Endast den engelska texten är giltig

Avis juridique important

2000/400/EG: Kommissionens beslut av den 10 maj 2000 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget (Ärende IV/32.150 - Eurovision) [delgivet med nr K(2000) 1171] (Text av betydelse för EES) (Endast den engelska texten är giltig) Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 151 , 24/06/2000 s. 0018 - 0041

Kommissionens beslut

av den 10 maj 2000

om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget

(Ärende IV/32.150 - Eurovision)

[delgivet med nr K(2000) 1171]

(Endast den engelska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2000/400/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 53 i detta,

med beaktande av rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86(1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1216/1999(2), särskilt artiklarna 6 och 8 i denna,

med beaktande av den ansökan om ett icke-ingripandebesked och den anmälan av ett undantag som överlämnades den 3 april 1989 enligt artiklarna 2 och 4 i förordning nr 17, och som kompletterades den 27 augusti 1996,

efter att ha offentliggjort en sammanfattning av ansökan och anmälan(3) enligt artikel 19.3 i förordning nr 17,

efter samråd med Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor, och

av följande skäl:

I. BAKGRUND

(1) INLEDNING

(1) Den 3 april 1989 ansökte Europeiska Radiounionen (European Broadcasting Union, EBU) om ett icke-ingripandebesked eller ett undantag enligt artikel 81.3 i EG-fördraget för sina interna bestämmelser om förvärv av TV-rättigheter till sportevenemang, utbyte av sportprogram inom ramen för Eurovisionen och kontraktsenlig tillgång till sådana program för tredje parter.

(2) Den 11 juni 1993 antog kommissionen beslut 93/403/EG(4) enligt artikel 81.3 i EG-fördraget om att bevilja ett villkorligt undantag till och med den 25 februari 1998 för de anmälda EBU-bestämmelserna. Undantaget beviljades på villkor att EBU införde ett system för upplåtelse i andra hand av de gemensamt förvärvade TV-rättigheterna till sportevenemang till tredje parter, och EBU ålades att underrätta kommissionen om alla ändringar av de anmälda bestämmelserna, om alla skiljeformerna som rör allmänna regler om icke EBU-medlemmars tillgång till Eurovisionens sportprogram(5) och om alla beslut om tredje parters ansökan om medlemskap.

(3) Den 11 juli 1996 upphävde Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt kommissionens beslut, sedan detta överklagats av flera europeiska TV-bolag(6).

(4) EBU överklagade förstainstansrättens dom till Europeiska gemenskapernas domstol. Kommissionen stöder EBU:s överklagande. Målet är ännu inte avgjort.

(5) Den 27 augusti 1996 överlämnade EBU till kommissionen sina riktlinjer för tolkning av kriterierna för aktivt medlemskap i EBU (av den 12 augusti 1992). EBU ändrade sina regler för medlemskap och sina riktlinjer för tolkning den 3 april 1998.

(6) Kommissionen har offentliggjort en sammanfattning av de avtal som anmälts i ett tillkännagivande enligt artikel 19.3 av den 5 oktober 1990 och i ett andra tillkännagivande enligt artikel 19.3 av den 1 september 1999.

2. EUROPEISKA RADIOUNIONEN(7)

(7) EBU är en organisation för radio- och TV-bolag, bildad 1950 och med huvudkontor i Genève. EBU bedriver inte sin verksamhet i vinstsyfte, men kan bedriva verksamhet av kommersiell karaktär för att uppnå sina mål. EBU:s mål är att ta tillvara medlemmarnas intressen på olika områden, bland annat i fråga om program och i juridiska och tekniska frågor. Framför allt skall EBU samordna och stödja utbyte av TV-program mellan de aktiva medlemmarna inom ramen för Eurovisionen. Organisationen skall också främja samproduktioner och andra former av samarbete mellan medlemmarna och med andra radio- och TV-organisationer eller grupper av sådana organisationer. EBU skall bistå sina aktiva medlemmar i alla slags förhandlingar och på begäran förhandla för deras räkning. Solidaritet är EBU:s främsta princip.

(8) Det finns två kategorier EBU-medlemmar: aktiva medlemmar och associerade medlemmar. Endast aktiva medlemmar kan vara medlemmar i Eurovisionen. Associerade medlemmar kommer från länder utanför det europeiska sändningsområdet. Associerade medlemmar hör inte till Eurovisionen och har sålunda inte tillgång till dess rättigheter till sportevenemang utöver en kontraktsenlig tillgång på samma sätt som icke-medlemmar. De deltar dock i branschorganisationens arbete.

A. EBU:s villkor för aktivt medlemskap

(9) Villkoren för aktivt medlemskap i EBU fastställs i artikel 3.3 i EBU:s stadgar såsom dessa tolkats genom riktlinjerna för tolkning av kriterierna för aktivt medlemskap. EBU ändrade både artikel 3.3 i stadgarna och riktlinjerna den 3 april 1998. Aktivt medlemskap i EBU är öppet för radio- och TV-organisationer eller grupper av sådana organisationer som hör hemma i ett land som ligger inom det europeiska sändningsområdet, och som i det landet sänder program av nationell karaktär och betydelse. De måste täcka praktiskt taget alla inhemska radio- och TV-hushåll, och de måste dessutom vara skyldiga att tillhandahålla ett varierat och balanserat programutbud för alla befolkningsgrupper. De måste också själva producera en betydande del av de program som sänds. Enligt artikel 3.3 i dess stadgar tillämpar EBU följande kriterier för att bedöma ansökningar om medlemskap:

a) Teknisk täckning: 98 % av de inhemska radio- och TV-hushållen har möjlighet och teknisk utrustning för att ta emot alla deras viktigaste radio- och TV-program med tillfredsställande teknisk kvalitet.

b) Skyldigheter i fråga om programutbud: Ett varierat och balanserat programutbud för alla befolkningsgrupper betyder i fråga om TV-sport att följande minimum bör uppnås:

- Programutbudet mellan 07.00 och 01.00, plus alla direktsända sportprogram mellan 01.00 och 07.00, bör årligen innehålla åtminstone 200 timmar sport.

- Utbudet av sportprogram bör omfatta åtminstone tolv olika sporter. För minst åtta av dessa bör den totala årliga sändningstiden överstiga tre timmar.

c) Egen produktion: EBU:s medlemmar producerar på egen bekostnad och under egen redaktionell kontroll en betydande del av de program som sänds, i en sådan grad att den egna produktionen utgör minst 30 % av det sammanlagda programutbudet.

(10) Dessutom krävs det uttryckligen i artikel 3.6 sista stycket att EBU:s förvaltningsråd är skyldigt att se till att reglerna för medlemskap följs. Förvaltningsrådet skall alltid se till att deltagande i gemensamt förvärv och delande av sporträttigheter inom ramen för Eurovisionen strikt förbehålls de organisationer som helt uppfyller de villkor för aktivt medlemskap som anges i artikel 3.3 i EBU:s stadgar och i riktlinjerna för tolkning av stadgarna.

(11) Slutligen innehåller artikel 3.15 i stadgarna bestämmelser om att en sökande skall ha möjlighet att begära ett skiljedomsförfarande. En organisation vars ansökan om aktivt medlemskap avslås skall ha möjlighet att begära ett skiljedomsförfarande, vilket skall genomföras i Genève i enlighet med det schweiziska skiljedomsfördraget. Samma rätt till skiljedomsförfarande gäller om en icke-medlem, vars ansökan om medlemskap avslagits, ifrågasätter förvaltningsrådets bedömning att en viss medlem från samma land har rätt att delta i gemensamt förvärv och delande av sporträttigheter.

(12) Sedan 1998 har EBU haft regler för tidigare Eurovisionsmedlemmars fortsatta deltagande i befintliga sportprogram(8). Enligt dessa regler skall alla rättigheter bjudas ut i den tidigare medlemmens land på samma ekonomiska villkor som till den tidigare medlemmen, först till en annan befintlig Eurovisionsmedlem och sedan, om detta inte lyckas, till icke-medlemmar (även den tidigare Eurovisionsmedlemmen). De nya rättighetsinnehavarna kommer att omfattas av EBU:s bestämmelser från 1993 om icke-medlemmars tillgång till Eurovisionens sportprogram. Därför omfattas de nya rättighetsinnehavarna av skyldigheten att upplåta rättigheter, och tredje parter garanteras tillgång till de gemensamt förvärvade sporträttigheterna.

(13) EBU har 68 aktiva medlemmar i 49 länder inom det europeiska sändningsområdet och 50 associerade medlemmar i 30 länder utanför detta område.

3. DE ANMÄLDA BESTÄMMELSERNA: EUROVISIONSSYSTEMET

(14) De anmälda bestämmelserna är det så kallade Eurovisionssystemet, dvs. de bestämmelser som inom EBU och Eurovisionen/Sport reglerar 1) det gemensamma förvärvet av sändningsrättigheter för TV-sport, 2) delandet av de gemensamt förvärvade sändningsrättigheterna för TV-sport, 3) utbytet av signalen för sportevenemang, 4) de allmänna reglerna för icke EBU-medlemmars tillgång till Eurovisionens sportprogram och 5) upplåtelse i andra hand av licenser för utnyttjande av eurovisionsrättigheter på betal-TV-kanaler.

(15) Anmälan gäller inte radioverksamhet.

(16) Eurovisionen är ett system för utbyte av TV-program som organiseras och samordnas av EBU, och som bygger på en överenskommelse om att medlemmarna ömsesidigt skall erbjuda varandra sin nyhetsrapportering om viktiga händelser och sin bevakning av aktuella frågor och sport- och kulturevenemang i deras hemländer som kan vara av intresse för de andra medlemmarna. På så sätt ger man varandra möjlighet att på dessa områden tillhandahålla en tjänst av hög kvalitet till den inhemska publiken i respektive länder. Inom ramen för Eurovisionen deltar EBU:s aktiva medlemmar också i det gemensamma förvärvet och delandet av sporträttigheter.

A. Gemensamt förvärv av sändningsrättigheter för TV-sport

(17) TV-rättigheter till internationella sportevenemang förvärvas normalt gemensamt av alla intresserade medlemmar med ensamrätt.

(18) Det gemensamma förvärvet av rättigheter rör normalt bara internationella sportevenemang och inte nationella evenemang, såsom nationell fotboll, där de enskilda EBU-medlemmarna köper TV-rättigheterna på marknaden individuellt. Därigenom konkurrerar de i vissa länder med varandra.

(19) När EBU-medlemmar från två eller flera länder är intresserade av ett visst sportevenemang begär de att EBU skall samordna förvärvet. Detta innebär att förhandlingarna görs för alla intresserade medlemmars räkning antingen av en medlem, som ibland bistås av EBU, i det land där evenemanget äger rum, eller direkt av EBU. När förhandlingar om Eurovisionsrättigheter väl har inletts och fram till dess att de formellt förklaras ha strandats, får medlemmarna inte inleda separata förhandlingar om nationella rättigheter. Det är bara då gemensamma förhandlingar strandar som medlemmarna får förhandla separat.

