Tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EEG) nr 1766/92 och (EEG) nr 1418/76 om produktionsbidrag inom spannmåls- respektive rissektorn
Avis juridique important
Kommissionens förordning (EEG) nr 1722/93 av den 30 juni 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EEG) nr 1766/92 och (EEG) nr 1418/76 om produktionsbidrag inom spannmåls- respektive rissektorn Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 159 , 01/07/1993 s. 0112 - 0122 Finsk specialutgåva Område 3 Volym 50 s. 0151 Svensk specialutgåva Område 3 Volym 50 s. 0151
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 1722/93 av den 30 juni 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EEG) nr 1766/92 och (EEG) nr 1418/76 om produktionsbidrag inom spannmåls- respektive rissektorn
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,
med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1766/92 av den 30 juni 1992 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål(1), särskilt artikel 7 i denna,
med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1418/76 av den 21 juni 1976 om den gemensamma organisationen av marknaden för ris(2), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1544/93(3), särskilt artikel 9 i denna, och
med beaktande av följande:
Mot bakgrund av den särskilda situation som råder på stärkelsemarknaden och särskilt behovet av att upprätthålla konkurrenskraftiga priser i förhållande till stärkelse som produceras i tredje land och som importeras i form av varor för vilka importsystemet inte ger gemenskapens producenter ett tillräckligt skydd, föreskrivs i förordning (EEG) nr 1766/92 och (EEG) nr 1418/76 att ett produktionsbidrag får beviljas så att de berörda bearbetningsindustrierna har tillgång till stärkelse och vissa härledda produkter till ett lägre pris än det som skulle följa av tillämpningen av bestämmelserna för den gemensamma organisationen av marknaden för produkterna i fråga.
Enligt artikel 7 i förordning (EEG) nr 1766/92 och artikel 9 i förordning (EEG) nr 1418/76 är det nödvändigt att anta tillämpningsföreskrifter för beviljandet av produktionsbidrag, däribland bestämmelser om kontroll och utbetalning, så att samma regler tillämpas i alla medlemsstater.
Enligt ovannämnda förordningar skall en lista upprättas över de produkter för vilkas framställning stärkelse krävs som berättigar till produktionsbidraget. En sådan lista måste kunna ändras på grundval av fastställda kriterier.
För att säkerställa att kontrollåtgärderna är effektiva, bör det föreskrivas att de som är bidragsberättigade först skall godkännas av den medlemsstat inom vilkens territorium de ovannämnda produkterna framställs.
Det är nödvändigt att närmare ange hur produktionsbidraget skall beräknas och hur ofta det skall fastställas. Den mest tillfredsställande beräkningsmetoden baseras för närvarande på skillnaden mellan interventionspriset för spannmål och det pris som används för att beräkna importavgiften. För att uppnå stabilitet bör produktionsbidraget normalt fastställas varje månad. Som en kontroll av att produktionsbidraget har rätt storlek, bör prisutvecklingen vad avser majs och vete följas på världsmarknaden och på gemenskapens marknader.
Produktionsbidrag skall utbetalas för användning av stärkelse och vissa härledda produkter vid framställning av vissa varor. Det krävs utförliga upplysningar för att underlätta en lämplig kontroll och utbetalningen av produktionsbidragen till de sökande. Den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten bör ha befogenhet att kräva att de sökande skall lämna alla nödvändiga upplysningar och tillåta att de undersökningar och inspektioner utförs, som är nödvändiga för att genomföra sådana kontroller.
Tillverkaren av produkten behöver inte nödvändigtvis använda basstärkelse. Det är därför nödvändigt att upprätta en lista över vissa produkter som är härledda ur stärkelse, och vars användning ger tillverkaren rätt till produktionsbidrag.
Det är nödvändigt att närmare ange ursprunget för råvarorna till den stärkelse som används vid framställningen av de produkter som berättigar till produktionsbidrag.
De särskilda egenskaperna som förestrad eller företrad stärkelse uppvisar kan leda till bearbetning i spekulativt syfte för att få produktionsbidrag mer än en gång. För att förhindra sådan spekulation krävs det åtgärder som säkerställer att förestrad eller företrad stärkelse inte ombearbetas till en råvara, vars användning ger rätt att ansöka om bidrag.
