Införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av färgtelevisionsmottagare med ursprung i Malaysia, Kina, Korea, Singapore och Thailand och om slutgiltigt uttag av den preliminäre antidumpningstull som införts

Avis juridique important

Rådets förordning (EG) nr 710/95 av den 27 mars 1995 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av färgtelevisionsmottagare med ursprung i Malaysia, Kina, Korea, Singapore och Thailand och om slutgiltigt uttag av den preliminäre antidumpningstull som införts Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 073 , 01/04/1995 s. 0003 - 0012

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 710/95 av den 27 mars 1995 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av färgtelevisionsmottagare med ursprung i Malaysia, Kina, Korea, Singapore och Thailand och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING,

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (1), särskilt artikel 12 i denna,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd i rådgivande kommittén, och

med beaktande av följande:

A. PROVISORISKA ÅTGÄRDER

(1) Genom förordning (EG) nr 2376/94 (2), hädanefter kallad den "preliminära förordningen", införde kommissionen en preliminär antidumpingstull på import till gemenskapen av färgtelevisionsmottagare (hädanefter kallade "färgtevemottagare") med ursprung i Malaysia, Kina, Korea, Singapore och Thailand.

Genom förordning (EG) nr 140/95 (3) förlängde rådet giltighetstiden för denna tull med två månader som löper ut den 3 april 1995.

B. EFTERFÖLJANDE FÖRFARANDE

(2) Efter det att den preliminära antidumpningstullen hade införts lämnade flera berörda parter kommentarer i skriftlig form och begärde möjlighet att höras av kommissionen, vilket beviljades.

(3) På begäran informerades parterna om de väsentliga omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera införande av en slutgiltig antidumpningstull och det slutgiltiga uttaget av de belopp som säkrats genom en preliminär tull. Parterna beviljades också en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas på denna information.

(4) De muntliga och skriftliga kommentarerna som parterna gav in övervägdes och kommissionen ändrade, när så var lämpligt, sina slutsatser för att ta hänsyn till dem.

C. VAROR SOM OMFATTAS AV UTREDNINGEN OCH LIKADANA VAROR

(5) Eftersom inga nya bevis eller argument har framförts rörande den vara som omfattas av utredningen och likadana varor, fastställs de slutsatser som anförs i punkt 8-18 i den preliminär förordningen.

D. GEMENSKAPSINDUSTRI

(6) Efter det att den preliminära tullen hade införts, ifrågasatte flera exportörer de klagandes ställning på grundval av att de kriterier som använts för att definiera producenternas "huvudverksamhet" (punkt 23 i den preliminära förordningen) var för svaga, särskilt mot bakgrund av att gemenskapsindustrins import från de berörda länderna stod för upp till 25 % av deras gemenskapsproduktion som sålts inom gemenskapen.

Det bör i detta sammanhang påpekas att artikel 4.5 i förordning (EEG) nr 2423/88 (hädanefter kallad "grundförordningen") ger kommissionens institutioner en viss rätt att tolka uttrycket gemenskapsindustri såsom avseende övriga gemenskapsproducenter, i de fall då de andra producenterna är närstående de berörda exportörerna eller själva är importörer av den berörda varan.

I detta särskilda fall har det framlagts tillräckliga bevis för att syftet med gemenskapsproducenternas import från de länder som berörs av förfarandet var att stanna kvar på marknaden med ett så fullständigt urval modeller som möjligt, eller t.o.m. att skydda marknadsnischer som skulle ha försvunnit om inte de berörda modellerna hade sålts. Hänsyn togs också till det faktum att det kommersiella beslutet att importera färgtevemottagare från de berörda länderna hade tagits av de ifrågavarande producenterna åtminstone delvis som en följd av den bevisade skadevållande dumpningen och att priserna på denna import inte var lägre än de redan pressade priserna på gemenskapsmarknaden.

En exportör gjorde dessutom gällande att den vållade skadan hade bedömts på alltför snäva grunder till följd av de klagandes påstådda otillräckliga ställning. De klagandes ställning har varit föremål för en grundlig undersökning av kommissionen, till vilken det ingående hänvisades i den preliminära förordningen. Exportören anförde att andra gemenskapsproducenter, som inte ingivit klagomål, borde ha tagits med i beräkningen vid bedömningen av huruvida de klagande omfattade den större delen av gemenskapsindustrin. Detta har tagits med i beräkningen vid den nämnda undersökningen och exportörens påstående ogillas därför som ogrundat.

