Den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker
Avis juridique important
Rådets förordning (EEG) nr 426/86 av den 24 februari 1986 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 049 , 27/02/1986 s. 0001 - 0016 Finsk specialutgåva Område 3 Volym 20 s. 0107 Svensk specialutgåva Område 3 Volym 20 s. 0107
RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 426/86 av den 24 februari 1986 om den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artiklarna 42 och 43 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande (), och
med beaktande av följande:
De grundläggande bestämmelserna om organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker har ändrats ett flertal gånger. På grund av deras antal, deras komplicerade karaktär och spridning i olika utgåvor av Europeiska gemenskapernas officiella tidning är dessa texter svåra att tillämpa och saknar följaktligen den klarhet som bör känneteckna all lagstiftning. Därför bör bestämmelserna kodifieras och på samma gång bör vissa ändringar göras som erfarenheten visat vara önskvärda.
Funktionen och utvecklingen av den gemensamma marknaden för jordbruksprodukter måste åtföljas av införandet av en gemensam jordbrukspolitik som särskilt omfattar en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna som kan utformas på olika sätt beroende på vilken produkt det är fråga om.
Producentpriserna på vissa bearbetade produkter av de frukter och grönsaker som är särskilt viktiga inom gemenskapens medelhavsregioner är avsevärt högre än i tredje land. Produkter från gemenskapen bör därför göras mer konkurrenskraftiga genom att nödvändiga åtgärder vidtas i syfte att kunna sälja dem till priser som kan konkurrera med dem som tas ut av de viktigaste producentländerna utanför gemenskapen.
För detta ändamål bör ett system med produktionsstöd införas som möjliggör att produkterna i fråga kan tillverkas till ett lägre pris än det som skulle bli följden av att ett marknadsmässigt pris betalas till producenterna av de färska produkterna. Till detta system bör det knytas ett system med avtal som föreskriver både regelbunden försörjning till bearbetningsindustrin och ett minimipris som bearbetningsföretag skall betala till producenterna.
På grund av den stora tillgången på råvaror och bearbetningskapacitetens flexibilitet finns det risk för att stöd till produktion av bearbetade frukter och grönsaker kan leda till att sådan produktion ökar avsevärt från år till år. För att undvika de svårigheter att sälja bearbetade produkter som kan bli följden bör det föreskrivas en möjlighet att begränsa beviljandet av stöd för en del av produktionen.
Med hänsyn till sambandet mellan priser på produkter avsedda att konsumeras färska och priser på produkter avsedda för bearbetning bör det föreskrivas att det lägsta producentpriset skall bestämmas med beaktande av baspriserna på frukter och grönsaker avsedda att konsumeras färska och av behovet av att bibehålla en tillräcklig balans mellan de olika användningsområdena för färska produkter.
Det bör föreskrivas en månatlig ökning av minimipriset på vissa produkter som är avsedda för bearbetning och som kan lagras.
Stödbeloppet skall kompensera skillnaden mellan producentpriserna inom gemenskapen och i tredje land. Därför bör en beräkning föreskrivas som särskilt beaktar förändringar i minimipriset och vid behov inkluderar en schablonanpassning för övriga kostnader. Vid beräkning av stöd för de produkter som omfattas av minimipriser vid import bör dessa priser beaktas.
För vissa produkter, i synnerhet de som bearbetas av tomater, utgör förpackningen mycket varierande andel av produktens vikt. Beviljande av stöd för förpackade produkter kan följaktligen leda till oskäliga skillnader mellan olika bearbetningsföretag. Därför bör stödet beräknas på grundval av den mängd råvara som bearbetas.
För att underlätta avsättningen av de bearbetade produkterna i fråga och närmare anpassa deras kvalitet till marknadens behov bör kvalitetsnormer för gemenskapen fastställas. I avvaktan på att dessa normer skall antas bör stöd ges på villkor att gällande nationella normer följs.
Vad gäller torkade druvor bör hänsyn tas till att, enligt normalt handelsbruk, en del av produktionen måste kasseras för att säkerställa att den slutliga produkten, med beaktande av dess specifika egenskaper, är av tillfredsställande kvalitet. Mot bakgrund av den nuvarande situationen på marknaden för torkade druvor och torkade fikon både inom gemenskapen och i övriga världen bör en begränsad uppköpsordning föreskrivas som upphör att gälla vid utgången av regleringsåret.
