Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/827 av den 11 oktober 2022 om fastställande av tekniska tillsynsstandarder som ändrar delegerad förordning (EU) nr 241/2014 vad gäller förhandstillstånd för reducering av kapitalbas och krav avseende kvalificerade skuldinstrument (Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, särskilt artikel 28.5 tredje stycket, artikel 29.6 tredje stycket, artikel 52.2 tredje stycket, artikel 72b.7 fjärde stycket, artikel 76.4 tredje stycket, artikel 78.5 tredje stycket, artikel 78a.3 fjärde stycket och artikel 79.2 tredje stycket, och

1 Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 ändrades den terminologi som används i ett antal artiklar i förordning (EU) nr 575/2013. Dessa ändringar bör återspeglas i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 241/2014, där tekniska tillsynsstandarder fastställs för kapitalbaskrav på institut.

2 Genom förordning (EU) 2019/876 infördes i förordning (EU) nr 575/2013 nya krav för kapitalbas och kvalificerade skulder för globala systemviktiga institut och för större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU samt harmoniserade kriterier för kvalificerade skuldposter och skuldinstrument för uppfyllande av dessa krav. Genom förordning (EU) 2019/876 infördes också artiklarna 72b.7 och 78a.3 i förordning (EU) nr 575/2013, vilka kräver att Europeiska bankmyndigheten (EBA) utarbetar förslag till tekniska tillsynsstandarder som specificerar vissa kvalificeringskriterier för kvalificerade skuldinstrument samt ett tillståndssystem för reducering av dessa instrument. Kapitalbaskraven för institut och de nya kraven avseende kapitalbas och kvalificerade skulder har samma syfte, nämligen att säkerställa att institut har tillräcklig förlustabsorberingskapacitet. Därmed är standarderna för kapitalbasinstrument och standarderna för kvalificerade skuldinstrument nära förbundna med varandra, i synnerhet i de fall då förordning (EU) nr 575/2013 uttryckligen kräver att dessa standarder ska vara helt anpassade till varandra. För att säkerställa samstämmighet och enhetlighet mellan standarderna för kapitalbasinstrument och standarderna för kvalificerade skuldinstrument och för att främja en heltäckande överblick över och tillgång till dessa standarder för de personer som omfattas av dem, är det lämpligt att införliva standarderna för kvalificerade skuldinstrument i delegerade förordning (EU) nr 241/2014.

3 Kraven avseende kapitalbas och kvalificerade skulder i både Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2014/59/EU har det gemensamma syftet att säkerställa att institut har tillräcklig förlustabsorberingskapacitet. Därför infördes genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 artikel 45b.1 i direktiv 2014/59/EU, vilken innebar att kvalificeringskriterierna för kvalificerade skuldinstrument utvidgades för alla resolutionsenheter till att omfatta skulder som är kvalificerade för att uppfylla minimikraven för kapitalbas och kvalificerade skulder, med undantag för det kriterium som avses i artikel 72b.2 d i förordning (EU) nr 575/2013. När det gäller resolutionsenheter som är globala systemviktiga institut och större dotterföretag i unionen till globala systemviktiga institut som är hemmahörande utanför EU infördes genom direktiv (EU) 2019/879 artikel 45d i direktiv 2014/59/EU. I punkt 1 a och punkt 2 a i den bestämmelsen, jämförda med artikel 45b.1 andra stycket, föreskrivs att skulder för att vara kvalificerade för att uppnå de föreskrivna minimikraven för kapitalbas och kvalificerade skulder måste uppfylla villkoret att dessa skulder uppfyller kvalificeringskriterierna för kvalificerade skuldinstrument. Dessa kriterier kräver bland annat att skulder inte finansieras direkt eller indirekt av institutet, att skulderna inte kan reduceras utan förhandstillstånd från resolutionsmyndigheten och att skulderna inte får omfatta incitament till inlösen, utom i de fall som avses i artikel 72c.3 i förordning (EU) nr 575/2013. När det gäller enheter som inte är resolutionsenheter infördes genom direktiv (EU) 2019/879 artikel 45f i direktiv 2014/59/EU. Genom punkt 2 a ii och a v i den artikeln infördes kravet att skulder för att vara kvalificerade måste uppfylla vissa kvalificeringskriterier för kvalificerade skuldinstrument och kravet att förvärvet av äganderätt till skulderna inte får ha finansierats direkt eller indirekt av den enhet som omfattas av den artikeln. Det är därför nödvändigt att fastställa att de bestämmelser i delegerad förordning (EU) nr 241/2014 som rör direkt och indirekt finansiering av kvalificerade skuldinstrument, form och art av incitament till inlösen och förhandstillstånd för reducering av sådana instrument också bör tillämpas på ett konsekvent sätt vid tillämpningen av artikel 45b.1 och artikel 45f.2 a ii och a v i direktiv 2014/59/EU. För att säkerställa denna konsekvens bör begreppet kvalificerade skuldinstrument också förstås som en hänvisning till kvalificerade skulder som avses i artikel 45b och 45f.2 a i direktiv 2014/59/EU, oavsett dessa skulders återstående löptid, och begreppet institut bör också gälla alla enheter som omfattas av minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder i enlighet med artikel 45.1 i det direktivet.