(7) Under dessa omständigheter har de kriterier som anges i den preliminära förordningen för tillämpningen av artikel 4.5 i grundförordningen befunnits korrekt och skäligt tillämpade och till följd av detta fastställs de slutsatser som anges i punkt 19-23 i den preliminära förordningen. Eftersom de klagandes ställning därigenom har fastställts ogillas påståendena som gjorts i samband med skadeundersökningens räckvidd.

E. URSPRUNG

(8) De tre kinesiska exportörer, som särskilt omnämns i punkterna 33 och 34 i den preliminära förordningen, vilka ifrågasatte kommissionens slutsatser angående ursprung som angavs i punkt 33-38 i samma förordning, anförde att ursprunget inte hade fastställts för Kina i enlighet med de relevanta gällande tullbestämmelserna och att det tillvägagångssätt som tillämpades i Kinas fall inte stämde överens med det sätt som tillämpades för de övriga berörda exportländerna.

Såsom redan angivits i punkterna 32 och 37 i den preliminära förordningen grundades undersökningen bl.a. på arbetshypotesen att färgtevemottagarna har det ursprung som anges när de importeras till gemenskapen.

De kinesiska exportörer som ifrågasatte gemenskapens slutsatser från ursprungsundersökningen hade tidigare försett importörer i gemenskapen med upplysningar som visade att de färgtevemottagare som importerats till gemenskapen under undersökningsperioden verkligen hade sitt ursprung i Kina.

Kommissionen fortsatte att undersöka frågan om ursprung i samband med kinesisk export och tog hänsyn till de påståenden som kinesiska exportörer framförde efter offentliggörandet av den preliminära förordningen. De berörda kinesiska exportörerna framförde emellertid inga nya bevis som gav kommissionen anledning att fastställa att en ny slutsats vore lämplig för det slutgiltiga beslutet. Det fastslogs att skälen var otillräckliga för att avvika från denna exports ursprung såsom den angavs för medlemsstaternas tullmyndigheter under undersökningsperioden.

(9) En koreansk producent hävdade att gemenskapens tillvägagångssätt i fråga om färgtevemottagares ursprung i detta förfarande skulle gynna icke samarbetande dotterföretag till japanska företag i Malaysia och Singapore, då dessa dotterföretag i framtiden skulle kunna hävda att deras färgtevemottagare som monteras i Malaysia och Singapore är av japanskt ursprung och på så sätt kunna undvika den resttull som fastställts för dessa länder. Detta skulle vara en direkt följd av att japanska exportörer utesluts från förfarandet på grund av en otillräcklig import till gemenskapen av färgtevemottagare av japanskt ursprung.

Det har i detta sammanhang påpekats att exportören i fråga inte har ingivit några bevis på att de färgtevemottagare som monteras i Malaysia och Singapore av dotterföretag till japanska företag verkligen hade sitt ursprung i Japan. Någon ändring av ursprungsangivelsen är därför inte befogad. Det bör nämnas att endast i de fall där uppgifter kontrollerades av inspektörer på plats som ett led i en normal antidumpningsundersökning visar att angivelserna var oriktiga, gjordes undantag från den ursprungsangivelse som importörerna givit på grundval av den information som de fått av sina leverantörer. Med hänsyn till möjligheten att dessa dotterföretag till japanska företag i Malaysia och Singapore i framtiden kan komma att ange att de färgtevemottagare som de exporterar till gemenskapen är av japanskt ursprung, kommer den normala tullkontrollen av oriktiga angivelser att vidtas. Om det angivna japanska ursprunget skulle visa sig vara riktigt och alla andra villkor uppfyllda för att inleda ett antidumpningsförfarande mot färgtevemottagare av japanskt ursprung, kan ett förfarande komma att inledas.

(10) Eftersom alla ovan angivna påståenden har ogillats fastställs de slutsatser som anges i punkterna 24-41 i den preliminära förordningen.

