Tillträde till gemenskapens externa bistånd
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 181a,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och
(1) Bruket att direkt eller indirekt binda beviljandet av bistånd till köp av varor och tjänster som anskaffas genom detta bistånd i givarlandet minskar biståndets effektivitet och är inte förenligt med en utvecklingspolitik som gynnar de fattiga. Avbindning av bistånd är inte ett mål i sig utan bör användas som ett verktyg för att förstärka andra faktorer i kampen mot fattigdomen, såsom egenansvar, regional integration och kapacitetsuppbyggnad, och vara inriktat på att ge de lokala och regionala leverantörerna av varor och tjänster i u-länderna en starkare ställning.
(2) I mars 2001 antog OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC) en rekommendation angående avbindning av det offentliga utvecklingsbiståndet till de minst utvecklade länderna (Recommendation on Untying Official Development Assistance to the Least Developed Countries). Medlemsstaterna har antagit den rekommendationen, och kommissionen har fastställt att grundtanken i denna skall vara vägledande för gemenskapens bistånd.
(3) Den 14 mars 2002 drog rådet (allmänna frågor), vid det möte som hölls i anslutning till Europeiska rådets möte i Barcelona som förberedelse för den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i Monterrey den 18–22 mars 2002, slutsatsen att Europeiska unionen kommer att genomföra rekommendationen från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd om obundet bistånd till de minst utvecklade länderna och fortsätta diskussionerna om möjligheten till ytterligare obundet bistånd. EU skall också överväga åtgärder för ytterligare obundet gemenskapsstöd samtidigt som man behåller det befintliga systemet med förmånspriser inom ramen för EU–AVS.
(4) Den 18 november 2002 antog kommissionen ett meddelande till rådet och Europaparlamentet med titeln Obundet bistånd: öka biståndets effektivitet. I meddelandet redogör kommissionen för sin ståndpunkt i denna fråga och för möjligheterna att genomföra åtagandet från Barcelona inom ramen för EU:s system för utvecklingsbistånd.
(5) I sina slutsatser av den 20 maj 2003 angående obundet bistånd underströk rådet behovet av att göra gemenskapsbiståndet ännu mera obundet. Rådet godkände de villkor som fastställts i meddelandet och fattade beslut om de föreslagna valmöjligheterna.
(6) Europaparlamentet antog den 4 september 2003 en resolution om ovannämnda meddelande, i vilken parlamentet noterade behovet av att göra gemenskapens bistånd ännu mera obundet. Parlamentet stödde de villkor som fastställts i meddelandet och godkände de åtgärder som föreslagits. Parlamentet framhöll också att det är nödvändigt att fortsätta debatten om att göra biståndet mera obundet på grundval av kompletterande undersökningar och välgrundade förslag och begärde uttryckligen en tydlig viljeyttring om lokalt och regionalt samarbete, där man, i fallande ordning, prioriterar leverantörer från mottagarlandet, utvecklingsländer som är grannar till mottagarlandet samt andra utvecklingsländer, i syfte att stärka mottagarländernas ansträngningar för att förbättra sin egen produktion på ett nationellt, regionalt, lokalt och familjemässigt plan, samt åtgärder som syftar till att förbättra allmänhetens tillgång till livsmedel och grundläggande tjänster, i linje med lokala sedvänjor och produktions- och handelssystem.
(7) Det är nödvändigt att ta hänsyn till flera faktorer när tillträde till gemenskapens externa bistånd skall fastställas. De regler som fastställer vilka personer som är stödberättigande föreskrivs i artikel 3. De regler som fastställer ursprunget för utrustning och material som inköps av stödberättigade personer föreskrivs i artiklarna 4 och 5. Definitionen av och villkoren för genomförandet av principen om ömsesidighet fastställs i artikel 6. Undantagen och genomförandet av dessa fastställs i artikel 7. Särskilda bestämmelser angående de åtgärder som finansieras genom en internationell organisation eller en regional organisation, eller som samfinansieras med ett tredjeland, fastställs i artikel 8. Särskilda bestämmelser angående humanitärt bistånd fastställs i artikel 9.
