Kommissionens rekommendation av den 30 april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn (Text av betydelse för EES) (2009/384/EG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 211 andra strecksatsen, och
(1) Överdriven risktagning inom finanstjänstesektorn, särskilt inom banker och investeringsföretag, har bidragit till finansföretags konkurser och systemproblem både i medlemsstaterna och globalt. Dessa problem har spridit sig till resten av ekonomin och medfört höga samhällskostnader.
(2) Det råder allmän enighet om att olämplig ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn också lett till överdriven risktagning och därmed bidragit till betydande förluster i större finansföretag. Den är dock inte huvudorsaken till den finanskris som spred sig 2007 och 2008.
(3) Ersättningspraxis inom en stor del av finanstjänstesektorn har stridit mot effektiv och sund riskhantering. Denna praxis tenderade att belöna kortsiktiga vinster och stimulerade personalen att ta överdrivna risker som gav högre inkomster på kort sikt men utsatte finansföretagen för potentiellt större förluster på lång sikt.
(4) Om riskförvaltning och kontrollsystem varit robusta och högeffektiva, skulle i princip ersättningspraxisens stimulerande av risktagning varit förenlig med finansföretags risktolerans. Riskförvaltning och kontrollsystem har dock sina begränsningar och finanskrisen har visat att de inte alltid kan hantera risker till följd av olämpliga incitament, beroende på riskernas ökade komplexitet och risktagningens variationsmöjligheter. Att företagsenheter funktionellt skiljs från personalen med ansvar för riskförvaltning och kontrollsystem är följaktligen nödvändigt men inte längre tillräckligt.
(5) Lämpliga incitament inom ersättningssystemet skulle minska problemen för riskförvaltningen och sannolikt öka dessa systems effektivitet. Det behövs därför principer för sund ersättningspolicy.
(6) Konkurrenstrycket inom branschen för finanstjänster och många finansföretags gränsöverskridande verksamhet gör det viktigt att säkerställa att principer för sund ersättningspolicy tillämpas enhetligt i alla medlemsstater. Den allmänna uppfattningen är emellertid att principer för sund ersättningspolicy för att kunna vara effektiva borde tillämpas globalt och enhetligt.
(7) I sitt meddelande Främja återhämtning i Europa inför Europeiska rådets vårmöte lade kommissionen fram sin plan för att återställa och upprätthålla ett stabilt och pålitligt finansiellt system. I meddelandet aviserades bland annat en ny rekommendation om ersättningar inom finanstjänstesektorn, som skulle läggas fram för att förbättra riskhanteringen på finansföretag och anpassa löneincitament till hållbara resultat.
(8) I denna rekommendation läggs allmänna principer fram för en ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn som bör gälla alla finansföretag verksamma inom branschen.
(9) Dessa allmänna principer kan vara mer relevanta för vissa kategorier av finansföretag än andra, mot bakgrund av gällande förordningar och allmän praxis inom branschen. Principerna bör gälla samtidigt med andra regler och förordningar för en specifik finanssektor. I synnerhet bör avgifter och provisioner till förmedlare och externa tjänsteproducenter vid entreprenad inte omfattas, eftersom ersättningspraxis för sådana avgifter och provisioner delvis redan omfattas av särskilda rättsakter. Exempel är Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling. Vidare har denna rekommendation när så är tillämpligt ingen påverkan på de rättigheter som arbetsmarknadens parter har vid kollektivförhandlingar.
(10) När det gäller finansföretag vars värdepapper i en eller flera medlemsstater tagits upp till handel på en reglerad marknad enligt direktiv 2004/39/EG, ska denna rekommendation tillämpas utöver och i förening med kommissionens rekommendation 2004/913/EG av den 14 december 2004 om att främja en lämplig ordning för ersättningen till ledande befattningshavare i börsnoterade bolag och kommissionens rekommendation 2009/385/EG av den 30 april 2009 om att komplettera rekommendationerna 2004/913/EG och 2005/162/EG när det gäller ordningen för ersättningar till ledande befattningshavare i börsnoterade bolag.
(11) Ersättningspolicyn i ett enskilt finansföretag bör också vara relaterad till företagets storlek och verksamhetens natur och komplexitet.
