Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/2122 av den 12 oktober 2023 om ändring av genomförandeförordning (EU) 2018/2066 vad gäller uppdatering av övervakningen och rapporteringen av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (Text av betydelse för EES)
Hänvisat till av
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, särskilt artiklarna 14.1 och 30f.5, och
1 Till följd av ändringen av direktiv 2003/87/EG genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/958 och (EU) 2023/959 behöver kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2066 ses över så att det omfattar regler för anläggningar för förbränning av kommunalt avfall och specificerar reglerna för biomassa och biogas och för övervakning av processutsläpp från material med karbonat och utan karbonat. Bestämmelserna om luftfart bör ses över. Genom ändringen införs också ett separat men parallellt utsläppshandelssystem för bränslen som används för förbränning i byggnadssektorn och vägtransportsektorn samt ytterligare sektorer som motsvarar industriverksamhet som inte omfattas av bilaga I till direktiv 2003/87/EG (byggnader, vägtransporter och ytterligare sektorer). Nya bestämmelser och bilagor om övervakning och rapportering av utsläpp i dessa sektorer bör läggas till. Befintliga regler och bestämmelser om övervakning och rapportering av utsläpp bör anpassas i enlighet med detta.
2 Nya definitioner bör läggas till för att återspegla ändringarna av direktiv 2003/87/EG, däribland utvidgningen av övervaknings- och rapporteringsreglerna till nya sektorer.
3 Det uppdaterade fasta referenspris som fastställs i artikel 18 kommer att innebära att det uppskattade värdet på vinsten bättre anpassas till det rådande koldioxidpriset. Ett pris som ligger fast bör syfta till att skapa rättssäkerhet och minska den administrativa bördan till följd av frekventa ändringar av övervakningsplanen,
4 Nya regler om biomassa och fastställandet av biomassafraktionen bör fastställas för att möjliggöra nödvändiga justeringar för tillämpningen inom EU:s utsläppshandelssystem av hållbarhetskriterier för biomassa, inbegripet biodrivmedel, flytande biobränslen och biomassabränslen. Ytterligare justeringar görs för att förbättra och anpassa befintliga regler till bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001, i enlighet med de uppdateringar som redan gjorts i berörda vägledningsdokument.
5 Genomförandeförordning (EU) 2018/2066 behöver förbättras ytterligare med närmare bestämmelser om hur biomassa bör hanteras i massbalanser. Biomassafraktionen i kol som går in i massbalanssystemet släpps inte bara ut som koldioxid, utan en fraktion av kol som motsvarar kolets biomassafraktion finns kvar i slutprodukten. Detta skulle kunna leda till felberäkningar av utsläpp i output. För att undvika en sådan situation bör verksamhetsutövaren alltid tillhandahålla data om biomassafraktionen för bränsle-/materialmängdernas kolinnehåll.
6 Beräkning av biomassafraktionen i biogas som innehåller naturgas som levereras via naturgasnät som uppges innehålla biogas genom en övervakningsmetod baserad på dokumentation av inköp. För att förhindra potentiell dubbelräkning av biomassafraktionen är det nödvändigt att tillämpa särskilda regler ifall anläggningen använder den mätningsbaserade metoden. I sådana bör den biogasmängd som levereras fysiskt fastställas utöver den biogasmängd som är baserad på dokumentation av inköp och endast den sistnämnda mängden bör användas för rapporteringen av anläggningens utsläpp. Utöver dokumentationen av inköp krävs bevis på hållbarhet i enlighet med artikel 30 i direktiv (EU) 2018/2001 och de relevanta genomförandeakterna för att biogasen ska nollklassificeras i systemet. Nya bestämmelser behöver läggas till så att dubbelräkning undviks.
7 En risk för feltolkning identifierades när det gäller fastställandet av biomassafraktionen för ingående koldioxid med hjälp av den valda övervakningsmetoden i stationära anläggningar. Därför bör artikel 48.2 förtydligas så att missförstånd undanröjs.
8 I direktiv (EU) 2023/958 fastställs principen för tillskrivning av hållbara flygbränslen när det gäller utsläpp från flygningar som avgår från flygplatser där hållbart flygbränsle inte fysiskt kan tillskrivas en specifik flygning. I enlighet med denna princip bör utsläppsrätter som tilldelas i enlighet med artikel 3c.6 i direktiv 2003/87/EG ställas till förfogande för godtagna flygbränslen som tankas på den berörda flygplatsen på ett sätt som står i proportion till de utsläpp från luftfartsoperatörens flygningar från den flygplatsen för vilka utsläppsrätter måste överlämnas i enlighet med artikel 12.3 i det direktivet. Därför är det lämpligt att tillämpa samma princip på övervaknings- och rapporteringsreglerna.
9 Lämpliga rapporteringsregler bör fastställas för luftfartygsoperatörers användning av olika typer av hållbara flygbränslen som godtas inom ramen för stödsystemet. För att minska den administrativa bördan bör denna rapportering innebära att rapporteringen av bränslen med nollutsläppsfaktor utvidgas, och ingen separat rapporteringsmekanism bör inrättas.
10 Genom direktiv (EU) 2023/958 infördes reviderade regler för gratis tilldelning för luftfartygsoperatörer. Därigenom avskaffas kopplingen till uppgifter om tonkilometer. Därmed har reglerna för rapportering av uppgifter om tonkilometer blivit överflödiga. Följaktligen bör genomförandeförordning (EU) 2018/2066 bör ändras för att ta hänsyn till detta.
