EU-förordning

Kommissionens förordning (EG) nr 745/96 av den 24 april 1996 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1469/95 om åtgärder som skall vidtas gentemot vissa förmånstagare till transaktioner som finansieras av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket

CELEX: 31996R0745
Typ: EU-förordning

Avis juridique important

Kommissionens förordning (EG) nr 745/96 av den 24 april 1996 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1469/95 om åtgärder som skall vidtas gentemot vissa förmånstagare till transaktioner som finansieras av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 102 , 25/04/1996 s. 0015 - 0018

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 745/96 av den 24 april 1996 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1469/95 om åtgärder som skall vidtas gentemot vissa förmånstagare till transaktioner som finansieras av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1469/95 av den 22 juni 1995 om åtgärder som skall vidtas gentemot vissa förmånstagare till transaktioner som finansieras av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (1), särskilt artikel 5 i denna, och med beaktande av följande: Genom förordning (EG) nr 1469/95 inrättades ett gemenskapssystem som, inom områdena anbudsförfaranden, exportbidrag och försäljning till nedsatt pris av interventionsprodukter, syftar till att identifiera de aktörer som, med stöd av tidigare erfarenheter om deras korrekta fullgörande av förpliktelser, uppvisar risk för opålitlighet och så snabbt som möjligt meddela de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och kommissionen om dessa. Tillämpningen av systemet är begränsad till sådana aktörer som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har begått en oegentlighet till skada för gemenskapens fonder eller som skäligen misstänks för detta. På grundval av detta bör, beroende på hur allvarlig överträdelsen är och om den bevisats eller misstänkts, ett flertal olika åtgärder vidtas, från skärpt kontroll till uteslutande av dem som berörs från deltagande i transaktioner, vilket skall bestämmas när deras bedrägliga handlingar styrkts. Vissa av de tillämpningsföreskrifter som skall antas för genomförandet av det aktuella systemet, särskilt avseende definitionen av oegentlighet i artikel 1.3 i förordning (EG) nr 1469/95, för fastställande av de aktörer som berörs enligt artikel 5 andra strecksatsen i samma förordning och för preskriptionsreglerna, kan hädanefter stödja sig på de relevanta övergripande bestämmelserna i rådets förordning (EG, EURATOM) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (2). Vad gäller de preciseringar som skall göras vid välgrundade misstankar om oegentligheter som utlöser tillämpning av systemet, bör en definition fastställas av "en första administrativ eller juridisk åtgärd" i den mening som avses i artikel 1.2 b i förordning (EG) nr 1469/95. Däremot bör medlemsstaterna tillämpa relevanta nationella regler för att fastställa om det rör sig om ett försök till oegentlighet eller en begången oegentlighet, om det skedde uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. För att säkerställa att systemet fungerar tillfredsställande och utan att det påverkar medlemsstaternas skyldighet att förhindra och lagligen beivra alla oegentligheter förefaller det nödvändigt att begränsa tillämpningen av systemet till att gälla oegentligheter av ett visst omfång. För att uppnå en så enhetlig tillämpning som möjligt av de åtgärder som skall vidtas vid misstanke om eller konstaterande av oegentligheter bör tillämpningsområdet för dessa åtgärder liksom kriterier för deras varaktighet fastställas. Det bör fastställas regler för innehållet i och uppföljningen av meddelanden enligt förordning (EG) nr 1469/95, inbegripet bestämmelser som säkerställer att aktörer som inte längre är föremål för välgrundade misstankar om oegentligheter, eller för vilka tillämpningsperioden för åtgärden eller åtgärderna enligt artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1469/95 har löpt ut, omedelbart avlägsnas ur det nuvarande slutna konfidentiella identifierings- och meddelandesystemet. I enlighet med artikel 5 tredje strecksatsen i förordning (EG) nr 1469/95 skall slutligen de villkor fastställas enligt vilka ställande av säkerhet skall kunna ersätta den tillfälliga indragningen av utbetalningar i de fall ingen av de