Införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av säckar och påsar av polyeten eller polypropen med ursprung i Indien, Indonesien och Thailand och om slutgiltigt uttag av den införda preliminära antidumpningstullen

Avis juridique important

Rådets förordning (EG) nr 1950/97 av den 6 oktober 1997 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av säckar och påsar av polyeten eller polypropen med ursprung i Indien, Indonesien och Thailand och om slutgiltigt uttag av den införda preliminära antidumpningstullen Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 276 , 09/10/1997 s. 0001 - 0008

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1950/97 av den 6 oktober 1997 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av säckar och påsar av polyeten eller polypropen med ursprung i Indien, Indonesien och Thailand och om slutgiltigt uttag av den införda preliminära antidumpningstullen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1), särskilt artikel 9 i denna,

med beaktande av det förslag som lämnats av kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén, och

med beaktande av följande:

I. PRELIMINÄRA ÅTGÄRDER

(1) Genom kommissionens förordning (EG) nr 45/97 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) infördes preliminära tullar på import till gemenskapen av säckar och påsar som omfattas av KN-nummer 6305 32 81 och 6305 33 91 med ursprung i Indien, Indonesien och Thailand. Genom kommissionens förordning (EG) nr 1168/97 (3) förlängdes giltighetstiden för den preliminära antidumpningstullen till högst tre månader.

II. EFTERFÖLJANDE FÖRFARANDE

(2) Efter införandet av de preliminära antidumpningsåtgärderna har flera berörda parter skriftligen lämnat synpunkter.

(3) De parter som begärde att bli hörda av kommissionen gavs möjlighet till detta.

(4) Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den bedömde nödvändiga för ett slutgiltigt avgörande.

(5) Parterna delgavs de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka införandet av slutgiltiga antidumpningstullar och ett slutgiltigt uttag av de belopp som säkrats genom den preliminära tullen skulle rekommenderas. De beviljades också en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter delgivningen.

(6) De muntliga och skriftliga synpunkter som lämnats av de berörda parterna prövades och har vid behov beaktats i samband med de slutgiltiga slutsatserna.

III. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

(7) Några exportörer bestred slutsatserna i förordningen om preliminär tull att linongpåsar skulle anses vara en berörd produkt. De upprepade argumenten i punkt 8 i ingressen till förordningen om preliminär tull. I detta sammanhang bör det påpekas att linongpåsarna inte behöver vara helt utbytbara mot alla övriga typer av den berörda produkten för att anses vara en och samma produkt. Det räcker med att produkttyperna har samma grundläggande fysiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden. Detta är uppenbarligen fallet med linongpåsar jämfört med de andra typer av polyolefinpåsar som omfattas av undersökningen. De preliminära slutsatserna om beskrivningen av den berörda produkten bekräftas därmed.

(8) Dessa exportörers påstående att gemenskapsindustrin inte tillverkar linongpåsar är dessutom ogrundat. Det erinras om att en produkttyp inte behöver tillverkas av gemenskapsindustrin för att omfattas av ett antidumpningsförfarande, men undersökningen har visat att tre av de samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna också tillverkar och säljer linongspåsar. Gemenskapsindustrin tillverkar således en likadan produkt enligt definitionen i artikel 1.4 i förordning nr 384/96 (nedan kallad grundförordningen).

(9) En importör begärde att mjuka behållare för preliminär förvaring av bulkvaror tillverkade av vävnader med en vikt av högst 120 g/m (så kallade stora påsar) inte skulle omfattas av detta förfarande. Det hävdades att fram till början av 1995 kunde stora påsar endast tillverkas av väv med en vikt av minst 120 g/m. Med den tekniska utveckling som har ägt rum sedan dess, har det emellertid blivit möjligt att använda väv med en vikt av endast 100 g/m för att tillverka stora påsar. Importören i fråga påpekade vidare att stora påsar med en vikt av högst 120 g/m är lätta att identifiera, eftersom de omfattas av ett särskilt KN-nummer.

