detta torde emellertid inte vara tillräckligt för att påverka ländernas

inställning till kontrollåtgärder. Det internationella samarbete som

förekommer på idrottens område är inte heller tillräckligt för att

komma tillrätta med detta slag frågor. Utredningen därför

av anser att regeringen, inom ramen för EU-arbetet och i andra lämpliga sammanhang, bör ta frågor åtgärder för att skärpa kontrollen upp om över apoteken.

21 Medel som bör omfattas

av dopinglagen

Utredningen anser att dopinglagens innehåll även fortsättnings-

vis skall begränsas till sådana substanser som har eller antas ha anabol effekt. Med hänsyn till de skärpningar straffbestämav melserna som föreslagits bör vidare dopinglagen förbehållas

sådana medel där särskild anledning till särreglering föreligger,

såsom då det föreligger allvarliga skaderisker eller risk för ett utbrett missbruk. Flera av de medel upptäckts i nya som

dopingsammanhang täcks antingen av läkemedelslagen eller

narkotikalagstiftningen. För många medel bedöms läkemedelslagens nuvarande regler i princip tillräckliga. I syfte att vara motverka spridningen läkemedel i vissa fall föreslår utredav ningen dock i kap. 24 vissa skärpningar i läkemedelslagens straffbestämmelser. Utredningen föreslår alltså inte att ytterligare medel förs i dopinglagen.

21 Inledande

utgångspunkter; dopinglagens nuvarande tillämpningsområde

Utgångspunkten för dopinglagens nuvarande innehåll är folkhälsoperspektivet och skyddet för den enskilda individen. Enligt förarbetena prop. 1989/902199 17 och Ds 1989:60 48 borde s. s. even-

tuella lagstiftningsåtgärder inskränkas till vad kan

som anses påkallat med hänsyn till för läkemedelskontroll statens ansvar och

läkemedelshantering samt till de hälsofaror som idrottsutövare, och

då särskilt idrottande ungdomar, medvetet eller omedvetet kan utsättas för genom att bruka dopingmedel. Avsikten att dopinglavar

320 Medel som bör omfattas av dopinglagen SOU 1996: 126

gens strängare regler skulle begränsas till sådana medel för vilka läkemedelslagstiftningens kontrollregler inte kunde bedömas som tillräckliga. Hänsyn togs därför i första hand till om det kunde befaras att ett okontrollerat bruk medförde skador den mänskliga organismen och om risk förelåg att ett sådant okontrollerat bruk skulle breda ut sig. Enligt dopinglagens definition omfattar lagen nu hormonsubstanser som har eller antas ha anabol effekt samt sådana ämnen som ökar produktionen eller frisättningen av hormonsubstansema. Således omfattar lagen enligt l § syntetiska anabola steroider, testosteron och dess derivat samt tillväxthormon. Dessutom omfattar lagen kemiska substanser som ökar produktion och frigörelse av testosteron och dess derivat eller tillväxthormon.

Det sistnämnda innebär att medel som t.ex. hCG ett hormon

som

leder till ökad frisättning av manligt könshonnon och L-dopa en

substans som kan leda till ökad frisättning av tillväxthormon och som ingår i läkemedel som används vid behandling av Parkinsons sjukdom täcks av lagens beskrivning. Två substanser som särskilt bör beröras i detta sammanhang är 5alfa-dihydrotestosteron DHT och gammahydroxybuturat GHB. Dessa substanser har närmare beskrivits i avsnitt 6.1.1 respektive 6.10. Utredningen har uppmärksammats på att dessa substanser förekommer i dopingsammanhang även om man idag inte vet i vilken omfattning substansema används. Det har vidare framgått att osäkerhet förelegat i fråga om vilken lagstiftning som är tillämplig. Som framgår av den medicinska redogörelsen är DHT ett derivat till testosteron varför denna substans täcks av dopinglagens regler.

När det gäller GHB kan definitionsfrågan svårare. Uppgifter

synas förekommer som pekar att en del personer använder GHB som berusningsmedel men även att GHB används i syfte att öka muskeluppbyggnaden. Medicinska studier har visat att GHB kan, beroende dosering, antingen ha verkan som stimulantia eller ha en sömngivande effekt men även att substansen ökar frisättningen av tillväxthormon. Det skall dock noteras att dokumentation om GHB:s muskeluppbyggande effekt helt saknas. Eftersom GHB således har inverkan frisättningen av tillväxthormon faller denna substans in under dopinglagens definition.

SOU 1996: 126 Medel bör omfattas dopinglagen

som av

21.2 Utredningens överväganden

21 .2.l

Några lagtekniska frågor

Två frågor som diskuterades vid införandet av dopinglagen var dels om aktuella medel skulle föras under narkotikalagstiftningens område, dels hur definitionen aktuella medel skulle utfomias. av

Enligt utredningens mening finns det anledning att ta upp dessa

frågor till förnyad behandling. När det gäller frågan i vad mån narkotikalagstiftningen även skulle

omfatta aktuella medel var den särskilda utredarens ståndpunkt

DS 1989:60 s. 57, vilken delades av departementschefen, att det var främmande att behandla medel som anabola steroider 0.dyl. i en

så speciell och rigorös lagstiftning som den särskilda narkotika-

lagstiftningen. Anledningen härtill bl.a. att narkotikalagstiftningvar en omfattar medel som missbrukas p.g.a deras vanebildande effekter eller som med lätthet kan omvandlas till sådana medel. Beträffande missbruket av anabola steroider och liknande medel ansågs orsakerna ligga på ett annat plan. Med hänsyn till att utredningen nu föreslår dels att bruket av

dopingmedel skall kriminaliseras, dels vissa straffhöjande bestämmelser kommer dopinglagen att närma sig narkotikastraftlagens reglering. Detta kan tyckas tala för en gemensam lagstiftning. Emellertid anser utredningen att det fortfarande föreligger sådana

skillnader att det inte är självklart skall ha betraktelatt man samma sesätt när det gäller dopingmedel som när det gäller de medel som

omfattas av narkotikalagstifcningen. Sålunda är det inte heller i dag

visat att anabola steroider i sig är beroendeframkallande. Även i övrigt synes missbruket av de medel som omfattas av dopinglagen till sin karaktär skilja sig från missbruket narkotiska preparat, av bl.a. när det gäller orsakerna till missbruket och till hur missbruket

skall motverkas eller brytas. Utredningen därför att den otill-

anser

låtna hanteringen av dopingmedel även fortsättningsvis skall

regleras i en särskild lag.

När det gäller definitionen av tillämpningsområdet för dopinglagen

kan konstateras att denna skiljer sig från bl.a. den definition som

finns narkotikalagstiftningens område. Narkotikalagstiftningen

innehåller en allmän definition vad skall narkotiav som anses vara

ka och den närmare uppräkningen vilka medel och substanser

av

som omfattas görs i en särskild förordning. Skälet till denna metod

11 16-1161

322 Medel som bör omfattas av dopinglagen

har varit att någon heltäckande definition av vilka medel som skall klassificeras som narkotika inte ansetts kunna göras eftersom narkotiska medel har varierande kemiska egenskaper och påverkar brukarna på olikartade sätt. Dessa definitionssvårigheter har inte ansetts föreligga beträffande de medel och ämnen som omfattas av dopinglagens bestämmelser. Begreppet anabola steroider ansågs från en farmakologisk och medicinsk synpunkt klart kunna avgränsas varför definitionen inte ansågs möta betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt prop. 1990/91:199 s. 19. Vid utredningens kontakter med de rättsvårdande myndigheterna har framkommit att den mängd olika preparat förekommer i som brottsutredningarna vållat vissa svårigheter vid tillämpningen av dopinglagen. Dessa svårigheter berör emellertid inte definitionen

som sådan, utan vad som efterfrågas är förteckning hjälpme-

en som del för tull och polis. De uppgifter som kommit utredningen till del tyder inte på att definitionen brister från rättssäkerhetssynpunkt. Någon ändring av konstruktionen för att definiera vilka medel som skall omfattas av lagen kan enligt utredningens bedömning därför inte anses vara aktuell.

21.2.2 Principiella utgångspunkter för

innehållet i

dopinglagen

I dopingsammanhang här avses doping i dess vida bemärkelse, således inte enbart bruk i muskeluppbyggande syfte förekommer en mångfald av olika medel, såväl sådana antas ha direkt effekt som på prestationen som medel vilka används för att motverka bieffekter m.m. Enligt utredningens mening kan inte dopinglagen omfatta alla medel som eventuellt kan komma att användas i dessa sammanhang.

Bedömningen av vilka medel som skall täckas av dopinglagen måste

göras med utgångspunkt i den karaktär man anser att lagen skall ha och med hänsyn till den alternativa lagstiftning finns. som

Inledningsvis kan konstateras att ett stort antal av de medel som

t.ex. finns upptagna IOK:s lista, omfattas av narkotikalagstiftningen. Utredningen anser inte att det finns någon anledning ta med dessa medel i utredningens överväganden. I övrigt omfattas medel används i dopingsammanhang till som övervägande del av läkemedelslagstiftningen. Bland dessa förekommer vissa medel mot vilka särskild uppmärksamhet har riktats och som utredningen funnit anledning att närmare diskutera. Dessa

SOU 1996: 126 Medel som bör omfattas av dopinglagen 323

medel behandlas var för sig i följande avsnitt 21 .2.3 och utredningens närmare överväganden redovisas i anslutning till diskussionen av respektive medel. Inledningsvis tar utredningen nu upp de gemensamma utgångspunktema för utredningens bedömning. Som utredningen ovan anfört måste utgångspunkten ligga i vilken karaktär man anser att lagen skall ha. Dopinglagen omfattar f.n. hormonsubstanser som har eller antas ha anabol effekt samt sådana ökar produktionen eller frisättningen hormonsubstanämnen som av ser. Missbruk av sådana medel är klart förenat med hälsorisker och det föreligger en inte obetydlig risk för utbredning av missbruket. För dessa medel erfordras därför möjlighet till mer ingripande straffrättsliga åtgärder i syfte att motverka missbruk. Bland de ytterligare medel som varit föremål för utredningens diskussion ingår däremot såväl sådana ämnen som antas ha anabol effekt som

sådana används i dopingsammanhang för andra ändamål

ämnen som än muskeluppbyggnad. Hälsovådligheten vid ett okontrollerat bruk och risken för ett utbrett sådant missbruk skiljer sig dels inbördes mellan dessa olika medel, dels i förhållande till de medel som nu omfattas av dopinglagen. Det kan därför sättas i fråga om den, jämfört med läkemedelslagen, strängare regleringen i dopinglagen skall tillämpas avseende samtliga berörda medel. En sådan ändring av dopinglagens innehåll skulle för det första medföra att dopinglagens nuvarande klara medicinska definition förloras. De fördelar för tillämpningen dopinglagen klar av som en avgränsning innebär medför enligt utredningens mening att det inte är lämpligt att föra sådana medel inte till sin karaktär kan som jämställas med de nu ingående medlen och substanserna. För det andra måste straffbestämmelsema göras mer nyanserade om medel av skiftande karaktär förs i dopinglagen. Det är t.ex. inte motiverat att kriminalisera bruket av de medel är som nu föremål för diskussion. Den skärpning utredningen föreslagit som av dopinglagens straffbestämmelser är vidare motiverad av det särskilda behovet av att effektivt kunna bekämpa missbruket av främst anabola steroider. Utredningen anser därför att det är viktigt att en eventuell utvidgning dopinglagens tillämpningsområde sker med av stor försiktighet, så att dopinglagen inte riskeras att urholkas. Utredningens ståndpunkt är därför att man bör inta en restriktiv hållning till vilka medel som skall föremål för den strängare vara reglering som dopinglagen innebär och att lagen endast bör utsträckas till sådana medel och substanser där det finns särskilda behov av att hänföra medlet till denna lag.

324 Medel som bör omfattas dopinglagen SOU 1996: 126

av

Utredningen har dessutom föreslagit skärpningar i läkemedelsla-

gens bestämmelser se närmare detta i avsnitt 24.1 i form

om av kriminalisering av otillåtet innehav av läkemedel i överlåtelsesyfte och en höjning av straffmaximum för bl.a. otillåten försäljning av

stora mängder läkemedel. Dessa ändringar ger bl.a. ökade möjligheter till straffprocessuella ingripanden när det gäller t.ex. clenbuterol.

Detta medför ett minskat behov att kunna tillämpa dopinglagens av strängare reglering när det gäller andra läkemedel än de som nu omfattas.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts utredningen att

anser följande kriterier bör tillämpas vid bedömningen i vad mån av nya medel skall falla under dopinglagens tillämpningsområde

medlets eller substansens karaktär i sig, dvs. substansen eller - om medlet kan jämställas med de nu upptagna medlen och substan-

Sema, om medlet har allvarliga hälsovådliga bieffekter, om medlet typiskt sett har en självbegränsande effekt vid intag, om risk för bruk viss omfattning föreligger utanför den - av organiserade idrottsrörelsen, om medlet kan särskilt tilltalande för ungdomar, - anses vara

förekomsten och tillgängligheten i Sverige samt

om annan tillämplig lagstiftning kan otillräcklig. - anses vara

Avslutningsvis bör det påpekas att det är svårt att förutse vilka nya medel kan tänkas uppträda i framtiden. Även syftet med som om dopinglagens definition är kunna möta utvecklingen medel där av endast den kemiska konstruktionen har ändrats i syfte att kringgå

lagstiftningen kan lagen naturligtvis inte hindra att det uppträder nya

medel marknaden antas ha motsvarande effekter utan att som innehålla de substanser täcks lagen. Någon möjlighet att som av

lagstiftningsvägen helt förhindra en sådan utveckling finns enligt

utredningens uppfattning inte. Det kan därför även i framtiden finnas

skäl att återkomma till frågan komplettering dopinglagens

om av innehåll.

SOU 1996: 126 Medel bör

som omfattas av dopinglagen 325

21.2.3 Aktuella medel

som uppmärksammats

i dopingsammanhang

IGF-I

Enligt vad som kan utläsas den s.k. undergroundlitteraturen har av IGF-l tilldragit sig ett ökat intresse bland kroppsbyggare. IGF-l är en kroppsegen substans förmedlar stor del tillväxthormosom en av nets anabola effekter. F.n. är intag IGF-l inte detekterbart. av Negativa bieffekter är enligt studier vanliga varvid del är en av allvarlig karaktär. Bland bieffekterna har märkts bl.a. huvudvärk, sänkt blodsockerhalt samt sänkt puls och sänkt blodtryck. Med hänsyn till sådana omedelbara bieffekter torde medlet ha själven begränsande effekt vid intag. Medlet finns godkänt läkemedel som i Sverige tillhandahålls inte för försäljning varför tillgänglighemen ten av IGF-l i dag är ytterst begränsad. Enligt vad utredningen erfarit förekommer inte heller några uppgifter pekar på att som medlet används i dopingsyfte i Sverige.

IGF-l omfattas av läkemedelslagens reglering vilken i och för sig kan anses vara tillräcklig med hänsyn till bl.a. de skärpningar

utredningen föreslagit. Emellertid kan det, det samband p.g.a. som finns mellan IGF-l och tillväxthormon, finnas skäl att ändå låta ämnet omfattas av dopinglagen. Förutsättningen för att så skall

kunna ske är att dopinglagen utvidgas till att omfatta även ämnen

som frisätts av tillväxthormon, vilket inte är fallet idag. Utredningen anser emellertid att detta inte är lämpligt eftersom sådan föränden ring kan få konsekvenser som är svåra att överblicka. Utredningen anser därför att någon ändring inte bör göras i detta avseende.

Beta-2-stimulerare

En annan grupp av ämnen tilldragit sig uppmärksamhet i som

dopingsammanhang är gruppen beta-2-stimulerare. Det har på djur

visats att vissa substanser i denna däribland clenbuterol, har grupp,

en muskeluppbyggande och fettförbrännande effekt. Clenbuterol och

jämställda beta-2-stimulerare har därför nyligen införts på IOK:s lista över förbjudna dopingmedel under "substanser med gruppen anabol effekt". Vetenskaplig dokumentation sådana effekter på av människa saknas dock. De omedelbara bieffekter kan uppstå som

vid intag beta-2-stimulerare är bl.a. hjärtklappning, muskeldarr-

av

326 Medel bör omfattas dopinglagen SOU 1996: 126

som av

ningar och huvudvärk. Eventuellt kan intag medföra allvarliga hjärtrytmrubbningar och förstoring av hjärtmuskeln. Dessa effekter är emellertid inte väl dokumenterade. De omedelbara bieffekterna gör att medlet torde ha en självbegränsande effekt vid intag. I Sverige används clenbuterol endast vid veterinär medicinering, medan andra beta-2-stimulerare bl.a. används i astmamediciner för människor. Tillgängligheten av beta-2-stimulerare regleras genom läkemedelslagen. Trots att clenbuterol således legalt i Sverige endast används för behandling av djur tyder flera faktorer, bl.a. beslag av tull och polis, dock på ett mer utbrett bruk hos människor av clenbuterol i dopingsyfte. Eftersom clenbuterol och andra beta-2-stimulerare med anabol effekt kan jämföras med anabola steroider och tillväxthormon finns det anledning att överväga om inte sådana medel bör omfattas av dopinglagens regler. Faktorer som ytterligare talar för detta är att ett okontrollerat bruk medför risk för allvarliga skador och att den illegala tillgången på medlen inte synes vara obetydlig. Medlet torde även vara tilltalande för de ungdomar som känner sig lockade att använda anabola steroider och liknande dopingmedel. Risk för ett mer utbrett missbruk av medlet föreligger således. Emellertid har beta-2-stimulerare en självbegränsande effekt vid intag eftersom omedelbara negativa bieffekter uppträder vid bruket. Det torde därför kunna hysas mindre farhågor för ett omfattande missbruk hos den enskilde individen av sådana medel. Vidare är det definitionsmässigt mycket svårt att föra denna grupp i dopinglagen. Någon anledning att utsträcka dopinglagens regler till samtliga beta-2-stimulerare, utan hänsyn till det enskilda medlets anabola effekt, föreligger inte. En allmänt hållen definition i syfte att enbart täcka beta-2-stimulerare med anabol effekt torde även leda till svårigheter vid den praktiska tillämpningen då det kan vara svårt att dra gränsen mellan vilka beta-2-stimulerare som har anabol effekt och vilka medel som inte har denna effekt. En sådan konstruktion väcker betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Utredningen vill också framhålla att de föreslagna skärpningama i läkemedelslagen innebär kraftigt ökade möjligheter att ingripa mot spridningen av bl.a. dessa medel, inklusive clenbuterol. Dessa möjligheter får f.n. anses vara tillfyllest. Mot bakgrund av vad som nu anförts anser utredningen att det inte föreligger skäl att låta nu aktuella beta-2-stimulerare omfattas av dopinglagens straffbestämmelser.

SOU 1996: 126 Medel bör

som omfattas av dopinglagen 327

Insulin

Insulin anses ha en muskeluppbyggande effekt det är oklart i men vilken omfattning detta gäller. Uppgifter förekommer emellertid

som tyder på att insulin används i vissa kretsar kroppsbyggare

av g.a. denna antagna effekt. Emellertid torde bieffektema medföra att insulinintag är starkt självbegränsande eftersom det finns risk för kallsvettningar, oro och medvetslöshet. Intag större doser insulin av kan även livshotande. Det föreligger därför inte skäl vara att misstänka något utbrett icke medicinskt bruk medlet. Något av behov att låta detta medel omfattas dopinglagens regler föreligger av enligt utredningens mening inte.

Efedrin

Efedrin är ett amfetaminliknande kan ha ämne som centralstimule-

rande effekt. Enligt uppgifter i bl.a. utredningens nyckelpersonsundersökning avsnitt 4.2.3 förekommer att medel innehållande efedrin används kroppsbyggare i uppiggande syfte. Emellertid är

av det oklart i vad mån sådant bruk är utbrett. Bieffekter kan följa bl.a.

i form av hjärtklappning och svårighet att urinera varför medlet

anses ha en självbegränsande effekt vid intag. Den legala använd-

ningen av efedrin regleras i läkemedelslagen och lagen kontroll

om

av narkotika. Utredningen att det för närvarande inte föreligger

anser behov av strängare regler när det gäller kontrollen spridningen av av efedrin. Skulle ett behov komma att visa sig i framtiden bör det vidare ligga nämnare tillhands att låta efedrin omfattas narkotikaav strafflagen.

Betablockerare

Betablockerare är läkemedel enligt IOK:s lista är en grupp som förbjudna att användas inom vissa precisionsidrotter. Betablockerare sänker uthållighets- och prestationsförmågan har och men en oro-

nervositetsdämpande effekt och kan motverka skakighet. Anledning

att använda sådant medel annat än vid t.ex. skytte och liknande

koncentrationskrävande sporter föreligger inte. Något allmänt missbruk av detta medel heller inte föreligga varför det inte finns

synes skäl att införa strängare regler för detta medel än vad föjer som av

läkemedelslagen.

328 Medel som bör omfattas av dopinglagen SOU 1996: 126

Erytropoietin

Erytropoietin EPO är ett ämne som ökar blodbildningen av främst

blodkroppar i benmärgen och därför ibland används vid s.k.

bloddoping en enligt IOK förbjuden metod som dopingsamman-

hang används i syfte att öka syreupptagningsförmågan. Enligt

studier av friska försökspersoner synes bieffekter vara ovanliga, men

intag av EPO kan medföra allvarliga bieffekter för personer med rubbad blodlevringsfunktion. Inom idrotten har EPO använts i

sporter som t.ex. cykling men utbredningen inom den svenska idrottsrörelsen anses vara obetydlig. Några uppgifter som tyder på att missbruket av EPO skulle ha spritt sig till personer utanför den organiserade idrotten finns inte. Det kan därför inte f.n. anses föreligga någon risk för ett sådant utbrett hälsofarligt bruk som skulle motivera att EPO införs bland de i dopinglagen intagna medlen.

21.2.4 Kosttillskott och liknande medel

Utöver de medel som tagits upp ovan förekommer ett utbrett bruk av

olika kosttillskottspreparat som används i prestationshöjande eller kroppsuppbyggande syfte. Några sådana medel som utredningen särskilt har uppmärksammats är ginseng, kreatin samt bikarbonat

och utredningen har närmare studerat dessa medel se kap. 6 och del

B, bilaga nr 2. Ett stort antal andra preparat förekommer på marknaden och konsumtionen av sådana preparat är allmänt utbredd, såväl bland idrottsutövare som bland andra. Tillskott av mineraler, salter m.m. synes för många ha blivit en naturlig del i livsföringen. För styrketränande ungdomar, kroppsbyggare och andra sporter där risken för missbruk av anabola steroider är stor framställs ofta olika kosttillskott nödvändighet för prestationsutvecklingen. som en Sådana medel marknadsförs ofta under varunamn som associerar till anabola steroider och andra förbjudna dopingmedel. Enligt vad

utredningen har erfarit förekommer även att vissa kosttillskott i marknadsföringen sägs ha egenskaper som t.ex. ökar frisättningen

av testosteron eller tillväxthormon. Utredningen vill därför framhål-

att det finns all anledning att se allvarligt på denna varumarknad. Det går inte att utesluta att uppfattningen nödvändigheten

om av olika tillskott kan leda till att ungdomar riskerar att lockas ta farliga

SOU 1996: 126 Medel som bör omfattas av dopinglagen 329

genvägar i sitt tränande och i förlängningen även vilja pröva anabola

steroider. Någon grund för att att medel aktuellt slag bör omfattas anse av nu dopinglagens föreligger dock inte för närvarande. Bruket av av sådana medel är sagt inte begränsat till speciella grupper utan som

berör folkhälsofrågor i ett större perspektiv. I huvudsak regleras

kosttillskott i livsmedelslagen och frågor om eventuell ytterligare reglering bör så erfordras tas såsom en fråga rörande den om upp lagen.

Uppgifter förekommer att nikotin används i prestationshöjande

om syfte och det har inom idrottsvärlden diskuterats om bruket skall bedömas doping. Emellertid är bruket nikotin f.n. inte förbjusom av det enligt IOK:s regler. När det gäller bruk nikotin i övrigt, dvs. av utanför idrottens regelsystem, bör nikotin inte i första hand betraktas

ett dopingmedel, utan ett stora använt legalt

som som av grupper

njutningsmedel med beroendeframkallande egenskaper. I denna del

har i Sverige 1993 införts särskild tobakslag med regler om en hantering tobaksvaror. Utredningen anser med hänsyn till m.m. av det anförda att regleringen bruket nikotin faller utanför utredav av ningens uppdrag.

22 Kriminalisering av bruket av dopingmedel

Utredningen föreslår att bruk dopingmedel som inte äger rum

av i medicinskt eller vetenskapligt syfte kriminaliseras. Med bruk den direkta tillförseln till den kroppen. Kriminaliseavses egna ringen omfattar alla medel täcks av dopinglagens definisom tion.