(8) Tillträde till gemenskapens externa bistånd fastställs i de grundläggande rättsakter som reglerar sådant bistånd och i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (nedan kallad budgetförordningen). De ändringar som görs genom den här förordningen i fråga om tillträde till gemenskapens bistånd innebär att alla dessa instrument måste ändras. Alla ändringar i de berörda grundläggande rättsakterna framgår av bilaga I till den här förordningen.
(9) När kontrakt tilldelas inom ramen för ett gemenskapsinstrument kommer särskild hänsyn att tas till hur väl ILO:s internationellt överenskomna grundläggande arbetsnormer respekteras, det vill säga konventioner om föreningsfrihet och kollektiva förhandlingar, avskaffande av tvångsarbete, avskaffande av diskriminering i frågor som rör sysselsättning samt avskaffande av barnarbete.
(10) När kontrakt tilldelas inom ramen för ett gemenskapsinstrument kommer särskild hänsyn att tas till hur väl följande internationellt överenskomna miljökonventioner respekteras: konventionen om biologisk mångfald från 1992, Cartagenaprotokollet om biosäkerhet från 2000 samt Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar från 1997.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Tillämpningsområde
I denna förordning fastställs reglerna för berörda parters tillträde till gemenskapens externa biståndsinstrument som finansieras med medel från Europeiska unionens allmänna budget enligt förteckningen i bilaga I.
Artikel 2 – Definitioner
För tolkningen av de uttryck som används i denna förordning hänvisas till budgetförordningen och till kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget.
Artikel 3 – Regler för stödberättigande
1. Deltagande i tilldelningen av upphandlingskontrakt eller bidragskontrakt som finansieras genom ett gemenskapsinstrument skall vara öppet för alla juridiska personer som är etablerade i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen, i ett av Europeiska gemenskapen erkänt officiellt kandidatland eller i en medlemsstat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
2. Deltagande i tilldelningen av upphandlingskontrakt eller bidragskontrakt som finansieras genom ett gemenskapsinstrument med en tematisk räckvidd enligt definitionen i bilaga I del A skall vara öppet för alla juridiska personer som är etablerade i ett utvecklingsland enligt förteckningen från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC) i bilaga II, utöver de juridiska personer som redan är berättigade i enlighet med det berörda instrumentet.
3. Deltagande i tilldelningen av upphandlingskontrakt eller bidragskontrakt som finansieras genom ett gemenskapsinstrument med en geografisk räckvidd enligt definitionen i bilaga I del B skall vara öppet för alla juridiska personer som är etablerade i ett utvecklingsland enligt förteckningen från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC) i bilaga II och som uttryckligen anges vara berättigade, liksom de som redan angivits som berättigade i enlighet med det berörda instrumentet.
4. Deltagande i tilldelningen av upphandlingskontrakt eller bidragskontrakt som finansieras genom ett gemenskapsinstrument skall vara öppet för alla juridiska personer som är etablerade i ett annat land än de som avses i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel, i de fall där det ömsesidiga tillträdet till deras externa bistånd har fastställts i enlighet med artikel 6.
5. Deltagande i tilldelningen av upphandlingskontrakt eller bidragskontrakt som finansieras genom ett gemenskapsinstrument skall vara öppet för internationella organisationer.
6. Ovanstående skall inte påverka deltagande av kategorier av organisationer som är berättigade till kontrakt, och inte heller tillämpningen av det undantag som föreskrivs i artikel 114.1 i budgetförordningen.
Artikel 4 – Experter
De experter som anlitas av de anbudsgivare som avses i artiklarna 3 och 8 får vara av vilken nationalitet som helst. Denna artikel påverkar inte tillämpningen av de kvalitativa och finansiella kraven i gemenskapens bestämmelser om upphandling.
Artikel 5 – Ursprungsregler
All utrustning och allt material som inköps inom ramen för ett kontrakt som finansieras genom ett gemenskapsinstrument skall ha ursprung i gemenskapen eller i ett stödberättigat land enligt artiklarna 3 och 7 i denna förordning. Begreppet ursprung enligt denna förordning definieras i den berörda gemenskapslagstiftningen om ursprungsregler för tulländamål.