(10) Denna begäran kunde inte godtas. För det första omfattade klagomålen alla påsar tillverkade av polyeten- eller polypropenremsor, icke av trikå, utan av väv med en vikt av högst 120 g/m². Det gjordes ingen skillnad mellan stora påsar och andra typer av påsar. För det andra har de stora påsar och andra typer av påsar som omfattas av undersökningen samma grundläggande fysiska/kemiska egenskaper och samma användningsområden, dvs. de tillverkas av samma råmaterial och används för förpackning och transport av varor. I detta sammanhang bör det påpekas att även om en viss typ av den berörda produkten inte fanns eller inte användes särskilt mycket under undersökningsperioden, omfattar produktbeskrivningen även produkttyper som har utvecklats senare, förutsatt att dessa produkttyper har samma grundläggande fysiska/kemiska/tekniska egenskaper och samma användningsområden.

(11) Under punkt 6 i ingressen till förordningen om preliminär tull anges det att den berörda produkten omfattas av KN-nummer 6305 32 81 och 6305 33 91. Kommissionen har emellertid erfarit att de säckar och påsar som omfattas av den här undersökningen kan klassificeras enligt KN-nummer 3923 21 00, 3923 29 10 och 3923 29 90 och ändå motsvara beskrivningen av den berörda produkten om de tillverkas av en väv som antingen består av remsor bredare än 5 mm eller är laminerad på båda sidor på ett sätt som är synligt för blotta ögat. Säckar och påsar som omfattas av beskrivningen av den berörda produkten och klassificeras enligt andra KN-nummer än de preliminärt angivna bör därför också omfattas av den här undersökningen. Slutsatserna i förordningen om preliminär tull beträffande beskrivningen av den berörda produkten och den likadana produkten bekräftas alltså.

IV. DUMPNING

1. Normalvärde

a) Indien

(12) Tre indiska exporterande tillverkare har anfört invändningar mot den metod som använts för att fastställa om deras försäljning har skett vid normal handel. De ansåg att eftersom kostnaden för råmaterial ökade kraftigt under undersökningsperioden skulle månadskostnaden för produktionen, inte den årliga kostnaden, ha använts för att fastställa volymen på den försäljning som skett med förlust. Eftersom råmaterialet utgör den största delen av den totala produktionskostnaden för den berörda produkten, har volymen av den försäljning som skett till priser under enhetskostnaden räknats om på grundval av den månatliga produktionskostnaden för de företag som lämnat sådan information.

(13) Flera indiska exporterande tillverkare har anfört invändningar mot kommissionens sätt att tillämpa artikel 2.4 i grundförordningen. De ansåg att de vägda genomsnittliga försäljningspriserna skulle ha jämförts med de vägda genomsnittliga kostnaderna för de berörda produkttyperna utan att utesluta den försäljning som skett med förlust. Även om några av priserna låg under kostnaderna vid tidpunkten för försäljningen, låg det genomsnittliga försäljningspriset för den berörda produkten över den vägda genomsnittliga kostnaden.

Det bör påpekas att det i enlighet med artikel 2.4 tredje stycket i grundförordningen är normal praxis att normalvärdet baseras på all försäljning, även den som skett med förlust, endast om följande två villkor uppfylls samtidigt:

- Den vägda genomsnittliga produktionskostnaden är lägre än det vägda genomsnittliga försäljningspriset för en viss produkt.

- Volymen av den försäljning på den inhemska marknaden som skett med förlust är mindre än 20 % av den totala försäljningsvolymen.

Eftersom varje annat tillvägagångssätt skulle vara i strid med artikel 2.4 har de indiska exportörernas begäran avslagits.

(14) En indisk exporterande tillverkare som sålt den berörda produkten i otillräckliga mängder på den inhemska marknaden och som exporterat produkttyper som såldes av andra tillverkare/exportörer i det berörda landet, menade att normalvärdet skulle ha konstruerats i stället för att beräknas på grundval av de priser som togs ut av andra tillverkare i Indien.

I enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen skall normalvärdet vanligtvis baseras på priserna på den inhemska marknaden. Om en exportör inte har tillräcklig inhemsk försäljning vid normal handel, måste normalvärdet baseras på andra exportörers försäljningspriser för den jämförbara produkten, då det kan antas att användning av andra exportörers priser ger ett riktigare normalvärde än konstruktion med utgångspunkt i produktionskostnaden. Det är endast om andra tillverkare inte har representativ försäljning på den inhemska marknaden eller om sådana försäljningspriser inte är lämpliga som normalvärdet skall konstrueras i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. Exportören i fråga har emellertid inte framfört några argument för att övriga exportörers priser inte skulle ha varit lämpliga.

b) Indonesien

(15) En indonesisk exporterande tillverkare hävdade att det vägda genomsnittet av de normalvärden som fastställts för andra indonesiska tillverkare inte borde tillämpas på honom, eftersom det inte var representativt för en viss typ av påsar och menade att denna produkttyp skulle uteslutas från beräkningen av normalvärdet eller att normalvärdet skulle konstrueras. Hans krav kunde inte godtas av samma skäl som dem som anges i punkt 10 i ingressen till förordningen om preliminär tull.

c) Slutsats

(16) De övriga slutsatserna i punkt 14-24 i ingressen till förordningen om preliminär tull rörande fastställande av normalvärdet bekräftas därmed.

2. Exportpris

(17) Inga nya argument har framförts beträffande fastställandet av exportpriser. Slutsatserna i punkt 20 i ingressen till förordningen om preliminär tull bekräftas därmed.

3. Jämförelse

a) Indien

(18) Fyra indiska exporterande tillverkare har anfört invändningar mot att bankavgifter inkluderas i kreditkostnaderna vid justeringen av exportpriserna. De hävdade att de inte tog hänsyn till dessa avgifter vid fastställandet av de exportpriser som togs ut. Det bör påpekas att bankavgifterna i sådana fall verkligen är kopplade till kreditkostnaden och därför måste beaktas vid fastställandet av kreditkostnaden. Deras krav kunde därför inte godtas.

(19) De flesta tillverkare/exportörer hävdade att otillräcklig hänsyn hade tagits till tullrestitution, eftersom allt råmaterial inköpt på den inhemska marknaden var belagt med importtullar, för vilka tullrestitution skulle ha beviljats, och att de skulle beviljas tullrestitution närhelst de exporterade den berörda produkten, oavsett om de använt råmaterial med ursprung på de inhemska marknaderna i de berörda länderna eller som importerats från tredje land.

I det här sammanhanget bör det påpekas att tillverkarna/exportörerna underlät att framlägga avgörande bevis för sina påståenden om att all polyeten och polypropen som användes vid tillverkning av säckar och påsar, även de som såldes på den inhemska marknaden, innehöll importerat råmaterial för vilket tull hade betalats i enlighet med artikel 2.10 b i grundförordningen. I enlighet med vad som anges i punkt 24 i ingressen till förordningen om preliminär tull har justering för tullrestitution beviljats endast i de fall där det har fastställts att likadana produkter och material som fysiskt ingår i dessa produkter, sålda av dessa tillverkare/exportörer på deras inhemska marknad och avsedda för konsumtion i landet ifråga, verkligen var belagda med importtull.

b) Indonesien

(20) De indonesiska exporterande tillverkarna hävdade att hänsyn skulle tas till tullrestitution på grundval av tidigare praxis och det faktum att tullbefrielse för polyeten- och polypropenharts som används vid tillverkningen av exporterade påsar återspeglas av att importavgifter tas ut på harts som är fysiskt införlivat med påsar som säljs på den inhemska marknaden.

De exporterande tillverkarna underlät att framlägga avgörande bevis för att all polyeten- och polypropenharts som används vid tillverkningen av säckar och påsar, även de som säljs på den inhemska marknaden, innehöll importerat råmaterial för vilket tull betalades i enlighet med artikel 2.10 b i grundförordningen. Justering för tullrestitution har därför inte beviljats.

c) Thailand

(21) De thailändska exporterande tillverkarna hävdade att med hänsyn till de avsevärda prisskillnaderna mellan, å ena sidan, råmaterial med ursprung på den inhemska marknaden, avsett för inhemsk försäljning av den berörda produkten och, å andra sidan, råmaterial med ursprung på exportmarknaden, avsett för export till tredje land, skulle en justering beviljas i enlighet med artikel 2.10 k i grundförordningen. De thailändska exporterande tillverkarna hävdade att tullrestitutionssystemet i Thailand ledde till en avsevärd skillnad mellan kostnaderna för råmaterial för den exporterade produkten och kostnaderna för den produkt som säljs på den inhemska marknaden, vilket påverkar jämförbarheten mellan de inhemska försäljningspriserna och exportförsäljningspriserna.