B. Delande av de gemensamt förvärvade sändningsrättigheterna för TV-sport

(20) Eurovisionsrättigheterna förvärvas för alla de medlemmar som deltar i avtalet för sina respektive länder. När exklusiva rättigheter väl förvärvats delar alla medlemmar som deltar i överenskommelsen på rättigheterna och har full nyttjanderätt till rättigheterna, oavsett deras sändningsområde och sändningsteknik. Medlemmar som konkurrerar om samma nationella publik (flera medlemmar i ett land eller medlemmar som sänder från sitt land till den andra medlemmens land på samma språk) måste komma överens sinsemellan om förfarandet för att fördela rättigheterna eller prioritera den ena parten.

(21) Flera medlemmar i ett land kommer vanligtvis överens om att dela på rättigheterna, till exempel genom att växla sändningarna från evenemanget. Om parterna inte kan komma överens om ett sådant förfarande får alla berörda medlemmar icke-exklusiva rättigheter för landet eller länderna i fråga. Medlemmar som tillhandahåller täckningen av ett sådant evenemang (dvs. producerar signalen) har, såvida inte annat avtalas, rätt till prioritet framför utländska medlemmar som riktar sina sändningar till samma nationella publik.

C. Utbyte av signalen

(22) För evenemang som äger rum inom Eurovisionens sändningsområde produceras täckningen (TV-signal som utgörs av grundläggande bildöverföring och internationell ljudöverföring) av en medlem i det berörda landet och finns tillgänglig för alla andra medlemmar via Eurovisionens system för utbyte av program. Eurovisionens system för utbyte av program baseras på ömsesidighet: när en av de deltagande medlemmarna täcker ett evenemang - i synnerhet om det är ett sportevenemang - som äger rum inom dess nationella territorium, och som kan vara av intresse för andra Eurovisionsmedlemmar, erbjuder denne kostnadsfritt sin täckning till alla andra Eurovisionsmedlemmar, underförstått att denne i sin tur kommer att erbjudas motsvarande täckning från alla andra medlemmar när det gäller evenemang i deras respektive hemländer. Den producerande medlemmen tillhandahåller också nödvändig infrastruktur till andra medlemmar som är intresserade, till exempel kommentatorsplatser.

(23) Eftersom det i varje land finns åtminstone en EBU-medlem som tillhandahåller och producerar sportprogram kan det tas för givet att i princip alla evenemang som kan vara av intresse utanför landets gränser kommer att täckas (förutsatt att medlemmarna har lyckats förvärva rättigheterna) och finnas tillgängligt för medlemmar inom hela Eurovisionsområdet. I det ömsesidiga systemet beaktas inte de enskilda medlemmarnas faktiska produktion och utnyttjande. I princip är det ett solidariskt system, där de mer ekonomiskt starka organisationerna stöder organisationer från mindre länder, i syfte att säkra omfattande sändningar av sportprogram till alla delar av Eurovisionsområdet.

(24) Om ett evenemang äger rum utanför Eurovisionsområdet och sändningen sålunda produceras av en organisation som inte är medlem i EBU, måste de medlemmar som deltar i ett Eurovisionsavtal normalt betala en avgift för att utnyttja producentens signal. Denna avgift delas mellan medlemmarna. Det finns dock ömsesidiga avtal med TV-företag i andra områden som innebär att EBU:s medlemmar i vissa fall får utnyttja signalen kostnadsfritt.

(25) Signalöverföringen från dess ursprungsplats till sändningssystemen i de enskilda länder där evenemanget skall sändas ut sker via ett nät som kopplar samman alla Eurovisionsmedlemmar. Detta nät består av permanent inhyrda markbundna kretsar (som ibland kompletteras med tillfälligt inhyrda markbundna länkar) samt av ett antal markbundna kretsar som ägs av enskilda medlemmar. Dessutom hyr EBU ett antal satellitkretsar på permanent bas och ytterligare satellitkretsar vid olika tillfällen.

(26) Eurovisionssystemet skall också stå för administrativ och teknisk samordning. Administrativ samordning inbegripet samordning av program sker genom EBU:s permanenta enheter i Genève eller, vilket till exempel gäller Olympiska spelen, genom särskilda verksamhetsgrupper i syfte att samordna de olika medlemmarnas särskilda behov och uppnå en optimal täckning av så många tävlingar som möjligt. Den administrativa samordningen rör framför allt programplanering, inklusive hantering av eventuella tidsskillnader mellan evenemangsorten och medlemmarnas hemländer samt urval av tävlingar om flera tävlingar äger rum samtidigt. Den tekniska samordningen sker genom EBU:s tekniska central, som framför allt ägnar sig åt teknisk planering samt övervakning och kvalitetskontroll av själva signalen.

(27) Parterna har gjort vissa ändringar i de anmälda bestämmelserna. Dessa ändringar, som utgör en del av det anmälda Eurovisionssystemet, utgörs av 1993 och 1999 års regler för icke-medlemmars tillgång.

D. Allmänna regler för icke EBU-medlemmars tillgång till Eurovisionens sportprogram (1993)

(28) Enligt de regler som lämnades in till kommissionen den 26 februari 1993 åtog sig EBU och dess medlemmar att bevilja icke-medlemmar en omfattande tillgång till sportprogram för vilka Eurovisionen förvärvat exklusiva rättigheter genom kollektiva förhandlingar. 1993 års bestämmelser ger tredje part rätt att direkt eller i efterhand sända ut sportevenemang för vilka Eurovisionens medlemmar gemensamt förvärvat rättigheterna. Framför allt har icke-medlemmar en avsevärd tillgång till outnyttjade rättigheter, dvs. att sända ut sportevenemang som en EBU-medlem inte alls eller bara till en liten del sänder ut. Villkoren för tillgång förhandlas fritt mellan EBU (för internationella kanaler) eller medlemmen/medlemmarna i det berörda landet (för nationella kanaler) och icke-medlemmen. EBU och dess medlemmar kommer dock inte under några förhållanden att bevilja en mindre fördelaktig tillgång än vad som anges i skälen 29-33.

(29) Tillgång till direktsändningar om evenemanget inte sänds ut direkt av EBU:s medlem/medlemmar i landet eller länderna i fråga, förutom för de delar eller tävlingar (enskilda grenar, matcher, omgångar etc.) som medlemmen/medlemmarna har reserverat för egna direktsändningar.

(30) Om ett evenemang (eller en tävlingsdag, då evenemanget varar i mer än en dag) sänds ut direkt av EBU:s medlem/medlemmar i landet eller länderna i fråga, dvs. om majoriteten av huvudtävlingarna i evenemanget sänds ut direkt, skall icke-medlemmar ha rätt att sända i efterhand, med början minst en timme efter att evenemanget eller dagens sista tävling har avslutats, dock tidigast kl. 22.30 lokal tid (London-tid för alleuropeiska kanaler).

(31) Om inte något annat följer av nationella lagar eller andra författningar ger EBU och dess medlemmar ge tillgång till två nyhetsinslag på vardera högst 90 sekunder per evenemang eller tävlingsdag, med möjlighet att repetera dessa inslag senare samma dag. Dessa inslag skall ingå i reguljära, schemalagda allmänna nyhetsprogram eller i reguljära, schemalagda allmänna sportnyhetsprogram i särskilda sportkanaler inom 24 timmar.

(32) Avgiften för denna tillgång (till TV-rättigheterna och TV-signalen) skall förhandlas fram. När det gäller överföringen av signalen kan icke-medlemmen välja mellan att själv ombesörja detta eller be EBU att överföra signalen via Eurovisionens nät. I det sistnämnda fallet kommer EBU att lämna en kostnadsuppskattning.

(33) Om det uppstår en tvist om tillgångsavgiften då alla andra villkor för tillgången har överenskommits, skall frågan på icke-medlemmens begäran överlämnas till oberoende experter för skiljedom. Experterna skall utses av parterna gemensamt. Om man inte lyckas nå en överenskommelse om experterna skall dessa - om det rör sig om ett nationellt skiljedomsförfarande (beträffande nationella kanalers tillgång) - utses av ordföranden för den behöriga hovrätten, eller - om det rör sig om ett internationellt skiljedomsförfarande (beträffande alleuropeiska kanaler) - av Internationella handelskammarens ordförande. Experterna skall fastställa tillgångsavgiften. Deras beslut skall vara slutgiltigt och bindande.

(34) Berörda parter kan erhålla den fullständiga texten till dessa bestämmelser från EBU eller från de nationella medlemmarna. EBU har också publicerat texten på Internet: http://www.ebu.ch och den finns i bilaga I till detta beslut.

E. Regler om upplåtelse i andra hand av licenser för utnyttjande av eurovisionsrättigheter på betal-TV-kanaler

(35) Som ett tillägg till de allmänna reglerna om icke-medlemmars tillgång till Eurovisionens sportprogram antog EBU den 24 februari 1993 regler om upplåtelse i andra hand av licenser för utnyttjande av eurovisionsrättigheter på betal-TV-kanaler. Dessa regler överlämnades till kommissionen den 26 mars 1999.

(36) När en EBU-medlem sänder delar av ett sportevenemang på sin inhemska allmänna programkanal och andra delar på sin betal-TV-kanal gäller enligt 1999 års regler följande:

- En radio- och TV-organisation som inte är medlem i EBU omfattas av alla rättigheter enligt 1993 års regler för sändningar på dess gratis- eller betal-TV-kanaler, direkt eller i efterhand.

- En radio- och TV-organisation som inte är medlem i EBU har dessutom rätt att på sin betal-TV-kanal sända samma eller jämförbara tävlingar som de som sänds på EBU-medlemmens betal-TV-kanal.

(37) EBU har publicerat den fullständiga texten till dessa regler på Internet: http://www.ebu.ch och den finns i bilaga II till detta beslut.

4. RELEVANT MARKNAD

4.1 Produktmarknad

(38) EBU anser att den marknad som är relevant för bedömning av fallet är marknaden för förvärv av TV-rättigheterna till stora sportevenemang inom alla sportgrenar, oberoende av om det är ett nationellt eller internationellt evenemang. EBU deltar bara aktivt i förvärv av TV-rättigheter till sportevenemang av intresse för hela Europa(9).

(39) Kommissionen delar EBU:s åsikt att sportevenemang är speciella: de kan uppnå höga tittarsiffror och nå en identifierbar publik som utgör en särskild målgrupp för vissa stora annonsörer.

