EU-förordning

Rådets förordning (EEG) nr 2474/93 av den 8 september 1993 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import till gemenskapen av cyklar som har sitt ursprung i Kina och slutgiltigt uttag av preliminär antidumpningstull

CELEX: 31993R2474
Typ: EU-förordning

Hänvisat till av

eurlex

Avis juridique important

Rådets förordning (EEG) nr 2474/93 av den 8 september 1993 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import till gemenskapen av cyklar som har sitt ursprung i Kina och slutgiltigt uttag av preliminär antidumpningstull Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 228 , 09/09/1993 s. 0001 - 0009 Finsk specialutgåva Område 11 Volym 23 s. 0025 Svensk specialutgåva Område 11 Volym 23 s. 0025

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 2474/93 av den 8 september 1993 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import till gemenskapen av cyklar som har sitt ursprung i Kina och slutgiltigt uttag av preliminär antidumpningstull EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar av Europeiska ekonomiska gemenskapen (), och särskilt artikel 12 i denna, med beaktande av det förslag som kommissionen lämnat efter samråd i rådgivande kommittén i enlighet med ovanstående förordning, och med beaktande av följande: A. Provisoriska åtgärder 1. Genom förordning (EEG) nr 550/93 () införde kommissionen en preliminär antidumpningstull på import till gemenskapen av cyklar som har sitt ursprung i Kina och som omfattas av KN-nummer 8712 00. Genom förordning (EEG) nr 1607/93 () förlängde rådet denna tulls giltighet med en period om högst två månader. B. Efterföljande förfarande 2. Efter det att den preliminära antidumpningstullen införts lämnade följande parter kommentarer i skriftlig form: Exportörer i Kina: - Guangzhou Five Rams Bicycle Industry Corporation. - Shanghai Bicycle Group. - Qingdao Bicycle Industrial Corporation. - Ghangzhou Golden Lion Bicycle Manufacturing & Trading Corp. - Xiamen Bicycle Company. - Anyang Bicycle Industry Company. - China Henan Light Industrial Products Imp. Exp. Corp. - Tianijn Bicycle Imp., & Exp., Corporation. - Hubei Provincial International Trade Corporation. - China Bicycles Company (Holdings) Ltd. - Asia Bicycles Co., Ltd. - Catic Bicycle Co., Ltd. - Sino-Danish Enterprises Co., Ltd. - Hanji Town Waimanly Manufactory. Producenter i gemenskapen: - Hawk Cycles Ltd. - Derby Cycle Werke Gmbh. - Cycleurope. - Raleigh Industries Limited. - Bicicletas de Alava SA. - Gazelle BV. Oberoende importörer och återförsäljare - Scott (Europe) SA, Schweiz. - Chung Wai Manufactory Limited, Hongkong. - Halfords Ltd, Förenade kungariket. De parter som begärde detta gavs möjlighet att höras av kommissionen. 3. Parterna underrättades om de väsentliga omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera införande av slutgiltiga antidumpningsåtgärder och slutgiltig uppbörd av belopp säkrade genom en provisorisk tull. En tidsfrist beviljades inom vilken synpunkter kunde lämnas på denna information. 4. Parternas kommentarer övervägdes och kommissionen ändrade sina slutsatser där detta befanns berättigat. 5. Undersökningen pågick längre en den normala behandlingstid om ett år som föreskrivs i artikel 7.9 a i förordning (EEG) nr 2423/88 eftersom undersökningen var komplicerad, särskilt på grund av de många olika cykelmodellerna och mängden av tekniska specifikationer. C. Vara som omfattas av utredningen och likadan vara 6. Enligt förordning (EEG) nr 550/93 (se punkterna 9 11) konstaterade kommissionen att alla typer av cyklar skall anses som en vara i den betydelse som avses i artikel 2 i förordning (EEG) nr 2423/88. 7. Vissa exportörer fortsatte att hävda att olika kategorier cyklar skulle anses som olika varor därför att cyklarna i de olika kategorierna används på olika sätt och uppfattas av marknaden som olika. I synnerhet hävdade de att s.k. mountainbikes tydligt var en annan vara vad gäller använda komponenter, pris och hur den uppfattas av den genomsnittlige köparen. 8. I punkterna 9 11, i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93 svarar kommissionen på de flesta av de argument som framförts av exportörer och drar slutsatsen att alla cyklar utgör en enda vara. Vad gäller den särskilda användningen och konsumentens uppfattning av cyklarna i fråga framhålls först att alla cyklar har samma grundläggande användning och huvudsakligen fyller samma funktion. I detta avseende och vad gäller konsumentens uppfattning av cyklarna, är det sant att de olika kategorierna i princip är avsedda att tillgodose olika användares behov. Användare kommer dock alltid att placera cyklarna i vissa kategorier efter ett antal olika användningssätt. En mountainbike som används för terrängcykling kan lätt användas av konsumenten som en vanlig långfärdscykel. Mountainbikes är ibland försedda med tillbehör som är utformade för att användas på landsväg. Dessutom finns en tendens att använda cyklar som är utformade för mer än en särskild användning. Hybridcykeln, som kan vara en korsning mellan en mountainbike och en racercykel eller mellan en mountainbike och en långfärdscykel, är ett exempel på detta. Denna tendens till och med ökar utbytbarheten mellan de olika cykelkategorierna och ökar på så sätt konkurrensen mellan de överlappande områdena. Det finns alltså ingen tydlig skiljelinje grundad på användares användningssätt och konsumenters uppfattning av olika kategorier. Kommissionen fann också att tillverkarna själva ofta inte gör skillnad med avseende på produktion, distribution eller redovisning mellan cyklar som klassificeras i olika kategorier. Producenter både i gemenskapen och i Kina har en liknande tillverkningsprocess för alla olika cykelkategorier. Vidare används nästan alltid samma distributionskanaler för alla cykelkategorier. Rådet anser därför att likheterna mellan alla cykelkategorier vad gäller deras tekniska och fysiska egenskaper liksom deras användning uppväger alla olikheter, vid dessa förfaranden. D. Industrin i gemenskapen 9. Undersökningen visade att de gemenskapsproducenter som helt och fullt samarbetade vid undersökningen redovisade 54,3 % av gemenskapens sammanlagda produktion av cyklar. De producenter som företräder ytterligare 10 % av gemenskapens produktion lämnade viss grundläggande information om sin produktion och uttryckte sitt stöd för klagomålen. 10. En exportör begärde med anledning av förekomsten av affärsförbindelser mellan vissa producenter i gemenskapen och kinesiska exportörer för köp av komponenter att industrin i gemenskapen endast skulle anses bestå av producenter som inte har sådana förbindelser. 11. Det visade sig med mycket få undantag att de cyklar som såldes av producenter i gemenskapen faktiskt var producerade i gemenskapen av delar som huvudsakligen hade sitt ursprung i gemenskapen, även om vissa delar importerades från Japan, Singapore, Taiwan och Kina. Dessutom ger artikel 4.5 i förordning (EEG) nr 2423/88 möjlighet att utesluta producenter i gemenskapen endast i fall då de själva är importörer av den vara som är föremål för undersökning och inte, som föreslogs av denne exportör, när de bara importerar vissa komponenter från ett land som också exporterar den färdiga varan. 12. Med avseende på de producenter i gemenskapen som hade importerat cyklar från Taiwan och Kina lämnades inga nya bevis och följaktligen bekräftar rådet slutsatsen i punkt 13 i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93. 13. En exportör hävdade att de producenter i gemenskapen som helt och fullt samarbetade genom att besvara kommissionens frågeformulär inte var representativa och att de producenter som fick sina frågeformulär i ett senare skede av förfarandet borde ha uteslutits när man bedömde industrin i gemenskapen. 14. För det första bör det uppmärksammas att kommissionen till en början endast skickade frågeformulär till de producenter i gemenskapen som fanns förtecknade som klagande i antidumpningsklagomålet. Först sedan svar mottagits på de ursprungliga frågeformulären visade det sig att industrin i gemenskapen svarade för uppskattningsvis 40 % av den samlade produktionen av cyklar i gemenskapen. Kommissionen skickade ut ytterligare frågeformulär för att bredda underlaget till skadeundersökningen. Detta förfarande gjorde det möjligt för kommissionen att utan att onödigt försena undersökningen basera resultatet på en andel av industrin i gemenskapen som då utgjorde majoriteten av industrin i gemenskapen. Det fanns ingen anledning att utesluta producenter som man begärt uppgifter ifrån i ett senare skede. E. Metod 1. Individuell behandling 15. I punkterna 34 36 i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93 förklarar kommissionen att den kommer att fortsätta att granska frågan om individuell behandling för kinesiska exportörer i det här fallet. 16. Även om vissa exportörer i Kina i några tidigare antidumpningsfall har behandlats individuellt, särskilt då de har visat sitt oberoende gentemot staten vad gäller exportstrategi och exportpriser, har kommissionen under förfarandets gång dragit slutsatsen, som delas av rådet, att yttersta försiktighet måste iakttas i denna fråga av skäl som anges nedan. 