Produktionsbidraget bör inte utbetalas förrän bearbetningen har skett. När bearbetningen har skett, bör utbetalning ske inom fem månader från det att den behöriga myndigheten har bekräftat att stärkelsen har bearbetats. Det bör dock vara möjligt för tillverkaren att få ett förskott innan kontrollen har avslutats.
Den jordbruksomräkningskurs som gäller vid omräkning av produktionsbidraget till nationell valuta bör närmare anges, utan att detta inverkar på möjligheten till förutfastställelse enligt artikel 13-17 i kommissionens förordning (EEG) nr 1068/93(4).
Kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85 av den 22 juli 1985 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksprodukter(5), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3745/89(6), gäller för det system som föreskrivs i denna förordning. De primära kraven i samband med de förpliktelser som åvilar tillverkarna och som garanteras genom att en säkerhet ställs, bör därför fastställas.
Denna förordning inbegriper och anpassar bestämmelserna i kommissionens förordning (EEG) nr 2169/86(7), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 1398/91(8). Den nämnda förordningen bör därför upphävas.
De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för spannmål.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1. Ett produktionsbidrag får beviljas fysiska eller juridiska personer som använder stärkelse av vete, majs, ris, brutet ris eller potatis, eller vissa härledda produkter för framställning av de varor som förtecknas i bilaga 1.
2. Den lista som avses i punkt 1 får ändras med hänsyn till konkurrensnivån i förhållande till tredje land och till den grad av skydd mot sådan konkurrens som lämnas genom den gemensamma jordbrukspolitikens mekanismer, Gemensamma tulltaxan eller på annat sätt.
3. När beslut fattas om huruvida bidrag skall beviljas, skall andra faktorer beaktas, särskilt
- den tekniska utvecklingen inom framställning och användning av stärkelse,
- i vilken omfattning stärkelse ingår i slutprodukten och/eller det relativa värdet av stärkelsen i slutprodukten och/eller produktens betydelse som avsättningsmöjlighet för stärkelse, mot bakgrund av konkurrensen med andra produkter.
4. Beviljandet av ett bidrag för en produkt får inte leda till snedvridning av konkurrensvillkoren i förhållande till andra produkter som inte berättigar till sådana bidrag.
5. Om det konstateras att snedvridning har inträffat till följd av att ett sådant bidrag har beviljats, skall bidraget
- avskaffas,
- justeras i den utsträckning som är nödvändig för att hindra snedvridningen av konkurrensvillkoren.
6. Stärkelse som importeras till gemenskapen enligt en importordning som ger en sänkt importavgift, berättigar inte till produktionsbidrag.
7. De beslut som föreskrivs i denna artikel skall fattas av kommissionen enligt det förfarande som fastställs i artikel 23 i förordning (EEG) nr 1766/92 och artikel 27 i förordning (EEG) nr 1418/76 som tillämpligt.
Artikel 2
Vid tillämpningen av denna förordning avses med
- stärkelse: basstärkelse eller en produkt härledd ur stärkelse som förtecknas i bilaga 2 till denna förordning,
- godkända produkter: produkter som förtecknas i bilaga 1,
- tillverkare: den som använder stärkelse för att framställa godkända produkter.
Artikel 3
1. När ett bidrag beviljas skall det fastställas en gång i månaden.
2. Bidraget per ton stärkelse skall beräknas på grundval bland annat av skillnaden mellan
i) det interventionspris för spannmål som gäller för månaden i fråga, med hänsyn tagen till skillnaderna i marknadspriserna för majs, och
ii) genomsnittet av de cif-priser som används för att beräkna importavgiften för majs under de första 25 dagarna i månaden före tillämpningsmånaden, multiplicerat med koefficienten 1,60.
3. Om marknadspriserna för majs och/eller vete i gemenskapen eller på världsmarknaden varierar betydligt under den period som anges i punkt 1, får det bidrag som beräknas enligt punkt 2 ändras så att hänsyn tas till sådana svängningar.