11 Enligt rapporteringsbestämmelserna i systemet för kompensation för och minskning av koldioxidutsläpp (Corsia) som antagits av Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao) ska luftfartygsoperatörer över ett visst tröskelvärde ingå. Detta tröskelvärde beräknas utan hänsyn till eventuell användning av bränslen med nollutsläppsfaktor. För att underlätta luftfartygsoperatörernas rapportering av utsläpp till medlemsstaterna, och därefter till Icaos sekretariat, är det därför lämpligt att fastställa en preliminär emissionsfaktor enbart för en beräkning för att fastställa om luftfartygsoperatörer ska inkluderas i Corsia.
12 Rapporteringskrav är viktiga för att säkerställa en korrekt övervakning och kontroll av att lagstiftningen efterlevs. Det är dock viktigt att rationalisera dessa krav för att säkerställa att de uppfyller det avsedda syftet och begränsa den administrativa bördan.
13 För att rationalisera befintliga rapporteringskrav och samtidigt se till att övervakningsreglerna för EU:s utsläppshandelssystem förblir robusta, är det lämpligt att förlänga intervall för inlämning av rapporter om förbättring av övervakningsmetoderna för stationära anläggningar och luftfartygsoperatörer.
14 I enlighet med direktiv (EU) 2023/959 kommer överlämnandet av utsläppsrätter inom det nya utsläppshandelssystemet att inledas först 2028 för de årliga utsläppen för 2027. Övervakningen och rapporteringen av utsläpp inom det nya utsläppshandelssystemet bör dock inledas den 1 januari 2025. Tydliga övervaknings- och rapporteringsregler för utsläppshandelssystemet för byggnader, vägtransporter och ytterligare sektorer bör fastställas tillräckligt långt i förväg, för att främja ett ordnat genomförande i medlemsstaterna. För att minska den administrativa bördan, säkerställa att övervakningsmetoderna är enhetliga och bygga vidare på erfarenheterna från det befintliga utsläppshandelssystemet för stationära anläggningar och luftfart är det lämpligt att fastställa de relevanta reglerna för det nya systemet.
15 För att undvika eventuella fall av kringgående av skyldigheterna inom utsläppshandelssystemet för byggnader, vägtransporter och ytterligare sektorer, på grund av att personer som är skyldiga att betala punktskatt på energiprodukter på ett omotiverat sätt exkluderas från definitionen av reglerade enheter, är det nödvändigt att tydligt definiera villkoren för när en person anses vara slutkonsument av bränslet.
16 Definitionen av bränsle i det utsläppshandelssystemet bör vara nära anpassad till definitionen i rådets direktiv 2003/96/EG. Utan att det påverkar framtida ändringar av lagstiftningen omfattas fasta träbränslen (KN-nummer 4401 och 4402) och torv (KN-nummer 2703) för närvarande inte av det direktivets definition av bränsle, och därför undantas de också från övervaknings- och rapporteringsskyldigheterna enligt den här förordningen.
17 För att säkerställa administrativ effektivitet och harmonisering med övervakningen och rapporteringen inom det befintliga utsläppshandelssystemet bör ett antal regler som gäller för verksamhetsutövare och luftfartygsoperatörer utvidgas till reglerade enheter för byggnader, vägtransporter och ytterligare sektorer.
18 Noggrannhetsgraden för övervakningsdata i utsläppshandelssystemet för byggnader, vägtransporter och ytterligare sektorer bör fastställas genom en nivåhierarki, i linje med den nivåbaserade metod som fastställs i förordning (EU) 2018/2066. För att undvika en oproportionerligt hög grad av övervakningsinsatser för reglerade enheter, samtidigt som en godtagbar precisionsnivå säkerställs, bör de befintliga undantagen från nivåkraven också vara tillämpliga i det nya utsläppshandelssystemet, med vissa anpassningar. I synnerhet bör fastställandet av orimliga kostnader i det nya utsläppshandelssystemet ta hänsyn till det faktum att det är en självständig marknad där handeln väntas inledas 2027. Det är därför lämpligt att fastställa relevanta regler med beaktande av bestämmelserna i direktiv 2003/87/EG som syftar till att säkerställa en smidig start för systemet, inklusive den indexerade prisstabilitetsmekanismen för de första åren.
19 För att hitta en balans mellan att minimera den administrativa bördan och säkerställa miljöintegriteten bör striktheten i reglerna för att säkerställa övervakningens noggrannhet stå i proportion till storleken på de årliga utsläpp som rapporteras av den reglerade enheten. Det är lämpligt att bygga vidare på den kategorisering av reglerade enheter och bränsleflöden som fastställs inom den befintliga utsläppshandeln, med vissa anpassningar beroende på den specifika verksamhetsart som täcks av det nya systemet.
20 Formeln för den beräkningsbaserade metoden bör specificeras genom att införandet av parametrar som återspeglar det nya utsläppshandelssystemets särdrag.
21 I det nya utsläppshandelssystemet är det nödvändigt att fastställa om de bränslemängder som frisläpps för konsumtion förbränns i sektorer som omfattas av det nya systemet. De berörda mängderna bör fastställas på grundval av täckningsfaktorn. För att hantera situationer där bränslemängder som frisläpps för konsumtion uttrycks i olika måttenheter bör enhetsomvandlingsfaktorn användas. Enhetsomvandlingsfaktorn omfattar densitet, effektivt värmevärde och omvandling från bruttovärmevärde till effektivt värmevärde.
