Transiterings- och tullagerstatistik i samband med varuhandeln mellan medlemsstater

Avis juridique important

Rådets förordning (EEG) nr 854/93 av den 5 april 1993 om transiterings- och tullagerstatistik i samband med varuhandeln mellan medlemsstater Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 090 , 14/04/1993 s. 0001 - 0004 Finsk specialutgåva Område 2 Volym 9 s. 0054 Svensk specialutgåva Område 2 Volym 9 s. 0054

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 854/93 av den 5 april 1993 om transiterings- och tullagerstatistik i samband med varuhandeln mellan medlemsstater

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

i samarbete med Europaparlamentet(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

med beaktande av följande:

För att den inre marknaden skall kunna genomföras är det nödvändigt att avskaffa tullformaliteter, tullkontroller och tullhandlingar för all befordran av varor över de inre gränserna.

Medlemsstaterna kan dock fortfarande behöva statistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna i samband med att varor transiteras eller läggs upp i eller tas ut ur tullager.

I rådets förordning (EEG) nr 3330/91 av den 7 november 1991 om statistik över varuhandel mellan medlemsstater(4) förbjuds medlemsstaterna att införa eller bibehålla obligatoriska formaliteter för förandet av transiterings- och tullagerstatistik. För detta ändamål är det nödvändigt att skapa en rättslig grund inom gemenskapen.

En ram för hur medlemsstaterna har rätt att organisera sina statistiska undersökningar beträffande dessa varurörelser måste fastställas för att förhindra att arbetsbördan för de uppgiftsskyldiga skiljer sig alltför mycket mellan de olika medlemsstaterna.

Inom denna ram är det därför nödvändigt att fastställa syftet med transiterings- och tullagerstatistik och den inverkan detta får på insamlingen av uppgifter, så att det säkerställs att ansvaret för insamlingen av dessa uppgifter läggs på de befintliga administrativa källorna och att de behöriga myndigheterna utnyttjas av dessa för att fylla ut eventuella luckor, utan att arbetsbördan för de uppgiftsskyldiga ökas.

Denna arbetsbörda får inte överstiga vissa gränser beträffande klassificering, uppgifter som skall inlämnas och databärare.

Det att viktigt att införa lättnader beträffande transiterings- och tullagerstatistik, särskilt för små och medelstora företag. Detta bör uppnås genom statistiska trösklar.

Kommissionen måste inte bara anta bestämmelser om tillämpningen av denna förordning utan också se till att andra tillämpningsföreskrifter som antagits av medlemsstaterna inte strider mot principen om lättnad av arbetsbördan för de uppgiftsskyldiga. Kommissionen bör vid utförandet av denna uppgift bistås av Kommittén för statistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. I syfte att sammanställa transiterings- och tullagerstatistik får medlemsstaterna insamla uppgifter om varuhandeln mellan medlemsstaterna i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

2. De medlemsstater som utnyttjar denna möjlighet skall underrätta kommissionen om detta.

Artikel 2

1. Definitionerna i artikel 2 a Pf i förordning (EEG) nr 3330/91 skall gälla i den här förordningen.

2. I denna förordning avses med

a) transitering: transport genom en bestämd medlemsstat av varor som befordras mellan två platser utanför den medlemsstaten,

b) avbruten transitering: transitering under vilken det sker ett avbrott, varvid även omlastning räknas som ett avbrott,

c) tullagerförfarande: det förfarande som är definierat i artiklarna 1 och 2 i rådets förordning (EEG) nr 2503/88 av den 25 juli 1988 om tullager(5),

d) behöriga statistikmyndigheter: de myndigheter i varje enskild medlemsstat som ansvarar för sammanställningen av statistik över varuhandeln mellan medlemsstater.

Artikel 3

I syfte att i en bestämd medlemsstat sammanställa transiteringsstatistik skall uppgifter insamlas om de varor som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 3330/91 och som befinner sig i avbruten transitering i den medlemsstaten, med undantag av varor som sedan de förts in i medlemsstaten som icke-gemenskapsvaror har övergått till fri omsättning i denna medlemsstat.

Artikel 4

I syfte att i en bestämd medlemsstat sammanställa lagerstatistik skall uppgifter insamlas om de varor som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 3330/91 och som

a) trots att tullagerförfarandet inte är avslutat, i enlighet med artikel 20 i förordning (EEG) nr 2503/88 överförs från ett tullager i den medlemsstaten till ett tullager i en annan medlemsstat,

b) trots att tullagerförfarandet inte är avslutat, i enlighet artikel 20 i förordning (EEG) nr 2503/88 överförs till ett tullager i den medlemsstaten från ett tullager i en annan medlemsstat,

c) omfattas av tullagerförfarandet i den medlemsstaten och sänds till en annan medlemsstat enligt förfarandet för extern gemenskapstransitering,

d) omfattas av tullagerförfarandet i den medlemsstaten och som sänts från en annan medlemsstat enligt förfarandet för extern gemenskapstransitering.