4. Det bidrag som skall utbetalas är det som beräknas i enlighet med punkt 2 och vid behov punkt 3, multiplicerat med den koefficient som i bilaga 2 motsvarar KN-numret för den stärkelse som faktiskt används för att framställa de godkända produkterna.
5. Det bidrag som fastställs i enlighet med punkt 1 P4 skall vid behov justeras med det anslutningsutjämningsbelopp som gäller för stärkelsetypen i fråga.
6. De beslut som föreskrivs i denna artikel skall fattas i tillämpliga fall av kommissionen enligt det förfarande som fastställs i artikel 23 i förordning (EEG) nr 1766/92 och artikel 27 i förordning (EEG) nr 1418/76.
Artikel 4
1. Tillverkare som har för avsikt att ansöka om bidrag bör rikta ansökan till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där stärkelsen används, och lämna följande upplysningar:
a) Tillverkarens namn och adress.
b) Det urval av produkter i vilka stärkelse används, däribland de som anges i listan i bilaga 1 och de som inte anges, med en fullständig beskrivning av produkterna, samt deras KN-nummer.
c) Om a inte tillämpas, adress(er) till den plats (de platser) där stärkelsen kommer att bearbetas till en godkänd produkt.
Medlemsstaterna får begära in ytterligare upplysningar från tillverkaren.
2. Tillverkare skall inlämna ett skriftligt åtagande till den behöriga myndigheten, där de tillåter de behöriga myndigheterna att utföra de undersökningar och inspektioner som krävs för att kontrollera användningen av stärkelsen, och anger att de kommer att lämna de upplysningar som erfordras.
3. Den behöriga myndigheten skall vidta åtgärder för att säkerställa att tillverkaren är etablerad och officiellt erkänd i medlemsstaten.
4. På grundval av de upplysningar som anges i punkt 1 och 2, skall den behöriga myndigheten upprätta en lista över godkända tillverkare som den skall hålla aktuell. Endast tillverkare som har godkänts på detta sätt skall ha rätt att ansöka om bidrag enligt artikel 5.
Artikel 5
1. Om tillverkaren önskar ansöka om bidrag, skall han skriftligen vända sig till sin behöriga myndighet för att få en bidragslicens.
2. I ansökan skall anges
a) tillverkarens namn och adress,
b) den kvantitet stärkelse som skall användas,
c) vid framställning av en produkt som omfattas av KN-nummer 3505 10 50, den kvantitet stärkelse som kommer att användas,
d) den plats eller de platser där stärkelsen kommer att användas,
e) de planerade tidpunkterna för bearbetningen.
3. Ansökan skall åtföljas av
- en säkerhet ställd i enlighet med artikel 8,
- en deklaration från stärkelseleverantören att den produkt som skall användas har framställts enligt fotnot 4 i bilaga 2.
4. Medlemsstaterna får begära in ytterligare upplysningar.
Artikel 6
1. Så snart ansökningar som inlämnas enligt artikel 5 inkommer, skall den behöriga myndigheten kontrollera dem och genast utfärda bidragslicensen.
2. Medlemsstaterna skall använda nationella blanketter för bidragslicensen, som minst skall innehålla de upplysningar som avses i punkt 3, utan att detta påverkar andra bestämmelser i gemenskapslagstiftningen.
3. Bidragslicensen skall innefatta de upplysningar som anges i artikel 5.2, bidragssatsen och den sista dagen av licensens giltighetstid, som är den sista dagen i den femte månaden efter den månad då licensen utfärdades.
Under juli och augusti månad under regleringsåren 1993/94, 1994/95 och 1995/96, skall dock licenserna endast vara giltiga till och med den sista dagen i den månad under vilken licensen utfärdades.
4. Den bidragssats som anges i licensen skall vara den som gäller på dagen då ansökan inkom.
Om en del av den kvantitet stärkelse som anges på licensen bearbetas under regleringsåret för spannmål efter det år då ansökan ingivits, skall dock det bidrag som skall utbetalas för den stärkelse som bearbetas under det nya regleringsåret justeras med skillnaden mellan det interventionspris som används för beräkning av det bidrag som skall utbetalas, som det definieras i artikel 3.2, och det interventionspris som gäller under bearbetningsmånaden, multiplicerad med koefficienten 1,60.