(40) I motsats till vad EBU antyder varierar dock sportprogrammens attraktionsförmåga och sålunda graden av konkurrens om TV-rättigheterna beroende på sportgren och typ av evenemang. Massidrotter som fotboll, tennis eller motorsport lockar i allmänhet en stor publik, men preferenserna varierar från land till land. Däremot får smalare sportgrenar mycket låga tittarsiffror. Internationella evenemang tenderar att locka en större publik i ett visst land än nationella evenemang, förutsatt att det nationella laget eller en nationell mästare deltar, medan internationella evenemang där inte något nationellt lag eller någon nationell mästare deltar ofta är av svagt intresse. Under de senaste tio årens ökade konkurrens på TV-marknaderna har kostnaderna för TV-rättigheter till sportevenemang ökat avsevärt (se skälen 50-58). Detta gäller särskilt de främsta internationella evenemangen såsom fotbolls-VM eller Olympiska spelen.

(41) Tittarnas preferenser avgör ett programs värde för annonsörer och betal-TV-företag(10). Inom okodad TV kan man inte direkt observera tittarnas reaktioner på förändringar i sändningspris och sålunda inte direkt observera några bevis för efterfrågans priselasticitet. Detta gäller också betal-TV eftersom betal-TV-avtal normalt inbegriper månads- eller årsavgifter för ett utbud av olika kanaler, men inte enskilda priser för varje program. Om man observerar att sportsändningar når en publik av samma eller en liknande storlek oavsett om de konkurrerar med samtidiga utsändningar av sportevenemang finns det dock starka bevis för att dessa evenemang kan avgöra abonnenternas eller annonsörernas val av ett visst TV-företag.

(42) I själva verket visar uppgifter om tittarnas beteende att detta beteende, åtminstone för vissa sportevenemang som har analyserats såsom Olympiska sommar- och vinterspelen, Wimbledonfinalerna och fotbolls-VM, inte tycks påverkas av att vissa större sportevenemang råkar sändas samtidigt eller nästan samtidigt. Med andra ord tycks tittarsiffrorna för större sportevenemang i hög grad vara oberoende av huruvida andra större sportevenemang sänds i nära anslutning till dem(11). Utbudet av sådana sportevenemang kan därför påverka abonnenter eller annonsörer i en sådan grad att TV-företaget skulle vara benäget att betala mycket högre priser.

(43) Sammanfattningsvis visar kommissionens undersökning att den definition på marknaden som EBU föreslår är alltför vid och att det mycket sannolikt finns separata marknader för förvärv av vissa stora sportevenemang, varav de flesta är internationella.

(44) I detta ärende är det dock inte nödvändigt att exakt definiera de relevanta produktmarknaderna. Med tanke på den nuvarande marknadsstrukturen och de regler för upplåtelse i andra hand som ger TV-organisationer som inte är medlemmar i EBU tillgång till Eurovisionens sportprogram aktualiserar dessa avtal inte några konkurrensfrågor. Detta gäller även marknaderna för förvärv av rättigheterna till särskilda sportevenemang såsom Olympiska sommarspelen.

(45) Såsom förklarats i punkt 41 har förvärvet av exklusiva TV-rättigheter till vissa stora sportevenemang en stark inverkan på TV-marknaderna i efterföljande led, där sportevenemangen sänds ut som en del av TV-företagets utbud till sina tittare eller abonnenter.

4.2 Geografisk marknad

(46) Vissa rättigheter till sportevenemang förvärvas exklusivt för hela Europa för att sedan, oavsett sändningsteknik, återförsäljas till de olika länderna, medan andra förvärvas nationellt. Den typ av stora sportevenemang som EBU bjuder på, och som är av intresse för tittare i hela Europa - till exempel Olympiska spelen, hör normalt till den första kategorin europeiska licenser.

(47) Oavsett licensernas omfattning kan dock tittarnas preferenser, såsom förklarats i skälen 38-45, variera avsevärt från land till land beroende på typen av sport och evenemang. Sålunda varierar konkurrensvillkoren för TV-rättigheterna på samma sätt.

(48) När det gäller de marknader i efterföljande led som påverkas av denna anmälan, bör marknaderna för okodad TV och betal-TV, till stor del beroende på språkliga, kulturella, licensmässiga och immaterialrättsliga skäl, i allmänhet betraktas som nationella eller språkligt enhetliga marknader.

(49) I detta ärende är det dock inte nödvändigt att exakt definiera de relevanta geografiska marknaderna. Med tanke på den nuvarande marknadsstrukturen och de regler för upplåtelse i andra hand som ger TV-organisationer som inte är medlemmar i EBU tillgång till Eurovisionens sportprogram aktualiserar dessa avtal inte några konkurrensfrågor, varken när det gäller nationella marknader för förvärv av rättigheter till sportevenemang eller i fråga om marknaderna för okodad TV och betal-TV i efterföljande led.

5. MARKNADSSTRUKTUR

(50) Konkurrensen mellan marksändande TV-företag har ökat på alla gemenskapsmarknader, och ett stort antal nya kabel- och satellit-TV-företag har trätt in på TV-marknaden under de senaste tio åren. Antalet TV-företag och TV-kanaler på de fem största TV-marknaderna i gemenskapen (Tyskland, Frankrike, Förenade kungariket, Italien och Spanien) har fördubblats eller tredubblats mellan 1982 och 1997. De nya nationella TV-företag som sänder okodade kanaler är uppenbarligen villiga att betala stora summor för attraktiva sportevenemang för att öka sina kanalers status. Dessutom har betal-TV-företag i framför allt Frankrike, Förenade kungariket och Spanien upptäckt att attraktiva sportevenemang utgör en enorm motiveringsfaktor när det gäller att locka nya abonnenter, främst unga män med fast inkomst. Den kapacitet som ägnas åt sportsändningar har följaktligen ökat dramatiskt under senare år, och denna ökning härrör framför allt från TV-företag som inte är medlemmar i EBU(12).

(51) TV-rättigheter till sportevenemang beviljas normalt exklusivt för ett visst territorium. Exklusiva rättigheter beviljas för sändning genom alla typer av sändningsteknik (satellit-, kabel- eller marksändningar). TV-företagen anser att exklusiva rättigheter är nödvändiga för att garantera värdet på ett visst sportprogram mätt i de tittarsiffror och reklamintäkter som det kan generera. Rättigheterna erbjuds ofta som paket och inbegriper alla matcher, omgångar eller tävlingar under ett evenemang (mästerskap, turnering, cuptävling och ligaspel).

(52) TV-rättigheter har normalt den som organiserar ett sportevenemang, och som kan kontrollera tillträdet till den plats där evenemanget äger rum. För att kontrollera TV-utsändningarna från evenemanget och säkra de exklusiva rättigheterna ger organisatören bara tillträde för ett TV-företag (det s.k. värd-TV-företaget, dvs. ett TV-företag i det land där evenemanget äger rum), eller möjligen ett begränsat antal TV-företag, för att producera TV-signalen. Enligt deras avtal med organisatören får de inte göra sin signal tillgänglig för någon tredje part som inte har förvärvat relevanta TV-rättigheter. Organisatörer av sportevenemang som drar till sig ett stort intresse utgörs ofta av relativt mäktiga nationella eller internationella organisationer som får en mycket stark ställning i fråga om TV-rättigheterna till vissa evenemang eller typer av evenemang. Detta beror på att det vanligtvis bara finns en enda nationell eller internationell organisation för varje sport.

(53) Som en följd av de nya aktörerna och den ökade kapacitet som ägnas åt sportsändningar sker budgivningen om värdefulla sportsändningsrättigheter i hård konkurrens. Detta tycks leda till att vinsterna förs över från TV-företag i de nedre marknadsleden till dem som äger rättigheterna i de övre leden(13). Priserna för TV-rättigheterna till sportevenemang har därför ökat kraftigt.

(54) Under dessa förhållanden har EBU:s andel av de relevanta marknaderna minskat avsevärt under de senaste tio åren.

(55) När det gäller förvärv av exklusiva TV-rättigheter till vissa stora sportevenemang har EBU:s position attackerats hårt av de stora europeiska mediakoncernerna(14), framför allt av dem med intressen i både allmänna TV-kanaler och betal-TV-kanaler, samt av internationella mellanhänder(15). Det bästa exemplet på denna tendens är att EBU inte lyckades förvärva rättigheterna till slutspelen i fotbolls-VM 2002 och 2006. År 1987 betalade EBU 215 miljoner pund sterling för att visa 1990, 1994 och 1998 års slutspel i fotbolls-VM. År 1997 betalade Kirch-koncernen 1,37 miljarder pund sterling för världsrättigheterna till kommande tre slutspel i fotbolls-VM, vilket innebär en sexdubbling. EBU:s bud uppgick till 78 % av det vinnande budet på dessa världsrättigheter(16). Under senare år har EBU inte heller lyckats förvärva eller har förlorat ett stort antal andra stora sportevenemang på grund av mycket konkurrenskraftiga anbud, bland annat för Formel 1, Grand Prix-tävlingar och VM i motorcykelsport sedan 1998, Grand Prix-tävlingar i friidrott (Golden Four), VM i gymnastik, världscuptävlingar i skidåkning i Italien, Norge, Frankrike, Slovenien, Spanien, Sverige, USA och Kanada, VM och EM i basket från 1999, Wimbledon (sedan 1988), US Open (sedan 1985), Mastersfinalen (sedan 1987), Grand Slam Cup (sedan 1990) och Davis Cups finalturneringar, världscupen i rugby, Paris-Dakar-rallyt.

(56) EBU har dock fortfarande en stark marknadsposition när det gäller förvärv av stora internationella sportevenemang av stort intresse för europeiska tittare, och där rättighetsinnehavarna fortfarande insisterar på att evenemangen inte skall sändas ut via betal-TV. Dessutom har EBU fortfarande en unik ställning när det gäller att ge möjlighet till köp av olika rättigheter på samma ställe, vilket garanterar organisatörerna största möjliga publik i Europa. Sålunda har EBU rättigheterna till Olympiska sommarspelen 2000 (Sydney), 2004 (Aten) och 2008, till Olympiska vinterspelen 2002 (Salt Lake City) och 2006, till UEFA:s cupfinaler (1998-2000), till Roland Garros (1998-1999) och Australian Open i tennis (1998-2000) samt till VM i utförsåkning och längdåkning (1999-2005). EBU har också avtal för VM och EM i andra idrotter såsom basket, bordtennis, boxning, brottning, cykling, friidrott, fäktning, gymnastik, judo, ridning, rodd, simning, skidskytte, skridskoåkning, tyngdlyftning och volleyboll.