Artikel 6 – Ömsesidighet gentemot tredjeländer
1. Ömsesidigt tillträde till gemenskapens externa bistånd skall beviljas ett land som omfattas av artikel 3.4, förutsatt att ett sådant land beviljar medlemsstaterna och det berörda mottagarlandet tillträde på lika villkor.
2. Ömsesidigt tillträde till gemenskapens externa bistånd skall beviljas på grundval av en jämförelse mellan EU och andra givare och skall avse sektorn enligt OECD:s kommitté för utvecklingsbistånds definition av kategorier, eller landet, oberoende av om landet i fråga är ett givar- eller ett mottagarland. Beslutet att bevilja ett givarland ömsesidighet skall ske på grundval av hur öppet och enhetligt givarstödet är och på dess proportionalitet, inbegripet dess kvalitativa och kvantitativa art.
3. Ömsesidigt tillträde till gemenskapens externa bistånd skall fastställas genom ett särskilt beslut avseende ett visst land eller en viss regional grupp av länder. Ett sådant beslut skall antas, i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, av den kommitté som har ansvar för det berörda instrumentet och med beaktande av de förfaranden som gäller för detta. Europaparlamentets rätt att regelbundet informeras, i enlighet med artikel 7.3 i det beslutet, skall iakttas fullt ut. Ett sådant beslut skall gälla i minst ett år.
4. Ömsesidigt tillträde till gemenskapens externa bistånd i de minst utvecklade länder som förtecknas i bilaga II skall automatiskt beviljas de tredjeländer som förtecknas i bilaga III.
5. Samråd skall ske med mottagarländerna inom ramen för det förfarande som beskrivs i punkterna 1, 2 och 3.
Artikel 7 – Undantag från reglerna om stödberättigande och ursprung
1. I väl motiverade undantagsfall får kommissionen utvidga stödberättigandet till att omfatta juridiska personer i ett land som inte är stödberättigat enligt artikel 3.
2. I väl motiverade undantagsfall får kommissionen tillåta inköp av utrustning och material som har ursprung i ett land som inte är stödberättigat enligt artikel 3.
3. De undantag som föreskrivs i punkterna 1 och 2 kan anses vara berättigade om produkterna eller tjänsterna inte finns att tillgå på de berörda ländernas marknader, i synnerligen brådskande fall, eller om reglerna för stödberättigande skulle göra det omöjligt eller synnerligen svårt att genomföra ett projekt, ett program eller en åtgärd.
Artikel 8 – Åtgärder som inbegriper internationella organisationer eller samfinansiering
1. När gemenskapens finansiering avser en åtgärd som genomförs genom en internationell organisation skall deltagandet i de tillämpliga kontraktsförfarandena vara öppet för alla juridiska personer som är stödberättigade enligt artikel 3 samt för alla juridiska personer som är stödberättigade enligt den organisationens regler, och det skall sörjas för att alla givare garanteras en jämlik behandling. Samma regler skall gälla för utrustning och material.
2. När gemenskapens finansiering avser en åtgärd som samfinansieras med ett tredjeland för vilket ömsesidigheten i artikel 6 gäller, eller med en regional organisation eller en medlemsstat, skall deltagandet i de tillämpliga kontraktsförfarandena vara öppet för alla juridiska personer som är stödberättigade enligt artikel 3 samt för alla juridiska personer som är stödberättigade enligt bestämmelserna i ett sådant tredjeland, en sådan regional organisation eller medlemsstat. Samma regler skall gälla för utrustning, material och experter.
3. När det gäller livsmedelshjälp skall tillämpningen av denna artikel begränsas till katastrofinsatser.
Artikel 9 – Humanitärt bistånd och icke-statliga organisationer
1. När det gäller sådant humanitärt bistånd som avses i rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd och sådant bistånd som kanaliseras direkt via icke-statliga organisationer och som avses i rådets förordning (EG) nr 1658/98 av den 17 juli 1998 om samfinansiering med europeiska icke-statliga organisationer (NGO) på utvecklingens område av åtgärder på områden av intresse för utvecklingsländerna, skall bestämmelserna angående kriterier för stödberättigande i artikel 3 inte gälla för urvalet av bidragsmottagare.