22 Olika nivåer bör tillämpas på bränslemängder som frisläpps för konsumtion, beräkningsfaktorer och täckningsfaktorn, beroende på typen av bränsle och storleken på de årliga utsläppen, med en möjlighet att tillämpa lägre nivåer på grundval av en uttömmande förteckning över skälen till ett sådant undantag. När det gäller täckningsfaktorn är det lämpligt, om vissa övervakningsmetoder kanske inte är tillgängliga för reglerade enheter, att införa ett ytterligare undantag från användningen av den högsta nivån.
23 Syftet är att bygga vidare på den befintliga rättsliga ramen för punktskatter enligt direktiv 2003/96/EG och rådets direktiv (EU) 2020/262, och därför bör utsläppshandelssystemet för byggnader, vägtransporter och ytterligare sektorer säkerställa synergier med skatteinfrastrukturen och möjliggöra förenklingar i de fall då berörda data eller metoder godtas för skatteändamål. I synnerhet bör det, om införlivandet av regler i nationell lagstiftning leder till att samma enheter och energiprodukter omfattas av energibeskattning och av det nya utsläppshandelssystemet, vara möjligt att tillämpa skattereglernas metoder för fastställande av mängden energiprodukter som frisläpps för konsumtion utan att beakta nivåkrav. Eftersom de nationella energiskattesystemen och genomförandet av dessa varierar avsevärt mellan olika medlemsstater, bör varje behörig myndighet lämna en rapport till kommissionen om den praktiska tillämpningen av skatterelaterade metoder och grader av osäkerhet som kan påverka noggrannheten i övervakningen av utsläpp.
24 För att möjliggöra förenkling i de fall där robusta data finns tillgängliga om utsläppsfaktorer och värmevärde för ett bränsle som inte kategoriseras som kommersiellt standardbränsle enligt genomförandeförordning (EU) 2018/2066, bör de behöriga myndigheterna kunna kräva att standardvärden används för det bränslet, förutsatt att det uppfyller kriterier som motsvarar de kriterier som föreskrivs för kommersiella standardbränslen, men på nationell eller regional nivå. För att säkerställa harmonisering av de standardvärden som används i hela unionen och säkerställa att ändringar i fråga om ursprunget för bränsle som tillhandahålls över tid noteras, bör dessa värden lämnas till kommissionen för godkännande.
25 Metoderna för att fastställa täckningsfaktorn bör kategoriseras i nivåer, med beaktande av inte bara övervakningens robusthet utan även den eventuella risken för bedrägerier, konsekvenserna för antalet utsläppsrätter i unionen och inverkan på de kostnader som förs över på konsumenterna när det gäller de frisläppta bränslena. I enlighet med direktiv 2003/87/EG bör metoder som gör det möjligt att fastställa bränslenas slutanvändning på förhand, utan något behov av efterföljande ersättning, användas i största möjliga utsträckning. Förhandsmetoder minskar inverkan på reglerade enheters finansiella likviditet, motverkar att kostnaderna förs över på konsumenterna utanför tillämpningsområdet för det nya utsläppshandelssystemet och kräver ingen justering av utsläppstaket. Användningen av förhandsmetoder främjar ytterligare synergier och minskar den administrativa bördan, eftersom de föreslagna metoderna motsvarar en heltäckande förteckning över metoder som också tillämpas för skatteändamål.
26 Om ingen annan metod är lämplig, bör det vara möjligt att använda ett standardvärde för att fastställa slutanvändningen för det frisläppta bränslet. För att undvika oavsiktliga konsekvenser när det gäller nivåerna på de kostnader som förs över på konsumenterna bör användningen av standardvärden under 1 vara förknippad med villkor, i synnerhet efter det att handeln inom det nya utsläppshandelssystemet inletts 2027. Användning av standardvärdet 1, som innebär att det antas att allt frisläppt bränsle har använts i sektorer som omfattas av det nya utsläppshandelssystemet, bör tillåtas i kombination med ekonomisk ersättning för enheter som inte är tänkta att omfattas av systemet. Medlemsstater och reglerade enheter bör sträva efter att förbättra de metoder som används för att fastställa slutanvändningen för bränsle över tid, för att säkerställa övervakningens noggrannhet och minimera de potentiella inverkningarna på kostnaderna som förs över på konsumenterna, som kan vara förbundna utsläppshandeln inledning 2027.
27 För att minska den administrativa bördan eller säkerställa harmonisering av de metoder som används för att fastställa täckningsfaktorn, bör varje medlemsstat kunna föreskriva användningen av en viss metod eller ett visst standardvärde för en viss typ av bränsleflöde eller i en viss region inom dess territorium. Beslut om att föreskriva en användning av standardvärden bör dock godkännas av kommissionen, för att säkerställa en lämplig harmoniseringsgrad för metoderna i olika medlemsstater och en jämvikt mellan övervakningens noggrannhet och kostnadskonsekvenserna.
28 För att säkerställa att rapporteringen är förutsebar och förenlig med det befintliga utsläppshandelssystemet bör de regler som är tillämpliga på biomassa utvidgas till reglerade enheter. Som en anpassning till den befintliga lagstiftningen om hållbarhetskriterier enligt direktiv (EU) 2018/2001, och för att undvika onödiga administrativa bördor för små energiproducenter som använder biogas och små biogasproducenter, bör dock de tröskelvärden som fastställs i artikel 29.1 i det direktivet beaktas, och kommissionen får tillhandahålla relevanta riktlinjer.