ordningar för förskott som avses i artikel 18 i kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85 av den 22 juli 1985 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksproduker (3), senast ändrad genom förordning (EG) nr 3403/93 (4), tillämpas. Det informationsutbyte som sker enligt den ordning som inrättats genom förordning (EG) nr 1469/95 avser särskilt fysiska personer. Principerna om skydd av grundläggande rättigheter och friheter enligt bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (5) och i tillämpliga delar de bestämmelser som fastställts i detta hänseende genom regelverket avseende ömsesidigt bistånd i tull- och jordbruksfrågor, skall följaktligen tillämpas på denna ordning. De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Kommittén för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ). HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Kapitel I: Definitioner Artikel 1 1. Vid tillämpning av förordning (EG) nr 1469/95 förstås med "oegentlighet" i artikel 1.2 a varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten, inom de områden som fastställs i artikel 1.1 i nämnda förordning, till följd av en handling eller en försummelse från en ekonomisk aktörs sida som har eller skulle ha som effekt att skada EUGFJ, garantisektionen. 2. Med "en första administrativ eller juridisk åtgärd" i artikel 1.2 b i förordning (EG) nr 1469/95 förstås den första skriftliga utvärderingen, även om den är intern, från en behörig administrativ eller rättslig myndighet, i vilken det på grundval av konkreta fakta dras slutsatsen att en oegentlighet har begåtts uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, utan att det påverkar möjligheten att denna slutsats revideras eller dras tillbaka vid ett senare tillfälle på grundval av utvecklingen i det administrativa eller rättsliga förfarandet. 3. I denna förordning avses med a) aktörer A: de aktörer som avses i artikel 1.2 a i förordning (EG) nr 1469/95, b) aktörer B: de aktörer som avses i artikel 1.2 b i nämnda förordning. Vid tillämpning av de regler som fastställs i förordning (EG) nr 1469/95 skall det alltid anges om det rör sig om en "aktör A" eller en "aktör B". 4. Vid tillämpning av artiklarna 1.2, 3.1 och 4.1 i förordning (EG) nr 1469/95, liksom av artiklarna i den här förordningen, skall aktörer A eller aktörer B inbegripa personer som, i den mening som avses i artikel 7 i förordning (EG, EURATOM) nr 2988/95, har deltagit i genomförandet av en oegentlighet eller som måste ta ansvar för en oegentlighet eller förhindra att den begås. 5. Medlemsstaterna skall tillämpa sina relevanta nationella regler för att fastställa om det rör sig om ett försök till oegentlighet eller en begången oegentlighet, om det skedde uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Kapitel II: Tillämpningsområde Artikel 2 1. Utan att det påverkar den skyldighet som fastställs i artikel 8.1 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 (6) för medlemsstaterna att förhindra och lagligen beivra alla oegentligheter skall förordning (EG) nr 1469/95 bara tillämpas i de fall det rör sig om en oegentlighet som gäller eller skulle gälla, ensam eller tillsammans med andra oegentligheter som är begångna av samma aktör under en period av ett år, ett belopp på mer än 100 000 ecu. 2. Den period av ett år som avses i punkt 1 skall börja löpa från den dag då den första oegentligheten begicks. Artikel 3 1. Då den åtgärd som vidtas gentemot en aktör A eller B är en sådan åtgärd som avses i artikel 3.1 a i förordning (EG) nr 1469/95 skall den, utom i undantagsfall som är vederbörligen motiverade, gälla för transaktioner som aktören i fråga utför inom alla de områden som avses i artikel 1.1 i nämnda förordning. 2. Den åtgärd som avses i artikel 3.1 c i förordning (EG) nr 1469/95 skall endast tillämpas på samma område i den mening som avses i artikel 1.1 i nämnda förordning och inom samma produktsektor som de inom vilka det har fastställts att oegentligheten har begåtts eller försöket till oegentlighet har gjorts. 