4 Artikel 28.1 b, artikel 52.1 c och artikel 63 c i förordning (EU) nr 575/2013 innebär att kvalificeringen av kapitalbasinstrument villkoras med att de inte direkt eller indirekt finansieras av institutet. Genom förordning (EU) 2019/876 infördes artikel 72b.2 c i förordning (EU) nr 575/2013 och därmed utvidgades detta villkor till kvalificerade skuldinstrument, med skillnaden att kvalificerade skuldinstrument, i linje med standarden för total förlustabsorberingskapacitet (TLAC-standarden), inte bör vara direkt eller indirekt finansierade av resolutionsenheten. Genom artikel 72b.7 första stycket a i förordning (EU) nr 575/2013 gavs EBA uppdraget att genom förslag till tekniska tillsynsstandarder specificera tillämplig form och art för indirekt finansiering av kvalificerade skuldinstrument. Enligt artikel 72b.7 andra stycket i den förordningen ska dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder vara helt anpassade till den delegerade akt som avses i artikel 28.5 första stycket a i förordning (EU) nr 575/2013, alltså delegerad förordning (EU) nr 241/2014. Bestämmelserna i den delegerade förordningen bör därför också tillämpas på kvalificerade skuldinstrument.

5 Kvalificeringskriteriet avseende direkt och indirekt finansiering förhindrar förvärv av äganderätt till kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som direkt eller indirekt finansieras av ett institut eller en resolutionsenhet. Utan det kriteriet skulle förluster kunna återföras till dessa enheter och potentiellt minska eller neutralisera det förlustavdrag som instrumenten var avsedda att tillhandahålla. Risken för en sådan negativ återföring finns också inom bank- och resolutionsgrupper, exempelvis i samband med utgivning och teckning av instrument som är kvalificerade för att uppfylla det nya interna minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som fastställs i artikel 45f i direktiv 2014/59/EU. Reglerna om direkt och indirekt finansiering av kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument bör därför omfatta finansieringskedjor som håller risker inom en koncern, oavsett om dessa finansieringskedjor inbegriper en extern investerare eller inte. Det är nödvändigt att fånga upp situationer med cirkulär finansiering inom en koncern för att undvika ett kringgående av reglerna om direkt och indirekt finansiering av instrument avseende kapitalbas och kvalificerade skulder, som exempelvis kan ske när finansiering tillhandahålls via dotterbolag till institutet eller resolutionsenheten eller av andra enheter med vilka institutet eller resolutionsenheten har ett ömsesidigt beroende. Det bör därför inte vara nödvändigt att finansieringen tillhandahålls av det berörda institutet för att det ska fastställas att kapitalinstrument eller skulder direkt eller indirekt finansieras av det institut som ger ut sådana instrument eller skulder. Det kan alltså vara möjligt att anse en finansiering som direkt eller indirekt finansiering när finansieringen tillhandahålls av en enhet som omfattas av räckvidden för institutets sammanställda redovisning eller konsolidering under tillsyn, det institutionella skyddssystem eller nätverk av institut som är underställt ett centralt organ som institutet tillhör, eller av räckvidden för den extra tillsynen över institutet. Detta bör gälla oavsett om den andra enheten tillhör en annan resolutionsgrupp.

