Införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland

Avis juridique important

Rådets förordning (EG) nr 2022/95 av den 16 augusti 1995 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 198 , 23/08/1995 s. 0001 - 0014

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2022/95 av den 16 augusti 1995 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 3283/94 av den 22 december 1994 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1), särskilt artikel 23 i denna, i vilken det fastställs att rådets förordning nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (2) fortsatt skall gälla för förfaranden som pågick den 1 september 1994 i samband med en undersökning som inte avslutats då förordning (EG) nr 3283/94 trädde i kraft,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd med Rådgivande kommittén, och

med beaktande av följande:

A. FÖRFARANDE

(1) I juni 1994 offentliggjorde kommissionen ett meddelande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (3) om att ett antidumpningsförfarande skulle påbörjas avseende import till gemenskapen av ammoniumnitrat med ursprung i Litauen och Ryssland samt inledde en undersökning.

(2) Antidumpningsåtgärder som rör import till Förenade kungariket av ammoniumnitrat med ursprung i Litauen och i Ryssland har till följd av ett regionalt antidumpningsförfarande varit i kraft sedan maj 1994 (4). Dessa utgörs av åtaganden som godtagits och som begränsar exporten till Förenade kungariket till 100 000 ton per år från respektive land.

(3) Förfarandet påbörjades till följd av ett klagomål som framförts av sammanslutningen av europeiska tillverkare av gödningsmedel (EFMA) i egenskap av företrädare för producenter vars sammanlagda produktion av ammoniumnitrat påstods utgöra en betydande andel av gemenskapens tillverkning.

(4) Klagomålet innehöll bevis om att denna produkt med ursprung i Litauen och i Ryssland dumpades och att dumpningen orsakade väsentlig skada, och klagomålet ansågs vara tillräckligt befogat för att ett förfarande skulle inledas.

(5) Kommissionen meddelade officiellt de producenter, exportörer och importörer som den visste var berörda, de exporterande ländernas företrädare samt den klagande och gav de direkt berörda parterna tillfälle att skriftligen ge sina synpunkter och begära att bli hörda.

(6) Den litauiske exportören, några ryska exportörer, vissa importörer och alla klagande producenter gav skriftligen sina synpunkter. Ett flertal parter, inbegripet de litauiska och de ryska myndigheterna, begärde att få bli hörda. Dessa krav blev till fullo tillmötesgångna. Även sammanslutningen av europeiska importörer av gödningsmedel (EFIA) lämnade skriftligen sina synpunkter och blev hörd.

(7) Kommissionen skickade frågeformulär till de parter som den visste var berörda och tog emot detaljerade svar från de klagande gemenskapsproducenterna, den ende producenten och exportören i Litauen och några importörer i gemenskapen. Kommissionen fick även ett detaljerat svar från en gemenskapsproducent som inte var part i klagomålet. Ofullständiga svar togs emot från vissa producenter i Ryssland.

(8) Kommissionen sökte och kontrollerade alla upplysningar som den ansåg vara nödvändiga i syfte att fastställa dumpning och skada, och utförde inspektioner vid följande företag:

a) Klagande gemenskapsproducenter:

- Grande Paroisse S.A., Paris-La-Défense, Frankrike

- Hydro-Agri-France S.A., Neuilly-sur-Seine, Frankrike

- Hydro-Agri (UK) Ltd., Immingham, Förenade kungariket

- Hydro-Agri, Sluiskil B.V., Nederländerna

b) Oberoende importörer i gemenskapen:

- Noortrade GmbH, Viernheim, Tyskland

- Schweizerhall Fertilizer GmbH, Hamburg, Tyskland

- Unifert France SA, Sète, Frankrike

- Conagra Resources Europe Ltd, Tiverton, Devon, Förenade kungariket.

c) Producent i jämförelseland:

- Zaklady Azotawe "Pulawy", Pulawy, Polen

(9) Dumpningsundersökningen varade under perioden den 1 april 1993-31 mars 1994 (undersökningsperioden)

(10) Kommissionen delgav alla berörda parter sina preliminära undersökningsresultat. Flera parter yttrade sig skriftligen över dessa. Några begärde att bli hörda och beviljades detta.

(11) Kommissionen fortsatte att söka alla upplysningar som den ansåg vara nödvändiga för att komma till ett definitivt resultat. Parterna informerades om de viktigaste omständigheter och skäl som legat till grund för förslaget att rekommendera införandet av slutgiltiga antidumpningstullar. De beviljades även en tidsfrist under vilken de kunde yttra sig över dessa omständigheter och skäl.

(12) Parternas kommentarer togs i beaktande och kommissionens slutsatser ändrades i enlighet med dessa då det var befogat.

B. PRODUKT UNDER ÖVERVÄGANDE OCH LIKADAN PRODUKT

(13) Produkten i fråga är ammoniumnitrat, som är ett gödningsmedel som tillverkas i gryn- eller pelletform och innehåller mellan 33 och 35 % växtgödsel i form av kväve.

(14) Det ammoniumnitrat som tillverkas av gemenskapsindustrin är i fråga om fysiska och tekniska egenskaper en likadan produkt som det ammoniumnitrat som Ryssland och Litauen exporterar till gemenskapen liksom det ammoniumnitrat som tillverkas och säljs i Polen, som har använts som jämförelseland (punkterna 22-24).

C. GEMENSKAPSINDUSTRI

(15) De klagande producenterna svarar för 94 % av gemenskapens tillverkning av ammoniumnitrat och utgör därför en gemenskapsindustri i enlighet med artikel 4.5 i förordning (EEG) nr 2423/88.

(16) EFIA som företräder gemenskapsimportörerna ansåg att Hydro Fertilizers Ltd (UK) borde uteslutas från gemenskapsindustrin eftersom det påstods importera ammoniumnitrat från Ryssland och Litauen genom Fertrachem UK som är ett beroende bolag. Det fastställdes emellertid att Fertrachem inte gjorde någon sådan import under undersökningsperioden. Det ansågs även att BASF, en annan klagande producent, borde uteslutas på samma grunder, eftersom bolaget påstods importera ryskt och litauiskt ammoniumnitrat till gemenskapen genom ett beroende bolag, Kali (UK) Ltd. Det fastställdes att Kali (UK) Ltd. faktiskt importerade ammoniumnitrat från Litauen och Ryssland under undersökningsperioden, men under denna period varken direkt eller genom dotterbolag var beroende av BASF och vad beträffar uppköp av ammoniumnitrat inte hade något avtal med något bolag beroende av BASF.

Det finns därför inte någon anledning att överväga uteslutning från gemenskapsindustrin av vare sig Hydro Fertilizers Ltd (UK) eller BASF.

D. DUMPNING

a) Normalvärde

I. Val av jämförelseland

(17) Eftersom de båda exportländerna i fråga är länder utan marknadsekonomi baserades normalvärdet på priser respektive kostnader i ett jämförelseland i enlighet med artikel 2.5 i förordning (EEG) nr 2423/88.