29 Artikel 30f.8 i direktiv 2003/87/EG ger medlemsstaterna möjlighet att tillåta förenklade övervaknings- och rapporteringsförfaranden för reglerade enheter vars årliga utsläpp är mindre än 1000 ton koldioxidekvivalenter. För att undvika onödig administrativ börda i sådana fall bör specifika förenklingar tillåtas för enheter som anses vara reglerade enheter med låga utsläpp.
30 I vissa fall, som när den årliga utsläppsrapporten inte har lämnats in och verifierats i enlighet med denna förordning, bör de reglerade enheternas utsläpp fastställas genom en konservativ uppskattning. Systemet är till sin natur uppströms och därför bör all användning av konservativa uppskattningar ta vederbörlig hänsyn till inverkan på de kostnader som förs över på konsumenterna av bränslena.
31 I enlighet med artikel 30f.5 i direktiv 2003/87/EG bör medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att begränsa risken för dubbelräkning av utsläpp som omfattas av utsläppshandelssystemet för byggnader, vägtransporter och ytterligare sektorer och utsläppshandelssystemet för stationära anläggningar, luftfartygsoperatörer och sjöfartsoperatörer. För att säkerställa att bränsle som frisläpps till sektorer som omfattas av det befintliga utsläppshandelssystemet inte bär de extra koldioxidkostnaderna är det viktigt att medlemsstaterna inrättar effektiva informationsutbyten som gör det möjligt för reglerade enheter att fastställa slutanvändningen för sina bränslen. Verksamhetsutövarnas verifierade utsläppsdata inom ramen för den befintliga utsläppshandeln är en tillförlitlig informationskälla som bör användas som underlag för fastställandet av de reglerade enheternas utsläpp i deras årliga utsläppsrapport. För att främja och uppmuntra ett snabbt informationsutbyte bör medlemsstaterna ha möjlighet att kräva att den berörda informationen är tillgänglig för reglerade enheter redan före tidsfristen för övervakning inom det befintliga utsläppshandelssystemet. I gengäld bör reglerade enheter rapportera verifierad information om konsumenterna av de bränslen som frisläppts för konsumtion. När det gäller leveranskedjor med många mellanhänder bör de reglerade enheterna rapportera informationen till de behöriga myndigheterna om den är tillgänglig. Med hjälp av denna information kan de behöriga myndigheterna förbättra sina metoder för övervakning av utsläpp, genom att antingen inrätta spårbarhetssystem eller ta fram nationella standardvärden.
32 För att förbättra noggrannheten i utsläppsövervakningen och undvika problem som orsakas av lagring och vidareförsäljning av bränslen, bör huvudsakligen verifierad information om bränslen som faktiskt använts för förbränning under övervakningsåret användas som underlag när utsläpps dras av från reglerade enheters utsläppsrapporter. För att ge medlemsstaterna flexibilitet i specifika fall är det dock lämpligt att tillåta avdrag baserade på information om frisläppta bränslen, inklusive lagrade bränslen, med förbehållet att de lagrade bränslena används det år som följer på övervakningsåret.
33 En noggrann och tillförlitlig övervakning och rapportering av utsläpp är avgörande för ett smidigt fungerande utsläppshandelssystem för byggnader, vägtransporter, vad gäller både miljöintegritet och allmänhetens acceptans av systemet. Åtgärderna för att ta itu med bedrägligt beteende tillhör huvudsakligen de nationella behöriga myndigheternas ansvarsområde, och därför bör medlemsstaterna säkerställa att alla fall av felkategorisering eller bedrägeri som berör någon deltagare i bränsleleveranskedjan hanteras på vederbörligt sätt och att de nationella åtgärderna mot bedrägeri är ändamålsenliga, proportionella och avskräckande. Mot bakgrund av synergierna mellan det befintliga och det nya utsläppshandelssystemet och den ram som inrättats för punktskatter på energi är det lämpligt att upprätta ett fungerande samarbete mellan berörda behöriga myndigheter, med sikte på snabb upptäckt av överträdelser och säkerställd komplementaritet för korrigerande åtgärder.
34 Till följd av ändringen av bilaga I till direktiv 2003/87/EG, som innebär att anläggningar för förbränning av kommunalt avfall inkluderas från och med den 1 januari 2024 för övervakning, rapportering, verifiering och ackreditering av kontrollörer i enlighet med artiklarna 14 och 15 i det direktivet, bör nya bestämmelser läggas till i genomförandeförordning (EU) 2018/2066 för att specificera kraven för övervakning och rapportering av utsläpp från anläggningar för förbränning av kommunalt avfall som bedriver förbränningsverksamhet och har en total tillförd effekt som överstiger 20 MW.