6 Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2401 ströks definitionen av överskottsmarginal från artikel 242 i förordning (EU) nr 575/2013. I och med att begreppet används i artikel 12.3 i delegerad förordning (EU) nr 241/2014 genom en hänvisning till artikel 242 i förordning (EU) nr 575/2013, är det nödvändigt att ändra artikel 12.3 i denna delegerade förordning genom att införa en definition av begreppet överskottsmarginal direkt i den artikeln.

7 Genom artikel 52.1 g och artikel 63 h i förordning (EU) nr 575/2013 införs som villkor för kvalificering av primärkapitaltillskottinstrument och supplementärkapitalinstrument att det inte finns något incitament för inlösen av kapitalbeloppet. Genom förordning (EU) 2019/876 infördes artikel 72b.2 g i förordning (EU) nr 575/2013, vilket innebar att kravet utvidgades till kvalificerade skuldinstrument, med skillnaden att incitament för inlösen tillåts för kvalificerade skuldinstrument i de fall som avses i artikel 72c.3 i förordning (EU) nr 575/2013. Denna ändring bör återspeglas i delegerad förordning (EU) nr 241/2014.

8 När det gäller indexinnehav infördes artikel 76 i förordning (EU) nr 575/2013 genom förordning (EU) 2019/876. Genom den artikeln utvidgades räckvidden för det förhandstillstånd som beviljas av den behöriga myndigheten – som innebär att ett institut tillåts använda en konservativ skattning av institutets underliggande exponering mot instrument som är inkluderade i index – till att omfatta instituts kvalificerade skuldinstrument. Denna ändring bör återspeglas i delegerad förordning (EU) nr 241/2014. Förordningens bestämmelser om att den skattning som används som alternativ till att beräkna den underliggande exponeringen mot kapitalbasinstrument som är inkluderade i index ska vara tillräckligt försiktig och innebörden av operativt betungande bör därför ändras till att även gälla kvalificerade skuldinstrument.

9 Genom förordning (EU) 2019/876 infördes artikel 78.1 andra stycket i förordning (EU) nr 575/2013 för att göra det möjligt för behöriga myndigheter att bevilja institut ett allmänt förhandstillstånd för reducering av kapitalbas för ett förutbestämt belopp och under en begränsad tidsperiod. Det är därför nödvändigt att från delegerad förordning (EU) nr 241/2014 avlägsna villkor och gränser som gäller för ett förhandstillstånd för marknadsgarantändamål, eftersom dessa villkor och gränser nu ingår i det allmänna förhandstillståndssystem som fastställs i artikel 78.1 andra stycket i förordning (EU) nr 575/2013.

10 Förhandstillståndssystemen för reducering av kapitalbas, som fastställs i artikel 78 i förordning (EU) nr 575/2013, och för reducering av kvalificerade skuldinstrument, som fastställs i artikel 78a i samma förordning, syftar båda till att säkerställa uppfyllandet av rättsliga krav avseende kapitalbas och kapitalbas och kvalificerade skulder, och har ett antal liknande egenskaper. Det är därför nödvändigt att standardisera de förfaranden som behöriga myndigheter och resolutionsmyndigheter tillämpar på både det allmänna förhandstillstånd som avses i artikel 78.1 andra stycket och artikel 78a.1 andra stycket i förordning (EU) nr 575/2013 och alla andra tillstånd som avses i dessa artiklar. För att säkerställa att varje förhandstillstånds särdrag beaktas och säkerställa att dessa tillstånd används på ett lämpligt sätt för sina specifika ändamål, är det också nödvändigt att fastställa att de behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna bör åläggas att specificera för vilken tidsperiod som andra förhandstillstånd än allmänna förhandstillstånd beviljas, och en maxgräns bör fastställas för denna specificerade tidsperiod.

11 Enligt artiklarna 78.1 andra stycket och 78a.1 andra stycket i förordning (EU) nr 575/2013 ska allmänna förhandstillstånd för reducering av kapitalbas och kvalificerade skuldinstrument beviljas för en specificerad tidsperiod som inte får överstiga ett år. En ansökan om förlängning av ett allmänt förhandstillstånd som ännu inte har löpt ut bör inte kräva samma nivå av kontroll eller interaktion mellan myndigheter som ansökan om det ursprungliga tillståndet, om inte institutet har begärt en ökning av det förutbestämda belopp som fastställdes när det ursprungliga tillståndet beviljades eller har ändrat den motivering som angavs vid ansökan om ursprungligt tillstånd. Under dessa särskilda omständigheter bör därför innehållet i den ansökan som lämnas av institutet och tidsfristen för inlämning minskas.