22.1 Bakgrundsfrågor

22.1.1 Frågans behandling vid

dopinglagens tillkomst

Frågan kriminaliseringen bruket togs upp redan i förarbetena om av till dopinglagen i samband med diskussionen gränsen för det om var

straffbara området skulle sättas. I betänkandet Ds 1989:60 s. 55

anfördes att övervägande skäl talade för att konsumtionen inte skulle kriminaliseras. Bl.a. bedömdes inte anabola steroider ge samma allvarliga skadeverkningar narkotiska medel och det ansågs inte som visat att anabola steroider är beroendeframkallande. Utredaren ansåg att det förhållandet att anabola steroider inte är beroendeframkallande och att det är brukaren själv som riskerar att skadas i sig torde återhållande faktor för konsumtionen. Under remissbehandvara en lingen framställdes emellertid önskemål från några av remissinstanatt även bruket skulle kriminaliseras bl.a. för att markera serna om samhällets avståndstagande från all befattning med dopingmedel.

Depattementschefen prop. 1991:199 22 uttryckte sin förståelse

s. för de argument framförts kom, på de grunder som som men framförts i betänkandet, fram till att narkotika och dopingmedel inte

Kriminalisering av bruket av dopingmedel

helt kunde jämställas. Med hänsyn till dessa borde argument avgränsningen, enligt departementschefen, ske med utgångspunkt i

den inom svensk Straffrätt vägledande principen att inte straffbeläg-

ga handlingar som riktar sig mot den Det påpekades egna personen. även i propositionen att det i Sverige, i motsats till vad gällde som för narkotika, inte heller fanns någon tradition doping att se som en

kriminell handling. Föreslagna åtgärder i kombination med betydan-

de informationsinsatser samt idrottens kontrollverksamhet egen ansågs medföra att effektiva åtgärder för att komma dopingproblemet ändå kunde vidtas.

Vid behandlingen i riksdagen förslaget till dopinglag framställ-

av

des inte några yrkanden om att konsumtionen skulle straffbeläggas och Socialutskottet hemställde att framlagt förslag till dopinglag skulle antas. Riksdagen beslutade enhälligt i enlighet med utskottets

hemställan.

22.1.2 Diskussioner i

riksdagen efter 1991

Diskussionen eventuell kriminalisering bruket om en av av doping fortsatte i den allmänna debatten efter det dopinglagen antagits.

att

Frågan har även tagits i riksdagen antal motioner

upp genom ett under de åren. I motionerna har framställts såväl direkta senare

yrkanden om en kriminalisering yrkanden frågan bör

som om att tas

upp till förnyad utredning. De framförts i

argument som är stor utsträckning de tidigare framförts i debatten samma som om kriminalisering bruket narkotika. Det skall yrkandena av av nämnas att nästan uteslutande avsett anabola steroider. Ett flertal motionerna har grundat sig på antagandet missbruav att ket utanför idrotten varit omfattande och på uppgifter det om att skulle finnas mellan 50 000-100 000 missbrukare. Det har även

förelegat oro över att missbruket påståtts sprida sig bland

unga människor samt att ett missbruk anabola steroider kan medföra av

allvarliga bieffekter, inte minst psykiska förändringar. I motionerna

uttrycks en oro över vad framförts i massmedia samband som om

mellan missbruk dopingmedel och olika våldshändelser

av eller våldsbrott. Ett antal motionärer har därvid ansett att den nuvarande lagen inte verkat effektiv och att spridningen inte kunnat vara

bromsas med den gällande lagstiftningen. Enligt

dessa motionärer

bör även efterfrågan bekämpas. Vikten samhället

av att tar avstånd från dessa medel och klara signaler och direktiv har framhållits. ger

Kriminalisering av bruket av dopingmedel 333

Vidare har framförts den åsikten att kriminalisering skulle ge en polis och socialtjänst möjlighet att ingripa tidigare mot missbruen kama, inte minst de unga missbrukama.

22.1 Internationellt perspektiv

Utredningen har i kap. 16 redovisat lagstiftningen när det gäller dopingmedel i vissa andra länder. Som framgår den redogörelsen är

av

det mycket få länder har någon särskild lagstiftning när det

som

gäller dopingmedel. För närmare redogörelse hänvisas till

en

nämnda kapitel. Emellertid kan i det här sammanhanget ges en

sammanfattande kommenterar. Norge och Danmark har följt efter Sverige och beslutat om särskild

lagstiftning avseende dopingmedel. Inte i något dessa länder är

av det icke medicinska bruket kriminaliserat. Det skall anmärkas att den norska straffbestämmelsen inte heller omfattar innehav för eget bruk. Inte heller i de övriga europeiska länderna är det icke medicinska bruket straffbelagt utom undantagsvis, som t.ex. Belgien, men då är det fråga särskild idrottslagstiftning tar sikte på om som

specifika tävlingsituationer och är avsett att tillämpas generellt.

Det skall dock nämnas att icke medicinskt bruk anabola steroider av är kriminaliserat i vissa delstater i USA samt i vissa delstater och territorier i Australien. Närmare uppgifter om tillämpningen av dessa sistnämnda bestämmelser har inte varit möjliga att erhålla under utredningstiden.

22.2 Utgångspunkter for utredningens

överväganden

Som utredningen tidigare framhållit krävs ett vitt spektrum av åtgärder för att komma till rätta med missbruk och spridning av

dopingmedel. Syftet med den nuvarande dopinglagen är att begränsa tillgången dopingmedel varför dopinglagen förbjuder och straffbelägger olika hanteringsformer t.ex. innehav av sådana

som läkemedel i annat än medicinskt eller vetenskapligt syfte. Målet är främst att komma de förser andra med dopingmedel. personer som Utredningen att detta synsätt fortfarande bör prägla de anser

334 Kriminalisering bruket dopingmedel

av av SOU 1996: 126

straffrättsliga övervägandena. En effektiv begränsning tillgången

av på dopingmedel torde i sig leda till att i fall risken för vart att nya brukare tillkommer minskas väsentligt. Utgångspunkten det när gäller åtgärder direkt tar sikte på motverka missbruket som att i sig bör vara att sådana åtgärder främst skall grundas

frivillighet.

Utredningen vill därför framhålla den centrala plats de

förebyggande

åtgärderna har t.ex. olika informationsinsatser. som Mot bakgrund det spektrum åtgärder erfordras av av som får en

kriminalisering av bruket därför enbart åtgärd bland

ses som en andra åtgärder bör diskuteras. Att

som straffbelägga bruket av dopingmedel bör enligt utredningens mening åtgärd

vara en som kommer i sista hand och endast det

om föreligger starka skäl.

En omständighet som bör tas upp i det här sammanhanget är om

nuvarande lagstiftning kan tillräckligt effektiv.

anses vara Ut-

redningen diskuterar i kap. 23 närmare frågorna dopinglagens

om

effektivitet och tillämpningen dopinglagen. Som av utredningen där

konstaterar förekommer uppgifter talar för som att nuvarande

dopinglag inte har tillämpats på ett effektivt sätt. Det kan ifrågasättas om detta beror egentliga brister i dopinglagens utformning

eller om det hänger med andra omständigheter, samman som t.ex.

prioriteringsfrågor. Mot bakgrund detta framstår det

av som mer

tveksamt kriminalisering bruket erfordras

om en av för en mer

effektiv tillämpning dopinglagen. Avgörandet av om en utvidgning

av det straffbara området får därför enligt utredningens mening främst grundas andra överväganden.

I den följande diskussionen behandlar utredningen de olika argument som kan anföras för eller emot kriminalisering

en av

bruket varefter utredningens sammantagna överväganden

presenteras i avsnitt 22.5.

22.3 Principiella argument

Principen om att inte straffbelägga handlingar riktade mot den egna

personen

En grundläggande princip inom svensk Straffrätt är att handlingar

som riktar sig mot den egna eller mot intresse normalt personen eget

Kriminalisering av bruket av dopingmedel 335

inte skall straffbeläggas. Så är t.ex. inte självmordsförsök straffbe-

lagt. För det fall handlingen har oacceptabla konsekvenser utanför rättssfáren föreligger naturligtvis inte något hinder mot att den egna straffbelägga handlingen. Exempelvis åtföljs narkotikamissbruk ofta

följdbrottslighet, t.ex. stölder i syfte att erhålla pengar till nar-

av

kotika. Då narkotikabruket kriminaliserades påpekade departe-

mentschefen att även kampen mot narkotikamissbrukets utbredning accepterats ett sådant skyddsvärt intresse att det tidigare bevara

rättigat avsteg från den straffrättsliga principen i fall som rör inne-

hav för eget bruk jfr. prop. l987/88:71 s. l7.

Det kan diskuteras missbruket dopingmedel enbart medför

om av konsekvenser för missbrukaren själv. För en del av missbrukama torde det så att de försörjer sitt missbruk genom att försälja vara

dopingmedel till andra. Som utredningen tidigare har beskrivit jfr.

kap. 4 är emellertid kopplingen till kriminalitet oklar. Uppannan gifter från Kriminalvårdsstyrelsen visar att missbruk av anabola steroider förekommer bland kriminellt belastade personer. Det kan

inte heller uteslutas att missbruket ger upphov till följdbrottslighet. Det går emellertid inte i dag att i detta avseende göra några jämförel-

med konsekvenserna narkotikamissbruket. ser av

Den fråga varit mest omdiskuterad när det gäller dopingmedel

som är frågan sambandet mellan missbruk av syntetiska anabola om steroider och testosteron AAS och våldsamma beteenden. Det har presenterats många fallrapporter beskriver hur enskilda misssom brukare blivit irritabla, agressiva och där det har hävdats att det m.m. finns ett samband mellan intag AAS och våldsamma beteenden. av

Att intag AAS kan psykiska effekter, bl.a. aggressivitet, hos

av ge del försökspersoner finner också stöd i flera de kontrollerade en av systematiska studier har publicerats. Man vet emellertid inte som

vad detta beror eller löper risk att drabbas av psykiska

vem som bieffekter. Det skall också poängteras att ökad aggressivitet inte är detsamma ökad våldsbenägenhet. Studierna har inte kunnat som fastställa ett orsakssamband mellan intag av AAS och våldsamma beteenden. Det kan naturligtvis inte uteslutas att den ökade aggressiviteten del missbrukare kan leda till våldshandlingar, inte hos en minst i samband med alkoholförtäring. I vad mån det föreligger ett orsakssamband mellan missbruk av AAS och våldshandlingar är således fortfarande oklart. Enligt utredningen är det betänkligt att vidta sådan ingripande åtgärd en kriminalisering bruket enbart grund av sannolikhetsansom en av taganden. Detta innebär dock inte får bortse från det att man

336 Kriminalisering bruket av av dopingmedel

allvarliga i att det kan föreligga risk för ökad aggressivitet och

en

eventuell våldsbenägenhet hos vissa individer missbrukar AAS.

som

Argumenten för kriminalisering bruket

en av har i många fall

grundats på över uppgifter mycket omfattande en oro om ett

missbruk. De undersökningar genomförts talar emellertid

som nu för

att bruket knappast är så utbrett och etablerat ibland har som

befarats. Omfattningen missbruket av synes vara betydligt mindre

än vad som gäller för t.ex. narkotika. Vad oroväckande som är är

emellertid att undersökningarna visar det främst

att är unga männi-

skor som använder dopingmedel. Visserligen de psykiska effekt-

är

erna oklara och det har heller inte visats att t.ex. anabola steroider är

beroendeframkallande i egentlig mening. Det står dock helt klar att

ett bruk av sådana dopingmedel är förenat med risker för allvariga

fysiska bieffekter. Det är därför viktigt samhället att med kraft

motverkar att unga människor utsätter sig för sådana hälsorisier.

Enligt utredningen kan ett sådant intresse motivera avsteg från

principen om att inte straffbelägga handlingar riktade den

mot egna

personen.

Vad ytterligare talar för i

som ett avsteg från nämnda princip att 4 nuvarande straffbestämmelser innebär alla former innehav

att av är i

straffbelagda, således även innehav för bruk. Ett sådant innehav

i

eget

är även det enbart riktat mot den I denna

egna personen. belysning

i

kan den nuvarande gränsen för det straffbara området anses något

artificiell.

å

Kriminaliseringen som en markering av

l

samhällets

ställningstagande mot

l

missbruket av dopingmedel

l

Det grundläggande syftet med straffbestämmelserna i dopinglagen är, som nämnts, att motverka utbredning missbruket

en av av

dopingmedel. Lagstiftningen bygger principen

att anabola ste°o-

ider och andra dopingmedel inte skall användas annat än den av som T

på grund ett medicinskt behandlingsbehov

av fått läkemedet

ordinerat av läkare eller har behov det för av vetenskapliga ändarrål. i

Ur det perspektivet kan det förefalla ologiskt

som att viss befattnng med dopingmedel är undantaget från det straffbara

området. Fören

konsekvent bekämpning missbruket

av av dopingmedel är det av

vikt att det klart framgår att samhället avstånd från

tar all anvärd- i

ning dopingmedel inte sker i

av som nu nämnda syften. Det far,

Kriminalisering bruket dopingmedel

av av

enligt utredningens mening, inte råda något tvivel om att även

konsumtionen av dopingmedel är socialt oacceptabelt. Det kan därför sättas ifråga om inte det är befogat att understryka det

klandervärda även i bruket av dopingmedel genom att straffbelägga intaget. Visserligen torde det redan i dag stå klart att bruk dopingmedel av

är förkastligt, men en kriminalisering innebär en stark markering

som inte minst kan ha betydelse för ungdomar. Den skillnad som nu råder mellan innehav för eget bruk, som är straffbart, och konsumtionen som sådan kan medföra att vissa personer tar mer mer lätt frågan. Symbolvärdet av en kriminalisering får därför inte under-

skattas. Vidare kan en sådan klar markering underlätta det fortsatta

arbetet mot missbruket. Den tyngd straffbestämmelse som en ger

torde medföra att missbruket uppmärksammas ytterligare såväl av de rättstillämpande myndigheterna som av de vuxna som har kontakt

med ungdomar.

För de personer redan missbrukar dopingmedel finns det

som anledning att anta att risken för upptäckt är avgörande än mer

kriminaliseringen som sådan. Detta problem föreligger emellertid redan i dag när det gäller t.ex. innehav dopingmedel. Antagandet

av kan därför inte anses vara ett bärande argument mot kriminaliseen ring. Av större betydelse är den avhållande effekt straffsanktionen kan ha för dem som överväger att pröva dopingmedel. Genom

kriminaliseringen av bruket bör gämingens allvar stå klart för alla. Sanktionen kan också förväntas medföra att omgivningens sociala kontroll kan bli starkare och därigenom påverka framför allt

ungdomar som befinner sig i riskzonen.

Kriminaliseringens betydelse när

det gäller vård och

behandling

I diskussionerna kring kriminaliseringen bruket narkotika

av av

lades stor vikt vid vård- och behandlingsaspekterna. Det poängterades att en kriminalisering inte fick innebära att missbrukarna

avskräcks från att söka hjälp jfr. prop. 1987/88:71 17. Samtidigt s.

som denna omständighet länge föranledde tveksamhet när det gällde kriminaliseringen har det från vissa håll framförts att en kriminalisering av bruket, där möjligheter till provtagning föreligger, kan

ge

möjligheter för polismyndighetema och socialtjänsten att i ett tidigt

skede upptäcka missbruket och ingripa med åtgärder.

338 Kriminalisering av bruket av dopingmedel SOU 1996: 126

Med hänsyn till de skillnader som föreligger mellan missbruket av dopingmedel och missbruket narkotika när det gäller vård- och av behandlingsaspekter är det svårt att jämföra dessa missbruksformer. Kunskaperna om såväl behov av som inriktning på vård och behandling när det gäller dopingmedel är bristfälliga. Någon organiserad vård eller sammanhängande strategi för behandling missbruav kare av dopingmedel finns inte i dag. Det skall här erinras att utredningen har uppmärksammat dessa frågor och vissa förslag ger i syfte att förbättra förhållandena. Mot bakgrund vad sagts har vårdaspekterna f.n. inte av som nu samma relevans som de hade vid diskussionen kriminaliseringen om av bruket av narkotika. Med hänsyn till att det inte finns någon egentlig behandling inriktad missbruket sådant har t.ex. inte som argumentet att en kriminalisering möjliggör ett tidigt ingripande i syfte att slussa missbrukaren vidare till vård hållbarhet. Å samma andra sidan kan det ifrågasättas om det finns anledning att hysa farhågor att kriminalisering kan ha avhållande effekt på om en en viljan att söka vård särskilt i de fall där vårdbehovet enbart består i behandling av fysisk bieffekt. Det får emellertid i det här sammanhanget understrykas att oavsett om bruket av dopingmedel kriminaliseras eller inte måste samtliga berörda myndigheter aktivt verka för att de åtgärder vidtas inte som får hindra den enskilde missbrukaren från att söka vård eller sociala stödåtgärder.

22.4 Möjligheterna att beivra ett straffbelagt bruk

I avsnitten ovan har utredningen behandlat de prinicipiella argument som talar för eller emot en kriminalisering bruket dopingmeav av

del. De principiella argument som kan tala för en kriminalisering

måste emellertid ställas i relation till de praktiska möjligheter som finns att beivra det straffbelagda bruket. Huvudsakligen berör denna fråga möjligheterna att upptäcka missbrukama och möjligheterna att bevisa misstänkt bruk.

SOU 1996: 126 Kriminalisering av bruket av dopingmedel 339

22.4.1 Möjligheterna att upptäcka missbrukarna

För polisens del har dopingbrotten inte allmänt varit en prioriterad

fråga och det har i utredningens kartläggning framgått att många

utredningar inleds genom att man mer eller mindre slump av en påträffar dopingmedel under utredning av andra brott. Då ytterligare resurser till polisen inte kan påräknas måste en omprioritering ske på bekostnad av annan brottsutredande verksamhet. Mot sådan en bakgrund kan det framstå som tveksamt att ytterligare utvidga det straffbara området. Hur missbrukare av dopingmedel upptäcks av de rättsvårdande myndigheterna kommer naturligtvis att variera. De mest självklara och troliga fallen är då misstankar bruk framkommer när om personen misstänks för annan dopingbrottslighet. Erkänner den misstänkte att han eller hon intagit dopingmedel torde frågan då vara relativt enkel. Om personen däremot förnekar bruk är situationen komplicemer rad liksom när det gäller sådana missbrukare som inte påträffas i

samband med utredning om annan dopingbrottslighet. Reglerna

om

kroppsbesiktning i 28 kap. 12 § rättegångsbalken har här stor be-

tydelse. Som utredningen redogjort för i avsnitt 13.2 krävs att det

föreligger skälig misstanke om brottet för att t.ex. urinprovstagning

skall få genomföras. Det måste således finnas konkreta omständigheter av viss styrka i det aktuella fallet pekar på att den som misstänkte har begått brottet, dvs. att han har intagit dopingmedel. Det bör noteras att inte enbart allmänna kunskaper den misstänkom te kan ge grund för tvångsingripanden.

När det gäller narkotika föreligger ofta tydliga russymptom

som ger skäl för misstanke och därigenom för ingripande. Emellertid föreligger svårigheter att upptäcka även narkotikaintag, särskilt när det gäller unga okända missbrukare, och det krävs utbildning och erfarenhet. Vid intag av anabola steroider och andra dopingmedel är problemen ännu större. Till skillnad från narkotiska medel föreligger inte några russymptom. Enbart det förhållandet har att en person en stor muskelvolym kan inte tillräckligt konkret omstänanses som en dighet, inte ens om det samtidigt visas att tränar på personen gym. Inte heller ett allmänt aggressivt beteende sådan konkret är en omständighet. Utredningen här betydande svårigheter för den praktiska ser

tillämpningen. Emellertid kan omgivningens sociala kontroll för-

340 Kriminalisering bruket dopingmedel SOU 1996: 126

av av

väntas öka genom kriminaliseringen varför behovet polisiära av insatser, som t.ex. användandet tvångsmedel, inte behöver bli så av stort.

Bevismöjlighetema

För att en person skall kunna fällas för gärning krävs att åklagaen

ren har identifierat gämingen. Åklagaren skall sålunda kunna visa att

den åtalade t.ex. intagit dopingmedel och även kunna ungefär-

ange lig tidpunkt och plats för gämingen. I den mån den misstänkte erkänner gämingen föranleder dessa krav inte några egentliga problem. Om den misstänkte nekar eller om det finns anledning att misstro hans erkännande erfordras emellertid ytterligare bevisning. Analyser av prover från den misstänkte kommer uppenbarligen ha en stor betydelse i det sammanhanget. Emellertid är analyserna behäftade med vissa begränsningar som måste beaktas. Vidare skiljer sig analyser av dopingmedel i viss mån från vad som gäller analyser av narkotika. Utredningen vill här peka några av de svårigheter föreligger när det gäller analysernas som bevisvärde. För närvarande sker alla analyser av syntetiska anabola steroider genom urinprov. Blodprov kräver en dyrare utrustning och medger inte samma analysomfång. Detta kan ha betydelse då den misstänkte inte kan eller vägrar att lämna urinprov. Misstänks narkotika tas i sådana fall regelmässigt blodprov vilket inte torde bli fallet då det är fråga om syntetiska anabola steroider. Det skall dock noteras att blodprov kan komma att ha större betydelse när det gäller testosteron och tillväxthormon. Det är vidare så att det för dopingmedel inte finns tillgång till sådana s.k. sållningsinstrument underlättar som polisens arbete när det gäller narkotika. Analysen dopingmedel av är bl.a. med hänsyn till detta kostnadskrävande förfarande. ett mer I dag kan endast förekomsten syntetiska anabola steroider med av säkerhet visas genom analyserna. Tillväxthormon är en kroppsegen

substans varför det är svårt att särskilja det kroppsegna tillväxthor-

monet från tillfört sådant. Även testosteron kroppsegen subär en stans och metoden för att påvisa att testosteron tillförts kroppen är förenad med avsevärda osäkerhetsmoment jfr. avsnitt 8.5.2. För att kunna bedöma förekomsten tillfört testosteron krävs upprepade av provtagningar under en längre tidsrymd. Dessa omständigheter inger

starka betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt och analys

en av

SOU 1996: 126 Kriminalisering bruket dopingmedel 341

av av

testosteron torde f.n. inte mot den tilltalades bestridande kunna läggas till grund för en fällande dom. Även analysen visar att dopingmedel förekommer i kroppen är om det därmed inte klargjort att det förelegat en medveten tillförsel av

dopingmedlet. Syntetiska anabola steroider kan dock i princip bara

ha tillförts kroppen utifrån. Så är det inte med de kroppsegna substansema som testosteron och tillväxthormon. När det gäller testosteron och tillväxthorrnon kan t.ex. även vissa sjukdomar ge en ökad förekomst av dessa substanser. Det skall här också nämnas att det i enstaka fall visat sig att nedbrytningsprodukter vissa anabola av steroider bildas i den egna kroppsproduktionen eller i ämnesomsättningen vid intag av vissa p-piller. Alla positiva svar måste därför ställas i relation till omständigheter som sjukdomstillstånd och intag av mediciner. Analysema kan inte heller ge mera preciserat besked om när konsumtionen har ägt rum. För de flesta substanser vet man emellertid

hur lång tid det tar för kroppen att bryta ned substansen varför man

med god säkerhet kan ange att tillförsel ägt rum inom en Viss tidsram. De flesta syntetiska anabola steroidpreparat bryts ned efter

några dagar men den syntetiska anabola steroiden nandrolon vilken

ingår i många steroidpreparat kan finnas kvar i kroppen upp till 18 månader efter intaget. Eftersom närmare tidsbestämning inte kan erhållas genom analysen kan svårigheter rättslig synvinkel uppstå, ur särskilt för sådana substanser som har en lång nedbrytningstid. Om den misstänkte redan dömts för konsumtion under en sådan tidsperiod går det inte att med säkerhet avgöra om det positiva analysresultatet hänför sig till den tillförseln eller inte. Det förhållandet att analyserna inte kan preciserat Visa när intaget har ägt rum medför också svårigheter om den misstänkte påstår att konsumtionen ägt rum i ett land där bruket inte är kriminaliserat. För åklagaren är det mycket svårt att motbevisa sådana påståenden. Det finns därför anledning att hysa tveksamhet över analysresultatens verkan som bevismedel. Det kan dock noteras att dessa svårigheter föreligger även vid misstänkt bruk av narkotika.