35 Kommunalt avfall definieras med hänvisning till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG. Det direktivet ändrades 2018 så att en definition av kommunalt avfall infördes och begreppets tillämpningsområde klargjordes. En anläggning för förbränning av kommunalt avfall omfattas av endast av EU:s utsläppshandelssystem när det gäller övervakning, rapportering, verifiering och ackreditering, och därför behöver dessa anläggningar särskilda förfaranden för rapporteringen av utsläpp, som för andra anläggningar sker inom ramen för unionsregistret i enlighet med kommissionens delegerade (EU) 2019/1122. Artikel 68 i genomförandeförordning (EU) 2018/2066 bör därför ändras för att föreskriva att medlemsstaterna lämnar den verifierade årliga utsläppsrapporten för varje anläggning för förbränning av kommunalt avfall till kommissionen senast den 30 april varje år I enlighet med den genomförandeförordningen bör verksamhetsutövare senast den 31 mars varje år lämna in en utsläppsrapport till den behöriga myndigheten som omfattar de årliga utsläppen under rapporteringsperioden och som är verifierad i enlighet med genomförandeförordning (EU) 2018/2067. Därför är det lämpligt att de behöriga myndigheterna har en månad på sig för att granska denna rapport och lämna den till kommissionen. Kommissionen bör tillhandahålla riktlinjer för inlämningen till behöriga myndigheterna i de berörda vägledningsdokumenten. Dessutom bör det fastställas nivåer för aktivitetsdata, lägsta nivåkrav och en emissionsfaktor för bränsle för anläggningar för förbränning av kommunalt avfall. Anpassningar bör också göras vad gäller minimiinnehållet i årliga utsläppsrapporter för att ta bort kravet att anläggningar för förbränning av kommunalt avfall behöver tillhandahålla ett tillståndsnummer, eftersom dessa anläggningar kanske inte har ett sådant, och för att införa ett krav på att dessa anläggningar tillhandhåller avfallskoder i enlighet med kommissionens beslut 2014/955/EU, i de fall då en bränsle-/materialmängd enligt definitionen i artikel 3 i genomförandeförordning (EU) 2018/2066 är en typ av avfall.
36 Till följd av omarbetningen av direktiv (EU) 2018/2001 reviderades genomförandeförordning (EU) 2018/2066 år 2020. Vissa problem kvarstår när det gäller tillämpningen av dessa nya regler vad gäller övervakningen av processutsläpp från material med karbonat och utan karbonat. Det krävs förtydliganden vad gäller tillverkningen av glas, glasfiber eller isoleringsmaterial med mineralull. Därför bör de regler om övervakning av processutsläpp från råmaterial, inbegripet karbonater, som fastställs i avsnitt 11 i bilaga IV uppdateras och förtydligas.
37 Övervakningen och rapporteringen för det nya utsläppshandelssystemet för byggnader, vägtransporter och ytterligare sektorer kommer att inledas den 1 januari 2025. I enlighet med artikel 30f.4 i direktiv 2003/87/EG ska dock reglerade enheter rapportera historiska utsläpp för 2024, och i enlighet med artikel 30b i det direktivet ska dessa enheter lämna in sina övervakningsplaner för att ansöka om ett tillstånd för växthusgasutsläpp som måste utfärdas senast den 1 januari 2025. Därför bör de relevanta bestämmelser som rör det nya utsläppshandelssystemet vara tillämpliga från och med den 1 juli 2024.
38 De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med det positiva yttrandet från kommittén för klimatförändringar.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 – Särskilda bestämmelser för godtagna flygbränslen
Genomförandeförordning (EU) 2018/2066 ska ändras på följande sätt:
1 Artikel 2 ska ersättas med följande:
2 Artikel 3 ska ändras på följande sätt:
3 I artikel 15.4 ska led b utgå.
4 Artikel 18 ska ändras på följande sätt:
5 Artikel 39 ska ändras på följande sätt:
6 I artikel 43.4 ska följande stycke läggas till:
7 Artikel 48 ska ändras på följande sätt:
8 Titeln på kapitel IV ska ersättas med följande: ÖVERVAKNING AV UTSLÄPP FRÅN LUFTFARTEN.
9 I artikel 51 ska punkt 2 utgå.
10 I artikel 52 ska punkt 2 utgå.
11 Artikel 53 ska ändras på följande sätt:
12 Artikel 54 ska ändras på följande sätt:
13 Följande artikel ska införas som artikel 54a:
14 I artikel 55.2 ska första stycket ersättas med följande:
15 Artikel 57 ska utgå.
16 Artikel 58 ska ändras på följande sätt:
17 Artikel 59 ska ändras på följande sätt:
18 I artikel 64.2 ska led c ersättas med följande:
19 Artikel 67 ska ändras på följande sätt:
20 Artikel 68 ska ändras på följande sätt:
21 I artikel 69.1 ska leden a–c ändras på följande sätt:
22 Artikel 72 ska ändras på följande sätt:
23 I artikel 74.1 ska första stycket ersättas med följande:
24 Följande kapitel ska införas som kapitel VIIa och VIIb:
25 Bilaga I ska ändras på följande sätt:
26 I bilaga II ska avsnitt I tabell 1 ändras på följande sätt:
27 Följande bilaga IIa ska läggas till:
28 Bilaga III ska ändras på följande sätt:
29 Bilaga IV ska ändras på följande sätt:
30 Bilaga V ska ändras på följande sätt:
31 I bilaga V ska följande tabell 2 läggas till:
32 I bilaga VI avsnitt 1 tabell 1 ska följande rad införas efter 47:e raden (avseende Kasserade däck):
33 Bilaga IX ska ersättas med följande:
34 Bilaga X ska ändras på följande sätt:
35 Följande bilagor skall läggas till:
Artikel 2 – Ikraftträdande och tillämpning
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2024.
