Rådets förordning (EU) nr 1177/2011 av den 8 november 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 126.14 andra stycket,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande,

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

1 Samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik inom unionen, såsom föreskrivs i föredraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), bör innefatta efterlevnad av de vägledande principerna om stabila priser, sunda finanser och monetära förhållanden samt en hållbar betalningsbalans.

2 Inledningsvis utgick stabilitets- och tillväxtpakten från rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken, rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott samt Europeiska rådets resolution av den 17 juni 1997 om stabilitets- och tillväxtpakten. Förordningarna (EG) nr 1466/97 och (EG) nr 1467/97 ändrades genom förordningarna (EG) nr 1055/2005 respektive (EG) nr 1056/2005. Dessutom antogs rådets rapport av den 20 mars 2005 om Att förbättra genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten.

3 Stabilitets- och tillväxtpakten grundas på målet om sunda och hållbara offentliga finanser, som ett sätt att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark varaktig tillväxt stödd på finansiell stabilitet, och därmed stödja uppnåendet av unionens mål i fråga om hållbar tillväxt och sysselsättning.

4 Erfarenheterna från och misstagen under den ekonomiska och monetära unionens första tio år visar att det behövs en förbättrad ekonomisk styrning inom unionen, som bör bygga på ett större nationellt egenansvar för gemensamt överenskomna regler och åtgärder och på en mer solid ram på unionsnivå för övervakning av den nationella ekonomiska politiken.

5 Den gemensamma ramen för ekonomisk styrning behöver förbättras, däribland en bättre budgetövervakning, i linje med den höga graden av integration mellan medlemsstaternas ekonomier i unionen och särskilt i euroområdet.

6 Ramen för förbättrad ekonomisk styrning bör bygga på flera sammanlänkade och inbördes samstämda politiska åtgärder för hållbar tillväxt och sysselsättning, i synnerhet en unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning som är särskilt inriktad på att utveckla och förstärka den inre marknaden, främja internationell handel och konkurrenskraft, en europeisk planeringstermin för stärkt samordning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken, en effektiv ram för att förebygga och korrigera alltför stora underskott i de offentliga finanserna (stabilitets- och tillväxtpakten), en stabil ram för att förebygga och korrigera makroekonomiska obalanser, minimikrav för nationella budgetramverk och förstärkt reglering och tillsyn av finansmarknaderna, inbegripet Europeiska systemrisknämndens makrotillsyn.

7 Att uppnå och upprätthålla en dynamisk inre marknad bör betraktas som en central aspekt av en ekonomisk och monetär union som fungerar väl och friktionsfritt.

8 Stabilitets- och tillväxtpakten och hela ramen för ekonomisk styrning bör komplettera och stödja unionsstrategin för tillväxt och sysselsättning. Sambanden mellan de olika delarna bör inte medge undantag från stabilitets- och tillväxtpaktens bestämmelser.

9 Den förstärkta ekonomiska styrningen bör innebära att Europaparlamentet och de nationella parlamenten involveras i högre grad och i ett tidigare skede. Motparterna till Europaparlamentet inom ramen för denna dialog är visserligen de berörda unionsinstitutionerna och deras representanter, men Europaparlamentets ansvariga utskott får erbjuda en medlemsstat som är föremål för rådets beslut enligt artikel 126.6 i EUF-fördraget, en rekommendation enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget, ett föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget eller ett beslut enligt artikel 126.11 i EUF-fördraget att delta i en diskussion. Medlemsstaternas deltagande i en sådan diskussion är frivilligt.

10 Kommissionen bör få en starkare roll i den förstärkta övervakningen av medlemsstatsspecifika bedömningar, uppföljningar, uppdrag på plats, rekommendationer och varningar.

11 Rådet och kommissionen bör vid tillämpningen av denna förordning beakta alla relevanta faktorer och den ekonomiska och budgetmässiga situationen i de berörda medlemsstaterna.

12 Reglerna om budgetdisciplin bör stärkas, särskilt genom att ge skuldernas nivå och utveckling och den övergripande hållbarheten en mer framträdande roll. Systemen för att säkerställa iakttagande av dessa regler och kontroll av att de efterlevs bör också förbättras.

13 För att det nuvarande förfarandet vid alltför stora underskott ska kunna genomföras utifrån både underskotts- och skuldkriteriet, krävs ett numeriskt riktmärke som tar hänsyn till konjunkturcykeln för bedömningen av om den offentliga skuldens andel av bruttonationalprodukten (BNP) minskar i tillräcklig utsträckning och närmar sig referensvärdet i tillfredsställande takt.

14 En avvikelse från det numeriska riktmärket för skuldminskning bör inte räcka för att fastställa att ett alltför stort underskott föreligger, utan alla faktorer av betydelse som ingår i kommissionens rapport enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget bör beaktas. Framför allt kan bedömningen av konjunktureffekten och sammansättningen av stock/flödesjusteringar på skuldutvecklingen vara tillräckligt för att kunna undvika att förekomsten av ett alltför stort underskott fastställs utifrån skuldkriteriet.

