Bevis för att mjölk och mjölkprodukter tullbehandlats för import i tredje land i enlighet med artikel 16 i förordning (EG) nr 800/1999

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1255/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter, särskilt artikel 31.10 tredje strecksatsen i denna, och

(1) Enligt artikel 31.10 tredje strecksatsen i förordning (EG) nr 1255/1999 skall exportbidraget, när det gäller differentierade bidrag, utbetalas efter framläggande av bevis för att produkterna har nått den bestämmelseort som anges i licensen eller annan bestämmelseort för vilken ett exportbidrag har fastställts. Undantag från denna bestämmelse får dock göras i enlighet med förfarandet i artikel 42 i förordningen, förutsatt att det fastställs villkor för att motsvarande garantier lämnas.

(2) Enligt kommissionens förordning (EG) nr 351/2004 av den 26 februari 2004 om fastställande av exportbidragen för mjölk och mjölkprodukter skall exportbidragen för samtliga mjölkprodukter differentieras beroende på bestämmelseort från och med den 27 februari 2004.

(3) I artikel 16 i kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 av den 15 april 1999 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter, anges vilka dokument som kan tjäna som bevis för att tullbehandling för import genomförts i tredje land i de fall då bidragssatsen varierar beroende på bestämmelseort. Enligt denna artikel får kommissionen i särskilda fall, som måste specificeras, besluta att importbevis som avses i artikeln får anses ha lagts fram genom uppvisande av ett visst dokument eller på annat sätt.

(4) För att utbetalning av exportbidragen skall uppfylla kraven i artikel 16 i förordning (EG) nr 800/1999 krävs genomgripande förändringar av administrativa förfaranden, både hos nationella myndigheter och hos exportörer, och detta medför administrativa följder och innebär en betydande ekonomisk börda. I vissa länder kan framläggandet av de bevis som avses i artikel 16 i samma förordning vara förenat med stora administrativa problem.

(5) För att minska den ekonomiska och administrativa bördan för exportörer, och för att ge myndigheter och exportörer möjlighet att inrätta det nya systemet för de aktuella produkterna och att införa de förfaranden som krävs för ett smidigt fullgörande av alla nödvändiga formaliteter, infördes genom kommissionens förordning (EG) nr 519/2004 av den 19 mars 2004 om undantag från förordning (EG) nr 800/1999 i fråga om export av mjölk och mjölkprodukter en övergångsperiod med enklare regler för framläggandet av bevis för att en produkt har tullbehandlats för import. Dessa bestämmelser upphör att gälla den 31 december 2004.

(6) I många av bestämmelseländerna saknas det dock fortfarande erforderliga förfaranden och tillräckliga resurser för att tillhandahålla erforderliga dokument. I syfte att undvika att exportörer inte beviljas exportbidrag på grund av bristande administrativa förfaranden i tredje land, är det nödvändigt att fortsätta med en övergångsordning för år 2005. På grundval av erfarenheter från tillämpningen av förordning (EG) nr 519/2004, bör den övergångsordning som införs genom den förordningen anpassas i syfte att möjliggöra framläggande av kompletterande dokument.

(7) Det är på sin plats att påminna om att bestämmelserna i artikel 20 i förordning (EG) nr 800/1999 ger de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna rätt att för samtliga bidrag, om det råder något tvivel om de exporterade produkternas bestämmelseort, kräva att det läggs fram ytterligare bevis som – på ett för de behöriga myndigheterna tillfredsställande sätt – styrker att produkterna faktiskt har släppts ut på marknaden i det importerande tredje landet.

(8) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för mjölk och mjölkprodukter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Om en exportör vid export i enlighet med artikel 31 i förordning (EG) nr 1255/1999 av produkter enligt KN-koderna 0401–0405 inte kan lägga fram de bevis som avses i artikel 16.1 och 16.2 i förordning (EG) nr 800/1999, skall produkterna, genom undantag från den artikeln, anses ha importerats till tredje land i och med att följande tre dokument läggs fram:

a) en kopia av transportdokumentet,

b) ett intyg om att produkten har lossats, upprättat av en officiell myndighet i det tredje landet i fråga, av en medlemsstats officiella myndigheter som är etablerade i bestämmelselandet, eller av ett internationellt övervakningsorgan som är godkänt i enlighet med artikel 16a–f i förordning (EG) nr 800/1999; intyget skall bekräfta att produkten har lämnat lossningsplatsen eller åtminstone att produkten, så vitt känt för den myndighet eller det organ som utfärdar intyget, efter lossningen inte har lastats för återexport,

c) ett bankdokument, utfärdat av ett godkänt kreditinstitut som är etablerat inom gemenskapen, som intygar att exportörens konto hos kreditinstitutet har krediterats betalningen för den aktuella exporten; alternativt kan ett betalningsbevis läggas fram.

2. Vid tillämpning av artikel 20 i förordning (EG) nr 800/1999 skall medlemsstaterna beakta de bestämmelser som fastläggs i punkt 1.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas på exportdeklarationer som godkänns från och med den 1 januari 2005 till och med den 31 december 2005.

1 EGT L 160, 26.6.1999, s. 48. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 186/2004 (EUT L 29, 3.2.2004, s. 6).

2 EUT L 60, 27.2.2004, s. 46.

3 EGT L 102, 17.4.1999, s. 11. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 671/2004 (EUT L 105, 14.4.2004, s. 5).

4 EGT L 83, 20.3.2004, s. 4.