Artikel 1 leden 24, 25 a iii, 25 d, 27, 30 a, 31, 33, 34 d och 35 ska dock tillämpas från och med den 1 juli 2024.
1 EUT L 275, 25.10.2003, s. 32.
2 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/958 av den 10 maj 2023 om ändring av direktiv 2003/87/EG vad gäller luftfartens bidrag till unionens mål om minskade utsläpp från hela ekonomin och lämpligt genomförande av en global marknadsbaserad åtgärd (EUT L 130, 16.5.2023, s. 115).
3 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/959 av den 10 maj 2023 om ändring av direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen, och beslut (EU) 2015/1814 om upprättande och användning av en reserv för marknadsstabilitet för unionens utsläppshandelssystem (EUT L 130, 16.5.2023, s. 134).
4 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2066 av den 19 december 2018 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och om ändring av kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 (EUT L 334, 31.12.2018, s. 1).
5 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).
6 Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51).
7 Rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt (EUT L 58, 27.2.2020, s. 4).
8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).
9 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1122 av den 12 mars 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller unionsregistrets funktion (EUT L 177, 2.7.2019, s. 3).
10 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/2067 av den 19 december 2018 om verifiering av uppgifter och ackreditering av kontrollörer i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 334, 31.12.2018, s. 94).
11 Kommissionens beslut 2014/955/EU av den 18 december 2014 om ändring av beslut 2000/532/EG om en förteckning över avfall enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (EUT L 370, 30.12.2014, s. 44).
12 Rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt (EUT L 58, 27.2.2020, s. 4).
13 Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51).
14 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1603 av den 18 juli 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller åtgärder som antagits av Internationella civila luftfartsorganisationen för övervakning, rapportering och verifiering av utsläpp för att genomföra en global marknadsbaserad åtgärd (EUT L 250, 30.9.2019, s. 10).
15 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/31/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av icke-automatiska vågar (EUT L 96, 29.3.2014, s. 107).
16 Rådets direktiv 95/60/EG av den 27 november 1995 om märkning för beskattningsändamål av dieselbrännolja och fotogen (EGT L 291, 6.12.1995, s. 46).
17 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269 10.10.2013, s. 1)
18 Rådets förordning (EU) nr 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004 (EUT L 121 8.5.2012, s. 1).
19 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/1122 av den 12 mars 2019 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG vad gäller unionsregistrets funktion (EUT L 177, 2.7.2019, s. 3)..
20 Nivåer för emissionsfaktorn avser den preliminära emissionsfaktorn. För blandade material ska biomassafraktionen fastställas separat. Nivå 1 ska vara den lägsta nivå som ska tillämpas för biomassafraktionen för reglerade enheter i kategori A och vad gäller kommersiella standardbränslen för alla reglerade enheter i enlighet med artikel 75e.2 a.
22 Kommissionens beslut 2014/955/EU av den 18 december 2014 om ändring av beslut 2000/532/EG om en förteckning över avfall i enlighet Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (EUT L 370, 30.12.2014, s. 44).
BILAGA IIa
1. DEFINITION AV NIVÅER FÖR FRISLÄPPTA BRÄNSLEFLÖDEN
Osäkerhetströsklarna i tabell 1 ska tillämpas på nivåer som är relevanta för kraven avseende bränsleflöden som frisläppts i enlighet med artikel 28.1 a och artikel 29.2 första stycket. Osäkerhetströsklarna ska tolkas som största tillåtna osäkerhet för fastställande av ett bränsleflöde under en rapporteringsperiod.
Typ av bränsleflöde | Parameter på vilken osäkerheten tillämpas | Nivå 1 | Nivå 2 | Nivå 3 | Nivå 4
Förbränning av bränslen
Kommersiella standardbränslen | Mängd bränsle [t] eller [Nm3] eller [TJ] | ±7,5 % | ±5 % | ±2,5 % | ±1,5 %
Andra flytande och gasformiga bränslen | Mängd bränsle [t] eller [Nm3] eller [TJ] | ±7,5 % | ±5 % | ±2,5 % | ±1,5 %
Fasta bränslen | Mängd bränsle [t] eller [TJ] | ±7,5 % | ±5 % | ±2,5 % | ±1,5 %
2. DEFINITION AV NIVÅER FÖR BERÄKNINGSFAKTORER OCH TÄCKNINGSFAKTORN
Reglerade enheter ska övervaka koldioxidutsläpp från alla typer av bränslen som frisläppts för konsumtion i sektorer som förtecknas i bilaga III till direktiv 2003/87/EG eller som ingår i unionens system enligt artikel 30j i det direktivet med hjälp av de nivådefinitioner som fastställs i detta avsnitt.
2.1 Nivåer för emissionsfaktorer
Om en biomassafraktion har fastställts för ett blandat bränsle ska den definierade nivån hänföra sig till den preliminära emissionsfaktorn. För fossila bränslen avser nivåerna emissionsfaktorn.
Nivå 1: Den reglerade enheten ska tillämpa ett av följande alternativ:
a De standardfaktorer som förtecknas i avsnitt 1 i bilaga VI.
b Andra konstanta värden i överensstämmelse med artikel 31.1 e, om inget tillämpligt värde ingår i avsnitt 1 i bilaga VI.
Nivå 2a: Den reglerade enheten ska tillämpa landspecifika emissionsfaktorer för varje bränsle eller material i enlighet med artikel 31.1 b och c.