Som ett led i den nämnda ordningen bör det föreskrivas att lagringsstöd beviljas till lagringsorgan och kompensation ges för de eventuella förluster som lagringsorganen får vid försäljning av de lagrade produkterna.
Vad gäller vissa produkter i denna sektor där gemenskapen är en viktig importör bör, i syfte att få större stabilitet på marknaden och att underlätta en riktig funktion av stödsystemet, en ordning med minimipriser vid import införas, kombinerad med utjämningsavgifter för att säkerställa att minimipriserna följs.
En gemensam organisation av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker måste innehålla ett enhetligt handelssystem vid gemenskapens gränser i syfte att stabilisera gemenskapens marknad genom att förhindra att prisfluktuationer på världsmarknaden påverkar priserna inom gemenskapen. I detta sammanhang bör kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande effekt förbjudas i handeln med tredje land.
Socker, glukos och glukossirap har en direkt och avsevärd effekt på självkostnadspriset för vissa bearbetade produkter. Handelssystemet för de sistnämnda produkterna måste därför harmoniseras med det som finns för socker och spannmål.
Bestämmelser måste därför antas för att säkerställa att en importavgift tas ut på andelen socker i bearbetade produkter enligt villkor liknande dem som gäller enligt rådets förordning (EEG) nr 1785/81 av den 30 juni 1981 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3768/85 (). En motsvarande importavgift bör också tas ut på de andelar glukos och glukossirap som ingår som sockerersättningar i de berörda bearbetade produkterna.
Denna beräkningsmetod kräver talrika ändringar av importavgiften i fråga. Mot bakgrund av den särskilda arten av de berörda produkterna bör denna avgift bara fastställas en gång per kvartal.
Särskilda bestämmelser krävs för de fall där någon av uppgifterna för beräkning av importavgiften saknas.
Vad gäller vissa särskilt känsliga produkter bör det införas ett system med importlicenser. För att detta system skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt är det nödvändigt att fastställa att utfärdande av importlicenser kräver att en säkerhet ställs som garanterar att importen sker under licensens giltighetstid.
På samma sätt bör det föreskrivas, vad gäller socker som ingår i bearbetade produkter för export till tredje land, att ett exportbidrag beviljas, avsett att täcka skillnaden mellan sockerpriserna utanför och inom gemenskapen. Detta system bör beakta att exportbidragen för glukos och glukossirap fastställs i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2727/75 av den 29 oktober 1975 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål (), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3793/85 ().
För att möjliggöra att bearbetade produkter utan tillsats av socker får tillträde till marknaderna i tredje land, bör det föreskrivas att ett exportbidrag beviljas. För de produkter där socker tillsatts bör detta generella exportbidrag bara beviljas i de fall där bidraget för de olika sockerarter som ingår i produkterna inte räcker till för att produkterna skall kunna exporteras.
För att få stabila handelsrelationer bör det övervägas att ge de berörda möjlighet till att få beloppen avseende importavgifterna och exportbidragen förutfastställda. Av administrativa skäl bör det införas förutfastställelselicenser och föreskrivas att en säkerhet skall ställas avseende dessa licenser för att säkerställa att importen eller exporten sker under licensens giltighetstid.
Som en komplettering till ovan beskrivna system bör det, i den utsträckning som erfordras för att det ska fungera tillfredsställande, föreskrivas en reglering av förfarandet för aktiv förädling och, om marknadssituationen kräver det, att detta förfarande helt eller delvis förbjuds. Dessutom bör exportbidragen fastställas så att de av gemenskapens råvaror som används av bearbetningsindustrin inom gemenskapen för exportändamål inte kommer i en sämre position genom ett förfarande med aktiv förädling, något som skulle kunna få denna industri att föredra råvaror som importerats från tredje land.
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning kan i undantagsfall visa sig vara otillräckliga. För att säkerställa att gemenskapens marknad inte lämnas utan skydd mot störningar i sådana fall, bör gemenskapen snabbt kunna vidta nödvändiga åtgärder.
Skapandet av en enhetlig marknad kan äventyras av att vissa stöd beviljas. De bestämmelser i fördraget enligt vilka det är möjligt att utvärdera de stöd som beviljats av medlemsstaterna och att förbjuda sådana stöd som är förenliga med den gemensamma marknaden bör därför tillämpas på bearbetade produkter av frukt och grönsaker.
För att underlätta genomförandet av de föreslagna åtgärderna bör ett förfarande fastställas för att inom en förvaltningskommitté upprätta ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen.