342 Kriminalisering av bruket dopingmedel SOU 1996: 126

av

22.5 Utredningens sammantagna

överväganden

När det gäller frågan om även bruket av dopingmedel skall kriminaliseras finns det enligt utredningens mening många svårigheter med en sådan kriminalisering. Som ovan konstaterats kan jämförelser med narkotikamissbruket endast göras i viss mån eftersom dessa missbruk skiljer sig bl.a. när det gäller omfattning av missbruket och möjligheterna att upptäcka missbrukama. Utredning-

en inser att en kriminalisering av bruket kan komma att medföra

svårigheter för de rättsvårdande myndigheterna, inte minst för polisens del. De problem som är förenade med möjligheterna att upptäcka eventuella missbrukare och de svårigheter som föreligger när det gäller bevisningen medför att det inte är säkert att straffbestämmelsen kan komma att tillämpas i den utsträckning som är motiverat. Trots dessa svårigheter anser utredningen emellertid att övervägande skäl talar för en kriminalisering av bruket av dopingmedel. Som utredningen anfört ovan är det viktigt att samhällets ställningstagande är klart och konsekvent. En kriminalisering innebär en markering av att alla former av icke medicinsk befattning med dopingmedel är socialt oacceptabelt. Intresset av att motverka missbruk bland unga människor är framträdande och motiverar avsteg från principen att inte straffbelägga handlingar som riktar sig mot den egna rättssfären. Den praktiska skillnaden mellan att inneha medlet för eget bruk och att konsumera medlet är också marginell. Enligt utredningens mening framstår själva intaget av dopingmedel som lika straffvärt som personens innehav av medlet för eget bruk. Utredningen föreslår därför att bruket av dopingmedel kriminaliseras. I det här sammanhanget bör något nämnas om kriminaliseringens betydelse för idrottsrörelsens arbete mot doping. En kriminalisering av bruket av dopingmedel omfattar även sådana fall där en idrottsutövare använder t.ex. syntetiska anabola steroider. Detta innebär således att ett positivt analyssvar i dopingkontroll som genomförs enligt RF:s regelsystem kan leda till att den berörde idrottsutövaren åtalas för bruket. Det har från RF påpekats att det därför finns risk för att en kriminalisering av bruket kan medföra att fler idrottsutövare kommer att vägra att medverka i dopingkontroller. Inom RF hyser man oro för att klimatet kring dopingkontrollema ytterligare kommer att hårdna. Utredningen anser att en sådan utveckling av det i

l

;själ

SOU 1996: 126 Kriminalisering av bruket dopingmedel 343

av

övrigt framgångsrika arbetet mot bruket av dopingmedel som genomförs inom idrottsrörelsen skulle vara olycklig. Det får dock konstateras att rättsligt sätt samma förhållanden råder redan i dag när det gäller narkotiska medel. Vidare måste man beakta att i idrottssammanhang är förekomsten i sig av t.ex. syntetiska anabola steroider i kroppen tillräcklig för sanktioner enligt RF:s dopingregler men att enbart förekomst av dopingmedel inte är tillräcklig för straffrättsliga ingripanden från samhället jfr. avsnitt 22.4.2 och 22.6. Det kan därför finnas skäl att anta att skillnaden mot vad som gäller i dag inte blir allt för stor. Utredningen har främst haft syntetiska anabola steroider i åtanke vid behandlingen av kriminaliseringsfrågan. Det är de i särklass mest spridda av de medel som regleras i dopinglagen och det är också främst när det gäller dessa medel som t.ex. farhågor om samband med våldshandlingar har framförts. Det är vidare endast intag av syntetiska anabola steroider som i dag ett tillförlitligt sätt kan detekteras vid analyser av urinprov. Emellertid anser utredningen inte att det är lämpligt att begränsa en kriminalisering till enbart syntetiska anabola steroider. Det bör inte råda något tvivel om att samhället ser allvarligt på bruket av dopingmedel, oavsett vilket medel det avser. En särreglering av syntetiska anabola steroider kan därvid ge felaktiga signaler. Intag t.ex. testosteronpreparat av framstår inte heller som mindre straffvärt än innehav av sådant preparat för eget bruk. Straffbestämmelsema bör vidare i möjligaste mån utformas så att utvecklingen det praktiska planet kan beaktas utan att ändringar i lagen erfordras. Det kan här anmärkas att forskning pågår när det gäller utvecklande säkra analysmetoder av för bl.a. tillväxthormon. Det får heller inte bortses från att analysmöjlighetema endast utgör form bevisning. Även det rent en av om praktiskt i dag främst kommer bruket syntetiska anabola att vara av steroider som kan komma i fråga när det gäller tillämpningen av den nya straffbestämmelsen bör kriminaliseringen därför ändå omfatta samtliga medel som ingår i dopinglagen. Utredningen har inledningsvis tagit upp de utgångspunkter som bör ligga till grund för övervägandena att utvidga det straffbara området och där framhållit betydelsen av att spridningen av dopingmedel bekämpas. Utredningen vill här poängtera att tyngdpunkten i de rättsvårdande myndigheternas arbete även fortsättningsvis måste ligga på insatser mot dem som medverkar till spridningen av dopingmedel. Att bruket av dopingmedel kriminaliseras får därför inte innebära att andra rättsvårdande insatser ses som mindre betydelsefulla.

344 Kriminalisering av bruket av dopingmedel SOU 1996: 126

22.6 Lagtekniska frågor om gärningsform

och straffsanktion

Kriminaliseringen av bruket av dopingmedel innebär att ytterligare en hanteringsform straffbeläggs, nämligen själva tillförseln till den egna kroppen. Gärningen bör därför placeras i den uppräkning av straffbelagda förfaranden som finns i 2 § dopinglagen. Med bruk avses den direkta tillförseln till den egna kroppen. Det är sålunda inte förekomsten av dopingmedel i kroppen straffbesom läggs eller missbruket som sådant. Gärningen består i att en person har svalt, injicerat eller annat sätt tillfört kroppen dopingmedel. Tillförseln kan även bestå i att man låter någon annan t.ex. utföra injektionen. De fall där någon har gömt dopingmedel i kroppen är inte att betrakta som bruk. Sådan gärning faller under annan straffbelagd befattning som t.ex. innehav. För att ansvar för gärningen skall träda krävs således att man har visat att personen uppsåtligen tillfört kroppen dopingmedel. Som utredningen anför nedan bör straffskalan för bruket densamma vara som för övriga befattningsformer bl.a. för att möjliggöra provtagningar. Det finns därför anledning att i det här sammanhanget nämna något om betydelsen av att dopingmedel visas förekomma i t.ex. taget urinprov. Sådan förekomst talar för att kroppen kan ha tillförts dopingmedel. Däremot ger ett positivt analyssvar inte några närmare upplysningar om tidpunkten för intaget eller närmare underlag för omständigheterna kring konsumtionen. Emellertid måste gärningen, dvs. tillförseln, identifieras och det skall också kunna konstateras att det varit fråga uppsåtlig olovlig tillförsel. om Analyssvaret måste därför kompletteras med andra uppgifter och bevisning samt får värderas med hänsyn till vad om övrigt framkommit vid utredningen. I princip omfattar kriminaliseringen all konsumtion av dopingmedel, således även de fall då medlet är legalt utskrivet för annans bruk. I samband med kriminaliseringen av narkotikabruket prop. 1987/88:71 s. 19 togs frågan upp om straffvärdet sådana fall där av t.ex. någon konsumerar narkotiska sömntabletter som skrivits ut för en annan person. Departementschefen ansåg att även om straffvärdet av sådana brott torde vara så lågt att ansvar i praktiken aldrig skulle komma att aktualiseras borde alla sådana förfaranden formellt falla under straffbestämmelsen. Vad som här avses är främst situationer där någon använder enstaka tablett är avsedd för t.ex. nära som

SOU 1996: 126 Kriminalisering av bruket av dopingmedel 345

anhörig. Enligt utredningens mening torde den här typen av

gränsdragningsfrågor inte ha tillämplighet när det gäller

samma

dopingmedel. Dopingmedlens i dag begränsade medicinska användningsområden medför att utrymmet för sådana situationer är

mycket litet. Däremot är inte avsikten med kriminaliseringen att överkonsumtion för själv legalt utskrivna läkemedel skall kunna av personen

medföra för dopingbrott. Konsumtion av dopingmedel som

ansvar någon i vederbörlig ordning fått utlämnat till sig såsom läkemedel kan inte sådant otillåtet förfarande i dopinglaanses vara som avses mening. Det är vidare så att den förskrivande läkaren har gens för att läkemedlet skrivs ut i den omfattning som är mediansvar cinskt motiverat. Straffskalan för det bruket bör densamma som för annan egna vara

straffbelagd hantering dopingmedel. Genom att fängelse ingår i

av

straffskalan öppnas möjligheten att använda tvångsmedel i enlighet med vad sägs i rättegångbalkens regler, bl.a. reglerna om

som

kroppsbesiktning i 28 kap. 12 § rättegångsbalken. Emellertid bör

gämingen i normalfallet bedömas ringa brott. Straffvärdet av som

det bruket är inte heller högre än att påföljden, när bruket

egna förekommer ensamt och i förening med brottslighet, kan annan stanna vid böter.

Den konstruktion gärningsformen utredningen föreslår

av som sammanfaller med vad gäller för det olovliga bruket av som nu narkotika. Enligt utredningens mening bör också viss vägledning, när det gäller hur bruk definieras i förhållande till innehav och t.ex.

andra gränsdragningsfrågor, kunna hämtas från den praxis som

gäller på narkotikaområdet.

SOU 1996: 126 347

23 Andra ändringar i dopinglagen

Utredningen att den nuvarande straffskalan för dopinganser brott inte kan rätt avspegla straffvärdet för mer kvalianses ñcerade gärningar. Utredningen föreslår därför införandet av ett grovt brott främst riktat mot sådan brottslighet som på ett mer

betydande sätt medverkar till spridning av dopingmedel. Straff-

skalan för grovt dopingbrott bör vara fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Utredningen föreslår även att kriterierna för när gämingen skall bedömas ringa uttryckligen skall i bestämmelsom anges i dopinglagen. Avsikten är att ringa brott främst skall serna

tillämpas när gämingen avsett bruk av dopingmedel eller

innehav för eget bruk.

23.1 Inledande överväganden

23.1.1 Tillämpningen av dopinglagen

Enligt direktiven har utredningen bl.a. haft till uppgift att göra en översyn dopinglagen och tillämpningen denna. Utredningen av av har redan behandlat frågorna dopinglagens tillämpningsområde om skall utökas med ytterligare preparat kap. 21 och kriminaliseom

ringen bruket kap. 22. En utgångspunktema för utredningens

av av överväganden är att det finns skäl till ändring dopinglagen om det av visar sig att lagens regler inte kan vara tillräckligt effektiva. anses Det framträdande syftet med straffbestämmelserna i dopinglagen är

att komma sådan verksamhet medverkar till spridning av

som

dopingmedel. Trots dessa straffbestämmelser pekar tullens och

348 Andra ändringar i dopinglagen SOU

1996:126

polisens beslagsstatistik på att tillgången dopingmedel god. av är Detta kan ge skäl att misstänka att nuvarande sanktionssystem inte

är tillräckligt för att moverka spridningen dopingmedel. Emeller-

av

tid har utredningens kartläggning visat att dopingbrotten inte

t.ex. varit en prioriterad fråga för polisen, särskilt inte i jämförelse med

narkotikabrotten. Vidare har någon fast praxis när det gäller den

rättsliga bedömningen dopingbrotten ännu inte utvecklats. Många

av problem synes således kunna hänföras till det praktiska planet rent

och hänga samman med bl.a. frågor utbildning och utvecklandet

om

av riktlinjer. Med hänsyn till vad sagts är det svårt att säga doping-

som nu om

lagens nuvarande utformning kan anses vara otillräcklig för en effektiv bekämpning hanteringen dopingmedel. Emellertid har

av av vissa förhållanden uppmärksammats under utredningen vilka bör

föranleda justeringar i dopinglagen. Utredningens analys den

av

rättsliga tillämpningen dopinglagen visar,

av som ovan nämnts, att

bedömningen av dopingbrotten varit ojämn och att även likartade

gärningar har bedömts mycket olika. Som redogjorts för i avsnitt

15. l har Högsta domstolen NJA 1995 89 givit vägledning

s. när det gäller frågan om valet påföljd. Dessa avgöranden torde av även

leda till en något strängare när det gäller straffmätningen vad

syn än

som framgått av de domar från underinstanserna utredningen

som har tagit del av. Ett sådant synsätt överensstämmer med de övervä-

ganden utredningen har gjort. Utredningen även det anser att

erfordras nyanserad tillämpning straffskalan i doping-

en mer av lagen. Utredningen föreslår därför i det följande vissa ändringar i

dopinglagen som syftar till att bl.a. grund för enhetlig

ge en mer

bedömning av dopingbrotten.

Utredningen föreslår således att ett grovt dopingbrott skall införas. Utöver vad som ovan sagts är utgångspunkten för utredningens

överväganden när det gäller det brottet också det i förgrova att

hållande till åklagar- och polismyndigheterna krävs klarare

en

markering av att det är fråga allvarlig form brottslighet.

om en av

Det är enligt utredningen vikt att bekämpningen inte minst den

av av

kvalificerade dopingbrottsligheten

ges ett större utrymme i de rättsvårdande myndigheternas verksamhet. Tyngdpunkten i de rättsvårdande myndigheternas verksamhet när det gäller dopingmedel bör således ligga i aktiva insatser dem medverkar mot som till att

dopingmedlen sprids.

Vidare utredningen att den osäkerhet

anser som föreligger när det gäller gränsdragningen mellan ringa brott och brott "normal-

av

SOU 1996: 126 Andra ändringar i dopinglagen 349

graden" föranleder att kriterierna för när gämingen kan bedömas som ringa uttryckligen definieras i lagtexten. I följande avsnitt diskuterar utredningen frågan om mängdens betydelse vid bedömningen av när gämingen skall bedömas som grovt respektive ringa brott. Frågor om mängden av dopingmedel och andra omständigheter har betydelse för straffmätningen generellt. De diskussioner utredningen för om t.ex. vilken vikt som skall läggas vid preparatets ekonomiska värde och koncentrationen av verksam substans i det aktuella preparatet bör sålunda ha tillämplighet även när det gäller brott av "normalgraden". En sådan fråga som har allmän betydelse för straffmätningen är

förhållandet mellan olika förpackningsfonner. Så har utredningen

erfarit att det förelegat svårigheter när det gäller att värdera antal ampuller i förhållande till antal tabletter. Som framgår av avsnitt 15.1 har olika bedömningsgrunder diskuterats i praxis. Flera åkla-

gannyndigheter har antagit som allmän utgångspunkt att en ampull

anabola steroider kan motsvara 40 till 50 tabletter. Denna utgångspunkt inte från medicinsk synpunkt vara orimlig men det får synes poängteras att denna värdering inte stämmer i samtliga fall. Det är svårt att generellt sätta klara gränsvärden eftersom jämförelsen upp beror vilken substans det är fråga om och koncentrationen av verksam substans i det aktuella preparatet. Viss vägledning torde härvid kunna hämtas från de rekommendationer som gäller för den medicinska användningen av respektive substans.

23.1.2 Några andra frågor

enligt dopinglagens straffbestämmelser krävs uppsåtligt För ansvar handlande. Något oaktsamhetsbrott finns inte i lagen. I förarbetena prop. 1990/91 :l99 s. 23 anfördes att det inte förelåg något behov att straffbelägga oaktsamma förfaranden. I de kontakter utredav ningen haft med de rättsvårdande myndigheterna har det inte framkommit några uppgifter medför bedömning. Utredsom en annan ningen föreslår därför inte någon ändring i detta avseende.

I inledningen kap. l har utredningen tagit upp frågan om huruvida

uttrycket dopning eller doping bör användas och där förordat att uttrycket doping skall användas i alla sammanhang, således även i författningstexterna. I konsekvens härmed föreslår utredningen vissa justeringar i dopinglagen.

350 Andra ändringar i dopinglagen

23 Grovt brott

Straffmaximum för dopingbrott är f.n. två års fängelse. Enligt uttalande i betänkandet Ds 1989:60 66 gjordes straffskalan

s. avsiktligt vid med hänsyn till att brottets svårhetsgrad syntes kunna

variera kraftigt. Vid remissbehandlingen ansåg Polismyndigheten i

Göteborg att en särskild skala för grovt brott borde införas i

dopinglagen. Departementschefen prop. 1990/91 :199 25 berörde

s. inte denna fråga närmare utan anslöt sig till vad uttalats i som betänkandet. Det har dock från bl.a. åklagarmyndigheterna påpekats att dopinglagens straffmaximum inte är tillräcklig med hänsyn till bl.a. de stora mängder dopingmedel vissa mål har omfattat. som Erfarenheterna från tillämpningen dopinglagen har även visat att av den skillnad som råder mellan dopinglagen och varusmugglingslagen, vilken innehåller särskild strängare straffskala för en grova brott, har vållat problem. Utredningen har redogjort för några mål där denna fråga har berörts, se närmare om detta i avsnitt 15. l .5. Dessa erfarenheter från de rättstillämpande myndigheterna ger

anledning att överväga förändring nuvarande straffskala.

en av Starka skäl talar för att straffet för dopingbrott bör utökas med en

särskild straffskala för den allvarligare brottsligheten.

Hanteringen av dopingmedel har i vissa fall omfattat mycket stora mängder eller ägt i omfattande och organiserad form. Det rum mer

finns all anledning för samhället strängt sådan hantering.

att se Som utredningen har påpekat flera gånger är det mycket viktigt att spridningen av dopingmedel motverkas. Samhället måste därför ha

tillgång till kraftfulla sanktioner mot dem medverkar till

som en

omfattande eller organiserad spridning dessa medel. Den

av nuvarande straffskalan, som tar sikte allt från blygsamma innehav till organiserad hantering i stor omfattning, kan inte rätt spegla anses straffvärdet av sådan mer kvalificerad hantering. Utredningens analys av rättstillämpningen visar vidare att det i praxis inte funnits någon enhetlig på straffvärdet dopingsyn av brottet främst då det gäller bedömningen med hänsyn till mängd dopingmedel. Domstolarnas bedömning också ha präglats synes av försiktighet i så måtto att straffmätningen främst hållits inom den lägre delen straffskalan vilken då fått omfatta brott mycket av av

varierande allvarlighetsgrad. Detta torde naturlig följd

vara en av att den nuvarande straffskalan även skall täcka mycket allvarlig brottslighet. Genom att tillföra straffskalan ytterligare svårhetsen

Andra ändringar i dopinglagen 351

grad skapas således utrymme för nyanserad bedömning av en mer dopingbrotten. Eftersom de illegalt tillgängliga dopingmedlen huvudsakligen smugglas i landet fyller varusmugglingslagen en stor funktion i rättstillämpningen. Beslagsstatistiken visar att det i vissa fall rör sig mycket stora mängder som vid enskilda tillfällen förs in i landet. om Den skillnad som finns när det gäller synen straffvärdet av grövre brott i dopinglagen och varusmugglingslagen framstår mot den bakgrunden mindre motiverad. Genom att införa ett grovt brott som med en strängare straffskala i dopinglagen nås en bättre över- - ensstämmelse mellan lagama. Därigenom torde också de konfliktsituationer speglats de insamlade domarna kunna som i några av motverkas. Mot bakgrund av vad som nu redovisats anser utredningen att svårhetsgradema for dopingbrotten bör differentieras på så sätt att strängare straffskala införs för brott och att straffmaximum en grova sätts högre än vad gäller. För de gärningar som faller in som nu under denna strängare del av straffskalan bör även en särskild brottsrubricering, grovt dopingbrott, införas. Det brottet bör förbehållas gärningar av mer kvalificerat slag. grova Avsikten är att denna svårhetsgrad skall omfatta den brottslighet på ett betydande sätt bidrar till spridning av dopingmedel som mer som t.ex. hantering av stora mängder dopingmedel eller sådan hantering som är yrkesmässig. Som utredningen flera gånger påpekat är det av vikt att motverka att unga människor lockas till att använda dopingmedel. Det finns därför anledning att se allvarligt på de fall där hanteringen syftar till att sprida dopingmedel bland unga människor. Sådana situationer där någon systematiskt utnyttjat ungdomars nyfikenhet eller okunnighet bör t.ex. föranleda att brottet skall bedömas som grovt. Vid straffmätningen då det gäller narkotikabrotten läggs betydelse vid vilken art av narkotika gärningen avsett. Så bedöms t.ex. hantering heroin strängare än hantering av cannabis. Anledningen till av detta är bl.a. att heroinet anses vara farligare och ha mer vanebildande egenskaper än cannabis. När det gäller dopingmedel synes visserligen syntetiska anabola steroider och testosteron kunna medföra avsevärt mer allvarliga fysiska och psykiska bieffekter än tillväxthormon. Emellertid får här beaktas att forskningen främst studerat syntetiska anabola steroider och testosteron varför kunskaperna om bieffekterna vid ett okontrollerat bruk av tillväxthormon

är mycket bristfälliga. De kända bieffekterna se närmare avsnitt

352 Andra ändringar i dopinglagen

6.2 som kan uppstå vid bruk av tillväxthormon innebär även de att ett okontrollerat bruk av detta medel utgör allvarlig hälsorisk. en Enligt utredningens mening bör därför dopingmedlen straffrättsligt behandlas lika oavsett de skiljer sig i medicinsk farlighet. om Däremot bör koncentrationen verksam substans i det enskilda av preparatet beaktas vid bedömningen av mängden dopingmedel. Vid avgörandet om mängden preparat i det enskilda fallet skall medföra att brottet skall beaktas som grovt bör hänsyn tas till koncentraom tionen av verksam substans är hög eller låg. En sådan annan omständighet som bör beaktas är det ekonomiska värdet preparatet. av Exempelvis bör rimligen det höga ekonomiska värde tillväxthor-

monet Genotropin betingar vid legal försäljning medföra snävare

en

gränsdragning än i fråga om andra betydligt billigare dopingmedel.

När det gäller utformningen av straffskalan utredningen inte anser att det är motiverat med fullt lika sträng straffmätning den en som som följer av straffbestämmelsema i narkotikastrafflagen. Det finns

heller inte någon anledning att dra en sådan parallell. Narkotika intar

en särställning när det gäller samhällets bekämpande av grov brotts-

lighet. Detta förhållande bör återspeglas i straffskalan. Starkare skäl föreligger att utforma straffskalan i enlighet med regleringen i varusmugglingslagen. I straffskalan för grovt varusmugglingsbrott, i de fall som rör smuggling annat än narkotika jfr. avsnitt 13.1.5, har av

straffmaximum satts vid års fängelse. Emellertid är hanteringen

sex av dopingmedel inte att jämställa med alla olika former av varusmugglingsbrott som förekommer. Den övre delen straffskalan i av varusmugglingslagen torde komma i fråga först när det gäller vissa mycket grova brott som t.ex. smuggling skjutvapen. Straffmaxiav

mum för dopingbrott bör sättas något lägre. Utredningen har alltså

stannat för att högsta straff för grovt dopingbrott bör sättas till fyra

ar.

23.3 Ringa brott

I kap. 15 har utredningen konstaterat att det inte funnits någon fast

praxis när det gäller domstolarnas bedömning dopingbrotten och

av att detta särskilt märkts när det gäller bedömningen när ringa av

brott enligt 3 § andra stycket dopinglagen skall föreligga.

anses Skillnaderna har främst gällt hur mängden dopingmedel har bedömts. Svårigheter har även förelegat när det gäller att jämföra t.ex.

SOU 1996: 126 Andra ändringar i dopinglagen 353

innehav av ampuller med innehav av tabletter, en fråga som utredningen har diskuterat i detta kapitels inledande avsnitt 23.1. Att den straffrättsliga bedömningen i likartade mål har skiftat mellan de olika domstolarna hänger till med det faktum stor samman att det krävs en viss tid innan en mer enhetlig praxis etableras. Dopinglagen får det i avseendet anses vara en relativt ny lag. Som nämnts kom de första vägledande avgörandena av HD när det gäller påföljdsval för dopingbrott 1995 NJA 1995 s. 89. HD:s uttalanden innebar att principerna för valet av påföljd är likartade de som gäller för narkotikabrotten. Även HD i dessa mål inte berörde frågan om om förutsättningarna för när ett dopingbrott skall bedömas som ringa torde HD:s uttalanden medföra en något strängare syn hos de rättstillämpande myndigheterna även i dessa fall än tidigare. De uppgifter som framkommit under utredningens arbete visar att det föreligger ett behov av allmänna riktlinjer när det gäller det ringa brottet. I syfte att skapa sådana riktlinjer har diskussioner förts bl.a. på flera av åklagannyndighetema i landet. Utredningen har i avsnitt 15.1 redogjort för de rekommendationer som dessa diskussioner lett till. Sådana diskussioner torde i sig leda till mera enhetliga utgångspunkter för bedömningen. Enligt utredningens mening bör också fortsättningsvis de närmare principerna för gränsdragningen främst avgöras av de rättstillämpande myndigheterna. Emellertid kan vissa grundläggande principer anges. Dessa bör markeras genom ett förtydligande i lagtext. Utredningen vill betona vikten av att en allsidig bedömning görs av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Det är visserligen i många fall naturligt att mängden dopingmedel har framträdande en roll vid bedömningen men mängden ensamt bör inte vara avgörande. Detta synsätt synes redan i dag tillämpas vid den straffrättsliga bedömningen av dopingbrotten varvid domstolarna fört samma resonemang som vid bedömningen av narkotikabrott. Utredningens syn på hur andra omständigheter än mängden dopingmedel skall värderas överensstämmer med de principer som synes ha utvecklats i praxis. Med hänsyn till vikten av att tillgängligheten av dopingmedel begränsas bör hanteringsformer som syftar till spridning av dopingmedel inte i allmänhet bedömas som ringa brott. Hit hör t.ex. överlåtelse eller innehav i överlåtelsesyfte. Den lägre delen av straffskalan i dopinglagen bör således generellt sett förbehållas de fall där någon innehar dopingmedel för eget bruk samt när personen har brukat dopingmedel, se närmare om det sistnämnda i avsnitt 22.6. I det här sammanhanget kan det anmärkas

I2 l6ll6l

354 Andra ändringar i dopinglagen

att det inte är ovanligt att gärningsmannen påstår att även större en mängd dopingmedel innehas endast för eget bruk. Med hänsyn till att mängden dopingmedel används i "kur" skiljer sig mellan som en de olika brukarna kan det emellanåt förhålla sig så att även större mängder kan anses innehas för eget bruk. På motsvarande sätt som gäller för narkotikabrotten torde domstolarna emellertid inte utan vidare godta sådana påståenden. Med hänsyn till risken för spridning medlen bör också ett restriktivt synsätt tillämpas. Även av om påståendet om innehav för eget bruk i det enskilda fallet kan godtas förefaller det vidare rimligare att gämingen i dessa fall inte vara bedöms som ringa. Däremot bör syftet med innehavet i ett sådant

fall påverka påföljdsvalet. En sådan bedömning ligger enligt utred-

ningens mening också i linje med de principer HD uttalade i ovan nämnda rättsfall. Utredningen har i föregående avsnitt diskuterat vilken betydelse

arten av dopingmedel skall ha vid bedömningen brottet skall

om anses som grovt och då kommit fram till att det inte finns anledning att i p.g.a. arten straffrättslig särskilja de olika medlen. Utredningen anser att detta även gäller för de ringa brotten. Däremot torde det

ekonomiska värdet av dopingpreparatet kunna ha betydelse för

bedömningen. Det får avslutningsvis uppmärksammas att avsikten inte är att förändra domstolarnas påföljdsval när det gäller ringa brott. Även om fängelse ingår i straffskalan bör även fortsättningsvis dagsböter vara den normala påföljden för det ringa brottet.