F. DUMPNING

(i) Normalvärde

(a) Allmänt

(11) En malaysisk och en thailändsk exportör stod fast vid att gemenskapen borde ha beräknat normalvärdet på grundval av försäljning till tredje land efter justeringar för "skillnader i omkostnader". När dessa exportörer informerades om gemenskapens ståndpunkt att tillämpningen av metoden i fråga skulle kräva anpassningar som skulle kunna ge allvarliga fel på grund av bristen på exakta, jämförbara uppgifter, hävdade de att de beräknade värdena omfattade subjektiva val i samband med fastställandet av beloppen för såväl försäljningskostnader, administrativa och allmänna kostnader, som för vinsten. Exportörerna i fråga betonade att de beräknade värdena gav ett mycket mer ogynnsamt resultat än den metod som byggde på försäljning till tredje land och att man i de fall då det var möjligt att välja mellan två olika metoder borde tillämpa den metod som ledde till en lägre dumpningsmarginal.

Efter en grundlig utredning av denna fråga ogillar kommissionen argumentet att försäljningskostnader, administrativa och allmänna kostnader samt vinsten fastställts på ett subjektivt sätt. Det bör faktiskt noteras att de försäljningskostnader, administrativa och allmänna kostnader samt vinst som användes för att fastställa det beräknade värdet för dessa exportörer inte fastställdes utifrån subjektiva bedömningar utan grundades på faktiska räkenskapsuppgifter. Kommissionen är fortfarande av den åsikten att användningen av de försäljningskostnader, administrativa och allmänna kostnader samt den vinst som fastställts i enlighet med den preliminära förordningen och tillämpats på producenter/exportörer i marknadsekonomier är mer precisa än den föreslagna metod som bygger på exportpriser till tredje land. Därför fastställs användningen av det beräknade normalvärdet, vilket är mer exakt och därför lämpligare.

(12) En koreansk exportör invände mot metoden att beräkna gottgörelsen av OEM (original equipment manufacturer) i förhållande till beräkningen av normalvärdet. Denna exportör hävdade att OEM-gottgörelsen borde vara 30 % i stället för en tredjedel av vinsten från försäljning av egna varumärken.

I samband med OEM-gottgörelsen bör det påpekas att denna justering tidigare har tillämpats från fall till fall beroende på de fakta som konstaterats genom särskilda förfaranden. Då det inte finns någon OEM försäljning på vissa hemmamarknader har kommissionen i detta fall beslutat att göra en OEM-gottgörelse genom att tillämpa den vinst som använts för att beräkna normalvärdet som en tredjedel av vinsten från försäljning av egna varumärken. Detta tillvägagångssätt ligger i linje med tidigare praxis och ingen annan exportör har gjort invändningar häremot i detta förfarande. Exportörens krav ogillas därför och punkterna 51 och 52 i den preliminära förordningen fastställs.

(b) Korea

(13) En koreansk exportör anförde att normalvärdena för hans varor borde nedsättas eftersom kommissionen har grundat dessa beräknade värden på uppkomna utgifter och inkomster i samband med försäljning av varor inom samma företagssektor och inte enbart försäljning av likadana varor. Kommissionen grundade ursprungligen sina beräkningar på försäljning inom samma företagssektor eftersom den inte var övertygad om att det fanns tillräcklig representativ försäljning av likadana varor som sålts med vinst på hemmamarknaden. Exportören i fråga kunde på ett tillfredsställande sätt visa att hans försäljning av likadana varor på hemmamarknaden både gick med vinst och skedde i tillräckligt stor mängd. Därför reviderades exportörens normalvärde.

(14) En koreansk exportör vidhöll att en OEM-gottgörelse borde göras för jämförbara modellers normalvärde för två av företagets modeller som exporteras till gemenskapen. Efter krav på ytterligare uppgifter om dessa försäljningar stod det emellertid klart att dessa modeller ingick i försäljning av egna varumärken och att det därför inte var berättigat med någon OEM gottgörelse för beräkningen av normalvärdet under dessa omständigheter.

(15) Slutsatserna i punkt 54-56 fastställs.

(16) En turkisk exportör av teveapparater med koreanskt ursprung, för vilka en dumpningsmarginal fastställts för tillämpningen av den preliminära förordningen, fick sina normalvärden reviderade. Detta skedde på grund av ändringar av normalvärdet för jämförbara teveapparater som tillverkades och såldes på den koreanska marknaden och på vilka exportörens marginal grundades. Som en följd av dessa ändringar beslutades det att ingen dumpningsmarginal skulle tillämpas på denna producents export av egenmonterade teveapparater av koreanskt ursprung.