A. DEN KLAGANDES FÖRSLAG: UNGERN

(18) Den klagande ansåg att Ungern, som hade använts i det regionala brittiska fallet (se punkt 2), skulle vara ett lämpligt jämförelseland för denna undersökning. Kontakter togs med Nitrogenmuvek, Varpalota och Ungern. Kommissionen hade inte tillgång till några uppgifter om den andra ungerska tillverkaren. Nitrogenmuvek besvarade kommissionens frågeformulär. På grundval av detta svar framkom det att Nitrogenmuveks inhemska försäljning under undersökningsperioden var betydande i jämförelse med importen till gemenskapen från Ryssland och Litauen. 80 % av den inhemska försäljningen förpackades i säckar. Den ungerska tillverkaren använder inhemsk eller importerad gas inköpt till marknadspriser.

(19) Nitrogenmuvek svarade emellertid inte på kommissionens begäran att få göra ett kontrollbesök. Under dessa förhållanden framstod det inte som möjligt att fastställa ett tillförlitligt normalvärde baserat på tillgängliga ungerska uppgifter. Förutom att det endast finns två inhemska tillverkare av ammoniumnitrat i Ungern, begränsas dessutom importen genom en 15-procentig importtull och sedan 1993 av en årlig importkvot för CIS-länder om 50 000 ton ammoniumnitrat jämte kalciumammoniumnitrat. Konkurrensen är således ganska begränsad. På grund av detta är Ungern inte ett lämpligt jämförelseland.

B. ANDRA LÄNDER

(20) Kommissionen skrev även till alla kända tillverkare av ammoniumnitrat i Australien, Bulgarien, Kanada, Egypten, Mexiko, Polen, Turkiet och USA. Dessutom föreslog EFIA Algeriet och Rumänien som jämförelseländer och kommissionen tillskrev de tillverkare som var kända i dessa länder.

Följande tillverkare samarbetade och svarade på kommissionens frågeformulär:

- Abu Qir Fertilizers Co, Alexandria, Egypten

- Zaklady Azotawe "Pulawy", Pulawy, Polen

i) Egypten

(21) Under undersökningsperioden översteg den inhemska försäljningsvolymen av ammoniumnitrat i Egypten den sammanlagda volymen av import till gemenskapen från Ryssland och Litauen. Inhemsk försäljning förpackades till 100 % i säckar, liksom den ryska och litauiska exporten.

Trots att det finns tre inhemska tillverkare och inte några formella importbegränsningar har dock den 30-procentiga tullavgiften på import av ammoniumnitrat till Egypten fört till en situation där det inte finns utrymme för någon import. På den marknaden finns således endast en begränsad konkurrens.

ii) Polen

(22) Under undersökningsperioden var Pulawys inhemska försäljning av ammoniumnitrat nästan lika stor som den sammanlagda volymen av import till gemenskapen från Ryssland och Litauen. Den produkt som tillverkas av Pulawy är i pelletform. 100 % av den inhemska försäljningen förpackas i säckar. Pulawy använder sig av gas som importeras från Ryssland till marknadspriser uttryckta i hårdvaluta.

Det finns fyra inhemska tillverkare av ammoniumnitrat. Under undersökningsperioden förelåg inga importbegränsningar och importens marknadsandel var 18,2 %.

Polen ansågs därför utgöra en öppen och konkurrenskraftig marknad för ammoniumnitrat.

C. VAL AV JÄMFÖRELSELAND

(23) Ungern kan inte väljas som jämförelseland med hänsyn till de slutsatser som dragits i punkt 19.

I fråga om de övriga länder vars tillverkare i tillräckligt hög grad samarbetat med kommissionen förelåg, trots att de inhemska samarbetsföretagens försäljningsvolym både i Egypten och i Polen är betydande i förhållande till importvolymen från Ryssland och Litauen och att tillgången på råvaror är jämförbar, den åsikten att den polska marknadens större öppenhet mer lämpar sig vid valet av jämförelseland i denna undersökning och Polen valdes därför.

II. Fastställande av normalvärde

(24) På grundval av de faktorer som anges i punkt 22, kan Pulawys inhemska försäljning anses vara representativ.

Det vägda genomsnittet av den polska tillverkarens inhemska försäljningspris till oberoende kunder befanns under undersökningen vara lönsamt i det att det täckte alla uppkomna kostnader, vilka i det här fallet var representativa för en normal kostnadsstruktur i bolag som arbetar under marknadsekonomiska förhållanden.

(25) EFMA ansåg att det inhemska pris på vilket normalvärdet grundades inte var korrekt, eftersom det var lägre än den rapporterade prisnivån på den polska marknaden. EFMA ansåg dessutom att det inhemska pris som normalvärdet indikerade inte skulle täcka produktionskostnaderna i Polen. EFMA lämnade en del material till stöd för dessa påståenden.

(26) Ytterligare kontakt togs med den ifrågavarande polska tillverkaren i syfte att klargöra pris- och kostnadsförhållandena i Polen. De relevanta uppgifter som bolaget lämnade hade till största delen redan kontrollerats av kommissionen.

(27) Det polska bolaget klargjorde förhållandena och lämnade bevis till stöd för att de prisuppgifter som EFMA hänvisade till baserades på standardiserade priser från handlare till jordbrukare och därför låg betydligt högre än tillverkarens pris fritt fabrik till handlaren. Beträffande kostnaderna lämnades ytterligare bevis till stöd för de kostnadsuppgifter som kommissionen kontrollerat, i syfte att påvisa att de täckte bolagets kostnader för denna produkt och att gas köptes in till ett rent kommersiellt pris. Kommissionen kunde emellertid även få bekräftelse på att en kostnad som normalt skulle bäras av bolaget av misstag hade utelämnats ur bolagets egna beräkningar av normalvärdet. Normalvärdet höjdes därför för att återspegla det faktum att denna kostnad inte skulle ha dragits ifrån det inhemska priset vid beräkningen av normalvärdet.

(28) Efter genomgång av samtliga upplysningar är slutsatsen att det nettopris fritt fabrik som lämnats av den polska tillverkaren, inbegripet den korrigering som avses i punkt 27, var korrekt och att detta pris var lönsamt och täckte alla kostnader som bolaget hade i detta tillverkningsskede.

Normalvärdet fastställdes därför på grundval av Pulawys nettopris fritt fabrik till kunder i Polen.

b) Exportpris

(29) Exportpriset på ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland och Litauen fastställdes på grundval av det pris som exportörerna fick för den produkt som såldes för export till gemenskapen. Detta pris utgjordes av det fob-pris fritt gräns som exportören gav agenter eller importörer i gemenskapen.

c) Jämförelse

(30) Jämförelsen mellan normalvärde och exportpris (båda i ledet fritt gräns) gjordes på grundval av ett vägt genomsnitt i samma handelsled. Vid alla transaktioner var exportpriset lägre än normalvärdet, vilka båda anpassats för jämförelse. Det inhemska priset fritt fabrik höjdes för att täcka normalkostnaden för transport och hantering mellan fabriken och den polska hamnen under undersökningsperioden. Denna höjning beräknades på grundval av de faktiska transport- och hanteringskostnader som den polska tillverkaren i fråga hade samt på ytterligare upplysningar från andra operatörer i Polen om hanteringskostnader för andra sorters säckar.