Det bör påpekas att den begärda justeringen är kopplad till tullrestitutionen och importavgifterna och helt bestäms av artikel 2.10 b i grundförordningen. De exporterande tillverkarna har emellertid underlåtit att framlägga avgörande bevis för att all polyeten och polypropen, som används vid tillverkningen av säckar och påsar, även de som säljs på den inhemska marknaden, innehöll importerat råmaterial för vilket tull betalades i enlighet med artikel 2.10 b i grundförordningen.

4. Dumpningsmarginal

a) Allmänt

(22) Med hänsyn till att inga nya argument framförts beträffande fastställande av dumpningsmarginalen bekräftas härmed den metod som anges i punkt 25-36 i ingressen till förordningen om preliminär tull.

b) Indien

(23) En indisk exporterande tillverkare framförde invändningar mot slutsatserna i punkt 27 i ingressen till förordningen om preliminär tull, vilka var att endast en dumpningsmarginal skulle fastställas för två närstående företag. Det hävdades att företaget är en särskild ekonomisk enhet med separat produktion, administration och saluföring och att det tillverkar en annan produkt.

Mot bakgrund av uppgifterna i förordningen om preliminär tull, varav de flesta inte bestreds av företaget, och för att undvika risken för att antidumpningsåtgärderna skulle kringgås, vidhölls emellertid beslutet att endast en dumpningsmarginal skulle fastställas för de två berörda indiska tillverkarna/exportörerna.

(24) De vägda genomsnittliga dumpningsmarginaler som slutgiltigt fastställts för de samarbetsvilliga indiska tillverkarna/exportörerna är följande, uttryckta i procent av priset fritt gemenskapens gräns:

>Plats för tabell>

(25) Den slutgiltig fastställda dumpningsmarginalen för andra indiska exportörer än dem som samarbetade vid denna undersökning, uttryckt i procent av priset fritt gemenskapens gräns, är 36,0 %.

(26) Plastics and Linoleums Export Promotion Council in India anförde invändningar mot konstaterandet i punkt 29 i ingressen till förordningen om preliminär tull om att det fanns en hög grad av bristande samarbete. Med tanke på att de samarbetsvilliga exportörerna stod för cirka 57 % av den totala exporten är det uppenbart att 43 % av exportörerna inte samarbetade. I enlighet med sedvanlig praxis anses detta vara en hög grad av bristande samarbete. Begäran kunde således inte godtas, varför metoden i punkt 29 i ingressen till förordningen om preliminär tull vidhölls.

c) Indonesien

(27) De dumpningsmarginaler som fastställts för de indonesiska tillverkarna/exportörerna och som anges i punkt 31-33 i ingressen till förordningen om preliminär tull bekräftas härmed slutgiltigt. Dumpningsmarginalerna är således följande, uttryckta i procent av priset fritt gemenskapens gräns:

i) För samarbetsvilliga tillverkare/exportörer som ingick i stickprovet:

>Plats för tabell>

ii) För samarbetsvilliga tillverkare/exportörer som inte ingick i stickprovet: 28,3 %

iii) För andra än de indonesiska tillverkare/exportörer som samarbetade vid undersökningen: 56,0 %

d) Thailand

(28) En thailändsk exporterande tillverkare anförde invändningar mot att det vägda genomsnittliga normalvärdet jämfördes med exportpriset för varje transaktion eftersom, menade han, det endast var ett fåtal transaktioner som skilde sig avsevärt från det vägda genomsnittliga försäljningspriset och det i de fallen var fråga om betydligt högre priser än det vägda genomsnittliga exportpriset. En översyn av beräkningarna bekräftade detta och det vägda genomsnittliga normalvärdet jämfördes därför med det vägda genomsnittliga exportpriset. Jämförelsemetoden granskades också i fråga om de övriga thailändska exportörerna och, då liknande förhållanden befanns vara fallet för två andra företag, beslutades att det vägda genomsnittliga normalvärdet även vad gäller dessa företag skulle jämföras med det vägda genomsnittliga exportpriset.