24 Vissa andra

lagstiftningsfrågor

Utredningen anser att det finns behov av mer ingripande

åtgärder mot otillåten spridning av vissa läkemedel än vad som medges i dag. Utredningen föreslår därför att ansvarsbestämmelsema i läkemedelslagen utvidgas till att avse även olovligt innehav i överlåtelsesyfte. Utredningen föreslår också att straffmaximum i kvalificerade fall av otillåten försäljning och innehav i överlåtelsesyfte höjs till två år. Utredningen har övervägt frågan om möjligheten att i vissa fall begränsa läkares möjlighet att förskriva läkemedel skall utvidgas till att omfatta även medel som omfattas av dopinglagen men kommit fram till att inte föreslå någon ändring av nuvarande regler. Utredningen har också övervägt om förutsättningarna för provtagning bör utvidgas men funnit att något sådant förslag inte bör läggas fram. Utredningen föreslår vidare vissa förenklingar när det gäller förverkande av dopingmedel som påträffats på bl.a. kriminalvårdsanstalter samt i övrigt vissa följdändringar.

Ändringar

24.1 i

läkemedelslagen

24. 1 Skärpta regler mot hantering som syftar till illegal spridning av läkemedel

Utredningen har kommit fram till att dopinglagen inte bör omfatta andra medel än de som nu faller under definitionen i dopinglagen. Denna fråga har utförligt behandlats i kap. 21. Samtidigt kan kon-

356 Vissa andra lagstiftningsfrågor

stateras att många olika medel används i dopingsammanhang, varvid

ett flertal medel täcks läkemedelslagens bestämmelser. De av

kontrollmöjligheter i läkemedelslagen kan i och för sig i

som ges många fall anses vara tillräckliga för att motverka oönskad en spridning av läkemedel. Emellertid pekar uppgifter från bl.a. tull och polis på att det förekommer ett mer utbrett icke medicinskt bruk av vissa läkemedel av vilka medel innehållande clenbuterol främst har uppmärksammats och att dessa i inte oväsentlig omfattning -

hanteras illegalt. Olaglig försäljning sådana medel kan

av vara mycket vinstgivande. Mot en sådan hantering är de nuvarande ansvarsbestämmelserna inte tillräckligt effektiva. Utredningen anser att det är angeläget att man på ett mer kraftfullt sätt än vad som nu är fallet kan hindra illegal spridning av läkemedel som kan medföra skadliga biverkningar. Utredningen föreslår därför i det följande vissa ändringar av ansvarsbestämmelserna i läkemedelslagen. Den första frågan rör huruvida otillåtet innehav läkemedel bör av

straffbeläggas. Syftet med nuvarande läkemedelslagstiftning är

främst att ge allmänna regler den legala läkemedelshanteringen om varför det i princip saknas straffbestämmelser tar sikte på som enskilda personers befattning med läkemedel. Således är t.ex. enskilda personers innehav för förskrivna läkemedel inte av annan straffbelagt. Med hänsyn till läkemedelslagens syfte kan sådana särskilda straffbestämmelser kanske ligga vid sidan läkeanses av medelslagens naturliga tillämpningsområde. Att läkemedel olovligen innehas för eget bruk kan i de flesta fall inte heller så anses vara allvarligt att det bör föranleda särskilda straffbestämmelser. Enligt utredningens mening föreligger det därför inte skäl att överväga att

allmänt straffbelägga sådant innehav läkemedel inte för-

av som skrivits eller utlämnats enligt bestämmelser i läkemedelslagen och dess följdförfattningar. Emellertid förhåller det sig annorlunda när det är fråga om läkemedel som innehas i syftet att medlen skall försäljas till annan. Med hänsyn till den nära anknytning ett innehav i överlåtelsesyfte har med otillåten försäljning av läkemedel framstår den straffrättsliga skillnaden som omotiverad. Det finns i och för sig redan i dag vissa möjligheter till straffrättsliga ingripanden mot sådana förfaranden sker i strid med läkemedelslagens bestämmelser. Är det som fråga preparat härrör från utlandet kan således för om som ansvar varusmuggling eller olovlig befattning med smuggelgods enligt

varusmugglingslagen komma i fråga. Vidare kan gärningen vara

sådan att den kan hänföras till någon de i brottsbalken straffav

SOU 1996: 126 Vissa andra lagstiftningsfågor 357

belagda gärningarna, som t.ex. straffbestämmelserna häleri. om

Emellertid föreligger ofta praktiska svårigheter när det är fråga

om läkemedel som inte påträffas direkt vid landets gränser. Såväl frågor om uppsåt som frågor om medlens härkomst kan mycket svåra vara att utreda och styrka. Dessa utredningssvårigheter talar för att en

särskild ansvarsregel införs. En utvidgning läkemedelslagens

av straffbestämmelser till att avse även sådant innehav innebär också ökade praktiska möjligheter till ingripanden, t.ex. beslag, mot som

personer som misstänks ta obehörig befattning med läkemedel. Utredningen föreslår därför att läkemedelslagens straffbestämmelser

även skall omfatta innehav av läkemedel uppenbart är avsedda som att överlåtas i strid med läkemedelslagens regler. Det bör i det här sammanhanget erinras om att avsikten med en sådan ny ansvarsbestämmelse inte är att den skall påverka förhållandet mellan läkemedelslagen och narkotikastrafflagen respektive dopinglagen. Som redogjorts för i avsnitt 13.1 regleras detta uttryckligen i 1 § läkemedelslagen. För det fall innehavet medel avser

som omfattas av dopinglagen eller narkotikastrafflagen skall således bestämmelserna i dessa lagar tillämpas.

Den andra frågan rör utformningen straffskalan i läkemedelslaav gen. Enligt vad som framgått av beslagsstatistiken från tullen och polisen har den otillåtna hanteringen t.ex. clenbuterol ofta avsett av betydande mängder. Det förekommer även uppgifter att läkeom medel innehållande clenbuterol och andra liknande läkemedel försäljs i mer organiserade former. Sådan hantering syftar till som en ökad spridning av ett okontrollerat bruk av läkemedel med risk för allvarliga skador för hälsan bör enligt utredningens mening ha ett

relativt högt straffvärde. Läkemedelslagens straffskala, där maxi-

mum går vid ett års fängelse, skall brott mycket skiftande rymma av svårhetsgrad. Med hänsyn till att den övre delen straffskalan är av avsedd för grövre brott föreligger risk för att de högre straffen nu en

inte används i den utsträckning skulle kunna motiverad.

som vara Utredningen anser därför att straffmaximum bör höjas till två år för sådan otillåten befattning syftar till spridning läkemedel. som av Vilka hanteringsformer utredningen bör omfattas som anser av denna höjning behandlas närmare i följande avsnitt. Utgångspunkten för utredningens överväganden, såväl när det gäller straffbestämmelsema avseende innehav i överlåtelesyfte som när det gäller den strängare delen straffskalan, har varit sådana av

medel som används eller riskeras att användas i dopingsammanhang.

Emellertid är det inte lämpligt att begränsa tillämpligheten den av

358 Vissa andra lagstiftningsfrågor SOU 1996: 126

strängare delen av straffskalan till att avse endast sådana medel. Rent defmitionsmässigt skulle en sådan konstruktion medföra stora svårigheter vid den praktiska tillämpningen. Dessutom är det en fördel om bestämmelsen utformas så att den kan tillämpas även när det gäller nya medel som kan uppträda marknaden. Det är vidare fråga om hantering som i allmänhet måste anses vara mycket straffvärd oavsett om läkemedlet skall användas för dopingändamål eller för annat obehörigt ändamål. Utredningen har uppmärksammat att det inom Socialdepartementet förbereds ett lagförslag för en ny reglering av handeln med läke-

medel. I det förslag som lagts i betänkandet Ds 1995:82 utgår

ansvarsbestämmelserna om handel med läkemedel från läkemedelslagen och samlas i den nya lagen. Om regeringens proposition utformas i linje med departementspromemorian anser utredningen att de av utredningen föreslagna bestämmelserna bör föras in i den nya lagen om handel med läkemedel.

24.1.2 Närmare straffmaximum

om förslaget om höjt

Straffbestämmelserna i läkemedelslagen omfattar olika former av hantering av läkemedel som sker i strid med lagens bestämmelser såsom bl.a. klinisk prövning, tillverkning, import och handel. Syftet med nu föreslagen straffskärpning är att den skall avse sådan hantering som innebär otillåten spridning av läkemedel och som kan anses särskilt straffvärd. Någon anledning att låta brott mot bestämmelserna om klinisk prövning o.dyl. omfattas av föreslagen höjning föreligger inte. Inte heller torde det förekomma någon sådan otillåten tillverkning i Sverige att det är motiverat med skärpningar i straffskalan för sådan verksamhet. De hanteringsformer som bör omfattas är enligt utredningens mening otillåten handel med läkemedel och innehav av läkemedel i syfte att överlåta dem. Det skall anmärkas att läkemedelslagen även innehåller bestämmelser om import av läkemedel och att lagens straffbestämmelser omfattar de fall då någon bryter mot dessa bestämmelser. Emellertid skall ansvar inte utdömas enligt läkemedelslagen om gämingen är belagd med straff enligt varusmugglingslagen. Eftersom varusmugglingslagen innehåller en särskild straffskala för olovlig införsel som t.ex. avser betydande mängd utredningen att det här anser finns tillräckliga möjligheter att ingripa mot de mer kvalificerade formerna av olovlig införsel läkemedel. Utredningen därför av anser

Vissa andra lagstiftningsfiåg0r 359

inte att det finns anledning till ändring av läkemedelslagens straffbestämmelser när det gäller brott mot importbestämmelsema. I utredningens förslag till höjning av straffmaximum undantas inte några läkemedel. Även den strängare delen straffskalan om av således omfattar alla läkemedel bör dock läkemedel tillarten av mätas betydelse vid bedömningen av gärningens straffvärde. Eftersom läkemedel de mest skilda slag faller under läkemeav delslagens bestämmelser bör hänsyn tas till medlets effekter och bieffekter. Så bör beaktas t.ex. de risker för hälsan ett okontrollsom erat bruk medför. Huruvida läkemedlet är receptbelagt eller inte bör också ha inverkan bedömningen, liksom det ändamål för vilket läkemedlet är godkänt. Avsikten är att den strängare straffskalan skall tillämpas vid mer kvalificerade former av försäljning eller innehav i överlåtelsesyfte

av läkemedel såsom då hanteringen avsett stora mängder eller skett

yrkesmässigt. Av betydelse är också om det varit fråga om en organiserad verksamhet som skett i vinstsyfte eller någon på ett om systematiskt sätt utnyttjat ungdomars nyfikenhet eller okunnighet.

24.2 Frågan om begränsning av läkares förskrivningsrätt av anabola steroider

Inledning

Enligt 9 § lagen 1994:954 om disciplinpåföljd på hälso- och

m.m. sjukvårdens område föreligger möjlighet att i vissa fall begränsa en läkares förskrivningsrätt när det gäller narkotiska läkemedel, alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit läkaren missbrukar sin om

behörighet att skriva ut dessa medel se närmare detta i avsnitt

om 9.7.2. I samband med att lagen tillkom prop. 1993/94: 149 105 s. diskuterades begränsningen förskrivningsrätten även skulle om av

avse anabola steroider. Med hänsyn till att förskrivningen sådana

av medel var synnerligen blygsam i Sverige och till att anabola steroider i olika avseenden inte kunde jämställas med narkotika och alkohol förelåg enligt departementschefen inte anledning att särskilt

lagstifta om begränsning förskrivningsrätten anabola

en av av

steroider. Vid riksdagsbehandlingen lagförslaget ansåg social-

av

360 Vissa andra lagstiftningsfirågor SOU 1996: l 26

utskottet bet. 1993/94:SoU26 s. 25 att förskrivningsrätten även borde kunna begränsas när det gällde anabola steroider och andra dopingmedel som är läkemedel samt att regeringen borde återkomma till riksdagen med förslag till ändringar. Utskottet hemställde att vad som anförts skulle ges regeringen till känna. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan.

24.2.2 Utredningens överväganden

När det gäller rättsregler som ger grund för ingripanden eller sanktioner mot enskilda yrkesutövare måste utgångspunkten vara att sådana regler endast införs om det föreligger ett verkligt behov därav. Utredningen vill också erinra om att ett nytt förslag med ytterligare sanktionsmöjligheter mot bl.a. läkare nyligen presenterats SOU 1995: 147, jfr. avsnitt 9.7. En utvidgning av den särreglering

som gäller förskrivningsrätten bör dessutom endast övervägas i den

mån detta skulle fylla någon praktisk funktion. Utredningen vill i denna del erinra om vad som framkommit om att den legala receptförskrivningen av anabola steroider och andra dopingmedel är marginell och om att de dopingmedel som finns den illegala marknaden huvudsakligen har smugglats i landet. Detta talar mot

att en ny regel om begränsning av förskrivningsrätten av hithörande

läkemedel skulle få någon praktisk betydelse. Utredningen anser emellertid inte att detta ensamt bör avgöra om det finns skäl att utvidga tillämpningsområdet för nu aktuella särbestämmelser. För att få behovet ordentligt utrett har utredningen därför inhämtat uppgifter från Läkemedelsverket och Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter. En närmare redogörelse för denna kartläggning har givits i avsnitt 9.7. Som framgår av nu nämnda redogörelse har det inte framkommit något anmärkningsvärt i de av Läkemedelsverket genomförda receptundersökningama. Kontaktema med Socialstyrelsens regionatillsynsenheter visar att fall där förskrivningen av dopingmedel på något sätt framstått som tveksam varit ytterst sällsynt förekommande. I de fall där missbruk förskrivningsrätten har uppdagats av har det i allmänhet varit fråga om ett förskrivningsmissbruk som även rört andra medel, eller allmän misskötsamhet den om en av förskrivande läkaren, varför det varit aktuellt att överväga andra påföljder än viss begränsning förskrivningsrätten. I den en av

SOU 1996: 126 Vissa andra lagstiftningsfiågor 361

anmälan omnämns i avsnitt 9.7 har Socialstyrelsen sålunda som

begärt att läkaren skall åläggas disciplinpåföljd.

De uppgifter utredningen har erhållit visar inte att en särskild möjlighet att begränsa förskrivningsrätten av anabola steroider eller andra läkemedel omfattas av dopinglagen skulle tillgodose som något egentligt praktiskt behov. Det har heller inte från tillsynsenheterna framförts några önskemål om en sådan förändring. Till detta kan läggas att det medicinska användningsområdet för anabola steroider och andra dopingmedel f.n. är särpräglat och begränsat. Med hänsyn härtill torde utrymmet för att läkaren t.ex. av oaktsamhet skulle skriva ut sådana läkemedel utan att det föreligger medicinska indikationer synnerligen litet. Om en läkare genom vara förskrivning underhåller missbruk dopingmedel kan det annans av

därför antas det är fråga om ett medvetet behörighetsmissbruk och

även medveten medicinsk felbehandling kan innebära en som hälsofaror för patienten. I sådana fall framstår det knappast som en tillräcklig åtgärd att endast begränsa denna del av förskrivningsrätten. Det kan i själva verket starkt sättas i fråga om inte en sådan läkare bör olämplig att utöva sitt yrke och att grund anses vara därför föreligger för återkallelse legitimationen i dess helhet. en av Utredningen föreslår mot denna bakgrund inte någon ändring av de möjligheter till påföljder nu finns att tillgå enligt lagen om som disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område. Om ytterligare möjligheter till begränsningar av läkares förskrivningsrätt behövliga bör dessa frågor enligt utredningens mening utredas anses i ett bredare perspektiv omfattar alla typer av läkemedel. som

24.3 Utökade möjligheter till provtagning

24.3.1 brottsmisstänkta

Provtagningar på

Utredningens förslag kriminalisering bruket av dopingmedel om av möjlighet att använda de tvångsmedel finns angivna i ger som rättegångsbalken. Om skälig misstanke om bruk av dopingmedel föreligger har förundersökningsledaren således möjlighet att besluta t.ex. urinprovstagning. Förslaget innebär emellertid inte att det om ökade möjligheter till provtagning vid våldsutredningar utom i ges

de fall där det föreligger skälig misstanke om bruk av dopingmedel.

362 Vissa andra lagstiftningsfågor

Genom straffbestämmelsens utformning blir de formella möjligheterna till tvångsåtgärder således desamma gäller för som nu

otillåtet bruk av narkotika. Utredningen har i det här sammanhanget

inte funnit anledning att i övrigt överväga ändringar när det gäller

förutsättningarna för användande av tvångsmedel vid utredning

av dopingbrott. Det skall även erinras att rättegångsbalkens regler om om tvångsmedel är föremål för översyn jfr. avsnitt 13.2. Det finns även skäl att erinra att sådana ingripanden enligt om rättegångsbalkens regler tvångsmedel endast får göras för brottsom utredande ändamål. Det är sålunda behovet bevisning i det av enskilda fallet som avgör i vad mån det finns skäl för t.ex. kropps-

besiktning i form av urinprovstagning. Bestämmelserna inte

ger någon allmän möjlighet till provtagningar mot den misstänktes vilja

för andra ändamål. Frågan om provtagning för forskningsändamål

har väckts i vissa sammanhang, särskilt när det gäller misstanke om samband mellan intag anabola steroider och våldsbrott. Kravet av

samtycke till provtagning i dessa fall har försvårat sådan forskning.

Utredningen vill emellertid framhålla att frågan påtvingad om

medverkan till forskning har viktiga principiella aspekter såväl

av rättslig som etisk natur och måste behandlas i ett vidare perspektiv än enbart i förhållande till dopingmedel. Detta faller utanför utredningens uppdrag.

24.3.2 Kontroll missbruk vid

av

verkställighet av straff

För dem som är intagna kriminalvårdsantalt föreligger enligt

52 d § lagen 1974:203 kriminalvård i anstalt kriminalvårdsom lagen möjlighet att bestämma provtagning i syfte om att utröna om

den intagne använt dopingmedel. Samma kontrollmöjlighet före-

ligger numera även beträffande de dömda verkställer personer som

fängelsestraff genom intensivövervakning elektronisk kont-

genom roll 4 § lagen 1994:451 försökverksamhet med intensivom övervakning med elektronisk kontroll. Syftet med och förutsättningarna för sådana kontroller har redovisats i avsnitt 13.2. Även i vissa andra

sammanhang kan drogkontroll genomföras

under verkställigheten av straff då endast när det gäller beromen endeframkallande medel, såsom alkohol och narkotika. Sålunda

föreligger skyldighet för intagen enligt 34 § kriminalvårds-

en som lagen fått tillstånd att under viss tid vistas utanför anstalten, t.ex. för

Vissa andra lagstiftningsfågor 363

placering på behandlingshem, att lämna urinprov och liknande för

kontroll att han eller hon inte är påverkad beroendeframkallan-

av av de medel. Vid Villkorlig frigivning kan sådan skyldighet åläggas den frigivne frigivningen förenats med föreskrifter om att han eller om hon skall genomgå viss vård eller behandling. På motsvarande sätt

kan föreskrifter drogkontroll då straffet bestäms till skydds-

om ges tillsyn denna förenas med föreskrifter särskild vård eller om om behandling. Utredningen att det finns anledning att låta dessa kontrollanser möjligheter även omfatta dopingmedel, särskilt mot bakgrund av att

utredningen föreslår att bruk dopingmedel skall straffbeläggas.

av

Det skall dock beaktas att Straffsystemkommittén givit ett förslag

till ett reformerat straffsystem SOU 1995:91 i vilket föreslås

genomgripande förändringar påföljdssystemet. Förslaget är

av föremål för beredning inom Justitiedepartementet. Det är därför lämpligt berörda frågor behandlas i samband med förslagen att nu i nämnda betänkande. Enligt vad utredningen erfarit har också frågan kontroll dopingmedel uppmärksammats vid beredom av ningen varför utredningen sig kunna underlåta att lägga fram anser ett eget förslag i denna del.

24.4 Några särskilda frågor när det gäller

förverkande av dopingmedel som

kriminalvårdsanstalter

påträffats på

m.m.

Enligt specialbestämmelser i 63 § lagen 1974:203 kriminalvård

om i anstalt, 31 och 36 lagen 1988:872 vård av missbrukare i om vissa fall samt 16 och 20 lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser vård får alkoholhaltiga drycker, narkotika och om av unga

andra berusningsmedel påträffas hos den intagne omhändertas

som och förstöras eller försäljas. Detsamma gäller sådan egendom om påträffas utan att ägaren är känd. Motsvarande regler finns även i 21

och 24 lagen 1991:1128 psykiatrisk tvångsvård samt 8 §

om

lagen 1991:1129 om rättspsykiatrisk tvångsvård.

364 Vissa andra lagstiftningsfågor SOU 1996: 126

Som framgår bestämmelserna omfattar denna förenklade

av möjlighet till förstörande otillåten egendom inte dopingmedel. av Beslag och förverkande av dopingmedel kan visserligen äga rum

enligt bestämmelser i dopinglagen kräver då anmälan till polis

men samt prövning och beslut åklagare och domstol. Enligt utredningav

ens mening föreligger inte några egentliga skäl till att förfarandet

med dopingmedel i detta avseende skall skilja sig från vad som gäller för alkoholhaltiga drycker och narkotika. Utredningen föreslår därför att de ovan redovisade bestämmelserna utvidgas till även att omfatta dopingmedel. Det skall här anmärkas att 8 § lagen 1991 129 rättspykiatrisk om tvångsvård hänvisar till bestämmelserna i lagen 1991:1128 om

psykiatrisk tvångsvård varför utredningens förslag inte föranleder någon uttrycklig ändring i denna lag.

24.5 Några följdändringar

Med anledning att utredningen föreslår att begreppet "doping"

av genomgående skall användas när det gäller missbruket dopingmeav

del bör även följdändringar göras i sådana lagar

som omnämner

dopinglagen. Utöver ovan behandlade lagar föreslår utredningen sålunda vissa justeringar i lagen 1994:451 försöksverksamhet

om

med intensivövervakning med elektronisk kontroll och i lagen 1996:701 om Tullverkets befogenheter vid Sveriges

gräns mot ett

annat land inom Europeiska unionen. Även djurskyddslagen 1988:535 innehåller bestämmelser doping eftersom dessa

om men

bestämmelser inte hänvisar till dopinglagen föreslås inte någon

ändring i den lagen.

25 Vård och sociala insatser

Utredningen betonar vikten att de missbrukare som söker av hjälp vid vårdinstitutioner kan erbjudas adekvat vård och behandling. Det är därför nödvändigt att såväl brukamas behov av

behandling identifieras som att behandlingsmetoder utvecklas.

Utredningen föreslår att Socialstyrelsen får i uppdrag att kartlägga behovet vård och behandling samt att utarbeta rekomav mendationer för behandling dem som missbrukar dopingav medel. Utredningen framhåller vikten aktiva insatser från socialtjänav

sten för att motverka missbruk av dopingmedel bland barn och

ungdom. Såväl förebyggande åtgärder individinriktade som insatser är nödvändiga. Samverkan mellan myndigheter är av

grundläggande betydelse för detta arbete. Utredningen föreslår

att socialtjänstens för åtgärder mot missbruk av dopingansvar

medel bland barn och ungdom markeras i socialtjänstlagen.

Enligt utredningens bedömning finns redan enligt nuvarande bestämmelser möjlighet att besluta om tvångsvård av underåriga även i de fall problemen har samband med missbruk av dopingmedel. Någon ändring i denna del föreslås därför inte. När det

gäller missbrukare dopingmedel utredningen inte

vuxna av anser att det för närvarande finns anledning att utvidga möjligheterna till tvångsvård.