Den omräkningskurs som skall användas för att uttrycka bidragsbeloppet i nationell valuta, skall vara den som gäller på dagen då stärkelsen bearbetas.
Artikel 7
1. Tillverkare som innehar en bidragslicens utfärdad enligt artikel 6 skall, förutsatt att alla krav i denna förordning är uppfyllda, ha rätt att begära utbetalning av det bidrag som anges i licensen när stärkelsen har använts för framställning av de berörda godkända produkterna.
2. Rättigheter i enlighet med licensen kan inte överlåtas.
Artikel 8
1. Utfärdandet av licensen är beroende av att tillverkaren till den behöriga myndigheten ställer en säkerhet som är lika med 15 ecu per ton basstärkelse, vid behov multiplicerat med den koefficient som anges i bilaga 2 för den stärkelsetyp som skall användas.
2. Säkerheten skall frisläppas i enlighet med förordning (EEG) nr 2220/85. Det primära kravet enligt artikel 20 i nämnda förordning, är att den i ansökan angivna kvantiteten stärkelse bearbetas till godkända produkter (enligt definition) inom licensens giltighetstid. Om en tillverkare har bearbetat minst 90 % av den kvantitet stärkelse som anges i licensen, skall han dock anses ha uppfyllt ovannämnda primära krav.
Artikel 9
1. Den slutliga utbetalningen av bidraget får inte ske förrän tillverkaren har meddelat den behöriga myndigheten följande upplysningar:
a) Tidpunkten eller tidpunkterna för uppköp och leverans av stärkelsen.
b) Stärkelseleverantörernas namn och adress.
c) Stärkelseproducenternas namn och adress.
d) Tidpunkten eller tidpunkterna för bearbetning av stärkelsen.
e) Den använda stärkelsekvantiteten och stärkelsetypen, däribland KN-nummer.
f) Kvantiteten av den godkända produkt som anges i licensen och som har framställts av stärkelsen.
2. Om den produkt som anges i licensen omfattas av KN-nummer 3505 10 50, skall i samband med det meddelande som anges i punkt 1, en säkerhet ställas som är lika med det produktionsbidrag som skall utbetalas för framställningen av produkten i fråga.
3. Innan utbetalningen sker, skall den behöriga myndigheten förvissa sig om att stärkelsen har använts för framställning av de godkända produkterna, i enlighet med de upplysningar som anges i licensen. Detta kan normalt ske genom administrativa kontroller men dessa skall vid behov kompletteras med fysiska kontroller.
4. Alla kontroller som föreskrivs i denna förordning skall avslutas inom fem månader från den dag då de upplysningar som krävs i punkt 1 inkom till den behöriga myndigheten.
5. Om den bearbetade kvantiteten stärkelse är större än den kvantitet som anges i bidragslicensen, skall denna extra kvantitet, dock högst 5 %, anses vara bearbetad enligt dokumentet, och därigenom berättiga till det bidrag som där anges.
Artikel 10
1. Den säkerhet som föreskrivs i artikel 9.2 skall frisläppas så snart den behöriga myndigheten har fått bevis för att produkten som omfattas av KN-nummer 3505 10 50 har
a) använts inom gemenskapens tullområde för framställning av andra produkter än dem som anges i bilaga 2,
eller
b) har exporterats till tredje land. Vid direkt export till tredje land skall säkerheten frisläppas först när den behöriga myndigheten har fått bevis för att produkten i fråga har lämnat gemenskapens tullområde.
2. Det bevis som avses i punkt 1 a skall utgöras av en deklaration som tillverkaren överlämnar till den behöriga myndigheten, där följande skall anges:
- Om produkten i fråga skall bearbetas.
- Att produkten endast kommer att användas för framställning av andra produkter än dem som anges i bilaga 2.