Nivå 2b: Den reglerade enheten ska beräkna emissionsfaktorer för bränslet utifrån det effektiva värmevärdet för specifika koltyper, i kombination med en empirisk korrelation som fastställs minst en gång per år i enlighet med artiklarna 32–35 och 75m.
Den reglerade enheten ska se till att korrelationen uppfyller kraven enligt god branschpraxis och att den endast tillämpas på de värden för proxyvariabeln som faller inom det område för vilket den fastställts.
Nivå 3: Den reglerade enheten ska tillämpa ett av följande alternativ:
a Fastställande av emissionsfaktorn i enlighet med de relevanta bestämmelserna i artiklarna 32–35.
b Den empiriska korrelation som anges för nivå 2b, om den reglerade enheten på ett sätt som är tillfredställande för den behöriga myndigheten visar att den empiriska korrelationens osäkerhet inte överstiger 1/3 av det osäkerhetsvärde som den reglerade enheten måste följa när det gäller fastställandet av mängden frisläppt bränsle för det berörda bränslet.
2.2 Nivåer för enhetsomvandlingsfaktorn
Nivå 1: Den reglerade enheten ska tillämpa ett av följande alternativ:
a De standardfaktorer som förtecknas i avsnitt 1 i bilaga VI.
b Andra konstanta värden i överensstämmelse med artikel 31.1 e, om inget tillämpligt värde ingår i avsnitt 1 i bilaga VI.
Nivå 2a: Den reglerade enheten ska tillämpa landspecifika faktorer för varje bränsle eller material i enlighet med artikel 31.1 b eller c
Nivå 2b: För kommersiella bränslen ska den enhetsomvandlingsfaktor användas som fås fram ur inköpsregistren för respektive bränsle, förutsatt att det fastställs på grundval av godtagna nationella eller internationella standarder.
Nivå 3: Den reglerade enheten ska fastställa enhetsomvandlingsfaktorn i enlighet med artiklarna 32–35.
2.3 Nivåer för biomassafraktion
Nivå 1: Nivå 1: Den reglerade enheten ska tillämpa ett relevant värde som offentliggjorts av den behöriga myndigheten eller kommissionen, eller värden i enlighet med artikel 31.1.
Nivå 2: Den reglerade enheten ska tillämpa en bedömningsmetod som godkänts i enlighet med artikel 75m.3 andra stycket.
Nivå 3a:Den reglerade enheten ska tillämpa analyser i enlighet med artikel 75m.3 första stycket, och i enlighet med artiklarna 32–35.
Om en reglerad enhet antar ett värde för fossil fraktion på 100 %, i enlighet med artikel 39.1, ska ingen nivå tilldelas för biomassafraktionen.
Nivå 3b: För bränslen från en produktionsprocess med angivna och spårbara inflöden får den reglerade enheten basera uppskattningen på en massbalans för fossilt kol och kol från biomassa som går in i och ut ur processen, såsom massbalanssystemet i enlighet med artikel 30.1 i direktiv (EU) 2018/2001.
2.4 Nivåer för täckningsfaktorn
Nivå 1: Den reglerade enheten ska tillämpa ett standardvärde i enlighet med artikel 75l.3 eller 75l.4.
Nivå 2: Den reglerade enheten ska tillämpa ett standardvärde i enlighet med artikel 75l.2 leden e–g.
Nivå 3: Den reglerade enheten ska tillämpa ett standardvärde i enlighet med artikel 75l.2 leden a–d.
BILAGA II
Verksamhetsutövare, luftfartygsoperatörer och reglerade enheter ska behålla åtminstone följande:
1. GEMENSAMMA FAKTORER FÖR ANLÄGGNINGAR, LUFTFARTYGSOPERATÖRER OCH REGLERADE ENHETER
1 Övervakningsplanen som godkänts av den behöriga myndigheten.
2 Dokument som stöder valet av övervakningsmetod och dokument som styrker tillfälliga eller permanenta ändringar av övervakningsmetoder och nivåer som godkänts av den behöriga myndigheten.
3 Alla relevanta uppdateringar av övervakningsplaner som anmälts till den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 15, och den behöriga myndighetens svar.
4 Alla skriftliga förfaranden som anges i övervakningsplanen, inbegripet provtagningsplanen i förekommande fall, förfarandena för dataflödesaktiviteter och förfarandena för kontrollverksamhet.
5 En förteckning över alla versioner av övervakningsplanen som används och alla tillhörande förfaranden.
6 Dokumentation av ansvar i samband med övervakning och rapportering.
7 Den riskbedömning som utförts av verksamhetsutövaren, luftfartygsoperatören eller den reglerade enheten, om tillämpligt.
8 Förbättringsrapporter i enlighet med artikel 69.
9 Den verifierade årliga utsläppsrapporten.
10 Verifieringsrapporten.
11 All övrig information som identifieras som nödvändig för verifiering av den årliga utsläppsrapporten.
2. SPECIFIKA UPPGIFTER FÖR STATIONÄRA ANLÄGGNINGAR
1 Tillståndet för växthusgasutsläpp, och eventuella uppdateringar av det.
2 Eventuella osäkerhetsbedömningar, om tillämpligt.
3 För beräkningsbaserade metoder som tillämpas på anläggningar:
4 För mätningsbaserade metoder på anläggningar ska dessutom följande uppgifter arkiveras:
5 Om en alternativ metod enligt artikel 22 tillämpas, alla uppgifter som är nödvändiga för att beräkna utsläppen för de utsläppskällor och bränsle-/materialmängder för vilka detta förfarande tillämpas, liksom proxydata för aktivitetsdata, beräkningsfaktorer och andra parametrar som skulle redovisas enligt en nivåmetod.