(29) De vägda genomsnittliga dumpningsmarginaler som slutgiltigt fastställts för de samarbetsvilliga thailändska tillverkarna/exportörerna är följande, uttryckta i procent av priset fritt gemenskapens gräns:

>Plats för tabell>

Den slutgiltigt fastställda dumpningsmarginalen för andra thailändska exportörer än dem som samarbetade vid den här undersökningen, uttryckt i procent av priset fritt gemenskapens gräns, är 60,8 %.

e) Nya exportörer i Indien

(30) Tre indiska företag som inte exporterade den berörda produkten till gemenskapen under undersökningsperioden begärde att bli behandlade som nya exportörer. Sedan kommissionen undersökt om alla villkoren i artikel 11.4 i grundförordningen var uppfyllda, kom den fram till att den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som konstaterats för de samarbetsvilliga indiska företagen, 10,5 %, skulle tillämpas även på dessa tre nya företag.

V. GEMENSKAPSINDUSTRIN

(31) Plastics and Linoleums Export Promotion Council in India (PLEPCI) ifrågasatte de klagandes ståndpunkt, eftersom endast fyra av de åtta som ursprungligen klagat, plus en som tillkom senare, hade svarat på kommissionens frågeformulär och hävdade att kommissionen inte hade grund för sina slutsatser om den klagande industrins representativitet i enlighet med vad som anges i punkt 37 i ingressen till förordningen om preliminär tull.

(32) Det fanns inga konkreta bevis till stöd för kritiken att kommissionens slutsatser i detta avseende var felaktiga. Såsom anges i punkt 37 i ingressen till förordningen om preliminär tull, hade det i samband med undersökningen kontrollerats huruvida de samarbetsvilliga klagande gemenskapstillverkarna fortfarande svarade för en större andel av gemenskapens totala tillverkning av den berörda produkten enligt artikel 4.1 i grundförordningen. Undersökningen har visat att de samarbetsvilliga tillverkare som anges i punkt 4 i ingressen till förordningen om preliminär tull svarade för cirka 75 % av den totala beräknade tillverkningen i gemenskapen av den likadana produkten. Det bekräftas därför att den klagande industrin i detta förfarande motsvarar definitionen av gemenskapsindustrin enligt punkt 37 i ingressen till förordningen om preliminär tull.

VI. SKADA

(33) PLEPCI ifrågasatte det faktum att det inte i förordningen om preliminär tull angavs någon siffra för det antal anställda som var beroende av tillverkningen av produkten i fråga och begärde en förklaring till den sysselsättningsminskning på 16,9 % som anges i punkt 51 i ingressen till den förordningen. Som svar på detta kan endast påpekas att sysselsättningssiffran fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins svar på frågeformulären. Antalet anställda i tillverkningen av den likadana produkten i gemenskapen var 1992 767 och sjönk till 637 under undersökningsperioden, dvs. med 16,9 %.

(34) Eftersom andra argument saknas om den skada som vållats gemenskapsindustrin, bekräftar rådet resultatet av skadeundersökningen och slutsatsen att den berörda industrin, i enlighet med vad som anges i punkt 38-52 i ingressen till förordningen om preliminär tull, har vållats avsevärd skada enligt artikel 3 i grundförordningen, särskilt med tanke på den negativa trenderna för produktionen, kapacitetsutnyttjandet, marknadsandelen, priserna, lönsamheten, investeringarna och sysselsättningen under hela den period som omfattas av skadeundersökningen.

VII. VÅLLANDE AV SKADA

(35) PLEPCI hävdade att kommissionen hade fastställt att det vägda genomsnittliga försäljningspriset för gemenskapsindustrin minskade med 3,9 % under undersökningsperioden, men att den inte hade förklarat vilken roll det minskade priset på råmaterial använt vid tillverkningen av den likadana produkten spelade för den negativa prisutvecklingen, och det gjordes gällande att priserna på råmaterial sjönk med mer än en tredjedel under åren 1991-1993. Dessutom hävdades att det finns ett samband mellan det kraftiga prisfallet på råmaterial under 1993 och de förluster som gemenskapsindustrin råkade ut för det året.

(36) De uppgifter som framkom i samband med undersökningen visade inte att den påstådda utvecklingen av priserna på råmaterial varit av avgörande betydelse för utvecklingen av försäljningspriserna på gemenskapens marknad mellan 1992 och första kvartalet 1995, dvs. under hela den period som undersökningen avsåg. Eftersom PLEPCI inte lade fram några övertygande bevis eller uppgifter som visar motsatsen, kan detta klagomål inte beaktas ytterligare.