(31) Normalvärdet och exportpriset justerades med beaktande av vissa försäljningskostnader i enlighet med artikel 2.10 c i förordning (EEG) nr 2423/88. Kostnaden för de säckar som den polska tillverkaren använde för inhemsk försäljning var lägre än priset på de säckar som användes vid förpackning av rysk export, och normalvärdet och exportpriset sänktes båda för att återspegla dessa direkt förbundna förpackningskostnader. I fråga om litauisk export skedde, trots att normalkostnaden för säckar var högre än för de säckar som användes av den polska tillverkaren, en betydande andel av den litauiska exportförsäljningen till gemenskapen under undersökningsperioden i bulk, vilket inte medförde några kostnader för säckar. Den justering som var nödvändig gjordes därför endast i fråga om den del av exporten som skedde i säckar.

De ryska myndigheterna begärde att normalvärdet skulle sänkas med hänsyn till den lägre kostnaden för transport av gas till ryska anläggningar i förhållande till den polska fabriken. I detta avseende kan det noteras att inga exakta uppgifter har lämnats om de avstånd det är fråga om och att kostnaderna och priserna för gas och distribution av gas i Ryssland inte är fastställda på marknadsbasis. Under alla omständigheter skall sådana krav på sänkningar av normalvärdet med hänsyn till en påstådd naturlig konkurrensfördel ges en övergripande bedömning. Även om det skulle konstateras att de ryska tillverkarna hade en fördel gentemot den polska tillverkaren i fråga om närhet till gasförsörjning, skulle denna fördel dock utjämnas av det faktum att de befinner sig på ett mycket större avstånd från Östersjöhamnarna och att detta medför högre transportkostnader. Detta krav på justering kan därför inte godtas.

De ryska myndigheterna krävde även att normalvärdet skulle sänkas med hänsyn till att produktionsenheterna i Ryssland påstods vara större och mer effektiva. Vad beträffar detta krav har inte något bevis framlagts till stöd för att de fabriker som sålde ammoniumnitrat till gemenskapen under undersökningsperioden skulle vara mer effektiva än den polska tillverkaren. Därför tillbakavisas även detta krav.

d) Dumpningsmarginal

(32) Dumpningsmarginalerna, uttryckta som procentsatser av cif-priset vid gemenskapens gräns, var 41,6 % i fråga om import med ursprung i Ryssland och 27,4 % i fråga om import med ursprung i Litauen. Uttryckta i ecu/ton var marginalerna 31,3 för Ryssland och 21 för Litauen.

E. SKADA

a) Marknadsanalys

(33) Undersökningsperioden avseende dumpning var i detta förfarande den 1 april 1993 till den 31 mars 1994. I syfte att säkerställa en korrekt utvärdering av utvecklingen av de faktorer som rör skada, jämförs uppgifter för denna period med motsvarande perioder under tidigare år. För enkelhetens skull anges de ifrågavarande perioderna på följande sätt i texten:

1 april 1990-31 mars 1991 "1990/91"

1 april 1991-31 mars 1992 "1991/92"

1 april 1992-31 mars 1993 "1992/93"

i) Total förbrukning i gemenskapen

(34) Gemenskapens förbrukning (dvs. gemenskapsproducenternas försäljning inom gemenskapen plus import) sjönk från 4,76 miljoner ton år 1990/91 till 4,65 miljoner ton under undersökningsperioden, en sänkning med totalt 2,3 %. Förbrukningen låg under undersökningsperioden emellertid 3,1 % över 1992/93 års nivå, då försäljningen av ammoniumnitrat sjönk drastiskt till endast 4,5 miljoner ton.

ii) Den dumpade importens volym och marknadsandel

(35) Den sammanlagda importen av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland och Litauen steg från 26 000 ton under 1990/91 till 489 000 ton under undersökningsperioden. Eurostat-statistiken särskiljer inte importsiffrorna för Ryssland och Litauen under 1990/91 utan ger endast en siffra för det förutvarande Sovjetunionen. Med hänsyn till att det är belagt att export från bägge länderna har ägt rum under denna period, är det dock rimligt att, på grundval av tillgängliga uppgifter från exportörerna, fördela 50 % av det förutvarande Sovjetunionens exportsiffra på vardera landet. Under denna förutsättning ökade importen från Ryssland från 13 000 ton till 341 000 ton, och importen från Litauen från 13 000 till 148 000 ton. (Under alla omständigheter skulle en annorlunda fördelning av importvolymerna mellan Ryssland och Litauen under 1990/91 inte väsentligt påverka de slutsatser som dras senare i denna förordning).

(36) Den sammanlagda marknadsandelen för import från Ryssland och Litauen ökade från 0,5 % under 1990/91 till 10,5 % under undersökningsperioden. Den ryska importens marknadsandel ökade från strax under 0,3 % till 7,3 %. Den litauiska andelen ökade från strax under 0,3 % till 3,2 % (5).

iii) Priser på dumpad import

(37) Det vägda genomsnittliga försäljningspriset på import från Ryssland och Litauen jämfördes med gemenskapsproducenternas vägda genomsnittliga försäljningspris fritt lager i gemenskapen, med hänsyn tagen till ett pålägg för importerat material. Samtliga priser jämfördes på nettobasis efter avdrag för prisnedsättningar och rabatter. Hänsyn togs till det faktum att en betydande del av gemenskapsproducenternas försäljning, särskilt på den franska marknaden, skedde i bulk, medan nästan all import skedde i säckar. Gemenskapsindustrins pris justerades därför uppåt så att jämförelse skulle kunna göras.

Vid beräkningen av det vägda genomsnittspriset på den dumpade importen beaktades att en viss del av den ryska produkten var av dålig kvalitet.

Med detta beräkningssätt kunde det konstateras att den litauiska och den ryska importen under undersökningsperioden såldes till ett pris som låg under gemenskapsproducenternas pris med 14,7 respektive 16,2 ecu per ton (motsvarande 12,6 % och 13,9 % av gemenskapsproducenternas pris).

(38) Undersökningen har dock visat att gemenskapsmarknaden kräver att importerade produkter för att sälja alltid, även under normala konkurrensförhållanden, måste erbjudas till ett lägre pris än den inhemska produkten. Det ryska och litauiska ammoniumnitratet uppfattas av jordbrukarna som varande av lägre kvalitet än gemenskapsprodukten, en uppfattning som stärks genom vissa gemenskapstillverkares reklam. Importörer kan dessutom inte erbjuda samma säkra leverans som de inhemska tillverkarna och inte heller samma service gentemot kunderna. Merparten av gemenskapens tillverkning av ammoniumnitrat är dessutom i grynform, medan den importerade produkten från Ryssland och Litauen är i pelletform. Produkter i grynform betingar i allmänhet ett högre pris. På grundval av de uppgifter som framkommit i undersökningen, anses denna skillnad i kvalitet utgöra 10 ecu per ton. Detta grundar sig på siffran £8 per ton (10,4 ecu) som använts i det regionala brittiska förfarandet (se punkt 2), med en liten sänkning med hänsyn till den allmänna prisnedgången på marknaden under nuvarande undersökningsperiod.

(39) Med beaktande av det normala påslag som står till buds för gemenskapsproducenterna jämfört med import, säljs den litauiska och ryska importen till priser som ligger under gemenskapsprodukten med 4,7 ecu respektive 6,2 ecu per ton under undersökningsperioden (motsvarande 4,4 % och 5,8 % under gemenskapsproducenternas pris).