3. Vad gäller den åtgärd som avses i artikel 3.1 b i förordning (EG) nr 1469/95 skall de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bedöma varje enskilt fall och fastställa det område eller de områden och de produktsektorer som berörs, med vederbörlig hänsyn till de verkliga riskerna för vidare möjliga oegentligheter, och särskilt - skedet i undersökningen, beroende på om det gäller en aktör A eller B, - omfattningen av aktörens transaktioner inom EUGFJ-området, - beloppet av de gemenskapsmedel som berörs av den fastställda eller misstänkta oegentligheten, - oegentlighetens allvarlighetsgrad, beroende på om den har blivit begången eller om försök har gjorts, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. 4. Perioden för tillämpning av den åtgärd eller de åtgärder som skall vidtas skall fastställas på grundval av de kriterier som anges i punkt 3. Vad gäller den åtgärd som avses i artikel 3.1 c i förordning (EG) nr 1469/95 skall tillämpningsperioden vara minst sex månader, utom i undantagsfall som är vederbörligen motiverade, och högst fem år. Artikel 4 När kommissionen själv inom ramen för ett anbudsförfarande tilldelar ett kontrakt får den välja att inte ta hänsyn till sökande som har anmälts som en aktör A av en medlemsstat. Uteslutande av en aktör som på detta sätt beslutas av kommissionen är föremål för samma regler som de som gäller för den åtgärd som avses i artikel 3.1 c i förordning (EG) nr 1469/95 som beslutats av en medlemsstat. Vad gäller det inledande hörandet av aktören skall kommissionen tillåta honom att inom en period av högst två månader framföra de synpunkter som han anser lämpliga. Kapitel III: Innehåll i och uppföljning av ömsesidiga meddelanden Artikel 5 1. Varje medlemsstat skall utse en enda behörig myndighet för att utfärda och ta emot de meddelanden som avses i punkt 2. Denna myndighet skall sända sina meddelanden till kommissionen som skall sända dem vidare till de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna. 2. Meddelanden som har utväxlats i enlighet med punkt 1 skall vara konfidentiella och skall särskilt innehålla följande punkter: - De skall identifiera de fysiska eller juridiska personer, i den mening som avses i artikel 1.4, gentemot vilka en eller flera av åtgärderna i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1469/95 har vidtagits och ange om det rör sig om en aktör A eller B. - De skall ge en kort redogörelse av de konkreta omständigheter som har lett till denna åtgärd eller dessa åtgärder och ange vilket skede undersökningen befinner sig i om den ännu inte har slutförts. - De skall ange den åtgärd eller de åtgärder som den berörda medlemsstaten har vidtagit. - De skall hänvisa till de meddelanden som i förekommande fall redan utfärdats enligt rådets förordningar (EEG) nr 1468/81 (7), (EEG) nr 595/91 (8) eller (EG) nr 1469/95. Kommissionen skall komma överens med medlemsstaterna om ett standardformulär för dessa meddelanden som skall användas av de behöriga myndigheterna. 3. Varje meddelande skall utfärdas så snabbt som möjligt. Det skall kompletteras av den behöriga myndighet som har utfärdat det då kommissionen eller den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, genom kommissionen, begär ytterligare upplysningar, i syfte att tillämpa artikel 6, eller då nya omständigheter av betydelse eller ändringar måste meddelas. Artikel 6 När en medlemsstat och kommissionen har mottagit ett meddelande enligt artikel 5.2, skall de omedelbart fastställa vilka åtgärder som skall vidtas gentemot aktören eller aktörerna i fråga vad gäller de av dennas eller deras transaktioner som faller under deras respektive ansvar, med beaktande av de kriterier som fastställs i artikel 3. Medlemsstaterna skall, i enlighet med artikel 5, meddela kommissionen om vilka steg de har tagit. Kommissionen skall underrätta den medlemsstat som utfärdade det ursprungliga meddelandet. Artikel 7 1. Aktörer B skall avlägsnas från identifierings- och meddelandesystemet och de åtgärder som har vidtagits gentemot dem skall omedelbart upphöra, när det visar sig genom den första utvärdering som avses i artikel 1.2, att de ursprungliga misstankarna var ogrundade. 2. När en medlemsstat har meddelat kommissionen att en fysisk eller juridisk person, vars namn har meddelats enligt artikel 5.1, efter ytterligare undersökning har visat sig inte vara inblandad i en oegentlighet, skall kommissionen omedelbart underrätta övriga medlemsstater som i sin tur omedelbart därefter skall underrätta de som har överlämnat dessa personuppgifter med avseende på tillämpningen av förordning (EG) nr 1469/95. Denna person skall sedan inte längre behandlas som en person som är inblandad i oegentligheten på grundval av det första meddelandet. 