En gemensam organisation av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker måste ta vederbörlig hänsyn till de föreskrivna målen i såväl artikel 39 som i artikel 110 i fördraget.
De utgifter som medlemsstater till följd av de skyldigheter som uppkommer när denna förordning tillämpas skall finansieras av gemenskapen i enlighet med artikel 2 och 3 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3769/85 ().
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1. Den gemensamma organisationen av marknaden för bearbetade produkter av frukt och grönsaker skall omfatta följande produkter:
>Plats för tabell>
2. Regleringsåren skall vara följande:
a) 10 maj till 9 maj för körsbär i sockerlag, enligt undernummer 20.06 B i Gemensamma tulltaxan.
b) 1 juli till 30 juni för
- skalade tomater, kokta eller okokta, frysta, enligt undernummer 07.02 B i Gemensamma tulltaxan,
- tomatflingor enligt undernummer 07.04 B i Gemensamma tulltaxan,
- tomater, beredda eller konserverade, enligt undernummer 20.02 C i Gemensamma tulltaxan,
- persikor i sockerlag, enligt undernummer 20.06 B i Gemensamma tulltaxan,
- tomatsafter, enligt nummer 20.07 i Gemensamma tulltaxan,
- torkade fikon, enligt undernummer 08.03 B i Gemensamma tulltaxan.
c) 15 juli till 14 juli för Williampäron i sockerlag, enligt undernummer 20.06 B i Gemensamma tulltaxan.
d) 1 september till 31 augusti för
- torkade druvor enligt undernummer 08.04 B i Gemensamma tulltaxan,
- katrinplommon från torkade "d'Ente"-plommon enligt undernummer 08.12 C i Gemensamma tulltaxan.
Regleringsåret för andra produkter skall vid behov fastställas enligt förfarandet som föreskrivs i artikel 22. Ändringar av regleringsåren som de definieras i första stycket får beslutas enligt samma förfarande.
AVDELNING I Produktionsstöd
Artikel 2
1. Ett system med produktionsstöd skall tillämpas för de produkter som anges i del A i bilaga 1, och som framställs av frukter och grönsaker som skördats inom gemenskapen.
2. Rådet får med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen besluta om ändringar av del A i bilaga 1, mot bakgrund av produktions- och avsättningsvillkoren för de berörda produkterna.
3. Om gemenskapens produktionspotential för någon av de produkter som avses i punkt 1 kan leda till en betydande obalans mellan produktion och avsättningsmöjligheter får rådet med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen vidta lämpliga åtgärder, särskilt genom att begränsa produktionsstödet till en specifik kvantitet. Denna kvantitet skall fastställas med hänsyn till gemenskapens genomsnittliga produktion under de senaste regleringsår för vilka säkra uppgifter finns tillgängliga. Kvantiteten får anpassas mot bakgrund av förändringar i avsättningsmöjligheterna för produkten i fråga.
Artikel 3
1. Produktionsstöd skall beviljas till de bearbetningsföretag som för råvaror från producenterna har betalat minst minimipriset enligt avtal mellan producenter eller erkända producentgrupper eller sammanslutningar av dessa, å ena sidan, och bearbetningsföretag eller grupper och sammanslutningar av bearbetningsföretag, å andra sidan, som är lagligt etablerade inom gemenskapen.
2. Vad gäller korinter skall sådana avtal som avses i punkt 1 åtföljas av ett skriftligt åtagande av producenten att han förpliktar sig att undanta från leverans till bearbetningsindustrin, för bearbetning till korinter för avsättning, en kvantitet som inte skall understiga en viss procentandel, vilken skall fastställas av de kvantiteter som omfattas av avtalet.
3. Rådet skall med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen fastställa den procentandel som avses i punkt 2.
4. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas enligt förfarandet i artikel 22.
Artikel 4
1. Det minimipris som skall betalas till producenter skall, utan att det påverkar tillämpningen av de åtgärder som vidtas enligt artikel 2.3, beräknas på grundval av följande:
a) Det minimipris som gällde föregående regleringsår.
b) Utvecklingen av baspriserna i frukt- och grönsakssektorn.
c) Behovet av att säkerställa en normal avsättning för färska produkter till de olika användningsområdena.
2. Det minimipris för sultanrussin, korinter och torkade fikon som gällde vid början av regleringsåret skall varje månad från och med den tredje månaden av regleringsåret och till och med utgången av regleringsåret höjas med ett fastställt belopp motsvarande lagringskostnaderna.