(37) Dessutom bör det påpekas att, i motsats till vad som uppgavs av PLEPCI, en eventuell minskning av råmaterialkostnaderna på ett eller annat sätt skulle ha haft en positiv effekt på gemenskapsindustrins lönsamhet, framför allt med hänsyn till att råmaterialet kan svara mot upp till en tredjedel av gemenskapsindustrins totala kostnader för tillverkning av den berörda produkten. Slutsatserna i punkt 49 i ingressen till förordningen om preliminär tull visar att detta emellertid inte var fallet.

(38) PLEPCI begärde också klarlägganden om kommissionens slutsatser om de klagande tillverkarnas lager, försäljning och tillverkning under perioden mellan 1994 och undersökningsperioden och hävdade att det var inkonsekvent att påstå att gemenskapsindustrins försäljningsvolym och tillverkning ökade samtidigt som lagren minskade under samma period.

Beträffande detta argument bekräftas att lagren minskade något under perioden mellan 1994 och undersökningsperioden. Förklaringen till detta är att den berörda industrins försäljning på gemenskapsmarknaden i stort sett var stabil (den minskade med 46 ton), medan den försäljning som var avsedd för export utanför gemenskapen ökade i motsvarande grad under samma tidsperiod.

(39) Slutligen hävdade PLEPCI att den import som omfattas av undersökningen inte kunde anses ha vållat gemenskapsindustrin någon avsevärd skada, eftersom priserna och gemenskapstillverkarnas marknadsandel under perioden mellan 1994 och undersökningsperioden hade ökat, medan importörerna i undersökningen visade sig ha förlorat en del av marknaden på grund av att importpriset hade ökat något.

(40) Här bör det framhållas att skadeundersökningen omfattade perioden från och med den 1 januari 1992 till och med den 31 mars 1995, dvs. en period av mer än tre år. Därför bör all utveckling under en del av denna period jämföras med utvecklingen totalt sett under hela undersökningsperioden. Eftersom PLEPCI:s slutsatser endast baseras på en begränsad period under skadeundersökningsperioden, har dess argument endast ett begränsat värde, oavsett den totala utvecklingen under hela den berörda perioden.

(41) Det bekräftas att gemenskapsindustrins marknadsandel ökade med 0,2 % och att det skedde en viss prisökning under undersökningsperioden jämfört med 1994. Trots detta förlorade gemenskapsindustrin en del av marknaden och dess försäljningspriser minskade under perioden för skadeundersökningen, dvs. från 1992 till slutet av den undersökningsperiod som anges i punkterna 47 och 48 i ingressen till förordningen om preliminär tull. Även om den berörda importen förlorade 1,8 % av sin marknadsandel samtidigt som priserna ökade med 2,5 % under undersökningsperioden jämfört med 1994, erinras det om att dess marknadsandel från och med 1992 till och med undersökningsperioden, dvs. under hela den period som omfattas av skadeundersökningen, ökade med 13,8 procentenheter, dvs. med 46 %, samtidigt som importpriset minskade med 3,3 %. Av den anledningen kunde deras argument inte godtas.

(42) Eftersom inga relevanta nya argument lagts fram i samband med slutsatserna i punkt 53-72 i ingressen till förordningen om preliminär tull, bekräftas den preliminära slutsatsen om vållande av avsevärd skada för gemenskapsindustrin.

VIII. GEMENSKAPENS INTRESSE

(43) Det erinras om att en intressebedömning genomförts bland annat med avseende på gemenskapsindustrin, användarna och importörerna, enligt punkt 73 och följande i ingressen till förordningen om preliminär tull, och att inga avgörande skäl mot att införa antidumpningsåtgärder framkommit. Slutsatsen var snarare att det rimligen ligger i gemenskapens intresse att skydda gemenskapsindustrin mot illojal handelspraxis i form av dumpad import från Indien, Indonesien och Thailand.

(44) Eftersom inga nya argument lades fram i samband med den bedömning av gemenskapens intresse som genomförts i enlighet med förordningen om preliminär tull, bekräftas härmed de preliminära slutsatserna.

IX. ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER

(45) Mot bakgrund av de ovannämnda slutsatserna om dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse övervägdes vilken typ av antidumpningsåtgärder som måste vidtas, och nivån på dessa, för att få bort den skadliga dumpningens snedvridande verkningar på handeln och återställa effektiva konkurrensvillkor på gemenskapsmarknaden.