17. För det första måste man komma ihåg att förordning (EEG) nr 2423/88 endast kräver att antidumpningsförordningar anger vilket land och vilken vara tullen gäller. Individuell behandling krävs därför inte i den förordningen och är inte heller lämplig annat än då den ger en mer avpassad och verksam åtgärd mot skadlig dumpning än en enda landsomfattande tull. 18. För det andra är det när det gäller de länder som avses i artikel 2.5 i förordning (EEG) nr 2423/88, däribland Kina, inte möjligt att ta hänsyn till effekten eller den relativa fördelen för enskilda exportörer vid upprättandet av normalvärde, eftersom detta obligatoriskt skall fastställas på grundval av priser eller kostnader i marknadsekonomiska länder. Enda sättet att ge exportörer i dessa länder individuell behandling är genom att ta hänsyn till deras individuella exportpriser. I allmänhet tenderar detta till att ge upphov till snedvridna och därför otillfredsställande individuella resultat, eftersom det inte tar hänsyn till den effekt som uppkommer men som omöjligen kan bestämmas, till den relativa fördelen eller till egenskaperna hos enskilda exportörers varor. 19. För det tredje är det i praktiken i ett fall som Kina ytterst svårt att fastställa om ett företag verkligen är både juridiskt och faktiskt oberoende av staten och särskilt om ett företag är varaktigt oberoende då det förefaller åtnjuta oberoende vid en viss tidpunkt. Kinas ekonomi håller på att övergå från en helt statsdirigerad ekonomi till en delvis marknadsorienterad ekonomi. Statlig styrning finns i många avseenden kvar inom ekonomi och lagstiftning och de institutioner som är nödvändiga för en fungerande marknadsekonomi är inte tillräckligt utvecklade och kända av ekonomiska aktörer och tjänstemän. Därför är det omöjligt att vara säker på att avtal och till synes bindande juridiska garantier kommer att vara verksamma och exportörernas åtgärder fria från regeringsinblandning. Faktiskt är det tydligt att statens inflytande över all näringsverksamhet i Kina fortfarande är mycket stort. Staten kan när som helst ändra bestämmelser om anställning och löner till arbetare, den förfogar över energitillgångarna och kan införa begränsningar av konvertibilitet och överföring av valuta. 20. För det fjärde kan kommissionen för tillfället inte kontrollera exportörernas deklarationer på plats i Kina, huvudsakligen på grund av de naturliga svårigheterna i icke marknadsekonomiska länder att fastställa uppgifter utom rimligt tvivel. Särskilt är det ytterst svårt för kommissionen att kontrollera om vissa regler, som synes garantera ett visst oberoende gentemot staten vad gäller exportstrategi är äkta eller bara tomma ord, särskilt när sådana regler har upprättats i vetskap om att antidumpningsåtgärder kan komma att vidtas. 21. Eftersom beviljande av individuell behandling kan orsaka att olämpliga tullnivåer införs och ger staten möjlighet att kringgå antidumpningsåtgärder genom att kanalisera exporten genom eller koncentrera den till den exportör som har lägst tull, har kommissionen och rådet kommit fram till att undantag från den allmänna regeln att en enda antidumpningstull fastställs för statshandelsländer, inte bör göras annat än då de finner helt styrkt att de svårigheter som skisserats ovan inte uppkommer. 22. I det aktuella fallet ägs de flesta av de kända exportföretagen helt eller till största delen av staten. 23. Två exportörer hävdade att de borde få individuell behandling, något som bör förvägras de statsägda exportörerna. 24. En av dessa exportörer, ett företag i Hongkong, ansökte om individuell behandling för en helt offentligägd kinesisk cykeltillverkares räkning, vars cyklar denne exporterade från Kina. Denne exportör avsåg att dra tillbaka sin ansökan om individuell behandling. Kommissionen ansåg att individuell behandling under alla förhållanden var olämplig i ett sådant läge, eftersom Hongkong-företaget kunde ändra sin inköpskälla. 25. En annan exportör, en kinesisk tillverkare, hävdade att den nyligen hade blivit aktiebolag och att de aktier som fortfarande ägdes av ett statligt organ efter en rad komplicerade och oklara transaktioner nu utgjorde bara en minoritetspost. Kommissionen fann inte styrkt att detta företag nu stod fritt från statlig styrning. Även en minoritetspost ger staten betydande inflytande över ett företags förvaltning särskilt när detta kombineras med de andra möjligheter att påverka som staten förfogar över i Kina. I alla fall kunde inte företagets nya struktur beskrivas som stabil och erkänd. 26. En företrädare för kinesiska regeringen som uppgav sig företräda alla cykeltillverkare vari kinesiska staten innehade en aktiepost förklarade också för kommissionen att kinesiska staten samordnade alla cykeltillverkares verksamhet i Kina. 27. Av dessa och de andra skäl som är angivna i punkt 15 21 ovan drar rådet slutsatsen att individuell behandling för närvarande inte är lämplig i detta fall. 2. Urval 28. Med tanke på det stora antalet modeller och exportörer var kommissionen tvungen att bygga sina slutsatser om dumpning på ett representativt urval. För detta ändamål tog kommissionen ut de modeller som tillverkas av ett representativt urval av tillverkare. Detta urval inbegrep två statsägda företag, två samriskföretag och ett företag som sålde via ett företag i Hongkong. För att göra urvalet mer representativt tog kommissionen i urvalet med det helt utlandsägda företag som har den största exportvolymen. De sex företag som nu ingår i urvalet svarar för 88 % av all export till gemenskapen från de företag som besvarat frågeformuläret. Rådet bekräftar denna metod. F. Dumpning 1. Normalvärde 29. När kommissionen bestämde den preliminära tullen drog den slutsatsen att Taiwan var ett lämpligt jämförelseland för fastställande av normalvärdet vid kinesisk export till gemenskapen, och ett normalvärde fastställdes följaktligen i enlighet med artikel 2.5 a i i förordning (EEG) nr 2423/88, dvs. med utgångspunkt från priset på cyklar som säljs av taiwanesiska producenter på deras hemmamarknad. 30. En exportör hävdade att Kina var ett marknadsekonomiskt land med tanke på de omfattande reformer som genomförts i landet. Företaget hävdade att vad gäller cykelbranschen gällde marknadsekonomiska regler. Det begärde därför att normalvärdet skulle bygga på ett konstruerat värde i Kina. 31. Kommissionen tillbakavisade detta argument för vilket inga belägg gavs. Kina betraktas som ett icke marknadsekonomiskt land i enlighet med artikel 2.5 i förordning (EEG) nr 2423/88 och förordning (EEG) nr 1766/82 (). 32. En exportör begärde att kommissionen skulle ompröva sitt val av Taiwan som jämförelseland därför att bruttonationalprodukt per invånare och nationell arbetsfördelning inte hade beaktats. 33. I punkt 20 i ingressen till förordning (EEG) 550/93 drog kommissionen slutsatsen att det med tanke på konkurrensnivån på den taiwanesiska marknaden, modellernas jämförbarhet och produktionens omfattning var lämpligt och inte oskäligt att välja Taiwan som jämförelseland. Att bruttonationalprodukt per invånare och nationell arbetsfördelning inte fanns med bland kommissionens kriterier gör inte valet av Taiwan oriktigt. Dessa kriterier är inte relevanta, eftersom det inte finns något direkt samband mellan dem och produktionskostnaden. För det andra är siffror för bruttonationalprodukten i ett statshandelsland och i en marknadsekonomi inte jämförbara. I vilket fall som helst granskade kommissionen ingående alla förslag från exportörerna och kontaktade de viktigaste producenterna i de fyra föreslagna länderna, men fick inte till stånd ett samarbete med dem. Dessutom har kommissionen inte mottagit något annat förslag som, även om det tog hänsyn till de ytterligare kriterier som exportören föreslog, skulle ha varit lämpligare än Taiwan. 34. Normalvärdet för Kina har vid den preliminära bestämningen fastställts i enlighet med artikel 2.5 a i i förordning (EEG) nr 2423/88, dvs. på grundval av inhemska priser i Taiwan. Som förklaras i punkt 20 i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93 fann kommissionen att de cyklar som säljs på den taiwanesiska marknaden på det hela taget är jämförbara med de kinesiska modeller som ingick i urvalet. De priser som betalades eller skulle betalas i Taiwan i gängse handel utgjorde följaktligen fullgod grund för beräkning av normalvärde avseende Kina. För att göra dumpningsberäkningen mer representativ beslöt kommissionen emellertid att komplettera sina ursprungliga dumpningsberäkningar genom att ta med vissa kinesiska modeller som var jämförbara med modeller som exporteras till gemenskapen av taiwanesiska producenter och som det fanns konstruerade normalvärden för. 35. En exportör hävdade att taiwanesiska exportörer fick gynnsammare behandling än kinesiska därför att normalvärdet för Taiwan byggde på ett konstruerat värde medan normalvärdet för Kina enligt förordning (EEG) nr 550/93 byggde på priser i Taiwan. 