(57) Det är särskilt relevant att TV-rättigheterna i Europa för Olympiska spel alltid har sålts till EBU. Det bör emellertid också noteras att EBU vid den senaste budgivningen köpte rättigheterna till alla spel mellan 2000 och 2008 för totalt 1,44 miljarder US-dollar. News Corporation bjöd 2 miljarder US-dollar för samma rättigheter. Detta återspeglar IOK:s policy att behålla de största evenemangen tillgängliga på gratis-TV, men tendensen till följd av nya aktörer och effekterna på EBU:s marknadsposition bekräftas av News Corporations högre bud på OS-rättigheterna mellan 2000-2008.

(58) EBU-medlemmarnas marknadsposition på marknaden för okodade sändningar i deras respektive hemländer har onekligen också försvagats till följd av den kraftiga ökning av antalet nya TV-företag på marknaden. EBU:s medlemmar har nu också börjat etablera sig på marknaden för betal-TV, vilket normalt sker genom ett ännu mycket begränsat antal temakanaler. Väl etablerade betal-TV-företag såsom Canal+, BSkyB, och Kirch har med mycket värdefulla sporträttigheter en mycket stark marknadsposition i vissa europeiska länder.

6. SYNPUNKTER FRÅN TREDJE PART

(59) I sitt tillkännagivande enligt artikel 19.3 i rådets förordning nr 17 av den 5 oktober 1990 i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, angav kommissionen sin avsikt att bevilja ett undantag enligt artikel 81.3. Ett antal tredje parter inkom med kritiska synpunkter på de anmälda avtalen, vilka huvudsakligen rörde EBU:s regler för upplåtelse i andra hand av licenser. Till följd av detta organiserade kommissionen den 18 och 19 december 1990 en muntlig utfrågning för alla berörda tredje parter, där reglerna om upplåtelse i andra hand av licenser - som ansågs vara alltför restriktiva - diskuterades i detalj.

(60) Som en konsekvens av synpunkterna från tredje part och kommissionens åtgärd inkom EBU till kommissionen den 26 februari 1993 med nya regler för icke-medlemmars kontraktsenliga tillgång.

(61) Den 1 september 1999 offentliggjorde kommissionen ett andra tillkännagivande enligt artikel 19.3 i förordning nr 17 och fick in ytterligare synpunkter från berörda tredje parter. I dessa synpunkter framfördes följande huvudproblem:

a) Villkoren för aktivt medlemskap i EBU i artikel 3 i EBU:s stadgar är inte tillräckligt objektiva och genomblickbara i den mening som avses i förstainstansrättens dom av den 11 juli 1996(17). De nämnda reglerna för medlemskap samt EBU: s gemensamma förvärv av sporträttigheter omfattas av artikel 81.1 i EG-fördraget och kan inte undantas enligt artikel 81.3 i EG-fördraget.

b) Den definition på produktmarknaden som EBU föreslår är alltför vid(18).

(62) Kommissionen granskade noggrant alla synpunkter som inkommit från tredje part och kom fram till att de problem som påtalades i dessa hade tagits upp i anmälningsförfarandet. Framför allt

a) har kommissionen i den bedömning som redovisas nedan beaktat synpunkter från tredje part i fråga om EBU:s medlemskapsregler och gemensamma förvärv av sporträttigheter,

b) har kommissionen beaktat denna aspekt i skälen 38-49 i frågan om definitionen av produktmarknaden.

II. BEDÖMNING

(63) Kommissionen har kommit fram till att de anmälda bestämmelserna omfattas av artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet, men att kriterierna i artikel 81.3 i EG-fördraget och artikel 53.3 i EES-avtalet är uppfyllda med de villkor och skyldigheter som anges i artikel 2 i detta beslut och efter de ändringar som gjorts till följd av kommissionens ingripande.

1. ARTIKEL 81.1 I EG-FÖRDRAGET OCH ARTIKEL 53.1 I EES-AVTALET

A. Avtal mellan företag eller beslut av företagssammanslutningar

(64) EBU:s medlemmar är företag i den mening som avses i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet. EG-domstolen har särskilt i mål 155/73 Sacchi(19) slagit fast att organisationer som sänder TV i allmänhetens tjänst är företag i den mening som avses i artikel 81.1 i den mån de bedriver ekonomisk verksamhet. Förvärv av TV-rättigheter till sportevenemang och upplåtelse i andra hand av licenser för sådana program utgör uppenbart en sådan verksamhet av ekonomisk karaktär som omfattas av artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet.

(65) EBU:s anmälda interna regler och bestämmelser för Eurovisionssystemet utgör beslut av en företagssammanslutning i den mening som avses i artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet.

B. EBU:s medlemskapsregler

(66) Förstainstansrätten upphävde i sin dom av den 11 juli 1996 kommissionens beslut 93/403/EEG. Den bedömde huruvida medlemskapsreglerna var objektiva och tillräckligt bestämda för att de skulle kunna tillämpas på ett enhetligt och icke-diskriminerande sätt gentemot alla potentiella aktiva medlemmar. Förstainstansrätten kom fram till att kommissionen hade underlåtit att göra en sådan granskning då den tillät ett undantag för dessa regler. Den kommenterade inte medlemskapsreglernas restriktiva karaktär.

(67) Kommissionen medger att beslut 93/403/EEG till följd av tvetydigheter i texten gav förstainstansrätten en grund för tolkningen att kommissionen hade ansett att EBU:s medlemskapsregler begränsade konkurrensen och att den tillåtit ett undantag från konkurrensreglerna, vilket faktiskt inte var fallett(20). I själva verket hade EBU inte ens anmält villkoren för aktivt medlemskap i artikel 3.3 i EBU:s stadgar till kommissionen. Endast Eurovisionssytemet hade anmälts.

(68) Kommissionen anser fortfarande att regler för medlemskap i en branschorganisation för radio- och TV-företag inte kan begränsa konkurrensen i den mening som avses i artikel 81.1 i EG-fördraget. Man måste hålla i åtanke att många andra organisationer och sammanslutningar i Europa med en ekonomisk verksamhet på marknaden har interna regler där de anger villkor för medlemskap som är jämförbara med EBU:s(21). Det kan inte finnas någon skyldighet för sådana sammanslutningar enligt artikel 81.1 i EG-fördraget att godta medlemmar mot sin vilja. Detta gäller framför allt sammanslutningar som EBU med en marknadsposition som inte ger dem möjlighet att sätta konkurrensen ur spel (se skälen 100-103). Det står tredje part fritt att skapa liknande sammanslutningar om de så vill.

(69) Om man inom en sådan sammanslutning har enats om att begränsa konkurrensen anser kommissionen att detta är en helt annan fråga. Sådana möjliga begränsningar kommer att bedömas separat i punkterna 71-80.

(70) Kommissionen noterar också att de regler för medlemskap i EBU som var i kraft då förstainstansrätten upphävde beslut 93/403/EEG har ändrats avsevärt. I själva verket skickade EBU de riktlinjer för tolkning av kriterierna för aktivt medlemskap i EBU som antogs den 12 augusti 1992 till kommissionen den 27 augusti 1996. Redan 1992 års riktlinjer innehöll ett kvantifierat kriterium beträffande befolkningstäckning och detaljerade förklaringar om skyldigheter i fråga om programinnehåll och egen produktion. EBU ändrade ånyo sina regler för medlemskap och sina riktlinjer för tolkning den 3 april 1998(22). Genom dessa ändringar kvantifierades villkoren i medlemskapsreglerna ytterligare(23).

C. Begränsning av konkurrensen mellan EBU:s medlemmar till följd av de anmälda bestämmelserna

(71) EBU:s regler för gemensamt förvärv och delande av TV-rättigheter till sportevenemang samt användningen av Eurovisionens signal har som syfte och konsekvens att de begränsar konkurrensen mellan medlemmarna.

C.1 Gemensamt förvärv av rättigheter

(72) EBU:s regler för gemensamt förvärv av exklusiva TV-rättigheter till sportevenemang har som syfte och konsekvens att de begränsar konkurrensen mellan medlemmarna.

(73) Som ett resultat av EBU:s stadgar (artikel 13.4) och Eurovisionssystemets solidariska karaktär förbinder sig medlemmarna att gemensamt förvärva TV-rättigheter till sportevenemang. Det gemensamma förvärvet inom ramen för Eurovisionen begränsar därför i många fall konkurrensen mellan deltagarna i Eurovisionssystemet. I ställer för att bjuda mot varandra deltar medlemmarna i gemensamma förhandlingar och kommer sinsemellan överens om de ekonomiska och övriga villkoren för förvärvet av rättigheterna. Denna konkurrensbegränsning råder oaktat det faktum att EBU:s interna regler för förhandlingar om och förvärv av rättigheter bara utgör rekommendationer och inte är rättsligt bindande. Såsom tidigare nämnts följer det både av EBU:s stadgar (artikel 13.4) och Eurovisionssystemets solidariska karaktär att medlemmarna förbinder sig att beakta det gemensamma intresset och följa de interna regler som fastställts i detta det gemensamma intresset och följa de interna regler som fastställts i detta gemensamma intresse. Det finns därför ett tryck på de enskilda medlemmarna att delta i gemensamma förhandlingar. Medlemmar som vill förvärva rättigheterna deltar i praktiken i de gemensamma förhandlingarna, och förhandlar separat endast om dessa förhandlingar officiellt förklaras ha strandat. Dessa fall är sällsynta.

(74) Utan det gemensamma förvärvet av rättigheter inom ramen för Eurovisionen skulle EBU:s medlemmar i princip konkurrera med varandra om förvärvet av TV-rättigheter till sportevenemang. Framför allt finns det medlemsstater med två eller fler EBU-medlemmar som normalt skulle konkurrera med varandra om de nationella TV-rättigheterna till internationella evenemang(24). Dessutom finns det EBU-medlemmar som sänder via satellit och kabel till andra medlemmars hemländer och som därför normalt skulle behöva förvärva rättigheterna för dessa länder i konkurrens med de nationella medlemmarna(25).

(75) När man granskar frågan om skyldigheten för EBU:s medlemmar att gemensamt förvärva rättigheter måste man dessutom beakta att dessa rättigheter i allmänhet säljs som exklusiva rättigheter (se skälen 50-58). Under dessa förhållanden kan skyldigheten för EBU:s medlemmar att gemensamt förvärva rättigheter få särskilt skadliga effekter på marknaden. I själva verket skulle organisationer som inte är medlemmar i EBU i princip inte alls få tillgång till dessa rättigheter. Det är av denna anledning som EBU efter kommissionens ingripande skickade in 1993 och 1999 års regler om upplåtelse i andra hand av licenser.