(40) EFIA ansåg att den kvalitetsskillnad om 10 ecu per ton som medgavs för skillnaden mellan försäljningspriset för gemenskapsprodukten och den dumpade importen var för låg då den grundades på det regionala brittiska fallet. I samband med ett gemenskapsövergripande fall borde kvalitetsskillnaden på den andra större marknaden, Frankrike, vara större mot bakgrund av att denna marknad av tradition varit skyddad och jordbrukarna därför varit misstänksamma mot import. Det ansågs med andra ord att priserna på import borde vara lägre än vad kommissionen beräknat för att upplevda kvalitetsskillnader skulle kunna överbryggas och importen göra en inbrytning på marknaden.

Detta argument måste tillbakavisas, i första hand då det konstaterades att priset på den dumpade importen var högre i Frankrike än i Förenade kungariket och att prisskillnaden mellan import och inhemsk produktion var lägre i Frankrike och i andra hand då den faktiska prisnivån på marknaden under undersökningsperioden var lägre i det gemenskapsövergripande fallet än i det regionala fallet. Med hänsyn till detta finns det ingen anledning att höja kvalitetsskillnaden utöver 10 ecu och inga andra bevis har framlagts som stöder en sådan höjning.

iv) Kumulering av dumpad import

(41) Vid fastställandet av den dumpade importens återverkningar på gemenskapsindustrin var det nödvändigt att ställa frågan huruvida en gemensam bedömning skulle göras av effekterna av dumpad import från Ryssland och Litauen.

(42) Vid en första bedömning tycks ett flertal faktorer tala till förmån för en kumulering

- Importvolymen med ursprung i både Ryssland och Litauen är betydande. Under undersökningsperioden utgjorde deras marknadsandelar 7,3 % respektive 3,2 %.

- De fysiska egenskaperna är i stort sett likadana för ammoniumnitrat av normal kvalitet från båda länderna.

- De ryska och litauiska produkterna konkurrerar med varandra i gemenskapen och med den likadana produkt som framställs av gemenskapsindustrin.

- De ryska och litauiska produkterna använder sig av samma slags distributionskanaler i gemenskapen och försäljningspriset i gemenskapen på ammoniumnitrat av god kvalitet från båda länderna är i stort sett samma.

(43) I detta särskilda fall bör dock ett antal andra faktorer beaktas

Även om den sammanlagda volymen av import från Ryssland och Litauen ökade under undersökningsperioden, ökade volymen av rysk import med 55 % under undersökningsperioden jämfört med 1992/93, medan import från Litauen sjönk med 28 % under samma period, trots att den totala efterfrågan i gemenskapen steg med 3 %. Rysslands marknadsandel ökade från 4,9 % till 7,3 % medan Litauens minskade från 4,6 % till 3,2 %. Från att således ha varit i stort sett lika stor under 1992/93 divergerade under undersökningsperioden litauisk och rysk import till den grad att den förra endast motsvarade ca 40 % av den ryska importen.

Även om de försäljningspriser som importörerna i gemenskapen begär för en rysk och litauisk produkt av normal kvalitet inte skiljer sig mycket åt så ligger priset på den litauiska produkten något högre. Det genomsnittliga cif-priset vid import av den litauiska produkten var 89 ecu per ton under undersökningsperioden, jämfört med 75 ecu per ton för den ryska produkten. Det genomsnittliga fob-priset vid export av litauiskt ammoniumnitrat låg även mycket över priset för den ryska produkten. Denna skillnad i genomsnittspriser förklaras av det faktum att vissa leveranser av den ryska produkten var av en låg kvalitet som medförde osedvanligt låga priser vid ankomst till gemenskapen och förstärkte intrycket av att den ryska produkten var sämre och mindre pålitligt än litauiskt ammoniumnitrat som nästan alltid nådde gemenskapens gräns i gott skick.

En särskild aspekt av detta fall utgörs även av den tidigare regionala brittiska undersökningen, som resulterade i åtgärder för att häva skadan på den brittiska marknaden. Fram till 1993 hade både rysk och litauisk export koncentrerats på Förenade kungariket. Under undersökningsperioden tog Förenade kungariket fortfarande emot den största delen av importen från Litauen till gemenskapen. Denna höga koncentration på Förenade kungariket innebär att Litauens marknadsandel i den övriga gemenskapen knappt uppgick till 2 %, jämfört med 4 % i Förenade kungariket. Däremot skedde mindre än 40 % av den ryska importen till gemenskapen till Förenade kungariket och Rysslands andel av den totala gemenskapsmarknaden var mer enhetlig än Litauens.

I den övriga gemenskapsmarknaden, med undantag av Förenade kungariket, ökade rysk import dramatisk under undersökningsperioden, med en markerad förskjutning från den brittiska marknaden, alltmedan den litauiska importen visade en nedåtgående tendens. Importen till EG (förutom Förenade kungariket) från Litauen sjönk från 33 153 ton (första kvartalet 1993) till 28 676 ton (första kvartalet 1994), en sänkning med 13,5 %. Under samma period ökade den ryska exporten till samma mottagare från 22 768 ton till 105 830 ton, dvs. 364 %.

v) Sammanfattning

(44) Mot bakgrund av att importen från Ryssland och Litauen utvecklats på olika sätt vad beträffar sammanlagd volym och marknadsandelar i gemenskapen och graden av koncentration på den brittiska marknaden samt skillnaden i fråga om pris, är det med beaktande av konkurrensvillkoren mellan de båda länderna inte lämpligt att i detta fall tillämpa kumulering.

b) Gemenskapsindustrins situation

i) Tillverkning

(45) Gemenskapsindustrins tillverkning av ammoniumnitrat sjönk från 4,68 miljoner ton under 1990/91 till 3,69 miljoner under undersökningsperioden, en sänkning med 21 %. Tillverkningen under undersökningsperioden låg dock 6,7 % över 1992/93 års nivå, då den föll till 3,46 miljoner ton.

ii) Kapacitetsutnyttjande

(46) Gemenskapsindustrins produktionskapacitet sjönk från 9,12 miljoner ton under 1990/91 till 8,58 miljoner ton under undersökningsperioden, en sänkning med 6 %. Under samma period sjönk kapacitetsutnyttjandet från 51 % till 43 %.

iii) Lager

(47) Gemenskapsindustrins lager sjönk från 363 000 ton vid slutet av 1990/91 till 201 000 ton vid slutet av undersökningsperioden.

iv) Försäljning inom gemenskapen

(48) Mellan 1990/91 och 1992/93 sjönk gemenskapsindustrins försäljning inom gemenskapen från 3,85 till 3,16 miljoner ton. Även om försäljningen steg till 3,40 miljoner ton under undersökningsperioden låg volymen ändå 12 % under 1990/91 års nivå.

v) Marknadsandel

(49) Gemenskapsindustrins andel av den gemensamma marknaden sjönk från 81 % under 1990/91 till 69 % under 1992/93, för att efter undersökningsperioden öka något till 73 %.

vi) Priser

(50) Gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga nettoförsäljningspris sjönk från 145,4 ecu per ton under 1990/91 till 117,1 ecu per ton under 1992/93 och sjönk under undersökningsperioden sedan ytterligare till 106,9 ecu per ton. Priserna under undersökningsperioden låg därför 26,5 % under 1990/91 års nivå.

vii) Lönsamhet

(51) Gemenskapsindustrin gjorde en vinst i vägt genomsnitt om 15,6 % av försäljningen under 1990/91. Under 1992/93 hade denna omvandlats till en förlust om 2,7 % och under undersökningsperioden förvärrades denna förlust till 6,8 % av försäljningen.

viii) Sysselsättning

(52) Antalet personer som var direkt anställda av gemenskapsindustrin inom sektorn för ammoniumnitrat sjönk från 2 444 under 1990/91 till 1 810 under undersökningsperioden, en förlust av 634 arbetstillfällen och en sänkning med 26 %. I detta hänseende sjönk sysselsättningen i linje med produktionen som sjönk med litet mer än 21 %.

c) Sammanfattning

(53) Det är uppenbart att situationen för gemenskapsindustrin har förvärrats mellan 1990/91 och undersökningsperiodens slut. Merparten av de viktigaste indikatorerna har utvecklats i negativ riktning.