(c) Singapore

(17) Eftersom inga nya argument har framförts, fastställs slutsatserna i punkt 58.

d) Thailand

(18) Eftersom inga nya argument har framförts, fastställs slutsatserna i punkt 59-64 i den preliminära förordningen.

(e) Malaysia

(19) En malaysisk exportör invände mot justeringsbeloppet som gjordes för finansieringsomkostnader som omfattade ett räntefritt lån från dennes moderföretag. Invändningen byggde på förutsättningen att förtjänsten från lånet övervärderades vid beräkningen av normalvärdet. Efter att åter ha granskat beräkningsmetoden och omkostnaderna som tillskrivits likadan vara, justerades ändringens effekt på exportörens normalvärde för att ta hänsyn till denna invändning. Slutsatserna i punkt 65-67 i den preliminära förordningen fastställs.

f) Kina

(20) Vad gäller valet av det marknadsekonomiska land som använts för referensändamål i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen, har en exportör, efter att under utredningens gång ha uttryckt att han föredrar det land som har "det lägsta normalvärdet", nu framfört att han anser Korea vara mer lämpligt än Singapore. Inga betydande bevis har emellertid framförs vara sig för den påstådda större likheten i modeller eller för antagandet att jämförelsen skulle bli enklare om Republiken Korea valdes. Därför ogillades yrkandet.

(21) En annan exportör vidhöll att han föredrog normalvärden grundade på hemmamarknadspriser i det marknadsekonomiska land som använts som referens i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen. I detta sammanhang bör det påpekas att en sådan metod skulle kräva ett stort antal och möjligen oriktiga justeringar, vilket också fick kommissionen att bestämma beräknade normalvärden för exportörerna själva i de berörda marknadsekonomiska länderna.

(22) Valet av Singapore som det marknadsekonomiska land skulle användas som referens i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen för att fastställa normalvärdet för Kina fastställs därför.

(ii) Exportpris

(a) Marknadsekonomiska länder: allmänt

(23) De slutsatser som anges i punkt 71-73 i den preliminära förordningen fastställs.

(b) Marknadsekonomiska länder: närstående importörer

(24) En koreansk exportör upprepade att all export till hans närstående importör borde tas med i beräkningen av exportpriser. Denna begäran kan inte beviljas eftersom den berörda exporten inte importerades till gemenskapen utan hölls i lager till dess att den såldes till en oberoende kund inom eller utanför gemenskapen. Endast sådan export som övergick i fri omsättning inom gemenskapen under undersökningsperioden togs med i beräkningen.

Punkt 74-76 i den preliminära förordningen fastställs därför.

(c) Kina

(25) Alla kinesiska exportörer upprepade sina yrkanden att få individuell behandling och anförde att kommissionen inte tillräckligt hade motiverat sin vägran av en sådan behandling i den preliminära förordningen.

Kommissionen har upprepade gånger utförligt angivit sina skäl för att inte tillåta individuell behandling av företag i Kina. I den preliminära förordningen hänvisades det särskilt till svårigheterna att fastställa om ett företag åtnjuter verkligt och varaktigt oberoende när det endast tycks åtnjuta ett visst mått av oberoende vid en viss tidpunkt. Ingen av de kinesiska exportörerna framlade tillräckliga bevis för att göra det berättigat att dra någon annan slutsats. Även om vissa exportörer kunde visa att de åtnjöt ett mått av oberoende från staten i det avseendet att de inte var fullständigt kontrollerade statliga organisationer, kan denna frihet endast betraktas som i bästa fall en nästan självständig status inom ett ekonomiskt och politiskt system som fortfarande upprätthåller en hög grad av centraliserad kontroll och som uppenbart inte motsvarar förhållandena i ett marknadsekonomiskt land.

Uppfattningen är därför att skälen för att inte tillåta individuell behandling i detta fall är tillräckligt utredda. Slutsatserna i punkt 78-81 i den preliminära förordningen fastställs därför.

