Rådets förordning (EU) 2018/1541 av den 2 oktober 2018 om ändring av förordningarna (EU) nr 904/2010 och (EU) 2017/2454 vad gäller åtgärder för att stärka det administrativa samarbetet på mervärdesskatteområdet

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRDORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 113,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

1 Det nuvarande systemet för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna bygger på en övergångsordning som infördes 1993 och som har blivit föråldrad och ofta är föremål för bedrägerier inom ramen för ett mycket komplext mervärdesskattesystem. I oktober 2017 lade kommissionen fram ett förslag om principer för ett slutgiltigt mervärdesskattesystem för gränsöverskridande B2B-handel mellan medlemsstaterna som skulle bygga på beskattning av gränsöverskridande leveranser i destinationsmedlemsstaten. Med tanke på att det kan ta flera år innan det slutgiltiga mervärdesskattesystemet för unionsintern handel kan genomföras fullt ut behövs kortfristiga åtgärder för att effektivare och snabbare bekämpa gränsöverskridande mervärdesskattebedrägerier. Förbättring och förenkling av de administrativa samarbetsinstrumenten, särskilt Eurofisc, är också av stor betydelse för att bekämpa mervärdesskattebedrägerier i allmänhet och för att stärka förtroendet mellan skattemyndigheter innan det slutgiltiga mervärdesskattesystemet införs.

2 Det är ofta nödvändigt att utföra en administrativ utredning för att bekämpa mervärdesskattebedrägerier, särskilt när den beskattningsbara personen inte är etablerad i den medlemsstat där skatten ska betalas. För att säkerställa en korrekt tillämpning av mervärdesskattesystemet och för att undvika överlappande arbete och administrativ börda för skattemyndigheter och företag bör den medlemsstat där den beskattningsbara personen är etablerad – om minst två medlemsstater anser att det är nödvändigt att göra en administrativ utredning av de belopp som deklarerats av en beskattningsbar person som inte är etablerad på deras territorium, men som beskattas där – genomföra utredningen såvida inte den kan tillhandahålla den information som begärts. De anmodande medlemsstaterna bör vara redo att bistå etableringsmedlemsstaten genom att aktivt delta i utredningen. Eftersom tjänstemännen från de begärande medlemsstaterna kan ha bättre kunskaper om fakta och omständigheter i fallet, och om den tillfrågade medlemsstaten inte har begärt tjänstemän från de begärande medlemsstaterna, bör tjänstemän från de begärande medlemsstaterna ha möjlighet att närvara vid den administrativa utredningen i den mån villkoren enligt nationell lagstiftning i den tillfrågade medlemsstaten är uppfyllda beträffande sådan närvaro. I detta sammanhang bör tjänstemännen från de begärande medlemsstaterna få tillträde till samma lokaler och tillgång till samma handlingar som den tillfrågade medlemsstatens tjänstemän genom dessas förmedling. Om den tillfrågade medlemsstatens lagstiftning innehåller sådana villkor för att möjliggöra denna närvaro bör det antas att den tillfrågade medlemsstaten vidtar nödvändiga åtgärder för att uppfylla dessa villkor. I varje fall bör tjänstemän från de begärande medlemsstaterna, om de anser det vara nödvändigt, ha möjlighet att närvara för samråd om utredningen i den tillfrågade medlemsstaten med dess tjänstemän efter att ha informerat dem. Ändamålet med ett sådant samråd skulle kunna vara att utbyta åsikter och information om hur utredningen framskrider och att föreslå och diskutera möjliga åtgärder.

3 Vidarebefordran av information utan föregående begäran till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater i enlighet med rådets förordning (EU) nr 904/2010 bör vara så enkel och effektiv som möjligt. Det är därför nödvändigt att ge de behöriga myndigheterna möjlighet att vidarebefordra information med andra medel än genom standardformulären när de anser andra säkra medel vara lämpligare och enas om att använda dem eller när information har mottagits från ett tredjeland.

4 Det undantag från mervärdesskatt för import av varor som föreskrivs i artikel 143.2 i rådets direktiv 2006/112/EG (tullförfarande 42 och 63) missbrukas ofta och varorna avleds till den svarta marknaden utan att mervärdesskatt har betalats. Det är därför av avgörande betydelse att tulltjänstemännen, vid kontroll av huruvida villkoren för att tillämpa undantag är uppfyllda, ges tillgång till registreringsnumren för mervärdesskatt och sammanställningarna. Dessutom bör den information som samlats in av tullmyndigheterna, inom ramen för detta förfarande, också göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där det efterföljande gemenskapsinterna förvärvet bör äga rum.

5 För att bekämpa bedrägerier som uppkommer i samband med det dubbla mervärdesskattesystem som gäller för bilar bör sambandstjänstemännen för Eurofisc på automatisk väg kunna få tillgång till uppgifter ur fordonsregister. Det skulle göra det möjligt för dem att snabbt identifiera vem som har begått de bedrägliga transaktionerna och var. Sådan tillgång bör göras tillgänglig via programvaran för det europeiska informationssystemet avseende fordon och körkort (Eucaris), vars användning är obligatorisk för medlemsstaterna inom ramen för rådets beslut 2008/615/RIF och 2008/616/RIF när det gäller uppgifter ur fordonsregister.