Under denna period sjönk både produktion, kapacitetsutnyttjande, inhemsk försäljning och marknadsandelar, medan priserna sjönk med 26 % och industrins finansresultat rasade från en god vinst under 1990/91 till en allvarlig förlust under undersökningsperioden.

Även om gemenskapsindustrins produktion och försäljningsvolym jämfört med 1992/93 förbättrades under undersökningsperioden, återspeglade detta i lika hög grad en allmän ökning av den totala efterfrågan som en eventuell förbättrad förmåga att göra en inbrytning på marknaden, eftersom gemenskapsindustrins marknadsandel endast ökade med 4 procentenheter medan försäljningsvolymen ökade med nästan 8 %. Industrin var samtidigt tvungen att sänka priserna ytterligare under undersökningsperioden och led en allvarligare förlust än under 1992/93.

Den kombinerade effekten av sjunkande försäljningsvolym och sänkt prisnivå medförde dessutom att gemenskapsindustrins omsättning av ammoniumnitrat under undersökningsperioden föll till endast 65 % av 1990/91 års nivå.

(54) Med hänsyn till ovan angivna omständigheter kan det sammanfattningsvis konstateras att gemenskapsindustrin har orsakats väsentlig skada.

F. ORSAKSSAMMANHANG

a) Skada orsakad av dumpad import med ursprung i Ryssland

i) Försäljning

(55) Mellan 1990/91 och undersökningsperioden sjönk gemenskapsindustrins försäljning med 452 000 ton medan importvolymen från Ryssland ökade med 328 000 ton. Även om en liten del av den ryska importen bestod av produkter av dålig kvalitet som endast kunde säljas billigt för användning i lösningar, står det klart att den största delen av gemenskapsindustrins förlust av inhemsk försäljning kan hänföras till den dumpade importen från Ryssland vilken trädde i dess ställe.

ii) Marknadsandel

(56) Mellan 1990/91 och undersökningsperioden ökade marknadsandelen för den dumpade importen från Ryssland från 0,3 % till 7,3 %. Under denna period minskade gemenskapsindustrins marknadsandel med åtta procentenheter från 81 % till 73 %.

(57) Gemenskapsindustrins marknadsandel förbättrades från 69 % till 73 % mellan 1992/93 och undersökningsperioden, men denna förbättring uppnåddes på bekostnad av import från andra källor (inbegripet Litauen), som sjönk med sju procentenheter tillbaka till 1990/91 års nivå. Den ryska importens marknadsandel fortsatte att öka mellan 1992/93 och undersökningsperioden. Under dessa förhållanden står det klart att den nedgång som drabbade gemenskapsindustrin mellan 1990/91 och undersökningsperioden huvudsakligen berodde på att den dumpade importen från Ryssland ökade.

iii) Tillverkning

(58) Tillverkningen av ammoniumnitrat sjönk med nästan 1 miljon ton mellan 1990/91 och undersökningsperioden. Ökningen med 328 000 ton av den dumpade importen från Ryssland bidrog till stor del till denna produktionssänkning, och i motsvarande mån till det minskade kapacitetsutnyttjandet, även med beaktande av den andel produkter av dålig kvalitet som avses i punkt 56.

iv) Priser och lönsamhet

(59) Mellan 1990/91 och undersökningsperioden sjönk gemenskapsindustrins genomsnittliga nettoförsäljningspris från 145 till 107 ecu per ton. Samtidigt ökade volymen av dumpad import från Ryssland med 328 000 ton och ersatte en motsvarande volym av gemenskapstillverkarnas försäljning. Efter 1990/91 erbjöds denna dumpade import till priser som, även med beaktande av kvalitetsskillnaden mellan den gemenskapstillverkade och den importerade produkten, genomgående låg betydligt under gemenskapsindustrins tillverkningskostnad.

Vid undersökningen har det på grundval av dokumenterad bevisning kunnat konstateras att många kunder enbart på grund av prisaspekten har övergivit gemenskapsprodukten till förmån för den ryska importen

(60) Det kan därför slutligen konstateras att gemenskapsproducenterna har varit tvungna att sänka sina priser långt under kostnadsnivån för att kunna behålla en viss försäljningsnivå gentemot de låga priserna på den dumpade importen från Ryssland. Det obetydligt lägre pris som den ryska importen betingat under undersökningsperioden, såsom tidigare angivits i punkt 39, återspeglar därför, efter en justering i fråga om kvalitet, endast i vilken omfattning gemenskapsindustrin i konkurrenssyfte varit tvungen att sänka sina priser, dvs. till en nivå där priserna låg nästan 7 % under kostnaderna.

Den dumpade importen från Ryssland har därför uppenbarligen varit en avgörande orsak till gemenskapsindustrins prisfall och har på så sätt spelat en viktig roll för att vinst har övergått till betydande förlust.

b) Skada orsakad av dumpad import från Litauen

i) Försäljning

(61) Mellan 1990/91 och undersökningsperioden sjönk gemenskapsindustrins försäljning med 452 000 ton medan volymen av import från Litauen ökade med 135 000 ton. Gemenskapsindustrins minskade inhemska försäljning tycks därför ha ett visst samband med den dumpade importen från Litauen, även om gemenskapsindustrins försäljning under undersökningsperioden ökade med 287 000 ton jämfört med 1992/93, medan importen av den litauiska produkten minskade med 58 000 ton. De totala återverkningarna av den litauiska importen verkar därför att ha varit ganska begränsade.

ii) Marknadsandel

(62) Mellan 1990/91 och undersökningsperioden ökade marknadsandelen för den dumpade importen från Litauen från 0,3 % till 3,2 %. Under denna period minskade, som tidigare angivits, gemenskapsindustrins marknadsandel med åtta procentenheter från 81 % till 73 %.

(63) Under dessa förhållanden står det klart att den nedgång i marknadsandelar mellan 1990/91 som drabbade gemenskapsindustrin delvis står i samband med ökningen av dumpad import från Litauen. Det bör dock påpekas att Litauens marknadsandel mellan 1992/93 och undersökningsperioden minskade från 4,6 % till 3,2 %. Sammantaget kan det därför konstateras att Litauens bidrag till gemenskapsindustrins minskade marknadsandel är litet.

iii) Tillverkning

(64) Tillverkningen av ammoniumnitrat sjönk med nästan 1 miljon ton mellan 1990/91 och undersökningsperioden. Ökningen med 135 000 ton av den dumpade importen från Litauen har förmodligen endast bidragit obetydligt till denna produktionssänkning, liksom till det minskade kapacitetsutnyttjandet. Under undersökningsperioden ökade gemenskapens tillverkning med 232 000 ton och den litauiska importen sjönk med 58 000 ton.

iv) Priser och lönsamhet

(65) Priset på den litauiska importen ligger över priset på rysk import och det verkar som om den litauiska importen endast har ersatt en begränsad volym av gemenskapens tillverkning. Gemenskapsproducenternas försäljningspriser föll dessutom med 9 % under undersökningsperioden samtidigt som importen av den litauiska produkten sjönk med 28 % och cif-priset på denna steg med 9 %.