(iii) Jämförelse

(26) Flera exportörer invände mot det preliminära beslutet i fråga om avvisandet av de gottgörelser som krävdes med hänvisning till artikel 2.10 c i grundförordningen i fråga om OEM-försäljning. Efter noggrant övervägande godtog kommissionen att de kostnader för direktförsäljning som exportörer hävdade fanns och vederdbörligen hade dokumenterat, skulle dras av sin helhet, eftersom de kostnader de avser utgjorde en del av de kostnader som togs med i beräkningen av normalvärdet för OEM-modeller.

(27) Trots att skillnaderna i pris för försäljning av olika kvantiteter redan vid beräkningen av normalvärdet i och med att en mängdrabatt som givits av exportören i fråga godtogs vidhöll en koreansk exportör kravet på gottgörelse för försäljningar i olika kvantiteter och i olika handelsled. På kommissionens begäran framlade exportören ytterligare bevis till stöd för sitt krav. De framlagda bevisen berättigade emellertid inte till några ytterligare gottgörelser

(28) Alla berörda producenter upprepade sina krav att vissa provisioner som betalats till företag inom samma grupp inte skulle behandlas som kostnader i enlighet med artikel 2.10. c. V. i grundförordningen, så som angavs i punkt 86 i den preliminära förordningen. Efter införandet av en preliminär tull framlade de berörda producenterna tillräckliga bevis för att de berörda provisionerna delvis avsåg betalningar som inte hade att göra med försäljningarna i fråga. De relevanta justeringarna nedsattes därför till de belopp som motsvarade de faktiska försäljningsprovisionerna.

(29) Två koreanska exportörer invände mot att kommissionen minskade den begärda gottgörelsen i fråga om normalvärdet för beviljade kreditkostnader, kostnader i samband med finansiering av mervärdeskatt (moms) och särskilda punktskatter på det fakturerade nettobeloppet. De hävdade att skatterna på fakturorna hade direkt samband med försäljningarna i fråga och att de bevisligen var en del av kreditkostnaderna i samband med försäljningarna.

Efter noggrant övervägande godtaga kommissionen att kreditkostnaderna i samband med särskilda punktskatter verkligen utgjorde en del av de berättigade försäljningskostnaderna och därför kunde ingå i den begärda gottgörelsen efter det att hänsyn tagits till den lagliga tidsgränsen för inbetalning av de infordrade beloppen till de koreanska skattemyndigheterna. I fråga om moms ogillades emellertid deras krav. Ingen direkt koppling mellan (netto-) kostnaderna för den moms som skulle betalas och de berörda försäljningarna kunde konstateras eftersom den moms som krävs på hemmamarknadsförsäljningen inte skall betalas i sin helhet till de koreanska skattemyndigheterna, utan skall räknas av mot den moms som tagits ut vid inköp som de berörda exportörerna gjort och endast eventuellt nettobelopp betalas ut. Eventuella kreditkostnader i samband med exportörernas momsbokföringssystem är allmänna omkostnader och kan inte identifieras särskilt som försäljningskostnader för färgtevemottagare. De berörda producenternas kreditjusteringar reviderades i enlighet med detta.

(30) Flera kinesiska exportörer hävdade att en justering av normalvärdet skulle beviljas för skillnader i "ekonomiska nivåer" mellan Kina och det marknadsekonomiska land som använts som referens i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen. Då det inte finns några bestämmelser om detta i grundförordningen beviljades inga sådana justeringar.

(iv) Dumpningsmarginaler

(a) Samarbetande exportörer

(31) Efter att i förekommande fall ha tagit hänsyn till kommentarer som berörda parter ingivit fastställs dumpningsmarginalerna enligt följande:

>Plats för tabell>

(b) Icke samarbetande exportörer

(32) Flera kinesiska exportörer ifrågasatte den metod som tillämpats för att fastställa en vägd genomsnittlig dumpningsmarginal för Kina i den preliminära förordningen. En exportör hävdade i synnerhet att den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för samarbetande företag borde tillämpas för alla kinesiska exportörer.

Då det inte finns några tecken på att de icke samarbetande företagens dumpningsmarginaler är lägre än den högsta marginal som konstaterats för de samarbetande företagen, bör detta påstående inte förtjäna avseende. Om dumpingsmarginalerna hade varit lägre, skulle de berörda exportörerna med all sannolikhet ha givit sig till känna och samarbetat.