3. Minimipriserna skall bestämmas före varje regleringsårs början.
4. Minimipriserna, de månatliga höjningarna enligt punkt 2 och tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas enligt förfarandet i artikel 22.
Artikel 5
1. Stödbeloppet skall bestämmas så att den berörda gemenskapsprodukten kan avsättas. Vid beräkning av stödbeloppet skall, utan att det påverkar tillämpningen av de åtgärder som vidtas enligt artikel 2.3, hänsyn tas särskilt till följande:
- Stödbeloppet för föregående regleringsår justerat med hänsyn till förändringar av de minimipriser som avses i artikel 4, priset i tredje land och, vid behov, utvecklingen av de schablonuppskattade bearbetningskostnaderna.
- I förekommande fall, de priser till vilka gemenskapsprodukterna säljs på gemenskapens marknad.
2. Faktorn "priset i tredje land" enligt punkt 1 skall ersättas med
- ett pris baserat på gemenskapens marknadspris, prisutvecklingen och avsättningsmöjligheterna på gemenskapens marknad, i de fall där importvolymen inte gör det möjligt att betrakta det tredje landets pris som representativt,
- minimipriset vid import, i de fall där sådana priser bestäms enligt artikel 9.
3. Stödet skall fastställas för den bearbetade produktens nettovikt. De koefficienter som uttrycker relationen mellan den bearbetade råvarans vikt och den bearbetade produktens nettovikt skall definieras enligt schablon.
4. Rådet skall med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen anta allmänna tillämpningsföreskrifter för denna artikel.
5. Stödbeloppet skall fastställas före varje regleringsårs början enligt förfarandet i artikel 22. Närmare tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas enligt samma förfarande.
Artikel 6
1. Stöd skall beviljas till bearbetningsföretag endast för de bearbetade produkter som uppfyller följande villkor:
a) De har framställts av råvaror för vilka sökanden har betalat minst det minimipris som avses i artikel 4.
b) De uppfyller gemenskapens minimikvalitetskrav som skall fastställas.
Till dess att gemenskapens krav börjar tillämpas måste de berörda produkterna uppfylla gällande nationella krav.
2. Vad gäller sultanrussin och korinter skall stöd betalas bara till de bearbetningsföretag som inte har bearbetat och inte heller senare kommer att för kommersiell försäljning bearbeta en viss kvantitet sultanrussin och korinter som motsvarar en procentandel, som skall fastställas, av den inköpta kvantiteten sultanrussin och korinter. För sådana obearbetade kvantiteter skall det inte beviljas stöd.
3. Rådet skall med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen fastställa de procentandelar som avses i punkt 2.
4. De minimikvalitetskrav som avses i punkt 1 b och andra tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas enligt förfarandet i artikel 22.
Artikel 7
1. Gemensamma kvalitetsnormer får införas för de produkter som anges i bilaga 1, del A, avsedda antingen för konsumtion inom gemenskapen eller för export till tredje land.
2. Rådet skall, med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen, fastställa de normer som avses i punkt 1 och får besluta om andra produkter som skall omfattas av kvalitetsnormer och om sådana kvalitetsnormer.
Artikel 8
1. De organ eller juridiska eller fysiska personer som godkänts av de berörda medlemsstaterna, nedan kallade "lagringsorgan", skall under de två sista månaderna av regleringsåret köpa upp sultanrussin, korinter och torkade fikon som producerats inom gemenskapen under det aktuella regleringsåret, förutsatt att produkterna uppfyller de kvalitetskrav som skall fastställas. Sultanrussin och korinter skall köpas upp inom de gränser som kan fastställas med stöd av artikel 2.3.
Spanska och portugisiska lagringsorgan skall endast köpa upp de produkter som producerats regleringsåret 1986/87 och följande regleringsår.
2. Lagringsorganen skall köpa upp de erbjudna kvantiteterna till det minimipris som gäller vid början av regleringsåret.
3. Bestämmelserna i artikel 3.2 skall gälla för korinter.
4. De produkter som köps upp av lagringsorganen skall avsättas på villkor som inte äventyrar marknadsjämvikten och som säkerställer lika tillgång till produkterna för försäljning och lika behandling av köparna.
För de produkter som inte kan avsättas på normala villkor får särskilda åtgärder vidtas.
5. Lagringsstöd skall beviljas till lagringsorgan för de kvantiteter produkter som de har köpt upp och för den faktiska lagringstiden för dessa.