C.2 Delande av Eurovisionens rättigheter

(76) Eurovisionens rättigheter delas mellan de EBU-medlemmar som deltar i det gemensamma förvärvet av rättigheterna till ett visst sportevenemang. Alla medlemmar som deltar i avtalet har rätt att till fullo åtnjuta rättigheterna oavsett deras verksamhets geografiska räckvidd och deras sändningsteknik. Medlemmar som konkurrerar om samma nationella publik (flera medlemmar i ett land eller medlemmar som sänder från sitt land till den andra medlemmens land på samma språk) måste komma överens sinsemellan om förfarandet för att prioritera den ena parten.

(77) I det anmälda Eurovisionssystemet anges att flera medlemmar i ett land förmodas att komma överens om att dela rättigheterna, till exempel genom att växla sändningen av evenemanget mellan medlemmarnas kanaler. Om de inte kan komma överens om något sådant förfarande finns det en teoretisk möjlighet att ge alla berörda medlemmar sändningsrättigheter för landet eller länderna i fråga utan att de behöver beakta övriga medlemmars programläggning. Den solidaritetsprincip som Eurovisionssystemet grundar sig på skapar dock starka incitament för medlemmarna att komma överens om att dela rättigheterna. I praktiken delas rättigheterna faktiskt nästan alltid mellan medlemmarna. Slutligen har medlemmar som tillhandahåller täckningen av ett evenemang (dvs. producerar signalen), såvida inte annat avtalas, rätt till prioritet framför utländska medlemmar som riktar sina sändningar till samma nationella publik.

(78) Dessa regler för delande av rättigheter begränsar därför konkurrensen, eftersom EBU:s medlemmar måste komma överens sinsemellan om förfarandet för att dela rättigheterna. Om dessa regler inte fanns skulle EBU:s medlemmar, i synnerhet när det finns fler än en medlem i ett land, konkurrera om samma nationella publik.

C.3 Utbyte av Eurovisionens signal

(79) För evenemang som äger rum inom Eurovisionens sändningsområde produceras täckningen (TV-signal som utgörs av grundläggande bildöverföring och internationell ljudöverföring) av en medlem i det berörda landet och finns tillgänglig för alla andra medlemmar via Eurovisionens system för utbyte av program. Eurovisionens system för utbyte av program baseras på ömsesidighet: när en av de deltagande medlemmarna täcker ett evenemang - i synnerhet om det är ett sportevenemang - som äger rum inom dess nationella territorium, och som kan vara av intresse för andra Eurovisionsmedlemmar, erbjuder denne kostnadsfritt sin täckning till alla andra Eurovisionsmedlemmar underförstått att denne i sin tur kommer att erbjudas motsvarande täckning från alla andra medlemmar när det gäller evenemang i deras respektive hemländer. Den producerande medlemmen tillhandahåller också nödvändig infrastruktur till andra medlemmar som är intresserade, till exempel kommentatorsplatser.

(80) Dessa regler om utbytet av Eurovisionens signal begränsar därför konkurrensen, eftersom de kan tvinga en medlem att kostnadsfritt erbjuda sändningssignalen till en annan medlem i EBU.

D. Effekter på handeln mellan medlemsstater

(81) Eurovisionssystemet rör gränsöverskridande förvärv och användning av TV-rättigheter inom gemenskapen. Detta gäller framför allt det gemensamma förvärv av rättigheter som görs av medlemmar från olika medlemsstater. De anmälda bestämmelserna påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

E. Möjligheten att bedöma begränsningen av konkurrensen och effekterna på handeln mellan medlemsstaterna

(82) Många av de internationella sportevenemang som Eurovisionssystemet riktar in sig på, såsom Olympiska spelen, är av ett sådant stort intresse och av en sådan ekonomisk betydelse att varje begränsning i fråga om förvärv, delande eller utbyte av Eurovisionens signal mellan de europeiska TV-företagen kan bedömas utifrån artikel 81.1 i EG-fördraget och artikel 53.1 i EES-avtalet.

(83) Det bästa exemplet på att EBU gemensamt förvärvat rättigheter av ekonomisk betydelse - och därmed också det bästa exemplet på bedömningsmöjligheter - är det senaste budet på sändningsrättigheterna till Olympiska spelen för åren 2000-2008, som EBU köpte för totalt 1,44 miljarder US-dollar. News Corporation bjöd 2 miljarder US-dollar för samma rättigheter. Det råder inget tvivel om ett sådant evenemangs intresse för de europeiska tittarna.

2. ARTIKEL 81.3 I EG-FÖRDRAGET OCH ARTIKEL 53.3 I EES-AVTALET

A. Förbättring av produktionen eller distributionen av varor samt tekniskt och ekonomiskt framåtskridande

A.1 Gemensamt förvärv av rättigheter

(84) Det gemensamma förvärvet av rättigheter inom ramen för Eurovisionssystemet förbättrar distributionen av TV-tjänster och främjar det tekniska och ekonomiska framåtskridandet.

(85) Utan det gemensamma förvärvet av rättigheter skulle EBU:s medlemmar, framför allt de mindre medlemmarna, få det svårare att få tillgång till de aktuella TV-rättigheterna till sportevenemang.

(86) Det gemensamma förvärvet minskar i själva verket de transaktionskostnader som skulle vara förknippade med en lång rad separata förhandlingar, och förbättrar inköpsvillkoren. Dessutom säkerställs att förhandlingarna förs av den mest kvalificerade förhandlaren. Detta innebär antingen den nationella medlemmen i det land där evenemanget äger rum, som är införstådd med de lokala villkoren, eller EBU själv, som har specialiserad personal med erfarenheter av internationella förhandlingar. Mindre medlemmar utan någon specialiserad personal gynnas därför särskilt av den gemensamma ramen för förvärv av rättigheter till stora internationella evenemang. Vid de gemensamma förhandlingarna beaktas deltagarnas särskilda intressen och behov av det gemensamma förvärvet. Vid separata förhandlingar skulle medlemmarna, framför allt medlemmar från små länder, få det svårare att säkra avtal som är skräddarsydda efter särskilda behov.

(87) Detta gemensamma förvärv leder därför till att fler sportevenemang sänds ut av ett stort antal TV-företag. Den bättre täckning av sportevenemang som följer av detta förbättrar distributionen.

A.2 Delande av Eurovisionens rättigheter

(88) Utan Eurovisionens regler, som leder till att de berörda medlemmarna delar rättigheter och växlar sändningarna av ett evenemang mellan sina kanaler, skulle täckningen av det aktuella evenemanget vara sämre. När två eller flera medlemmar i samma land, eller medlemmar som sänder från sitt land till en annan medlems land på samma språk, deltar i det gemensamma förvärvet leder detta vanligtvis till att de berörda medlemmarna växlar sändningarna från ett evenemang mellan sina kanaler. Detta delande innebär att de berörda medlemmarna kan garantera en nästan ständig täckning av sportevenemanget i fråga, till exempel av Olympiska spelen.

(89) Distributionen förbättras sålunda till följd av de av EBU:s interna regler som styr delandet av Eurovisionens rättigheter.

A.3 Utbyte av Eurovisionens signal

(90) Till följd av de ömsesidighets- och solidaritetsprinciper inom Eurovisionssystemet som anges i EBU:s stadgar måste alla EBU-medlemmar producera TV-signaler till evenemang i deras land utan att ta ut några kostnader av övriga medlemmar för att andra intresserade EBU-medlemmar skall kunna visa evenemanget. Detta gäller även om denne medlem själv inte är intresserad av evenemanget. Detta innebär att fler sportprogram produceras och visas på TV. Därför förbättras distributionen.

B. Nytta för konsumenterna

B.1 Gemensamt förvärv av rättigheter

(91) Till följd av det gemensamma förvärvet av rättigheter kan deltagarna i Eurovisionssystemet visa de europeiska TV-tittarna fler och bättre sportprogram, både i breda och smala idrotter. Framför allt kan mindre länders nationella deltagare i det gemensamma förvärvet erbjuda sina tittare en stort utbud av internationella sportevenemang som kommenteras på deras eget språk och som skräddarsytts för deras särskilda nationella intressen.

B.2 Delande av Eurovisionens rättigheter

(92) Delandet av Eurovisionens rättigheter gynnar de europeiska TV-tittarna eftersom det - såsom förklarats i punkt 88 - innebär en nästan ständig täckning av sportevenemanget i fråga när dessa rättigheter delas på nationell nivå (mellan två eller flera medlemmar i ett land eller medlemmar som sänder från sitt land till den andra medlemmens land på samma språk).

B.3 Utbyte av Eurovisionens signal

(93) Eftersom det i varje land finns åtminstone en EBU-medlem som tillhandahåller och producerar sportprogram kan det tas för givet att i princip alla evenemang som kan vara av intresse utanför landets gränser kommer att täckas och finnas tillgängliga för medlemmar och deras tittare inom hela Eurovisionsområdet. Detta gynnar konsumenterna.

C. Begränsningarnas nödvändighet

(94) De Eurovisionsregler som styr gemensamt förvärv, delande av rättigheter och utbyte av signalen utgörs av aspekter som sinsemellan hänger samman både tekniskt och ekonomiskt, och grundar sig på principen om solidaritet mellan Eurovisionens deltagare. Om EBU:s medlemmar skulle tvingas förhandla om TV-rättigheter separat, om de inte skulle komma överens om att dela rättigheterna eller inte skulle erbjuda signalen utan kostnad, skulle solidaritetssystemet komma i fara och med det också alla ovan redovisade vinster i form av förbättrad distribution och fördelar för konsumenterna.

C.1 Gemensamt förvärv av rättigheter

(95) Det gemensamma förvärvet av rättigheter för deltagare i Eurovisionssystemet är nödvändigt för att uppnå de förbättringar som beskrivs.

(96) Det är nödvändigt att ålägga medlemmarna att avstå från separata förhandlingar när gemensamma förhandlingar väl har inletts. De gemensamma förhandlingarnas framgång skulle riskeras om enskilda medlemmar, framför allt de större, samtidigt skulle förhandla om nationella eller internationella rättigheter separat. Det måste understrykas att EBU:s medlemmar har frihet att inleda separata förhandlingar om de gemensamma förhandlingarna förklaras ha strandat.

(97) I Eurovisionssystemet är det nödvändigt att alla medlemmar som vill förvärva rättigheterna inbegrips i de gemensamma förhandlingarna. I annat fall skulle inte Eurovisionen kunna få en plats vid det förhandlingsbord där rättigheterna till toppevenemang säljs, och de förbättringar av distributionen som beskrivs skulle inte kunna förverkligas.

C.2 Delande av Eurovisionens rättigheter

(98) Avtalen om att dela Eurovisionens rättigheter mellan dem som deltar i det gemensamma förvärvet inbegriper inte några begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå de nämnda målen. Dessa avtal om delande, framför allt på nationell nivå (om fler än en medlem i samma land växlar utsändningarna från sportevenemanget i fråga) eller om medlemmar sänder från sitt hemland till en annan medlems hemland på samma språk, är nödvändiga för att uppnå största möjliga täckning av sportevenemang, vilket gynnar de europeiska tittarna.