3. Alla aktörer skall avlägsnas från identifierings- och meddelandesystemet vid slutet av perioden för tillämpning av åtgärden i fråga i den mening som avses i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1469/95. Kapitel IV: Slutbestämmelser Artikel 8 1. Den åtgärd avseende uteslutande som avses i artikel 3.1 c i förordning (EG) nr 1469/95 får inte tillämpas på oegentligheter begångna innan den förordningen trädde i kraft. 2. Den åtgärd som avses i punkt 1 får endast vidtas inom en period av fyra år räknat från genomförandet av oegentligheten i fråga för vilken, dessutom, bestämmelserna om preskription i artikel 3.1 i förordning (EG, EURATOM) nr 2988/95 skall tillämpas. Artikel 9 1. Om den åtgärd som avses i artikel 3.1 b i förordning (EG) nr 1469/95 vidtas och ingen av de ordningar för förskott som avses i artikel 18 i förordning (EEG) nr 2220/85 tillämpas, får medlemsstaterna betala ut den tillfälligt indragna utbetalningen då en säkerhet som uppgår till ett motsvarande belopp plus 15 % har ställts. 2. Säkerheten skall förklaras förverkad av garantisektionen vid EUGFJ så snart, för transaktionen i fråga, oegentligheten har fastställts genom ett definitivt administrativt eller rättsligt beslut i den mening som avses i artikel 1.2 a i förordning (EG) nr 1469/95. Den skall även anses vara förverkad om det visar sig att den tillfälligt indragna utbetalningen inte skall betalas av andra skäl än att en oegentlighet har begåtts. Om inget av dessa skäl för förverkande föreligger skall säkerheten omedelbart frisläppas för transaktionen i fråga. 3. Dessutom skall bestämmelserna i förordning (EEG) nr 2220/85 tillämpas på den säkerhet som avses i punkt 1, vilken skall betraktas som säkerhet för förskottsbetalning enligt avdelning IV i den förordningen. Artikel 10 1. För tillämpning av förordning (EG) nr 1469/95 skall medlemsstaterna anta alla ytterligare nödvändiga bestämmelser a) för att säkerställa en väl fungerande intern samordning mellan sina berörda myndigheter och särskilt för att tillhandahålla snabb information till de myndigheter som skall tillämpa de förebyggande åtgärder som beslutats, och b) för att upprätta ett direkt och effektivt samarbete mellan den myndighet som de särskilt utsett för detta ändamål i enlighet med artikel 5.1 i denna förordning och kommissionen. 2. Före den 1 oktober 1996 skall medlemsstaterna meddela kommissionen om de bestämmelser som har antagits med stöd av punkt 1. Artikel 11 1. Alla nödvändiga tekniska och organisatoriska åtgärder för att upprätthålla säkerheten i detta identifierings- och meddelandesystem skall vidtas av medlemsstaterna och kommissionen, var och en för sin del av systemet. Dessa åtgärder syftar särskilt till att förhindra att obehöriga får tillgång till data, databärare eller de installationer som används för databehandlingen. 2. Medlemsstaterna och kommissionen skall behandla identifierings- och meddelandesystem som ett databehandlingssystem för personuppgifter och säkra tillämpningen av bestämmelserna om skydd av personuppgifter som avses i artikel 4.2 femte stycket i förordning (EG) nr 1469/95 och i direktiv 95/46/EG. 3. Medlemsstaterna och kommissionen skall vara ansvariga för den del av systemet som berör var och en av dem i enlighet med nationell lagstiftning och förfaranden eller motsvarande gemenskapsbestämmelser, för den skada som orsakats en person genom olagligt utnyttjande av personuppgifter inom ramen för identifierings- och meddelandesystemet, särskilt om skadan orsakats av att medlemsstaten eller kommissionen har lämnat oriktiga uppgifter eller infört oriktiga uppgifter i systemet i strid med bestämmelserna i denna förordning. 4. Kommissionen skall offentliggöra ett meddelande om genomförandet av detta identifierings- och meddelandesystem i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Artikel 12 Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Den skall tillämpas från och med den 1 juli 1996. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 24 april 1996. På kommissionens vägnar Franz FISCHLER Ledamot av kommissionen (1) EGT nr L 145, 29.6.1995, s. 1. (2) EGT nr L 312, 23.12.1995, s. 1. (3) EGT nr L 205, 3.8.1985, s. 5. (4) EGT nr L 310, 14.12.1993, s. 4. (5) EGT nr L 281, 23.11.1995, s. 31. (6) EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13. (7) EGT nr L 144, 2.6.1981, s. 1. (8) EGT nr L 67, 14.3.1991, s. 11.