Artikel 5

1. På villkor som medlemsstaterna själva skall fastställa skall de ge de uppgiftsskyldiga tillåtelse att använda administrativa eller kommersiella dokument som redan krävs för andra ändamål som statistiska databärare.

Medlemsstaterna får dock, med tanke på standardiseringen av sin grundläggande dokumentation, införa databärare som endast är avsedda för statistik, förutsatt att de uppgiftsskyldiga fritt kan välja vilken av dessa databärare de skall använda.

2. Medlemsstaterna skall meddela kommissionen vilka databärare de ger tillåtelse till eller inför.

Artikel 6

1. Den som enligt artikel 8 i förordning (EEG) nr 3330/91 är den uppgiftsskyldige i en bestämd medlemsstat skall vara den fysiska eller juridiska person som i denna medlemsstat är verksam inom varuhandeln mellan medlemsstaterna och som upprättar det administrativa eller kommersiella dokument som skall tjäna som statistisk databärare enligt artikel 5.1 första stycket.

Om det inte finns någon sådan person och trots vad som sägs i artikel 8 i förordning (EEG) nr 3330/91 skall varje medlemsstat, bland de administrativa myndigheter som har tillgång till det dokument som avses i första stycket, utse den myndighet som skall tillhandahålla uppgifterna.

2. Medlemsstaterna skall enligt punkt 1 andra stycket kunna befria de uppgiftsskyldiga helt eller delvis från deras förpliktelser.

3. Den person eller myndighet som avses i punkt 1 skall följa bestämmelserna i denna förordning, de bestämmelser som fastställs i enlighet med artikel 30 i förordning (EEG) nr 3330/91 och de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att genomföra dessa bestämmelser.

Artikel 7

1. På den statistiska databärare som sänds till de behöriga myndigheterna

- skall, utan att tillämpningen av artikel 34 i förordning (EEG) nr 3330/91 påverkas, varornas vanliga handelsbeteckning anges så noggrant att de kan identifieras och omedelbart och entydigt klassificeras enligt den mest detaljerade underuppdelningen som de är hänförliga till i den aktuella utgåvan av nomenklaturen i Harmoniserade systemet för transiteringsstatistik, respektive Kombinerade nomenklaturen för lagerstatistik, oavsett på vilken nivå dessa nomenklaturer används, denna bestämmelse skall dock inte hindra medlemsstaterna från att använda den reviderade utgåvan av Varunomenklaturen för Europeiska gemenskapernas transportstatistik (NST/R) i stället för ovanstående nomenklaturer där detta är förenligt med de bestämmelser som gäller för den använda databäraren,

- kan det också krävas att det nummer som motsvarar underuppdelningen i ovanstående nomenklatur anges för varje varutyp.

2. På den statistiska databäraren skall länder beskrivas enligt de alfabetiska koder eller sifferkoder som fastställs i rådets förordning (EEG) nr 1736/75 av den 24 juni 1975 om statistik över gemenskapens utrikeshandel och handeln mellan medlemsstater(6).

För tillämpningen av första stycket skall de uppgiftsskyldiga följa de riktlinjer som ges av de nationella myndigheter som är behöriga att sammanställa statistik över handeln mellan medlemsstaterna.

Artikel 8

1. Medlemsstater som sammanställer transiteringsstatistik skall fastställa vilka av följande uppgifter som skall anges för varje varutyp på den statistiska databäraren:

a) Försändelseland, enligt artikel 9.

b) Bestämmelseland, enligt artikel 9.

c) Varumängd uttryckt i bruttomassa, enligt artikel 9.

d) Transportsätt, enligt artikel 9 f 1.

e) Plats där transiteringen avbröts, enligt artikel 9.

2. Medlemsstater som sammanställer lagerstatistik skall fastställa vilka av följande uppgifter som skall anges för varje varutyp på den statistiska databäraren:

a) Den medlemsstat som är försändelsemedlemsstat, i den medlemsstat i vilken varorna förs in enligt artikel 9.

b) Den medlemsstat som är bestämmelsemedlemsstat, i den medlemsstat från vilken varorna sänds enligt artikel 9.

c) Ursprungsland, enligt artikel 9. Denna uppgift får dock endast krävas inom ramen för gemenskapsrätten.

d) Varumängd uttryckt i brutto- eller nettomassa enligt artikel 9 och i extra mängdenheter enligt Kombinerade nomenklaturen, om denna används enligt artikel 7.1.

e) Tullvärde.

f) Förväntat transportsätt, enligt artikel 9 f 2.

g) Bestämmelseregion i den medlemsstat i vilken varorna förs in.

3. I den mån det inte fastställs i denna förordning skall de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 och reglerna för hur dessa skall anges på den statistiska databäraren fastställas enligt förfarandet i artikel 30 i förordning (EEG) nr 3330/91.