36. Kommissionen tillbakavisar detta argument. Vad gäller cykelmodeller som exporteras till gemenskapen av taiwanesiska exportörer fann kommissionen att det förelåg avsevärda skillnader mellan dessa modeller och de modeller som säljs på den taiwanesiska hemmamarknaden. Enligt punkt 16 i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93 kunde därför inte inhemska priser användas, eftersom de prisjusteringar som då måste göras skulle vara så betydande att beräkningen i praktiken skulle bli meningslös. I fallet Kina kunde denna metod inte användas eftersom pålitliga uppgifter om produktionskostnader inte finns att tillgå. Att använda taiwanesiska priser diskriminerar emellertid inte Kina. Exportörens yrkande skulle tyda på att normalvärden som beräknas på konstruerade värden är lägre än de faktiska priserna i Taiwan, men så var inte fallet eftersom komponenterna vid beräkningen av det konstruerade värdet byggde på faktiska priser. I själva verket har kinesiska exportörer antagligen gynnats av att priserna på den taiwanesiska marknaden använts, eftersom kommissionen strävat efter att använda taiwanesiska modeller som var mindre välutrustade än jämförbar kinesisk modell enligt punkt 29 i ingressen till förordning (EEG) 550/93. Rådet bekräftar denna slutsats om normalvärdet. 2. Exportpris 37. En exportör hävdade att den exportförsäljning som använts av kommissionen för dess dumpningsberäkning var otillräcklig och inte representativ. 38. I kommissionens preliminära bestämning byggde dumpningsberäkningen på de kinesiska modeller som var jämförbara med modeller som såldes i Taiwan i gängse handel och i tillräckliga mängder. Det var omöjligt att utöka antalet cyklar som ingick i dumpningsberäkningen, eftersom alla jämförbara modeller som såldes i Taiwan hade använts. Som utvecklats i punkt 34 beslöt kommissionen, som hade uttömt alla möjligheter att bygga ett normalvärde på priser i Taiwan, att komplettera dess ursprungliga dumpningsberäkning genom att ta med flera kinesiska modeller som var jämförbara med modeller som exporteras till gemenskapen av taiwanesiska producenter och som det fanns konstruerade normalvärden för. Denna metod tillämpades på alla företag som ingick i urvalet och detta ledde till att 63 % av alla exporterade cyklar kom med i dumpningsberäkningen, något som enligt kommissionens uppfattning är mer än tillräckligt för att tillgodose kraven på representativitet. 39. Exportpriser fastställdes på grundval av de priser som faktiskt betalades eller skulle betalas för de varor som såldes för export till gemenskapen. 40. I kommissionens preliminära bestämning beräknade kommissionen exportpriset för en exportör som sålde via ett närstående företag i Hongkong enligt artikel 2.8 a i förordning (EEG) nr 2423/88. Kommissionen har nu granskat saken igen och beslutat att i avsaknad av exportpriser från Kina kunde kinesiska exportpriser endast fastställas genom att priser konstruerades med utgångspunkt från det pris till vilket exportören i Hongkong sålde varan till oberoende kunder i gemenskapen i enlighet med artikel 2.8 b i den förordningen. Hänsyn togs till en uppskattad marginal om 5 % med beaktande av att försäljningen skedde via Hongkong. Denna metod föreföll rimlig och den enda lämpliga i denna speciella situation. Rådet bekräftar detta synsätt. 3. Jämförelse 41. En exportör begärde att justeringar i förekommande fall skulle göras för skillnader i frakt, tullpålagor, provisioner och försäljarlöner. Kommissionen godtog detta argument och har till de justeringar som nämns i punkt 28 i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93 lagt justeringar för skillnader i fraktkostnader, tullnackdelar, provisioner och försäljarlöner. 42. Ett flertal exportörer hävdade vidare att kommissionen inte tillräckligt beaktat kvaliteten på kinesiska cyklar i jämförelse med kvaliteten på dem från Taiwan när den begränsar kriterierna till skillnader i cykelkategori, ramens material och antalet växlar. De påstod att det fanns andra faktorer som krävde justeringar, som en exportör uppskattade till en ytterligare minskning om 5 % av det normalvärdet. Å andra sidan gjorde en importör gällande att de cyklar han importerade från Kina var av så hög kvalitet att de inte konkurrerade med cyklar tillverkade av gemenskapens industri. 43. Även om de olika parternas argument motsade varandra vad gäller de exporterade produkternas kvalitet har kommissionen nu utökat de kriterier som används för att bestämma vilka modeller som var jämförbara till att inbegripa typ av växel, kuggkransar, växelspak, bromsar och nav, eftersom kvaliteten hos en cykel bestäms också av dessa beståndsdelar. Vidare hade man i viss mån redan tagit hänsyn till vissa kvalitetsskillnader genom valet av en mindre välutrustad taiwanesisk cykel för jämförelse enligt punkt 29 i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93. Kommissionen har följaktligen beaktat de viktigaste kriterierna på en cykels kvalitet. 44. Vissa exportörer hävdade att några av kommissionens modelljämförelser mellan modeller exporterade från Kina och jämförelsemodellen såld i Taiwan var bristfälliga och att de taiwanesiska modeller som valts ut av kommissionen inte alltid var mindre välutrustade såsom anges i punkt 29 i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93. Industrin i gemenskapen hävdade emellertid att kommissionen i många fall hade diskriminerat till förmån för kinesiska exportörer i dess urval av taiwanesiska modeller för normalvärde. Den hävdade att den faktiska dumpningsmarginalen i själva verket var mycket högre. 45. Kommissionen har kontrollerat alla parters kommentarer om modelljämförelse, justerat jämförelsen genom att lägga till ytterligare kriterier enligt punkt 43 i denna förordning och när detta var möjligt genom att ersätta modellerna och i stället använda den metod som förklaras i punkt 29 i förordning (EEG) nr 550/93. Dumpningsberäkningen har justerats därefter. 46. En exportör begärde en justering för försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrationskostnader som uppkommit för en producent i Taiwan vars inhemska försäljning skedde via ett närstående dotterbolag. 47. Kommissionen granskade detta argument och kom fram till att det faktum att försäljning skedde via ett dotterföretag inte påverkade jämförbarheten i pris. 48. En exportör hävdade att eftersom dennes export till gemenskapen var OEM-försäljning (Original Equipment Manufacture), dvs. försäljning till en importör som i gemenskapen sålde under sitt eget märke, och den jämfördes med ett normalvärde som bygger på taiwanesiska produkter som sålts som "egna märken" till detaljister, borde en justering göras för skillnader i handelsled. 49. Detta argument kan inte godtas av kommissionen. Frånsett att begäran inte var styrkt fann kommissionen enligt punkt 27 i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93 att det var olämpligt att göra en justering, eftersom priser, kostnader och vinst vid OEM-försäljning i Taiwan inte genomgående skilde sig från priser, kostnader och vinst vid försäljning under "eget märke". Rådet bekräftar dessa slutsatser. 4. Dumpningsmarginaler 50. De företag som besvarade kommissionens frågeformulär utgjorde endast 73 % av den samlade exporten från Kina. De kinesiska myndigheterna hade möjlighet att överlämna andra producenters namn och adresser så att de också skulle kunna tillsändas frågeformulär, men de kinesiska myndigheterna underlät att göra detta. Följaktligen kan det bara antas att de producenter som inte samarbetade dumpar minst lika mycket som de samarbetande exportörer som befanns dumpa allra mest. Därför bestämdes dumpningsmarginalen med utgångspunkt från ett vägt medeltal av dumpningsmarginalen för de olika modellerna hos de sex företag som ingick i urvalet och för de återstående 27 % av icke samarbetande exportörer, som inte besvarade frågeformuläret, på grundval av artikel 7.7 b i förordning (EEG) nr 2423/88. I detta avseende ansåg kommissionen att de lämpligaste tillgängliga uppgifterna utgjordes av dumpningsmarginalerna på det företags modeller som hade den högsta marginalen bland företagen i urvalet. På grundval av detta uppgår dumpningsmarginalen för Kina uttryckt i procent av cif-värdet nu till 30,6 %. Rådet bekräftar kommissionens slutsatser om dumpning. G. Skada 1. Sammanlagd konsumtionsvolym och marknadsandelar av dumpad import 51. Efter ännu en granskning av marknadsandelarna för industrin i gemenskapen fann man att siffrorna i det provisoriska tullbeslutet måste justeras. De reviderade siffrorna visar att gemenskapsnäringens marknadsandelar minskat från 37,8 % 1989 till 30,2 % under undersökningsperioden. Resten av punkterna 38 och 39 i förordning (EEG) nr 550/93 bekräftas. 2. Priser på dumpad import 52. Vissa exportörer hävdade att den metod som angetts i punkterna 40 44 i förordning (EEG) nr 550/93 för beräkning av underprissättning inte var tillräckligt exakt och inte tillräckligt beaktade cyklarnas kvalitet. 53. Kommissionen har beaktat exportörernas argument och gjort en ny beräkning av underprissättning och utökat metoden som skisseras i punkterna 40 44 i förordning (EEG) nr 550/93. Detta gjordes på så sätt att var och en av de hundra olika cykelgrupper som skapades på grundval av cykelkategori, rammaterial och växelantal, delades in ytterligare i tre undergrupper. Undergrupperna utgörs av cykelns olika kvalitetsnivåer (hög, medel och låg), som bestämdes på grundval av växelsystem. 