(46) Eftersom den prisnivå vid vilken de skadliga verkningarna av importen skulle vara undanröjda var högre än dumpningsmarginalen för alla berörda länder i undersökningen, användes dumpningsmarginalen för att bestämma nivån på åtgärderna.

(47) På grundval av vad som anges ovan bör slutgiltiga tullar i form av värdetullar införas.

(48) I enlighet med artikel 11.4 i grundförordningen kan ingen översyn avseende en ny exportör inledas beträffande Indonesien i samband med detta förfarande för att fastställa individuella dumpningsmarginaler, eftersom stickprovstagning ägde rum vid den ursprungliga undersökningen. För att säkerställa lika behandling mellan eventuella nya exportörer och de företag som samarbetar vid denna undersökning bör emellertid bestämmelser införas om att den vägda genomsnittliga tull som införts för de senare företagen skall tillämpas på eventuella nya exportörer vilka annars skulle ha rätt till en översyn enligt artikel 11.4.

X. UTTAG AV PRELIMINÄR TULL

(49) Mot bakgrund av den för de exporterande tillverkarna fastställda storleken på dumpningsmarginalerna och den allvarliga skada som vållats gemenskapsindustrin anses det nödvändigt att de belopp som säkrats genom preliminära antidumpningstullar för transaktioner med den berörda produkten definitivt tas ut på den slutgiltiga tullnivån.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Slutgiltiga antidumpningstullar införs på import av vävda säckar och påsar av sådana slag som används för förpackning av varor och som icke är av trikå utan framställda av polyeten- eller polypropenremsor eller dylikt av väv med en vikt av högst 120 g/m², med ursprung i Indien, Indonesien eller Thailand. Produkten med denna beskrivning omfattas av KN-nummer 6305 32 81, 6305 33 91, ex 3923 21 00 (Taric-nummer: 3923 21 00*10), ex 3923 29 10 (Taric-nummer: 3923 29 10*10) och ex 3923 29 90 (Taric-nummer: 3923 29 90*10).

2. Den tullsats som enligt denna förordning skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns är följande:

a) 36,0 % för säckar och påsar med ursprung i Indien (Taric-tilläggsnummer 8900) med undantag av import tillverkad av följande företag, vilken skall omfattas av de tullsatser som anges nedan:

Indien:

>Plats för tabell>

b) 56,0 % för säckar och påsar med ursprung i Indonesien (Taric-tilläggsnummer 8900) med undantag av import tillverkade av följande företag, vilken skall omfattas av nedanstående tullsatser:

Indonesien:

>Plats för tabell>

c) 60,8 % för säckar och påsar med ursprung i Thailand (Taric-tilläggsnummer 8900) med undantag av import tillverkad av följande företag, vilken skall omfattas av nedanstående tullsatser:

Thailand:

>Plats för tabell>

3. Om inte annat anges, skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

4. Om en indonesisk part för kommissionen lägger fram tillräckliga bevis för att den inte exporterade de varor som anges i artikel 1.1 under undersökningsperioden, att den inte är en exportör eller tillverkare som omfattas av åtgärderna i denna förordning närstående och att den har exporterat de berörda varorna efter undersökningsperioden eller att den genom avtal har gjort ett oåterkalleligt åtagande att exportera en betydande kvantitet till gemenskapen, får rådet med enkel majoritet på förslag av kommissionen och efter samråd med rådgivande kommittén ändra artikel 1.2 b och tilldela den parten den tull som tillämpas på samarbetsvilliga tillverkare/exportörer, vilka inte ingick i stickprovstagningen, dvs. 28,3 %.

Artikel 2

Det belopp som säkrats genom den preliminära antidumpningstullen enligt förordningen om preliminär tull skall slutgiltigt tas ut till den slutgiltigt införda tullsatsen.

Säkrade belopp överstigande den slutgiltiga antidumpningstullen, vilka berör import av säckar och påsar, skall frisläppas.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 6 oktober 1997.

På rådets vägnar

J. POOS

Ordförande

(1) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 2331/96 (EGT L 317, 6.12.1996, s. 1).

(2) EGT L 12, 15.1.1997, s. 8.

(3) EGT L 169, 27.6.1997, s. 14.