6. En ekonomisk kompensation som är lika med skillnaden mellan det inköpspris som lagringsorganen har betalat och försäljningspriset skall beviljas till lagringsorganen. Denna kompensation skall minskas med de eventuella vinster som uppstår på grund av skillnader mellan inköpspriset och försäljningspriset.
7. Rådet skall med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen anta allmänna tillämpningsföreskrifter för denna artikel.
8. Närmare tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas enligt förfarandet i artikel 22.
AVDELNING II Handel med tredje land
Artikel 9
1. Ett minimipris vid import för varje regleringsår skall gälla för de produkter som förtecknas i bilaga 1, del B.
2. Minimipriser vid import skall fastställas särskilt med beaktande av följande:
- Priserna fritt gränsen vid import till gemenskapen.
- Priserna på världsmarknaden.
- Situationen på gemenskapens inre marknad.
- Utvecklingen av handeln med tredje land.
3. Om minimipriset vid import inte följs skall förutom tull en utjämningsavgift tas ut, baserad på de priser som tillämpas av de tredje länder som utgör de viktigaste leverantörsländerna.
4. En utjämningsavgift skall inte tas ut på import från sådana tredje länder som åtar sig att och kan garantera att importpriserna på produkter med ursprung inom deras territorium och som exporteras därifrån inte kommer att understiga minimipriset vid import och att varje snedvridning av handeln kommer att förhindras.
5. Med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen
- får rådet besluta om att ändra förteckningen över produkter för vilka minimipriser vid import har införts,
- skall rådet anta allmänna föreskrifter för tillämpningen av denna artikel vilka särskilt får fastställa ett system som innebär att minimipriset vid import förutfastställs.
6. Minimipriserna vid import, utjämningsavgiftens storlek och andra närmare tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall fastställas enligt förfarandet i artikel 22.
Artikel 10
1. Förutom tull skall en importavgift tas ut på de olika sockertillsatser som finns i de produkter som förtecknas i bilagorna 2 och 3.
2. De produkter som förtecknas i bilaga 2 skall anses innehålla tillsatt socker. Importavgiften för sådana produkter är 2 % av tullvärdet.
3. För 100 kg nettovikt av de produkter som förtecknas i bilaga 3 skall importavgiften vara lika med skillnaden mellan
a) genomsnittet av tröskelpriserna för 1 kg vitt socker fastställda för varje månad i det kvartal för vilket skillnaden bestäms,
och
b) genomsnittet av de cif-priser för 1 kg vitt socker som används vid fastställande av importavgifterna på vitt socker, beräknade för en period som består av de första 15 dagarna av den månad som föregår det kvartal för vilket skillnaden bestäms och de två månaderna som närmast föregår den månaden,
varvid denna skillnad skall multipliceras med det värde för produkten i fråga som anges i kolumn 1 i bilaga 3.
Ingen importavgift skall tas ut om beloppet enligt b är högre än beloppet enligt a.
4. Den skillnad som föreskrivs i punkt 3 skall fastställas av kommissionen för varje kvartal av kalenderåret.
5. Om det tröskelpris som avses i punkt 3 a ändras under ett kvartal skall rådet med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen besluta huruvida det finns behov av att göra en anpassning och i sådana fall bestämma vilka åtgärder som skall vidtas i detta syfte.
6. Om någon av de uppgifter för beräkning av skillnaden som avses i punkt 3 inte skulle vara känd den femtonde dagen i den månad som föregår det kvartal för vilket skillnaden skall fastställas, skall kommissionen beräkna skillnaden, varvid i stället för den saknade uppgiften den uppgift skall användas som användes för beräkningen av den skillnad som gäller det aktuella kvartalet.
Skillnaden skall korrigeras av kommissionen och börja tillämpas senast den sextonde dagen efter den dag då kännedom erhölls om den saknade uppgiften.
Korrigeringen skall dock inte göras om uppgiften blir tillgänglig först efter början av den sista månaden av kvartalet i fråga.
7. Andelen "tillsatt socker" för de produkter som förtecknas i bilaga 3 skall anses vara det tal som konstateras refraktometriskt, multiplicerat med 0,93 för de produkter som omfattas av nummer 20.06 i Gemensamma tulltaxan och med 0,95 för andra produkter, minskat med det värde som anges i kolumn 2 i bilaga 3.
8. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 3 skall importavgiften för 100 kg netto uppgå till följande:
a) I de fall där andelen tillsatt socker per 100 kg nettovikt av en produkt överstiger med minst 3 kg den andel som uttrycks med det värde som anges i kolumn 1 i bilaga 3, skall den skillnad som avses i punkt 4 multipliceras med ett tal som motsvarar andelen tillsatt socker.
b) I de fall där andelen tillsatt socker per 100 kg nettovikt av en produkt med minst 2 kg understiger den andel som uttrycks med det värde som anges i kolumn 1 i bilaga 3, skall den skillnad som avses i punkt 4 multipliceras med ett tal som motsvarar andelen tillsatt socker.
Bestämmelserna i b skall tillämpas endast om importören begär det och om produkterna åtföljs av en deklaration från importören som anger andelen tillsatt socker, fastställd enligt den beräkningsmetod som avses i punkt 7.
9. Rådet får, med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen, ändra bilagorna 2 och 3.
10. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall vid behov antas enligt förfarandet i artikel 22.
Artikel 11
1. Ett exportbidrag skall beviljas för att möjliggöra export till tredje land av
- vitt socker och råsocker som omfattas av nummer 17.01 i Gemensamma tulltaxan,
- glukos och glukossirap som omfattas av undernummer 17.02 B l och B ll i Gemensamma tulltaxan,
- isoglukos som omfattas av undernummer 17.02 D l i Gemensamma tulltaxan,
och
- sockerlösningar av sockerbetor eller sockerrör som omfattas av undernummer 17.02 D lI i Gemensamma tulltaxan,
och som ingår i de produkter som anges i artikel 1.1 b.
Exportbidraget skall beviljas efter ansökan.
2. För 100 kg nettovikt av exporterade produkter skall exportbidraget vara lika med följande:
- Vad gäller råsocker, vitt socker och sockerlösningar av sockerbetor eller sockerrör, det exportbidrag per kilo sackaros som bestäms i enlighet med artikel 19 i förordning (EEG) nr 1785/81 och enligt dess tillämpningsföreskrifter för de produkter som anges i artikel 1.1 d i den förordningen, multiplicerat med ett tal som uttrycker den använda kvantiteten sackaros per 100 kg nettovikt färdig produkt.
- Vad gäller isoglukos, det bidragsbelopp per kilo torrsubstans som bestäms i enlighet med artikel 19 i förordning (EEG) nr 1785/81 och enligt dess tillämpningsföreskrifter, multiplicerat med ett tal som uttrycker kvantiteten torrsubstans i den isoglukos som ingår i 100 kg nettovikt färdig produkt.
- Vad gäller glukos och glukossirap, det exportbidrag per kg som bestäms för var och en av dessa produkter enligt artikel 16 i förordning (EEG) nr 2727/75 och enligt dess tillämpningsföreskrifter, multiplicerat med ett värde som uttrycker kvantiteten glukos eller glukossirap per 100 kg nettovikt färdig produkt.
3. För att berättiga till exportbidrag skall produkterna åtföljas av en deklaration från sökanden som anger de kvantiteter sackaros, isoglukos, glukos och glukossirap som använts vid tillverkningen.
De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter skall kontrollera riktigheten av den deklaration som avses i första stycket.
4. Rådet skall, med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen, anta allmänna bestämmelser för beviljande av exportbidrag.
5. Närmare tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas enligt förfarandet i artikel 22.
Artikel 12
1. I den utsträckning som krävs för att möjliggöra att de produkter som anges i artikel 1 och som inte innehåller tillsatt socker skall kunna exporteras i ekonomiskt betydelsefulla kvantiteter till de priser för dessa produkter som råder på världsmarknaden, får skillnaden mellan dessa priser och priserna inom gemenskapen täckas av ett exportbidrag.
2. Exportbidraget skall vara detsamma i hela gemenskapen. Det får variera beroende på användningsområde eller bestämmelse.
Exportbidraget skall beviljas efter ansökan.
Exportbidragen skall fastställas med regelbundna intervaller enligt förfarandet i artikel 22.
Vid behov får kommissionen, på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ, ändra exportbidraget under den mellanliggande perioden.
3. Om exportbidraget som fastställts enligt artikel 11 inte räcker till för att möjliggöra export av de produkter som förtecknas i artikel 1.1 b, skall bestämmelserna i denna artikel tillämpas på dessa produkter i stället för de i artikel 11.
4. Rådet skall, med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen, anta allmänna bestämmelser för beviljande av exportbidrag och kriterier för fastställande av beloppet på sådana bidrag.
5. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas enligt förfarandet i artikel 22.
Artikel 13
1. Den importavgift som avses i artikel 10 och de exportbidrag som avses i artiklarna 11 och 12 skall vara de som gäller på dagen för import eller export.