2. Mottagarna av dessa bidrag skall följa de bestämmelser som fastställs i denna förordning, i de fall där ett upphandlingskontrakt är nödvändigt för genomförandet av det humanitära biståndet och sådant bistånd som kanaliseras direkt via icke-statliga organisationer och som avses i förordning (EG) nr 1658/98.
Artikel 10 – Respekt för centrala principer och förstärkande av lokala marknader
1. För att påskynda utrotningen av fattigdom genom främjande av lokala kapaciteter, marknader och inköp, skall särskild hänsyn tas till lokal och regional upphandling i partnerländer.
2. Anbudsgivare som tilldelats kontrakt skall respektera internationellt överenskomna grundläggande arbetsnormer, det vill säga ILO:s viktigaste arbetsnormer, konventioner om föreningsfrihet och kollektiva förhandlingar, avskaffande av tvångsarbete, avskaffande av diskriminering i frågor som rör sysselsättning samt avskaffande av barnarbete.
3. Utvecklingsländernas tillträde till gemenskapens externa bistånd skall möjliggöras genom alla lämpliga former av tekniskt bistånd.
Artikel 11 – Genomförande av förordningen
Genom denna förordning ändras och regleras de relevanta delarna av alla de nuvarande gemenskapsinstrument som förtecknas i bilaga I. Kommissionen skall periodiskt ändra bilagorna II till IV till denna förordning för att beakta eventuella förändringar i texter antagna av OECD.
Artikel 12 – Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
1 EUT C 157, 28.6.2005, s. 99.
2 OECD/DAC:s årsrapport 2001, 2002, volym 3, nr 1, s. 46.
3 EUT C 76 E, 25.3.2004, s. 474.
4 EUT L 248, 16.9.2002, s. 1.
5 EGT L 357, 31.12.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 1261/2005 (EUT L 201, 2.8.2005, s. 3).
6 EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
7 EGT L 163, 2.7.1996, s. 1. Förordningen ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).
8 EGT L 213, 30.7.1998, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1882/2003.
BILAGA I
Följande ändringar skall göras i de gemenskapsinstrument som anges nedan:
DEL A – Gemenskapsinstrument med en tematisk räckvidd
1) Rådets förordning (EG) nr 1725/2001 av den 23 juli 2001 om åtgärder mot antipersonella landminor i andra tredje länder än utvecklingsländer.
Artikel 4.2 skall ersättas med följande:
I artikel 7.3 skall följande mening läggas till:
2) Rådets förordning (EG) nr 976/1999 av den 29 april 1999 om att fastställa krav för genomförande av gemenskapsåtgärder som inte avser utvecklingssamarbete och som inom ramen för gemenskapens utvecklingspolitik bidrar till det allmänna målet att utveckla och befästa demokratin och rättsstaten samt till målet att respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i tredje land.
I artikel 5.1 skall följande mening läggas till:
Artikel 6 skall ersättas följande:
Artikel 9 skall ersättas med följande:
DEL B – Gemenskapsinstrument med en geografisk räckvidd
3) Rådets förordning (EG) nr 2500/2001 av den 17 december 2001 om ekonomiskt stöd till Turkiet inför anslutningen.
I artikel 8.7 skall följande mening läggas till i första stycket:
I artikel 8.7 skall följande mening läggas till i andra stycket:
I artikel 8 skall följande punkt läggas till:
4) Rådets förordning (EG) nr 2666/2000 av den 5 december 2000 om bistånd till Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Förbundsrepubliken Jugoslavien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.
I artikel 7.3 skall följande mening läggas till:
Artikel 7.4 skall ersättas med följande:
5) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 99/2000 av den 29 december 1999 om bistånd till partnerstaterna i Östeuropa och Centralasien.
I artikel 11.3 skall följande mening läggas till:
I artikel 11.4 skall följande mening läggas till:
I artikel 11.5 skall följande mening läggas till:
6) Rådets förordning (EG) nr 1267/1999 av den 21 juni 1999 om upprättande av ett strukturpolitiskt föranslutningsinstrument.
I artikel 6a.1 skall följande mening läggas till:
I artikel 6a.2 skall följande stycke läggas till:
7) Rådets förordning (EG) nr 1268/1999 av den 21 juni 1999 om gemenskapsstöd för föranslutningsåtgärder för jordbruket och landsbygdens utveckling i kandidatländerna i Central- och Östeuropa under föranslutningsperioden.