12 Enligt artikel 77.2 i förordning (EU) nr 575/2013 ska institut erhålla förhandstillstånd från resolutionsmyndigheten för att verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av kvalificerade skuldinstrument. Enligt artikel 78a.1 i den förordningen får tillstånden endast beviljas om ett antal villkor är uppfyllda, däribland villkoret att institutet ersätter de kvalificerade skuldinstrumenten med kapitalbasinstrument eller kvalificerade skuldinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till villkor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet. Enligt artikel 78a.3 andra stycket i förordning (EU) nr 575/2013 ska standarderna för innebörden av hållbar när det avser institutets inkomstkapacitet i samband med kvalificerade skuldinstrument anpassas helt till sin motsvarighet för kapitalbas. Det är därför nödvändigt att specificera att samma innebörd av hållbar när det avser institutets inkomstkapacitet bör användas för båda typerna av instrument.

13 Det är nödvändigt att anpassa systemen för allmänna förhandstillstånd för kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument till varandra för att säkerställa att dessa system tillämpas enhetligt i hela unionen. Det förutbestämda belopp som fastställs av resolutionsmyndigheterna när de beviljar det allmänna förhandstillståndet för reducering av kvalificerade skuldinstrument bör därför omfattas av gränser, utan att det hindrar resolutionsmyndigheterna från att fastställa lägre förutbestämda belopp för ett visst institut när det är motiverat utifrån de specifika omständigheterna i fallet. Det är också nödvändigt att förhindra att institut bedriver verksamhet utifrån en viss nivå på kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som inte återspeglar att en del av kapitalbasinstrumenten och de kvalificerade skuldinstrumenten inte skulle vara tillgängliga för att absorbera förluster vid behov. Vid ett allmänt förhandstillstånd bör därför det förutbestämda belopp för vilket den berörda myndigheten har gett sitt tillstånd dras av från den tidpunkt då tillståndet beviljas.

14 Det är nödvändigt att säkerställa en proportionell behandling av institut vars resolutionsplaner föreskriver att de ska avvecklas enligt normala insolvensförfaranden och för vilka resolutionsmyndigheten har fastställt det minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som avses i artikel 45.1 i direktiv 2014/59/EU till en nivå som inte överstiger ett belopp som är tillräckligt för att absorbera förluster. Dessa institut bör därför kunna begära ett tillstånd, inbegripet ett allmänt förhandstillstånd, för att reducera kvalificerade skuldinstrument baserat på ett förenklat ansökningssystem. Ett sådant system bör inbegripa minskade informationskrav, och för att ytterligare minska den administrativa bördan för dessa institut och för resolutionsmyndigheterna bör förhandstillståndet anses beviljat i avsaknad av svar från resolutionsmyndigheten. Eftersom dessa institut inte behöver ge ut kvalificerade skuldinstrument för att uppfylla minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder, bör det förutbestämda beloppet av kvalificerade skuldinstrument som ska reduceras inte omfattas av samma gränser som för andra institut.

15 Genom artikel 78a.3 i förordning (EU) nr 575/2013 får EBA i uppdrag att utarbeta tekniska tillsynsstandarder för att specificera förfarandet för beviljande av tillstånd för att reducera kvalificerade skuldinstrument och för att specificera processen för samarbete mellan den behöriga myndigheten och resolutionsmyndigheten. För att säkerställa uppfyllandet av de krav avseende kapitalbas och kvalificerade skulder som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013, Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU och direktiv 2014/59/EU, bör processen för samarbete mellan den behöriga myndigheten och resolutionsmyndigheten innefatta samråd med den behöriga myndigheten om ansökningar om förhandstillstånd som mottagits av resolutionsmyndigheten. Samrådet bör genomföras på ett sådant sätt att den behöriga myndigheten får möjlighet att uttrycka en välgrundad åsikt om samrådet, inbegripet när dess godkännande krävs för fastställandet av med vilken marginal som institutets kapitalbas och kvalificerade skulder måste överstiga dess krav, med ett lämpligt utbyte av information och tillräcklig tid att svara på samrådet.