366 Vård och sociala insatser

25.1 Psykiatrisk och somatisk vård

25. l l Allmänna

utgångspunkter

.

Utredningen har i kap. 11 redovisat vad framkommit som om

erfarenheterna behandling när det gäller missbruk anabola

av av

steroider och andra dopingmedel dvs. de medel omfattas

som av

dopinglagen. De uppgifter erhållits visar att situationen på

som vårdområdet är otillfredsställande. Som framgått den redovisav ningen finns inte i dag någon organiserad vård eller sammanhängan-

de strategi for behandling missbrukare dopingmedel. Vidare

av av

har det klart framgått att det råder betydande osäkerhet bland

en

vårdpersonalen vad gäller frågor bemötande och behandling

om av

vårdsökande med dopingmissbruk.

Den osäkerhet råder är tydligt exemplifierad

som genom utredning-

ens enkät till landets psykiatriska kliniker. Resultatet enkäten av pekar på att mycket få de psykiatriska klinikerna behandlar av

patienter som missbrukar dopingmedel. Endast 19 de 88 psykia-

av triska kliniker som besvarade enkäten har haft eller sig ha haft tror missbrukare dopingmedel patienter. I vad mån antalet av som behandlade patienter motsvarar det verkliga antalet missbrukare av dopingmedel är föremål för psykiatrisk vård något slag som av är naturligtvis svårt att uttala sig Merparten de svarande om. av klinikerna att vårdpersonalen är osäker såväl det gäller uppgav när

diagnos missbruk dopingmedel behandling missbruket.

av av som av Om patienten inte själv att han eller hon har missbrukat uppger

dopingmedel kan ett sådant missbruk ha förbisetts i det enskilda

fallet. Det kan således finnas skäl att misstänka det förekommer att

"oupptäckta" missbrukare dopingmedel inom den psykiatriska

av vården.

Det synes även ovanligt att behovet psykiatrisk vård vara av uppkommit enbart på grund missbruk dopingmedel. Svaren av av från de psykiatriska klinikerna tyder på att de behandlas för som missbruk av t.ex. anobola steroider främst är sådana patienter som har ett blandmissbruk, dvs. även missbrukar andra droger. I de fall

där bruket av dopingmedel är underordnat missbruk torde annat

dagens behandlingsmetoder tillfyllest. Enkäten däremot

vara ger inte

svar om det krävs särskilda behandlingsmetoder for de missbrukare där bruket av anabola steroider eller andra dopingmedel det

är centrala.

SOU 1996: 126 Vård och sociala insatser 367

Vid utredningens kontakter med Rättsmedicinalverket RMV har

framkommit att missbruk dopingmedel i varierande mån har

av

tagits i samband med att de rättspsykiatriska klinikerna

upp

genomfört rättspsykiatriska undersökningar. Hittills har inte frågor

bruk t.ex. anabola steroider rutinmässigt ingått i de rättspykiaom av triska undersökningarna. Emellertid revideras RMV:s föreskrifter och allmänna råd för de rättspykiatriska undersökningarna och i den författningen kommer det att krävas att frågor eventuellt nya om

dopingmedel skall ingå i dessa undersökningar.

bruk av

När det gäller den somatiska vården kan konstateras att enligt de uppgifter utredningen har erhållit det vanligast att

synes vara

missbrukama dopingmedel uppsöker vårdinrättningama för

av vanliga hälsokontroller, dvs. för att kontrollera olika medicinska värden. I den mån missbrukaren söker hjälp fysiska problem p.g.a. det främst fråga enstaka bieffekter som t.ex. gynekosynes vara om masti eller svårartad I sådana fall kan det vara svårt för acne. vårdpersonalen att identifiera ett bakomliggande missbruk om inte

den vårdsökande själv att han eller hon använt dopingmedel.

uppger

Den bristande förekomsten organiserade behandlingsmetoder

av medför vidare att det i dag också kan svårt för vårdpersonalen vara hänvisa den vårdsökande till adekvat hjälp ett missbruk av att om

dopingmedel framkommer vid undersökningen.

Det är således osäkert hur behovet vård ser ut för dem som missav brukar anabola steroider. Sannolikt betraktar sig många misst.ex. brukare friska och sig därför sakna behov av vård. Som som anser konstaterats de missbrukare vänder sig till sjukvårovan synes som den göra det främst för enstaka fysiska besvär eller för t.ex. depression. För dessa vårdsökande kan det tänkas att det är tillräckligt med den medicinska behandlingen för dessa besvär.

De olika studier gjorts beträffande dopingmedlens bieffekter

som

och missbrukets karaktär tyder vidare att problembilden i hög grad varierar mellan de olika individer som brukar dopingmedel. Detta gäller såväl de fysiska psykiska biverkningarna. För dem

som

har ett omfattande missbruk av dopingmedel är situationen

som mer f.n. svårbedömd. Med hänsyn till att erfarenheterna från eventuell vård missbrukare inte har samlats och utvärderats går det i av upp dag inte att uttala sig lämplig behandling för sådant missbruk. om

De intervjuundersökningar gjorts bland missbrukare tyder att

som

de bakomliggande orsakerna till missbruket av dopingmedel främst

är relaterade till kroppsfixering i varierande grad. Skillnader föreligger därför jämfört med t.ex. missbruk narkotika där av

368 Vård och sociala insatser SOU 1996: 126

missbrukaren, i vart fall inledningsvis, eftersträvar den euforiska

effekt dessa medel har. De narkotiska medlens beroendeframkallande effekt ställer även särskilda krav på behandlingen för

sådant missbruk. Det är därför inte självklart de behandlings-

att metoder som i dag används för narkotikamissbruk är effektiva vid

behandling av ett mer renodlat missbruk dopingmedel. Motsva-

av

rande torde gälla även beträffande de behandlingsmetoder

som

används vid alkoholmissbruk. Den koppling till kroppsfixering

som olika studier visar på medför vidare missbruk

att av dopingmedel eventuellt kan ha beröringspunkter med de problem föreligger

som vid anorexia avsnitt

nervosa se 1 1.5 varför det kan finnas skäl att

i större utsträckning beakta erfarenheterna från sådan

behandling.

25. 1

Utredningens överväganden

Utredningen vill framhålla vikten av att de missbrukare söker

som hjälp vid vårdinstitutioner kan erbjudas adekvat vård och en

behandling. Dagens situation måste otillfredställande för

anses vara såväl den enskilde individen för vårdpersonalen. Oavsett det som förhållandet att antalet missbrukare mindre antalet synes vara än narkotikamissbrukare och ännu mindre benägna söka vård, att är det

av betydelse att beredskap finns vårdinrättningarna

samt att

personalen har kompetens att hantera missbruksproblematiken och möjlighet att erbjuda adekvat hjälp. Som är det visserli-

ovan sagts

gen inte säkert att dopingmissbrukaren generellt behöver

annat än

t.ex. medicinsk hjälp för något enstaka fysiskt besvär. I sådana fall

är det emellertid av preventiva skäl ändå viktigt att vårdpersonalen har kompetens att kunna upptäcka missbruk och motivera den

enskilde missbrukaren till att upphöra med detta.

En förbättring vårdsituationen måste grundas av en kompetensökning hos personalen, fråga utredningen behandlar i

en som kap. 26, men även på medvetna strategier för bemötande missav brukama inom vården. Utredningen därför det viktigt anser att är att

behovet behandling identifieras och av att behandlingsmetoder

utvecklas. Med hänsyn till Socialstyrelsens övergripande nationella

ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor är det lämpligt för

att ansvaret

en sådan inventering läggs på Socialstyrelsen. Utredningen föreslår därför att regeringen Socialstyrelsen i ger uppdrag att kartlägga behovet behandling samt utarbeta rekommendationer för av behandling av dem som missbrukar dopingmedel.

Vård och sociala insatser

25.2 Sociala insatser

25.2.1 Stödinsatser enligt socialtjänstlagen

Kommunerna har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. När det gäller missbruksfrågor har socialtjänsten ålagts ett särskilt ansvar att arbeta mot missbruk alkohol och andra beroendeframkallande medel. Enligt av 1 l § socialtjänstlagen 1980:620, SoL, skall socialtjänsten bl.a. arbeta med förebyggande åtgärder i form information om missav bruks skadeverkningar och uppsökande verksamhet samt ge hjälp

och stöd enskilda missbrukare. Eftersom dopingmedel inte vad nu

är känt beroendeframkallande kan inte stödinsatser för anses vara

sådant missbruk utan vidare grundas bestämmelsen i 11 § SoL.

Åtgärder med inriktning på vuxna missbrukare

Såväl CAN:s undersökningar som den undersökning TEMO utfört på utredningens uppdrag visar att missbruk anabola steroider av främst förekommer bland unga män. De äldre missbrukama synes således utgöra en utomordentligt liten krets. Ingenting tyder på att de har uttalade sociala problem. Det flesta tycks också kunna mer sluta med missbruket på eget initiativ. Utredningen mot denna bakgrund inte att det föreligger anser behov av några särskilda insatser från socialtjänstens sida när det gäller denna grupp, utöver vad som följer av det allmänna ansvaret enligt socialtjänstlagen.

Åtgärder med inriktning på barn och ungdom

Enligt l 1 § SoL skall socialtjänsten ägna särskild uppmärksamhet åt

insatser för barn och ungdom när det gäller missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel. I olika lagstiftningsärenden som berört socialtjänsten bl.a. prop 1979/80:1 och SOU 1994: 139 har det också framhållits att socialtjänstens insatser att förebygga och motverka missbruk framförallt bör inriktas på barn och ungdomar. Utöver sådana åtgärder som är inriktade mot missbruk av alkohol och droger har socialtjänsten enligt 12 § SoL även ett särskilt ansvar för barns och ungdomars uppväxt och utveckling i övrigt. Bestäm-

370 Vård och sociala insatser SOU 1996: 126

melsen i denna paragraf ålägger socialtjänsten att såväl genom

förebyggande som individinriktade åtgärder skapa förutsättningar

för en gynnsam personlig och social utveckling hos barn och ungdom. Sålunda skall socialtjänsten bl.a. särskilt följa utvecklingen hos barn och ungdom har visat tecken på som en ogynnsam

utveckling. Detta innebär att socialtjänsten har skyldighet att aktivt

söka upp ungdomar som kan befinna sig i riskzonen och tillhanda-

hålla de stödinsatser som kan erforderliga i det enskilda fallet.

vara

Med hänsyn till att ansvaret enligt 12 § SoL omfattar barns och ungdoms utveckling i stort ligger enligt utredningens mening redan i dag insatser mot missbruk av dopingmedel bland barn och ungdom

inom socialtjänstens ansvar.

När det gäller det förebyggande arbetet mot missbruk doping-

av

medel se närmare om detta i kap. 19 har utredningen framhållit

vikten av att insatser görs för att påverka människors inställunga

ning till dopingmedel. Enligt utredningens mening är det väsentligt

att socialtjänstens engagemang i det förebyggande arbetet mot

missbruk generellt även omfattar dopingmedel. De exempel på lokala projekt och kampanjer mot doping som utredningen tagit del

av visar också att socialtjänsten i många fall redan i dag engagerar

sig i dessa frågor. Utöver det rent förebyggande arbetet är det väsentligt att de ungdomar som befinner sig i riskzonen för ett missbruk doping-

av medel uppmärksammas även på ett individuellt plan. I jämförelse med vad som gäller människor använder dopingmedel vuxna som har socialtjänsten större möjligheter att komma i kontakt med

ungdomar och påverka dem i positiv riktning. Med hänsyn till de

en

allvarliga hälsorisker en ung människa utsätter sig för genom

missbruk av dopingmedel är det också väsentligt att sådant missbruk motverkas så tidigt som möjligt. Utredningen vill därför framhålla betydelsen att tidiga åtgärder sätts när det gäller ungdomar av

som, i mindre eller större omfattning, börjat att missbruka sådana

medel. Sådana åtgärder måste också bli föremål för en noggrann uppföljning för att förhindra att missbruket fortsätter och det bör

finnas en beredskap för omfattande hjälp och stöd de

mer unga

som trots de vidtagna åtgärderna fortsätter med missbruket.

Utredningen vill även här framhålla betydelsen att olika av

myndigheter samverkar med varandra i arbetet mot missbruk

av

dopingmedel. Samverkan när det gäller förebyggande åtgärder har behandlats i tidigare kapitel kap. 19. Sådan samverkan är emeller-

tid inte minst viktig när det gäller åtgärder i det enskilda fallet.

SOU 1996: 126 Vård och sociala insatser 371

Möjligheterna att upptäcka och följa upp unga missbrukare är i stor utsträckning beroende i vad mån olika myndigheter samverkar. av Socialtjänsten har enligt 9 § SoL skyldighet att vid behov samverka

med bl.a. andra samhällsorgan vid utformandet och genomförandet

insatser för den enskilde. På många håll i landet förekommer av också ett nära samarbete med exempelvis skola, fritidsverksamhet och polis. Det har emellertid i olika sammanhang påpekats att hinder för ett effektivt samarbete kan uppstå genom sekretesslagens bestämmelser sekretess mellan myndigheter. Frågan sekreom om tesslagens betydelse för myndighetssamarbete har tagits upp i ett flertal utredningar. Även sådana generella sekretessfrågor faller om utanför denna utrednings uppdrag vill utredningen framhålla betydelsen att hithörande regler i sekretesslagen görs till föremål av för översyn för att i möjligaste mån undanröja hinder för ett en effektivt samarbete mellan olika myndigheter också när det gäller enskilda ärenden. Som utredningen inledningsvis anfört torde socialtjänstens åtgärder mot missbruk dopingmedel bland barn och ungdom redan nu av kunna grundas bestämmelserna i 12 § SoL. Med hänsyn till den vikt utredningen lägger vid olika former åtgärder för barn och av ungdom bör emellertid detta ansvar tydligare markeras i lagtexten. Ansvaret för missbruksfrågor bland barn och ungdomar är intimt förknippat med ansvaret för barns och ungdomars sociala och personliga utveckling i övrigt. Det är därför lämpligt att samla nu aktuella föreskrifter i ett lagrum. Utredningen föreslår att ett tillägg görs i 12 § socialtjänstlagen så att det där framgår att socialtjänsten särskilt bör arbeta för att förebygga och motverka missbruk bland barn och ungdom dopingmedel likaväl som alkohol och andra av beroendeframkallande medel. Tillägget medför även att en följdändring bör göras i 11

25 .2.2 Tvångsvård

Utgångspunkt för socialtjänstlagens bestämmelser om insatser för missbrukare samt för barn och ungdomar som i något avseende far illa är att insatserna skall bygga på frivillighet och självbestämmande. Socialtjänstlagens bestämmelser ger därför inte i sig rätt till några tvångsingripanden. I de fall där vårdbehovet inte kan tillgodoses genom sådana frivilliga åtgärder finns dock möjligheter till tvångsvård i vissa kvalificerade fall, dels enligt lagen 1988:870 om

372 Vård och sociala insatser

vård av missbrukare i vissa fall LVM, dels enligt lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser vård LVU. I avsnitt 13.3 om av unga redogörs för innehållet i dessa lagar. Som framgår av redogörelsen har tvångslagama en mycket speciell karaktär och är avsedda att användas endast sista lösning när andra åtgärder inte längre som en står till buds. Stor återhållsamhet bör, enligt utredningens mening,

iakttas när det gäller utvidgningar tvångslagamas tillämpnings-

av område eftersom det finns risk för att dessa lagars speciella annars

karaktär av undantagsreglering försvinner. Socialtjänstlagens ut-

gångspunkt bör sålunda inte frångås utan mycket starka skäl.

LVM

Som framgår av redogörelsen i avsnitt 13.3 kan missbruk dopav ingmedel i sig inte utgöra grund för tvångsvård enligt LVM eftersom

lagens bestämmelser är tillämpliga fortgående missbruk alko-

av

hol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel. Det skall fråga

vara om

en mycket kvalificerad missbrukssituation, där det föreligger all-

varlig fara för den enskilde missbrukarens hälsa eller välfärd och där

i princip samtliga möjligheter till frivilliga åtgärder är uttömda. Det

framstår inte som troligt att ett missbruk dopingmedel ensamt kan av leda till sådan situation. Ett så omfattande och destruktivt en missbruk som erfordras for att tvångsvård skall kunna bli aktuell torde kopplat till även annat missbruk, t.ex. narkotiska vara av

medel. I sådana fall kan nuvarande bestämmelser tillämpas. Det är

vidare oklart vilken form av vård som dopingmissbrukare erfordrar

och några behandlingsstrategier finns inte i dag. Med hänsyn härtill

anser utredningen inte att det finns skäl att utsträcka LVM till att även omfatta dopingmedel.

LVU

Enligt lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser vård om av unga kan socialtjänsten ansöka tvångsvård under 18 år då om av personer den unges hälsa eller utveckling på vissa kvalificerade sätt är utsatt för påtaglig risk för skada. Så kan vara fallet den missbruom unge kar beroendeframkallande medel. Som utredningen tidigare kon-

staterat kan dopingmedel inte anses ingå bland dessa beroende-

framkallande medel. Emellertid föreligger möjlighet till tvångsvård enligt LVU också vid vad definieras socialt nedbrytande som som beteende. Om underårig missbrukar dopingmedel på ett sådant en

Vård och sociala insatser 373

sätt att det kan utgöra ett kvalificerat socialt nedbrytande anses beteende bör möjligheter kunna föreligga för tvångsvård även om det inte samtidigt föreligger missbruk av andra medel. Det synes också sannolikt att ett sådant omfattande missbruk av dopingmedel är kopplat till andra problem hos den unge. LVU torde visserligen hittills inte ha använts enbart missbruk av dopingmedel. Något g.a. formellt hinder för detta synes dock inte föreligga om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda. Utredningen anser därför inte att en utvidgning av LVU är påkallad. Utredningen vill i detta sammanhang också återknyta till vad som anförts i föregående avsnitt socialtjänstens åtgärder i fråga om om

missbrukare dopingmedel. Utredningen har där påpekat

unga av vikten att sådana missbruksproblem uppmärksammas tidigt och av att ärenden noggrant följs Även socialtjänstlagens grundtanupp. om ke är att insatserna skall bygga på frivillighet får, vilket för övrigt påpekats i flera andra lagstiftningsärenden, detta inte leda till passivitet hos socialnämnderna. Utredningen vill därför också betona vikten att missbrukare verkligen följs upp och att de sociala av unga myndigheterna även är beredda att in med mer omfattande åtgärder om det visar sig nödvändigt för att förhindra ett fortsatt missbruk.

26 Utbildning och forskning

Utredningen betonar nödvändigheten av goda kunskaper hos yrkeskategorier som kommer i kontakt med dopingmedel och missbrukare dopingmedel. Sådana yrkeskategorier är bl.a. av hälso- och sjukvårdspersonal, lärare, fritidsledare, socionomer

samt personal inom tull- och polismyndigheterna. Dessa saknar ofta baskunskaper dopingmedel och missbruk av dessa

om medel varför sådana frågor bör tas inom för berörda upp ramen

grundutbildningar. Utredningen föreslår även att utrymmet för

dessa frågor utökas när det gäller fortbildningen av redan yrkesverksamma. Utredningen konstaterar att flera grundläggande frågor om dopingmedel och missbruket därav fortfarande kvarstår obesvarade. Detta gäller såväl rent medicinska frågor som frågor

om de psyko-sociala faktorerna bakom missbruket. Fortsatt

forskning bör främjas. Utredningen pekar vissa grundläggande frågor där vidare forskning behövs. Det är också viktigt att den kunskap som forskningen ger sprids vidare till dem som det praktiska planet kommer i kontakt med missbrukare av dopingmedel eller som är engagerade i det förebyggande arbetet mot missbruket av dopingmedel.

26.1 Utbildningsfrågor

För de yrkeskategorier kommer i kontakt med dopingmedel och som med missbrukare dopingmedel är det av grundläggande betydelse av att ha goda kunskaper inom området. Utredningen har tidigare betonat att ett av de viktigaste momenten i bekämpningen av missbruket av doping ligger i de förebyggande åtgärderna såsom information till ungdomar kan befinna sig i riskzonen for som anses

376 Utbildning och forskning SOU 1996: 126

ett missbruk. Det är i sådant arbete av stor betydelse med trovärdighet och att på ett korrekt sätt kunna bemöta frågor och påståenden om bl.a. dopingmedlens verkningar. Grundläggande kunskaper är också en förutsättning för ett effektivt bemötande de missbrukare av söker hjälp för sitt missbruk. Ökade kunskaper har sannolikt som också en stimulerande inverkan på engagemanget i detta arbete. Vidare förutsätter en effektiv rättslig bekämpning spridningen av av dopingmedel att kunskaper finns hos personal inom rättsväsendet. I dag kan konstateras att kunskaperna hos berörda yrkesgrupper om bl.a. dopingmedels biveffekter och orsakerna till bruket generellt sett är dåliga. I vad mån utbildning har givits i dessa frågor synes främst ha berott på att intresse väckts enskilda initiativ eller till följd genom av lokala dopingprojekt. Utredningen har kartlagt i vad mån frågor om dopingmedel och missbruket av dessa medel tas inom vissa yrkesutbildningar. upp Kartläggningen visar att sådana frågor behandlas i mycket varierande mån. När det gäller grundutbildningama för sjuksköterskor, socionomer och lärare idrottslärare undantagna dessa synes frågor endast beröras vid enstaka utbildningsinstitutioner. Dopingmedel och missbruket därav synes däremot i större utsträckning behandlas under påbyggnadsutbildningama för distrikts- och psykiatrisjuksköterskor. Inom läkarutbildningarna synes frågor om dopingmedel tas upp i varierande grad, allt i från någon enstaka föreläsning till återkommande moment inom flera delkurser. Av kartläggningen framgår också att dopingmedel behandlas inom de grundutbildningar som hålls för tull och polis. Några av de yrkesgrupper inom vilka utredningen det anser vara särskilt betydelsefullt att goda kunskaper finns är hälso- och sjukvårdspersonal, lärare, socionomer samt personal inom tull- och polismyndighetema. När det gäller hälso- och sjukvårdspersonalen är kunskaper om dopingmedels verkningar högst väsentliga. Detta för att man skall kunna identifiera missbrukare, som ofta söker för enstaka fysiska krämpor, och för att kunna hantera de fysiska eller psykiska problem uppstått till följd missbruket. Ökade kunskaper bland vårdsom av personalen är också viktigt för utvecklandet behandlingsstrategiav er. När det gäller skolungdom har skolsköterskoma en viktig roll när det gäller att upptäcka ungdomar använder dopingmedel som men även i det rent förebyggande arbetet. Dessa uppgifter kräver att skolsköterskoma har kompetens i bl.a. missbruksfrågor.

SOU 1996: 126 Utbildning och forskning 377

I idrottsläramas grundutbildning ingår redan nu dopingmedel och

missbruk dessa moment i utbildningen. Läget synes vara av som annorlunda för lärarutbildningarna i övrigt. Med hänsyn till att skolan har för eleverna får kunskaper bl.a. risker med ansvar att om olika droger är det viktigt att sådana kunskaper finns hos lärarna. Av

de undersökningar CAN har genomfört framgår glädjande nog att

lärarna eleverna den viktigaste informationkälnumera av anses vara

det gäller såväl dopingmedel andra droger jfr. avsnitt

lan när som 10.3.1. Utredningen har behandlat frågor information till om skolelever i kap. 19 och där också betonat betydelsen av att miss-

dopingmedel behandlas inom den s.k. ANT-undervisningen.

bruk av skolan skall kunna klara sådana uppgifter är det nödvän- För att av digt lärarna har tillräcklig utbildning området. Lärarna har en att roll det gäller förmedling kunskaper och måste

betydelsefull när av

också på trovärdigt sätt kunna elevernas frågor och ett svara

stödja dem i deras sökande efter identitet och en självkänsla.

en Lärarna fyller även i övrigt funktion för det förebyggande arbetet en bland ungdomar att de dagligen har kontakt med dessa och genom har möjlighet att uppmärksamma elever som missbrukar doping-

medel. Kunskaper missbruket av dopingmedel är därför också av

om betydelse för att lärarna skall kunna upptäcka sådana elever och

förmedla hjälp till dessa. l anslutning till vad sägs lärarnas roll bör även andra som om yrkesgrupper med inriktning på arbete med barn och ungdom uppmärksammas. Det är viktigt att det överlag finns kunskaper hos de yrkesverksamma regelbundet kommer i kontakt med barn som och ungdom. Så bör t.ex. utbildningar kompetens för som ger

fritidsledare även behandla frågor dopingmedel och missbruket

om av dessa medel. Utredningen behandlar i kap. 25 frågor behandling och särom

skilda stödåtgärder för dem missbrukar dopingmedel. Utred-

som

ningen har föreslagit att 12 § socialtjänstlagen ändras så att det

tydligt framgår att socialtjänstens särskilda ansvar för åtgärder mot

missbruk bland barn och ungdom även omfattar dopingmedel. Frågor missbruk dopingmedel bör därför tas upp också inom

om av utbildningen socionomer. Redan behandlas missbruksfrågor av nu generellt, särskilt då frågor alkohol och narkotika, men som ovan om

sagts tyder utredningens kartläggning på att dopingmedel inte i

någon särskild utsträckning har uppmärksammats inom utbildning-

en.