(33) Flera av de kinesiska exportörerna hävdade att den metod som tillämpats skulle avskräcka exportörer från att samarbeta eftersom ingen hänsyn togs till den relativt höga samarbetsnivån i detta fall.

Det måste i detta avseende understrykas att samarbete tvärtom gör det möjligt för företagen att förbättra den information som finns tillgänglig för kommissionen. Det är särskilt tydligt att ju högre procentandel exportörer som samarbetar, desto lägre blir den "högsta dumpningsmarginalens" påverkan på nivån av den gällande tullen. Slutligen är det så vitt resonemanget bygger på procentandelen av samarbete, just för att de angivna talen betraktades som representativa som de har använts som "tillgängliga fakta".

(34) Då inga kommentar inkommit, fastställa punkterna 95 och 96 i den preliminära förordningen.

G. SKADA

(i) Priser på dumpad import

(a) Närstående importörer

(35) I fråga om metoden för att beräkna underprissättningsnivån i förhållande till närstående importörers försäljning till de första oberoende kunderna i gemenskapen, invände en exportör att jämförelsemodellen som den beskrevs i punkterna 102 och 103 i den preliminära förordningen inte beaktade alla omständigheter som påverkar försäljningspriser. Exportören hävdade att skillnader i signalmottagningskapaciteten påverkade försäljningspriser. Med hänsyn till att exportören inte framlade några avgörande bevis till stöd för sin invändning och att inga andra exportörer ifrågasatte de kriterier som tillämpades enhetligt för att bestämma modellernas jämförbarhet, fann kommissionen att det inte fanns någon skälig grund för att ändra beräkningen av underprissättningen.

(b) Icke närstående importörer

(36) I syfte att fastställa underprissättningen fastställdes priserna för all import som gjorts av icke närstående importörer som priset fritt gemenskapens gräns plus tullavgifter och andra importkostnader (15 %). Med tanke på svårigheterna att finna ett belopp som tog hänsyn till alla försäljningskanaler så väl som till individuella handelsnivåer för försäljningen till icke samarbetande importörer (en stor majoritet), och med tanke på att de flesta exportörer som sålde till icke närstående importörer hade en liknande blandning av kunder, befanns det vara skäligt att tillämpa en enhetlig procentsats. Ytterligare 10 % lades därför till för ytterligare distributions- och försäljningskostnader samt vinst.

Med avseende på denna metod för att beräkna underprissättningen, gjordes framställningar om att justeringarna av försäljningspriserna för den berörda produkten inte var tillräckliga för en riktig beräkning. En exportör hävdade att höjningen på 10 % för att täcka distributions- och försäljningskostnader samt vinst var otillräcklig och att en högre justering borde tillämpas. Det påpekades emellertid att hans justeringsförslag byggde på ett selektivt urval av försäljningar och att tvärtemot försäljningar direkt till stora detaljhandelskedjor ådrog små eller extra distributions- eller försäljningskostnader och att det därför under dessa omständigheter skulle ha varit överdrivet med en justering på 10 %.

Med hänsyn tagen till alla försäljningskanaler befanns därför att belopp på 10 % vara skäligt för jämförelseändamål. En allmän förändring i metoden för underprissättning var därför inte ändamålsenlig. Slutsatserna i punkt 102-105 fastställs.

(37) Efter en ny allmän undersökning låg de genomsnittliga vägda underprissättningsmarginalerna uttryckta som procent av priset fritt gemenskapens gräns inom följande marginaler:

- för Malaysia, från 7,50 % till 23,40 %;

- för Thailand, från 3,02 % till 29,89 %;

- för Singapore, från 0 % till 23,68 %;

- för Korea, från 38,61 % till 54,00 %.

För Kina var den vägda genomsnittliga underprissättningsmarginalen uttryckt som procent av priset fritt gemenskapens gräns 58,7 %.

(ii) Andra skadefrågor

(38) En annan exportör hävdade att den importerade mängden färgtevemottagare med så kallad storbildsskärm från Kina var obetydlig och inte borde räknas samman med importen från andra länder som omfattas av förfarandet. Kommissionen kan inte godta att denna import inte skulle sammanräknas. Det bör noteras att gemenskapens marknadsandel av kinesisk export av enbart färgtevemottagare med storbildsskärm utgjorde mer än 2 % av gemenskapens sammanlagda konsumtion under undersökningsperioden och att denna import motsvarade mer än tio gånger importen av kinesiska färgtevemottagare med storbildsskärm år 1988.