54. Ett företag hävdade att beräkningen av underprissättning inte var representativ, eftersom den inte omfattade en tillräcklig export till gemenskapen och inte någon eller i varje fall inte tillräckligt stor del av den försäljning som gjordes av vissa gemenskapsproducenter som ingick i beräkningen. 55. Kommissionen beaktade detta argument och tog med flera modeller i sina beräkningar. Sålunda täcker nu beräkningen mer än 75 % av de cyklar som säljs av exportörerna i urvalet. Kommissionen ökade också antalet modeller och antalet gemenskapsproducenter i beräkningen. 56. Ett företag hävdade att den justering som gjorts av kommissionen i punkt 42 i förordning (EEG) nr 550/93 för att ta hänsyn till skillnader i distributionskanalsnivå var otillräcklig. Företaget gav två exempel som påstods motivera en större justering. 57. Kommissionen har kontrollerat de exempel som gavs av företaget i fråga och fann att det ena företaget hade en marginal som inte avvek avsevärt från den marginal som kommissionen använt medan det andra företaget sålde till ett annan handelsled och dess siffror därför inte kunde användas. Kommissionen har vidare undersökt importörernas svar på dess frågeformulär och kommit fram till att dess justering för skillnader i distributionsnivå enligt punkt 42 i förordning nr 550/93 var riktig. 58. Kommissionen såg följaktligen över sina beräkningar av underprissättning enligt punkterna 56 och 58 i förordning (EEG) nr 550/93. Den vägda genomsnittliga underprissättningsmarginalen för export från Kina fanns vara 59 %. 3. Gemenskapsindustrins ställning 59. Ett flertal exportörer ifrågasatte kommissionens preliminära slutsatser om gemenskapsindustrins ställning. De hävdade att industrin i gemenskapen gjorde större vinster och att den till fullo gynnades av den ökade konsumtionen genom ökad produktion, försäljning och större marknadsandel. 60. Kommissionen har därefter återigen granskat alla uppgifter om gemenskapsindustrins ställning och infordrat ytterligare uppgifter från vissa gemenskapsproducenter. Resultatet av denna övning är att kommissionens slutsatser om produktion, kapacitet, utnyttjandegrad, lager, försäljning, marknadsandelar, prisutveckling, lönsamhet och investeringar ändrats marginellt, men den allmänna tendens som preliminärt påvisades i förordning (EEG) nr 550/93 bekräftas tydligt. a) Produktion, kapacitet, utnyttjandegrad och lager 61. Industrin i gemenskapen ökade sin produktion från 5 334 000 enheter 1988 till 5 876 000 enheter 1989 och till 6 620 000 enheter 1990. Produktionen minskade till 6 190 000 enheter under undersökningsperioden. 62. Produktionskapaciteten ökade från 7 620 000 enheter 1988 till 8 161 000 enheter 1989 och till 8 758 000 enheter 1990. Den låg kvar på samma nivå under undersökningsperioden. Kapacitetsutnyttjandet ökade från 70 % 1988 till 72 % 1989 och till 76 % 1990. Den minskade till 71 % under undersökningsperioden. 63. Industrins lagernivå steg från 288 000 enheter 1988 till 395 000 enheter 1989, men sjönk avsevärt till 330 000 enheter 1990 och ökade slutligen igen till 419 000 enheter under undersökningsperioden. b) Försäljning och marknadsandelar 64. Mellan 1988 och 1989 ökade cykelkonsumtionen i gemenskapen med 18,5 %, medan gemenskapsindustrins försäljning endast ökade med 11,4 %. Mellan 1989 och 1990 ökade konsumtionen ytterligare med 21,1 %, medan industrins försäljning endast ökade med 10,4 %. Konsumtionen mellan 1990 och undersökningsperioden ökade med 9,2 %, medan försäljningen för industrin i gemenskapen faktiskt minskade med 4,2 %. 65. Den berörda gemenskapsindustrins andel av marknaden minskade kontinuerligt från 40,2 % 1988 till 37,8 % 1989, till 34,4 % 1990 och slutligen till 30,2 % under undersökningsperioden. c) Prisutveckling 66. Kommissionen kom i sina slutsatser om provisoriska åtgärder fram till att det var omöjligt att fastställa de talrika modellernas exakta prisutveckling med tillräcklig noggrannhet, men att cykelpriserna inte följde de uppvärderade specifikationerna. 67. Vissa exportörer hävdade att cykelpriserna i gemenskapen faktiskt höjts avsevärt. 68. Kommissionen gjorde en ytterligare undersökning för att mer exakt fastställa utvecklingen av gemenskapsindustrins priser. Kommissionen konstaterade att mellan 1990 och undersökningsperioden sjönk priserna hos de fyra största gemenskapsproducenterna på representativa modeller, som förblev så gott som oförändrade under en viss period, i genomsnitt med 7,55 % trots kontinuerligt uppvärderade specifikationer och ökad efterfrågan på cyklar i gemenskapen. d) Lönsamhet 69. Kommissionen fann att trots fortsatt ökad efterfrågan de senaste fyra åren förblev gemenskapsindustrins vinster relativt låga. På grundval av en ytterligare undersökning av gemenskapsindustrins ekonomiska situation konstaterade kommissionen att vinsterna hade ökat från 2,58 % 1988 till 4 % 1989 och ytterligare till 5,11 % 1990. Under undersökningsperioden minskade vinsterna till 4,81 %. e) Investeringar 70. Gemenskapsindustrins investeringar ökade från 16,5 miljoner ecu 1988 till 20,7 miljoner ecu 1989 och vidare till 25 miljoner ecu 1990 och till 25,3 miljoner ecu under undersökningsperioden. 4. Slutsatser om skada 71. Kommissionen drar med tanke på de slutligt fastställda skadefaktorerna, särskilt med tanke på stagnerande försäljning, förlorade marknadsandelar och otillfredsställande vinster under en tid av ökad efterfrågan, slutsatsen att industrin i gemenskapen led väsentlig skada i den betydelse som avses i artikel 4.1 i förordning (EEG) nr 2423/88. Rådet bekräftar denna slutsats och de uppgifter som ligger till grund för denna. H. Skadeorsak a) Verkan av dumpad import 72. Kommissionen har i sina preliminära slutsatser i detalj fastställt verkan av dumpad import på industrin i gemenskapen (punkterna 55-57 i förordning (EEG) nr 550/93). Eftersom inga nya argument framlades i samband med detta, bekräftar kommissionen sina slutsatser. b) Andra faktorer 73. En exportör hävdade att orsaken till minskningen av industrin i gemenskapens marknadsandelar inte var dumpning utan oförmåga att leverera cyklar i överensstämmelse med efterfrågan på grund av otillräckliga investeringar. Med tanke på kommissionens slutsatser om utnyttjandegrad, som visar att kapacitetsutnyttjandet bara nådde 76 %, skulle gemenskapsindustrin mycket väl ha kunnat leverera flera cyklar. Dessutom visar ökningen av gemenskapsindustrins investeringar dess engagemang i cykelindustrin. Detta argument tillbakavisas följaktligen. 74. Vad gäller punkterna 58 61 i förordning (EEG) nr 550/93 mottogs inga nya bevis som skulle kunna leda till en ändring av kommissionens preliminära slutsatser. Kommissionen bekräftar följaktligen sina slutsatser. Rådet bekräftar följaktligen kommissionens slutsatser om verkan av dumpad import och om andra faktorer. I. Gemenskapens intressen 75. Som anges i punkt 65 i förordning (EEG) nr 550/93 drar kommissionen slutsatsen att det var i gemenskapens intresse att vidta åtgärder. 76. Ingen ny information mottogs därefter. Rådet bekräftar ovanstående slutsatser. J. Åtagande 77. En kinesisk exportör har erbjudit ett prisåtagande. Kommissionen har tillbakavisat detta åtagande eftersom godtagandet av ett åtagande från en exportör i en icke-marknadsekonomi skulle förutsätta individuell behandling av denne exportör, något som i det aktuella fallet inte kunde beviljas. K. Slutgiltig tull 78. Med tanke på att skadenivån överstiger dumpningsmarginaler bör tullen bygga på den senare. 79. En exportör begärde att kommissionen i enlighet med artikel 13 i GATT:s antidumpningsregler skall beakta att Kina är ett utvecklingsland och tillämpa konstruktiva åtgärder. 80. I detta avseende bör ihågkommas att Kina inte är signatär till GATT:s antidumpningsregler. L. Uppbörd av provisoriska tullar 81. Med tanke på de konstaterade dumpningsmarginalerna och den allvarliga skada som vållats industrin i gemenskapen anser rådet att det är nödvändigt att de belopp som har säkrats genom preliminära antidumpningstullar slutgiltigt tas ut till ett belopp som motsvarar den införda slutgiltiga tullen. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 1. En slutgiltig antidumpningstull införs på import av icke motordrivna cyklar (trehjuliga varucyklar inbegripna) som omfattas av KN-nummer 8712 00 och som har sitt ursprung i Kina. 2. Tullsatsen skall vara 30,6 % på nettopriset fritt gemenskapens yttre gräns oförtullat. 3. Gällande bestämmelser om tull skall tillämpas. Artikel 2 De belopp som säkrats genom preliminär antidumpningstull införd genom förordning (EEG) nr 550/93 skall slutgiltigt tas ut intill vad som motsvarar den slutgiltiga tullen. Belopp som överstiger den slutgiltiga tullen skall frisläppas. Artikel 3 Denna förordning skall träda i kraft dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 8 september 1993. På rådets vägnar W. CLAES Ordförande () EGT nr L 209, 2.8.1988, s. 1. () EGT nr L 58, 11.3.1993, s. 12. () EGT nr L 155, 26.6.1993, s. 1. () EGT L 195, 5.7.1982, s. 21.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar av Europeiska ekonomiska gemenskapen (), och särskilt artikel 12 i denna,