15 När förekomsten av ett alltför stort underskott fastställs utifrån underskottskriteriet och under de steg som leder fram till detta, bör alla de faktorer av betydelse som ingår i kommissionens rapport enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget beaktas, om den offentliga skuldens andel av BNP inte överskrider referensvärdet.

16 När man beaktar systemiska pensionsreformer bland de relevanta faktorerna bör huvudkriteriet vara huruvida dessa reformer förbättrar hållbarheten på lång sikt i pensionssystemet generellt, utan att öka riskerna för budgetsituationen på medellång sikt.

17 I kommissionens rapport enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget bör det nationella budgetpolitiska ramverkets kvalitet bedömas på lämpligt sätt, eftersom detta spelar en avgörande roll för att främja budgetkonsolidering och hållbara offentliga finanser. Man bör därvid även ta hänsyn till de minimikrav som fastställs i rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk och andra överenskomna önskvärda krav på budgetdisciplin.

18 Övervakningen av om rådets rekommendationer och förelägganden om korrigering av alltför stora överskott följs bör underlättas genom att dessa specificerar årliga budgetmål, som överensstämmer med den begärda förbättringen av den offentliga sektorns finanser i konjunkturrensade termer, exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder. I det sammanhanget bör det årliga riktmärket motsvarande 0,5 % av BNP uppfattas som årsmedelvärde.

19 Vid bedömningen av åtgärdernas ändamålsenlighet vore det en fördel att använda uppfyllelsen av offentliga utgiftsmål som utgångspunkt tillsammans med genomförandet av planerade särskilda åtgärder på intäktssidan.

20 Vid bedömningen av om tidsfristen för att korrigera ett alltför stort underskott bör förlängas, bör särskild hänsyn tas till allvarliga konjunkturnedgångar inom euroområdet eller unionen som helhet, under förutsättning att detta inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt.

21 Tillämpningen av de ekonomiska sanktioner som föreskrivs i artikel 126.11 i EUF-fördraget bör skärpas, så att de utgör ett verkligt incitament till att följa rekommendationer enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget.

22 För att se till att de medlemsstater som har euron som valuta följer unionens ramverk för budgetövervakning, bör regelbaserade sanktioner utformas utifrån artikel 136 i EUF-fördraget för att säkerställa rättvisa, rättidiga och ändamålsenliga mekanismer för uppfyllelse av stabilitets- och tillväxtpaktens regler.

23 Böter som avses i denna förordning ska utgöra andra inkomster som avses i artikel 311 i EUF-fördraget, och bör avsättas för stabilitetsmekanismer för att tillhandahålla finansiellt bistånd, vilka inrättats av medlemsstaterna i euroområdet för att trygga stabiliteten i euroområdet som helhet.

24 Vid hänvisningar i förordning (EG) nr 1467/97 bör det beaktas att artikelnumreringen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är ny och att rådets förordning (EG) nr 3605/93 ersatts med rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

25 Förordning (EG) nr 1467/97 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1467/97 ska ändras på följande sätt:

1 Artikel 1 ska ersättas med följande:

2 Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3 Följande avsnitt ska införas:

4 Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

5 Artikel 4.1 och 4.2 ska ersättas med följande:

6 Artikel 5.1 och 5.2 ska ersättas med följande:

7 Artiklarna 6–8 ska ersättas med följande:

8 I artikel 9.3 ska hänvisningen till artikel 6 ersättas med en hänvisning till artikel 6.2.

9 Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

10 Följande artikel ska införas:

11 Artiklarna 11 och 12 ska ersättas med följande:

12 Artikel 13 ska utgå och hänvisningen till den i artikel 15 ska ersättas med en hänvisning till artikel 12.

13 Artikel 16 ska ersättas med följande:

14 Följande artikel ska införas:

15 Alla hänvisningar i förordning (EG) 1467/97 till artikel 104 i fördraget ska ersättas med hänvisningar till artikel 126 i EUF-fördraget.

16 I punkt 2 i bilagan ska hänvisningarna i spalt I till artikel 4.2 och 4.3 i rådets förordning (EG) nr 3605/93 ersättas med hänvisningar till artikel 3.2 och 3.3 i rådets förordning (EG) nr 479/2009.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 Europaparlamentets yttrande av den 28 september 2011 (ännu ej offentliggjort i EUT).

2 EUT C 150, 20.5.2011, s. 1.

3 EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.

4 EGT L 209, 2.8.1997, s. 6.

5 EGT C 236, 2.8.1997, s. 1.

6 Rådets förordning (EG) nr 1055/2005 av den 27 juni 2005 om ändring av förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (EUT L 174, 7.7.2005, s. 1).

7 Rådets förordning (EG) nr 1056/2005 av den 27 juni 2005 om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (EUT L 174, 7.7.2005, s. 5).

8 Se dokument 7423/05 på http://www.consilium.europa.eu/documents.aspx?lang=sv

9 Se sidan 41 i detta nummer av EUT.

10 Rådets förordning (EG) nr 3605/93 av den 22 november 1993 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EGT L 332, 31.12.1993, s. 7).

11 EUT L 145, 10.6.2009, s. 1.

12 EUT C 73, 25.3.2006, s. 21.