(66) Med hänsyn till detta kan det konstateras att import från Litauen inte i någon betydande grad har påverkat gemenskapsproducenternas priser och lönsamhet.

c) Skada orsakad av andra faktorer

i) Import från andra källor

(67) Mellan 1990/91 och undersökningsperioden sjönk importvolymen från andra länder än Ryssland och Litauen från 629 000 till 537 000 ton, en sänkning med 92 000 ton, motsvarande 15 %. Under denna period minskade marknadsandelen för denna import, som huvudsakligen har sitt ursprung i Östeuropa och Nordafrika, från 13,2 % till 11,6 %. Denna import såldes dessutom till priser som genomgående låg högre än priserna på import från Ryssland respektive Litauen även om den inte låg på samma prisnivå som gemenskapens produktion.

(68) Under dessa förhållanden kan det konstateras att importen från andra källor under undersökningsperioden inte på något betydande sätt har bidragit till den skada som orsakats gemenskapsindustrin.

ii) Nedgång i den totala efterfrågan

(69) Den sammanlagda förbrukningen av ammoniumnitrat i EG minskade med 109 000 ton mellan 1990/91 och undersökningsperioden. Under samma period minskade gemenskapsindustrins försäljning med 452 000 ton, medan importen från Ryssland och Litauen ökade med 463 000 ton. Med hänsyn till detta kan det konstateras att nedgången i den totala efterfrågan inom gemenskapen endast marginellt har påverkat gemenskapsindustrins minskade försäljning.

iii) Gemenskapsproducenternas strategi

(70) Eftersom gemenskapsindustrins tillverkningsvolym sjönk med 1 miljon ton mellan 1990/91 och undersökningsperioden medan den dumpade importen ökade med 463 000 ton, är det uppenbart att andra faktorer måste ha bidragit till den minskade produktionen och det minskade kapacitetsutnyttjande samt den minskade sysselsättning som följer av detta. Undersökningen har påvisat att två faktorer har legat till grund för den återstående produktionsnedgången.

i) Gemenskapsindustrin minskade lager (se punkt 47).

ii) Gemenskapsproducenternas minskade användning av ammoniumnitrat för inhemsk förbrukning, huvudsakligen för iblandning i sammansatta gödningsmedel.

Det står klart att dessa båda faktorer har varit av avgörande betydelse för nedgången i gemenskapsindustrins tillverkning.

(71) Vid undersökningen har det även kunnat konstateras att gemenskapsindustrin mellan 1990/91 och undersökningsperioden har bibehållit en tillverkningsnivå som överskrider marknadsbehovet. Visserligen kan en del av den deklarerade kapaciteten för ammoniumnitrat vid vissa fabriker även användas för tillverkning av andra kväveprodukter och ha den sammanlagda kapaciteten minskad med 6 %, men det är trots detta uppenbart att gemenskapsindustrins kapacitet rent generellt klart överskrider marknadsbehovet i gemenskapen, även utan den dumpade importen från Ryssland och Litauen. Detta förhållande tycks ha bidragit till att vidmakthålla en onödigt hög nivå för fasta kostnader för denna produkt.

d) Sammanfattning

(72) De övriga faktorer som angivits ovan (punkterna 67-71) har spelat en viss roll för gemenskapsindustrins nedgång i fråga om produktion, kapacitetsutnyttjande och sysselsättning, och bibehållandet av en onödigt hög kapacitetsnivå kan ha bidragit till högre tillverkningskostnader än nödvändigt och därför påverkat vinsten i en negativ riktning. Inte desto mindre bör det noteras att gemenskapsindustrin mellan 1990/91 och undersökningsperioden inte förmådde konkurrera med den dumpade importen trots att den lyckades sänka sin genomsnittliga tillverkningskostnad från 126 till 115 ecu per ton.

(73) Den dumpade importen från Litauen har i viss mån påverkat gemenskapsindustrins försäljning och marknadsandel och har spelat en viss roll för nedgången i produktion och kapacitetsutnyttjande (punkterna 61-66). Med hänsyn till den litauiska importens obetydliga volym och dess kraftiga minskning under undersökningsperioden måste den dock anses ha orsakat mycket liten skada för gemenskapsindustrin i dess helhet. Den litauiska importen har, som tidigare påpekats, endast lyckats göra en avsevärd inbrytning på den brittiska marknaden, där regionala antidumpningsåtgärder mot litauisk ammoniumnitrat förblir i kraft.

(74) Den dumpade importen från Ryssland har vållat den återstående skada som utgör en av de viktigaste anledningarna till nedgången i försäljning och marknadsandelar och den allra viktigaste anledningen till att gemenskapsindustrins priser och vinster har rasat. Den ryska importen har även i betydande grad påverkat produktionen och kapacitetsutnyttjandet och dessutom sysselsättningen (punkterna 55-60). Gemenskapsindustrin har i sin helhet känt av verkningarna av den ryska importen, eftersom den i hög grad brutit sig in på marknaden och ökat inom hela gemenskapen.

(75) Sammanfattningsvis kan det konstateras att en viss del av den skada som orsakats gemenskapsindustrin härrör från andra faktorer än den dumpade importen. Den lilla del av skadan som kan tillskrivas den dumpade importen från Litauen kan inte anses vara väsentlig. Med hänsyn till allvaret av den totala skada som orsakats i detta fall, måste det konstateras att den återstående skada som enbart den dumpade importen från Ryssland har orsakat är väsentlig.

G. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. Allmänt

(76) Vid bedömningen av huruvida gemenskapens intresse kräver att antidumpningsåtgärder vidtas, beaktas särskilt behovet av att avlägsna den snedvridning som orsakas av dumpning och behovet av att återställa en effektiv konkurrens.

2. Konsekvenser för gemenskapsindustrin

(77) Vad beträffar detta förfarande kan, om inte några åtgärder vidtas för att korrigera verkningarna av den dumpade importen, en eller flera gemenskapsproducenter tvingas att lägga ned anläggningar och eventuellt att avveckla sin verksamhet totalt, särskilt med hänsyn till Rysslands stora överskottskapacitet samt de dumpningsmetoder som påvisats under undersökningsperioden. Detta skulle leda till en avsevärd minskning av sysselsättningen i gemenskapen och minska konkurrensen på marknaden.

(78) EFIA ansåg att det inte förelåg någon stor överskottskapacitet för ammoniumnitrat i Ryssland. Detta antagande motsägs emellertid av svaren från de samarbetande exportörerna, som sinsemellan visade på en outnyttjad kapacitet om mer än 1 miljon ton under undersökningsperioden, vilken kapacitet dessutom endast motsvarar en liten del av ammoniumnitrattillverkningen i Ryssland. En oberoende studie som publicerades i januari 1995 kom till den slutsatsen att Ryssland hade en överskottskapacitet om 5 miljoner ton ammoniumnitrat.