med beaktande av det förslag som kommissionen lämnat efter samråd i rådgivande kommittén i enlighet med ovanstående förordning, och

med beaktande av följande:

A. Provisoriska åtgärder

1. Genom förordning (EEG) nr 550/93 () införde kommissionen en preliminär antidumpningstull på import till gemenskapen av cyklar som har sitt ursprung i Kina och som omfattas av KN-nummer 8712 00. Genom förordning (EEG) nr 1607/93 () förlängde rådet denna tulls giltighet med en period om högst två månader.

B. Efterföljande förfarande

2. Efter det att den preliminära antidumpningstullen införts lämnade följande parter kommentarer i skriftlig form:

Exportörer i Kina:

- Guangzhou Five Rams Bicycle Industry Corporation.

- Shanghai Bicycle Group.

- Qingdao Bicycle Industrial Corporation.

- Ghangzhou Golden Lion Bicycle Manufacturing & Trading Corp.

- Xiamen Bicycle Company.

- Anyang Bicycle Industry Company.

- China Henan Light Industrial Products Imp. Exp. Corp.

- Tianijn Bicycle Imp., & Exp., Corporation.

- Hubei Provincial International Trade Corporation.

- China Bicycles Company (Holdings) Ltd.

- Asia Bicycles Co., Ltd.

- Catic Bicycle Co., Ltd.

- Sino-Danish Enterprises Co., Ltd.

- Hanji Town Waimanly Manufactory.

Producenter i gemenskapen:

- Hawk Cycles Ltd.

- Derby Cycle Werke Gmbh.

- Cycleurope.

- Raleigh Industries Limited.

- Bicicletas de Alava SA.

- Gazelle BV.

Oberoende importörer och återförsäljare

- Scott (Europe) SA, Schweiz.

- Chung Wai Manufactory Limited, Hongkong.

- Halfords Ltd, Förenade kungariket.

De parter som begärde detta gavs möjlighet att höras av kommissionen.

3. Parterna underrättades om de väsentliga omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera införande av slutgiltiga antidumpningsåtgärder och slutgiltig uppbörd av belopp säkrade genom en provisorisk tull. En tidsfrist beviljades inom vilken synpunkter kunde lämnas på denna information.

4. Parternas kommentarer övervägdes och kommissionen ändrade sina slutsatser där detta befanns berättigat.

5. Undersökningen pågick längre en den normala behandlingstid om ett år som föreskrivs i artikel 7.9 a i förordning (EEG) nr 2423/88 eftersom undersökningen var komplicerad, särskilt på grund av de många olika cykelmodellerna och mängden av tekniska specifikationer.

C. Vara som omfattas av utredningen och likadan vara

6. Enligt förordning (EEG) nr 550/93 (se punkterna 9 11) konstaterade kommissionen att alla typer av cyklar skall anses som en vara i den betydelse som avses i artikel 2 i förordning (EEG) nr 2423/88.

7. Vissa exportörer fortsatte att hävda att olika kategorier cyklar skulle anses som olika varor därför att cyklarna i de olika kategorierna används på olika sätt och uppfattas av marknaden som olika. I synnerhet hävdade de att s.k. mountainbikes tydligt var en annan vara vad gäller använda komponenter, pris och hur den uppfattas av den genomsnittlige köparen.

8. I punkterna 9 11, i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93 svarar kommissionen på de flesta av de argument som framförts av exportörer och drar slutsatsen att alla cyklar utgör en enda vara.

Vad gäller den särskilda användningen och konsumentens uppfattning av cyklarna i fråga framhålls först att alla cyklar har samma grundläggande användning och huvudsakligen fyller samma funktion. I detta avseende och vad gäller konsumentens uppfattning av cyklarna, är det sant att de olika kategorierna i princip är avsedda att tillgodose olika användares behov. Användare kommer dock alltid att placera cyklarna i vissa kategorier efter ett antal olika användningssätt. En mountainbike som används för terrängcykling kan lätt användas av konsumenten som en vanlig långfärdscykel. Mountainbikes är ibland försedda med tillbehör som är utformade för att användas på landsväg. Dessutom finns en tendens att använda cyklar som är utformade för mer än en särskild användning. Hybridcykeln, som kan vara en korsning mellan en mountainbike och en racercykel eller mellan en mountainbike och en långfärdscykel, är ett exempel på detta. Denna tendens till och med ökar utbytbarheten mellan de olika cykelkategorierna och ökar på så sätt konkurrensen mellan de överlappande områdena.

Det finns alltså ingen tydlig skiljelinje grundad på användares användningssätt och konsumenters uppfattning av olika kategorier.

Kommissionen fann också att tillverkarna själva ofta inte gör skillnad med avseende på produktion, distribution eller redovisning mellan cyklar som klassificeras i olika kategorier. Producenter både i gemenskapen och i Kina har en liknande tillverkningsprocess för alla olika cykelkategorier. Vidare används nästan alltid samma distributionskanaler för alla cykelkategorier.

Rådet anser därför att likheterna mellan alla cykelkategorier vad gäller deras tekniska och fysiska egenskaper liksom deras användning uppväger alla olikheter, vid dessa förfaranden.

D. Industrin i gemenskapen

9. Undersökningen visade att de gemenskapsproducenter som helt och fullt samarbetade vid undersökningen redovisade 54,3 % av gemenskapens sammanlagda produktion av cyklar. De producenter som företräder ytterligare 10 % av gemenskapens produktion lämnade viss grundläggande information om sin produktion och uttryckte sitt stöd för klagomålen.

10. En exportör begärde med anledning av förekomsten av affärsförbindelser mellan vissa producenter i gemenskapen och kinesiska exportörer för köp av komponenter att industrin i gemenskapen endast skulle anses bestå av producenter som inte har sådana förbindelser.

11. Det visade sig med mycket få undantag att de cyklar som såldes av producenter i gemenskapen faktiskt var producerade i gemenskapen av delar som huvudsakligen hade sitt ursprung i gemenskapen, även om vissa delar importerades från Japan, Singapore, Taiwan och Kina. Dessutom ger artikel 4.5 i förordning (EEG) nr 2423/88 möjlighet att utesluta producenter i gemenskapen endast i fall då de själva är importörer av den vara som är föremål för undersökning och inte, som föreslogs av denne exportör, när de bara importerar vissa komponenter från ett land som också exporterar den färdiga varan.

12. Med avseende på de producenter i gemenskapen som hade importerat cyklar från Taiwan och Kina lämnades inga nya bevis och följaktligen bekräftar rådet slutsatsen i punkt 13 i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93.

13. En exportör hävdade att de producenter i gemenskapen som helt och fullt samarbetade genom att besvara kommissionens frågeformulär inte var representativa och att de producenter som fick sina frågeformulär i ett senare skede av förfarandet borde ha uteslutits när man bedömde industrin i gemenskapen.

14. För det första bör det uppmärksammas att kommissionen till en början endast skickade frågeformulär till de producenter i gemenskapen som fanns förtecknade som klagande i antidumpningsklagomålet. Först sedan svar mottagits på de ursprungliga frågeformulären visade det sig att industrin i gemenskapen svarade för uppskattningsvis 40 % av den samlade produktionen av cyklar i gemenskapen. Kommissionen skickade ut ytterligare frågeformulär för att bredda underlaget till skadeundersökningen. Detta förfarande gjorde det möjligt för kommissionen att utan att onödigt försena undersökningen basera resultatet på en andel av industrin i gemenskapen som då utgjorde majoriteten av industrin i gemenskapen. Det fanns ingen anledning att utesluta producenter som man begärt uppgifter ifrån i ett senare skede.

E. Metod

1. Individuell behandling

15. I punkterna 34 36 i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93 förklarar kommissionen att den kommer att fortsätta att granska frågan om individuell behandling för kinesiska exportörer i det här fallet.

16. Även om vissa exportörer i Kina i några tidigare antidumpningsfall har behandlats individuellt, särskilt då de har visat sitt oberoende gentemot staten vad gäller exportstrategi och exportpriser, har kommissionen under förfarandets gång dragit slutsatsen, som delas av rådet, att yttersta försiktighet måste iakttas i denna fråga av skäl som anges nedan.

17. För det första måste man komma ihåg att förordning (EEG) nr 2423/88 endast kräver att antidumpningsförordningar anger vilket land och vilken vara tullen gäller. Individuell behandling krävs därför inte i den förordningen och är inte heller lämplig annat än då den ger en mer avpassad och verksam åtgärd mot skadlig dumpning än en enda landsomfattande tull.