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1469/95 av den 22 juni 1995 om åtgärder som skall vidtas gentemot vissa förmånstagare till transaktioner som finansieras av garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (1), särskilt artikel 5 i denna, och

med beaktande av följande:

Genom förordning (EG) nr 1469/95 inrättades ett gemenskapssystem som, inom områdena anbudsförfaranden, exportbidrag och försäljning till nedsatt pris av interventionsprodukter, syftar till att identifiera de aktörer som, med stöd av tidigare erfarenheter om deras korrekta fullgörande av förpliktelser, uppvisar risk för opålitlighet och så snabbt som möjligt meddela de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och kommissionen om dessa. Tillämpningen av systemet är begränsad till sådana aktörer som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har begått en oegentlighet till skada för gemenskapens fonder eller som skäligen misstänks för detta. På grundval av detta bör, beroende på hur allvarlig överträdelsen är och om den bevisats eller misstänkts, ett flertal olika åtgärder vidtas, från skärpt kontroll till uteslutande av dem som berörs från deltagande i transaktioner, vilket skall bestämmas när deras bedrägliga handlingar styrkts.

Vissa av de tillämpningsföreskrifter som skall antas för genomförandet av det aktuella systemet, särskilt avseende definitionen av oegentlighet i artikel 1.3 i förordning (EG) nr 1469/95, för fastställande av de aktörer som berörs enligt artikel 5 andra strecksatsen i samma förordning och för preskriptionsreglerna, kan hädanefter stödja sig på de relevanta övergripande bestämmelserna i rådets förordning (EG, EURATOM) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (2). Vad gäller de preciseringar som skall göras vid välgrundade misstankar om oegentligheter som utlöser tillämpning av systemet, bör en definition fastställas av "en första administrativ eller juridisk åtgärd" i den mening som avses i artikel 1.2 b i förordning (EG) nr 1469/95. Däremot bör medlemsstaterna tillämpa relevanta nationella regler för att fastställa om det rör sig om ett försök till oegentlighet eller en begången oegentlighet, om det skedde uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

För att säkerställa att systemet fungerar tillfredsställande och utan att det påverkar medlemsstaternas skyldighet att förhindra och lagligen beivra alla oegentligheter förefaller det nödvändigt att begränsa tillämpningen av systemet till att gälla oegentligheter av ett visst omfång. För att uppnå en så enhetlig tillämpning som möjligt av de åtgärder som skall vidtas vid misstanke om eller konstaterande av oegentligheter bör tillämpningsområdet för dessa åtgärder liksom kriterier för deras varaktighet fastställas.

Det bör fastställas regler för innehållet i och uppföljningen av meddelanden enligt förordning (EG) nr 1469/95, inbegripet bestämmelser som säkerställer att aktörer som inte längre är föremål för välgrundade misstankar om oegentligheter, eller för vilka tillämpningsperioden för åtgärden eller åtgärderna enligt artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1469/95 har löpt ut, omedelbart avlägsnas ur det nuvarande slutna konfidentiella identifierings- och meddelandesystemet.

I enlighet med artikel 5 tredje strecksatsen i förordning (EG) nr 1469/95 skall slutligen de villkor fastställas enligt vilka ställande av säkerhet skall kunna ersätta den tillfälliga indragningen av utbetalningar i de fall ingen av de ordningar för förskott som avses i artikel 18 i kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85 av den 22 juli 1985 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksproduker (3), senast ändrad genom förordning (EG) nr 3403/93 (4), tillämpas.

Det informationsutbyte som sker enligt den ordning som inrättats genom förordning (EG) nr 1469/95 avser särskilt fysiska personer. Principerna om skydd av grundläggande rättigheter och friheter enligt bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (5) och i tillämpliga delar de bestämmelser som fastställts i detta hänseende genom regelverket avseende ömsesidigt bistånd i tull- och jordbruksfrågor, skall följaktligen tillämpas på denna ordning.