Artikel 9

Vid tillämpningen av artikel 8 används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) försändelseland/-medlemsstat: det sista land eller den sista medlemsstat där varorna har varit föremål för stopp eller rättsliga ingrepp, som inte står i samband med transporten.

b) bestämmelseland/-medlemsstat: det sista land eller den sista medlemsstat dit det är känt att varorna skall sändas vid tidpunkten för upprättandet av den statistiska databäraren.

c) ursprungsland: det land i vilket varorna har sitt ursprung enligt rådets förordning (EEG) nr 802/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma definitionen av begreppet varors ursprung(7).

d) bruttomassa: den samlade massan av varorna och allt emballage med undantag av transportutrustning, särskilt containrar.

e) nettomassa: varornas massa när allt emballage avlägsnats.

f) transportsätt: det transportsätt som faktiskt användes

1. före eller efter avbrottet i transiteringen,

2. vid uppläggning i eller utförsel från tullagret.

Transportsätten är följande:

>Plats för tabell>

Om ett av transportsätten enligt kod 1, 2, 3, 4 eller 8 anges kan medlemsstaterna kräva att det också anges om varorna transporteras i containrar enligt artikel 15.3 i förordning (EEG) nr 1736/75.

g) Plats där transiteringen avbryts: den hamn, flygplats eller annan plats där transiteringen avbryts enligt artikel 2.2 b.

Artikel 10

1. Om de uppgifter som avses i artiklarna 7 och 8 inte är relevanta för det administrativa eller kommersiella dokumentet enligt artikel 5.1 första stycket, och därför inte skall anges i detta, skall medlemsstaterna ge den administrativa myndigheten enligt artikel 6.1 andra stycket i uppdrag att samla in uppgifterna och sända dem till de behöriga statistiska myndigheterna enligt de förfaranden som fastställs av medlemsstaterna med hänsyn till dessa statistiska myndigheters krav.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1 andra stycket skall medlemsstaterna fastställa vilka databärare som skall användas av ovanstående administrativa myndighet för att sända dessa uppgifter.

Artikel 11

1. I denna förordning skall statistiska trösklar definieras som de gränser, uttryckta i bruttomassa för transiteringsstatistik respektive värde eller massa för lagerstatistik, under vilka de uppgiftsskyldiga befrias från sina förpliktelser.

2. Tröskeln för transiteringsstatistik skall fastställas för varje varutyp till minst

- 50 kg vid lufttransport,

- 1 000 kg för övriga transportsätt.

3. Tröskeln för lagerstatistik skall fastställas till minst 800 ecu för varje varutyp, oavsett varornas massa, eller minst 50 kg för varje varutyp vid lufttransport eller minst 1 000 kg för varje varutyp vid andra transportsätt, oavsett varornas värde.

Artikel 12

1. De bestämmelser som är nödvändiga för att tillämpa denna förordning skall antas enligt förfarandet i artikel 30 i förordning (EEG) nr 3330/91.

2. Medlemsstaterna får anta de bestämmelser som krävs för insamling av uppgifter för att sammanställa transiterings- och lagerstatistik då sådana bestämmelser inte är fastställda i denna förordning eller antagna enligt punkt 1.

Om dessa nationella bestämmelser medför att det inte blir någon lättnad i arbetsbördan för de uppgiftsskyldiga skall bestämmelser antas som på nytt skapar förutsättningar för att lätta bördan, i enlighet med ovannämnda artikel.

Artikel 13

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen vilka åtgärder de vidtar för att tillämpa denna förordning.

Artikel 14

Kommittén för statistik över varuhandeln mellan medlemsstater, som inrättats enligt artikel 29 i förordning (EEG) nr 3330/91, får undersöka alla frågor som berör tillämpningen av denna förordning och som hänskjutits till den av dess ordförande, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat.

Artikel 15

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Förordningen skall gälla till och med den 31 december 1996. Senast tre månader före denna dag skall kommissionen framlägga en rapport om förordningens tillämpning och vid behov lämna ett förslag.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 5 april 1993.

På rådets vägnar

J. TRØJBORG

Ordförande

(1) EGT nr C 107, 28.4.1992, s. 16.

(2) EGT nr C 337, 21.12.1992, s. 210 och

EGT nr C 72, 15.3.1993.

(3) EGT nr C 223, 31.8.1992, s. 6.

(4) EGT nr L 316, 16.11.1991, s. 1.

(5) EGT nr L 225, 15.8.1988, s. 1.

(6) EGT nr L 183, 14.7.1975, s. 3. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1629/88 (EGT nr L 147, 14.6.1988, s. 1).

(7) EGT nr L 148, 28.6.1968, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EEG) nr 456/91 (EGT nr L 54, 28.2.1991, s. 4).