18. För det andra är det när det gäller de länder som avses i artikel 2.5 i förordning (EEG) nr 2423/88, däribland Kina, inte möjligt att ta hänsyn till effekten eller den relativa fördelen för enskilda exportörer vid upprättandet av normalvärde, eftersom detta obligatoriskt skall fastställas på grundval av priser eller kostnader i marknadsekonomiska länder. Enda sättet att ge exportörer i dessa länder individuell behandling är genom att ta hänsyn till deras individuella exportpriser. I allmänhet tenderar detta till att ge upphov till snedvridna och därför otillfredsställande individuella resultat, eftersom det inte tar hänsyn till den effekt som uppkommer men som omöjligen kan bestämmas, till den relativa fördelen eller till egenskaperna hos enskilda exportörers varor.

19. För det tredje är det i praktiken i ett fall som Kina ytterst svårt att fastställa om ett företag verkligen är både juridiskt och faktiskt oberoende av staten och särskilt om ett företag är varaktigt oberoende då det förefaller åtnjuta oberoende vid en viss tidpunkt. Kinas ekonomi håller på att övergå från en helt statsdirigerad ekonomi till en delvis marknadsorienterad ekonomi. Statlig styrning finns i många avseenden kvar inom ekonomi och lagstiftning och de institutioner som är nödvändiga för en fungerande marknadsekonomi är inte tillräckligt utvecklade och kända av ekonomiska aktörer och tjänstemän. Därför är det omöjligt att vara säker på att avtal och till synes bindande juridiska garantier kommer att vara verksamma och exportörernas åtgärder fria från regeringsinblandning. Faktiskt är det tydligt att statens inflytande över all näringsverksamhet i Kina fortfarande är mycket stort. Staten kan när som helst ändra bestämmelser om anställning och löner till arbetare, den förfogar över energitillgångarna och kan införa begränsningar av konvertibilitet och överföring av valuta.

20. För det fjärde kan kommissionen för tillfället inte kontrollera exportörernas deklarationer på plats i Kina, huvudsakligen på grund av de naturliga svårigheterna i icke marknadsekonomiska länder att fastställa uppgifter utom rimligt tvivel. Särskilt är det ytterst svårt för kommissionen att kontrollera om vissa regler, som synes garantera ett visst oberoende gentemot staten vad gäller exportstrategi är äkta eller bara tomma ord, särskilt när sådana regler har upprättats i vetskap om att antidumpningsåtgärder kan komma att vidtas.

21. Eftersom beviljande av individuell behandling kan orsaka att olämpliga tullnivåer införs och ger staten möjlighet att kringgå antidumpningsåtgärder genom att kanalisera exporten genom eller koncentrera den till den exportör som har lägst tull, har kommissionen och rådet kommit fram till att undantag från den allmänna regeln att en enda antidumpningstull fastställs för statshandelsländer, inte bör göras annat än då de finner helt styrkt att de svårigheter som skisserats ovan inte uppkommer.

22. I det aktuella fallet ägs de flesta av de kända exportföretagen helt eller till största delen av staten.

23. Två exportörer hävdade att de borde få individuell behandling, något som bör förvägras de statsägda exportörerna.

24. En av dessa exportörer, ett företag i Hongkong, ansökte om individuell behandling för en helt offentligägd kinesisk cykeltillverkares räkning, vars cyklar denne exporterade från Kina. Denne exportör avsåg att dra tillbaka sin ansökan om individuell behandling. Kommissionen ansåg att individuell behandling under alla förhållanden var olämplig i ett sådant läge, eftersom Hongkong-företaget kunde ändra sin inköpskälla.

25. En annan exportör, en kinesisk tillverkare, hävdade att den nyligen hade blivit aktiebolag och att de aktier som fortfarande ägdes av ett statligt organ efter en rad komplicerade och oklara transaktioner nu utgjorde bara en minoritetspost. Kommissionen fann inte styrkt att detta företag nu stod fritt från statlig styrning. Även en minoritetspost ger staten betydande inflytande över ett företags förvaltning särskilt när detta kombineras med de andra möjligheter att påverka som staten förfogar över i Kina. I alla fall kunde inte företagets nya struktur beskrivas som stabil och erkänd.

26. En företrädare för kinesiska regeringen som uppgav sig företräda alla cykeltillverkare vari kinesiska staten innehade en aktiepost förklarade också för kommissionen att kinesiska staten samordnade alla cykeltillverkares verksamhet i Kina.

27. Av dessa och de andra skäl som är angivna i punkt 15 21 ovan drar rådet slutsatsen att individuell behandling för närvarande inte är lämplig i detta fall.

2. Urval

28. Med tanke på det stora antalet modeller och exportörer var kommissionen tvungen att bygga sina slutsatser om dumpning på ett representativt urval. För detta ändamål tog kommissionen ut de modeller som tillverkas av ett representativt urval av tillverkare. Detta urval inbegrep två statsägda företag, två samriskföretag och ett företag som sålde via ett företag i Hongkong. För att göra urvalet mer representativt tog kommissionen i urvalet med det helt utlandsägda företag som har den största exportvolymen. De sex företag som nu ingår i urvalet svarar för 88 % av all export till gemenskapen från de företag som besvarat frågeformuläret.

Rådet bekräftar denna metod.

F. Dumpning

1. Normalvärde

29. När kommissionen bestämde den preliminära tullen drog den slutsatsen att Taiwan var ett lämpligt jämförelseland för fastställande av normalvärdet vid kinesisk export till gemenskapen, och ett normalvärde fastställdes följaktligen i enlighet med artikel 2.5 a i i förordning (EEG) nr 2423/88, dvs. med utgångspunkt från priset på cyklar som säljs av taiwanesiska producenter på deras hemmamarknad.

30. En exportör hävdade att Kina var ett marknadsekonomiskt land med tanke på de omfattande reformer som genomförts i landet. Företaget hävdade att vad gäller cykelbranschen gällde marknadsekonomiska regler. Det begärde därför att normalvärdet skulle bygga på ett konstruerat värde i Kina.

31. Kommissionen tillbakavisade detta argument för vilket inga belägg gavs. Kina betraktas som ett icke marknadsekonomiskt land i enlighet med artikel 2.5 i förordning (EEG) nr 2423/88 och förordning (EEG) nr 1766/82 ().

32. En exportör begärde att kommissionen skulle ompröva sitt val av Taiwan som jämförelseland därför att bruttonationalprodukt per invånare och nationell arbetsfördelning inte hade beaktats.

33. I punkt 20 i ingressen till förordning (EEG) 550/93 drog kommissionen slutsatsen att det med tanke på konkurrensnivån på den taiwanesiska marknaden, modellernas jämförbarhet och produktionens omfattning var lämpligt och inte oskäligt att välja Taiwan som jämförelseland. Att bruttonationalprodukt per invånare och nationell arbetsfördelning inte fanns med bland kommissionens kriterier gör inte valet av Taiwan oriktigt. Dessa kriterier är inte relevanta, eftersom det inte finns något direkt samband mellan dem och produktionskostnaden. För det andra är siffror för bruttonationalprodukten i ett statshandelsland och i en marknadsekonomi inte jämförbara. I vilket fall som helst granskade kommissionen ingående alla förslag från exportörerna och kontaktade de viktigaste producenterna i de fyra föreslagna länderna, men fick inte till stånd ett samarbete med dem. Dessutom har kommissionen inte mottagit något annat förslag som, även om det tog hänsyn till de ytterligare kriterier som exportören föreslog, skulle ha varit lämpligare än Taiwan.

34. Normalvärdet för Kina har vid den preliminära bestämningen fastställts i enlighet med artikel 2.5 a i i förordning (EEG) nr 2423/88, dvs. på grundval av inhemska priser i Taiwan. Som förklaras i punkt 20 i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93 fann kommissionen att de cyklar som säljs på den taiwanesiska marknaden på det hela taget är jämförbara med de kinesiska modeller som ingick i urvalet. De priser som betalades eller skulle betalas i Taiwan i gängse handel utgjorde följaktligen fullgod grund för beräkning av normalvärde avseende Kina. För att göra dumpningsberäkningen mer representativ beslöt kommissionen emellertid att komplettera sina ursprungliga dumpningsberäkningar genom att ta med vissa kinesiska modeller som var jämförbara med modeller som exporteras till gemenskapen av taiwanesiska producenter och som det fanns konstruerade normalvärden för.

35. En exportör hävdade att taiwanesiska exportörer fick gynnsammare behandling än kinesiska därför att normalvärdet för Taiwan byggde på ett konstruerat värde medan normalvärdet för Kina enligt förordning (EEG) nr 550/93 byggde på priser i Taiwan.

36. Kommissionen tillbakavisar detta argument. Vad gäller cykelmodeller som exporteras till gemenskapen av taiwanesiska exportörer fann kommissionen att det förelåg avsevärda skillnader mellan dessa modeller och de modeller som säljs på den taiwanesiska hemmamarknaden. Enligt punkt 16 i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93 kunde därför inte inhemska priser användas, eftersom de prisjusteringar som då måste göras skulle vara så betydande att beräkningen i praktiken skulle bli meningslös. I fallet Kina kunde denna metod inte användas eftersom pålitliga uppgifter om produktionskostnader inte finns att tillgå. Att använda taiwanesiska priser diskriminerar emellertid inte Kina. Exportörens yrkande skulle tyda på att normalvärden som beräknas på konstruerade värden är lägre än de faktiska priserna i Taiwan, men så var inte fallet eftersom komponenterna vid beräkningen av det konstruerade värdet byggde på faktiska priser. I själva verket har kinesiska exportörer antagligen gynnats av att priserna på den taiwanesiska marknaden använts, eftersom kommissionen strävat efter att använda taiwanesiska modeller som var mindre välutrustade än jämförbar kinesisk modell enligt punkt 29 i ingressen till förordning (EEG) 550/93.