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Kommittén för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I: Definitioner

Artikel 1

1. Vid tillämpning av förordning (EG) nr 1469/95 förstås med "oegentlighet" i artikel 1.2 a varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten, inom de områden som fastställs i artikel 1.1 i nämnda förordning, till följd av en handling eller en försummelse från en ekonomisk aktörs sida som har eller skulle ha som effekt att skada EUGFJ, garantisektionen.

2. Med "en första administrativ eller juridisk åtgärd" i artikel 1.2 b i förordning (EG) nr 1469/95 förstås den första skriftliga utvärderingen, även om den är intern, från en behörig administrativ eller rättslig myndighet, i vilken det på grundval av konkreta fakta dras slutsatsen att en oegentlighet har begåtts uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, utan att det påverkar möjligheten att denna slutsats revideras eller dras tillbaka vid ett senare tillfälle på grundval av utvecklingen i det administrativa eller rättsliga förfarandet.

3. I denna förordning avses med

a) aktörer A: de aktörer som avses i artikel 1.2 a i förordning (EG) nr 1469/95,

b) aktörer B: de aktörer som avses i artikel 1.2 b i nämnda förordning.

Vid tillämpning av de regler som fastställs i förordning (EG) nr 1469/95 skall det alltid anges om det rör sig om en "aktör A" eller en "aktör B".

4. Vid tillämpning av artiklarna 1.2, 3.1 och 4.1 i förordning (EG) nr 1469/95, liksom av artiklarna i den här förordningen, skall aktörer A eller aktörer B inbegripa personer som, i den mening som avses i artikel 7 i förordning (EG, EURATOM) nr 2988/95, har deltagit i genomförandet av en oegentlighet eller som måste ta ansvar för en oegentlighet eller förhindra att den begås.

5. Medlemsstaterna skall tillämpa sina relevanta nationella regler för att fastställa om det rör sig om ett försök till oegentlighet eller en begången oegentlighet, om det skedde uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

Kapitel II: Tillämpningsområde

Artikel 2

1. Utan att det påverkar den skyldighet som fastställs i artikel 8.1 i rådets förordning (EEG) nr 729/70 (6) för medlemsstaterna att förhindra och lagligen beivra alla oegentligheter skall förordning (EG) nr 1469/95 bara tillämpas i de fall det rör sig om en oegentlighet som gäller eller skulle gälla, ensam eller tillsammans med andra oegentligheter som är begångna av samma aktör under en period av ett år, ett belopp på mer än 100 000 ecu.

2. Den period av ett år som avses i punkt 1 skall börja löpa från den dag då den första oegentligheten begicks.

Artikel 3

1. Då den åtgärd som vidtas gentemot en aktör A eller B är en sådan åtgärd som avses i artikel 3.1 a i förordning (EG) nr 1469/95 skall den, utom i undantagsfall som är vederbörligen motiverade, gälla för transaktioner som aktören i fråga utför inom alla de områden som avses i artikel 1.1 i nämnda förordning.

2. Den åtgärd som avses i artikel 3.1 c i förordning (EG) nr 1469/95 skall endast tillämpas på samma område i den mening som avses i artikel 1.1 i nämnda förordning och inom samma produktsektor som de inom vilka det har fastställts att oegentligheten har begåtts eller försöket till oegentlighet har gjorts.

3. Vad gäller den åtgärd som avses i artikel 3.1 b i förordning (EG) nr 1469/95 skall de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bedöma varje enskilt fall och fastställa det område eller de områden och de produktsektorer som berörs, med vederbörlig hänsyn till de verkliga riskerna för vidare möjliga oegentligheter, och särskilt

- skedet i undersökningen, beroende på om det gäller en aktör A eller B,

- omfattningen av aktörens transaktioner inom EUGFJ-området,

- beloppet av de gemenskapsmedel som berörs av den fastställda eller misstänkta oegentligheten,

- oegentlighetens allvarlighetsgrad, beroende på om den har blivit begången eller om försök har gjorts, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.

4. Perioden för tillämpning av den åtgärd eller de åtgärder som skall vidtas skall fastställas på grundval av de kriterier som anges i punkt 3.