I artikel 3.3 skall följande mening läggas till:
8) Rådets förordning (EEG) nr 1488/96 av den 23 juli 1996 om finansiella och tekniska stödåtgärder (Meda) för reformering av ekonomiska och sociala strukturer inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet.
I artikel 8.1 skall följande mening läggas till:
I artikel 8.8 skall följande mening läggas till:
9) Rådets förordning (EEG) nr 1762/92 av den 29 juni 1992 om genomförandet av protokollen om ekonomiskt och tekniskt samarbete som slutits av gemenskapen med icke-medlemsländer i Medelhavsområdet.
I artikel 2.1 skall följande stycke läggas till:
10) Rådets förordning (EEG) nr 443/92 av den 25 februari 1992 om finansiellt och tekniskt bistånd till och ekonomiskt samarbete med utvecklingsländerna i Asien och Latinamerika.
I artikel 9 skall följande stycke läggas till:
I artikel 13 skall följande stycke läggas till:
1 EGT L 234, 1.9.2001, s. 6.
2 EGT L 344, 27.12.2005, s. 23.
3 EGT L 120, 8.5.1999, s. 8. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2242/2004 (EUT L 390, 31.12.2004, s. 21).
4 EGT L 344, 27.12.2005, s. 23.
5 EGT L 342, 27.12.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 850/2005 (EUT L 141, 4.6.2005, s. 1).
6 EGT L 344, 27.12.2005, s. 23.
7 EGT L 306, 7.12.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2257/2004 (EUT L 389, 30.12.2004, s. 1).
8 EGT L 344, 27.12.2005, s. 23.
9 EGT L 12, 18.1.2000, s. 1.
10 EGT L 344, 27.12.2005, s. 23.
11 EGT L 161, 26.6.1999, s. 73. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2257/2004.
12 EGT L 344, 27.12.2005, s. 23.
13 EGT L 161, 26.6.1999, s. 87. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2257/2004.
14 EGT L 344, 27.12.2005, s. 23.
15 EGT L 189, 30.7.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2698/2000 (EGT L 311, 12.12.2000, s. 1).
16 EGT L 344, 27.12.2005, s. 23.
17 EGT L 181, 1.7.1992, s. 1.
18 EGT L 344, 27.12.2005, s. 23.
19 EGT L 52, 27.2.1992, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36).
20 EGT L 344, 27.12.2005, s. 23.
BILAGA II
Del I: Utvecklingsländer och utvecklingsterritorier (offentligt utvecklingsbistånd) | Del II: Övergångsländer och övergångsterritorier (offentligt bistånd)
Minst utvecklade länder | Övriga låginkomstländer (BNI per capita < 745 dollar 2001) | Länder med lägre medelinkomst (BNI per capita 746-2975 dollar 2001) | Länder med högre medelinkomst (BNI per capita 2976–9205 dollar 2001) | Höginkomstländer (BNI per capita > 9206 dollar 2001) | Länder i Central- och Östeuropa och de nya oberoende staterna i f.d. Sovjetunionen | Mera avancerade utvecklingsländer och utvecklingsterritorier
Afghanistan Angola Bangladesh Benin Bhutan Burkina Faso Burundi Centralafrikanska republiken Djibouti Ekvatorialguinea Eritrea Etiopien Gambia Guinea Guinea-Bissau Haiti Jemen Kambodja Kap Verde Kiribati Komorerna Kongo, Dem. rep. Laos Lesotho Liberia Madagaskar Malawi Maldiverna Mali Mauretanien Moçambique Myanmar Nepal Niger Rwanda Salomonöarna Samoa São Tomé och Príncipe Senegal Sierra Leone Somalia Sudan Tanzania Tchad Togo Tuvalu Uganda Vanuatu Zambia Östtimor | Armenien Azerbajdzjan Elfenbenskusten Georgien Ghana Indien Indonesien Kamerun Kenya Kirgizistan Kongo, rep. Korea, Dem. rep. Moldavien Mongoliet Nicaragua Nigeria Pakistan Papua Nya Guinea Tadzjikistan Uzbekistan Vietnam Zimbabwe | Albanien Algeriet Belize Bolivia Bosnien och Hercegovina Colombia Dominikanska republiken Ecuador Egypten El Salvador Fiji Filippinerna Guatemala Guyana Honduras Irak Iran Jamaica Jordanien Kazakstan Kina