(12) En riskfokuserad ersättningspolicy bör antas som överensstämmer med effektiv riskförvaltning och inte medför alltför stor riskexponering.
(13) Ersättningspolicyn bör avse de personalkategorier vars yrkesverksamhet konkret påverkar finansföretagets riskprofil. För att undvika att alltför stor risktagning stimuleras, bör särskilda bestämmelser antas för ersättningen till dessa personalkategorier.
(14) Ersättningspolicyn bör syfta till att koppla personalens individuella mål till finansföretagets långsiktiga intressen. Bedömningen av de resultatbaserade ersättningsdelarna bör avse resultatet på lång sikt och beakta de risker resultatet är förenat med. Resultatbedömningen bör ingå i en flerårig ram, exempelvis avse tre till fem år, för att säkerställa att bedömningen är långsiktig och att den faktiska utbetalningen av de resultatbaserade ersättningsdelarna sprids ut över företagets konjunkturcykel.
(15) Finansföretag bör kunna återkräva delar av ersättning som utbetalats för resultat enligt uppgifter som senare visat sig vara uppenbart felaktiga.
(16) Om ett avtal sägs upp i förtid, bör som allmän princip avtalsenliga utbetalningar inte belöna misslyckanden. För ledande befattningshavare i börsnoterade bolag bör de särskilda bestämmelser om avgångsvederlag tillämpas som anges i rekommendation 2009/385/EG.
(17) För att ersättningspolicyn ska kunna motsvara finansinstitutets mål, affärsstrategi, värderingar och långsiktiga intressen, bör även andra faktorer än det ekonomiska resultatet beaktas. Bland annat bör finansinstitutets system och kontroller efterlevas samt normerna för relationen till kunder och investerare följas.
(18) Effektiv styrning är ett nödvändigt villkor för en sund ersättningspolicy. Beslut om ett finansföretags ersättningspolicy bör internt utmärkas av öppenhet och insyn samt vara utformade så att intressekonflikter undviks och de inblandade personernas oberoende tryggas.
(19) Finansföretagets ledning bör ha det yttersta ansvaret för att fastställa ersättningspolicyn för hela företaget och för att övervaka dess tillämpning. För nödvändig sakkunskap bör kontrollfunktioner och vid behov även personalavdelningar och experter vara involverade i denna process. Kontrollfunktionerna bör också vara involverade i ersättningspolicyns utformning och i granskningen av hur den tillämpas. De bör också få lämplig ersättning, så att de engagerar kunniga personer och så att deras oberoende tryggas i förhållande till de företagsenheter de kontrollerar. Inom ramen för sina löpande rapporteringsskyldigheter bör den lagstadgade revisorn också till styrelsen eller revisionskommittén rapportera brister som konstaterats vid granskningen av hur ersättningspolicyn tillämpas.
(20) Kontrollen av hur ersättningspolicyn utformas och tillämpas bör bli effektivare, om finansföretagets intressenter – i tillämpliga fall även personalrepresentanter – får tillräcklig information om och engageras i ersättningspolicyns utformning och övervakning. Därför bör finansföretag ge sådan relevant information till sina intressenter.
(21) Tillämpningen av principerna i denna rekommendation bör stärkas genom det nationella tillsynsorganets granskning. Därför bör det i det nationella tillsynsorganets övergripande bedömning av finansföretags sunda ställning också ingå en bedömning av om deras ersättningspolicy överensstämmer med rekommendationens principer.
(22) Medlemsstaterna bör också se till att de filialer till finansföretag med säte eller huvudkontor i tredjeland som verkar i en medlemsstat omfattas av samma principer för ersättningspolicy som finansföretag med säte eller huvudkontor i en medlemsstat.
(23) Rekommendationen bör tillämpas utan att det påverkar åtgärder som medlemsstaterna kan vidta rörande ersättningspolicy i finansföretag som får statligt stöd.
(24) När medlemsstaterna anmäler åtgärder i enlighet med rekommendationen, bör en klart angiven tidsram ingå för finansföretags antagande av en ersättningspolicy som överensstämmer med rekommendationens principer.
HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.
1 KOM(2009) 114.
2 EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
3 EGT L 9, 15.1.2003, s. 3.
4 EUT L 385, 29.12.2004, s. 55.
5 Se sidan 28 i detta nummer av EUT.