378 Utbildning och forskning SOU

1996:126

För att tillgängligheten dopingmedel aktivt skall kunna av bekämpas måste också personalen inom de rättsvårdande myndigheterna ha kunskaper i frågor dopingmedel. Erfarenheten om och kunskapsnivån hos berörd personal inverkar naturligtvis hur

effektivt dopinglagens straffbestämmelser tillämpas. Detta gäller

personal såväl inom domstolarna och åklagannyndighetema som personalen som arbetar med brottsutredningar fältet. Personal inom tull- och polismyndigheterna fyller viktig funktion en i bekämpningen av förekomsten dopingmedel, både i sin brottsutav redande roll och i det brottsförebyggande arbetet. Enligt de uppgifter

utredningen erhållit från bl.a. Rikskriminalpolisen varierar kunskaperna i olika delar landet vilket medföra skillnader av anses att föreligger i hur dopingbrotten utreds. Bland tullpersonalen synes kunskaperna däremot överlag större, vilket torde ha sin vara naturliga förklaring i att frågan den illegala införseln om av doping sedan en längre tid uppmärksammats inom tullväsendet.

Universitets- och högskoleutbildningarna har nyligen reformerats

och efter den 1 juli 1993 har staten inte längre möjlighet att detaljstyra utbildningarnas innehåll. Styrningen äger nu rum genom att mål sätts för vad utbildningar skall resultera i för studenten upp och genom att man följer att utbildningarnas innehåll har fått upp en inriktning i enlighet med angivna mål. De konkreta utbildningspla-

nerna och kursplanerna bestäms i sin helhet den högskola eller av det universitet som ger utbildningen. Utredningen därför inte ger några konkreta förslag i dessa frågor vill peka på behovet men av att frågor dopingmedel och missbruket dessa medel om av uppmärksammas vid fastställandet utbildningarnas innehåll. av I samtliga grundutbildningar ingår många olika och moment ett stort antal viktiga ämnesområden skall beröras. Utbildningarna syftar också i många fall till att grunden för olika ge inriktningar i det yrkesverksamma livet. Utredningen har förståelse för de

svårigheter som kan föreligga när det gäller bedöma vilka att ämnen som bör tas upp inom utbildning. Det är därför inte i och for sig en anmärkningsvärt dopingmedel inte har berörts inom vissa om utbildningar. Berörda yrkesgruppers behov baskunskaper av om dopingmedel och missbruk av dessa medel bör emellertid tillgodoses inom ramen för grundutbildningama.

Samtidigt kan grundutbildningama inte i sig helt ge tillräckliga kunskaper om t.ex. missbruk dopingmedel. Kunskaperna och av även behovet ytterligare kunskaper utvecklas i många fall först av under den praktiska verksamheten. Det är vidare så att i takt med att

Utbildning och forskning 379

rön görs inom bl.a. forskningen blir tidigare erhållna kunskaper nya

lätt inaktuella. En förbättrad undervisning i grundutbildningen tar dessutom sikte på de kommande yrkesverksamma. Det mest aktuella

utbildningsbehovet torde därför olika former av fortbildningsinvara

Enligt utredningens mening är det viktigt att berörd personal

satser.

återkommande fortbildning dopingmedel. Även

erhåller om om särskilda utbildningsdagar har hållits bl.a. i F olkhälsoinstitutets regi och inom för enstaka projekt bör behovet av sådan fortbildramen ning uppmärksammas generellt hos huvudmännen for t.ex. mera skolverksamheten och hälso- och sjukvården. Det ekonomiska ansvaret för fortbildninginsatser ligger de enskilda huvudmänkommunerna, och belastar budgeten för den aktuella nen, som t.ex. verksamheten. Enligt utredningens mening bör fortbildningsbehovet

det gäller dopingmedel till stor del kunna lösas genom intern

när

utbildningsverksamhet inom huvudmännens ordinarie

och rymmas budgetanslag för fortbildning.

26.2 Forskning

26.2.1 Allmänt

Även kunskaperna bruket och effekterna, såväl fysiska som om om psykiska, vid missbruk bl.a. AAS syntetiska anabola steroider av

och testosteron har ökat de senaste åren kan det konstateras att det

är åtskilligt fortfarande inte vet. När det gäller AAS, som som man är de medel främst varit föremål för forskning, kan de nuvaransom de rönen inte fullt ha besvarat frågorna medlets verkningsanses om

mekanismer och effekter. Detta gäller inte minst de psykiska

effekter ett bruk AAS kan medföra. Beträffande många andra av

medel intas i dopingsyfte föreligger ännu större osäkerhet om

som verkningsmekanismer och bieffekter. Utredningens arbete har främst

koncentrerats de medel som omfattas av dopinglagen och med

dem närbesläktade ämnen. Beträffande dessa medel tar utredningen i följande avsnitt vissa centrala områden for vilka behov av upp vidare forskning föreligger. Med hänsyn till den växande flora av andra medel används i dopingsyfte, såväl personer inom den som av organiserade idrotten andra, är det emellertid också viktigt som av

380 Utbildning och forskning SOU

1996: 126

att forskning äger rum när det gäller sådana medels verkningsmeka-

nismer och bieffekter.

De rön som framkommer vid olika studier och forskningsprojekt är ur ett samhällsperspektiv mycket viktiga eftersom sådan kunskap

bildar grunden för vilka åtgärder samhället bör vidta.

Utredningen

har i föregående kapitel tagit frågorna vård och stödinsatser upp om

och där framhållit behovet ökade kunskaper när det gäller

av t.ex.

behandlingsmetoder. Den rent medicinska forskningen avseende dopingmedlens verkningsmekanismer och effekter har stor betydelse

för vilken vård skall erbjudas dem missbrukar anabola som som steroider, men även den allmänna hälso- och sjukvårdsforskmer

ningen, t.ex. utvecklande av icke-farmakologiska behandlingsmeto-

der, är ett område bör uppmärksammas. som

Vidare föreligger behov ytterligare studier beträffande orsakerna

av

till varför en del börjar att missbruka dopingmedel. De

personer nu

föreliggande studierna tyder på att det främst är fråga män

om unga

som använder AAS för att öka sin kroppsvolym och att bruket är förknippat med en kroppsfixering varierande styrka. Däremot

av vet man i dag knappast något om t.ex. sambandet mellan missbruk av

AAS och kriminalitet. Överhuvudtaget måste kunskaperna

om sociala faktorer bakom missbruket för närvarande mycket anses vara

knapphändiga. Sådan kunskap har grundläggande betydelse för såväl inriktningen som utformningen insatserna för att förebygga miss-

av

bruket dopingmedel varför det är väsentligt studier kan

av att som

belysa de bakomliggande mekanismema för missbruk dopingme-

av del uppmuntras. Utredningen behandlar dessa frågor särskilt i följande avsnitt.

Forskning om dopingmedel pågår i ett antal länder i

runt om världen. Erfarenheterna från de olika projekten har spridits till andra forskare och till kommer i kontakt personer som med dopingmedel

dels genom vetenskapliga publikationer, dels olika konferen-

genom

ser som t.ex. det av Svenska Läkaresällskapet anordnade Berzelius-

symposiet i november 1995. Utredningen vill betona betydelsen av

att sådant kunskapsutbyte äger Utredningen vill även framhålla

rum.

vikten att den kunskap och erfarenhet finns bland forskarna

av som också verkligen sprids till de yrkesutövare i sin verksamhet som

kommer i kontakt med missbruket dopingmedel,

av såsom exempelvis personalen inom hälso- och sjukvården.

SOU 1996: 126 Utbildning och forskning 381

26.2.2 Forskning om de bakomliggande sociala och

psykologiska orsakerna till missbruket av

dopingmedel

Trots att kunskaperna om de bakomliggande faktorerna när det gäller missbruk dopingmedel har ökat de åren är kunskaav senare de närmare orsakerna till missbruket ändå begränsade. perna om Många väsentliga frågor om vad det är som gör att vissa personer börjar att använda dopingmedel är fortfarande obesvarade. Detta gäller såväl de individuellt betingade bevekelsegrundema som sådana faktorer kan hänföras till generella yttre faktorer. som mera Till det sist nämnda kan hänföras exempelvis frågor om sociala bakgrundsfaktorer, om olika subkulturers betydelse samt om inverkan de identitetsideal framställs i reklam och massmeav som dia. Samtliga undersökningar som belyser erfarenheten av dopingmedel

hos befolkningen jfr. kap. 3 pekar att missbruket av dopingme-

del främst är utbrett bland unga män upp till 25 år. Vidare synes det föreligga stark koppling till styrketräning och kroppsbygge. en Några slutsatser hur denna i övrigt är sammansatt kan inte om grupp dras i dag. Sålunda vet mycket litet om hur de socio-ekonomiman ska bakgrundsfaktorema ut. Vilken roll uppväxtmiljö, nationell ser bakgrund, skolgång eller kriminell belastning har i detta sammanhang är för närvarande helt okänt. Man kan inte dra några slutsatser beträffande denna grupp utifrån vad man vet om andra missbrukargrupper. Vilket samband föreligger mellan missbruk av dopingmedel som och kriminalitet är exempelvis ett sådant område om vilket man har litet kännedom i dag. En hit hörande fråga är i vad mån missbruket dopingmedel i sig kan leda till en kriminell karriär. Det kan av vidare konstateras att missbruk dopingmedel förekommer bland av kriminellt belastade personer jfr. avsnitt 4.6 men att man inte vet hur omfattningen ut sig inom denna eller i jämförelse ser vare grupp med andra i befolkningen. Det är också oklart i vad mån i grupper övrigt kriminellt belastade medverkar till spridningen av personer dopingmedel. Ungdomsforskningens betydelse bör också uppmärksammas i det här sammanhanget. För att aktivt kunna motverka missbruk bland ungdomar måste man också förstå unga människors värderingar samt ha kunskaper om hur subgrupper uppstår och vilken inverkan sådana subkulturer har ungdomars ställningstaganden.

382 Utbildning och forskning

Sammantaget föreligger här mycket viktiga uppgifter för såväl den sociologiska och samhällsvetenskapliga forskningen den

som

kriminologiska forskningen. Utredningen att det är högst

anser väsentligt att samhället bl.a. genom berörda myndigheter uppmuntrar och även tar initiativ till fortsatt forskning dessa områden.

26.2.3 särskilda

Några medicinska forskningsfrågor

Den medicinska forskningen när det gäller bieffekter vid missbruk av dopingmedel är förenad med många svårigheter såväl praktiskt

av som etiskt slag. Helt rättvisande kliniska studier torde omöjliga vara att genomföra eftersom det inte är etiskt eller medicinskt försvarbart

att utsätta försökspersoner för sådana doser t.ex. anabola steroider

av som förekommer bland missbrukama. Utredningen är väl medveten om att den sammanställning presenteras därför kan tyckas som nu ha utopisk karaktär. Även det är troligt kliniska försök inte en om att

kommer att kunna genomföras i många dessa fall vill utredningen

av peka på sådana områden där ytterligare kunskaper är betydelsefulla.

Det får inte heller glömmas bort att kunskaper även kan erhållas genom deskriptiva fallrapporter.

26.2.3.1 Allmänna verkningsmekanismer

En grundläggande fråga som har betydelse för bedömandet av effekterna vid bruk av t.ex. AAS är huruvida effekterna uppkommit p.g.a. tillförseln medlen i sig eller de är effekt den ofta av om en av mycket intensiva och omfattande fysiska träningen brukarna som vanligen ägnar sig åt. Kunskaperna de oönskade effekterna om av intensiv fysisk träning har visserligen ökat de senaste åren men

brister i kunskaperna föreligger vilka kort- och långsiktiga

om effekter hård träning har, särskilt i kombination med extrem

kosthållning. Effekterna på psykiska funktioner, hormonbalans,

hjärta, immunsystem och rörelseorgan är därvid intressanta aspekter.

Överhuvudtaget föreligger ett behov att närmare studera

av

verkningsmekanismerna hos de olika medlen. De påståenden

om

olika dopingmedels muskeluppbyggande eller fettförbrännande effekter framförs i bl.a. kroppsbyggarlitteratur är ofta löst

som

underbyggda men torde i hög grad påverka dem önskar sådana

som effekter. För att kunna bemöta argument medlens undergörande om

SOU 1996: 126 Utbildning och forskning 383

verkan och förebygga missbruket av dopingmedel är det viktigt att samhällets institutioner har tillgång till vetenskapligt kunnande. Behovet ytterligare forskning när det gäller verkningsmekanismer av föreligger även avseende AAS där t.ex. osäkerhet råder om eventuelskillnader mellan de olika preparaten. Inte minst är en viktig aspekt om skillnader föreligger när det gäller förhållandet mellan olika AAS-preparats androgena förmanligande och anabola vävnadsuppbyggande verkan samt preparatens olika bieffekter. Det kan också konstateras att skillnader i effekter och i bieffekter kan finnas vid olika doseringar och olika tillförselsätt exempelvis oralt eller intramuskulärt. Detta är ett mindre utforskat område liksom även skillnader i funktionssätt när det gäller ungdomar jämfört med vuxna. Ytterligare ett område som utredningen vill peka när det gäller verkningsmekanismer generellt är AAS och andra dopingmedels funktionssätt och effekter kvinnliga missbrukare. Vissa bieffekter av AAS-tillförsel är specifika för kvinnor som t.ex. mörkare röst, ökad kroppsbehåring och clitorisförstoring. Men i övrigt är det mindre skillnader i bieffekter föreligger mellan kvinnor och känt om män. Även bl.a. CAN:s undersökningar visar att ytterst liten om en grupp av kvinnorna i Sverige någon gång har prövat anabola steroider bör denna grupp inte glömmas bort. Det skall i detta sammanhang påpekas att även mer allmänt behöver mer man kunskaper om kvinnliga missbrukare av dopingmedel.

26.2.3.2 Fysiska bieffekter

Det har inte genomförts särskilt många experimentella, kontrollerade studier av AAS bieffekter. Som utredningen har redogjort för i avsnitt 6.1.4 har bieffekter till viss del studerats vid kliniska försök rörande AAS möjligt preventivmedel för män och det finns som även ett stort antal fallrapporter om olika bieffekter. Som påpekats i det kapitlet föreligger svårigheter att från kliniska studier dra slutsatser om bieffektema vid ett icke medicinskt bruk eftersom det vid kliniska studier rör sig om väsentligen lägre doser och annorlunda doseringsmönster. Oavsett sådana svårigheter finns ett vetenskapligt stöd för ett samband mellan bruk av AAS och olika negativa

bieffekter se närmare avsnitt 6.1.l2. Som konstaterats ovan

kvarstår dock ett flertal frågor för forskningen. Bl.a. när det gäller

3 84 Utbildning och forskning SOU 1996: 126

följ ande frågeställningar föreligger ett behov ytterligare forskning.

av

Frågor om tillförselsätt och dosering. Här kan bl.a. nämnas skillnader mellan de olika AAS-preparatens bieffekter, betydelsen av tillförselsätt samt vilket samband doseringen har med olika bieffekter. Frågor om samband när det gäller hjärt- och kärlsjukdomar. Av intresse är bl.a. att få kunskaper förekomsten hjärt- och om av kärlsjukdomar hos missbrukare AAS samt AAS effekt unga av blodlevringssystem och hjärtmuskelvävnad. Vidare är det av

intresse att få kunskap om huruvida t.ex. missbruk AAS kan

av

ge förhöjt blodtryck och vilken effekt de blodfettsrubbningar

som medföljer ett missbruk AAS kan leda till. Det kan också av nämnas att det är okänt hur immunförsvaret påverkas vid intag av AAS.

Även när det gäller tillväxthormon och IGF-l substans

en som

frisätts av tillväxthormon föreligger behov ytterligare forskning

av avseende bieffekter, som exempelvis vilken inverkan intag dessa av medel kan ha på utvecklingen av tumörer.

26.2.3.3 Psykiska bieffekter

De psykiska effekterna bruket AAS är ett de områden av av av som på senare tid väckt störst intresse. Här återstår många frågor att besvara, inte minst frågorna sambandet mellan bruket AAS om av

och aggressivitet eller våldsbenägenhet. En annan viktig fråga är i vad mån risk för beroendeutveckling föreligger och vad ett sådant eventuellt beroende är orsakat Som utredningen inledningsvis

av. konstaterat föreligger ett flertal svårigheter vid forskning detta område bl.a. eftersom med hänsyn till etiska och medicinska man principer inte kan utsätta försökspersoner för sådana doser som förekommer bland missbrukama. Vidare är orsakssambanden när det gäller uppkomsten psykiska effekter mycket komplicerade med av hänsyn till att flera faktorer kan ha betydelse. När det gäller frågan

om eventuellt samband med våldshandlingar fordras därför forsk-

ning bl.a. inom det medicinska och de sociologiska och kriminolo-

giska områdena. Några de frågeställningar när det gäller psykiska

av effekter som utredningen vill peka på är följande.

Utbildning och forskning 385

Frågor tillförselsätt och dosering. Liksom när det gäller de - om fysiska effekterna är det viktigt att kunskaper erhålls om skillnader Föreligger när det gäller olika preparat, doseringar och tillförselsätt. En fråga som kan nämnas i det här sammanhanget är att man inte i dag är klar över vilken roll det östrogen som bildas från en del AAS har för de psykiska effekterna.

Samband mellan individens grundförutsättnin gar och de psykiska

efekterna. Här kan nämnas t.ex. frågor huruvida de psykiska om effekterna är beroende på individens biologiska och/eller psykiska benägenhet att utveckla fysiska och psykiska bieffekter. Vidare har de flesta vetenskapliga studier utförts med studenter som försökspersoner. Dessa kan i genomsnitt antas ha relativt stabila fysiska, psykiska och sociala förhållanden jämfört med en del av missbrukargrupperna. Att studera mer "sårbara" grupper

utsatt bamdom, missbruk av andra droger, tidigare våldsamhet,

psykisk sjukdom o.dyl. är därför av stort intresse. Frågor som anknyter härtill är även vilken betydelse missbrukarens förväntningar om t.ex. ökad muskelmassa eller ökad aggressivitet har för olika psykiska effekter.

Skillnader i psykiska bieffekter under olika stadier av miss-

bruksperioden. Hit hör frågor om t.ex. vad mån specifika psykiska effekter som uppträder under bruket kvarstår eller t.o.m. kan uppkomma först efter avslutad "kur". Av betydelse är också i vad mån eventuella psykiska bieffekter uppkommer mer eller mindre omedelbart vid konsumtion eller om det erfordras en längre tids bruk för att detta skall ha inverkan de psykiska mekanismema.

26.2.3.4 Interaktion mellan bruk av dopingmedel och alkohol, narkotika m.m.

De som missbrukar AAS och andra dopingmedel kombinerar ofta sitt missbruk med andra prestationshöjande eller bieffektsdämpande medel. Därför är det viktigt med ökad kunskap om kombinationseffektema vid samtidigt missbruk av exempelvis AAS och amfetamin, clenbuterol eller med olika läkemedel. Trots den allmänna uppfattningen att kombinationen av alkohol och AAS kan leda till okontrollerbar aggressivitet och våldsamma handlingar saknas i stort sett forskning på detta område. Det är därför av värde att det bl.a. genomförs vetenskapliga studier i vilka

I3 l6-ll6l

386 Utbildning och forskning SOU 1996: 126

de psykiska effekterna av alkoholförtäring efter kortare och längre

tids bruk AAS undersöks. av Även den stora konsumtionen olika kosttillskott av som äger rum

bland en del träningsintresserade medför att det föreligger ett behov av att dessa medels samverkan med dopingmedel undersöks.

26.2.3.5 Långtidseffekter

Eftersom missbruk dopingmedel äger utan insyn är det svårt

av rum

att få en riktig uppfattning om långtidseffektema de olika medlen

av

och kunskaperna är mycket bristfälliga. Bl.a. vet man inte i vilken grad homionsystemet kan återhämta sig efter ett långvarigt bruk och

inte heller om bruket kan ha påverkan sexualiteten eller fertiliteten på lång sikt. Inte heller kan man i dag uttala sig eventuella om

psykiska förändringar lång sikt. Undersökningar och studier

av långtidseffektema är således ett viktigt område. Det finns t.ex. tidigare studier bl.a. från 1980-talet av missbrukare kan som vara

av intresse att följa upp i ett långtidsperspektiv. Det kan även noteras att med hänsyn till att AAS används i medicinska syften torde viss kunskap kunna hämtas genom studier på dessa områden.

27 Ekonomiska konsekvenser

m.m.

Utredningens förslag till ändringar i dopinglagen och läkemedelslakommer att medföra viss ökad belastning rättsväsendet. gen en Genom att bruket dopingmedel kriminaliseras kan för polisväsenav dets vidkommande vissa kostnadsökningar förväntas i form av provtagningskostnader och ett ökat antal utredningar. Stora svårigheter föreligger att uppskatta det antal personer som kan komma att bli föremål för ingripanden konsumtion dopingmedel. Det p.g.a. av finns emellertid inte något som tyder annat än att gruppen missbrukare av dopingmedel är begränsad. Också med hänsyn till de svårigheter som föreligger när det gäller att fastställa skälig misstanke om missbruk av dopingmedel jfr. avsnitt 22.4.1 är det inte sannolikt att kriminaliseringen kommer att leda till någon större ökning av antalet polisiära ingripanden. Enligt utredningens bedömning kommer därför merkostnadema att bli tämligen marginella. Påföljden för bruket av dopingmedel bör i princip vara böter. Det troligaste är att brottsutredningama kommer att utmynna i strafföreläggande som utfärdas av åklagarmyndighetema. Den kostnadsökning som orsakas av dessa tillkommande ärenden för åklagarmyndigheterna bedöms dock mycket liten. För domstolsväsendet som eller för kriminalvården torde förslaget inte leda till annat än försumbara merkostnader. Införandet av ett grovt brott i dopinglagen och ändringarna av straffbestämmelserna i läkemedelslagen kan förväntas medföra att utredningsverksamheten, bl.a. i form av spaningsâtgärder, kommer att öka för polisens del. Dessa kostnadsökningar torde emellertid inte bli annat än måttliga och kunna lösas inom nuvarande verksamhetsanslag. En kriminalisering av otillåtet innehav av läkemedel i överlåtelsesyfte medför även utredningsvinster eftersom flera av de bevissvårigheter som nu föreligger försvinner. Förslagen kommer även att leda till vissa merkostnader för de rättsvårdande myndigheterna i övrigt, främst för kriminalvården. Enligt utredningens bedömning bör dessa merkostnader dock kunna rymmas inom anslagen för respektive myndighets verksamhetsområde.

388 Ekonomiska konsekvenser SOU 1996: 126 m. m.

Utredningen har föreslagit att Socialstyrelsen får i uppdrag att

kartlägga behovet av vård och behandling samt att utarbeta rekommendationer för behandling dem missbrukar dopingmedel. av som Det ramanslag Socialstyrelsen tilldelas varje budgetår bl.a. avser

medel för uppföljning och utvärdering hälso- och sjukvården.

av

Den nu föreslagna uppgiften bör kunna inom det tilldelade

rymmas anslaget.

Ändringarna i socialtjänstlagen innebär inte något nytt åliggande

för kommunerna utan endast ett förtydligande det socialav ansvar tjänsten har för barn och ungdom redan i dag. Förslaget har därför

inte i sig några kostnadskonsekvenser.

De förslag utredningen lägger fram tar i många avseenden sikte

kompetenshöjande åtgärder såsom utbildnings- och fortbildningsåtgärder. De eventuella merkostnader som ökad fokusering på doping-

frågan kan medföra bör enligt utredningens mening kunna rymmas

inom verksamheternas ordinarie anslag. Här får också beaktas att

ökad kompetens rimligen bör leda till effektivitetsvinster i verksamheten. Utredningen har vidare enligt allmänna kommittédirektiv att

redovisa konsekvenser från jämställdhetssynpunkt och redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet. Utredningens förslag medför inte några jämställdhetspolitiska

konsekvenser. Vidare har utredningens överväganden och förslag till stora delar rört frågor dopingrelaterad brottslighet och om om insatser för att motverka denna brottslighet samt insatser för att

motverka att den illegala hanteringen dopingmedel breds i

av ut

samhället. Eftersom frågorna brottsligheten i sig och brotts-

om om

förebyggande åtgärder analyseras i de enskilda avsnitten görs inte här någon särskild redovisning av sådana konsekvenser utred-

av

ningens förslag.

28 F

örfattningskommentarer

28.1 Förslaget till i

lag om ändring lagen 1991:1969 om förbud mot vissa

dopningsmedel.

Rubriken Utredningen föreslår att uttrycket doping konsekvent skall användas i stället för dopning. Till följd härav justeras lagens rubrik.

