Rådets förordning (EU) 2026/382 av den 11 februari 2026 om ändring av förordning (EG) nr 1186/2009 vad gäller avskaffande av tröskelvärdesbaserade tullbefrielser
Hänvisat till av
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 31,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
1 I avdelning II kapitel V i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 föreskrivs att varor som sänds direkt från ett tredjeland till en mottagare i unionen i försändelser vars sammanlagda verkliga värde inte överstiger 150 EUR ska vara befriade från importtull (tröskelvärdesbaserad befrielse).
2 Fram till den 1 juli 2021 var även varor till ett värde som inte överstiger 22 EUR befriade från mervärdesskatt. Den ökade volymen av lågvärdesimport till följd av den explosiva ökningen av e-handeln och de därmed sammanhängande förenklingarna gjorde det svårt för tullmyndigheterna att säkerställa efterlevnaden av skattemässiga och icke-skattemässiga krav. Genom rådets direktiv (EU) 2017/2455 avskaffades därför undantaget från mervärdesskatt vid import av dessa varor med lågt värde för att skydda medlemsstaternas skatteintäkter, skapa likvärdiga konkurrensvillkor för de berörda företagen och minimera de bördor som läggs på dessa företag. Samtidigt bibehölls tullbefrielsen för varor med ett värde under 150 EUR. Detta har dock visat sig möjliggöra systematiskt missbruk av detta tröskelvärde genom undervärdering och konstlad uppdelning av sändningar.
3 I en digitaliserad tullmiljö där elektroniska uppgifter finns tillgängliga för alla importerade varor oavsett deras värde är det inte längre motiverat att behålla en tullbefrielse som infördes för att förhindra en oproportionerlig administrativ börda för tullmyndigheter, företag och privatpersoner. Samtidigt har det med tanke på de betydande volymerna av lågvärdesimport blivit nödvändigt att på ett effektivare sätt skydda unionens och dess medlemsstaters ekonomiska intressen.
4 Det är därför nödvändigt att avskaffa den tröskelvärdesbaserade befrielsen och stryka avdelning II kapitel V i förordning (EG) nr 1186/2009.
5 Med tanke på de utmaningar som den stora mängden små paket som förs in i unionen har inneburit, både för europeiska konsumenter och företag, är det viktigt att snabbt avskaffa tröskelvärdesbaserade befrielsen. I avvaktan på antagandet av unionens nya tullkodex, genom vilken en ny centraliserad it-infrastruktur för unionen som är avgörande för en effektiv beräkning av och underrättelse om tullskulden förväntas inrättas, bör dock en övergångsåtgärd av tillfällig natur införas vad gäller alla belopp som avses i artikel 1 i förordning (EG) nr 1186/2009 för att underlätta det konkreta genomförandet av avskaffandet av den befrielsen.
6 Inom ramen för övergångsåtgärden kommer de befintliga digitala verktygen på unionsnivå och nationell nivå att behöva användas för att hantera de praktiska effekterna av att den tröskelvärdesbaserade befrielsen avskaffas. Med tanke på dessa verktygs tekniska begränsningar i förhållande till den enorma ökningen av transaktioner som tullmyndigheterna kommer att behöva hantera till följd av detta bör en förenklad tillfällig tullbehandling baserad på ett enda specifikt tullbelopp per artikel, utan att ta hänsyn till artikelns ursprung, och som omfattar varor i sändningar med ett verkligt värde som inte överstiger totalt 150 EUR, tillämpas på alla ekonomiska aktörer som har registrerat sig för och utnyttjar den särskilda ordning som fastställs i avdelning XII kapitel 6 avsnitt 4 i rådets direktiv 2006/112/EG (systemet med en enda kontaktpunkt för import, IOSS-ordningen) och varor i en postförsändelse enligt definitionen i artikel 1.24 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446. Däremot bör Gemensamma tulltaxan, i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2658/87, fortsätta att gälla för alla andra aktörer som inte är registrerade för IOSS-ordningen.
7 Övergångsåtgärden bör också vara tillämplig, eftersom tullklassificeringen för de berörda varorna i tulldeklarationen endast ligger på undernummernivå i Harmoniserade systemet, och därmed inte är tillräckligt specifik för att fastställa den exakta tullen på grundval av den fullständiga tullklassificeringen enligt Kombinerade nomenklaturen som inrättats genom förordning (EEG) nr 2658/87.