6 För produktion av primärt aluminium ska dessutom följande uppgifter arkiveras:
7 För avskiljning, transport och geologisk lagring av koldioxid ska dessutom följande uppgifter arkiveras:
3. SPECIFIKA UPPGIFTER FÖR LUFTFARTSVERKSAMHET
1 En förteckning över luftfartyg som ägs, hyrs eller hyrs ut samt de bevis som krävs för att visa att förteckningen är fullständig, och för varje luftfartyg, det datum då det läggs till eller tas bort från luftfartygsoperatörens flotta.
2 En förteckning över vilka flygningar som omfattas för varje rapporteringsperiod samt, för varje flygning, Icao-beteckningen för de två flygplatserna, och de bevis som krävs för att visa att förteckningen är fullständig.
3 Tillämpliga uppgifter som används för bestämning av bränsleförbrukning och utsläpp.
4 Dokumentation över vilken metod som används vid dataluckor, i tillämpliga fall, antalet flygningar där dataluckor förekom, de uppgifter som använts för att fylla dataluckorna, samt om antalet flygningar med dataluckor överstiger 5 % av de flygningar som rapporterades, orsakerna till dataluckorna och dokumentation över de avhjälpande åtgärder som vidtagits.
4. SPECIFIKA UPPGIFTER FÖR REGLERADE ENHETER:
1 En förteckning över bränsleflöden under varje rapporteringsperiod och nödvändiga bevis för förteckningens fullständighet, inbegripet kategorisering av bränsleflöden.
2 De sätt på vilka bränslena enligt definitionen i artikel 3 af i direktiv 2003/87/EG frisläpps för konsumtion och, i förekommande fall, typerna av konsumenter i mellanled, om detta inte skulle orsaka en oproportionerlig administrativ börda.
3 Typ av slutanvändning, inbegripet relevant CRF-kod för de slutliga sektorer där bränslet enligt definitionen i artikel 3 af i direktiv 2003/87/EG förbrukas, på tillgänglig aggregeringsnivå.
4 Relevanta uppgifter som används för att fastställa de frisläppta bränslemängderna för varje bränsleflöde.
5 En förteckning över standardvärden som används och beräkningsfaktorer, om tillämpligt.
6 Täckningsfaktorn för varje bränsleflöde, inbegripet en identifiering för varje slutlig förbrukningssektor och alla relevanta underliggande uppgifter för denna identifiering.
7 Tillämpliga nivåer, inbegripet motiveringar för avvikelser från de nivåer som krävs.
8 Alla provtagnings- och analysresultat för fastställande av beräkningsfaktorer.
9 Dokumentation om alla ineffektiva förfaranden som korrigerats och korrigerande åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 64.
10 Alla resultat av kalibrering och underhåll av mätinstrument.
11 En förteckning över anläggningar till vilka bränsle enligt definitionen i artikel 3 af i direktiv 2003/87/EG frisläpps för konsumtion, inbegripet namn, adress och tillståndsnummer samt frisläppta bränslemängder som levererats till dessa anläggningar under rapporteringsperioderna.
BILAGA Xa
Tillsammans med uppgifter i den årliga utsläppsrapporten enligt bilaga X till denna förordning ska verksamhetsutövaren lämna in en rapport med följande information för varje inköpt bränsle enligt definitionen i artikel 3 af i direktiv 2003/87/EG:
a Namn, adress och unikt tillståndsnummer för den bränsleleverantör som är registrerad som reglerad enhet. Om bränsleleverantören inte är en reglerad enhet ska verksamhetsutövarna, i förekommande fall, lämna in en förteckning över alla bränsleleverantörer, från direkta bränsleleverantörer till den reglerade enheten, inbegripet deras namn, adress och unika tillståndsnummer.
b Typerna och mängden bränslen som förvärvats från varje leverantör som avses i led a under den relevanta rapporteringsperioden.
c Den mängd bränsle som använts för sådan verksamhet som avses i bilaga I till direktiv 2003/87/EG från varje bränsleleverantör under den relevanta rapporteringsperioden.
BILAGA Xb
Tillsammans med uppgifter i den årliga utsläppsrapporten enligt bilaga X till denna förordning ska den reglerade enheten lämna in en rapport med följande information för varje inköpt bränsle enligt definitionen i artikel 3 af i direktiv 2003/87/EG:
a Namn, adress och unika tillståndsnummer för den verksamhetsutövare och, i tillämpliga fall, luftfartygsoperatör och rederi till vilka bränslet frisläpps. I andra fall där bränslet är avsett för slutanvändning i sektorer som omfattas av bilaga I till direktiv 2003/87/EG ska den reglerade enheten, i förekommande fall, lämna in en förteckning över alla bränslekonsumenter, från direkta köpare till verksamhetsutövaren, inklusive deras namn, adress och unika tillståndsnummer, förutsatt att det inte orsakar en oproportionerlig administrativ börda.
b Typerna och mängden bränsle som sålts till varje köpare som avses i led a under den relevanta rapporteringsperioden.
c Den mängd bränsle som använts för sådan verksamhet som avses i bilaga I till direktiv 2003/87/EG för varje köpare som avses i punkt a) under den relevanta rapporteringsperioden.