Vad gäller den åtgärd som avses i artikel 3.1 c i förordning (EG) nr 1469/95 skall tillämpningsperioden vara minst sex månader, utom i undantagsfall som är vederbörligen motiverade, och högst fem år.

Artikel 4

När kommissionen själv inom ramen för ett anbudsförfarande tilldelar ett kontrakt får den välja att inte ta hänsyn till sökande som har anmälts som en aktör A av en medlemsstat.

Uteslutande av en aktör som på detta sätt beslutas av kommissionen är föremål för samma regler som de som gäller för den åtgärd som avses i artikel 3.1 c i förordning (EG) nr 1469/95 som beslutats av en medlemsstat. Vad gäller det inledande hörandet av aktören skall kommissionen tillåta honom att inom en period av högst två månader framföra de synpunkter som han anser lämpliga.

Kapitel III: Innehåll i och uppföljning av ömsesidiga meddelanden

Artikel 5

1. Varje medlemsstat skall utse en enda behörig myndighet för att utfärda och ta emot de meddelanden som avses i punkt 2. Denna myndighet skall sända sina meddelanden till kommissionen som skall sända dem vidare till de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna.

2. Meddelanden som har utväxlats i enlighet med punkt 1 skall vara konfidentiella och skall särskilt innehålla följande punkter:

- De skall identifiera de fysiska eller juridiska personer, i den mening som avses i artikel 1.4, gentemot vilka en eller flera av åtgärderna i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1469/95 har vidtagits och ange om det rör sig om en aktör A eller B.

- De skall ge en kort redogörelse av de konkreta omständigheter som har lett till denna åtgärd eller dessa åtgärder och ange vilket skede undersökningen befinner sig i om den ännu inte har slutförts.

- De skall ange den åtgärd eller de åtgärder som den berörda medlemsstaten har vidtagit.

- De skall hänvisa till de meddelanden som i förekommande fall redan utfärdats enligt rådets förordningar (EEG) nr 1468/81 (7), (EEG) nr 595/91 (8) eller (EG) nr 1469/95.

Kommissionen skall komma överens med medlemsstaterna om ett standardformulär för dessa meddelanden som skall användas av de behöriga myndigheterna.

3. Varje meddelande skall utfärdas så snabbt som möjligt. Det skall kompletteras av den behöriga myndighet som har utfärdat det då kommissionen eller den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, genom kommissionen, begär ytterligare upplysningar, i syfte att tillämpa artikel 6, eller då nya omständigheter av betydelse eller ändringar måste meddelas.

Artikel 6

När en medlemsstat och kommissionen har mottagit ett meddelande enligt artikel 5.2, skall de omedelbart fastställa vilka åtgärder som skall vidtas gentemot aktören eller aktörerna i fråga vad gäller de av dennas eller deras transaktioner som faller under deras respektive ansvar, med beaktande av de kriterier som fastställs i artikel 3.

Medlemsstaterna skall, i enlighet med artikel 5, meddela kommissionen om vilka steg de har tagit. Kommissionen skall underrätta den medlemsstat som utfärdade det ursprungliga meddelandet.

Artikel 7

1. Aktörer B skall avlägsnas från identifierings- och meddelandesystemet och de åtgärder som har vidtagits gentemot dem skall omedelbart upphöra, när det visar sig genom den första utvärdering som avses i artikel 1.2, att de ursprungliga misstankarna var ogrundade.

2. När en medlemsstat har meddelat kommissionen att en fysisk eller juridisk person, vars namn har meddelats enligt artikel 5.1, efter ytterligare undersökning har visat sig inte vara inblandad i en oegentlighet, skall kommissionen omedelbart underrätta övriga medlemsstater som i sin tur omedelbart därefter skall underrätta de som har överlämnat dessa personuppgifter med avseende på tillämpningen av förordning (EG) nr 1469/95.

Denna person skall sedan inte längre behandlas som en person som är inblandad i oegentligheten på grundval av det första meddelandet.

3. Alla aktörer skall avlägsnas från identifierings- och meddelandesystemet vid slutet av perioden för tillämpning av åtgärden i fråga i den mening som avses i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1469/95.

Kapitel IV: Slutbestämmelser

Artikel 8

1. Den åtgärd avseende uteslutande som avses i artikel 3.1 c i förordning (EG) nr 1469/95 får inte tillämpas på oegentligheter begångna innan den förordningen trädde i kraft.