- Att produkten i fråga endast kommer att säljas till en köpare som kommer att fullgöra det åtagande som anges i andra strecksatsen, antingen enligt en för detta ändamål fastställd klausul i kontraktet eller som ett särskilt villkor angivet på fakturan. Tillverkaren skall förvara en kopia av försäljningskontraktet eller av fakturan, som skall hållas tillgänglig för den behöriga myndigheten.
- Att han är medveten om bestämmelserna i punkt 7.
- Namn och adress på produktens mottagare och den aktuella kvantiteten, om produkten är föremål för en transaktion.
- Numret på T 5-kontrollexemplaret om köparen är etablerad i en annan medlemsstat.
3. Vid utgången av varje kvartal, skall tillverkaren inom en frist på 20 arbetsdagar överlämna kopior av den deklaration som anges i punkt 2 till den behöriga myndighet han lyder under. Efter mottagandet skall den berörda behöriga myndigheten inom en frist på 20 arbetsdagar översända samma handlingar till den behöriga myndighet under vilken köparen lyder.
4. Såväl tillverkare som köpare av en produkt som omfattas av KN-nummer 3505 10 50 skall hålla lagerbokföring i en form som medlemsstaterna godkänner, som gör det möjligt att kontrollera att de åtaganden fullgjorts och de upplysningar lämnats som anges i den deklaration från tillverkaren som avses i punkt 2.
5. a) Den kontroll som föreskrivs i punkt 4 skall utföras av de behöriga myndigheter som tillverkaren och köparen lyder under vid utgången av varje kvartal. Dessa kontroller skall beröra samtliga uppgifter för perioden i fråga för de berörda tillverkarna och köparna, och omfatta minst 10 % av alla genomförda transaktioner och av all användning. De undersökningar som skall genomföras för denna kontroll skall fastställas av de behöriga myndigheterna på grundval av en riskanalys.
Varje kontrollåtgärd skall vara avslutad inom fem månader från utgången av varje kvartal.
Den behöriga myndighet under vilken tillverkaren lyder skall ha tillgång till resultaten av varje kontroll inom 20 arbetsdagar från det att kontrollen har avslutats.
Om dessa kontroller genomförs i två eller flera medlemsstater, skall de behöriga myndigheterna underrätta varandra om resultaten av de genomförda kontrollerna enligt de förfaranden som anges i rådets förordning (EEG) nr 1468/81 av den 19 maj 1981 om ömsesidigt bistånd(9).
b) Om oriktigheter konstateras vid minst 3 % av de kontroller som avses i a, skall de behöriga myndigheterna skärpa kontrollen.
c) Om det är befogat på grundval av kontrollresultaten, skall den myndighet som frisläppte säkerheten tillämpa den påföljd som föreskrivs i punkt 7 på berörda tillverkaren.
6. Om produkten i fråga är föremål för handel inom gemenskapen eller exporteras till tredje land genom en annan medlemsstats territorium, skall ett T 5-kontrollexemplar utfärdas i enlighet med kommissionens förordning (EEG) nr 3566/92(10).
I ruta 104 i kontrollexemplaret skall under rubriken "Annan", något av följande anges:
Se utilizará para la transformación o la entrega, de conformidad con el artículo 10 del Reglamento (CEE) n° 1722/93 o para la exportación a partir del territorio aduanero de la Comunidad.
Til forarbejdning eller levering i overensstemmelse med artikel 10 i forordning (EØF) nr. 1722/93 eller til udførsel fra Fælleskabets toldområde.
Zur Verarbeitung oder Lieferung gemäâ Artikel 10 der Verordnung (EWG) Nr. 1722/93 oder zur Ausfuhr aus dem Zollgebiet der Gemeinschaft bestimmt.
Ðñïò ÷ñÞóç ãéá ìåôáðïßçóç Þ ðáñÜäïóç óýìøùíá ìå ôï Üñ|G6ñï 10 ôïõ êáíïíéóìïý (EOK) áñé|G6. 1722/93 Þ ãéá åîáãùãÞ áðü ôï ôåëùíåéáêü Ýäáöïò ôðò Êïéíüôçôáò.
To be used for processing or delivery in accordance with Article 10 of Commission Regulation (EEC) No 1722/93 or for export from the customs territory of the Community.