(39) En exportör vidhöll att gemenskapsindustrin inte hade vållats skada i fråga om import av färgtevemottagare med så kallad storbildsskärm och att minskningen i försäljningen av färgtevemottagare med liten skärm inte kunde styrka skadekausalitet i fråga om färgtevemottagare med storbildsskärm. Kommissionen granskade denna fråga i den preliminära förordningen och den berörda exportören framlade inga nya bevis till stöd för sina argument. Yrkandet ogillades därför på de grunder som angavs i den preliminära förordningen.

(40) De återstående slutsatserna i punkt 97-117 i den preliminära förordningen fastställes således.

H. SKADEORSAK

(i) De dumpade importernas verkan

(41) En kinesisk exportör anförde att export av färgtevemottagare med mycket stor skärm från Kina var antingen försumbar eller obefintlig och att den därför inte kunde vålla gemenskapsindustrin skada. Detta påstående kan inte godtas eftersom exporten av färgtevemottagare från Kina, vilka utgör en del av den ifrågavarande varan och likadan vara, konkurrerar med gemenskapens produktion av alla färgtevemottagare inklusive sådana färgtevemottagare med stor skärm och att exporten därför bidrar till de sammanlagda skadeverkningarna av dumpning som har konstaterats.

(ii) Andra faktorers effekt

(42) En exportör påstod att gemenskapsindustrin led av självförvållad skada eller var skyddad från verkan av dumpning eftersom en stor del av den förlorade försäljningen endast ersattes av gemenskapsindustriägd produktion i Österrike eller av gemenskapsproducenternas dumpade import från länder som omfattades av förfarandet.

Detta påstående kan inte godtas. Endast en del av exporten från Österrike kan kopplas till gemenskapsindustrin. Inga bevis har framlagts som visar att import från Österrike erbjöds till priser som var lägre än gemenskapsindustrins priser.

Som redan angivits i punkt 6 i denna förordning var syftet med gemenskapsproducenternas import från de länder som berörs av förfarandet att stanna kvar på marknaden med ett så fullständigt urval modeller som möjligt, eller t.o.m. att skydda marknadsnischer som skulle ha försvunnit om inte de berörda modellerna hade sålts. Producenterna i fråga fattade ett kommersiellt beslut påverkat av yttre faktorer och grundat på ett legitimt egenintresse. Deras beslut att importera från de berörda länderna berodde på den bevisade skadevållande dumpning som ägde rum. Det bör också påpekas att priserna på denna import inte var lägre än de redan pressade priserna på gemenskapens marknad.

(43) Efter en ny undersökning bör det uppmärksammas att punkt 126 i den preliminära förordningen behöver korrigeras eftersom de mängder som gemenskapsindustrin importerade från de berörda länderna motsvarade 4,5 % av marknaden år 1990, medan andelen under undersökningsperioden var 4,1 %.

(iii) Slutsats

(44) Med beaktande av vad som anförts ovan fastställs slutsatserna i punkt 118-129, med det undantag som anges i punkt 43 i denna förordning.

I. GEMENSKAPENS INTRESSEN

(45) En exportör påstod att man inte kunde vidta åtgärder för att undvika ytterligare flyttning av gemenskapens produktion eftersom gemenskapens produktion av färgtevemottagare av strukturella skäl inte var livskraftig. Det framlades inga bevis till stöd för detta påstående.

(46) Flera exportörer påstod att åtgärder inte skulle ligga i konsumenternas intresse. Detta påstående har redan behandlats utförligt i den preliminära förordningen och då inga ytterligare avgörande bevis har inkommit, fastställs slutsatserna i punkt 130-138 i den förordningen.

J. BESLUT I FRÅGA OM TURKIET

(47) En ytterligare analys av situationen i fråga om den export av färgtevemottagare av turkiskt ursprung som beskrivs i punkterna 98, 99 och 139 i den preliminära förordningen genomfördes och slutsatsen blev att fakta såsom de anges i det preliminära beslutet skulle fastställas.

K. ÅTAGANDEN

(48) Kommissionen har erhållit erbjudanden om åtaganden från flera exportörer in enlighet med artikel 10.2 i grundförordningen. Dessa erbjudanden har granskats noggrant och särskild uppmärksamhet har ägnats åt möjligheterna att kontrollera de föreslagna åtagandena.