8 Med tanke på den stora mängd små paket som förs in i unionen och som tullförvaltningarna måste hantera, den korta genomförandefasen och behovet av att använda de nationella it-verktygen för att fastställa den förenklade tillfälliga tullbehandlingen, behöver den utmaning som det innebär för medlemsstaterna att säkerställa det praktiska genomförandet av avskaffandet av tröskelvärdesbaserade befrielsen erkännas. Om traditionella egna medel baserade på tillämpningen av den förenklade tillfälliga tullbehandlingen visar sig vara omöjliga att uppbära behöver dessa utmanande omständigheter beaktas vid bedömningen av huruvida den berörda medlemsstaten bör befrias från skyldigheten att ställa belopp som motsvarar fastställda tullar till kommissionens förfogande enligt artikel 13.2 b i rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014.
9 Två bedömnings- och översynsklausuler bör införas i denna förordning. Den ena bör syfta till att bedöma om det förekommer omdirigering av handelsflöden, särskilt bort från IOSS-ordningen och till ett system utanför IOSS-ordningen, för att undvika att aktörer betalar den tillfälliga schablontullen. För att göra den bedömningen är det viktigt att kommissionen använder de uppgifter som står till dess förfogande. Syftet med den andra bedömningen och översynen bör vara att övervaka framstegen med att utveckla unionens nya centraliserade it-infrastruktur, som förväntas vara avgörande för en effektiv beräkning av och underrättelse om tullskulden vid e-handelstransaktioner. Den bedömningen bör göras i syfte att fastställa om den övergångsåtgärd som fastställs i denna förordning behöver förlängas.
10 I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i fördragen, särskilt en väl fungerande tullunion och inre marknad.
11 Förordning (EG) nr 1186/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Avdelning II kapitel V i förordning (EG) nr 1186/2009 ska utgå.
Artikel 2
Från och med den 1 juli 2026 till och med den 1 juli 2028 ska en tull på 3 EUR per artikel i en sändning vars verkliga värde inte överstiger totalt 150 EUR tillämpas i stället för den befrielse som avskaffas enligt artikel 1 i denna förordning, om
a importen av varorna är undantagen från mervärdesskatt i enlighet med artikel 143.1 ca i direktiv 2006/112/EG, eller
b varorna ingår i en postförsändelse enligt definitionen i artikel 1.24 i delegerade förordning (EU) 2015/2446.
Artikel 3
1 Senast den 1 oktober 2026 och därefter varje månad ska kommissionen bedöma om det förekommer omdirigering av handelsflöden. Om kommissionen fastställer att en omdirigering av handelsflöden har inträffat, där det är lämpligt, lägga fram ett förslag om att övergångsåtgärd som fastställs i artikel 2 ska omfatta alla varor i en försändelse vars verkliga värde inte överstiger totalt 150 EUR.
2 Senast den 1 december 2027 ska kommissionen bedöma om unionens centraliserade it-infrastruktur för att ta ut importtullar på distansförsäljningsförsändelser realistiskt sett kommer att vara i drift senast den 1 juli 2028. Om kommissionen fastställer att det inte har kunnat tas i drift, där det är lämpligt, lägga fram ett förslag om förlängning av den övergångsåtgärd som fastställs i artikel 2.
Artikel 4
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 juli 2026.
1 Rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (EUT L 324, 10.12.2009, s. 23, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2009/1186/oj).
2 Rådets direktiv (EU) 2017/2455 av den 5 december 2017 om ändring av direktiven 2006/112/EG och 2009/132/EG vad gäller vissa skyldigheter på mervärdesskatteområdet för tillhandahållanden av tjänster och distansförsäljning av varor (EUT L 348, 29.12.2017, s. 7, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2017/2455/oj).
3 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2006/112/oj).
4 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex (EUT L 343, 29.12.2015, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg_del/2015/2446/oj).
5 Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 7.9.1987, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/1987/2658/oj).
6 Rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 av den 26 maj 2014 om metoder och förfaranden för tillhandahållande av traditionella, momsbaserade och BNI-baserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov (EUT L 168, 7.6.2014, s. 39, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2014/609/oj).