Rådet bekräftar denna slutsats om normalvärdet.

2. Exportpris

37. En exportör hävdade att den exportförsäljning som använts av kommissionen för dess dumpningsberäkning var otillräcklig och inte representativ.

38. I kommissionens preliminära bestämning byggde dumpningsberäkningen på de kinesiska modeller som var jämförbara med modeller som såldes i Taiwan i gängse handel och i tillräckliga mängder. Det var omöjligt att utöka antalet cyklar som ingick i dumpningsberäkningen, eftersom alla jämförbara modeller som såldes i Taiwan hade använts. Som utvecklats i punkt 34 beslöt kommissionen, som hade uttömt alla möjligheter att bygga ett normalvärde på priser i Taiwan, att komplettera dess ursprungliga dumpningsberäkning genom att ta med flera kinesiska modeller som var jämförbara med modeller som exporteras till gemenskapen av taiwanesiska producenter och som det fanns konstruerade normalvärden för. Denna metod tillämpades på alla företag som ingick i urvalet och detta ledde till att 63 % av alla exporterade cyklar kom med i dumpningsberäkningen, något som enligt kommissionens uppfattning är mer än tillräckligt för att tillgodose kraven på representativitet.

39. Exportpriser fastställdes på grundval av de priser som faktiskt betalades eller skulle betalas för de varor som såldes för export till gemenskapen.

40. I kommissionens preliminära bestämning beräknade kommissionen exportpriset för en exportör som sålde via ett närstående företag i Hongkong enligt artikel 2.8 a i förordning (EEG) nr 2423/88. Kommissionen har nu granskat saken igen och beslutat att i avsaknad av exportpriser från Kina kunde kinesiska exportpriser endast fastställas genom att priser konstruerades med utgångspunkt från det pris till vilket exportören i Hongkong sålde varan till oberoende kunder i gemenskapen i enlighet med artikel 2.8 b i den förordningen. Hänsyn togs till en uppskattad marginal om 5 % med beaktande av att försäljningen skedde via Hongkong. Denna metod föreföll rimlig och den enda lämpliga i denna speciella situation.

Rådet bekräftar detta synsätt.

3. Jämförelse

41. En exportör begärde att justeringar i förekommande fall skulle göras för skillnader i frakt, tullpålagor, provisioner och försäljarlöner. Kommissionen godtog detta argument och har till de justeringar som nämns i punkt 28 i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93 lagt justeringar för skillnader i fraktkostnader, tullnackdelar, provisioner och försäljarlöner.

42. Ett flertal exportörer hävdade vidare att kommissionen inte tillräckligt beaktat kvaliteten på kinesiska cyklar i jämförelse med kvaliteten på dem från Taiwan när den begränsar kriterierna till skillnader i cykelkategori, ramens material och antalet växlar. De påstod att det fanns andra faktorer som krävde justeringar, som en exportör uppskattade till en ytterligare minskning om 5 % av det normalvärdet. Å andra sidan gjorde en importör gällande att de cyklar han importerade från Kina var av så hög kvalitet att de inte konkurrerade med cyklar tillverkade av gemenskapens industri.

43. Även om de olika parternas argument motsade varandra vad gäller de exporterade produkternas kvalitet har kommissionen nu utökat de kriterier som används för att bestämma vilka modeller som var jämförbara till att inbegripa typ av växel, kuggkransar, växelspak, bromsar och nav, eftersom kvaliteten hos en cykel bestäms också av dessa beståndsdelar. Vidare hade man i viss mån redan tagit hänsyn till vissa kvalitetsskillnader genom valet av en mindre välutrustad taiwanesisk cykel för jämförelse enligt punkt 29 i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93. Kommissionen har följaktligen beaktat de viktigaste kriterierna på en cykels kvalitet.

44. Vissa exportörer hävdade att några av kommissionens modelljämförelser mellan modeller exporterade från Kina och jämförelsemodellen såld i Taiwan var bristfälliga och att de taiwanesiska modeller som valts ut av kommissionen inte alltid var mindre välutrustade såsom anges i punkt 29 i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93. Industrin i gemenskapen hävdade emellertid att kommissionen i många fall hade diskriminerat till förmån för kinesiska exportörer i dess urval av taiwanesiska modeller för normalvärde. Den hävdade att den faktiska dumpningsmarginalen i själva verket var mycket högre.

45. Kommissionen har kontrollerat alla parters kommentarer om modelljämförelse, justerat jämförelsen genom att lägga till ytterligare kriterier enligt punkt 43 i denna förordning och när detta var möjligt genom att ersätta modellerna och i stället använda den metod som förklaras i punkt 29 i förordning (EEG) nr 550/93. Dumpningsberäkningen har justerats därefter.

46. En exportör begärde en justering för försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrationskostnader som uppkommit för en producent i Taiwan vars inhemska försäljning skedde via ett närstående dotterbolag.

47. Kommissionen granskade detta argument och kom fram till att det faktum att försäljning skedde via ett dotterföretag inte påverkade jämförbarheten i pris.

48. En exportör hävdade att eftersom dennes export till gemenskapen var OEM-försäljning (Original Equipment Manufacture), dvs. försäljning till en importör som i gemenskapen sålde under sitt eget märke, och den jämfördes med ett normalvärde som bygger på taiwanesiska produkter som sålts som "egna märken" till detaljister, borde en justering göras för skillnader i handelsled.

49. Detta argument kan inte godtas av kommissionen. Frånsett att begäran inte var styrkt fann kommissionen enligt punkt 27 i ingressen till förordning (EEG) nr 550/93 att det var olämpligt att göra en justering, eftersom priser, kostnader och vinst vid OEM-försäljning i Taiwan inte genomgående skilde sig från priser, kostnader och vinst vid försäljning under "eget märke".

Rådet bekräftar dessa slutsatser.

4. Dumpningsmarginaler

50. De företag som besvarade kommissionens frågeformulär utgjorde endast 73 % av den samlade exporten från Kina. De kinesiska myndigheterna hade möjlighet att överlämna andra producenters namn och adresser så att de också skulle kunna tillsändas frågeformulär, men de kinesiska myndigheterna underlät att göra detta. Följaktligen kan det bara antas att de producenter som inte samarbetade dumpar minst lika mycket som de samarbetande exportörer som befanns dumpa allra mest. Därför bestämdes dumpningsmarginalen med utgångspunkt från ett vägt medeltal av dumpningsmarginalen för de olika modellerna hos de sex företag som ingick i urvalet och för de återstående 27 % av icke samarbetande exportörer, som inte besvarade frågeformuläret, på grundval av artikel 7.7 b i förordning (EEG) nr 2423/88. I detta avseende ansåg kommissionen att de lämpligaste tillgängliga uppgifterna utgjordes av dumpningsmarginalerna på det företags modeller som hade den högsta marginalen bland företagen i urvalet. På grundval av detta uppgår dumpningsmarginalen för Kina uttryckt i procent av cif-värdet nu till 30,6 %.

Rådet bekräftar kommissionens slutsatser om dumpning.

G. Skada

1. Sammanlagd konsumtionsvolym och marknadsandelar av dumpad import

51. Efter ännu en granskning av marknadsandelarna för industrin i gemenskapen fann man att siffrorna i det provisoriska tullbeslutet måste justeras. De reviderade siffrorna visar att gemenskapsnäringens marknadsandelar minskat från 37,8 % 1989 till 30,2 % under undersökningsperioden. Resten av punkterna 38 och 39 i förordning (EEG) nr 550/93 bekräftas.

2. Priser på dumpad import

52. Vissa exportörer hävdade att den metod som angetts i punkterna 40 44 i förordning (EEG) nr 550/93 för beräkning av underprissättning inte var tillräckligt exakt och inte tillräckligt beaktade cyklarnas kvalitet.

53. Kommissionen har beaktat exportörernas argument och gjort en ny beräkning av underprissättning och utökat metoden som skisseras i punkterna 40 44 i förordning

(EEG) nr 550/93. Detta gjordes på så sätt att var och en av de hundra olika cykelgrupper som skapades på grundval av cykelkategori, rammaterial och växelantal, delades in ytterligare i tre undergrupper. Undergrupperna utgörs av cykelns olika kvalitetsnivåer (hög, medel och låg), som bestämdes på grundval av växelsystem.

54. Ett företag hävdade att beräkningen av underprissättning inte var representativ, eftersom den inte omfattade en tillräcklig export till gemenskapen och inte någon eller i varje fall inte tillräckligt stor del av den försäljning som gjordes av vissa gemenskapsproducenter som ingick i beräkningen.

55. Kommissionen beaktade detta argument och tog med flera modeller i sina beräkningar. Sålunda täcker nu beräkningen mer än 75 % av de cyklar som säljs av exportörerna i urvalet. Kommissionen ökade också antalet modeller och antalet gemenskapsproducenter i beräkningen.