A utiliser pour la transformation ou la livraison, conformément à l'article 10 du règlement (CEE) n° 1722/93 ou pour l'exportation à partir du territoire douanier de la Communauté.
Da utilizzare per la trasformazione o la consegna, conformemente all'articolo 10 del regolamento (CEE) n. 1722/93 o per l'esportazione dal territorio doganale della Comunità.
Bestemd voor verwerking of levering overeekomstig artikel 10 van Verordening (EEG) nr. 1722/93 of voor uitvoer uit het douanegebied van de Gemeenschap.
A utilizar para transformação ou entrega, em conformidade com o disposto no artigo 10 k do Regulamento (CEE) n k 1722/93, ou para exportação a partir do território aduaneiro da Comunidade.
7. Om de villkor som fastställs i punkt 1 P6 inte uppfylls, skall den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten, utan att det påverkar tillämpningen av nationella påföljder, kräva betalning av ett belopp som motsvarar 150 % av det högsta bidragsbelopp som har tillämpats för produkten i fråga under de föregående tolv månaderna.
Artikel 11
1. Det bidrag som anges i licensen skall endast utbetalas för den kvantitet stärkelse som faktiskt har bearbetats. Den säkerhet som anges i artikel 8.1 skall samtidigt frisläppas i enlighet med avdelning 5 i förordning (EEG) nr 2220/85.
2. Bidraget skall utbetalas inom fem månader från den dag då den kontroll som föreskrivs i artikel 9.3 avslutas. På begäran av tillverkaren får dock den behöriga myndigheten utbetala ett förskott på ett belopp som motsvarar bidraget 30 dagar efter det att de nämnda upplysningarna inkommit. Utom i de fall då det rör sig om produkter som omfattas av KN-nummer 3505 10 50, skall utbetalningen av detta förskott vara beroende av att tillverkaren ställer en säkerhet som motsvarar 115 % av det förskotterade beloppet. Säkerheten skallfrisläppas i enlighet med artikel 19.1 i förordning (EEG) nr 2220/85.
Artikel 12
Inom tre månader från utgången av varje period enligt artikel 3.1, skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om typen,
kvantiteterna och ursprunget (majs, vete, potatis eller ris) av den stärkelse för vilken bidrag har utbetalats och om typen och kvantiteterna av de produkter till vilka stärkelsen har använts.
Artikel 13
Förordning (EEG) nr 2169/86 skall upphöra att gälla.
Artikel 14
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993.
För frisläppandet av den säkerhet som skall ställas med stöd av artikel 7 i förordning (EEG) nr 2169/86, skall artikel 10 även tillämpas på fall som ännu inte har slutbehandlats vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 30 juni 1993.
På kommissionens vägnar
René STEICHEN
Ledamot av kommissionen
(1) EGT nr L 181, 1.7.1992, s. 21.
(2) EGT nr L 166, 25.6.1976, s. 1.
(3) EGT nr L 154, 25.6.1993, s. 5.
(4) EGT nr L 108, 1.5.1993, s. 106.
(5) EGT nr L 205, 3.8.1985, s. 5.
(6) EGT nr L 364, 14.12.1989, s. 54.
(7) EGT nr L 189, 11.7.1986, s. 12.
(8) EGT nr L 134, 29.5.1991, s. 19.
(9) EGT nr L 144, 2.6.1981, s. 1.
(10) EGT nr L 362, 11.12.1992, s. 11.
BILAGA 1
Produkter för vilka stärkelse eller härledda stärkelseprodukter används som omfattas av följande nummer och kapitel i Kombinerade nomenklaturen
>Plats för tabell>
BILAGA 2
>Plats för tabell>
BILAGA 3
Renhetsgraden av stärkelse i torrsubstansen bestäms med hjälp av Ewers modifierade polarimetriska metod, offentliggjord i bilaga 1 till kommissionens tredje direktiv 72/199/EEG(1) om fastställande av gemenskapsanalysmetoder för officiell kontroll av djurfoder.
(1) EGT nr L 123, 29.5.1972, s. 6.