2 § De straffbara hanteringsfonnema utökas att även själva genom konsumtionen av dopingmedel kriminaliseras. Frågan kriminaom

lisering av bruket dopingmedel har ingående behandlats i kap. 22.

av Med bruk avses uppsåtligt intag dopingmedel oavsett tillav om förseln till kroppen skett gärningsmannens handling genom egen eller med hjälp av annan person, t.ex. vid injicering. Däremot straffbeläggs inte själva förekomsten av dopingmedel i kroppen eller missbruket som sådant. Allt icke medicinskt bruk dopingmedel omfattas kriminaliseav av ringen, således även de fall där bruket t.ex. syntetiska anabola avser steroider som i medicinskt syfte skrivits ut för Det en annan person. bör anmärkas att avsikten inte är att straffbelägga en persons överkonsumtion av till honom eller henne legalt förskrivna läkemedel. I straffskalan ingår även fängelse vilket medför att rättegångsbalkens regler straffprocesssuella tvångsmedel, bl.a. kroppsbesiktom ning enligt 28 kap. 12 även kan tillämpas för denna gärning. Det illegala bruket av dopingmedel bör dock normalt bedömas ringa som brott. Det kan inte heller annat än undantagsvis bli aktuellt att brottet

straffvärdesmässigt förtjänar annan påföljd än dagsböter. Praxis på

narkotikaområdet bör i tillämpliga delar kunna vägledande för vara

den straffrättsliga bedömningen bruket dopingmedel.

av av

390 Författningskommentarer

3 § I första stycket görs en språklig justering med anledning av att utredningen föreslår uttrycket doping i stället för dopning. I andra stycket definieras uttryckligen de kriterier som bör ligga till grund för bedömningen när gämingen kan vara ringa. av anses utförligt Frågan om tillämpningen av det ringa brottet har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 23.3. Avsikten är att ge grund för en mer enhetlig bedömning av när gämingen skall anses vara ringa. Den ringa delen straffskalan bör förbehållas sådana fall där av de konkreta omständigheterna föranleder en mildare bedömning. Det förutsätts att bedömningen i det enskilda fallet görs med beaktande av samtliga omständigheter. Vid bedömningen bör vikt läggas vid vilket slag hantering det är fråga Det ringa brottet är främst av om. avsett för innehav av dopingmedel för eget bruk och för bruket av

dopingmedel. Vid överlåtelse och annan hantering i spridningssyfte

är utrymmet för att bedöma gämingen som ringa mer begränsat. Utredningen har inte ansett att det finns någon anledning att i allmänhet göra åtskillnad mellan de olika dopingmedel som omfattas dopinglagen, närmare denna diskussion i den allmänna av se om motiveringen.

3 a § Paragrafen som är ny innebär att ytterligare en svårhetsgrad införs för dopingbrott. Då denna del av straffskalan tillämpas skall gämingen rubriceras som grovt dopingbrott. Utredningens skäl för att utöka straffskalan med ett grovt brott behandlas i avsnitt 23.2. Uppräkningen av kriterierna är inte uttömmande och det är inte heller nödvändigt att i de angivna fallen alltid döma för grovt brott. Det kan t.ex. finnas omständigheter i det enskilda fallet som medför att en hantering som ägt rum i syfte att enbart finansiera det egna missbruket inte bör bedömas enligt den strängare straffskalan. Vidare kan hanteringen röra en mindre mängd dopingmedel men där övriga omständigheter är sådana att brottet ändå bör bedömas som grovt. Avgörandet får således grundas på en sammanvägning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Det grova brottet bör först och främst förbehållas sådan hantering som syftar till spridning av stora mängder dopingmedel eller hantering är yrkesmässig. Även värdet dopingpreparatet bör ha som av betydelse vid bedömningen. Med yrkesmässighet avses t.ex. de fall då det är fråga om en mer systematisk och organiserad verksamhet. Även det inte kan visas att gämingen utgör ett led i sådan om en

Författningskommentarer 391

verksamhet kan den ändå präglad yrkesmässighet t.ex. vara av om gärningsmannen utnyttjat andras missbruk i ett renodlat vinstsyfte. Med särskilt farlig art avses bl.a. sådana situationer då gärningsmannen på ett systematiskt sätt utnyttjat ungdomars nyfikenhet eller okunnighet. Utredningen har inte ansett att det finns någon anledning att i allmänhet göra åtskillnad mellan de olika dopingmedel omfattas som av dopinglagen, se närmare om denna diskussion i den allmänna motiveringen. Samtliga hanteringsformer omfattas den gradindelningen, av nya således även innehav och bruk dopingmedel. Att den konav egna sumtionen av dopingmedel, mängdmässigt eller på annat sätt, skulle kunna bedömas som grovt brott får emellertid uteslutet. I anses princip torde inte heller ett innehav som uteslutande är avsett för eget bruk kunna bedömas som grovt.

4 § I paragrafen görs dels en språklig justering med anledning att av

utredningen föreslår uttrycket doping i stället för dopning och dels

en foljdändring på grund den lydelsen 2 av nya av

28.2 Förslaget till lag

om ändring i läkemedelslagen 1992:859

1 § I tredje stycket görs en språklig justering med anledning att av utredningen föreslår uttrycket doping i stället för dopning.

18 § Med anledning den straffbestämmelsen i 26 § görs av nya a en

omformulering av den senare delen av denna paragraf. Avsikten är

att förtydliga att all handel med läkemedel omfattas regleringen. av Avfattningen hindrar inte att handel med s.k. naturläkemedel m.m. även fortsättningsvis kan säljas av andra än apotek i enlighet med lagen 1970:205 om detaljhandel med läkemedel.

26 §

Ändringen är föranledd att straffbestämmelserna otillåten

av om handel med läkemedel sammanförs i den 26 nya a

392 Författningskommentarer

26 a § I paragrafen, som är ny, har sammanförts samtliga straffbestämmelser som gäller handel med läkemedel i strid med föreskrifterna i 18 § och därtill anslutande bestämmelser. Första stycket innebär inte någon saklig ändring från vad som nu gäller. I andra stycket har en ny straffbestämmelse införts som gäller innehav av läkemedel som uppenbart är avsedda att överlåtas. Det kan t.ex. vara fråga om sådana kvantiteter att det inte gärna kan vara fråga om att läkemedlen är avsedda för eget bruk. I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen i avsnitt 24. 1.1. Tredje stycket är i sak oförändrat. I paragrafens fjärde stycke, som är nytt, stadgas ett högre straffmaximum för otillåten handel med läkemedel och innehav i överlåtelsesyfte. Avsikten är att denna strängare del av straffskalan skall användas när det är fråga om sådan otillåten hantering som syftar till mera omfattande spridning läkemedel och därför kan av anses vara särskilt straffvärd. Så kan vara fallet bl.a. när hanteringen avsett stora mängder, särskilt dyra eller svåråtkomliga läkemedel eller om hanteringen skett yrkesmässigt. Av betydelse är också om det t.ex. varit fråga om organiserad verksamhet som skett i vinstsyfte eller om någon ett systematiskt sätt utnyttjat ungdomars nyfikenhet eller okunnighet. Det ligger i sakens natur att denna strängare del av straffskalan endast tar sikte på uppsåtliga gärningar.

28.3 till

Förslaget lag om ändring i

kriminalvård

lagen 1974:203 om i anstalt

52 d § I paragrafen görs en språklig justering med anledning av att utredningen föreslår uttrycket doping i stället för dopning.

63 §

Ändringen innebär att tillämpningsområdet för bestämmelsen

utvidgas till att även avse dopingmedel. Genom tillägget får således även dopingmedel omhändertas och förstöras eller försäljas under de förutsättningar som anges i bestämmelsen.

SOU 1996: 126 F örfattningskommentarer 393

28.4 Förslaget till lag om ändring i lagen 1988:870 om vård av missbrukare

i vissa fall

31 §

Ändringen är föranledd tillägget i 36 § och innebär ett förtydli-

av gande att dopingmedel får omhändertas om sådana medel av påträffas inom ett LVM-hem.

36 §

Tillämpningsområdet for bestämmelsen utvidgas till att även avse dopingmedel omhändertagits enligt 31 eller 35 § eller påträffats

som inom LVM-hem utan att det finns någon känd ägare till medlen. ett

28.5 Förslaget till lag om ändring i lagen 1990:52

med särskilda bestämmelser vård av

om unga

16 §

Ändringen är föranledd av tillägget i 20 § och innebär ett förtydli-

gande att dopingmedel får omhändertas sådana medel av om

påträffas inom ett sådant hem för särskild noggrann tillsyn som

avses i lagen.

20 §

Tillämpningsområdet för bestämmelsen utvidgas till att även avse dopingmedel omhändertagits enligt 16 eller 19 § eller påträffats

som inom ett hem för särskilt tillsyn utan att det finns någon noggrann känd ägare till medlen.

28.6 Förslaget till lag om ändring i lagen

1991 128 om psykiatrisk tvångsvård

21 §

I paragrafen görs ett förtydligande av att dopingmedel får omhänder-

tas i enlighet med denna bestämmelse. Ändringen är föranledd av

tillägget i 24 Förtydligandet införs särskild punkt vilket som en medför redaktionell ändring av första stycket i övrigt. en

394 Författningskommentarer

24 §

Tillämpningsområdet för bestämmelsen utvidgas till att även

avse

dopingmedel som omhändertagits enligt 21 eller 22 § eller påträffats

där patienter intagits för tvångsvård utan att det finns någon känd ägare till medlen. Det skall här noteras att 8 § lagen 1991 129 rättspsykiatrisk om tvångsvård hänvisar till ovanstånde regler varför ändringarna också

blir tillämpliga för den rättspsykiatriska tvångsvården.

Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen 1980:620

11 §

Ändringen är föranledd att föreskrifterna socialtjänstens

av om ansvar för åtgärder som riktar sig till barn och sammanförts i unga 12

12 § I lagrummet har föreskrifterna socialtjänstens om ansvar för åtgärder mot missbruk bland barn och sammanförts med föreskrifterna unga om ansvaret för barn och ungdoms sociala och personliga utveck-

ling. Avsikten med ändringen är att förtydliga socialtjänstens

att

ansvar för förebyggande åtgärder och stödinsatser rörande missbruk bland barn och ungdom även omfattar dopingmedel. I den punk-

nya ten om missbruk bland barn och ungdom understryks dessutom att

socialtjänsten skall arbeta aktivt med dessa uppgifter.

Ändringen innebär inte någon ändring i fråga vilket sätt

om socialtjänstens arbete skall genomföras enligt 11 § andra och tredje styckena.

28.8 Förslaget till

lag om ändring i lagen 1994:451 om försöksverksamhet

med

intensivövervakning med elektronisk

kontroll

4 §

I paragrafen görs språklig justering med en anledning av att utredningen föreslår uttrycket doping i stället för dopning.

Författningskommentarer 395

28.9 Förslaget till lag om ändring i lagen 1996:701 om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

3 § I paragrafen görs språklig justering med anledning av att en utredningen föreslår uttrycket doping i stället för dopning.

särskilt

Reservation och yttrande

Reservation av ledamoten Sten Svensson

Ang. strafmaximum för grovt dopingbrott

Utredningens majoritet föreslår att straffmaximum för grovt doping-

brott skall sättas till fyra års fängelse. Enligt utredningens majoritet det inte motiverat med fullt lika sträng straffskala som den som är en följer straffbestämmelserna i narkotikastrafflagen. Jag delar inte av

denna uppfattning det finns starka skäl att jämställa

utan anser att dopingbrotten med narkotikabrotten varför straffmaximum bör sättas

högre. Utredningens majoritet har enligt min mening inte tagit tillräcklig hänsyn till de allvarliga konsekvenserna missbruket av dopingav medel. Missbruket dopingmedel och den därtill hörande dopingav brottsligheten medför liknande problem för samhället som narkotikamissbruket och innebär stora kostnader som inte helt kan överblickas i dag. På sätt den illegala försäljningen av samma som

narkotika verkar den illegala försäljningen av dopingmedel vara

oerhört vinstgivande. Detta motiverar att samhället mycket reagerar starkt mot dem medverkar till den illegala spridningen av dosom

pingmedel. Samhällets avståndstagande från denna illegala han-

tering måste mycket tydligt vilket kräver mer kraftfull vara en markering än vad det majoriteten föreslagna straffmaximum av innebär. Vidare går även utvecklingen i de andra nordiska länderna mot en

strängare på den illegala hanteringen dopingmedel än vad

syn av tidigare har gällt. I den norska straffbestämmelsen rörande som dopingbrott är visserligen inte konsumtion eller innehav för eget bruk straffbelagt straffmaximum för dopingbrott är sex års men fängelse. Enligt överenskommelser inom Nordiska rådet bör de nordiska länderna sträva efter harmonisering ländernas lagen av stiftning överlag. Ett högre straffmaximum utgör enligt min mening ett led i sådan harmonisering. en

398 Reservation och särskilt yttrande

Mot bakgrund vad sagts jag straffmaximum för av som nu anser att

grovt dopingbrott bör sättas till års fängelse. Vad gäller straff-

sex

bestämmelsens utformning i övrigt är jag med majoriteten.

ense

Särskilt

yttrande av sakkunnige

Bengt Ericsson

Jag delar de synpunkter som framförs i utredningens ledamot Sten

Svenssons reservation rörande straffmaximum för dopingbrott. grovt

1 9962126 399

Kommittédirektiv

Dopning

Dir. 1994:78

Beslut vid regeringssammanträde 1994-07-28

Sammanfattning av uppdraget

En parlamentarisk utredning skall del tillgänglig forskning olika dopningsmedel och deras

ta av om verkningar samt analysera och belysa det aktuella kunskapsläget på området, belysa rättsutvecklingen sedan lagens förbud mot vissa dopom

ningsmedel tillkomst och redogöra för domar och rättspraxis, kartlägga och analysera dopningsproblemets omfattning och karaktär, såväl inom utanför tävlingsidrotten, samt belysa

som följderna missbruket på kort och lång sikt, av

analysera orsakerna till att det finns dopningsmedel tillgängliga och vad kan göras för att minska tillgången på illegala

som medel,

analysera det finns koppling mellan missbruket av

om en

dopningsmedel och annat missbruk och våldsbrott, belysa det internationella arbetet mot dopning, eventuellt föreslå ytterligare insatser mot missbruket av dop-

ningsmedel,

överväga behovet till förbättrade informationsinsatav resurser ser om dopning. Utredningen skall föreslå de ändringar i den rättsliga regleringen utredningen kan finna motiverade. som

Kommittédirektiv 1996: 126

Dopningen

Dopning har sedan länge använts i samband med idrottsutövning och innebär i princip att idrottsutövaren förbättrar sin prestationsförmåga på ett onaturligt sätt. De medel används i dopningssammanhang

som är till övervägande del att hänföra till läkemedel. De används dock

i dessa sammanhang inte alltid på medicinska indikationer och i helt andra doseringar än vad Dopning därmed

som avsetts. är inte endast en idrottsetisk fråga utan kan också innebära hälsorisk en för användaren. Dopning tycks också i ökad utsträckning förekomma utanför

tävlingsidrotten, där inte minst människor använder olika

unga

medel för att på konstgjord väg uppnå vissa kroppsideal.

Internationella olympiska kommittén IOK inför 1976 tog års olympiska spel fram lista över substanser betrakta en som var att

som dopningsmedel. IOK:s lista hålls aktuell återkommande,

genom

oftast årliga, revideringar. Listan kompletterades

år 1990 med erytropoietin och därefter har också Beta2-stimulerare t.ex. clenbu-

terol tillförts som medel med anabol effekt.

Den definition dopning gäller inom idrotten som nu antogs på Riksidrottsmötet år 1989 och lyder: "Med doping dels bruk menas av medel, dels användande metoder Internationella av som av

Olympiska Kommittén IOK eller internationella specialförbund

av därutöver, ansetts vara doping." IOK ackrediterar dopningslaboratorier efter vissa År normer. 1990

fanns 20V ackrediterade laboratorier. Ett dessa

av är Dopinglaboratoriet vid Huddinge sjukhus.

För kontrollverksamheten har Sveriges riksidrottsförbund ca 200 ideellt arbetande kontrollfunktionärer utför som oanmälda stick-

provskonkontroller under träningsperiodema och förannonserade

kontroller i samband med tävlingar. Dopningsprovet är ett urinprov, som skickas till laboratoriet för analys. Analysresultatet meddelas

Riksidrottsförbundets dopningskommission, i händelse

som av positivt resultat anmäler ärendet till berört specialförbund för bestraff-

ning. Kommissionen bevakar specialförbundets bestraffning och kan

överklaga ärendet till Riksidrottsnämnden. Inom den svenska idrottsrörelsen bedrivs ett arbete i internationell

samverkan för att få fram analysmetoder. En lista nya över i Sverige legalt sålda preparat är klassade

som som dopningsmedel har

utarbetats i samarbete mellan idrottsrörelsen,

Apoteksbolaget och

Läkemedelsverket. Idrottsrörelsen har också uttryckt önskemål om

att få till stånd en märkning de förbjudna dopningsmedlen.

av

1996:126 Kommittédirektiv

Europarådets konvention mot dopning upprättades och öppnades för undertecknande år 1989 och trädde för Sveriges del i kraft den

1 augusti 1990. Nordiska rådet antog våren 1994 en rekommenda-

tion om insatser mot honnondopning där bl.a. rekommenderades att de nordiska ländernas regeringar skall föra upp problemet med

anabola steroider utanför idrotten på den europeiska dagordningen. I Sverige är förskrivningen av de läkemedel som används i dopningssammanhang enligt uppgift förhållandevis liten. Det stora

tillflödet av anabola steroider sker genom införsel från utlandet. Möjligheten till legal införsel för privat bruk är med hänsyn till de bestämmelser som gäller begränsad. Införsel är till allra största delen illegal.

Lagen om förbud mot vissa dopningsmedel

I proposition 1990/91 : 199 föreslogs en särskild lag om förbud mot

vissa dopningsmedel. Förslaget omfattade syntetiska anabola steroider, testosteron och dess derivat, tillväxthorrnon samt kemiska sub-

stanser som ökar produktion och frigörelse av testosteron och dess

derivat eller av tillväxthorrnon. De angivna medlen får inte annat än för medicinskt eller veten-

skapligt ändamål föras in i landet, överlåtas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning eller innehas.

Uppsåtlig överträdelse av lagens förbud dopningsbrott kan - straffas med fängelse upp till två år. För ringa brott är påföljden böter eller fängelse i högst sex månader. När det gäller olovlig införsel hänvisas till bestämmelserna i vamsmugglingslagen. I propositionen redovisades fakta bl.a. om dopningsverksamheten,

idrottsrörelsens åtgärder för att öka kunskaperna dopningsprob-

om lemet, inflödet av anabola steroider från utlandet samt internationellt samarbete.

I sitt av riksdagen godkända betänkande l991/92:SoU7 tillstyrkte

socialutskottet propositionens förslag. Utskottet uttalade bl.a. 10: "utvecklingen borde följas eftersom utvecklingen när det gäller noga användningen av dopningsmedel inom idrotten och kunskapen om dessa medel sker snabbt." Lagen trädde i kraft den 1 juli 1992. I sitt av riksdagen godkända betänkande l992/93:SoU20 har social-

utskottet ånyo behandlat frågan. Därvid uttalade utskottet

att en samlad översyn borde komma till stånd under parlamentarisk medverkan.

402 Kommittédirektiv 1996: 126

Uppdraget

Regeringen har genom berörda myndigheter, främst Folkhälsoinstitutet, och organisationer följt utvecklingen mot bakgrund den av nya lagen. Trots olika initiativ för att sprida information dopningsom medel och konsekvenserna av användningen sådana medel har av det icke-medicinska bruket främst anabola steroider ökat. av Samtidigt råder det många punkter osäkerhet såväl dopningsom medlens medicinska verkningar de djupare orsakerna till som missbruket. Regeringen tillsätter därför en parlamentarisk utredning skall som

göra en allsidig översyn av dopningsproblemets omfattning och karaktär, följder av missbruk dopningspreparat på kort och lång

av sikt samt bedöma behovet ökade informationsinsatser. Bl.a. skall av utredningen studera närmare det finns koppling mellan om en missbruket av dopningsmedel och annat missbruk och våldsbrott och vilka ytterligare insatser mot missbruket behövs. Sådana som insatser kan vara att kriminalisera det icke-medicinska och ickevetenskapliga bruket av dessa medel, ökade möjligheter till provtagning och ökade internationella insatser för att stoppa insmuggling av dessa medel. I detta sammanhang bör särskilt beaktas det förhållandet att maximistraffet för varusmuggling är avsevärt högre än grov

maximistraffet för dopningsbrott, varför det kan finnas anledning att

se över gradindelningen och straffskalan för dopningsbrott. Även behovet av resurser till förbättrade informationsinsatser olika genom myndigheter, hälso- och sjukvården, skolan och idrotten eller andra

frivilliga organisationer skall övervägas.

Utgångspunkten för utredningens arbete skall vara en noggrann

genomgång av den faktiska kunskapen om dopningsmedlen och

deras medicinska och psykologiska verkningar. Utredningen bör i

detta avseende ta del tillgänglig forskning och analysera vilka

av slutsatser som kan dras. Utredningen bör överväga att presentera en

kunskapssammanställning på området.

Utredningen bör ha rätt ytterligare aspekter kring att ta upp dopningsproblematiken. Utredningen skall också föreslå de ändringar i den rättsliga regleringen utredningen kan finna motisom verade.

Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången år 1995.

av

Socialdepartementet

SOU 1996: 126 403

särskilda

Utredningens utfrågningar

- deltagarförteckningar

vid särskilda

Förteckning över deltagare utredningens

utfrågning den 17 november 1995

Markku Alén, professor, Rehabilitation and physical exercise center, Finland Mats Garle, docent, Huddinge sjukhus Odd Greitz, läkare, Maria ungdomsmottagning, Stockholm Kerstin Hall, professor, Endokrinologiska kliniken, Karolinska sjukhuset, Stockholm Rolf Hultcrantz, docent, medicinkliniken, Karolinska sjukhuset, Stockholm Leif Lenke, docent, Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet Lars Lidberg, professor, Rättspykiatriska avdelningen, Huddinge sjukhus Arne Ljungqvist, professor, Idrottshögskolan, Stockholm Helge Oftebro, docent, Norge Jovan Rajs, professor, Rättsmedicinalverket, rättsmedicinska avdelningen i Stockholm Tönu Saartok, docent, Visby lasarett Artur Solarz, forskare, Brottsförebyggande rådet, Stockholm Ingemar Thiblin, läkare, Rättsmedicinalverket, rättsmedicinska avdelningen i Stockholm

vid utredningens särskilda Förteckning över deltagare utfrågning den 25 1996

januari

Linda Bjemler, Skolsköterska, Norrtälje Tony Bohman, fritidskonsulent, Skellefteå Yngve Borgström, major, Arméns idrottscentrum

Utredningens särskilda umågningar.

..

Sven Erik Eriksson, socialinspektör, Maria ungdomsmottagning,

Stockholm Rainhold Gustavsson, dopinginformatör, Boden

Gunnar Hermansson, kriminalinspektör, Rikskriminalpolisen

Björn Hibell, direktör, CAN, Stockholm Tommy Johansson, ordförande, Antidoping Movement, Kalmar Lorens Neuman, gymkonsulent, Halmstad Sverker Nilsson, distrikts/skolläkare, Falkenberg Anita Nilsson, gymnasielärare, Fjärås Tommy Persson, byrådirektör, Generaltullstyrelsen Ulf Peterson, samordnare, JANTI-gruppen, Järfälla Ove Rytter, chefredaktör, BK Sports Magazine, Stockholm Göran Stigenberg, chefsrådman, Stockholms tingsrätt Anette von Sydow, avdelningsdirektör, Riksåklagaren Håkan Thomgren, sektionschef, Svenska Kommunförbundet Kenneth Wiklund, ordf., Svenska Kroppskulturförbundet v.