16 Före ikraftträdandet av förordning (EU) 2019/876 föreskrev artikel 79.1 i förordning (EU) nr 575/2013 att en behörig myndighet får göra tillfälligt undantag från bestämmelserna om avdrag från kapitalbasinstrument om ett institut innehar dessa instrument hos en enhet i den finansiella sektorn inom ramen för ett finansiellt bistånd utformat för att rekonstruera och rädda den enheten. Genom förordning (EU) 2019/876 ändrades artikel 79.1 i förordning (EU) nr 575/2013 så att räckvidden utvidgades för detta tillfälliga undantag som de behöriga myndigheterna får bevilja för instituts innehav av kvalificerade skuldinstrument hos ett institut. Därför bör bestämmelserna i delegerad förordning (EU) nr 241/2014 om detta tillfälliga undantag ändras till att också gälla för instituts innehav av kvalificerade skuldinstrument hos institut.

17 Delegerad förordning (EU) nr 241/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

18 Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som EBA har överlämnat till kommissionen.

19 EBA har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundar sig på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna och begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010.

20 I enlighet med det förfarande som anges i artikel 10 i förordning (EU) nr 1093/2010 har kommissionen, med ändringar, godkänt det förslag till tekniska tillsynsstandarder som lämnats av EBA, och förklarat orsakerna till ändringarna. EBA lämnade ett formellt yttrande, där de föreslagna ändringarna godtogs, med undantag för de ändringar som rör införandet av ett uttryckligt förbud mot indirekt koncernintern finansiering och införandet av en mekanism för tyst medgivande av det allmänna förhandstillståndet för att reducera kvalificerade skulder till enheter vars minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder inte överstiger kapitalbaskraven.

21 Efter en noggrann bedömning av de argument som EBA framförde till stöd för sin invändning mot införandet av en bestämmelse om koncernintern finansiering i den normativa delen av de tekniska standarderna, vidhåller kommissionen sin ståndpunkt att förbudet mot indirekt finansiering uttryckligen bör omfatta alla relevanta finansieringskedjor, oavsett om de involverar en extern investerare.

22 Kommissionen erkänner helt och fullt betydelsen av att säkerställa en proportionell behandling av enheter vars minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder inte överstiger kapitalbaskraven. Inlämning av en ansökan om förhandstillstånd för reducering av sådana enheters kvalificerade skulder är emellertid en väsentlig aspekt av systemet för förhandstillstånd enligt artikel 78a.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och kan därför inte frångås. För att minska den administrativa bördan för dessa enheter och deras resolutionsmyndigheter till ett minimum bör dock dessa enheter tillåtas att lämna in en förenklad ansökan om förhandstillstånd och resolutionsmyndigheterna bör tillåtas att bevilja sådana tillstånd på grundval av ett tyst medgivande.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 – Ändringar av delegerad förordning (EU) nr 241/2014

Delegerad förordning (EU) nr 241/2014 ska ändras på följande sätt:

1

2 Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

3 I kapitel I ska följande artikel införas som artikel 1a:

4 Titeln till kapitel II ska ersättas med följande:

5 I kapitel II avsnitt 1 ska rubriken ersättas med följande:

6 I artikel 4.2 ska följande led införas som led ka:

7 I artikel 4.2 ska led r ersättas med följande:

8 Artiklarna 8 och 9 ska ersättas med följande:

9 Artikel 12.3 ska ersättas med följande:

10 Titeln till kapitel III ska ersättas med följande:

11 Artikel 20 ska ersättas med följande:

12 Artikel 25 ska ersättas med följande:

13 Artikel 26.1 ska ersättas med följande:

14 Avsnitt 2 ska ersättas med följande:

15 Kapitel IV avsnitt 3 ska ändras på följande sätt:

Artikel 2 – Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1 EUT L 176, 27.6.2013, s. 1.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information, samt av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 150, 7.6.2019, s. 1).

3 Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 241/2014 av den 7 januari 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 med avseende på tekniska tillsynsstandarder för kapitalbaskrav på institut (EUT L 74, 14.3.2014, s. 8).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och om direktiv 98/26/EG (EUT L 150, 7.6.2019, s. 296)

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2401 av den 12 december 2017 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag (EUT L 347, 28.12.2017, s. 1).

7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (EGT L 243, 11.9.2002, s. 1).

10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1).