Åtaganden i fråga om konsumentprodukter har tidigare godtagits endast i undantagsfall, bland annat på grund av modellernas invecklade beskaffenhet, antalet olika typer och med vilken variation och regelbundenhet dessa uppgraderas eller ändras på annat sätt. Alla dessa egenskaper leder till nästan oöverstigliga kontrollsvårigheter. I fråga om färgtevemottagare är kommissionen av den åsikten att dessa svårigheter inte går att lösa och att sådana åtgärder därför inte skulle säkerställa att skadevållande dumpning hindras på lång sikt. Efter samråd fastslogs därför att det inte var ändamålsenligt att godta åtaganden i detta särskilda förfarande och de nämnda erbjudandena har därför avslagits.

L. TULLSATS

(49) Olika synpunkter framfördes beträffande att beräkningarna av tullsatsen var grundade på den skadeutjämningsnivå (om tillämpligt) som erhölls genom beräkningar av underprissättningen. Inga nya argument eller synpunkter som var tillräckligt väl motiverade har framförts, varför en ändring av metoden för att beräkna skadeutjämningsnivån inte är berättigad.

På denna grund blir höjningarna uttryckta i procent:

>Plats för tabell>

Av de orsaker som anges i den preliminära förordningen och i punkterna 25,32 och 33 i denna förordning har en enhetlig tullsats fastställts för alla producenter i Kina.

(50) Den metod som tillämpats för att fastställa tullsatserna för icke samarbetande exportörer som exporterade färgtevemottagare med ursprung i Malaysia, Korea, Singapore och Thailand, enligt punkt 145 i den preliminära förordningen fastställs.

(51) Slutgiltiga antidumpningstullar i form av värdetullar bör införas enligt följande:

>Plats för tabell>

M. Uppbörd av preliminära tullar

(52) Med tanke på omfattningen av de dumpningsmarginaler som konstaterats för huvuddelen av exportörerna och den allvarliga skada som vållats därav måste de belopp som har säkrats genom preliminära antidumpningstullar för alla bolag slutgiltigt tas ut. I de fall där den preliminära tullen överstiger den slutgiltigt införda tullen, skall det belopp som tas ut inte överstiga den slutgiltiga antidumpingstullen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En slutgiltig antidumpningstull införs på import av färgtelevisionsmottagare

- med bildskärm med ett diagonalmått på över 15,5 cm, även med inbyggd rundradiomottagare och/eller klocka, som omfattas av KN nummer ur 8528 10 52 (taric-nummer ur 8528 10 52 * 10), 8528 10 54, 8528 10 56, 8528 10 58, ur 8528 10 62 (taric-nummer 8528 10 62 * 10) och 8528 10 66, med ursprung i Malaysia, Singapore och Thailand,

- med bildskärm med ett diagonalmått på över 42 cm, även med inbyggd rundradiomottagare och/eller klocka, som omfattas av KN nummer 8528 10 54, 8528 10 56, 8528 10 58, ur 8528 10 62 (taric-nummer 8528 10 62 * 90), och 8528 10 66, med ursprung i Kina och Korea.

2. Följande tullsatser skall tillämpas på det oförtullade nettopriset fritt gemenskapens gräns:

>Plats för tabell>

Undantag skall göras för import av varor som tillverkas och säljs för export till gemenskapen av följande företag för vilka tullsatsen fastställs enligt följande:

>Plats för tabell>

3. Om inget annat anges skall gällande bestämmelser om tullavgifter tillämpas.

Artikel 2

De belopp som säkrats genom en preliminär antidumpningstull i enlighet med förordning (EG) nr 2376/94 skall slutgiltigt tas ut enligt den slutgiltigt införda tullsatsen. De säkrade belopp som överstiger den slutgiltiga tullsatsen skall återbetalas.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 27 mars 1995.

På rådets vägnar

M. GIRAUD

Ordförande

(1) EGT nr L 209 2.8.1988, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 522/94 (EGT nr L 66, 10.3.1994, s. 10).

(2) EGT nr L 255, 1.10.1994, s. 50.

(3) EGT nr L 21, 28.1.1995, s. 1.