SOU 1996: 126 405

Referenser

Anm. Referenser till de medicinska avsnitten återfinns i del B, bilaga nr 1

Andrén-Sandberg Å., Doping, Blendarps Idrottsmedicin, Lund, 1990 Bengtsson B., Victorin Anders, Hyra och annan nyttjanderätt till

fast egendom, Norstedts, 1991

Bengtsson B., Skadestånd vid myndighetsutövning, Norsteds, 1976 Blouin A.G., Goldield G.S, Body Image and Steroid Use in Male Bodybuilders, International Journal of Eating Disorders 1995;182:159-165 CAN, Rapport 94. Alkohol- och narkotikautvecklingen i Sverige, Folkhälsoinstitutet och CAN, CAN:s rapportserie 40, 1994. nr

CAN, Rapport 95. Alkohol- och narkotikautvecklingen i Sverige,

Folkhälsoinstitutet och CAN, rapport nr 2 Folkhälsoinstitutets rapportserie nr 46, 1995 CAN, Gymnasieelevers doping- och drogvanor 1994, En undersökning av doping-, alkohol- och narkotikavanor i sju kommuner och ett län, Folkhälsoinstitutet och CAN, rapport 3 Folkhälsoinstinr tutets rapportserie nr 48, 1995. CAN, Skolelevers drogvanor 1994, Folkhälsoinstitutet och CAN, CAN:s rapportserie nr 44, 1995 CAN, Värnpliktigas drogvanor 1994, Folkhälsoinstitutet och CAN, CAN:s rapportserie nr 45, 1995 Doping ett hot mot idrotten, Sveriges Riksidrottsforbund, - Göteborg, 1989

Ds Ju 1986:64, Förslag till ändringar i narkotikstraflagen

1968: 64 Strajbarheten vid narkotikamissbruk Ds 1989:60, Åtgärder mot doping Ds 1992: 19, Åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa narkotika

brott

Ds 1995:82, Apoteksbolagets framtida roll. Utgångspunkter och

förslag

406 Referenser SOU 1996: 126

Durant R.H., Seymore Ashworth C., Newman C., Vaughn I.R.,

Stability of the Relationships between Anabolic Steroid Use ana

Multiple Substance Use Adolescents, Journal of Adolescent among Health 1994:15:l11-116 Helling S., Steroider och starka män, CAN rapportserie nr 38, 1994 Hemström C., Uteslutning ur ideell förening, Norstedts, 1972 Hemström C., Organisationernas rättsliga ställning, 4:e uppl, Norstedts Hoflund O., Narkotikabrotten, En straffrättslig studie, Juristförlaget 1993 Holmqvist L., Hyreslagen kommentar, Norstedts, 1989 - en Johansson T., Miegel Pumping Iron Discipline and Desire - Paper 1995 Johansson T., Främlingskap och det främmande; Bodybuilding, kön och identitet, Kulturella perspektiv 95:4 Johansson T., Narcissism, kropp och modernitet, Sociologisk tidskrift 1995, årg 32

Lavin R., Ofentligrättsliga viten, Juridiska föreningen i Lund

skriftserie nr 25, 1978, Lindquist U., Kommunala befogenheter, Allmänna förlaget, 1987 Liten, större, störst. Forskare diskuterar anabola steroider, Forsk ningsrådsnämnden, mars 1994

Malmsten K., Idrottens bestraüzingsregel och föreningsrätt, Fritzes,

Malone J .R., Pharmacological T herapies of Anabolic Androgenic

Steroid Addiction, Pharmacological Therapies for Drug and Alcohol Addictions 1995:227-237 Marcusson L., Mot en ny kommunalrätt, Iustus forlag, 1992 Marcusson L., Ofentlig förvaltning utanför myndighetsområdet, Iustus forlag, 1989 Middleman A.B., Faulkner A.H., Woods E.R., Emans S.J., Durant

R.H., High-Risk Behaviors among High School Students in Massa-

chusetts Who Use Anabolic Steroids, Pediatrics 1995;96:268-272 Män, muskler, ideal. Fakta om missbruket anabola steroider, av Folkhälsoinstitutet, 1993 Narkomanvårdi Botkyrka kommun, promemoria Botkyrka kommun, dnr. 1994.126.000.741

Narkotikastrafflagen m. m., Narkotikakommissionen PM decem

ber 1983 Paulsson Riberdahl, Westerling Per, Den kommunallagen, nya Kommentus, 1993

Referenser

Petrén H., Ragnemalm H., Sveriges grundlagar och tillhörande författning med kommentarer, Liber, 1980 Pope H.G., Katz D.L. Champoux R., Anabolic-Androgenic Steroid College The Physcial and Sports Medical Use among 1 010 Men, Journal 1988;16:75-81 Pope H.G., Katz D.L., Hudson J.H., Anorexia Nervosa and "Reverse Anorexia" among 108 Male Bodybuilders, Comprehensive Psychiatry,1993;34 6 :406-409 Prop. 1968:7 om förslag till narkotikastrafflag m.m. Prop. 1973:90 med förslag till ny regeringsforrn och ny riksdagsordning m.m. Prop. 1975/76:81 med förslag till ändring i lagen 1915:218 om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område Prop. 1975/76:209 om ändring i regeringsformen Prop. 1979/80:1 om socialtjänsten Prop. 1980/81 :76 om intemeringspåfoljdens avskaffande och straffet for grovt narkotikabrott m.m. Prop. 1982/83:141 om ändringar i narkotikastrafflagen Prop. 1984/85:46 om ändringar i narkotikastrafflagen 1968:64 m.m. Prop. 1987/88:71 om ändringar i narkotikastrafflagen 1968:64 Prop. 1990/91 :85 Växa med kunskaper om gymnasieskolan och vuxenutbildningen Prop. 1990/911115 om vissa skollagsfrågor m.m. Prop. 1990/91:117 En ny kommunallag Prop. 1990/91 : 199 om förbud mot vissa dopningsmedel Prop. 1991/92: 107 om ny läkemedelslag m.m. Prop. 1992/93:142 om åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa narkotikabrott Prop. 1992/93:210 om ny ordningslag m.m. Prop. 1993/942149 om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården m.m.

Prop. 1994/95: 124 Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen anstalts

indelning m.m. Prop. 1995/96:156 om utvidgad försöksverksamhet med intensiv övervakning med elektronisk kontroll Prop. 1995/96: 166 Tullens befogenheter vid den inre gränsen Rakar T., Anabola steroider bör bruk av dopningsmedel krimina liseras, examensarbete i Straffrätt 1995 vid Lunds universitet, Juridiska institutionen

408 Referenser

Rytterbro L., Narkotikamissbruk upptäckt urinprov, rapport genom

1996: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet SOU 1972: 15, Ny regeringsform. Ny riksdagsordning, betänkande av Grundlagsberedningen

SOU 1974:83, Generalklausul i förmögenhetsrätt, betänkande av

Generalklausulsutredningen

SOU 1975:75, Medborgerliga fri- och rättigheter, betänkande av

Fri- och rättighetsutredningen

SOU 1994:131, Skyddet vid den inre gränsen, betänkande EUav

gränskontrollutredningen

SOU 1994:139, Ny socialtjänstlag, huvudbetänkande Social av tjänstkommittén SOU 1995:47, Tvångsmedel enligt 27 och 28 kap. RB samt polis

lagen, slutbetänkande av Polisrättsutredningen

SOU 1995:91, Ett reformerat strajfvystem, betänkande Straffsys-

av temkommittén

SOU 1995: 146, Trygghet mot brott, rollfördelning och samverkan,

slutbetänkande av Trygghetsutredningen

SOU 1995:147, Förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdsperso-

nal, betänkande Utredningen förbättrad tillsyn över hälsoav om

och sjukvårdspersonalen

SOU 1996:63, Medicinska undersökningar i arbetslivet, betänkande av Utredningen medicinska undersökningar i arbetslivet. om Strömberg H., Kommunal rätt, Liber, 1989

Strömberg H., Speciellfärvaltningsrätt, Liber, 1989

Sällningsinstrument för analys narkotika i urin. Redovisning av av en försöksverksamhet med vissa kommentarer, Riksspolisstyrelsen, maj 1995 The Body Image Study, A qualitative Study of the Use of

Performance-Enhancing Drugs by Non-Athletes, Canadian Centre

for Drug-Free Sport, 1992

Yesalis C.E., Kennedy N.J, Kopstein A.N., Bahrke M.S, Anabolic- Androgenic Steroid Use in the United States, JAMA 1993;270:1217-1221

1996 Statens offentliga utredningar

3 Kronologisk förteckning

gymnasieskolan hur gár det U. 26. Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. . Den nya - Samverkansmönster i svensk forsknings- 27. En strategi för kunskapslyftoch livslångt lärande. . finansiering. U. U. Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiska landskapet i Norden , l990-talet. U. Om kön och fördelning av fritidsresurser. C. Vem bestämmer vad EU:s interna spelregler inför 29. Forskning och Pengar. U. . Borgenärsbrotten översyn ll kap. regeringskonferensen 1996. UD. 30. - en av Politikomráden underlupp. Frågor om EU:s första brottsbalken. Fi. . Attityder och lagstiftning i samverkan pelare inför regeringskonferensen 1996.UD. 3 . Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns + bilagedel.C. . människor. Exempel bra erfarenheterav arbetet i EU. UD. 32.Möss och EU:s utrikes- och IT-användning blandbarn och ungdomar. SB. Av vitalt intresse. . myndighetsroll K. säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD. 33. Banverkets m.m. fråga. M. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga.A. Batterierna en - laddad . Kriminalunderrättelseregister Om järnvägens trafikledning m.m. K. 35. . DNA-register. Ju. 10. Forskningför vår vardag. C. ll EU-mopeden. Ålders- och behörighetskrav för 36. Högskola i Malmö. U. . Sveriges medverkan FN:s familjeár. S. tvá- och trehjuliga motorfordon.K. 37. .Kommuner och landsting med betalnings- 38. Nationalstadsparker.M. svårigheter.Fi. 39. Rapport från klimatdelegationen 1995.

13 .Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelaterad forskning. M.

14. Budgetlag regeringens befogenheter 40. Elektronisk dokumenthantering.Ju. finansmaktens omrâde. Fi. 41. Statens maritima verksamhet.Fö.

Union för både och väst. Politiska, rättsliga 42. Demokratioch öppenhet. Om folkvalda parlament l5. öst och ekonomiska aspekter EU:s sjätte och offentlighet i EU. UD. av utvidgning. UD. 43. Jämställdheten i EU. Spelregler och

.Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, verklighetsbilder. UD. medborgarskap och mänskliga 44. Översyn av skatteflyktslagen. utträdesrätt, rättigheter i EU. UD. Reformerat förhandsbesked.Fi.

17 Bättre trafik med väginformatik.K. 45. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju. . 18. Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier 46. Enskilda vägar. K. bostadsbidrag, dagpenning, 47. Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för efter muck, försäkringar. Fö. individ och lokalsamhälle.U. .Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs 48. Shaping Sustainable Homes in an Urbanizing

inför regeringskonferensen 1996. World. Swedish NationalReport for Habitat ll. N. bedömningar UD. 49. Reglerför handel medel. N.

20. Samordnad rollfördelning inom teknisk forskning. 50. Förbud mot vapen allmän plats m.m. Ju.

51. Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäk- U 2 .Reform och förändring. Organisation och ring alternativoch förslag. A. universitetoch högskolor efter 52. Precisering av handelsändamâlet i detaljplan. M. verksamhet vid 1993 års universitets- och högskolereform. U. 53. Kalkning av sjöar och vattendrag.M.

Inflytande riktigt Om eleversrätt till 54. Kooperativa möjligheter i storstadsomrâden. S. 22. inflytande, delaktighet och U. 55. Sverige, framtiden och mångfalden.A. ansvar. 23. Kartläggning och analys den offentliga sektorns 55. På väg mot egenföretagande. A. av upphandling och tjänster med 55. Vägar in i Sverige. A. av varor miljöpåverkan.N. 56. Hälften vore nog om kvinnor och män - 24. Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga 90-talets arbetsmarknad.A. debatt inför 57. Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. Fi. EU-länders förslagoch regeringskonferensen 1996. UD. 58. Finansieringen det av civila försvaret. Fö.

25. Från massmedia till multimedia att digitalisera svensk television.Ku.

Statens offentliga utredningar

1996 Kronologisk förteckning

59. Europapolitikenskunskapsgrund. 86. Utveckladsamordninginom det civila försvaret En principdiskussionutifrån och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, EU 96-kommitténserfarenheter.UD. övervägandenoch förslag. Fö. 60. Miljö ochjordbruk. Om EUzsmiljöregler och 87.Tredimensionellfastighetsindelning.Ju. utvidgningenseffekter på dengemensamma 88. Kameraövervakning.Ju.

jordbrukspolitiken. UD. 89. Samverkanmellanhögskolanoch de småoch 6l.O1ika länder olika takt. Om flexibel integration medelstoraföretagen.N. och förhållandetmellan stora och smá stater i EU. 90. Sammanhálletstudiestöd.U. UD. 91. Den privata vårdensomfattningoch framtida 62. EU, konsumenternaoch maten ersättningsformer En översyn av de nationella Förväntningaroch verklighet. Jo. - - taxorna för läkareoch sjukgymnaster. S. 63. Medicinskaundersökningari arbetslivet.A. 92. lT i miljöarbetet.M. 64. Försäkringskassan Sverige Översyn - av 93. Ny yrkestrafiklagstiftning.K. socialförsäkringensadministration.S. 94. Nationell teleadresskatalog. K. 65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik 95. Botniabanan.K. i Sverige.Jo. 96. Strukturförändringoch besparing. 66. Utvärderatpersonval.Ju. En uppföljning av genomfördaförändringar 67.Medborgerlig insyni kommunalaentreprenader. Fi. inom försvarsmaktensledningsorganisation.Fö.

97. Effektivare försvarsfastigheter 68. Någrafolkbokföringsfrágor.Fi. Utvärdering av en reform. Fö. 69. Kompetensochkapital + bilaga. N. 98. Vem styr försvaret Utvärdering av 70. Samverkanmellanhögskolanoch näringslivet.N effekterna . av LEMO-reformen. Fö. 7l. Lokal demokratioch delaktigheti Sverigesstäder 99. Avveckling med inlärning. Erfarenheterfrån och landsbygd.ln. LEMO-reformensavveckling av personal.Fö. 72. Rättspsykiatrisktforskningsregister.S. 100.Ett nytt system för skattebetalningar. Del A. 73. Svenskkärnteknisktillsynsverksarrihet. Ett nytt system för skattebetalningar. Del B. Volym 1 En granskning.M. - Författningsförslag,författningskommentarer 73. SwedishNuclearRegulatoryActivities. och bilagor. Fi. Volume 1 An Assessment.M. l0 .Kärnavfall . teknik och platsval.KASAMs 74. Svenskkärnteknisktillsynsverksamhet. yttrande över SKBs FUDProgram 95 M. Volym 2 Faktaredogörelser.M. . - 102.TUFF - Teckenspräksutbildningför föräldrar. U. 74. SwedishNuclearRegulatoryActivities. 103.Miljöbalken. En skärptoch samordnad Volume 2 Descriptions.M. - miljölagstiftningför hållbar utveckling. en 75. Värdeni folkhögskolevärlden.U. Del 1 och M. 76. EUzsregeringskonferens procedurer,aktörer, - 104.Konsumentskydd elmarknaden.C. formalia. Sammanfattning av ett seminariumi l05. Att främja donationertill universitet april 1996.UD. och högskolor. U. 7x.Utländskaförsäkringsgivaremedverksamheti 106.EU och Sverige från Kiruna till Malmö. a Sverige.Fi. Sammanfattning fyra regionalamöten av 78. Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelning 1995-96.UD. och finansiering.N. l07. Union utan gränser konsekvenser, möjligheter, 79. Översyn revisionsreglerna.Fi. av problem.Sammanfattning av ett seminariumi 80.Viktigt meddelande. november1995.UD. Radiooch TV i Kris och Krig. Ku. 108.Konsumenternaoch miljön. C. 8l. Skyddför sparandei sparkasseverksamhet. Fi. 109.Från ákerlottertill Paradis ett delbetänkande 82. En översyn av luft- sjö- och spártrafikens från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. tillsynsmyndigheter.K. 83. Allmänt pensionssparande. S. angåendeöverlâtelseroch tomträttsupplåtelserav

vissahögskolefastigheter.Fi. 84. Ekobrottsforskning.Ju. ll0. Inför ett Svensktkulturnät IT och framtiden 85. EgonJönsson en kartläggning lokala r - av sam- inom kulturområdet.Ku. verkansprojektinom rehabiliteringsomrádet.S.

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

lll. Bevakad övergång. Åldersgränserför ungaupp till 30 âr. C 1l2. Integrering av miljöhänsyninom den statliga förvaltningen. M. 113.En allmän och aktiv försäkringvid sjukdomoch rehabilitering. Del l och 2. S. 114. En körkortsreform. K. 115. Barnkonventionen och utlänningslagen. S. 116. Artikel 6 i Europakonventionenoch skatteutredningen. Fi. 117. Expertrapporter från Skatteväxlingskommittén. Fi. 118. StationStockholm Nord. K. 119. Lättnadi dubbelbeskattningen av mindre företags inkomster. Fi. 120. Högskolani Malmö Slutbetänkande.U. - 121.Spår, miljö och stadsbildi centrala Stockholm.K. 122. Kunskapssyn och samhällsnytta i hantverkscirklar och hantverksutövande.U. 123. Iakttagelseroch förslag efter omstruktureringen av försvarets ledning och stöd. Fö. 124.Miljö för en hållbar hälsoutveckling. Betänkande. Förslagtill nationellt handlingsprogram. S. Bilaga Miljörelaterade hälsorisker.S. Bilaga Aktörer ochverktyg i miljöhälsoarbetet. S. 125. Droger i trafiken.Ju. 126.Doping i folkhälsoperspektiv. Del A ochDel B.

Statens offentliga utredningar

1996 Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer,

- Möss och människor. Exempelpå bra formalia. Sammanfattning av ett seminariumi IT-användningblandbarn och ungdomar.32 april 1996.76 EU och Sverige frän Kiruna till Malmö. -

Justitiedepartementet Sammanfattning fyra regionalamöten av

1995-96.106 Kriminalunderrättelseregister Union utan gränser konsekvenser, möjligheter, DNA-register. 35 problem. Sammanfattning av ett seminariumi Elektroniskdokumenthantering.40 Presumtionsregelni expropriationslagen.45 november1995. 107

Förbud mot vapen pâ allmänplats 50

m.m. Försvarsdepartementet

Utvärderatpersonval.66 Ekobrottsforskning.84 Totalförsvarspliktigam95. Förslag om jobb/studier efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, Tredimensionellfastighetsindelning.87 Kameraövervakning.88 försäkringar. 18 Drogeri trafiken.125 Statensmaritimaverksamhet.41 Finansieringen det civila försvaret.58 av

Utrikesdepartementet Utveckladsamordninginom det civila försvaret

och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför regeringskonferensen 1996. 4 övervägandenoch förslag. 86 Politikomrádenunderlupp. Frågor Strukturförändringoch besparing. om EU:s första En uppföljning av genomfördaförändringar pelareinför regeringskonferensen 1996.5 Ett år medEU. Svenskastatstjänstemäns inom försvarsmaktensledningsorganisation.96 erfarenheter Effektivare försvarsfastigheter av arbeteti EU. 6 Utvärdering av en reform. 97 Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och Vem styr försvaret Utvärdering av säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. 7 effekterna av LEMO-reformen. 98 Union för bådeöst och väst. Politiska, rättsliga och ekonomiskaaspekter EU:s sjätte Avveckling medinlärning. Erfarenheterfrån av utvidgning. 15 LEMO-reformensavveckling av personal.99 Förankring iakttagelseroch förslagefter omstruktureringen av och rättigheter.Om folkomröstningar, utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga försvaretsledningoch stöd. 123

rättigheteri EU. 16

Socialdepartementet

Sverige,EU och framtiden.EU 96-kommitténs bedömningarinför regeringskonferensen 1996.19 Sverigesmedverkani FN:s familjeår. 37 Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga Kooperativamöjligheteri storstadsomráden. 54 Försäkringskassan Sverige Översyn EU-ländersförslagoch debatt inför - av regeringskonferensen 1996. 24 socialförsäkringensadministration.64 Demokratioch öppenhet.Om folkvaldaparlament Rättspsykiatrisktforskningsregister.72 och offentligheti EU. 42 Allmänt pensionssparande. 83 Jämställdheten i EU. Spelregler och EgonJönsson en kartläggning av lokala verklighetsbilder.43 samverkansprojektinom rehabiliteringsomrádet.85 Europapolitikensktmskapsgrund. Den privata vårdensomfattningoch framtida En principdiskussionutifrån ersättningsformer En översyn av de nationella - EU 96-kommitténserfarenheter.59 taxorna för läkareoch sjukgymnaster. 91 Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och En allmänoch aktiv försäkringvid sjukdomoch utvidgningenseffekter rehabilitering.Del 1 och 113 den gemensamma jordbrukspolitiken. 60 Barnkonventionenoch utlänningslagen.115 Miljö för en hållbarhälsoutveckling. Olika länder olika takt. Om flexibel integration och förhållandetmellan Betänkande. Förslagtill nationellthandlingsprogram. 124 stora och små stater i EU. 61 Bilaga Miljörelateradehälsorisker.124 Bilaga Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet.124 Dopingi folkhälsoperspektiv. Del A och Del B. 126

1996 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kommunikationsdepartementet Samordnad rollfördelning inom tekniskforskning.

20 Omjärnvägens trañkledning m.m. 9 Reform och förändring. Organisationoch verksamhet EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför vid universitetoch högskolor efter 1993árs tvá- och trehjuliga motorfordon. 11 universitets- och högskolereform.21 Bättretrafik med väginformatik. 17 Inflytande riktigt Om elevers rätt till Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. 26 inflytande, delaktighetoch ansvar. 22 Banverkets myndighetsroll m.m. 33 En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande.27 Enskildavägar. 46 Det forskningspolitiskalandskapet i Norden En översynav luft- sjö- och spártrañkens 1990-talet.28 tillsynsmyndigheten82 Forskningoch Pengar. 29 Ny yrkestrañklagstiftning.93 Högskolai Malmö. 36 Nationell teleadresskatalog.94 Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för Botniabanan. 95 individ och lokalsamhälle.47 En körkortsreform 114 Värden i folkhögskolevärlden. 75 Station StockholmNord. 118 Sammanhålletstudiestöd. 90 Spår, miljö och stadsbildi centrala Stockholm.121 Teckensprâksutbildning för föräldrar. 102 TUFF -

Finansdepartementet Att främja donationer till universitet

och högskolor. 105 Kommuner och landstingmed betalnings- Högskolan i Malmö slutbetänkande. 120 svárigheter. 12 - Kunskapssynoch samhällsnytta i hantverkscirklar regeringens befogenheter Budgetlag- och hantverksutövande.122

ñnansmaktens område. 14

Borgenärsbrotten en översynav 11 kap. Jordbruksdepartementet brottsbalken.30 Offentlig djurskyddstillsyn.13 Översyn av skatteflyktslagen. EU, konsumenterna och maten Reformerat förhandsbesked.44 Förväntningaroch verklighet. 62 Pensionssamordning för svenskari EU-tjänst. 57 - Administrationen av EU:s jordbrukspolitik Medborgerlig insyn i kommunala entreprenader. 67 i Sverige.65 Några folkbokföringsfrâgor. 68

Utländska försäkringsgivaremedverksamhet i Arbetsmarknadsdepartementet

Sverige.77 Översyn Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga.34 av revisionsreglerna.79 Skyddför sparandei sparkasseverksamhet. 81 Grundläggandedrag en ny i arbetslöshetsförsäkring -

alternativ och förslag.51 Ett nytt system för skattebetalningar.Del A. Sverige,framtiden och mångfalden. 55 Ett nytt system för skattebetalningar. Del B. författningskommentarer Påväg mot egenföretagande. 55 Författningsförslag, Vägar in i Sverige.55 och bilagor. 100 Hälften vore nog om kvinnor och män Från âkerlotter till Paradis ett delbetänkande - - 90-taletsarbetsmarknad. 56 från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. Medicinska undersökningar i arbetslivet.63 angående överlåtelser och tomträttsupplåtelser av

vissa högskolefastigheter. 109 Kulturdepartementet Artikel 6 i Europakonventionen och skatte-

utredningen. 116 Från massmediatill multimedia från Skatteväxlingskommittén. 117 att digitalisera svensktelevision. 25 Expertrapporter dubbelbeskattningen mindre företags Viktigt meddelande. Lättnadi av Radiooch TV i Kris och Krig. 80 inkomster 119 Inför ett Svensktkulturnät IT och framtiden - Utbildningsdepartementet inom kulturomrâdet. 110

Den nya gymnasieskolan hur gar det l - Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering.

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Näringsdepartementet Integrering av miljöhänsyninom denstatliga Kartläggningoch analys den offentligasektorns förvaltningen 1 12 av upphandling av varor och tjänstermed miljöpåverkan.23 ShapingSustainableHomesin an Urbanizing World. SwedishNationalReportfor Habitatll. 48 Reglerför handelmedel. 49 Kompetensoch kapital + bilaga. 69 Samverkanmellanhögskolanoch näringslivet.70 Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelningoch finansiering. 78 Samverkanmellanhögskolanoch de småoch medelstoraföretagen.89

Civildepartementet Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser.3 Forskningför vâr vardag. 10 Attityder och lagstiftningi samverkan + bilagedel.31 Konsumentskydd elmarknaden,104 Konsumenternaoch miljön. 108 Bevakadövergång. Åldersgränser för till ungaupp 30 år. lll

Inrikesdepartementet Lokal demokratioch delaktigheti Sverigesstäderoch landsbygd.7l

Miljödepartementet Batterierna en laddadfråga. 8 - Nationalstadsparken38 Rapport från klimatdelegationen1995. Klimatrelateradforskning. 39 Precisering av handelsändamálet i detaljplan.52 Kalkning av sjöaroch vattendrag53 Svenskkärnteknisktillsynsverksamhet. Volym l En granskning.73 - SwedishNuclearRegulatoryActivities, Volume l An Assessment.73 - Svenskkärnteknisktillsynsverksamhet. Volym 2 Faktaredogörelser.74 - SwedishNuclearRegulatoryActivities, Volume 2 Descriptions.74 - IT i miljöarbetet.92 Kärnavfall teknik och platsval.KASAMs yttrande över SKBsFUD-Program 95. lOl Miljöbalken. En skärptoch samordnad miljölagstiftningför en hållbar utveckling. Del l och 103

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX 08-2050 21, TELEFON 08-690 9190 ISBN 91 -38-20364-2 ISSN O375-25OX