C.3 Utbyte av Eurovisionens signal

(99) Avtalen om utbyte av Eurovisionens signal innehåller inte några begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå de nämnda målen. Det kostnadsfria utbytet av Eurovisionens signal mellan medlemmarna är ett uttryck för de ömsesidighets- och solidaritetsprinciper som präglar Eurovisionssystemet, och förbättrar täckningen av sportevenemangen. Detta gynnar i sin tur de europeiska TV-tittarna. Det är framför allt nödvändigt för de mindre medlemmarna som inte alltid skulle klara produktionskostnaderna och avgiften för att använda andra TV-företags signal.

D. Konkurrensen sätts inte ur spel för en väsentlig del av varorna i fråga

D.1 Gemensamt förvärv av rättigheter

(100) Det gemensamma förvärvet av rättigheter inom ramen för Eurovisionssystemet sätter inte konkurrensen ur spel i fråga om en väsentlig del av rättigheterna i fråga.

(101) Det bör först påpekas att EBU i princip bara förvärvar rättigheterna till internationella evenemang och inte till nationella, vilka utgör en majoritet av all TV-sport. För det andra ökar konkurrensen från mediakoncerner och mellanhänder utanför Eurovisionssystemet. För det tredje har EBU:s marknadsposition försvagats under de senaste tio åren(26). Med tanke på detta kan de gemensamt förvärvade Eurovisionsrättigheterna knappast sätta konkurrensen ur spel i en väsentlig omfattning.

(102) Kommissionen befarade dock att vissa av de gemensamt förvärvade rättigheterna skulle påverka sportevenemang av särskild ekonomisk och publikmässig betydelse, till exempel Olympiska spelen. Dessa skulle i sig kunna utgöra en separat marknad, samtidigt som Eurovisionens medlemmar har exklusiva rättigheter till dessa.

(103) För att eliminera dessa problem har EBU ändrat de anmälda bestämmelserna så att de inbegriper regler om upplåtelse i andra hand av licenser som säkerställer att TV-organisationer som inte är medlemmar i EBU får en omfattande tillgång till Eurovisionens sporträttigheter. Detta motväger de begränsande effekterna av det gemensamma förvärvet av sporträttigheter. Dessa regler innebär en omfattande tillgång till direkta eller fördröjda sändningar för icke-medlemmar till rimliga villkor.

D.2 Delande av Eurovisionens rättigheter

(104) Den begränsning som följer av delandet av Eurovisionens rättigheter kan inte sätta konkurrensen ur spel, med tanke dels på marknadens nuvarande struktur, som redovisas ovan, dels på att TV-organisationer som inte är medlemmar i EBU kan delta i sändningarna från sportevenemangen i fråga, tack vare de EBU-regler för upplåtelse i andra hand av licenser som beskrivs nedan.

D.3 Utbyte av Eurovisionens signal

(105) Den begränsning som följer av utbytet av Eurovisionens signal kan inte sätta konkurrensen ur spel med tanke på marknadens nuvarande struktur. Den ekonomiska nackdelen för TV-organisationer som inte är medlemmar i EBU, till följd av att de inte kostnadsfritt har tillgång till den signal som byts ut inom ramen för Eurovisionssystemet, är begränsad och kan inte sätta konkurrensen mellan TV-företagen ur spel.

E. Bestämmelserna för icke-medlemmars tillgång

(106) Dessa bestämmelser inbegriper de allmänna regler för icke-medlemmars tillgång till Eurovisionens sportprogram som antogs den 2 februari 1993 och de regler som rör utnyttjande av Eurovisionens rättigheter på betal-TV-kanaler som antogs den 26 mars 1999(27). Dessa båda regelverk måste läsas tillsammans, då det i 1999 års bestämmelser anges skyldigheter som utgör ett tillägg till dem i 1993 års bestämmelser.

i) 1993 års regler om upplåtelse i andra hand av licenser

(107) Enligt de bestämmelser som lämnades in till kommissionen den 26 februari 1993, åtog sig EBU och dess medlemmar att bevilja icke-medlemmar en omfattande tillgång till sportprogram för vilka Eurovisionen förvärvat exklusiva rättigheter genom kollektiva förhandlingar. Reglerna från 1993 ger tredje part rätt att direkt eller i efterhand sända ut sportevenemang för vilka Eurovisionens medlemmar gemensamt förvärvat rättigheterna. Reglerna från 1993 om upplåtelse i andra hand av licenser var anpassade till en situation där EBU:s medlemmar ännu inte hade trätt in på betal-TV-marknaden med temakanaler. Reglerna från 1993 räckte sålunda för att bevilja icke-medlemmar en omfattande tillgång i en situation där EBU-medlemmarnas sportsändningar helt skedde genom allmänna okodade TV-kanaler.

ii) 1999 års regler om upplåtelse i andra hand av licenser

(108) Som en introduktion till dessa regler bör först påminnas om den utveckling av den europeiska TV-marknaden som innebär att EBU-medlemmar har trätt in på segmentet för temakanaler. I alla europeiska länder startade TV-sändningarna som en nationell kanal i allmänhetens tjänst. Denna kanal hade ett allmänt programutbud. Därefter infördes en andra kanal, som normalt men inte alltid tillhandahölls av samma TV-företag. Dessa andra kanaler försökte, samtidigt som de också erbjöd ett allmänt programutbud, att differentiera sig från den första kanalen. Medan program inom alla genrer (nyheter, sport, underhållning etc.) av intresse för den breda publiken mer koncentrerades till den första kanalen, specialiserade sig den andra kanalen mer på program riktade till en smalare publik. Under den senare delen av 1980-talet startades sedan kommersiella TV-kanaler. Även i detta fall handlade det om en eller flera allmänna kanaler med program riktade till den breda publiken, medan ytterligare kommersiella kanaler mer specifikt riktade in sig på nischer av marknaden. Därefter kom internationella kanaler (såsom TV5, Eurosport, Euronews och NBC). Som en logisk följd av denna utveckling kom sedan specialiserade (tematiska) kanaler, framför allt inom områdena nyheter, sport, musik, filmer och barnprogram. Dessa kanaler kan vara alleuropeiska (såsom MTV, Eurosport, Euronews) eller vara nationella (språkområden) såsom Kinderkanal. Medan vissa av dessa kanaler i huvudsak är reklamfinansierade erbjuds andra som betal-TV, eller i vissa fall rent av som "pay-per-view"-TV. Digital teknik ger tekniska möjligheter till allt fler kanaler av denna typ, och den stora majoriteten (om inte alla) sådana nya, kanaler kommer säkerligen att vara både tematiska (i fråga om programutbud) och sändas som betal-TV (i fråga om finansiering). Under slutet av 1990-talet, då de tekniska möjligheterna exploderade och ledde till ett utbud av en mängd olika kanaler med en allt mer fragmenterad publik, tvingades EBU:s medlemmar att anpassa sig och diversifiera sitt programutbud i form av temakanaler. I detta sammanhang blev 1999 års regler för tillgång nödvändiga för att säkerställa att det gemensamma förvärvet av EBU:s rättigheter inte skulle leda till nackdelar för andra betal-TV-konkurrenter.

(109) EBU lämnade in 1999 års regler som en del av de anmälda bestämmelserna i syfte att återspegla förändringarna på betal-TV-marknaden och för att säkerställa att konkurrensen inte skulle sättas ur spel inom detta område. Genom 1999 års regler för betal-TV fastställs en striktare ordning för EBU-medlemmarnas upplåtelse i andra hand av licenser. Reglerna från 1999 för betal-TV-kanaler som konkurrerar med EBU:s medlemmar innebär att icke-medlemmar har rätt att på sin betal-TV-kanal sända ut tävlingar som är identiska eller jämförbara med dem som sänds ut på EBU-medlemmarnas betal-TV-kanaler, och som grundar sig på Eurovisionens rättigheter. Detta innebär att betal-TV-företag som inte är medlemmar i EBU jämställs med EBU-medlemmarna när det gäller gemensamt förvärvade sporträttigheter som används inom betal-TV.

(110) Slutligen måste det understrykas att EBU-medlemmarna om de så önskar har rätt att bevilja en kontraktsenlig tillgång för sina nationella territorier till mer fördelaktiga villkor. När det gäller de ekonomiska villkoren är det också viktigt att eventuella tvister kommer att lösas genom skiljedom, vilket kommer att säkerställa rimliga priser.

3. UNDANTAGETS VARAKTIGHET. VILLKOR OCH SKYLDIGHETER

3.1 Undantagets varaktighet: Undantagets ikraftträdande

(111) Enligt artikel 8 i förordning nr 17 skall ett beslut till följd av tillämpning av artikel 81.3 i EG-fördraget utfärdas för en bestämd period, och villkor och skyldigheter kan förenas med beslutet. Enligt artikel 6 i förordning nr 17 får ett sådant beslut inte träda i kraft före dagen för anmälan.

(112) I detta ärende träder beslutet i kraft den 26 februari 1993, då EBU skickade in sina allmänna regler för icke EBU-medlemmars tillgång till Eurovisionens sportprogram till kommissionen, med resultatet att alla fyra villkor enligt artikel 81.3 i EG-fördraget och artikel 53.3 i EES-avtalet uppfylldes. Villkoren på marknaden har ändrats sedan dess och 1999 års ytterligare regler för upplåtelse i andra hand av licenser blev nödvändiga för att återspegla dessa förändringar. Under perioden 1993-1999 var dock 1993 års regler tillräckliga för att hantera situationen på marknaden. Sålunda bör bestämmelserna undantas från den 26 februari 1993.

3.2 Undantagets varaktighet

(113) Kommissionen har i detta beslut redogjort för den relevanta marknadens struktur och utveckling. Det är tydligt att EBU:s marknadsposition har försvagats. Å andra sidan anser kommissionen att det är nödvändigt att säkerställa att det gemensamma förvärvet av rättigheter till särskilt betydande sportevenemang sker under villkor som uppfyller relevanta konkurrensregler och ger icke-medlemmar en tillräcklig tillgång. Bland dessa särskilt viktiga sportevenemang är de mest relevanta utan tvekan Olympiska spelen, och i synnerhet Olympiska sommarspelen. Det är därför lämpligt att låta nästa tillfälle då rättigheterna till kommande Olympiska sommarspel bjuds ut på marknaden utgöra en referenspunkt för undantagets varaktighet, så att kommissionen då på nytt kan bedöma konkurrenssituationen och säkerställa att EBU:s position inte sätter konkurrensen ur spel om marknadens struktur skulle komma att ändras. EBU har redan förvärvat rättigheterna till Olympiska sommarspelen 2008. Förhandlingarna om Olympiska spelen 2012 kommer enligt praxis att ske sex år innan spelen genomförs, det vill säga 2006. Det är därför lämpligt att bevilja undantaget fram till den 31 december 2005.