2. Den avgift som föreskrivs i artikel 10 eller det exportbidrag som föreskrivs i artikel 11 och som gäller den dag då en ansökan om förutfastställelselicens inges, skall tillämpas för en transaktion som genomförs under licensens giltighetsperiod om den berörda parten begär det samma dag som han ansöker om licensen. Importavgiften skall anpassas på grundval av det tröskelpris för vitt socker som gäller på importdagen.
3. Rådet får, med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen, besluta om att den ordning som föreskrivs i punkt 2 också skall tillämpas på de exportbidrag som avses i artikel 12.
4. Tillämpningsföreskrifter för punkterna 1 och 2 skall vid behov antas enligt förfarandet i artikel 22.
5. Rådet skall, med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen, besluta om de åtgärder som skall vidtas vid exceptionella omständigheter.
6. Om en undersökning av marknadssituationen visar att det uppstår svårigheter vid tillämpningen av bestämmelserna om förutfastställelse av importavgiften eller av exportbidraget eller att sådana svårigheter kan uppstå, får det i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 22 beslutas att tills vidare upphöra med tillämpningen av dessa bestämmelser under den tid som är absolut nödvändig.
I ytterst brådskande fall får kommissionen efter en undersökning av situationen besluta, på grundval av all tillgänglig information, att upphöra med förutfastställelsen under högst tre arbetsdagar.
De ansökningar om importlicenser som åtföljs av ansökningar om förutfastställelse och som inges under upphörandeperioden skall avvisas.
Artikel 14
1. För att få utnyttja ordningen med förutfastställelse av de importavgifter och exportbidrag som avses i artikel 13 skall det visas upp en förutfastställelselicens, som utfärdas av medlemsstaterna till var och en som ansöker om en sådan, oavsett verksamhetsort i gemenskapen, eller för produkter som förtecknas i bilaga 4 den importlicens som avses i artikel 15 och som innehåller upplysningar om förutfastställelsen.
2. Förutfastställelselicensen skall vara giltig i hela gemenskapen.
Utfärdandet av förutfastställelselicenser förutsätter att en säkerhet ställs som garanterar att importen eller exporten sker under licensens giltighetstid. Säkerheten skall helt eller delvis vara förverkad om transaktionen inte genomförs, eller bara delvis genomförs, inom den tiden.
3. Giltighetstiden för förutfastställelselicenser, beloppet på säkerheten och andra tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas enligt förfarandet i artikel 22.
Artikel 15
1. Import till gemenskapen av de produkter som förtecknas i bilaga 4 förutsätter att det visas upp en importlicens, som skall utfärdas av medlemsstaterna till var och en som ansöker om en sådan, oavsett verksamhetsort i gemenskapen. Om den importavgift som avses i artikel 10 förutfastställs skall detta anges på licensen.
Licensen skall vara giltig i hela gemenskapen.
2. Utfärdandet av en importlicens förutsätter att en säkerhet ställs som garanterar att importen sker under licensens giltighetstid. Utom i fall av force majeure skall säkerheten vara helt eller delvis förverkad om importen inte genomförs, eller bara delvis genomförs, inom den tiden.
3. Rådet får, med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen, besluta om ändringar av bilaga 4.
4. Giltighetstiden för licenserna och andra tillämpningsföreskrifter för denna artikel, som särskilt får fastställa en tidsfrist för licensernas utfärdande, skall antas enligt förfarandet i artikel 22.
Artikel 16
I den utsträckning som krävs för att de gemensamma organisationerna av marknaderna för spannmål, socker, frukt och grönsaker skall fungera på ett tillfredsställande sätt får rådet, med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen, i särskilda fall helt eller delvis förbjuda användningen av förfarandet med aktiv förädling avseende
- de produkter i artikel 11.1,
och
- de frukter och grönsaker
som är avsedda för tillverkning av de produkter som förtecknas i artikel 1.
Artikel 17
1. De allmänna bestämmelserna för tolkningen av Gemensamma tulltaxan och de särskilda föreskrifterna för dess tillämpning skall tillämpas vid tulltaxeklassificering av de produkter som omfattas av denna förordning. Den tulltaxenomenklatur som blir resultatet av tillämpningen av denna förordning skall införas i Gemensamma tulltaxan.
2. Om inte annat föreskrivs i denna förordning eller om rådet, med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen, beslutar annorlunda, skall
- påförandet av varje avgift som har motsvarande verkan som en tull, och
- tillämpningen av varje kvantitativ restriktion eller åtgärd med motsvarande verkan,
förbjudas i handeln med tredje land.