2. Den åtgärd som avses i punkt 1 får endast vidtas inom en period av fyra år räknat från genomförandet av oegentligheten i fråga för vilken, dessutom, bestämmelserna om preskription i artikel 3.1 i förordning (EG, EURATOM) nr 2988/95 skall tillämpas.

Artikel 9

1. Om den åtgärd som avses i artikel 3.1 b i förordning (EG) nr 1469/95 vidtas och ingen av de ordningar för förskott som avses i artikel 18 i förordning (EEG) nr 2220/85 tillämpas, får medlemsstaterna betala ut den tillfälligt indragna utbetalningen då en säkerhet som uppgår till ett motsvarande belopp plus 15 % har ställts.

2. Säkerheten skall förklaras förverkad av garantisektionen vid EUGFJ så snart, för transaktionen i fråga, oegentligheten har fastställts genom ett definitivt administrativt eller rättsligt beslut i den mening som avses i artikel 1.2 a i förordning (EG) nr 1469/95.

Den skall även anses vara förverkad om det visar sig att den tillfälligt indragna utbetalningen inte skall betalas av andra skäl än att en oegentlighet har begåtts.

Om inget av dessa skäl för förverkande föreligger skall säkerheten omedelbart frisläppas för transaktionen i fråga.

3. Dessutom skall bestämmelserna i förordning (EEG) nr 2220/85 tillämpas på den säkerhet som avses i punkt 1, vilken skall betraktas som säkerhet för förskottsbetalning enligt avdelning IV i den förordningen.

Artikel 10

1. För tillämpning av förordning (EG) nr 1469/95 skall medlemsstaterna anta alla ytterligare nödvändiga bestämmelser

a) för att säkerställa en väl fungerande intern samordning mellan sina berörda myndigheter och särskilt för att tillhandahålla snabb information till de myndigheter som skall tillämpa de förebyggande åtgärder som beslutats, och

b) för att upprätta ett direkt och effektivt samarbete mellan den myndighet som de särskilt utsett för detta ändamål i enlighet med artikel 5.1 i denna förordning och kommissionen.

2. Före den 1 oktober 1996 skall medlemsstaterna meddela kommissionen om de bestämmelser som har antagits med stöd av punkt 1.

Artikel 11

1. Alla nödvändiga tekniska och organisatoriska åtgärder för att upprätthålla säkerheten i detta identifierings- och meddelandesystem skall vidtas av medlemsstaterna och kommissionen, var och en för sin del av systemet. Dessa åtgärder syftar särskilt till att förhindra att obehöriga får tillgång till data, databärare eller de installationer som används för databehandlingen.

2. Medlemsstaterna och kommissionen skall behandla identifierings- och meddelandesystem som ett databehandlingssystem för personuppgifter och säkra tillämpningen av bestämmelserna om skydd av personuppgifter som avses i artikel 4.2 femte stycket i förordning (EG) nr 1469/95 och i direktiv 95/46/EG.

3. Medlemsstaterna och kommissionen skall vara ansvariga för den del av systemet som berör var och en av dem i enlighet med nationell lagstiftning och förfaranden eller motsvarande gemenskapsbestämmelser, för den skada som orsakats en person genom olagligt utnyttjande av personuppgifter inom ramen för identifierings- och meddelandesystemet, särskilt om skadan orsakats av att medlemsstaten eller kommissionen har lämnat oriktiga uppgifter eller infört oriktiga uppgifter i systemet i strid med bestämmelserna i denna förordning.

4. Kommissionen skall offentliggöra ett meddelande om genomförandet av detta identifierings- och meddelandesystem i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 12

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 juli 1996.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 24 april 1996.

På kommissionens vägnar

Franz FISCHLER

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr L 145, 29.6.1995, s. 1.

(2) EGT nr L 312, 23.12.1995, s. 1.

(3) EGT nr L 205, 3.8.1985, s. 5.

(4) EGT nr L 310, 14.12.1993, s. 4.

(5) EGT nr L 281, 23.11.1995, s. 31.

(6) EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13.

(7) EGT nr L 144, 2.6.1981, s. 1.

(8) EGT nr L 67, 14.3.1991, s. 11.