3. Återverkningar på användarna

(79) Det är ett faktum att jordbrukarna i gemenskapen på kort sikt har dragit nytta av den dumpade importens låga pris. Man måste emellertid betänka att gödningsmedel endast utgör 12 % av kostnaderna för jordbrukarnas sammanlagda produktionsmedel i gemenskapen, och priset på konstgödsel har fallit avsevärt under de senaste åren.

Det är därför inte sannolikt att jordbrukarnas budget i betydande grad skulle påverkas av eventuella prisjusteringar till följd av antidumpningsåtgärder, särskilt med hänsyn till att de åtgärder som krävs för att förhindra skadlig dumpning är av relativt lindrig art, och i detta fall finns det på det hela taget inte någon fullgod anledning att neka gemenskapsproducenterna ett legitimt skydd.

4. Återverkningar på handeln med Ryssland

(80) Vid bedömningen av gemenskapens intresse och vid utformandet av förslag i detta ärende skall vederbörlig hänsyn tas till den förpliktelse som gemenskapen förklarat sig ha att uppmuntra handeln med Ryssland i syfte att underlätta landets övergång till marknadsekonomi. Detta betyder naturligtvis inte att antidumpningsåtgärder inte skall vidtas när de är berättigade. Däremot bör den föreslagna lösningen vara sådan, att eventuella konflikter mellan att å ena sidan skydda gemenskapsindustrin från skada genom dumpad import, och å andra sidan behovet att uppmuntra fortsatt och ökad handel med Ryssland minimeras.

5. Sammanfattning

(81) Sammanfattningsvis kan det i detta fall konstateras att antidumpningsåtgärder ligger i gemenskapens intresse. Vid beaktandet av de åtgärder som skall vidtas bör trots det full hänsyn tas till de argument som framförs i punkt 80.

H. SAMMANFATTNING

1. Avslutande av det gemenskapsövergripande förfarandet i fråga om Litauen

(82) Då slutsatsen dragits att den litauiska importen inte har orsakat gemenskapsindustrin väsentlig skada, har förfarandet i fråga om Litauen avslutats genom kommissionens beslut 95/344/EG (6).

2. Pågående åtgärder för den brittiska marknaden

(83) Vid den föreliggande gemenskapsövergripande undersökningen om ammoniumnitrat från Litauen och Ryssland har det kunnat konstateras att det i fråga om Ryssland är påkallat att vidta antidumpningsåtgärder. Det bör samtidigt noteras att antidumpningsåtgärder sedan maj 1994 även har varit i kraft för import av ryskt och litauiskt ammoniumnitrat till Förenade kungariket, till följd av det regionala fall som anges i punkt 2.

Dessa åtgärder har vidtagits i form av kvantitativa åtaganden som begränsar den årliga ryska och litauiska importen till Förenade kungariket till 100 000 ton för vardera landet.

(84) Vad beträffar import från Ryssland lämnar den regionala åtgärden inte tillräckligt skydd för gemenskapsindustrin i dess helhet, eftersom 60 % av gemenskapsimporten av ammoniumnitrat från Ryssland under undersökningsperioden gick till andra medlemsstater än Förenade kungariket. Volymmässigt motsvarade detta mer än 200 000 ton och visade på en stark ökning jämfört med 1992/93.

Det bör även noteras att andra medlemsstater än Förenade kungariket under denna period svarade för 55 % av gemenskapens tillverkning och 60 % av efterfrågan, och att de ifrågavarande tillverkarna drabbades av en större nedgång i priser och lönsamhet än de brittiska tillverkarna.

3. Slutgiltiga åtgärder på gemenskapsnivå avseende import från Ryssland

(85) Antidumpningsåtgärder på gemenskapsnivå är sålunda berättigade avseende import från Ryssland. Det är därför uppenbart att de brittiska regionala åtgärderna avseende denna import bör avskaffas, då Förenade kungariket annars skulle komma i åtnjutande av två olika skyddsåtgärder samtidigt.

Det regionala brittiska förfarandet avseende import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland har därför avslutats genom kommissionens beslut 95/345/EG (7).

(86) Ett flertal parter ansåg att priserna på ammoniumnitrat i gemenskapen, och som en följd av detta gemenskapsproducenternas situation, hade förbättrats efter det att denna undersökningsperiod avslutats. De anser att denna förbättring gör skyddsåtgärder onödiga, och att detta bör beaktas.

Trots att den inte omfattats av en formell undersökning, verkar det som om marknaden för ammoniumnitrat, liksom marknaden för kvävegödselmedel i sin helhet, har förbättrats efter det att denna undersökningsperiod avslutats. Detta innebär emellertid inte på något sätt att det inte föreligger något behov av att råda bot på skadlig dumpning, även om arten av den föreslagna åtgärden bör ta den situationen med i beräkningen.

4. Åtgärdens art

(87) Slutsatsen är att en definitiv antidumpningsåtgärd avseende import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland bör införas i form av en rörlig tull. Fördelen med detta skulle vara att exportpriserna höjs till en nivå där skadlig dumpning sätts ur spel utan att samtidigt ytterligare börda läggs på de exportörer som sedermera har höjt exportpriserna till eller över en nivå där skada inte orsakas.

Denna metod förenar bäst behovet av att sätta stopp för skadlig dumpning och synpunkterna i punkterna 80 och 86.

(88) EFIA oroade sig för att en tull på minimipriset skulle kunna försvåra exportörernas försäljning i gemenskapen ifall marknadspriserna sjönk eller kursen på US-dollarn ändrades. För att motverka en sådan eventualitet noterar rådet att kommissionen skulle vara beredd att överväga att inleda en snabb översyn av åtgärden, om tillräckliga bevis lämnades till grund för detta, även inom ett år efter det att åtgärden infördes.

5. Tullsats

a) Riktpris för gemenskapsindustrin

(89) I syfte att fastställa hur mycket priset på den dumpade importen behöver höjas för att avlägsna skadan för gemenskapsindustrin har det vägda genomsnittet per ton av gemenskapsindustrins produktionskostnad för ammoniumnitrat i säckar beräknats och en vinst om 5 % lagts till för att uppnå ett riktpris där skadan avlägsnas.

En vinst om 5 % av kostnaden har nyligen tillämpats i antidumpningsärenden rörande karbamid- och UAN-lösningar och ansågs därför utgöra en skälig vinstmarginal för kvävegödningsmedel i antidumpningsförfaranden.

(90) EFMA ansåg att det vinstmål om 10 % av kostnaden, som användes i det regionala brittiska ärendet, skulle vara en rimligare vinstnivå.

(91) Den vinstmarginal som användes i det regionala förfarandet tillämpades inte på den brittiska industrins faktiska produktionskostnad, men på kostnaderna som justerats så att de inte inbegrep verkningarna av andra faktorer än den dumpade importen. Den brittiska industrin svarar ändå för en mindre del av gemenskapens tillverkning av ammoniumnitrat och har lägre kostnader än de övriga gemenskapsproducenterna. Den brittiska industrins kostnadsstruktur tycks därför vara utformad så att det är rimligt att förvänta en högre vinstnivå under normala marknadsförhållanden, än för gemenskapsindustrin i sin helhet. Det har dessutom fastställts att gemenskapsindustrins fasta kostnader är något uppdrivna genom bibehållandet av en överkapacitet (punkt 71). EFMA påstod även att det vore lämpligare att använda ett högre vinsttal eftersom vissa kostnader i samband med ammoniumnitrat inte uppstår vid tillverkningen av karbamid- och UAN-lösningar. EFMA lämnade emellertid inte tillräcklig bevisning till stöd för detta påstående. Med hänsyn till dessa faktorer och efter en grundlig genomgång av saken, är slutsatsen att 5 % av de faktiska kostnaderna fortfarande utgör en rimlig vinstnivå.