3. För de citrusfruktsafter som omfattas ex nummer ur 20.07 i Gemensamma tulltaxan, med undantag av grapefruktsaft, får medlemsstaterna behålla de åtgärder som var tillämpliga till den 1 januari 1975 avseende import av sådana produkter med ursprung i tredje land, dock utan att göra dem mer restriktiva.
4. De potatisprodukter som avses i artikel 1 skall inte omfattas av punkt 2.
Artikel 18
1. Om på grund av import eller export gemenskapens marknad för en eller flera av de produkter som anges i artikel 1 är utsatt för eller riskerar att utsättas för allvarliga störningar som kan äventyra målen i artikel 39 i fördraget, får lämpliga åtgärder vidtas för handeln med tredje land tills sådana störningar eller risken för dem har upphört.
Rådet skall, med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen, anta tillämpningsföreskrifter för denna punkt och definiera i vilka fall och inom vilka gränser medlemsstaterna får vidta skyddsåtgärder.
2. Om den situation som avses i punkt 1 skulle uppstå, skall kommissionen, antingen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ, besluta om de åtgärder som krävs och meddela medlemsstaterna om dessa. Sådana åtgärder skall vara omedelbart tillämpliga.
Kommissionen skall fatta beslut om ansökningar från medlemsstaterna inom 24 timmar efter mottagandet.
3. Varje åtgärd som vidtas av kommissionen får hänskjutas till rådet av en medlemsstat inom tre arbetsdagar från dagen för meddelandet. Rådet skall sammanträda utan dröjsmål. Det får med kvalificerad majoritet ändra eller upphäva åtgärden i fråga.
AVDELNING III Allmänna bestämmelser
Artikel 19
Om inte annat föreskrivs i denna förordning skall artiklarna 92, 93 och 94 i fördraget tillämpas på produktionen av och handeln med de produkter som anges i artikel 1.
Artikel 20
Medlemsstaterna och kommissionen skall meddela varandra den information som krävs för tillämpningen av denna förordning. Bestämmelser för meddelande och distribution av sådan information skall antas enligt förfarandet i artikel 22.
Artikel 21
1. En förvaltningskommitté för bearbetade produkter av frukt och grönsaker (nedan kallad "kommittén") skall inrättas. Den skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.
2. I kommittén skall medlemsstaternas röster vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta.
Artikel 22
1. När förfarandet i denna artikel skall tillämpas, skall ordföranden hänskjuta ärendet till kommittén, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.
2. Ordföranden skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall yttra sig över förslaget med en majoritet av 54 röster.
3. Kommissionen skall besluta med omedelbar verkan. Om beslutet står i strid med kommitténs yttrande skall kommissionen emellertid genast underrätta rådet.
I sådana fall skall kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under en tid som inte överstiger en månad från dagen då rådet underrättats.
Rådet får fatta ett annat beslut med kvalificerad majoritet inom en månad.
Artikel 23
Kommittén får behandla varje annat ärende som ordföranden hänskjuter till den, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.
Artikel 24
Denna förordning skall tillämpas så att vederbörlig hänsyn samtidigt tas till målen i artikel 39 och 110 i fördraget.
Artikel 25
1. Rådets förordning (EEG) nr 516/77 () upphör att gälla.
2. Citat ur och hänvisningar till förordning (EEG) nr 516/77 skall gälla som citat ur och hänvisningar till den här förordningen.
Citat ur och hänvisningar till artiklar i förordning (EEG) nr 516/77 skall tydas enligt jämförelsetabellen i bilaga 5.
Artikel 26
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1986.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 24 februari 1986.
På rådets vägnar
G. BRAKS
Ordförande
() EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13.
() EGT nr L 362, 31.12.1985, s. 17.
() EGT nr L 73, 21.3.1977, s. 1.
() Yttrandet avgivet den 21 februari 1986.
() EGT nr L 177, 1.7.1981, s. 4.
() EGT nr L 362, 31.12.1985, s. 8.
() EGT nr L 281, 1.11.1975, s. 1.
() EGT nr L 367, 31.12.1985, s. 19.
BILAGA 1
DEL A
>Plats för tabell>
DEL B
>Plats för tabell>
BILAGA 2
>Plats för tabell>
BILAGA 3
>Plats för tabell>
BILAGA 4
>Plats för tabell>
BILAGA 5
>Plats för tabell>