6 För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelserna om automatiserad åtkomst till uppgifter som samlats in av tullmyndigheterna och uppgifter ur fordonsregister bör genomförandebefogenheter delegeras till kommissionen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.

7 För att kunna säkerställa ändamålsenlig och effektiv tillsyn i fråga om mervärdeskatt vid gränsöverskridande transaktioner innehåller förordning (EU) nr 904/2010 bestämmelser om tjänstemäns närvaro på administrativa kontor och under administrativa utredningar i andra medlemsstater. För att stärka skattemyndigheternas förmåga att kontrollera gränsöverskridande leveranser bör administrativa utredningar genomföras gemensamt för att tjänstemän från två eller fler medlemsstater ska kunna bilda en gemensam grupp och aktivt delta i en gemensam administrativ utredning.

8 För att bekämpa de allvarligaste gränsöverskridande bedrägerierna är det nödvändigt att klargöra och stärka Eurofiscs styrning, uppgifter och funktion. Sambandstjänstemännen för Eurofisc bör kunna få tillgång till, utbyta, behandla och analysera all nödvändig information snabbt och samordna eventuella uppföljningsåtgärder. Sådan samordning innebär dock inte en rätt att begära att den deltagande medlemsstaten vidtar några särskilda utredningsåtgärder. Det är också nödvändigt att stärka bekämpningen av mervärdesskattebedrägerier på unionsnivå, i synnerhet genom att göra det möjligt för verksamhetsområdessamordnarna för Eurofisc att begära riktad information från Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). Därför bör verksamhetsområdessamordnarna för Eurofisc kunna skicka all information som är nödvändig till Europol och Olaf för att i gengäld få tillgång till relevant information som innehas av Europol och Olaf.

9 För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelserna om Eurofisc bör kommissionen ges genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

10 Att organisera vidarebefordran av ansökningar om återbetalning av mervärdesskatt – enligt artikel 5 i rådets direktiv 2008/9/EG – innebär en möjlighet att minska den administrativa bördan för de behöriga myndigheterna när de återkräver obetalda skatteskulder i etableringsmedlemsstaten.

11 Medlemsstaterna får också lämna relevant information till Olaf, om de anser att det är lämpligt. Detta skulle göra det möjligt för Olaf att fullgöra sitt uppdrag att utföra administrativa utredningar av bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, och för att bistå medlemsstaterna så att de kan samordna sina åtgärder för att skydda unionens ekonomiska intressen mot bedrägerier.

12 Kommissionen kan bara få tillgång till de uppgifter som tillhandahållits eller inhämtats enligt förordning (EU) nr 904/2010 i den mån som det är nödvändigt för drift, underhåll och utveckling av de elektroniska system som kommissionen förvaltar och som medlemsstaterna använder vid tillämpningen av denna förordning.

13 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 är tillämplig på behandlingen av personuppgifter enligt förordning (EU) nr 904/2010. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 är tillämplig när unionens institutioner och organ behandlar personuppgifter enligt den förordningen. Kampen mot mervärdesskattebedrägeri erkänns som ett viktigt mål av allmänt intresse för både unionen och medlemsstaterna. I syfte att uppnå målen med förordning (EU) nr 904/2010, nämligen målet att samarbeta och utbyta information som gör det möjligt att korrekt fastställa mervärdesskatten, säkerställa en korrekt tillämpning av mervärdesskatten, särskilt för gemenskapsinterna transaktioner, och bekämpa mervärdesskattebedrägeri, är det lämpligt att föreskriva specifika och inskränkta begränsningar av vissa rättigheter och skyldigheter som anges i förordning (EU) 2016/679.

14 Framför allt skulle en fullständig tillämpning av de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i förordningen (EU) 2016/679 allvarligt undergräva ändamålsenligheten i kampen mot mervärdesskattebedrägeri, eftersom detta i synnerhet skulle göra det möjligt för de registrerade att hindra pågående undersökningar och riskprofilering. Detta skulle äventyra officiella eller rättsliga utredningar, analyser, undersökningar eller förfaranden som genomförs i enlighet med förordning (EU) nr 904/2010. Det skulle också omöjliggöra det administrativa samarbetet mellan de behöriga myndigheterna, vilket är ett viktigt instrument för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri. Följaktligen bör begränsningar föreskrivas vad gäller rätten till klar och tydlig information, rätten att motta information om personuppgifterna samlas in från den registrerade, rätten att motta information om personuppgifterna inte har erhållits från den registrerade, den registrerades rätt till tillgång, rätten till radering, rätten att göra invändningar mot behandling av personuppgifter och rätten angående automatiserat individuellt beslutsfattande, inbegripet profilering. Utövandet av dessa rättigheter bör begränsas endast i den mån det är nödvändigt för att de ändamål som eftersträvas enligt artikel 1 i förordning (EU) nr 904/2010 inte ska undergrävas. Denna begränsning bör tillämpas endast när det gäller vissa kategorier av uppgifter som avses i artiklarna 1, 14 och 17 i den förordningen, i den mån det är absolut nödvändigt för att säkerställa efterlevnad av mervärdesskattelagstiftningen, och de relevanta bestämmelserna i denna förordning.