56. Ett företag hävdade att den justering som gjorts av kommissionen i punkt 42 i förordning (EEG) nr 550/93 för att ta hänsyn till skillnader i distributionskanalsnivå var otillräcklig. Företaget gav två exempel som påstods motivera en större justering.

57. Kommissionen har kontrollerat de exempel som gavs av företaget i fråga och fann att det ena företaget hade en marginal som inte avvek avsevärt från den marginal som kommissionen använt medan det andra företaget sålde till ett annan handelsled och dess siffror därför inte kunde användas. Kommissionen har vidare undersökt importörernas svar på dess frågeformulär och kommit fram till att dess justering för skillnader i distributionsnivå enligt punkt 42 i förordning nr 550/93 var riktig.

58. Kommissionen såg följaktligen över sina beräkningar av underprissättning enligt punkterna 56 och 58 i förordning (EEG) nr 550/93. Den vägda genomsnittliga underprissättningsmarginalen för export från Kina fanns vara 59 %.

3. Gemenskapsindustrins ställning

59. Ett flertal exportörer ifrågasatte kommissionens preliminära slutsatser om gemenskapsindustrins ställning. De hävdade att industrin i gemenskapen gjorde större vinster och att den till fullo gynnades av den ökade konsumtionen genom ökad produktion, försäljning och större marknadsandel.

60. Kommissionen har därefter återigen granskat alla uppgifter om gemenskapsindustrins ställning och infordrat ytterligare uppgifter från vissa gemenskapsproducenter. Resultatet av denna övning är att kommissionens slutsatser om produktion, kapacitet, utnyttjandegrad, lager, försäljning, marknadsandelar, prisutveckling, lönsamhet och investeringar ändrats marginellt, men den allmänna tendens som preliminärt påvisades i förordning (EEG) nr 550/93 bekräftas tydligt.

a) Produktion, kapacitet, utnyttjandegrad och lager

61. Industrin i gemenskapen ökade sin produktion från 5 334 000 enheter 1988 till 5 876 000 enheter 1989 och till 6 620 000 enheter 1990. Produktionen minskade till 6 190 000 enheter under undersökningsperioden.

62. Produktionskapaciteten ökade från 7 620 000 enheter 1988 till 8 161 000 enheter 1989 och till 8 758 000 enheter 1990. Den låg kvar på samma nivå under undersökningsperioden. Kapacitetsutnyttjandet ökade från 70 % 1988 till 72 % 1989 och till 76 % 1990. Den minskade till 71 % under undersökningsperioden.

63. Industrins lagernivå steg från 288 000 enheter 1988 till 395 000 enheter 1989, men sjönk avsevärt till 330 000 enheter 1990 och ökade slutligen igen till 419 000 enheter under undersökningsperioden.

b) Försäljning och marknadsandelar

64. Mellan 1988 och 1989 ökade cykelkonsumtionen i gemenskapen med 18,5 %, medan gemenskapsindustrins försäljning endast ökade med 11,4 %. Mellan 1989 och 1990 ökade konsumtionen ytterligare med 21,1 %, medan industrins försäljning endast ökade med 10,4 %. Konsumtionen mellan 1990 och undersökningsperioden ökade med 9,2 %, medan försäljningen för industrin i gemenskapen faktiskt minskade med 4,2 %.

65. Den berörda gemenskapsindustrins andel av marknaden minskade kontinuerligt från 40,2 % 1988 till 37,8 % 1989, till 34,4 % 1990 och slutligen till 30,2 % under undersökningsperioden.

c) Prisutveckling

66. Kommissionen kom i sina slutsatser om provisoriska åtgärder fram till att det var omöjligt att fastställa de talrika modellernas exakta prisutveckling med tillräcklig noggrannhet, men att cykelpriserna inte följde de uppvärderade specifikationerna.

67. Vissa exportörer hävdade att cykelpriserna i gemenskapen faktiskt höjts avsevärt.

68. Kommissionen gjorde en ytterligare undersökning för att mer exakt fastställa utvecklingen av gemenskapsindustrins priser. Kommissionen konstaterade att mellan 1990 och undersökningsperioden sjönk priserna hos de fyra största gemenskapsproducenterna på representativa modeller, som förblev så gott som oförändrade under en viss period, i genomsnitt med 7,55 % trots kontinuerligt uppvärderade specifikationer och ökad efterfrågan på cyklar i gemenskapen.

d) Lönsamhet

69. Kommissionen fann att trots fortsatt ökad efterfrågan de senaste fyra åren förblev gemenskapsindustrins vinster relativt låga. På grundval av en ytterligare undersökning av gemenskapsindustrins ekonomiska situation konstaterade kommissionen att vinsterna hade ökat från 2,58 % 1988 till 4 % 1989 och ytterligare till 5,11 % 1990. Under undersökningsperioden minskade vinsterna till 4,81 %.

e) Investeringar

70. Gemenskapsindustrins investeringar ökade från 16,5 miljoner ecu 1988 till 20,7 miljoner ecu 1989 och vidare till 25 miljoner ecu 1990 och till 25,3 miljoner ecu under undersökningsperioden.

4. Slutsatser om skada

71. Kommissionen drar med tanke på de slutligt fastställda skadefaktorerna, särskilt med tanke på stagnerande försäljning, förlorade marknadsandelar och otillfredsställande vinster under en tid av ökad efterfrågan, slutsatsen att industrin i gemenskapen led väsentlig skada i den betydelse som avses i artikel 4.1 i förordning (EEG) nr 2423/88.

Rådet bekräftar denna slutsats och de uppgifter som ligger till grund för denna.

H. Skadeorsak

a) Verkan av dumpad import

72. Kommissionen har i sina preliminära slutsatser i detalj fastställt verkan av dumpad import på industrin i gemenskapen (punkterna 55-57 i förordning (EEG) nr 550/93). Eftersom inga nya argument framlades i samband med detta, bekräftar kommissionen sina slutsatser.

b) Andra faktorer

73. En exportör hävdade att orsaken till minskningen av industrin i gemenskapens marknadsandelar inte var dumpning utan oförmåga att leverera cyklar i överensstämmelse med efterfrågan på grund av otillräckliga investeringar.

Med tanke på kommissionens slutsatser om utnyttjandegrad, som visar att kapacitetsutnyttjandet bara nådde 76 %, skulle gemenskapsindustrin mycket väl ha kunnat leverera flera cyklar. Dessutom visar ökningen av gemenskapsindustrins investeringar dess engagemang i cykelindustrin. Detta argument tillbakavisas följaktligen.

74. Vad gäller punkterna 58 61 i förordning (EEG) nr 550/93 mottogs inga nya bevis som skulle kunna leda till en ändring av kommissionens preliminära slutsatser. Kommissionen bekräftar följaktligen sina slutsatser.

Rådet bekräftar följaktligen kommissionens slutsatser om verkan av dumpad import och om andra faktorer.

I. Gemenskapens intressen

75. Som anges i punkt 65 i förordning (EEG) nr 550/93 drar kommissionen slutsatsen att det var i gemenskapens intresse att vidta åtgärder.

76. Ingen ny information mottogs därefter. Rådet bekräftar ovanstående slutsatser.

J. Åtagande

77. En kinesisk exportör har erbjudit ett prisåtagande. Kommissionen har tillbakavisat detta åtagande eftersom godtagandet av ett åtagande från en exportör i en icke-marknadsekonomi skulle förutsätta individuell behandling av denne exportör, något som i det aktuella fallet inte kunde beviljas.

K. Slutgiltig tull

78. Med tanke på att skadenivån överstiger dumpningsmarginaler bör tullen bygga på den senare.

79. En exportör begärde att kommissionen i enlighet med artikel 13 i GATT:s antidumpningsregler skall beakta att Kina är ett utvecklingsland och tillämpa konstruktiva åtgärder.

80. I detta avseende bör ihågkommas att Kina inte är signatär till GATT:s antidumpningsregler.

L. Uppbörd av provisoriska tullar

81. Med tanke på de konstaterade dumpningsmarginalerna och den allvarliga skada som vållats industrin i gemenskapen anser rådet att det är nödvändigt att de belopp som har säkrats genom preliminära antidumpningstullar slutgiltigt tas ut till ett belopp som motsvarar den införda slutgiltiga tullen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En slutgiltig antidumpningstull införs på import av icke motordrivna cyklar (trehjuliga varucyklar inbegripna) som omfattas av KN-nummer 8712 00 och som har sitt ursprung i Kina.

2. Tullsatsen skall vara 30,6 % på nettopriset fritt gemenskapens yttre gräns oförtullat.

3. Gällande bestämmelser om tull skall tillämpas.

Artikel 2

De belopp som säkrats genom preliminär antidumpningstull införd genom förordning (EEG) nr 550/93 skall slutgiltigt tas ut intill vad som motsvarar den slutgiltiga tullen. Belopp som överstiger den slutgiltiga tullen skall frisläppas.

Artikel 3

Denna förordning skall träda i kraft dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 8 september 1993.

På rådets vägnar W. CLAES Ordförande

() EGT nr L 209, 2.8.1988, s. 1.

() EGT nr L 58, 11.3.1993, s. 12.

() EGT nr L 155, 26.6.1993, s. 1.

() EGT L 195, 5.7.1982, s. 21.