Kuba Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken) Marocko Marshallöarna Mikronesiska federationen Namibia Niue De självstyrande palestinska områdena Paraguay Peru Saint Vincent och Grenadi nerna Serbien och Montenegro Sri Lanka Surinam Swaziland Sydafrika Syrien Thailand Tokelau öarna Tonga Tunisien Turkiet Turkmenistan Wallis- och Futunaöarna | Botswana Brasilien Chile Cooköarna Costa Rica Dominica Gabon Grenada Kroatien Libanon Malaysia Mauritius Mayotte Nauru Panama Saint Helena Saint Lucia Venezuela | Bahrain | Bulgarien Estland Lettland Litauen Polen Rumänien Ryssland Slovakien Tjeckien Ukraina Ungern Vitryssland | Aruba Bahamas Bermuda Brittiska Jungfruöarna Brunei Caymanöarna Cypern Falklandsöarna Franska Polynesien Förenade Arabemiraten Gibraltar Hongkong, Kina Israel Kinesiska Taipei Korea Kuwait Libyen Macao Malta Nederländska Antillerna Nya Kaledonien Qatar Singapore Slovenien
Tröskel för berättigande till lån från Världsbanken (5185 dollar 2001)
Anguilla Antigua och Barbuda Argentina Barbados Mexiko Montserrat Oman Palau Saint Kitts och Nevis Saudiarabien Seychellerna Trinidad och Tobago Turks- och Caicosöarna Uruguay
1 Länder i centrala och östra Europa och nya oberoende stater i f.d. Sovjetunionen.
2 Territorier.
BILAGA III
Australien, Belgien, Danmark, Europeiska kommissionen, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Förenta staterna, Grekland, Irland, Italien, Japan, Kanada, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Schweiz, Spanien, Sverige, Tyskland och Österrike.
BILAGA IV
II. Genomförande
a) Räckvidd
7) Avbindning av bistånd är en komplicerad process. Olika kategorier av offentligt utvecklingsbistånd kräver olika typer av tillvägagångssätt, och de åtgärder som vidtas av medlemmarna i syfte att genomföra rekommendationen varierar med avseende på täckning och val av tidpunkt. Medlemmarna i kommittén för utvecklingsbistånd skall mot bakgrund av detta avbinda sitt offentliga utvecklingsbistånd till de minst utvecklade länderna i så stor utsträckning som möjligt och i enlighet med de kriterier och förfaranden som fastställs i denna rekommendation:
i) Kommitténs medlemmar har enats om att senast den 1 januari 2002 avbinda det offentliga utvecklingsbiståndet till de minst utvecklade länderna på följande områden: betalningsbalansstöd och strukturanpassningsstöd, skuldeftergift, stöd till sektorsprogram och program för flera sektorer, bistånd till investeringsprojekt, importstöd och råvarustöd, avtal om kommersiella tjänster samt offentligt utvecklingsbistånd till icke-statliga organisationer för åtgärder i samband med offentlig upphandling.
ii) När det gäller investeringsrelaterat tekniskt samarbete och fristående tekniskt samarbete erkänns att den politik som medlemmarna i kommittén för med hänsyn tagen till målen och principerna i rekommendationen kan påverkas av betydelsen att det finns kvar en grundläggande känsla av nationellt engagemang i givarländerna vid sidan av målet att anlita expertis i partnerländerna. Fristående tekniskt samarbete omfattas inte av räckvidden för denna rekommendation.
iii) När det gäller livsmedelsbistånd erkänns att den politik som medlemmarna i kommittén för med hänsyn tagen till målen och principerna i rekommendationen kan påverkas av de diskussioner som förs och de avtal som sluts i andra internationella forum när det gäller tillhandahållandet av livsmedelsbistånd.
8) Denna rekommendation gäller inte verksamhet på mindre än 700000 SDR (130000 SDR i händelse av investeringsrelaterat tekniskt samarbete).