15 Eftersom det eftersträvade målet, nämligen förebyggande, utredning och upptäckt av mervärdesskatteundandragande och mervärdesskattebedrägeri, inte kan uppnås med andra mindre restriktiva åtgärder med likvärdig effektivitet, är dessa begränsningar absolut nödvändiga för att uppnå det specifika målet i fråga. De är också proportionerliga med hänsyn till unionens och medlemsstaternas inkomstbortfall och den centrala betydelsen av att göra information tillgänglig för att effektivt bekämpa bedrägerier. Behandling och lagring av uppgifter som samlas in och utbyts enligt denna förordning begränsas till målet att bekämpa mervärdesskattebedrägeri. Uppgifter som samlas in och utbyts enligt denna förordning rör inte känsliga uppgifter. Uppgifterna får inte behandlas ytterligare på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål; det är även förbjudet att behandla uppgifterna för kommersiella ändamål. När det gäller skyddsåtgärder för att förhindra missbruk eller olaglig tillgång eller överföring innehåller förordning (EU) nr 904/2010 redan detaljerade villkor för behöriga myndigheters åtkomst till uppgifterna och för deras senare användning i syfte att uppnå den förordningens allmänna mål. Lagringstiden för uppgifter bör vara begränsad till vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen.

16 Eftersom också artikel 17 i förordning (EU) nr 904/2010 ändras genom rådets förordning (EU) 2017/2454 med verkan från och med den 1 januari 2021, är det nödvändigt att ändra förordning (EU) 2017/2454 i syfte att uppdatera de relevanta korshänvisningarna till den artikeln. Eftersom också bilaga I till förordning (EU) nr 904/2010 ändras genom rådets förordning (EU) 2017/2454 med verkan från och med den 1 januari 2021, är det nödvändigt att ändra förordning (EU) 2017/2454 eftersom bilaga I inte längre är nödvändig och därför bör strykas.

17 Eftersom genomförandet av bestämmelserna om automatiserad åtkomst till uppgifter som samlats in av tullmyndigheterna och uppgifter ur fordonsregister kommer att kräva ny teknisk utveckling är det nödvändigt att skjuta upp tillämpningen av dem för att göra det möjligt för medlemsstaterna och kommissionen att genomföra dessa förändringar.

18 Eftersom målen för denna förordning, nämligen att förbättra samarbetsinstrumenten mellan medlemsstaterna och bekämpa gränsöverskridande bedrägerier i fråga om mervärdesskatt, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

19 Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i förordning (EG) nr 45/2001 och lämnade sina formella kommentarer den 21 mars 2018.

20 Förordning (EU) nr 904/2010 och förordning (EU) 2017/2454 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Ändringar av förordning (EU) nr 904/2010

Förordning (EU) nr 904/2010 ska ändras på följande sätt:

1 Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

2 Artikel 13.3 ska ersättas med följande:

3 Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

4 Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

5 Följande artikel ska införas:

6 Artikel 24 ska ersättas med följande:

7 Rubriken på kapitel VII ska ersättas med följande:

8 Artikel 28 ska ändras på följande sätt:

9 Artikel 33 ska ändras på följande sätt:

10 Artikel 34.2 ska ersättas med följande:

11 Artikel 35 ska ersättas med följande:

12 Artikel 36 ska ändras på följande sätt:

13 Artikel 37 ska ersättas med följande:

14 I artikel 48.1 ska följande stycken läggas till:

15 Rubriken på kapitel XIII ska ersättas med följande:

16 I artikel 49 ska följande punkt införas:

17 Artikel 55 ska ändras på följande sätt:

18 Artikel 58.2 ska ersättas med följande:

19 Bilaga I ska utgå.

Artikel 2 – Ändringar av förordning (EU) 2017/2454

Artikel 1 i förordning (EU) 2017/2454 ska ändras på följande sätt:

1 Led 5 ska ersättas med följande:

2 Led 8 ska utgå.

Artikel 3 – Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Leden a, b och c i artikel 1.3, leden a, c och e i artikel 1.4, samt artikel 1.5, 1.6 och 1.14 ska tillämpas från och med den 1 januari 2020.

1 Yttrande från Europaparlamentet av den 3 juli 2018 (ännu ej offentliggjort i EUT).

2 Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 23 maj 2018 (ännu ej offentliggjort i EUT).

3 Rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri (EUT L 268, 12.10.2010, s. 1).

4 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).

5 Rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 1).

6 Rådets beslut 2008/616/RIF av den 23 juni 2008 om genomförande av beslut 2008/615/RIF om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 12).

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

8 Rådets direktiv 2008/9/EG av den 12 februari 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat (EUT L 44, 20.2.2008, s. 23).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

10 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

11 Rådets förordning (EU) 2017/2454 av den 5 december 2017 om ändring av förordning (EU) nr 904/2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri (EUT L 348, 29.12.2017, s. 1).

12 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

13 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

14 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).