(114) Med tanke på den relevanta marknadens struktur och utveckling samt på de anmälda bestämmelsernas effekter på denna marknad beviljas undantaget enligt artikel 8.1 i förordning nr 17 sålunda från och med den 26 februari 1993 till den 31 december 2005. När det gäller Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet börjar undantaget enligt artikel 53.3 att gälla den 1 januari 1994, dagen för detta avtals ikraftträdande.

3.3 Villkor och skyldigheter

3.3.1 Villkor

(115) För att säkra tredje parts kontraktsenliga tillgång till TV-rättigheter till sportevenemang som förvärvats inom ramen för Eurovisionen måste en sådan kontraktsenlig tillgång vara tillåten enligt avtalen med dem som äger rättigheterna (organisatörerna av evenemangen eller rättighetsagenter). Det är därför ett villkor för undantaget att EBU och dess medlemmar bara ingår avtal som tillåter att EBU och dess medlemmar beviljar tredje part tillgång enligt de allmänna reglerna för icke EBU-medlemmars tillgång till Eurovisionens sportprogram och reglerna för upplåtelse i andra hand av licenser för utnyttjande av Eurovisionsrättigheter på betal-TV-kanaler eller, med förbehåll för EBU:s godkännande, till mer fördelaktiga villkor.

3.3.2 Skyldigheter

(116) För att under undantagsperioden bistå kommissionen i kontrollen av huruvida de allmänna reglerna om icke EBU-medlemmars kontraktsenliga tillgång till Eurovisionens sportprogram och reglerna om upplåtelse i andra hand av licenser för utnyttjande av Eurovisionsrättigheter på betal-TV-kanaler tillämpas på ett lämpligt, rimligt och icke-diskriminerande sätt, måste EBU vara skyldig att informera kommissionen om alla ändringar och tillägg i reglerna om tillgång samt om alla skiljedomsförfaranden i fråga om tvister som rör dessa regler om tillgång(28).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

I enlighet med artikel 81.3 i EG-fördraget och artikel 53.3 i EES-avtalet och om något annat inte följer av artikel 2 i detta beslut, förklaras bestämmelserna i artikel 81.1 i EG-fördraget icke tillämpliga från och med den 26 februari 1993 till och med den 31 december 2005, och bestämmelserna i artikel 53.1 i Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet förklaras icke tillämpliga från och med den 1 januari 1994 till och med den 31 december 2005 med avseende på följande anmälda bestämmelser:

a) Det gemensamma förvärvet av sändningsrättigheter för TV-sport.

b) Delandet av de gemensamt förvärvade sändningsrättigheterna för TV-sport.

c) Utbytet av signalen för sportevenemang.

d) De allmänna reglerna om icke EBU-medlemmars tillgång till Eurovisionens sportprogram.

e) Reglerna för upplåtelse i andra hand av licenser för utnyttjande av Eurovisionsrättigheter på betal-TV-kanaler.

Artikel 2

Den förklaring om undantag som anges i artikel 1 skall vara förenad med följande villkor och skyldigheter:

a) Villkoret

EBU och dess medlemmar skall gemensamt förvärva TV-rättigheter till sportevenemang endast enligt avtal som tillåter EBU och dess medlemmar att bevilja tredje part tillgång i enlighet med de allmänna reglerna om icke EBU-medlemmars tillgång till Eurovisionens sportprogram av den 24 februari 1993 och reglerna för upplåtelse i andra hand av licenser för utnyttjande av Eurovisionsrättigheter på betal-TV-kanaler av den 26 mars 1999 eller, med förbehåll för EBU:s godkännande, till villkor som är mer fördelaktiga för icke-medlemmen.

b) Skyldigheten

EBU skall underrätta kommissionen om varje ändring av eller tillägg till de allmänna reglerna om icke EBU-medlemmars tillgång till Eurovisionens sportprogram av den 24 februari 1993 och reglerna för upplåtelse i andra hand av licenser för utnyttjande av Eurovisionsrättigheter på betal-TV-kanaler av den 26 mars 1999. EBU skall dessutom underrätta kommissionen om varje skiljedomsförfarande som rör tvister kring de allmänna reglerna om icke EBU-medlemmars tillgång till Eurovisionens sportprogram av den 24 februari 1993 och reglerna för upplåtelse i andra hand av licenser för utnyttjande av Eurovisionsrättigheter på betal-TV-kanaler av den 26 mars 1999.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Europeiska Radiounionen (EBU) Ancienne Route 17A CH - 1218 Grand-Saconnex ( Genève )

Utfärdat i Bryssel den 10 maj 2000.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT 13, 21.2.1962, s. 204/62.

(2) EGT L 148, 15.6.1999, s. 5.

(3) EGT C 251, 5.10.1990, s. 2 och

EGT C 248, 1.9.1999, s. 4.

(4) EGT L 179, 22.7.1993, s. 23.

(5) Se bilaga I.

(6) Metropole television SA och Reti Televisive Italiane SpA och Gestevisión Telecinco SA och Antena 3 de Televisión mot Europeiska gemenskapernas kommission, de förenade målen T-528/93, T-542/93, T-543/93 och T-546/93, REG 1996, s. II-649.

(7) För en detaljerad beskrivning av organisationen EBU, se punkt 2-5 i tillkännagivandet enligt artikel 19.3 av den 5 oktober 1990 och punkt 7-13 i tillkännagivandet enligt artikel 19.3 av den 1 september 1999.

(8) Kommissionen underrättades om dessa regler den 7 december 1998. Reglerna tillämpades först på Canal+. Den 3 april 1998 ändrade EBU reglerna för medlemskap, vilket fick till följd att Canal+ inte längre kan delta i Eurovisionen/Sport. EBU har offentliggjort den fullständiga texten på sin webbplats: http://www.ebu.ch.

(9) Sportevenemang av intresse för hela Europa inbegriper exempelvis Olympiska spelen, VM och EM i fotboll, VM och EM i friidrott, Wimbledon, US Open, Öppna franska mästerskapen i tennis, NBA-basket.

(10) På samma sätt som slutanvändarnas syn på utbytbarheten är avgörande för marknaden i tidigare led när det gäller interaktiva digital-TV-tjänster, från dem som tillhandahåller tjänster till dem som tillhandahåller innehåll, enligt kommissionens beslut 1999/781/EG (EGT L 312, 6.12.1999, s. 1), ärende IV 36.539, British Interactive Broadcasting/Open.

(11) När det stora sportevenemanget A sänds samtidigt som det andra stora sportevenemanget B, når A (i genomsnitt) samma publik som när B inte finns tillgängligt. Det finns till exempel bevis för att den brittiska efterfrågeelasticiteten mellan Wimbledonfinalerna och fotbolls-VM är mycket låg, förmodligen rent av noll. Den publik som tittar på fotbolls-VM tycks inte titta på Wimbledonfinalerna ens om VM inte finns tillgängligt. Samma sak kan sägas i fråga om de fotbollsmatcher i Premier League som sänds av BSkyB jämfört med de 30-40 mest sedda sportprogrammen som sänds via okodad TV i Förenade kungariket. Undersökningen visade att de som tittar på matcher i Premier League inte anser dem utbytbara med andra stora sportevenemang om de sänds samma dag. Källa: "Market definition in European Sports Broadcasting and Competition for Sports Broadcasting Rights.", Market Analysis LTD, en undersökning för Europeiska kommissionens GD Konkurrens, oktober 1999.

(12) Se diagrammet i bilaga III som visar denna utveckling sedan 1990.

(13) Se tabellen i bilaga IV med EBU:s kostnader för de europeiska rättigheterna till Olympiska spelen mellan 1984 och 2008. Källa: Market Analysis Ltd, rapport från oktober 1999.

(14) Kirch, Mediaset, Bertelsmann, BSkyB, Canal+.

(15) ISL, IMG, ISPR, Team eller UFA.

(16) Källa: Market Analysis Ltd, rapport från oktober 1999.

(17) Se fotnot 6.

(18) Marknaden för stora sportevenemang inom alla idrottsgrenar, och detta oavsett om evenemanget är nationellt eller internationellt.

(19) Rec. 1974, s. 409.

(20) Se framför allt punkt 50 och den skyldighet som ålades EBU i artikel 2 i kommissionens beslut 93/403/EG.

(21) Detta gäller till exempel en sammanslutning som organiserar mässor, se kommissionens beslut 77/722/EEG i ärendet "BPICA" (EGT L 299, 23.11.1977, s. 18).

(22) EBU har publicerat den ändrade artikel 3 i sina stadgar och de ändrade riktlinjerna för tolkning av dessa på Internet: http://www.ebu.ch. Se också skälen 9-13 som beskriver EBU:s organisation.

(23) Se punkterna 95 och 97 i förstainstansrättens dom.

(24) Frankrike, Danmark, Tyskland, Förenade kungariket, Finland.

(25) Enligt relevanta EBU-regler har alla medlemmar som deltar i det gemensamma förvärvet av Eurovisionsrättigheter rätt att till fullo åtnjuta dessa rättigheter oavsett deras verksamhets geografiska räckvidd.

(26) Se bilaga III.

(27) Se bilagorna II och III.

(28) Se bilagorna I och II.

BILAGA I

ALLMÄNNA REGLER OM ICKE EBU-MEDLEMMARS TILLGÅNG TILL EUROVISIONENS SPORTPROGRAM

I. Princip

EBU och dess medlemmar åtar sig att, i enlighet med de villkor och bestämmelser som anges nedan samt på icke-diskriminerande grunder, bevilja TV-företag som inte är medlemmar i EBU en omfattande tillgång till de av Eurovisionens sportprogram för vilka rättigheterna förvärvats genom kollektiva förhandlingar.

II. Begäran om tillgång

TV-företag som tillhandahåller en alleuropeisk programkanal skall skicka sin ansökan om tillgång till EBU.

Alla andra TV-företag skall skicka sina ansökningar om tillgång till EBU:s medlem eller medlemmar i det land i eller från vilket de sänder ut sina program.

III. Tillgångens räckvidd

Tillgång kan beviljas för hela det geografiska område som täcks av Eurovisionsavtalet.

Tillgång beviljas i princip på icke-exklusiva grunder, men kan också beviljas på exklusiva grunder i förhållande till andra icke EBU-medlemmar.

I avtal som sluts med en icke EBU-medlem skall anges antalet utsändningar som beviljas och den tid för vilken rättigheterna förvärvas. I avtalet kan också anges att icke-medlemmen i sin utsändning skall informera om vilken organisation som beviljat tillgången.