(92) Med tillämpning av denna vinstnivå om 5 % och med beaktande av den skillnad i kvalitet om 10 ecu som fastställs i punkt 38, bör priset på den dumpade importen från Ryssland höjas med 20,4 ecu per ton för att avlägsna skadan.

b) Tull för att avlägsna skada

(93) Dumpningsmarginalen för ammoniumnitrat från Ryssland är 31,3 ecu per ton.

Eftersom dumpningsmarginalen är större än den prishöjning som krävs för att avlägsna skadan ("skademarginal") skall antidumpningstullsatsen fastställas enligt skademarginalen om 20,4 ecu per ton.

c) Beräkning av minimipris för fastställande av en rörlig tull

(94) Minimipriströskeln beräknas genom att addera exportpriset (fritt gränsen) och skademarginalen samt kostnaderna för frakt, försäkring och handlarens marginal i syfte att komma fram till ett cif-pris gemenskapens gräns före tull. Antidumpningstull skall endast tas ut om cif-priset vid import ligger under denna nivå.

(95) För att beräkna de kostnader som uppstår mellan export och import räcker det inte med att ta skillnaden mellan exportpriset fritt ryska gränsen och Eurostats cif-pris, eftersom det genomsnittliga cif-priset för rysk import sänks på grund av en andel undermåliga produkter, medan exportpriset är grundat på enbart ammoniumnitrat av god kvalitet. Den ovan angivna skillnaden skulle innebära en undervärdering av uppkomna kostnader och leda till ett minimipris som inte till fullo skulle avlägsna skadan.

I avsaknad av fullt samarbete med importörer och exportörer av ryskt ammoniumnitrat, bör den mest rimliga metoden vara att räkna med de kostnader som uppstår mellan export och import till gemenskapen av den litauiska produkten och som vid undersökningen har fastställts på grundval av kontrollerade uppgifter. Det är här fråga om en produkt som genomgående är av god kvalitet och som transporteras en ungefär lika lång sträcka och under samma förhållanden som det ryska ammoniumnitratet.

Det ryska utrikeshandelsministeriet ansåg att det belopp om 24,7 ecu per ton som framkommer vid beräkning enligt denna metod var för högt. Det lämnade vissa uppgifter från exportörer som tydde på lägre fraktkostnader.

Dessa uppgifter kan inte godtas då de lämnades mycket sent i förfarandet och inte har kontrollerats, endast rörde en liten del av den sammanlagda exporten och inte inkluderade några kostnader för agenter eller andra mellanhänder som köper och säljer produkten mellan det ryska fob-ledet och gemenskapens cif-led. Detta är den normala försäljningsvägen för ryskt ammoniumnitrat enligt de upplysningar som lämnats vid kontrollen.

Vid tillämpning på det ryska ammoniumnitratet resulterar detta i följande beräkning:

>Plats för tabell>

(96) Minimipriset för import i säckar från Ryssland bör därför vara 102,9 ecu per ton.

(97) EFIA har begärt att minimipriset skall sänkas om ammoniumnitratet importeras i bulk. På denna punkt föreligger åsikten att ett lägre minimipris för produkter i bulk oundvikligen öppnar upp möjligheter att kringgå antidumpningstull på produkter i säckar genom åtgärder som kompenserar säckkostnaden.

Slutsatsen är därför att i syfte att bibehålla åtgärdernas effektivitet måste samma minimipris om 102,9 ecu per ton tas ut på produkter i både säckar och i bulk.

6. Åtagande

(98) Det ryska utrikeshandelsministeriet har erbjudit sig att begränsa exporten till gemenskapen till 300 000 ton per år och att endast utfärda licenser till, eller över, ett riktpris som återspeglar "marknadspriset" i gemenskapen. Detta åtagande kan inte godtas med hänsyn till att den begränsning om 100 000 ton i det kvantitativa åtagande som avser den brittiska marknaden, godtaget genom beslut 94/293/EG, redan i februari 1995 hade överskridits trots att de ryska myndigheterna hade åtagit sig att begränsa exporten till 100 000 ton under den tolvmånadersperiod som löpte ut den 21 maj 1995.

Mot bakgrund av detta har de ryska myndigheterna inte på ett tillfredsställande sätt visat sin förmåga att uppfylla övervakningskraven för åtagandet i fråga om export av ammoniumnitrat.

Ytterligare invändningar:

(99) Siffran 300 000 ton är för hög. Den motsvarar endast en minskning om 27 % av den volym som importerades under undersökningsperioden, även om de 70 000 ton ryskt ammoniumnitrat som importerades till Österrike, Finland och Sverige inberäknas. Detta är inte tillräckligt för att avlägsna skadan för gemenskapsindustrin.

(100) I alla händelser skulle, i detta fall och med beaktande av att en begränsning om 100 000 ton fortfarande är i kraft för import från Litauen till Förenade kungariket, ett godtagande av en högre siffra för rysk import till hela gemenskapen ge Ryssland möjlighet att exportera mer än 100 000 ton till Förenade kungariket och på så sätt belöna de ryska exportörerna för tidigare orsakad skada, särskilt med hänsyn till att de överskridit den ovan angivna begränsningen för det regionala åtagandet.

(101) "Riktpriset" skulle, trots att det återspeglar de högsta erbjudna priserna, inte alltid motsvara eller överskrida det minimipris som förhindrar skadlig dumpning: de ryska myndigheterna begär marknadsanpassad flexibilitet. I alla händelser skulle ministeriet i praktiken inte kunna kontrollera det pris som faktiskt betalas.

7. Sammanfattning

(102) Slutsatsen är att det ovan angivna åtagandet inte bör godtas. Den rörliga antidumpningstullen bör därför införas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En slutgiltig antidumpningstull skall införas på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland och som omfattas av KN-numren 3102 30 90 och 3102 40 90.

2. Antidumpningstullens storlek skall beräknas som skillnaden mellan 102,9 ecu per ton nettoprodukt och cif-priset netto gemenskapens gräns före tullklarering för alla produkter där cif-priset är lägre.

3. Om inte annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 16 augusti 1995.

På rådets vägnar

J. SOLANA

Ordförande

(1) EGT nr L 349, 31.12.1994, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1251/95 (EGT nr L 122, 2.6.1995, s. 1).

(2) EGT nr L 209, 2.8.1988, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 355/95 (EGT nr L 41, 23.2.1995, s. 2).

(3) EGT nr C 158, 9.6.1994, s. 3.

(4) Kommissionens beslut 94/293/EG av den 13 april 1994 (EGT nr L 129, 21.5.1994, s. 24).

(5) Summan av angivna siffror går inte alltid jämnt ut på grund av avrundning.

(6) Se sida 27 i denna tidning.

(7) Se sida 29 i denna tidning.