IV. Villkor för tillgång

Villkoren för tillgång förhandlas fritt mellan EBU eller medlemmen/medlemmarna i det berörda landet och icke-medlemmen. EBU och dess medlemmar skall dock inte under några förhållanden bevilja en mindre fördelaktig tillgång än vad som anges nedan.

1. Direktsändningar

1.1 Gränsöverskridande kanaler

Om ett evenemang inte direktsänds av någon av Eurovisionens medlemmar till någon av de publikgrupper som en icke-medlems gränsöverskridande kanal normalt riktar sig till, får denne direktsända evenemanget förutom de delar eller tävlingar som någon sådan medlem reserverat för egna direktsändningar.

1.2 Nationella kanaler

Om ett evenemang inte direktsänds av en EBU-medlem i ett visst land får en icke-medlem i detta land direktsända evenemanget förutom de delar eller tävlingar som medlemmen reserverat för sina egna direktsändningar.

1.3 Definition av direktsändning

Ett evenemang anses sändas direkt om en majoritet av de viktigare tävlingar som evenemanget utgörs av direktsänds.

Om två eller flera TV-signaler finns tillgängliga samtidigt för ett visst evenemang skall direktsändningar anses förekomma om Eurovisionens medlem direktsänder en huvuddel av den tid under vilken de viktigare tävlingarna äger rum.

2. Fördröjda sändningar

2.1 Om en kanal som tillhör en icke-medlem inte får direktsända enligt punkt 1 ovan, får den dock sända hela evenemanget eller dagens tävlingar, eller en sammanfattning därav, med fördröjning tidigast en timme efter att evenemanget eller dagens sista tävling har avslutats, dock med förbehåll för att en sådan fördröjd sändning inte får påbörjas före kl. 22.30 lokal tid (Londontid för alleuropeiska kanaler).

Om en sådan kanal inte utnyttjar en möjlighet att direktsända som den givits, får den inte sända med fördröjning förrän efter att den berörda EBU-medlemmen har sänt en sammanfattning.

2.2 Med förbehåll för punkterna 2.1 och 3.1 får särskilda sportkanaler återutsända evenemanget ett obegränsat antal gånger, både helt eller delvis. Sådana återutsändningar skall ske inom 90 dagar från evenemangets invigningsdag.

3. Ekonomiska villkor

3.1 Den totala avgiften för tillgång till Eurovisionsprogrammet skall förhandlas med EBU eller den berörda nationella medlemmen. Tillgångsavgiften skall återspegla det faktum att programmet riktar sig till samma publik. Vid bedömningen av programmets totala kommersiella värde skall alla faktorer som är relevanta i det specifika fallet beaktas (i synnerhet de rättighetsavgifter som betalats av EBU eller den berörda medlemmen, kostnaden för att producera signalen och eventuella ytterligare kostnader som EBU-medlemmen ådragit sig [såsom Eurovisionens samordningskostnader eller kostnader för särskilda verksamhetsgrupper inom EBU], och som också gynnar icke-medlemmen, det antal hushåll som nås av kanalen, det språk som kanalen sänds på, målgruppens specifika intresse för det aktuella programmet samt tidpunkten för sändningarna och deras antal och varaktighet).

3.2 Icke-medlemmen har rätt att själv arrangera överföringen av signalen. På icke-medlemmens begäran kan EBU åta sig ansvaret för att föra över signalen via sitt eget nät. I sådana fall skall EBU skicka en uppskattning av kostnaden för att föra över signalen till icke-medlemmens anläggningar, plus samordning och övervakning av överföringen.

4. Tillgång till nyheter

Om inte annat anges i nationella lagar eller författningar skall följande bestämmelser gälla:

Icke-medlemmen har per evenemang eller tävlingsdag rätt att sända högst två nyhetsinslag på vardera högst 90 sekunder, med möjlighet att reprisera ett sådant inslag en gång. Dessa nyhetsinslag skall inom 24 timmar inbegripas i regelbundna, schemalagda allmänna nyhetsutsändningar eller i regelbundna, schemalagda allmänna sportnyhetsprogram i särskilda sportkanaler.

Icke-medlemmar skall betala en avgift grundad på antalet minuter av evenemanget som sänds. Medlemmen och icke-medlemmen skall i varje enskilt land komma överens om dessa avgifter. Avgifterna skall gälla för tillgången till sportprogram för nyhetsinslag som beviljats av endera parten.

För alleuropeiska kanaler skall avgiften grundas på den genomsnittliga avgift som tillämpas för länder inom Europeiska ekonomiska gemenskapen.

5. Skiljedomsförfarande

5.1 Vid eventuella tvister om tillgångsavgiften då alla andra villkor för tillgången har överenskommits, skall frågan på icke-medlemmens begäran föreläggas en oberoende expert eller, om de båda parterna är överens, tre sådana experter för skiljedom. Om sändningen sker innan skiljedom avgetts skall avgiften betalas före sändningen med förbehåll för den granskning som görs i samband med skiljedomsförfarandet.

5.2 Experten skall utses gemensamt. Om en skiljenämnd inrättas skall varje part utse en expert och dessa två experter skall gemensamt utse en tredje. Om de av parterna utsedda experterna inte kan enas om den tredje skall denne utses av ordföranden för behörig appellationsdomstol om det rör sig om en nationell skiljenämnd och av ordföranden för Internationella handelskammaren om det rör sig om en internationell skiljenämnd.

5.3 Skiljedomsförfarandet skall ske i den stad där den organisation som beviljat tillgången har sitt säte. Om parterna inte kommer överens om annat skall lagstiftningen och språket i det land där skiljedomsförfarandet äger rum tillämpas. Om EBU beviljar tillgång till en organisation som tillhandahåller en gränsöverskridande kanal med säte i ett EG-land skall lagstiftningen och språket i detta land tillämpas.

5.4 Experten/experterna skall inte vara bundna av några procedurregler. Parternas rätt att göra både muntliga och skriftliga framställningar till experten/experterna skall dock garanteras.

5.5 Experten/experterna skall fastställa tillgångsavgiften i enlighet med de kriterier som anges i punkt 3.1 ovan. Expertens/experternas beslut skall vara slutgiltigt och bindande samt gälla som en bestämmelse i avtalet mellan parterna.

5.6 Parterna skall stå för sina egna kostnader samt för hälften var av kostnaderna för skiljedomsförfarandet.

6. Ömsesidighet

För alla sportprogram till vilka en icke-medlem har en kontraktsenlig rätt att bevilja andra TV-företag tillgång, förväntas icke-medlemmen bevilja en sådan tillgång till intresserade EBU-medlemmar på villkor som är jämförbara med dem som anges ovan.

BILAGA II

Regler om upplåtelse i andra hand av licenser för utnyttjande av Eurovisionsrättigheter på betal-TV-kanaler

När kollektivt erhållna rättigheter skall utnyttjas inom en medlems egen betalkanal, skall följande regler tillämpas som ett obligatoriskt tillägg till de allmänna reglerna för icke EBU-medlemmars tillgång till Eurovisionens sportprogram som antogs den 24 februari 1993:

i) Om en Eurovisionsmedlem avser att visa Eurovisionens sportprogram på sin egen betalkanal (avgift per nyttjandetillfälle, avgift per kanal eller, med förbehåll för v nedan, en kanal som utgör en del av ett digitalpaket eller kabelpaket) skall den erbjuda konkurrerande betalkanaler inom samma kategori av betalkanaler och i samma land att göra samma sak.

"Samma sak" betyder

- likadana begränsningar, om sådana tillämpas, som de som gäller för medlemmens egen betalkanal,

- likadana tävlingar som de sänds på medlemmens egen betalkanal (t.ex. kvalmatcher, dubbelmatcher för damer och herrar, alla matcher före kvartsfinal osv.). I de fall där medlemmen visar en sammanställning av tävlingar som äger rum samtidigt, eller åtminstone delvis överlappar varandra i tiden, kan det företag som inte är medlem välja att visa sin egen sammanställning, såvida företaget inte föredrar att täcka en viss tävling fullt ut

eller

- jämförbara eller likvärdiga tävlingar jämfört med dem som visas på medlemmens egen betalkanal (t.ex. om medlemmen för egen del behåller fem av tio matcher som kan visas och erbjuder den konkurrerande betalkanalen fem likvärdiga matcher). Om det företag som inte är medlem anser att "likvärdighet" inte har erbjudits, skall det ha rätt att kräva rättigheterna till likadana tävlingar, och

- lika mycket sändningstid som erbjuds på medlemmens egen betalkanal (t.ex. maximalt två timmar om dagen).

ii) Det står en medlem fritt att erbjuda en icke-medlem gynnsammare villkor.

iii) Den avgift som skall erläggas av icke-medlemmen skall motsvara de villkor, som gällde när Eurovisionsmedlemmen skaffade sina rättigheter, med särskilt hänsyn tagen till rättigheternas kompletterande karaktär, sändningens omfattning och tidpunkt, samt vilken av de tre ovannämnda typerna av betalkanaler (i) som företaget tillhandahåller. Dessutom skall antalet abonnenter och intäkterna från de månatliga abonnemangsavgifterna eller avgifterna per tillfälle som programtjänsten anlitas beaktas.

Samma prissättningsprinciper skall tillämpas när en medlem beviljar en icke-medlem rätten till sändning via betal-TV, utan att själv utnyttja rättigheten.

I fall av oenighet om avgiften, skall ärendet bli föremål för skiljedom enligt punkt 5 i EBU:s allmänna bestämmelser om icke-medlemmars tillgång till Eurovisionens sportprogram.

iv) Medlemmar skall meddela icke-medlemmars betalkanaler om varje sändningsmöjlighet enligt ovanstående punkter i god tid men aldrig senare än

- tre månader före Olympiska spelen eller världs- respektive Europamästerskapen i fotboll eller världsmästerskapen i friidrott

och

- två månader före varje annat evenemang.

v) Kanaler som ingår i ett digitalt paket (baspaket) eller ett kabelpaket omfattas inte av ovanstående regler om samma program sänds samtidigt i analog eller digital form för mottagning via antenn i samma land.

I fråga om alleuropeiska sportkanaler skall samma sak gälla när tjänsten utgör ett program med åtminstone en röstkommentar på ett av de större europeiska språken för analog eller digital sändning för mottagning via antenn inom det europeiska sändningsområdet och programmet samtidigt sänds till respektive lokal publik via digital- eller kabelpaket med kommentar på publikens eget språk.

BILAGA III

Antal timmar sportsändningar i Europa

>PIC FILE= "L_2000151SV.004002.EPS">

BILAGA IV

EBU:s kostnader för de europeiska rättigheterna till Olympiska spelen

>Plats för tabell>